Prop. 1991/92:106

om vissa socialförsäkringsfrågor

Regeringens proposition - www

1991/92:106 Prop. -

om vissa socialförsäkringsfrågor 1991/92:106

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 februari 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Könberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att rätten till ersättning från sjukförsäkringen vid närståendevård utvidgas så att det skall bli möjligt att erhålla ersättning även om den sjuke vårdas t.ex. på sjukhus eller annan sjukvårdsinrätt- ning. Kravet på att vården skall bedrivas i hemmet eller i annan enskild bostad föreslås därmed slopat.

Inom föräldraförsäkringen föreslås att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning endast skall kunna ske om det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. När det gäller utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning förslås detta kunna ske endast i den utsträckning föräldern är ur stånd att vårda barnet på grund av sjuk- domen.

På pensionsområdet läggs förslag fram om förbättringar av vårdbidrag till föräldrar som vårdar handikappade barn. Enligt förslaget höjs vård- bidraget så att ett helt vårdbidrag motsvarar 2,5 basbelopp. Motsvarande höjning görs vid partiell förmån. Samtidigt föreslås en ny förmånsnivå för vårdbidraget, nämligen tre fjärdedels förmån. Vid helt vårdbidrag skall i vissa fall ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 % av basbeloppet kunna utbetalas som en skattefri ersättning utöver det annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget.

Kompletteringar föreslås också beträffande särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Lagstift- ningen föreslås ändrad så att kortare uppehåll i vården av barnet som inte är av väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften inte skall utgöra hinder för rätt att tillgodoräknas vårdår. En ändring sker också så att en förälder skall kunna bli berättigad till särskilt pen-

sionstillägg redan om denne kan tillgodoräknas sex vårdår. Vidare före- slås att lagstiftningen förtydligas så att det klart framgår att föräldrar födda före år 1911 skall kunna tillgodoräknas det 65:e levnadsåret som ett vårdår.

Propositionen innehåller slutligen förslag till lagändring i syfte att möjliggöra en sammanslagning av försäkringskassor samt förslag om vissa ändringar av lagteknisk karaktär.

Förslagen avses bli genomförda den 1 juli 1992.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 4 & lagen (1988zl465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5 En närstående som vårdar någon En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk i hemmet eller i som är svårt sjuk har rätt till annan enskild bostad har rätt till ersättning för tid då han avstår ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i samband från förvärvsarbete i samband med värden. med vården.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsar- bete vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i den mån vårdaren går miste om löneförmånema.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1992. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 &, 4 kap. 10, 11 och 13 55, 9 kap. 4 och 4 a åå samt 18 kap. 1, 7, 14 och 20 åå lagen (1962z381) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

85

Vid bedömningen av om arbets- förmågan är fullständigt nedsatt skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjuk— domen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbets— förmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

föräldrapenning, skall förmågan anses nedsatt endast i

Vid bedömningen av om arbets— förmågan är fullständigt nedsatt skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjuk- domen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbets— förmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit arbets-

den utsträclming som den försäkra- des förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd, som avses i 7 b & eller 22 kap. 7 5, kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevande- pension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig in- komst genom arbete som ligger till grund för utgående pension.

!,Lagen omtryckt 19822120. " Senaste lydelse 199121976.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 5 eller har rätt till sjukpenning enligt 7 b 5 eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 &.

Sjukperiod omfattar sjuklöneperiod enligt lagen (1991: 1047) om sjuk- . lön enligt vad som sägs i l 5.

10 53

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsar— bete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut- sättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig

föräldrapenning.

För vård av ett barn vars lev- nadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet är stadigvaran- de ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus.

För vård av ett barn vars lev- nadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet är stadigvaran- de ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapen— ning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus.

En förälder till barn som fyllt fyra år har, till och med det kalenderår under vilket barnet fyller tolv är, rätt till tillfällig föräldrapenning även när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbild- ning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverk- samhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar (kontakt— dagar).

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt tio år. Som adoptiOn anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det.

11 &”

Tillfällig föräldrapenning kan utges för vård av ett barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utveck- lingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård.

3 Senaste lydelse 1989; 100. 4 Senaste lydelse 1985z87.

Nuvarande lydelse

Föräldrapenning enligt första stycket utges om föräldern be- höver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 5 första stycket. För vård- eller tillsynsbe- hov som grundat rätt till vårdbi- drag enligt 9 kap. 4 & utges dock inte tillfällig föräldrapenning.

Föreslagen lydelse

Tillfällig föräldrapenning enligt första stycket utges om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 105 första stycket. För tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits utges dock inte tillfällig

föräldrapenning annat än om bar- net vårdas på sjukhus. För vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt till vårdbidrag enligt 9 kap. 45 utges inte heller tillfällig föräldrapenning.

Den allmänna försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningar- na enligt första stycket föreligger. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

13 55 För att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehov som avses i 11 5 första stycket skall läkarutlåtande inges. Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att särskilt ut- låtande inges för att styrka barnets eller den ordinarie vårdarens sjuk- dom eller smitta som avses i 10 5.

Försäkringskassan får även kräva att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenning i samband med föräldrautbildning genom särskilt intyg av den som har anordnat utbildningen.

Försäkringskassan får även kräva att en förälder styrker sin rätt till tillfällig föräldrapenning ifall som avses i 105 andra stycket andra meningen eller I l å andra stycket andra meningen genom särskilt intyg av arbetsgivare eller annan som kan ge upplysning om arbets- förhållandena. Därjämte får krä- vas att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenningförmåni sam- band med föräldrautbildning ge- nom särskilt intyg av den som anordnat utbildningen.

9 kap. 4 ås

Försäkrad förälder har för vård av barn som inte fyllt sexton år rätt till vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstöming eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall även beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdar föräldern flera handikappade barn som inte fyllt sexton år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det samman- lagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.

5 Senaste lydelse 1985:87. 6 Senaste lydelse 1990:776.

Nuvarande lydelse

Vårdbidrag utgår allt efter till- syns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek med belopp motsvarande hel eller halv eller en fjärdedel av hel förtids- pension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen.

Av vårdbidraget kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för -

Föreslagen lydelse

Vårdbidrag utges allt efter till- syns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek så- som hel, tre järdedels, halv eller en fjärdedels fömiån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i fjärde stycket, 250 procent av basbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav.

merkostnader. Denna ersättning bestäms till följande procent av basbe-

loppet:

18 % om merkostnadema uppgår till 18 men inte 36 % av basbe-

loppet;

36 % om merkostnadema uppgår till 36 men inte 53 %; 53 % om merkostnadema uppgår till 53 men inte 69 %; 69 % om merkostnadema uppgår till 69 % eller däröver.

Om behovet av särskild tillsyn och vårdför ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostna- der beaktas och merkostnadema uppgår till minst 18 procent av basbeloppet, skall beloppet av hel förmån enligt andra stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkostnadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av basbeloppet med tillämp- ning av tredje stycket.

Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om- prövas minst vart annat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utgår vårdbidrag under sådant avbrott som varar högst sex månader. Föreligger särskilda skäl kan vårdbidrag utgå även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

4aå7

Avlider ett barn, för vilket vård- bidrag enligt 4 5 utgår med belopp motsvarande hel eller halv förtids- pension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen, utges vårdbidrag till efterlevande förälder till och med den åttonde månaden efter döds- fallet, dock längst till och med den månad då vårdbidraget annars skulle ha upphört.

7 Senaste lydelse 1988: 131.

Avlider ett barn, för vilket vård- bidrag enligt 4 5 utgår såsom hel, tre _)järdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till efterlevande förälder till och med den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den månad då vårdbidraget annars skulle ha upphört.

Nuvarande lydelse

Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om vid tiden för dödsfallet vårdbidrag lämnades med belopp motsvarande hel förtidspension till ensamståen- de jämte pensionstillskott som svarade mot pensionen, och i annat fall som fjärdedels förmån.

Föreslagen lydelse

Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om vid tiden för dödsfallet vårdbidrag lämnades såsom hel eller tre fjär- dedels förmån, och i annat fall som en fjärdedels förmån.

Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade bestämts som merkostnadsersättning skallmotsvarande del av vårdbidraget enligt denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.

18 kap. 1 &

För varje landstingskommun samt varje kommun, som ej tillhör landstingskommun, skall finnas en allmän försäkringskassa.

För varje landsting samt varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det finnas en allmän försäkringskassa. En försäkrings- kassas verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett sär- skilt fall bestämmer det, omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss sagts.

Allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas

erforderligt.

75"

Styrelse för allmän försäkrings- kassa består av ordförande och vice ordförande som utses av regeringen samt fyra ledamöter som utses av landstinget eller, där fråga är om kassa vars verksam- hetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige. Härutöver få i styrelsearbetet deltaga två personalföreträdare. I fråga om dessa äger lagen (1976:230) om rätt för arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet mot- svarande tillämpning. I styrelsen för Stockholms läns allmänna försäkringskassa utser landstinget. sex ledamöter.

Styrelse för allmän försäkrings- kassa skall bestå av ordförande och vice ordförande samt, om något annat inte framgår av det följande, ytterligare fyra ledamö— ter. Styrelsen för Stockholms läns allmänna försäkringskassa skall bestå av åtta ledamöter. Om en försäkringskassas verksamhetsom- råde bestämts av regeringen enligt I 5, skall styrelsen likaledes bestå av åtta ledamöter. Ordförande och vice ordförande utses av rege- ringen. Övriga ledamöter utses av landstinget eller, i fråga om en kassa vars verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kom- munfullmäktige. Om en kassas verksamhetsområde bestämts av regeringen enligt ] &, beslutar regeringen omfördelningen mellan landsting respektive mellan lands- ting och kommun när det gäller val av övriga sex ledamöter. Här- utöver får två personalföreträdare delta i styrelsearbetet. I fråga om

Föreslagen lydelse dessa tillämpas lagen (1976z230) om rätt för arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet.

Nuvarande lydelse

Personalföreträdare är ledamot i den omfattning som framgår av sär- skilda bestämmelser.

För ledamöterna, utom ordföranden och vice ordföranden, utses lika många suppleanter. .

Landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller supplean- ter skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i landstinget eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den av- rundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportio- nellt val finns bestämmelser i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Om suppleantema inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

14 5 En allmän försäkringskassas räkenskaper skall omfatta perioden den 1 juli—den 30 juni (budgetår).

Styrelsen skall senast den 1 oktober varje år till revisorerna lämna en av styrelsens ledamöter underskriven årsberättelse inne- fattande förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning för det senast förflutna budget- året. Styrkt avskrift av årsbe- rättelsen skall samtidigt översän- das till riksförsäkringsverket och till landstinget eller kommunfull- mäktige.

Styrelsen skall senast den 1 oktober varje år till revisorerna lämna en av styrelsens ledamöter underskriven årsredovisning inne- fattande förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning för det senast förflutna budget— året. Styrkt avskrift av årsredovis- ningen skall samtidigt översändas till riksförsäkringsverket och till berört landsting eller berörd kom- mun.

Styrelsen skall årligen tillställa riksförsäkringsverket de uppgifter om kassans förvaltning som fordras för framställning om anslag.

20 58

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av rege- ringen. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget. Om kassans verksam- hetsområde utgörs av en kommun,

8 Senaste lydelse 1986: 140.

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av rege- ringen. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget. Om kassans verksam- hetsområde utgörs av en kommun,

Nuvarande lydelse

skall tre ledamöter väljas av kom- munfullmäktige i stället för av landstinget. Nämnden utser inom

Föreslagen lydelse

skall tre ledamöter väljas av kom- munfullmäktige i stället för av landstinget. Om en kassas verk-

sig en vice ordförande. samhetsområde bestämts av rege- ringen enligt 1 å, beslutar rege- ringen om fördelningen mellan landsting respektive mellan lands- ting och kommun när det gäller val av de tre sistnämnda ledamöterna. Nämnden utser inom sig en vice ordförande.

För var och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledmötema skall, efter förslag i samma ordning som enligt första stycket, en supp- leant utses. För de ledamöter som har valts av landstinget eller kom- munfullmäktige skall lika många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 å fjärde stycket om val av ledamöter eller supp- leanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid lands- tingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 8 å samt 4 kap. 10 och 11 åå tillämpas första gången i fråga om ersättningsfall som börjar efter ikraft- trädandet.

