Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas regeringens syn på mål och riktlinjer samt förslag till utveckling av äldreomsorgen.

Propositionen utgår från det remissbehandlade förslag till inriktning och utveckling av äldreomsorgen som lagts fram av äldreberedningen i slutbetän- kandet Äldreomsorg i utveckling. Den del av propositionen som gäller utformningen av stödet till närståendevårdare bygger på anhörigvårdskom- mittens remissbehandladc betänkande Ledighet för anhörigvård.

I propositionen betonas äldres rätt att påverka innehållet i och utformning— en av samhällets service och vård. En fortsatt utveckling av stödet i det egna boendet bör ske, så att äldre i ökad utsträckning skall kunna väljaatt bo kvar hemma. även när hjälpbehoven är stora. Det skall också finnas ett varierat utbud av särskilda boende— och vårdformer för äldre. däribland ålderdoms— hem. servicebostäder och gruppboende för människor med åldersdemens. Servicen och värden inom de särskilda boende- och vårdformerna för äldre bör utformas så att den enskildes självbestämmande och trygghet främjas.

Samordningen av samhällets insatser för äldre och samverkan mellan kommuner och landsting behöver utvecklas. I propositionen anförs att'ett m'cr samlat politiskt och ekonomiskt ansvar för äldreomsorgen bör åstad- kommas och att mycket därvid talar för att primärkommunerna bör vara huvudmän för bl.a. hemsjukvård och lokala sjukhem. Frågan om förändring- ar i huvudmannaskapet samt andra f("irändringar i syfte att åstadkomma ett mer enhetligt ansvar för samhällets äldreomsorg föreslås beredas i en särskild delegation, vars arbete skall vara slutfört under innevarande år. Inriktningen

• Sida 2
•  Original

bör vara att de förändringar som blir aktuella skall kunna genomföras från den 1 januari 1991. Förslag läggs även fram om att medverkan från-den 1 januari 1989 komplettera socialtjänstlagen (1980:620)-med en bestämmelse om att primärkommunen skall vara skyldig att. i samråd med bl.a. landstinget, planera kommunens insatser för äldre.

I propositionen behandlas även frågan om personalförsörjningen inom

äldreomsorgeanommuner och landsting bör enligt propositionen. i egen- skap av arbetsgivare och huvudmän för äldreomsorgen, ge hög prioritet åt de personalpolitiska insatserna. Insatserna bör syfta till att minska personalom- sättning och sjukfrånvaro. att höja tjänstgöringsgraden och att förbättra rekryteringsmöjligheterna. Vissa förslag i syfte att förbättra utbildningens kvalitet läggs också fram. Ett uppdrag till socialstyrelsen att inom två år följa upp personalsituationen aviseras. .

. I propositionen föreslås vidare att en lag om ersättning och ledighet vid kortvarig närståendevård införs. En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet ges rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från anställning under högst 30 hela dagar. Den nya lagen liksom vissa följdändringar i annan lagstiftning avses träda i kraft den 1 juli 1989. I propositionen förordas dessutom att kommunerna utvecklar sitt stöd till närståendevårdarna, bl.a. genom avlösning och annat personligt stöd. I anslutning härtill föreslås en ändring i kommunalskattelagen (l928:37()) så att hemvårdsbidrag som lämnas av en primärkommun till den vårdbehövan- de skall undantas från skatteplikt. Denna lagändring föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

• Sida 3
•  Original

1" Förslag till ' Lag om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

] & Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående. 2 åErsättning utges från sjukförsäkringen enligt lägen (1962: 381) om allmän- -

försäkring. _. Frågor om ersättning handhas av lriksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna.

3 9" Som villkor för lagens tillämpning gäller att vården ges häri landet och att vårdaren och den sjuke är inskrivna hos allmän försäkringskassa enligt lagen (1962. 381) om allmän försäkring.

Ersättning

4 & En närstående som vårdar någön söm är svårt sjuk i hemmet eller i annan” enskild bostad har rätt till ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i samband med vården.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver. studier jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete . vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, 1 den mån vårdaren går miste om loneformanerna

5 & Ersättning utges med belopp motsvarande vårdarens sjukperining'e'nligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med de avvikelsér som följer av 8 och 9 åå nedan'.

6 & Ersättning utges för högst 30 dagar sammanlagt för varje person som vårdas.

7 & Hel ersättning utges till en vårdare som-avstår från förvärvsarbete.' Halv eller fjärdedels ersättning utges till en vårdare som arbetarhögst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat den sjuke. .Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels ersättning som en dag. _ Om någon vårdar mer än en person under samma tid berättigar det inte till ytterligare ersättning.

8 & Ersättning beräknas för hela den tid som' förmånen avset enligt -3 kap. 10 a 5 lagen (1962:381) om' allmän försäkring när ersättningen utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning och enligt 10 b & nämnda kapitel när den utges på grundval'av sjukpenninggrundande inkomst-' av såväl anställning som annat förvärvsarbete. 1 fall som avses i 3 kap. 5 & femte stycket samma lag beräknas ersättningen dock inte på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första- tredje styckena-' 1 den paragrafen. ' - '

Ersättning som utges på grundval av enbart inkomst av annat förvärvsarbe- te beräknas enligt 3 kap. 4 & första stycket lagen om allmän försäkring.

9 5 Utan hinder av föreskrifterna i 8 & första stycket beräknas ersättning enligt 3 kap. 4 5 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. när någon skall uppbära ersättning för tid då annars havandeskapspen- ning eller föräldrapenning skulle ha uppburits. och

Prop. 1987/88zl76

'.,»

• Sida 4
•  Original

2_. i fall som avses i 3 kap. 10 c 5 första stycket 1 och 4 samt andra stycket lagen om allmän försäkring.

10 & Ersättning för vård av en person får inte utges till flera vårdare för. samma tid.

11 & Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjukpenning. havandeskapspenning eller föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976: 380) om arbetsska- deförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringensbesluti ett särskilt fall. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid'än den andra ersättningen.

12 & Föreskrifternai3 kap. 15 åförsta stycket a)- d) och tredje stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring skall tillämpas även i fråga om ersättning enligt denna lag.

Ansökan och beslut om ersättning m.m.

135 Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven. Denna försäkringskassa prövar ersättningsfrågan. Kassan får dock uppdra åt en annan försäkrings- kassa att verkställa prövningen. - _

14 åTill ansökan skall fogas ett utlåtande av en läkare som. ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift om 'den vårdades sjukdomstillstånd. '

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos försäkringskassan 'finns utredning om förhållande som avses i första stycket och utredningen är ' tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.. 15 ä 1 ärendet skall framgå att den sjuke har gett sitt samtycke till vården:. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge sitt samtycke. skall i stället detta framgå.

16 & Ersättning får inte utges för tid innan anmälan om vården-har gjorts hos den allmänna försäkringskassan. om det inte mött hinder att göra en sådan anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges. .

Å terbetaln in gssk yldighet

17 & Försäkringskassan skall be'sl'uta om'å-terbetalningav ersättning. om den som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåt'enhet att fullgöra en uppgifts— eller anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats med för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det. . finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge belopp som skall återbetalas.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket far- : kassan vid senare utbetalning till denne hålla inne-ett skäligt belopp i .

avräkning på vad som har utgetts för mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.

• Sida 5
•  Original

Överklagande m.m. av beslut om ersättning

18 åFöreskrifterna i 20 kap. 10-13 åå lagen (1962:381) om' allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överkla-

gande av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut'tillämpas även i . ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i försäkringskas- san göras av socialförsäkringsnämnd. om beslutet gäller en fråga som avses i 17 å. '

Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla- omedelbart. om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol - som har att pröva beslutet.

Ovriga bestämmelser om ersättning m.m.

195. I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring. nämligen

17 kap. 1 5 första stycket om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 2 5 om riksförsäkringsverkets tillsyn,

20 kap. 2 a 5 om provisoriskt beslut,

20 kap. 5 & om preskription,

20 kap. 6 5 om förbud mot utmätningoch om överlåtelse. 20 kap. 8 & om uppgiftsskyldighet,

20 kap. 16 5 om verkställighetsföreskrifter.

Rätt till ledighet m.m.

20 5 En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete under tid då han uppbär hel ersättning enligt denna lag och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under tid då han uppbär halv eller fjärdedels ersättning.

21 & Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver ellerinskränker en arbetstagares rätt till ledighet enligt denna lag.

22 & Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren. I samband med underrättelsen skall arbetstagaren ange hur länge han avser att vara ledig. om det kan ske.

23 5 En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten.

24 5 En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag. Sker det ändå. skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras. om arbetstagaren begär det.

25 & En arbetstagare ärinte skyldig att enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen eller försäm- ring av arbetsförhållandena i annan mån än som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagaren är'inte heller skyldig att av skäl som nu har sagts vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Prop. 1987/881176 '

• Sida 6
•  Original

26 å En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt. kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort. '- 27 & Mål om tillämpning av 21- 26 åå han'dläggs enligt lagen (1974. 371) om rättegången i arbetstvister. Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande. skall 34 och 35 åå 37 å. 38 å andra stycket andra meningen 39- 42 åå samt 43 å första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställnings-- skydd'gälla i tillämpliga delar. 'I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och 68 åå lagen (19761580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1989.

Prop. 1987/881176

• Sida 7
•  Original

2 ' Förslag till Lag om ändring i lagen (19625381) om' allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 å och 19 kap. 2'å lagen (1962:381') om

allmän försäkringl skall ha följande lydelse."

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydeLse '

' 11 kap. 2 52 Medin k 0 m st a v a n ställ nin g avses den lön 1 pengar eller skatteplikti-

ga naturaförmåner. som en försäkrad har fått såsom arbetstagare' 1 allmän. - eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas do'ck inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år' ej uppgått till 1 000 kronor. Ifråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions- grundande inkomst från 'sådana lönetillägg som betingas av ökade levnads- kostnader och andra särskilda förhållanden" 1 sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan" författning eller" på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom 'arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

b) föräldrapenning, . ' b) föräldrapenningförmåner;

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4' å. i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader -

d) dagpenning från erkänd "arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt l'agen (1973: 371) om kontant ' arbetsmarknadsstöd.

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknladsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering 1 form av dagpenning,l

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studielstödslagen (1973: 349).

b) delpension enligt lagarna (1975: 380) och (1979': 84) om delpensionsför- säkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga 'under repeti- tionsutbildning. frivilliga som genomgår utbildning under krigsförb'a'ndsöv- ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under för- svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga. . j) utbildningsbidrag för doktorander.

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstörda. (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare.

]) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller . motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag. m) från Sveriges författarfon'd och k'onstnärsnämnden utgående" bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 å. i den mån regeringen så förordnar. n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.

' Lagen omtryckt 1982: 120.

..

* Med nuvar' mde lydelse avses den' 1 prop. 1987/88: 113 föreslagna lydelsen.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av ätten ar- betsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3å andra stycket lagen (l98lz691) om socialavgifter.

Föreslagen lvdelse

(1) värdet av vad den försäkrade

tillgodoförs som följd av att en .ar- .

betsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3å andra stycket lagen (1981: 691) om socia'zl 1vgifter.'

() ) ( rsättning (ån/igt lagen (1988.'()00) om ersättning och ledig- - het för närståenderård. _

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd 1 dennes tjänst gälleri ti11.'1mplig'.1_delarbestämmelserna'1-3 kap. 2 å andra stycket. . -

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller rannan ersättning. som den försäkrade har fatt från en. arbetsgivare. som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i fall då den försäkrade sysselsatts h.'1r' 1 riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap.2 ._ a å eller (lå han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad. som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare. om svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juridisk person. en svensk juridisk person. som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen. enligt av riksft'1rsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiftcn.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat häri riket eller från .1rbetsgi1'.-1re. som tillhör sådan beskickning cllc'r' sadant konsulat och som inte (11 svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte galla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att v'.'11'a.'svenSk medborgare är bosatt i riket. om en utländsk beskickning här i. riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgif'ten.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap. .

2 å Sjukförsäkringcn finansieras. förutom genom avgifter som avses i få. av statsmedel. '

Statsbidrag lämnas med fem- ton procentav kostnadern'aför sjuk.- försäkringsförmåner. inberäknat försäkringens kostnader enligtlagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.. samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för för- måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostna- det. m.m. samt för centrala stu-

Statsbidrag lämnas 'med femå ton procent av kostnaderna för sjuk-' försäkringsfi'irmåner. inberäknat

försäkringens kostnader enligt lagen

(1974:525) om ersättning för viss- födelsckontrollerande . verksamhet

. m . m ..och lagen ( I 988.'()I)0) (1111 ersätt-

ning och ledighet för 11ärståer1de1-'ård, samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för för- måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkcmedelskostna- der. m.m. samt för centrala stu-

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

dicstödsnämnden med anledning av att sådana återbetalningspliktiga slu- diemedel som belöper på en stude- randes sjukperiod enligt studiestöds- lagen (1973:349) inte skall återbe- talas.

Föreslagen lydelse

diestödsnämnden med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt stu- diestödslagen (19731349) inte skall återbetalas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. 2. Den nya föreskriften i 11 kap. 2å tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1989.

Prop. 1987/881176

• Sida 10
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1981. 691) om socialavgifter Härigenom föreskriVS att 4 kap. 1 .å lagen (1981: 691) om socialavgifter. skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen" lydelse

4 kap.

Sjukförsäkringsavgifter används i den mån kostnaderna in't'e 'skal'l täckas med statsbidrag enligt 19 kap. 2 ålagen (1962: 381) om allmän försäkring. för

' att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen öm allmän försäkf ring.

2. kostnader enligt lagen (l974:525) om ersättning för viss födelse'kontrol-

. lerande verksamhet m.m.

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1981: 49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m.

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att så- dana återbetalningspliktiga stu- diemedel som belöper på en stude- randes sjukperiod enligt studiestöds- 1agen (1973:349) inte skall återbe- talas.'

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkring5kassorna.

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att så- dana studielån som belöper på en _ studerandes sjukperiod enligt stu-

diestödslagen (19732349) inte skall återbetalas.

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna,

6. kostnader enligt lagen (1988.'000) om ersättning och ledig- het för närståendevård.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd af 1 m ä n na sju k fö r s ä k ri n gs fo n d e n . Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

• Sida 11
•  Original

4 Förslag 1111 . Lag om ändring i kommunalskattelagen ('l928:370) .

Härigenom föreskrivs" att 19 å 'och punkt 12 aV' anvisningarna till '32 å kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse-.

19 51 '. . I.- , Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke. vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente; fördel av os'kift bo eller gåvaz' vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom' 1 andra fall än som avses i 35 & 3—4 mom.; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdra'gn'ing på här 1 riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid " vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till' högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: '380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade.' om icke ersättningen

grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för'år 'eller ' utgör föräldrapenning. så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild . författning som utgått annorledes' än på grund av sjukförsäkring. 'som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller Olycksfall' 1 arbete eller under militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskad'eskydd eller lagen (1977: 267) om 'krigsskadeersättning till sjömän om icke ersätt- ningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för" ar.

ävensom ersättning. vilken vid sjukdom eller' olyck'sfa'll tillfallit någon på' grund av annan försäkring. som icke tagitsi samband med tjänst, dock att till '

skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 5 1 ellerl2 mom.. så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller. med nedan angivet undantag. annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsför- säkring och avser förlorad inkomst av skatte'pliktig' natur: '

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast- ställts' 1 kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna" av den tid den skadade _

är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insj'uknandc- ' ' dagen till högst 30 kronor och för övriga. dagar till högst 6 kronor för dag: belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkringf' ' . försäkringsers'attning eller annan ersättning för skada på egendöm. dock

att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen av'ser driftbyggnad på jordbruksfastighet. byggnad på fastighet som avses i 24 ä 1 mom.. byggnad

som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av _ markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade " " ' ' egendomen i stället hade sålts. hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen' eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgilllomkostnad för fastighet eller rörelse; '

' Senaste lydelse 1988:132.

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annaan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan .sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel.'som utgått på grund av Skadeförsäkring. och premieåterbetalning på grund av Skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 ()00 kronor eller högre belopp för är;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 å eller punkt 5 av anvisningarna till 46 å icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4kap. studiestödslagen (19732349), inter- natbidrag'. återbetalningspliktiga stu- diemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbild- ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. och äger iföljd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader Som' av- setts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

studiestöd enligt 3 eller 4kap. studiestödslagen (1973:349). inter- natbidrag, studielån och resekost— nadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bi- drag vilket enligt avregeringen eller statlig myndighet meddelade be- stämmelser utgår till deltagare i ar- lbetsmarknadsutbildning samt med dem 1 fråga om sådant bidrag likställ- da. och äger i följd härav de'n bidragsberåttigade icke. göra avdrag '

för kostnader som avsetts skola be- stridas med bidrag av förevarande

slag:

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse för vilken skall erläggas skatt'enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäk- ring sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a åå sammalag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag. som ut-

går av kommunala eller landstings- . kommunala medel till den vårdbe- hövande;

. handikappersättning enligt '9 kap.

12 och 3 åå lagen om allmän försäki '

ring. sådan delav vårdbidrag enligt 9 kap. 4. och 4_a åå samma lag som. utgör ersättning för' merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag och hem- 1-'årdsbidrag. som utgår av kommu-

nala eller landstingskommunala me- '

del till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg. enligt lagen (1962. 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i förordningen (1987:818) om bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordn1ngen (1987:870) om bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som— utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet. om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering. vid

första tillfälle dylika medel finnas' 1 stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftel'se till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen:

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar .som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor. såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 & lagen'(194l :416) om arvsskatt och gåvoskatt. 69 å 1 och 2. mom., 69 a å tredje stycket eller 75 a å fjärde stycket uppbördslagen (1953:272). 36 å 3 mom. lagen (1958:295)om sjömansskatt. 22 å tullagen (1973:670). 20 å lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 å lagen (19841151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. 40 å lagen (1984:404) om stämpel- ' skatt vid inskrivningsmyndigheter. 24 å lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 åå tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 37 å 8 mom. c) och d) taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyl- dige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare. skogsbru- kare. yrkesfiskare. renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 å och i punkt 11 av anvisningarna till 28 å.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 32 å

12.2 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (19762380) om arbetsskadeför- säkring. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (l956:293) om ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning. som utgått annorledes än på grund av försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring. Föräldrapenning och vårdbidrag Föräldrapenningförmåner och enligt lagen om allmän försäkring vårdbidrag enligt lagen om allmän utgör skattepliktig intäkt av tjänst. försäkring samt ersättning enligt la- dock ej sådan del av vårdbidrag som gen (1988:000) om ersättning och utgör ersättning för merk05tnader. ledighet för närståendevård utgör

skattepliktig intäkt av tjänst. dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973z349). utbildningsbidrag för doktorander.. timersättning vid grundut- bildning för vuxna (grundvux). vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklings-

2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:113 föreslagna lydelsen.

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

störda (sä'rvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. ' ' ' Dagpcnning från erkänd arbetslöshetskassa. kontant arbetsmarknads- stöd. statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse. ersättning enligt 14 och 15 åå lagen (1983:.1070) om arbete i . ungdomslag hos offentliga arbetsgivare samt stöd enligt 6 å förordningen (1983: 1079) om statsbidrag till verksamheten med ungdomslag. m.m. räknas som skattepliktig intäkt av tjänst-.

Dagpcnning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och Stimulansbidrag, vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning 'samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

1 juli 1989 samt tillämpas första gången 'vid 1990 års taxering.

Denna lag träderi'kraft, i fråga om 19 åden'l januari 1.989, och i övrigt den . '

Prop. 1987/882176

• Sida 15
•  Original

5 Förslag till ' Lag om ändring i semesterlagen (1977z480)

Härigenom föreskrivs att. 17 å semlesterlag'en (1977: 480) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

17 s' Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande. när fråga är om 1. ledighet på grund av sjukdom. i den mån frånvaron under intjänande- året icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada. 2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn. m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 å

Nuvarande lydelse -

lagen (1962:381) om allmän försäkring. dels under tid för vilken förälrapen-' ning utges i anledning av barns födelse e'ller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 åå samma lag, i den mån frånvaron för varje barn. eller vid flerbarnsbörd sammanlagt. icke överstiger 120 dagar eller. för ensamstående förälder. 180 dagar dels under tid för vilken ti1lfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 åå samma lag, '

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta. om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar.

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till ' semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd'eller vuxenstu- diebidrag enligt studiestödslagen (1973z349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor. i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av sådan i 27 å värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar. som ej är beredskaps- övning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst. i den mån frånvaron under intjänan- deåret icke överstiger 60 dagar.

6. ledighet på grund av att arbets- 6. ledighet på grund av att arbets- tagaren efter det kalenderår då han fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsbcredskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid försvarsmakten. i den mån frånva— ron under intjänandeåret icke över- stiger 60 dagar, eller ,

7. ledighet enligt lagen (1986:163.) om rätt till ledighet för grundläggan- de svenskundervisning för invand- rare.

tagaren efter det kalenderår då han fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid försvarsmakten. i den mån frånva- ron under intjänandeåret icke övers- tiger 60 dagar.

7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för grundläggan- de svenskundervisning för invandra— re, eller

8. ledighet enligt lagen (1988: 000) om ersättning och ledighet for närstå- endevård.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaron under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall a'nses bero på arbetsskada. Har- arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet

' S'enaste lydelse 1987:293.

' Prop. 1987/88:176

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av fråvaroperiod icke rätt till semesterlön. .

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

• Sida 17
•  Original

6 "Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973z349)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 31 å, 4 kap. 44å och 7 kap. 17 aå studiestödslagen (1973:349)1 skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 31 å

Studerande har rätt att behålla

studiehjälp vid ledighet för tillfällig vård av barn enligt de närmare före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studerande har rätt att behålla studiehjälp vid ledighet för tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer.

4 kap. 44 å

Studerande har rätt att behålla studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn enligt de närmare före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

"Studerande har rätt att behålla studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer.

7 kap. 17 a 53 Studerande har rätt att behålla vuxenstudiebidrag och studielån vid 1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt 4 kap. 10—12 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt till föräldra-

penning,

. 2. ledighetför fullgörande av upp- drag i elevorganisation under sam- manlagt högst tio dagar under ett kalenderår och

3. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt.

2. ledighet för fullgörande av upp- drag i elevorganisation under sam-

manlagt högst tio dagar under ett_

kalenderår, . 3. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och

4. ledighet för närståendevård i samma omfattning som enligt lagen ( I 988.000) om ersättning och ledig- het för närståendevärd gäller för rätt till förmånerna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Lagen omtryckt 1987z303. 2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. l987/88:116 föreslagna lydelsen.

Prop: 1987/88:176

• Sida 18
•  Original

7. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 åoch 15 kap. 2

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

å utsökningsbalken skall ha

Föreslagen lydelse

7 kap. 1 &] Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av 1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, aekordslön, provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, Om dennes ställning' är jämförlig med en arbetstagares.

3. belopp som utgår som pension eller livränta,

4. sjukpenning, föräldrapenning- förmåner och annan ersättning som utgår på grund av sjukdom, smitta. olycksfall. utbildning, arbetslöshet. värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som. värn- pliktstjänstgöring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompen- sera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

4. sjukpenning. föräldrapenning- förmåner. ersättning enligt lagen ( [988.000) om ersättning och ledig- het för närståendevård och annan ersättning som utgår på grund av sjukdom, smitta. olycksfall. utbild- ning. arbetslöshet, värnpliktstjänst- göring eller annan tjänstgöring som ersätts. med samma eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgö- ring. allt i den mån ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbe- talas.

Bestämmelserna 1 detta kapitel är ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gälldenärens arbete gäller enligt 18 å sä1skilda bestämmelser.

"15 kap. . 2 52

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares lön. vare sig den utgår som tidlön, aekordslön, provision eller annan gottgörelse.

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares, . 3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent. rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,

4. belopp som utgår som pension eller livränta.

5. sjukpenning. föräldrapenning- 5. sjukpenning, föräldrapenning- förmåncr och annan ersättning som förmåner. ersättning enligt lagen utgår på grund av sjukdom. smitta (1988'000) om ersättning och ledig-

' Senaste lydelse l988:l40. : Senaste _lydelse 1988140.

Prop. 1987/882176

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse

olycksfall. utbildning, arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värn- pliktstjänstgöring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompen- sera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

Föreslagen lydelse

het för närståendevård och annan ersättning som utgår på grund av.. .

sjukdom. smitta, olycksfall. utbild- ning, arbetslöshet. värnpliktstjänst- göring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som. värnpliktstjänstgö- ring. allt i den mån ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbe- talas.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 19 å särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Prop. 1987/88: 176

• Sida 20
•  Original

8. Förslag till ' Prop Lag om ändringi socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att'det i socialtjänstlagen (1980:620) skall införas en ny paragraf, 20 a å, av följande lydelse". ' ' '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a &?

Kommunen skall planera sina in- satser för äldre. I planeringen skall kommunen samverka med lands- tingskommunen samt andra samhäll- sorgan och organisationer. '

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

• Sida 21
•  Original

1. Inledning

Efter bemyndigande av regeringen är 1980 tillkallades en utredning för att behandla frågor om övergripande prioritering och samordning av samhällets insatser för äldre (Dir. 1980:93). Utredningen antog namnet äldreberedning- en. Äldreberedningen har under sitt arbete yttrat sig över forskningsansök- ningar, anordnat seminarier och lämnat flera rapporter, bl.a. (Ds S 1982:1,1) Bara något äldre. rapporten Invandrarna 'och äldreomsorgen samt rapporten Vi vet själva bäst, som gjordes i samarbete med demokratiberedningen. Äldreberedningen har även lämnat betänkandena (SOU 1985:3) Leva som äldre samt (SOU 1985:31) Dagens äldre. Beredningen överlämnade i juni år' 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:21) Äldreomsorg i utveckling (när slutbetänkandet avlämnades ingick i beredningen som ledamöter statssekre- teraren Sture Korpi. ordförande, försäkringstjänstemannen Stina Anders- son. kommunalrådet Henny Fager, riksdagsledamöterna Ingemar Konrads- son och Blenda Littmarck samt f.d. riksdagsledamöterna Karin Nordlander och Eva Winther). Slutbetänkandet handlar om äldre människors levnads- förhällanden och om hur service och vård till äldre bör utvecklas.

Äldreberedningens slutbetänkande samt beredningens betänkanden och' ' rapporter i övrigt utgör det huvudsakliga underlaget för det jag i det följande anför. Till detta kommer nedan nämnda betänkanden.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade år 1974 dåvarande chefen för socialdepartementet en grupp sakkunniga för att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. De sakkunniga avlämnade i oktober 1979 sitt huvudbetänkande (SOU 1979:59)-I livets slutskede.. Betänkandet innehöll bl.a. ett förslag till lag om ersättning åt'anhörig för vård av sjuka i livets slutskede. ' ' '

Genom beslut är 1979 (Dir. 1979:130) tillsattes efter bemyndigande av regeringen" en kommitté för att göra en översyn av olika frågor som gäller vård av anhöriga i hemmet m.m. (anhörigvårdskommittén). Kommittén avlämnade i september 1983 sitt slutbetänkande (SOU 1983:64) Ledighet för anhörigvård. Slutbetänkandet innehöll förslag till lagstiftning om rätt till

• Sida 22
•  Original

ledighet för vård av anhörig. Dessutom lämnades förslag till förbättring av stödet till anhörigvårdare.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga ] fogas anhörigvårds'kommit- téns sammanfattning av sitt slutbetänkande och som bilaga 2 äldreberedning- ens sammanfattning av sitt slutbetänkande.

Anhörigvårdskommitténs och äldreberedningens slutbetänkande har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställ- ning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3 resp. bilaga 4.

' Jag tar i det följande upp flertalet av de frågor om äldreomsorgen som behandlats i äldreberedningens och anhörigvårdskommitténs betänkanden. I vissa delar. som närmare anges i det följande. föreslår jag ytterligare beredningsarbete' 1 en särskild delegation. .

l fragor som gäller hälso- och sjukvårds- samt socialförsäkringsområdet har' jag samrått med chefen för socialdepartementet.

2. Allmänna utgångspunkter

Jag vill inledningsvis kortfattat redovisa mina allmänna utgångspunkter och grundläggande synsätt för de bedömningar och' förslag som läggs fram i det följande. _

I Sverige finns för närvarande ca 1. 5 milj. människor som är 65 år och däröver. vilket motsvarar knappt 18 % av befolkningen. Det är saledes en stor grupp människor. för vilka - liksor'n för'befolkningen i övrigt - skillna- derna i fråga om t.ex. 11älsa,'ekonomi. levnadssätt och intressen självklart är betydande. Det stora flertalet äldre lever också ett liv som i de flesta avseenden inte skiljer sig från yngre människors.

Äldre människors ekonomi har förbättrats avsevärt under de senaste 20 åren. Orsaken till detta är framför allt att den allmänna tilläggspensionering- en (ATP) och andra tjänstepensionssystem successivt har fått större genom- slagskraft. Fran år 1988- har en kraftig förbättring av de kommunala bostadstilläggen genomförts och från år 1989 genomförs en extra höjning av basbeloppet. Sammantaget innebär dessa'åtgärder en ytterligare förbättring av äldre människors ekonomiska villkor.

- Andelen äldre. dvs. de som'är 65 år och' däröver. beräknas inte öka under återstoden av 1900—talet. Antalet personer i åldrarna 80 år och däröver väntas emellertid. enligt statistiska centralbyråns prognoser. öka med ca 90 000 fram till år 2000. '

Välfärdspolitiken har haft stora positiva effekter på äldre människors hälsa. De flesta äldre förblir friska och behåller sin fysiska och psykiska förmåga högt upp i åren och behöver inte' samhällets stöd för sin dagliga livsföring. Det jag i det följande avser att ta upp är samhällets insatser vad gäller service och vard för äldre som behöver samhällets stöd för att kunna leva ett gott och oberoende liv_. Flertalet av dessa' insatser har självfallet ocksa en avgörande betydelseför yngre människor med handikapp.

• Sida 23
•  Original

Valfrihet, trygghetoch integritet ' "

Det är positivt inte bara för den enskilde utan också för samhället att allt fler kan uppnå hög ålder. Samhället tillförs erfarenheter, resurser och inte minst möjligheter till samhörighet och gemenskap mellan olika generationer; Vi måste därför, både för de enskilda människornas och för samhällets skull, sörja för att alla äldre får möjlighet att under återstoden av sitt liv leva värdigt och vara delaktiga i samhällslivet.

Många kommer när de blir. äldre att behöva hjälp på grund av. de funktionsnedsättningar och sjukdomar som ofta följer med hög ålder.

