SOU 1990:18

Lag om folkbokföringsregister m.m. : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 18 februari 1988 bemyndigade rege— ringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till genomförande av en ny organisation för folkbokfö— ringen. Genom regeringsbeslut den 20 oktober 1988 bemyndigades statsrådet Engström att besluta om le—

damöter m.m. rörande kommittén.

Med stöd av regeringens bemyndigande förordnades den 16 mars 1988 landshövdingen Rolf Wirtén som ordförande samt departementsrådet Nils Dexe, över— direktören Lennart Grufberg och departementsrådet

Svante Holgersson som ledamöter.

Att som sakkunnig biträda kommittén förordnades den

16 mars 1988 generalsekreteraren Sören Ekström.

Att som experter biträda kommittén förordnades den 16 mars 1988 arkivrådet Claes Gränström, rationali— seringschefen Lena Landgren, avdelningsdirektören Tor—Olov Mellgren, departementssekreteraren Anne— Cerise Nilsson, förbundsdirektören Ingvar Nordin, kammarrättsassessorn Leif Nyström, fögderichefen Sten—Göran Robarth, direktorn Lars Sköld, avdel— ningsdirektören Lars Tegenfeldt och kyrkobokfö— ringsinspektören Hans Tollin. Den 26 maj 1988 för— ordnades departementssekreteraren Ingrid Klering att biträda kommittén som expert. Fr.o.m. den 1 september 1989 ersattes Leif Nyström av departe—

Som kommittésekreterare har tjänstgjort hovrätts— assessorn Björn Karlsson och folkbokföringsdirek—

tören Lars Renmyr.

Kommittén, som antagit namnet organisationskommit— tén för folkbokföringen, får härmed överlämna del— betänkandet Lag om folkboföringsregister m.m. Särskilda yttranden har, i frågan om försäkrings— kassornas medverkan i den framtida folkbokföringen,

avgivits av Tor—Olov Mellgren och Ingvar Nordin.

Stockholm i februari 1990.

Rolf Wirtén

Nils Dexe Lennart Grufberg

Svante Holgersson

/Björn Karlsson

Lars Renmyr

1. Förslag till Lag om folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser 1 5 För de ändamål som anges i denna lag skall inom folkbokföringsverksamheten med hjälp av automatisk databehandling föras ett lokalt register för varje skattekontors verksamhetsområde och ett centralt referens— och aviseringsregister för hela landet. Inom folkbokföringsverksamheten skall också med hjälp av automatisk databehandling föras diarier. Närmare föreskrifter om diarierna meddelas av re—

geringen.

Registerändamål 2 5 Ett lokalt folkbokföringsregister skall använ—

das av skattemyndigheten för

1. prövning av ärende som handläggs enligt folk— bokföringslagen (1967zl98) eller folkbokföringskun— görelsen (1967:495) och för registrering av uppgift i sådant ärende,

2. prövning av ärende som enligt föräldrabalken, namnlagen (1982:670) eller begravningskungörelsen (1965z540) handläggs av skattemyndigheten och för

registrering av uppgift i sådant ärende,

4. registrering av uppgift rörande personliga förhållanden som enligt särskilda bestämmelser an— mäls till skattemyndigheten,

5. tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter i form av registerutdrag (personbevis) och annat upp— giftslämnande,

6. framställning av särskilda uppgiftssamman— ställningar (folklängder och andra längder) för forskning och förvaring av folkbokföringsuppgifter hos statliga arkivmyndigheter, och

7. uppföljning och kontroll av folkbokförings—

verksamheten.

3 S Det centrala referens— och aviseringsregistret skall användas för aktualisering, komplettering och kontroll av andra personregister och annat upp— giftslämnande. Registret skall av skattemyndigheten användas för

1. lokalisering av folkbokförda personer och

2. tilldelning av personnummer.

Skattemyndigheten får, inom ramen för sin termi— nalåtkomst enligt 9 S, också använda registret vid prövning av ärenden enligt 2 5 1 och 2 samt för tillhandahållande av registerutdrag enligt 2 5 5.

Registeransvar 4 s Skattemyndigheten är registeransvarig för de

lokala folkbokföringsregister som förs rörande myn—

dighetens verksamhetsområde.

5 S Riksskatteverket är registeransvarig för det centrala referens- och aviseringsregistret. Skattemyndigheten är registeransvarig för upp—

gifter i det centrala referens— och aviseringsre—

gistret som härrör från ett lokalt register och som rör en person som är eller senast har varit folk—

bokförd inom myndighetens verksamhetsområde.

Registerinnehåll m.m. 6 5 Ett lokalt folkbokföringsregister skall uppta den som är eller har varit folkbokförd inom det verksamhetsområde för vilket registret förs och får rörande en sådan person innehålla uppgift om

1. personnummer,

2. namn,

3. adress eller adresser,

4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under särskild rubrik,

5. födelsehemort och födelseort,

6. medborgarskap,

7. civilstånd,

8. make/maka, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan person med vilken samband föreligger inom folkbokföringen,

9. inflyttning från utlandet, 10. avregistrering;

a/ dödsfall och dödförklaring, b/ utflyttning till utlandet, c/ obefintlighet,

11. gravsättning, 12. ytterligare förhållanden som i enlighet med särskilda bestämmelser är antecknade i personakt som avses i 16 S folkbokföringskungörelsen,

13. diarienummer, och

14. särskild sekretessprövning (hemligstämpling). Registret får även innehålla tidsuppgifter röran— de registrerade förhållanden samt tekniska och ad— ministrativa uppgifter som behövs för att tillgodo-

se ändamålen med registret.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifterna i registret skall anges.

Vid tillämpningen av denna paragraf anses även den som folkbokförd som den 30 juni 1991 var kyrko— bokförd i landet.

7 5 Det centrala referens— och aviseringsregistret skall uppta den som är eller har varit folkbokförd inom landet och får beträffande en sådan person in— nehålla uppgift från ett lokalt folkbokföringsre— gister om personnummer och aktuella förhållanden som avses i 6 5 2—10 och 14.

Registret får också för personen i fråga innehål— la aktuell uppgift om

1. medlemskap i svenska kyrkan och icke territo— riell församling,

2. värnplikts— och beredskapskod, och

3. sjömansregistrering. Registret skall även uppta den som tilldelats personnummer utan att ha blivit folkbokförd och därvid innehålla uppgift om namn, personnummer och grunden för personnummertilldelningen. 6 5 andra, tredje och fjärde styckena äger mot— svarande tillämpning beträffande denna paragraf.

85. Till register enligt denna lag får uppgift in— hämtas från annat personregister i enlighet med fö—

reskrifter som regeringen meddelar.

Åtkomst 9 S skattemyndigheterna får ha terminalåtkomst till det centrala referens— och aviseringsregistret så— vitt gäller uppgift om

1. personnummer och grunden för personnummertill— delning enligt 7 5 andra stycket,

2. namn, 3. adress, 4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort el— ler folkbokföring under särskild rubrik, 5. civilstånd 6. avregistrering; endast såvitt avser tid för a. dödsfall eller dödförklaring, b. flyttning till utlandet, c. obefintlighet och

7. sjömansregistrering.

utlämnande

10 5 Personuppgifter i ett lokalt folkbokföringsre— gister och i det centrala referens— och aviserings— registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller regeringen har medgivit det. Rege— ringen får uppdra åt datainspektionen att lämna så— dant medgivande i fråga om uppgifter som inte om— fattas av sekretess. Beslut av datainspektionen öv—

erklagas hos regeringen.

Längder 11 5 Längder enligt 2 5 6 får framställas på medium

för automatisk databehandling i enlighet med före— skrifter som regeringen meddelar.

Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om längder som inte

framställs på medium för automatisk databehandling.

Gallring 12 S Gallring av uppgifter i ett lokalt folkbokfö—

ringsregister och i det centrala referens— och avi—

seringsregistret sker i enlighet med arkivlagens (0000:0000) bestämmelser.

Sökbegrepp 13 5 I ett lokalt folkbokföringsregister och i det

centrala referens— och aviseringsregistret får de sökbegrepp användas som regeringen föreskriver.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 s sekretesslagen (l980:100) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

15 S

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokfö— ring eller annan liknande registrering av befolk— ningen, för uppgift om enskilds personliga förhål— landen, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i an— nan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sek— retessen i högst sjuttio år.

Folkbokföringen är inom skatteförvaltningen att anse som en självständig verksamhetsgren enligt 1 kap. 3 5 andra stycket.

INLEDNING

1 . UTREDNINGSARBETET

1.1. Bakgrund

Riksdagen har under hösten 1987 fattat beslut om principiella riktlinjer för en ny organisation av folkbokföringen (prop. 1986/87:158, SkU 1987/88:2, rskr 2). Beslutet innebär att ansvaret för den lö— pande folkbokföringen skall föras över från pas— torsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Även försäkringskassorna förutsätts medverka i det framtida folkbokföringsarbetet. Den nya organisa— tionen avses bli genomförd den 1 juli 1991.

1.2. Direktiven

Vi är tillsatta för att lämna förslag till den när— mare utformningen av folkbokföringens organisation och i övrigt lämna förslag till åtgärder som kan behövas för att genomföra den nya organisationen. Våra direktiv är fogade som bilaga 1 till delbe— tänkandet.

1.3. Utredningsarbetet och delbetänkandet

I inledningsskedet har det varit nödvändigt att i hög grad inrikta utredningsarbetet på att ta fram underlag för det framtida ADB—stödet och att vidta sådana förberedelser att ADB—stödet kan tas i bruk

den 1 juli 1991. Detta arbete har under vår ledning bedrivits inom ramen för ett särskilt projekt (POFF-projektet) hos riksskatteverket. POFF—projek— tet och riksskatteverket har även i andra avseenden

tagit fram underlag för utredningsarbetet.

Vi har även, genom enkäter och på andra sätt, in- hämtat synpunkter från myndigheter och organ som inte är företrädda i kommittén. Exempelvis har da— tainspektionen, genom byråchefen Ulf G Berg, delta—

git i ett av våra sammanträden.

Vi har i en särskild skrivelse till regeringen i maj 1989 redovisat den del av vårt uppdrag som rör framtida förvaring av kyrkobokföringsarkiven. I september 1989 begärde vi hos regeringen medel för budgetåret 1990/91 för genomförande av en ny folk- bokföringsorganisation. Vi hemställde i november 1989 att regeringen måtte utfärda en tillsättnings— förordning om tjänster i den nya organisationen.

I detta delbetänkande behandlas i första hand frågor om

- integreringen av folkbokföringen i skatteförvalt— ningen (avsnitten 4 och 6),

— försäkringskassornas medverkan (avsnitt 5),

— nytt ADB—stöd och överföringen till ADB av de uppgifter som nu registreras inom kyrkobokföringen (avsnitten 7 och 8),

— integritets— och sekretessfrågor som aktualiseras genom våra förslag till datorisering och omorgani— sation (avsnitten 3, 9 och 10).

Vi redovisar även kostnadskonsekvenserna av våra

förslag (avsnitt 11).

Vi fortsätter nu arbetet med återstående delar av

vårt utredningsuppdrag. Vi planerar att om ca sex månader lämna förslag till bl.a. en registerförord— ning och följdändringar i olika författningar.

2 . NUVARANDE ORDNING

2.1 Allmänt om folkbokföring

Folkbokföring sker i två former, som kyrkobokföring och som mantalsskrivning. Kyrkobokföring äger rum hos pastorsämbetet medan mantalsskrivning ombesörjs av lokal skattemyndighet. I Stockholm och Göteborg sköter emellertid de lokala skattemyndigheterna äv—

en den del av kyrkobokföringen som rör bosättning.

Inom kyrkobokföringen antecknas uppgifter om födel— se, namn, bosättning och andra personliga förhål— landen. Dessutom antecknas rent kyrkliga uppgifter som dop och konfirmation. Anteckningarna görs fort— löpande i kyrkoböcker och andra register som förs

för varje församling av svenska kyrkan.

Mantalsskrivning sker årligen genom att en förteck— ning upprättas över de personer som vid en viss tidpunkt, mantalsdagen, skall vara kyrkobokförda inom någon kommun. Kyrkobokföringen ligger till grund för mantalsskrivningen. Skattemyndigheten är dock inte bunden av denna vid bedömningen av en

persons rätta mantalsskrivning.

Riksskatteverket handlägger centrala uppgifter inom folkbokföringen och har tillsyn över folkbokfö— ringsväsendet. Riksskatteverket deltar också i den löpande verksamheten genom att verket bl.a. beslu—

tar om fastställelse av personnummer i vissa fall

Länsskattemyndigheten är regional förvaltningsmyn— dighet för frågor om bl.a. folkbokföring. Länsskat— temyndigheten för med hjälp av automatisk databe— handling (ADB) regionala register över befolkningen

i länet.

Domkapitlet har inom stiftet tillsyn över pastors— ämbetenas befattning med kyrkobokföringen. Därvid biträds domkapitlet av minst en kyrkobokföringsin— spektör. Riksskatteverket utfärdar instruktion för

kyrkobokföringsinspektörerna.

2.2 Register inom folkbokföringen m.m.

2.2.1. Kyrkobokföringsregister

I 11 S folkbokföringskungörelsen (1967z495) anges de kyrkoböcker och andra register som förs inom kyrkobokföringen. Grundläggande dokument inom kyr— kobokföringen är personakten (se bilaga 3). I per— sonakten registreras enligt 17 5 nämnda kungörelse uppgift om namn, personnummer, födelsehemort eller födelseort, kyrkobokföringsort, medborgarskap för person som inte är svensk medborgare, gemensam vårdnad, medlemskap i svenska kyrkan samt de för— hållanden i övrigt som riksskatteverket föreskri— ver. I enlighet med sådana föreskrifter har person— akten kommit att innehålla ett stort antal person— uppgifter. Det fullständiga personaktsinnehållet framgår av avsnitt 8.1.

Personakten för den som kyrkobokförs på grund av inflyttning överförs från utflyttningsorten och

förvaras hos det pastorsämbete där personen är folkbokförd.

2.2.2. Länsregister m.m.

I länsregistren anges för varje person, i enlighet med vad som föreskrivs i 74 S folkbokföringskungö— relsen och efter riksskatteverkets bestämmande, uppgift om

— namn,

— personnummer,

— adress,

— födelsehemort eller födelseort,

— folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort el— ler motsvarande,

— mantalsskrivning,

— medborgarskap,

— civilstånd,

— samhörighet, personnummer för sökperson (beträf— fande sökperson se avsnitt 9.4.3)

— medlemskap i svenska kyrkan och icke—territoriell församling,

- värnpliktskod och

— sjömansregistrering.

Länsregistren aktualiseras i första hand med upp— gifter från kyrkobokföringen. Ändringar i länsre— gistren sambearbetas veckovis till det s.k. riks— aviseringsbandet. Genom riksaviseringsbandet aktua— liseras ett stort antal personregister hos olika myndigheter (se 8 5 förordningen om det statliga person— och adressregistret, 1981:4).

Det statliga person— och adressregistret (SPAR) är

ett av de register som kontinuerligt förses med

uppgifter från folkbokföringsregistren. De typer av folkbokföringsuppgifter som lagras i SPAR överens- stämmer väl med de grundläggande uppgiftstyperna i länsregistren. Även SPAR, som får användas av myn— digheter och enskilda, nyttjas för aktualisering av personregister (25 S datalagen, 1973: 289). Den som begär att få uppgifter ur en myndighets personre— gister kan i vissa fall förvägras detta och i stäl— let hänvisas till SPAR. Utnyttjandet av SPAR får

vara avgiftsbelagt.

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

3. VÅRA FÖRSLAG FRÅN INTEGRITETSSYNPUNKT

3.1. Inledning

I utredningsarbetet har integritetsfrågorna en framträdande plats. Målet för vårt arbete är att den utökade datorisering som vi föreslår inte skall medföra några nackdelar från integritetssynpunkt jämfört med nuvarande ordning.

Med integritet avses närmast att den enskilde bör ha rätt till en fredad sektor. Denna rätt gäller exempelvis vid ADB—registrering av personuppgifter och kommer i det fallet till uttryck bl.a. genom en särskild föreskrift i regeringsformen.

Samtidigt ligger det i sakens natur att den fredade sektorn måste få begränsas till följd av främst de krav på samverkan som föreligger i ett modernt sam- hälle. Inskränkningar i integriteten till följd av ADB—registrering anses enligt 7 5 datalagen (1973: 289) tillåtna så länge de inte medför "otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet".

Mot denna bakgrund anser vi det angeläget att i ett sammanhang belysa integritetsfrågorna och förklara hur våra förslag bidrar till att nå det angivna må— let. I avsnitten 9 och 10 som behandlar register— lagstiftning och sekretess belyses sedan olika in— tegritetsfrågor mer i detalj.

3.2 En förbättrad folkbokföring kräver utökad dato—

risering

Riksdagsbeslutet om ett ändrat huvudmannaskap inne— fattar också ett ställningstagande för utökad dato— risering inom folkbokföringen. Det ingår i vårt uppdrag att dra upp riktlinjerna för det nya ADB— stödet.

De integritetsfrågor som hänger samman med en ut— ökad datorisering måste ses mot bakgrund av bl.a. den omfattande ADB—registrering som redan i dag fö— rekommer i folkbokföringens länsregister. Ändring— arna i länsregistren sambearbetas också till det s.k. riksaviseringsbandet. Från riksaviseringsban— det sker ett mycket omfattande uppgiftslämnande på ADB—medium till i första hand olika myndigheter.

Till saken hör också att det inom en rad andra sam— hällsområden förs personregister med hjälp av ADB och att flera av dessa register innehåller integri- tetskänslig information. Som exempel kan nämnas skatteregistren och de register som försäkringskas— sorna har tillgång till inom ramen för den allmänna

försäkringen.

Vi föreslår att de manuella register som förs av ca 1 400 pastorsämbeten ersätts av 120 lokala ADB—re— gister för folkbokföring, ett för varje skattekon— tors verksamhetsområde. Uppgiften att förse främst olika myndigheter med folkbokföringsuppgifter bör enligt vår uppfattning läggas på ett nytt centralt referens— och aviseringsregister. Därigenom kan de nuvarande länsregistren och riksaviseringsbandet

ersättas. Det centrala registret skall också använ—

das av skattemyndigheterna för att lokalisera en person som är bosatt utanför det egna länet och för personnummertilldelning. Vårt förslag till nytt ADB—system för folkbokföringen innefattar även ADB-

register för diarieföring.

Riksdagsbeslutet om utökad datorisering har ytterst sin grund i behovet av en effektivare folkbokfö— ring. Utifrån skatteutskottets betänkande kan en effektivitetshöjning bl.a. sägas innefatta krav på ökad snabbhet och säkerhet i registreringen. Vi har bedömt att detta inte kan uppnås utan en fullstän— dig datorisering på lokal nivå. Att bibehålla per— sonakterna eller någon annan form av manuella re— gister "vid sidan av" skulle sålunda medföra ökad resursåtgång och innebära försämrad service genom längre handläggningstider vid exempelvis utfärdande

av personbevis samt över huvud taget verka hämmande på en rationell folkbokföringsverksamhet.

Således finns det starka verksamhetsmässiga skäl för vårt förslag till datorisering. Detta är dock bara den ena sidan av saken. Den andra sidan är att utökad ADB—registrering, om den sker i olämpliga former, kan medföra otillbörligt integritetsintrång för de registrerade personerna.

3.3. Lagreglerat integritetsskydd

3.3.1. Allmänna skyddsregler

Enligt 2 kap. 3 5 andra stycket regeringsformen skall integritetsskyddet vid registrering av per— sonuppgifter med hjälp av automatisk databehandling närmare anges i lag. För närvarande är det främst i

sekretesslagen och datalagen som allmänna frågor om

integritet regleras.

Sekretesslagen kommer att gälla även den framtida folkbokföringen och de register som kommer att fö— ras för denna verksamhet. Vi har övervägt en Skärp— ning av det allmänna sekretesskyddet inom folkbok— föringen men funnit att det skydd som nu uppställs

är väl avvägt även för framtiden.

överförandet av folkbokföringsverksamheten till skatteförvaltningen får enligt vår uppfattning inte innebära att folkbokförings— och skatteuppgifter okontrollerat blandas inom skatteförvaltningen. För att slå fast det angelägna i att något fritt infor— mationsflöde inte skall förekomma mellan folkbokfö— ringen och skatteområdet föreslår vi en särskild regel därom i sekretesslagen.

Många av datalagens regler är också tillämpliga på de register som vi föreslår. Reglerna innefattar bland mycket annat en skyldighet för den ansvarige för registret att se till att registret endast an— vänds för sitt ändamål och att felaktiga eller

missvisande uppgifter rättas. De framtida folkbok— föringsregistren kommer självfallet också att stå

under datainspektionens tillsyn.

3.3.2. Särskild reglering av folkbokföringsregistren

Författningsregleringen av nuvarande ADB—register inom folkbokföringen är mycket begränsad (se 74 5 folkbokföringskungörelsen). I stor utsträckning har det överlämnats till riksskatteverket att bestämma

över registerhållningen.

I skrivelse till regeringen den 31 augusti 1988 har datainspektionen uttalat att de frågor som samman— hänger med dataregistrering av folkbokföringsupp— gifter är av sådan betydelse att de bör bli föremål för reglering under riksdagens medverkan och alltså ges form av lag. Som ytterligare skäl härför har datainspektionen anfört att folkbokföringsregistren omfattar alla medborgare och att de uppgifter som registreras visserligen inte är av kvalificerat känslig art men ändå ingalunda harmlösa. Vidare har inspektionen pekat på den vidsträckta spridning som folkbokföringsuppgifter får och uppgifternas syn— nerliga betydelse för medborgarnas rättigheter och

skyldigheter.

Även vi anser att de framtida folkbokföringsregist— ren måste författningsregleras. Endast därigenom kan grunden läggas till ett fullgott integritets— skydd.

Bl.a. efter mönster från andra registerförfattning— ar föreslår vi författningsreglering av främst föl— jande frågor som direkt hänger samman med den per— sonliga integriteten:

— registerändamål,

— ansvar och förfoganderätt,

— registerinnehåll,

— terminalåtkomst,

— uppgiftslämnande på ADB—medium,

— gallring och

— sökmöjligheter.

3.4.1. De lokala registren

Ett framtida lokalt ADB—register för folkbokföring— en kommer med vårt förslag att föras för ett geo— grafiskt område som motsvarar de nuvarande fögderi— erna. Innehållet i ett register kommer mycket väl att Överensstämma med de typer av uppgifter som in- går i de manuella register som nu förs inom kyrko— bokföringen. Några uppgifter som är mer integri— tetskänsliga än de som nu kan förekomma skall inte registreras enligt vårt förslag. Snarare kan för— slaget sägas innebära en begränsning härvidlag ge— nom att det undantar vissa uppgifter som finns inom kyrkobokföringen från framtida registrering, bl.a. den integritetkänsliga uppgiften om dödsorsak. Det bör också påpekas att vissa känsliga uppgifter om familjesamband inte alls kommer att kunna utläsas av de lokala folkbokföringsregister som vi före— språkar. Detta gäller bl.a. uppgift huruvida ett vårdnadsförhållande följer av lag, dom eller över— enskommelse. Motsvarande gäller beträffande grunden till ett biologiskt faderskap. Inte heller från in— tegritetssynpunkt känsliga uppgifter om orsaken till personnummerbyten kommer med vårt förslag att

kunna utläsas ur registren.

Mot bakgrund av vad som nu sagts kan överföringen av information i ett antal manuella register till lokala ADB—register knappast anses som särskilt in— tegritetskänslig. Detta gäller särskilt som vi för— ordar en begränsning av sökmöjligheterna i regist— ren och en reglering av uppgiftslämnande på ADB—me—

dium.

Enligt vårt förslag skall man från skattekontoret få terminalåtkomst även till de andra lokala folk— bokföringsregister som förs av skattemyndigheten. Det finns flera skäl till detta. I första hand är det ett starkt verksamhetsmässigt krav att fritt kunna ta del av registeruppgifter inom länet. At— komstmöjligheten har särskild betydelse i flytt— ningsärenden genom att merparten av alla flyttning— ar sker inom länen. Även i vissa andra typer av ärenden kan man inom folkbokföringen behöva ha ome— delbar tillgång till uppgifter från andra register— områden. Utan terminalåtkomsten inom länen måste de aktuella uppgifterna inhämtas på annat sätt. Vi har bedömt att det inte är möjligt att motsvara kraven på snabbhet och säkerhet i handläggningen och re— gistreringen utan denna länsvisa åtkomstmöjlighet. Genom åtkomstmöjligheten främjas också hög kvalitet och aktualitet på registeruppgifterna, vilket är till fördel även för den enskilde. Uppgifterna i folkbokföringsregistren får ju en omfattande sprid— ning till myndigheter och andra och har stor bety— delse då det gäller att tillgodose den enskildes rättigheter i samhället.

Självfallet skulle det ytterligare gagna verksam— heten om fri terminalåtkomst förelåg mellan skatte— myndigheterna. Av integritetsskäl har vi dock fun— nit detta oacceptabelt; med en sådan åtkomst skulle man från ett skattekontor kunna ta del av uppgifter rörande hela landets befolkning.

En ordning som medger terminalåtkomst inom länen är naturlig med hänsyn till den nya organisationen in— om skatteförvaltningen och överensstämmer nära med vad som gäller inom skattemyndigheten rörande skat— teregistren. Samtidigt måste det poängteras att

ADB—stödet är helt åtskilt mellan folkbokföring och beskattning. Med vårt förslag till ändamålsbestäm— melser för folkbokföringsregistren är det exempel— vis inte tillåtet att använda ett lokalt folkbokfö—

ringsregister i beskattningsverksamheten.

3.4.2 Det centrala referens— och aviseringsregist-

ret

För att tillgodose samhällets behov av basuppgifter är det liksom nu nödvändigt att lagra och vidarebe— fordra tämligen många folkbokföringsuppgifter. Som tidigare sagts föreslår vi att denna verksamhet sker med hjälp av det centrala referens— och avise— ringsregistret. Vårt förslag till innehåll i det registret skiljer sig från vad som i dag lagras i länsregistren främst genom att vi vill ersätta det nu förekommande sökpersonsbegreppet med en enhetlig redovisning av familjesamband och genom att flera

adresser bör kunna registreras.

Några typer av uppgifter rörande familjesamband och förhållanden med utländsk anknytning, vilka kan be— traktas som känsliga, bör enligt vår uppfattning lagras i det centrala registret endast under en be— gränsad tid.

Lagringen i det centrala referens— och aviserings— registret kommer inte att avse historiska förhål— landen såsom uppgifter om tidigare namn, make/maka eller medborgarskap. Därigenom går det inte av det centrala registret att utläsa den heltäckande bild över registrerade personer som ofta uppfattas som

särskilt integritetskänslig.

Vad som nu sagts gäller lagringen av uppgifter i det centrala registret. Än viktigare från integri— tetssynpunkt är frågan om vilken tillgång med hjälp av ADB—medium, främst terminal, som myndigheter och andra har till uppgifter i registret.

Vi föreslår att skattemyndigheten såsom ny folkbok— föringsmyndighet endast skall ha mycket begränsad terminalåtkomst till det centrala referens— och aviseringsregistret. Åtkomsten får endast omfatta vissa grundläggande uppgifter såsom personnummer, namn och adress. Terminalåtkomst för myndigheter utanför skatteförvaltningen ingår inte i det för— slag som vi nu lägger fram. Med den ordning som vi förordar blir det endast hos riksskatteverket möj— ligt att ta del av hela innehållet i det centrala

referens— och aviseringsregistret.

Olika användares behov av registeruppgifter kommer främst att tillgodoses genom att de erhåller mag— netband med registeruppgifter. De folkbokförings— uppgifter som lämnas ut på detta sätt kommer själv— fallet att vara begränsade till mottagarens verkli— ga behov. Med vårt förslag kommer allt uppgiftsläm—

nande på ADB—medium att vara författningsreglerat.

3.5. Kvalitetskontroll

Kravet på hög registerkvalitet är bl.a. en integri— tetsfråga och därigenom grundläggande för alla per- sonregister. Detta torde dock gälla i särskilt hög grad för folkbokföringsregistren eftersom de utgör grunden till många andra ADB—register; felaktiga folkbokföringsuppgifter får således snabbt sprid- ning.

Det grundlagsfästa integritetsskyddet infördes ef— ter förslag från data— och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet DsJu 1987z8. Det påpekas ofta att den registrerade själv är en initierad kontrol— lant av registeruppgifter rörande honom. Inom folk— bokföringen kommer detta till uttryck på flera sätt. Dels är det ofta den enskilde själv som anmä— ler olika förhållanden, antingen direkt eller efter förmedling av annan myndighet. Dels kommer den en— skilde även i framtiden att behöva personbevis i viss omfattning. Därigenom får han så att säga automatiskt möjlighet att kontrollera uppgifter som registrerats. Genom att folkbokföringsuppgifter an— vänds av andra myndigheter i kontakter med enskilda föreligger också goda möjligheter att eventuella felaktigheter upptäcks och kan rättas till.

Från kvalitetssynpunkt är det också viktigt att felaktiga uppgifter kan rättas utan dröjsmål. Data— lagen innehåller allmänna bestämmelser om rättelse. Vi kommer i vårt fortsatta arbete att Överväga om det behövs särskilda regler för rättelse av folk— bokföringsregistren. Vi kommer också att närmare överväga vilka åtgärder som behövs för att upprätt— hålla en hög kvalitet på registren.

4. FOLKBOKFÖRINGEN r SKATTEFÖRVALTNINGEN

4.1. Pågående omorganisation av beskattningsverksam— heten

Det ändrade huvudmannaskapet innebär att folkbokfö— ringens nya organisation och verksamhetsformer bör utformas med tanke på de regler och riktlinjer som gäller i övrigt inom skatteförvaltningen. I organi— sationsfrågan måste särskilt beaktas de förändring— ar som skatteförvaltningen står inför, genom rege— ringens proposition om ny taxeringslag med bl.a. förslag till ny länsorganisation för förvaltningen (prop. 1989/90:14). Enligt propositionen skall den nya organisationen utformas efter huvudsakligen följande riktlinjer.

Den samlade beskattningsverksamheten i ett län in— ordnas i en ny gemensam skattemyndighet som ersät— ter den nuvarande länsskattemyndigheten och de 10— kala skattemyndigheterna. Härigenom upphör den nu— varande indelningen i fögderier, men på varje ort där det nu finns en lokal skattemyndighet inrättas ett lokalt skattekontor. skattekontoret får ett verksamhetsområde som bestäms till viss eller vissa kommuner eller församlingar. Utgångspunkten för ut— formningen av den nya skatteorganisationen kommer att vara att beskattningsverksamheten skall integ— reras och att varje skattskyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen. Detta bör medföra att många arbetsuppgifter kan de-

centraliseras inom länen till de orter där de

skattskyldiga finns. I den fullt genomförda nya or— ganisationen bör merparten av den operativa verk— samheten bedrivas lokalt. Samtidigt bildas vissa länsgemensamma enheter, dels för beskattning av främst större företag och dels för vissa specia—

list— och stödfunktioner.

Rörande den nya skattemyndighetens inre organisa— tion anförs följande i propositionen: "Det är inte nödvändigt att nu ta ställning i detalj till hur långt integrationen bör drivas eller i vilken ut— sträckning den operativa verksamheten skall bedri— vas på lokal respektive länsgemensam nivå. Så myck— et är dock klart att den löpande beskattningsverk— samheten avseende såväl löntagare som den övervä— gande delen av företagen bör skötas vid de lokala skattekontoren. Detta ger samtidigt möjlighet för de länsgemensamma funktionerna att mer renodlat kunna ägna sig åt de mest komplicerade skattefrå—

gorna."

4.2. Folkbokföringsverksamhetens inordnande i skat- teförvaltningen

En samordning i synsätt mellan verksamheterna för folkbokföringen och beskattning bör enligt vår upp— fattning ske i fråga om organisationsprinciper, styrformer, administrativa system och ADB—struktur.

Grundläggande för oss är att lämna förslag till en enkel och rak organisation med tydliga och enhetli- ga ansvarsförhållanden. På motsvarande sätt som fö— reslagits för beskattningsverksamheten bör gälla att beslut i folkbokföringsärenden skall fattas av

det lokala skattekontor inom vars geografiska ans—

varsområde den person som beslutet avser är eller, i de fall personen avlidit eller flyttat till ut— landet, senast har varit folkbokförd. Samtidigt är det skattemyndigheten som sådan som är den formella

beslutsmyndigheten.

Mot bakgrund av folkbokföringens materiella särart inom skatteförvaltningen har vi övervägt om skatte- kontoren skulle kunna ges status som särskilda folkbokföringsmyndigheter inom förvaltningen. För— slaget om ny skatteorganisation i länen har emel— lertid lagts av regeringen för att skapa en rak och enkel organisation med klara ansvarsförhållanden. Att tillskapa 120 självständiga folkbokföringsmyn— digheter inom skatteförvaltningen går stick i stäv med detta. En sådan ordning framstår också som 0— förenlig med intentionerna att skapa en effektiv och flexibel organisation även för folkbokföringen. Det kan knappast heller av allmänheten uppfattas som särskilt klargörande om skattekontoren på detta sätt skulle kunna uppträda i olika skepnader.

I den nya folkbokföringsverksamheten bör det alltid vara "inflyttningskontoret" som beslutar om en flyttningsanmälan kan godtas eller ej, dvs. om en person skall folkbokföras inom kontorets geografis— ka verksamhetsområde. I ärendeberedningen kan dock i vissa fall samråd med "utflyttningskontoret" vara naturligt, exempelvis om familjemedlemmar till en flyttande bor kvar.

Ärende om exempelvis dödsfall som rör en person som inte är eller har varit folkbokförd bör beslutas och registreras av det lokala skattekontoret inom

vars geografiska ansvarsområde händelsen inträffat.

Behovet av materiell styrning och beslutsfattande på länsgemensam nivå bör vara betydligt mindre inom verksamhetsområdet folkbokföring än inom skatteom— rådet. I dag bistår riksskatteverket pastorsämbete— na i handläggningen av vissa ärenden, företrädesvis sådana som kräver översättning och tolkning av ut— ländska handlingar. Behovet av denna rådgivning kommer rimligtvis att minska med den framtida orga— nisationen. Inom de betydligt mer bärkraftiga orga— nisatoriska enheter, som blir en följd av folkbok— föringsreformen, kan man lättare på lokal nivå byg— ga upp och upprätthålla det kvalificerade kunnande som krävs. Den rådgivning som ändå kommer att behö— vas bör tills vidare ligga kvar på riksskattever— ket. Verksamheten beräknas kräva mindre än fem års— arbetskrafter och det är knappast praktiskt genom— förbart att fördela dessa resurser på någon annan

myndighetsnivå.

Den administrativa och juridiska ledning som utövas på länsgemensam nivå innebär, i förhållande till den lokala och operativa folkbokföringsverksamhet— en, en stödjande roll i frågor av förvaltningsjuri— disk karaktär. I administrativa frågor har de läns— gemensamma enheterna en mera styrande roll. De in- hämtar information från lokal nivå om grad av mål—

uppfyllelse m.m. och övervakar verksamheten.

All löpande folkbokföringsverksamhet föreslås ligga på lokal nivå. Allmänheten får därigenom gg kon— taktpunkt i folkbokföringsärenden. Verksamheten bör bedrivas i en organisation med så lite tjänste— skiktning som möjligt där all personal i princip

kan handlägga alla slags ärenden.

I inledningsskedet föreslår vi att folkbokförings—

verksamheten får utgöra en egen organisatorisk grupp inom det lokala skattekontoret. Senare bör viss samordning kunna komma till stånd mellan de 0— lika sakområdena. Denna samverkan måste dock ske så att hänsyn tas till folkbokföringsverksamhetens ma— teriella särart och med beaktande av de krav på

sekretess och åtskilt ADB—stöd som vi föreslår i andra avsnitt.

5. FÖRSÄKRINGSKASSORNAS MEDVERKAN 1 FOLKBOKFÖR— INGSVERKSAMHETEN

5.1. Utgångspunkter för kassamedverkan

Enligt utredningsdirektiven och skatteutskottets uttalanden skulle en integrering av försäkringskas— sorna i folkbokföringsarbetet främst vara betingad av serviceskäl; kassorna skulle kunna medverka till en förbättrad service för allmänheten genom sitt vitt förgrenade kontorsnät. Dessutom har det an— förts att försäkringskassornas medverkan skulle kunna bidra till att förbättra folkbokföringens ak— tualitet samt tillgodose kassornas egna behov av aktuella uppgifter.

Utskottet uttalade vidare att försäkringskassorna skulle kunna utfärda personbevis och andra utdrag ur folkbokföringsregistret samt ha terminalåtkomst till registret.

Utredningsuppdraget lämnar åt oss att närmare be— skriva försäkringskassornas roll i den framtida folkbokföringsorganisationen. Främst genom vad skatteutskottet anfört framstår emellertid vissa

utgångspunkter såsom givna.