3. Aldre bestämmelser i 9 kap. 4 och 4 a åå gäller fortfarande i fråga om vårdbidrag som avser tid före ikraftträdandet. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag tillämpas de nya bestämmelserna i 9 kap. 4 å andra stycket, såvitt avser tre fjärdedels förmån, och fjärde stycket första gången vid omprövning som görs enligt femte stycket i samma paragraf i anledning av en framställning av föräldern eller på annan grund.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 åå lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi- kappat barn samt punkt 5 av ikraftträdande- och övergångsbestämmel- serna till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5 Det särskilda pensionstillägget Det särskilda pensionstillägget utges till förälder som har vårdat utges till förälder som har vårdat sjukt eller handikappat barn under sjukt eller handikappat barn under minst tio vårdår och därvid har minst sex vårdår och därvid har avstått från förvärvsarbete. . avstått från förvärvsarbete.

Det särskilda pensionstillägget kan förutom till förälder utges till någon annan som i övrigt uppfyller förutsättningama enligt första stycket och som under vårdåren

1. i egenskap av särskilt förordnad förmyndare har haft den rättsliga vårdnaden om barnet,

2. med socialnämndens medgivande har haft hand om barnet för sta- digvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eller

3. har varit gift med barnets förälder eller har haft barn med denne, om de varaktigt bott tillsammans.

Den som i egenskap av särskilt förordnad förmyndare hade vårdnaden om barnet vid den tidpunkt då det fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt då det ingick äktenskap skall för tid därefter likställas med en vårdnadshavare enligt andra stycket 1.

3 & Med ett vårdår avses ett kalenderår under vilket 1. föräldern under större delen av året har vårdat sjukt eller handi- kappat barn och 2. barnet under större delen av året har fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården under den del av dygnet då barnet vistats i förskola, skola, dagcenter eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i värden som varit utan väsentlig betydelse

för förälderns bandenhet till vård- uppgiften-

Nuvarande lydelse

För tio tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per kalenderår tjugofem procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 å lagen (l962:381) om allmän för- säkring. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med fem procent av bas- beloppet.

Föreslagen lydelse

För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per kalenderår fem procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 å lagen (1962:381) om allmän för- säkring. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med fem procent av bas- beloppet.

För den som har börjat ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller 65 år minskas respektive ökas det särskilda pensionstillägget i motsvarande mån som pensionen skall min- skas eller ökas vid förtida och uppskjutet uttag enligt 6 kap. nämnda lag.

5. En förälder som är född un- der något av åren 1911—1927 får tillgodoräknas vårdår även för det år under vilket han fyllt 65 år, om han inte enligt 6 kap. 1 å tredje stycket nämnda lag har tagit ut ålderspension före den månad under vilken han fyllt 65 år.

5. En förälder som är född år 1927 eller tidigare får tillgodo- räknas vårdår även för det år under vilket han fyllt 65 år, om han inte enligt 6 kap. 1 å tredje stycket nämnda lag har tagit ut ålderspension före den månad under vilken han fyllt 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pensionstillägg för tid före ikraftträdan-

det.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbe- stämmelserna till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsz'ikringl skall ha

följande lydelse. Nuvarande lydelse

1.2 Denna lag3 träder i kraft den ljuli 1977, då lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall upphöra att gälla. I fråga om skada som har inträffat före ikraft- trädandet gäller fortfarande äldre bestämmelser, dock med undantag av 13 å andra stycket nämnda lag såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag3 träder i kraft den ljuli 1977, då lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall upphöra att gälla. I fråga om skada som har inträffat före ikraft— trädandet gäller fortfarande äldre bestämmelser, dock med undantag av 13 å andra stycket nämnda lag såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. Bestämmelsema i 3 kap. 5 å första stycket andra meningen och 6å andra stycket andra meningen lagen om arbets- skadeförsäkring skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjuk- penning enligt lagen om yrkes- Skadeförsäkring.

Denna lag4 träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas i sin nya lydelse i fråga om ersättning för tid från och med den 1 januari 1992.

!) Lagen omtryckt 1977:264. ' Senaste lydelse 1991:1642. 3 l976:380. " 1992:ooo

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångs- bestämmelsema till lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

1.] Denna lag2 träder i kraft den 1 juli 1977.

Genom lagen upphäves

a) militärersättningslagen (1950:261),

b) förordningen (l954:249) om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

c) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under vistelse å anstalt m.m.

I fråga om skada som har in- träffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser, dock med undantag av 6 5 2 mom. andra stycket militärer- sättningslagen såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag2 träder i kraft den 1 juli 1977.

Genom lagen upphäves

a) militärersättningslagen (1950:261),

b) förordningen (l954:249) om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

c) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under vistelse å _

anstalt m.m.

I fråga om skada som har in— träffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser, dock med undantag av 6 & 2 mom. andra stycket militärersättnings- lagen såvitt avser avdrag på sjuk- penning vid sjukhusvård. Bestäm- melserna i 3 kap. 5 & första stycket andra meningen och 65 andra stycket andra meningen lagen (1976:380) om arbetsskaddör- säkring skall tillämpas på mat- svarande sätt i fråga om sjukpen- ning och särskild sjukpenning enligt de upphävda författningama.

Denna lag3 träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas i sin nya lydelse i fråga om ersättning för tid från och med den 1 januari 1992.

iSenaste lydelse 1991:1644. " l977:265. 3 1992.-ooo.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask

Föredragande: statsrådet B. Westerberg, såvitt avser frågor om föräldra- försäkringen (avsnitt 3), och statsrådet Könberg, såvitt avser övriga frågor.

Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor

Sammanfattning

Riksförsäkringsverket har genomfört en uppföljning av reglerna om ersättning och ledighet för närståendevård som trädde ikraft [ juli 1989. Uppföljningen har främst inriktats på tillämpningen av reglerna men även på de informationsinsatser som genomförts samt i viss mån hand- läggningsrutiner. Viss statistik redovisas också.

Efter genomgång av de från försäkringskassoma insända ärendena kan verket konstatera att hanteringen av närståendepenning i stort sett funge— rar bra.

Rätten till närståendepenning

En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet har rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas.

Bedömningen av om rätt till närståendepenning föreligger grundar sig till stor del på det läkarutlåtande som bifogas i ärendet. De läkarutlåtan- den som genomgåtts har som regel varit utförliga och väl beskrivit sjuk- domstillständet.

I samtliga ärenden har framgått att det förelegat ett släktförhållande mellan vårdaren och den sjuke. Det har därför inte funnits anledning för kassorna att utreda detta ytterligare. Vidare har den sjuke i de flesta fall kunnat lämna ett skriftligt samtycke till vården. Det har dock i ett fåtal ärenden förekommit att närståendepenning har betalats ut trots att det varken har funnits något skriftligt samtycke eller att det i ärendet fram— kommit att samtycke inte har kunnat lämnas av medicinska skäl.

Vården av den sjuke har till övervägande del bedrivits i hemmet. Detta har framgått av kassans utredning i ärendet eller av läkarutlåtandet. ] vissa fall har ersättning i enlighet med gällande bestämmelser inte kun- nat betalas ut p.g.a. att det framkommit att vården har bedrivits på sjuk- hus. Detta är fallet för drygt 12 % av alla avslagsärenden under den undersökta perioden.

Det tycks föreligga viss oklarhet hos kassorna om möjligheten att få närståendepenning under tid då vårdaren annars skulle ha haft semester. Ett förtydligande av allmänna råden i detta avseende bör därför göras.

Med tanke på det låga utnyttjandet av närståendepenningen, bör be- gränsningen att vården måste bedrivas i hemmet eller i annan enskild bostad tas bort och närståendepenning kunna utges oberoende av var den sjuke vårdas.

Försäkrings- och administrationskostnader Prop. 1991/921106

B'l al Den statistik som finns tillgänglig visar att det under första halvåret lag 1990 inkom 2 589 ansökningar om närståendepenning, medan det under första halvåret 1991 inkom 2 007 ansökningar d.v.s. en minskning med 22 %.

Inför den nya lagens ikraftträdande gjordes en grov uppskattning av kommande försäkringskostnader. Dessa har visat sig vara för högt räk- nade, vilket har sin förklaring i att det inte fanns någon liknande försäk- ringsform att jämföra med när beräkningen gjordes.

Av anslagna 30 milj.kr. för närståendepenning under budgetåret 1989/90 förbrukades 11 milj.kr. Under 1990/91 förbrukades 9,9 miljo- ner av de för budgetåret avsatta 33,3 miljonema. För 1991/92 beräknas utgifterna för närståendepenningen bli 9,6 miljoner jämfört med anslag- na 20 milj.kr.

Riksförsäkringsverkets förslag att närståendepenning skall kunna utges även när vården ges på annan plats än i hemmet eller annan enskild bostad kan med ett antagande om att närståendepenningen då skulle användas i ytterligare 6 300 fall innebära en kostnadsökning för försäk- ringen med ca 14 milj.kr. årligen.

Ett genomförande av förslaget kan beräknas leda till att arbetsbelast— ningen hos försäkringskassoma ökar i en omfattning som motsvarar ca 10 årsarbetare.

Information

Det är viktigt att kassorna kontinuerligt informerar allmänhet, läkare och annan vårdpersonal om reglerna för närståendepenning. Detta kan ske i samband med olika informationsträffar men också genom att sprida broschyren om närståendepenning till olika läkarmottagningar och sjuk- husinrättningar.

Administrativa förenklingar inom Pr0p- 1991/92:106 föräldraförsäkringen (RFV ANSER 1991:7) Bllaga 2

Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att utarbeta förslag till föränd- ringar inom föräldraförsäkringens område. I uppdraget ingår dels att verket skall redovisa en samlad bild av föräldraförsäkringens kostnader och administration, dels att utarbeta förslag till förenklingar av föräldra- försäkringen. Som exempel nämns sambandet mellan föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Enligt direktiven bör verkets förslag vara konkreta och innefatta beräkningar av effekterna såväl kostnadsmässigt som personellt för riksförsäkringsverket och försäkringskassoma samt konsekvenserna för berörda försäkrade.

Föräldraförsäkringens kostnader och administration

Försäkringskostnaden för utbetald föräldrapenning i samband med barns födelse var för år 1990 12 136 miljoner kronor. Antalet ersatta dagar under 1990 ökade jämfört med 1989. Detta beror på fler födda barn men även på att föräldrapenningen utökades med ytterligare 90 dagar den ljuli 1989.

Vid den specialbearbetning som riksförsäkringsverket har gjort över föräldrars uttag av föräldrapenning framkom att av fäder till barn födda under januari och februari 1989 hade 44,5 % varit föräldralediga. Dock var det genomsnittliga antalet uttagna dagar för fäder nästan oförändrat jämfört med tidigare år.

För handläggning av föräldrapenningärenden behövs sammanlagt ca 740 årsarbetare. Den sammanlagda kostnaden för att administrera föräl- drapenningen beräknas till 160 miljoner kronor vilket utgör 1,3 % av utbetalt belopp.

Försäkringskostnaden för utbetald tillfällig föräldrapenning var för år 1990 3.238 miljoner kronor. Förmånen utnyttjades för drygt hälften (54 %) av barnen upp till 12 år. Antal uttagna dagar per barn var för år 1989 i genomsnitt 7,8 dagar för de barn som ersättning togs ut för. Av det antal försäkrade som uppburit tillfällig föräldrapenning var ca 41 % män och 59 % kvinnor.

För handläggning av den tillfälliga föräldrapenningen behövs samman- lagt 400 årsarbetare. Den sammanlagda kostnaden för att administrera den tillfälliga föräldrapenningen beräknas till 86 miljoner kronor, vilket utgör 2,7 % av utbetalt belopp.

1. Inledning

I detta lagstiftningsärende på socialförsäkringens område behandlas frågor om utvidgning av möjligheterna att erhålla ersättning för när- ståendevård, vissa frågor om ändringar och administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen samt förbättringar av särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. I dessa hänseenden har riksförsäkringsverket lagt fram rapporter med förslag som redovisas i det följande.

Vidare tas frågan upp om förbättringar av vårdbidraget till föräldrar som vårdar handikappade barn.

I propositionen behandlas också frågan om en lagändring för att möj- liggöra en sammanslagning av Malmö allmänna försäkringskassa och Malmöhus allmänna försäkringskassa. Slutligen aktualiseras vissajämk- ningar och rättelser av formell natur.

2. Ersättning och ledighet för närståendevård

2.1. Bakgrund och gällande bestämmelser

Den sedan den 1 juli 1989 gällande lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård innebär i korthet följande.