Denna utveckling kommer att kräva ökade insatser inom en rad olika samhällsektorer. Det är en självklar princip att samhället har att ansvara för att äldre människor får den service och vård de behöver.. Betydande insatser inom äldreomsorgen utförs dock av närstående till äldre människor. Samhället måste ge sitt stöd till närstående. som vill göra en direkt service- eller vårdinsats. Också andra initiativ som kan komplettera samhällets service och vård bör uppmuntras. Jag tänker här särskilt på olika typer av' äldrekooperativ och föreningsdrivna verksamheter. Jag vill dock betona att det bör ankomma på samhället att både ansvara för och till största delen även utföra vårdinsafserna. . .

Målen för samhällets service och vård till äldre har lagts fast i olika sammanhang. Jag avser framför alltdet som sagts i samband med införandet av hälso- och sjukvårdslagen (l982:763) och socialtjänstlagen (1980:620) samt i den av riksdagen antagna propositionen (1984/85: 142) om förbättrade boendeförhållanden för gamla. handikappade och långvarigt sjuka. Jag anser att det som där angetts som riktlinjer och principer för samhällets insatser fortfarande äger giltighet. De mål och riktlinjer för äldreomsorgen, som äldreberedningen föreslagit, stämmer också väl överens med min bedömning. _

Det finns tre grundläggande principer för samhällets service och vård till äldre som jag här särskilt vill lyfta fram och som jag återkommer till i det följande.

Den första principen gäller människors rätt att själva bestämma och att få behålla sin integritet och identitet. Detta innebär att en människa som uppnått hög ålder inte i första hand är gammal utan en individ med ett unikt liv bakom sig. med sin egen uppfattning om och en självklar rätt att besluta om hur hon vill leva sitt fortsatta liv_.

Detta måste respekteras. och vara vägledande både' vid planering av resurser och i det dagliga service- och vårdarbetet. Det är också ett mycket starkt skäl till att samhällets service och vård måste fortsätta att utvecklas så att det är möjligt för människoratti högre utsträckning kunna välja att bo kvar i sitt eget hem och i sin egen miljö.

Den andra principen är att människor måste ges förutsättning att få känna sig trygga. Trygghet är i hög grad en subjektiv upplevelse. Det är den enskilde som själv kan avgöra under vilka förhållanden hon känner sig trygg. För många är därvid närheten till anhöriga och grannar eller till personal dygnet runt av avgörande betydelse. Det är angeläget att kommuner och landsting särskilt beaktar detta vid utformningen av sina insatser för äldre.

- Prop. 1987/88:176

ro

• Sida 24
•  Original

Vidare är kontinuiteten i kontakten mellan personalen och den vårdade mycket viktig.

Den tredje principen som jag vill lyfta fram är valfriheten. Människor skall inte när de blir gamla behöva vidkännas begränsningar i möjligheterna att utforma sitt eget liv, att välja bostad och att kunna delta aktivti samhällslivet. Människor måste också kunna påverka innehållet i och utformningen av samhällets service och vård. '

Kommuner och landsting bör sträva efter att kunna erbjuda ett så varierat utbud av service och vård som möjligt. Insatser måste göras för att människor i ökad utsträckning skall kunna välja att bo kvar hemma även när de behöver omfattande vård. Jag tänker särskilt på den sociala hemtjänsten, färdtjänsten och sjukvården i hemmet samt på en fortsatt förbättring av den fysiska tillgängligheten i boendet och närmiljön. För den som vill flytta till någon särskild boende- eller vårdform för äldre bör det finnas ett varierat utbud, även för dem som ställer höga krav på trygghet och närhet till andra. Jag anser också att inriktningen bör vara att den enskilde skall kunna flytta till särskilda boende- och vårdformer i en annan kommun eller ett annat landsting än det egna. '

Samhällets insatser bör även organiseras så att den hjälpbehövandes behov, önskningar och uppfattningar tas som utgångspunkt för arbetet. Detta innebär bl.a. att beslut om hur det praktiska och dagliga arbetet skall bedrivas bör fattas så nära den berörde som möjligt i samarbetemellan den som får hjälp och den som ger den direkta hjälpen.

Jag vill i detta sammanhang också nämna två grupper av äldre. vars behov jag anser motivera särskild uppmärksamhet.

Jag tänker i första hand på de människor som lider av åldersdemens eller andra psykiska besvär, dvs. människor som är särskilt beroende av andras hjälp och som dessutom har svårt att hävda sina egna behov och intressen. ] dag uppskattas ungefär fem procent av äldre människor uppvisa åldersde- ment beteende.

Den andra grupp jag särskilt vill uppmärksamma är de äldre invandrarna. Antalet äldre som invandrar till Sverige är litet och utgör ca två procent av det totala antalet invandrare. Antalet äldre bland dem som redan har invandrat till Sverige kan emellertid. enligt beräkningar som gjorts av statistiska centralbyrån. komma att öka från ca 65 000 år 1985 till ca 126 000 år 2000. En sådan utveckling kommer att ställa nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika invandrar- gruppers etniska. språkliga och kulturella särdrag. så att de invandrarpolitis- ka och socialpolitiska målen kan uppnås även för äldre. '

Resursbehoven ökar

Samhällets insatser för äldre har under de senaste åren byggts ut kraftigt. Detta har skett trots att utrymmet för ekonomiska reformer varit mindre under 80-talet än under åren dessförinnan. Samtidigt har andelen äldre ökat. Mellan åren 1980 och 1987 ökade t.ex. antalet personer 80 år och däröver med ca 73 000 personer. Denna ökning är ungefär lika stor som den vi förväntar oss för de kommande sju'åren.

• Sida 25
•  Original

"Den väntade befolkningsutvecklingen kommer redan vid oförändrad Prop.1987/88:176

ambitionsnivå att medföra ett fortsatt behov av ökade resurser inom samhällets "Omsorg om äldre. Förutom det ökande behovet av service och vård vill jag peka på att det finns brister i dagens äldreomsorg, som ännu inte kunnat avhjälpas. Det gäller t.ex. dåliga institutionsmiljöer, begränsningari människors valfrihet och brist på personal med adekvat utbildning.

De mål som lagts fast för socialtjänsten och för hälso- och sjukvården skall även i framtiden vara vägledande för samhällets insatser. Häri ligger bl.a. att äldre människor har samma rätt till hälso- och sjukvårdens och socialtjänst- ens insatser som yngre människor. Jag anser det angeläget att behoven inom äldreomsorgen vägs in vid planering och resursavvägning mellan olika samhällssektorer. Utbyggnaden av resurserna bör ske i den takt samhälls- ekonomin tillåter. .

Kommuner och landsting kommer som en följd av utvecklingen att behöva pröva möjligheterna att utnyttja nuvarande resurser mer effektivt och finna nya lösningar för att nå målen. Huvudmännen kommer i än högre grad att behöva göra genomtänkta och målmedvetna prioriteringar vid planering Och utveckling av resurserna för äldre.

Jag vill även peka på att det enligt min mening finns vissa specifika frågor som i första hand bör beaktas vid prioriteringen av resurser inom äldreom- sorgen.

Till det mest angelägna hör att kunna rekrytera och behålla kompetent personal. Personalfrågorna är av avgörande betydelse för möjligheterna att förverkliga målen för samhällets äldreomsorg. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 9.

Det är också angeläget att i förändringsarbetet särskilt uppmärksamma de mest h jälpbehövandes förhållanden samt de insatser som idag fungerar sämst för den som behöver samhällets service och vård. Därvid bör särskilt uppmärksammas behovet av alternativ till dåliga vårdmiljöer inom långtids- sjukvården, i form av stöd i det egna boendet eller utveckling av andra bOende- och vårdformer. samt behovet av att utveckla gruppboende och andra insatser för åldersdementa äldre. Likaså är det angeläget med särskilda insatser för äldre invandrare med annan kulturell bakgrund och med bristande kunskaper i svenska. Låt mig i detta sammanhang få påpeka att socialstyrelsen nu tillsammans med Svenska kommunförbundet utarbetar en idéskrift om kommunerna och äldreomsorgen. Skriften kommer att ges ut under år1988. I denna kommer det bl.a. att finnas praktiska råd och exempel för kommunerna när det'gäller planeringen av äldreomsorgen för invandra- re. Vidare tas frågor om kommunernas information till äldre invandrare upp samt frågor om kulturkompetens och tvåspråkighet hos personalen som arbetar med äldre invandrare.

Slutligen vill jag särskilt uppmärksamma kommunernas och landstingens insatser för den som vårdar en närstående. Avlösning och annat stöd är i dag ett relativt eftersatt område. Till detta och till frågan om förbättrade statliga förmåner för närstående återkommer jag i avsnitt 10.

'x)

• Sida 26
•  Original

Äldreomsorg och handikapp

I detta sammanhang behandlar jag främst äldre människors behov av service och vård. Jag är emellertid väl medveten om att många äldre har handikapp och då till stora delar har samma behov som yngre handikappade. Samtidigt finns det en hel del som skiljer äldre. och yngre människor åt. En ung människa behöver yrkesarbeta och skaffa sig vänner. intressen och en egen identitet. En äldre människa är inne i en annan fas av livet. Hon har redan en identitet och ett socialt liv, som hon vill behålla och vidareutveckla. Sett i detta perspektiv är målen och åtgärderna inom handikappolitiken mera omfattande och berör fler samhällsområden än de jag i det följande tar upp. Med tanke på de skillnader och olika'förutsättningar som gäller har jag valt att inte nu ta upp frågor som i första hand rör handikappade oavsett ålder. Många av de frågor som tas upp är emellertid sådana som har stor betydelse även för yngre handikappades förhållanden, t.ex. den'-sociala hemtjänstens utformning. I några fall har det också varit naturligt att utgå från alla handikappades behov. ' Jag vill även hänvisa till den fortgående utbyggnaden av samhällets insatser för handikappade. där betydande reformer genomförts på senare år samt till det utredningsarbete som pågår eller planeras inom handikappområdet. I sistnämnda avseende avser jag i första hand hjälpmedelsutredningen som

tillsattes år 1986 (Dir. 1986:31) samt den i budgetpropositionen 1987/88:100-

aviserade handikapputredningen. ,

4. Delaktighet, fritid och kultur 4.1 Inflytande och delaktighet

Min bedömning: De personliga kvalifikationerna, och inte åldern. bör Vara avgörande vid val av personer till politiska uppdrag. De kommunala pensionärsråden bör ges reella möjligheter till

inflytande i den kommunala verksamheten. .

Kommunerna bör underlätta och stödja verksamheter. som före- ningar, kooperativ och andra sammanslutningar bedriver för att tillgodose gemensamma intressen.

• Sida 30
•  Original

Äldreberedningens bedömning: Kommuner och landsting bör sträva efter att stärka pensionärsrådens ställning. . Föreningar. kooperativ m.m. där äldre har inflytande bör kunna ta över driften av vissa kommunala verksamheter. De människor som behöver service och vård skall ha ökat inflytande över hjälpens utformning.

Äldreberedningens förslag: De författningsmässiga åldersgränserna för vissa offentliga uppdrag slopas. ' '

Remissinstanserna: De som yttrat sig har varit positiVa till åtgärder för att öka äldres inflytande och delaktighet.

Skälen för min bedömning: De äldre utgör en stor andel av landets befolkning. Frågor om samhällets utformning berör i' lika hög grad de äldre som andra grupper i samhället. Trots detta deltar äldre människor i mindre utsträckning aktivt i politiken, och det är relativt få pensionärer som är förtroendevalda i olika beslutande organ. Förutom det fåtal åldersgränser som finns för vissa offentliga uppdrag existerar det på många håll en utbredd eller underförstådd överenskommelse att uppnådd pensionsålder eller fyllda 70 år bör innebära att uppdragen överlämnas till yngre människor.

Enligt min mening är det otillfredsställande att äldre människor i vissa fall är dåligt representerade i politiska beslutande församlingar av olika slag. De personliga kvalifikationerna bör vara avgörande vid val av personer till politiska uppdrag. Jag vill också framhålla att människor som tidigare inte varit aktiva inom politiska eller näraliggande organisationer bör kunna engageras för detta efter uppnådd pensionsålder. Detta skulle kunna tillföra samhället mycket värdefull kunskap och_ erfarenheter.

Regeringen har nyligen 1 prop. 1987/88:138 om val av nämndemän. m.m. föreslagit bl.a. att den övre åldersgränsen för valbarhet till nämndemanna- uppdrag slopas. Skälen till detta och övriga förslag i propositionen är inte i första hand att ge äldrc möjligheter att behålla sinauppdrag'utan att främja en allsidig rekrytering. Förslaget visar dock på den viktiga principen att detär kvalifikationerna och inte åldern som avgör lämpligheten att fullgöra ett uppdrag.

Vissa frågor berör äldre personer i högre grad än andra. I sådana frågor bedriver pensionärernas egna organisationer ett viktigt arbete. Inom kom-

muner och landsting har inrättats pensionärsråd för att öka kontakterna.

mellan kommunen och pensionärernas företrädare. Råden har i uppgift att rådslå i frågor av särskild vikt för pensionärerna. I praktiskt taget samtliga kommuner är pensionärsråden inordnade under socialnämnden.

På den statliga sidan kommer pensionärernas inflytande till uttryck på _ olika sätt. Sedan länge har överläggningar förekommit mellan regeringen och pensionärsorganisationerna inom olika centrala områden. Bl.a. har kontakter regelbundet förekommit inför större beslut som direkt berör äldre. Organisationerna är också" regelmässigt representerade i utredningar av betydelse för äldre människor.

Chefen för socialdepartementet tillkallade våren 1987 en särskild utredare för att analysera de nuvarande formerna för pensionärernas inflytande och

Prop. 1987/882176

• Sida 31
•  Original

redovisa förslag till hur dessa kan utformas i framtiden. Uppdraget gäller både den statliga och den kommunala sidan. Företrädare för pcnsionärsorga- nisationerna biträder utredaren som sakkunniga. Uppdraget beräknas slutföras under hösten 1988. I avvaktan på resultatet av detta arbete och på vad som kan framkomma vid remissbehandlingen vill jag här understryka vikten av att representanter för äldre människor får redovisa sin mening innan för äldre betydelsefulla beslut på olika nivåer fattas. De kommunala pensionärsråden'ser jag som värdefulla fora för de äldres påverkan i viktiga frågor. De bör därför utvecklas så att de inom ramen för sina samråds- och informationsuppgifter ges reella möjligheter till inflytande i den kommunala verksamheten. Jag har erfarit att Svenska kommunförbundet har tagit initiativ till överläggningar med pensionärsorganisationerna om pensionärs- rådens roll och funktionssätt." Dessa överläggningar kommer. såvitt jag erfarit, att i nästa steg resultera i att Svenska kommunförbundet tar fram ett beslutsunderlag kring former för hur pensionärsråden skall informeras och arbeta i kommunerna.

Det finns i Sverige en lång tradition att människor genom föreningar. kooperativ och andra sammanslutningar anordnar verksamheter för att tillgodose gemensamma intressen. Många av de verksamheter som i dag bedrivs i samhällets regi har sin upprinnelse inom folkrörelser och intresseorv ganisationer. Det gäller t.ex. sjukförsäkringen, den sociala hemhjälpen och barnomsorgen. Det finns" nu ett ökande intresse att utnyttja och stärka föreningars möjligheter att ta ansvar för den gemensamma service som människor efterfrågar. Detta kan ske genom att föreningar övertar driftans- varet för vissa kommunala verksamheter. exempelvis inom fritids- och kulturområdena. Inom äldreomsorgen finns redan exempel på att ett kooperativ svarar för verksamheten vid exempelvis dagcentraler. Pensionär-' sorganisationernas lokala föreningar med sitt stora och varierade utbud av fritidsaktiviter 'm.m. utgör naturliga samarbetsparter för kommunen vid utvecklandet av en sådan förstärkt brukarmedverkan. Erfarenheter från flera försöksverksamheter visar att inte minst pensionärsorganisationerna kan_tillföra kvaliteter som den offentliga verksamheten inte alltid kan. Liknande erfarenheter börjar nu komma från boendeservicedelegationens samverkansprojekt där olika bostadsföretag i nära samarbete med kommu- ner. landsting och organisationef utvecklar en utvidgad boendeservicc som kompletterar samhällets service i syfte att underlätta för äldre att leva självständigt i sin bostad. Verksamhet" i kooperativa former visar på intressanta vägar att stärka brukarinflytande och förbättrade sociala koritak- ter. Initiativet till ett sådant samarbete. som naturligtvis måste formas utifrån de lokala förutsättningarna och behoven. kan komma från kommunen eller föreningar själva. Kommunen bör underlätta och stödja verksamheterna.

Det finns också anledning att utveckla och förstärka det brukarinflytande

som utövas genom förtroenderåd vid olika vårdinrättningar. patientförc- '

ningar, anhörigråd, boenderåd och samrådsgrupper. Sådana organ är viktiga språkrör-för de människor som verksamheten närmast och dagligen riktar sig

till. , För den enskilda människan som för längre eller kortare tid blir beroende

av service och hjälp från andra är inflytandet tillsammans med "skyddet för

• Sida 32
•  Original

integriteten och självbestämmandet centrala frågor. En förutsättning för reellt inflytande och självbestämmande är att den enskilde får information om sina rättigheter och om vilka möjligheter samhället förfogar över. Det måste därvid uppmärksammas att många äldre invandrare inte behärskar svenska språket.

4.2. Fritid och kultur

Min bedömning: Samhällets fritids- och kulturutbud skall vara så utformat att även äldre människor kan ta del av det. Ansvaret för att utbudet blir tillgängligt för äldre åvilar resp. anordnare av verksam- heten. Kommuner och landsting bör ta ansvar för att även människor med stora hjälpbehov kan bli delaktiga i fritids- och kulturaktiviteter.

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i äldreberedningens bedömning.

Skälen för min bedömning: Äldre människor behöver inte längre arbeta för sin försörjning. [början av 1950-talet hade fortfarande nästan en fjärdedel av männen i åldern 70 år och äldre sin huvudsakliga utkomst av förvärvsarbete. Reformer inom pensionssystemet och sänkningen av den allmänna pensions- åldern har inneburit att andelen förvärvsaktiva män i denna åldersgrupp nu ligger under tre procent. För kvinnorna har andelen förvärvsarbetande minskat i ungefär samma takt som för männen. Andelen har dock alltid legat på en avsevärt lägre nivå, eftersom äldre generationers kvinnor förvärvsarbe- tat i liten omfattning. Mindre än en procent av kvinnorna över 70 år är'i dag yrkesaktiva.

Möjligheterna till förvärvsarbete efter uppnådd pensionsålder är också begränsade bl.a. genom att många kollektivavtal föreskriver en avgångsskyl- dighet. Det finns dessutom en tendens att tidigarelägga pensioneringen genom delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Den möjlighet som finns att stå kvar i arbetslivet och uppskjuta uttaget av den allmänna pensionen utnyttjas i betydligt lägre grad. Visserligen visar olika intervjuun- dersökningar att äldre människor inte uttalar önskemål om förvärvsarbete i någon större utsträckning, men strävan bör vara att den enskilde, inom ramen för den rörliga pensionsåldern, skall ha ett avgörande inflytande över när han eller hon lämnar arbetslivet.

Äldre. även i höga åldrar, ägnar sig åt fritids- och kulturaktiviteter i ungefär lika stor omfattning som yngre åldersgrupper. Detsamma gäller, frivilliga insatser och deltagande i föreningslivet. Samhällets fritids- och kulturutbud bör vara till för äldre människor på samma villkor som för den övriga befolkningen och det finns anledning att sträva efter en varierad verksamhet där flertalet människor oavsett ålder eller grupptillhörighet kan . delta. Det finns också all anledning för dem som svarar för verksamheter inom fritids- och kulturområdena att beakta det stora antalet äldre.

För alla människor. men kanske främst för äldre, är det viktigt att verksamheterna finns lätt tillgängliga i närmiljön. Just närheten kan vara den

• Sida 33
•  Original

avgörande förutsättningen för möjligheten att delta i en verksamhet. eftersom många äldre kan ha svårt att förflytta sig längre sträckor på egen hand. Av detta följer också att det är angeläget att ha väl fungerande kommunikationer. . .

Ft.")reningar. intresseorganisationcr m.fl. frivilliga sammanslutningar utgör en betydande del av det lokala fritids- och kulturlivet. På många håll stimulerar kommunerna dessa verk-samheter genom ekonomiskt stöd eller

genom att ge. tillgång till lämpliga lokaler. Eftersom andelen aktiva mcdlcm- ' mar eller medlemmar med förtroendeuppdrag i flertalet föreningar är nästan lika stor bland de äldre som bland befolkningen i genomsnitt. kommer ett fortsatt stöd till sådana verksamheter inte minst de äldre till del.

Många äldre har på grund av funktionshinder. bristande kunskaper i svenska språket eller långvariga sjukdomar svårt att upprätthålla sociala kontakter och delta i olika aktiviteter. Detta gäller både människor inom olika boende- och vårdformer och människor som får service och vård i sina hem. Utgångspunkten för insatser som riktar sig till funktionshindrade äldre med scrvicc- och vårdbehov bör vara att de har samma rätt till en meningsfull daglig verksamhet som andra människor i samhället. Även om hänsyn måste tas såväl till de förutsättningar som vårdsituationen ger som till de begräns- ningar som olika funktionshinder ger upphov till. innebär detta inte att det får ställas lägre krav på kvalitet i den verksamheten än i den som ingår i ett mer allmänt utbud. Det är en viktig uppgift för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att söka samverkan med fritidsnämnder. kulturnämnder. före- ningsliv. m.fl. för att göra det allmänna fritids- och kulturutbudet tillgängligt även för funktionshindrade och för äldre invandrare med bristande språk- kunskaper och för att. där detta inte är praktiskt möjligt. ändå skapa f("irutsättningar för ett meningsfullt innehåll i det dagliga livet.

Många. framför allt yngre pensionärer. deltar också med frivilliga insatser inom service- och vårdområdcna. Dessa insatser bedrivs ofta i föreningsregi. exempelvis pensionärsorganisationer, religiösa organisationer och Röda korset. Det rör sig vanligen om kontaktskapande, stödjande och aktiverande insatser som syftar till att öka möjligheterna till en aktiv och meningsfull tillvaro för människor som är beroende av hjälp eller är socialt isolerade.

I detta sammanhang vill jag ansluta mig till de uppfattningar som framförs i folkrörelseutredningens betänkande (SOU l987:33-35) Ju mer vi är tillsam- mans. som särskilt framhåller värdet av människors egna engagemang i föreningsform som komplement till samhällets vårdrcsurscr.' '

5. Bostadspolitiska mål 'oeh bostadsförsörjning 5.1 Äldres boendcförhålla'nden ' i

Den helt övervägande majoriteten bland äldre människor har en egen bostad. Enligt 1985 års folk- och bostadsräkning bodde detta-år 95 % av befolkningen 65 år och över i egna bostäder. Denna andel har inte förändrats i någon betydande grad sedan år 1970. ' ' Bostadsstandarden för äldrehushållen har förbättrats avsevärt under de senaste 20 åren. Bland personer i dessa hushåll bodde 92 %i moderna bostäder, dvs. i bostäder med eget badrum/dusch och WC. Av de hushåll som ' bestod av enbart personer som var 80 år eller äldre hade år 1985. trots den allmänna standardförbättringen, ll €? icke moderna bostäder. Även i fråga om utrymmesstandard har betydande förbättringar skett för äldrehushållen. År 1985 bodde 80 '..7'? av de äldre som hade enpcrsonhushåll i bostäder om minst 2 rum och kök. ' _

Medan boendeförhällandena har förbättrats när det gäller utrustnings- och utrymmesstandard kvarstår dock problem när det gäller bostädernas till:- gänglighet. Cirka en fjärdedel bland äldre personer bodde år 1980/81 i bostäder som låg en eller flera trappor upp utan hiss. Denna andel har inte' minskat sedan mitten av 1970-talet. År 1986 saknades fortfarande hiss i nästan 1 miljon lägenheter i hus med tre eller flera våningar byggda år 1975 eller tidigare. ' '

5.2. Bostadsförsörjningsplanering

Kommunerna har enligt lagen (1947z532) om kommunala'åtgärdef till bostadsförsörjningens främjande m.m. grundläggande befogenheter och skyldigheter när det gäller bostadsförst'irjningen. Lagen ålägger varje kommun att bedriva en bostadsförsörjningsplanering. Planeringen av bo- stadsförsörjningcn skall ske fortlöpande i syfte att främja att alla i kommunen

får en egen bostad av god kvalitet samt att ändamålsenliga åtgärder för" '

bostadsförsörjningen inom kommunen förbereds och genomförs.'

Genom riksdagens beslut är 1985 om de bostadspolitiska insatserna för gamla. handikappade och långtidssjuka (prop. 1984/85zl42. BoU 24. rskr. 347) betonades ktunmunernas ansvar för att förbättra boendeförliållandena för gamla. handikappade och personer som kan flytta ut från institutioner. Detta innebär att kommunerna på lokal nivå har ett'helhetsansvar för bostadsförsörjningen. .

Bostadsförsörjningsplaneringen skall komma till uttryck i ett program som skall antas av kommunfullmäktige. Kommunerna "skall enligt nyss nämnda- lag redovisa sin planering enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Kommunerna tar i bostadsförsörjningsplaneringen ställning till i vilken omfattning och takt som bostäderna behöver förbättras. I propositionen MSG/87:48 om bostadspolitiken. som utgjorde ett led'i fullföljandet av 1983 års bostadsförbättringsprogram (prop. 1983/84140 bil. 9. BoU 11, rskr. 63), betonades varsamhet vid ombyggnad liksom möjligheterna för de boende att bo kvar i sin invanda miljö som utgångspunkter för förbättringarna. Kravet

• Sida 35
•  Original

på varsamhet kommer till uttryck också 1 de låne- och byggbestämmelser som finns på området.

Bostadsförsörjningsplaneringen i "kommunerna skall samordnas med annan planering. I bostadsförs'örjningsprogrammen skall anges omfattning och inriktning av ny- och ombyggnad av bostäder och servicelokaler i bostadsområden.

För att få underlag för utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet beslutade regeringen år 1985 att kommunerna skulle lämna en" Särskild redovisning till länsbostadsnämnderna av sin bostadsförsörjningsplanering. Resultatet av kommunernas redovisning presenterades 'i prop. 1986/87:48. Redovisningen visade påfe'nl'hög planeringsaktivitet i skiftande former." särskilt i större kommuner. Den förefaller dock fortfarande ha en markerad inriktning på fysiska åtgärderj'medan frågor som gäller samverkan och ansvarsfördelning mellan'dlika parter och anknytningen till socialsektorns verksamhetsplanering fortfarande befinner sig på utvecklingsstadiet. Enligt vad jag erfarit från arbetet med regeringsuppdraget till bostadsstyrelsen och socialstyrelsen angående boendet för gamla. handikappade och långvarigt sjuka förefaller det som om dessa brister i planeringsverksamheten gäller även i dagsläget. .

De generella krav som ställs vid nybyggnad och i de flesta fall vid ombyggnad enligt plan- och bygglagen (1987:10) innebär att bostäderna skall bli tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och inrättade så att de kan användas -av. dessa personer. Beträffande tvåvåningshus krävs dock inte hiss. men husen skall senare kunna komplette- ras med en sådan.

5.3. Statens ekonomiska stöd

De befintliga ekonomiska stödformerna på bostadsförsörjriingen's or'nråde. dvs. räntebidrag. bostadsanpassningsbidrag och individuella subventioner gör att goda förutsättningar finns för att tillgodose människors bostadsbehov.

I det följande lämnas en kort redovisning av gällande stödformer. Räntebidragl ämnas till räntor på sådana lån som tas upp för att finansiera ny- och ombyggnad av bostäder.

Basttulsanpassningsbidrug lämna's enligt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsahpassningsbidrag. som ""har" ersatt den tidigaré gällande förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag. Bidrag .lämnas för sådana individuella anpassningsåtgärder inom och i anslutning till

bostadslägenheten som behövs för att den skall vara ändamålsenlig som. bostad för en viss handikappad person.

Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus med hyreslägenheter och i-sm'åhu's' som upplåts med hyresrätt lämnas 'enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassa- de bostäder m. m. (ändrad senast 1987: 1052). . .

Bidrag för installation av hiss m. 111. enligt förordningen (1983zlt'125) om statsbidrag för hissinstallationer i bostadshus m.m. (ändrad senast 1986:1403) lämnas i första hand. för installation av hissar och andra lyftanordningar och i andra hand .för andralåtgärder i syfte att att göra

• Sida 36
•  Original

bostäder och boendemiljöer tillgängliga för människor med funktionshinder.

Bidrag för att förbättra tillgängligheten i den yttre 111iljö'n'för personer vilkas rörelse- eller orienteringsförmåga är nedsatt som en följd av ålder. sjukdom eller handikapp lämnas enligtförordningen (1985:780) om statsbidrag för vissa tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark (ändrad senast 19:17:947). , '

Bidrag för att stimulera uti-'ecklingt'n av nya former för bacndcservice. som förbättrar möjligheterna för äldre. handikappade och långvarigt sjuka att bo i vanliga bostäder. lämnas enligt förordningen (19851779) om statsbidrag till visst utvecklingsarbete ifråga om boendeservice. Bidragsformen kommer att finnas under fem år. fr.o.m. budgetåret 1985/86 t.o.m. budgetåret 1989/90. Under åren 1985 och 1986 kunde bidrag lämnas för saniupphandling och teknikutveckling av hissinstallation. Resultatet av arbetet har varit fram- gångsrikt i så motto att nya typer av hissar har utvecklats. som är avsevärt billigare att installera än äldre typer. ' '

5.4. Äldres framtida boendeförhållanden

Min bedömning: De nu gällande bostadspolitiska målen utgör en god grund för det fortsatta arbetet med att förbättra äldre människors levnadsvillkor.

Kommunerna bör fortsätta sitt arbete med'att förbättra tillgänglig- heten till bostäderna och i boendemiljön'i övrigt för människor med funktionshinder.

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet instanser som berör bostadsfrågorna i sina remissvar delar beredningens bedömning. Landstingvförbundet och Spri ser med tillfredsställelse att primärkommunernas ansvar för bostadsförsörjning och planering för alla grupper som behöver särskilda böende- och vårdfor- mer på nytt slås fast. Halmstads kommun och Svenska kammunförhundet . anser att detta ansvar bör preciseras i förhållande till landstingets ansvar för institutionsvården. Flera remissinstanser. bl.a. HCK. PRO och Örebro. Eksjö. Svedala och Stockholms kommuner. menar att arbetet med att förbättra tillgängligheten i bostadsbeståndet måste utvecklas.. Flera-instanser framhåller betydelsen av att boendeservieen förbättras.

Skälen för min bedömning

Riksdagen godkände-år 1985 på grundval av prop. 1984/85:142 ett program för förbättrade boendeförhållanden för gamla. handikappade och sjuka. I detta sammanhang angavs följande välfärdspolitiska mål:

— Alla människor har rätt till en bostad där friheten och integriteten är"

skyddad.

— De som behöver stöd och hjälp i sin dagliga livsföring eller som mer än tillfälligt behöver medicinsk eller annan vård skall erbjudas sådan'i bostadsmiljön och i former som ger den enskilde stor självständighet.

