Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en lag om de register för folkbokför- ingsverksamheten som fr.o.m. den I juli 1991 skall föras med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Ett lokalt register skall finnas för varje lokalt skattekontors vcrksamhetsområde och ett centralt refcrcnsregister för hela riket.

Lagförslaget innehåller bestämmelser om registrens ändamål, register- ansvar, registerinnehåll, terminalåtkomst och utlämnande av uppgifter på ADB-medium samt sökbegrepp m.m.

] propositionen anges också hur arbetsuppgiften att svara för folkbokfö- ringen skall inordnas i skattemyndigheternas organisation, hur de allmän- na försäkringskassorna skall medverka i arbetet med folkbokföringen och hur ADB-stödet för verksamheten skall vara uppbyggt.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till Lag om folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 För de ändamål-som anges i 2 och 3 55 skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett lokalt folkbokföringsregister för varje lokalt skat- tekontors vcrksamhetsområde och ett centralt referensregister för hela landet.

Registerändamål

25. Ett lokalt folkbokföringsregister får användas'för

]. samordnad rcgisterföring av identifieringsuppgifter för fysiska perso- ner och av andra folkbokföringsuppgifter.

2. handläggning _av folkbokföringsärendcn som enligt folkbokförings- lagen (1967: 198) eller annan lag eller förordning prövas av skattemyndig- heten.

3. framställning av personbevis och andra registerutdrag.

4. tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter som myndigheter behö- ver för att fullgöra sin verksamhet.

5. uttag av folklängder och andra samlingar av uppgifter för förvaring hos statliga arkivmyndigheter,

6. planering och tillsyn av folkbokföringsverksamheten.

35 Det centrala referensrcgistret får användas för ändamål som anges i 252.3.50ch6.

Registeransvar

45 Skattemyndighetcn i länet är registeransvarig för det eller de lokala folkbokföringsregister som förs inom myndighetens verksamhetsområde.

5 & Riksskatteverket är registeransvarigt för det centrala referensrcgi- stret.

Skattemyndigheten i länet är registeransvarig för uppgifter i det centrala referensrcgistret som avser en person som är eller senast har varit folkbok- förd inom myndighetens verksamhetsområde eller som av myndigheten tilldelats personnummer utan att vara folkbokförd i Sverige.

Registerinnehåll

65 Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer som är eller har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för vilket registret förs. För en sådan person får anges l.'personnummcr.

2. namn,

3. adress,

4. folkbokföringsfastighet. folkbokföringsort och folkbokföring under särskild rubrik.

Prop. l990/9lz53

• Sida 3
•  Original

5. födelsehemort och födelseort,

6. medborgarskap.

7. civilstånd.

8. make, barn. föräldrar och vårdnadshavare eller annan person som den registrerade har samband med inom folkbokföringen och om samban- det är grundat på adoption,

9. sjömansregistrering, lO. inflyttning från utlandet. ll. avregistrering vid

a) dödsfall och dödförklaring,

b) utflyttning till utlandet,

c) obefintlighet. 12. gravsättning.

För personen får också anges uppgifter som den 30 juni 1991 i enlighet med särskilda bestämmelser är antecknade i en sådan personakt som avses i 16 5 folkbokföringskungörelscn (1967:495).

75 Det centrala referensrcgistret får innehålla uppgifter om personer som är eller har varit folkbokförda i landet eller som annars tilldelats personnummer. För en sådan person får anges personnummer och grun- den för personnummcrtilldelningen samt de uppgifter som senast registre- rats enligt 6 5 första stycket 2 och l 1 med upplysning om det lokala register från vilket uppgifterna har hämtats.

85 Ett register enligt denna lag får även innehålla uppgifter om tidpunk- ter för rcgistrerade förhållanden samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålen med registret.

'l'erminalåtkomst

95 Inom en skattemyndighet får terminalåtkomst till ett lokalt folkbok- föringsregister endast finnas hos det lokala skattekontor för vars verksam- hetsområde registret förs.

105 Samtliga skattemyndigheter får ha terminalåtkomst till det centrala referensrcgistret.

Utlämnande av uppgifter

11 5 Uppgifter i ett register enligt denna lag får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har medgett det.

Sökbegrepp

125 1 ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som avses i 65 första stycket 1—4 och 6—8 med undantag för uppgift om adoption.

[ det centrala referensrcgistret får som sökbegrepp användas uppgifter som avses i 6 5 första stycket 1, 2 och l 1.

Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag får också, enligt de

• Sida 4
•  Original

närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som Prop. 1990/91: 53 regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 8 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

• Sida 5
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343)

Härigenom föreskrivs att det i skatteregisterlagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 10 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a 5

Det centrala skatteregistrel får också användas för att identifiera en person i ärende som avses i 25 2 lagen ( I990.'000) om folkbokfö- ringsregister.

' 10 a & Skattemyndigheten fårför det än- damål som avses i 1 då ha termi-

nalåtkomst till uppgifter om person- nummer och namn.

Denna lag träderikraft den [juli 1991.

• Sida 6
•  Original

F inansdepartementet Prop. l990/9l: 53

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990.

Närvarande: statsråden Engström. ordförande, Hjelm-Wallén, S. Anders- son, Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lind- qvist. G. Andersson, Lönnqvist. Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om lag om folkbokföringsregister, m. m.

1.2. Principbeslutet- om en ny organisation

Den 28 oktober 1987 fattade riksdagen beslut om en ny organisation för folkbokföringen (prop. 1986/87: 158, SkU l987/88:2. rskr. 2). I proposi- tionen föreslogs att ansvaret för den nya folkbokföringen skulle föras över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndighetcrna. Riksdagen före- slogs ta ställning till de principiella'riktlinjerna för den nya organisationen. En kommitté avsågs bli tillkallad för att lämna förslag till hur den nya organisationen närmare borde utformas. Omorganisationen skulle enligt förslaget genomföras den ljuli 1991.

Riksdagens beslut avviker i ett avseende-från vad som föreslagits-i propositionen. 1 skatteutskottets betänkande-uttalades nämligenatt de allmänna försäkringskassorna borde integreras i.folkbokföringsarbetet. I betänkandet angavs vidare i stora drag hur försäkringskassorna skulle kunna medverka i arbetet (bet. s. 10 f). Utskottet, vars hemställan bifallits av riksdagen, utgick-"från att den kommande. folkbokföringsorganisationen kunde utformas på detsätt som skisserats. Om det under det kommande utredningsarbetet skulle visa sig svårt att uppfylla-denna förutsättning i. praktiken kunde frågorna givetvis tas upp på nytt i-samband med kom- mande ställningstaganden till organisationskommitténs förslag.

1.3. Organisationskommittén för folkbokföringen

Genom beslut den 18 februari 1988 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag .att utarbeta förslag till genomförande av en ny- organisation för folkbokföringen. Kom- mittén påbörjade sitt arbete i mars 1988.

I delbetänkandet (SOU 1990: 18) Lag om folkbokföringsregister m.m. redovisar kommittén. förutom ett förslag till registerlag, överväganden och.. förslag rörande folkbokföringens organisatoriskainordnande i skatteför— valtningen, försäkringskassornas medverkan, nytt ADB-stöd samt integriå tets- och sekretessfrågor som uppkommer som en följd av förslagen till datorisering och omorganisation. En sammanfattning av kommitténs för=-- slag bör fogas som bilaga I till-protokollet i detta ärende. Kommitténs författningsförslag bör fogas som bilaga 2 till protokollet.

En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över betänkan= det bör fogas som bilaga 3 till protokollet. En sammanställning av remiss- yttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1487/1990).

Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 "att inhämta lagrådets yttran- de över de lagförslag som upprättats inom finansdepartementet på grund- val av betänkandet och remissyttrandena. Förslagen bör fogastill protoeu

• Sida 8
•  Original

kollet i detta ärende som bilaga 4. Lagrådet lämnade förslagen utan erin- ran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Datainspektionen har den 25 oktober 1990 avlämnat ett yttrande enligt 2 a5 datalagen (19731289). Yttrandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Jag avser nu att ta upp frågan om lagstiftning med anledning av vad jag nu redogjort för.

Här vill jag också nämna att man inom svenska kyrkans centralstyrelse har upprättat en promemoria, lag om församlingsregister m.m., med förslag rörande de framtida särskilda kyrkliga register som behövs. Prome- morian har den 11 juni 1990 getts in till regeringen. Promemorian har remitterats och fått ett blandat mottagande. Förslaget övervägs för närva- rande. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Wallström.

2.2. Försäkringskassornas medverkan

Min bedömning: De allmänna försäkringskassorna skall medverka i folkbokföringsarbetet genom att lämna information till allmänhe- ten, tillhandahålla blanketter samt hjälpa enskilda med att upprätta anmälningar eller kontrollera anmälningar som dessa har upprättat på egen hand.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Kommittén har vid sina överväganden jämfört två alternativ, dels det förordade alternativet som kommittén valt att kalla förmedlingsalterna- tivet. dels ett alternativ med mera omfattande medverkan från försäk- ringskassornas sida som kommittén kallat handläggningsalternativet. I det senare alternativet skulle försäkringskassan bereda och bedöma ärenden som initieras av enskilda genom personligt besök hos en försäkringskassa.

Enligt kommittén har det visat sig att en medverkan som får omfatta

• Sida 11
•  Original

beredning och bedömning av folkbokföringsärenden medför betydande nackdelar på olika plan. Kommittén anser bl. a. att handläggningsalterna- tivet medför betydande kompetens- och rättssäkerhetsproblem. Alternati- vet uppfyller vidare inte kravet på en rak och enkel organisation och gör det svårt att undvika dubbelarbete. Båda alternativen innebär enligt kom- mittén god service. Handläggningsalternativet innebär emellertid risk för att ärenden efter att först ha handlagts hos försäkringskassan måste överfö- ras till skattemyndigheten för vidare handläggning med åtföljande merar- bete, irritation och dröjsmål för den enskilde.

Remissinstanserna: Många av remissinstanscrna har uttalat sig om gra- den av medverkan från försäkringskassornas sida. Vissa remissinstanser anser att försäkringskassan bör medverka i större utsträckning än vad kommitte'n föreslagit, medan några anser att försäkringskassan inte alls bör medverka i arbetet med folkbokföringen. Åtskilliga remissinstanser tillstyrker dock kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Till de senare hör justitiekanslern, som också understryker det angelägna i att försäkringskassornas formella roll och ansvar klargörs, bl. a. mot bakgrund av vad som gäller om skadeståndsrättsligt ansvar för fel eller försummelser vid myndighetsutövning. Datainspektionen (DI) delar kommitténs upp- fattning att försäkringskassornas medverkan bör begränsas på föreslaget sätt. Till grund för 0115 ställningstagande ligger bl.a. att en mera aktiv medverkan skulle kunna innebära att försäkringskassorna blir register- ansvariga för de lokala registren och att ytterligare spridning av folkbokfö- ringsuppgifterna medför en försämring från integritetssynpunkt. Riks/ör- säkringsverket anser att den föreslagna ordningen inte ger tillräckliga förut- sättningar för försäkringskassorna att inom folkbokföringen ge den service till allmänheten som är önskvärd. Enligt verkets mening bör kassorna bl. a. kunna utfärda personbevis och ha terminalåtkomst till folkbokföringsre- gistren. Riksskatteverket instämmer i kommitténs slutsats att en medver- kan av försäkringskassorna inte bör omfatta beredning och beslut i folk- bokföringsärenden eller utfärdande av personbevis. Verket pekar också på vissa problem även med den mera begränsade medverkan som kommittén föreslagit. Riksarkivet har inget att invända mot de sammanfattande slut- satserna vad gäller kassamedverkan men pekar på att vissa tveksamheter kan finnas beträffande registreringsskyldighet hos kassorna enligt sekre- tesslagens (1980: 100) bestämmelser. Statskontoret biträder kommitténs slutsats att det inte finns tillräckliga skäl för att ge försäkringskassan befogenhet att fatta beslut i folkbokföringsärenden eller utfärda person- bevis. Vidare anser statskontoret att en renodlad folkbokföringsorganisa- tion helt inom skatteförvaltningen utan medverkan från försäkringskassan är att föredra. Riksrevisionsverket delar kommitténs uppfattning att kas- sornas medverkan bör begränsas på föreslaget sätt. Kammarrätten i Göte- borg anser att det inte i nuläget förefaller finnas några vinster att uppnå genom att låta försäkringkassorna engageras i folkbokföringsarbetet, i vart fall inte utöver vad kommittén föreslagit. Länsrätten i Västmanlands län pekar på att andelen besöksärenden i folkbokföringen kan väntas minska och att behovet av närservice för allmänheten inte kommer att göra sig lika starkt gällande. Länsrätten sätter därför i fråga om det är ekonomiskt

• Sida 12
•  Original

försvarbart att över huvud taget låta försäkringskassorna medverka i folk- bokföringsarbetet. Länsrätten i Västernorrlands lätt delar kommitténs uppfattning att försäkringskassorna endast bör ha en förmedlande uppgift inom folkbokföringen. Enligt länsrätten är det erfarenhetsmässigt förenat med stora olägenheter inte minst från rättssäkerhetssynpunkt om två myndigheter har att meddela beslut i samma frågor. Svenska kyrkans _lörsamlings- och pastoratsförbund delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt från integritets- och verksamhetssynpunkt att dela på rollen som handläggarmyndighet inom folkbokföringen. I-"ärnpliktsverket anser att försäkringskassorna skulle kunna ges en mer aktiv uppgift inom folkbokföringen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det finns klara för- delar från försvarssynpunkt om försäkringskassorna har en mer aktiv roll i folkbokföringen. Försäkringskasseförbandet anser att den av kommittén föreslagna ordningen inte ger allmänheten den möjlighet till god service som man har rätt att ställa krav på när det gäller ett samhällsorgan. Förbundet delar inte kommitténs farhågor när det gäller kompetens— och rättssäkerhetsproblem. Landsorganisationen i Sverige ansluter sig i sitt yttrande till de synpunkter som lämnatsav Försäkringsanställdas förbund. Förbundet förordar handläggningsalternativet och yrkar avslag på kom- mitténs förslag. En renodlad folkbokföringsorganisation är enligt förbun- det att föredra framför kommitténs förslag. Sveriges släktforskarförbund anser att försäkringskassorna borde ges större uppgifter än vad kommittén tänkt sig.