En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i annan enskild bostad har rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Som villkor för rätten till ersättning och ledighet för närståendevård gäller att såväl den sjuke som vårdaren är inskrivna hos allmän försäkringskassa och att vården ges i Sverige.

Ersättningen är i regel lika stor som den sjukpenning som utges per dag under de första 14 dagarna av en sjukperiod, dvs. 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för de första tre dagarna i vård— perioden och 80 % av SGI fr.o.m. den fjärde dagen med ersättning.

Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten. Det innebär att en arbetstagare har rätt till hel ledighet från arbetet under den tid han får hel ersättning och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under den tid han får halv resp. fjärdedels ersättning.

Riksförsäkringsverket har genomfört en uppföljning av reglerna om ersättning och ledighet för närståendevård. Verket har överlämnat rap- porten Uppföljning av reglerna om närståendepenning (RFV ANSER 1991 :20). I rapporten föreslås att reglerna ändras så att närståendeersätt- ning skall kunna beviljas oberoende av var den sjuke får sin vård, dvs. även i de fall vården sker på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Riksförsäkringsverkets sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

I denna fråga har genom socialdepartementets försorg hållits en hea- ring. Vid denna har deltagit representanter för riksförsäkringsverket, försäkringsöverdomstolen, länsrätten i Stockholms län, Försäkrings- kasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Handikappförbundens centralkommitté.

En redovisning av de synpunkter som lämnats vid hearingen har upp- rättats inom socialdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr S91/8229/F).

2.2. Utvidgning av möjligheterna att erhålla ersättning och ledighet för närståendevård

Mitt förslag: En ändring görs i lagen om ersättning och ledighet för närståendevård så att ersättning skall kunna beviljas även om den sjuke inte får sin vård i hemmet eller i en annan enskild bo- stad.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Hearingen: Några invändningar mot förslaget framfördes inte.

Skälen för mitt förslag: Då möjligheten till ersättning för närstående- vård infördes framhölls (prop. 1987/88: 176) bl.a. att det var en viktig livskvalitetsfråga för berörda personer att kunna vara tillsammans i en svår situation som ett allvarligt sjukdomstillstånd utgör. Det sägs därför

som mycket angeläget att närstående till svårt sjuka gavs rätt att vara ' lediga från förvärvsarbetet för att ge vård i vissa situationer under en kortare tidsperiod. '

Samtidigt framhölls att det i första hand var kommunens och lands- tingets ansvar att ge behövlig service och vård till äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service och vård fick inte innebära att närstående känner sig mer eller mindre tvingade att äta" sig vårdupp-

gifter. Det betonades i propositionen att närståendes insatser måste vara frivilliga och ett komplement till samhällets insatser. Det fanns mot denna bakgrund inte tillräckliga skäl för att ge närstående rätt till ledig- het och ersättning för den värd som behövs när den sjuke väntar i hem- met på plats vid sjukhus e.d. eller på grund av konvalescens i hemmet i stället för vid sjukhus. Tillfälligt avbruten vård vid sjukhus eller vård- hem borde inte heller i sig vara ett skäl för sådana förmåner.

I riksförsäkringsverkets rapport anförs att tillämpningen av reglerna om närståendepenning i stort sett fungerar tillfredsställande. Däremot kan enligt verkets uppfattning regeln om att vården måste bedrivas i hemmet eller i annan enskild bostad för att ersättning skall kunna utges vara svår att förstå för den enskilde. Som exempel nämns att rätten till närståendepenning upphör när den sjukes tillstånd förvärras så att en överflyttning till sjukhus blir nödvändig. Det är också relativt vanligt att närståendepemiing inte har kunnat beviljas på grund av att vården bedri— vits på sjukhus. Riksförsäkringsverket konstaterar att detta har varit fallet i drygt 12 % av alla avslagsärenden under den period (den ljuli 1989 -— 5 oktober 1990) som rapporten avser.

Enligt min uppfattning finns det mot bakgrund av riksförsäkringsver- kets rapport om hittillsvarande erfarenheter av den aktuella lagstiftning- en tillräckliga skäl att det ekonomiska stödet till närstående vårdare som avstår från förvärvsarbete förbättras så att ersättning kan lämnas även när den sjuke vårdas på sjukhus eller annan institution. En sådan åtgärd ger en väsentligt ökad möjlighet att få del av förmånen. Detta avses inte innebära något avsteg från principen att de närståendes insatser skall ses som ett komplement till samhällets vårdinsatser. Jag föreslår därför att kravet för ersättning att vården skall bedrivas i hemmet eller i annan enskild bostad slopas. Några ändringar i villkoren i övrigt för närståen- devårdsersättning behövs enligt min mening inte.

Mitt förslag leder till ändring i 4 5 lagen om ersättning och ledighet för närståendevård.

Den föreslagna utvidgningen av rätten till ersättning för närståendevård beräknas öka försäkringsutgiftema med ca 14 milj.kr. per år och ad- ministrationskostnadema med ca 2 milj.kr. per år.

3. Förenklingar i föräldraförsäkringen

Hänvisningar till S3

3.1. Bakgrund och gällande bestämmelser

Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (19622381) om allmän försäkring (AFL), består av två huvudförmåner, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning med anledning av barns födelse eller ett adoptivbams ankomst utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid flerbarnsbörd ökas antalet föräldrapenningdagar med 180 för varje barn utöver det första. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet

har vardera föräldern rätt till föräldrapenning under minst 90 av de 450 dagarna. En förälder har dock rätt att avstå från att uppbära föräldrapen- ning till förmån för den andre föräldern.

För 360 av de 450 dagarna betalas föräldrapenning ut med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, dock lägst 60 kr. per dag, den s.k. garantinivån. För återstående 90 dagar utges föräldrapenning med be— lopp enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut längst till dess har— net fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. '

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn som inte har fyllt 12 år i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut- sättning att också det barnet omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

Är barnet yngre än 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast om tillsynen av av barnet är stadigvarande ordnad eller barnet vårdas på sjukhus.

Tillfällig föräldrapenning i fall som nyss nämnts under punkterna ], 3 och 4 utges under högst 120 dagar per barn och år. I annat fall är ersätt- ningstiden högst 60 dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning utges också till förälder till ett barn som fyllt fyra och under kalenderåret högst tolv år när föräldern avstår från för- värvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole— eller fritidshemsverksamhet inom samhällets bam— omsorg i vilken barnet deltar. Dessa s.k. kontaktdagar är två per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning kan även utges för vård av ett barn som fyllt 12 men inte 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings- stöming eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård.

Tillfällig föräldrapenning utges också till fadern i samband med barns födelse eller adoption under högst tio dagar för varje nyfött eller adop- terat barn.

Såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning kan utges i form av hel, halv eller fjärdedels förmån.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 7) angav den dåvarande regeringen bl.a. att flexibiliteten inom föräldraförsäkringen i vissa fall utnyttjats på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig admini— strativ belastning hos försäkringskassoma och att reglerna i vissa fall ter sig svåröverskådliga. Riksförsäkringsverket erhöll därefter i uppdrag att utarbeta förslag till förenklingar av föräldraförsäkringen. I en rapport Administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen (RFV ANSER 1991:7) har riksförsäkringsverket lämnat förslag till vissa regeländ- ringar.

Riksförsäkringsverkets sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Rapporten har remissbehandlats. Försäkringsöverdomstolen, försäk- ringsrätten för Mellansverige, Stockholms läns allmänna försäkrings- kassa, statskontoret och Försäkringskasseförbundet har avgett yttrande. Vidare har Tjänstemännens Centralorganisation inkommit med yttrande. En remissammanställning har upprättats inom socialdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr S91/1870/F).

3.2. Utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning

Mitt förslag: Vid vård av barn som är 240 dagar gammalt eller äldre skall föräldrapenning kunna bytas ut mot tillfällig föräldra- pennning endast om det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. För- säkringsöverdomstolen framhåller dock att förslaget måste bearbetas och göras tydligare. Försäkringsrätten för Mellansverige tillstyrker förslaget såvitt avser utbyte om barnet vårdas på sjukhus. Syftet med förslaget att föräldrapenning även skall kunna utbytas mot tillfällig föräldrapenning om föräldern annars skulle ha utfört förvärvsarbete är enligt försäkrings— rätten svårt att förstå och rätten avstyrker därför förslaget i denna senare del.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 kap. 10 & första stycket AFL har en förälder i vissa situationer, vilka redovisats i det föregående, rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete. I andra stycket i samma paragraf anges att tillfällig föräldrapenning enligt första stycket utges för vård av barn vars levnadsålder understiger 240 dagar endast om tillsy- nen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjuk- hus. Enligt tredje stycket i paragrafen har en förälder till barn som fyllt fyra år till och med det kalenderår under vilket barnet fyller tolv är rätt till tillfällig föräldrapenning även när föräldern avstår från förvärvsarbe- te i samband med föräldrautbildning. besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar (kontaktdagar). I fjärde stycket slutligen regleras faderns rätt till tio dagar med tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption.

[ 4 kap. 11 & AFL första stycket föreskrivs att tillfällig föräldrapen- ning kan utges för vård av ett barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstöming eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård.

Bestämmelsen i 4 kap. 10 å andra stycket AFL, som trädde i kraft den 1 juli 1988, bygger på förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 7). I prepositionen (s. 33 f.) uttalade föredragande statsrådet bl.a. följande.

Genom föräldrapenningen får de förvärvsarbetande föräldrarna i huvudsak täckning för den inkomstförlust som uppstår under denna period. En generell möjlighet att under den pågående och ekonomiskt kompenserade föräldraledigheten ta ut tillfällig föräldrapenning vid barns sjukdom för enligt min uppfattning för långt. Beträffande barn som inte har plats i den kommunala barnomsorgen eller i annan sta- digvarande barnomsorg förordar jag därför att en regel införs om att tillfällig föräldrapenning inte skall kunna utges för vård av sjukt barn under dess första 240 levnadsdagar. De föräldrar som redan innan barnet uppnått 240 dagar ordnat en sådan mer beständig bamtillsyn som ger möjlighet att återinträda i arbetslivet berörs alltså inte av förslaget. __ För barn som vårdas på sjukhus finns skäl att göra undantag. Aven för dessa mycket unga barn bör föräldrar - liksom hittills få tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för att besöka ett barn som vårdas på sjukhuset. Av särskild betydelse är detta för föräldrar med för tidigt födda barn.

Under pågående föräldraledighet med föräldrapenning är föräldern kompenserad för det inkomstbortfall som ledigheten för med sig. Om barnet som föräldern vårdar blir sjukt saknas det därför enligt min me- ning bärande skäl för att byta ut föräldrapenningen mot tillfällig föräld- rapenning så länge som föräldern fortsätter att vårda barnet enligt tidiga- re uppgjorda planer. Detsamma gäller för det fall att något äldre syskon till barnet insjuknar och måste stanna hemma från skolan eller den kom— munala barnomsorgen. Uppbär föräldern föräldrapenning för det yngsta barnet bör det således inte finnas möjlighet att byta ut föräldrapenningen mot tillfällig föräldrapenning för vård av det äldre barnet.

För barn som vårdas på sjukhus anser jag dock att det finns skäl att göra undantag. När det är ett äldre barn i familjen som vårdas på sjuk- hus är det naturligt om föräldern inte kan fortsätta vården av det barn för vilket han uppbär föräldrapenning. Främst för att inte försvåra för- säkringskassomas handläggning anser jag att det även i det fall att sist— nämnda bam vårdas på sjukhus skall finnas möjlighet att byta ut föräl- drapenningen mot tillfällig föräldrapenning.

Förslaget berör inte barn vars levnadsålder understiger 240 dagar. För denna grupp skall alltjämt gälla bestämmelsen i 4 kap. 10 å andra stycket AFL. Den föreslagna ändringen tar således sikte på barn som har uppnått eller är äldre än 240 dagar. Eftersom jag inte finner anled- ning att ha särskilda regler i förevarande hänseende för de barn som fyllt 12 år omfattar förslaget barn vars levnadsålder är 240 dagar eller mer men som inte fyllt 16 år.

Förslaget berör inte heller förälderns möjlighet att byta ut föräldrapen- ning mot tillfällig föräldrapenning i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole— eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar, s.k. kontaktdagar.

Dessa kontaktdagar, till antalet två per barn och år utöver maximiantalet dagar i övrigt, bör kvarstå ograverade och kunna disponeras av föräl- drarna så som hittills varit möjligt.