Utskottet har anfört att kassorna skulle kunna med— verka i ärenden som initieras av enskilda. Vi har utgått från att det rör sig om ärenden som initie— ras vid personligt besök medan anmälningar som görs

av enskilda utan samband med något besök — dvs.

främst anmälningar som befordras med post — alltid skall riktas direkt till skattemyndigheten (skatte— kontoret). Vidare bör anmälningar och underrättel- ser från myndigheter och andra organ endast ske till skattemyndigheten. Slutligen skall med vårt förslag själva registreringen i det framtida ADB— registret för folkbokföringen endast kunna göras av skattemyndigheten; försäkringskassornas befattning med ett folkbokföringsärende måste således ha upp—

hört innan registreringspunkten.

5.2. Ärenden med kassamedverkan

Skatteutskottet har som exempel på ärenden där för— säkringskassorna skulle kunna engageras angivit — anmälan om invandring (33 0001)

— anmälan om utvandring (22 000)

— ansökan om hindersprövning (36 000)

— anmälan om flyttning inom landet (ca 1 milj.)

— anmälan om namn

Såsom ytterligare en för kassorna lämplig ärende— grupp kan nämnas

— anmälan om gemensam vårdnad (30 000)

Försäkringskassorna bör medverka i ärenden som ini— tieras vid personligt besök. Självfallet är det 'svårt att nu uppskatta det antal besöksärenden som i framtiden kan komma att föranleda kassamedverkan. För ärenden som anmäls direkt till folkbokförings— myndigheten uppgår besöksfrekvensen för närvarande till 20—30 % av det totala antalet ifrågavarande ärenden med undantag för utomnordisk invandring där

besöksfrekvensen uppgår till ca 80 %. Med antagande

1. Siffrorna i avsnittet åsyftar det totala antalet årliga folkbokföringsärenden av angivet slag.

av att en tredjedel av besöken kommer att ske hos kassorna, skulle dessa vid bibehållen besöksfrek— vens komma att medverka i ungefär 25 000 ärenden eller i genomsnitt 55—60 ärenden per kassakontor och år.

5.3 Beskrivning av alternativ för kassornas medver— kan

5.3.1. Inledning

Vi har prövat formerna för kassamedverkan i folk- bokföringsverksamheten efter två huvudalternativ, förmedlingsalternativet och handläggningsalterna— tivet. Förmedlingsalternativet innebär en begränsad medverkan medan handläggningsalternativet avser en omfattande integrering av kassorna i folkbokfö— ringsarbetet. Vi har valt dessa skilda alternativ bl.a. för att de på ett tydligt sätt klargör konse— kvenserna av kassamedverkan. Som vi pekar på i ett senare avsnitt kan självfallet också andra former

för kassamedverkan tänkas.

5.3.2. Förmedlingsalternativet

I förmedlingsalternativet begränsas försäkringskas—

sornas medverkan till att

— ge information,

— tillhandahålla blanketter,

— bistå enskilda med att upprätta anmälningar (an— sökningar) och

— kontrollera att anmälningarna blir kompletta.

Sedan dessa moment fullgjorts översänds en anmälan

— jämte ytterligare handlingar som den enskilde kan ha givit in — med post till skattemyndigheten. Skattemyndigheten fortsätter beredningen, exempel— vis genom att verkställa ytterligare utredning där så erfordras, fattar beslut och utför registrering

i folkbokföringsregistret.

5.3.3. Handläggningsalternativet

I handläggningsalternativet utför försäkringskas— sorna, förutom arbetsmomenten enligt förmedlings— alternativet, även

— beredning och

— bedömning

av de ärenden som initierats av en enskild vid per-

sonligt besök hos en kassa.

Sedan bedömningen gjorts underrättas skattemyndig- heten, i första hand med hjälp av ADB-medium, att nya uppgifter finns att registrera. Skattemyndig— heten för därefter in uppgifterna i folkbokförings— registret. Den beredning och bedömning som gjorts av en försäkringskassa skall i handläggningsalter— nativet normalt inte omprövas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall således inte ta del av an— mälningen eller annat beslutsunderlag i ärendet utan endast verkställa det registreringsbeslut som kassan bedömt erforderligt. Särskilt svåra ärenden kan dock kassan överlämna till skattemyndigheten

för fortsatt handläggning.

För den enskilde skall det i handläggningsalterna— tivet framstå som likvärdigt om han vänder sig till försäkringskassa eller skattemyndighet; han skall i normalfallet hos båda myndigheterna få fullständig

service och besked huruvida hans anmälan kan god— tas.

5.4 Konsekvenser av kassamedverkan 5.4.1 Utgångspunkter för bedömning

Försäkringskassornas medverkan i folkbokföringsar— betet har motiverats av serviceskäl, behovet av förbättrad aktualitet för folkbokföringsuppgifterna och av kassornas behov av aktuella uppgifter. For— merna för kassamedverkan måste därför i första hand prövas utifrån dessa motiv. Vidare bÖr försäkrings— kassornas medverkan bedömas med utgångspunkt från de mål som riksdagen (skatteutskottets betänkande s. 7) angivit för den framtida folkbokföringen, nämligen

— snabb aktualisering av folkbokföringsregistren

— hög kompetens genom bärkraftiga enheter

— rak och enkel organisation

— hög effektivitet

— god service

5.4.2. Aktuella register

En av de viktigaste utgångspunkterna vid utform— ningen av det framtida folkbokföringssystemet är att nya eller förändrade folkbokföringsuppgifter mycket snabbt skall registreras och nå ut till an— vändarna i samhället.

Förmedlingsalternativet innebär en viss fördröjning genom att anmälan respektive ansökan som initieras

genom besök av enskilda hos en försäkringskassa

skall skickas från kassan till skattemyndigheten med post. Aktualiseringen av folkbokföringsregist— ret försenas därigenom med en eller två dagar jäm— fört med att den enskilde vänt sig direkt till skattemyndigheten. Från den enskildes synpunkt tor— de denna fördröjning sällan ha betydelse. I undan- tagsfall är det möjligt att med telefax vidarebe— fordra en brådskande anmälan till skattemyndighet—

en.

I handläggningsalternativet är det tänkt att för— säkringskassorna skall registrera de nya folkbok— föringsuppgifterna varefter uppgifterna transporte— ras på ADB—medium till skattemyndigheten för infö— ring i folkbokföringsregistret. överföringen kommer sannolikt att ske nattetid.

Skillnaden mellan förmedlingsalternativet och hand— läggningsalternativet blir i realiteten obetydlig, vad avser möjligheten att utifrån anmälningsförfa— randet snabbt aktualisera folkbokföringsregistren.

Aktuella uppgifter i folkbokföringsregistren är in- te bara knutet till att anmälningar registreras så fort som möjligt. Särskilt vad avser bosättnings- uppgifter är det också ett inte obetydligt problem för folkbokföringsmyndigheten att få in uppgifter som avspeglar de verkliga förhållandena. Försäk- ringskassorna får vid sina kontakter med allmän— heten i socialförsäkringsärenden inte sällan reda på att en person har t.ex. annan adress än som finns angiven i folkbokföringsregistren. Möjlighe— ten att hålla folkbokföringsregistren aktuella är beroende av att myndigheten snabbt rapporterar i— akttagna avvikelser. Det är därför viktigt att för—

säkringskassorna, liksom andra stora mottagare av

folkbokföringsuppgifter, samarbetar med skattemyn— digheterna i dessa frågor. I sammanhanget kan näm— nas att 1983 års folkbokföringskommitté har före— slagit att myndigheter, vars register aktualiseras via folkbokföringen, i författning skall åläggas att underrätta folkbokföringsmyndigheten om ändrad adressuppgift som registermyndigheten fått kännedom om.

För försäkringskassornas medverkan i denna del av folkbokföringsarbetet saknar det betydelse om för— medlings— eller handläggningsalternativet till— lämpas.

5.4.3. Kompetensen i organisationen

Folkbokföringsfrågorna har enligt skatteutskottet kommit att ställa allt större krav på kompetens för att tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet och aktiv kontroll. Ett av motiven för att föra över folkbokföringen till skattemyndigheterna har också varit att skapa förutsättningar för att organisera arbetet så att en specialisering blir möjlig.

Kompetensen i folkbokföringsarbetet hos försäk- ringskassorna hänger bl.a. samman med hur många folkbokföringsärenden som kommer att beröra kassor— na. SOm tidigare anförts är det svårt att nu med någon säkerhet uppskatta antalet ärenden med kassa— medverkan. I den framtida organisationen under skatteförvaltningens ledning bör det vara en strä— van att så långt möjligt minska behovet för den en— skilde att inställa sig personligen i ett folkbok— föringsärende. Det finns bl.a. därför anledning att tro att andelen besöksärenden kommer att reduceras

i framtiden. Även om försäkringskassorna skulle få en större andel av besöken än den tredjedel som an— givits i det föregående kan man förmoda att besöken per kassa kommer att vara lågt. Särskilt för mindre kassor och kassor med liten rörlighet bland befolk— ningen kommer antalet ärenden att bli litet. De få— tal ärenden som förekommer kan också ofta antas komma att vara av komplicerad natur genom att an— ledningen till att man väljer att kontakta myndig— heten genom besök beror på att ärendet är svårt.

Förmedlingsalternativet med dess begränsade kassa— medverkan torde inte innebära några svårigheter

från kompetenssynpunkt.

I handläggningsalternativet skall kassapersonalen också bereda och bedöma ärendet. Full kompetens måste därför byggas upp på alla kassakontor.

Det kommer att krävas betydande utbildningsinsatser för att skapa en erforderlig kompetensnivå hos kas- sapersonalen. Insatser erfordras därefter för att personalen skall kunna bibehålla kompetensen. Sär— skilda problem uppstår för de mindre kontoren. Per— sonalen hos dessa kommer endast att handlägga ett fåtal ärenden och får därigenom svårigheter att tillägna sig erfarenhet och rutin beträffande folk— bokföringsärenden. Den specialisering och effekti— visering som efterlysts av statsmakterna kan knap— past åstadkommas. I stället kan det inträffa att besluten blir felaktiga och att en enhetlig rätts— tillämpning kommer att motverkas.

Sålunda medför handläggningsalternativet betydande kompetens— och rättssäkerhetsproblem.

5.4.4. Rak och enkel organisation, effektivitet

Skatteutskottet har uttalat att det nu bör tillska— pas en rak och enhetlig organisation för folkbokfö— ringsverksamheten.

Flera samhällsorgan bör enligt vår uppfattning i framtiden engageras i folkbokföringsarbetet. Exem— pelvis kan olika organ inom svenska kyrkan och kom— munernas socialnämnder medverka på anmälningsstadi— et i vissa folkbokföringsärenden. I förmedlingsal— ternativet intar kassorna en med dessa organ likar— tad ställning. Att i detta alternativ fastställa snittytan mellan skattemyndigheterna och försäk— ringskassorna innebär inte några egentliga problem. Den samordning som måste till mellan kassorna och skatteförvaltningen bör ske genom riksskatteverkets och riksförsäkringsverkets försorg och torde inte närmare behöva beskrivas i författning.

Handläggningsalternativet innebär att försäkrings— kassorna självständigt utreder och bedömer de ären— den som anmäls dit och via terminal underrättar skattemyndigheterna om vilka uppgifter som skall registreras. Med en sådan ordning och då handlägg— ningsalternativet såsom tidigare anförts innebär att skattemyndigheten "i normalfallet" inte skall ompröva kassornas ställningstaganden men att "sär— skilt svåra" ärenden skall förbehållas lokal skat— temyndighet, måste rollfördelningen mellan de båda myndigheterna klargöras närmare.

En organisation som innebär att skattemyndigheterna har möjlighet att regelmässigt överpröva eller kon— trollera kassornas ärenden kan knappast godtas. Å

andra sidan förefaller det också oacceptabelt med en ordning där kassornas bedömningar inte får ifrå— gasättas av skattemyndigheten; det är ju skattemyn— digheten som fattar det formella beslutet i ärendet genom att registrera de uppgifter som kassan beord— rat och därigenom intar rollen som ansvarig folk—

bokföringsmyndighet.

På något sätt måste dock försäkringskassornas ar— betsuppgifter i förhållande till skattemyndigheter- na läggas fast. Rollfördelningen mellan de båda myndighetstyperna bör framgå av författning. över— vägande skäl synes tala för att man som utgångs- punkt får ange att skattemyndigheten inte ges rätt att ompröva de utredningar och ställningstaganden som gjorts av kassorna. En motsatt ordning, där skattemyndigheten regelmässigt omprövar den hand- läggning som skett hos kassorna, innebär uppenbara risker för merarbete, dröjsmål och allmän förvir— ring, både inom folkbokföringsverksamheten och hos allmänheten. Den utgångspunkt som nu angetts medför i praktiken att försäkringskassorna inträtt som be— slutande myndighet beträffande de ärenden som ini— tieras genom personligt besök hos en kassa. Något sådant förefaller inte ha varit avsikten med omor—

ganisationen av folkbokföringsverksamheten.

Regeln om förbud för skattemyndigheterna att om- pröva försäkringskassornas ställningstaganden måste därför kompletteras med bestämmelser som markerar skattemyndighetens ställning av ansvarig besluts— myndighet i folkbokföringsärenden. Till att börja med synes det naturligt med en bestämmelse av inne— börd att försäkringskassorna inte får fatta några avslagsbeslut i folkbokföringsärenden. Ärenden som kan förmodas medföra avslag på en anmälan från en

enskild skulle alltså av kassorna överlämnas till skattemyndigheterna för vidare handläggning. Vidare kan det vara tänkbart med en tämligen allmänt hål— len regel, att om särskilda skäl föreligger skall kassorna överlämna handläggningen av ett ärende till skattemyndigheterna. Särskilda skäl skulle kunna utgöras av att ett ärende är av ovanlig art eller särskilt svårbedömt. Definitionen av särskil— da skäl bör återfinnas i författningsmotiv och möj— ligen i anvisningar som riksskatteverket utfärdar. I enlighet med vad som framgår av handläggningsal- ternativet skulle också en föreskrift att kassorna kan välja att överlämna "svåra" ärenden till skat— temyndigheterna kunna vara ett led i strävandena att klargöra skattemyndigheternas överhöghet inom

folkbokföringsorganisationen.

Försöket ovan till rollfördelning mellan kassorna och skatteförvaltningen kan på goda grunder ifrå- gasättas. Det bör dock ha åskådliggjort de särskil— da svårigheter som uppkommer då det gäller att uti— från handläggningsalternativet bestämma försäk— ringskassornas roll utan att organisatoriska och effektivitetsmässiga nackdelar uppkommer. Vi har funnit att några enkla kriterier inte synes stå till buds då det gäller att avgränsa kassornas med— verkan. I stället blir det i handläggningsalterna— tivet nödvändigt med en tyngande reglering som kom— mer att ge upphov till svårtolkade gränsdragnings— problem.

Ansvaret enligt datalagen för de ADB—baserade folk— bokföringsregistren bör uteslutande åvila skatte— förvaltningen. För att kunna fullgöra sina skyldig— heter som registeransvarig bör skattemyndigheten kunna pröva varje uppgift som förs in i registren.

Handläggningsalternativet med kassornas aktiva med— verkan medför svårigheter för den registeransvarige att leva upp till de krav som ställs. Det uttunnade registeransvar som handläggningsalternativet inne— bär kan medföra risker för kvalitetsmässig försäm— ring och begränsade möjligheter för skattemyndighe— terna att bevaka, kontrollera och fortlöpande följa

registrens funktion och innehåll.

Den hittills gällande folkbokföringsorganisationen har inte skapat tillräckliga möjligheter för en effektiv ledning och styrning av verksamheten. Ge— nom omorganisationen får riksskatteverket samma möjligheter att Öva inflytande över folkbokföringen som man redan i dag har i fråga om skattemyndighe— ternas övriga verksamhet. Hänsyn kan då också tas till de förändringar som skatteförvaltningen står inför genom den nya länsorganisation som snart skall tas i bruk. En samordning i synsätt mellan folkbokföringen och den övriga skatteförvaltningen bör därvid ske ifråga om organisationsprinciper, styrformer, administrativa system, ADB—struktur och

ADB—användning.

Riksförsäkringsverket är central tillsyns— och för— valtningsmyndighet för socialförsäkringsadministra— tionen. Försäkringskassornas medverkan i folkbokfö— ringsarbetet innebär att kassorna kommer att få två huvudmän. Riksförsäkringsverket när det gäller so— cialförsäkringsverksamheten och riksskatteverket när det gäller folkbokföringen.

Riksskatteverket kommer som tillsynsmyndighet för folkbokföringen att ha det yttersta ansvaret för att folkbokföringen kan fylla högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. Vad avser den del av

folkbokföringsarbetet som utförs hos kassorna kom— mer emellertid riksskatteverkets styrmedel att vara begränsade genom att det är riksförsäkringsverket som bl.a. svarar för resurserna hos kassorna och som styr utformningen av deras arbetsformer. Prob— lem kan också uppstå när det gäller policyfrågor som t.ex. riktlinjer för utövande av kontroll i 0— lika ärenden. Inom skatteförvaltningen utformas nu enhetliga metoder för målstyrning och uppföljning av verksamheten. Det säger sig självt att en sam— ordning härvidlag med socialförsäkringsadministra— tionen vad gäller folkbokföringen kräver särskilda ansträngningar. Dessa blir enligt vår uppfattning svårare att bemästra ju mer folkbokföringsarbetet

integreras med socialförsäkringsadministrationen.

Det finns också andra faktorer som man måste ta hänsyn till i handläggningsalternativet och som in— verkar negativt i förhållande till den effektivise— ring som statsmakterna har efterlyst. Bl.a. lär det bli svårt att helt undvika dubbelarbete. särskilt gäller detta "de. ärenden som kassorna överlämnar till skattemyndigheterna. Genom att antalet folk— bokföringsärenden som handläggs på varje kassa kom— mer att vara litet kommer personalen inte att vara så rutinerad, vilket naturligen medför att hand— läggningen tar längre tid. Härtill kommer att ruti— nerna för folkbokföringsarbetet som t.ex. diariefö— ring, bör utformas på ett sådant sätt att arbetet kan integreras i skatteförvaltningens övriga verk— samhet. Det är inte möjligt att ta motsvarande hän- syn till metoder och arbetssätt inom socialförsäk—

ringsadministrationen.

; L

5.4.5. Service

Förmedlingsalternativet innebär god service genom att den enskilde kan anmäla folkbokföringsärenden även hos försäkringskassorna. Detta uppväger den fördröjning som det innebär att försäkringskassorna måste översända beslutsunderlagen till skattemyn— digheterna. Anmälningar som förmedlas via kassorna torde oftast kunna godtas av skattemyndigheterna utan ytterligare kontakter eller utredning. Skulle en skattemyndighet ändå behöva inhämta upplysningar av den enskilde i ett ärende som denne initierat hos en försäkringskassa, kan detta knappast vara något som bör uppfattas som egendomligt av den en— skilde, om myndigheternas rollfördelning klargjorts

för honom.

Även handläggningsalternativet kan sägas innebära god service för den enskilde i så måtto att han of— tast kan erhålla preliminärt besked i ärendet sam- tidigt som anmälan görs. Emellertid innebär hand- läggningsalternativet risk för att ärendet överförs till skattemyndigheten för vidare handläggning med åtföljande merarbete, irritation och dröjsmål för

den enskilde.

5.5. Ytterligare alternativ

Bedömningen i föregående avsnitt har gjorts utifrån förmedlings— och handläggningsalternativen. Själv— fallet kan alternativen modifieras på olika sätt.

Genom tillskapandet av ytterligare former för kas— samedverkan uppnås dock inte så mycket annat än att vissa av nackdelarna med handläggningsalternativet

kan elimineras. Något alternativ som utifrån våra utgångspunkter framstår som bättre än förmedlings— alternativet har vi inte kunnat finna.

5.6 utfärdande av personbevis

Det är vår bedömning att användningen av person— bevis kan minska kraftigt i framtiden. Bl.a. bör stora användare av folkbokföringsuppgifter på sikt få tillgång till uppgifterna direkt från det cen— trala folkbokföringsregistret exempelvis med hjälp av terminal. När exempelvis polismyndigheterna inte längre behöver personbevis för att utfärda pass utan kan inhämta erforderliga uppgifter på annat sätt kommer det årliga antalet personbevis, som uppgår till ca 2,5 miljoner, att minska med ungefär 30 %. Genom en minskad användning av personbevis Ökas effektiviteten hos de inblandade myndigheterna samtidigt som den enskilde slipper att förmedla personbevis mellan olika myndigheter. Från den nya folkbokföringsorganisationens sida bör man också verka för att onödig och slentrianmässig användning

av personbevis försvinner.

Beställningar av personbevis görs enkelt och snabbt och kräver aldrig personlig inställelse av bestäl— laren. Beställningen kan därför med fördel ske per telefon. Flertalet personbevis beställs också redan i dag på så sätt. Med hänsyn till att telefonbe— ställning, jämfört med beställning genom besök, in— nebär tidsbesparing för både beställare och utfär— dare bör telefonbeställning enligt vår mening fås att bli det normala och därigenom en angelägenhet endast för skattemyndigheterna.

Vidare måste integritetsaspekten beaktas; om även försäkringskassorna skall utfärda personbevis inne— bär det att personuppgifter rörande enskilda görs tillgängliga i en betydligt större krets än som an— nars skulle vara fallet.

Ungefär 40 % av det totala antalet personbevis krä— ver tillgång till information som vi i det följande föreslår skall lagras endast i de lokala registren. Till dessa register vill vi av integritetsskäl en— dast låta den aktuella skattemyndigheten få termi— nalåtkomst. Försäkringskassorna skulle därmed få utfärda personbevis genom att ha tillgång till det centrala referens— och aviseringsregistret för folkbokföringen. Detta medför att kassorna i nästan hälften av ärendena om personbevis måste inhämta vissa uppgifter direkt från den registerförande skattemyndigheten. Även en skattemyndighet måste i vissa fall inhämta uppgifter från en annan skatte- myndighet. Detta kan dock ske inom ramen för folk— bokföringens ADB—system med hjälp av s.k. elektro- nisk post, en möjlighet som inte står öppen för

kassorna.

Det centrala referens— och aviseringsregistret kom— mer inte att kunna vara helt uppbyggt och tillgång- ligt för försäkringskassorna och andra utomstående användare förrän några år in på 1990—talet. Innan dess torde det inte vara meningsfullt för kassorna

att utfärda personbevis.

Mot bakgrund av vad som nu sagts är det tveksamt om det finns skäl att låta försäkringskassorna delta i utfärdandet av det ringa antal personbevis som på

sikt kommer att beställas vid personligt besök.

5.7. Terminalåtkomst

Terminalåtkomst till det centrala folkbokföringsre- gistret för försäkringskassorna kan motiveras av två skäl; dels utifrån kassornas behov av aktuella uppgifter ur registren dels ock med hänvisning till deras medverkan i folkbokföringsverksamheten.

Även med utgångspunkt från förmedlingsalternativet skulle det kunna vara en fördel om försäkringskas— sorna kunde kontrollera anmälningar med hjälp av folkbokföringsregistren. Dessa kontroller torde dock vara begränsade till vissa basfakta såsom namn, personnummer och adress. Sådana uppgifter har dock kassorna redan nu tillgång till i sina egna register, med en aktualitet som i framtiden kommer att vara nästan lika god som den som förekommer för folkbokföringsregistren.

Kassorna har för sin traditionella verksamhet behov av aktuella uppgifter om bl.a. dödsfall, födslar, civilståndsändringar och adresser. Förbättrad aktu— alitet för sådana uppgifter uppkommer emellertid i första hand genom snabbare rapportering av olika händelser till och inom den nya folkbokföringsorga— nisationen.

Från riksförsäkringsverkets sida har det framförts att kassorna, när ADB—systemet för folkbokföringen är helt uppbyggt, bör kunna få daglig uppdatering av sina register. Denna fråga, som är hänförlig till kassornas socialförsäkringsverksamhet, kommer av oss att prövas i ett senare sammanhang och till— sammans med andra användares önskemål om tillgång till uppgifter ur folkbokföringsregistren. På grund

härav och då det inte nu kan avgöras på vilket sätt riksförsäkringsverkets begäran skall tillgodoses, bör frågan om terminalåtkomst för kassorna tills

vidare hållas öppen.

5.8 Sammanfattande slutsatser

Folkbokföringsreformen innebär att en helt ny orga— nisation skall tillskapas. Vi har härigenom en unik möjlighet att lämna förslag till en enkel och en— hetlig organisation med förutsättningar att tillgo- dose högt ställda krav på effektivitet, kvalitet och service. I den nya organisationen förutsätts försäkringskassorna medverka. Denna medverkan har motiverats av serviceskäl, förbättrad aktualitet på folkbokföringsuppgifterna och kassornas behov av aktuella folkbokföringsuppgifter.

Vid vår prövning av formerna för kassamedverkan har det visat sig att en medverkan som får omfatta be— redning och bedömning av folkbokföringsärenden med— för betydande nackdelar på olika plan. I jämförelse med en mera begränsad kassamedverkan medför en så— dan ordning att det tillskapas en ineffektiv och komplicerad organisation med otillräcklig kompe—

tens .

Försäkringskassornas behov av aktuella folkbokfö— ringsuppgifter kommer att tillgodoses oavsett kas— samedverkan i själva folkbokföringsverksamheten. En utökad service för allmänheten liksom förbättrad aktualitet på de uppgifter som registreras uppnås

oavsett vilken form för kassamedverkan som väljs.

Vi har bedömt att det inte finns tillräckliga skäl

att låta försäkringskassorna utfärda personbevis. Frågan om terminalåtkomst för kassorna till folk— bokföringsregistren har vi ännu inte tagit slutlig ställning till.

Mot bakgrund av vad som framkommit och med utgångs— punkt i en ändamålsenlig folkbokföringsverksamhet måste försäkringskassornas arbetsuppgifter i det framtida folkbokföringsarbetet bestå i att informe— ra, tillhandahålla blanketter, hjälpa enskilda med att upprätta anmälningar samt att kontrollera an—

mälningar.

6. DEN FRAMTIDA FOLKBOKFÖRINGSVERKSANHETEN

6.1 Allmänt

Syftet med folkbokföringsverksamheten är bl.a. att tillgodose samhällets behov av basuppgifter på ett rationellt sätt. Med basuppgift avses uppgift om i— dentitet, bosättning eller familjerättsligt förhål— lande rörande fysisk person som är eller har varit folkbokförd i Sverige.

De register som vi föreslår skall främst omfatta basuppgifter av nu angivet slag, även om vissa and— ra personuppgifter av olika skäl också måste få re— gistreras.

6.2. Verksamheten på lokal nivå

Handläggning av ärenden inom folkbokföringsverksam— heten initieras av olika händelser i samhället. Folkbokföringshändelserna är av skiftande slag och ger upphov till ca 50 olika handläggningsrutiner. Rutinerna kan indelas i följande huvudgrupper.

l. Personnummerändring (Ca 1 500 ärenden per år)

2. Födelse/faderskap vårdnad/adoption (Ca 175 000 ärenden per år)

3. Namn

(Ca 300 000 ärenden per år)

4. Medborgarskap (Ca 20 000 ärenden per år) 5. Flyttning/invandring/utvandring (Ca 1 065 000 ärenden per år) 6. Hindersprövning/äktenskap/äktenskapsskillnad (Ca 100 000 ärenden per år) 7. Dödsfall (Ca 95 000 ärenden per år)

Handläggningen av ett folkbokföringsärende skall med vårt förslag ske hos det skattekontor inom vars verksamhetsområde personen är eller senast har va— rit folkbokförd. Endast detta skattekontor är behö— rigt att pröva och besluta i ärendet och tillika behörigt att föra in en ändring i folkbokföringsre— gistret. De flesta ärenden har sådan karaktär att de kan initieras per post. Krav på personlig in— ställelse bör liksom nu i princip endast gälla i

ärenden rörande inflyttning från utlandet.

Blanketter kan tillhandahållas av postverket, för- säkringskassorna, olika myndigheter eller andra or— gan. I ärenden med anknytning till förrättningar inom svenska kyrkan eller andra trossamfund, exem— pelvis hindersprövningar och anmälningar om ändring av efternamn i samband med vigsel bör blanketter också kunna tillhandahållas av förrättaren. Den en— skilde, som trots dessa åtgärder för att förenkla anmälningsförfarandet, ändå väljer att ha personlig kontakt med skattemyndigheten skall naturligtvis ha möjlighet till detta.

För att ytterligare underlätta den enskildes kon— takter med folkbokföringen föreslår vi att en anmä— lan skall kunna ges in till valfritt

— lokalt skattekontor

— försäkringskassekontor (besöksärenden) — postkontor (flyttningsärenden).

Så snart en anmälan har kommit in till något av 0— vannämnda inlämningsställen skall anmälan anses ha fullgjorts i behörig ordning. Handlingen registrer— as eller hålls ordnad enligt sekretesslagens be— stämmelser hos det kontor där handlingen togs emot. Om mottagande kontor inte är behörigt att besluta i ärendet, skall handlingen skyndsamt skickas vidare till beslutsstället.

Det är vår målsättning att ca 80 % av alla folkbok— föringsärenden skall kunna beredas, beslutas och registreras senast två dagar efter det att ärendet gavs in.

Stora krav ställs på bred och djup kompetens i folkbokföringsärendena. Möjlighet till snabb infor— mationsinhämtning är nödvändig för en skyndsam handläggning. Datorstödd informationshantering är önskvärd och lämplig för att klara de uttalade kra— ven på snabbhet och korrekthet i beredning av folk— bokföringsärenden. För att datoriseringen skall få önskad effekt bedömer vi att varje handläggare bör ha egen terminal.

Från vår sida är det en klart uttalad ambition att folkbokföringsärenden som anhängiggörs genom att den enskilde besöker skattemyndigheten snabbt kan klaras av. Alla ärenden har dock inte sådan karak-

tär att det är möjligt att avsluta ärendet medan sökanden väntar.

För att minska sårbarheten och för att tillgodose kraven på personalutveckling bör inriktningen vara

att varje tjänsteman skall kunna bereda alla före— kommande ärendetyper. Enstaka undantag från denna princip kan förekomma i ärenden som kräver speciell erfarenhet och kompetens, exempelvis vissa ärenden med utländsk anknytning. För att underlätta denna allmänna inriktning bör rutiner för handläggning, utformning av datorstöd m.m. göras så enhetliga som möjligt, oavsett ärendetyp.

I handläggningen av ett ärende ingår att göra mate— riell prövning och kvalitativ kontroll av inkomna folkbokföringsuppgifter. Nödvändiga kontroller bör göras innan uppgifterna registreras i ett folkbok— föringsregister och sprids till olika avnämare. Om— fattningen av dessa kontroller är beroende av ären— detyp och i vissa fall även av vem som lämnar upp— giften. En avvägning måste ske mellan kvalitetskra— ven och kraven på snabbhet vid aktualisering av re—

gistren.

Som huvudprincip bör gälla att den enskilde skall underrättas om de beslut som meddelas i folkbokfö— ringsärenden. Underrättelse kan underlåtas om det är uppenbart obehövligt, exempelvis vid register— ändringar med anledning av andra myndigheters be- slut såsom äktenskapsskillnad, dom om gemensam vårdnad och adoption. Avslagsbeslut skall alltid tillställas den enskilde. När det gäller register— ändringar i övrigt måste en bedömning av de prak— tiska konsekvenserna göras. Behoven av registerut— drag är ofta så frekventa att det ur verksamhetens synpunkt kan vara fördelaktigare att sända under— rättelse till den enskilde i samband med att änd— ringen förs in i registren. När det gäller flytt— ningsbeslut kan en sådan generell underrättelse— skyldighet innebära vissa fördelar från service—

synpunkt. Från kvalitetssynpunkt torde det däremot innebära endast marginella fördelar, vilka knappast uppväger de kostnader som förfarandet medför. Det framstår därför inte som motiverat att alltid lämna underrättelse i flyttningsärenden. Underrättelse bör därför kunna inskränkas till att omfatta de fall där kommunicering har skett med part före be— slut. Vi kommer att överväga dessa frågor ytterli—

gare i det fortsatta utredningsarbetet.

Folkbokföringsärenden är av sådan art att de nor— malt bör kunna avgöras utan föredragning; de är således s.k. enmansärenden. En och samma tjänsteman bör utföra samtliga delmoment i handläggningen av ett ärende, alltifrån diarieföring till registre— ring och tillhandahållande. Alla arbetsuppgifter är således integrerade med varandra.

Den registrering som ett ärende ger upphov till bör följaktligen utföras av den tjänsteman som har handlagt och avgjort ärendet. Registreringen kommer därvid att utgöra ett naturligt led i arbetsflödet eftersom en stor del av arbetet sker vid terminal. Vidare kommer besluten därmed att utan administra— tiva omgångar omedelbart tillföras och aktualisera folkbokföringsregistren. Av registret bör framgå när uppgiften förts in och av vilket lokalt skatte—

kontor.

ADB—systemen skall ge stöd i handläggningen av folkbokföringsärenden och användas vid kontroller och uppföljning.

Efterfrågan på folkbokföringsuppgifter är stor. Ut— datavolymen uppskattas vara minst tio gånger så stor som indatavolymen. Tillhandahållandet av upp—

gifter kommer i den fullt genomförda folkbokför- ingsorganisationen att kunna ske dels lokalt vid varje lokalt skattekontor och dels i form av cent— rala aviseringar m.m. Skattemyndigheten har möjlig— het att utifrån offentlighetsprincipen samt verk— samhetens behov och krav bestämma formerna för tillhandahållandet av uppgifter. Den enskilde kan inte fordra att få uppgifter på adressetiketter, adresserade kuvert, listor eller liknande. För att underlätta och förenkla myndighetens handhavande bör tillhandahållandet av uppgifter till andra myn- digheter ske i första hand med hjälp av magnetband,

disketter eller över datanätet.

Vi föreslår att skattemyndigheterna skall ha sär- skilda datoriserade diarier för folkbokföringsverk— samheten där allmänna handlingar skall registreras i enlighet med sekretesslagens bestämmelser. Diari— ets väsentligaste syfte är således att garantera och underlätta allmänhetens rätt och möjligheter att få tillgång till allmänna handlingar. För att detta skall kunna ske i praktiken är det nödvändigt att myndigheten håller ordning på sina allmänna handlingar så att handlingens existens utan svårig— het kan fastställas. Vid sidan av denna myndighets- uppgift (diarieinformation) bör diariet även tjäna som ett stöd i handläggningen (ärendeinformation). Av diariet framgår även vem som har hand om ett är—

ende och om ärendet har hemligstämplats.

Med hjälp av diariet kan man bl.a. kontrollera om inkomna handlingar lämnats till behörig beslutsmyn— dighet, lämna uppgift om antalet öppna respektive avgjorda ärenden samt i övrigt lämna upplysningar om ärendebalanser m.m. Diariet bör vidare vara ett

hjälpmedel för myndigheten när det gäller bevakning

av frister och liknande. Informationen i diariet bör därtill kunna användas för att på olika sätt göra uppföljningar av verksamheten. Statistikupp— gifter, exempelvis om handläggningstider för flytt- ningsärenden eller antalet födslar i kommunen, kan tas fram från diariet.

I diariet dokumenteras även fattade beslut. Uppgif— terna i diariet bör kunna användas för kontroll av grunden för myndighetens beslut att registrera en uppgift i folkbokföringsregistret.

Enkla förfrågningar rörande enskild person, såsom framställning av bevis eller registerutdrag eller andra upplysningar ur registret torde inte behöva diarieföras.

Utgångspunkten bör vara att skattemyndigheten skall diarieföra alla ärenden som föranleder registrering i folkbokföringsregistret. I och med att diariet, liksom registersystemet i övrigt är ADB—baserat, kan registreringen samordnas med Själva registrer— ingen av händelsen eller uppgiften i folkbokfö— ringsregistret.

7 . ADB—STÖDET

7.1. Verksamhetens krav på ADB—system

Kraven på ADB—stöd inom den nya folkbokföringen kan i korthet formuleras på följande sätt:

ADB—stödet bör på sätt framhållits i avsnitt 3.2, utformas på sådant sätt att samhällets krav på folkbokföringen vad gäller service, effektivitet och aktualitet kan uppfyllas. Också högt ställda krav på säkerhet och sekretess skall tillgodoses. ADB—systemen skall vidare vara organisationsobero— ende och flexibla.

7.2 Grad av datorisering

Redan i dag finns ett regionalt personredovisnings- system, som förs med hjälp av ADB (länsregistren). Syftet med detta system är främst att utgöra under— lag för den omfattande avisering av folkbokförings— uppgifter som sker till andra personregister i sam— hället.

Alla uppgifter som finns i länsregistren finns ock— så i de manuellt förda kyrkoböckerna. Systemet byg— ger på ett förfarande med manuell inrapportering till länsregistren av ändringar i kyrkoböckerna. Inrapportering sker på särskilda formulär som sedan dataregistreras. Denna mycket omfattande dubbelre—

gistrering medför risk för felregistrering och där— med också risk för inkonsistens mellan de olika konventionella registren (kyrkoböckerna) och de da- torbaserade registren.