• Sida 37
•  Original

— Alla människor har. oberoende av behovet av vård. omsorg och service. rätt till en bostad med god tillgänglighet och god utrymmes- och utrust- ningsstandard i en miljö som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet. '

Dessa mål utgör, enligt min uppfattning. ett väsentligt framsteg i strävandena att förbättra levnadsvillkoren för människor med funktionshinder och utgör en god grund för det fortsatta arbetet med att förbättra bl.a. _äldre människors levnadsvillkor. Förverkligandet av målen förutsätter omfattande förändringar i samhällets service och vård och måste därför bli en fråga på lång sikt. En samordning av bostadspolitiska och socialpolitiska åtgärder gör det möjligt att förverkliga målsättningarna successivt.

Som jag nyss redovisat har kommunerna de grundläggande befogenheter- na och skyldigheterna pa bostadsförsörjningens område. Kommunernas redovisningar till utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet visar att många kommuner särskilt de större. aktivt tagit sig an uppgiften att planera för genomförande av programmets intentioner. Samtidigt visar redovisning- en att betydande osäkerhet föreligger om formerna för planeringen. och genomförandet av de förändringar i bostadsbeståndet som behövs. '

Regeringen lämnade är 1987 ett uppdrag till bostadsstyrelsen att gemen- samt med socialstyrelsen bl.a. göra en samlad redovisning av de kommunala planerna för att förbättra bostadsförhällandena för gamla samt handikappa- de och långvarigt sjuka. De båda styrelserna lämnade i februari l988 en delredovisning och avser att före sommaren 1988 slutligt redovisa uppdraget. Jag har erfarit att det av styrelserna framtagna materialet kommeratt visa att det fortfarande föreligger betydande problem i samordning av planeringen mellan huvudmännen. Var tredje kommun uppger att man saknar uppgifter om hur äldre människor bor och ungefär hälften har inte gjort någon bedömning av hur många personer som i dag saknar bostad eller har en otillfredställande boendesituation. Många kommuner uppger att det huvud- sakliga skälet till att man inte har beredskap att erbjuda lämpliga bostäder i tillräcklig utsträckning är att planeringsunderlag från landstinget saknas.

Primärkommunernas ansvar i denna del gäller även de människor som lever på olika institutioner. För att få fram ett kunskapsunderlag om olika människors behov. önskemål och förutsättningar krävs ett samarbete över sektors- och huvudmannaskapsgränserna. Behov finns av samordning såväl både mellan olika faeknämndcr och förvaltningar inom primärkommunerna som mellan dessa och landstingskommunerna. Vidare kan det finnas behov av samverkan och samordning mellan landsting och kommuner samt olika privata service- och vårdgivare. . "

För att äldre människor skall ha möjlighet att välja mellan ordinärt boende och särskilda boende- och vardformer kravs. enligt min mening. fortsatta ansträngningar av kommunerna att beskriva och bedöma behoven av bostäder av olika slag. Med ordinärt boende avser jag här bostäder i-det vanliga bostadsbeståndet utan särskild service eller gemensamma lokaler i anknytning till bostaden.

Den förbättring i bostadsstandarden som skett under senare år har även kommit äldre människor till del. Detta är en glädjande utveckling som kan

• Sida 38
•  Original

förväntas fortsätta även i framtiden. Trots förbättring-i frågaom bostädernas . storlek och standard finns fortfarande betydande problem när det gäller tillgängligheten i det befintliga bostadsbeståndet. Dessa brister finns såväl. inom befintliga bostadshus som i utomhusmiljön. Inte sällan är det dessa hinder i boendemiljön och inte enbart en försämrad hälsa rörelseförmåga m. m. som gör att äldre människor tvingas flytta från sin invanda boende- miljö.

Jag har erfarit att det tidigare åberopade materialet från bostads- och socialstyrelserna kommer att visa att sju'av tio kommuner har gjort inventeringar angående tillgängligheten. men att endast var femte kommun " gjort kommuntäckande sådana inventeringar. Var tredje kommun har program eller planer för en förbättring av tillgängligheten i vissa' bostadsomå råden. Det är framför allt rörelsehindrade personers situation som beaktas i denna planering. Erfarenheterna visar att det ofta finns en'bristfällig ' koppling mellan planering och genomförande av förändringar.. Flertalet kommuner uppger att hindren för en förbättrad tillgänglighet huvudsakligen '

är av ekonomisk och teknisk natur.

Det är enligt min mening mycket angeläget att kommunerna bedriVer ett aktivt arbete inom detta område. Jag har' nyss lämnat en' redogörelse för de statliga stöd- och stimulansbid'rag" som finns på området. Det är min bedömning att det statliga stödet på omradet för närvarande är ändamalsen- ligt. ' '

En grundläggande förutsättning för att den enskilde s_kall'ku'nna efterfråga en god bostad som är anpassad till hennes behov är att hon har ekonomiska förutsättningar för detta. Jag vill här erinra om den förbättring 'av de kommunala bostadstilläggen'till folkpension (KBT) som genomfördes från 1 ' januari 1988. KBT gjordes då obligatoriskt för kommunerna och den övre hyresgränsen höjdes från 800 till 1 500 kr. per månad fören ensam pensionär och från 950 till 1 650 kr. per månad för ett pensionärsp'ar. Härigenom har ett ' stort antal äldre människor fått bättre ekonomiska möjligheter att efterfråga en lämplig bostad. Manga äldre människor har önskemål öm att flytta till mer lättskötta

bostäder. ofta mindre och mer centralt belägna. Vidare vill man flytta för att " få en bostad som är tillgänglig även för den som har ett' funktionshinder.

Jag har erfarit att bostads- och socialstyrelsernas redovisning till regering-' en kommer att visa att tre'a'v fyra kommuner har speciella köer eller förturer för äldre och handikappade perso'ner. Var tredje kommun har emellertid' ' svårigheter att få in lediga lägenheter 't'ill bost'a'dsförm'edlingen. Även om ansträngningarna att förbättra tillgängligheten'i bostadsbestån- det ökas kommer under lång tid framöver ett avsevärt antal äldre människor att bo i bostäder med dålig tillgänglighet: För många äldre är det viktigt att' möjligheter ges att byta inom det egna bostadsområdet. Jag ser det som- angeläget att fastighetsägare och berör'd'a-"kommunala"organ. eftempe'lvis bostadsförmedlingarna. aktivt' verkar för'att äldre mä11niskör"skall ges möjlighet att byta bostad. ' ' '

Erfarenheterna av stadsförnyelsearbete visar att endast en mindre andel av de boende efter en flyttning på 'grund av bo'stadsförbättringså'tgärder återvänder till sin tidigare bostad. Detta gäller i särskilt hög'gra'd äldre

• Sida 39
•  Original

människor. Den oro som väcks då upprustning av ett bostadsområde aktualiseras och inte minst genomförandet av upprustningen innebär för många äldre stora påfrestningar. Flera bostadsföretag har visat att det är möjligt att genomföra även relativt omfattande upprustningar på ett varsamt och i tiden avgränsat sätt. Erfarenheter visar även att-de boende kan bo'kvar i bostadsområdet eller evakueras under en kortare period. 1 plan- och bygglagen (PBL), som trädde 1 kraft den 1 juli 1987', finns krav pa varsamhet vid såväl ombyggnad och mindre ändringar som vid Underhållsatgärder. De'-' ' boendes möjligheter att delta 1 beslutsprocessen har ocksa förbättrats. Enligt min bedömning är det av stor betydelse att alla berörda parter lever upp till' ' PBL:s intentioner och att förnyelsearbetet i äldre bostadsområden "genom-" förs i samråd med de boende Och med stor varsamhet. De goda intentioner som ofta finns att förbättra tillgängligheten 'i boendet för de äldre i bostadsområdet riskerar annars 'att motverkas av'upprustningsarbetet. PRO och flera kommuner har i sina remissvar uppmärksammat de äldres boendeförhållanden på landsbygden. Här finns fortfarande relativt många äldre som bor 1 egna fastigheter med dalig standard. Möjligheterna .itt bo kvar då den enskilde drabbas av funktionsnedsättningar begränsas ocksa av bristande tillgång till service. Det utvecklingsarbete som bedrevs under aren 1968 till 1979 i de så kallade yttre och inre stödområderia med social service i glesbygd visar att det till en rimlig kostnad är möjligt att föra den sociala servicen långt ut i små samhällen. Flera kommuner har också aktivt arbetat med att förstärka och samordna den service som finns på landsbygden och i små samhällen. För många äldre är det av stör betydelse att få leva ky ar i sin

bygd på äldre dagar. Samhället bör skapa bästa möjliga förutsättningar för ' ' ' detta genom en aktiv bostadsförbättring och en samordning av den service

som behövs. Boendeservicedeleg'ationen och glesbygdsdelegationen kan'

lämna stöd till sådant arbete'.

6 Organisation och ansvarsfördelning. inom äldreomsorgen -

Mitt förslag: Samordningen av samhällets insatser för äldre behöver utvecklas. Målet bör därvid vara att åstadkomma ett mer sammanhål- let ansvar.

Min bedömning: Mycket talar för att primärkommunerna. förutom det ansvar de i dag har. bl.a. även bör vara huvudmän för hemsjuk- vård, dagverksamheter, alla typer av servicebostäder och gruppb0cn- de samt lokala sjukhem.

Frågan om förändringar av huvudmannaskapet samt andra föränd- ringar 1 syfte att åstadkomma ett mer enhetligt ansvar för. samhällets äldreomsorg bör beredas närmare i en särskild delegation. Inriktning- en bör vara att de förändringar som blir aktuella skall kunna .

, genomföras fr.o.m. 1 januari 1991.

• Sida 40
•  Original

Äldreberedningens förslag: Kommunerna skall svara för all social serviCe och omvårdnad inkl. enklare uppgifter av sjukvårdskaraktär-i ordinärt boende och i servicebostäder. Primärvården skall svara för övrig hälso- och sjukvård. Försök med ändrat huvudmannaskap. där primärkommunen tar ett vidgat ansvar för service och vård. genomförs. Sådana försök skall utvärderas.

Remissinstanserna: Av 29 remissinstanser som yttrar sig om uppgiftsfördel- ningen i fråga om service och vård i ordinärt boende tillstyrker 24 beredningens förslag. Två är emot och tre är tveksamma. .

Av de 45 instanser som yttrar sig om huvudmannaskapet för äldreomsorf gen tillstyrker 26 remissinstanser beredningens förslag om f("irsöksverksam- het med primärkommunalt huvudmannaskap för hela primärvården eller delar av denna. PRO menar att den centrala frågan gäller hur de två huvudmännen skall kunna ansvara för ett integrerat arbetssätt. PRO anser att lösningen av detta problem måste ges högsta prioritet. Svenska kommun- förbundet menar att det är bättre att primärkommunerna övertar hela verksamheten än bara delar av sjukhemmens verksamhet. Risken är annars stor för nya gränsdragningstvister. Förbundet anser det viktigt att staten visar ett särskilt intresse för att den föreslagna förs.".iksverksamheten kan genomfö- ras som underlag för den nödvändiga prövningen av frågan om huvudmän- nens framtida ansvarsområde. Örebro kommun anser att de försöksverk- samheter som föreslås i utredningen .bör genomföras snarast och i så stor omfattning som möjligt. . , '_

Ytterligare 14 instanser vill gå fram snabbare eller framhåller allmänt vikten av ett enhetligt pri111.'irkommuna|t huvudmannask'lap. Gävleborgs läns landsting anser att man bör pröva att överföra-'de lokala sjukhemmen till

primärkommunerna med samma ansvarsfördelning som avses gälla i ordinärt _ boende och i servicebostäder. .S'lars'krmrnrel menar att det är mycket som talar för ett enhetligt huvudmannaskap inom äldreomsorgcn. L(.) framför att det på sikt är nödvändigt att sammanföra hela ."ildrcomsorgcn under en huvudman. Alla skäl talar då för att kommunen bör vara huvudman-. ii'ite -' minst närhets- och normaliseringsprinciperna. Med vetskap om den tid förändringar av denna storleksordning brukar ta anser LO att förberedelser— na för en huvudmannaskapsreform bör påbörjas omgående. Vellinge kom- mun menar att äldreberedningen inte alls har diskuterat möjligheten att förena socialtjänst och primärvård i en gemensam organisation. En sådan lösning skulle kunna medföra verkliga cffektiviscringar till fromma för alla åldersgrupper i samhället. Halmstad kommun motsätter sig bestämt att kommunens socialtjänst skall svara för social service och omvårdnad vid de lokala sjukhemmen och menar att en överföring av primärvården till' kommunerna där överföringen av sjukhemmen vore första steget skulle vara ett bättre alternativ. Fem remissinstanser är negativa'eller tveksamma till en huvudmannas- kapsförändring. Sundsvalls kommun anser det inte angeläget att ändra

huvudmannaskapet för hälso- och sjukvård och socialtjänst. En klarare fördelning av ansvars('1mr.”1den bör eftersträvas i stället. .--V()rrlmllcn's'läns landsting tar bestämt avstånd från beredningens uppfattning om ett enhetligt och i så fall primärkommunalt huvudmannaskap för äldreomsorgen innefat- tande även verksamhctcn vid lokala sjukhem.

• Sida 41
•  Original

Skälen för mitt förslag och min bedömning:- Nu varande förhållanden

Kommunernas och landstingens ansvar för boende. service och vård regleras i lag. Socialtjänstlagen (1980:620) föreskriver att kommunerna har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Den enskilde har rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt.-om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Detta gäller alla människor oberoende av hji'ilpbehovens orsak och omfattning.

Bostadsförsörjningslagen (1947z523) "ger kommunerna ansvar för plane- ring av bostadsförsörjningen. Detta ansvar omfattar även bostäder för människor som behöver mycket hjälp'i det dagliga livet. Enligt socialtjänstlaÄ gcn är det en kommunal angelägenhet att se till att det finns bostäder med gemensam service.

Hälso- och sjuk 'årdslagen (19822763) ger landstingskmnmunen ansvaret för att erbjuda befolkningen inom sitt område en god hälso- och sjukvård. Detta gäller även en kommun som inte ingår i någon landstingskommun. Med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga. utreda och behandla sjukdomar och skador. Särskild lagstiftning films som reglerar tandvård och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Lagstiftningen drar upp de allmänna ramarna för ansvars- och uppgiftsför- delningen mellan huvudniännen. I fi'irarbetena till både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen förutsätts att huvudmännen själva i vissa avseen- den träffar avtal om (len närmare "uppgiftsft'årdelningen dem emellan.

Under de senaste decenninerna har flera centrala initiativ tagits från myndigheter och organisationer för att initiera och stimulera samordning och samverkan inom äldreomsorgen. Sedan år l98llihar också kommuner och landstingi samtliga län träffat avtal om uppgiftsfördelning och samverkans- former inom bl.a. äldreomsorgen. Dessa avtal har i flera län utgjort en god plattform för ett intensifierat samarbete mellan huvudmännen. Genom information och utbildning till berörd personal har man sökt skapa gemen- samma referensramar och arbetsformer bland dessa. Genom tillkomsten av vårdplaneringsgrupper. där service- och vårdpersonal från båda huvudmän— nen gemensamt planerar insatserna till hjälpmottagarna. har det praktiska samarbetet utvecklats. ] några samverkansavtal har också ansvarsgränserna klargjorts och förutsättningar därmed skapats för utveckling av nya boende- och vårdformer såsom dagverksamheter och gruppboende för åldersdemen- ta. Samverkansavtalen har emellertid främst syftat till att utveckla stödet i ordinärt boende. 1 mer begränsad utsträckning har de särskilda boende- och vårdformerna varit föremål för gemensamma överväganden mellan huvud- männen.

Den s.k. kompetensprincipcn används nu — mer eller mindre strikt - i samtliga lån för att avgränsa respektive huvudmans ansvarsområde. Princi- pen innebär att sjukvårdshuvudmannen ans 'arar för åtgärder som kräver medicinsk kompetens och kommunen för åtgärder som kräver social kompetens.

• Sida 42
•  Original

Flera studier av resultatet av den samverkan som utvecklats under senare år mellan personal inom primärvård och socialtjänst har visat att denna gjort det möjligt för fler och sjukare människor att få god service och vård i hemmet. Nytillskott av resurser till service. och vård i eget boende samt en utveckling av samverkan har således verksamt-bidragit till att förverkliga gällande målsättningar för äldreomsorgen. '

Uppgrftsfördelningen i de övriga nordiska länderna

I Sverige har en stor del av den långvariga vården av äldre människor byggts upp inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Det har enligt min bedömning kommit att innebära tillämpning av en alltför sjukvårdsoriente- rad" modell för äldreomsorgen.

Sverige är det enda landet i Norden som har ett delat huvudmannaskap inom äldreomsorgen. I Danmark, Norge och Finland är det kommunerna. som är huvudmän också för hemsjukvården och sjukhemmen. Endast sjukhusvården är landstingskommunal i Danmark och_ Norge, medan Finland har kommunalförbund fördenna uppgift. I Finland och Norge är den- öppna sjukvården i övrigt kommunal eller privat. medan den i Danmark är privat men offentligt finansierad. En primärvårdsmodell liknande den svenska finns inte i de övriga nordiska länderna.

I Norge har nyligen sjukhemmen efter 15 års fylkeskommunalt huvud- mannaskap förts över till primärkommunerna. I Finland har väsentliga delar av äldreomsorgen sedan lång tid drivits i kommunalförbundsform. medan den danska äldreomsorgen alltid haft kommunerna-som huvudmän.. .

Enligt en nyligen publicerad studie av statskontoret (KRON) har det danska systemets enhetliga kommunala ansvar för äldreomsorgen inneburit att man där kunnat bygga upp en effektivare verksamhet än i Sverige. Enligt Statskontorets bedömning kan Danmark ge stöd till relativt sett fler äldre i eget boende. vilket bl.a. beror på att hemsjukvården och bostadsanpassning- en är bättre utvecklad än i Sverige. Trots detta är kostnaderna för äldreomsorgen lägre i Danmark än i Sverige. Enligt Statskontorets bedöm- ' ningar har man vidare i Danmark bättre långtidssjukvård till lägre kostnader. än i Sverige. Långtidssjukvården är organisatoriskt annorlunda utformad än den svenska. vilket leder till bättre sammansättning av de totala service— och vårdinsatserna. Förhållandena tyder enligt statskontoret på att hospitalise- ringseffekterna är mindre omfattande och att vårdbehoven inte bedöms vara så stora som i de övriga nordiska länderna. Statskontoret bedömer att studien visar att det finns mycket att vinna påatt övergå till ett enhetligt primärkom- :.. munalt huvudmannaskap för äldreomsorgen. Härigenom uppnås vinster såväl i kvalitet för den enskildelsom för samhällets kostnader.

Allmänna överväganden

Ansvaret för samhällets service och vård till bl.a. äldre människor- är uppdelat mellan landstingskommuner och primärkommuner. Inom äldreom- sorgen finns en rad olika service- och vårdinsatser. som behöver samordnas för att verksamheten skall fungera ändamålsenligt. För närvarande finns

Prop. 1987/88:176.

• Sida 43
•  Original

brister i samordning och samverkan inom äldreomsorgen, vilket uppmärk- sammats och dokumenterats 1 flera sammanhang.

Jag anser att frågan om en bättre samordning av samhällets insatser inom äldreomsorgen är av utomordentligt stor betydelse för möjligheterna att utveckla en verksamhet som är effektiv och väl fungerande från äldre människors synpunkt.

Problem i uppgiftsfördelriingen '

Det delade ansvar som i dag finns för service och vård till äldre människor kan skapa problem på flera nivåer i samhället. Detta gäller alltifrån frågan om hur insatserna i den enskildes hem-organiseras till hur gemensamma resurser används för att förverkliga målsättningarna för äldreomsorgen.. Nuvarande uppgiftsfördelning kan. enligt min bedömning. medverka till

Prop. 1987/881176

ett sämre resursutnyttjande än vad ett mer enhetligt ansvar skulle medföra. . Uppdelningen av äldreomsorgen i en sjukvårdsdel och en socialtjänstdel innebär att vi i ett antal väsentliga delar,har parallella organisationer. En avsevärd del av de insatser som görs vid lokala sjukhem och inom hemsjukvården får anses utgöra omvårdnadsinsatser. vilka egentligen är uppgifter för kommunens socialtjänst. Sådana (')mvårdnadsinsatser är utmär- kande för arbetet på ålderdomshemmen och i allt högre grad den sociala hemtjänsten vilka är kommunala angelägenheter.

Vid ett delat ansvar för likartade insatser försvaras även den enskildes möjligheter att få en lämplig boende- eller vårdform. Valet kan påverkas mer av vem som är huvudman för en viss verksamhet än av den äldres egna behov. Risken finns också att den-enskilde flyttas över från den ene huvudmannens ansvarsområde till den andres utan att vårdmässiga överväganden motiverar detta. Oklarheter om ansvars- och uppgiftsfördelningen kan vidare innebära att människor v ardas längre inom akutsjukvårdcns kliniker än vad som är medicinskt motiverat. För den enskilde kan detta innebära sämre förutsätt- ningar att få god service och vård. samtidigt som det för samhället innebär ett sämre utnyttjande av de totala resurserna. '

Den omställning inom bl.a. äldreomsorgen som nu pågår för att förstärka möjligheterna för äldre människor att bo i eget boende försvåras också av det delade huvudmannaskapet. Vid vård på institution svarar sjukvårdshuvud- n1annen för samtliga kostnader för vården. medan primärkommunen vid service och vård1 hemmet och1 servicebostäder m.fl. svarar för merparten av insatserna. Enligt min mening försvårar en sådan uppdelning av uppgifter och ansvar en smidig omställning av resurserna mot bättre boende- och vårdformer. .

Den nuvarande uppdelningen av uppgifter och ansvar mellan huvudmän- nen innebär äve'n att det politiska ansvaret för samhällets service och vård till äldre är otydligt. En sådan otydlighet. som medför att den enskilde har svårt att veta vilken politisk församling som har ansvaret för en viss typ av. insats. begränsar möjligheterna till insytt och påverkan.

Äldreomsorgen är inne.i ett skede av betydande utveckling. Det delade huvudmannaskapet innebär att två skilda politiska och '(1dministrativa organisationer var för sig prioriterar vilka förändringar som är mest

• Sida 44
•  Original

angelägna. Detta kan leda till en sämre total utveckling än om äldreomsor- gens samtliga delar övervägs i ett sammanhang. Som exempel vill jag nämna den upprustning av ålderdomshem hos kommunerna som nu pågår samtidigt som sj11kvårdshuvudmännen överväger hur de lokala sjukhemmen skall utvecklas. I flera avseenden fyller de lokala sjukhemmen liknande funktio- ner som ålderdomshemmen. Den ena huvudmannens förändringar påverkar därför i hög grad den andre huvudmannens förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Ett samlat dimensionerings- och prioriteringsansvar borde förbättra förutsättningårna för ett effektivt resursutnyttjande.

Jag anser det också nödvändigt att omstruktureringen inom äldreomsor- gen. vilken innebär att allt fler får möjlighet att välja eget boende. genomförs på ett väl planerat sätt. Detta medför framför allt att utvecklingen inom den institutionella vården resp. stödet till eget boende måste samordas för att en ensidig minskning av institutionsplatser skall kunna undvikas.

I det dagliga arbetet inom äldreomsorgen uppstår inte sällan konflikter mellan personal på olika nivåer inom organisationerna beroende på det delade huvudmannaskapet. Oklarheter om vem som skall göra en viss insats hos den enskilde medför påfrestningar på samarbetet mellan olika yrkeskate- gorier såväl på arbetsledarnivå som bland den personal som utför service- och vårdarbetet.

Från den enskildes synpunkt är kontinuiteten i samhällets service och vård av stor betydelse. Den uppdelning som i dag tillämpas mellan sjuk 'ård i hemmet och social hemtjänst innebär. i synnerhet för människor som behöver omfattande service och vård i hemmet. att hjälptagaren får möta fler service- och vårdgivare än som 'borde vara nödvändigt. '

Förändringar [ uppgiftsfördelningen

Enligt äldreberedningens förslag skall kommunerna svara för all social service och omvårdnad inkl. enklare uppgifter av sjukvårclskaraktär i ordinärt boende och i servicebostäder m.fl.. medan sjukvårdshuvudmänne'n skall svara för hälso- och sjukvården i övrigt. Beredningen förordar vidare att försöksverksamhet med ändrat huvudmannaskap. där primärkommunerna tar ett vidgat ansvar för service och vård. bör genomföras.

Flertalet remissinstanser tillstyrker beredningens förslag i båda delarna, men flera instanser. bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO). förordar att ett enhetligt huvudmannaskap genomförs snarast. LO menar att en hu'vud- mannaskapsreform bör påbörjas omgående med tanke på den tid som förändringar av det här slaget erfarenhetsmässigt tar. Flera primärkommu- ner framhåller i Sina remissvar vikten av att uppgifts- och ansvarsfördelning- en mellan huvudmännen förändras mot en större enhetlighet.

Enligt min bedömning stärker erfarenheterna från de nordiska grannlän- derna. som jag nyss redovisat. de erfarenheter som vunnits i den svenska utvecklingen och som talar för ett mer enhetligt ansvar för äldreomsorgen.

Mot bakgrund av vad jag här redovisat anser jag att starka skill talar för att en mera långtgående förändring av uppgiftsfördelningen mellan huvudmän- nen än den äldreberedningen föreslagit bör komma till stånd. En förändring

• Sida 45
•  Original

med syfte att åstadkomma ett mer sammanhållet ansvar för samhällets äldreomsorger bör ske. .

Ett genomförande av de förändringar som jag här aktualiserar kräver emellertid ett omfattande förberedelsearbete. varför ett förslag till beslut ej kan läggas fram i detta sammanhang. Bl.a. måste organisatoriska. rättsliga och ekonomiska konsekvenser analyseras. Jag ämnar därför senare i dag föreslå regeringen att för detta ändamål besluta om inrättandet av en särskild delegation med företrädare för bl.a. Svenska kommunförbundet och Lands- tingsförbundet. Delegationen bör få i uppdrag att redovisa förslag till närmare utformning av de här aktualiserade förändringarna. Delegationen bör därvid bedöma behovet av medicinska åtgärder för äldre samt behovet av service. omsorg och vård. En målsättning för den fortsatta utvecklingen skall anges och de ekonomiska konsekvenserna preciseras. Delegationen skall analysera de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av ett ändrat huvudmannaskap. Delegationens arbete bör vara slutfört vid utgången av år 1988.

Enligt min mening bör ansvaret för insatserna för äldre fördelas på ett entydigt och ändamålsenligt sättmellan primärkommuner och landsting- skommuner. Inriktningen bör vara att primärkommunerna ges ett samlat ansvar för äldreomsorgen och att ett mera enhetligt politiskt och ekonomiskt ansvar hos primärkommunerna för insatser som är likartade eller komplette- rar varandra utvecklas. Härigenom skapas goda förutsättningar för samord- ning av service- och vårdrcsurserna och risken minskar för att en huvudman skjuter över uppgifter till den andre. Dessutom reduceras de oklarheter som finns om vilken huvudman som skall svara för verksamhet som i dag uppfattas ligga i gränslandet mellan huvudmännens ansvarsområden.

Äldreberedningens förslag om att kommunerna skall svara för all social service. omvårdad och enklare uppgifter av sjukt-'årdskaraktår vilka i dag utförs bl.a. av undersköterskor inom primärvården. är ett steg i rätt riktning. Det skapar förutsättningar för en sammanhållen service och vård i hemmet. Samtidigt finns det anledning erinra om att sjukvården i hemmet förutsätter insatser även från andra yrkesgrupper än undersköterskor. Jag tänker på sjuksköterskor. arbetsterapeuter. sjukgymnaster och läkare. Även om insatserna av dessa yrkesgrupper i allmänhet tidsmässigt är av mindre omfattning. så är de av stor betydelse för vårdens kvalitet. Även denna fråga bör därför belysas av delegationen.

Konsekvenserna av äldreberedningens förslag att primärkommunerna bör vara huvudmän för samtliga dagverksamheter inom den lokala äldreomsor- gen bör också studeras av delegationen.

Redan nu har primärkommunerna ansvaret för bostadsförsörjningen. I detta ansvar ingår att tillskapa särskilda boende- och vårdformer i tillräcklig omfattning. Med den inriktning som de särskilda boende- och vårdformerna har är det förenat med nackdelar att avgränsa huvudmannaskapet s1 att lokala sjukhem. ålderdomshem. gruppboende och servicebostäder ansvars- mässigt delas mellan sjukvårdshuvudmännen och huvudmännen för social- tjänsten. Delegationen bör därför utreda konsekvenserna av att primärkom- munerna ges ett samlat ansvar för dessa olika former för boende och vård.

Trots att de lokala sjukhemmen blivit allt fler saknade år 1985 fortfarande

• Sida 46
•  Original

36 % av primärvå'rdsområdena sådana resurser. I dessa områden förlitar man sig i stället på resurser inom landstingskommunernas länssjukvård för långvarig vård av äldre. Så är fallet i särskilt hög grad i storstadsområdena. men även i andra större kommuner med sjukhus är detta vanligt. För dessa områden skulle ett förändrat huvudmannaskap för de lokala sjukhemmen. åtminstone på kort sikt. ha mindre betydelse för att lösa samordningsproble- men. Delegationen bör därför särskilt analysera och överväga rollen för långvårdsklinikernas sjukhemsfunktion och de centrala sjukhemmen samt hur dessa bäst kan inordnas i en väl fungerande organisation för äldreomsor- gen. Delegationen bör även'analysera frågan om långvarig vård av medi- cinskt färdigbehandlade patienter inom andra delar av länssjukvården. Jag avser här bl.a. den värd som inte i första" hand är motiverad av medicinska - skäl utan snarare av brist på lämpligare'alternativ.

Effektiviteten i samhällets insatser för äldre borde kunna förbättras genom de angivna förändringarna. På kort sikt kan det uppnås genom att uppgifter som i dag utförs av undersköterskor inom sjukvården i hemmet samordnas med uppgifter som utförs av vårdbiträden inom den sociala hemtjänsten. Ett enhetligt och tydligare avgränsat ansvar för de lokala resurserna samt-för långvarig vård bör även i övrigt ge förutsättningar för samordning av den lokala arbetsorganisationen. '

Det är vidare min bedömning att nuvarande resursutbud inom äldreomsor- gen och den fysiska och verksamhetsmåssiga utformning institutionsvården fått i hög grad är beroende av den uppgiftsfördelning som nu gäller. Ett mera enhetligt ansvar för primärkommunerna bör kunna leda till att resurserna i ' högre grad anpassas till de äldres behov. Genom att vård på sjukvårdsanlägg- ningar så långt möjligt ersätts med alternativa boende- och vårdformer får äldreomsorgen en starkare Social inriktning. Detta bör kunna ge den enskilde bättre kvalitet i service. vård och boende.'För samhället bör. det kunna innebära ett mer effektivt resursutnyttjande.