För klarhetens skull bör framhållas att mitt förslag inte utgör något hinder för en förälder, som arbetar halvtid och är föräldraledig på halv- tid, att samma dag uppbära såväl halv föräldrapenning som halv tillfällig föräldrapenning. Förutsättningen är dock att föräldern på grund av t.ex. sjukdom hos barnet måste avstå från förvärvsarbete.

Riksförsäkringsverket har föreslagit att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges för tid då annars föräldrapenning skulle ha uppburits också om föräldern kan styrka att han annars skulle ha utfört förvärvsarbete. Förslaget tar sikte på situationen då en förälder avser att avbryta en löpande föräldrapenningperiod och återgå i förvärvsarbete, men inte hinner anmäla denna förändring till försäkringskassan förrän det står klart att barnet insjuknat och föräldern därför inte kan gå till arbetet. Om barnet insjuknar dagen efter en period med föräldrapenning före- ligger enligt reglema i övrigt rätt till tillfällig föräldrapenning om föräl- dern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. Någon regel med den av riksförsäkringsverket föreslagna utformningen bör därför inte införas. Däremot bör det finnas möjlighet för försäkringskassan att begära att föräldern styrker att han skulle ha utfört förvärvsarbete den aktuella dagen. En komplettering i detta avseende bör tas in i 4 kap. 13 & AFL.

3.3. Utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning

Mitt förslag: Sjukpenning för tid under vilken en försäkrad an- nars skulle ha uppburit föräldrapenning skall kunna utges endast i den utsträckning som den försäkrade är ur stånd att vårda barnet.

Försäkringskassan ges möjlighet att, när det finns skäl till det, kräva att den försäkrade genom läkarintyg styrker att sjukdomen hindrar honom från att vårda barnet.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks. Försäkringsöverdomstolen anser dock att lagförslaget inte tillgodoser kravet på exakthet och att lagtexten bör kompletteras med en särskild mening som uttryckligen tar sikte på en föräldraledig person som på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Försäkringskasseförbundet framför liknande synpunkter. Försäkringsrätten för Mellansverige anser att det blir svårt att bedöma om föräldern kunnat vårda barnet och föreslår att man borde kräva dels intyg av läkare eller distriktssköterska, dels utredning om vem som vårdar barnet. Statskontoret förordar att rätten till sjukpenning i sam- band med föräldraledighet i första hand baseras på objektiva grunder som exempelvis att den andre föräldern avstår från eget förvärvsarbete för att överta vården av barnet och därvid ansöker om föräldrapenning.

Skälen för mitt förslag: I 3 kap. 8 5 första stycket AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1992 föreskrivs att det vid bedömningen i ett sjuk- penningärende av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbets- tid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsva- rande mån den dagen.

Eftersom föräldern under pågående föräldraledighet med föräldrapen- ning är kompenserad för det inkomstbortfall som ledigheten för med sig, bör det enligt min mening inte vara möjligt för en förälder att byta föräl- drapenning mot sjukpenning om föräldern ändå har förmågan att utföra sysslan att vårda barnet. Jag föreslår därför att lagregleringen ändras så att, vid prövning av rätten till sjukpenning för sjukdomstid då föräldern annars skulle ha uppburit föräldrapenning, arbetsförmågans nedsättning bedöms enbart med hänsyn till förälderns förmåga att vårda barnet.

För att försäkringskassan skall ha möjlighet att bedöma om förutsätt- ningama för att byta föräldrapenning mot sjukpenning är uppfyllda bör kassan ha rätt att kräva läkarintyg om förälderns sjukdom och dess in— verkan på hans förmåga att vårda barnet. Det innebär emellertid inte hinder mot att kassan godtar också utlåtande eller intyg från annan vård- personal, t.ex. sjuksköterska, under förutsättning att försäkringskassan kan göra sin bedömning med ledning av detta.

De under avsnitten 3.2 och 3.3 redovisade förslagen beräknas minska de sammanlagda försäkringsutgiftema med 396 milj.kr. och administra- tionskostnadema med ca 18 milj.kr.

3.4. Uppdelning av föräldrapenningdagar mellan föräldrarna

Min bedömning: Rätten för varje förälder att vid gemensam vårdnad om barnet uppbära föräldrapenning under minst 90 dagar bör kvarstå.

Riksförsäkringsverkets förslag: Föräldrarna skall själva få bestämma hur föräldrapenningdagama skall fördelas mellan dem utan att formellt behöva överlåta visst antal dagar.

Remissinstanserna: Remissinstansema tillstyrker förslaget. Tjänste- männens Centralorganisation avstyrker förslaget. Enligt försäkringsöver- domstolen bör även en följdändring göras i det aktuella lagrummet.

Skälen för min bedömning: I 4 kap. 3 & tredje stycket AFL anges att, om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, varje förälder har rätt att uppbära föräldrapenning under minst 90 dagar av det för föräldrarna sammanlagt medgivna dagantalet. Av fjärde stycket i samma paragraf framgår att en förälder, som ensam har vårdnaden om barnet, har rätt att själv uppbära ersättning för samtliga föräldrapenningdagar.

Femte stycket i paragrafen föreskriver att en förälder, efter skriftlig anmälan till försäkringskassan, kan avstå rätt att uppbära föräldrapen- ning till förmån för den andra föräldern.

Frågan om ett slopande av bestämmelsen om uppdelning av ersätt- ningstiden mellan föräldrarna behandlades i propositionen (prop. 1984/85:78) om förbättringar inom föräldraförsäkringen, havandeskaps- penningen och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen. Departe- mentschefen konstaterade bl.a. (s. 57) att statistik över uttag av föräldra- penning tydde på att reglerna om fördelning av dagar inte hade medfört att fäder som får sig tilldelade särskilda föräldrapenningdagar tar ut mer föräldrapenning än andra fäder. Enligt departementschefen var det ange- läget att det skedde en fortsatt utjämning när det gällde föräldrarnas vårdansvar för barnen. Inriktningen borde vara att föräldraförsäkringens ersättningsdagar — efter den första tiden efter barnets födelse — i princip skulle tas ut lika av båda föräldrarna. Han var därför inte beredd att ta upp ett förslag om att ersättningsdagama inom den sammanslagna föräl- drapenningen (föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning) skulle tillkomma föräldrarna gemensamt utan särskild fördelning mellan dem.

Nuvarande regler om uppdelning av rätten till ersättningsdagar har till syfte att stimulera fäderna att öka sitt uttag av föräldrapenning. Riks— försäkringsverkets förslag skulle, om det genomfördes, innebära en viss administrativ avlastning för försäkringskassoma. Det kan emellertid befaras försvåra för fäderna att utnyttja föräldraledigheten. Hittills har deras uttag av föräldrapenning varit av relativt blygsam omfattning. Mot bakgrund härav och då förslaget har betydande nackdelar från jämställd- hetssynpunkt är jag inte beredd att lägga fram ett förslag av nu aktuell innebörd.

3.5. Föräldrapenningens storlek

Min bedömning: Reglerna om i vilken tidsföljd föräldrapenning skall tas ut bör inte ändras.

Riksförsäkringsverkets förslag: Föräldrapenning med belopp enligt garantinivån skall få tas ut först sedan föräldern förbrukat samtliga för— äldrapenningdagar med belopp motsvarande sjukpenningen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Tjänste— männens Centralorganisation avstyrker förslaget. Stockholms läns all- männa försäkringskassa framhåller att förslaget inte innebär någon re- sursbesparing om det leder till att föräldrarna växlar ersättningsnivåer i stället för att varva sjukpenningdagar med garantidagar. Försäk- ringsöverdomstolen anser att förslaget torde motverka syftet att stimu- lera fäderna att ta ut föräldrapenning. Om modem varit föräldraledig under barnets första tid är sannolikheten stor att sjukpenningdagama är utnyttjade när det blir aktuellt för fadern att vara föräldraledig, varför

han får nöja sig med garantipenning. I fall där modern vid barnets födel- se har en låg sjukpenninggrundande inkomst hon är t.ex. studerande eller har ganska nyligen inträtt i förvärvsarbete — innebär nuvarande regler en möjlighet att skjuta upp uttaget av föräldrapenning tills barnet fyllt åtta år. Därmed kan den sjukpenninggrundande inkomsten höjas och föräldrapenning uttas på en högre nivå. För dessa föräldrar kan'det vara en fördel att först ta ut garantidagama och skjuta upp uttaget av sjukpenningdagar, åtminstone en del av dem, till ett senare tillfälle då deras sjukpenningnivå blivit högre. En reglering i enlighet med förslaget skulle omöjliggöra ett sådant val. Vidare blir det omöjligt för en förälder att förkorta sin arbetstid med en fjärdedel och samtidigt få hel garanti- penning, innan samtliga sjukpenningdagar är förbrukade.

Skälen för min bedömning: Av 4 kap. 6 & AFL första -— fjärde styckena framgår följande. Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kr. om dagen (garantinivå). En förälder har rätt till föräldrapenning med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning under de första 180 dagarna av ersättningstiden om han varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån under 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunk— ten härför. Enligt detta kvalifikationsvillkor skall dessa 180 dagar alltid avräknas från de 360 sjukpenningdagama oavsett om ersättning betalas ut enligt garantinivån eller sjukpenningnivån.

Av de övriga 270 ersättningsdagama ersätts 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utan krav på viss tids sjukpenning- försäkring över garantinivån och 90 dagar med belopp enligt garantini— vån. Dessa dagar kan tas ut utan särskild tidsföljd.

Vid flerbarnsbörd utges för varje barn utöver det första föräldrapen- ning för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

De nuvarande reglerna möjliggör en betydande flexibilitet i använd- ningen av förmånen. Detta är ett positivt inslag som i möjligaste mån bör bevaras. Möjligheten att förutom vad gäller de första 180 dagarna — ta ut föräldrapenningdagar utan särskild tidsföljd innebär att föräld- rarna kan växla dagar på sjukpenningnivå med dagar enligt garantinivån för att få en jämnare inkomst under föräldraledigheten. Detta medför förvisso att den administrativa belastningen för försäkringskassoma blir avsevärd. Såsom framhållits under remissbehandlingen finns det emeller- tid skäl att anta att en ändring av förevarande slag skulle motverka syftet att stimulera fäderna att öka sitt uttag av föräldrapenning. Om fadern är hänvisad till att huvudsakligen ta ut föräldrapenning enligt garantinivån, vilket kan bli fallet om modern är hemma under barnets första tid, är det lätt att inse att hans intresse att stanna hemma med barnet avtar. Detta är en icke önskvärd utveckling och förslaget kan därför starkt kritiseras från jämställdhetssynpunkt. Jag är således inte beredd att föreslå en ändring med denna innebörd.

3.6 Hel, halv eller fjärdedels ersättning .

Min bedömning: Någon ändring av reglerna om beräkningen av föräldrapenning bör inte göras.

Riksförsäkringsverkets förslag: När föräldern förvärvsarbetar högst hälften eller tre fjärdedelar av normal arbetstid under en period för vilken föräldrapenning skall betalas ut kan halv respektive fjärdedels föräldrapenning utges för varje dag i perioden oavsett arbetstidens för- läggning per dag.

Remissinstanserna: Remissinstansema tillstyrker förslaget. Försäk- ringsöverdomstolen är dock tveksam och anser bl.a. att förslaget innebär en förändrad syn på föräldraförsäkringen. Den nuvarande lagstiftningen är uppbyggd kring tidsbegreppet dag. Med den nu föreslagna ändringen kan enligt domstolen kravet på vård av barn inte upprätthållas, eftersom föräldrapenning då skulle kunna utges även för dagar då föräldern för— värvsarbetar hela dagen. Domstolen framhåller vidare att rätten till föräldrapenning styr en förälders rätt till ledighet från förvärvsarbetet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och att följdändringar erfordras också i denna lag och i andra författningar.

Skälen för min bedömning: Enligt 4 kap. 7 5 första stycket AFL utges hel föräldrapenning för dag med belopp motsvarande förälderns sjukpenning när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller fjärdedels föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Riksförsäkringsverkets förslag har vissa förtjänster. Det ger utrymme för en bättre kompensation till dem som arbetar s.k. koncentrerad deltid och leder till en något minskad arbetsbelastning hos försäkringskassoma.