Effektivitets- och serviceskäl talar för att nu 6— vergå till helt datorbaserad registerföring. Vi är emellertid medvetna om att det kan finnas de som känner en oro för att detta skulle leda till otill— börligt intrång i de registrerades personliga inte— gritet. Det är av det skälet som vi har valt att i ett av de inledande avsnitten närmare utveckla hur

vi ser på integritetsfrågorna.

Vi har också övervägt att av integritetsskäl be— gränsa innehållet i de framtida, datorbaserade re— gistren. En sådan begränsning kan ske på flera sätt. Ett är att lagra färre typer av uppgifter i de maskinella registren. Ett annat är att begränsa lagringen av den historiska informationen genom en

snabbare gallring.

Vi har funnit att det i vart fall är nödvändigt att i det framtida folkbokföringssystemet lagra de upp— gifter som redan nu finns tillgängliga på ADB—medi— um i länsregistren. Det skulle annars inte vara möjligt att ens bibehålla nuvarande servicenivå i

framtiden.

I enlighet med våra direktiv har vi genom enkäter till användare av folkbokföringsuppgifter undersökt vilka uppgifter de har behov av. Vi har inte funnit det vara vår uppgift att ifrågasätta de uppgivna behoven. Med anledning härav föreslår vi att följ—

ande ytterligare uppgifter förs in i ADB—systemet.

— samtliga medborgarskap för den som ej är svensk

— faktisk födelseort för den som inte har födelse— hemort

— relation mellan barn/föräldrar

— vårdnadshavare

— inflyttning från utlandet

— gravsättning

— diarienummer

— postadress

Den nuvarande ordningen som på grund av tekniska begränsningar endast medger att ett utländskt med— borgarskap anges i ADB-systemet är olämplig. Det bör inte ankomma på en svensk myndighet att avgöra

vilket av en persons medborgarskap som skall anses

ha företräde och därigenom föras in i systemet.

I länsregistren använder man sig av ett konstruerat s.k. sökpersonsbegrepp för att hålla samman famil— jerna. Begreppet kan emellertid lätt misstolkas. sökpersonsbegreppet har starkt kritiserats av både riksdagen och datainspektionen. En modernisering av ADB—systemen på denna punkt är därför ett centralt krav.

sökpersonsbegreppet är i vårt förslag ersatt av uppgifter om föräldrar/barn och vårdnadshavare samt relationer mellan dessa. En utmönstring av sökper— sonsbegreppet förutsätter således att dessa uppgif— ter ingår i det nya folkbokföringssystemet.

Uppgift om särskild postadress innebär en anpass— ning till 1983 års folkbokföringskommittés förslag om att införa en skyldighet att också anmäla ändrad postadress till folkbokföringen. Externa avise-

ringsmottagare har sedan lång tid tillbaka pekat på de olägenheter som uppkommer genom att det nuvaran— de systemet endast har ett adressfält. Felaktigt angivna adresser i folkbokföringen ger upphov till mycket stora kostnader i den postala hanteringen.

Enligt datalagen är den registeransvarige skyldig att rätta felaktiga uppgifter. Detta förutsätter att bakgrunden till en registrering kan spåras. Genom diarienummer kopplas uppgifterna i folkbok— föringsregistren ihop med uppgifterna om grunderna

för registreringen som endast finns i diariet.

Skattemyndigheten blir såsom ny folkbokföringsmyn— dighet skyldig att enligt begravningskungörelsen bevaka att gravsättning äger rum. Denna funktion kan ombesörjas med hjälp av diariet. Vi har ändå valt att föreslå att uppgift om gravsättning lagras i folkbokföringsregistret. I framtiden kommer det annars att bli i det närmaste omöjligt för t.ex. släktforskare att få information om var tidigare anförvanter är begravda. Att tillföra uppgiften manuellt i samband med att personuppgifter för avlidna gallras skulle medföra ett avsevärt

merarbete.

Samtliga personbevis skall innehålla uppgift om fö— delsehemort respektive födelseort för den som är född i utlandet. Om uppgiften inte förs in i ADB— systemet måste uppgiften noteras på en manuell handling som följer personen vid flyttning till an—

nat lokalkontors verksamhetsområde.

Uppgift om inflyttning från utlandet lagras inte i länsregistren men den transporteras genom systemet eftersom externa användare ställer krav på att få

Vårt förslag innebär en begränsad utökning av anta— let uppgifter som förs på ADB—medium. Att utesluta någon eller några av dessa uppgifter skulle enligt vår mening avsevärt försämra möjligheterna att tillhandahålla basuppgifter på ett rationellt sätt.

En aktivare gallring av personuppgifter innebär att uppgifter tas bort ur de lokala registren alltef— tersom nya uppgifter tillförs. Vid exempelvis regi— strering av att en person erhållit svenskt medbor— garskap tas uppgift om tidigare gällande medborgar— skap omedelbart bort från ADB—systemet. Härigenom skulle det maskinella registret endast innehålla aktuella uppgifter om en person. Metoden förutsät— ter att man parallellt med uppdateringen av ADB— systemet uppdaterar en manuell handling. Innehållet i denna skulle bli mycket likartat dagens person— akt. Hanteringen skulle också bli ungefär densamma som i dagens system. Handlingen skulle sändas per post mellan skattekontoren vid en persons flyttning och där förvaras i särskilda arkivutrymmen. Enda egentliga skillnaden mot dagens system med person— akter är att uppdateringen kan ske maskinellt. Me— toden är dock svårhanterlig ur administrativ syn— vinkel eftersom den innebär att handläggaren måste hämta information från såväl det manuella som det maskinella registret. Detta medför risk för både felaktiga beslut och felregistreringar.

En kombination av manuella register och ett maski— nellt system ger således upphov till påtagliga ris— ker för bristande datakvalitet. Det kräver dessutom mer resurser än ett system med ett mer utbyggt ADB— stÖd. Alla delar i den lokala folkbokföringsverk—

samheten påverkas. Det kommer att ta längre tid att handlägga ärenden, utfärda personbevis och besvara förfrågningar. Därtill kommer ett avsevärt merarbe— te med att hantera den manuella handlingen vid flyttningar samt kostnaden för arkivutrymmen. Redo— visningen i kapitel 8 av det merarbete som uppstår vid handläggningen om det nya systemet inte inne— håller fullständig historisk information från de nuvarande personakterna ger en viss uppfattning om vilket resurstillskott som en kombination av maski— nella och manuella register kan komma att kräva. Mest adekvat är en jämförelse med det alternativ som innebär att barn upp till 18 år registreras i det nya ADB—systemet. Merkostnaden kan uppskattas till ca 50 milj.kr. per år.

7.3. Datorkraftstruktur

7.3.1. Inledning

Vi har studerat sakliga, tekniska och ekonomiska effekter av olika ADB—strukturer på central, regi-

onal respektive lokal nivå.

Samtliga studerade alternativ innebär total nyut— veckling av alla program. Nuvarande länsregister kan ej användas framdeles, eftersom både den tek— niska och den ekonomiska livslängden för de befint— liga datorerna och programmen kan beräknas vara slut under åren 1993/94.

Vi har vidare förutsatt att de lokala användarna i alla tre alternativen har tillgång till var sin flerfunktionsterminal och befintlig datakommunika—

tion.

7.3.2. Centraldatorlösning

Centraldatorlösningen innebär att alla bearbetning— ar i samtliga folkbokföringssystem utförs i en enda centralt placerad dator.

Samtliga basuppgifter för folkbokföring och diarie— föring lagras i ett enda register som omfattar samtliga folkbokförda personer i landet. Såväl ut— veckling som drift sker i en för folkbokföringen särskilt anskaffad stordator av samma typ som i dag används för centrala system inom riksskatteverket.

Centraldatorlösningen medför troligen inga behov av övergångslösningar.

En central stordator sköts av särskilda operatörer, vilket ger en enkel och säker driftmiljö och sys- temförvaltning.

Centraldatorlösningen är den billigaste lösningen, eftersom den bara inbegriper en dator och ett be— gränsat antal operatörer.

7.3.3. Regionaldatorlösning

Alla verksamhetsstödjande bearbetningar utförs på 24 regionalt placerade datorer. I varje lokal dator lagras uppgifterna för de personer som är folkbok— förda inom länet. Som komplement till de regionala datorerna finns en central dator med ett referens— register som används för att lokalisera i vilken

regional dator en person finns. Den centrala datorn

används även till systemet för tilldelning av per—

5 onnumme I .

Inledningsvis används den centrala datorn endast för att lokalisera personer som är folkbokförda in— om annan skattemyndighet, dvs. finns i en annan re— gional dator. Efter driftstarten den 1 juli 1991 utvecklas dels ett system för tilldelning av per— sonnummer som kompletterar det lilla referensre— gistret i den centrala datorn dels nya system för aviseringar och kategoriuttag i de regionala da— torerna. Under perioden fram till år 1994 fortsät— ter hanteringen med aviseringar och kategoriuttag i form av listor, magnetband m.m. till externa in— tressenter på samma sätt som i dag, dvs. med stöd

av dagens länsregister.

Även de regionala datorerna sköts av särskilda ope— ratörer. Eftersom antalet driftställen ökar blir driftmiljö och systemförvaltning något mer kompli— cerad och något dyrare än i det centrala alternati-

vet.

Investeringskostnaderna för en regionaldatorlösning blir ca 20 % högre än för centraldatorlösningen. Driftkostnaderna blir någon eller några procent

högre.

7.3.4. Lokaldatorlösning

Alla verksamhetsstödjande bearbetningar utförs på 120 lokalt placerade basdatorer dvs. en på varje skattekontor. I varje lokal dator lagras basuppgif— terna för de personer som är folkbokförda inom

verksamhetsområdet. Som komplement till de lokala

datorerna finns en central dator som används för att lokalisera i vilken lokal dator en person finns, för tilldelning av personnummer och för avi— sering till externa mottagare. I den centrala da— torn lagras aktuella uppgifter om alla folkbokförda

personer.

För att säkerställa driftstarten placeras den 1 ju- li 1991 de lokala datorerna bara ut på ett begrän— sat antal ställen, huvudsakligen länsvis. En suc— cessiv utbyggnad av den lokala strukturen pågår därefter fram till slutet av 1990—talet, då den bör

vara avslutad.

Inledningsvis används den centrala datorn endast för att lokalisera personer som är folkbokförda in— om annat skattekontors verksamhetsområde, dvs. finns i en annan lokal dator. Efter driftstarten den 1 juli 1991 byggs registret i den centrala datorn ut med ett system för avisering och ett för

tilldelning av personnummer.

Liksom i regionaldatorlösningen fortsätter, under perioden fram till år 1994, hanteringen med avise— ringar och kategoriuttag i form av listor, magnet— band m.m. till externa intressenter på samma sätt

som i dag, dvs. med stöd av dagens länsregister.

På varje skattekontor utbildas någon till att vara systemansvarig och någon eller några personer till att vara operatörer. Dessa arbetsuppgifter förut— sätts kunna skötas på deltid utom på de största skattekontoren. Detta alternativ medför en kompli—

cerad driftmiljö och systemförvaltning.

Investeringskostnaderna för en lokaldatorlösning

blir ca 5 % högre än för en regionaldatorlösning. Driftkostnaderna blir 25—30 % högre, till stor del

beroende på att antalet operatörer ökar.

7.4 Val av datorstruktur

En central ADB—lösning av det slag som vi undersökt kan inte accepteras från integritetssynpunkt genom att 311 information om hela befolkningen skulle komma att lagras på ett ställe.

Regionaldatorlösningen ger en säkrare drift- och systemförvaltningsmiljö. Den är vidare något billi— gare än lokaldatorlösningen. Denna tillgodoser dock bäst de högt ställda kraven på integritet och ra— tionalitet i folkbokföringens ADB—stöd och bygger på en kombination av lokal, småskalig datorisering och ett centralt system. Den lokala datoriseringen skall utgöra ett stöd i den lokala verksamheten me— dan det centrala systemet tillskapas för att avise— ringar och kategoriuttag skall kunna hanteras på ett säkert sätt.

Den föreslagna lösningen innebär att innehållet i det centrala registret begränsas till att endast omfatta aktuell information, nödvändig för att kun- na garantera säkerhet och kvalitet i aviseringar och kategoriuttag.

Lokaldatoralternativet har följande fördelar som enligt vår bedömning uppväger de högre kostnaderna:

a) Datorkraften läggs nära den operativa verksamhe— ten. Detta ser vi som en fördel då ansvaret för

verksamheten också måste omfatta ansvar för

hjälpmedel, inklusive ADB-stöd, som behövs för

att kunna driva verksamheten mot uppställda mål.

b) Historisk information som kan vara integritets— känslig lagras och hanteras enbart på lokal ni— vå, samtidigt som central lagring av folkbokfö— ringsuppgifter kan begränsas till de aktuella uppgifter som behövs för tillhandahållandet av information till externa intressenter.

c) Förslaget innebär en tillämpning av den grundsyn på den statliga ADB—verksamheten som statsmak— terna uttalat i olika sammanhang. Det ligger helt i linje med skatteförvaltningens intentio— ner såsom de kommit till uttryck i förvaltning- ens ADB—strategi. Strategin talar entydigt för ett val av dator—, system— och registerstruktur,

som tar sin utgångspunkt i den operativa verk- samhetens behov på lokal nivå.

d) Lokaldatorlösningen leder vidare till en önskad spridning av ADB—verksamheten. Denna spridning för i sin tur med sig en bred uppbyggnad av ADB— kompetens inom skatteförvaltningen. De anställda får därmed ett större inflytande över verksamhe—

ten än i dag och en ökad förståelse för hur sys— temet fungerar.

e) Genom att varje lokalkontor för sina egna regis— ter i egen dator minskar sårbarheten i kata- strofsituationer. Vi förutsätter att säkerheten

i det nya systemet kan bibehållas på minst nuva— rande nivå.

Vi utgår från att lokaldatorlösningen byggs med UNIX—baserade datorer (basdatorer), vilket innebär

öppen, standardiserad utvecklingsmiljö och stan— dardiserad kommunikation. Detta följer väl utveck— lingen på ADB—området och ger goda och flexibla ut— byggnadsmöjligheter. Småskaligheten, standardise— ringen och möjligheten att flytta program från en dator till en annan minskar behovet av stora,

språngvisa investeringar i samband med återanskaff—

ningar.

7.5 Sårbarhet och säkerhet

7.5.1. Allmänt

Personregister skall enligt datalagen hanteras på ett sådant sätt att det inte uppkommer otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet. Därvid skall bl.a. iakttas att uppgifterna i re— gistret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten för- störelse eller mot otillåten ändring eller sprid-

ning. Detta innebär att tillfredsställande ADB—sä— kerhet måste finnas för registren.

Datainspektionen har närmare utvecklat innebörden av datalagens krav på ADB—säkerhet i sina "Allmänna råd om ADB—säkerhet för personregister". Enligt rå- den bör varje personregister, efter en bedömning av hur känsligt registret är från integritetssynpunkt, hänföras till någon av tre integritetsklasser. För integritetsklass 3 bör skyddsåtgärder vidtas mot— svarande en grundnivå av ADB—säkerhet, för klass 2 en hög nivå och för klass 1 en mycket hög nivå. Som exempel kan nämnas att skyddsåtgärder vid en mycket hög nivå av ADB—säkerhet bl.a. innebär att endast personal med utbildning i ADB—säkerhet får använda personregister och att all kommunikation i datanä—

tet skall vara krypterad.

Med beaktande av registeruppgifternas art, mängden av uppgifter om varje person och med hänsyn till att registren omfattar hela befolkningen i landet bör folkbokföringsregistren hänföras till integri— tetsklass 2. Detta innebär således att skyddsåtgär— der bör vidtas motsvarande en hög nivå av ADB—sä— kerhet.

Folkbokföringsregistren behöver också skyddas mot andra skador än integritetsintrång. All informa— tionsbehandling utsätts för hot och störningar som kan medföra försening, avbrott, förlust eller ska— dor beträffande program, utrustning och lokaler. Dessa störningar kan aldrig helt undvikas. I stäl— let gäller det att finna en rimlig skyddsnivå, dvs. en ADB—säkerhetsnivå som ger en god och effektiv informationsbehandling till en rimlig kostnad.

7.5.2. Riktlinjer för ADB—säkerheten

För skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna har fastställts generella riktlinjer som behandlar skydd för bl.a. personal, verksamhet och anlägg— ningar mot skada och förlust. Beträffande ADB—sä— kerheten sägs bl.a. att målet för säkerhetsarbetet är att så långt möjligt minska riskerna för att 0— lika störningar och oönskade händelser inträffar som kan medföra negativa konsekvenser vid användan— de av ADB—systemen. Enligt riktlinjerna skall vida— re följande gälla:

Vid utformning av system— och datorkrafts— struktur skall säkerhets— och sårbarhetsaspek— terna ges stor vikt. Verksamheten skall bedri—

vas på ett sådant sätt att varje registrerad persons integritet skyddas.

På samtliga nivåer måste behörighetskontroll- system (BKS) finnas som reglerar möjligheterna för en användare att nå och arbeta med infor— mation i systemen. Katastrofplaner skall finnas för samtliga sys— tem. Tiden för återupptagande av driften efter en katastrof måste anpassas efter de förluster samhället åsamkas vid ett stillestånd. Beroendet av nyckelpersoner måste nedbringas genom olika åtgärder. Dessa åtgärder skall syfta till att minst två personer skall ha kunskap om samma område. Säkerhetsmedvetandet och kunnandet skall grundläggas och höjas ge— nom utbildning och information till alla an— ställda. Informations—, risk— och sårbarhetsanalyser skall utföras vid såväl utveckling som vid re— gelbunden översyn av befintliga ADB—system. En plan för ADB—säkerhetsarbetet skall finnas. Planen skall innehålla en årlig detaljplan och en mer övergripande långsiktig plan. Ansvaret för ADB-säkerheten följer verksam— hetsansvaret på olika nivåer inom skatteför— valtningen och kronofogdemyndigheterna. Detta innebär att ledning, verksamhetsansvariga, systemansvariga, ADB—tekniskt ansvariga och användare har ett eget särskilt ansvar. Det övergripande ansvaret för ADB—säkerhetsar— betet har ADB—säkerhetschefen vid riksskatte— verket.

7.5.3. ADB—säkerhetsarbetet

Det ADB—system som i dag förs inom beskattnings— verksamheten innefattar bl.a. delsystemen taxering, revision och uppbörd. ADB—systemet används bl.a. vid lokal skattemyndighet och har ett väl utvecklat och fungerande behörighetskontrollsystem. De cent— rala funktionerna i kontrollsystemet är identifie— ring av användare (behörighetskort och lösenord), åtkomstkontroll (behörighet) och rapportering (be— handlingshistorik).

I de krav som ställs vid upphandlingen av datorut— rustning för folkbokföringen ingår långtgående ini— tiala krav på behörighetskontrollsystem för det ADB—system som kommer att finnas i basdatorerna. Kraven är anpassade till minst den säkerhetsnivå

som i dag gäller inom skatteförvaltningen.

Vid en närmare utformning av kontrollsystemet bör även beaktas de råd angående behörighetskontroll— system som för närvarande är under utarbetande vid

statskontoret.

Inom riksskatteverket arbetar ett projekt med att ta fram förslag för katastrofplaneringen för Skat— teförvaltningen och exekutionsväsendets lokala ADB— stöd. Genom fortlöpande kontakter kommer synpunkter och förslag att kunna tillföras katastrofplanering—

en för de nya folkbokföringssystemen.

överstyrelsen för civil beredskap har gett riks— skatteverket i uppdrag att utreda innehållet i funktionen skatte— och uppbördsväsendets verksam— het, ansvarsfördelning mellan olika nivåer och be— hovet av samverkan med andra delar av totalförsva— ret. Folkbokföringen är liksom uppbörden av skatter och avgifter ett högprioriterat område i händelse av ett kris— eller krigsläge. I beredskapsplane- ringen har riktlinjer fastlagts angående verksam— hetens ambition, ledning och organisation samt öv— ergång till manuella rutiner.

Med hänsyn till den betydelse folkbokföringsverk— samheten har för användare inom såväl offentlig som privat verksamhet har det nya systemet underkastats en riskanalys enligt en metod som på sin tid utar— betades på uppdrag av sårbarhetsberedningen (SARB).

visats.

Med ledning av bl.a. analysen och datainspektionens allmänna råd om ADB—säkerhet kommer en särskild handlingsplan för ADB—säkerheten inom folkbokfö—

ringsverksamheten att upprättas.

7.6. Övergångslösning

Vid införandet av folkbokföringsreformen år 1991 kommer driftsättning att ske dels av de lokala folkbokföringssystemen på ett begränsat antal lo— kala basdatorer, dels av ett begränsat centralt re— ferensregister i en för detta ändamål särskild an— skaffad dator. Detta har motiverats främst med hän— syn till kraven på säkerhet i införandet.

Under de närmast följande åren vidtar en period av successiv utbyggnad av den lokala datorstrukturen. Denna utbyggnad kommer att vara avslutad vid mitten av 1990—talet. På motsvarande sätt kommer ett cent- ralt aviseringsregister att byggas upp som en fort—

sättning på referensregistret.

8. PERSONAKTSINFORHATIONEN

8.1. Personakterna i dag

Under åren 1947—1949 upprättades för alla som då var kyrkobokförda i Sverige en s.k. personakt. Se— dan dess upprättas en akt för alla som föds eller invandrar. På personakten antecknas alla grundläg— gande folkbokföringshändelser tills personen dör eller utvandrar. Akten är därigenom grunddokumentet

inom dagens kyrkobokföring.

Personakten innehåller dels aktuell information och dels historisk, som avspeglar förhållanden som inte längre är aktuella, rörande

— namn,

— personnummer,

— medborgarskap,

— födelsehemort och/eller födelseort,

— medlemskap i svenska kyrkan, dop och konfirma— tion,

— föräldrars namn, födelse(hem)ort och personnum— mer,

— äktenskap, datum då de ingicks/upplöstes samt ma— kens/makans namn, födelse(hem)ort och personnum— mer,

— barn såväl levande som dödfödda med personnummer, namn och födelse(hem)ort samt den andra föräl— derns namn, födelse(hem)ort och personnummer, — flyttningar, datum och fastighet (församling

— utvandring

Dessutom finns uppgift om kön, yrke, föräldrars ci- vilstånd vid barns födelse, adoption, dödsdatum, dödsort eller sjukhus, dödsorsak samt namn på den läkare som utfärdade dödsbeviset. I löpande text, det s.k. rum 20, framgår vidare underlag för upp— lysningar som inte kunnat placeras in på annat ställe på personakten, exempelvis angående vård— nadshavare och adoptivföräldrar.

Personaktsinformationen kan dock vara ofullständig för personer som är födda innan år 1947 och för

personer som har invandrat.

Ett viktigt skäl för att upprätta personakter är behovet av att ha alla uppgifter som behövs för handläggning av folkbokföringsärenden samlade på ett dokument som är lätt att hantera och som kan följa personen mellan olika pastorsämbeten.

8.2. Nödvändigt att ha informationen på personakter— na tillgänglig även i framtiden

Många folkbokföringsärenden kan handläggas med hjälp av de uppgifter som finns i de nuvarande länsregistren. Dessa innehåller emellertid inga hi— storiska uppgifter. Uppgifter om relationer föräld— rar—barn redovisas i länsregistren endast med hjälp av det s.k. sökpersonbegreppet. Sökpersonbegreppet räcker inte för att klara ärendehandläggning, be— svara frågor eller utfärda personbevis. Krav har också ställts att sökpersonbegreppet skall slopas.

Om bara de uppgifter som finns i de nuvarande re— gionala folkbokföringsregistren skulle föras över till de nya ADB—registren skulle det dessutom, i handläggningen av nedanstående ärenden, krävas att följande personaktsinformation fanns tillgänglig i någon form.

FÖDELSE — Uppgift hämtas om medborgarskap för för— äldrarna. Om föräldrarna har olika efternamn krävs också efternamnet på senast födda äldre helsyskon. Totalt är det ca 100 000 födelseårenden per år. Kontroll av personaktsinformation krävs i ca en

tredjedel av fallen.

NAMNÄRENDE — Uppgift hämtas om sökandens fullstän— diga namn, vårdnadshavare, förekommande tidigare namn och grunden för namnbyte. Vidare kontrolleras föräldrarnas personnummer och medborgarskap. Ca 300 000 namnärenden förekommer per år. I hälften av

dessa krävs kontroll av en eller flera personakter.

MEDBORGARSKAP — Uppgift hämtas om vårdnadshavare. Dessutom krävs, för barn under 18 år, uppgift om föräldrarnas medborgarskap. Personaktsinformation behöver inhämtas i nästan 10 000 ärenden per år.

HINDERSPRöVNING — Uppgift hämtas om förekommande invandringsdatum, och om biologiska föräldrar. To— talt görs ca 40 000 hindersprövningar per år. I samtliga ärenden krävs tillgång till personaktsin—

formation.

DöDSFALL — Uppgift hämtas om personnummer för den avlidnes barn under 18 år. Om den avlidne är under 18 år krävs uppgift om föräldrarnas personnummer

och om vårdnadshavare. För samtliga krävs vidare

uppgift om förekommande äktenskap. Totalt inträffar ca 95 000 dödsfall årligen. I stort sett samtliga ärenden rörande dödsfall kräver kontroll av en el—

ler flera personakter.

INVANDRING — Vid återinvandring krävs uppgift om personnummer och namn för föräldrar respektive för barn över 18 år. Totalt är antalet invandringar 40 000-50 000 per år. Av dessa är cirka en tredje— del återinvandringar.

FLYTTNING — Uppgift hämtas om vårdnadshavare för barn. Eftersom sökpersonbegreppet inte kan översät— tas till de nya registrens familjerelationer måste personakterna kontrolleras i flyttningsärenden. Dessutom måste personaktsuppgifterna för samtliga personer som flyttar föras över från det gamla till det nya skattekontoret. Om man endast har tillgång till uppgifter av det Slag som nu förekommer i länsregistren kan ett flyttningsärende knappast handläggas snabbare än i dag, varken räknat i ka— lendertid eller i faktisk arbetstid. Säkerheten i ett sådant system blir dessutom väsentligt sämre än i nuvarande system.

8.3. Varför behövs informationen på personakterna i

de nya folkbokföringsregistren

Det finns fyra skäl för att föra över informationen på personakterna till de nya folkbokföringsregist—

ren

1) Ärendehandläggning 2) utfärdande av personbevis

3) Besvarande av frågor

1) Ärendehandläggning

Mer än hälften av alla ärenden kräver tillgång till uppgifter som bara finns på personakten. I ärende— handläggningen används de ovannämnda uppgifterna huvudsakligen som underlag. För handläggaren är det således viktigt att kunna läsa det som står på per— sonakten. Det medför emellertid merarbete om upp— gifterna inte finns tillgängliga tillsammans med de övriga uppgifterna i de nya folkbolföringsregistren utan måste sökas fram och läsas från ett annat me— dium. Hur stort merarbetet blir beror på i vilken form uppgifterna finns tillgängliga. Om de finns på ADB—medium, som medger att de kan hämtas fram på samma bildskärm som används för övrig ADB—bearbet— ning, innebär det ett merarbete som av riksskatte— verket har uppskattats till 140 årsarbetskrafter. Om de finns tillgängliga på papper eller mikrofilm som kräver att handläggaren lämnar sin arbetsplats för att hämta dem har verket uppskattat att merar— betet blir dubbelt så stort.

2) utfärdande av personbevis

Personakterna måste också användas när man skall utfärda personbevis, i synnerhet i de fall person— beviset skall innehålla historisk information eller information som avser relationer föräldrar—barn. Cirka hälften av de 2,5 milj. personbevisen inne— håller sådana uppgifter. För att personbevis skall kunna utfärdas maskinellt från de nya registren räcker det inte med att handläggaren kan läsa per—

sonakterna i någon form. Då måste de finnas till— gängliga så att de nya ADB—systemen kan läsa och sedan skriva ut dem. Om uppgifterna inte finns tillgängliga i de nya registren, oavsett i vilken annan form de förekommer, innebär det enligt riks— skatteverket ett merarbete på uppskattningsvis 75 årsarbetskrafter.

3) Besvarande av frågor

Personaktsuppgifterna används som underlag även vid besvarande av ca 700 000 frågor per år. Även då är

det viktigast för handläggaren att kunna läsa det som står på personakten. Det medför emellertid även i detta fall merarbete om uppgifterna inte finns tillgängliga tillsammans med de övriga uppgifterna i de nya folkbokföringsregistren. Om de finns på ADB—medium innebär det ett merarbete som riksskat— teverket uppskattat till 12 årsarbetskrafter. Om de finns tillgängliga på papper eller mikrofilm blir merarbetet enligt verket dubbelt så stort.

Sammantaget har varje handläggare varje arbetsdag ca 4-5 ärenden, lika många personbevis och någon eller några frågor som kräver att personakten ploc—

kas fram.

4) Avisering och kategoriuttag

Folkbokföringens kanske viktigaste funktion i fram— tiden är att tillgodose samhällets behov av basupp— gifter. Detta tillgodoses bl.a. genom aviseringar av folkbokföringsuppgifter och s.k. kategoriuttag till andra myndigheter. Det är direkt omöjligt att

leverera de uppgifter som efterfrågas vad avser re— lationer om man bara har tillgång till uppgifter från de nuvarande länsregistren. Detta innebär inte några olägenheter så länge aviseringar och katego— riuttag levereras via länsregistren, vilket över— gångsvis är avsikten. 1993/94 skall emellertid en— ligt vårt förslag leveranserna göras från det nya systemet. Om man då skall kunna leverera efterfrå- gade uppgifter måste någon form av registrering ha

genomförts innan dess.

8.4 Former för överföring till de nya registren

Informationen på personakterna kan göras tillgäng— lig för handläggningen efter den 1 juli 1991 på fy— ra olika sätt.

* Fysisk överföring av personakten * Mikrofilmning * Registrering

* Image—hantering

8.4.1. Fysisk överföring av personakten

Fysisk överföring kan göras antingen av original—

akten eller av en kopia.

Fysisk överföring av originalet innebär att alla personakter överförs till aktuell skattemyndighet den 30 juni 1991.

Fysisk överföring av en kopia innebär att alla per— sonakter kopieras under våren 1991. Från och med

kopieringen och fram till den 1 juli 1991 måste se-

dan alla händelser dubbelföras av pastorsämbetena på såväl kopia som original. Originalet behålls av pastorsämbetet medan kopian så nära den 1 juli 1991

som möjligt överförs till aktuell skattemyndighet.

Originalet eller kopian följer sedan personen livet ut.

Med denna överföringsform finns den 1 juli 1991 i de nya folkbokföringsregistren endast de uppgifter som kan föras över från de nuvarande länsregistren. Efter den 1 juli 1991 kan sedan uppgifterna på per— sonakterna antingen användas som de är eller läggas in i de nya registren efter hand under åren 1991/ 92-1994/95 i samband med ärendehandläggning, utfär— dande av personbevis och besvarande av frågor.

8.4.2. Mikrofilmning

Mikrofilmning innebär att alla personakter filmas successivt under våren 1991. För att få en film av fullgod kvalitet bör mikrofilmningen göras från originalet. De händelser som inträffar mellan film— ningen och den 30 juni 1991 antecknas som vanligt på personakterna men dessutom på en ajourhållnings— blankett. Ajourhållningsuppgifterna registreras ef— ter den 1 juli 1991 i det nya systemet eftersom yt— terligare en film inte är praktiskt möjlig att han— tera.

Även med denna överföringsform finns den 1 juli 1991 i de nya folkbokföringsregistren endast de uppgifter som kan föras över från länsregistren. Uppgifterna på mikrofilmerna kan användas som de är

utan överföring som komplement till de nya regist—

ren eller läggas in efter hand, på samma sätt som vid fysisk överföring av personakten.

8.4.3. Registrering

Registrering kan göras antingen av sakkompetent personal eller med hjälp av konventionell datare— gistrering efter beredning av sakkompetent perso— nal.

Registrering utförd av sakkompetent personal påbör— jas med anskaffning av lämplig registreringsutrust- ning till samtliga pastorsämbeten. Registreringen kan göras direkt från originalet om den utförs på det egna pastorsämbetet. I övriga fall måste akter— na kopieras. I registreringsarbetet ingår dels en bedömning av innehållet på varje personakt för att avgöra vilka uppgifter som är aktuella och som kom— mer att behövas i den framtida handläggningen dels registrering av dessa uppgifter.

Registreringsarbetet påbörjas lämpligen med dem som är födda efter år 1965. Redan registrerade uppgif- ter bör finnas tillgängliga i den fortsatta regist— reringen för att undvika onödig dubbelregistrering.

Registrering med konventionell dataregistrering in— leds med att alla personakter på levande personer kopieras. För att undvika att originalen lämnar pastorsämbetena mer än nödvändigt bör arbetet i första hand utföras där. Om pastorsämbetet saknar kopiator bör personakterna föras över till skatte— myndigheten.

Originalet behålls av pastorsämbetet och används

för fortsatt handläggning fram till den 1 juli 1991. Kopiorna för de personer som är folkbokförda i Sverige används som underlag för dataregistre— ring. Kopiorna på de personer som har utvandrat förs över direkt till skattemyndigheten för kopi—

ering där.

Före registrering måste kopiorna beredas av perso— nal med folkbokföringskompetens. I beredningen mar— keras de uppgifter som skall registreras. För att slippa skicka personaktskopiorna mer än nödvändigt är det fördelaktigt om beredningen kan göras i den egna församlingen men kopiorna måste också kunna fördelas från hårt belastade församlingar till mindre belastade. Arbetet bör bedrivas på arbets- platsen om inte annat särskilt avtalas med pastors—

ämbetet.

De beredda personaktskopiorna lämnas sedan för re— gistrering och kontrollregistrering. Registrerings— tjänsten upphandlas i vanlig ordning. Krav skall i en sådan upphandling ställas dels på sekretess, dels på säkra rutiner för att hämta och leverera

material.

Efter det att personakterna hos ett pastorsämbete har kopierats, måste oavsett vilken registrerings— form som används, alla händelser dubbelföras dels på personakten som vanligt dels på ett speciellt registreringsunderlag för ajourhållning fram till den 1 juli 1991. Dessa registreringsunderlag bör skickas till registrering allteftersom.

Med denna överföringsform finns den 1 juli 1991 i de nya folkbokföringsregistren alla aktuella upp— gifter och även frekvent använda historiska uppgif—

ter. ADB—systemet är därmed komplett.

8.4.4. Imagehantering

Imagehantering kan användas antingen bara som hjälpmedel vid överföring av uppgifterna på person— akterna eller både som hjälpmedel för överföring och som lagringsmedium för att i dator lagra de uppgifter som inte överförts. Om förfarandet bara används som hjälpmedel vid överföring lagras i stället de uppgifter som inte överförts på en kopia av personakten.

Utnyttjandet av imageteknik innebär att varje sida av personakten "fotgraferas" med en s.k. scanner, en teknik som påminner om mikrofilmning. I stället för att lagras på filmer som måste hanteras manu- ellt lagras de scannade akterna på elektroniskt me— dium som kan hanteras mskinellt. Den form av mikro— filmning som ger ett ADB—läsbart underlag kan dock likställas med imagehantering.

För att få fullgod kvalitet bör scanning göras från originalet.

Om de scannade uppgifterna är väl läsliga kan Öns— kade uppgifter på personakterna överföras till de nya folkbokföringsregistren med utnyttjande av s.k. ICR—teknik. De uppgifter som inte kan tolkas med hjälp av ICR—teknik registreras efter beredning på samma sätt som vid registrering med hjälp av kon— ventionell dataregistrering. Beredningen görs i detta fall med hjälp av en "elektronisk penna" och de i en dator lagrade personakterna. Efter bered—

ningen skrivs en kopia av personakten ut. Denna

skall användas som registreringsunderlag. Om man väljer att inte lagra personakterna på optisk disk sparas denna kopia hos skattemyndigheten efter re—

gistreringen.

10—15 % av personakterna bedöms kunna läsas och överföras utan efterbearbetning. Cirka en tredjedel av akterna kräver beredning och registrering av al— la uppgifter som skall föras över. Resterande upp— skattningsvis 50 % kräver registrering av ett stör—

re eller mindre antal uppgifter.

Om man väljer att lagra personakterna på optiska diskar bör dessa av integritetsskäl finnas på de lokala skattekontoren. Detta medför att uppgifterna på de optiska diskarna för personer som flyttar från ett lokalt skattekontors verksamhetsområde till ett annat också måste flyttas. Behovet av diskutrymme kommer därför att Öka med tiden efter— som det inte går att återanvända utflyttningsstäl—

lets utrymme.

De händelser som inträffar mellan filmningen och den 30 juni 1991 antecknas som vanligt på person— akterna men dessutom på en ajourhållningsblankett.

Om man väljer att lagra personakterna på optiska diskar finns den 1 juli 1991 i de nya folkbokför— ingsregistren alla aktuella uppgifter. På de op— tiska diskarna finns även alla historiska uppgifter och rum 20. Om man i stället väljer att använda en kopia av personakterna finns den 1 juli 1991 i de nya folkbokföringsregistren alla aktuella uppgifter och även frekvent använda historiska uppgifter.