De nu redovisade organisatoriska förändringarna kommer inte att kunna lösa alla samordnings- och sanwerkansproblem. I viss utsträckning kan nya gränsdragningsproblem uppstå. Även efter en huvudmannaskapsförändring torde det föreligga betydande behov av samordning och samverkan mellan primärkommuner och landstingskommuner. i synnerhet mellan länssjukvår- dens olika kliniker och den primärkommunala äldreomsorgen. Det firms- även nära kopplingar mellan den primärkommunala äldreomsorgen och landstingskommunernas primärvårdf Jag avser här främst vårdcentralernas mottagningsverksamhet. För att främja samordning i verksamhetsföränd- ringar inom huvudmännens olika verksamhetsområden behövs en mellan huvudmännen samordnad planering.

Ett skäl för att det slutliga ställningstagandet inte kan ske i detta" sammanhang är inte minst att de ekonomiska konsekvenserna måste belysas : och analyseras ytterligare. Ett genomförande av de förordade förändringar- na kräver vidar' att frågan om den ekonomiska regleringen kan lösas. Delegationen bör även utreda konsekvenserna för avgiftsuttaget inom äldreomsorgen. '

Vidare bör de lagstiftningsmässiga konsekvenserna analyseras: Delegatio- nens uppdrag bör här vara att redovisa de förändringar i nuvarande lagstiftning som kan bli aktuella.

,46

• Sida 47
•  Original

Jag har erfarit att de båda kommunförbunden tillsatt en politisk lednings- grupp för ett utredningsarbete rörande konsekvenserna av en förändring av uppgiftsfördelningen mellan huvudmännen. Till väsentliga delar sammanfal- ler detta arbete med vad jag här redovisat bör vara delegationens uppgift. Erfarenheterna från ledningsgruppens arbete bör därför tas tillvara av den delegation jag ämnar föreslå. '

Organisations- och huvu'dmannaSkapsförändringar kräver omfattande ' förberedelsearbete bland berörda parter. Detta talar för en relativt lång ' förberedelsetid. Samtidigt är jag mån om att utvecklingen inom äldreomsor- gen inte stannar upp i avvaktan på de förändringar som planeras. Delegatio- nens arbete bör vara slutfört vid utgången av innevarande år och målsättning- en bör vara att de förändringar som blir aktuella skall kunna genomföras fr.o.m. den 1 januari .1991. .

Försöksverksamher med kommunal primärvård

Genom lagen (1985:'l()89') om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvår- dens område har det inom ramen för det s.k. frikommunförsöket öppnats möjligheter för primärkommun och landstingskommun att samverka i fråga om primärvården. Lagen föreskriver att försökskommun helt eller delvis får bedriva viss hälso- och sjukvård (primärvård) i kommunen. Lagen ger kommunerna möjlighet att genom avtal med landstingskommun åta sig driftansvar, medan huvudmannaskapet i-dessa fall fortfarande ligger kvar hos landstinget. För närvarande bedrivs försöksverksamhet enligt denna lag i Örebro och Gnosjö kommuner. Regeringen lämnade år 1986 ett uppdrag till- socialstyrelsen att i samverkan med Spri genomföra en utvärdering av olika former av lokalt inflytande över primärvården. bl.a. försöken med primär- kommunalt driftansvar för primärvården. En delrapport har lämnats till regeringen under första kvartalet 1988. '

De förändringar av uppgiftsfördelningen mellan primärkommuner och landstingskommuner som jag nu förordar bör enligt min bedömning ge goda förutsättningar för en positiv utveckling av äldreomsorgen. Några landsting och primärkommuner har emellertid aktualiserat huvudmannaskapsföränd- ringar som omfattar hela primärvården inom landstingskommunernas hälso- och sjukvårdsorganisation. Dessa planer är intressanta ur äldreomsorgens synvinkel. Behov av nära samverkan mellan primärvården och socialtjänst föreligger dock på flera' områden, exempelvis i fråga om insatser 'för människor med missbruksproblem eller för'barn. Frågan om organisationen av samhällets socialtjänst och primärvård måste därför prövas även med andra utgångspunkter. Enligt min mening finns det därför anledning att i ett annat sammanhang överväga om ytterligare och utvidgade försöksverk- samheter skall initieras föratt få fördjupade erfarenheter i fråga om huvudmannaskapet för primärvården i sin helhet. Jag har i denna fråga. förutom med' chefen för socialdepartementet. samrått med chefen för civildcpartementet. ' '

• Sida 48
•  Original

9. Personalfrågor inom äldreomsorgen

9.1. Aktuell situation

År 1986 arbetade uppskattningsvis ca 165 ()()0 personer med service och vård av äldre människor inom social hemtjänst. ålderdomshem. sjukvård i hemmet och somatisk långtidssjukvård. Av dessa var ca 86 ()()(l vårdbiträden inom kommunernas äldreomsorg och ca 50 000 sjukvårdsbiträden eller undersköterskor inom sjukvården.

Enligt äldreberedningens beräkningar behöver antalet personer som arbetar inom den primärkommunala äldreomsorgen fram till är 2000 öka med 40-70 000 personer. under förutsättning av en oförändrad sysselsätt- ningsgrad bland de anställda. Inom långtidssjukvård och sjukvård i hemmet behöver antalet anställda under samma period inte öka med mer än lt) ()()(1 enligt äldreberedningens beräkningar.

Till det sålunda ökade personalbehovet kommer stora pensionsavgångar. främst inom den primärkommunala äldreomsorgen. samt hög omsättning bland äldreomsorgens personal. Detta innebär att ett stort antal personer kommer att behöva rekryteras det kommande decenniet.

Läget på arbetsmarknaden i Sverige är f.n. mycket gott och arbetslösheten den lägsta sedan 80-talets början. lnom flera sektorer råder för närvarande "brist på arbetskraft.

Jag har erfarit att socialstyrelsen och bostadsstyrelsen inhämtat uppgifter som visar att mer än en tredjedel av kommunerna har svårigheter att i dag rekrytera tillräckligt antal personer till äldreomsorgen. Av Landstingsför- bundets redovisning av l_.KELP-undersökningarna för år 1986 framgår att landstingen allmänt anser att det är mycket svårt att rekrytera framför allt sjuksköterskor och undersköterskor till långtidssjukvården.

Personalmnsättningen är samtidigt hög inom dessa områden. Socialstyrel- sen redovisar i en nyligen avgiven rapport till regeringen att ca 18000 vårdbiträden i hela landet lämnade sina befattningar mellan mars månad är 1986 och samma månad är 1987. Av dessa lämnade 17 500 yrket helt. Det innebär en personalomsättningpå ungefär 25 %. Statistiska centralbyrån har i en studie visat att personalomsättningen bland sjukvårdspersonalen upp- gick till 22 % mellan åren 1985 och l986.

Enligt socialstyrelsens rapport har personalomsättningen inom hemtjäns— ten ökat under de senaste tre åren. Den har ökat mest i storstäderna och bland yngre och timavlönad personal. För sjukvårdens del visar statistiska centralbyrån att omsättningen är störst i Stockholm och Göteborg och bland personal med kort utbildning.

Många anställda inom äldremnsorgerna arbetar deltid. Den genmnsnittli- ga tjänstgöringsgraden för vårdbiträden inom hemtjänsten uppgick år 1987 till 64 G?. Endast 14 9"? arbetade på heltid. trots '.ttt en ökning har skett under de senaste åren. Inom sjukvården arbetade år 1986 drygt 50 02 av personalen på heltid.

Socialstyrelsen har efter en enkät till landets samtliga kommuner är 1985 redovisat att nästan hälften av alla vårdbiträden inom hemtjänsten saknade lämplig yrkesutbildning för yrket. Endast ca &) (E'). av vårdbiträdena hade

(1 Riksdagen I 98758. '. I .nmzl. Nr 170

• Sida 82
•  Original

genomgått sociala servicelinjcn eller motsvarande utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen. Så gott som samtliga sjukvårdsbiträden och undersköterskor inom landstingens hälso- och sjukvård har dock adekvat yrkesutbildning. Statskontoret visar i KRON-projektet (1988) att Sverige i ett nordiskt perspektiv allmänt sett har en låg utbildningsnivå hos personalen inom ålderdomshem. sjukhem. hemsjukvård och hemtjänst.

Flera studier från kommuner i landet visar att förekomsten av arbetsska- dor är förhållandevis hög bland personalen inom den sociala hemtjänsten. Det är belastningsskadorna som är vanligast. Dessa leder ofta till långa sjukskrivningsperioder eller till omplaceringar. Uppgifter från en studie i Uppsala kommun tyder på att sjukfrånvaron bland den sociala hemtjänstens personal är mer än dubbelt så hög som genomsnittet för samtliga anställda i riket.

9.2. Personalpolitiska insatser

Min bedömning: Kommuner och landsting bör ge hög prioritet åt personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Insatserna bör syfta till att minska personalomsättning och sjukfrånvaro. att höja tjänstgö- ringsgraden och att förbättra rekryteringsmöjligheterna. ' Socialstyrelsen bör få i uppdrag att inom två år redovisa en uppföljning och utvärdering av utvecklingen på pcrsonalområdet.

Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda myndigheter och organisationer samla in och sprida erfarenheter och idéer. som syftar till att förbättra personalförsörjningen inom kommunernas äldreom- sorg. För detta bör socialstyrelsen av utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen disponera en milj. kr. årligen under de två kommande budgetåren.

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min be- dömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar beredningens mening att högsta prioritet bör ges åt personalpolitiskt och arbetsorganisatoriskt utvecklingsarbete.

Skälen för min bedömning: Socialstyrelsen redovisade i april 1988 ett uppdrag från regeringen att analysera och komma med förslag till åtgärderi syfte att öka kommunernas möjligheter att rekrytera kompetent personal.

I sin redovisning lämnar socialstyrelsen förslag och rekommendationer kring personalpolitik. utbildning. arbetsmiljö m.m. Förslagen riktar sig till kommuner. statliga myndigheter och andra berörda. '

Landstingsförbundet har under år 1987 startat ett projekt vars syfte är att säkra personalförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Projektet bygger i huvudsak på information till huvudmännen om vad som praktiskt kan göras och vad som har prövats i olika landsting. Det pågår även aktiviteter i många landsting och kommuner med anledning av den rådande personalsituatio- nen. Flera har också kunnat visa positiva praktiska resultat.

• Sida 83
•  Original

Jag har nyss kortfattat beskrivit den nuvarande situationen när det gäller personalförsörjningen. Jag vill tillägga att möjligheterna att rekrytera .ny personal kan bli sämre. Det beror dels på att antalet ungdomar kommer att vara avsevärt färre under det närmaste årtiondet. dels på att det i och med den rådande höga förvärvsfrekverisen inte finns någon'egentlig arbetskrafts- reserv. Medelåldern hos arbetskraften ökar. vilken innebär att rörligheten i arbetskraften kan förväntas minska. Rekryteringen till hälso- och sjukvård samt primärkommunal äldreomsorg har hittills varit starkt beroende av tillskottet av yngre kvinnor till arbetskraften. Arbetsmarknadsstyrelscn räknar med att tillskottet till arbetskraften under 1990-talet främst kommer att utgöras av personer i åldrarna 45-59 år.

Den väntade befolkningsutvecklingcn i kombination med den förändrade rekryteringssituationen innebär att personalsituationen måste betraktas som allvarlig. Det finns därför all anledning för kommuner och landsting att se över sina personalpolitiska insatser.

Regeringen har tidigare i' budgetpropositionen för 1988 (prop. 1987/ 88:100. bil. 7) föreslagit en kraftig ökning av statsbidraget till den sociala hemhjälpen. '

Under budgetåret 1988/89 föreslås en höjning av den del av bidraget som utgår till personalkostnader med ca 265 milj. kr. Beloppet per årsarbetare kommer därmed att höjas fr.o.m. år 1988 med 4 000 kr. till 34 000 kr. Den av socialutskottet i betänkandet SoU 1987/88:15 föreslagna fi.")rändringcn av statsbidraget fr.o.m. år 1989 innebär. att bidraget per.årsarbetare även fortsättningsvis kommer att'uppgå till 34 000 kr.. samtidigt som bidraget utvidgas till att omfatta även vårdpersonal på ålderdomshem. Detta innebär att den bidragsberättigade pcrsonkretsen beräknas öka med ca 22 000 personer. _

För budgetåret 1989/90 har regeringen dessutom aviserat en höjning av statsbidraget med ytterligare 275zmilj. kr.. vilket innebär att det statliga stödet till kommunernas äldreomsorg förstärks med sammanlagt 540 milj. kr. för åren 1988 och 1989. Den av socialutskottet föreslagna omläggningen av - statsbidraget innebär att resurstillskottet dels kommer att tas i anspråk för . utvidgningen av den bidragsberättigade pcrsonkretsen. dels för de av utskottet föreslagna personalutvecklande åtgärderna inom äldreomsorgen (SoU 1987/88:15). Utskottet föreslår att för ändamålet totalt 200 milj. kr. tillförs kommunerna för åren 1989 och 1990.

Enligt min mening bör dessa'resurstillskott avsevärt öka kommunernas möjligheter att bedriva en effektiv personalpolitik.

Jag vill också framhålla att det nyligen träffade avtalet för bl.a. service- och vårdpersonal inom äldreomsorgen visar att huvudmännen lägger stor vikt vid de personalbefrå'imjande insatserna".

Personalförsörjningen inom äldreomsorgen hänger" i mycket hög'grad samman med situationen inom andra delar av den offentliga sektorn. Jag

tänker särskilt på sjukvården och barnomsorgen. som till stora delar behöver ' rekrytera personer med liknande utbildningsbakgrund och intresseinrikt- ning. Även inom dessa områden råder svårigheter med personalomsättning och rekrytering. Regeringen har mot bakgrund av detta inlett ett internt utredningsarbete i syfte att analysera den nuvarande situationen och bedöma

Prop. 1987/881176

• Sida 84
•  Original

förutsättningarna för den framtida personalförsörjningen inom hela service- och vårdsektorn. Utredningsarbetet kommer att ge underlag för eventuella framtida överväganden och åtgärder.

Det är min uppfattning att huvudmännen för äldreomsorgen är väl medvetna om problemen och om behovet av en effektiv personalpolitik. Med tanke på den rådande situationen och den stora betydelse personaltillgången har för äldreomsorgens kvalitet finns det emellertid anledning för regeringen att nära följa situationen.

Jag kommer därför att föreslå regeringen att ge socialstyrelsen i uppdrag att inom två är dels redovisa och utvärdera den dittillsvarande utvecklingen på pcrsonalområdet. dels göra en bedömning av den utveckling som kan förutses under de närmast följande åren.

Den personalomsättning. som socialstyrelsen redovisar. tyder på att det inte i första hand är svårigheterna att rekrytera ny personal som utgör det största problemet. utan svårigheterna att behålla befintlig personal.

Omsättningen har både en ekonomisk och en kvalitetsmässig aspekt. Socialstyrelsen redovisar t.ex. att kommunens kostnader för nyanställning av ett vårdbiträde uppgår till ca 23 000 kr. Totalt beräknar socialstyrelsen att ' personalomsättningen inom hemtjänsten kostar kommunerna ca 1.4 miljar- der kronor årligen i rekryteringskostnader och effektivitetsförluster. Genom att minska personalomsättningen från 25 % till 15 % skulle kommunerna kunna begränsa sina kostnader med ca en halv miljard kronor. Hög personalomsättning har också negativa konsekvenser för kontinuiteten i service och vård. Den bidrar till att många som får hjälp får möta ett orimligt stort antal vårdbiträden.

Jag anser därför att kommuner och landsting i sitt personalpolitiska. arbete framför allt bör vidta åtgärder som syftar till att få befintlig personal att stanna kvar inom yrket. Med tanke på de kostnader och effektivitetsförluster kommuner och landsting åsamkas genom en hög personalomsättning bör detta på sikt inte behöva leda till större totala kostnader.

Jag vill lyfta fram några av de frågor. som jag anser vara av särskilt intresse i detta sammanhang.

Införandet av arbetslag inom hemtjänsten har betytt mycket för persona- lens trivsel och kompetensutveckling. Det är därför viktigt att arbetslagen vidareutvecklas. När dessa fungerar på ett demokratiskt och jämlikt sätt utvecklas gruppens samlade förmåga. Personalen i arbetslagen bör ges större ansvar och befogenheter att fatta egna beslut i samverkan med dem som får hjälp från arbetslaget.

Jag tror vidare att det är viktigt att också det enskilda vårdbiträdet får större befogenheter. Sedan hjälpens art och omfattning bestämts bör det göras möjligt för vårdbiträdct att tillsammans med hjälpmottagaren bestäm- ma den närmare utformningen av den dagliga hjälpen. Detta är inte bara motiverat av att vårdbiträdet härigenom får större möjligheter att utveckla sin kapacitet. utan i minst lika stor utsträckning av att hjälpmottagaren får större möjligheter till inflytande. Inom arbetslaget bör också finnas utrymme för vårdbiträdet att utveckla sitt speciella intresse och sin lämplighet för vissa uppgifter.

• Sida 85
•  Original

Även inom de särskilda boende- och vårdformerna för äldre bör persona- len av samma skäl ges större möjligheter att utveckla sin förmåga och sitt intresse samt ges ett större ansvar för den dagliga servicen och värden. Det är också viktigt att det sker ett erfarenhetsutbyte mellan personalen inom de Särskilda boende- och vårdformerna resp. hemtjänsten i syfte att utveckla samarbetet och förståelsen för varandras arbetsvillkor.

En bra psykisk arbetsmiljö förutsätter att det ömsesidiga stödet inom arbetslaget fungerar. Arbetsledaren har en nyckelroll i att stödja personalen och bidra till ett stimulerande arbetsklimat.

Fortbildningen är ett av de viktigaste inslagen för att utveckla äldreomsor- gen och dessutom ge personalen en bättre arbetstillfredsställelse. Det är angeläget att fortbildningen betraktas som ett självklart led i arbetet och att den återkommer regelbundet. Det är också önskvärt att en del av fortbild- ningen sker gemensamt för olika personalkategorier för att skapa kontakt och utveckla samarbetet dem emellan.

Fortbildningen bör syfta till att ge kunskap och insikt om det egna arbetet samt ge specialkunskaper på vissa områden. Jag tänker särskilt på kunskap om speciella gruppers behov och förutsättningar, t.ex. behoven hos äldre invandrare och människor med svåra handikapp.

Jag kommer i det följande att peka på fördelarna av att tillskapa regionala centra för utveckling av äldreomsorgen. Enligt min bedömning bör sådana utvecklingscentra även kunna få betydelse för fortbildningen och andra personalstödjande åtgärder.

Jag vill här också ta upp frågan om åtgärderi syfte att minska förekomsten av arbetsskador och därmed sammanhängande frånvaro. I flera kommuner har man med gott resultat prövat att genom förebyggande åtgärder, som exempelvis erbjudande av möjligheter till fysisk träning, undvika skador och förslitningar hos personalen. Tekniska hjälpmedel spelar i detta samman- hang en stor roll. Hjälpmedel som förebygger skador och förslitningar bör utvecklas och användas. Jag vill erinra om den pågående hjälpmedelsutred- ningen. vars uppgift är att se över hjälpmedelssituationen. I direktiven för _ utredningen ingår att granska vilka effekter det ökande stödet till eget boende har haft och kommer att få för hjälpmedelsförsörjningcn.

Det är vidare viktigt att huvudmännen rekryterar och tar till vara personal med språkkunskaper och erfarenheter från andra kulturer. Här kan närstå- ende utgöra en god resurs som vårdare. Service- och vårdpersonal i övrigt behöver utbildning i hur människor påverkas av den kultur de är uppvuxna i och vad som sker i mötet mellan kulturer med olika normer och värderingar. När det gäller kunskap om en specifik invandrargrupp bör personalen kunna få stöd av den kunskap som finns inom t.ex. kommunernas invandrarbyråer. hos familjepedagoger och invandrarorganisationer.

En viktig insats i syfte att förbättra personalförsörjningen är att öka personalens tjänstgöringsgrad. Som nyss redovisats är andelen heltidsanställ- da mycket låg. framför allt inom hemtjänsten. Enligt många är arbetet inom hemtjänsten tungt att utöva på heltid. Jag anser att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt att arbetet måste vara så utformat och organiserat att det går att arbeta heltid, utan att riskera att bli utsliten i förtid. Det bör ligga i kommunernas intresse att vidta åtgärder så att heltidsarbete i större

• Sida 86
•  Original

utsträckning blir möjligt. Detta bör kunna höja kvaliteten på hemtjänstens Prop. 1987/88:176 insatser, reducera nyrekryteringsbehovet och ge lägre personalomsättning. Jag har tidigare behandlat huvudmannaskapsfrågan. En särskild delega- tion föreslås tillsättas för att ta fram underlag för en förändring. som syftar till att kommunerna får ett kraftigt utvidgat'ansvar för omsorgen om äldre. En sådan ändring kommer bl.a. att innebära att enstor andel av den personal. som i dag är anställd hos landstingen och som arbetar med äldre. kommer att

vara anställda inom kommunerna. Kommunerna kommer därmed att få ett . . ökat ansvar för personalförsörjningen inom äldreomsorgen. . . . . _. ,. I syfte att stödja kommunerna kommer jag att föreslå regeringen att ge socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med berörda organisationer och . _ myndigheter samla in och sprida erfarenheter och idéer på det personalpoli- . . tiska området. Det kan ske t.ex. genom upprättandet av en ide'bank. genom "

konferenser eller på annat sätt. För detta ändamål bör en milj. kr. årligen under en tvåårsperiod avsättas från utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen.

9.3. Insatser inom utbildningsområdet

Grundutbildning

Min bedömning: Under de senaste åren har en förskjutning ägt rum inom den kommunala vuxenutbildningens yrkesutbildning till förmån för områdena social service och vård. Med hänsyn till att det även under de följande åren kommer att finnas avsevärda nyrekryterings- behov för bl.a. äldreomsorgen. förutsätter jag att kommunerna kommer att besluta om viss ytterligare förskjutning av yrkesutbild- ningen i samma riktning. _ Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter och organisationer initiera och utvärdera försök inom ramen för den kommunala vuxenutbildningcn med alternativa grund- utbildningar för vårdbiträden inom äldreomsorgen.

Äldreberedningens bedömning: Personal inom den sociala hemtjänsten som saknar grundutbildning bör få detta inom de närmaste åren. Fortbildning av . all personal om den förändrade inriktningen av service och vård för äldre bör genomföras.

Gymnasieutbildningen bör förlängas till tre år och vårdlinjen och-den sociala servicelinjcn bör samordnas.

Remissinstanserna: Beredningens förslag att samordna sociala servicelinjcn och vårdlinjen i gymnasieskolan får stöd av samtliga remissinstanser som yttrar sig utom av Rätn'iks kommun och DHR. Flera kommuner. bl.a. Örebro kommun menar att nya vägar behöver prövas för grundutbildning inom området. Bland andra Malr'nö och Stockholms kommun menar att ytterligare satsningar måste göras inom Komvux.

Skälen för min bedömning: Omfattningen och ,utfornmingen av den nuvar:-m- de grundutbildningen inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenut- %

• Sida 87
•  Original

bildningen är inte tillfredsställande för att tillgodose kommunernas behov av adekvat utbildade vårdbiträden till äldreomsorgen. Gymnasieskolans sociala servicelinje har sedan år 1979 bara examinerat ca 9 000 elever. varav uppskattningsvis endast en tredjedel i dag återfinns inom hemtjänsten. Intresset för att söka sig till utbildningen inom gymnasieskolan har minskat under de senaste åren. vilket har inneburit att alla utbildningsplatser inte har kunnat fyllas. Inom den kommunala vuxenutbildningcn utbildas uppskatt- ningsvis drygt 6 000 personer årligen inom områdena vård och social service. I regeringens nyligen framlagda proposition (1987/88:l()2) om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan föreslås att en treårig försöksperiod med en förlängd. moderniserad och i högre grad arbetsplatsförlagd yrkesut- bildning i gymnasieskolan inleds läsåret 1988/89. Förslaget innebär att yrkesutbildningcn inom försöksverksamheten kommer att omfatta bl.a. en 'Omvårdnadslinje med utbildning för både vård och social service. Jag bedömer detta som mycket positivt och i överensstämmelse med de principer jag föreslår för den framtida äldreomsorgen. Enligt min mening bör det även kunna bidra till ett ökat intresse för både utbildningen och yrket. Jag vill emellertid framhålla att samordningen av de båda linjerna inte får innebära att sjukvårdsinslagen förstärks på bekostnad av de sociala momenten. Inom den kommunala vuxenutbildningen erbjuds utbildning som svarar mot gymnasieskolans olika linjer. Utbildningen inom kommunal vuxenut- bildning organiseras dock inte linjevis som i gymnasieskolan utan som fristående ämneskurser. s.k. temakurser. Yrkesämncna är i-regel omfattan- de. För att underlätta vuxenstudier är därför yrkesämnena i vuxenutbildning- en uppdelade i mindre kurser. som får anordnas separat. Därigenom skapas ett stort antal kombinationsmöjligheter och det är möjligt att skräddarsy . utbildningar efter lokala behov. Elevernas olikartade individuella behov kan också lättare tillgodoses genom att de kan delta i olika kombinationer av kurser. Det är exempelvis möjligt att kombinera kurser som är hämtade från olika områden, t.ex. från social service och vård.

Varje skolstyrelse beslutar själv vilka kurser som skall anordnas inom kommunens vuxenutbildning. Därmed beslutas på lokal nivå vilken inrikt- ning den yrkesutbildning som erbjuds genom kommunal vuxenutbildning i kommunen skall ha. Bland de utbildningar som skall prioriteras. enligt regeringens riktlinjer i läroplanen för kommunal och statlig utbildning för vuxna (l_vux 82). är sådan yrkesinriktad utbildning som är ägnad att tillgodose ett behov på arbetsmarknaden. Innan skolstyrelserna får fatta beslut om vilka yrkesinriktade kurser som skall anordnas, är de därför skyldiga att ha lokalt samråd med arbetsmarknadens'parter. Jag har nyss redovisat att det finns stora behov av nyrekrytering av personal till bl.a. äldreomsorgen. Mot den bakgrunden anser jag att man kan räkna med att kommunerna i samråd med arbetsmarknadens parter kommer att ytterligare prioritera utbildningar inom områdena vård'och social service. Detta bör kunna ske genom att dessa utbildningar prioriteras framför bl.a. kontorsut- bildningar. Den kommunala vuxenutbildningen bör också kunna medverka till att fylla behoven av grundutbildning bland redan anställda. främst genom att anordna uppdragsutbildning. _

Socialstyrelsen. har i sin redovisning av personalsituationen inom hemt-

• Sida 88
•  Original

jänsten påtalat att det för hemtjänstens del föreligger ett behov av omedelbara åtgärder på utbildningsområdet. Det är enligt min mening angeläget att kommunerna utnyttjar den möjlighet som finns inom den kommunala vuxenutbildningen att skräddarsy utbildningar genom att kom- binera kurser efter lokala och individuella behov.

I flera kommuner har man genomfört utbildningssatsningar för redan anställd och outbildad personal och för dem som visat intresse för yrket. Kommunerna har bl.a. försökt integrera teori och praktik. öka samverkan mellan utbildnings- och vcrksamhctsansvariga. anpassa utbildningen till de aktuella kraven på hemtjänstens personal samt försökt dra nytta av erfaren personals kunskap. Jag har erfarit att många av dessa satsningar haft god kvalitet och bidragit till att man kunnat rekrytera och behålla kompetent personal. Socialstyrelsen har i sin rapport också visat på flera intressanta möjligheter och förslag. Jag tänker bl.a. på ett förslag från Sundsvalls kommun till ny yrkesutbildning för vårdbiträden i social service.

Jag anser att liknande initiativ bör uppmuntras och stödjas i syfte att utveckla den kommunala vuxenutbildningcn inom detta område. Jag har erfarit att utbildningsministern avser föreslå regeringen att ge skoli'werstyrel- sen i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter och organisationer initiera och utvärdera försök med alternativa grundutbildningar för vårdbit- räden inom äldreomsorgen inom ramen för den kommunala vuxenutbild- ningen.

Enligt min mening bör utbildningen läguts upp så att praktisk färdig— hetsträning kopplas till mer teoretiska moment. Den bör vidare kunna anpassas till lokala förutsättningar och behov. Ambitionen bör i första hand vara att utveckla yrkeskunnandet bland berörd personal.

I dessa frågor har jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Lärarutbildning

Min bedömning: De vårdlärare som undervisar i social servicekunskap i gymnasieskolan och lärarutbildare inom äldre- och handikappom- sorg bör få särskild fortbildning sa att de får aktuella kunskaper och erfarenheter av utvecklingen inom äldre- och handikappomsorgen.

Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att initiera ett utvecklingsarbete avseende lärarutbildning inom äldre- och handi- kappområdet. Vidare bör fortbildning av lärarutbildare och lärare i social scrvicekunskap genomföras. Den totala kostnaden härför beräknas till 10 milj. kr. under budgetåret 1989590.

Inom äldreomsorgen pågår en utveckling mot att allt fler skall kunna få möjlighet att välja att bo kvar hemma även vid omfattande behov av service och vård. Som jag redan framhållit anser jag att denna utveckling är riktig. Inom både den psykiatriska vården. omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda samt handikappomsorgerna i övrigt sker samma omstrukturering mot öppna värd- och boendeformer.

För äldreomsorgens personal innebär omstruktureringen bl.a. att krav ställs på nya kunskaper och arbetssätt. Utvecklingen inom äldreomsorgen

• Sida 89
•  Original

innebär även att f(iirhållningssätt och arbetsmetodik alltmer bör vila på en social grund.

En viktig förutsättning för att den pågående utvecklingen skall få önskat resultat är att personalen har relevanta kunskaper. Det är därför angeläget att berörda lärare i gymnasieskolan och lärarutbildningen fär aktuella kunskaper och erfarenheter av situationen inom äldre- och handikappom- sorgen.

] det följande behandlar jag här. efter samråd med chefen för utbildnings- departementet. vissa fortbildningsinsatser som riktar sig både till lärare som undervisar i social servicekunskap i gymnasieskolan och till lärarutbildare inom äldre- och handikappomsorg vid vårdlärarinstitutionerna.

Bland de gymnasielärare som bör omfattas av denna fortbildning finns det också sådana som genom dispensft'irfarande behörighetsförklarats som lärare i social servicekunskap. men som helt eller delvis saknar för området adekvat utbildning. För dessa lärare bör fortbildningen förutom nyssnämnda kunskapsområden också kompletteras med vissa delar av vårdlärarutbild- ningen. .

Det är viktigt att denna fortbildning får en stark förankring i den praktiska verkligheten, främst med anknytning till de. arbetsområden jag har redovisat. Fortbildningen bör också innehålla metodiska och pedagogiska moment.