Skälen för min bedömning: I likhet med flera av remissinstanserna anser jag att en medverkan från försäkringskassornas sida i folkbokföringsarbe- tet som även innefattar beredning och bedömning av ärenden medför betydande oklarheter i fråga om kompetens och ansvar för de inblandade myndigheterna. Nackdelarna med detta från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt är enligt min mening så stora att handläggningsalternativet inte bör över- vägas vidare. Till detta kommer att det med all sannolikhet också skulle innebära betydande nackdelar från effektivitetssynpunkt.

Jag ansluter mig också till kommitténs bedömning att en mera omfattan- de medverkan från försäkringskassans sida än den som kommittén föresla- git inte behövs för att man i den nya folkbokföringsorganisationen skall kunna ge allmänheten en god service. Jag vill i det här sammanhanget särskilt peka på att man hos de lokala skattekontoren kommer att vara tillgänglig för att besvara förfrågningar och ha kompetens att bedöma alla förekommande folkbokföringsfrågor under kontorstid alla arbetsdagar. Genom att man även har tillgång till försäkringskassornas nät av lokalkon- tor för den typ av service som kommittén har föreslagit, och som främst blir av betydelse när det finns skäl för ett personligt besök, är det enligt min mening väl sörjt för servicen till allmänheten på folkbokföringsområ- det.

Vad gäller utfärdande av personbevis har kommittén anfört att använd- ningen av sådana bevis kan komma att minska kraftigt i framtiden. Be- ställning kan. som kommittén påpekar, göras enkelt och snabbt och kräver aldrig personlig inställelse av beställaren. Frågan om den framtida använd- ningen av personbevis utreds för närvarande. Jag är inte beredd att nu göra

• Sida 13
•  Original

någon närmare bedömning av vilka möjligheter det finns att minska användningen i framtiden. Så mycket är dock klart att det finns åtskilliga ärendetyper där det i dag fordras personbevis och där detta bör gå att ersätta med mera rationella metoder för att hämta in information. Redan på grund av vad som nu har anförts anser jag inte att det finns anledning att göra det möjligt för försäkringskassan att utfärda perSonbevis.

Det kan vidare nämnas att det, för att försäkringskassorna skulle kunna utfärda personbevis, i praktiken skulle krävas att kassorna har terminalåt- komst till de lokala folkbokföringsregistren. I likhet med flera remissin- stanser anserjag att detta skulle föra med sig nackdelar från integritetssyn- punkt som inte bör godtas. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande anser jag att terminalåtkomsten även för skattemyndigheternas del bör vara mera begränsad än vad kommittén har föreslagit (jfr avsnitt 4.7). Jag är mot bakgrund av vad som nu har sagts inte beredd att föreslå att försäkringskassorna får terminalåtkomst till de lokala folkbokföringsre- gistren. Det kan nämnas att sådan åtkomst av tekniska skäl under alla förhållanden inte skulle bli aktuell förrän några år efter genomförandet av den nya organisationen.

3. ADB-stöd för folkbokföringen

Mitt förslag: Samtliga folkbokföringsuppgifter skall lagras med hjälp av ADB. Det skall föras ett lokalt register för varje lokalt skattekontors verksamhetsområde.

Registren skall föras med hjälp av lokalt eller regionalt placerade datorer. Flera lokala skattekontor kan i vissa fall komma att föra sina register med hjälp av samma dator. Även i dessa fall kommer det emellertid att vara fråga om lokalt avgränsade register, över vilka bara resp. lokala skattekontor kan förfoga.

De uppgifter som är nödvändiga för att ta reda på var uppgifter om en person finns i ett lokalt register skall lagras i ett centralt referensrcgister som förs med hjälp av en centralt placerad dator.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har dock föreslagit att det centrala registret skall vara såväl ett referens- som aviseringsregister.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran. Justitiekanslern har inte någon erinran mot de principiella utgångspunk- terna för kommitténs förslag när det gäller behandlingen av integritetsfrå- gor i samband med den utökade användningen av ADB, men pekar på vissa konsekvenser vad gäller statens skadeståndsrättsliga ansvar. Datain- spektionen (DI) pekar på en rad frågor som hänger samman med integri- tetsskyddet. Jag återkommer till DI:s synpunkter när jag i det följande kommenterar förslaget till registerlag (se bl. a. avsnitt 4.7). Postverket delar

• Sida 14
•  Original

uppfattningen att folkbokföringen bör datoriseras även på lokal nivå. Statskontoret konstaterar att förslaget till datorstruktur ligger i linje med de intentioner som kommit till uttryck i skatteförvaltningens ADB-strate- gi. Den föreslagna lokaldatorlösningen i UNIX-miljö följer statskontorets rekommendationer om en öppen, standardiserad utvecklingsmiljö och standardiserad kommunikation. Några remissinstanser. bland dessa lätts- rätten [ I-"ästmanlands lätt och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet understryker särskilt vikten av att säkerhetsaspekterna blir tillräckligt beaktade vid en utökad användning av ADB. Sveriges släktfors- kar/örbund tillstyrker den snabba och omfattande datoriseringen men - uttrycker viss oro med anledning av att förberedelsetiden enligt förbundets mening är kort. Svenskt biografi.ka lexikon framhåller bl. a. betydelsen av att folkbokföringsuppgifterna bevaras på ett säkert och tillgängligt sätt.

Skälen för mitt förslag: Huvuddragen i den föreslagna datoriseringen av folkbokföringen har varit föremål för riksdagens bedömning i samband med den slutliga behandlingen av årets budgetförslag (prop. 1989/90: 150. SkU33. rskr. 355). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag och anvisat medel för genomförandet av reformen. bl. a. vad gäller datoriseringen. Jag vill nu något närmare utveckla skälen för regeringens ställningstagande.

Redan i dag finns ett regionalt personredovisningssystem, som bygger på användningen av ADB hos Iänsskattemyndigheten (länsregistren). Syftet med detta system är främst att utgöra underlag för en omfattande avisering av folkbokföringsuppgifter som sker till andra personregister. Länsregi- stren innehåller vissa av de uppgifter som i dagens system också finns registrerade på konventionellt sätt i kyrkoböckerna. lnrapporteringen sker på formulär som sedan dataregistreras. Registreringen sker alltså i flera led varvid det finns risk för felregistrering som kan få till följd att de konven— tionella registren, kyrkoböckerna. inte stämmer överens med de datorba- serade registren, länsregistren.

Effektivitets- och serviceskäl talar för att man i samband med genomfö— randet av en ny organisation också bör gå över till helt datorbaserad rcgisterföring.

Vad gäller datorkraftsstrukturen har kommittén närmare studerat och redovisat flera olika alternativ från bl.a. effektivitcts-. integritets—, sårbar— hets- och säkerhetssynpunkt. I likhet med kommittén har regeringen gjort bedömningen att den förordade lösningen innebär betydande fördelar från bl.a. följande synpunkter. Med datorkraften förlagd nära den operativa Verksamheten är det lättare att ta ett samlat ansvar för att driva verksam— heten mot uppställda mål. Genom att sprida datorkraften gör man det också lättare att bygga upp en ökad kompetens i ADB-frågor ute på myndigheterna. Från integritetssynpunkt är det väsentligt att den historis- ka informationen om folkbokförda personer lagras och hanteras bara på lokal nivå. Genom att registren förs med hjälp av i princip lokalt placerade datorer minskar vidare sårbarheten i katastrofsituationer.

Det har visat sig att det funnits behov av att ytterligare utreda vissa frågor om bl.a. sårbarhet. säkerhet och beredskapsplanering vid datorise- rad registerföring inom folkbokföringen. Kommittén har låtit föranstalta

• Sida 15
•  Original

om en sådan utredning i samarbete med överstyrelsen för civil beredskap. Utredningsarbetet om bcredskapsplaneringen inom folkbokföringen har redovisats i en skrivelse till regeringen den 6 september 1990. Utredningen visar ett antal åtgärder som nu behöver genomföras för att ADB—stödet för folkbokföringen skall kunna utformas så att sårbarhets— och säkerhetsas-. pekterna under beredskap blir beaktade på ett tillfredsställande sätt. Ut- redningen har remitterats till överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). ÖCB delar de synpunkter som framförs i utredningen. Inom riksskattever- ket görs för närvarande också säkerhetsanalyscr för situationer när det inte råder beredskapsförhållanden. Rutiner tas fram så att man skall kunna sköta verksamheten även vid störningar i ADB-driften. Arbetet sker i enlighet med riktlinjerna i förordningen (1989:29) om säkerhetsanalyscr av statliga myndigheters ADB-system och skall vara klart till driftstarten den 1 juli 1991. Jag vill framhålla att det är särskilt viktigt att ADB-stödet för folkbokföringen utformas så att säkerhetsaspekterna blir beaktade på ett fullt tillfredsställande sätt. Det gäller både under normala förhållanden och under beredskap.

I den nya organisationen bör alltså nuvarande manuella register ersättas av ADB-förda register. ett för varje skattekontors verksamhetsområde. Funktionen att förse myndigheter och andra med folkbokföringsuppgifter bör enligt kommitténs förslag utövas från ett centralt referens- och avise- ringsregister. Av skäl som jag utvecklar närmare i det följande (avsnitt 4.3) läggerjag emellertid inte nu fram något förslag till centralt aviseringsregis- ter. Aviseringsverksamheten får tills vidare ske som i dag via länsregistren och riksaviseringsbandet. Däremot förordar jag att ett centralt referensrc- gister skall inrättas. som en stödfunktion till de lokala registren.

[sammanhanget kan nämnas att kostnaderna för att genomföra omorga- nisationen av folkbokföringen har behandlats i årets kompletteringspropo— sition (prop. 1989/90: 150 bil. 4). Frågan om medelsbehov för driften av den nya organisationen avserjag att ta upp i 1991 års budgetproposition.

4. Författningsreglering 4.1 Registerlag

Mitt förslag: Folkbokföringsverksamhetens registerfrågor skall reg- leras i en särskild lag om folkbokföringsregister.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har överlag tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Inom folkbokföringsverksamheten skall med hjälp av ADB föras register över hela befolkningen. Det är många olika uppgifter som måste registreras. Som exempel på uppgifter som kan upp- fattas som integritetskänsliga kan nämnas uppgifter om familjerelationer. om ett familjesamband är biologiskt eller grundas på adoption eller om medborgarskap.

• Sida 16
•  Original

Registren blir personregister enligt 1 5 datalagen (1973:289). Dess be- stämmelser till skydd mot att registrerade personers integritet kränks blir tillämpliga. Skyddet för de enskilda kan emellertid förstärkas genom att man i en särskild registerlag för folkbokföringen lägger fast huvuddragen för ADB-registreringen.

[ registerlagen bör, som kommittén föreslagit, regleras frågor som direkt hänger samman med den personliga integriteten. I lagen bör därför finnas bestämmelser om registerändamål, registeransvar, registerinnehåll. termi- nalåtkomst, uppgiftslämnande och sökmöjligheter.

Det finns också behov av föreskrifter som kan komplettera lagen. Bl.a. bör föreskrifter ges i en förordning. Kommittén fortsätter nu också sitt arbete med att utarbeta förslag till en förordning om folkbokföringsregis- ter. Vidare avses genom förordning en reglering ske bl.a. av de längder med folkbokföringsuppgifter som skall tas ut med vissa tidsintervall för överföring till arkivmyndigheter. Jag avser att senare återkomma till rege- ringen med förslag i dessa delar. '

Kommittén föreslår i betänkandet att diarieföringen inom den framtida folkbokföringen skall ske med hjälp av ADB. Kommittén anför bl.a. följande. Även diarierna kommer att utgöra personregister enligt data- lagen och kommer på olika sätt att samverka med folkbokföringsregistren. Diarierna kommer att innehålla fler typer av uppgifter än vad som är normalt för diariet, men ändå ett begränsat antal uppgifter som direkt rör personliga förhållanden. Diarierna kommer därigenom att vara mindre integritetskänsliga än folkbokföringsregistren. Kommittén anser att regle- ringen av diarierna därför kan ske på en lägre nivå än vad som gäller beträffande själva registren och avser att behandla diarierna i sitt nästa betänkande.