107 8.4.5 Sammanfattning

Vissa av de angivna Överföringsformerna visar sig redan vid en översiktlig genomgång ha samma nackde— lar som någon annan form utan att ha motsvarande fördelar.

överföring av personaktens original är ofördelak— tigt därför att det kräver särskilda arkivutrymmen. Eftersom personakterna används ofta måste dessa ut— rymmen finnas i omedelbar anslutning till handläg— garnas arbetsplatser. Sådana utrymmen finns inte på alla skattekontor. Den tämligen omfattande nybygg— nad som måste till hinns inte med till den 1 juli 1991. Det åtgår ca en kvadratmeter per 10 000 invå— nare vilket totalt ger 900 kvadratmeter. Nybyggnad av särskilda arkivutrymmen kostar ca 8 000—10 000 kr. per kvadratmeter, vilket ger en merkostnad om 7—10 milj.kr. Sammantaget ser vi dessa nackdelar som mer betungande än kostnaden för kopiering och

ajourhållning.

Mikrofilmning är kostnadsmässigt ofördelaktig i förhållande till överföring av en personaktskopia. Som framgår av avsnitt 8.2 behöver varje handläg— gare tillgång till personakterna 8—12 gånger per dag oavsett om personakten är i form av original, en kopia eller en mikrofilm. Med den frekvensen är det inte möjligt att använda mikrofilmsläsare med manuell sökning. Läsare som har programstöd för sökning kostar ca 300 000 kr. Med en läsare per tre handläggare ger det en total kostnad på ca 150 milj.kr. Om antalet läsare minskar ökar kostnaden för handläggning efter driftstart. Mikrofilmning med en läsare per tre handläggare ger i övrigt en— dast marginella fördelar vad gäller kravet på re—

surser för handläggning m.m. mot om man använder en kopia av personakten, men det kostar således betyd—

ligt mer i investering.

Registrering utförd av sakkompetent personal är kostnads— och resursmässigt ofördelaktigt. Riks— skatteverket uppskattar att registrering utförd av sakkompetent personal före den 1 juli 1991 kräver tillgång till uppskattningsvis 1 125 årsarbetskraf— ter om samtliga akter skall registreras eller 700 årsarbetskrafter om man begränsar sig till personer som är yngre än 50 år. Även om man bara registrerar akterna för alla som är 18 år eller yngre bedömer riksskatteverket att det krävs ca 250 årsarbets— krafter.

Vi bedömer det som omöjligt att kunna rekrytera tillräckligt med sakkompetent personal för att kla- ra de två förstnämnda alternativen. Endast det sistnämnda, dvs. 250 årsarbetskrafter kan möjligen klaras av. Registrering av sakkompetent personal är dessutom upskattningsvis 25 % dyrare än motsvarande alternativ med hjälp av konventionell dataregistre—

ring.

Dessa överföringsformer har vi funnit ha sådana

nackdelar att de inte vidare bör beaktas.

8.5 Vilken information behöver föras Över

Det kan diskuteras om samtliga uppgifter som finns på personakterna skall föras över till de nya re— gistren och om alla personakter behöver registre-

ras.

Följande uppgifter används i ärendehandläggningen, för att utfärda personbevis och för att besvara frågor

— namn

— personnummer

— samtliga medborgarskap för de personer som har mer än ett

— födelseort för personer som inte är födda i Sverige

— dop och konfirmation (för svenska kyrkans räk— ning)

— föräldrars personnummer

— samtliga äktenskap, datum då de ingicks/upplöstes samt makens/makans personnummer

— samtliga levande barn, barnets och den andra för— älderns personnummer

— datum för den senaste flyttningen

— utvandringsdatum och —land för återinvandrade

— invandringsdatum och —land

— vårdnadshavares personnummer

— adoptivföräldrars personnummer

— det s.k. rum 20, som innehåller vissa uppgifter som inte har sin naturliga plats på något annat ställe i akten, såsom beslutsgrunder (lagrum och uppgifter om bakomliggande handlingar).

Med undantag för namn som ogift, upplösta äktenskap och delar av rum 20 avser dessa uppgifter aktuella förhållanden. Samtliga uppgifter används frekvent. Vi föreslår därför att alla ovannämnda uppgifter förs över till de nya registren i den mån de finns registrerade på personakterna.

Registrering kan göras av samtliga folkbokfördas personakter eller av en begränsad del. En naturlig

avgränsning är registrering av akterna för barn dvs. alla som är 18 år eller yngre för att åstad— komma en ersättning för det tidigare nämnda sökper— sonsbegreppet. En annan avgränsning är registrering av akterna för alla som är yngre än 50 år för att också få med flertalet föräldrar till barn under 18 år.

Registrering av en begränsad del av de folkbokförda ger något olika konsekvenser på datakvalitet, re— sursåtgång, ekonomi m.m. beroende på överförings—

formen. Dessa olika konsekvenser redovisas nedan.

8.6 Datakvalitet

Erfarenhetsmässigt kan några uppgifter på person— akterna förväntas vara felaktiga. Det kan vara frå— ga om att makar har olika datum för när äktenskapet ingicks eller upplöstes att barn har fel personnum— mer på sina föräldrars personakter eller att föräl— drarna har fel personnummer på barnens personakter. Ett felskrivet personnummer på en personakt kan in— nebära merarbete för handläggaren men det behöver inte medföra att ett barn får "fel" mor eller far. Detta blir emellertid fallet vid en överföring till ett ADB—system om man inte har möjlighet att göra effektiva och säkra kontroller.

Successiv överföring av erforderlig information ef- ter driftstart ställer därför mycket stora krav på manuella kontroller där både registreringsfel och felaktigheter på personakterna skall upptäckas. Sannolikt kommer vissa felaktigheter att kvarstå efter de manuella kontrollerna. Handläggarna kan

inte få stöd av maskinella kontroller förrän det

finns uppgifter i de nya registren att kontrollera mot. Kontrollmöjligheterna är därför begränsade un- der de första åren och det är aldrig möjligt att kontrollera uppgifter som avser personer i något av de andra 120 registren. Datakvaliteten kan således inte garanteras med denna överföringsform.

Användning av personaktskopian som den är utan överföring innebär också risk för handläggningsfel. Även en enkel extrarutin, som att behöva söka efter beslutsunderlag på ett annat medium, medför ökad risk för läs— och tolkningsfel och för att de upp— gifter som inte finns omedelbart tillgängliga glöms.

Om man väljer konventionell dataregistrering eller imagehantering kan man under juni 1991 göra ett an— tal maskinella kontroller. Eftersom uppgifterna från alla personakter då kan bearbetas samtidigt möjliggör dessa alternativ, till skillnad från de Övriga, en mycket effektiv kontroll av såväl re— gistreringsfel som felskrivningar på personakterna.

Om man begränsar registreringen till akterna för alla som är yngre än 50 år kan en mycket god data— kvalitet nås vad gäller relationerna föräldrar/ barn. Den är däremot osäker vad gäller upplösta äk-

tenskap för oregistrerade personer.

Om endast uppgifterna för barn under 18 år regist— reras kan inga maskinella kontroller av relationer utföras. Ett antal av relationsuppgifterna i de nya registren riskerar att bli felaktiga. Datakvalitet— en kan således inte garanteras och man får accepte— ra de fel som kommer och utreda dem allteftersom i samband med handläggningen.

8.7. Resursåtgång

8.7.1. Fysisk Överföring av en personaktskopia

Om man väljer att fysiskt föra över en personakts— kopia har riksskatteverket uppskattat att det före den 1 juli 1991 endast krävs tillgång till extrare- surser för kopiering, ca 35 årsarbetskrafter okva— lificerad arbetskraft och för ajourhållning, ca 12

årsarbetskrafter sakkompetent personal.

Om man väljer att efter den 1 juli 1991 använda personakterna som de är, utan att lägga in erfor— derliga uppgifter i de nya registren, måste de plockas fram i mer än hälften av alla ärenden och för hälften av alla personbevis och frågor. Detta ger enligt riksskatteverkets uppskattningar ett år— ligt resursbehov på 380 årsarbetskrafter sakkompe— tent personal (se avsnitt 8.2). För att hålla reda på alla personakter uppskattar riksskatteverket att det sammantaget dessutom krävs ca 120 årsarbets— krafter okvalificerad arbetskraft och att dessa be— hov kvarstår under Överskådlig tid.

Om man i stället väljer att lägga in uppgifterna på personakterna efterhand uppskattar riksskatteverket att det krävs minst 15 minuters registreringstid per personakt. Det innebär krav på ett ytterligare resurstillskott på ca 1 125 årsarbetskrafter för att föra all personaktsinformation. Riksskattever- ket har utgått från att registreringen utförs i samband med ärendehandläggning, utfärdande av per— sonbevis m.m. men att den skall vara avslutad under år 1995. Om registreringen fördelas jämt Över bud-

getåren ger det ett resursbehov på ca 285 årsar— betskrafter sakkompetent personal motsvarande 300— 350 personer, under budgetåren 1991/92—1994/95.

8.7.2. Konventionell dataregistrering

Om man väljer att registrera informationen med hjälp av konventionell dataregistrering krävs det enligt skatteverkets beräkningar, innan den 1 juli 1991 tillgång till extraresurser för kopiering för 35 årsarbetskrafter okvalificerad arbetskraft och ajourhållning, ca 12 årsarbetskrafter sakkompetent personal. Dessutom uppskattar riksskatteverket att det krävs, om

— samtliga personakter registreras, för beredning 225 årsarbetskrafter sakkompetent personal och för registrering 320 årsarbetskrafter särskild regist— reringspersonal

— akterna för alla som är yngre än 50 år registre— ras, för beredning 150 årsarbetskrafter sakkompe— tent personal och för registrering 210 årsarbets— krafter särskild registreringspersonal

— endast akterna för barn dvs. alla som är 18 år eller yngre registreras, för beredning uppskatt— ningsvis 50 årsarbetskrafter sakkompetent personal och för registrering uppskattningsvis 70 årsarbets— krafter särskild registreringspersonal.

Efter den 1 juli 1991, bedömer riksskatteverket att det dessutom tillkommer ett ytterligare behov av sakkompetent personal för ökad handläggningstid på uppskattningsvis 20 årsarbetskrafterom man väljer

att endast registrera akterna för alla som är yngre än 50 år och 60 årsarbetskrafter om man väljer att endast registrera akterna för barn. Kostnaden kan avse antingen komplettering i efterhand av regist— ren eller användning av aktkopiorna i handläggning—

en.

8.7.3. Imagehantering

Om man väljer att registrera och lagra informa- tionen med hjälp av ICR och imagehantering upp— skattar riksskatteverket att det före den 1 juli 1991 krävs tillgång till extraresurser för bered— ning på ca 75 årsarbetskrafter okvalificerad ar— betskraft och för ajourhållning på ca 12 årsarbets- krafter sakkompetent personal. Dessutom uppskattar

verket att det krävs om

— samtliga personakters aktuella uppgifter skall registreras, för beredning ca 155 årsarbetskrafter sakkompetent personal och för registrering ca 155

årsarbetskrafter särskild registreringspersonal

— akterna för alla som är yngre än 50 år registre— ras, för beredning ca 100 årsarbetskrafter sakkompetent personal och för registrering ca 100

årsarbetskrafter särskild registreringspersonal

— endast akterna för barn dvs. alla som är 18 år eller yngre registreras, för beredning ca 35 års— arbetskrafter sakkompetent personal och för regist— rering ca 25 årsarbetskrafter särskild registre-

ringspersonal.

Efter den 1 juli 1991 uppskattar riksskatteverket

att det tillkommer ett ytterligare behov av sakkom— petent personal för ökad handläggningstid på ca 20 årsarbetskrafter om man väljer att endast registre— ra akterna för alla som är yngre än 50 år och på ca 60 årsarbetskrafter om man väljer att endast re— gistrera akterna för barn. Kostnaden kan avse an— tingen komplettering i efterhand av registren eller användning av aktkopiorna i handläggningen.

8.8. Övriga konsekvenser

De överföringsformer som, på ett eller annat sätt, inbegriper användningen av en kopia av personakten medför ett behov av förvaringsutrymme på ca 1 m2 per 10 000 invånare vilket totalt ger ett ytterli— gare behov på ca 900 m2. Fysisk överföring av en personaktskopia, med eller utan successiv registrering av information, medför ett rekryteringsbehov. För många skattemyndigheter blir det svårt att skaffa så mycket ytterligare personal som krävs och det blir troligen i de fles— ta fall omöjligt att få kompetent personal. Ytterligare minst 300 personer ger vidare stora lo— kalmässiga problem. Personerna skall dessutom för— ses med egna terminalarbetsplatser.

8.9 Kostnader

8.9.1. Fysisk överföring av en personaktskopia

Fysisk överföring av personakterna med resp. utan successiv registering ger följande kostnader i

milj.kr. under åren 90/91—94/95. Den successiva registeringen har av riksskatteverket förutsatts vara jämt fördelad över budgetåren. okvalificerad arbetskraft har av riksskatteverket förutsatts kos— ta 168 000 kr. per år och sakkompetent personal 265 000 kr. per år. Förvaring i normalt kontorsut- rymme har av riksskatteverket förutsatts kosta ca 1 500 kr./ mz.

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Med successiv registering

Ajourhållning 2,2 FÖrvar. utrymme 1,5 1,5 1,5 1,5 Kopiering 50,0 Registrering 75,0 75,0 75,0 75,0 Summa 52,2 76,5 76,5 76,5 76,5

Utan registering

Ajourhållning 2,2 Förvar. utrymme 1,5 1,5 1,5 1,5 Kopiering 50,0 Ökad handläggning 100,7 100,7 100,7 100,7 Sortering 20,2 10,2 10,2 10,2 Summa 52,2 122,4 122,4 122,4 122,4

8.9.2. Konventionell dataregistrering

Registrering av akterna för alla som är yngre än 50 år kombinerat med successiv registrering av reste— rande uppgifter efter den 1 juli 1991, torde ge fullgod datakvalitet samtidigt som extrakostnaderna för Ökad handläggning efter driftstart är relativt begränsade. Det ställer dessutom mindre krav på tillgång på den begränsade resursen sakkompetent personal före den 1 juli 1991. Kostnaderna för det—

117 ta alternativ redovisas därför. Ett generellt påslag för administration av kopie— ring, beredning, registrering och ADB—bearbetningar har gjorts med 15 milj.kr. Konventionell dataregistrering enligt detta alter— nativ ger följande kostnader i milj.kr. under åren 90/91—94/95.

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Administration 15,0 ADB—bearbetning 3,0 Ajourhållning 6,6 Förvar. utrymme 1,5 1,5 1,5 1,5 Beredning 39,8 Kopiering 50,0 Registrering 79,8 ökad handläggning 10,0 10,0 10,0 10,0 Summa 194,2 11,5 11,5 11,5 11,5

8.9.3. Imagehantering

Även i detta fall redovisar beräkningarna kostnaden för registrering av akterna för alla som är yngre än 50 år kombinerat med successiv överföring av resterande uppgifter efter den 1 juli 1991 jämt fördelat över budgetåren 1991/92—1994/95.

Kostnader redovisas för lagring av icke registrera— de uppgifter dels på en personaktskopia dels på op— tisk skiva.

Imagehanteringen ger följande kostnader i milj.kr. under åren 90/91—94/95

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Med inläsning och lagring av en personaktskopia

Administration 10,0 Ajourhållning 6,6 Beredning 26,5 Inläsning 100,0 Registrering 55,0 Förvar. utrymme 1,5 1,5 1,5 1,5 ökad handläggning 10,0 10,0 10,0 10,0 Summa 198,1 11,5 11,5 11,5 11,5

Med inläsning och lagring på optiska diskar

Administration 10,0 Ajourhållning 6,6 Beredning 26,5 Inläsning 100,0 Optiska diskar 2,0 Registrering 35,0 Rekonstruktion 7,2 7,2 Skivhantering 0,8 0,8 0,8 0,8 Skivstationer 60,0 Ökad handläggning 10,0 10,0 10,0 10,0 Summa 240,1 10,8 18,0 10,8 18,0

8.10 Slutsatser

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att överfö— ringen av informationen från personakten till ADB— medium är att betrakta som en investering som måste ses i ett avsevärt längre tidsperspektiv än vad som gäller för bl.a. investeringen i ADB—utrustning. Den datorlagrade informationen kommer att vara läs— bar och utan särskilt stora åtgärder användbar i flera generationer ADB—utrustningar. Den investe— ringen har följaktligen en ekonomisk livslängd som vida överstiger den tekniska utrustningens. Om inte informationen på personakterna görs tillgänglig i

ADB—systemet redan vid driftstarten innebär det att datoriseringens rationaliseringseffekter inte kan tas tillvara förrän all erforderlig information överförts till de nya folkbokföringsregistren.

överföring av en kopia av personakten med successiv registrering i de nya registren är kostnadsmässigt fördelaktig jämfört med fortsatt användning av ko— pian som den är. Successiv registering ger mycket låga kostnader under det första året. Det innebär dock ett påfrestande merarbete för handläggarna un— der en period då de behärskar den nya tekniken sämst. Det innebär slutligen risk för en otill— fredsställande datakvalitet i de nya registren.

Imagehantering är handläggnings— och lagringsmäs— sigt ett fördelaktigt alternativ. Den ger en full— god datakvalitet i de nya registren samtidigt som den kräver mindre tillgång till den begränsade re— sursen sakkompetent personal än konventionell data— registrering. Vinsterna med det nya ADB—stödet kan realiseras i stort sett omedelbart efter drift— start. Alternativet kräver emellertid stora inves— teringar under det första året och är därmed kost— nadsmässigt ofördelaktigt. Imagehantering som Över— föringsform är kostnadsmässigt likvärdigt med kon— ventionell dataregistrering men den innebär använd— ning av relativt obeprövad teknik, vilket är ett

riskfyllt osäkerhetsmoment.

Vi föreslår därför att konventionell dataregistre— ring enligt beskrivningen i avsnitt 8.4.3 utnytt— jas. Denna ordning kräver något mer sakkompetent personal men inga investeringar för ytterligare ADB—utrustning samt ger fullgod datakvalitet i de

nya registren och minimerar riskerna för handlägg—

liseras i stort sett omedelbart efter driftstart.

Vi föreslår vidare att i första hand akterna för dem som är yngre än 50 år registreras före den 1 juli 1991. Efter den 1 juli 1991 och fram till den 30 juni 1995 registreras successivt resterande upp— gifter. Detta torde ge fullgod datakvalitet samti— digt som extrakostnaderna för ökad handläggning ef— ter driftstart är relativt begränsade. Det ställer dessutom mindre krav på tillgång på sakkompetent personal före den 1 juli 1991.

9 . REGI STERLAGS FRÅGOR

9.1 Allmänt om reglering och register

Skälen för en författningsreglering framgår av av— snitt 3. Vi har i det avsnittet också pekat på de frågor som bör upptas i författning. Alla dessa be— höver emellertid inte regleras uttömmande i lag. För främst frågor som inte till alla delar är av central betydelse eller som rymmer många detaljer bör, i likhet med vad som gäller beträffande andra författningsreglerade register, kompletterande fö— reskrifter kunna ges i förordning. Vi kommer under det fortsatta arbetet också att utarbeta förslag till en registerförordning.

Som tidigare sagts kommer grunden i den nya ADB—re— gistreringen enligt vårt förslag att utgöras av 120 lokala folkbokföringsregister, ett för varje skat— tekontors verksamhetsområde. (Vi utgår från att de framtida skattekontoren, i enlighet med vad som an— förts i propositionen rörande bl.a. ny skatteorga— nisation i länen, kommer att få ett geografiskt verksamhetsområde som bestäms till kommun eller församling.) Även i den nya skatteorganisationen kommer varje register att vara avgränsat i förhål— lande till de andra folkbokföringsregister som förs inom skattemyndigheten. Fysiskt bibehålls den loka— la förankringen i folkbokföringen genom anknytning— en till skattekontoren.

För främst aviseringsverksamheten föreslår vi ett centralt register som till stora delar kommer att vara en kopia av aktuella uppgifter från de lokala

registren.

Vi föreslår också att diarieföringen inom den fram— tida folkbokföringen skall ske med hjälp av ADB. Även dessa diarier utgör personregister enligt da— talagen. På olika sätt kommer diarierna att samver- ka med de lokala folkbokföringsregistren. Inom en skattemyndighet sambearbetas exempelvis vissa upp— gifter mellan diariet och de lokala registren. Det- ta sker främst genom att diarienummer och tidsangi— velser för registrerade uppgifter (datum för födel- se, ändrat medborgarskap, namnbyte m.m.) överförs från diariet till ett lokalt folkbokföringsregis— ter. Vi anser att även diarierna bör regleras i författning. Diarierna kommer visserligen att inne— hålla fler typer av uppgifter än vad som normalt torde vara fallet för diarier, men ändå ett begrän— sat antal uppgifter som direkt rör personliga för— hållanden. Härigenom är diarierna mindre integri— tetskänsliga än de lokala folkbokföringsregistren. Regleringen av diarierna kan därför ske på en lägre nivå än vad som gäller beträffande själva regist—

ren.

De regler som ges i förslaget till lag om folkbok- föringsregister gäller således inte diarierna, utan ändamålen, innehållet m.m. beträffande diarierna kommer att regleras i särskild författning. Vi kom— mer att behandla diarierna närmare i nästa betän— kande. På några punkter berörs dock diarierna även

i avsnitt 9.

9.2 Registerändamål

9.2.1 Allmänt

Genom bestämning av registerändamålet anges den allmänna ramen för registrens användning och inne— håll. Exempelvis styrs möjligheten till bearbetning av registerinnehållet ytterst av ändamålsbeskriv— ningen. Det är angeläget att ändamålet anges klart och preciserat. Ändamålet har vidare betydelse för tillämpningen av vissa regler i datalagen (bl.a. 7 5).

9.2.2 De lokala registren

Inom folkbokföringsverksamheten registreras uppgif— ter som på olika sätt har betydelse i samhället. Vilka uppgifter det rör sig om följer av särskilda bestämmelser som främst återfinns i folkbokförings— lagen och folkbokföringskungörelsen. En rad för— fattningar innehåller också bestämmelser om upp— giftsskyldighet till folkbokföringsmyndigheten. Vi kommer under utredningens gång att granska de aktu— ella författningarna och föreslå de följdändringar som kan behövas.

Grundläggande för den myndighet som ansvarar för folkbokföringsverksamheten är att pröva om, och i så fall på vilket sätt, en person skall anses bo— satt i landet. Detta sker i första hand genom be— slut om folkbokföring på viss fastighet eller mot— svarande eller genom beslut om avregistrering. Be— sluten fattas med stöd av folkbokföringslagen. För att besluten skall bli korrekta bör folkbokförings—

registren i dessa typer av ärenden få användas för

kontroller av skilda slag, exempelvis rörande tidi— gare bosättningar eller närståendes folkbokförings- förhållanden. Ett beslut att folkbokföring skall ske är förenat med omedelbara rättsverkningar för den enskilde och dokumenteras genom att uppgifter i

ärendet förs in i ett folkbokföringsregister.

Pastorsämbetet fattar för närvarande också vissa andra beslut som har omedelbara rättsverkningar, i första hand rörande namn och gemensam vårdnad om barn. Även uppgifter i dessa beslut skall registre—

ras .

I vissa fall kommer dock beslut som fattas inom folkbokföringsverksamheten inte att avspegla sig i ett lokalt folkbokföringsregister. Detta gäller ex— empelvis i ärende angående hindersprövning där be— slutet i stället dokumenteras i diariet. Själva hindersprövningen måste dock göras med ledning av de uppgifter som förekommer i registret.

En registrering kan också ha sin grund i anmälning— ar och underrättelser som lämnas av enskilda eller myndigheter. I de fall det rör sig om underrättel— ser från en myndighet har den myndigheten oftast fattat ett materiellt beslut som i enlighet med särskilda föreskrifter skall anmälas för registre— ring inom folkbokföringsverksamheten. Folkbokfö- ringsmyndighetens roll är således i dessa fall en— bart registrerande. Uppgifter som registreras på det nu beskrivna sättet kan röra bl.a. civilstånd och medborgarskap. Även dessa registreringar är be— tydelsefulla för att den enskilde skall kunna till— varata sina rättigheter och skyldigheter. För när— varande sker anmälningar och underrättelser av an— givet slag till pastorsämbetet i enlighet med sär—

skilda bestämmelser. I framtiden fullgörs ifrågava— rande anmälnings— och underrättelseskyldighet till skattemyndigheten. För att skilja de underrättelser som sker inom ramen för fokbokföringen från sådana som rör beskattning, och i första hand gäller eko— nomiska förhållanden, har vi i lagförslaget (2 S 4) angivit att de uppgifter som meddelas för registre— ring skall avse personliga förhållanden. Det torde inte här vara nödvändigt att närmare precisera vad som avses med personliga förhållanden (jfr Corell m.fl., Sekretesslagen, 2 uppl. s. 57 f.).

En ytterligare uppgift för folkbokföringsverksamhe— ten som kommit alltmer i förgrunden är att förse 0— lika användare med folkbokföringsuppgifter. I våra direktiv anges också att folkbokföringsregistrens viktigaste funktion i framtiden är att tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Denna funktion kommer i det nya systemet huvudsakligen att fullgö— ras inom ramen för det centrala referens— och avi— seringsregistret. Ett särskilt slag av lokalt upp— giftslämnande består i tillhandahållande av person— bevis och andra registerutdrag över enskilda perso—

ner.

För att bl.a. tillgodose kravet på kontinuitet inom folkbokföringsmaterialet föreslår vi att olika upp— gifter i de lokala registren sammanställs till längder med varierande innehåll. Längderna som kan sägas bli en fortsättning på vissa kyrkoböcker kom— mer att vara av särskild betydelse för forskning av skilda slag.

Ett lokalt register bör också användas för uppfölj— ning och kontroller inom folkbokföringsverksamhet— en, både i administrativt och materiellt hänseende.

Administrativ uppföljning görs bl.a. för att under— söka ärendemängder och handläggningstider. Materi— ella kontroller kan utföras som ett led i att upp— rätthålla hög kvalitet på de registrerade uppgif—

terna.

9.2.3 Det centrala referens— och aviseringsregist—

ret

Registret kommer med vårt förslag i första hand att föras för att skatteförvaltningen, ytterst riks— skatteverket, skall kunna fullgöra sitt åliggande att tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Behovet av uppgifter tillgodoses främst med hjälp av ADB—medium och huvudsakligen på två sätt, genom ändringsaviseringar och s.k. kategoriuttag. Avise— ringarna görs i första hand för att andra myndighe— ter behöver aktualisera eller kontrollera egna ADB— register. Kategoriuttag innebär att flera olika ty— per av uppgifter lämnas ut rörande en viss krets personer. Exempelvis erhåller riksförsäkringsverket en gång per år en rad olika typer av uppgifter rö— rande alla folkbokförda femtonåringar. Av bl.a. vårt förslag till reglering av utlämnande av re— gisteruppgifter på ADB—medium framgår att också an— nat uppgiftslämnande kan förekomma, exempelvis ef—

ter tillstånd från datainspektionen.

Det är vår principiella uppfattning att försäljning av uppgifter från det centrala registret inte bör

förekomma.

Som referensregister skall registret användas för att exempelvis lokalisera personer som är folkbok— förda utanför skattemyndighetens verksamhetsområde.

När exempelvis meddelande om flyttning inkommer från en sådan person lokaliseras denne med stöd av det centrala registret. Efter hänvändelse till den registerförande myndigheten kan den skattemyndighet hos vilken fråga om inflyttning uppkommit, sedan få del av uppgifter som finns lagrade i ett lokalt folkbokföringsregister inom ett annat län och med ledning därav pröva frågan om ändrad folkbokföring. Om ändring i folkbokföringsförhållandena skall ske rekvireras på maskinell väg en kopia av personens samtliga registeruppgifter och tillförs det nya re— gistret. Det finns också behov av att genom ett centralt register kunna lokalisera personer som av- lidit eller av annan anledning inte längre är folk— bokförda i landet.

Det centrala referens— och aviseringsregistret bör också användas för fastställande av personnummer. För närvarande fastställs personnummer antingen av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket, bero— ende på orsaken till personnummertilldelningen (4 s folkbokföringskungörelsen). Personnummer tilldelas nu liksom i framtiden i första hand i samband med beslut om folkbokföring men exempelvis också då en person som inte är folkbokförd registreras som skattskyldig. I vårt förslag till ny folkbokfö- ringsorganisation skall all personnummertilldelning ske hos skattemyndigheten.

Inom ramen för sin terminalåtkomst bör skattemyn— digheten också få använda uppgifter i det centrala referens— och aviseringsregistret för ärendehand- läggning. I många ärenden behöver skattemyndigheten ta del av information även rörande personer som in— te är folkbokförda hos myndigheten. I några fall,

exempelvis i vissa namn- och flyttningsärenden, kan

den information som myndigheten har rätt att ta del av i det centrala registret (enligt avsnitt 9.5.3), vara tillräcklig för ärendehandläggningen. Det är också möjligt att utfärda vissa typer av personbe— vis med tillgång till den begränsade information som en skattemyndighet kan ta del av i det centrala registret. Den verksamhet som nu beskrivits har vi låtit komma till uttryck i 3 S sista stycket i för— slaget till registerlag.

9.3 Registeransvar och förfoganderätt

9.3.1 Datalagens regler

Registeransvarig är enligt 1 S datalagen den för vars verksamhet ett personregister förs, om han förfogar över registret. Genom definitionen ute— sluts servicebyråer och andra som helt osjälvstän— digt handhar bearbetningen av ett register liksom sådana som använder sig av registret, exempelvis med hjälp av presentationsterminal, utan att kunna bestämma över registerinnehållet.

Den anses förfoga över ett register som kan påverka innehållet i registret eller kan Överföra det till

läsbar form.

Med registeransvaret enligt datalagen följer flera skyldigheter som även kommer att röra de framtida folkbokföringsregistren. Detta gäller bl.a. skyl- digheten för den registeransvarige att tillse att registerföringen inte medför otillbörligt intrång i den personliga integriteten och att felaktiga re-

gisteruppgifter rättas.

9.3.2 De lokala registren

Ett lokalt register förs för den verksamhet rörande folkbokföring som en skattemyndighet bedriver. Vi föreslår att det endast är inom skattemyndigheten som registret kan påverkas och överföras till läs—

bar form.

Om vårt förslag till register och registerstruktur hade införts i skatteförvaltningen med dess nuva— rande organisation hade det varit naturligt att an— se varje lokal skattemyndighet som registeransvarig för det register som skulle föras för myndighetens verksamhetsområde. Genom att de lokala skattemyn— digheterna kommer att upphöra som myndigheter och omvandlas till skattekontor under skattemyndigheten i länet, ställer sig saken nu annorlunda. Register— ansvaret enligt datalagen torde nämligen vara kopp— lat till myndighetsbegreppet. Härav följer att ett skattekontor knappast kan vara registeransvarigt. Registeransvaret i den nya skatteorganisationen kommer i enlighet med detta att åvila skattemyndig— heten i länet och omfatta de lokala folkbokförings- register som förs inom ett län.

Med registeransvaret hos skattemyndigheten uppkom— mer också en naturlig och nödvändig koppling till beslutsfunktionen i olika materiella ärenden. I den nya organisationen kommer ju alla beslut, även de som rör folkbokföringsärenden såsom bosättning och namn, att fattas av skattemyndigheten; någon lägre myndighetsnivå finns inte. Sedan är det självfallet så att det inom skattemyndigheten, genom arbetsord— ningar och på annat sätt, måste ske en delegation av beslutanderätt till olika nivåer, såsom till

viss arbetsenhet eller tjänsteman. Den koppling som vi eftersträvar mellan skattekontoren och de lokala folkbokföringsregistren åstadkoms bl.a. genom sär— skilda behörighetsregler som innebär att register— innehållet endast kan påverkas från det skattekon-

tor för vars verksamhetsområde ett lokalt register

förs.

De lokala folkbokföringsregistren kommer att inne— hålla uppgifter som till viss del inhämtas från andra ADB—register. Bl.a. mot denna bakgrund och med hänsyn till den osäkerhet som ändå kan förelig— ga beträffande skattekontorens framtida status i registersammanhang, förordar vi en uttrycklig be- stämmelse att en skattemyndighet är registeransva- rig för de lokala folkbokföringsregister som förs

inom myndigheten.

9.3.3 Det centrala referens— och aviseringsregist—

ret

Som tidigare sagts förs det centrala registret som ett led i riksskatteverkets åliggande att tillgodo— se samhällets behov av basuppgifter. För det ända— målet behöver riksskatteverket kunna förfoga över registerinnehållet genom att bearbeta det och göra det tillgängligt för utomstående, främst olika myn- digheter.

Vidare kommer det centrala referens- och avise— ringsregistret enligt vårt förslag att föras som ett led i folkbokföringsverksamheten på lokal nivå. Detta gäller både lokaliseringsfunktionen och per— sonnummertilldelningen. Det centrala registret är

till stor del en samlad kopia av aktuella uppgifter

från de lokala registren. De uppgifter som förekom- mer både lokalt och centralt överförs automatiskt från ett lokalt register till det centrala regist— ret. En sådan centralt lagrad personuppgift kan en— dast förändras i det centrala registret genom att först ändras lokalt.

Mot bakgrund av vad vi föreslår rörande det centra— la registret torde registeransvaret, enligt datala— gens regler, bedömas som delat mellan skattemyndig— heterna och riksskatteverket. Det är inte alldeles självklart att de myndigheter utanför skatteför— valtningen som kommer att förse registret med vissa uppgifter inte kan betraktas som registeransvariga. Eftersom flera myndigheter på olika sätt har infly— tande över registerinnehållet har vi funnit det an— geläget att i vårt lagförslag också ta in en be— stämmelse angående registeransvaret för det centra— la registret.

Bestämmelsen har inte utformats så generellt som i 2 S 3 förordningen (1980:1l3) med instruktion för statens löne— och pensionsverk utan vi har föresla- git en viss uppdelning av registeransvaret.

9.4 Registerinnehållet 9.4.1 Utgångspunkter

Enligt våra direktiv skall vi beakta forskningens intresse av folkbokföringsuppgifter. Vidare sägs det att folkbokföringsregistrens viktigaste funk— tion i framtiden är att tillgodose samhällets behov av basuppgifter. För att närmare kartlägga behovet av basuppgifter har vi därför på olika sätt inhäm—

tat användarnas önskemål om vilka typer av folkbok-

föringsuppgifter som efterfrågas.

Vad som framkommit har inte givit oss anledning att föreslå några påtagliga förändringar av de folkbok— föringsuppgifter som lagras lokalt. När det gäller urvalet av registrerade uppgifter kommer det såle— des endast att föreligga marginella skillnader, mellan, å ena sidan, vad som i dag registreras inom kyrkobokföringen och, å andra sidan, de personupp— gifter som vi föreslår lagrade i de framtida lokala ADB-registren för folkbokföringen.

9.4.2 Uppgifter i de lokala registren

Det tillhör grunderna i den registerhållning som vi föreslår att ett lokalt register i princip endast skall uppta de personer som för tillfället är folk— bokförda inom registerområdet. Från denna princip

föreligger emellertid några undantag.

För det första ligger det i sakens natur att upp- gifter också måste bevaras för personer som inte längre är folkbokförda i riket beroende på att de avregistrerats som avlidna, utflyttade till annat land eller obefintliga. Uppgifter om sådana perso- ner bevaras i det register i vilket personen i frå— ga senast var registrerad. För de längduttag som vi föreslår är det vidare nödvändigt att uppgifter un— der viss tid sparas rörande samtliga personer som under en viss tid har varit folkbokförda inom ett kontors verksamhetsområde, alltså även uppgifter för personer som under perioden blivit folkbokförda utanför registerområdet. När längduttagen gjorts

kan dessa uppgifter gallras; fullständiga uppgifter

där vederbörande är folkbokförd.

Vidare kommer ett fåtal typer av uppgifter att re— dovisas även rörande den som inte är folkbokförd hos skattekontoret om han har ett familjerättsligt samband (barn, make/maka, förälder eller vårdnads— havare) till en folkbokförd person. Om sambandsper— sonen själv är eller har varit folkbokförd redovi— sas endast vederbörandes personnummer. För det fall exempelvis en maka till en folkbokförd person ald- rig har varit folkbokförd i landet måste vissa yt— terligare uppgifter, såsom namn och födelseort, re- gistreras. I likhet med vad som nu sker bör också ett barn som bor tillsammans med andra vuxna än si—

na föräldrar bokföras hos dessa.

Inom folkbokföringen noteras också händelser röran— de personer som inte tillhör någon av de angivna kategorierna. Så kan bli fallet om exempelvis en utlänning som inte har någon anknytning till landet avlider i Sverige. Ett sådant förhållande dokumen— teras emellertid inte i folkbokföringsregistret ut—

an i diariet.