Med den av riksförsäkringsverket föreslagna ändringen skulle föräldra- penning kunna utges även för dagar då föräldern förvärvsarbetar hela dagen. Som framhållits under remissbehandlingen är ett sådant förslag inte förenligt med hittillsvarande principer inom föräldraförsäkringen, eftersom försäkringsförmånema är uppbyggda som ersättning för dag då föräldern vårdar barn. Lagstiftningen anger också som ett krav att föräl- dern avstår från förvärvsarbete under den tid för vilken föräldrapenning utges. Med denna konstruktion anger lagen närmare hur mycket en förälder högst får arbeta per dag för att få rätt till föräldrapenning.

Riksförsäkringsverkets förslag får också, som försäkringsöverdom— stolen påpekat, återverkningar i annat hänseende som inte är tillfreds- ställande klarlagda. Rätten till föräldrapenning styr nämligen till vissa delar en förälders rätt till ledighet från förvärvsarbetet enligt lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Denna sakliga och författnings- tekniska koppling gör att förslaget inte kan genomföras utan särskilda överväganden avseende bl.a. rätten till ledighet.

Mot bakgrund av vadjag nu redovisat är jag inte beredd att på förelig— gande underlag föreslå ändring beträffande beräkningen av föräldrapen— ning enligt 4 kap. 7 & AFL.

4. Vårdbidrag för handikappade barn

4.1. Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 4 & AFL utges vårdbidrag till förälder som vårdar barn under 16 års ålder som under minst sex månader behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstöming eller annat handikapp. Vid bedömning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkost- nader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdbidraget utges med belopp motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott. Det innebär att det årliga bidraget fr.o.m. år 1991 utgör 200, 100 resp. 50 % av basbeloppet. Vårdbidraget är i princip skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan viss del bestämmas som ersättning för merkostna— der. Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen har fyra nivåer nämligen 18, 36, 53 resp. 69 % av basbeloppet. Vårdar föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.

Om ett barn för vilket helt eller halvt vårdbidrag utges enligt 9 kap. 4 & AFL avlider, kan enljgt 4 a 5 i samma kapitel vårdbidrag utges för viss tid till efterlevande föräldrar. Därvid uppgår vårdbidraget till halv förmån, om bidrag dessförinnan lämnades som hel förmån, och annars till en fjärdedels förmån. Hade viss del av vårdbidraget bestämts som merkostnadsersättning skall motsvarande del av efterlevandebidraget anses utgöra sådan ersättning.

4.2. Vårdbidragets storlek

Mitt förslag: Helt vårdbidrag skall utgöra 2,5 basbelopp och partiell förmån proportionell andel därav.

Skälen för mitt förslag: Vården av ett handikappat barn hemma ställer stora krav på en familj, särskilt där en av föräldrarna helt eller delvis måste avstå från förvärvsarbete, något som kan skapa en besvärlig ekonomisk situation. Helt bidrag uppgår vid oförändrade regler under år 1992 till två basbelopp eller 67 400 kr. per år. Storleken på nuvarande vårdbidrag står inte i god relation till det merarbete som en förälder till ett handikappat barn utför. Det är därför angeläget att vårdbidraget höjs påtagligt.

Jag föreslår därför att vårdbidraget höjs så att helt vårdbidrag mot- svarar 2,5 basbelopp och de partiella förmånerna en proportionell andel därav. Denna höjning innebär att ett helt vårdbidrag uppgår till 84 250 kr., dvs. en förbättring med drygt 1 400 kr. i månaden. Höj- ningen av det hela och de partiella bidragen leder automatiskt till att också den pensionsgrundande inkomsten ökar. För närvarande kan föräl- der som uppbär en fjärdedels vårdbidrag medges merkostnadsersättning motsvarande 18 eller 36 % av basbeloppet. I och med att en fjärdedels vårdbidrag höjs till 0,625 basbelopp kan även merkostnadsersättning med 53 % av basbeloppet medges.

4.3. Vårdbidragets förmånsnivåer

Mitt förslag: Vårdbidraget skall kunna utges på en ny förmåns- nivå, nämligen tre fjärdedelar av helt vårdbidrag.

Skälen för mitt förslag: Vårdbidraget utges enligt gällande regler på tre olika nivåer, nämligen en fjärdedels, halvt resp. helt vårdbidrag. Halvt vårdbidrag utgör ett basbelopp och helt vårdbidrag två basbelopp. Den som uppbär halvt vårdbidrag på grund av att barnet är i behov av sådan vård— och tillsyn som i sig berättigar till halvt vårdbidrag kan inte få sina merkostnader täckta så länge det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning inte räcker till helt vårdbi- drag. Steget mellan ett halvt vårdbidrag och ett helt vårdbidrag innebär att en stor grupp av föräldrar inte får ersättning för en betydande del av sina merkostnader eller ersättning för viss del av den särskilda tillsynen och vården. För att överbrygga denna klyfta mellan ett halvt vårdbidrag och helt vårdbidrag föreslår jag att vårdbidraget skall kunna utges med tre fjärdedelar av ett helt vårdbidrag. Förslaget innebär att en familj, som har halvt vårdbidrag med för närvarande 33 700 kr. per år och blir berättigad till bidrag på den nya nivån, får en förbättring med 2 457 kr. i månaden inkl. den allmänna höjningen av vårdbidraget med 25 %.

4.4. Merkostnadsersättning vid helt vårdbidrag

Mitt förslag: Om tillsyns— och vårdbehovet för ett barn uppfyller kravet för att vårdbidrag skall utges som helt bidrag skall ersätt- ning för merkostnader som motsvarar minst 18 % av basbeloppet utbetalas som en skattefri ersättning utöver annars gällande maxi- mibelopp för vårdbidraget.

Skälen för mitt förslag: Där tillsyns— och vårdbehovet för ett barn är så stort att det ensamt räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag kan ett behov av ersättning för merkostnader inte tillgodoses enligt gällande regler. Detta blir följden av att den skattefria merkostnadsersättningen

för vården av ett barn med stort vårdbehov och stora merkostnader reducerar ersättningen för själva vårdinsatsen. Förhållandet påverkar också vårdarens pensionsgrundande inkomst negativt. För att avhjälpa dessa brister vid helt vårdbidrag föreslår jag att merkostnadsersättning med 18, 36, 53 eller 69 % av basbeloppet skall kunna betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag, 2,5 basbelopp, om merkostnadema uppgår till minst de nämnda procentandelama av basbeloppet. Detta innebär — utöver höjningen av vårdbidraget i övrigt — en förbättring för den enskilde med 505. 1 011, 1 488 resp. 1 937 kr. per månad.

När merkostnadsersättning på nu angivet sätt betalas ut utöver annars gällande maximibelopp blir följden att den pensionsgrundande delen av vårdbidraget ökar väsentligt jämfört med nuläget.

5. Särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

5.1. Bakgrund och gällande bestämmelser

Särskilt pensionstillägg till folkpension för vård av sjukt eller handi- kappat barn (SPT), som infördes den 1 januari 1991, är avsett att kom- pensera föräldrar som på grund av värden har gått miste om förvärvsin— komster och därmed fått låg eller ingen ATP (prop. 1989/90:117, SfU20, rskr. 347). Bestämmelser om tillägget finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.

För att få SPT skall föräldern ha vårdat barnet i minst tio år samtidigt som barnet under en större del av vårdåret uppburit vårdbidrag enligt de regler som gällde före 1974 eller hel förtidspension/sjukbidrag jämte handikappersättning. SPT utges per kalenderår med som lägst 25 % av basbeloppet om 10 vårdår finns och som högst med 50 % av basbe- loppet om föräldern förvärvat 15 vårdår. SPT är befriat från inkomst- skatt och reducerar inte kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT).

Riksförsäkringsverket har i en rapport till socialdepartementet redo- visat en uppföljning av lagen om SPT (RFV AN SER 1991:14). Uppfölj- ningen har avsett tillämpningen av den nya lagen, handläggningsrutiner och den antalsmässiga utvecklingen. Avsikten med uppföljningen har också varit att undersöka om syftet med lagen har tillgodosetts.

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsverkets rapport avgetts av försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätten för Mellansverige, Stockholms läns allmänna försäkringskassa, statskontoret och Försäk- ringskasseförbundet.

I korthet har riksförsäkringsverket uppföljningsrapport gett vid handen att ca 65 % av ansökningarna om SPT avslogs under tiden januari -— april 1991.

Den främsta orsaken till avslag på SPT var att barnet inte uppburit erforderliga förmåner som vårdbidrag, förtidspension eller sjukbidrag jämte handikappersättning under vårdtiden (ca 35 %). Ca 22 % av av- slagen berodde på att den sökande inte hade minst 10 vårdår utan pen— sionspoäng och ca 20 % på att vårdrekvisitet inte ansågs vara uppfyllt.

5.2. Vårdrekvisitet

Mitt förslag: Lagstiftningen ändras så att kortare uppehåll i vår- den av barn inte skall utgöra ett hinder för rätt till vårdår.

Riksförsäkringsverkets förslag: Vårdrekvisitet mildras, så att kortare avbrott i form av barnets vistelse på skola, dagcenter eller dylikt inte skall vara ett hinder för att en förälder skall få tillgodoräkna sig vårdår.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 5 lagen om SFT krävs bl.a. för att vårdår skall få tillgodoräknas att föräldern under större delen av året har vårdat sjukt eller handikappat barn. 1 förarbetena (prop. 1989/90:117) gavs exempel på situationer där rätten till vårdår inte ansågs inskränkt på grund av att barnet någon eller några timmar vistades utanför hem- met. RFV har i sin uppföljning av lagen om SPI" kunnat konstatera att olika försäkringskassor har haft olikartad bedömning av vårdrekvisitet. AV 1 200 ansökningar om SPT som kom in till försäkringskassoma under tiden januari april är 1991 har, enligt riksförsäkringsverkets rapport, 430 resulterat i att SPT beviljats och ca 735 i avslag. Av dessa avslag berodde, som tidigare nämnts, ca 20 % på att vårdrekvisitet inte ansågs uppfyllt. Avslagen på grund av att vårdrekvisitet inte har ansetts uppfyllt berodde till övervägande delen på att barnet har vistats inom skola eller dagverksamhet mer än några få timmar varje dag eller mer än en hel dag per vecka.

Som framhållits i specialmotiveringen till lagförslagen i propositionen 1989/901117 måste förälderns bundenhet till följd av vården av barnet räknas in vid bedömningen av rätten att få tillgodoräkna sig vårdår. Jag föreslår därför att lagen om SPT ändras så att kortare avbrott i föräl- derns vård av barn inte skall kunna vara ett hinder för att få tillgodo— räkna sig vårdår. Med sådana kortare avbrott avser jag situationer där barnet under del av dygnet vistats i förskola, skola, dagcenter eller lik- nande eller andra kortare avbrott i vården som inte väsentligt påverkar vårdarens bundenhet till vårduppgiften.

5.3. Lägsta antal vårdår och storleken på särskilt pensionstillägg

Mitt förslag: Det lägsta antalet vårdår som berättigar till SPT ändras från tio till sex vårdår. SPT skall utges med 5, 10, 15 respektive 20 % av basbeloppet till förälder som tillgodoräknats sex, sju, åtta respektive nio vårdår.

Skälen för mitt förslag: Föräldrar som har vårdat ett sjukt eller handi- kappat barn i nio år får enligt gällande regler ingen ersättning för detta i form av SPT, eftersom det krävs minst tio vårdår utan pensionspoäng för att få SPT . Föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handi— kappat barn inte haft möjlighet att förvärva pensionspoäng innan föräld— rarna uppnått pensionsåldern kan i praktiken bli utestängda från rätten till SPT genom att de inte hinner tillgodoräkna sig tio vårdår fr.o.m. det första år (1964) som vårdår kan tillgodoräknas. Genom att det nuvaran- de lägsta antalet vårdår är tio för rätt till SPT uppstår påtagliga tröskel- effekter i ersättningen till föräldrar som vårdat barn i nio, åtta, sju res- pektive sex år genom att dessa helt utestängts från SPT . Riksförsäk- ringsverkets uppföljning visar, som tidigare nämnts, att detta är den näst vanligaste anledningen till att SPT avslås (ca 22 %).

Jag föreslår därför att lagstiftningen ändras så att föräldrar som kan tillgodoräknas minst sex vårdår skall kunna bli berättigade till SPT.

Jag föreslår vidare, i kongruens med nuvarande lagstiftning, att ersätt- ningen för sex vårdår skall utgöra 5 % av basbeloppet, och ökas med 5 procentenheter för varje vårdår därutöver.