Mot bakgrund av det nyss sagda behandlar jag inte nu frågan om diarierna utan avvaktar kommitténs ställningstagande. Jag räknar med att senare återkomma till regeringen också i den här frågan.

4.2. Registerändamål för de lokala folkbokföringsregistren

Mitt förslag: Det lokala folkbokföringsregistret får användas i skat- temyndigheternas folkbokföringsverksamhet för samordnad regis- terföring av identifieringsuppgifter för fysiska personer och av and- ra folkbokföringsuppgifter samt för handläggning av ärenden enligt folkbokföringsförfattningarna eller andra författningar.

Ett annat användningsområde får vara framställning av person- bevis och tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter som myn- digheter behöver för sin verksamhet samt framställning av folkläng- der och andra längder för förvaring hos statliga arkivmyndigheter.

Registret får dessutom användas för planering och tillsyn av folk- boklöringsverksamhcten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stora delar med mitt.

• Sida 17
•  Original

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran. Sve- riges .4dvokatsatnjimd anför att alla ändamål skall vara noggrant angivna och menar att några ändamålsbeskrivningar är alltför vida. Detta gäller bl.a. användningsområdet ”annat uppgiftslämnande". Samfundet anser vidare att det bör anges att de verksamheter för vilka registret får användas endast är sådana SOm är angivna i lag. Detta för att undvika att ändamålet "uppföljning och kontroll av folkbokföringsverksamheten" blir ett för vitt tillämpningsområde.

Skälen för mitt förslag: För att förhindra otillbörligt intrång i registrera- de personers integritet måste i lag anges ändamålen för registren. Genom en sådan ändamålsbeskrivning ges ramen för registrens användning och innehåll. Enligt datalagen (7 5) gäller bl.a. att inga andra uppgifter får registreras i ett personregister än som står i överensstämmelse med regi- strets ändamål.

Ändamålcn med de lokala folkbokföringsregistren styrs i första hand-"av folkbokföringens funktion och folkbokföringsmyndighetcrnas åligganden. En väsentlig funktion är att tillgodose behovet av basuppgifter på många samhällsområden. Sedan länge ligger uppgifterna från folkbokföringen till grund för flera viktiga rättsförhållanden såsom rösträtt, skattskyldighet och skolplikt. För administrationen av det omfattande system av regler som avser att garantera medborgarna ekonomisk och social trygghet krävs också uppgifter från folkbokföringen om de förhållanden, t.ex. att en person är folkbokförd i Sverige, som grundar rätt till olika förmåner. För forskningen är folkbokföringsuppgifter ofta av grundläggande betydelse. Även bl.a. värnpliktsverket och statistiska centralbyrån får de för verk- samheten nödvändiga basuppgifterna om befolkningen från folkbokföring- en.

Inom folkbokföringsverksamheten registreras således uppgifter som på olika sätt har betydelse i samhället. Vilka uppgifter det rör sig om följer av särskilda bestämmelser som främst återfinns i folkbokföringslagen (1967: 198) och folkbokföringskungörelsen (1967z495). Men även många andra författningar, bl. a. namnlagen (1982: 670) och föräldrabalken, inne- håller bestämmelser om uppgiftsskyldighet till folkbokföringsmyndighe- ten.

Grunden för de uppgifter som registreras utgörs i allmänhet av beslut av folkbokföringsmyndigheten, i regel föranledda av anmälningar från enskil- da. En huvuduppgift är att pröva var en person skall anses bosatt och inte sällan om en person skall anses bosatt i Sverige. Bland andra beslut inom folkbokföringsverksamheten kan nämnas beslut om namn enligt namn- lagen och om gemensam vårdnad av barn enligt föräldrabalken samt prövning av äktenskapshinder enligt äktenskapsbalken. Det nya lokala registret bör användas vid denna verksamhet och således vid myndighe- tens handläggning av ärenden om folkbokföring och för att dokumentera besluten.

1 nu nämnda fall kommer registren inte bara att ha en samordnande funktion utan också att vara ett hjälpmedel vid prövningen av olika folkbokföringsärenden. Registrens samordnande funktion. där syftet är att i fråga om ett flertal samhällsområden kunna tillhandahålla- basuppgifter,

• Sida 18
•  Original

förutsätter att registren också förses med uppgifter som visserligen är av betydelse för folkbokföringen men där det bakomliggande beslutet har meddelats av en annan myndighet än folkbokföringsmyndigheten. Det rör sig då om uppgifter som har sin grund i anmälningar eller underrättelser som lämnas av myndigheter för registrering hos folkbokföringsmyndighe- ten enligt särskilda bestämmelser därom. En underrättelse från en myndig- het föranleds oftast av att denna fattat ett materiellt beslut. t. ex. rörande civilstånd eller medborgarskap. För närvarande sker anmälningar och underrättelser av angivet slag normalt till pastorsämbetet medan de i framtiden kommer att fullgöras till skattemyndigheten i dess egenskap av folkbokföringsmyndighet.

Slutligen bör de lokala registren också få användas för planering, upp- följning och annan tillsyn inom folkbokföringsverksamheten såväl i admi- nistrativt som materiellt hänseende. Administrativt kan uppföljning göras bl.a. för att undersöka handläggningstider. Materiella undersökningar kan göras för att upprätthålla kvalitén på de registrerade uppgifterna.

När det gäller författningsregleringen av registerändamålet bör den en- ligt min mening mera än enligt kommitténs förslag lägga tonvikt på regi- strets samordnande funktion. 1 bestämmelsen om registerändamål bör därför inledningsvis anges att ett lokalt folkbokföringsregister får använ- das för samordnad registerföring av identifieringsuppgifter för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter.

Ändamålsbeskrivningen bör också omfatta registrens användning vid ärendehandläggningen inom folkbokföringen. För min del anser jag att beskrivningen med fördel kan begränsas till att avse ärenden enligt folk- bokföringslagen och — utan att de anges särskilt — andra författningar.

Funktionen att förse olika användare med folkbokföringsuppgifter hänger samman med det nämnda ändamålet att ett register får användas för samordnad rcgisterföring av identifieringsuppgifter och andra folkbok- föringsuppgifter. Men även själva uppgiftslämnandet bör anges. Detta kommer att bestå i framställning av personbevis och andra registerutdrag och i tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter som myndigheter behö- ver för att fullgöra sin verksamhet.

Som ändamål bör också anges registrens användning för planering och tillsyn av folkbokföringsverksamheten.

1 registerlagen har bestämmelserna om registerändamål för ett lokalt register tagits in i 2 5.

4.3. Registerändamål för det centrala referensregistret

Mitt förslag: Det centrala referensrcgistret får användas för hand- läggning av ärenden enligt folkbokföringsförfattningarna eller andra författningar, för framställning av personbevis och uttag av längder samt för planering och tillsyn av folkbokföringsverksamheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt såvitt gäller

• Sida 19
•  Original

referensrcgistret. Därutöver föreslår kommittén att ett centralt aviserings- register skall inrättas vilket skall få användas för aktualisering, komplette- ring och kontroll av andra personregister och annat uppgiftslämnande. Aviseringsregistret skall i första hand användas för att tillgodose samhäl- lets behov av basuppgifter.

Remissinstanserna: Datainspektionen anför bl. a. att aviseringsregistret och aviseringsverksamheten bör regleras separat från folkbokföringsverk- samheten. Vidare anser datainspektionen att förhållandet till statens per- son- och adressrcgister, SPAR. bör belysas närmare. Enligt riksskatteverket bör det centrala referens- och aviseringsregistret innehålla vissa typer av uppgifter utöver dem som kommittén har föreslagit. Riksrevisionsverket ifrågasätter om det behövs ett centralt register, eftersom grundläggande personuppgifter är tillgängliga genom det centrala skatteregistret. Statistis- ka eentralbyrån och rikspolisstyrelsen anför bl.a. att det är önskvärt att man får terminalåtkomst till det centrala registret.

Skälen för mitt förslag: Till att börja med kan konstateras att den väsentliga registerfunktionen att förse olika användare med grundläggande folkbokföringsuppgifter även några år efter den 1 juli 1991 måste fullgöras med hjälp av de nuvarande länsregistren och riksaviseringsbandet. Under de närmaste åren kommer nämligen de nödvändiga ADB-systemen som behövs för att för det ändamålet inrätta ett nytt centralt register med snabbare aktualisering och större tillförlitlighet än det nuvarande att sak- nas. Med hänsyn härtill bör ett ställningstagande till ett centralt aviserings- register anstå. Ytterligare utredningsarbete bör då kunna ha ägnats åt frågan. Jag lägger alltså inte nu fram något förslag om att ett nytt centralt register skall användas till aviseringsverksamhet. I samband med det fort- satta utredningsarbetet vad gäller ett förbättrat aviseringsregister bör även frågor som hänger samman med kopplingen till statens person- och adress- register. SPAR, kunna utredas närmare.

För närvarande bör alltså frågan om ett centralt register begränsas i huvudsak till de krav som ställs på den egentliga folkbokföringsverksam- heten. Därvid måste framhållas att förutsättningarna för inrättandet och förandet av ett centralt register hänger nära samman med vilka restriktio- ner som skall gälla för terminalåtkomsten till de lokala registren. Dessa register avses — somjag redan nämnt och somjag återkommer till i avsnitt 4.7— få en mycket stark lokal prägel, bl.a. skall det finnas terminalåt- komst till ett visst register endast inom det verksamhetsområde som registret omfattar. Ett lokalt register måste därför kompletteras med ett register utan motsvarande snäva geografiska avgränsning. Det behövs ett centralt register med vissa grundläggande referensuppgifter som alla folk- bokföringsmyndigheter har tillgång till så att ett ärende som berör mer än ett lokalt skattekontor kan handläggas så smidigt som möjligt och på ett riktigt sätt. Bl.a. måste dubbelregistrering självfallet undvikas. Referensre- gistret skall framför allt användas för att lokalisera personer som är folk- bokförda utanför skattekontorcts verksamhetsområde, t.ex. när ett med- delande orn flyttning kommer in. Med hjälp av ett register som omfattar hela befolkningen kan det skattekontor hos vilket fråga om inflyttning uppkommit, upplysas om nuvarande folkbokföringsort och genom att

• Sida 20
•  Original

vända sig till aktuellt skattekontor från dettas register få del av de uppgif- ter som behövs för att pröva den väckta frågan om folkbokföring. Det kan vidare finnas behov av att genom referensrcgistret kunna lokalisera perso- ner som avlidit eller av annan anledning inte längre är folkbokförda i landet.

Referensrcgistret behöver också användas vid tilldelningen av person- nummer. För närvarande fastställs personnummer antingen av lokal skat- temyndighet, länsskattemyndighet eller av riksskatteverket, beroende på orsaken till personnummertilldelningen. Personnummer tilldelas i första hand i samband med beslut om folkbokföring men exempelvis också då en person som inte är folkbokförd registreras som skattskyldig. Det finns redan i dag ett centralt personnummerregister som förs med tillstånd av datainspektionen. Detta register avses inom några år bli ersatt av ett system med personnummertilldelning från det centrala referensrcgistret.

I många ärenden behöver skattekontoret ta del av information även rörande personer som inte är folkbokförda inom det egna verksamhetsom- rådet. I några fall. t.ex. i vissa namnärenden, kan den information som kontoret har rätt att ta del av i det centrala registret vara tillräcklig för ärendehandläggningen. Det blir också möjligt att utfärda vissa typer av personbevis med tillgång till den begränsade information som finns i referensrcgistret.

Ett annat användningsområde för det centrala registret bör. i likhet med vad som angetts för de lokala registren. vara uttag av längder samt plane- ring och tillsyn av folkbokföringsverksamheten.

Bestämmelser om det centrala referensrcgistrets ändamål bör bilda en särskild paragraf. 3 5, i den föreslagna lagen.

4.4. Registeransvar Mitt förslag: Skattemyndigheten i länet är registeransvarig för de

lokala folkbokföringsregister som förs i länet. Riksskatteverket är registeransvarigt för det centrala referensre- gistret. Skattemyndigheten i länet är registeransvarig för de uppgif- ter i det centrala referensrcgistret som härrör från ett lokalt registeri länet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig sär- skilt om registeransvaret. Riksrevisionsverket anför att det kan diskuteras om den lösning som kommittén har valt. nämligen att låta terminalåt- komst och registeransvar ha samma begränsning, är den från integritets- synpunkt bästa. Verket erinrar om att man inom socialförsäkringen har ett system där åtkomst till vissa uppgifter endast medges inom lokalkontors- området, som omfattar en kommun eller del därav. och inte inom hela kassaområdet, som vanligen omfattar ett län. Riksskatteverket (RSV) på- pekar att skattemyndigheten tillför det centrala referensrcgistret uppgifter

• Sida 21
•  Original

från det lokala folkbokföringsregistret men därutöver också uppgifter om personer som tilldelats personnummer utan att ha varit folkbokförda, dvs. sådana som avses i lagförslagets 7 5 tredje stycke. Enligt riksskatteverkets mening bör skattemyndighetens registeransvar gälla även sådana personer.