Endast på två punkter föreslår vi registrering av uppgifter som är nya i den bemärkelsen att de för närvarande inte registreras inom kyrkobokföringen, nämligen uppgift om särskild postadress och diarie— nummer. Grunden till denna registrering har vi angivit i avsnitt 7.2.

Utöver de utpräglade personuppgifterna behövs i re- gistren också vissa andra uppgifter. Exempelvis bör det av ett register framgå att en förändring inte

är föranledd av en folkbokföringshändelse utan be—

ror på nytt postnummer, annan administrativ föränd- ring eller på att en felaktighet i registret rät— tats till. Sammantaget kan dessa uppgifter beteck— nas som uppgifter av teknisk eller administrativ

art.

Av den information som i dag kan återfinnas i kyr- koböcker eller kyrkobokföringsregister — främst personakten — vill vi från framtida registrering

undanta uppgifter om

— könstillhörighet,

— dop,

— konfirmation,

— faddrar,

- lysning,

— vigselform (kyrklig eller borgerlig), — dödsorsak,

— dödsort,

— jordfästning och

— yrke.

Könstillhörighet framgår av personnumret och behö—

ver därför inte registreras särskilt.

Uppgifter om dop, faddrar, konfirmation, lysning och jordfästning är av utpräglad kyrklig karaktär. De bör därför inte registreras av en borgerlig folkbokföringsmyndighet. Vi har erfarit att svenska kyrkan planerar att även i framtiden bokföra upp— gifterna. Därigenom erhålls kontinuitet även för

denna registrering.

vigselform kommer indirekt att framgå av folkbokfö—

ringsmyndigheternas diarier.

I förslaget till begravningslag (SOU 1987:16) före— slås att dödsorsak skall anges i ett särskilt in— tyg, skilt från dödsbeviset, och att intyget vida- rebefordras av pastorsämbetet till statistiska cen— tralbyrån där dödsorsaken kan registreras. Med den— na ordning kommer inte dödsorsaken att registreras i folkbokföringen. Vi har inget att erinra häremot. Även av andra skäl än de som redovisas i förslaget till begravningslag, kan det vara lämpligt att inte registrera dödsorsak inom folkbokföringen. Uppgif— ten är ofta känslig och det kan därför vara bra att sekretessbedömningen koncentreras till en myndig- het, statistiska centralbyrån. Det får också ankom— ma på den myndigheten att tillhandahålla uppgiften för forskningsändamål. De efterlevandes intresse av att få reda på dödsorsak bör främst tillgodoses ge— nom sjukvårdens försorg, där uppgiften också finns registrerad och bäst kan förklaras.

Uppgift om dödsort är i första hand av intresse för folkbokföringsmyndigheten då det gäller att inford- ra dödsbevis (14 5 begravningskungörelsen, 1963: 540). Uppgiften bör därför inte lagras i folkbokfö— ringsregistren utan får i stället framgå av diari— et.

I dagsläget antecknas uppgift om yrke inom kyrko— bokföringen men inte i länsregistren. Det har fram— kommit att uppgift om yrke och/eller arbetsställe är efterfrågad främst inom viss forskning. Uppgift om yrke grundas vanligen på vad den registrerade själv uppgivit. Någon skyldighet för enskild eller myndighet.att lämna underrättelse om yrke finns in— te. Uppgiften följer inte heller någon bestämd klassificering och aviseras för närvarande inte

till någon mottagare av folkbokföringsuppgifter. Mot denna bakgrund har vi funnit att det i framti— den inte finns skäl att registrera uppgiften om yr— ke i folkbokföringen. I stället kan uppgiften, lik— som hittills, samlas in vid folk— och bostadsräk—

ningarna.

I en särskild kolumn i personakten, det s.k. rum 20, antecknas i dag vissa uppgifter som inte har sin naturliga plats på något annat ställe i akten. Det gäller bl.a. uppgifter om beslutsgrunder såsom lagrum och uppgifter om bakomliggande handlingar, exempelvis domar och vissa anmälningar. För perso- ner som folkbokförs efter den 30 juni 1991 kommer uppgifter som nu noteras i rum 20 att registreras i diarierna. Uppgifter av den angivna typen behövs emellertid i den framtida folkbokföringen också för personer som är kyrkobokförda dessförinnan. Rum 20— uppgifter bör därför som tidigare sagts föras över från personakterna tillsammans med andra person— aktsuppgifter. Självfallet skall endast sådana upp- gifter anges i de nya registren som antecknats med

stöd av särskilda föreskrifter.

Alla förekommande uppgiftstyper skall anges i lag, bl.a. för att säkerställa en riksdagsmedverkan när det gäller att lägga fast det grundläggande regis- terinnehållet. Lagbestämmelserna om registerinne- hållet bör dock inte göras så detaljerade att de blir svåröverskådliga eller medför att varje liten justering av registerinnehållet kräver lagändring. Vi föreslår därför att regeringen i förordning får rätt att bestämma om detaljer i registerinnehållet beträffande de uppgiftstyper som anges i lagen. Med detaljer menar vi i detta sammanhang exempelvis hur

namn skall anges, vilka adresser som skall regist-

koderna skall vara utformade.

Vårt förslag i fråga om den framtida folkbokfö— ringsverksamheten bygger på att även uppgifter som inte längre är aktuella bevaras i de lokala regist— ren. Exempelvis kommer tidigare namn och civilstånd att framgå på motsvarande sätt som dessa förhållan- den nu kan utläsas ur en personakt. Endast i de un— dantagsfall när gallring medges får en uppgift tas bort ur registren.

Avslutningsvis i detta avsnitt ges följande korta kommentarer till vissa av de uppgiftstyper som vi föreslår registrerade:

Personnummer Personnummer består enligt 7 S folkbokföringslagen av födelsedatum (år, månad och dag), födelsenummer

och kontrollsiffra. Dessutom lagras en sekelsiffra.

Namn

Fullständigt namn består av mellannamn (enligt svensk namnlag), efternamn och samtliga förnamn. För den som har flera förnamn kan tilltalsnamnet

markeras.

Adresser anges med bostadsadress och postadress

Bostadsaérsss

Bostadsadressen är adressen för den fastighet på vilken en person är folkbokförd. Bostadsadressen anges med c/o-uppgift, utdelningsadress, postnummer och postort.

Postadress är den adress till vilken en persons post skall delas ut för att regelmässigt nå honom. Postadressen anges på motsvarande sätt som bostads-

adressen.

Folkbokföringsfastighet m.m. En persons folkbokföring anges med fastighet, för- samling, kommun och län. Även beteckningarna "på församligen skrivna" och "utan känt hemvist" kan

förekomma.

Födelsehemort

Församling och län i vilken modern vid barnets fö- delse var folkbokförd eller registrerad som obe- fintlig. I annat fall församling och län där barnet föddes.

Födelseort Födelseort och land för person som är född i utlan- det.

Medborgarskap

Medborgarskap anges liksom statslöshet. För den som är svensk anges ej utländskt medborgarskap.

civilstånd civilstånd anges med ogift, gift, frånskild och än- ka/änkling.

Familjerelationer m.m. En persons familjerättsliga relationer till andra folkbokförda personer anges med typ av relation (barn, förälder, vårdnadshavare och make/maka) och personnummer för relationspersonen. Vidare anges om relationen är biologisk eller grundad på adoptivt

förhållande. Om en person under 18 år är folkbok— förd hos annan person anges även denne (exempelvis fosterförälder) på motsvarande sätt. Likaledes re— gistreras relationer till personer som inte är el- ler har varit folkbokförda. För dessa anges rela— tionstyp, namn, födelsetid och födelseort.

Inflyttning från utlandet Land från vilket inflyttning skett anges. Vid in— flyttning från nordiskt land anges även ort från vilken inflyttning skett.

Gravsättning

Församling, kommun och län där en person är begravd anges.

Sekretessprövning

En uppgift i registret som anger att det finns sär— skild anledning att närmare pröva utlämnandet av uppgifter för personen i fråga.

9.4.3 Uppgifter som lagras centralt.

Förutom personer som är eller har varit folkbokför— da i riket måste det centrala referens— och avise— ringsregistret även innehålla uppgifter rörande den som har erhållit personnummer utan att ha blivit folkbokförd. På motsvarande sätt som gäller beträf- fande de lokala registren kommer det centralt också att finnas uppgifter om personer som har ett visst (familjerättsligt) samband med en person som är folkbokförd.

Som tidigare sagts skall det centrala registret i första hand nyttjas för att tillgodose användarnas,

främst olika myndigheters, behov av folkbokförings— uppgifter. Registerinnehållet måste anpassas däref— ter. Vi har undersökt vilka folkbokföringsuppgifter som efterfrågas av myndigheter och andra. Dessa an— vändare, som oftast har en författningsenlig rätt att få uppgifter från folkbokföringen, har på olika sätt angivit att uppgifterna som de vill ha behövs i verksamheten. Det kan knappast ankomma på oss att avslå en myndighets motiverade begäran, särskilt inte som myndigheten på det hela taget redan i dag erhåller de efterfrågade uppgifterna med rätt att

lagra dessa i egna register.

Vi föreslår således att de uppgifter som användarna efterfrågar också lagras i det centrala registret. Undantag från permanent central lagring bör dock göras för uppgift om

1. att föräldra—/barnre1ation är biologisk eller grundad på adoption.

2. föräldrar för personer över 18 år,

3 barn över 18 år i föräldrarnas personpost,

4 utländsk födelseort och födelseland,

5. invandringsland och datum för invandring, samt

6

utvandringsland.

Av dessa uppgifter kan 1 och 4-6 uppfattas som sär- skilt integritetskänsliga. Samtliga efterfrågas en— dast i begränsad omfattning. Det bedöms därför som lämpligt att skapa sidorutiner för leverans av de angivna uppgifterna. För att klara av sidorutinerna kan dock mellanlagring av uppgifterna på separata register i den centrala datorn bli nödvändig. In- formationen på dessa är inte åtkomlig vare sig via terminal eller via s.k. brevlåda. Lagringen är tem- porär, högst några veckor för uppgifter till de ex— terna mottagare som har längst intervall mellan

aviseringarna. Dessa register raderas efter leve— rans av samtliga aviseringar. Formellt ingår de ak— tuella uppgifterna i det centrala registret.

Uppgifter om beredskaps— och värnpliktskod, som lagras för totalförsvarets räkning är speciella. De förs endast för att inte särskilda register med dessa uppgifter skall behöva inrättas och sedan

uppdateras med folkbokföringsuppgifter.

En påtaglig skillnad mellan innehållet i det fram— tida centrala registret och de uppgifter som i dag lagras i länsregistren består i redovisningen av familjerelationer och samhörighet. I dagens regis— ter finns ett sambandsbegrepp för familjer. En per- son i varje familj är s.k. sökperson. För gifta personer är maken/makan sökperson. För barn under 18 år är mannen i familjen sökperson även om han inte är far till barnet. Användningen av begreppet sökperson har kritiserats bl.a. i motioner till riksdagen. I kommittédirektiven sägs att det skall utredas på vilket sätt en persons samhörighet med annan person bör komma till uttryck vid personre— gistreringen. Enligt vårt förslag redovisas full- ständiga familjeförhållanden i de lokala registren. Motsvarande redovisning görs i det centrala regist— ret med de undantag som angetts ovan. Därmed bort-

faller behovet av särskild sökperson i registren.

Vi föreslår att personnummer i framtiden skall å— sättas maskinellt med hjälp av det centrala regist— ret. För detta ändamål lagras i det centrala re— gistret de personnummer som är tillgängliga. Per— sonnumren tilldelas maskinellt i samband med den lokala handläggningen. I ett stort antal fall varje år ändras personnummer med stöd av 4 5 folkbokfö—

ringskungörelsen. För att en person för vilken ett personnummer ändrats skall kunna återfinnas inom folkbokföringen måste det gamla personnumret lagras även i det centrala registret såsom en referens. Motsvarande lagring sker i dag i riksskatteverkets centrala personnummerregister. I de fall en ändring kan vara integritetskänslig åtnjuter den särskilt sekretesskydd och kommer följaktligen inte att vara

allmänt tillgänglig.

Även innehållet i det centrala registret bör anges i lag på motsvarande sätt som vi föreslagit för det lokala registerinnehållet. Bland tekniska och admi— nistrativa uppgifter i det centrala registret ingår markeringar av att en uppgiftsmottagare är intres— serad endast av uppgifter för vissa kategorier av

registrerade personer.

Med registrets funktion följer att det centrala re- gistret, till skillnad från de lokala, i princip endast skall innehålla uppgifter om aktuella för- hållanden. Historisk information kommer således en-

dast att återfinnas i de lokala registren.

9.4.4 Inhämtande av registeruppgifter

Inför driftstarten kommer uppgifter att hämtas in från personakterna på sätt som har angivits i av— snitt 8. Redan innan den 1 juli 1991 finns således med vårt förslag ett stort antal uppgifter lagrade

i de lokala registren.

Sedan skattemyndigheterna börjat verka som folkbok— föringsmyndigheter kommer information kontinuerligt att tillföras de lokala registren genom att uppgif—

ter registreras från anmälningar och underrättelser som ges in av myndigheter och enskilda. Denna typ av uppgifter tillförs skattemyndigheten genom skriftliga meddelanden men kanske också i vissa fall muntligen. I registren lagras också kontinu— erligt uppgifter från beslut som fattas av skatte— myndigheten i folkbokföringsärenden.

Som tidigare sagts kommer också några uppgiftstyper att inhämtas med hjälp av ADB—medium från skatte— myndighetens folkbokföringsdiarium.

Det mycket stora antal uppgifter i det centrala re- gistret som med vårt förslag härrör från de lokala registren kommer att överföras maskinellt till det centrala registret. Även de uppgiftstyper som vi angivit i 7 5 andra stycket 2 och 3 i lagförslaget rörande centralt registerinnehåll bör kunna tillfö- ras registret på ADB—medium. Det samma bör gälla för de administrativa registermarkeringar som utvi— sar att ett annat personregister regelbundet till— förs aviseringar beträffande vissa personer.

Vi har nu berört inhämtande av uppgifter till folk— bokföringsregistren från andra personregister på ADB—medium. Sådant inhämtande utgör sambearbetning enligt datalagen och kräver författningsstöd eller tillstånd från datainspektionen. Även annan direkt— överföring av uppgifter mellan olika personregister

torde utgöra sambearbetning.

Vi kan ännu inte överblicka omfattningen av den sambearbetning som i framtiden bör komma till stånd mellan folkbokföringsregistren och andra personre— gister. I det fortsatta utredningsarbetet kommer frågan att klargöras fullt ut. Självfallet skall

endast sådan sambearbetning tillåtas som behövs i folkbokföringsverksamheten och som inte otillbör—

ligt kränker den personliga integriteten.

Sambearbetningen mellan de lokala registren och det centrala registret kan redan nu anges i lag medan frågan i övrigt föreslås bli reglerad i den komman—

de registerförordningen.

9.5 Terminalåtkomst

9.5.1 Allmänt

Den som har terminalåtkomst till ett ADB—register kan ta del av registerinnehållet med hjälp av bild— skärm. För folkbokföringsverksamheten är det till fördel från effektivitetssynpunkt att uppgifterna i största möjliga utsträckning är tillgängliga via terminal. Samtidigt kan självfallet terminalåtkomst vara integritetskränkande genom att den möjliggör att ett stort antal registeruppgifter görs till— gängliga i vida kretsar.

Med registeransvar följer rätt till terminalåtkomst till de register som ansvaret avser. Om terminalåt— komsten skall följa registeransvaret behöver termi—

nalåtkomsten inte anges särskilt.

Begränsningar i rätten till terminalåtkomst skall överensstämma med tekniska inskränkningar i åt- komstmöjligheten; den som inte har rätt att ta del av vissa registeruppgifter skall inte heller ha

tekniska möjligheter att göra det.

Vårt förslag innebär att all registerföring i den nya organisationen sker med hjälp av ADB. I det lö- pande folkbokföringsarbetet på ett skattekontor kommer terminalåtkomsten att avse samtliga uppgif— ter i det lokala registret.

I och för sig kan skattemyndigheten som registeran- svarig införa interna begränsningar till register— uppgifter inom myndigheten. Det som ligger närmast till hands att tänka sig är att myndigheten genom olika behörighetssystem inte medger alla handlägga- re inom folkbokföringens verksamhetsområde tillgång till samma typer av registeruppgifter. Sådana in— terna begränsningar torde dock inte medföra några

inskränkningar i offentlighetsprincipen.

Inom folkbokföringen kommer det dessutom att vara så att varje skattekontor för en rationell verksam- het i mycket stor omfattning behöver ha tillgång till uppgifter ur andra lokala folkbokföringsregis- ter. Detta behov är självfallet störst beträffande flyttningar men gör sig också gällande i andra ärendegrupper, exempelvis namnärenden. Även om det är motiverat från verksamhetssynpunkt, har vi av integritetsskäl funnit det oacceptabelt att föreslå terminalåtkomst mellan samtliga lokala folkbokfö— ringsregister. Behovet av terminalåtkomst är också störst inom ett län, exempelvis sker ca 80 % av al- la flyttningar inom länen. Vi har i enlighet härmed stannat för att låta terminalåtkomsten följa samma begränsning som gäller för registeransvaret, vilket beträffande de lokala registren medför att ett skattekontor endast medges åtkomst till de lokala

folkbokföringsregister som förs inom den skattemyn-

dighet till vilket kontoret hör. Behovet av till- gång till uppgifter som finns utanför det egna lä- net får tillgodoses på annat sätt exempelvis med användning av telefon, telefax eller elektronisk

brevlåda.

9.5.3 Åtkomst till det centrala referens— och avi—

seringsregistret

För att fullgöra aviseringsverksamheten behöver riksskatteverket ha terminalåtkomst till referens— och aviseringsregistret. Detta följer av register- ansvaret och vi föreslår därför inte någon särskild

bestämmelse därom.

För en skattemyndighets del skall det centrala re— gistret med vårt förslag främst fullgöra funktionen av ett referensregister. Detta innebär att regist— ret, främst i flyttningsärenden, skall användas för att söka rätt på uppgifter angående personer som inte är folkbokförda inom myndighetens verksamhets— område. För det ändamålet behöver myndigheten främst ha tillgång till uppgift om personnummer, namn och adress för personen liksom uppgift om och

var han är folkbokförd.

Uppgift om civilstånd används också i vissa typer av ärenden som faller inom det användningsområde

som vi angivit för registret.

Den åtkomst till grundläggande personuppgifter som vi sålunda funnit nödvändig i folkbokföringsarbetet föreligger för övrigt redan i dag hos skattemyndig— heterna genom åtkomsten till folkbokföringsuppgif— ter i det centrala skatteregistret (5 S 1, 10 S

andra stycket och 12 5 l skatteregisterlagen, 1980: 343).

Endast i det centrala registret lagras uppgift att personnummertilldelning skett utan samband med folkbokföring samt uppgift om sjömansregistrering. Uppgift om sjömansregistrering behövs exempelvis då fråga om ändrad folkbokföring för en sjömansregist— rerad person uppkommer (27 S folkbokföringslagen). På motsvarande sätt som grunden till lokala regist— reringar kommer att vara åtkomlig i diarierna bör grunden till personnummertilldelning vara tillgäng— lig centralt.

Mot bakgrund av vad som sagts i avsnitt 9.4.3 rö— rande tidigare personnummer måste åtkomsten även avse tidigare personnummer.

9.5.4 Terminalåtkomst för utomstående

Som tidigare anförts framstår det som önskvärt att vissa utomstående användare kan få terminalåtkomst till särskilt efterfrågade folkbokföringsuppgifter. Vissa myndigheter har också redan framfört önskemål om åtkomst. Vi är emellertid ännu inte beredda att ta ställning till denna fråga. Av flera skäl är det lämpligt att låta terminalåtkomst för utomstående användare avse ett centralt register och inte de lokala folkbokföringsregistren. Tekniska förutsätt— ningar för sådan extern åtkomst torde inte förelig- ga förrän några år efter det att den nya organisa— tionen genomförts och det nya systemet tagits i bruk.

I framtiden kommer aviseringarna från folkbokfö- ringsregistren så långt möjligt att ske på ADB—me— dium. Även uppgiftslämnande på papper kan förekomma men bör begränsas eftersom det är ett tidsödande och resurskrävande förfarande.

Det ligger i sakens natur att uppgiftslämnandet på ADB-medium till allra största delen kommer att ske från det centrala registret. Den som endast önskar uppgifter rörande personer inom ett skattekontors verksamhetsområde har dock viss möjlighet att in—

hämta dessa uppgifter lokalt.

Vi har tidigare angivit att uppgiftslämnandet från det centrala registret främst torde ske i form av regelbundna ändringsaviseringar eller kategoriuttag men att även annat uppgiftslämnande kan bli aktu— ellt.

Av integritetsskäl har vi funnit det angeläget att i författning reglera och avgränsa det uppgiftsläm- nande på ADB—medium som skall förekomma från de framtida folkbokföringsregistren. Uppgiftslämnandet kommer att ha mycket stor omfattning och delvis växla från tid till annan. Därför föreslår vi att regeringen i förordning ges rätt att lämna före- skrifter om utlämnandet. Efter mönster från skatte- registerförordningen bör uppgiftsmottagaren och de uppgifter som får lämnas ut, kanske också de ända— mål för vilka uppgifterna får användas, anges. Re— gisteruppgifter som inte omfattas av sekretess bör kunna lämnas ut efter särskilt beslut från datain— spektionen på motsvarande sätt som gäller för ut— söknings— och skatteregistren. Vi kommer att närma—

re återkomma till frågan om uppgiftslämnande på

ADB—medium i nästa betänkande.

Intresset av en reglering av uppgiftslämnande på ADB—medium är begränsat till uppgifter som gäller en enskild person, personuppgifter enligt datala— gens terminologi. För uppgiftslämnande av annat slag, exempelvis av avidentifierade uppgifter som inte går att härleda till en person, finns det av integritetsskäl inte anledning till samma restrik— tivitet som för personuppgifter. Därför gäller vårt förslag till lagbestämmelse på detta område endast

personuppgifter.

9.7 Folklängd och andra längduttag

I våra direktiv betonas vikten av kontinuitet inom folkbokföringen. Som tidigare anförts har vi funnit att detta krav bör tillgodoses bl.a. genom fram— ställning av längder. En längd består av en samman— ställning av folkbokföringsuppgifter och tas med jämna mellanrum fram ur ett lokalt folkbokförings— register för att bevaras åt eftervärlden.

För att bibehålla anknytningen till grundläggande kyrkobokföringsregister har vi bedömt att längderna bör ha i huvudsak samma innehåll och systematik som dessa. I första hand är det lämpligt att en s.k. folklängd framställs. Detta föreslogs också av 1979 års folkbokföringskommitté (SOU 1981:101 5. 84). Folklängden är knuten till folkbokföringsfastighe— ten och kan således sägas vara en efterföljare till den nuvarande församlingsboken.

Vi har uppdragit åt riksarkivet att närmare utreda

frågor rörande folklängden samt överväga vilka yt- terligare längder som kan behövas i framtiden. Riksarkivets utredning är fogad som bilaga 2 till betänkandet.

I väsentliga delar ställer vi oss bakom riksarki— vets överväganden beträffande längder. Vi förordar således att förutom folklängden även kronologiska längder framställs som efterföljare till vissa kyr— koböcker. Folklängden och de kronologiska längderna kan i huvudsak ha det innehåll som föreslås. Till längderna kopplas också kopior av diarierna och vissa hjälpregister. Längderna bör tas ut med de intervall som föreslagits. Som riksarkivet anfört förefaller det lämpligt att kunna ta ut längderna på olika typer av medier. Förvaring och tillhanda- hållande av längderna skall i första hand ske hos de statliga arkivmyndigheterna.

Det är för tidigt att nu ta ställning till alla de- taljer i de frågor rörande längduttagen som berörts ovan. I det fortsatta utredningsarbetet kommer des- sa och de övriga spörsmål som riksarkivet tagit upp i sin utredning att behandlas ytterligare.

För längduttagen måste under en tid ett stort antal uppgifter bevaras även beträffande personer som in- te längre är folkbokförda i registerområdet. Detta kan möjligen anses vara en olägenhet från integri— tetssynpunkt. Förslaget bygger dock på att dessa uppgifter tas bort ur registren sedan längduttagen skett.

Längduttagen är betydelsefulla i flera avseenden, bl.a. kommer de att kunna bevaras på ADB—medium och

innehålla personuppgifter som kan vara integritets-

känsliga. Med den koppling mellan längduttag och gallring som vi tänker oss kommer i framtiden ett fullständigt underlag av historiska folkbokförings- uppgifter endast att återfinnas i längderna. Mot denna bakgrund föreslår vi att längderna och de frågor som hänger samman med dessa regleras i för- fattning. Vi förordar en bestämmelse i 11 S försla— get till registerlag som ger lagstöd för längdutta— gen.

Riksarkivets utredning ger vid handen att det är ganska många frågor som kan behöva klargöras i för— fattning. Vi föreslår därför att tyngdpunkten i en reglering läggs på förordningsnivå, med möjlighet för regeringen att till riksarkivet överlämna be— stämmanderätten i vissa frågor, dock inte sådana som rör ADB—längder. Under det fortsatta utred— ningsarbetet kommer vi att lämna förslag till den reglering som kan behövas.

Det bör understrykas att en längd som tas ut på ADB—medium, exempelvis magnetband, och som förvaras hos en arkivmyndighet utgör ett särskilt personre- gister i datalagens mening.

Från det centrala registret skall inte några längd— uttag ske med vårt förslag.

9.8 Gallring

När det gäller gallring av uppgifter i personregis— ter som förs med hjälp av ADB kan olika intressen komma att ställas mot varandra. Å ena sidan kan in— tegritetsskäl ibland tala för att en personuppgift skall gallras när den inte används eller blivit in—

aktuell. Å andra sidan kan det finns intressen i omvärlden exempelvis vad gäller forskning, som ta— lar för att även en sådan uppgift bör bevaras under

mycket lång tid.

För de framtida folkbokföringsregistren gör sig kravet på kontinuitet starkt gällande. Häri ligger bl.a. ett allmänt intresse att grundläggande folk— bokföringsförhållanden, exempelvis rörande familje- rättsliga samband, måste kunna vara tillgängliga efter mycket lång tid. Mot denna bakgrund är det vår ståndpunkt att så gott som samtliga uppgifter i de framtida registren måste bevaras åt eftervärl— den. Dock kan uppgifterna gallras ur själva regist— ren om de bevaras på annat sätt, nämligen i de längder som vi har förespråkat i föregående av- snitt. De integritetsskäl som kan tala för att vis- sa registeruppgifter skall utplånas efter viss tid får således stå tillbaka.

Vad som nu sagts gäller beträffande de lokala re— gistren. I fråga om det centrala registret är situ- ationen en annan. I det registret skall ju i prin— cip inte någon historisk information lagras. Gall— ringsföreskrifter för det centrala registret kan därför ges den innebörd att gallring kan ske mer eller mindre fortlöpande allteftersom en register—

uppgift blivit inaktuell och ersatts med en ny.

Riksarkivet har på vårt uppdrag utrett även frågor rörande gallring, se bilaga 2. Vi delar den upp-

fattning som riksarkivet härvid redovisat.

Så anser även vi att alla de frågor som hänger sam— man med gallring helt bör regleras genom beslut av

riksarkivet. Sådana beslut fattas med stöd av de

allmänna arkivförfattningarna och tar över data— lagens bestämmelser (12 S) om gallring.

9.9 sökmöjligheter

9.9.1 Allmänt

Möjligheten att i ett personregister använda alla eller många typer av registeruppgifter som sökbe— grepp kan leda till oönskade konsekvenser. Även om uppgifterna i ett register på det hela taget är harmlösa kan sammanställningar och urval gjorda med hjälp av fri sökmöjlighet framstå som integritets— kränkande. Risken för ingritetsintrång ökar med an— talet förekommande sökmöjligheter.

Det bör också påpekas att tryckfrihetsförordningens regler innebär att en myndighet med anledning av en begäran om utlämnande av allmän handling måste an— vända alla de tekniska möjligheter som myndigheten förfogar över för att ta fram de begärda uppgifter— na, även om myndigheten inte begagnar sig av denna möjlighet i sin normala verksamhet. Det krävs en— dast att det kan ske med rutinbetonade åtgärder. Bara om myndigheten enligt lag eller förordning, eller enligt särskilt beslut som grundar sig på lag, saknar befogenhet att själv ta fram uppgifter— na kan ett utlämnande vägras.

Mot bakgrund av vad som nu sagts kan det finnas skäl att i författning begränsa sökmöjligheterna i

personregister.

För närvarande har sökbegrepp för olika register

reglerats endast i ett fåtal författningar. I en

författning kan sökmöjligheterna för ett register komma till uttryck främst genom att

a) tillåtna sökbegrepp anges uttömmande,

b) begrepp som inte får användas bestäms eller

0) de vanligaste sökbegreppen anges.

I förordningen l986:104 om registerföring vid all- männa domstolar har sökbegreppen reglerats i enlig— het med alternativ b) medan förslaget till tullre— gisterlag (prop. 1989/90:40) följer alternativ c).

Vidare öppnar datalagen (6 S 3 och 6 a 5) en gene— rell möjlighet för datainspektionen att begränsa sökmöjligheterna i personregister. Inspektionen har med stöd därav meddelat föreskrifter om begräns—

ningar i bearbetningsmöjligheterna av SPAR.

Som antytts i det föregående kan en effektiv reduk— tion av sökmöjligheterna också uppnås genom att den registeransvarige inte har tekniska förutsättningar

annat än till vissa sökningar.

9.9.2 Sökbegrepp i folkbokföringsregistren.

I de nuvarande länsregistren är sökmöjligheterna inte rättsligt begränsade. Detta utnyttjas exempel— vis av politiska partier som inför de allmänna va- len begär sammanställningar över olika kategorier utländska medborgare. Sammanställningarna utnyttjas för det i och för sig vällovliga syftet att sprida valinformation på skilda utländska språk. Samtidigt är det naturligtvis så att just sammanställningar över utländska medborgare kan vara olämpliga i and—

ra sammanhang.

Dagens kyrkobokföringsregister erbjuder varierande manuella sökmöjligheter genom att några register är kronologiska medan andra är upplagda efter fastig— het eller personnummer.

De framtida folkbokföringsregister som vi föreslår kommer att innehålla en mängd typer av uppgifter, varav några särskilt känsliga. Av integritetsskäl förordar vi därför en författningsreglerad begräns— ning av sökmöjligheterna i registren. Härvid bör en självklar utgångspunkt vara att endast tillåta de sökbegrepp som utifrån registerändamålen verkligen behövs, men inte de som "kan vara bra att ha".

Registrens olika användningsområden ställer krav på skilda sökbegrepp. Samtidigt måste då integritets— aspekten beaktas.

För handläggningen av folkbokföringsärenden torde sökbegreppen för terminalåtkomst kunna begränsas till

— personnummer/födelsetid,

— namn,

— adresser,

— folkbokföringsfastighet och

— diarienummer.

Även om de sökbegrepp som behövs i den löpande ärendehandläggningen vid terminal—förefaller klar- lagda, har utredningsarbetet. ännu inte nått så långt att sökmöjligheterna i övrigt nu kan läggas fast. Exempelvis torde den framtida aviseringsverk— samheten komma att kräva vissa särskilda sökbe— grepp. Vi föreslår att detaljregleringen av sökbe— greppen läggs på förordningsnivå. Redan nu bör vårt lagförslag utvisa att författningsregleringen av

sökbegreppen skall vara fullständig. Om begräns— ningen skall göras utifrån de tidigare angivna al- ternativ a) eller b) vill vi än så länge lämna öp—

pet.

9.10 övergångsfrågor och övergångsreglering

Den reglering som vi nu har föreslagit rörande oli- ka registerlagsfrågor avser ett fullt utbyggt fram- tida ADB—system för folkbokföring. Systemet är dock inte färdigt att till alla delar tas i bruk den 1 juli 1991. De delar som då inte torde vara klara rör det centrala registrets funktioner för avise—

ringar och personnummertilldelning.

Uppgiften att förse olika användare med folkbokfö— ringsuppgifter bör mot denna bakgrund även några år efter den 1 juli 1991 fullgöras med hjälp av de nu— varande länsregistren och riksaviseringsbandet. Länsregistren är knapphändigt reglerade i författ— ning och förs därför bl.a. med stöd av en anmälan till datainspektionen och inspektionens beslut med föreskrifter.

Även personnummertilldelningen måste under en viss övergångstid fullgöras på annat sätt än med hjälp av det centrala referens— och aviseringsregistret. Riksskatteverket har nyligen hos regeringen begärt vissa författningsändringar för att ersätta verkets personnummerregister och förteckningar över lediga födelsenummer med ett centralt ADB-register för tilldelning av personnummer. Riksskatteverket har också hos datainspektionen begärt tillstånd för ADB-registret.

vi kommer under det fortsatta utredningsarbetet att överväga på vilket sätt denna övergångsfas kan be- höva regleras.

10. SEKRETESS

10.1 Allmänt

Sekretess innebär förbud att röja en uppgift utan stöd i lag eller förordning. Förbudet gäller för en myndighet både i förhållande till enskilda och and- ra myndigheter. Sekretess kan också gälla mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet om dessa är självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 3 5 andra stycket sekretesslagen 1980:100).

När en sekretessbelagd uppgift överförs från en myndighet till en annan upphör som regel den ur— sprungliga sekretessen för uppgiften i fråga. Det saknas nämligen en allmän regel med innebörd att sekretess överförs till myndighet som tar del av sekretessbelagd uppgift. Med stöd av särskilda be— stämmelser kan dock sekretess överföras från en myndighet till en annan. En överförd uppgift kan också vara sekretessbelagd genom att uppgiften om— fattas av den sekretess som kan gälla för den mot— tagande myndigheten.

Våra direktiv berör frågan om sekretess mycket kortfattat. I avsnittet om folkbokföringsregistren uttalas endast att en viktig del av kravanalysen för det nya ADB—stödet är att se till att sekre— tessskyddet kan garanteras.

160 10.2 Sekretess inom folkbokföringsverksamheten 10.2.1 Allmänt

Enligt 7 kap. 15 5 första stycket första punkten sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföring eller annan liknande registre— ring av befolkningen, för uppgift om enskilds per— sonliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller honom närstående lider men om uppgiften röjs. Härigenom omfattas uppgifter om enskildas personliga förhållanden inom kyrkobokföringen, mantalsskrivningen och länsre— gistreringen av sekretesslagens bestämmelser. Sek— retessen gäller också för de av riksskatteverket såsom central folkbokföringsmyndighet förda regist— ren, för SPAR liksom för riksförsäkringsverkets och statistiska centralbyråns register över totalbe—

folkningen. Folkbokföringssekretessen gäller i högst 70 år.

Genom nyligen införda ändringar i sekretesslag— stiftningen (SFS 1987:1160 och 1161) gäller sekre— tess enligt 7 kap. 15 S sekretesslagen första styc- ket andra punkten också, i den utsträckning rege—

ringen föreskriver det, i annan verksamhet som av- ser registrering av betydande del av befolkningen. Till följd av föreskrifter som regeringen utfärdat har folkbokföringssekretessen utökats till att om— fatta bl.a. bil— och körkortsregistren, passregist— ren och vissa fastighetsregister. Den utökade folk— bokföringssekretessen har tillkommit i första hand för att adresser rörande personer som riskerar per— sonförföljelse skall kunna hållas hemliga inte bara

inom folkbokföringen utan även i andra stora per—

sonregister (prop. 1987/88:41). På grund av nu an— givna och andra bestämmelser är i dag folkbokfö— ringsuppgifter som överförs till andra myndigheter

ofta skyddade av sekretess.

Inom folkbokföringen kan också den s.k. flykting— sekretessen enligt 7 kap. 14 5 sekretesslagen ak— tualiseras.

10.2.2 Ändringar i folkbokföringssekretessen?

I dagsläget synes folkbokföringssekretessen enligt 7 kap 15 S sekretesslagen vara väl avvägd för att å ena sidan tillgodose den enskildes behov av inte- gritet och å andra sidan möjliggöra att olika per— sonuppgifter görs tillgängliga för myndigheter och andra.

Skaderekvisitet i bestämmelsen är "rakt", vilket innebär en presumtion för att folkbokföringsuppgif- terna är offentliga. Genom lokutionen "särskild an— ledning" avviker beskrivningen av det raka skade— rekvisitet från vad som normalt förekommer i sekre- tesslagen. När bestämmelsen infördes år 1981 utta— lades i förarbetena att regleringen av folkbokfö— ringssekretessen torde vara i överensstämmelse med gällande rätt.

Kanske kan det sägas att vårt förslag till nytt ADB—stöd, som ju innebär fullständig datorisering på lokal nivå och ett centralt register över hela befolkningen, medför att frågan om sekretess inom folkbokföringen ställs i en helt ny dager. Med ett sådant synsätt skulle det kunna finnas Skäl till en skärpning av den grundläggande folkbokföringssekre—

tessen. Eftersom frågan aktualiseras på grund av vårt arbete anser vi det nödvändigt att något när-

mare ta upp saken till belysning.