5.4. Tillgodoräknande av vårdår för förälder född före år 1911

Mitt förslag: Lagstiftningen förtydligas så att det klart framgår att föräldrar födda före år 1911 kan tillgodoräkna sig det 65:e lev- nadsåret som ett vårdår.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: När pensionsåldern år 1976 sänktes från 67 till 65 år begränsades möjligheten att tjäna in pensionspoäng till att gälla t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år. För personer födda under något av åren 1911 - 1927 gällde dock fortsättningsvis att de kunde förvärva pensionspoäng även för det 65:e året. De som var födda år 1910 eller tidigare hade redan fyllt 65 år när denna ändring genomför- des, varför endast personer födda under något av åren 1911 — 1927 kom att omfattas av övergångsbestämmelsema.

För tillämpningen av lagen om SPT har det betydelse om även perso- ner födda före år 1911 kan få tillgodoräkna sig vårdår under det 65:e levnadsåret. Jag föreslår därför att lagen förtydligas så att det av lag- texten framgår att denna möjlighet finns.

6. Sammanslagning av försäkringskassor

6.1. Inledning

De allmänna försäkringskassoma handlägger enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på lokal och regional nivå. Det finns 26 allmänna försäkringskassor, en i varje landsting respektive kommun som inte tillhör något landsting. Varje försäkringskassa leds av en styrelse. '

I en framställning den 25 mars 1991 har styrelsen för Malmöhus all- männa försäkringskassa föreslagit att kassan skall sammanläggas med Malmö allmänna försäkringskassa. Som främsta motiv anges att resurser härigenom kan frigöras för satsning på åtgärder i kampen mot ohälsan.

[ föregående års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 Del 11, s. 48) anförde dåvarande socialministern mot bakgrund av Malmöhus- kassans skrivelse att åtgärder borde övervägas för att ge de två försäk- ringskassoma möjlighet att gå samman.

Härefter inkom under hösten 1991 skrivelser dels från vice ordföran- den i Malmökassan, dels från den s.k. chefsgruppen vid samma kassa, i vilka uttalas stöd för ett samgående med Malmöhuskassan. I anslutning till skrivelsema har översänts protokollsutdrag från styrelsesammanträde i Malmökassan den 9 december 1991. Av utdraget framgår att styrelsen vid sammanträdet beslöt bordlägga ärende om samgående mellan försäk- ringskassoma i Malmö stad och Malmöhus län för att tas upp i samband med verksamhetsplanering i mars 1992. De borgerliga ledamöterna anmälde avvikande mening och ställde sig positiva till ett samgående samt yrkade att en för båda kassorna gemensam utredning snarast borde komma till stånd.

[ årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 6, s. 29) har jag anfört att avsikten är att föreslå regeringen att förelägga riksdagen för- slag om lagändring som innebär att en" försäkringskassas verksamhets- område kan omfatta mer än ett landsting eller kommun. Jag återkommer nu i frågan.

6.2. Nuvarande organisationsbestämmelser

Enligt 18 kap. ] & AFL skall det finnas en försäkringskassa för varje landsting samt varje kommun som inte tillhör något landsting. lfrågavarande lagparagraf i dess lydelse före år 1975 innehöll även en bestämmelse om att försäkringskassas verksamhetsområde då särskilda förhållanden förelåg fick omfatta två landstingskommuner eller en lands-

tingskommun och kommun som inte tillhörde en landstingskommun. Det ankom på Kungl. Maj:t att förordna om antalet försäkringskassor och deras verksamhetsområden.

I den proposition (prop. 1974: 167) som låg till grund för slopandet av specialbestämmelsen i fråga om försäkringskassas verksamhetsområde angavs som motiv att bestämmelsen kunde utgå då det vid den tid- punkten i praktiken inte fanns någon kassa vars verksamhetsområde omfattade två landstingskommuner.

Vid AFL:s ikraftträdande år 1963 var antalet försäkringskassor 30, nämligen en för varje landstingskommun och en för varje stad som inte tillhörde sådan kommun. De båda landstingskommunema i Kalmar län tillhörde dock samma kassa.

Fr.o.m år 1971, sedan de dåvarande kassorna för Stockholms stad och Stockholms län slagits samman, samtidigt som staden inträdde i lands- tingskommunen, har antalet försäkringskassor varit 26.

I en försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller flera social- försäkringsnämnder (18 kap. 6 5 AFL).

Försäkringskassas styrelse skall enligt 18 kap. 7 5 AFL bestå av ord- förande och vice ordförande vilka utses av regeringen samt fyra ledamö— ter som utses av landstinget eller, där fråga är om en kassa vars verk- samhetsområde utgörs av kommun, av kommunfullmäktige. Härutöver får i styrelsearbetet delta två personalföreträdare. I styrelsen för Stock— holms läns allmänna försäkringskassa utser landstinget sex ledamöter.

Förtroendevalda medverkar i försäkringskasseverksamheten även i socialförsäkringsnämndema. Sådan nämnd skall enligt 18 kap. 20 & AFL bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av regeringen. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på arbets— marknaden och väljs tre av landstinget. Om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, skall tre ledamöter väljas av kommunfullmäktige i stället för av landstinget.

6.3. Nya regler om försäkringskassomas organisation

Mitt förslag: En försäkringskassas verksamhetsområde skall un- der särskilda förhållanden kunna omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som inte tillhör något landsting. I sådant fall skall antalet styrelseledamöter vara åtta i stället för sex. Härtill kommer två personalföreträdare. Det skall ankomma på regeringen att förordna om sådant undantag från huvudregeln och då även om antalet ledamöter i styrelse och socialförsäkrings- nämnd som skall utses av vartdera landstinget respektive lands- tinget och kommunen.

Skälen för mitt förslag: Det är av stor vikt att eftersträva en effektiv användning av offentliga resurser. Med hänsyn till den utveckling som skett under senare tid på socialförsäkringsområdet kan det under vissa förhållanden vara lämpligt att en försäkringskassas verksamhetsområde omfattar mer än ett landsting eller en kommun, bl.a. för att i ett sam- manhängande tätortsområde medge en väl fungerande uppläggning av arbetet med den aktiva rehabiliteringen.

De utvidgade arbetsuppgifter inom rehabiliteringsområdet som försäk— ringskassoma har fr.o.m. den 1 januari 1992 innebär bl.a. kraftigt ökade kontakter med arbetsgivare i frågor som gäller de anställdas hälsa och arbetsgivarens åtgärder för rehabilitering. I de fall den försäkrades ar- betsplats ligger inom en annan försäkringskassas område än där han är inskriven kan en rationell uppläggning av försäkringskassomas arbete kompliceras. Detta förhållande är särskilt framträdande i Malmö— området, där nuvarande organisation med två försäkringskassor, Malmö och Malmöhus, innebär mindre gynnsamma förutsättningar för en ratio- nellt fungerande verksamhet. Många försäkrade som tillhör den ena kassan har sin arbetsplats inom den andra kassans verksamhetsområde. Uppdelningen av detta geografiska område på två försäkringskassor innebär olägenheter även när det gäller det allt viktigare samarbetet med sjukvården liksom samarbetet med övriga myndigheter på länsnivå.

Som framhållits av dem som är verksamma inom dessa försäkrings- kassor skulle en sammanslagning till en kassa innebära stora admini- strativa fördelar för kassaverksamheten, för de försäkrade och för före- tag, myndigheter m.fl. i länet. Jag anser det därför angeläget att lagstift— ningen anpassas så att en sådan sammanläggning kan genomföras.

En ökning av antalet ledamöter i styrelsen för en kassa med utvidgat verksamhetsområde är enligt min mening motiverad. Enligt nuvarande bestämmelser är antalet styrelseledamöter åtta i Stockholmskassan och sex i övriga kassor, exklusive personalföreträdare. Jag föreslår att en försäkringskassa med ett verksamhetsområde som omfattar mer än ett landsting skall ha åtta ledamöter. Härtill kommer två personalföreträda— re. Med hänsyn till att antalet invånare inom skilda landstings verksam— hetsområden kan variera kraftigt finner jag att det bör ankomma på regeringen att förordna om antalet ledamöter som skall utses av vartdera landstinget respektive av landstinget och kommunen.

Socialförsäkringsnämndema, som till antalet är 167 för hela landet, skall i princip svara för beslut i vissa individuella ärenden som härrör från en viss del av en försäkringskassas geografiska område. Mot bak- grund härav finnerjag att det i likhet med vad jag föreslagit i fråga om styrelserna bör ankomma på regeringen att, då kassans område omfattar två landsting eller ett landsting och en kommun som inte tillhör något landsting, förordna om fördelningen mellan landsting respektive mellan landsting och kommun när det gäller att utse ledamöter i socialförsäk- ringsnämnder.

Vad jag nu sagt föranleder ändring i 18 kap. 1, 7 och 20 åå AFL.

3 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 106

Möjligheten för de båda försäkringskassoma i Malmöhus län att sam- manläggas till en kassa bör öppnas per den 1 juli 1992 då den nuvarande mandatperioden för ledamöterna i kassomas styrelser och socialförsäk- ringsnämnder löper ut. Jag bedömer också att erforderligt förbere- delsearbete skall kunna klaras så att den nya organisationen kan träda i kraft nämnda dag. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att ge riksför- säkringsverket i uppdrag att efter samråd med berörda försäkringskassor och Försäkringskasseförbundet vidta erforderliga åtgärder 1 anslutning till genomförandet.

Organisationsförändringen beräknas på sikt innebära minskade kost- nader för administrativ personal, lokaler m. m. Drygt hälften av dessa besparingar bör få behållas inom försäkringsadministrationen, bl.a. för att kunna användas för ökade rehabiliteringsinsatser vid den nybildade kassan och därmed bidra till besparingar vad gäller försäkringsköstna- derna.

Vad beträffar frågan om en mer generell översyn av kassaorganisatio- nen bör denna tas upp först efter det den mera övergripande frågan om länsindelning m.m. övervägts.

7. Terminologisk ändring i 18 kap. 14 & AFL

Mitt förslag: Ordet årsberättelse i 18 kap. 14 & AFL byts ut mot

årsredovisning.

Skälen för mitt förslag: Efter utgången av varje räkenskapsår skall de allmänna försäkringskassoma på sätt anges i 18 kap. 14 å andra stycket AFL avlämna en årsberättelse, innefattande förvaltningsberättelse, resul- taträkning och balansräkning för det senast förflutna budgetåret. Regler- na överensstämmer till sitt sakliga innehåll väl med vad som gäller för statliga myndigheter i allmänhet enligt budgetförordningen (l989:400) i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991. Vissa kompletterande föreskrifter, som krävs för försäkringskasseområdet, kommer att utfärdas av riksför- säkringsverket. Den skillnad som därefter kvarstår är att statliga myn- digheter skall avlämna årsredovisning enligt budgetförordningen och försäkringskassoma årsberättelse enligt 18 kap. 14 & AFL. För att und- vika att denna terminologiska skillnad leder till oklarhet och missför— stånd bör ordet årsberättelse bytas ut mot årsredovisning i nämnda para- graf. Härigenom sker också en anpassning till aktiebolagslagens termi- nologi i detta avseende.

8. Rättelse av vissa övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Rättelser görs i lagtexten till vissa övergångsbestäm- melser till lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om statligt personskadeskydd.

Skälen för mitt förslag: Med anledning av att avdrag inte längre skulle göras på sjukpenning vid sjukhusvård företogs i december 1991 vissa ändringar i socialförsäkringslagstiftningen med verkan fr.o.m. år 1992 (prop. 1991/92:19, SfU3, rskr. 38). Bl.a. ändrades punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelsema till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och punkt 1 av ikraftträdande- och övergångs- bestämmelsema till lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, i båda fallen med ikraftträdande den 1 januari 1992 (SFS 1991: 1642 resp. 1991:1644). Därvid beaktades av förbiseende inte att samma författ- ningsrum hade ändrats i juni 1991 genom lagen (1991 : 1049) om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring resp. lagen (1991: 1051) om ändring 1 lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd även dessa lagar med ikraftträdande den 1 januari 1992. Ändringarna av de aktuella författningsrummen genom de sistnämnda ändringslagama medtogs därför inte vid ändringstillfället i december 1991. Rättelser bör därför göras så att de ändringar som beslöts genom lagen 1991 : 1049 och lagen 1991:1051 kommer till uttryck i övergångsregleringen till lagen om arbetsskadeförsäkring resp. till lagen om statligt personskadeskydd. Lagändringar i enlighet härmed föreslås träda i kraft den 1 juli 1992 och avses kunna tillämpas beträffande ersättning för tid från och med den 1 januari 1992.