Fortbildning av dem som utbildar vårdlärare är en nödvändig förutsättning för att i framtiden garantera en adekvat grundutbilt'lning av de blivande . vårdlärarna. Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet kommer att föreslå regeringen att uppdra åt universitets- och högskoleämbetet tUHÄ) att initiera ett utvecklingsarbete avseende lärarutbildning inom äldre- och handikappområdet. Särskilda medel kommer. som en engångsin- sats. att beräknas härför under budgetåret 1989/90. Vidare kommer medel att beräknas så att lärarutbildare skall få möjlighet att bedriva yrkesstudier i den kommunala sociala serviccverksamhcten.

Den sammanlagda kostnaden för de insatser som jag har redovisat förutses uppgå till 10 milj. kr. under budgetåret 1989190.

'I detta sammanhang vill jag också nämna ett problem som har försvårat rekryteringen av behöriga lärare i ämnet social servicekunskap i gymna— Sieskolan. Ämnets veckotimtal är lågt och därför har det varit svårt att ge lärarna ett tillräckligt timunderlag för deras undervisning. Dessa lärares behörighet att undervisa är begränsad till enbart yrkesämnet i fråga. Jag har erfarit av chefen för utbildningsdepartcmentet att det kommer att ges möjligheter att inräkna fler ämnen i tjänsterna för dessa vårdlärare.

Högskoleutbildning

Min bedömning: Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att utreda lämplig utbildning för arbetsledande och verksamhetsan- svarig personal inom primärktnnmunal äldreomsorg. '

Äldreberedningens förslag: Universitets- och högskoleämbetet fåri uppdrag att se över innehållet i och inriktningen av den sociala omsorgslinjen inom högskolan.

!

• Sida 90
•  Original

Remissinstanserna: UllÄ anser att ett eventuellt uppdrag till ämbetet bör avse att förutsättningslöst utreda lämplig utbildning utan hänsyn till sektors- tiflhörighet. Samtliga bland UHÄzs underremissinstanser ställer sig bakom förslaget om en översyn av sociala omsorgslinjens innehåll och inriktning.

Skälen för mitt förslag: Den sociala omsorgslinjen inom högskolan utbildar bl. a. hemtjänstassistenter och föreståndare för arbete inom primärkommu- nal äldre- och handikappomsorg. Av tradition ges denna utbildning på landstingens vårdhögskolor inom vårdsektorn i högskoleorganisationen. Den sociala omsorgslinjen har med sin sociala, administrativa och ekonomis- ka inriktning en annan karaktär än övriga linjer i vårdhögskolan.

När de medellånga vårdutbildningarna år 1977 fördes in i högskolan förutsattes att de skulle få den forskningsanknytning som tidigare saknats. Satsningarna på forsknings- och utvecklingsarbete har emellertid i första hand utvecklats i anslutning till hälso- och sjukvårdslinjen samt rehabilite- ringslinjen. vilka volymmässigt är störst.

Sociala omsorgslinjen reformerades år 1983 och blev då en mer socialt inriktad utbildning. Administration. arbetsledning och ekonomi gavs ett större utrymme i utbildningen än tidigare. Social omsorg blev utbildningens karaktärsämne.

Enligt min mening behövs inom" den sociala omsorgen en kvalitativt god högskoleutbildning. som bygger på samhälls- och bcteendevetenskz'tplig grund. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av de omfattande uppgifter och det förändringsarbete som förestår och med tanke på vad jag nyss anfört om vikten av bra arbetsledning inom äldreomsorgen.

Av samma skäl är det angeläget att högskoleutbildningen har en nära koppling till forsknings- och utvecklingsarbete inom för verksamheten relevanta forskningsområden. Det är därför motiverat att den sociala omsorgslinjens inriktning och innehåll ses över.

Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet avser att föreslå regeringen att ge universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att genomföra en utredning av hur en lämplig utbildning inom givna ramar för arbetsledan- de och verksamhetsansvarig personal inom primärkommunal äldre- och handikappomsorg bör se ut. Möjligheterna till samordning med andra näraliggande utbildningslinjer kommer därvid att beaktas.

[ dessa frågor har jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

9.4. Avslutande överväganden

Kommuner och landsting har som huvudmän och arbetsgivare ansvaret för pcrsonalfrågorna inom bl.a. social service och vård. För att säkra personal- rekryteringen och minska personalomsättningen krävs betydande och ome- delbara insatser. Jag har i det föregående redovisat ett antal angelägna åtgärder. Det är min bedömning att dessa åtgärder och de ytterligare insatser från statens sida jag ovan föreslagit på ett påtagligt sätt kommer att bidra till en positiv utveckling.

Staten har vidare genom 'upprz'ikningen av stödet till kommunernas äldreomsorg med sammanlagt 540 milj. kr. för åren 1988 och 1989. varav 200

• Sida 91
•  Original

milj. kr. enligt socialutskottets förslag är avsedda för personalutvecklande åtgärder. skapat förutsättningar för att genomföra angelägna personalfräm- jande insatser.

10 Stöd till närstående vårdare-

10.1. Stödetiallmänhct

Mitt förslag: Kommunerna bör undersöka" vilka stödinsatser från samhällets sida som den som vårdar en närstående har behov av och i

sin planering beakta dessa behov.

Primärvården och den sociala hemtjänsten bör använda sina resurser på ett sådant sätt att den som vårdar en närstående ges bästa möjliga stöd. '

Huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör aktivt informera om det stöd som kan erbjudas närståendevårdarna.

Anhörigvårdskommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna betonar det angelägna i att samhället s 'apar bättre förutsättningar för människor som önskar engagera sig i vård av . anhöriga i hemmet. En rad remissinstanser understryker att stödet till anhörigvårdarna bör förbättras genom möjlighet till regelbunden avlösning, utbildningsinsatser och förbättrat psykosocialt stöd.

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna betonar att det är samhällets ansvar att se till att alla människor får en god service och vård. Närståendes insatser är ett komplement. Stödet till närstående som frivilligt åtar sig omfattande onwårdn'adsuppgifter måste förbättras. Många remissinstanser betonar att möjligheterna till avlösning bör förbättras. Utbildning och annat personligt stöd behöver också utvecklas.

Skälen för mitt förslag: Levnadsvillkoren för den som på grund av en funktionsnedsättning får hjälp och tillsyn av en närstående är ofta beroende av vilka möjligheter den närstående har att ge adekvat hjälp. Stödinsatser till personer som får vård och tillsyn av en närstående måste därför riktas till både den vårdbehö lande och den som vårdar.

Närstående. dvs. anht'.'iri"ga. grannar och vänner. svarar för betydande hjälp och stöd till personer som har s än att själva klara av alla vardagssysslor. Studier av omfattningen av närståendes insatser visar att dessa är två till tre gånger större än samhällets service- och vårdinsatser. En betydande andel av ' dem som får social hemhjälp får även stöd från närstående. Många närstående som gör omfattande insatser får emellertid inte något stöd från primärvård eller social hemtjänst. '

Denna informella hjälp av en närstående ges vanligen inom hushållet av en maka.-"'make. dotter eller son. Deras åtagande bygger på ett personligt engagemang. Många har dock inte tillräckligt kunnat förutse konsekvenser-

Prop. 1987/881176

• Sida 92
•  Original

na innan de ger sig in i uppgiften och upplever tidvis en stor psykisk press. Bundenheten i denna typ av vårdsituation är ofta betydande varför många känner sig ensamma och isolerade. Uppgiften kan vara särskilt ansträngande om den vårdade har ett åldersdement beteende.

Jag har tidigare angett den inriktning för äldreomsorgen som jag anser bör gälla. Därvid har jag lagt särskild vikt vid att det är samhällets ansvar att se till att alla människor får en god service och vård.

Närståendes insatser är ett komplement till samhällsinsatserna. Jag delar utredningarnas uppfattning att det är mycket angeläget att stödet till närståendevårdarna utvecklas. De som vill och kan göra insatser under kortare eller längre tid bör ges förutsättningar för detta.

Jag delar också den åsikt som bl.a. Pensionärernas riksorganisation och Handikappförbundens Centralkommitte redovisat. nämligen att närståen- des insatser måste grundas på frivillighet. Det finns annars en risk för att människor tvingas åta sig uppgifter som de av olika skäl inte har förutsätt- ningar att klara av. Framför allt gäller detta äldre makar.

En stor del av de närståendes insatser inom omsorgen om äldre sker i det tysta. Många närstående gör omfattande insatser utan att samhällets service- och vårdansvariga känner till förhållandet. Det är min bedömning att kunskaperna om den informella vården behöver förbättras bland äldreom- sorgens personal och bland andra berörda. Huvudmännen bör i sin informa- tion och uppsökande verksamhet ha med erbjudande om det stöd som de inom sina resp. områden kan lämna till närståendevårdare som kan behöva det.

Jag ser det som utomordentligt angeläget att landsting och kommuner inom ramen för sin planering av insatserna för äldre människor lägger stor vikt vid utformningen av stödet till närstående som ger vård och tillsyn. Kommunerna bör i detta sammanhang undersöka förhållandena och noga överväga vilka stödinsatser som behövs för att förbättra villkoren. Planering- en bör ske i nära samarbete med föreningar och organisationer som kan tillföra kunskaper och erfarenheter i frågan.

Det förhållandet att en närstående åtar sig en vårduppgift får inte innebära att socialtjänsten och hälso- och sjukvården undandrar sig sitt ansvar. lnte . ens vid akuta belastningar av samhällets service- och vårdverksamhet får ett alltför stort vårdanSvar läggas på närstående. Om detta sker kan det skapa ett misstroende mot samhällets vilja att stötta de närstående. Eftersom det till stor del är kvinnorna som svarar för dessa vårdinsatser är det också från jämställdhetssynpunkt nödvändigt att närstående inte känner sig pressade att avstå från eget yrkesarbete för att ägna sig åt vård av närstående. [ den individuella planeringen av service och vård till den enskilde är det därför viktigt att klargöra vad samhället kan ställa upp med och ge den närstående vårdaren tid och möjlighet att överväga vilka uppgifter som denne är beredd att äta sig. Planeringen bör resultera i en stödplan.

Flera remissinstanser. bl.a. Statspensionärernas riksförbund och Handi- kappförbundens Centralkommitte. lyfter fram frågan om avlösning för närståendevärdarna. Jag anser att denna fråga har mycket stor betydelse. Förutsättningen för att en närståendevårdarc skall kunna leva ett eget liv och inte bli alltför bunden till den vårdbehövandes hem är att vårdaren kan få

• Sida 93
•  Original

tillräcklig avlösning. Avlösningen bör dels planeras sa att den regelbundet återkommer för kortare perioder, dels erbjudas för längre perioder så att vårdaren skall kunna få sedvanlig semesterledighet. Avlösning bör också tillhandahållas i akuta situationer, såsom då den vårdades tillstånd hastigt försämras eller det av andra skål med kort varsel behövs avlösning. Avlösning bör kunna ges i form av personalinsatser från primärvården eller den sociala hemtjänsten. lljälp bör också kunna lämnas kvälls- och nattetid. bl.a. för att den närstående vårdaren skall få tillfälle att sova. Andra .

avlösningsmöjligheter kan vara olika former av dagverksamhet. Den enskil- de vårdtagarens önskemål om hur avlösningen skall ordnas måste tillmätas stor betydelse.

Jag delar anhörigvårdskommitténs bedömning att även det psykologiska stödet till närståendevårdaren är viktigt. Denne bör erbjudas en särskild kontaktperson. gärna någon med stor erfarenhet av vårdarbete. till vilken närståendevårdaren kan vända sig med förtroende och få personligt stöd. Det är också viktigt att det finns möjlighet att nå vårdpersonal dygnet runt. Vetskapen om att det i akuta situationer finns möjlighet att få en plats i någon särskild boendc- eller vårdform. liksom förekomsten av ett väl utvecklat stöd från personal i primärvården och den sociala hemtjänsten. är ofta avgörande för att en närstående skall orka med att fullgöra sitt vårdåtagande.

Ett värdefullt stöd kan också erbjudas genom anordnandet av samman- komster för närståendevårdare. Jag anser det vara mycket glädjande att frivilligorganisationerna visat en vilja att engagera sig på det här området. Dessa organisationer kan göra värdefulla insatser för att stödja närstående- vårdare. Det är emellertid huvudmännen som ansvarar för att ett tillräckligt stöd kommer till stånd.

Några remissinstanser har uttryckt farhågor över att'utvecklingen mot'att allt fler bor kvar hemma kommeratt leda till allt större åtaganden för de närstående. Av tradition har det som jag nyss anfört främst varit kvinnor som åtagit sig vårduppgifter. Inte minst från jämställdhetssynpunkt är det därför. enligt min mening. viktigt att noga följa utvecklingen på området. Den nyss beskrivna utvecklingen av service och vård i hemmet får inte medföra att ökade krav ställs på närstående. Det ankommer på huvudmännen för socialtjänst och hälso- och sjukvård att beakta detta vid utformningen av verksamheten. '

För att stimulera kommunerna att utveckla sitt stöd till anhöriga kommer jag att föreslå regeringen att ge socialstyrelsen i uppdrag att initiera förnyelsearbete på området. För ändamålet bör 10 milj. kr. årligen under två år avsättas från allmänna arvsfonden. Jag bedömer att detta kan bidra till att förbättra samhällets insatser för handikappade och långvarigt sjuka.

• Sida 94
•  Original

10.2. Ersättning för långvarig vård som lämnas av närstående

Min bedömning: Kommuner och landsting bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som frivilligt vill göra en vårdinsats under en längre tid. Anställningen bör kunna omfatta olika sysselsättningsgrader beroende på vårdbehovets omfattning.

Till de närståendevårdarc som är ålders- eller förtidspensionärer bör i stället för anställning ett kontantbidrag kunna lämnas från kommunen eller landstinget.

Mitt förslag: Primärkommunala hemvårdsbidrag som utbetalas till den vårdbehövande skall — i likhet med vad som redan gäller för de landstingskommunala hemsjukvårdsbidragen — undantas från beskatt- ning.

Anhörigvårdskommitténs förslag: Långvariga vårdinsatser som lämnas av närstående ersätts genom anställning hos sjukvårdshuvudmannen eller kommunen.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommitténs förslag.

Aldreberedningens bedömning: Kommunerna. ochunder pågående utveck- lingsskede även landstingen. bör kunna anställa närstående för långvariga insatser. '

Remissinstanserna: Ansluter sig till beredningens bedömning.

Skälen för mitt förslag och min bedömning: Under senare år har huvudmän— nen för primärvård och socialtjänst i stället för att lämna kontantbidrag allt oftare valt att anställa de närstående som vill göra vårdinsatser och som är i yrkesaktiv ålder. År 1985 var ca 7 300 närståendevårdarc anställda inom den sociala hemtjänsten och ca 3 000 anställda av sjukvårdshuvudmännen.

Kontantbidrag kan lämnas från såväl kommuner som landsting. Hemsjuk- vårdsbidraget är ett landstingskommunalt kontantbidrag som utgör ersätt- ning för de merkostnader som hemsjukvårdspaticnten har på grund av sin sjukdom. Bidraget utges i allmänhet till den vårdbehövande och är då inte skattepliktigt enligt kommunalskattelagen (19281370). Vid mitten av 1980- talet fick ca 17 000 personer hemsjukvårdsbidrag från landstingen. Primär- kommunala hemvårds- eller vårdbidrag utgick under samma tid till ca 4 000 personer. Sådana bidrag avser vanligen främst att ersätta kostnaderna för hjälp av hcmtjänstkaraktär. alltså tillsyn. hjälp med hemsysslor samt omvårdnad. Dessa bidrag utges endera till den vårdbehövande eller. vilket tycks vara vanligare. till den närstående vårdaren. Enligt riksskatteverkets uppfattning är dessa bidrag skattepliktiga. även när bidraget utbetalas till den vårdbehövande. Verket har emellertid framhållit att rättsläget är oklart på denna punkt.

Genom utbyggnad av sjukvården i hemmet och den sociala hemtjänsten har antalet närståendevårdare. som får olika former av bidrag eller som anställs. successivt minskat.

Jag har tidigare framhållit att det är samhället som har det övergripande

• Sida 95
•  Original

ansvaret för att den enskilde får den service och vård som behövs. Den som behöver hjälp skall inte 'ara beroende av att släkt eller vänner kan och vill hjälpa till. Närståendes insatser får därför bara ses som ett frivilligt komplement. De närstående som vill och har möjlighet att under längre tid avstå från förvärvsarbete för att värda en äldre eller handikappad person bör emellertid ges förutsättningar att kunna genomföra detta. Enligt min mening är en sådan önskan 'ärd att respekteras. För att både den närstående och den Vårdad'e skall ges rimliga levnadsft'irhållanden behövs stöd från samhällets sida. Personer som är beredda att äta sig en fårduppgift. och som inte har ålders- eller förtidspension. bör enligt min mening kunna anställas av kommun eller landsting med den sysselsättningsgrad som behövs för vården.

De närståendes arbetsinsatser varierar från några timmars arbete per dag till vård och tillsyn mera kontinuerligt under dygnet. En mycket stor del av insatserna utförs av närstående utan att de erhåller något ekonomiskt stöd" från samhället. Insatserna har stor betydelse för många människor och utan dessa skulle avsevärt större resurser behöva sättas in från samhällets sida. Enligt min mening är det en stor tillgång att människor vill engagera sig för varandra. säväl när det gäller mer omfattande insatser som när det gäller mindre sådana som har karaktären av vardagssolidaritet. När det gäller de mer omfattande och långvariga engagemangen finns det emellertid. som jag nyss anfört. särskilda skäl för samhällets stöd.

De nuvarande hemsjukvårds- och hemvårdsbidragen utgår med mycket skiftande belopp. De ger inte heller den närstående vårdaren de sociala förmåner som en anställning innebär. Det är därför angeläget att de personer SOm är beredda att åta sig en vårduppgift. och inte har ålders- eller förtidspension. anställs av kommunen eller landstinget. De insatser som de närstående utför är i allmänhet av omvårdnat'ls- eller tillsynskaraktär. alltså uppgifter som i första hand ryms inom den sociala hemtjänsten. Detta

innebär att det oftast bör vara kommunen som anställer de närstående .

värdarna. När den vårdade personen efter en långvarig närståendevård flyttar till en institution eller avlider uppkommer inte sällan problem. Den närstående vårdaren har ofta svårt att i en sådan situation" göra sig gällande på arbetsmarknaden. Enligt min mening bör huvudmännen här ha ett ansvar för att den närstående vårdarens återinträde på arbetsmarknaden underlättas. Dennes erfarenhet bör beaktas vid ansökan till ett servicc- eller vårdarbete. exempelvis inom den sociala hemtjänsten.

Det förhållandet att en närstående anställts för en vårduppgift får inte innebära att huvudmännens stöd i övrigt bortfaller. Det behövs enligt min bedömning ett mer utvecklat stöd till närståendevårdarc än vad som för närvarande kan erbjudas. i synnerhet i de fall då vården lämnas i hemmet av en äldre maka eller make. "Risken är annars stor att åtagandet för den närstående blir alltför betungande. Inte sällan kan den närståendes egen hälsa och egna välbefinnande hotas om dennes möjligheter att ge vård och tillsyn inte svarar mot behoven hos den sjuke.

En avsevärd del av de närstående som gör omfattande insatser är ålders- eller förtidspensionärer. Det är t.ex. vanligt att en äldre maka eller make vårdar sin make resp. maka. Anställning kan i allmänhet endast komma i

• Sida 96
•  Original

fråga för dem som inte uppbär förtids- eller ålderspension. Som jag förut redogjort för kan i stället utges kontantersättning i form av hemsjukvårdsbi- drag från landstingskommun och iform av hemvårdsbidrag från primärkom- mun. De uppgifter som närstående utför med stöd från primärkommun resp. landstingskommun torde principiellt sett inte skilja sig åt. Enligt min mening finns det därför inte skäl att betrakta hcmvärdsbidrag som utges av en primärkommun och hemsjukvårdsbidrag som utges av en landstingskommun på olika sätt i skattehänseende. Jag föreslår därför nu att även hemvärdsbid- rag och motsvarande kontantersättning. som utges av en primärkommun. i de fall då utbetalning sker till den värdbchövandc skall undantas från skatteplikt på samma sätt som nu gäller för landstingskommunala hemsjuk- vårdsbidrag. Mitt förslag medför_ behov av en komplettering av lf) s kommunalskattelagen (1928370). Jag återkommer till denna fråga i special- motiveringarna till lagförslagen i avsnitt 16. I denna fråga har jag samrått med chefen för finansdcpartementet.

De nuvarande kontantersättningarna från primärktnnmuncr och lands— tingskommuner utgår med mycket skiftande belopp. Enligt min mening finns det anledning att följa utvecklingen i det här avseendet.

10.3. Rätt till ledighet för närståendevård under längre vårdperiod

Min bedömning: Hindren för de närstående som vill göra en insats och vårda sjuka och handikappade i hemmet bör i största möjliga utsträckning undanrt'ijas. Frågan om rätten till ledighet fran förvärv-'- sarbete under en längre vårdperiod bör övervägas när erfarenheter vunnits av den i det följande föreslagna rätten till ledighet under 30 dagar. ' '

Anhörigvårdskommitténs förslag: Kommitténs förslag innebär rätt till ledig— het från förvärvsarbete för arbetstagare som vårdar en sjuk eller handikap- pad anhörig i hemmet. under villkor att arbetstagaren erhåller anställning som anhörigvårdare hos sjukvärdshtwudmannen eller kommunen. För vård av barn under 16 år med handikapp f("örutsätts rätten till ledighet gälla även om barnet inte omfattas av sjukvårdshuvudmannens verksamhet med sjukvård i hemmet. I detta fall är det för rätt till ledighet tillräckligt att vårdbidrag enligt lagen (1962z38l') om allmän försäkring utges.

Begreppet anhörig föreslås få en så vid innebörd som möjligt. Förutom släkt bör personer till vilka arbetstagaren har en nära personlig relation omfattas av begreppet.

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker” princi— piellt förslaget om att i lag tillförsäkraarbetstagaren rätt till ledighet för vård av sjuk eller handikappad anhörig. Statens avtalsverk. Svenska Arbetsgiva- reföreningen och Sveriges hantverks- och industriorganisation. familjeföre— tagen (Sl-llO) avstyrker förslaget. Åtskilliga remissinstanser framhåller. såvitt gäller längre ledighet. de svårigheter som följer med förslaget. llärvid framhålls särskilt arbetsmarknadsmässiga och personalpolitiska konsekven-

%

• Sida 97
•  Original

ser.-.Fle'ramenar att rätten till längre ledighet bör övervägas ytterligare i ett större sammanhang. Endast ett fåtal tillstyrker en rätt till en längre ledighet.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till kommitténs vida definitionav anhörigbegreppet. Några instanser anser dock att kommitténs definition kan medföra tolkningsproblem. '

Äldreberedningens förslag: Överensstämmer m'e'd anhörigvårdskommitte'ns förslag. '

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterar frågan till- styrker beredningens förslag.

Skälen för min bedömning: Frågan om ledighet från förvärvsarbete för vård av närstående är i dag endast i begränsadutsträckning' regl'e'rad. Denna reglering sker för merparten av arbetstagarna enbart genom kollektivavtals- bestämmelser. Dessa innebär i princip att kor'tarc ledighet kan beviljas arbetstagare vid anhörigs akuta sjukdom eller bortgång.

Den kartläggning anhörigvårdskommitte'n genomfört visar att i princip samtliga offentliga arbetsgivare uppger sig kunna bevilja hel eller partiell ledighet för en tid av högst 6 månader. En klar ma'joritct av de tillfrågade privata företagen uppger sig bara kunna bevilja ledighet för mycket korta perioder. i många fall med olika förbehåll. Kartläggningen visar även att den uttalade efterfrågan på ledighet för anhörigvärd var förhållandevis liten på flertalet arbetsplatser. Samtidigt kan dolda behov finnas. Orsaker till avslag på framställningar om ledighet är oftast arbetssituationen och vikariefrågan. Variationerna i arbetsgivarnas policy är störst inom den enskilda sektorn.

Jag har nyss redogjort för min principiella syn på närståendes medverkan 1 vården. De hinder som finns för dem som vill göra kortare eller mer Iångvariga' 1nsatser för närstående bör så langt möjligt undanröjas. Enligt min mening finns ett behov av rätt till ledighet-för vård av närstående under längre perioder. Såsom åtskilliga remissinstanser påpekat finns emellertid arbetsmarknadsmässiga och personalpolitiska komplikationer att ta hänsyn till innan ytterligare rättigheter för arbetstagarna att vara' lediga från förvärvsarbetct såvitt gäller mer långvariga insatser införs. Det finns också "

många andra anspråk på utökad ledighetslag'stiftning. Erfarenheterna från den rätt till ledighet under 30 dagar. som jag i det följande' (i'mnar föresla bör därför avvaktas innan frågan om ledighet under längre perioder k'(1n aktualiseras på nytt. ' ' '

10.4. Ersättning och ledighet vid kortvarig närståendevård "

Mitt förslag: En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet ges rätt till ersättning från Sjukförsäkringen och ledighet från sin. anställning under högst 30- hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som v(1rd'as. '.

Ersättningen för vården' utges med belopp motsvarande 'v("1rd(1rens . sjukpenningnivå och kan tas ut i form av hel. halv eller fjärdedels ersättning.

Rätten till ledighet från anställningen knyts till ersättningsrätt'en.

-. Prop. 1987/88: 1.76

• Sida 98
•  Original

En arbetstagare 'ge's sälu'nd'a rät't till'hel ledighet under den 'tid då han får hel ersättning och till förkör'tnin'g'av arbetstiden till hälfte'n'ell'er till- tre fjärdedelar under 'tid' då han erhåller halv resp. fjärdedels ersättning. ' ' ' " ' ' ' ' .

Rätten till ersättning och ledighet införs den 1 juli 1989. Förslaget föranleder vissa ändringar och;komp|etteringar i andra författningar. Bl. a. föreslås att ersättningen vid närståendevård skall utgöra pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. ' ' '

Anhörigvärdskommitténs förslag: Varje arbetstagare ges för tillfällig vård. av anhörig rätt till ledighet under högst 30 dagar per kalenderår. S'o'm förutsätt- ning for ledighet gäller att vården a'vse'r någon av fem olika v'årdsi'tuatione'r. änmligen svarare sjukdomstillstånd' väntan i hemmet' pa plats 'vi'd sjukhus' eller vårdhem. vård 1 hemmet vid tillfälligt av bruten vård vid sjukhus eller vardhem. konvalescens 1 hemmet' 1 stället för v id sjukhus eller konvalescent- hem samt vard eller behandling på en 1ard1nrattn1ng av handikappade barn som inte fyllt 16 ar. Enligt kommitténs bedömning bör så snart samhällseko- nomin medger högsta prioritet ges åt införande av en ersättningsrätt för vård i

liv'ets slutskede i hemmet.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser anser att villkoren för rätt till kortare ledighet är väl '(1v1-'äg'd(1. I några remissvar framförs krav på komplettering av dels den personkrets som kan komma ifråga. dels de situationer som bör berättiga till kortare ledighet.

Äldreberedningens förslag: Överensstämmer med anhor1g1ardskommlttens förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterar frågan till- styrker beredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss påpekat är frågan om ledighet från förvi'1rvsarbete för vård av närstående för närvarande reglerad enbart för vissa områden och då genom kollektivavtalsbestämmelser.

Av den kartläggning som anhörigvårdskommitten gjort framgår bl.a. följande beträffande dc förmåner som anställda är tillförsäkrade vid kortvarig vård av närstående. Arbetstagare i statlig tjänst har på grund av allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST-) rätt till ledighet för s.k. enskild angelägenhet. såsom allvarligare sjukdomsfall. dödsfall. begravning. bouppteckning-eller arvskifte inom egen familj eller. den närmaste släktkretsen. Lön utbetalas med visst avdrag underett skäligt antal dagar. dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår. Med allvarligare sjukdomsfall förstås-i detta sammanhang som regel endast sjukdomstillstånd av livshotande art' eller sådant akut sjukdomsfall som oundgängligen kräver insatser från arbetstagarens sida. För arbetstagare i kommunal tjänst gäller—på grundval av avtal som träffats mellan Landstings- förbundet resp. Svenska kommunförbundet och berörda (11-'talsslutande arbetstagarorganisationer — att arbetstagaren kan få ledigt för enskild angelägenhet med bibehållen lön under sammanlagt högst tio arbetsdagar

-P-r0p.- 1987/88:176

• Sida 99
•  Original

per kalenderår. om synnerliga skälföreligger.-Såsom synnerliga skäl anses nära anhörigs s 'årare sjukdom eller bortgång. begravningoch gravsättning av urna samt bouppteckning efter sådan anhörig. Beträffandearbetstagarei

enskild tjänst har kollektivavtal-som reglerar möjlighet till permission och . . . tjänstledighet träffats mellan medlemmar i Svenska-Arbetsgivaref('.')ren_ingenI '. :

och avtalsslutande arbetstagarorganisationer.'S()1n.cxempel;kanl Verkstad.- savtalet 1981 nämnas. Vid plötsligt svårt sjukdomsfall hos henmtaboende

nära anhörig kan arbetstagarenbeviljas permission med bibehållen-lön under . .. . . högst en dag. Vid nära anhörigs begravning kan permission.(')ckså.()n1f(1t.t(1

nödvändiga resdagar. dock högst tva dagar. -. . _ - . _ _ Det är en viktig l11sk1(111t(tsfr(1g(1 för berörda personer. att kunna. va1a

tillsammans 1 en svår situation. vilket är fallet när ett allvarligt.sjukd_()111still-_,. .,

stånd föreligger. Jag scr'det som mycket angeläget att närstående till svårt sjuka ges rätt att vara lediga från för 'ärvsarbetet för att-ge vård i..viss_a_ . situationer under i första hand en.kortaretidsperiod. Från rättvisesynpunkt. är det angeläget att alla arbetstagare får samma möjlighet _till ledighet för detta ändamål. För att ingen skall behöva avstå från denna ledighctsrätt är:. det därför nöd 'ändigt att'den förenas med ekonomisk ersättning. som bör . utges från socialförsäkringen. Jag vill samtidigt understryka att en reform i enlighet med dessa riktlinjer inte innebär att samhället får undandra sig sitt ansvar att ge vard samt stöd och hjälp' 1 de här situationerna.

Jag delar (1nhor1gvardskomnnttens bedömning att rätten till ledighet maste

begränsas till vårdsituationer som är särskilt angelägna. En sådan begräns- .

ning bör enligt min mening gälla också med hänsyn till att ers("1ttninglfr:'1n den allmänna försäkringen skall kunna utges för vården. Det är främst kommu- nens och landstingets ansvar att ge behövlig service och vård till äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna serviceoch vård får.inte ._ innebära att närstående känner sig mer eller mindre tvingade att äta sig vårduppgifter. Närståendes insatser måste vara frivilliga och ett komplement till samhällets insatser. Det finns mot denna bakgrund inte tillräckliga skäl för att ge närstående rätt till ledighet och ersättning för den värd som behövs när den sjuke väntar i hemmet på plats vid sjukhus e.d. eller på grund av. konvalescens i hemmet i stället för vid sjukhus. Tillfälligt avbruten vard vid sjukhus eller 'årdhcm bör inte heller-i sig vara ett skäl för sådana förn1åner. Beträffande barn under loår tillgodoses behovet av närståendes insatser inom ramen för värdbidraget och föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkrilng— ens förmåner kommer jag senare att ytterligare något beröra.