Skälen för mitt förslag: 1 l 5 datalagen anges att med registeransvarig avses den för vars verksamhet personregister förs. om han förfogar över registret. Den som kan påverka registrets innehåll anses förfoga över registret. Detsamma torde gälla den som kan överföra innehållet till läsbar form. .

Med registeransvaret följer en rad skyldigheter enligt 7—1455 data- lagen. Bl.a. skall den registeransvarige ha en aktuell förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Vidare har han en ovillkorlig skyldighet att rätta en oriktig eller missvisande uppgift.

Ett lokalt folkbokföringsregister skall föras för skattemyndighetens f olk- bokföringsverksamhet inom ett lokalt skattekontors verksamhetsområde. och registerinnehållet skall kunna påverkas endast av skattemyndigheten. Av datalagen får därmed anses följa att skattemyndigheten i länet har registeransvaret. Det kan emellertid göras gällande att anSVaret bör ligga på det lokala skattekontoret med hänsyn till att registret är avgränsat till att omfatta personer som hör till kontorets verksamhetsområde. Ett ytter- ligare skäl för en sådan ståndpunkt kan vara att — som jag senare bc- handlar närmare — de olika skattekontoren inom en och samma skatte- myndighet inte skall ha terminalåtkomst till varandras register.

Enligt min mening bör avgörande vikt i den här frågan fästas vid att ett lokalt skattekontor inte är en egen myndighet utan ingår i skattemyndighe- ten i länet och att, som datainspektionen framhållit, det hittills inte före- kommit annat än att registeransvaret i det allmännas verksamhet har kopplats till myndighetsbegreppet. Skattemyndigheten bör alltså ha regis- teransvaret för de lokala folkbokföringsregister som förs inom länet. En annan sak är att det inom skattemyndigheten. genom arbetsordningar eller på annat sätt, kan ske en delegation av beslutanderätten i registerfrågor till lämplig nivå såsom till viss tjänsteman vid det aktuella lokala kontoret. Bcslutcn fattas i myndighetens namn.

Att skattemyndigheten kommer att ha registeransvaret innebär bl. a. att den skall kunna påverka innehållet i alla lokala register i länet. Detta innebär dock inte att registerinnehållet måste kunna påverkas från alla lokaler eller verksamhetsställen som myndigheten har. Som tidigare nämnts skall ju ett register föras för ett lokalt skattekontors vcrksamhets- område med åtföljande begränsningar i fråga om de personer för vilka uppgifter får registreras. Ett lokalt register skall alltså bara kunna påverkas vid det lokala skattekontoret.

Det centrala referensrcgistret skall användas i skattemyndigheternas folkbokföringsverksamhet. t. ex. för att lokalisera personer som är folkbok- förda utanför skattemyndighetens verksamhetsom råde. Registret skall för- ses med uppgifter från de lokala registren. Även i fråga om det centrala registret följer i och för sig redan av datalagen att skattemyndigheten i länet blir registeransvarig för de uppgifter som härrör från de egna lokala registren. Här tillkommer emellertid att referensrcgistret också skall få

• Sida 22
•  Original

användas för den planering och tillsyn av folkbokföringsverksamheten som ankommer på RSV i egenskap av centralmyndighet för folkbokföring- en. Vidare kommer RSV att ha hand om driften av registret. RSV bör därför ha registeransvar för det centrala referensrcgistret i dess helhet. Detta innebär att det blir ett delat registeransvar, något som tillämpas också i fråga om bl. a. det centrala skatteregistret enligt skatteregisterlagen (1980: 343) och utsökningsregistret enligt utsökningsregisterlagen (l986:617).

Datainspektionen har i sitt yttrande enligt 2 a5 datalagen avstyrkt att riksskatteverket åläggs registeransvar för det centrala referensrcgistret. Jag vill därför nämna att riksskatteverkets befattning med registret främst hänger samman med verkets övergripande ansvar för verksamheten. där en uppgift blir att se till att det centrala registret förs på ett enhetligt sätt mot bakgrund av att det kommer att tillföras uppgifter från ett betydande antal lokala register. Enligt min mening torde det av datalagen följa att även RSV får anses förfoga över registret och därmed ha registeransvaret för det centrala registret (jfr. prop. l973:33 s. 76 och 119). Frågan bör emellertid regleras särskilt.

På grund av vad jag nu sagt anser jag att uttryckliga bestämmelser om registeransvaret bör tas in i lag. De bör tas in i 4 och 5 55 registerlagen.

4.5. De lokala registrens innehåll Mitt förslag: Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter

om den som är eller har varit folkbokförd inom det verksamhetsom- råde för vilket registret förs. I lagen anges praktiskt taget uttömman- de vilka uppgifter rörande en registrerad person som får finnas i ett lokalt register. Några andra uppgifter än sådana som behövs för folkbokföringsverksamheten skall inte finnas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. En olikhet är att kommittén inte har föreslagit att uppgift om sjömansregistrering skall få finnas i de lokala registren.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar i allmänhet förslaget utan erinran. Flera anser dock att registren bör innehålla ytterligare upp- gifter. Datainspektionen anser bl.a. att innehållet i de lokala registren bör begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt för att folkbokförings- myndigheterna skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Riksarkivet och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har framfört betänk- ligheter mot att vissa uppgifter såsom yrkesbeteckning. dödsorsak och dödsort som nu återfinns i kyrkoböcker eller andra register skall undantas från framtida registrering. Statistiska centralbyrån (SCB), däremot, till- styrker att dödsorsak inte skall registreras men anser att dödsbevisutfär- dande läkares namn och tjänsteställe bör registreras. SCB anser vidare att det är viktigt att händelsetidpunkter för förändringar registreras i så stor utsträckning som möjligt. Medicinska forskningsrådet delar kommitténs

• Sida 23
•  Original

uppfattning att det från forskningssynpunkt inte är nödvändigt att i folk- bokföringsregistren föra in uppgifter om yrke och dödsorsak. Sveriges jörsäkringsaktiebolags riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt och Ar- betsmarknadens försäkringsbolag har framhållit betydelsen av att dödsor- sak registreras även i framtiden.

Skälen för mitt förslag: 1 lag bör slås fast dels för vilka personer som uppgifter får föras in i ett lokalt register, dels vilka uppgifter som registre- ringen får avse. Denna beskrivning av innehållet bör i allt väsentligt vara heltäckande.

Utgångspunkten bör vara att ett lokalt register endast skall ta upp de personer som för tillfället är folkbokförda inom registerområdet. Från denna princip måste man emellertid göra några undantag. 1 första hand gäller det uppgifter om personer som inte längre är folkbokförda i Sverige beroende på att de avregistrerats som avlidna. Uppgifter om sådana perso- ner bör under någon tid finnas kvar i det register i vilket personen i fråga senast var registrerad. För att kunna göra de registerutdrag, främst folk- längder. som krävs för att folkbokföringens kontinuitet skall kunna upp- rätthållas och som för övrigt är ett av ändamålen med registren är det nämligen nödvändigt att man tills vidare sparar uppgifter rörande samtliga personer som under en viss tid har varit folkbokförda inom ett verksam- hetsområde. När längduttagen gjorts kan uppgifterna gallras.

Av helt andra skäl kan ett lokalt register behöva innehålla enstaka uppgifter om en person som egentligen inte tillhör registerom rådet. närma- re bestämt för att redovisa ett familjerättsligt samband till en i området folkbokförd person. Med familjerättsligt samband avses här barn. make/ maka, förälder eller vårdnadshavare. Om sambandspersonen själv är eller har varit folkbokförd i Sverige är det tillräckligt att hans personnummer registreras. Har han däremot aldrig varit folkbokförd här behöver vissa ytterligare uppgifter registreras. nämligen kön. födelsetid, namn och födel- seort.

1 det lokala registret bör endast föras in uppgifter som behövs för folkbokföringsverksamheten. I princip är det fråga om uppgifter som skall finnas antecknade enligt bestämmelser i framför allt folkbokföringsförfatt- ningarna, men också i andra författningar, t.ex. namnlagen.

Kommitténs förslag om registerinnehåll innehåller en uppräkning av de uppgifter som skall få antecknas. Förslaget överensstämmer i stora delar med vad som redan i dag registreras i folkbokföringen. Skillnaden jämfört med dagens register hänger i första hand samman med att det nu blir en borgerlig myndighet som ansvarar för folkbokföringen. Uppgifter som i dag antecknas men som är av rent kyrklig natur bör. anser kommittén, inte ingå i folkbokföringsregistren.

I likhet med remissinstanserna delar jag i allt väsentligt kommitténs uppfattning. De uppgifter som bör finnas är sådana som behövs för att registret skall kunna fylla sin funktion. Mitt förslag till registerinnehåll framgår av 6 5 registerlagen. Jag redogör närmare för detta i författnings- kommentarcrna till paragrafen (avsnitt 7.1).

Som jag nyss nämnde behöver ett antal uppgifter som i dag registreras inte ingå i de nya folkbokföringsregistren. Anledningen härtill är framför

• Sida 24
•  Original

allt att det rör sig om uppgifter som endast har'kyrklig anknytning och alltså inte behövs för en borgerlig folkbokföringsmyndighet. Detta gäller uppgifter om medlemsskap i svenska kyrkan, dop. faddrar, konfirmation. lysning och jordfästning. Enligt vad jag har erfarit planerar man inom svenska kyrkan att äveni'eframtiden registrera dessa uppgifter.

1 de nuvarande kyrkoböckerna antecknas också uppgifter huruvida en vigsel har varit kyrklig eller borgerlig. Dessa uppgifter behöver inte tas in i de kommande folkbokföringsregistren.

Kommittén har Vidare föreslagit att dödsorsak och dödsort inte längre skall registreras. När det gäller dödsorsak är bakgrunden i första hand att i ett betänkande (SOU 1987: 16) Begravningslag har föreslagits att dödsor- sak skall anges i ett särskilt intyg, som skall vara skilt från dödsbeviset. och att intyget skall vidarebefordras av pastorsämbetet till SCB där dödsorsa- ken skall registreras. Kommittén har ansett att det med hänsyn till uppgif- tens känsliga natur kan vara lämpligt att inte registrera dödsorsak i folk- bokföringsregistren. Man har ansett det fördelaktigt att begränsa antalet myndigheter som har att göra sekretessprövningen i sådana frågor. Det får alltså ankomma på SCB att tillhandahålla uppgiften för forskningsända- mål och på sjukvårdsmyndighetcrna att tillgodose de efterlevandes intres- se av att få reda på dödsorsak.

När det gäller dödsorsakens'betydelse för forskningsändamål råder det delade meningar bland remissinstanserna rörande kommitténs förslag i denna del. Meningarna går isär också på forskarhåll. Även några försäk- ringsbolag är kritiska till att dödsorsak inte föreslås'bli antecknad i regist- ret. Som främsta orsak till kritiken nämns att det är betydelsefullt för försäkringsbolagen att få reda på dödsorsak eftersom vissa dödsorsaker medför att inte någon ersättning skall betalas ut till de efterlevande. Även om detta inte alltid går att direkt utläsa ur den registrerade uppgiften i dag så får bolagen många gånger en fingervisning om att det i visst fall behövs ytterligare utredning. Man menar också att det kan vara känsligt att behöva vända sig till de efterlevande en kort tid efter dödsfallet med denna typ av frågor.

För min del anser jag att det inte utan starka skäl bör ankomma på folkbokföringen att tillgodose forskningens eller andra verksamheters be- hov av uppgifter-som ligger vid sidan av folkbokföringen. Detta gäller bl. a. uppgift om dödsorsak. Den som har behov av den uppgiften får i stället vända sig till SCB. Dödsorsak bör- därför inte framgå av registren.

Regeringen har den 4 oktober 1990 beslutat om en proposition med förslag till en ny begravningslag (prop. 1990/91:10). I propositionen före- slås att det nuvarande dödsbeviset delas upp i två handlingar, ett döds— bevis och ett intyg om dödsorsak. Eftersom dödsorsak, som nyss nämnts, inte bör antecknas i:de nya folkbokföringsregistren är det tillräckligt att folkbokföringsmyndigheten får del av den handling som utgör dödsbevis.

Uppgift om dödsort bör inte heller tas in i folkbokföringsregistret. Uppgiften är av intresse för folkbokföringsmyndigheten'bara då det gäller att infordra dödsbevis.

Dessutom bör uppgift om yrke kunna avvaras. Uppgiften är efterfrågad främst inom viss forskning. Någon skyldighet för enskild eller myndighet

• Sida 25
•  Original

att lämna uppgiften finns inte. Uppgiften grundas vanligen på vad den enskilda uppgett i samband med någon folkbokföringshändelse och den aktualiseras inte fortlöpande. Uppgiften aviseras för närvarande inte till någon mottagare av folkbokföringsuppgifter. Forskningens behov kan en- ligt min mening tillgodoses genom att uppgiften samlas in vid folk- och bostadsräkningama, vilket också hittills har skett.

Mitt förslag om lagreglering av registerinnehållet avviker från kommit- téns endast i några avseenden.