En skärpt folkbokföringssekretess skulle kunna ås—

tadkommas främst genom

— en allmänt strängare sekretess inom folkbokfö— ringsverksamheten eller

— förändrad sekretess för vissa särskilt känsliga typer av folkbokföringsuppgifter.

10.2.3 Allmänt strängare sekretess

En påtaglig allmän skärpning av sekretessen uppnås om ett omvänt skaderekvisit införs för folkbokfö— ringen. Huvudregeln skulle därigenom bli att folk— bokföringsuppgifter skall hållas hemliga. För oss framstår en sådan ordning omedelbart som allt för omvälvande i jämförelse med den hävdvunna offent- lighet som nu råder. Bl.a. skulle ett omvänt skade— rekvisit påtagligt begränsa enskildas rätt att, ex— empelvis genom släktforskning, ta del av folkbokfö- ringsuppgifter. För olika myndigheters tillgång till uppgifter har ett omvänt skaderekvisit mindre betydelse; myndigheter som har behov av folkbokfö— ringsuppgifter måste ändå — genom särskilt författ— ningsstöd — ges tillgång till efterfrågade uppgif— ter. Fråga uppkommer om en skärpt folkbokförings— sekretess kan överföras till vissa utomstånde myn— digheter på motsvarande sätt som nu sker utan olä—

genheter för mottagarna.

Det förefaller också möjligt att generellt förändra sekretessen inom folkbokföringen genom att låta

kravet på "särskild anledning" utgå. Prövningen av

denna möjlighet fordrar en liten tillbakablick till vad som diskuterades när den nuvarande sekretessre— geln infördes.

I propositionen till ny sekretesslag uttalades all— mänt om det raka skaderekvisitet bl.a. följande (prop. 1979/80:2 Del A 5. 80 f.):

Det raka skaderekvisitet innebär att tillämpa— ren kan göra sin bedömning inom ganska vida ramar. Avsikten är att skadebedömningen i des— sa fall i huvudsak skall kunna göras med ut— gångspunkt i själva uppgiften. Det innebär att frågan huruvida sekretess gäller eller inte i första hand inte behöver knytas till en skade— bedömning i det enskilda fallet. Avgörande bör i stället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom bestämmelsen. Om upp- giften är sådan att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, skall den alltså normalt anses falla utanför sekretessen. Som exempel på uppgifter av detta slag kan nämnas utlännings adress eller civilstånd. Skulle uppgiften å andra sidan vara av sådant slag att den lätt kan komma att missbrukas, t.ex. om den rör någon mera betydelsefull omständig— het avseende försvaret, skall den enligt min mening i de flesta fall anses vara omfattad av sekretess. Sammanfattningsvis anser jag att avgörande betydelse som regel bör tillmätas arten av den uppgift som efterfrågas. Härige- nom vinner man den fördelen att man sällan be- höver frångå den till offentlighetsprincipen hörande grundsatsen att den som begår en upp- gift hos myndighet inte skall behöva legitime- ra sig och tala om varför han vill ta del av viss uppgift.

Som har anförts i promemorian (Ds Ju 1977:11) innebär emellertid konstruktionen med skade- rekvisit att frågan om vem som begär en upp— gift eller ändamålet med begäran kan få bety— delse när sekretessfrågan skall avgöras. Om det t.ex. i ett särskilt fall framgår att den som begär att få ut en uppgift om utlännings adress kan antas använda denna uppgift för att utsätta vederbörande för trakasserier, skall uppgiften just i den situationen anses vara omfattad av sekretess. Avsikten är emellertid inte att tjänstemännen normalt skall försöka

utröna om omständigheter av nu nämnt slag fö- religger i ett visst utlämnandefall. En sådan åtgärd bör enligt min mening förekomma endast om det finns särskild anledning till det, t.ex. om en tjänsteman har fått veta att man från visst håll samlar in uppgifter av det ak— tuella slaget i illegitimt syfte.

I anslutning till den särskilda regeln om folkbok— föringssekretess anförde föredragande statsrådet bl.a. följande (prop. s. 210 f.):

I promemorian har föreslagits bestämmelser som innebär att hemlighållande av uppgifter om en— skilds personliga förhållanden inom folkbokfö— ringen kan ske såväl i fråga om uppgifter av särskilt ömtålig art som, på grund av speciel— la omständigheter, i fråga om normalt harmlösa uppgifter. Förslaget, som torde stå i överens- stämmelse med gällande rätt beträffande hand— lingssekretessen på området, har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Liksom hittills bör huvudregeln vara att upp— gifter om namn, adress, personnummer, civil— stånd eller nationalitet skall vara offentli— ga. Att förhindra att detta leder till obehö— rig ADB-registrering ankommer på datalagstift— ningen. -—— I vissa undantagsfall kan det emellertid vara påkallat att — utöver vad som följer av det sagda - hindra att uppgift som regelmässigt antecknas inom folkbokföringen lämnas ut. An— ledning saknas att bryta med den praxis på om— rådet som har utvecklats. I enlighet med vad som föreslagits i promemorian föreskrivs där— för i förevarande paragraf att uppgift som fö— rekommer inom folkbokföringen skall kunna hål— las hemlig om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom när- stående lider men om uppgiften röjs. En sådan särskild anledning kan vara att uppgifter be— gärs om utlänningar med viss nationalitet. —-— Även i andra fall då enstaka uppgift av harm- löst slag begärs utlämnad kan det finnas sär— skild anledning att vägra utlämnande, såsom t.ex. då en adress har blivit spärrad på grund av befarad personförföljelse. Paragrafen är givetvis tillämplig också på de mer ömtåliga uppgifter om personliga förhål— landen Som kan förekomma, såsom framför allt uppgifter om ändrad könstillhörighet men i vissa fall också på uppgifter om börd, omyn— dighet m.m.

Lokutionen särskild anledning berördes av några av de remissinstanser som yttrade sig över promemorian Ds Ju 1977:11, vilken låg till grund för proposi— tionen om ny sekretesslag (se prop. 1979/80:2 Del B 5. 363 ff.). Därvid ifrågasatte regeringsrätten be- hovet av lokutionen och menade att gällande rätt ändå framgick av den föreslagna bestämmelsen med ett rakt skaderekvisit.

För en tid sedan prövade regeringsrätten i ett rättsfall (RA 1989 ref 51) betydelsen av lokutionen särskild anledning. Bakgrunden till prövningen var en begäran från en man (Jan S) att få del av upp— gift om vem som var far till en åttaårig flicka. Pastorsämbetet avslog begäran med hänvisning till 7 kap. 15 S sekretesslagen och kammarrätten lämnade de besvär som mannen anförde utan bifall. Kammar— rätten åberopade därvid vad föredragande statsrådet hade anfört i den nyss nämnda propositionen rörande bl.a. uppgifter om börd. Sedan mannen fullföljt sin talan uttalade regeringsrätten:

Bestämmelserna i 7 kap. 15 S sekretesslagen förutsätter att en skadebedömning görs, vid vilken prövas om det "av särskild anledning" kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I vis— sa undantagsfall synes uppgiftens art och in- nehåll i sig kunna utgöra en sådan särskild anledning som avses i lagrummet, nämligen när det är fråga om en uppgift om ett personligt förhållande som kan anses utpräglat känsligt (i prop. l979/80:2 del A 5. 211 nämns som ex— empel uppgift om ändrad könstillhörighet). I övrigt måste hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet innan det kan avgöras om tillräcklig grund för sekretess föreligger en— ligt lagrummet. Vad särskilt beträffar uppgifter om att någon är född utom äktenskapet eller är förälder till ett utomäktenskapligt barn ger förarbete— na till sekretesslagen knappast stöd för upp- fattningen att uppgiftens art och innehåll i

sig skulle utgöra tillräcklig grund för att hemlighålla uppgiften enligt 7 kap. 15 5. Of— fentlighets— och sekretesslagstiftningskommit— tén ansåg att samhällsutvecklingen gått därhän att det inte längre kunde anses otillbörligt blottställa den enskilde eller någon honom närstående om uppgifter av angivet slag släpp— tes fria (SOU 1975:22 s. 277). Justitiedepar- tementets förslag till ny sekretesslag anknöt i det nu aktuella hänseendet nära till kommit— téförslaget (Ds Ju 1977:11 s. 451). Först i senare förarbeten modifierades ståndpunkten. Departementschefen uttalade att paragrafen gi— vetvis är tillämplig på mer ömtåliga uppgifter om personliga förhållanden som kan förekomma, såsom framför allt uppgifter om ändrad köns- tillhörighet men "i vissa fall" också på upp— gifter om börd, omyndighet m.m. (prop. 1979/ 80:2 del A 5. 211). Av det sagda får anses följa att en uppgift om börd inte får hållas hemlig enbart på den grunden att den anger att den enskilde är född utom äktenskapet eller är förälder till ett utomäktenskapligt barn. En ytterligare skade— bedömning måste göras vid vilken hänsyn tas till omständigheterna i det aktuella fallet, t.ex. vem som begär uppgiften och syftet med hans eller hennes begäran. Även vad som är sedvana på orten kan få betydelse för bedöm— ningen (jfr Norström—Sverne, Offentlighet och sekretess i kyrkan, s. 88). Såvitt handlingarna i målet utvisar har pas— torsämbetet grundat sin vägran att lämna ut de av Jan S begärda uppgifterna uteslutande på uppgifternas art och innehåll. Den skadebedöm— ning på grundval av föreliggande omständighe— ter som enligt det nyss sagda måste ske innan frågan om utlämnande eller hemlighållande kan avgöras har inte företagits i målet. Det bör i första hand ankomma på pastorsämbetet att göra en sådan bedömning. Med undanröjande av kammarrättens dom och pas— torsämbetets beslut visar regeringsrätten må- let åter till pastorsämbetet i Tuve församling för ny behandling.

Under den förnyade prövningen hos pastorsämbetet uppgav sökanden att han Önskade ta del av den aktu— ella uppgiften i sin egenskap av utredningskonsult i släktforskningsärenden men att han inte avslöjade

vem som var hans uppdragsgivare i ärendet. I nytt

beslut vidhöll pastorsämbetet sin inställning att den begärda uppgiften inte kunde lämnas ut. Sedan mannen anfört besvär lämnades dessa utan bifall av kammarrätten. I domen anförde kammarrätten att man delade pastorsämbetets bedömning att omständighe— terna i fallet var sådana att sekretess fick anses gälla för den aktuella uppgiften och att den risk för men som förelåg inte kunde elimineras genom förbehåll enligt 14 kap. 9 S sekretesslagen. Rege— ringsrätten ändrade inte kammarrättens dom. (Avgö— randet kan sägas ligga i linje med ett par tidigare domar från regeringsrätten, RA 1981 Ab 224 och RA 1986 not 353).

Uttrycket särskild anledning i 7 kap. 15 s sekre— tesslagen ger intryck av ett svagare sekretesskydd än vad som annars gäller med ett rakt skaderekvi— sit. Med hänsyn främst till de återgivna uttalande— na från lagens förarbeten är det emellertid vår uppfattning att någon påtagligt svagare sekretess i praktiken inte följer av den aktuella lokutionen. Vidare ger de angivna domstolsavgörandena vid han- den att tillämpningen av den aktuella bestämmelsen medför att även en så grundläggande uppgift som vem som är far till ett barn kan hemlighållas inom ra- men för rådande sekretess.

Mot bakgrund av vad som nu sagts har vi uteslutit ett omvänt skaderekvisit för den allmänna folkbok— föringssekretessen och inte heller funnit skäl till en generell justering av det nu föreliggande rekvi— sitet. Vi föreslår således inte någon allmänt över- gripande förändring av den rådande sekretessen inom folkbokföringen.

I vissa fall förekommer i sekretesslagen olika gra—

der av sekretess för uppgifter inom ett och samma verksamhetsområde. Ett exempel på detta är sekre- tessen inom en myndighets personalsociala verksam— het (7 kap. 11 5 första och andra styckena sekre— tesslagen). Även för uppgifter i skatteregistren föreligger olika typer av sekretess; för merparten av uppgifterna råder absolut sekretess medan regis- teruppgifter rörande bl.a. personnummer, namn, ad- ress, civilstånd, firma och slag av preliminärskatt endast omfattas av motsvarande sekretess som nu gäller inom folkbokföringen (9 kap. 1 5 första stycket andra punkten sekretesslagen och 12 5 skat— teregisterlagen, 1980z343).

Inget synes i och för sig hindra att olika grader av sekretess införs inom folkbokföringen. Det som skulle ligga närmast till hands är att ge uppgifter om främst familjerelationer och känsliga personnum— merändringar ett särskilt skydd med stöd av ett om— vänt skaderekvisit. I enlighet med vad vi tidigare redovisat i detta avsnitt har vi dock funnit att uppgifter av denna typ har ett bra rättsligt skydd redan i dag.

10.2.4 Nuvarande sekretess kvarstår

Sammantaget bedömer vi således att den rådande sek— retessregleringen bör vara tillräcklig även med det folkbokföringssystem som vi föreslår. Som framgår av det föregående ger ju gällande bestämmelser möj— lighet att hemlighålla både känsliga uppgifter och uppgifter som normalt är harmlösa men av särskild anledning, exempelvis risk för personförföljelse,

ändå behöver skyddas.

Trots ett bra sekretesskydd kan den utökade datori- sering som följer av vårt förslag medföra vissa o— lägenheter från integritetssynpunkt, främst genom att folkbokföringsuppgifterna blir mer tillgängliga samt lättare att bearbeta och sprida än tidigare. Dessa olägenheter elimineras dock i första hand ge— nom de registerförfattningar som vi föreslår och som bl.a. begränsar möjligheten till terminalåt— komst, sökningar i registren och uppgiftslämnande på ADB—medium. Registerförfattningarna kompletteras

också av vissa allmänna bestämmelser i datalagen.

Självfallet är det vidare angeläget att sekretessen i praktiken upprätthålls i den nya organisationen. Detta kommer i vårt förslag bl.a. att ske genom att olika tjänstemän med stöd av behörighetsregler inte ges rätt att ta del av andra uppgifter än vad som behövs för tjänstemannens arbetsuppgifter. Det är också nödvändigt att personalen genom utbildning och andra åtgärder uppmärksammas på sekretessfrå- gornas betydelse. Vid olika former av tillhandahål- lande av uppgifter, exempelvis genom den s.k. all- mänhetens terminal enligt 15 kap. 10 s sekretessla- gen, måste det också tillses att hemliga uppgifter inte röjs. Regeringsrättens dom beträffande den åt— taåriga flickan visar exempelvis att uppgifter om vem som är förälder till en registrerad person inte utan vidare kan vara generellt tillgängliga i all— mänhetens terminal eller vid annat tillhandahållan—

de av uppgifter.

10.2.5 övrigt

Vi har i en särskild skrivelse till regeringen fö-

reslagit att kyrkobokföringsarkiven som en följd av

reformen skall överföras till de statliga arkivmyn— digheterna, men att arkiven under en Övergångsperi— od bör ligga kvar på pastorsexpeditionerna. Att ar— kiven på detta sätt inte längre förvaras hos folk— bokföringsmyndigheten innebär inte att de blir un— dantagna från folkbokföringssekretessen. Folkbokfö— ringssekretessen kommer också att gälla för de oli- ka längder som vi föreslår att skatteförvaltningen skall ta fram ur folkbokföringsregistren.

Såvitt vi nu kunnat finna kräver inte framtida ut— lämnande av folkbokföringsuppgifter på ADB—medium någon ändrad sekretessreglering. Vi kommer emeller— tid att ånyo pröva frågan när uppgiftslämnandet närmare analyseras i det fortsatta utredningsarbe— tet.

10.3 Skattesekretessen och skatteregistren

Skattesekretessen är absolut, vilket innebär att den saknar skaderekvisit. Därigenom är Skattesek— retessen betydligt strängare än folkbokföringssek—

retessen.

Sekretessbelagda skatteuppgifter som andra myndig— heter får del av omfattas som regel inte av skatte- sekretess hos den mottagande myndigheten. Så upphör exempelvis Skattesekretessen för uppgifter som en folkbokföringsmyndighet får del av. I stället kom- mer uppgifterna att omfattas av den svagare folk—

bokföringssekretessen.

skatteförvaltningen använder sig av ett omfattande ADB—stöd. Bl.a. har förvaltningen tillgång till de skatteregister som förs i enlighet med skatteregis-

terlagen. skatteregistren skall användas vid be— skattning och är skyddade av särskilda sekretess— regler. Vissa grundläggande personuppgifter i skat— teregistren har dock som tidigare anförts endast begränsat sekretesskydd. Skatteregistrens ändamål är så bestämt att det inte är tillåtet att använda registren för folkbokföring.

10.4 Sekretessen och den organisatoriska föränd—

ringen

10.4.1 Skillnad i dag mellan pastorsämbetena och lokala skattemyndigheterna i storstäderna

Bl.a. för att i sin bosättningskontroll förhindra s.k. skenskrivningar kan pastorsämbetena behöva ta del av sekretessbelagt material som finns hos andra myndigheter, exempelvis skatteförvaltningen. I dagsläget finns inte några särskilda regler som ger pastorsämbetena rätt till detta. Pastorsämbetena kan dock åberopa vissa allmänna bestämmelser 1 sek- retesslagen för att få del av uppgifter som omfat— tas av sekretess. I första hand torde 14 kap. 3 s komma i fråga. Enligt denna generalklausul får sek— retessbelagd uppgift lämnas ut om det är uppenbart att intresset av att myndigheten lämnar ut uppgif— ten har företräde framför det intresse som sekre—

tessen skall skydda.

Av förarbetena framgår att paragrafen skall tilläm— pas tämligen restriktivt när det exempelvis gäller uppgiftslämnande från skatteområdet till annan verksamhet. Så anförde föredragande statsrådet föl— jande i prop. 1979/80:146 (s. 26 f.) med förslag till skatteregisterlag;

Vad sedan gäller utbyte av uppgifter i övrigt mellan skatteområdet och annat verksamhetsom- råde bör utgångspunkten vara en annan. De en— skilda medborgarna bör normalt kunna utgå från att uppgifter av känslig natur som lämnas för viss verksamhet inte används också för annan verksamhet. Ett uppgiftsutbyte i sådana fall skulle av många kunna upplevas som otillbör— ligt. Detta talar för att man bör inta en restriktiv hållning när det gäller sådant upp- giftsutbyte. Å andra sidan måste man beakta dels att informationsutbyte mellan myndigheter kan minska den enskildes uppgiftslämnande och statsförvaltningens kostnad, dels att sådant utbyte kan möjliggöra angelägna kontroller. Vid denna intresseavvägning som således måste ske bör man som DALK har framhållit inte till— låta uppgiftsutbyte i andra fall än då intres— set av utlämnande klart bedöms väga över ris— ken för otillbörligt integritetsintrång. Där- vid måste man beakta bl.a. hur pass nära de i- frågavarande verksamhetsområdena ligger var— andra, i vilken mån uppgifterna är sekretess— skyddade hos den mottagande myndigheten samt om det finns möjlighet att i förväg underrätta de enskilda om uppgiftsutbytet.

I Stockholm och Göteborg fullgörs kyrkobokföringen, såvitt gäller frågor om bosättning, av den lokala skattemyndigheten. Därvid uppkommer inte samma na- turliga avgränsning mellan kyrkobokföringen och be— skattningsverksamheten som när pastorsämbetena om- besörjer kyrkobokföringen. I enlighet med tidigare uttalanden från riksskatteverket uppfattar man inom de lokala skattemyndigheterna i Stockholm och Göte— borg inte folkbokföringen såsom en självständig verksamhetsgren i sekretesslagens mening. Det sker därför inom dessa myndigheter ett fritt utbyte av (sekretessbelagda) uppgifter mellan folkbokförings— verksamheten och beskattningsverksamheten.

Från formell sekretessynpunkt är således skillnaden påfallande mellan kyrkobokföringen å ena sidan i Stockholms och Göteborgs kommuner och å andra sidan

i övriga landet. I rikets båda folkrikaste kommuner tillämpas inte någon sekretess mellan kyrkobokfö— ring och beskattning medan kyrkobokföringsmyndighe— terna i övriga kommuner kan få tillgång till upp— gifter i exempelvis självdeklarationer först efter

särskild prövning enligt sekretesslagen.

När skatteförvaltningen övertar folkbokföringsverk— samheten från pastorsämbetena uppkommer frågan om verksamheten i sekretesshänseende skall anses vara en särskild verksamhetsgren som är att betrakta som självständig i förhållande till skattemyndighetens övriga verksamheter. Om så bedöms bli fallet medför inte själva den organisatoriska förändringen några konsekvenser från sekretessynpunkt. Om däremot folkbokföringen inte betraktas som en självständig verksamhetsgren blir följden den att sekretess inte kommer att gälla inom skattemyndigheten mellan folkbokföring och övrig verksamhet, alltså den ord— ning som nu tillämpas i Stockholm och Göteborg.

10.4.2 Folkbokföringen självständig verksamhetsgren inom skatteförvaltningen i fråga om sekre— tess?

Av vad som i tidigare avsnitt sagts om den nya folkbokföringsorganisationen framgår att folkbokfö— ringen, i vart fall till att börja med, kommer att ingå som en särskild organisatorisk avdelning inom skattemyndigheten.

Ledning för frågan om folkbokföringen skall anses vara en självständig verksamhetsgren inom skatte- myndigheten bör dock i första hand sökas genom en jämförelse av folkbokföringsverksamheten med övrig

verksamhet hos skattemyndigheten. Verksamheten inom folkbokföringen kan härvid indelas i huvudsakligen tre delar, nämligen

— materiell ärendehandläggning

— registrering av uppgifter

- tillhandahållande av uppgifter.

Till den materiella ärendehandläggningen kan främst frågor om bosättning, namn, gemensam vårdnad och hindersprövning räknas. I dessa frågor fattar folk— bokföringesmyndigheten beslut som har omedelbar rättsverkan för den enskilde. Frågor om bosättning har stor betydelse för beskattningen, bl.a. för att rätt skattesats skall kunna bestämmas, och kan där- för sägas ha särskild beröring med skattemyndighe— tens övriga verksamhet. (Detta gäller i särskilt hög grad om mantalsskrivningen upphör.) Bosätt— ningsbesluten inom folkbokföringen har emellertid också avgörande inflytande över den enskildes rät— tigheter och skyldigheter på många andra områden. övriga ärendegrupper inom den materiella ärende- handläggningen har få beröringspunkter med beskatt—

ningsverksamhet.

Registreringen av personuppgifter inom folkbokfö— ringen och tillhandahållandet av registeruppgifter, genom personbevis och på annat sätt, har också ett mycket litet samband med övrig verksamhet hos skat— temyndigheten. När det exempelvis gäller att till— handahålla uppgifter för uppdatering av skattere— gistren bör skatteverksamheten ses som en bland andra registerhållare som behöver aktualisering av sina register.

Olikheterna i sekretessregleringen belyser också

väl de skillnader som på olika plan föreligger mel—

Den framtida folkbokföringen kommer enligt vår be— dömning att ha så begränsade beröringspunkter med skatteområdet att folkbokföring och beskattning i sekretesshänseende bör anses utgöra olika verksam- hetsgrenar, som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Härmed skulle kraven i 1 kap. 3 5 andra stycket sekretesslagen vara uppfyll— da för att sekretess skall kunna råda mellan folk— bokföring och beskattning.

10.4.3 I alla händelser sekretess mellan folkbokfö— ring och beskattning

Frågan om sekretess skall gälla mellan folkbokfö— ring och beskattning bör dock inte göras beroende av hur den organisatoriska förändringen kan komma att bedömas från tid till annan med ledning av 1 kap. 3 5 andra stycket sekretesslagen. Svaret på frågan måste i stället sökas utifrån vad som kan anses lämpligt från integritetssynpunkt. Med andra ord om det är försvarbart att medge ett fritt in— formationsutbyte mellan folkbokföringsverksamheten och skatteområdet och vad som i så fall kan motive— ra den uppmjukning av sekretessen som detta skulle innebära.

Med hänsyn till den stränga sekretess som råder för skatteuppgifter har dessa ett mycket gott skydd. Endast med stöd av särskilda bestämmelser kan skat— teuppgifter av ekonomisk natur göras tillgängliga för myndigheter eller andra. Det bör noteras att pastorsämbetena inte tillhör den krets som på så sätt får tillgång till skatteuppgifter. Detta torde

bl.a. bero på att kyrkobokföringsmyndigheternas be- hov av denna typ av uppgifter ansetts begränsat.

Skatteuppgifter som med dagens ordning ändå över— förs till folkbokföringsverksamheten får ett påtag— ligt försämrat skydd genom att Skattesekretessen inte följer uppgifterna. Även om sekretesskyddet för Överförda uppgifter formellt skulle kunna stär— kas, innebär det i praktiken en risk för integri- tetsintrång att låta uppgifterna få en omfattande spridning. Vidare bedömer vi att folkbokförings- verksamhetens framtida behov av skatteuppgifter in— te behöver vara särskilt stort. Det är nästan ute— slutande för kontroller i bosättningsärenden som skatteuppgifter kan tänkas vara intressanta. Enligt vår uppfattning bör dock kontroller i första hand göras med hjälp av uppgifter som finns inom folk— bokföringen och som kan inhämtas med direkt för— fattningsstöd från exempelvis fastighetsägare. Det måste särskilt beaktas att folkbokförings— och skatteuppgifter insamlas för helt olika ändamål, vilket gör det olämpligt att i stor skala använda uppgifterna inom andra verksamhetsområden.

Inte bara en överföring av skatteuppgifter till folkbokföringen kan framstå som integritetskränkan- de. Inom folkbokföringen förekommer också uppgifter av sådan art att de inte utan särskild prövning bör

göras tillgängliga inom skatteområdet.

Vi är medvetna om att ett formellt upprätthållande av sekretess mellan folkbokföringsverksamheten och skatteområdet kan hämma bosättningskontrollen. Det säger sig självt att fri tillgång till skatteupp— gifter skulle kunna göra denna kontroll mycket ef- fektiv. Särskilt på små skattekontor kan det vidare

framstå som svårt att i praktiken vidmakthålla den sekretessmässiga rågången mellan å ena sidan den del av verksamheten som rör folkbokföring och å andra sidan skatteområdet. Bl.a. beror detta på att chefer, men också handläggare, sysslar med båda

verksamhetsområdena inom myndigheten.

Vid handläggningen av folkbokföringsärenden kan det således uppstå vissa nackdelar av att sekretessen upprätthålls. Vi har dock funnit att dessa inte överväger fördelarna för den enskilde med att ett fritt flöde av information mellan de båda sakområ— dena inte tillåts. Det måste också påpekas att sek— retessen för närvarande upprätthålls i mycket stor omfattning utan att några påtagliga olägenheter sy— nes ha uppkommit därav. I de fall då skatteuppgif- ter ändå kan behöva inhämtas får det i framtiden prövas om uppgiften kan lämnas ut för folkbokföring med stöd av 14 kap. 3 S sekretesslagen.

Vi förordar med andra ord att sekretess skall råda mellan folkbokföringsverksamheten och skatteområ— det. Vi har funnit att detta bäst tillgodoses med en särskild bestämmelse i lag. Bestämmelsen, som bör tas in i sekretesslagen, kan lämpligen ges den innebörden att folkbokföringen skall anses utgöra en självständig verksamhetsgren inom skattemyndig— heten.

ME.? utmanat—m uwmw;mmamaw nav.-winthm Lgh, Mngwmlq-gwwmss & dan palmdiåodälea ran man massansaxrev vs leh Munkhammar-mammans mammans sv.—mu- Häldhhmmll umåhämirt-ÖWBQEEiimnuhmåhända thaman). gunga;— llgt *btiuumemWFbmmmhamum—u ir'tu ahlin» uppqitinrns. denn um .:rttriuu-kyauqt m mmwm Mammamu— Mniwwdumd www-imba Huth— mm mamumtmmw Han)” Mm f.;prMmliilpm Mmm-naimmmmw man; mamman Wennmans-Mammamum— wa memmwama—w. mur-mmm.» anbåtämdnmmfåraååmdmdähgqu iEsHMBNmHhaiåerWÖGIOåmu -1mnaihnmumåämuqideäökr-muhu#NWLGNNDEUKHJEHHMt marque-gammala tama ummwmwm han: :gnhånmsriud hjquunåi aguudEMMÖt'liidAHEHWIM lund.:uämå MW! att! MMEUMMW museum.;- fattningsutMQMWI-Qaf LMM-We. M måste sarskilt hudkräm url Pultbaliurlnnnv men _mrmmmmmzmnapiumwmmm Wangen den. mmmhw mm hlupqhngbuniLågmnanudrldmunhununuMumuihpul.lV .Jnh mm ,mkmimasu. ..gsI ? Mama—ssd [BLI-lilalili]. FC npnggaghuuuiåqnåMuang!&nbgpånmakdnlhpeuupdåliir HERE Mawysmmwww vara i mamman-nr— Mamman. MWWP lamm-Im Em mr rådnn -'1; att de inte utan nunna partum göras tL.- -q.agt-qa lugn :knirpnn.a-lur.

1.”- 3: nan—'Huma- ru: att ett irc-m.”: nur-lin '».kllaune av retur.-'- '$ mallan [..lknuk: träningarna-ltr;. man .Bknttrwrln'lfulct k.; han.» hEthtnm-gislrmn |.-11'é.tu.Dt-.»(L sätter sig Lil-”ii"? ett .1; i;'.- ...:m.:_ ti]. -tattelw- girl-.a." Liulxr .H.-jr.; FIEF". ,, Ir )(Lntl-ill lny-ikea, al- lla-Miu sarskilt. pf n.:u %*"nUikUF-HGL "__-n de). Pallin—**

11. KOSTNADSKONSEKVENSER AV VARA FÖRSLAG

Allmänt

Statskontoret har tidigare beräknat att de årliga kostnaderna för folkbokföringen i nuvarande organi— sation uppgår till mer än 410 milj.kr. per år (1986 års prisnivå). Omräknat till 1989 års prisnivå mot- svarar det ca 485 milj.kr.

Vi har nedan beräknat kostnaderna för folkbokfö- ringsverksamheten i skatteförvaltningens regi och med försäkringskassornas medverkan enligt förmed— lingsalternativet. Kostnaderna beräknas i 1989 års prisnivå.

I fråga om personakterna förordar vi som tidigare framgått en överföring till ADB.överföringen bör ske huvudsakligen under år 1990/91 och medför där— för en engångsutgift på ca 194 milj.kr för det bud— getåret. Denna utgift bör dock vägas mot de årliga merkostnader om ca 122 milj.kr. som följer om man i stället väljer att behålla manuellt förda personak— ter. Merkostnaden beror främst på förlängd hand— läggningstid till följd av besvärligare och mer tidskrävande informationssökning.

Totalkostnadsjämförelse (1989 års prisnivå) milj.kr. __________________________________________________________

Personakt Personakt ADB manuell __________________________________________________________ Kostnad för dagens system 485 485 Kostnad efter reformen: - enl. budgetkalkyl 286 286 — befintl kostn i skatte- 81 81 förvaltningen - personakt — 122 - ADB-kostn i nuvarande ADB—drift (länsregist— ren)* ./.10 357 ./.10 479 _____________________________________________________ Kostnadsminskn pga reformen 128 6

____________________________________________________________ *) nuvarande ADB—kostnader för länsregistren försvinner i driftsituationen av nytt ADB—system för folkbokföringen.

Oavsett val av alternativ kan de årliga kostnaderna för folkbokföringen i skatteförvaltningens regi be— räknas bli lägre än i dagens organisation.

Merbelastningen på statsbudgeten

I regeringens proposition 1986/87:158 om ny organi— sation för folkbokföringen har departementschefen beräknat att den nya folkbokföringen innebär en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj.kr. Vi utgår från att angiven merbelastning är beräknad i 1986 års prisnivå. Omräknat till 1989 års prisni- vå motsvarar det ca 295 milj.kr.

De av oss beräknade merutgifterna på statsbudgeten uppgår enligt vår budgetkalkyl till ca 286 milj.kr. för budgetåret 1998/99, då den nya lokala dator— strukturen beräknas vara fullt utbyggd.

I alternativ 2a i budgetkalkylen, vilket beräknats

utifrån de kostnader som uppskattats för överfö— ringen av behövlig personaktsinformation till ADB- medium, uppkommer en stor merutgift under första budgetåret. Detta medför att den av departements- chefen bedömda merutgiften överskrids kraftigt un— der budgetåret 1990/91. Under resterande budgetår kommer emellertid utgiftsramen i 1989 års prisnivå att underskridas.

Alternativ 2b i budgetkalkylen avser beräknade kostnader för manuell hantering av dagens person- aktsinformation. Alternativet innebär att utgifts— ramen överskrids under hela kalkylperioden.

Slutligen bör påpekas att kostnader för porton som kommer att belasta skatteförvaltningen när tjänste— brevsrätten upphör inte har tagits med i kalkyler— na. Portokostnaderna kan beräknas till ca 10 milj. kr. per år.

I det följande redovisas budgeterade kostnader för genomförande och drift av den nya folkbokföringen.

Projektkostn 1 24 641 12 956 10 828 7 828 - — — — Omläggning

av p—akt 2 — — — - — _ — — Lokal dator

utrustning 3 7 413 10 620 10 620 11 601 12 245 15 429) 15 613 16 256 Utveckl o centr.dator 4 179 179 179 179 6 200 6 200 6 200 6 200 Terminalut— | | rustning 5 13 183 26 393 26 393 26 393 26 393| 26 393I 26 393 26 393 Linjer kom— [ munikation 6 1 462 1 386 1 386 1 386 1 386 1 386 1 386] 1 386 Miljö 7 12 300 — — — Förbruknings- material 8 — 2 500 2 500 2 500 2 500 2 500 2 500 Pers.ökn. handlägg 9 20 790 166 320 166 320 166 320 166 320 166 320 166 320 166 320 Pers.ökn. | operatör 10 5 000 10 500 10 500 10 500 12 OOOl 13 000 14 000 15 000 FK:s med— verkan 11 5 000 3 000 3 000 3 000 3 OOO| 3 000! 3 000 3 000 Övr externa

myndigheter 12 — — — - — — — - Löpande fort—

2 500

bildning 13 — 2 800 2 800 2 800 2 800 2 800 2 800 2 800 Löpande dir adm 14 16 400 46 600 46 600 46 600 46 600 46 600 46 600 46 600 Engångsavg adm 15 50 490 - — — — — — — Utbildning 16 22 520 — - — 1 250 — — —

Information 17 13 000 - — — — — — — Summa 18 192 378|283 254 281 126 279 107|280 694 283 628 284 812|286 455 Därtill kommer kostnader för överläggning av personakter till ADB—medium, en-

ligt 2a genomförd under budgetåren 1990/91—1994/95 med följande fördelning av kostnaderna:

Alternativ 2a 194 200 11 500 11 500 11 500 11 500| — | — —

19 386 578 294 754 292 626|290 607 292 194 0 | 0 | 0

Vid helt manuell hantering av personakterna Ökar handläggningskostnaderna. Denna kostnad har uppskattats i alternativ 2b

Alternativ 2b 61 200 122 400 122 400 122 400 122 400 122 400 122 400 122 400

20 253 578 405 654 403 526 401 507 403 094|406 028|407 212 408 855

Kostnader för genomförande och drift

Utrednings— och utvecklingsarbetet för den närmare utformningen av den nya folkbokföringens organisa— tion och ADB—system bedrivs i samverkan med oss i en projektgrupp — POFF — inom riksskatteverket.

Nedan ger vi en sammanfattande redovisning av vad som ingår i budgetkalkylens kostnadsposter.

Projektkostnad

Huvuddelen av kostnaderna för genomförande av den nya folkbokföringen hänför sig till personalkostna— der. Personalkostnaderna består av kostnader för riksskatteverkets (POFF—projektets) egen utred— nings— och utvecklingspersonal, samt kostnader för konsultmedverkan. I projektkostnaden ingår också kostnader för utvecklingsutrustning, utbildning av projektmedlemmar samt vissa kostnader för resor och expenser.

Omläggning av personakter

I avsnitt 8 har vi angivit varför vi funnit det nödvändigt att ha personaktinformationen tillgäng— lig även i framtiden och vilka alternativa överfö— ringsmetoder som finns. Sammantaget har vi bedömt att konventionell dataregistrering före den 1 juli 1991 av alla personakter för personer upp till 50 år samt successiv registrering för resterande per— soner, är det mest fördelaktiga alternativet.

Vi har beräknat kostnaderna för att på detta sätt överföra innehållet i personakterna till ADB-medium till 194 milj.kr. under budgetåret 1990/91. överfö- ringen planeras ske under hösten 1990 och våren 1991. Kostnaderna hänför sig till kopiering, bered— ning, registrering, ADB-bearbetningar samt ajour- hållning av personakterna. Därefter kostar det 11,5 milj.kr. under budgetåren 1991/92—1994/95. Kostna— derna hänför sig till förvaringsutrymme och succes— siv registrering. Dessa kostnader har därför lagts till i alternativet 2a i budgetkalkylen under an— givna budgetår. Detta medför att den totala merbe— lastningen för budgetåret 1990/91 överstiger anvi—

sad ram.