Det är av flera skäl motiverat att införa en rätt för arbetstagare att få ledigt från förv('1r1'sarbetet för en'kortare tids vård av en närstående och även i särskilt angelägna vårdsituationer. få ekonomisk kontpensation för inkomst— förlusten. För arbetstagaren är detbctydelsefullt att-få möjlighet att vara nära den sjuke vid svåra sju-kdomstillstånd och ge det stöd och den tillsyn denne behöver. För den vårdade är det en viktig try gghetsfraga.

För egen del anser jag att rätten till ersättning och ledighet bör gälla' när en närstående drabbas av en svår sjukdom. Inte minst viktigt är detta 1id vard 1 livets slutskede. Men även då en person behöver stöd. tillsyn eller vård på . grund av en hastigt uppkommen sjukdom. exempelvis en hjärn— eller hjärtinfarkt. är det viktigt att någon som står honom nära ges rätt till

.. Prop. 1987/882176 _

"99

• Sida 100
•  Original

ersättning och ledighet. Det kan också vara fråga om en akut försämring i- hälsotillståndet hos en långvarigt sjuk person som vårdas i hemmet med insatser från socialtjänst och primärvård.

Det är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i begreppet svårt sjukdomstillstånd. Det är inte heller enbart sjukdomens art som bör vara avgörande vid bedömning av rätten till ersättning och ledighet. utan också omständigheterna i övrigt kring sjukdomsfallet. Till svåra sjukdomstillständ räknar jag självfallet det som medför ett'omedelbart överhängande livshot. men även sådana sjukdomstillstånd som innebär ett allvarligt överlevnadshot på någon tids sikt, exempelvis olika former av cancer i ett senare skede av sjukdomen, bör räknas hit. Det kan också vara fråga om att den enskilde har ' flera sjukdomar som tillsammans ger upphov till ett svårt sjukdomstillstånd.

Det ligger vidare i sakens natur att omfattningen av de .sjukvårdandc insatser som den sjuke behöver kan variera. Ersättning bör kunna lämnas även om sjukvårdande insatser inte är aktuella för den tid som ledigheten avser. Ibland bedöms s.k. växelvård utgöra den lämpligaste vårdformen. _ Härmed avses att patienten tidvis är föremål för vårdinsatser på ett sjukhus eller sjukhem och tidvis ges sjukvård i hemmet. Vid dessa senare tillfällen bör ersättning kunna lämnas.

Enligt min mening bör rätten till ledighet och ersättning inte omfatta tid när den vårdbehövande vistas på sjukvårdsinrättningar eller ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutioner där personal finns tillgänglig dygnet runt. Rätten bör i stället gälla när den enskilde vårdas i eget boende. Det är framför allt då som det är särskilt angeläget att en närstående finns nära tillgänglig. [ eget boende inkluderar jag olika former av servicebostäder och gruppboende. där den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag.

Förutom vid själva vården i hemmet anser jag att förmånerna också bör gälla för tid då den närstående följer med den sjuke vid resor som sker i anslutning till att vården "skall börja eller sluta. Även under sådana tranSporter är det väsentligt att den sjuke kan få stöd från den närstående.

SOm jag tidigare nämnt förutsätter mitt förslag att vården ges den sjuke av en person som är att anse som närstående. Med närstående avser jag inte endast anhöriga, dvs. maka. barn. föräldrar och syskon. utan även andra kategorier. Det förhållandet att allt fler människor bor ensamma eller lever tillsammans utan att vara gifta talar för att även personer utanför släktskaps- kretsen bör omfattas av förmånerna. Jag delar (1nhörigvårdsk()mmitténs bedömning att en person. som är beredd att avstå från sitt förvärvsarbete för att under viss tid vårda någon som är svårt sjuk. därigenom visat att han eller hon har nära personliga relationer till den människan. Sannolikt kommer reformen att få betydelse framför allt för fall då vårdaren och den vårdade står i släktskapsförhållande till varandra, men det vore olyckligt om de förmåner. som jag nu föreslår.. inte skulle gälla även andra personer som har nära relationer till den sjuke.

Avgörande bör således vara den personliga relationen mellan vårdaren och den sjuke. som tar sig uttryck i att den förre vill vara ledig från sitt förvärvsarbete för att göra en vårdinsats hos den sjuke. En utgångspunktför att vården skall komma till stånd måste självfallet vara att den sjuke samtycker till att vård och tillsyn ges av. den närstående personen. Jag anser.

• Sida 101
•  Original

därför att det är möjligt att använda ett generöst närståendebegrepp. Som villkor för rätt till ersättning och ledighet bör gälla att både vårdaren och den vårdade är inskrivna hos allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Inskrivningskravet medför bl.a. en åldersgräns på i princip 16 år. För vård av barn under 12 års ålder ochi vissa . fall under 16 års ålder kan tillfällig föräldrapenning utges till föräldrar som på grund av barnets sjukdom behöver avstå från förvärvsarbete. Tillfällig föräldrapenning kan för närvarande utges-under högst 60 dagar för varje barn och år. I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 7) har för främst vård av sjukt barn föreslagits en utökning från 60 till 90 dagar. Förslaget har antagits av riksdagen (SfU 15, rskr. 145).och regeländringen träder 1 kraft den 1 juli 1988. '

Beträffande ersättningsrätten föreslår jag att det efter mönster av den tillfälliga föråldrapenningen. till varje person som vårdas knyts en rätt till ersättning åt närståendevårdarc. Ersättning bör kunna utges för sammanlagt högst 30 hela arbetsdagar. Dessa dagar skall kunna utnyttjas av en-eller flera närstående på det sätt som de finner lämpligt. .

Rätten att uppbära ersättning bör kopplas till tid då vårdaren avstår från förvärvsarbete. Med förvärvsarbete bör jämställas fall när vårdaren studerar- och får oavkortade löneförmåner under studietiden. .Såsom gäller för föräldrapenningförmånerna inom föräldraförsäkringen. anser jag att ersätt- ningen skall kunna tas ut som hel, halv eller fjärdedels dagersättning. Närdet gäller ersättningsnivåer och även i övrigt anser jag att regleringen av ersättningen så långt möjligt bör överensstämma med föräldraförsäkringens bestämmelser. .

Ersättningens storlek bör motsvara vårdarens sjukpenning. I den mån denne har en sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall. den nya metoden med timberäkning i princip tillämpas.

En närståendevårdare som vill ha ersättning skall skriftligen ansöka om detta. För att ersättningsrätten skall kunna bedömas bör uppställas krav på att sökanden bifogar ett läkarutlåtande. som lämnar de upplysningar som behövs om den vårdades sjukdomstillstånd.

Som jag tidigare redogjort för förutsätts det att vården kommer till stånd i samförstånd mellan berörda parter. För att ytterligare understryka detta anser jag att det i ersättningsärendet bör framgå antingen att den sjuke har gett sitt samtycke till vården eller att den sjuke av medicinska skäl är förhindrad att lämna sitt samtycke.

Rätten till ledighet bör kopplas till ersättningsrätten. Iden mån arbetstaga- ren för en viss dag' ar berättigad till t.ex. hel ersättning har han också rätt att vara ledig från sitt arbete hela dagen. Systemet har sin förebild i föräldrale- dighetslagens bestämmelser om en förälders rätt att vara ledig under den tid han erhåller tillfällig föräldrapenning Ett system som är konstruerat på detta sätt bör vara hanterligt från arbetsgivarsynpunkt.

Den ersättning som utges bör vara pensionsgrundande och skattepliktig. Arbetstagarens frånvaro från arbetet på grund av ersatt närståendevård bör också vara semesterlönegrundande.

Såsom gäller beträffande socialförsäkringsförmåner bör riksförsäkrings- verket och de allmänna försäkringskassorna sköta administrationen av det

• Sida 102
•  Original

ersättningssystem jag nu förordar. Reformen. som avses träda i kraft den 1 juli 1989. kräver resurser avseende utveckling. information och utbildning under nästkommande budgetår. Jag beräknar kostnaderna härför till sam- manlagt högst 2 milj. kr. Beloppet bör täckas genom överskridande på budgetåret 1988/89 av anslagen Bl. Riksförsäkringsve'rket och BZ. Allmänna försäkringskassor under nästkommande budgetår. Jag'avser ”att återkomma till de administrativa kostnaderna för reformen i 1988/89 års'budgetproposi- tion. Jag beräknar kostnaden för reformen exklusive administrativa kostna- dertill 30 milj. kr. för budgetåret 1989/90. Kostnaden bör belasta sjukförsäk- ringen '

Reglerna om rätt till ersättning och ledighet för närståendevård bör enligt min mening tas in i en ny lag. Med hänsyn till att ersättningen'skall vara pensionsgrundande och skattepliktig. bör ändring göras i 11 kap. 2 & lagen (1962:381) om allmän försäkring och punkt 12 av anvisningarna till 32 å - kommunalskattelagen (1928z370). Med hänsyn till "att ersättningen skall vara semesterlönegrundande bör ändring göras i 17 å semesterlagen (1977c480).

Tillägg bör vidare göras i studiestödslagen(19732349) så att studerande har rätt att behålla studiehjälp eller studiemedel'eller särskilt vuxenstudiestöd vid frånvaro från studierna på grund av närståendevård. En'komplettering krävs också i 7 kap. 1 5 och 15 kap. 2 & utsökningsbalken för- att löneutmät- ning och införsel skall kunna äga rum i ersättningen för närståendevården såsom redan är fallet med t.ex. sjukpenning och" föräldra'penningförmåner. Komplettering fordras också av regleringen i 19 kap. 2 ÖAFL om sjukförsäk- ringens finansiering och M kap. l 9' lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser de ändamål till vilka Sjukförsäkringsavgifter får användas.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1' juli 1989. Till den närmare utformningen av lagförslagen återkommer jag i specialmotiveringen.

11 Resurser och statSbidrag.

Resursutvccklingen

Samhällets service och vård till äldre har en betydande omfattning. Äldrebe- redningen har uppskattat kostnaderna för denna till ca 52 miljarder kronor år 1985. 'Cirka hälften av resurserna inom den somatiska korttidssjukvården och inom den psykiatriska vården samt den helt övervägande delen av resurserna inom den sociala hemhjälpen. sjukvården 1 hemmet och somatis- ka långtidssjukvården lämnas till personer som är 65 år eller äldre. Även de kommunala bostadstilläggen till.folkpension (KBT) lämnas 1 huvudsak till - äldre personer. Av hälso- och sjukvårdens totala resurser utnyttjas uppskatt- ningsvis ca 60 % av personer. som är 65 år och äldre.

Utbyggnaden av äldreomsorgen har under 1980- talet getts hög prioritet. Landsting och kommuner har byggt ut hälso- och sjukvården resp. den kommunala äldreomsorgen kraftigt. Volymökningen inom kommunal äldre- omsorg l1ar genomsnittligt under den aktuella perioden varit något högre än

ökningen av antalet äldre i befolkningen. För hälso- och sjukvården är det . svårt att bedöma vilken andel av de samlade resurserna som utnyttjas av äldre. Mycket talar emellertid för att samhällets service- och vårdinsatser för

• Sida 103
•  Original

äldre byggts ut i minst samma takt som ökningen av antalet äldre. Den ekonomiska tryggheten är av avgörande betydelse för de äldres välfärd. Reformerna inom pensionsområdet var omfattande under 1960- och . 1970-talen. Tillsammans med det ökade antalet _äldre personer har detta -

medfört en kraftig ökning av pensionskostnaderna. Antalet pensionärer med intjänad rätt till ATP har ökat från 1 277 900 år 1980tilll 718 OOOidecember 1987. Samtidigt har de utbetalade ATP-pensionerna ökat i storlek. Detta har. inneburit att kostnaderna för ATP ökat från 19 028 milj. kr. år 1980 till drygt 54 000 milj. kr. år 1987. Standardförbättringar i form av ökade pensionstill-.. skott har medfört kraftiga förbättringar även för pensionärer med låg eller ingen ATP.

Sedan ar 1980 har antalet personer 1 åldrarna 80 år och däröver ökat med ca 73 000 personer. Bland dessa vistas ungefär var fjärde på institution och ca . hälften får social hemhjälp. Tillgängliga befolkningsprognoser visar en fortsatt kraftig ökning av befolkningen i åldrarna 80 och däröver. Mellan åren 1988 och 2000 kommer ökningen uppskattningsvis att uppgåltill-ca 90 000 personer. - Uppgifter från olika studier visar att förekomsten av ohälsa och funktions-- nedsättningar bland' 1 första hand personeri åldrarna 65 till 79 ar har minskat. Bedömningarna av vilken betydelse denna utveckling kan komma att få för. det totala behovet av service och vård till äldre varierar emellertid. Den". - inriktning som jag nu förordar för äldreomsorgens fortsatta utveckling innebär dock att jag bedömer de äldres behov och önskemål så att en allt större andel bland dem som behöver service och vård skall kunna få sådan i den egna bostaden. Detta innebär att behovet av utbyggnad av de särskilda. boende- och vårdformerna för äldre inte skall behöva motsvara hela ökningen av antalet personer i höga åldrar. .

Äldreberedningen har redovisat beräkningar av vilka kostnader som olika utvecklingsaltcrnativ inom äldreomsorgen medför. Beräkningarna bygger till viss del på antaganden och osäkra statistiska uppgifter. varför några säkra slutsatser inte kan dras. Beredningen har inte heller. tagit ställning till beräkningarna. Beräkningarna tyderemellertid på att avsevärda resurstill- skott till äldreomsorgen skulle behövas under 1990-talet. om andelen bland de äldre som får olika former av service och vårdskulle förbli oförändrat och om vården skulle ges i samma former som nu. Om däremot fortsatta prioriteringar sker till förmån för öppna service- och vårdinsatser bör behovet av resurstillskott kunna begränsas. Även studier som gjorts av Spri. enskilda landsting och kommuner samt i Danmark ger stöd. åt en sådan bedömning. Svenska kommunförbundet- har i enaaktuell studie i två län kartlagt service- och vårdinsatsernas omfattning —till dem som får den mest omfattande hjälpen i öppna vårdformer. Kostnaderna för servicen och värden i hemmet överstiger i flera av dessa fall den genomsnittliga kostnaden för en vårdplats inom motsvarande institutionsvård. Några helt entydiga slutsatser kan således. med befintligt underlag. inte dras. .

De lokala förutsättningarna för utveckling av service och vård _till äldre är

'. Prop. 1987/88:176

skiftande. Tillgången till kompetent personal liksom standarden på institu- . .. tionerna och utbyggnaden av service och vard i övrigt varierar. Även de ekonomiska förutsättningarna 1 olika landsting och kommunerskiftar. Enligt _

• Sida 104
•  Original

min mening bör överväganden om takten i förändringarna samt avvägningen mellan olika angelägna behov av förändringar inom'äldreomsorgen baseras på lokal samverkan mellan landsting och kommun.

Enligt de bilagor till långtidsutredningen. som-de' båda kommunförbunden utarbetat. krävs en kraftig volymökning inom hälso- och sjukvård samt kommunal äldreomsorg för att behålla nuvarande standard'och fullfölja beslutade reformer. Primärkommunernas samlade verksamhet behöver. enligt dessa bedömningar; öka sin 'vol'ym'med 1.3 % per år under åren 1985 till 1995. Den kommunala" äldreomsorgen 'behöver dock. enligt Svenska kommunförbundets bedömning. öka sin volym med 4.6 % per år under åren 1985-1990 samt 3 9 '0 under aren 1990-1995. Landstingsförbundet bedömer behovet av volymökning' 1 landstingssektorn som helhet till-3 % per år fram till 1995. varav långtidssjukvården utgör ca 0.4- % under 1990-talet. Genom effektivisering och omstrukturering bedöms clock. behovet kunna begränsas '

till_ 7 '.'-"('=- per ar..

Regeringens bedömning redovisas' 1 propositionen (1987/'88: 36) om den ekonomiska politiken på medellång sikt. Där konstateras bl.a. att tillgangen på arbetskraft är en restriktion för den offentliga konsumtionsökningen. Mot denna bakgrund är. enligt regeringen. långtidsutredni'ngens'bedömning om en kommunal konsumtionsökning under det närmaste aren med ca ] (( per år rimlig. Riksdagen har inte haft nagra invändningar mot denna bedömning (FiU 1987/88: 36).

Regeringen har' 1 årets finansplan (prop. 1987/88:100 bil. 1) anfört att den kommunala verksamhetcn'är' av central betydelse för välfärden. En viktig utgångspunkt för regeringens ekonomiska politik är att-skapa de förutsätt- ningar som krävs för att kommunerna skall kunna fullgöraisina uppgifter utan skattehöjningar. Inom de samhällsekonomiska ramar som står till buds. vilka bl.a. innebär att de totala statliga transfereringarna till kommunsektorn inte kan öka. krävs ett medvetet-omprövnings- 'och cffektiviseringsarbete i kommunerna. Den reala utvecklingen av den kommunala konsumtionen har under senare år varit betydligt högre än'den årliga ökningen på högst l % som riksdagen har uttalat sig för. Tyngdpunkten i utbyggnaden har legat på områden som statsmakterna har prioriterat. nämligen barnomsorg. service och vard för äldre sam't primärvård. På områden där en neddragning av resurserna är möjlig, bl.a. med hänsyn till befolkningsutveckling och omstrukturering. har detta inte åstadkommits i någon nämnvärd utsträck- ning. ' .

För egen del vill jag framhålla att äldreomsorgen även i fortsättningen bör ges hög prioritet. Befolkningsför('1ndring'arna innebär att behoven av service och vard kommer att öka. Det" är samhällets uppgift att ansvara för att dessa behov kan tillgodoses. '

Jag vill också framhålla betydelsen av att kommuner och landsting aktivt omprövar sin användning av tillgängliga resurser mellan 'olika sektorer inom resp. huvudmans ansvarsområden. Här bör finnas vissa möjligheter att genom en förändrad prioritering "frigöra resurser till förmån för (len utveckling inom äldreomsorgen som ja'g'här förordar.

Enligt min mening är det angeläget att kommuner och landsting vidtar aktiva åtgärder för att effektivisera sin service och vård till äldre. Den

1 04

• Sida 105
•  Original

inriktning av äldreomsorgen jag nu förordar kommer att innebära ett bättre resursutnyttjande inom samhällets samlade äldreomsorg. Utbyggnaden av den sOCiala hemtjänsten, primärvården och dagverksamheterna samt servi- cebostäder av olika slag möjliggör att hälso- och sjukvårdens institutionsvård inte behöver byggas ut i takt med befolkningsförändringarna. varigenom tillgängliga resurser kan användas på ett mer ändamålsenligt sätt. Uppfölj- ningar och utvärderingar från olika delar av landet, som bl.a. Spri redovisat, ger underlag för bedömningen att utnyttjandet av både korttidssjukvårdens och den somatiska och psykiatriska långtidssjukvårdens resurser kan avlastas genom den nämnda utbyggnaden' 1 förening med en väl utvecklad samverkan mellan olika berörda personalgrupper.

Den av mig förordade förändringen av uppgiftsfördelningen mellan landsting och kommuner bör också avsevärt kunna förbättra betingelserna för ett effektivt resursutnyttjande. En skyldighet för kommunen att planera äldreomsorgen tillsammans med landstinget kan också få stor betydelse i detta sammanhang. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 1.3. '

Slutligen vill jag nämna den delegation som jag senare i dag ämnar föreslå regeringen att tillsätta för att bereda vissa frågor som rör en förändrad uppgiftsfördelning mellan huvudmännen m.m. I delegationens uppgifter bör även ingå att bereda frågan om de' ekonomiska konsekvenserna av en förändring av uppgiftsfördelningen. Hit hör bl.a. frågan om de överföringar av resurser mellan landsting och kommuner som nu sker inom ramen för de samverkansavtal som träffats mellan huvudmännen.

Statens ekonomiska stöd till äldreomsorgen

Staten bidrar genom bl. a. vissa av de statliga bidragen till att huvudmännen .

kan fullgöra sina uppgifter inom äldreomsorgen.

Till huvudmännen för hälso- och sjukvården utgår enligt 2 k.ap lagen (1962:39) om allmän försäkring vissa ersättningar från sjukförsäkringen. Dessa ersättningar lämnas i schabloniserad form och fördelas efter en hchOVSbaserad modell. Den-senaste överenskommelsen mellan företrädare för sjukvårdshuvudmännen och staten gäller för-åren 1988 och 1989. Överenskommelsen har redovisats till riksdagen (1987/88:69. SfU 1.3. rskr. . 110). Till sjukvårdshuvudmännen lämnas bidrag för dessa år om sammanlagt 12 575 milj.kr. resp. 13 955 milj.kr.

Till landstingskommun och kommun som bedriver färdtjänst lämnas statsbidrag enligt kungörelsen (1974:840) om statsbidrag till färdtjänst. Statsbidrag utgår. såvida inte annat följer av en begränsningsregel. med 35 % av huvudmannens bruttodriftskostnader för färdtjänsten. För budgetå- ret 1987/88 uppgår anslaget till 460 milj. kr.

Statsbidrag lämnas vidare med 25 % av de kostnader kommunerna har.för de kommunala bostadstilläggen (KBT) i intervallet mellan 80 kr.-och 1 500 kr. per månad för ensamstående resp. mellan 80 kr. och 1 650 kr. för_ makar. De övre gränserna höjdes kraftigt från den 1 januari 1988. För budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till 1 615 milj.kr.

Staten lämnar även bidrag till den sociala hemhjälpen enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till social hemhjälp. Med social hemhjälp avses

• Sida 106
•  Original

kommunernas verksamhet till hjälp åt äldre, handikappade och barnfamil- jer. som har egen bostad. Statsbidraget består av två delar". Det är dels en prestationsrelaterad del i form av ett bidrag om för-närvarande 34 000 kr. för varje årsarbetare inom den sociala hemhjälpen. dels ett schablonbidrag enligt regeringens årliga beslut på mellan -250 och 350 kr. per person i gruppen ålders- och förtidspensionärer. Hittills har ett .bidrag om1250 kr. lämnats. Från anslaget utgår dessutom 20 milj. kr. för utvecklingsinsatser inom den sociala hemtjänsten.

Riksdagens socialutskott har 1 sitt betänkande (SoU 1987/88: 15) lämnat _- förslag till förändringar 1 statsbidraget till den sociala hemhjälpen. Utskottet konstaterar att det råder en bred politisk enighet om att ålderdomshemmen kommer att behövas även i fortsättningen. Därför finns det anledning att göra vissa förändringar i statsbidragssystemet så att bidraget blir likvärdigt i förhållande till omsorgsform.. .

Utskottet anser det väsentligt att statsbidraget utformas så att det stimulerar kommunerna att bygga ut äldreomsorgen och då framför allt den del av äldreomsorgen som avser den personliga omvårdnaden och omsorgen.

Enligt utskottets mening bör statsbidraget utgå" med 34 000 kr. per årsarbetare till service- och vårdpersonal inom såväl den sociala hemhjälpen som ålderdomshemmen. För att statsbidraget skall kunna hållas inom en i princip oförändrad medelsram kommer det nuvarande bidraget per pensiof. när att upphöra. Det resurstillskott som regeringen aviserade i budgetpropo- ' sitionen (1987/88:100. bil. 7) om 275 milj. kr. är nödvändigt för att den av utskottet förordade omläggningen skall kunna genomföras. Liksom tidigare bör 20 milj. kr. utgå för utvecklingsinsatser inom den sociala hemtjänsten.

Utskottet konstaterar att den föreslagna omläggningen av statsbidraget medför ett ökat bidrag för vissa kommuner och ett minskat bidrag för andra. Dessa effekter bör enligt utskottets mening lindras så attinte förändringen får negativa följder för verksamhetens utveckling. Utskottet anser därför att de kommuner som förlorar på omläggningen under de två första åren efter de nya reglernas genomförande bör garanteras samma bidrag som de skulle ha fått enligt nu gällande regler. lnför det tredje året. när de nya reglerna slår igenom helt får enligt utskottet frågan om täckning av'förluster omprövas. .. När det gäller de kommuner som vinner på omläggningen bör också vissa jämkningar göras. Det första året bör— bidraget således öka med 1/3 _av skillnaden mellan bidrag enligt de nya reglerna och bidrag enligt nuvarande . regler. Det andra året bör bidraget öka med 2/3 av skillnaden för att sedan det tredje året slå igenom fullt ut. Utskottet föreslår vidare att sammanlagt 200 milj. kr. tillförs kommunerna för åren 1989 och 1990 för personalutvecklande åtgärder inom äldreomsor-. gen. Dessa medel bör fördelas mellan kommunerna efter samma princip som idag gäller för schablondelen av'statsbidraget.

Utskottet anför vidare att om riksdagen skulle besluta om förändringari fråga om huvudmannaskapet för olika*funktioner inom äldreomsorgen måste det göras en förutså'tttningslös översyn av de statsbidragsregler som utskottet föreslagit. sa att statsbidragsregler anpassade till 11uvudmannaskapsförand- ringarna kan träda i kraft samtidigt' med dessa. Utskottet anser att- en eventuell sådan förändring av statsbidraget skall utformas så att bidraget blir

• Sida 107
•  Original

neutralt i förhållande till olika service- och vårdformer.

Enligt min mening m'edför den av utskottet förordade revideringen av statsbidraget till den sociala hemhjälpen att kommunerna ges förutsättningar att utveckla ett varierat utbud av boende- och vårdformer för äldre människor. Som jag nyss anfört kommer ålderdomshem att behövas även i framtidens äldreomsorg. Hemmen bör dock successivt utvecklas så" att de kan erbjuda ett bra boende, eget hyreskontrakt på bostaden samt god service och vård. Statsbidragsförändringen i kombination med lånereglerna för byggan- de av ålderdomshem skapar förutsättningar för detta. Kommunerna ges möjligheter att med utgångspunkt i de förutsättningar som råder i varje enskild kommun utforma äldreomsorgen på bästa sätt. '

Såsom jag tidigare redovisat avser jag att senare i dag föreslå regeringen att tillsätta en delegation för att bereda frågan om en förändring av huvud- mannaskap m.m. inom äldreomsorgen. Delegationens arbete bör inriktas på att de förändringar som blir aktuella "skall kunna genomföras fr.o.m. 1 januari 1991. I samband med detta kan förändringar av statsbidraget. som utskottet anfört, bli motiverade.

12. Uppföljning och utvärdering

Min bedömning: Samhällets uppföljning och utvärdering av äldreom- sorgen behöver förbättras. Statistiken inom hälso- och sjukvård samt socialtjänsten bör samordnas för att förbättra möjligheterna till uppföljning inom äldreomsorgen.

Socialstyrelsen bör i samarbete med statskontoret se över nuvaran- de statistik för äldreomsorgen och föreslå' hur ett framtida informa- tions- och uppföljningssystem skall kunna utformas. '

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer'i huvudsak med min be- dömning. ' ' '

Remissinstanserna: De remissinstanser sorri yttrat sig om statistikfrågor delar i huvudsak beredningens bedömning.

Skälen för min. bedömning: Den nuvarande statistiken inom äldreomsorgen är sektoriellt uppbyggd vilket innebär att den är uppdelad i olika verksamhet- s0mråden. Det är därför svårt att få en samlad bild av det totala service- och vårdutnyttjandet inom ett visst geografiskt område. Att göra sammanställ- ningar av uppgifter från olika statistikkällor är tids- och resurskrävande, vilket försvårar möjligheterna att få en aktuell bild av - förhållandena. Tillförlitligheten i statistiken är inte heller-alltid så god som den bör vara. - Vidare saknas löpande statistik över ”vilka grupper som utnyttjar olika tjänster. ' ' . Jag bedömer det vara av stor vikt att få en riktig bild av utvecklingen inom äldreomsorgen. Statistiken måste på ett bättre sätt än" för närvarande spegla' det aktuella läget och även innehålla uppgifter om planerade förändringar i verksamheten. Det är särskilt angeläget att statistiken belyser förhållanden som rör resurser. konsumtion och ekonomi. Av betydelse är vidare att

• Sida 108
•  Original

statistiken ger möjligheter till jämförelser mellan olika kommuner och landsting samt mellan olika enheter hos resp. huvudman. Sådana uppgifter är nödvändiga för att kunna utvärdera och fortlöpande följa upp utvecklingen inom äldreomsorgen. Det är en viktig uppgift för socialstyrelsen att följa och analysera utvecklingen på området. I detta arbete bör jämförelser mellan olika huvudmän bl.a. med hjälp av s.k. nyckeltal kunna utvecklas. .

En viktig fråga när det gäller statistikinsamling är avvägningen mellan mängden insamlade uppgifter och uppgifternas kvalitet. En strävan bör vara att samla in ett begränsat antal uppgifter,- som i gengäld håller hög kvalitet, är relevanta och har strategisk betydelse.

En översyn av den nuvarande statistiken inom äldreomsorgen bör komma till stånd med den utgångspunkt jag nu har redovisat. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att ge socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med statskontoret se över nuvarande statistik vad gäller äldreomsorgen och föreslå hur-ett informations- och uppföljningssystem skall utformas. Samråd bör därvid ske med statistiska centralbyrån, Spri, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

13. Planering i samverkan

Mitt förslag: Primärkommunen skall planera sina insatser för äldre. Planeringen skall utformas i samverkan med landstingskommunen - samt andra samhällsorgan och organisationer. En bestämmelse härom förs in i socialtjänstlagen (1980:620).

Sambandet mellan kommunens och landstingskommunens plane- ring av sina service- och vårdinsatser och kommunernas bostadsför- sörjningsplanering bör förstärkas. Planeringen bör utformas efter de lokala förutsättningarna.

Äldreberedningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av trettiofyra remissinstanser. som yttrat sig om.ett lagfäst planeringsansvar. tillstyrker tjugosex förslaget. medan två är emot och fem är tveksamma.

Skälen för mitt förslag: Primärkommunerna har ansvaret för-socialtjänsten och landstingskommunerna ansvarar för hälso- och sjukvården. Härigenom är ansvaret för samhällets service och vård till äldre delat mellan två huvudmän. . . . .