En uppgift om sjömansregistrering bör föras in i det lokala registret i stället för som kommittén föreslagit i det centrala registret. Uppgiften behövs för handläggningen av vissa folkbokföringsärenden. Enligt folk- bokföringslagen får sålunda den som enligt sjömansregistret har tjänstgjort till sjöss under viss tid inte folkbokföras under rubriken ”utan känt hemvist”. Genom en registrering endast på lokal nivå kan tillgängligheten begränsas till det skattekontor där även övriga uppgifter om personen i fråga finns.

Härutöver anser jag det mindre lämpligt att i lag ange att uppgifter om diarienummer och särskild sekretessprövning (hemligstämpling) får regi- streras. Uppgift om diarienummer hänför sig i första hand till myndighe- tens verksamhet och inte till den enskilde. På samma sätt förhåller det sig t.ex. med uppgifter om kodnummer för rcgisterföring och markering av att tekniskt fel föreligger. Sådana uppgifter av teknisk eller administrativ natur behövs för registerverksamheten, bl. a. för kontroll av och åtkomst till de egentliga personuppgifterna. Till kategorin tekniska och administra- tiva uppgifter bör också räknas uppgift om särskild sekretessprövning. En uppgift bör enligt min mening få anses höra till den kategorin endast om den från integritetssynpunkt framstår som väsentligen utan betydelse. Av lagen bör emellertid framgå att registret får innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för registerföringen.

Slutligen bör registret. i likhet med vad kommittén föreslagit, få innehål- la de tidsuppgifter rörande registrerade förhållanden som behövs för att tillgodose ändamålet med registret.

Jag föreslår att bestämmelser om registerinnehållet införs i 6 och 8 55 registerlagen.

4.6. Det centrala registrets innehåll

Mitt förslag: Det centrala registret får innehålla uppgifter rörande personnummer och namn för personer som tilldelats personnum- mer och i förekommande fall avregistering för i Sverige folkbokför- da personer. Det centrala registret får också innehålla uppgift om i vilket lokalt register som ytterligare uppgifter finns.

Kommitténs förslag: Det centrala registret skall vara ett referens- och aviseringsregister. Det skall innehålla uppgifter dels om den som är eller har varit folkbokförd i riket, dels om den som erhållit personnummer utan

• Sida 26
•  Original

att ha blivit folkbokförd. Följande aktuella uppgifter skall registreras. Personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet m.m., födelsehem- ort och födelseort. medborgarskap, civilstånd. familjerelation. inflyttning från utlandet, särskild sekretessprövning, medlemskap i svenska kyrkan och icke-territoriell församling, värnplikts- och beredskapskod samt sjö- mansregistrering. Registret skall i första hand utnyttjas för att tillgodose användarnas. främst olika myndigheters. behov av folkbokföringsuppgif- ter.

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser har behandlat frågan om det centrala referens- och aviseringsregistret. Enligt riksskatteverket bör det centrala registret innehålla vissa uppgifter utöver de som kommittén har föreslagit. Riksrevisionsverket ifrågasätter om det behövs ett centralt register, eftersom grundläggande uppgifter finns tillgängliga i det centrala skatteregistret. Statistiska centralbyrån och rikspolisstyrelsen anför bl.a. att det är önskvärt att man får terminalåtkomst till det centrala registret. Datainspektionen (DI) anför bl.a. att aviseringsregistret och aviserings- verksamheten bör regleras separat från folkbokföringsverksamheten. DI anför vidare att med den starka decentralisering av folkbokföringsver- ksamheten som DI förordar är det nödvändigt att folkbokföringsmyndig- heterna ges möjlighet att få fram uppgifter om hos vilken annan folkbokfö- ringsmyndighet ytterligare uppgifter kan inhämtas i ett aktuellt ärende. För detta ändamål torde det vara tillräckligt att centrala referensrcgistret innehåller uppgift om personnummer och aktuell folkbokföringsmyndig- het. Uppgifterna kan därefter inhämtas med hjälp av s.k. brevlådeteknik från den andra myndigheten. DI anser att riksskatteverkets aviseringsver- ksamhet måste utredas ytterligare och lagregleras. 1 avvaktan på en sådan utredning är det inte möjligt att ta ställning till det slutliga registret. ] registerlagen bör aviseringsregistret behandlas separat från referensregist- ret.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts (jfr avsnitt 3) kommer de ADB-system som behövs för att skapa ett aviseringsregister som kan ersätta det s.k. riksaviseringsbandet. som för närvarande tillförs uppgifter från länsregistren och används för komplettering och aktualisering av ett stort antal andra register på olika samhällsområden, inte att finnas förrän någon gång i mitten av 90—talet. Det är därför nu endast fråga om att ta ställning till vilka uppgifter som bör ingå i ett centralt referensregister.

Aviseringsverksamheten får tills vidare fungera som i dag, dvs. via länsregistren och riksaviseringsbandet. Det gäller också avisering av bl. a. de uppgifter om medlemskap i svenska kyrkan och i icke-territoriell för- samling som i dag finns i länsregistren och som inte kommer att finnas i de lokala folkbokföringsregistren eller i det centrala referensrcgistret.

I ett referensregister behövs betydligt färre uppgifter än vad som skulle behövas i ett aviseringsregister. Referensrcgistrets funktion ärju i huvud- sak endast att underlätta skattekontorens lokalisering av personer som inte är folkbokförda inom det egna verksamhetsområdet och att utgöra bas för personnummertilldelningen. En kraftig begränsning av registerinnehållet kan därför göras.

I lagrådsremissen föreslog jag att registret skulle få innehålla uppgifter

• Sida 27
•  Original

om personnummer, grunden för personnummertilldelningen, namn, ad- ress och avregistrering samt i vilket lokalt register som ytterligare uppgifter hnns

Datainspektionen har i sitt yttrande enligt 2 a5 datalagen riktat kritik mot att uppgifter om adress skall finnas i det centrala registret. Inspektio- nen har ansett det klart olämpligt att adressuppgifter över hela befolkning- en registreras i ytterligare ett centralt register. För att adressuppgifter skall få registreras i det centrala registret bör anföras mycket starka skäl hänför- liga till folkbokföringsverksamhetens behov.

Även om det finns verksamhetsmässiga skäl som talar för att uppgifter- na registreras centralt — bl.a. skulle ärendehandläggningen underlättas i fall där anmälningarna till folkbokföringsmyndigheten inte anger rätt per- sonnummer — anserjag att man bör ta fasta på DI:s kritik. Det förhållan- det att skattemyndigheterna i sin beskattningsverksamhet, närmare be- stämt genom det centrala skatteregistret, har tillgång till praktiskt taget samtliga nu berörda adressuppgifter bör inte föranleda någon annan be- dömning.

Jag vill emellertid inte utesluta möjligheten att det kan åberopas skäl som bör leda fram till en annan slutsats. Men för närvarande gör jag bedömningen att det inte finns tillräckligt starka skäl för att i det centrala referensrcgistret lagra adressuppgifter. Där bör således endast finnas upp- gifter om personnummer, grunden för personnummertilldelningen, namn och avregistrering samt i vilket lokalt register som ytterligare uppgifter änns

Referensregistret kan i och för sig också användas vid utfärdande av personbevis. Den användningen motiverar emellertid inte att registret tillförs uppgifter som inte samtidigt behövs för något annat ändamål. Detta innebär att personbevis eller motsvarande kan utfärdas med ut- gångspunkt från det centrala registret endast i fall där en beställning bara aVSer ett fåtal uppgifter. 1 normalfallet måste ett personbevis utfärdas vid det skattekontor där personen är folkbokförd.

Jag föreslår att bestämmelser om det centrala referensrcgistrets innehåll tas in i 7 och 8 55 registerlagen.

4.7. Terrninalåtkomst m. m.

Mitt förslag: Ett lokalt skattekontor skall endast ha terminalåtkomst till det lokala register som avser kontorets verksamhetsområde.

En skattemyndighet får ha åtkomst till det centrala referensregi- stret.

Kommitténs förslag: Ett skattekontor medges åtkomst till de lokala folk- bokföringsregister som förs inom den skattemyndighet till vilket kontoret hör. Eftersom åtkomstmöjligheten följer registeransvaret anser kommittén att det inte behövs någon särskild bestämmelse om skattekontorens åt— komstmöjligheter till de lokala registren.

• Sida 28
•  Original

Skattemyndighetema skall ha åtkomst till det centrala registret såvitt gäller personnummer och grunden för personnummertilldelningen, namn, adress. folkbokföringsfastighet m.m., civilstånd. avregistrering såvitt av- ser tid för dödsfall eller dödförklaring, flyttning till utlandet, obefintlighet och sjömansregistrering.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig. Data- inspektionen anser att kommitténs organisationsförslag leder till att termi- nalåtkomsten inte genom lagreglering kan begränsas mellan skattekonto- ren inom en länsskattemyndighet. Detta leder till att förslaget inte är acceptabelt från integritetssynpunkt. Det behov av att utbyta information i folkbokföringsärenden som föreligger inom länet resp. mellan lokala folk- bokföringsmyndigheter i olika län bör kunna tillgodoses med hjälp av s.k. brevlådeteknik. Myndigheter och enskilda bör ges tillgång till det centrala referensrcgistret om det ges det innehåll som inspektionen föreslagit.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare berört skall innehållet i ett lokalt folkbokföringsregister endast kunna påverkas hos det lokala skattekontor för vars verksamhet registret förs. Att registeransvaret enligt datalagen kopplas till myndighetsbegreppet och alltså skall vila på skattemyndighe- ten innebär inte att övriga lokala skattekontor eller andra organisatoriska enheter inom skattemyndigheten behöver ha terminalåtkomst till registret.

Från integritetssynpunkt är det angeläget att man inte låter åtkomsten till ett lokalt register vara vidare än som behövs med hänsyn till den verksamhet för vilken registret förs. Som kommittén anfört finns det, för att få en rationell folkbokföringsverksamhet. skäl att låta ett skattekontor ha tillgång till uppgifter ur andra lokala folkbokföringsregister inom länet. Behovet är störst vid handläggningen av fiyttningsärenden men gör sig också gällande i t. ex. namnärenden. Detta intresse av verksamhetsmässig art måste vägas mot den risk för otillbörligt intrång i registrerade personers integritet som terminalåtkomst anses medföra. Vid denna avvägning anser jag för min del att den naturliga utgångspunkten bör vara att införa sådana begränsningar att ett lokalt skattekontor endast har terminalåtkomst till uppgifter i det register som avser kontorets verksamhetsområde. Visserli- gen innebär détta att många ärenden inte kan handläggas lika smidigt och snabbt som annars varit möjligt. Men utan den begränsningen i terminal- åtkomsten får man enligt min mening en onödig spridning av uppgifter i registret, inte minst'genom att uppgifterna blir tillgängliga för allmänheten hos varje skattekontor i länet.

Datainspektionen har i sitt yttrande över kommitténs betänkande me- nat att kommitténs förslag till organisation av folkbokföringsverksamhe- ten innebär att någon lagreglering inte torde kunna ske av rätten till terminalåtkomst mellan skattekontoren inom en skattemyndighet. För egen del kanjag inte ansluta mig till den uppfattningen.

Enligt 2 kap. 125 första stycket tryckfrihetsförordningen skall allmän handling som får lämnas ut på begäran genast, eller så snart det är möjligt, på stället utan avgift och på visst sätt tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Enligt andra stycket i paragrafen är en myndighet inte skyldig att tillhandahålla handling på stället om betydande hinder möter. I fråga om bl.a. ADB-upptagning gäller inte heller någon sådan skyldighet

• Sida 29
•  Original

om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.

I sekretesslagen (15 kap. 65) finns bestämmelser om vem inom en myndighet som skall fatta beslut i en fråga om utlämnande av allmänna handlingar — med vilket också förstås uppgifter i handlingarna _ till enskilda. Svarar viss befattningshavare enligt arbetsordning eller särskilt beslut för vården om den handling som begärs utlämnad, ankommer det på denne att i första hand pröva frågan. Vägrar han att lämna ut handling- en skall han — om den enskilde begär det —- hänskjuta frågan till myndig- heten. Även i vissa andra fall skall frågan hänskjutas till myndighetens prövning. Med myndighet förstås här liksom i andra sammanhang den eller de befattningshavare som genom sin tjänst har behörighet att på myndighetens vägnar fatta beslut i saken. Såvitt gäller folkbokföringsupp- gifter torde det i dessa fall bli så att någon på det lokala skattekontoret ges behörighet att fatta beslut på myndighetens vägnar.

Sekretesslagens bestämmelser om sekretess myndigheter emellan gäller enligt 1 kap. 3 5 andra stycket också i förhållandet mellan olika verksam- hetsgrenar inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständi- ga i förhållande till varandra. Omständigheter av betydelse för denna bedömning kan vara att verksamhetsgrenarna självständigt förvaltar viss egendom, har viss handlingsfrihet inom en given ekonomisk ram eller i övrigt kan vidta vissa faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar. Närmare ledning för hur man i det särskilda fallet skall bedöma frågan får man — enligt vad som framgår av konstitutionsutskottets betänkande (KU 1979/80:37 s. 13) i samband med sekretesslagens tillkomst - hämta i de bestämmelser som gäller för de olika organens organisation, beslutsbefo— genheter m. m.