Om man i stället för att Överföra personaktsinne- hållet till ADB—medium, väljer att hämta informa— tion från de gamla personakterna även efter den 1 juli 1991 innebär det ytterligare merbelastning på statsbudgeten med uppskattningsvis 122 milj.kr. per år på grund av bl.a. förlängd handläggningstid i varje ärende. I alternativ 2b i budgetkalkylen har därför 122 milj.kr. lagts in under varje år under kalkylperioden.

ADB-utrustning

Vi har beslutat förorda att folkbokföringen skall utnyttja lokala s.k. basdatorer. När reformen ge— nomförs år 1991 sätts lokala rutiner i drift. Fler— talet skattekontor delar under en Övergångstid på datorkraft i regionalt placerade basdatorer medan ett begränsat antal större skattekontor tilldelas en egen, inledningsvis regionalt placerad, basda—

tor. Efter ett par år påbörjas en successiv ut—

flyttning och utbyggnad av den lokala datorstruktu— ren. Denna skall vara fullt införd vid samtliga 120 lokala skattekontor senast under budgetåret 1997/ 98.

Vid driftstarten år 1991 bör de regionala dataenhe— terna fungera som kompetenscentra och stöd åt lokal driftpersonal. Den regionala organisationen ges därigenom reell möjlighet att skapa och upprätthål— la erforderlig kompetens genom att folkbokförings— systemen sätts i drift på regionalt placerade bas— datorer. En sådan ordning vid införandet av de 10— kala folkbokföringssystemen har också ansetts vara motiverad av säkerhetsskäl.

Vid periodiceringen av anskaffningskostnaden för ADB—utrustning har annuitetsmetoden tillämpats med åtta års avskrivningstid och en ränta om tolv pro— cent. Anskaffning och installation av ADB—utrust— ning kommer med vårt förslag att göras löpande un— der stora delar av kalkylperioden. Beräkningarna i budgetkalkylen utgår från investeringskalkyler, upprättade utifrån nu kända priser och installa— tionsplaner. Avtal om datoranskaffning, kommer med förbehåll om statsmakternas godkännande, att kunna tecknas under våren 1990. Först i samband därmed kan säkrare datorkostnader anges.

Utvecklingsutrustning och central datorutrustning

För att lokalisera personer, folkbokförda inom an— nat skattekontors verksamhetsområde tillskapas ett centralt ADB—baserat referensregister. Utvecklingen av detta register, inklusive stödrutiner, sker på

för ändamålet särskilt anskaffad central utrustning

av basdatortyp. Detta begränsade system fungerar som tillfällig lösning fram till budgetåret 1994/ 95, då ett utbyggt system för att klara aviseringar och kategoriuttag sätts i drift. Detta utbyggda system föreslås ersätta dagens länsregister som då kan avvecklas. Kostnader för utvecklingen av det nya aviseringssystemet, inklusive kringutrustning, förväntas komma att belasta budgeten från mitten av 1990-talet, enligt kalkylen fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Kostnaden avser underhåll och årlig avbetalning till statskontoret för basdatorer vilka kommer att användas för utveckling och test av lokala folkbok- föringssystem och rutiner. Tre sådana datorer har installerats under våren 1989, två basdatorer för applikationsutveckling och en för teknisk anpass—

ning m.m.

Under budgetåret 1990/91 föreslår vi att central utvecklingsutrustning anskaffas för att användas för utveckling av ett centralt referensregister och därefter för drift av detta register. Kostnaden för denna utrustning, som är av stordatortyp, har lagts in i budgeten fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Terminalutrustning

I förslaget förutsätts att folkbokföringens hand— läggare förses med samma typ av terminaler som öv— riga handläggare inom skatteförvaltningen. Totalt behöver ca 1 500 terminaler anskaffas för att till- godose såväl det lokala som centrala behovet.

Linjer och kommunikationer

Kommunikationskostnaderna omfattar kostnader för nät, modem, informationsöverföring m.m. Så länge skattekontorens ADB-drift är förlagd till regionalt placerade datorer är kommunikationskostnaderna re- lativt höga. I samband med utbyggnaden av den loka— la strukturen minskar kommunikationskostnaderna i takt med att kontoren kan börja utnyttja datorer i egna lokaler.

Miljö/iordningställande av datorlokaler

Posten avser kostnader för iordningställande av da— torlokaler, kraftförsörjning och klimatutrustning för de största lokala anläggningarna. Den centrala datorutrustning som installeras förutsätts kunna placeras i befintlig datorhall inom skatteförvalt- ningen. Någon kostnad för iordningställande av 10— kaler för beredskapsändamål har inte upptagits.

Förbrukningsmaterial

Som en följd av att antalet driftställen kommer att bli många förutses - jämfört med stordriftsfördelar i exempelvis en central datoranläggning — vissa ex— tra kostnader för magnetband, disketter m.m.

Personalökning, handläggare och assistenter

Våra beräkningar visar på ett framtida personalbe— hov av ca 1 200 årsarbetskrafter för att sköta folkbokföringen inom skatteförvaltningen. Om hänsyn

tas till deltidsarbete uppgår resursbehovet till ca 1 440 personer. Närmare 300 personer är redan i dag sysselsatta med folkbokföringsuppgifter vid landets länsskattemyndigheter och vid de lokala skattemyn— digheterna i Stockholm och Göteborg. Kostnader för nyrekrytering har uppskattats till motsvarande 900

årsarbetskrafter.

Även om en stor del av personalen i den nya organi- sationen beräknas kunna rekryteras från pastorsäm— betena måste sannolikt ändå en viss annan rekryte— ring äga rum under våren 1991. Då måste också 10- kaler finnas tillgängliga vid de lokala skattekon— toren för att rymma den nya verksamheten. För att klara driftstarten den 1 juli 1991 beräknar vi att

ca 450 årsarbetskrafter behöver anställas senast

den 1 april 1991.

Dataoperatörer

Kostnadsposten omfattar tillkommande kostnader för operatörer och driftpersonal, personal för regio— nalt kompetensstöd i "basdatorfrågor" samt kost— nader knutna till centraldriftsorganisationen. Kostnaden för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 milj.kr. Därefter beräknas en successiv ökning i takt med utbyggnaden av den lokala datorstrukturen.

Kostnader för försäkringskassornas medverkan

Tillkommande kostnader för försäkringskassornas medverkan i folkbokföringen har beräknats på grund— val av de uppgifter som följer av förmedlingsalter— nativet enligt följande.

a) Kostnaden för grundutbildning för personal inom försäkringskassorna för att klara förmedlingsrollen beräknar vi till ca 2 milj.kr

b) Personalkostnader för folkbokföringsverksamheten hos kassorna beräknar vi till ca 2 milj.kr/år. Vi har antagit att kassorna årligen förmedlar ca 25 000 ärenden med en genomsnittlig tidsåtgång om 15 min. Det genomsnittliga antalet ärenden uppgår sålunda enligt våra uppskattningar endast till 55- 60 ärenden per lokalkontor och år. Eftersom den re— lativt omfattande totala arbetsinsatsen kommer att fördelas på ett stort antal kontor och tjänstemän räknar vi med att stora delar av arbetet bör kunna utföras av befintlig personal. Ändå bör man räkna med ett visst behov av nyrekrytering.

c) Kostnad för löpande information och fortbildning beräknas uppgå till ca 1 milj.kr/år.

I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 5 utgår vi från att personbevis och liknande registerutdrag uteslutande kan tas fram från terminaler hos skat— teförvaltningen. De angivna kostnaderna för kassor- na innefattar inte heller terminalåtkomst till

folkbokföringsregistren för kassorna.

Ovriga tillkommande kostnader hos andra myndigheter

Hos svenska kyrkan, riksarkivet och olika myndighe— ter kan förberedandet av folkbokföringsreformen

också komma att kräva vissa resurser.

Underlag saknas för beräkning av merkostnader inom svenska kyrkan.

Vi har tidigare lämnat förslag till regeringen om framtida förvaring av kyrkobokföringsarkiven och därvid redovisat kostnader för förvaring och mikro—

filmning.

Hos de statliga arkivmyndigheterna uppkommer också kostnader i anledning av de längder som vi före— slår. Vi har ännu inte tillräckligt underlag för att ange dessa kostnader som för övrigt inte torde uppkomma förrän efter år 2000.

Löpande fortbildning

Utöver de särskilda utbildningskostnader som beräk— nats i samband med reformens genomförande kalkyle— ras en löpande utbildning fr.o.m. budgetåret 1991/ 92.

Löpande direkt administration

Den löpande direkta administrationskostnaden omfat— tar kostnader för sjuk— och hälsovård, inrikes re—

sor, telefon m.m.

Folkbokföringsreformen kommer att medföra ökat lo- kalbehov för de lokala skattekontoren. För att kun— na genomföra reformen den 1 juli 1991 behöver skat— tekontoren ha tillgång till lokalerna senast den 1 april 1991. I posten ingår kostnader för hyra och lokalvård från denna tidpunkt.

Slutligen ingår ökade kostnader för gemensamma funktioner såsom vaktmästeri, personalredovisning,

övrig service etc.

Engångsavgifter, administration

I kalkylposten ingår kostnader för inredning och utrustning av lokaler för skattekontoren samt kost— nader för utbyggnad av telefonväxlar och installa— tion av telefoner.

Utbildning

För att uppnå kvalitet och effektivitet i den nya verksamheten är det nödvändigt att avsätta resurser för grundutbildning av personalen. Totalt måste ca 1 440 personer grundutbildas våren 1991. För att detta skall vara möjligt förutsätts en tvåstegsut— bildning, där riksskatteverket i första hand utbil— dar lärare centralt. Dessa genomför sedan grundut— bildningen på regional/lokal nivå.

I samband med driftsättning av lokala datorer be— räknas här också medel för utbildning av operatö—

rer.

Slutligen har krav framförts att all personal inom svenska kyrkan som i dag i huvudsak är sysselsatt med folkbokföringsarbete och som är beredd att föl— ja med över till den nya organisationen skall få en grundläggande ADB—utbildning. Eftersom svenska kyr— kan planerar att datorisera den verksamhet som blir kvar anser vi det lämpligt att också den personal som väljer att stanna kvar hos kyrkan får genomgå motsvarande utbildning. Totalt beräknas kostnaden

för tre dagars utbildning uppgå till 5,5 milj.kr.

För budgetåret 1994/95 kan förutses ett visst ut— bildningsbehov i samband med driftsättning av det centrala aviseringssystemet. övriga kostnader för utbildning av exempelvis operatörer ingår i kostna-

den för utrustning.

Extern information

De beräknade kostnaderna för information till all— mänhet och externa intressenter (myndigheter, före— tag, organisationer) omfattar utgifter för broschy— rer till samtliga hushåll, "TV—spots", dagspressan—

nonser, affischer och utvärdering m.m.

SÄRSKI LDA YTTRANDEN

1. av experten Tor—Olov Mellgren

Försäkringskassans roll i folkbokföringen och medel härför

Utgångspunkten för att folkbokföringsarbetet i framtiden skulle ske i samverkan mellan skattemyn— digheten och försäkringskassan har varit att vissa effekter av centraliseringen skulle motverkas. Grundtanken var att allmänhetens kontakt med folk— bokföring skulle kunna ske förutom med skattemyn— digheten ochså med försäkringskassornas lokalkon— tor. Härigenom skulle det begränsade antal kontor som skattemyndigheten utgör väsentligt utökas med ytterligare ca 420 försäkringskassekontor spridda över hela landet. Försäkringskassorna skulle på så sätt hjälpa till och upprätthålla servicen.

I den riksdagsbehandling som föregått ställnings— tagandet framgår att försäkringskassans roll bör vara mer omfattande än vad som nu organisationskom— mittén skriver i betänkandet. Bl.a. har kommittén stannat för att försäkringskassorna inte skall kun- na utfärda personbevis eller primärt ha dataåtkomst till folkbokföringsuppgifter. Endast marginella re— surser har beräknats för försäkringskassornas be— hov.

Med en sådan ordning minskar förutsättningarna för kassornas möjligheter att ge service till allmän— heten inom folkbokföringen även för den begränsade uppgift som nu föreslås gälla för försäkringskas-

sorna .

Motivet för försäkringskassornas medverkan över hu— vud taget är att kassan från sina lokalkontor kan ge allmänheten service. Det betyder att försäk— ringskassepersonalen måste ha kunskaper, resurser och övriga förutsättningar för uppgiften. Om nu allmänheten i stor omfattning kommer att vända sig till lokalkontoren i folkbokföringsfrågor men inte där kan få besked utan bara hänvisning till folk— bokföringsmyndigheten på annan ort kan detta knap— past sägas vara bra service. Ges inte rätt förut— sättningar för kassorna faller också kassans möj— ligheter att fylla sin uppgift även i servicerol—

len.

Enligt min mening måste kommittén i sitt kommande slutliga ställningstagande ge försäkringskassorna terminalåtkomst till folkbokföringsuppgifter för att kassorna skall kunna ge tillräcklig service till allmänheten.

När nu kommittén stannat för att inte ge försäk- ringskassorna annat än en förmedlande roll kan enligt min mening försäkringskassans medverkan i folkbokföringsarbetet över huvud taget ifrågasät— tas. Med den begränsade uppgift förmedlingsalter- nativet innebär anser jag att en renodlad folkbok— föringsorganisation helt inom skatteförvaltningen utan medverkan från försäkringskassan är att före—

dra.

2. av experten Ingvar Nordin

Försäkringskassorna skall ha en aktiv roll i folkbokföringen

I betänkandet föreslås, att försäkringskassornas arbetsuppgifter i det framtida folkbokföringsarbe— tet skall begränsas till att informera, tillhanda- hålla blanketter, hjälpa enskilda med att upprätta anmälningar samt att kontrollera anmälningar, det s.k. förmedlingsalternativet.

Jag anser, att kommittén tolkat riksdagens beslut felaktigt. Riksdagsbeslutet innebar enligt min upp— fattning att försäkringskassorna skall ha en betyd— ligt aktivare roll. Därigenom kan man också uppfyl- la löftet att ge allmänheten en god service. Jag saknar dessutom kostnadsberäkningar för olika alternativ.

Propositionen och riksdagsbehandlingen

I regeringens proposition den 23 april 1987 före— slogs, att de uppgifter i den löpande folkbokfö— ringen, som ombesörjs av pastorsämbetena, skulle föras Över till de lokala skattemyndigheterna (LSM).

Det visade sig snart att det inte fanns majoritet i riksdagen för regeringsförslaget. Kritikerna ansåg bl.a. att servicen till allmänheten kraftigt skulle försämras om man reducerade antalet serviceställen från nuvarande ca 1 200 till 120 LSM, vilka dess—

Försäkringskassorna har ett väl förgrenat kontors- nät (437 lokalkontor), är själva stora konsumenter av folkbokföringsuppgifter och har redan hela be— folkningen i sina ADB—register. De ansågs därför av många som mera lämpade. En parlamentarisk utredning hade ju också tidigare föreslagit att försäkrings- kassorna skulle ta hand om dessa uppgifter.

Riksdagsbehandlingen innebar, att viktiga ändringar gjordes i regeringsförslaget. I skatteutskottets betänkande anfördes bl.a., ggg försäkringskassornas breda lokala förankring och väl förgrenade kontors— nät över hela landet gör dem lämpliga att medverka i folkbokföringsarbetet, ggg om man ger kassorna en roll i folkbokföringsarbetet skulle detta bidra till att ge medborgarna en god service samt 325 en sådan integrering inte endast skulle bidra till att öka tillgängligheten utan även förbättra folkbokfö— ringens aktualitet. Skatteutskottet uttalade vida— re: "Med terminalåtkomst till folkbokföringsregist— ren skulle kassorna enligt utskottets mening kunna medverka vid handläggningen2 av samtliga de ärenden

som initieras genom anmälan från den enskilde." ———

"Som exempel på olika typer av anmälningar där för— säkringskassan skulle kunna engageras i folkbokfö— ringsarbetet kan nämnas anmälan om invandring (33 000), anmälan om utvandring (22 000), ansökan om hindersprövning (36 000), anmälan om flyttning inom landet (ca 1 milj.) samt anmälan om namn. För- säkringskassan skulle även kunna utfärda personbe— vis och andra utdrag ur folkbokföringsregistret. Denna typ av ärenden har i dag en betydande omfatt-

2. Min understrykning

ning. Ca 70 % av alla besök på pastorsexpeditioner— na rör ärenden av denna typ, och antalet personbe— vis kan uppskattas till ca 2,3 miljoner per år."

Riksdagen biföll skatteutskottets betänkande efter en lång diskussion och efter att skatteutskottets majoritetsföreträdare gjort vissa klarlägganden be— träffande försäkringskassornas roll.

Utskottets företrädare konstaterade, att kassorna skall integreras och ges en aktiv roll i folkbokfö- ringsarbetet. Avsikten är att den enskilde skall kunna vända sig till antingen LSM eller försäk- ringskassan i alla förekommande folkbokföringsfrå— gor som initieras av den enskilde.

För att ytterligare få kassornas roll förtydligad ställde riksdagsledamoten Marianne Stålberg följan— de fråga till utskottets företrädare:

"Jag efterlyser ett klarläggande av försäkringskas— sornas roll. Själv tolkar jag utlåtandet på så sätt att skattemyndigheten har huvudansvaret, alltså hu— vudmannaskapet för folkbokföringen, och det accep— terar jag, men att försäkringskassorna har uppgif— ten att svara för hela handläggningen av det stora flertalet av de löpande folkbokföringsärenden som initieras hos försäkringskassorna från medborgarna. Endast klart avgränsade mer komplicerade ärenden, som fordrar ingående sakkunskap om folkbokförings— regler, bör förbehållas skattemyndigheterna".

Utskottets företrädare svarade:

"Tanken är att man i alla förekommande folkbokfö— ringsfrågor som initieras av den enskilde skall

kunna vända sig till antingen lokala skattemyndig— heten eller försäkringskassan. I utskottsbetänkan— det har räknats upp ett antal exempel på sådana ärenden. Frågorna kommer att skötas på båda stäl— lena med ABB:s hjälp — de har alltså exakt samma sätt att arbeta på".

När det gäller vilka frågor som kassorna inte skulle handlägga svarade utskottets företrädare:

"Vi syftar i vår skrivning på de rent fiskala upp— gifterna, exempelvis beslut om tvångsskrivning på viss adress eller fastighet. Sådana uppgifter skall den lokala skattemyndigheten, inte försäkringskas—

san, ha ansvar för".

Den aktiva roll som riksdagen beslutade ge försäk— ringskassorna har senare understrukits, bl.a. av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande 1988/89: SfulO som bl.a. behandlade frågan om att kunna behålla ett väl utbyggt lokalkontorsnät för kassorna och att kontoren skall kunna erbjuda en god service. I samband härmed anförde Sfu: "Utskot— tet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen under hösten 1987 har fattat ett principbeslut om att huvudmannaskapet för den löpande folkbokföring— en den 1 juli 1991 skall föras över från pastorsäm— betena till de lokala skattemyndigheterna samtidigt som de allmänna försäkringskassorna ges en aktiv roll i folkbokföringsarbetet" —— "Utskottet utgår från att försäkringskassans styrelse vid utform— ningen av lokalkontorsnätet även beaktar de syn- punkter som från riksdagens sida lagts på försäk- ringskassans roll i folkbokföringsarbetet".

Även i andra sammanhang har man i riksdagen under-

strukit avsikten att kassorna skall ha en aktiv roll i folkbokföringen, bl.a. i skatteutskottets betänkande 1989/90: SkUS om folkbokföring och i den efterföljande debatten i riksdagen.

Jag hävdar därför, att det inte kan vara i överens— stämmelse med riksdagens beslut att göra kassorna till ett förmedlingsorgan, vars uppgift är att ta emot anmälningar och vidarebefordra dessa per post. I visst avseende jämförs kassornas engagemang t.o.m. med andra samhällsorgans medverkan i folk— bokföringsarbetet. Kommittén anför nämligen: "Flera samhällsorgan bör i framtiden engageras i folkbok— föringsarbetet. Exempelvis kan svenska kyrkan och kommunernas socialnämnder medverka på anmälnings— stadiet i vissa folkbokföringsärenden. I förmed— lingsalternativet intar kassorna en med dessa organ likartad ställning". Några problem att fastställa snittytan mellan skattemyndigheterna och försäk— ringskassorna blir det därför inte, konstaterar

kommittén.

Kommittén säger, att man ännu inte har tagit ställ— ning till frågan om terminalåtkomst för kassorna till folkbokföringsregistret. Samtidigt uttalar kommittén att kassorna inte skall utfärda person— bevis. Med de begränsade uppgifter kassorna då en— ligt kommittén kommer att få, kan det helt enkelt inte vara ekonomiskt försvarbart att ha terminalåt—

komst för kassorna.

Kommitténs två alternativ

När kommittén i betänkandet diskuterar vilken roll försäkringskassorna skall ha, har man valt att re—

dovisa två alternativ, ett förmedlings— och ett handläggningsalternativ. Det sistnämnda har då gjorts synnerligen extremt, för att, som man skri— ver, på ett tydligt sätt klargöra konsekvenserna av kassamedverkan. Sedan alla tänkbara nackdelar påta— lats med handläggningsalternativet konstaterar kom- mittén att självfallet kan alternativen modifieras, men därmed uppnår man inte så mycket annat än att vissa av nackdelarna med handläggningsalternativet

kan elimineras.

Jag hävdar, att en beskrivning av ett modifierat handläggningsalternativ, där man i positiv anda prövar en arbetsfördelning och samverkan mellan FK och LSM i enlighet med riksdagens beslut för att ge allmänheten en god service, skulle ha givit ett annat resultat. Tyvärr kan jag inte på grund av utrymmesskäl ta upp och bemöta alla de negativa påståenden som framförs i betänkandet. Jag skall endast kommentera några av dem och i övrigt pre-

sentera ett modifierat handläggningsalternativ.

Kommittén framhåller, att riksdagsbehandlingen in- nebär att kassornas medverkan enbart skulle avse ärenden som initieras av enskilda vid personligt besök, medan alla övriga ärenden skall riktas di—

rekt till skattemyndigheten. En stor del av kommit- téns argumentering, beräkning av ärendefrekvens m.m., bygger på detta påstående. Någon grund för en sådan begränsning när det gäller kassornas medver— kan finns inte. Tvärtom uttalade riksdagen att man i folkbokföringsfrågor som initieras av den enskil— de skall kunna vända sig till antingen LSM eller FK.

En god service i folkbokföringsärenden och en aktiv

roll från FK:s sida måste ju då rimligen innebära att man också exempelvis per telefon skall kunna

kontakta sin FK och få ärenden uträttade.

Ett genomförande av riksdagens intentioner, som jag uppfattar dem, kommer att medföra kontakter med FK från allmänhetens sida i en helt annan omfattning än kommittén tänkt sig. Flertalet medborgare har ju lättare att både besöka och på annat sätt kontakta en FK än en LSM. Kommittén har dessutom helt bort— sett från besök hos FK för avhämtande av personbe- vis, eftersom man inte anser att FK skall lämna ut sådana. Även detta anser jag står i strid med riks-

dagens uttalande.

Kommittén anför vidare, att stora kompetensproblem kommer att uppstå hos FK om man får en annan roll än bara förmedlingsorgan. Man bortser därvid från att kassornas personal redan i dag har stora kun— skaper på området. Kassorna har, enligt min mening, minst lika stor erfarenhet som LSM i dag av att be— döma exempelvis bosättningsfrågor. Man måste i många fall utreda folkbokföringsuppgifter, bl.a. skenskrivningar som i hög grad påverkar flera olika socialförsäkringsförmåner. Även i samband med in— och utvandring måste kassornas anställda ha kunska- per för att kunna bedöma rätten till förmåner. Här— till kommer att FK:s personal ofta har en god per— son— och lokalkännedom genom sina många kontakter med de försäkrade i socialförsäkringsfrågor, vilket

också bör vara av värde i folkbokföringssammanhang.

Även kommitténs diskussion som visar på svårtolkade gränsdragningsproblem och att organisatoriska och effektivitetsmässiga nackdelar uppkommer kan starkt ifrågasättas på flera punkter. Hela tiden utgår man

senterats.

En stor brist i betänkandet är vidare att inga eko- nomiska kalkyler presenterats. Någon möjlighet att

bedöma kostnaderna vid olika lösningar ges inte.

Mitt förslag

Utgångspunkten för kassornas medverkan i folkbokfö- ringsfrågor är, som riksdagen angivit, att ge med— borgaren en god service även i fortsättningen. Här kan då försäkringskassorna med sitt omfattande kon-

torsnät spela en viktig roll.

Till en god service hör naturligtvis att man i flertalet fall också kan få ärendet avklarat vid kontakten med kassan. Detta är också i överensstäm— melse med principen i förvaltningslagen att den myndighet hos vilken ett ärende anhängiggjorts ock- så ur såväl formell— som servicesynpunkt bör åtgär—

da ärendet.

Flertalet folkbokföringsärenden är tämligen okomp— licerade och bör med fördel kunna handläggas även av FK. Endast en färre andel ärenden är av svårare

art.

Jag anser därför att kassorna, förutom uppgifterna i förmedlingsalternativet att ta emot och hjälpa till med anmälningar och ge information, skall kun— na handlägga okomplicerade ärenden som initieras av den enskilde hos kassan såväl vid besök som vid ex- empelvis telefonkontakt. Kassan skall ha terminal—

åtkomst till folkbokföringsregistret och kunna läm-

na ut efterfrågade personbevis och andra handling- ar. Terminalåtkomsten underlättar också i hög grad kontrollen av anmälningar och möjligheterna att ge information. Svårare ärenden, som initieras hos kassan, översändes omedelbart till LSM för hand-

läggning där.

Efter handläggning hos kassan av de okomplicerade ärendena underrättas LSM via terminal. I normalfal— let bör uppgifterna kunna registreras i folkbokfö— ringsregistret utan vidare granskning. Kassans skriftliga underlag insänds till LSM för erforder- lig kontroll och arkivering enligt LSM:s önskan. Genom stickprovskontroll och givetvis också på an— nat sätt kan LSM följa upp att kassan handlägger ärendena korrekt. Något dubbelarbete behöver det således inte bli tal om. Viss kontroll och uppfölj— ning måste ju äga rum oavsett var handläggningen sker.

Genom att handlägga ärenden kommer ju också FK:s personal att lättare kunna bibehålla och utveckla sina kunskaper om folkbokföringen och därigenom kunna ge allmänheten god information. I det av kom— mittén föreslagna förmedlingsalternativet blir det däremot betydligt svårare att upprätthålla de kun— skaper som krävs för att kunna ge en god informa- tion i folkbokföringsfrågor till medborgarna.

När det gäller ADB—utrustning kan nämnas, att för— säkringskassorna för närvarande förbereder införan— det av ett nytt, i stora delar decentraliserat ADB— system för socialförsäkringen. Detta innebär möj— ligheter till samplanering med folkbokföringssyste— met utan större merkostnader.

I den mån några uppgifter i folkbokföringsregistret är av särskilt känslig art och inte behövs för handläggning av ärendet hos kassan är det enkelt att avskärma sådana uppgifter.

Kommittén anför problem med integritetsaspekter om kassorna får tillgång till folkbokföringsregistret utan att ange att kassorna redan i dag har tillgång till flertalet uppgifter som är aktuella för hand— läggning av okomplicerade ärenden. Samtidigt räknar kommittén med att polismyndigheter och andra stora användare av personuppgifter på sikt skall får di— rektåtkomst till det centrala folkbokföringsregist-

ret via terminal.

Kommittén har angivit att FK:s medverkan skall be— dömas med utgångspunkt från de mål som skatteut—

skottet angivit, nämligen

— snabb aktualisering av folkbokföringsregistren — hög kompetens genom bärkraftiga enheter

— rak och enkel organisation

— hög effektivitet

- hög service

Såvitt jag har kunnat finna behöver en integrering av FK i folkbokföringsarbetet, såsom jag beskriver FK:s medverkan, inte medföra några negativa konsek— venser. Tvärtom skulle man kunna leva upp till riksdagsbeslutet att även i fortsättningen kunna ge medborgarna en god service i folkbokföringsfrågor.

Jag anser således att påståendet i betänkandet att en aktiv roll för försäkringskassorna medför "att därigenom tillskapas en ineffektiv och komplicerad organisation med otillräcklig kompetens" dels är en

nedvärdering av FK och dess personal, dels visar att man inte vill tillvarata detta unika tillfälle till samverkan mellan två myndigheter som på ett bra sätt kan komplettera varandra för att ge med-

borgarna en god service.

Genomförda utredningar inom samhällssektorn har vi- sat att allmänheten vill ha möjlighet att kontakta samhällsorgan på rimligt avstånd och få sina ären— den handlagda. Att kontakten skall skötas med brev och telefon är inte någon bra lösning. Den av kom— mittén föreslagna ordningen ger inte en tillfreds— ställande service och innebär en centralisering jämfört med tidigare ordning. Den rimmar dessutom illa med strävandena från statsmakternas sida i öv— rigt att förbättra service och tillgänglighet inom den offentliga sektorn.

Slutligen vill jag kraftigt betona, att om FK:s roll skulle bli den som kommittén föreslår, dvs. att i huvudsak vara ett förmedlingsorgan, då bör riksdagen ompröva hela frågan om FK:s medverkan.

Denna uppfattning delas av hela försäkringskasse— verksamheten.

Skall man ha ett lokalt förmedlingsorgan med de uppgifter som kommittén föreslår är posten ett bättre och rationellare alternativ.

mah milj-953.315 :upfmq'adnlr'. win-':' .i'li' ?u' nagiaeb'tåigtm: prisar:Lr:frank-:rant:».armani-:l Irisr'a'nrmm '..'.'r .ztus-Wniq. mlwa'j' redundant.—n' där a::i tal:: d'unhm—menx'hitzi -? sparsamma-r ginstam-ww '.'lesnl'mot en: sida md .WDIV'z-ale bru": us iTIEP—wid H-.u1m-:".,-.-v- |"' ".' 4 - . "i ' "H-u'zll ,,,, kit—w. '.: .M'u nu” Hur b.! Juhlin nr. utr-birgitta» HM.-h "Nu sin jam-mt: smula—mun! dm hamnar». nåd.: Rikum'dugoue g..-klara,. anstå am:..lJ'h—mm natrium feminin it;-u. heuawl'MM-u - mmm småtimmarna Hawerman elba-Eltanäärmb - hm..!rbenamwwliusw! nh! intåg.-Wat ut! .WBM'MELERS . ' , Wåliiifiil MI Mmlnmilnuyulähaå 31:35! [hbt-H & Hådim' 'I:

., wäbkuilwwshb. . när LBM' dala: 1me IWM'IHBE:

mbwkuå- amg nett ;(znlnn'm aiegiul! 'han: 51:53:11? Il-vö i stall scantid-maja:; ritat anubaeväl'la han e.- ti? :. .. unna- radonhalten.- :: Has-nn- "m mammans ”Wlan-.: ridgen: .nu-i | %IJFIVI:t1|||-| .1' .' :'n .MD'HJH WIJQQHW ”lå

. nå.-"' . mh '.!.teq . "H*. "”P” '* " ..

man nu 1:15 .s'nujsd Juhan psi il'ru namnets ' 'i' animal. :Hmhä-mhudimmifmrh .- mah-' Md arm» Alm "' hm.,W-umrmmmen 3151 usr Bana-MVM & ins_ - -:'| _ mutagena-nada mr.-vnkgåzilu sisu av?-uggla massmedial- Mapmäumwfårnlsd vs asia-b panini-law sn.-4301. ä — brå-; rrrulr: v.:azpj'sltmsah-rv

' ' _. rn!- ' 4 Mit-km gym,?mmåå' framhävas. sd.-mvdtk'iä- " I .*:_ _ I |..- allesammans!-wil! Gudinnan-”famn 'll's'l'lmlgF :.. :.: ' nu; [Liv.-I (lira, LWMMH- Jia-t **mrrulnnm pm.- ioe' enaäläol'

j,] ' in:"w'irmm mv. '— i. " "r 'lmz' 't-wn -,,,, 53135 'L ' .ksda gitn."l"'|1.u it"? 8.1-m :. - :' !. " , .fr-"! '- 1115-11 ngn." ' , . - - | ' ' n", in r. new "'n -- .!1 Il'i. H 'I |" 31” ' Im -I_ Jul I "I 'hII' mbqu' .

--u_-ur men;m-nr1:_."3..1 th: 'lrifealq. inl-uu II.-:.” . _. . "

Jul!-rita, *:Jt: nu L'llfzil' 'mg'-J '-L i. [: Till—'i' ':'-J'l-i' '_J1'JL'L ' i" i . å.!--:I F' _ .,..__||' lj;-

207

Kommittédirektiv Dir. 1988:4

Genomförande av en ny organisation för folkbokfö—

ringen Dir. 1988z4

Beslut vid regeringssammanträde 1988—02—18.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår, i enlighet med vad jag anfört i pro- positionen 1986/87:158 om ny organisation för folk- bokföring, att en kommitté tillkallas för att lämna förslag till hur den nya organisationen för folk—

bokföringen närmare bör utformas.

2. Bakgrund

Riksdagen har under hösten 1987 fattat beslut om principiella riktlinjer för en ny organisation av folkbokföringen (prop. 1986/87:158, SkU l987/88:2, rskr. 2). Beslutet innebär att ansvaret för den lö— pande folkbokföringen skall föras över från pas— torsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Även försäkringskassorna förutsätts medverka i

folkbokföringsarbetet. Den nya organisationen avses bli genomförd den 1 juli 1991.

I propositionen angavs att en kommitté borde till— kallas för att lämna förslag till den närmare ut— formningen av folkbokföringens organisation m.m.

Denna kommitté bör nu tillsättas.

3. Uppdraget

3.1 Allmänt

Kommittén bör, med utgångspunkt i övervägandena i propositionen och de synpunkter riksdagen givit re— geringen till känna, lämna förslag till den närmare utformningen av folkbokföringens organisation och i övrigt lämna förslag till andra åtgärder som kan behövas för att genomföra den nya organisationen.

I det följande kommer jag att närmare beröra några av de frågor som kräver särskild uppmärksamhet av kommittén.

3.2 Myndighetsorganisation

När de lokala skattemyndigheterna blir lokala folk— bokföringsmyndigheter för hela folkbokföringen in— tegreras folkbokföringen organisatoriskt i skatte— förvaltningen. De allmänna försäkringskassorna får samtidigt en roll som kontaktorgan gentemot medbor— garna och skulle, med terminalåtkomst till folkbok— föringsregistren, kunna medverka i alla folkbokfö— ringsärenden som initieras genom anmälan från den

enskilde. Kommittén bör studera vilka konsekvenser

detta kan få inom skatteförvaltningen och inom de allmänna försäkringskassornas verksamhet. Analysen skall ske i nära samarbete med riksskatteverket och riksförsäkringsverket.

Exempel på frågor som bör belysas är om riksskatte- verkets ställning och befogenheter inom folkbokfö— ringen bör stärkas och vilken ställning länsskatte— myndigheterna skall ha i förhållande till de lokala skattemyndigheterna när det gäller folkbokföringen. Vidare bör eventuella organisatoriska förändringar inom myndigheterna övervägas. Formerna för samarbe— tet med försäkringskassorna när det gäller olika anmälningsärenden o.d. skall utvecklas av kommit— tén. Också formerna för samverkan med andra myndig— heter, t.ex. med postverket när det gäller flytt— ningsanmälningar, bör ses över.

3.3 Personal

En viktig uppgift för kommittén är att kartlägga arbetsfördelningen mellan de lokala skattemyndig— heterna och försäkringskassorna samt vilket perso— nalbehov som kommer att finnas. Vidare måste kom— mittén överväga hur verksamheten skall organiseras och vilken tjänstestruktur som är lämplig. Det är narurligt att det kommer att finnas ett stort behov att rekrytera personal från pastorsämbetena till den nya folkbokföringsorganisationen. Därigenom kan man ta till vara de kunskaper och erfarenheter i folkbokföringsfrågor som denna personal besitter.

En överflyttning av huvudmannaskapet för folkbokfö— ringen innebär en stor förändring för den personal som i dag arbetar med dessa frågor hos pastorsämbe—

tena. Kommittén bör därför omsorgsfullt belysa per— sonalfrågorna och föreslå åtgärder som gör över— gången till ny huvudman så friktionsfri som möj— ligt.

3.4 Lokaler m.m.

Kommittén måste undersöka vilket behov av ytterli— gare kontors— och arkivlokaler som uppstår hos främst de lokala skattemyndigheterna för att dessa skall kunna härbärgera den nya verksamheten. Möj— ligheterna till lokalmässig samordning med andra myndigheter och organ bör därvid särskilt uppmärk— sammas. Kommittén bör ta kontakt med byggnadssty— relsen i lokalfrågorna.