9. Ikraftträdande

Förslagen bör genomföras den 1 juli 1992. De nya bestämmelserna i fråga om utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning resp. mot sjukpenning bör tillämpas första gången vid ersättningsfall avseende tillfällig föräldrapenning eller sjukpenning som inträffar efter lagänd- ringarnas ikraftträdande den 1 juli 1992. De hittills gällande reglerna i fråga om närståendevårdsersättning, vårdbidrag och särskilt pensions- tillägg bör fortfarande gälla i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag bör det regleras när de nya bestämmelserna om tre fjärdedels förmån och om särskild merkostnadsersättning vid helt vårdbidrag skall tillämpas första gången. Förslag till övergångsregler läggs fram i dessa hänseen- den.

10. Anslagsfrågor Femte huvudtiteln 10.1 C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

10.1.1 C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

1990/91 Utgift 2 554 155 889 1991/92 Anslag 2 550 000 000 1992/93 Förslag 2 832 000 000

Regeringen har i 1992 års budgetpropoposition (prop. 1991/92:100 bil. 6) föreslagit riksdagen att. i avvaktan på en särskild proposition rörande förändringar i föräldraförsäkringen, till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar — vid oförändrade regler — anslagsbe- hovet för föräldraförsäkringen till 2 703 milj.kr. utgående från ett an- tagande om en genomsnittlig löneökning om 3,5 % för år 1992. Beräk- ningarna av det totala antalet ersatta dagar baseras på den då före- liggande prognosen från statistiska centralbyrån över antalet födda barn.

F öredra gandens överväganden

Mitt förslag om att begränsa rätten att byta föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning innebär en minskning av försäkringskostnaderna med 208 milj.kr. per år. Detta innebär en minskad belastning på anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen med ca 31 milj.kr. På grundval av en ny prognos från statistiska centralbyrån över antalet födda barn samt med beaktande av förslaget om att avsätta 3,15 milj.kr. för särskilda infor- mationsinsatser för att öka pappomas uttag av föräldrapenning, som i sin helhet finansieras över statsbudgeten, beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 2 832 milj.kr. De totala kostnaderna för föräldra- försäkringen beräknar jag till 18 864 milj.kr.

10.1.2 C 4. Vårdbidrag för handikappade barn

1990/91 Utgift 766 857 268 1991/92 Anslag 870 000 000 1992/93 Förslag 1 200 000 000

Regeringen har i proposition 1991/921100 bil. 6 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition om vissa förbättringar av vård— bidraget, till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 870 000 000 kr.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag, vid oför- ändrade regler, under budgetåret 1992/93 till 895 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om 33 800 kr. Antalet vårdbidrag beräknas uppgå

till 16 700 varav 7 200 hela, 6 200 halva och 3 300 fjärdedels bidrag" i"

genomsnitt under budgetåret. Vidare har en uppräkning gjorts till följd av retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag.

F öredra gandens överväganden

Mitt förslag till förbättringar av vårdbidraget beräknas innebära att an— talet tre fjärdedels vårdbidrag kommer att uppgå till ca 1 600 och antalet halva vårdbidrag kommer att uppgå till ca 4 600. På grundval av tidiga- re beskrivna förbättringar av vårdbidraget och med beaktande av basbe-

loppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 1 200 milj.kr.

10.2. D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom

1990/91 Utgift 2 432 092 1991/92 Anslag 41 000 000 1992/93 Förslag 12 000 000

Regeringen har i propositionen 1991/92:100 bil. 6 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition om vissa förbättringar av det särskilda pensionstillägget. till Särskilt pensionstillägg budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 41 000 000 kr.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar bl.a. med hänsyn till den beräknade utgiften för budgetåret 1991/92 anslagsbehovet för särskilt pensions- tillägg under budgetåret 1992/93 till 11 milj.kr. vid ett antaget basbe- lopp om 33 800 kr. och 800 förmånstagare i december 1992.

F örea'ragandens & verväganden

Mitt förslag till förbättringar av särskilt pensionstillägg beräknas inne- bära att antalet särskilda pensionstillägg kommer att öka från 470 i januari 1992 till 1 100 1 200 i slutet av budgetåret 1992/93. På grund-

4 Riksdagen [99/592. I .ru/nl. Nr 106

val av tidigare beskrivna förbättringar av det särskilda pensionstillägget, det beräknade utfallet för budgetåret 1991/92 och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 12 milj.kr.

11. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp- rättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård ,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

4. lag om ändring i lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring,

5. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

12. Specialmotivering till författningsförslagen

12.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård

4 & Ändringen i paragrafen innebär att närståendepenning skall kunna utges oberoende av var vården av den svårt sjuke äger rum och inte som hit- tills bara vid vård i hemmet eller annan enskild bostad. I anslutning härtill erinras om vad som uttalades om vårdrekvisitet vid lagens till- komst (ifr prop. 1987/88: 176 s. 115), nämligen att det får anses uppfyllt redan genom samvaron mellan vårdaren och den sjuke.

Begreppet svårt sjuk ges inte någon ändrad betydelse (jfr nämnda prop. s. 98 ff och s. 114 0.

12.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. 8 %? Tillägget i paragrafens första stycke syftar till att utbyte av föräldrapen- ning mot sjukpenning inte skall ske om den försäkrade trots egen sjuk- dom kan vårda barnet. Även under en påbörjad period med sjukpenning avses rätten till sjukpenning bortfalla för tid under vilken den försäkrade annars skulle ha uppburit föräldrapenning, om han trots egen sjukdom kan vårda barnet. Den nya bestämmelsen har utformats som en tolk- ningsregel med avseende på arbetsförmågans nedsättning på grund av sjukdom. Arbetsförmågan skall enligt bestämmelsen anses nedsatt endast

i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

Oförmåga att på grund av sjukdom vårda barnet kan inte anses före- ligga enbart genom att barnets andre förälder eller annan person faktiskt övertagit vården av barnet. Bestämmelsen i 7 & tredje stycket om rätt för försäkringskassan att kräva läkarintyg avses kunna tillämpas för att införskaffa utredning om att sjukdomen hindrar den försäkrade från att vårda barnet och därmed även för att styrka arbetsförmågans nedsättning på denna grund. För rätt till sjukpenning får således krävas att den för- säkrade genom läkarintyg styrker att sjukdomen hindrar honom från eller sätter ned hans förmåga att vårda barnet. Det är således inte till- räckligt att ett sådant intyg tar sikte enbart på sjukdomens inverkan på den försäkrades arbetsförmåga i hans vanliga eller därmed jämförligt arbete. Dessa båda olika bedömningar kan lämpligen redovisas i samma intyg. Till ledning för bedömningen av förmågan att vårda barnet bör främst vara om den försäkrades sjukdom kräver att annan person övertar vården av barnet.

Om den försäkrades förmåga att vårda barnet bedöms vara nedsatt på grund av sjukdom vilket enligt vad nyss sagts förutsätter ett behov av att annan person övertar vården av barnet torde det ligga i sakens natur att det ofta kan vara svårt eller ogörligt att gradera denna nedsätt— ning. I sådana fall bör därför kunna godtas en schablonmässig bedöm— ning av nedsättningens omfattning.

Om försäkringskassan med ledning av en försäkrads sjukdom eller andra förhållanden kan dra säkra slutsatser om att den försäkrade på grund av sjukdomen är oförmögen att vårda barnet, behöver läkarint självfallet inte krävas i detta avseende. Kassan är oförhindrad att godta intyg av sjuksköterska eller annan befattningshavare inom hälso— och sjukvården.

En sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) börjar löpa när en arbetstagare som är tillfälligt ledig för vård av barn insjuk— nar, om han enligt 7 & SjLL avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. Om däremot en arbetstagare som är tjänstledig längre tid, t.ex. i sam- band med barns födelse, insjuknar är SjLL inte tillämplig, eftersom arbetstagaren i sådant fall inte avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren (jfr prop. l990/9l:181 s. 73 f). Den aktuella ändringen innebär inte att utbyte av tillfällig föräldrapenning mot sjuklön hindras vid en arbetsta- gares sjukdom. Den nya bestämmelsen gäller nämligen enbart föräldra- penning och inte tillfällig föräldrapenning.

4 kap. 10 & Bestämmelsen i andra stycket om tillfällig föräldrapenning för vård av barn vars levnadsålder understiger 240 dagar kvarstår oförändrad.

Nuvarande regler medger att den som t.ex. uppbär föräldrapenning med anledning av barns födelse och vars barn — 240 dagar gammalt eller äldre -— drabbas av sjukdom får byta ut föräldrapenningen mot tillfällig föräldrapenning.

Ändringen i paragrafens andra stycke innebär att utbyte av föräldra- penning mot tillfällig föräldrapenning enligt första stycket får ske först när en period under vilken föräldrapenning utges har löpt till ända eller uppehåll görs i ersättningsperioden. Enligt tillägg i 13 5 skall den för— säkrade dessutom kunna visa att han under tid som den tillfälliga föräld- rapenningen avser skulle ha förvärvsarbetat. Om barnet vårdas på sjuk- hus föreligger rätt till tillfällig föräldrapenning oaktat att föräldraperming annars skulle ha uppburits.

Det sagda innebär följaktligen också att t.ex. försäkrad som uppbär tillfällig föräldrapenning och har en inplanerad ledighet med föråldrat—- pemiing inte är berättigad till tillfällig föräldrapenning för tid då han skall vara ledig med föräldrapenning.

11 & Tillägget i paragrafen har samma innebörd som motsvarande tillägg i 10 &. Utbytet av lokutionen föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning är av redaktionell art.

13 5 1 fall som avses i 10 å andra stycket andra meningen eller 11 å andra stycket andra meningen får tillfällig föräldrapenning utges i stället för föräldrapenning om föräldern kan visa att han skulle ha utfört för— värvsarbete. Det ankommer på den försäkrade att styrka att han skulle ha utfört förvärvsarbete. Detta torde i normalfallet på lämpligaste sätt ske genom att den försäkrade inger intyg härom från arbetsgivare eller uppdragsgivare eller annan som kan ge upplysning om arbetsförhållan- dena. Om den försäkrade på annat sätt än genom att inge intyg kan styrka att han skulle ha utfört förvärvsarbete, behöver sådant intyg inte inges.

9 kap. 4 Ö Tillägget i paragrafens andra stycke innebär att det införs ytterligare en ersättningsnivå inom vårdbidraget. tre fjärdedels vårdbidrag. Även för den nya ersättningsnivån skall rätten till vårdbidrag grundas på en sam- manvägning av vård- och tillsynsbehovets omfattning samt merkostna— dernas storlek. Endast merkostnader ger inte rätt till vårdbidrag. Van- ligtvis kan man emellertid räkna med att den förälder som har betydande merkostnader för ett sjukt eller handikappat barn också får avsätta mer

tid för vård och tillsyn än vad som är fallet vid omsorg om ett friskt barn (jfr prop. 1987/88z46 s. 21).

Ändringen i nämnda stycke innebär att vårdbidragets belopp inte läng- re skall relateras till det belopp varmed hel förtidspension eller del därav utges. i förekommande fall jämte pensionstillskott. Vårdbidraget skall relateras till basbeloppet enligt 1 kap. 6 & AFL. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i paragrafens fjärde stycke, 250 procent av basbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav.

Paragrafens nyinförda fjärde stycke tar sikte endast på den som är berättigad till hel förmån för särskild tillsyn och vård av ett barn utan att merkostnader har beaktats. I sådant fall skall merkostnadsersättning kunna utges enligt de förutsättningar och med det belopp, dvs. procen— tuell andel av basbeloppet, som anges i andra stycket. Om den försäk- rade i sådant fall är berättigad till merkostnadsersättning med t.ex. 18 procent av basbeloppet utges alltså vårdbidraget med ett belopp som sammanlagt motsvarar 268 procent av basbeloppet.

Motsvarande skall gälla också om föräldern vårdar flera handikappade barn som inte fyllt 16 är, s.k. flerbarnsprövning. Merkostnadsersättning enligt det nyinförda fjärde stycket skall dock kunna utges endast om den särskilda tillsynen och värden av ett barn för sig berättigar till helt vård- bidrag. Uppfylls kravet för sådan merkostnadsersättning skall härefter en bedömning göras enligt första stycket av rätten till vårdbidrag utifrån barnens sammanlagda behov av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning. Därvid skall godtagen merkostnadsersättning enligt det nyin- förda fjärde stycket inte beaktas.