Jag har tidigare framhållit att den service och vård som samhället erbjuder äldre står inför betydande förändringar. För att skapa goda förutsättningar för genomförande av dessa förändringar har jag förordat en betydande överflyttning av ansvar och uppgifter från landstingskommuner till primär- kommuner. Avsikten med detta är att det politiska och ekonomiska ansvaret . för äldreomsorgen skall bli mer enhetligt än_för närvarande. Enligt min bedömning skulle en sådan förändring avsevärt förbättra möjligheterna till samordning och samverkan inom samhällets service och vård till äldre. Jag vill dock framhålla-'att alla problem som för närvarande finns på

• Sida 109
•  Original

området inte löses genom den förordade förändringen. Även'i framtiden kommer behovet av samordning mellan länssjukvårdcns olika kliniker och den lokala servicen och vården att vara betydande. Om primärkommunerna stegvis skall ersätta delar av den värd. som nu bedrivs inom landstingskom- munernas länssjukvård. med alternativ inom socialtjänsten föreligger behov av samordning och planering. För att en sådan process skall kunna genomföras utan att äldre skall riskera att fara illa krävs en väl fungerande och mellan huvudmännen samordnad planering.

Det finns även påtagliga funktionella samordningsbehov mellan socialt- jänsten och primärvården å den ena sidan och länssjuk 'årdens olika kliniker såsom medicin-. kirurg- och ortopedkliniker samt psykiatriska och geriatris- ka kliniker å andra sidan. Det kan t.ex. vara fråga om att utveckla de rehabiliterande inslagen i service och vård till äldre samt att förbättra värden för människor med åldersdemens. Samverkan mellan personal inom dessa olika delar av hälso- och sjukvården och socialtjänsten är av stor betydelse för att äldreomsorgen skall fungera väl.

Samordningsbehov mellan olika kommunala facknämnder samt mellan kommunen och landstingets primärvård kommer även framdeles att vara- uttalade.

Ft'irändringari befolkningens sammansättning kommer att ställa stora krav på äldreomsorgens resurser. Mycket talar för att utvecklingen framöver måste ske under relativ knapphct vad gäller ekonomiska och personella resurser. Enligt min mening är det nödvändigt att gemensamma prioritering- ar läggs till grund för huvudmännens verksamhetsutveckling. Gemensamma avvägningar av hur personalbchoven skall kunna tillgodoses och hur det tillgängliga ekonomiska utrymmet bäst skall användas är ytterligare motiv för en samordnad planering.

Slutligen vill jag framhålla att det år av stor betydelse att de organisationer som företräder äldre människor ges tillfälle att tillsammans med huvudmän- nen i ett sammanhang överväga utvecklingen av samhällets service och vård till äldre. Jag vill understryka att det är de enskildas behov av service och vård, som skall utgöra utgångspunkt i planeringen. En aktiv medverkan frän- pensionärsorganisationcrna och från andra berörda parter i samhället ser jag därför som mycket angelägen.

Landstingskommuncrna har enligt 7 s hälso- och sjukvårdslagen (1981763) skyldighet att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Denna planering omfattar självfallet även äldre människors behov av hälso- och sjukvård. Enligt 8 ä skall landstingskommunen samverka med samhällsorgan. organisationer och enskilda.

Socialtjänstlagen(1980:620) ger primärkt'nmnuncrna ett omfattande an- svar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. För primärkommunerna finns för närvarande emellertid ingen skyldighet att planera socialtjänstens insatser för äldre-människor annat än på individnivå.

I samband med socialtjänstlagens införande övervägdes behovet av

• Sida 110
•  Original

särskilt reglerad planering av den kommunala äldreomsorgen. Åtskilliga remissinstanser ffamförde att det borde införas en lagstadgad sådan skyldig- het, i likhet med vad som gäller för barnomsorgen. Föredragande departe- mentschefen förordade emellertid i socialtjänstpropositioncn (l979/8011) att planeringen av äldreomsorgen borde ingå som en naturlig del i planeringen av hela socialtjänsten och hänvisade till pågående planeringsaktivitetcr i

kommunerna samt till ett då aktuellt samarbetsprojekt mellan centrala , myndigheter och organisationer. i detta samarbetsprojekt. Primär 'ård — äldreomsorger. förordades en samordning av huvudmännens verksamhets-

planering. I samband med projektet rekommenderade Landstingsförlmndct .-

och Svenska kommunförbundet sina medlemmar att i samarbete planera utvecklingen av äldreomsorgen. Jag har erfarit att bostadsstyrelsen och socialstyrelsen i en ännu icke publicerad rapport till regeringen redovisar att ca 70 % av kommunerna - numera har utarbetat äldreomsorgsplaner eller program på området. Alla är dock inte antagna av kommunfullmäktige eller kommunstyrelse. I tre av fyra kommuner har planen tagits fram i samarbete med landstingskommunen. Detta visar att flertalet huvudmän nu uppmärksammat behovet av planering på äldreomsorgsområdet.

Jag finner det. emellertid angeläget att huvudmännen intensifierar sin planering av insatserna för äldre samt att planeringen bedrivs i nära samverkan mellan huvudmännen. Landstingskommuncnhar för närvarande en lagfäst skyldighet att planera-sina insatser i samverkanmed andra samhällsorgan, bl.a. med primärkommunen. Jag föreslår att primärkommu- nen åläggs skyldighet att planera sina insatser för äldre i samverkan med bl.a. landstingskommunen. En föreskrift härom bör tas in i socialtjänstlagen. Härigenom får både landstingskommun och primärkommun ett lagfäst ansvar att i samverkan planera sina insatser för äldre.

Behovet av samordning med näraliggande områden bör även beaktas. Jag tänker här särskilt på utvecklingen inom den psykiatriska vården och handikappomsorgerna.

Planeringsskyldigheten börinte ytterligare preciseras genom- på central nivå särskilt utfärdade bestämmelser. Svenska kommunförbundet och statskontoret har i sina remissvar anfört betänkligheter mot ett nytt omfattande och formaliserat planeringssystem. Med tanke på de skilda förutsättningar kommunerna och landstingen har är det enligt min mening nödvändigt att dessa själva kan bestämma form. avgränsning och upplägg- ning av sin planering.

En skyldighet för kommunerna att upprätta en plan för sina insatser för äldre människor behöver inte heller innebära att kommunerna åläggs att utarbeta ett särskilt plandokument för äldreomsorgen.

Min bedömning är att planeringsarbetet bör kunna bedrivas på kommun- nivå eller i större kommuner på kommundelsnivå. Planeringen bör förutom huvudmännens lokala resurser även omfatta de vårdresurser som visserligen finns inom länssjukvården. men som har stor betydelse för den lokala servicen och vårdens utveckling. Utgångspunkten bör vara äldre människors behov av service och vård. oberoende av i vilken form eller hos vilken huvudman behoven tillgodoses.

ll()

• Sida 111
•  Original

Planeringen av äldreomsorgen bör knytas 'nära till annan planering i Prop..1987/88:176 kommunen. i första hand kommunens bostadsförsörjningsplanering. Jag har" erfarit att det för närvarande inte sällan finns brister i samordningen mellan - bostadsförsörjningsplaneringen och kommunernas och landstingskommu- nernas verksamhetsplanering. Det är därför viktigt att den här förordade planeringen samordnas med primärkommunernas bostadsförsörjningsplane- ring. Härigenom kan en ömsesidig anpassning av förändringarna inom service- och vårdområdet och bostadssektorn komma till stånd. Det är också angeläget att planeringen av äldreomsorgen knyts an till de tillgänglighets- planer. som kommunerna kan upprätta för att förbättra tillgängligheten i bostadsområden för personer med handikapp. Den planering som jag nu förordar bör vidare kunna utgöra ett viktigt underlag i den översiktsplanering som kommunerna förutsätts bedriva enligt plan- och bygglagen (1987:10).

14. Forsknings— och utvecklingsarbete

Min bedömning: Socialstyrelsen bör på central nivå svara för samord- ning av dokumentation'och information om forsknings- och utveck- lingsarbete inom äldreområdet. " Utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom äldreområdet bör utgöra naturliga inslagi verksamheten hos de huvudmän som ansvarar för service och vård. Samordning av utvecklingsarbetet på regional ' nivå bör eftersträvas. Socialstyrelsen bör initiera och utvärdera sådant regionalt samarbete. Styrelsen bör för ändamålet disponera tre milj. kr. årligen under en tvåårsperiod'av utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den sociala" hemhjälpen.

Äldreberedningens bedömning: Överensstämmer till sin inriktning med min bedömning.

Remissinstanserna: Tillstyrker i allt väsentligt beredningens bedömning.

Skälen för min bedömningi Ökade kunskaper behövs för att kunna utveckla äldreomsorgen. Inte minst behövs kunskaper om hur den enskilde upplever den förändrade utformningeh av service4 och vårdinsatserna. Det är därför angeläget med satsningar på forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreområdet. :

Äldre människors situation'öch roll i samhället bör studeras med avseende- såväl på de äldres sociala nätverk som samspelet mellan formell och informell service och vård. Det behövs kartläggningar och analyser av hur samhällets insatser för de äldre fördelas-mellan olika grupper.'Vidare måste bättre metoder utvecklas.för att mäta och värdera behov av olika service- Och vårdinsatser, inte minst vad gäller de allra äldsta och äldre invandrare. Beskrivningar. analyser och utvärderingar av både traditionella och nya verksamheter behöver göras liksom studier av äldre människors möjligheter till inflytande i olika service- och vårdsituationer. Kunskaper om hur rehabiliteringen för äldre människor kan utvecklas är nödvändiga tillsam- mans med studier av effekter av förebyggande aktiviteter. Den pågående

• Sida 112
•  Original

omstruktureringen "av service och vård medför behov av studier kring organisation. beslutsprocesser. ekonomi. effekter samt personal- och arbets- miljöfrågor. Såväl partsckonomiska som samhällsekonomiska analyser är nödvändiga. exempelvis för att klarlägga hur avgifter. skatter och bidrag påverkar olika grupper och vilka effekter detta får för utnyttjandet av service och vård. Studier som belyser styreffekter av befintliga eller alternativa institutionella system är också angelägna. Självfallet behövs det både metodologisk och teoretisk grundforskning om åldrandet. om äldre männis- kors Ievnadsförhållanden och om service och vård. _ Forskningen om äldres levnadsförhållanden och om service och vård har framför allt finansierats av Delegationen för social forskning (DSF). Andra. finansiärer har varit Medicinska forskningsrådet. Riksbankens jubileums- fond. Byggforskningsrådet och llumanistiskt-samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådet. Forskningsrådsnämnden (FRN) har bl.a. samordnat finan- sieringen av vissa större projekt. Under 1980-talet har forskningsråden avsatt större resurser till äldreforskningen än tidigare.

En del stora projekt har haft tvärvetenskaplig karaktär. På några orter. t.ex. vid universiteten i Göteborg. Lund och Uppsala. finns också informella grupper av forskare från olika institutioner som regelbundet utbyter erfarenheter. Det finns även exempel på ett mer strukturerat tvärvetenskap- ligt samarbete mellan olika institutioner. liksom på utvecklat samarbete i forskningsfrågor mellan kommuner. landsting och universitet. Även enskil- da kommuner och landsting har organiserade former för forsknings- och

utvecklingsarbete med tvärvetenskz'tplig inriktning. . . Bl.a. på grund av äldreforskningens tvärvetenskapliga karaktär bör det utarbetas ett samlat program på liknande sätt som skett inom handikapp- .

forskningen. Regeringen har därför nyligen gett DSF och FRN i uppdrag att utarbeta ett sådant initiativprogram. Detta skall innehålla en kartläggning och värdering av nuvarande äldreforskning samt förslag till samordning och prioriteringar av angelägna områden för den fortsatta forskningen.

Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom olika forskningsområden är angelägen. Stöd till en sådan utveckling ges i form av anmaningar till sektorsforskningsorganen att i ökad utsträckning göra långsiktiga åtaganden såsom att finansiera tjänster inom universitet och högskolor. Genom sådana åtgärder kan rekryteringen av forskarstuderande till området underlättas.

Det är önskvärt att äldreforskningen har nära anknytning till högskolan. särskilt till de institutioner som utbildar personal för service och vård. Det är likaså viktigt med en nära anknytning till den praktiska verksamheten. exempelvis genom att yrkesföreträdare och ansvariga för. olika verksamheter inom kommuner och landsting ingår i projektorganisationer. Vidare bör huvudmännen stimulera sin personal till fort- och vidareutbildning för att på , så sätt utveckla kontakterna mellan verksamheten. utbildningen och forsk- ningen. . .

1 kommuner och landsting-pågår ett omfattande utvecklingsarbete i fråga om service och vård till äldre. Huvuddelen av detta arbete finansierar huvudmännen själva. Sedan år 1984 finns särskilda utvecklingsmedel inom ramen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen. vilka har stimulerat utvecklingsarbetet inom kommunerna. Hittills har 70 milj. kr. fördelats till

• Sida 113
•  Original

sammanlagt ca 315 projekt. Många kommuner har fått stöd till en översyn av äldreomsorgen och till en förbättrad samverkan mellan olika verksamheter och organisationer. Utifrån erfarenheterna från genomförda och pågående projekt koncentreras bidragsgivningen numera till ett mindre antal delom— råden.

Det utvecklingsarbete som bedrivs av enskilda kommuner formas utifrån de lokala förutsättningarna. I synnerhet för mindre kommuner kan det dock vara svårt att upprätthålla beredskapen och kompetensen för ett kontinuer- ligt och till sitt innehåll växlande förändringsarbete. Även andra kommuner har behov av exempelvis metodologiskt stöd och av att kunna få del av andras ' erfarenheter. Svenska kommunförbundet har initierat en stödorganisation.

där personer som är engagerade i likartade utvecklingsarbeten inom olika kommuner. träffas regelbundet för att utbyta erfarenheter och få stiinulans i det fortsatta arbetet. Detta arbetssätt kan kombineras med fortbildningsin- satser såsom i den handläggarutbildning som Spri bedriver tillsammans med Svenska kommunförbundet och med ekonomiskt stöd från regeringen. Det är också önskvärt att mer systematiskt främja utvecklingsarbete inom ett län eller inom en region. som ett led i att utjämna de mellankommunala variationerna i fråga om utbud. arbetsorganisation m.m. .

Från utvecklingsmedlen till den sociala hemhjälpen har getts bidrag till några helt eller delvis länsövergriplande samordningsprojekt. Ett par ansök- ningar om bidrag till skapandet av utvecklingscentra för social hemtjänst och hemsjukvård har nyligen inkommit. Jag ser uppenbara fördelar om det på detta sätt kan byggas upp ett ändamålsenligt och samordnat stöd för det långsiktiga utvecklingsarbetet i samverkan mellan kommuner. landsting och högskolor. Den fortsatta bidragsgivningen bör därför bl.a. syfta till att stödja uppbyggnaden av en regionalt samordnad utvecklingsverksamhet. där inte . minst kopplingen mellan forskare och praktiker kan få stor betydelse. I ett sådant arbete har socialstyrelsen en viktig roll-som idégivare och som central förmedlare av kunskaper och erfarenheter. Det är därför min avsikt att föreslå regeringen att låta socialstyrelsen för detta ändamål disponera 3 milj. kr. av utvecklingsmedlen inom ramen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen under vardera av de kommande två budgetåren.

Vid sidan av denna regionala organisation för kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte är det angeläget att skapa ett centralt sammanhållet system som kan tillhandahålla en kontinuerligt uppdaterad information om forsknings- och utvecklingsarbete inom äldreomsorgen. Socialstyrelsen har nyligen på initiativ av DSF påbörjat uppbyggnaden av ett sådant system. Syftet med detta bör även vara att stimulera till ökade kontakter mellan dem som berörs och att främja personalens delaktighet och engagemang i förändringsarbetet. Socialstyrelsen bör-ge hög prioritet åt att i,samarbctc med berörda intressenter utveckla detta informationssystem.

15. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdcpartcmentet upprättats förslag till . 1. lag om ersättning och ledighet för närståendevård.

• Sida 114
•  Original

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 3. lag om ändring i lagen (198lz691) om socialavgifter.

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370).

5. lag om ändring i semesterlagen (1977:480).

6. lag om ändring i studiestödslagen (1973z349).

7. lag om ändring i utsökningsbalken.

8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)-.

Förslagen har upprättats ,

nr 1 i samråd med chefen för socialdepartementet och.'Så'vitt avser ledighet från anställning. chefen för arbetsmarknadsdepartemen'tet.' nr 2. 3 och 8 i samrad med chefen för socialdepartementet.

nr 4 1 samråd med chefen för finansdepartementet nr 5'1 samråd med chefen för arbetsmarknadsdepart'ementetI nr 6 1 samråd med chefen för Utbildningsdepartementet och nr 71 samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen under 1 (bestämmelserna om ledighet från anställning). 4. 5 och 7 faller' mom lagrådets granskningsområde. Förslagen är emellertid av sådan beskaffenhet att jag anser att lagrådets hörande skulle- vara utan betydelse.

16. Specialmotivering till lagförslagen

16.1. Förslaget till lag om ersättning och ledighet för närståendevård

ss '

Lagen avser endast vård som lämnas inom riket.

.Vidare skall såväl den närstående vårdaren som den-Vårdade vara '

inskrivna hos allmän försäkringskassa enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring. AFL. Villkoret innebär bl.a. krav på att båda är bosatta i riket och har uppnått den åldersgräns på 16 är som föreskrivs i 1 kap. 4 & AFL.

45

Paragrafen anger de grundläggande förutsättningarna för rätt till ersättning. En förutsättning för rätten 'till ersättning. och därmed också för rätten till ledighet. är att vården lämnas till en svårt sjuk person. Med uttrycket förstås i '-' detta sammanhang att den vårdades hälsotillstånd är så nedsatt att det föreligger ett påtagligt hot mot den sjukes liv. Om så är fallet skall bedömas utifrån den sjukes individuella förutsättningar] En'sjukdom."'som om'den ' drabbar en yngre och i övrigt frisk person får ett lindrigt förlopp. kan för en äldre eller redan tidigare sjuklig person vara livshotande. Kravet på att det skall föreligga ett påtagligt hot mot den sjukes liv som förutsättning för att lagens förmåner skall kunna tas i anspråk utesluter inte fall där hopp finns om .

en förbättring .av hälsotillståndet. Det krävs vidare inte att hotet skall innebära en i tiden omedelbart föreliggande fara för den sjukes liv. Även sjukdomstillstånd som kan förväntas gå in i ett akut skede först efter någon

• Sida 115
•  Original

tid kan uppfylla lagens villkor. Som exempel hårpå har jag i den allmänna motiveringen pekat på cancersjukdomar. Det ligger i' sakens natur att en svårt sjuk person som skall vårdas i hemmet inte ständigt är i behov av omfattande sjukvårdande insatser. T.ex kan detta bero på att vissa kvalifice- rade insatser inte längre bedöms vara meningsfulla. Det kan också bero på att s.k. växelvård bedöms vara en lämplig vårdform. Med växelvård avses att patienten tidvis är föremål för vårdinsatser'på ett sjukhus medan han tidvis ges vård i hemmet. För rätt till "ersättning fordras att allvaret i sjukdomstill—. ståndet styrks genom ett läkarutlåtande eller-undantagsvis på annat sätt. Till detta återkommer jag vid 14 &.

Den person som ger vården-skall vara närstående i förhållande till den . sjuke. 1 begreppet närstående ligger att vårdaren och den sjuke skall ha nära relationer till varandra.” Hit hör av naturliga skäl främst anhöriga. dvs. makar. föräldrar. barn. syskon etc. Även andra kategorier är emellertid att - räkna som närstående ilagens mening. Goda vänner och grannar utan släktrelationer till den sjuke kan vara att hänföra till denna grupp. Någon utredning huruvida den som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse sOm närstående skall normalt inte behöva'göras. En uppgift i ansökan bör i regel vara tillräcklig: Det får nämligen som regel-förutsättas att den som är beredd att bistå den sjuke. på det sätt som det här är fråga om. också har sådana relationer till den sjuke som fordras enligt lagen.- Självfallet måste det också förutsättas att vården kommer till stånd i samförstånd mellan alla berörda. dVS. den sjuke eller dennes företrädare. den tilltänkte vårdaren. medicinskt ansvariga samt den sociala hemtjänsten. Som framgår av 15. 35 skall den sjuke. om han är i stånd'därtill. ge sitt samtycke till vården.

Uttrycket vård har i detta sammanhang en vid mening. Någotkrav på att

vårdinsatserna helt eller delvis skall bestå _av traditionella sjukvårdande . åtgärder ställs inte. Insatserna får-nämligen antas kommaatt i främsta . rummet koncentreras till tillsyn och omvårdnad. Vårdrekvisitet i lagen får alltså anses uppfyllt redan genom samvaron mellan vårdaren och den sjuke. Ärenden som vårdaren uträttar åt den sjuke. t.ex. apoteksbesök eller matinköp. ingår i begreppet vård enligt denna lag även om samvaron mellan vårdaren och den sjuke bryts för en kortare tid. Att samhället ställer vårdpersonal till förfogande vid samma tidpunkt. som den närstående ger vård åt den sjuke. utgör inte hinder för lagens tillämpning. Vård av sjukvårdande karaktär och hjälp från den sociala hemtjänsten är ofta nödvändig vid sidan av de vårdinsatser. som den närstående kan göra. Vården skall bedrivas i hemmet. Härmed avses en enskild persons hem. Från lagens tillämpningsområde undantas alltså vårdinsatser som görs på

sjukvårdsinrättningar. ålderdomshem eller andra" offentliga eller privata. inStitutioner. där personal finns tillgänglig dygnet'runt. Till sådana institutio- ner räknar jag däremot inte t.ex. eget boende i servicelägenheter. servicehus eller gruppboende. Det krävs inte att vården skall ges i just vårdarens eller den sjukes bostad. Är det av olika-skäl lämpligare '(1tt1-'ården.lämnas hemma. hOs en tredje person. som är villig att upplåta sin bostad. möter inte detta något hinder. Ersättning utges även i ett sådant fall. Det behöver vidare inte vara fråga om permanentbostäder. Även tillfälliga bostäder. såsom en

sommarbostad. omfattas. Avsikten är att vårdaren skall få del av lagens -

• Sida 116
•  Original

förmåner också när han följer med den sjuke vid de resor som äger rum i samband med att vård i hemmet börjar eller slutar. Om den sjuke har vårdats eller skall vårdas på en vårdinrättning får resan anses påbörjad och avslutad när den sjuke lämnar resp. återkommer till inrättningen. Förmånerna utges också under vårdtiden när vårdaren följer med den sjuke utanför hemmet. t.ex. vid läkarbesök. . . .

För rätt till ersättning förutsätts att vårdaren avstår från sitt förvärvsarbete på grund av den påtagna' uppgiften att vårda den sjuke. Detta innebär att ersättning inte kan utges för de dagar som vårdaren inte skulle ha förvärvsarbetat. Som jag tidigare redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2) förekommer det att såväl primärkommuner som landsting- skommuner utger stöd i skilda former för vård som lämnas en sjuk person av en närstående. Ibland väljer huvudmännen att utforma stödet på det sättet att den närstående vårdaren anställs för att utföra vårdinsatsen. Stundom tar sig stödet uttryck i ett ekonomiskt bidrag som utges för vården. s.k. hemsjukvårdsbidrag. hemvårdsbidrag eller motsvarande. I den mån ett anställningsförhållande föreligger kan den närstående vårdaren inte för samma tid som anställningen gäller anses avstå från förvärvsarbete i lagens bemärkelse. Ett ekonomiskt bidrag av det slag jag nyss nämnt kan däremot förenas med kravet på att vårdaren sk-all avstå från förvärvsarbete.

[ paragrafens andra stycke regleras när avstående från studier ur ersätt- ningssynpunkt skall likställas med avstående från förvärvsarbete.

6.5

I likhet med vad som gäller för den tillfälliga förält'lrapenningen är antalet dagar med ersättning knutet till den som vårdas. Ersättning skall kunna utges för högst 30 dagar sammanlagt. Begränsningen gäller således inte per år utan gäller för varje vårdad totalt.

Antalet dagar med ersättning kan delas mellan flera närståendevårdarc. Det får förutsättas att vården föregås av samråd mellan de berörda och anpassas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Som jag återkommer till under 15 s' skall den sjuke vanligtvis ge sitt samtycke till vården.

7?

I paragrafens första stycke anges hur mycket en närståendevårdarc skall ha minskat sitt förvärvsarbete för att bli berättigad till ersättning. Hel ersättning utges om vårdaren har behövt avstå från förvärvsarbete under en heldag för vårdens skull. Om vårdaren har behövt avstå från minst hälften eller en fjärdedel av arbetstiden utges halv resp. fjärdedels ersättning.

Ersättningen enligt förevarande lag är utformad som en ersättning för inkomstbortfall. I paragrafens andra stycke har därför tagits in en föreskrift om att samma vårdare inte får tillgodoräkna sig ytterligare ersättning om han vårdar flera sjuka under samma tid.

• Sida 117
•  Original

85

I likhet med vad som gäller enligt det sedan den 1 december 1987 gällande systemet för beräkning av sjukpenning och tillfällig föräldrapenning skall ersättningen enligt denna lag timberäknas- i den mån den närstående vårdaren har en sjukpenninggrundande. inkomst. som helt eller delvis är att hänföra till anställning. I likhet med vad som gäller för tillfällig föräldrapen— ning skall någon begränsning till en period om högst 14 dagar inte förekomma vid beräkning av ersättning enligt detta stycke, utan timberäkning skall tillämpas för hela den tid som ersättningen skall utges.

Paragrafens andra stycke anger hur ersättning beräknas för en närstående- vårdare som enbart har sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsar- bete. Ersättningen utges då i enlighet med 3 kap. 4 %& första stycket AFL.

95

Paragrafen. som har utformats efter mönster av 4 kap. 14115 AFL. innehåller vissa undantag från Itimberäkning av ersättning. ] denna del hänvisas till vad som sagts i Iagstiftningsärendet då nämnda lagrum infördes (prop. 1986/87zo9. 3111 12. rskr. 182). '

10.5

Av paragrafen framgår att ersättning inte kan betalas ut till flera närstående- vårdarc för samtidig vård av samma person. Föreskriften hindrar däremot inte att en vårdare tar ut ersättning för en del av dagen medan ytterligare en vårdare tar ut ersättning för en annan del avsamma dag.

llå

Paragrafen innehåller regler om samordning med andra förmåner. Den innebär att ersättning inte utges i den mån den närstående vårdaren för samma tid erhåller t.ex. sjukpenning eller föräldrapenningförmåner. Som framgår av sista meningen föreligger däremot inte hinder mot att t.ex. halv tillfällig föräldrapenning utges för en viss del av dagen och halv ersättning enligt denna lag lämnas för en annan del av samma dag.

12.5

Hänvisningen'till 3 kap. 15 & första stycket a)—d) och tredje stycket AFL medför bl.a. att ersättning inte kan utges för tid då den närstående vårdaren fullgör värnpliktstjänstgöring.

14.5

Det är sökanden som skall styrka att den sjukes hälsotillstånd är sådant som förutsätts enligt 4 s". Till ansökan skall därför fogas ett läkarutlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall

• Sida 118
•  Original

lämna upplysning om sjukdomstillståndet. Om det inte av läkarutlåtandet framgår att de medicinska förutsättningarna enligt 4l$ är uppfyllda får försäkringskassan hämta in kompletterande utredning. Denna kan bestå av t.ex. kontakter med den läkare som har utfärdat utlåtandet.

[ andra stycket föreskrivs om undantag från kravet på läkarutlåtande. Undantag gäller om försäkringskassan-redan har eller lätt kan få tillräcklig utredning om förhållande som avses i första stycket. Så kan vara fallet t.ex. när kassan tidigare haft ett ärende om' ersättning enligt denna lag som avsett samma sjuka perso'n. '

155

Paragrafen innehåller som huvudregel 'att den sjukes samtycke till vården skall föreligga i ersättningsärendet hos försäkringskassan. Sådant samtycke bör i allmänhet ges i skriftlig form. Undantagsvis får muntlig uppgift till försäkringskassan om att samtycke föreligger godtas. Detta kan bli aktuellt när den sjuke av olika skäl inte kan skriva sitt namn.

Om den sjukes hälsotillstånd" är sådant att han inte kan lämna sitt samtycke skall i stället detta framgå. En sådan uppgift'kan lämpligen lämnas av den behandlande läkaren. distriktssköterska eller annan som känner den'sjukes situation väl.

165

I likhet med vad som gäller för bl.a. sjukpenning och föräldrapenningförmå- ner enligt AFL innehåller första stycket i förevarande paragrafen huvudregel om att ersättning inte får utges för tid. innan anmälan om vården gjorts hos försäkringskassan. Om det har förelegat hinder för att göra anmälan eller om annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges kan undantag från huvudregeln göras. Som vägledning för tillämpningen av undantagsregeln finns en omfattande rättspraxis beträffande sjukpenning och föråldrapcnå ningförmåner. ' ' '

175

Paragrafens innehåll motsvaiar i sak reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 ? AFL.

205

Paragrafen innehåller bestämmelser om omfattningen av rätten till ledighet. Ledighetsrätten är kopplad till ersättningsrätten. En arbetstagare. som genom beslut av försäkringskassan beviljats ersättning. kan antingen vara helt ledig från sitt arbete eller arbeta halvtid eller trekvartstid. Rätt till ledighet är för handen även om försåkringskassans beslut är av provisoriskt slag. Detsamma gäller om försäkringskassans bifallsbeslut har överklagats. under förutsättning att inte kassan eller försäkringsdomstol enligt 18 s andra stycket har förordnat om inhibition av ersättni'ngsbeslutet.

• Sida 119
•  Original

Av paragrafen. framgår att arbetstagaren själv kan avgöra vilken tid som ledigheten skall avse. Härmed. avses ledighetens- förläggning till såväl veckodag som tidpunkt på dygnet. l begreppet "förkortning av arbetstiden? ligger normalt att avkortningen i princip tas ut dagligen. dvs. sprids jämnt över arbetsveckans samtliga dagar. Det får vidare antas att arbetstagaren som regel väljer att förlägga partiell ledighet till antingen arbetsdagens

början eller dess slut. Om arbetstagaren emellertid av olika skäl skulle ' föredra en annan förläggning av arbetstidsförkortningen än vad som nu sagts skall detta godtas. '

22å

Paragrafen innehåller en ordningsregel om arbetstagarens skyldighet att underrätta arbetsgivaren om när "och hur länge han-vill vara ledig. l sakens natur ligger att behovet av en ledighet för nu avsett ändamål kan uppkomma hastigt. En närståendes sjukdom kan t.ex. gå in i ett slutskede. Till skillnad från andra ledighetslagstiftningar innehåller förevarande lag därför'inte några regler om bestämda tidsfrister för underrättelscskyldighet gentemot arbetsgivaren, vare sig beträffande uttagande av ledigheten eller återgång i arbete efter ledighetens slut. Iden mån arbetstagaren i förväg kan planera sin ledighet föreligger emellertid en skyldighet att så snart som möjligt underrät- ta arbetsgivaren om när ledigheten skall tas ut. Kan arbetstagaren dessutom ge besked om hur länge vården skall pågå skall han _även meddela arbetsgivaren om ledighetsperiodens längd.