Mot angiven bakgrund kan det enligt min mening inte vara så att ett personregister som förs för en bestämd verksamhet vid en myndighet måste tillhandahållas via terminal på varje ställe där myndigheten är företrädd. Såvitt gäller folkbokföringsuppgifter bör principen vara den att när vid ett visst lokalt skattekontor en enskild begär att på stället omedel- bart få ta del av en uppgift som finns hos ett annat skattekontor. måste han kunna hänvisas dit där uppgiften rent faktiskt finns, även om uppgiften i och för sig förvaras hos myndigheten. Ett skattekontor kan alltså inte vara skyldigt att på stället direkt lämna ut uppgifter ur ett register som förs av ett annat skattekontor. Det förstnämnda kontoret måste däremot vara berett att förmedla uppgifter åt den som önskar ta del av dem på stället. För min del anser jag således inte att det finns något hinder mot att begränsa terminalåtkomsten på det sätt som jag nyss förordat.

Med den begränsning till ett fåtal slag av uppgifter som enligt mitt förslag kommer att finnas i det centrala referensrcgistret anser jag att någon inskränkning i åtkomstmöjligheten till detta register inte behövs.

Bestämmelser om terminalåtkomst bör tas in i 9 och 1055 registerlagen. Kommittén har behandlat nyssnämnda bestämmelser i 1 kap. 3 5 sekre- tesslagen rörande olika verksamhetsgrenar inom en myndighet som ett led för att klargöra vad som bör gälla i sekretesshänseende i förhållandet mellan beskattning och folkbokföring. Kommittén har föreslagit att det

• Sida 30
•  Original

förs in en bestämmelse i 7 kap. 155 sekresslagen om att folkbokföringen skall anses som en självständig verksamhetsgren inom skatteförvaltningen.

För min del vill jag betona att beskattning och folkbokföring är skilda slags verksamheter vilka styrs av helt separata regelsystem. Vidare skall den löpande folkbokföringsverksamheten skötas uteslutande på lokal nivå; detta bör enligt min mening också komma till uttryck i författning, lämpli- gen i instruktionen för skatteförvaltningen.

På beskattningsområdet råder enligt 9 kap. 1-3 55 sekretesslagen s.k. absolut sekretess. Inom folkbokföringen gäller enligt 7 kap. 15 5en mycket svagare sekretess. Att olika sekretessregler gäller för de skilda verksamhe- terna måste givetvis bcaktas. Framför allt måste man inom förvaltningen se till att uppgifter som hör till verksamhetsområdet beskattning inte vidarebefordras till folkbokföringen i andra fall än när det får anses tillåtet enligt i första hand bestämmelserna i 14 kap. 3 5 sekretesslagen.

I likhet med kommittén anser jag alltså att beskattningen och folkbokfö- ringen får anses som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening. Till skillnad från kommittén anserjag emellertid inte att någon särskild regel om detta behöver tas in i lagen. Det följer redan av den nuvarande regleringen.

4.8. Utlämnande av registeruppgifter på ADB-medium m.m.

Mitt förslag: Personuppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister och i det centrala referensrcgistret får lämnas ut på ADB-medium endast med stöd av lag eller förordning eller särskilt beslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med det undantaget att regeringens delegationsrätt enligt kommitténs förslag bara skall avse upp- gifter som inte omfattas av sekretess.

Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har uttalat sig. Data- inspektionen anser att den föreslagna bestämmelsen är befogad från inte- gritetssynpunkt. Riksskatteverket påpekar att den av kommittén föreslagna bestämmelsen i den del den avser regeringens möjlighet att uppdra åt datainspektionen att lämna medgivande till utlämnande av uppgifter som inte omfattas av sekretess är onödig. Inom folkbokföringsverksamhetcn finns enligt riksskatteverket inte några uppgifter som är undantagna från sekretess.

Skälen för mitt förslag: I fråga om utlämnande av uppgifter i personre- gister enligt datalagen är 7 kap. 16 5 sekretesslagen av intresse. Regleringen innebär i huvudsak att det för utlämnande av personuppgifter på ADB- medium krävs att mottagaren har tillstånd av datainspektionen eller för- fattningsstöd för att föra ett personregister som skall innehålla de uppgifter som skall lämnas ut. Finns sådant stöd bestämmer den utlämnande myn- digheten i vilken form utlämnandet skall ske.

För utlämnande på ADB—medium har kommittén föreslagit en lagregle- ring som motsvarar den som enligt 115 skatteregisterlagen (1980: 343)

• Sida 31
•  Original

gäller för skatteregistret. Den föreslagna bestämmelsen innebär en in- skränkning av myndigheternas befogenhet att själva få bestämma på vilket sätt uppgifter i ett personregister skall lämnas ut. Jag ansluter mig till förslaget.

Utlämnande på ADB-medium bör således få ske när detta följer av författningsföreskrifter eller när regeringen genom särskilt beslut har med- gett det. Regeringen bör vidare få uppdra åt en myndighet, datainspek- tionen, att pröva en fråga om utlämnande.

Min avsikt är att senare återkomma till regeringen med förslag till en förordning som bör innehålla närmare bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registren på ADB-medium. I en sådan förordning kan lämpli- gen regleras fall som avser ett rutinmässigt uppgiftslämnande.

När det gäller utlämnande av uppgifter genom försäljning t. ex. av ad- ressetiketter, villjag erinra om att frågan behandlats i en lagrådsremiss om offentlighet. integritet och ADB som beslutats av regeringen den 6 septem- ber 1990. I lagrådsremissen anför chefen förjustitiedepartcmentet bl.a. att en riktig tillämpning av nuvarande bestämmelser _ bl.a. 75 datalagen och de regler som lagt fast myndigheternas uppgifter, i allmänhet genom myndighetsinstruktioner — redan i dag torde innebära att en statlig myn- dighet inte får sälja personuppgifter utan uttryckligt stöd för sådan verk- samhet i lag eller förordning eller annat beslut av regeringen. Det finns alltså i dag regler som innebär att försäljning av personuppgifter skall prövas av statsmakterna och inte kan beslutas av en myndighet själv. Departementschefen anser emellertid att bestämmelsen i 7 5 datalagen bör förtydligas så att det klarare framgår att försäljning av uppgifter inte får ske ur ett personregister annat än när det finns särskilt stöd för detta. Paragrafen föreslås därför bli förtydligad på så sätt att det skall krävas särskilt medgivande till försäljning av personuppgifter för att det skall få ske. _

Mot bakgrund av detjag nu redogjort för villjag framhålla att ändamåls- bestämmelserna i registerlagen avses innebära att någon försäljning av personuppgifter inte skall få ske.

Folkbokföringsregistren kommer att tillföras uppgifter på datamedium från vissa andra register. Kommittén har föreslagit en bestämmelse i lag om att regeringen skall få meddela föreskrifter i ämnet. Jag anser inte att frågan behöver tas upp i registerlagen. Däremot kan det vara lämpligt att i förordningsform reglera frågan.

Jag vill här också erinra om att när det gäller uttag av en större mängd personuppgifter som finns i såväl statens person- och adressrcgister, SPAR. som annat register. skall den som begär att få ut uppgifterna i princip hänvisas till SPAR enligt bestämmelsen i 28 5 datalagen.

• Sida 32
•  Original

4.9. Bevarande

Min bedömning: Särskilda uppgiftssammanställningar (folklängder och andra längder) som framställs för förvaring av folkbokförings- uppgifter hos statliga arkivmyndigheter får framställas på ADB- medium i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen.

Kommitténs förslag: Enligt en bestämmelse i kommitténs förslag till registerlag får längder framställas på ADB-medium i enlighet med före- skrifter som regeringen meddelar. Regeringen får delegera möjligheten att meddela närmare föreskrifter om längder som inte framställs på ADB- medium.

Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har yttrat sig. Datain- spektionen (DI) framhåller att om längderna tas ut på ADB-medium upp- kommer personregister enligt datalagen. Registeransvarig för dessa blir den statliga arkivmyndighet till vilken registret överlämnas. Om längderna inte bara skall förvaras hos arkivmyndigheten utan också skall kunna tillföras nya uppgifter efter rättelse av folkbokföringsmyndighet får regi- stren anses föras i datalagens mening. Detta medför att alla de skyldigheter som åligger en registeransvarig. t. ex. skyldigheten att lämna registerutdrag och skadeståndsansvar kommer att gälla även för arkivmyndigheten. DI är också kritisk mot förslaget att man skall kunna lägga samman flera längder till regionala eller centrala register. DI anser vidare att integritetsskäl talar för att uppgifterna skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Riksskatteverket (RSV) har bl.a. framhållit att'för att man skall kunna använda magnetband som arkiverats måste även gällande applikations- program, datorutrustning för aktuellt magnetband och dokumentation sparas i anslutning till banden. RSV ifrågasätter också om inte forskning- ens krav på tillgång till folkbokföringsuppgifter kan tillgodoses genom regler om gallring. Gallring behöver göras ur de lokala databaserna med vissa mellanrum för att nya uppgifter skall kunna tillföras. Riksarkivet anser det mycket viktigt att den författningsmässiga regleringen av uttags- förfarandet genomförs.

Skälen för min bedömning: Den svenska folkbokföringen kännetecknas av att det för en lång oavbruten följd av år finns bevarat en redovisning av folkbokföringsförhållanden av stort värde för olika forskningsgrenar.

Kontinuiteten inom folkbokföringen bör upprätthållas. Det kan ske genom att uppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister ställs samman efter ett bestämt urvalskriterium och förs över till i första hand statliga arkiv- myndigheter för förvaring och tillhandahållande. Enligt riksarkivet, som på kommitténs uppdrag utrett frågan, bör uppgiftssammanställningarna utgöras av dels en folklängd som är knuten till folkbokföringsfastighet, dels ett flertal kronologiska längder med utgångspunkt i inflyttningar, utflytt- ningar. födslar m.m. Uttag av längder kan, anser riksarkivet, lämpligen ske två gånger per decennium med början omkring år 2000. Längderna bör framställas på olika typer av medier, bl. a. på ADB-medium.

Kommittén har i väsentliga delar ställt sig bakom riksarkivets uppfatt-

• Sida 33
•  Original

ning men ansett det för tidigt att ta ställning till alla detaljer rörande längduttagen. Även jag anser att frågan om vilka längder som skall tas ut bör beredas ytterligare innan beslut fattas. Den närmare reglering om längderna som kan komma att behövas bör kunna meddelas genom för- ordning.

Uttaget av längder knyter an till frågan om gallring av uppgifterna i folkbokföringsregistren. Som kommittén har påpekat står här olika intres- sen mot varandra. Å ena sidan talar integritetsskäl för att en personuppgift skall gallras ur ett register när den inte används eller blivit inaktuell. Å andra sidan kan det finnas betydande forskningsintressen att uppgiften bevaras. Enligt min mening bör inriktningen vara att uppgifter som inte behövs för folkbokföringsverksamheten men som är av betydelse från forskningssynpunkt bevaras i registret till dess de genom längduttag kan föras över till en arkivmyndighet. .

I lagrådsremissen gjorde jag bedömningen att någon särskild författ- ningsreglering om gallring inte behövs i registerlagen. Jag uttalade att med hänsyn till det nära sambandet mellan längduttag och gallring av uppgifter ur registren bör de föreskrifter som ges i form av förordning kunna innebä- ra att frågorna om gallring avgörs av riksarkivet efter samråd med datain- spektionen (DI). Uttalandet i lagrådsremissen tog närmast sikte på att stryka under vikten av att forskningens behov av folkbokföringsuppgifter tillgodoses och att beslut om gallring fattas med beaktande av bestämmel- serna i arkivlagen (1990:782). som träder i kraft den ljuli 1991.

DI har i yttrandet enligt 2 a 5 datalagen påpekat att, enligt inspektionens uppfattning, arkivlagen inte medför någon ändring av DI:s skyldighet att meddela föreskrifter om gallring av personuppgifter i register som stats- makterna inrättat, i den mån inte statsmakterna har meddelat sådana föreskrifter (6 och 6 a 55 datalagen). Jag delar i och för sig DI:s uppfatt- ning. Det.kan emellertid finnas anledning att — lämpligen genom förord- ning -— meddela föreskrifter i ämnet. Jag är inte beredd att nu ta ställning till några detaljer. Frågan får tas upp i samband med det-närmare ställ- ningstagandet till längduttagen. Någon lagreglering anser jag inte nödvän- dig.

4.10. Sökbegrepp

Mitt förslag: De grundläggande sökmöjligheterna i folkbokförings- registren regleras i lag.

I ett lokalt register får som sökbegrepp användas personnummer, namn, adress, folkbokföringsort. medborgarskap, civilstånd och — med undantag för uppgift om adoptionsförhållande — relationsbe- grepp.

I det centrala referensrcgistret får som sökbegrepp användas per- sonnummer, namn och avregistrering.

Kommmitténs förslag: I sitt betänkande föreslår kommittén att sökbe-

. Prop. 1990/91:53

• Sida 34
•  Original

greppen för terminalåtkomst begränsas till personnummer/födelsetid, namn, adresser, folkbokföringsfastighet och diarienummer. Regleringen bör göras i en förordning.

Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har uttalat sig., Data- inspektionen (DI) anser att avgörande för vilka sökbegrepp som bör få användas bör vara det behov som föreligger med hänsyn till folkbokfö- ringsverksamheten. Riktlinjerna för vilka sökbegrepp-som får användas bör anges i registerlagen. Regeringen bör kunna meddela närmare före- skrifter om vilka uppgifter som får användas. Med hänsyn till DI:s förslag om en stark begränsning av uppgifter i det centrala registret behövs inte någon reglering om sökbegrepp beträffande detta. Riksskatteverket (RSV) ifrågasätter om föreskrifter om sökbegrepp skall behöva meddelas i förord- ning. Enligt RSV:s mening bör integritetskraven kunna tillgodoses om sökbegreppen fastställs i föreskrifter av datainspektionen.

Skälen för mitt förslag: Frågan om vilka sökmöjligheter som skall få finnas i ett personregister är av stor betydelse inte minst från integritets- synpunkt. Man' måste beakta att det av offentlighetsprineipen följer att en myndighet måste använda alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjlighe- ter som står myndigheten till buds för att ur dess ADB-register ta fram uppgifter som någon begär med stöd av offentlighetsprineipen. Skyldighe- ten begränsas bara av att uppgifterna skall kunna tas fram med rutinbeto- nade åtgärder, dvs. med en enkel arbetsinsats och utan nämnvärda kostna- der eller andra komplikationer. Det är utan betydelse om myndigheten behöver de begärda uppgifterna eller uppgiftssammanställningarna i sin egen verksamhet eller inte. Om det tillåts att i ett personregister använda alla eller många typer av registeruppgifter som sökbegrepp finns således risk för att oönskade och oförutsedda konsekvenser uppkommer. Även om varje enskild uppgift i stort sett kan te sig harmlös kan sammanställningar och urval av personuppgifter komma att framstå som integritetskränkan- de.

Vid utformningen av de sökmöjligheter som nu bör byggas in i främst de lokala registren bör självfallet hänsyn också tas till kravet-på en effektivt och rationellt bedriven folkbokföringsverksamhet.

Författningsregleringen av sökbegreppen kan utformas på olika sätt. I och för sig kan det anses tillräckligt att i lag ange ramarna för sökmöjlighe- terna. Enligt min rrfening bör dock i det här fallet i lag uttömmande anges alla tillåtna sökbegrepp. En sådan författningsteknik är möjlig med hänsyn till att det är ett begränsat antal sökmöjligheter som är nödvändiga för verksamheten. De sökbegrepp som anges i lagen bör givetvis motsvaras av ADB-tekniska åtkomstbegränsningar. Jag vill framhålla att när myndighe- ten saknar befogenhet att göra en ADB-teknisk överföring av viss informa- tion från ett register så anses denna inte förvarad hos myndigheten, med verkan att inte heller allmänheten kan göra anspråk på informationen (jfr 2 kap. 3 5 andra stycket tryckfrihetsförordningen, TF).

Som sökbegrepp bör först och främst få användas uppgift om person- nummer, namn, adress och folkbokföringsort. Med folkbokföringsort av- ses län, kommun. församling och fastighet. Dessa sökbegrepp är nödvändi- ga för handläggningen av folkbokföringsärenden.

• Sida 35
•  Original

För att kunna garantera en god datakvalitet i de nya registren måste olika kontroller av uppgifterna kunna göras. Det är bl.a. nödvändigt att kunna kontrollera att uppgifter registreras på ett enhetligt sätt inom en familj. Makar och barn som är folkbokförda tillsammans skall också finnas registrerade på samma fastighet. Ett gemensamt barn skall finnas i båda föräldrarnas personposter och i dessa angivet med samma personnummer. Särskilt viktig blir kontrollen i samband med överföringen av information från personaktema, men även därefter måste man kunna kontrollera upp- gifter som registrerats. Med hänsyn till detta behövs två ytterligare sök- möjligheter, nämligen dels uppgift om relationsbegrepp, t. ex. make, barn, dels uppgift om civilstånd. När det gäller relationsbegreppen kan ett för- hållande uppfattas som särskilt integritetskänsligt, nämligen uppgift om adoptivförhållande. Jag föreslår därför att sammanställningar eller sökbeg- repp som skiljer ut adoptivförhållanden från biologiska relationer inte skall få finnas.

I den skrivelse som kommittén den 3 oktober 1990 överlämnat till finansdepartementet har vidare föreslagits att uppgift om medborgarskap skall få användas som sökbegrepp. Som skäl härför anför kommittén att tillämpning av utländsk medborgarskapslagstiftning och bestämmandet av utländska medborgarskap ofta vållar svårigheter. För att kunna göra efter- handskontroller i dessa ärenden skulle det vara till fördel om medborgars- kap får användas som sökbegrepp. Kommittén har också påpekat att medborgarskap som sökbegrepp är värdefullt för kommuner, som i sin verksamhet har behov av uppgifter om t. ex. vilka olika invandrargrupper som finns företrädda i kommunen. Uppgifterna används också av riks- skatteverket och av politiska partier när man skickar ut valinformation på främmande språk.

Det finns alltså ett berättigat behov av att kunna söka på medborgarskap i folkbokföringsregistren. Samtidigt är det också klart att sammanställ- ningar över utländska medborgare kan vara integritetskänsliga. Sådana uppgifter får självfallet inte lämnas ut exempelvis om det finns risk att de skall användas som led i förföljelse av vissa invandrare.

Enligt min mening är risken för otillbörligt integritetsintrång förhållan- devis liten med hänsyn till att en begäran om uttag av uppgifter om utländskt medborgarskap kan vägras med stöd av sekretesslagen om det kan antas att uppgifterna kan komma att användas på ett skadligt sätt. 7 kap. 15 5 sekretesslagen anger visserligen att sekretess förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närståen- de lider men om uppgiften röjs. Presumtionen är således för att en uppgift inom folkbokföringsverksamheten skall lämnas ut. Detta hindrar emeller- tid inte att myndigheten gör en mera ingående prövning när någon begär uppgifter av ömtålig art. Uppgifter som rör en enskild utlänning kan dessutom hemlighållas med stöd av 7 kap. 14 5 sekretesslagen i vissa fall där det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Enligt 2 kap. 14 5 TF får en myndighet också efterforska vem som vill ha ut en handling och syftet med begäran, om det behövs för att myndigheten skall kunna pröva om det föreligger hinder mot utlämnande på grund av sekretess. Vidare föreskrivs

• Sida 36
•  Original

i 7 kap. 165 sekretesslagen hinder mot att lämna ut en uppgift om den begärda uppgiften är en personuppgift i ett ADB-register och det kan antas att den kan komma att användas för automatisk databehandling i strid med datalagen. Om någon önskar få ut uppgifter från en myndighet om en stor mängd registrerade personer föreligger det alltså hinder för myndighe- ten att lämna ut uppgifterna också om den som begär att få ut uppgifterna saknar licens eller tillstånd enligt datalagen att registrera uppgifterna. Detta innebär att en myndighet inte får lämna ut uppgifter på ADB- medium till en mottagare som saknar tillstånd att föra personregister. En begäran om massuttag eller om ett urval av uppgifter skall därför även enligt sistnämnda bestämmelse i sekretesslagen normalt utgöra anledning för den registeransvariga myndigheten att närmare utreda hur uppgifterna är avsedda att användas.

Mot bakgrund av det nu sagda förordarjag att uppgift om medborgars- kap skall få an vändas som sökbegrepp.

För det centrala referensregistrets del gör integritetsintressena sig inte gällande på samma sätt som i fråga om de lokala registren. Enligt min mening är det ändå lämpligt att i lag även reglera sökmöjligheterna i det centrala registret. Det är bara ett fåtal slag av uppgifter som får finnas centralt. För verksamheten behöver man inte kunna söka på uppgifter om grunden för personnummertilldelning eller vilket lokalt register som de centralt registrerade uppgifterna inhämtats från. Sökmöjligheterna kan därför begränsas till uppgifter om personnummer, namn och avregistre- ring.

Avslutningsvis vill jag nämna att det inte kommer att vara tekniskt möjligt att använda alla de ovan nämnda sökbegreppen vid registerlagens ikraftträdande. Övergångsvis behövs alltså en särskild reglering. Jag åter- kommer strax till detta.

Jag föreslår att bestämmelser om sökmöjligheter införs i 125 register- lagen.

5. Ikraftträdande

Mitt förslag: Registerlagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Det centrala skatteregistret får användas för att identifiera en person vid handläggningen av ärende om folkbokföring.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna del.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut under hösten 1987 avses den nya organisationen för folkbokföringen bli genomförd den 1 juli 1991. Den reglering som jag nu föreslagit i registerlagen avser i huvudsak de delar av det framtida ADB-systemet för folkbokföringen som kan beräknas vara klara att tas i bruk den 1 juli 1991. Det kommer emellertid inte att då finnas tekniska förutsättningar för alla planerade

• Sida 37
•  Original

registerfunktioner. Att det gäller beträffande kommitténs förslag om ett centralt aviseringsregister har jag redogjort för tidigare. Men det gäller också några av de funktioner som jag föreslår skall lagregleras nu.

Tilldelningen av personnummer skall kunna bygga på det centrala refe- rensrcgistret. Enligt vad jag har inhämtat kan den registerfunktionen ge- nomföras inom två år. Tiden är inte längre än att man enligt min mening redan nu kan lagreglera denna fråga som ju är av relativt okomplicerad natur.

Härutöver kommer ADB-kapaciteten inte att vara fullt utbyggd beträf- fande det centrala referensrcgistret och de lokala folkbokföringsregistren när det gäller sökmöjligheter. [ ett inledningsskede kommer man i dessa register inte att kunna söka på något annat än personnummer. Detta innebär att det lokala skattekontoret inte kommer att kunna söka i regi- stren efter vilka uppgifter som är antecknade om en person exempelvis i fall där en flyttningsanmälan från honom saknar personnummer eller anger ett felaktigt personnummer. För att avhjälpa den bristen föreslårjag att det öppnas åtkomstmöjlighet till skatteregistret så att man i folkbokföringsverksamheten kan söka i skatteregistret på namn för att på så sätt kunna koppla ihop lämnade uppgifter med rätt personnummer. Sökmöjligheten bör begränsas till personnummer och namn.

Det bör nämnas att jag i lagrådsremissen föreslog att skatteregistret också skulle få användas för att söka på uppgift om adress. l konsekvens med attjag nu föreslagit att det centrala referensrcgistret inte skall innehål- la adressuppgifter bör inte heller skatteregistret få användas för att ta fram sådana uppgifter.

Mitt förslag bör föranleda två nya paragrafer i skatteregisterlagen, l a och 10 a 55.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag (19901000) om folkbokföringsregister.

2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343). Förslagen har granskats av lagrådet.

7. Författningskommentarer

7.1 Lag om folkbokföringsregister 1 5 ' l paragrafen anges att folkbokföringsverksamheten skall skötas med hjälp av ADB. Det skall finnas ett lokalt folkbokföringsregister för varje skatte—

kontors verksamhetsområde och ett centralt referensregister för hela lan- det.

• Sida 38
•  Original

2 5

Här ges bestämmelser om för vilka ändamål ett lokalt folkbokföringsregis- ter får användas. Ändamålen räknas upp i sex punkter. Ändamålet i punkten l, samordnad rcgisterföring. har behandlats utförligt i avsnitt 4.2. l punkten 2 anges de mer renodlade folkbokföringsuppgifterna såsom handläggning av ärenden enligt folkbokföringslagen eller annan författ- ning. Exempel på andra författningar är folkbokföringskungörelsen, äkten- skapsbalken, föräldrabalken och namnlagen.

I punkten 3 anges att registren får användas för att framställa person- bevis och andra registerutdrag. Med andra registerutdrag avses utdrag som exempelvis avser en avliden eller en person som inte längre är folkbokförd inom verksamhetsområdet.

Av punkten 4 framgår att registren får användas för att tillhandahålla folkbokföringsuppgifter åt myndigheter såsom exempelvis statistiska cen- tralbyrån, statens invandrarverk och pastor i svenska kyrkan.

I punkten 5 föreskrivs att registren skall få användas för framställning av särskilda uppgiftssammanställningar. Härmed avses de längder som skall tas ut och överlämnas till statliga arkivmyndigheter. Uttag måste ske dels för att bevara kontinuiteten i de register som tidigare förts manuellt och som med vissa intervall överlämnats till arkivmyndigheter, dels av prak- tiska skäl eftersom de register man arbetar med annars efter hand skulle svälla och bli alltför omfångsrika och innehålla en mängd uppgifter som man inte har användning för. Folkbokföringsmyndigheterna har inte själva någon användning av dessa längder annat än under en begränsad tid efter uttaget.

] punkten 6 anges att registren får användas för planering och tillsyn av folkbokföringsverksamheten. Det gäller bl. a. för att kunna kontrollera att uppgifter om familjerelationer är korrekt registrerade.