Merkostnadersättning till vårdbidrag utgör enligt 11 kap. 2 5 första stycket 0) AFL inte inkomst av anställning vid beräkning av pensions- grundande inkomst. Ersättningen räknas således inte heller som skatte- pliktig inkomst enligt 19 & kommunalskattelagen (19281370).

Ändringarna och tilläggen i paragrafen innefattar inga nykonstruktioner som föranleder ändring i annan lagstiftning.

4 å ?? Ändringen i paragrafen är en konsekvens av den nya lydelsen av 4 5 såvitt avser dels att vårdbidragets belopp skall relateras till basbeloppet och således inte längre skall utges med belopp motsvarande förtidspen- sion jämte pensionstillskott, dels att den nya nivån tre fjärdedels vård— bidrag införs.

18 kap. | i? Utbytet av begreppet landstingskommun mot landsting är en följd av ändrad terminologi i bl.a. den nya kommunallagen (angående skälen till ändringen; jfr prop. 1990/911117 s. 23).

Enligt nuvarande regler skall det för varje landsting samt varje kom- mun som inte tillhör något landsting finnas en allmän försäkringskassa. Undantag härifrån medges inte enligt nuvarande regler.

Genom tillägget i paragrafen kommer den nämnda regeln att utgöra huvudregel. Undantag från regeln kan göras, dock endast om regeringen för särskilt fall medger det. Ett sådant beslut får innebära medgivande till att en försäkringskassas verksamhetsområde omfattar två landsting eller ett landsting och en kommun som'inte tillhör något landsting.

7 & Tillägget i paragrafens första stycke reglerar hur många ledamöter det skall finnas i en styrelse för en sådan försäkringskassa som avses i un— dantagsregeln i l 5 och vem som skall välja dessa ledamöter. Ändringarna i nämnda stycke är i övrigt av redaktionell art.

14 & Utbytet av ordet årsberättelse mot årsredovisning innebär en anpassning till den benämning som används t.ex. i fråga om aktiebolags redovisning (jfr 11 kap. aktiebolagslagen). Denna benämning är numera gängse även hos statliga myndigheter.

20 5

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter även i fall som avses i undantagsregeln i l 5. Den nuvarande bestämmelsen i första stycket om regeringens respektive riksförsäkringsverkets funktion att utse ledamot/ledamöter till en socialförsäkringsnämnd skall tillämpas även i nämnda fall. Tillägget i paragrafens första stycke berör endast fördelningen mellan dem dvs. två landsting respektive ett landsting och en kommun — som i sådant fall skall utse nämndens övriga tre leda- möter.

12.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

2 & Grundförutsättningen för att särskilt pensionstillägg skall kunna utges ändras genom paragrafens nya lydelse från minst tio till minst sex vårdår, under vilka förälder som har vårdat sjukt eller handikappat barn skall ha avstått från förvärvsarbete.

3 % Vårdrekvisitet i paragrafen skall enligt förarbetena till lagstiftningen anses uppfyllt endast om föräldern haft den reella vården av barnet. Vid prövningen av vårdrekvisitet skall en bedömning göras av förälderns bundenhet till vårduppgiften (jfr prop. 1989/90:117 s. 26 f).

I det nya andra stycket anges explicit vissa fall där avbrott i vården inte skall påverka förälderns rätt att tillgodoräkna vårdår. Lokutionen "avbrott i vården under den del av dygnet" innebär att bedömningen av förälderns bundenhet till vårduppgiften avses ske utifrån hur stor denna bundenhet är i ett helhetsperspektiv. Därigenom kan vårdrekvisitet anses uppfyllt även om barnet regelmässigt har vistats på förskola, skola, dagcenter eller liknande under del av dygnet — även om denna vistelse motsvarar en hel s.k. skoldag —- för så vitt föräldern under dygnet i övrigt har haft en väsentlig bundenhet till vårduppgiften.

I det tillagda stycket anges även att kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårdupp- giften inte påverkar rätten att tillgodoräkna vårdår. Härmed avses korta- re avbrott i vården under några enstaka dagar under en månad eller några enstaka veckor under vårdåret. Dessa avbrott kan tillgodose föräl— derns behov av t.ex. semester.

Enligt vad som uttalades i förarbetena vid lagens tillkomst kan en förälder som t.ex. har avstått från förvärvsarbete för att studera som regel inte sägas ha uppfyllt vårdrekvisitet (jfr nyss nämnda prop. s. 26). Föräldem får nämligen i sådant fall normalt anses ha haft som sin hu- vudsakliga uppgift att förvärvsarbeta. Detta bör gälla också med beak— tande av tillägget i paragrafen. Kravet kan inte heller sägas ha uppfyllts om barnet har vårdats en längre tid på sjukhus eller annan institution. Undantag bör dock kunna göras om barnet har vistats som dagpatient på sjukhus eller institution om föräldern har väsentlig bundenhet till vård- uppgiften.

5 & Ändringen i paragrafen innebär att för sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget fem procent av basbeloppet. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med fem procent av basbe- loppet.

Överga'ngsbestälnmclserna till lagen 1990: 773

Ändringen i punkt 5 innebär att den som är född före år 1911 skall, på samma villkor som gäller för den som är född Under något av åren 1911—1927, få tillgodoräknas vårdår även för det år under vilket han fyllt 65 år.

13. Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer föredragandena att rege- ringen föreslår riksdagen a'cls att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledig- het för närståendevård,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, Prop. 1991/92:106

3. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensions— tillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi- kappat barn,

4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring,

5. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd,

dels att

6. till Bidrag til./föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 832 000 000 kr.,

7. till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr.,

8. till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kr.

14. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra— gandena har lagt fram.

Uppföljning — närståendepenning Prop. 1991/92:106 (RFV ANSER 199120) Bliaga ]

Förslag till_rege1förändringar som förenklar PFOP- 1991/922106 administrationen

1 Uppdelning av föräldrapenningdagama mellan föräldrarna

Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoption kan betalas ut under totalt 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. När båda föräldrarna har den rättsliga vårdnaden om barnet har varje förälder rätt till minst 90 egna dagar av den totala ersättningstiden. En förälder som är rättslig vårdnadshavare kan överlåta sin rätt till föräldrapenning till förmån för den andra föräldem. En sådan överlåtelse görs genom en skriftlig anmälan till försäkringskassan på försäkran för föräldrapenning.

Uppdelningen av rätten till ersättningsdagama mellan barnets föräldrar fyller i praktiken ingen funktion eftersom de 90 "egna" dagarna kan överlåtas till den andra föräldern. Detta förfarande är administrativt resurskrävande p.g.a. att den formella överlåtelsen ofta saknas när föräl- drapenningen skall betalas ut. En komplettering måste då göras av den förälder som överlåter ersättningsdagama, vilket i sin tur innebär att utbetalningen av föräldrapenningen fördröjs. Detta upplevs som byråkra- tiskt och svårförståeligt av föräldrarna samtidigt som det innebär en betungande administration för försäkringskassoma.

Mot denna bakgrund anser riksförsäkringsverket att föräldrarna skall ha möjlighet att själva bestämma hur föräldrapenningdagama skall förde- las dem emellan utan att formellt behöva överlåta visst antal dagar.

2 Föräldrapenningens storlek

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). En förälder har enligt AFL rätt till föräldrapenning med sjukpenningnivån under de första 180 dagarna av ersättningstiden om föräldern har varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån under 240 dagar i följd före barnets födelse. Detta kvalifikationsvillkor innebär att dessa dagar alltid avräknas från de 360 sjukpenningdagama oavsett om ersättning betalas ut enligt garantinivån eller sjukpenningnivån.

Av de övriga 270 föräldrapenningdagama betalas 180 dagar enligt sjukpenningnivån utan krav på viss tids sjukpenningförsäkring över garantinivån och 90 dagar enligt garantinivån. Dessa dagar kan tas ut utan särskild tidsföljd. Denna möjlighet har fått som resultat att föräl— drarna ofta varvar dessa sjukpenningdagar med garantidagar för att få en jämnare inkomst under föräldraledigheten. Detta medför att handlägg- ningen blir extra resurskrävande för försäkringskassoma eftersom en uppdelning av varje utbetalningsperiod med sj ukpenningdagar och garan- tidagar måste göras vid varje utbetalningstillfälle.

Riksförsäkringsverket föreslår att samtliga dagar som kan betalas enligt Prop. 1991/921 106 sjukpenningnivån måste tas ut först innan dagar enligt garantinivån kan Bilaga 2 tas ut. Eftersom ersättningsnivåerna hel, halv och fjärdedels föräldrapen- ning behålls kan föräldrarna ändå påverka den totala föräldrapenningen i kronor vid utbetalningen under större delen av den ersättningsbara tiden.

3 Hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning

Föräldrapenningen betalas ut beroende av hur mycket föräldern avstår från förvärvsarbete per dag i förhållande till den normalarbetstid. som gäller för en heltidsarbetande inom förälderns yrke. Detta innebär att i de fall som en förälder arbetar oregelbunden deltid och samtidigt önskar föräldrapenning med t.ex. varierande halv och fjärdedels belopp måste försäkringskassan beräkna föräldrapenningens omfattning per dag med utgångspunkt från hur föräldern har sin arbetstid förlagd per dag.

Riksförsäkringsverket föreslår en förenkling av beräkningsförfarandet som innebär-att om föräldern arbetar högst hälften eller tre fjärdedelar av normal arbetstid under en period för vilken föräldern önskar föräldra- penning skall halv respektive fjärdedels föräldrapenning kunna utges för varje dag i perioden oavsett hur föräldern har förlagt sin dagliga arbets— tid. Härigenom får föräldrar större möjligheter att kunna förlägga ar- betstiden på ett för dem lämpligt sätt utan att för den skull gå miste om ersättning p.g.a. att den dagliga arbetstiden inte är förkortad med hälften eller en fjärdedel av normalarbetstiden. Samtidigt blir beräkningen av föräldrapenningen enklare för försäkringskassoma.

4 Utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning kan betalas ut för vård av ett barn som inte fyllt tolv år (i vissa fall 16 år) när en förälder behöver avstå från för- värvsarbete exempelvis när barnet eller barnets ordninarie vårdare är sjuk. För barn som är under 240 dagar kan tillfällig föräldrapenning utges endast om speciella omständigheter föreligger. Denna restriktivare regel har införts eftersom det ansågs föra för långt att under en pågåen- de och ekonomiskt kompenserad föräldraledighet ge föräldrar en gene— rell möjlighet att byta till tillfällig föräldrapenning.

Dock förekommer fortfarande utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning under pågående föräldraledighet för vård av äldre barn.

Riksförsäkringsverket föreslår att den regel som i dag gäller för barn som är under 240 dagar kompletteras så att - oberoende av barnets ålder — tillfällig föräldrapenning utges för tid då annars föräldrapenning skulle ha uppburits endast om föräldern kan styrka att han skulle ha utfört förvärvsarbete eller om barnet vårdas på sjukhus.

En sådan begränsning ger en väsentligt förenklad administration hos försäkringskassoma och innebär dessutom att den avsedda effekten med den redan införda restriktivare regeln uppnås fullt ut.

5 Utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning Prop. 1991/92:106

B'l 2 Enligt AFL finns det idag möjlighet för en förälder att vid sjukdom laga

kunna byta ut föräldrapenningen mot sjukpenning. Enligt praxis skall då arbetsförmågans nedsättning bedömas i förhållande till det förvärvsar— bete från vilket föräldern är ledig.

För den förälder som redan är hemma från arbetet med ekonomisk kompensation i form av föräldrapenning bör en restriktivare regel in- föras beträffande rätten till sjukpenning. Verket föreslår att reglerna ändras så att vid bedömning av rätt till sjukpenning under tid då föräl- dern annars skulle ha uppburit föräldrapenning relateras arbetsförmågans nedsättning till förälderns förmåga att kunna vårda barnet. För att un— derlätta försäkringskassans bedömning av rätten till sjukpenning i dessa fall bör arbetsförmågans nedsättning styrkas genom intyg från vård- givare.

Föreslagna ändringar beräknas reducera handläggningsarbetet motsva- rande 172 årsarbetare hos försäkringskassoma. Försäkringskostnadema beräknas minska med 396 miljoner kronor per år.

Under förutsättning att förslagen kan behandlas under vårriksdagen 1991 kan ett genomförande ske den 1 juli 1991.