Vad gäller folkbokföringens arkiv bör kommittén lämna förslag om den framtida förvaringen av det befintliga materialet från folkbokföringen med av— seende på vad som bör övertas av de lokala skatte— myndigheterna och på vad som bör förvaras på annat sätt — hos statliga arkivmyndigheter eller genom kyrkans försorg. Självfallet skall kyrkans behov av uppgifter av kyrklig karaktär i de nuvarande kyrko— böckerna tillgodoses också efter en organisations— ändring. Det är också viktigt att de framtida arki— ven upprättas och vårdas på ett sådant sätt att kontinuitet och tillgänglighet garanteras.

3.5 Folkbokföringsregistren

Folkbokföringsregistrens viktigaste funktion i

framtiden är att tillgodose samhällets behov av basuppgifter. Mot denna bakgrund är det väsentligt

att registrens innehåll motsvarar kravet på rele— vanta uppgifter. Kommittén bör därför kartlägga de faktiska behov av basuppgifter som finns i samhäl— let. Det kan därför finnas anledning att inleda kommitténs arbete i denna del med en enkät till an— vändarna av folkbokföringsuppgifter. I detta sam— manhang är det viktigt att forskningens intresse av uppgifter beaktas, liksom att församlingarna inom svenska kyrkan får uppgifter till sina medlemsre— gister.

Den nya organisationen för folkbokföringen kräver att man tar ställning till hur de framtida regist— ren för folkbokföringen skall utformas också med hänsyn till försäkringskassornas roll i folkbokfö— ringsarbetet. Det är därvid viktigt att möjlighe— terna till rationaliseringar och förenklingar upp— märksammas. Tillförlighet, snabbhet och god service är andra grundläggande krav som kommer att ställas på den nya folkbokföringsorganisationen.

Med utgångspunkt i en sådan kravanalys bör kommit— tén dra upp riktlinjer för utformningen av det nya ADB—stödet. Därvid bör beaktas att försäkringskas— sorna förutsätts få terminalåtkomst till folkbokfö— ringsregistren. Kommittén bör därför informera sig om den utveckling som sker av ADB-stödet inom soci— alförsäkringsadministrationen. En viktig del av kravanalysen för ADB—stödet är att uppmärksamma in— tegritetsfrågorna och därvid se till att sekretess— skyddet kan garanteras och att säkerhetsfrågorna ges en tillfredsställande lösning. Analysen bör också utmynna i ett ställningstagande till om och i vilken mån det nuvarande systemet med personakter bör behållas. Mot bakgrund av folkbokföringens vik— tiga roll under kriser och i krig skall kommittén

även ge akt på beredskapsfrågorna.

Folkbokföringens register förs i dag lokalt hos pastorsämbetena och regionalt hos länsskattemyndig— heterna. De ADB—baserade registren kan föras cent— ralt, regionalt eller lokalt. Valet av registerfö— ringsnivå måste föregås av en grundlig genomgång av de tekniska, sakliga och ekonomiska förutsättningar som föreligger. Kommittén skall belysa de för— och nackdelar som är förknippade med de olika möjlighe— terna. Den analys som kommittén gör skall leda fram till ett förslag till hur registren skall föras.

En ytterligare fråga med bl.a. tekniska konsekven— ser att ta upp för kommittén är på vilket sätt en persons samhörighet med annan person bör komma till uttryck vid personregistreringen.

3.6 Författningsgenomgång

En organisationsförändring av det slag som beslu- tats förutsätter också att reglerna inom folkbokfö— ringen ses över och ändras. Kommittén bör lämna förslag till de författningsändringar som kan be- hövas. Kommittén bör också pröva vilka möjligheter

till förenklingar m.m. som finns.

3.7 Kostnader

I propositionen har regeringen bedömt att reformen totalt sett leder till en samhällsekonomiskt billi— gare folkbokföring. Reformen bedöms dock innebära en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj.

kr. per år. Inom ramen för detta ekonomiska utrymme

bör kommittén lämna ett förslag till ny organisa- tion som tillgodoser samarbetet mellan de lokala skattemyndigheterna och de allmänna försäkringskas- sorna. De kostnadsmässiga konsekvenerna skall även i övrigt närmare belysas av kommittén.

4. Ramar för utredningsarbetet m.m.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att den nya orga— nisationen kan börja sin verksamhet den 1 juli 1991. Kommittén kan vid behov lämna sina förslag successivt. Förslagen bör lämnas i sådan tid att eventuella författningsändringar och upphandlingar av teknisk utrustning m.m. kan genomföras i god tid före omorganisationen.

Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet åt det utredningsarbete med anknytning till svenska kyrkan som parallellt kommer att bedrivas i närliggande frågor och därvid se till att samverkan kommer till stånd.

För kommittén bör gälla regeringens direktiv (dir. 1984z5) till samtliga kommittéer och särskilda ut— redare angående utredningsförslagens inriktning.

Kommittén bör när arbetet påbörjas och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall andra berörda centrala ar— betstagarorganisationer med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställnings— villkor samt ge dem tillfälle att framföra synpunk— ter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäl— ler jag att regeringen bemyndigar chefen för fi-

nansdepartementet

att tillkalla en kommitté — omfattad av kommitté— förordningen (1976:ll9) — med högst fyra ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till genomförande av en ny organisation för folkbokföringen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare

och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att

kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns an-

slag Utredningar m.m.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervä— ganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

PM 1990—01—22 1

Bilaga

Utredning avseende uttag av folklängd och andra läng— der ur det framtida systemet för folkbokföring och gallringsfrågor avseende detta system.

1 Inledning

I de direktiv som givits för en övergång till ett nytt folkbokföringssystem betonas vikten av att folkbokfö- ringens kontinuitet upprätthålls. Detta kräver perio— diska uttag av information ur systemet. Frågorna om gallring i systemet skall samtidigt få sin lösning.

Föreliggande avsnitt rörande längduttag och. gallring har på uppdrag utarbetats av förste arkivarie Karl— Gustaf Andersson, landsarkivet i Uppsala, i samråd med arkivrådet Claes Gränström, riksarkivet och riksarki— vets speciella grupp för frågor rörande omorganisatio— nen av folkbokföringen (ROFF). Synpunkter har inhämtats från samtliga landsarkiv och stadsarkiven i Stockholm och Malmö.

En särskild utredning rörande gallringsfrågorna etc fö— reslås bli tillsatt av riksarkivet. Företrädare för riksskatteverket kommer att ingå. Utredningen föreslås även innefatta frågor rörande detaljutformningen av längduttagen.

2 Folklängd och andra längduttag 2.1 Inledning

För att det uppställda kravet om kontinuitet skall kun- na uppfyllas, krävs i första hand längduttag av två ty- per, en kameral typ och en kronologisk typ. Till detta kommer som ett nödvändigt komplement ett bevarande av de lokala diarierna.

Den kamerala typen bör vara representerad genom en s k folklängd. Den kronologiska typen skall utgöras av mot— svarigheter till de kronologiska längder som finns i nuvarande system. De längder som tas ut skall alltså vara inflyttningslängd, utflyttningslängd, födelse— längd, äktenskapslängd och dödlängd.

I de närmast följande avsnitten skall ges en översikt— lig beskrivning av folklängden, de kronologiska längd— uttagen och diarierna.

Längduttagen ges nedan ett visst basinnehåll, vilket under pågående utredning kan komma att modifieras, främst genom en utökning med ytterligare uppgifter.

Hur de topografiska uppgifterna (födelseort, in— och utflyttningsorter etc) i detalj skall anges måste utredas ytterligare. Ort och församling i klartext i kombination med topografiska koder för de större re— gionerna som län, kommun och skattekontorens verksam— hetsområden (=nuvarande fögderierna) är en tänkbar lösning.

De uttag som här finns upptagna får ses som ett minimum för att kontinuitet skall upprätthållas och framtida forskare skall kunna ha tillgång till material som kva— litetsmässigt sett inte är sämre än det som finns i

dag.

Systemet erbjuder även möjlighet till uttag av annan typ. I sammanhanget har diskuterats frågan om särskilda längduttag för in- och utvandring. Under utredningsar— betets gång bör frågan om andra längduttag än de här nämnda beaktas.

Mellan folklängden, de kronologiska längderna och dia— riet skall finnas sådana samband som säkerställer möj— ligheterna till sökningar.

2.2. Folklängd

I frågan om folklängden kan här direkt anknytas till tidigare utredning angående Folkbokföringens framtida organisation (SOU 198l:101). Vad som där sagts angående folklängden (a a s 84f) är relevant även i dag. Med an— knytning till denna utredning kan alltså anföras föl- jande:

Folklängden skall vara en längd som framställs för forskningsändamål och redovisar de folkbokförda perso— nerna familje- och fastighetsvis. Folklängden är upp— lagd i kameral ordning, alltså efter fastighet. Den blir kontinuitetsmässigt en efterföljare till tidigare husförhörslängder och församlingsböcker.

Genom folklängden sker en kontinunerlig redovisning av befolkningen. Folklängden framställs maskinellt i fem— årsperioder. Samtliga personer skall redovisas i folk— längden på den eller de fastigheter, där de under fem—

årsperioden varit folkbokförda. Om någon flyttar under perioden kan personen i fråga vara upptagen under två eller flera fastigheter.

Folklängden skall i stort sett innehålla de uppgifter som i dag antecknas i församlingsboken. Följande bas— uppgifter bör ingå:

Fastighet, folkbokföringsadress, personnummer, full— ständigt namn, familjerelationsbegrepp, medborgarskap, tillhörighet till svenska kyrkan, födelseort, födelse- hemort, vigseldatum, civilståndsuppgifter, dödsdatum, inflyttningsort/fastighet, utflyttningsort, folkbokfö— ringsåtgärder av allmän art (som inte kan hänföras direkt till flyttning, födelse, vigsel eller dödsfall, jämför de kronologiska längderna nedan).

Till längden bör knytas register av olika slag, främst ett topografiskt register och ett personregister. Lis— tor över emigranter och obefintliga bör bifogas läng— den.

Från forskningens sida finns ett krav på att yrkesbe— teckning bör ingå, lämpligen i folklängden. Detta krav är inte tillgodosett i folkbokföringsregistret.

2.3. Kronologiska längduttag

Basinnehållet i de kronologiska längduttagen bör vara följande:

Inflyttningslängd

Löpande årsnummer för flyttningen, inflyttningsdatum, personnummer, fullständigt namn, familjerelationsbe— grepp (om flyttningen rör flera personer), inflyttad till, inflyttad från samt diarienummer för de folkbok- föringsåtgärder som kan hänföras till den aktuella flyttningen.

Uflyttningslängd

Löpande årsnummer för flyttningen, utflyttningsdatum, personnummer, fullständigt namn, familjerelationsbe— grepp (om flyttningen rör flera personer), utflyttad från, utflyttad till samt diarienummer för de folkbok-

föringsåtgärder som kan hänföras till den aktuella flyttningen.

Födelselängd

Löpande årsnummer för födelsen, personnummer, fullstän- digt namn, födelseort, folkbokföringsadress, uppgifter om fader (personnummer, fullständigt namn, medborgar— skap, födelseort, folkbokföringsadress, civilstånd, tillhörighet till svenska kyrkan) och motsvarande upp— gifter för moder samt diarienummer för de folkbokfö— ringsåtgärder som kan hänföras till födelsen.

Aktenskapslängd

Löpande årsnummer för äktenskapet, den ena partens per— sonnummer, fullständiga namn, fastighet, folkbokfö— ringsadress, tidigare civilstånd, tillhörighet till svenska kyrkan och medborgarskap, motsvarande uppgifter för den andra parten samt vigseldatum och diarienummer för de folkbokföringsåtgärder som kan hänföras till äktenskapets ingående.

Dödlängd

Löpande årsnummer för dödsfallet, dödsdatum, den dödes personnummer, fullständiga namn, civilstånd, födelse- ort, folkbokföringsadress, medborgarskap, tillhörighet till svenska kyrkan, makes/makas namn, föräldrars namn med födelseort och bostad (avser minderåriga) samt dia— rienummer för de folkbokföringsåtgärder som kan hänfö- föras till dödsfallet.

2.4. Diarier

I såväl folklängd som kronologiska längder avspeglas vissa folkbokföringsåtgärder genom angivande av dia— rienummer ur folkbokföringsdiariet i särskild kolumn i längderna.

Dessa diarienummer ger en ingång till de kronologiska uttag jämte sökregister som skall göras ur diarierna. Behovet av uppgifter om kompletterande folkbokförings- åtgärder skall därmed kunna tillgodoses. Sådana an— tecknas nu i klartext i församlingsbok eller i respek— tive längder.

2.5 Sambandet folklängd—kronologiska längder—diarier Utformningen av basinnehållet i längderna ovan har bl & gjorts för att skapa ett klart samband i avsikt att un- derlätta den framtida sökningen i materialet.

Folklängden skall inta den centrala platsen. Detta skall ytterligare accentueras genom uttag av olika for- mer av register till längden. Registren utformas under iakttagande av gällande registerlagstiftning.

En typ av register bör utformas som ett innehållsregis— ter, upplagt efter personnummer med angivande av det uppslag i den aktuella folklängden, där respektive per— son senast fanns införd.

Från detta uppslag kan man söka sig bakåt i folkläng— den, om personen under längdens omfattningstid varit bosatt i annan fastighet.

Genom att uppgifter om flyttningar, födslar, vigslar och dödsfall skall finnas i folklängden ges även en anknytning till de kronologiska längderna.

Innehållsregistret till folklängden skall vidare inne— hålla topografiska koder. Vid uttag av folklängderna bör en samsortering ske av personregistren för landets samtliga skattekontor, vilket ger en för forskare ovär— derlig och allomfattande sökmöjlighet.

Listor över emigrerade och personer som förklarats obe- fintliga tas lämpligen ut som bilagor till folklängden.

Förutom nu nämnda register krävs även register av annan typ, främst topografiska. Under pågående utredning bör denna typ av register och andra detaljutformas.

Som ovan nämnts finns i såväl de kronologiska längderna som i folklängden en kolumn för folkbokföringsåtgärder.

När det gäller de kronologiska längderna är avsikten att det i denna kolumn skall anges diarienummer för åtgärder som blivit en följd av en flyttning, en föd— sel, en vigsel eller ett dödsfall.

När det gäller folklängden skall diarienummer för folk— bokföringsåtgärder som är mera allmänt knutna till en viss person kunna anges i motsvarande kolumn i folk— längden.

Här skapas alltså sambandet mellan längderna och dia- riet.

2.6 Periodicitet för uttag av längder

Uttag av längder sker lämpligen två gånger per decen— nium. Uttagen skall omfatta den femårsperiod som på- börjas minst sex och högst tio år före uttagsåret.

Det första uttaget bör göras omkring år 2000. Detalje— rade föreskrifter för uttagsförfarandet kan utformas först senare.

Senast efter det att längduttag gjorts kan uppgifterna i de lokala registren överföras till avregistrerings- längderna, varefter en gallring av uppgifterna i de lokala registren kan göras.

Som motivering för ett uttag enligt beskriven modell kan anföras följande:

- Uppgifter om en avliden (emigrerad eller obefintlig) person kommer att ligga kvar i det lokala registret i minst fem år efter dödsfallet (emigrationen, obefint— hetsförklaringen).

— Rättelser i efterhand kan i de flesta fall föras in direkt i de lokala registren.

— Ett första uttag av längder sker först omkring år 2000. Detta ger tid för förstärkning av arkivmyndighe- ternas resurser men också tid för framställning av den programvara som krävs för att längduttag skall kunna

göras.

Beträffande diarierna bör uttag göras av kronologiska årgångar på arkivbeständigt papper efter varje år eller med något års förskjutning för att ärenden skall kunna avslutas och tillägg i första hand skall kunna göras direkt i datorn.

2.7 Medieval och förvaring.

Riksarkivet utfärdar föreskrifter om medieval. Hänsyn tas till nödvändiga beständighetskrav, till kostnader för uttag på olika medier och till frågan om bearbet— ningsmöjligheterna, alltså frågan om eventuella rättel— ser i längduttagen i efterhand.

Lämpliga medier för uttagen är för närvarande magnet— band, mikrofilm (COM—film) och arkivbeständigt papper.

Vid uttag på magnetband och mikrofilm skall beaktas riksarkivets föreskrifter angående överlämnande av magnetband för ADB (RA—FS 1986:1) och riksarkivets cir— kulär angående framställning och handhavande av mikro— film för arkivändamål. Arbete pågår med framtagning av nya föreskrifter.

Magnetband.

Folklängden och de kronologiska längderna tas ut i två exemplar på magnetband (s k flat fil). Ett exemplar förvaras på riksarkivet och en säkerhetskopia på annan ort.

Mikrofilm.

Folklängden och de kronologiska längderna tas ut i tre exemplar på mikrofilm i form av COM-film (microfiche) enligt följande:

1) Säkerhetsexemplar (silverfilm), som förvaras i kli— matarkiv på respektive landsarkiv eller om förvarings- möjlighet där saknas, hos annan arkivmyndighet. Annan förvaringsort kan även bli aktuell av säkerhetsskäl.

2) Masterexemplar (silverfilm) som skall förvaras på landsarkiven och användas för juridiskt bruk (se nedan) och för framställning av microfiche för forskningsända— mål. Eventuellt kan ytterligare en masterkopia tas ut och förvaras hos för arkiven gemensam institution med kopieringsmöjligheter.

3) Brukskopia (Diazofiche), framställd av masterfilmen och använd i det dagliga arbetet på landsarkiven

Arkivbeständigt papper.

Diariet tas som ovan nämnts ut på papper, vilket är nödvändigt för att eventuella kompletteringar i efter— hand skall kunna göras.

Även folklängden föreslås uttagen i. ett exemplar på papper utöver ovannämnda tre filmexemplar, vilket mo— tiveras av längdens centrala roll för den framtida forskningen och de krav som därmed måste ställas på tillgängligheten. Rättelser i efterhand skulle då även kunna göras i detta exemplar av folklängden enligt nedan beskriven metod (se avsnitt 2.8).

Omfattningen av längduttagen måste vara hela det ak— tuella distriktet, alltså skattekontorens verksamhets— område=nuvarande fögderiet. Församlingstillhörighet och annan topografisk anknytning skall framgå av de topo- grafiska uppgifterna.

Det torde vara enklast om samtliga uttag ur systemet (med undantag av diarieuttagen) gjordes med en särskild intervall, lämpligen vart femte år. Folklängden får då omfatta en femårsperiod, medan de kronologiska längder—

na löpnumreras och indelas i årsvis upplagda längder, även om själva uttaget sker vart femte år, som för folklängden.

När uttag gjorts på de olika medierna bör uttagen av— lämnas direkt till arkivmyndigheterna, vilka då måste ha tillförts resurser som dels gjort en utökning av det för närvarande i stort sett obefintliga förvaringsut— rymmet möjlig, dels gjort det möjligt att inrätta de nya tjänster som krävs för handläggningen. I annat fall måste en förvaring tills vidare ske hos skattekontoren, något som kan medföra krav på utbyggnad av arkivloka— lerna hos dessa.

Vad som tas ut på papper, måste bli föremål för inbind— ning. Vid val av bindningsmetod måste hänsyn tas till kostnaderna. Detta kan medföra att en enklare bind— ningsmetod i stil med den som nu används av exempelvis tingsrätterna kan bli aktuell.

Alternativt kan någon ny för ändamålet lämplig metod användas.

Beträffande diariet bör ett uttag göras varje år. Diarieuttaget förvaras sedan hos skattekontoren under en femårsperiod och levereras sedan tillsammans med längduttagen till arkivmyndigheterna under ovan sagda förutsättningar.

2.8. Legalitetsfrågor

Längduttagen kommer att finnas i flera exemplar och på flera medier. Frågan om vilket exemplar som kan be— traktas som det juridiska exemplaret måste lösas. Frå— gan måste underställas juridisk expertis.

Så länge uppgifter om en person finns kvar i det aktu— ella folkbokföringsregistret kan detta förmodas vara det enda som kan tillmätas juridiskt värde. När uppgif— terna om en viss person inte längre finns kvar i det aktuella registret utan överförts till den planerade avregistreringslängden, måste denna längd och längdut— tagen hos arkivmyndigheterna tilldelas roll av juridis— ka exemplar.

Av längduttagen blir det juridiska exemplaret lämpligen masterfilmen, när det gäller de kronologiska längderna och pappersexemplaren, när det gäller diarierna (och eventuellt folklängderna). Dessa exemplar finns till- gängliga på landsarkiven, där legala utdrag från längd— uttagen kommer att göras.

Legalitetsfrågan kräver även en departementsutredning för anpassning till den internationella rätten i detta hänseende.

Ett problem med juridiska aspekter är frågan om rättel— ser i efterhand. Sådana görs för det mesta ganska snart och torde alltså i allmänhet kunna göras direkt i sys— temet. Rättelser i särskilt födelseboken avseende exem— pelvis namnbyten eller faderskapserkännanden kan dock ske efter lång tid. Då den längd som kommer att motsva— ra den nuvarande födelseboken kommer att tas ut på mik— rofilm bortfaller möjligheten att i framtiden göra rät— telser i denna. Om folklängden tas ut på papper kan ändringar av sådant slag i stället införas i det folk— längdsuttag som omfattar den period, dit även födelse— längdsuttaget på mikrofilm hör, i vilket rättelsen egentligen skulle ha gjorts.

Om det i folklängden i stället för i de respektive kro- nologiska längderna skall införas rättelser i efterhand kan detta kräva en ändring i gällande lagstiftning.

3 Gallring 3.1 Inledning

Den gallring som sker av handlingar i nuvarande folk— bokföringssystem avser främst bilagor till församlings— bok, flyttningslängder och ministerialböcker. Dessa bilagor utgallras efter tjugo år med vissa undantag.

I det kommande systemet blir gallringsproblematiken delvis en annan. Nuvarande bilagor kommer dock att finnas kvar som handlingar till diariet. I övrigt kom— mer systemet att sakna pappershandlingar och vara helt datorbaserat. I föregående avsnitt har givits en be- skrivning av de längder som med viss periodicitet kom— mer att uttas ur de lokala folkbokföringsregistren. Uttag kommer även att ske av diariet.

Under förutsättning att uttag görs ur de lokala regist— ren i den föreslagna omfattningen, vilket beräknas kun— na täcka behoven för framtida forskning och förvalt— ning, skall uppgifterna i dessa lokala register sedan kunna utgallras ur dessa register. I pågående projekt- arbete avseende folkbokföringsregistret planeras dock ett överförande av flertalet uppgifter i de lokala re- gistren till en avregistreringslängd på magnetband, innan gallring sker.

I pågående utredning om det kommande folkbokföringssys- temet betonas i flera sammanhang behovet av att gall—

ringsfrågorna blir lösta på ett tidigt stadium och att de föreskrifter som ges skall vara enkelt och tydligt utformade.

Gallringsföreskrifter utfärdas av riksarkivet. En ut— redning som leder till sådana föreskrifter bör snarast tillsättas. Vad som i detta avsnitt anförs i gallrings— frågan har som syfte att tjäna som underlag för detta utredningsarbete.

3.2 Det centrala referens— och aviseringsregistret

Det centrala registret kommer att innehålla uppgifter som även finns i de lokala registren. Ändamålet med detta register är att där lagra uppgifter som efter— frågas för aviseringar och kategoriuttag.

Från användarsynpunkt torde registret sakna långsiktigt värde, då uppgifterna ursprungligen är lagrade i de lo- kala registren. En gallring av icke aktuella uppgifter förefaller lämplig.

Det bör betonas att så länge en person finns kvar i ett lokalt register måste uppgifter om personen även finnas kvar i det centrala registret i en sådan utsträckning som gör det möjligt att göra en hänvisning till det respektive lokala register, där samtliga uppgifter om personen finns.

Det centrala registret måste med andra ord spela rollen av innehållsregister, den roll som sedan föreslås över— tagen av personregistret till folklängden, när sådan längd uttagits (se avsnitt 2.5). Den definitiva gall- ringen av uppgifterna i det centrala registret rörande en 'viss person bör alltså ske först då längduttagen görs, vilket i sin tur reglerar gallringen i de lokala registren.

Enligt uppgift från pågående projektarbete avseende det centrala registret är avsikten att man för personer som avlidit, dödförklaratas, emigrerat eller obefintligre— gistrerats skall låta personnummer, namn och uppgift om sista folkbokföringen ligga kvar i det centrala regist— ret under avsevärd tid, något som i så fall måste beak— tas vid utformandet av gallringsföreskrifter.

Följande riktlinjer föreslås för gallringen i de lokala registren:

- Ingen gallring sker av uppgifter om levande personer

- För avlidna personer gallras samtliga uppgifter efter viss tid under förutsättning att längduttag gjorts i nödvändig omfattning och en överföring av flertalet uppgifter enligt pågående utredning skett till den spe- ciella avregistreringslängden. Med uppgifter om avlidna jämställs i diskussionen nedan även uppgifter om emi- grerade och obefintliga personer.

— Gallring skall utföras i samband med att längduttag sker. Gallringsföreskrifterna vinner i eftersträvad enkelhet och tydlighet, om gallring utförs endast vid detta tillfälle.

För vissa uppgifter om levande personer, kan en gall— ring tänkas önskvärd på grund av inaktualitet. I den kommande gallringsutredningen bör de stora riktlinjerna för gallringen kombineras med detaljerade bestämmelser som i flera fall kan behövas. I sammanhanget har sekre- tessmarkering och direktreklamspärr anförts som exempel på sådana uppgifter.

Regler för längduttagen ingår i avsnitt 2.6. Där fram— går, att då uttag av folklängd och kronologiska uttag görs ur ett lokalt register finns i detta uppgifter om såväl levande som döda personer. En gallring av dessa uppgifter avseende döda personer torde kunna ske, så snart längduttagen gjorts och en överföring skett till den planerade avregistreringslängden.

Frågan om även avregistreringslängderna i. ett längre perspektiv skall bli föremål för gallring måste utre- das.

Gallringen i de lokala registren knyts till förutsätt— ningen "att längduttag gjorts" utan annan tidsbestäm— ning. Skulle uttag av längder försenas måste säkerhet finnas för att inga uppgifter skall försvinna ur re- gistret för tidigt.

Rutinerna för å ena sidan gallring av uppgifterna i de lokala folkbokföringsregistren och å andra sidan uttag ur dessa register till speciella avregistreringsläng— der, innan gallring skett, måste på lämpligt sätt anpassas till varandra.

3.4. De lokala folkbokföringsdiarierna

Som beskrivits i föregående avsnitt skall de diarie— förda folkbokföringshändelserna, som är knutna till en viss person eller en viss händelse i en persons liv

(födelse, flyttning, vigsel, dödsfall) återspeglas i längduttagen genom angivande av diarienummer i en sär— skild kolumn för folkbokföringsåtgärder.

Årliga kronologiska uttag av diarier bör göras enligt tidigare beskrivna rutiner. Diarieuppgifter rörande viss person (och alltså knutna till visst personnummer) bör sedan ligga kvar där så länge som övriga uppgifter om personen finns i registret.

Då kronologiska uttag på papper görs av diarierna inne— bär alltså inte detta att en omedelbar gallring däref— ter kan göras i diariet. Den reella gallringen av dia— rieuppgifterna skall även där knytas till samma regler som gäller för de lokala registren. Gallring skall alltså ske i samband med att längduttag görs.

De pappershandlingar som kommer att finnas i systemet kommer att vara knutna till diarierna och alltså vara en motsvarighet till de nuvarande folkbokföringsbila- gorna. En utgångspunkt för gallringsutredningen blir alltså de föreskrifter som nu finns för dessa bilagor. Vissa bevaras, medan flertalet utgallras efter tjugo ar.

Vid utformande av gallringsföreskrifter för de diarie— förda handlingarna måste frågan ställas, om det komman- de systemet kan göra det nödvändigt att för framtiden bevara flera typer än som nu sker.

Det motsatta förhållandet, om gallringsfristen i flera fall skulle kunna sänkas, bör självfallet också upmärk- sammas.

Alla frågor rörande diarierna får sin definitiva lös— ning först sedan en diarie— och dossiéplan för folkbok— föringsdiarierna föreligger. Gallringsföreskrifterna bör på sedvanligt sätt knytas direkt till avdelningarna i en sådan plan.

Gallringen av de diarieförda handlingarna styrs också av vilka uppgifter från handlingarna som kommer att föras in i diariet.

Vissa icke diarieförda handlingar torde även förekomma i systemet, vilket knappast lär skapa några problem, när det gäller gallringen. Här torde behovet täckas av de redan befintliga gallringsföreskrifterna av allmän art.

1 1)Humumn Albrektsson Bauen f. ANDERSSON

Personakt blad nr . . Alden ont.”-r 1) For ," Nod nr |. , .

9.75"? _. . s...... 8 ' -../r......

.......... 4fwå wlan lv månad 3 (

Kerstin Margareta

O

nu mmor du.

.) Födan-hemort ((M.-on) . . .. Warm—s......» ...M

10) Troubckdnmln

H) log. d döma-hu:

wuxuu — || lll "mun.,

a

inom-mn. 'Om-mn och laulu-Mm"

'"" _Andersson, Arvid Gustav, Haga Göteborg

Jolplelgi

man Andersson, Ingrid f. Svensson, Domk. Göteborg

moln diem-mn. |Om—nm och cm.-nm

A |— ..

Bauer, Ulf Lennart _ Tyska S.ta Gertrud, Sth stad

Albrektsson, Björn Engelbrekt, Sth stad

dnnnuuny

IllIII

10) nu | [mmm och mmm 7. A. nanm (nu. radon) oa. Cod-lnhomorl (undre radon) || |... ...om " 'DrerurM rum lou—m och mm..-.:

ll MM. du. nr

VIrene Maria Bauer wse rum 17:1

Tyska S:ta GertrudI Sth stad

IAnn Kristin . se rum 17z2

Tyska S:ta Gertrud, Sth stad

Eva Ingrid . , ” Solna, Sth län se rum 17:2

UJDI

.Jane Margareta

Sth.l.

Solna, se rum 17:2

19) lnnymd (s;-nörd)

nu mun-un. (bok m MM * ”nu. nr u. .: Mmmm ...,-l..

...th . ' __ (& UIJÄHW 11 mg.:bwa Å'frJlL59W._ . U'?" " få år*-— . .. 4 7' JV |:

. MÄN? __ "

15 16 17 1! 19 20 20) Anledningar om mnldorlldrur .u- "_ wmvs-rnymynagfurglmna lut-lng. _nun-kgpupm. m.m.

ågi$4+tmä 2,83- Äkt .skilln. gen. Sth. rrs lkv dom (GB 1113). L. 8 3/1960 i Tyska78th'sv

Rum 18:1. adopt. av Björn Albrektsson f 3A0711 i Engelbrekt. Sth. st..enl. Solna doms.häradsr.bes . 64.0kt.02 Ä 1142/1963.

11) Död eller dödlörklurnd: 22) Dödlonuk: 23) Unandrqd:

All-|| qurlu vi

24) Bludol upprällul -_ . . /'7Y)- ('_'—1 (o (», :)k , -6::Qr, & &

SHnIMul-roch-nomamn: K M Andersson Bauer Albrektsson Blad nr].

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.

2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.

3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U.

Transportrådet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. ldéskisser och bakgrundsmaterial. S.

9. Kostnader för fastighetsbildning m.m. Bo. 10. Strömgatan 18- Sveriges statsministerbostad. SB.

11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö.

16. Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi.

90.457in

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10]

J ustitiedepartementet

Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. [17]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16]

Finansdepartementet Långtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11]

Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9]

Industridepartementet

' konc-it.. Blåst. 1991"; -0 5 - 2 9 !. STOCKHOLM

Systematisk .l'örteckning

mutéa'hummiugtn '.1'*T|r.'|'|;al.i= ||? ":v'w '. 'r'tm'Tmr'r-l-f fr.- '..'I"1.Fll.'|l'

Jllslillll'dl'tphrltmiultll Nl ',h'Ur 'II'EI'Hl [fl: 1N'åull- 'n- utan nu "'41

Ulrika.-11115 gum-11111- "ei

5'."»1|!"l||lFlLl I.,-mrkf'hlz'l C.:-1 "fl:—"'.' "mir "| ir Chiang-'$!" .Elulhl'lllåd'l'm IF'i'lirlh' "tull' nimet-i..- phittlnll-1"" -.-

-u.r.'.'nrsdep:1rwmitlet

ärr-taiwlutrn-ulu valuta:? "1" '. . limmar-mulmlun-ih "- -:

"anslagna-team utr:

'li'lt."1'.l:|:litgme:1' 'un'—rm: inr-artär "" IIIIIJIJJ knull-15.129 |»'l _-. Wm.-113151] nu |_."u _.ch '.' , 'u '. ,,. när .1_ hjj, . lli—.ki—urothhshm ...men—. | ["-|

En Mull-Alumni Umut-am Tun- p-n'lun. i'll

"' 9,1".rljlnmå5.,r 'n, "nht'. "TLIFI ..'

'|'-11151! "11er maner

W'H -:- ill-JU 'J-JJ . _ _-l+r|q1.lll'lj "

cm.-mu ' ' . HE.'IIt..1-1 uulurmaua' Lil ' "5.1.

' nu '.1".-l'111917"'v1'["1'"'l't -. "." ""i-. _ - I " 151 .M .1_-_1"u|_!i: | '|'" .- _u .' "ädl"5"""-""" _I_I |

" "".l_'|I |_l' " _-nr.

._-=.;

'_[äi ”'&'le . 'I |-' ri-

I'hl-J' ”..-.a. _P'l

'

..| || |" . .. ..-| || .|.'|| " '|' ' ' I ! ' ' --'|' I 1 'I I "II11 " ' ' ' ' — " .-".H|.."|.'|'|."'"'|||.':_.'1".||". . . | 1 | . .| | - _,_||||| ||.|. .|.|.|| || ,.l |.||..|.. __| | | , |||; w....

. ,.- 'r'.' _.,|J:.|"_'|.1 ... I " ll

l'1 ' ...-E'.

. ||||'|' ". '|'|'||.. H......" ». ... |..|_|,.|..||

..| .. -'J..' '.'1 ..|".11J . .. . | ..| .. .

. -. ." — »" ' " ' ' ., ... '. 'I..'| " ". ' .._ .. |'| ' _ | |. IW ||| |"! Tr. ||| . Hu || _ ' '

| |. ' _| | ."..' .' . ||. "|" | I1 | 1 ||| '. '- III 11' I "

. | . | _ | . . .

| I . 1 I- |" .. .. . ' . . |. .. ' . . . —.' _ — | .|' |. . . . | . . » . , ., .. ' r '. . ..|' |— ' '. ' ".' . .l.'| '_'"'| " . .'..'T' 1. | .|. | . . |. |. |||J ||. | ' .. || ' . | .." |i' '. . ”'.-=. . . .I . . 'x x ' . . —. ;, . '..' ,...] i"»- 5.|'.' ." ' 'L ' ' . . .» '. ». ' ':»».',,',—|:'»,u.|»|'|,' nr ' .- 'n . .. .| .| ...|| "||. .. | |., || _.. |_. | ..| | ' ' .. . . 1" "' " "I '

", . ; ..,. 1. ' "u.-'..

'_',.. I . ' _ 1. | |. |.."1.'|| '.'1 ||". "|| -'..'|'.'1' . ' . . " . ' ' . |11 .- " " . "' "".'"'11|| |- . |,.. - ..| | '... . ' ' .'1' . -' "..| ||.|'| ' 1 | | 1 || | I | 1 |||-rl II | |'.f. | 151 | | '. . - . IT ." -. "'| '.':' '; |__ . . . . . | , '.', " ' L" " .' ' " * ' " '- . '. ' "'.. ” '. 1'. .' |||| ' | | ' " " . .| |. '. " ... |" EM.. . . . . . ., . . =.. .. | . — . .|'.". ."||"'.|. |'| |_- || . ||| |—|_ 1| |: . || ||'_|||| |...) || .|. _ . |||- . ' . ' . . | '.I' != . ' .. . " '...' ' 1 ' | . . | . .' . |"" " ,.a'lj '_'- .. .. |'-.| | .. . ' | '|.1|||'" ...”. .'.|"." ."' " . ' .' 1 ' 1 ' 7" kl.? 11 .'.' |- "] | | | 1 1 'l11" ll| I | |l'.||F1'_ . ..' '| |' . .|.. . ||. "'||||||| | | |. . 'nn'_'|' ' | ' ... | ""'||" ||' .' | ' " | . . ..|1 '" IEI . » , , , . ' '" "";”: .'JI, ||| ||, ' ' -_ | |'. . | -|.' .'..| . _ |.| ' ..| . . . | ' .. '- 11. '- ."..'.| |'| '11|-|. | ' .l" '5' | .' . .. | |. |.||| |,|| |||'_||_ | .1_.;|.|.| ' 1 ' ' ' | ' ..|. ' 1. ' .| .|. .. _ . ,, - . - |.| ,. ._ -, . _|. -.'.-,,' g..-.... .,. ..|=-.|,'| . .| |' ' | 1 ..' ' ' ' " .r

.. .. |||:||||...

-.,. 11.

.' "'.'._.-|' ,.....',w |, ', ." _-| ,»|1"|'||||||"_'.'1.|. ,.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

_ BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 10647 STOCKHOLM,

91590 [*88' [6 NHS!

XOSZ'SÅSO NSSI