35

I denna paragraf regleras ändamålen med det centrala referensrcgistret. Registret får användas för lokalisering av folkbokförda personer. Om ett lokalt skattekontor behöver få uppgifter om en person som är folkbokförd inom ett annat skattekontors verksamhetsområde kan det förstnämnda kontoret söka i det centrala registret för att därigenom få kännedom om var personen är folkbokförd. Därefter kan skattekontoret vända sig till det andra skattekontoret med förfrågan om de uppgifter som behövs. Ett sådant förfarande kan bli vanligt i t. ex. flyttningsärenden.

] den mån de uppgifter som ett skattekontor får från det centrala regist- ret vid en förfrågan är tillräckliga för att kunna handlägga ett ärende behöver naturligtvis någon vidare förfrågan till ett lokalt register inte- göras. Det centrala registret kan sålunda i enstaka fall få användas för handläggning av ärenden. De ärenden som avses komma i fråga är hand- läggning enligt folkbokföringslagen eller annan författning eller tillhanda- hållande av folkbokföringsuppgifter i form av personbevis.

Härutöver får det centrala registret användas vid tilldelning av person- nummer.

• Sida 39
•  Original

4och 5 55

I dessa paragrafer regleras registeransvaret. När det gäller de lokala regi- stren är skattemyndigheten i länet ansvarig för de register som förs i länet. Det förs ett register för varje skattekontors verksamhetsområde. .

För det centrala referensrcgistret råder det ett delat ansvar. Ansvariga är dels riksskatteverket. dels skattemyndigheterna i länen. En skattemyndig- het är ansvarig för de uppgifter i det centrala registret som härrör från ett lokalt register i länet och som avser en" person som är eller senast har varit folkbokförd inom myndighetens verksamhetsområde eller som utan att vara folkbokförd i Sverige av myndigheten tilldelats personnummer.

6 &

I denna paragraf regleras vilka uppgifter ett lokalt folkbokföringsregister skall få innehålla. För det första får registret innehålla uppgifter om den som är eller har varit folkbokförd inom det verksamhetsområde för vilket registret förs. Eftersom begreppet kyrkobokföring avses bli ersatt av be- greppet folkbokföring den 1 juli 1991 när denna lag föreslås träda i kraft används i lagrådsremissens lagförslag begreppet folkbokföring (jfr avsnitt 1). De personer som är kyrkobokförda den 30 juni 1991 skall, när de nya bestämmelserna träder i kraft anses som folkbokförda.

I punkten 1 anges personnummer. En definition av personnummer finns i folkbokföringslagen.

Med uppgiften om namn i punkten 2 avses förnamn med tilltalsnamn, mellannamn och efternamn eller motsvarande. Svenska namn anges enligt namnlagen och svenskt namnskick.

Uppgiften i punkten 3 om adress avser både bostads— och postadress. När det gäller postadresser har kommittén föreslagit att man skall regi— strera en särskild uppgift om postadress. Anledningen till detta är bl.a. 1983 års folkbokföringskommittés förslag om att införa en skyldighet att också anmäla ändrad postadress till folkbokföringen. Men också externa aviseringsmottagare har under lång tid pekat på de olägenheter som kan uppkomma genom att det nuvarande systemet endast har ett adressfält. Felaktigt angivna adresser ger upphov till mycket stora kostnader i den postala hanteringen. Postverket har i sitt remissvar framhållit att man för att komma till rätta med felen i folkbokföringens adressuppgifter måste införa två adressfält; ett för postadress och ett för bostadsadress.

Jag instämmer i kommitténs förslag och förordar därför att när det gäller adressuppgift i folkbokföringsregistret får utöver bostadsadress, vilket är den adressuppgift som i dag antecknas i registren, och som är adressen för den fastighet på vilken en person är folkbokförd, även postadress anteck- nas. Postadress är den adress till vilken en persons post skall delas ut för att regelmässigt nå honom. Såväl bostads- som postadress anges med c/o- uppgift, Utdelningsadress, postnummer och postort.

Datainspektionen har i sitt yttrande enligt 2 aé datalagen anfört att adressuppgift inte bör omfatta särskild angivelse av-postadress. En regist- rering av uppgiften svarar, enligt inspektionen, 'inte mot registrens ända- -

• Sida 40
•  Original

mål. För min del anserjag att uppgift om postadress faller inom ramen för de angivna ändamålen för registren. Som användningsområde för ett lokalt register anges bl.a. samordnad rcgisterföring av identifieringsupp- gifter för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter samt till- handahållande av folkbokföringsuppgifter som myndigheter behöver för att fullgöra sin verksamhet. Jag avser att i ett senare sammanhang också föreslå att det ges föreskrifter om att ändrad postadress skall anmälas till folkbokföringsmyndigheten. Datainspektionen har vidare framfört att ge- nom en registerhållning av postadress ökar risken att uppgifter kan komma att efterfrågas för direktreklamändamål eller andra ändamål som enskilda kan uppfatta som integritetskränkande. För min del vill jag framhålla att en särskild registrering av postadress i fall då denna avviker från folkbok- föringsfastigheten inte kan anses som tveksam från integritetsskyddssyn- punkt. För de berörda enskilda liksom för andra personer och myndigheter är det värdefullt att folkbokföringens uppgifter om adress återger den faktiska postadressen. Risken att uppgiften skulle användas för t.ex. di- rektreklamändamål får enligt min mening inte överbetonas. Statens per- son- och adressrcgister, SPAR, som direkt inrättats för försäljning av uppgifter till allmänheten, kan på ett helt annat sätt förse en beställare med relevanta uppgifter för reklamändamål. Den som därvid beställer uppgif- ter från folkbokföringen kan i princip hänvisas till SPAR enligt 285 datalagen.

I punkten 4 anges uppgifterna folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under särskild rubrik. Detta är grundläggande register- uppgifter. Enligt gällande folkbokföringslag och enligt det förslag till ny folkbokföringslag som har lämnats av 1983 års folkbokföringskommitté i betänkandet (SOU 1990: 50) Ny folkbokföringslag sker folkbokföring på fastighet och i församling. Med folkbokföringsort avses i folkbokföringsre- gisterlagen såväl församling som kommun och län. Därutöver kan folkbok- föringen ske under rubriken ”på församlingen skrivna” eller "utan känt hemvist”. -

Enligt punkten 5 får uppgift om födelsehemort och födelseort antecknas i registret. Enligt folkbokföringslagen är födelsehemort för en person nor- malt den församling i vilken personens moder var folkbokförd eller regi- strerad som obefintlig när personen i fråga föddes. I annat fall skall län och församling där personen föddes antecknas. Med födelseort menas födelse- ort och land för person som är född i utlandet. .

] punkten 6 anges att medborgarskap får antecknas. För den som är statslös får detta antecknas. För den som är svensk medborgare skall inte eventuellt utländskt medborgarskap registreras.

Enligt punkten 7 får civilstånd registreras. Civilstånd anges med ogift, gift, frånskild och änka/änkling.

I punkten 8 anges att olika familjerelationer får registreras. Dessa rela- tioner till andra folkbokförda personer skall anges med typ av relation (barn, förälder, vårdnadshavare och make/maka) och personnummer för relationspersonen. Det skall också framgå om relationen är biologisk eller grundad på adoptivt förhållande. Om en person under 18 år är folkbokförd hos annan person anges även denne, t.ex. fosterförälder, på motsvarande

• Sida 41
•  Original

sätt. Relationer till personer som inte är eller varit folkbokförda skall också registreras. För dessa anges kön, relationstyp. namn. födelsetid och födel- seort.

I punkten 9 anges att sjömansregistrering får antecknas i registret. Upp- giften har betydelse för vissa beslut i folkbokföringshänseende.

Enligt punkten 10 får inflyttning från utlandet registreras. Det land från vilket inflyttning skett skall registreras. Vid inflyttning från nordiskt land skall även ort från vilken inflyttning skett anges.

Avregistrering från folkbokföringen skall ske i tre fall, nämligen vid dödsfall och dödförklaring, utflyttning till utlandet samt vid obefintlighet. Enligt punkten l 1 får uppgift om att personen är avregistrerad antecknas samt orsaken till och tidpunkten för avregistreringen.

Enligt punkten 12 får gravsättning registreras. Normalt kan uppgiften avse den kyrkogårdsmyndighet som har underrättat skattekontoret om gravsättning. Registret ger på så sätt upplysning om var en person är begravd.

Paragrafens andra stycke innebär att uppgifter som den 30 juni 1991 finns antecknade i personakt enligt särskilda bestämmelser därom får finnas registrerade i ett lokalt folkbokföringsregister. Uppgifterna motsva- rar vissa av de _uppgifter som enligt vad kommittén har uppgivit kommer att antecknas i diarierna fr.o.m. den I juli 1991. Det gäller uppgifter om grunderna för vissa beslut, t.ex. enligt vilken bestämmelse i namnlagen som ett namnbyte har skett. Uppgiften har betydelse för att man skall kunna ta ställning till eventuella framtida anmälningar om namnbyte för personen i fråga. Uppgifter som finns registrerade enligt detta stycke avser oftast vilket lagrum en registrering grundar sig på. Men också upplysningar om att en uppgift är obestyrkt kan finnas antecknade i folkbokföringsre- gistret med stöd av denna bestämmelse. Det kan gälla Obestyrkta uppgifter som en enskild meddelar till folkbokföringsmyndigheten. Som exempel kan nämnas det fall att en person har flyttat in från ett annat land och till folkbokföringsmyndigheten uppgett att han är gift samt namn och andra personuppgifter på maken/makan. Några handlingar som styrker uppgif- terna finns dock inte. Uppgifterna har då antecknats i personakten jämte en notering om att de är Obestyrkta. Det måste framhållas att några nya uppgifter inte kommer att antecknas i folkbokföringsregistren enligt be- stämmelsen i andra stycket. Det rör sig endast om att i folkbokföringsre- gistret föra in de uppgifter som den 30 juni 1991 finns antecknade i personakter. Motsvarande nya uppgifter som tillkommer därefter förs in i diarierna. Man kan alltså säga att bestämmelsen har karaktär av en över- gångsbestämmelse.

7 5 I denna paragraf anges vilka uppgifter som får ingå i det centrala referens— rcgistret. Det gäller personnummer, namn och avregistrering. Dessa har kommenterats under paragraf 6. Det bör framhållas att i det centrala registret skall bara aktuella uppgifter vara antecknade.

• Sida 42
•  Original

8 5

I denna paragraf anges att lokala register och det centrala referensregistret även får innehålla tidsuppgifter rörande registrerade förhållanden samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ända- målen med registren. Administrativa uppgifter kan t. ex. vara olika koder för resp. skattemyndighet.

Med stöd av denna bestämmelse kan diarienummer antecknas. Uppgif- ten behövs bl.a. med hänsyn till datalagens bestämmelse att den register- ansvarige är skyldig att rätta felaktiga uppgifter. Detta förutsätter nämli- gen att bakgrunden till registreringen kan spåras. Genom att registrera ett diarienummer kan man koppla uppgifterna i folkbokföringsregistret till uppgifterna om grunderna för registreringen, vilka endast finns i diariet.

Vidare bör uppgift om särskild sekretessprövning få registreras. En sådan uppgift anger att det finns särskild anledning att närmare pröva utlämnandet av uppgifter för personen i fråga.

9och 1055

I dessa paragrafer regleras terminalåtkomsten. I 95 anges att ett lokalt skattekontor endast får ha åtkomst till det lokala folkbokföringsregister som förs för skattekontorets verksamhetsområde.

Samtliga skattemyndigheter får ha terminalåtkomst till det centrala referensrcgistret.

115

I denna paragraf regleras utlämnandet av registeruppgifter på medium för automatisk databehandling. Utlämnande på sådant sätt får ske endast om det följer av författning eller regeringen har medgett det. Regeringen får - delegera till en myndighet att lämna medgivande.

125

I denna paragraf anges vilka sökbegrepp som skall få finnas i registren. Detta har kommenterats utförligt i avsnitt 4.10.

7.2. Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343) l a 5

I paragrafen, som är ny, anges att det centrala skatteregistret får användas för att identifiera en person i ärenden som avses i 2 5 2 lagen om folkbokfö- ringsregister. Bestämmelsen är närmast att se som en övergångsbestäm- melse. Den införs därför att endast uppgift om personnummer till en början kommer att kunna användas—som sökbegrepp i såväl de lokala folkbokföringsregistren som det centrala registret på grund av tekniska skäl. De tekniska begränsningarna kommer att finnas under de första åren

• Sida 43
•  Original

efter ikraftträdandet. Genom bestämmelsen öppnas en möjlighet att an- vända det centrala skatteregistret för att identifiera personer i ärenden där exempelvis ett personnummer angetts felaktigt eller saknas.

1035

Även denna paragraf. som är ny, är närmast att betrakta som en över- gångsbestämmelse i avvaktan på att de tekniska systemen i folkbokföring- en blir helt utbyggda. Genom paragrafen får skattemyndigheten i sin folkbokföringsverksamhet, för det ändamål som anges i 1 a 5, terminalåt- komst till det centrala skatteregistret och får som sökbegrepp använda personnummer och namn.

8. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om folkbokföringsregister,

2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343). Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

3. ta del av vad jag i övrigt har anfört om den nya folkbokföringsorgani- sationen.

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och de ändamål som han har hemställt om.

• Sida 44
•  Original