:

24—27 55

I paragraferna regleras frågor om anställningsskydd m.m.. skadestånd och rättegång. Föreskrifterna har sin motsvarighet i annan ledighetslagstiftning. bl.a. i föräldraledighetslagen.

16.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

11 kap. 2 5

Den ersättning som utges enligt .lagen om, ersättning och ledighet för. närståendevård skall vara pensionsgrundande. l förevarande paragraf har därför tagits in en föreskrift om att ersättningen skall anses såsom inkomst av anställning. I paragrafen har också en redaktionell ändring gjorts. Ordet "föräldrapenning" har ändrats till '"föräldrapenningförmåner" i enlighet"

med den terminologi som numera förekommer i AFL.

19 kap. 2 å

Kostnaderna för ersättning enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård skall. liksom kostnaderna för sjukförsäkringen, till viss del

• Sida 120
•  Original

täckas av statsmedel. Paragrafen har av denna anledning kompletterats. [ paragrafen föreslås vidare en terminologisk ändring i enlighet med regering- ens proposition (1987/88:116) om studiemedel. Beteckningen "återbetal- ningspliktiga studiemedel" byts ut mot "studielån".

16.3. Förslaget till lag om ändringi lagen (1981: 691) om socialavgifter

4 kap. l &

Av paragrafen framgår att sjukförsäkringsavgifterna även skall användas för att täcka kostnaderna för ersättning enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård i den mån kostnaderna inte. som jag nyss behandlat. täcks av statsmedel. 1 paragrafen föreslås även en terminologisk justering i enlighet med regeringens proposition (1987/88:116) om studiemedel. Be- teckningen '”återbetalningspliktiga studiemedel" byts ut mot "studielån".

16.4. Förslaget till lag om ändring 1 kommunalskattelagen (1928: 370) - '

19%

Genom ändringen likställs hemvårdsbidrag som utges av en primärkommun med hemsjukvårdsbidrag som lämnas av en landstingskommun. Även hemvårdsbidraget undantas således från skatteplikt om det betalas ut till den vårdbehövande. [ paragrafen föreslås även en terminologisk justering i enlighet med regeringens proposition (1987/88:116) om studiemedel. Be- teckningen "'återbetalningspliktiga studiemedel" byts ut mot "studielån".

Anvisningar till 32 it

12

Den ersättning som utges enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård skall vara skattepliktig. I denna punkt har därför tagits in en föreskrift om att ersättningen utgör skattepliktig intäkt av tjänst. I punkten har också en redaktionell ändring gjorts. Ordet "föräldrapenning" har ändrats till '”föräldrapenningförmåner" i enlighet med den terminologi som numera förekommer i AFL. ' '

16.5. Förslaget till lag om ändring 1 semesterlagen (1977 480) 179] ' '

Frånvaro från arbetet skall vara semesterlönegrundande når det är fråga om ersättning och ledighet för närståendevård. Paragrafen har därför komplette- rats med en sådan föreskrift.

Prop. 1987/881176

• Sida 121
•  Original

16.6. Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:.349) prop 1987/88:176

3 kap. 31 ä 4 kap. 44 ä 7 kap. 17a &

Ändringarna innebär att en studerande har rätt att behålla angivna studieför- måner också vid ledighet för närståendevård. Förutsättningen enligt 7 kap. 17a & är att den studerande har avstått från studierna för att klara detta och att han i övrigt uppfyller de villkor som ställs för rätt till förmånerna enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. Ändringarna i 3 kap. 31 å och 4 kap. 44 & behöver inte närmare kommenteras.

16.7. Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

7kap.l ? 15 kap.2 &

Ändringen innebär att löneutmätning eller införsel får äga rum även i ersättning som utges enligt lagen om ersättning och ledighet för närstående- vård. såsom redan är fallet med t.ex. sjukpenning och föräldrapenningför- måner.

16.8. Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Äldreomsorgens planering ingår som en viktig del i socialtjänstens verksam- hetsplanering. Det kommunala ansvaret för planering av samhällets insatseri kommunen för äldre har av skäl som angetts i det föregående (avsnitt 1.3) ansetts böra komma till uttryck i socialtjänstlagen (1980:620) och innefatta en skyldighet att samverka med_bl.a. landstingskommunen. Detta har skett genom tillägg av en ny paragraf. 20 a &. Betydelsen av att kommunen nära samverkar med landstingskommunen har tidigare utförligt framhållits (av- snitt 13). Likaså har där understrukits det angelägna i att de organisationer som företräder de äldre får tillfälle att delta i planeringsarbetet.

Syftet med kommunens planering skall vara att tillgodose äldre männi- skors behov av boende. service och vård. 1 paragrafen ställs inte upp några krav på formerna för planeringen. men den bör ha sin utgångspunkt i de lokala förutsättningarna. Kommunen avgör alltså själv hur planeringsarbetet skall bedrivas. Det kan dock vara lämpligt att kommunen samordnar denna planering med annan planering som kommunen är skyldig att svara' för. exempelvis enligt lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsför- sörjningens främjande m.m. och plan- och bygglagen (1987:10).

17. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ersättning och ledighet för närståendevård.

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. '

• Sida 122
•  Original

. lag om ändring i lagen (19811691) om socialavgifter. . lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:-370).- lag om ändring i semesterlagen (1977:480), lag om ändring i studiestödslagen (19731349). lag om ändring i utsökningsbalken. 8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).- .' dels föreslår riksdagen godkänna de riktlinjer som'jag förordat för 9. utvecklingen av socialtjänstens ' och hälso—' och sjukvårdens insatser för äldre (avsnitten 6. 7.1. 8.1.-"samt 10.1). Vidare hemställer-jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående i övrigt anfört om äldres situation och samhällets insatser för äldre.

Hatar—w

18. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden hemställt om.

• Sida 123
•  Original

6. Mål och inriktning för äldreomsorgen

Beredningen

— Alla människor skall ha rätt till en god service och vård. Den skall ges på ett sakkunnigt sätt och med respekt för den enskildes integritet. Den enskildes möjligheter 'att bibehålla och,/eller utveckla sin funktionsförmåga skall stärkas.

— Alla människor skall. oberoende av behovet av service och vård, ha rätt till

delaktighet och gemenskap med andra människor. Detta innebär att den- enskildes behov av kontakter. aktiviteter och ett varierat" dagsinnehåll skall främjas. Individens intressen och vanor skall respekteras och understödjas.

— Äldre människors behov av service och vård bör främst tillgodoses genom åtgärder som är till för alla. Insatserna skall inte göras beroende av den enskildes ålder.

Samtliga remissinstanser som yttrar sig om beredningens förslag till mål och inriktning för äldreomsorgen tillstyrker dessa. .

SHR, HCK. DHR och Hij anser att handikappfrågorna inte tillräckligt beaktas. Länsstyrelsen i Norrbottens län. Eksjö och Katrineholm kommuner anser att glesbygdsfrägorna inte fått tillräcklig belysning. Flera instanser. bland annat PRO betonar att omställningen i äldreomsorgen måste göras försiktigt. Norrbottens lärts landsting. Stockholms och Eskilstuna kommuner menar att takten i omställningen måste bestämmas lokalt och att besparings- ambitioner inom institutionsvården inte får utgöra motiv. Svedala och Osby kommuner trycker på att institutionsalternativet måste finnas kvar för att de' äldre skall få valfrihet. '

Kommunförbundets "allmänna grundsyn är att samhällets samlade insat- ser för äldreomsorg mästc väl anpassas till de starkt varierande individuella behoven. Samhällets äldreomsorg mäste präglas av att den enskilda männi- skans identitet och integritct skall respekteras och värnas. Den måste också

• Sida 155
•  Original

väl tillgodose människornas behov av trygghet och gemenskap." ' Prop. 1987/88:176 . Landstingsförbundet menar att "äldreomsorg i utveckling är det senaste i Bilaga 4 en rad av vårdpolitiska dokument som behandlar äldrefrågan med ansats till framtidsperspektiv. Slutbetänkandet får främst ses som en kodifiering av senare års utveckling och synsätt inom de samhällssektorer som berörs av omsorg om de äldre. Endast ett fåtal nya överväganden och konkreta förslag framkommer och betänkandets innehåll har mest karaktär av preciseringar av kända problem och behov med en uppstramning av tidigare fastlagda principer." Röda korset konstaterar att "målen för äldreomsorgen i framtiden är för allmänt hållna. Betänkandet innehåller få konkreta förslag. Även 'de delmål som avges i betänkandet är i de flesta fall allmänna och ger begränsade möjligheter att bedöma hur den framtida äldrevårdens inriktning och verksamhet kommer att svara mot de uppställda målen. En resultatutvärde- ring av den framtida äldrevården förutsätter mer konkretiserade och preciserade delmål." '

7 Servicebostäder — ålderdomshem

Beredningen

— Människor med omfattande omvårdnadsbehov behöver servicebostäder. dvs. olika typer av särskilda boende- och vårdformer som förenar en god och trygg serVice och vård med en bra boendemiljö. — Servicebostäder bör utgöra små enheter. som är väl integrerade i den övriga bostadsbebyggelsen. — Gruppboende, som är en form av servicebostad där en mindre grupp delar vissa gemensamma utrymmen. bör byggas ut. ' — Servicebostäder är ett primärkommunalt ansvar såväl vad gäller att inrätta sådana som att svara för social service och omvårdnad inklusive enklare uppgifter av sjukvårdskaraktär. Primärvården svarar för övriga sjukvårds- 1nsatser.

Kommunförbundet är tveksamt till och Landstingsförbundet tror inte att det. är möjligt att använda begreppet servicebostäder som sammanfattande benämning på bostäder där en god service och vård kan erbjudas i kombination med boendet. Det kan föra tankarna till att det är_fråga om en ny typ av specialbostäder för äldre. Kommunförbundet anser också att beredningen är oklar när det gäller definitionerna av begreppen "boende" och ”institution". Jönköpings kommun ansluter sig till ett enhetligt service- bostadsbegrepp.

Servicebostäder

Flertalet remissinstanser som yttrar sig i fråga om servicebostäder delar beredningens uppfattning. Bostadsstyrelsen och socialstyrelsen delar bered- ningens uppfattning att servicebostäder som förenar en god och trygg service och vård med en bra boendemiljö och som utgör små enheter väl integrerade iden övriga bostadsbebyggelsen behövs. Bostadsstyrelsen anser att stora krav 31

• Sida 156
•  Original

Bilaga 4

ställs på den kommunala bostadsförsörjningen att planera för tillräckligt många servicebostäder framöver. ' '

DHR betonar att den enskilde själv måste kunna välja boendeform. DHR tar även bestämt avstånd från att kraven på fullvärdigt boende skulle mjukas upp när det gäller villkoren för statsbidrag till personalen inom den sociala hemhjälpen. .

PRO ansluter sig till beredningens förslag och menar att man vid utformningen av de olika alternativen till servicebostäder måste beakta närheten till hembygd och anhöriga.

HSB beklagar att beredningen i så stor grad förbisett möjligheterna att utveckla äldreomsorgen i andra former än de traditionella hos kommunerna. HSB har sedan lång tid tillbaka samverkat med kommuner och landsting genom att tillhandahålla servicelägenheter i bostadsrättsföreningar. I dessa bör bostäderna upplåtas direkt till de äldre och inte via kommun eller landsting. Huvudmännen bör kunna stödja den enskildes förvärv av bostads- rätt genom lån i kombination med säkerhet i form av panträtt i bostadsrätten.

SPR förordar ökad satsning på servicebostäder där möjlighet finns att få ökade sjukvårdsinsatser. Eksjö kommun anser att man kan tillgodose behov av stora hjälpinsatser i servicebostäder, men att dessa inte får bli en form av sjukvårdsinstitutioner. Sundsvalls kommun anser att det inte behövs någon specialboendeform utöver servicehus och servicelägenheter.

Gruppboende

Socialstyrelsen, HSB, HCK och DHR delar beredningens uppfattning att gruppboendet bör bestå av fullvärdiga bostäder. Det finns annars risk att dessa får en institutionsprägel. Härnösands och Malmö kommuner menar däremot att fullvärdighetskravet borde släppas. Bostadsstyrelsen. Göteborgs kommun och PRO menar att en kraftig satsning på gruppbostäder behövs. Sundsvalls kommun har goda erfarenheter av gruppboende men menar att sjukvårdshuvudmännen bör ansvara för dessa. SDR menar att särskilda gruppbostäder för döva behövs. Flera kommuner bör gå samman för att tillskapa sådana. HCK anser att gruppbostäder bör byggas för högst fyra boende. Både HCK och DHR betonar att den enskilde måste få välja om han vill flytta till en gruppbostad.

Å lderdomshem

Nästan samtliga remissinstanser som yttrar sig i fråga om ålderdomshemmen instämmer i beredningens bedömning att dessa bör finnas kvar men utvecklas. Sundsvalls kommun anser dock att någon mellanform mellan eget boende och långtidssjukvården. i form av moderniserade ålderdomshem. inte behövs.

Malmö kommun anser att samma statliga lån borde utgå vid nybyggnad 'av ålderdomshem som vid ombyggnad.

SPF anser att beredningen inte tillräckligt beaktat de forskningsresultat som under senare år påvisat att många äldre känner stor otrygghet i egen

Prop. 1987/881176

• Sida 157
•  Original

Bilaga 4

lägenhet och att en lösning på detta kan vara ett boende i ålderdomshem. Äldre typer av ålderdomshem bör dock enligt förbundet moderniseras. Rättviks'kommun redovisar liknande åsikter.

10. Dagverksamheter

Beredningen —' Dagverksamheter i kommuner och landsting skall utvecklas och sam- ordnas. '

Flertalet av de remissinstanser som konunenterar beredningens övervägan- den om dagverksamheter är positiva. Det gäller t.ex. Landstingsfärbunder. Eskilstuna och .-'Mariestads kommuner och Gävleborgs läns landsting.

Blekinge läns landsting och Eksjö kommun framhåller att samordning av olika former av dagverksamheter inte kan ske'fullt ut. Blekinge läns landsting anser att "det är nödvändigt med en utbyggd samverkan inom föreningslivet. sä att redan uppbyggda verksamheter inom förenings— och organisationslivet inte får konkurrens från kmmnunal eller landstingsdriven verksamhet utan i stället får stöd att utveckla sin verksamhet. Vad gäller dagverksamheter för åldersdementa är landstingets erfarenhet att det är svart att integrera dessa i dagverksamheter som riktar sig till alla äldre. Därför bör en fortsatt utbyggnad av särskilda dagverksamheter för åldersdementaske." ' _

Katrineholms kommun menar'att det bör utredas närmare under vilka former verksamheten vid dagcentraler bör bedrivas i framtiden.

11 Primärvård

Beredningen . — Primärvården skall byggas ut och svara för medicinsk värd'i hemmen. Rehabilitering och hälsovård för äldre är viktiga uppgifter.

RPG och Strömsunds kommun instämmer'i beredningens bedömning att primärVärden även fortsättningsvis mäste byggas ut.

TCO menar att distriktssköterskorna fått förändrade arbetsuppgifter. "Distriktssköterskan mäste i högre grad ha tid och utrymme för ett aktivt. uppsökande arbete som kan trygga de äldres och handikappades situation. Hon mäste ocksä på ett bättre sätt ges möjligheter att utgöra ett stöd för hemtjänstpersonalen. de anhöriga och undersköterskorna. . . . Tilltron till hemsjukvården. både hos patienteroch anhöriga. riskerar att rubbas om inte . " . resurserna byggs ut." . .

. Göteborgs kommun och PRO instämmer i beredningens bedömning att den förebyggande hälsovården behöver utvecklas. PRO kräver "att äldrehäl- ' sovärden. liksom t.ex. företagshälsovärden. skall betraktas-som en verksam-

. '_'.) LI]

• Sida 160
•  Original

Bilaga 4

het där man via regelbundna kontakter med de enskilda individerna och deras livsmiljö kan finna de riskindivider och riskmiljöer som behöver- insatser och hjälp."

20. Ekonomi och ersättningssystem

Allmänt om äldreomsorgensfinansiering

Kommunförbundet har gjort studier i två län av omfattningen av de. kommunala insatserna för de personer som tidigare skulle ha fått sin vård tillgodosedd inom långtidssjukvården. Även om den genomförda studien ännu inte är färdigbearbetad och representativ för hela landet så visar den på ' högre kostnader för kommunerna än vad som tidigare presenterats. Härtill kommer kostnaden för att tillmötesgå behoven av utbildning inom hemtjäns-

• Sida 172
•  Original

tens personal. Mot bakgrund härav finner förbundsstyrelsen det nödvändigt att dessa högre kostnader beaktas vid beslut'om kostnadsfördelning inom äldreomsorgen i framtiden.

"Styrelsen har i det föregående markerat sitt intresse för en utveckling

beträffande arbetsfördelningen som i praktiken innebär väsentligt vidgadei' "" " åtaganden för primärkommunerna. En förutsättning för att en sådan utveckling skall komma tillstånd är givetvis "att de betydande finansiella konsekvenserna kan hanteras på ett tillfredsställande sätt." '

PRO konstaterar "att det på en rad punkter kan resas tveksamhet till de möjligheter som föreligger att med begränsade resurser fön'terkliga Äldrebe- redningens intentioner. Det är helt avgörande för utvecklingen i vilken utsträckning som samhället ställer erforderliga- resurser till förfogande."

Landstingsförbtmdet menar att kraven på landstingen kommer att" öka" framöver. Detta beror bl.a. på förändringar i befolkningens ålderssamman- ' sättning. höjda kvalitetskrav inom institutionsvården och ökad vårdtyngd ' bland de på institution kvarvarande patienterna. "Mot- bakgrund av detta gör förbundets styrelse den bedömningen att landstingens totala kostnader för - vård och service till de äldre kommer att öka fram till år 2000 inom såväl primärvården som akutsjukvården." '

Landstinget i Norrbottens län menar att den skisserade förändringen "och utvecklingen av äldreoms'orgen. som landstinget ställer sig bakom. kommer att kräva inte bara tid utan också omfattande ekonomiska insatser från huvudmännens sida. Landstinget betraktar de i bilagan till betänkandet redovisade räkneexemplet- just som exempel. "Det synes sannolikt att de beräknade kostnadsminskningarna för-landstingens del kommer att stanna vid betydligt blygsammare belopp när hänsyn tas - till hela hälso- och sjukvårdssektorn. vilket beredningens räkneexempel ej tycks beakta. Det är således ofrånkomligt att staten aktivt bidrar till kostnadstäckningen."

Sundsvalls kommutt menar att "äldreomsorgen tar i dag stora kostnader för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst. Med den utveckling'som kan

förväntas under de närmaste åren krävs ökade resurser för att kunna möta de '

krav på insatser som beredningen skissat och påvisat med hänsyn till åldersförändringar. kvalitetskrav m.m. För kommunernas del kan förväntas en förskjutning av ansvar inom äldreomsorgen från hälso- och sjukvård till socialtjänst. En sådan förskjutning av ansvar och resursansp'råk har också ägt rum under de senaste sex-sju åren. Om det skall vara möjligt att klara behoven av vård och omsorg av de äldre i en framtid är det viktigt att resurser tillskapas inom såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård för den kvantitativa ökning som kan förväntas ske. men också för den kvalitativa världen som ligger i det förändrings- och utvecklingsarbete som föreslås."

Ett nytt erst'ittningssystem

Beredningen — Staten bör. genom regelbundna överläggningar med huvudmännen. inta

en mer aktiv roll när det gäller förändringsarbetet och kostnadsfördelning- en mellan kommuner och landsting. — Ett nytt ersättningssystem införs från och med ar 1990. Skissartat innebär

' "48

• Sida 173
•  Original

Bilaga 4 .

detta att. inom tillgänglig ekonomisk ram. . de nuvarande ersättningarna m'ellan huvudmännen inordnas i statsbi- draget till kommunernas sociala hemhjälp. . en ny prestationsrelaterad ersättning till kommunernas sociala hem- tjänst införs. Denna knyts förslagsvis till den minskande konsumtionen av institutionsvård. '

. behovet av arbetsledande personal inom den sociala hemtjänsten '

beaktas. . utbildning av den sociala hemtjänstens personal stimuleras. — Den konkreta utformningen av ersättningssystemet kräver vidare bered- ning och behandlas i överläggningar mellan staten och huvudmännen.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan ser positivt på beredningens förslag att staten skall inta en mer aktiv roll när det gäller förändringsarbete och kostnadsfördelningen mellan kommuner och landsting.

HCK stöder förslaget om att staten skall inta en aktivare roll för att undanröja de svårigheter som nu finns i de ekonomiska relationerna mellan huvudmännen. HCK anser att under en övergångsperiod. samordningen av ekonomiska frågor mellan huvudmännen måste skrivas in i lag.

TCO menar att "de problem som sammanhänger med Oklarheterna om ersättningen mellan kommuner och landsting måste enligt TCO:s uppfatt- ning snarast lösas. Äldreberedningen har trots flera års diskussioner ej funnit någon definitiv lösning på dessa problem utan skjuter problemet ytterligare några år framåt i tiden. Detta är enligt TCOs uppfattning mycket otill'freds- ställande. TCO anser att problemen leder till oklarheter som påverkar personalens arbetssituation negativt och det är därför högst angeläget att lösningen på dessa problem påskyndas." '

Överkalix kommun menar att "1 framtiden kommer kommunerna att få ett alltmer omfattande ansvarsområde och betungande ekonomiska kostnader för att förverkliga de målsättningar som överenskommits. Små kommuner med begränsade resurser och med hög andel äldre kommer att få det mycket bekymmersamt att klara situationen."

"RRV anser det angeläget att i ett framtida ersättningssystem även olikheter i kommunernas ekonomiska förutsättningar och behovsstruktur beaktas. Vidare-anser RRV att statsbidragsgivningen skall ge kommunerna möjlighet att tillvarata effektiviseringsvinster samt medge lokala lösningar. Genom att låta statsbidraget innehålla en generell och behovsrelaterad del kan dessa aspekter beaktas. . . Enligt RRVs mening är det angeläget att målsättningen att stimulera utbyggnad av prioriterad verksamhet vägs mot de negativa effekter prestationsrelaterade statsbidrag kan ha i-form av kommunala variationer och bristande flexibilitet." .

"Liksom beredningen anser sot'ialstvrelsen det väsentligt att ett specialdes- tinerat statsbidrag till social hemhjälp behålls. Det är vidare angeläget att den arbetsledande personalen ingår i bidragsunderlaget med hänsyn till den sociala hcmhjälpens alltmer kvalificerade och omfattande arbetsuppgifter."

Kommunförbundet menar att "det av beredningen skisserade statsbidrags-I. systemet lämnar många frågor obesvarade. Innan ställning till ett eller annat system kan antas måste de ekonomiska effekterna av tänkta systemet

• Sida 174
•  Original

Bilaga 4 ..

redovisas." "Förbundet förordar att de nuvarande ersättningarna mellan huvudmännen regleras genom skatteväxling eller..andra langsiktiga ekono- miska uppgörelser. "Däremot är det av utomordentligt stor betydelse att ett nytt ersättningssystem kan reglera framtida kostnadsförändringar mellan huvudmännen till följd av omstruktureringen." '

Utredningen har pekat på möjligheterna att sätta ett bidrag' | relation till_. minskningen av institutionsplatser.-' Ett-sådant bidrag kan bli orättvist för kommuner som i dag redan har ett litet antal platser. om inte detta är beaktat

i avtalet mellan huvudmännen. Det synes dock vara principiellt riktigt att en .

kommun som exempelvis använder ett litet. antal långvårds- _och sjukhems- platser skall ha ett större ekonomiskt bidrag än en kommun där utbyggnads- graden av sådana institutioner är betydligt större.

Också statsmakterna mäste'ta ett större ekonomiskt ansvar för äldreom-' sorgens utbyggnad. l dett .| sammanhang 'vill sty relsen framhalla att det vid en

samlad bedömning av äldreomsorgen bör' 'overvägas' 'att' låta statsbidrag utgå -

till all personal som arbe'tar' | äldre(|mso'rgen'."

Landstingsjörbundet" ser positivt på förslaget a'tt'd'e nuvarande transfere- ringarna mellan huvudr'nännen upphör. . . Förbundetfinncr det'därför naturligt att staten avlöser landstingens fi||ansiella'bidrag' till kommunerna och därvid beaktar effekterna bl.a. av genomförda skatteväxlingar. Vidare bör ges en ytterligare statlig stimulans till kommunerna för de ökade kostnaderna vid en utveckling från institutionsvård till. allt större andel insatser i hemmen. ' ' ' " ' ".' . '

Viktiga förutsättningar i beredningens idéskiss måste änalyseras vidare varför förbundet delar beredningens uppfattning'att"'den konkreta'utform- ningen kräver ytterligare beredning och bör behandlas' | öve|läggningar med huvudmännen."

Stockholms kommun menar att'äldreberedningens förslag om'kostnadser- sättningen har flera positiva inslag. 'Ett bidrag till kommunerna som är relaterat till graden av minskad konsumtion av institutiönsvård måste emellertid avvisas eftersom det inte sa'mtidigt borgar för en kvalitetshöjning. En sådan ordning är bakvänd och bidrar inte till att underlätta satsningen på öppen vård i hemmet. Det är i stället angeläget 'att snabbt få fram ett nytt bidragssystem som stimulerar kommunerna att' bygga ut äldreomsorgen..

Göteborgs kommun vill "sta'rk't understryka beredningens förslag om att i det nya ersättningssystemet skall ligga statsbidt'ag för arbetsledare. liksom att behovet av utbildning för hemtjänstens personal—"skall beaktas._Dessa två " grupper har en nyckelroll i den inriktning beredningen föreslår. "

Flera kommuner' är liksom Täbv kom'mun skeptiska till en p're'stationsre'la- terad ersättning till hemtjänsten. som knyts till konsumtion av institutions- 'vå|d. Frågo1 som hur man väljer mättillfälle. mätmetoder ('|ch korrigeringar för speciella befolkningsfaktorer ä'r'inte bely'st'a i betänkandet. ' Statens och' landstingets bidrag till finansieringen av kommunernas 'del | hemsjukvarden kan | stället utformas som ett mer generellt bidrag; "

Flera kommuner förordar liksom Halmstad kommun att statsbidrag även bör utgå till personal vid ålderdomshem på ett sådant sätt att det blir neutralt till boendeform och därigenom ger kommunerna 'större handlingsfrihet och de äldre ökade valmöjligheter. Detta kan för övrigt förhindra att alltfö'r' snabba förändringar drabbar äldre med stort vårdbehov.

• Sida 175
•  Original

Älmhults komm't'tn anser att "ett nytt:.ersättningssystem bör införas. samtidigt som huvudmannaskapet förändrasenligt kommunens förslag ovan. Grunddragen i ett sådant system bör vara att detta stimulerar till en ökad öppen äldreomsorg. Systemet bör också kompensera primärkommunerna.

för deras — genom ändrade kompetensregler för äldreomsorgen/långtidsvår- -- den. omstrukturering av .psykiatrin samt ändrad lagstiftning för omsorg om vissa utvecklingsstörda- .under- senare år ökade arbetsuppgifter och kostna- der. SyStemet bör v'idare bidraga till att eliminera den ojämna utbyggnad av Sjukhem som i dag' finn's' 1- länen. . .:

Flera kommuner delar Härnösands kommuns bedömning att- 'det _är- angeläget att kostnader forarbetsledande. personal inom-hemtjänsten får inräknas i statsbidragsunderlagct.. Tillgång till en-kvalificerad arbetsledning-, är av avgörande betydelse för verksamhetens kvalitet och ett. _effektivt .'

resursutnyttjande. - '=- .. . . .

Gävleborgs läns landsting tillstyrker att ett nytt' ersättningssystem in_förs' | enlighet med den skiss som presenteras i betänkandet. Höjda statsbidrag till primärkommunerna får dock ej. innebära minskad.sjukvårdsersättning'till landstingen. '

SHR H(.K. DHR, P'R'O' 'och SPF tar upp den enskildes ekonomiska förhållanden och avgifterna för service och vård..

PRO skriver att den'enskildes ekonomi'är starkt beroende'av hur avgifter - . inom vården och omsorgens område utvecklas. Samtidigt som avgiftsfinan-. sieringen under senare år ökat varierar avgifternas.storlek starkt från kommun till kommun från landsting till landsting. PRO anser. med hänvis- .-

ning till nämnda'förhållanden att enbegränsning av avgiftsfinansieringen måste komma till stånd om alla-skall'hasamma förutsättningar att efterfråga

det som ingår i äldreomsorgen. l stället-.bör. i större omfattning kostnaderna - .- bäras gemensamt och solidariskt av samhället' | sin- ”helhet HCK och DHR har. liknande synpunkter. .

Enligt S.HR s uppfattning" 'får nuvarande.. skillnader i. socialtjänstens kvalitet — dit avgiften hör för den — inte godtas. I de fortsatta övervägandena om ersättningssystemet är det nödvändigt att utforma bindande föreskrifter om äldres och funktionshindradcs rätt till socialtjänst. Under denna förut- sättning hälsas äldreberedningens förslag om nytt ersättningssystem med tillfredsställelse."

2] Forsknings- och utvecklingsarbete

Beredningen .

— Utvecklingsarbetet inom- äldreområd'et 'bör samordnas på länsnivå' i samråd mellan landsting och' länets kommuner. .

— För att utveckla en långsiktig" forskarkompetens bör fasta.,grupper av äldreforskare och långsiktiga projekt stödjas. — Forskningsrådsnämnden"och-Delegationen för ;social forskning får i uppdrag att utarbeta ett samlat program för äldreforskningen.

"UHÄ anser att forsknmgsradsnamnden '_oc'h delegationen för social forsk'- ning bör ges i uppdrag att utarbeta ett samlat program för äldreforskhingeni

.-Prop. 1987/882176 ' Bilaga- 4'

• Sida 176
•  Original

Bilaga 4

samverkan med medicinska forskningsrådet. . . Samtliga underremissin- stanser stödjer beredningens förslag om en ökad satsning på forskning inom äldreområdet." '

Det tvärvetenskapliga förhållningssättet liksom förslaget om långsiktiga forskningsprojekt tillstyrks allmänt. En majoritet framhåller forskningens nära anknytning till universiteten.- Andra (Göteborgs och Bohus läns vårdskoleförbund och Kopparbergs läns landsting) vill särskilt understryka vårdhögskolornas roll' | sammanhanget.

".SACO/SR tillstyrker förslaget att satsning sker på forsknings- och utvecklingsarbete' |nom' äldreområdet. I utredningen betonas dock' | allt för hög grad den ekonomiska och sociala forskningen. Behovet av att satsa på grundforskning inom de olika sjukdomsgrupper som drabbar äldre är stort.- Utredningen är alltför diffus beträffande hur en sådan satsning skall ske." När det gäller information om forskning och utvecklingsarbete inom

äldreomsorgen vill statskontoret understryka vikten av att erfarenheterna av . den försöksverksamhet som bedrivs via socialdepartementets försöksmedel utvärderas och sprids. Det är verkets uppfattning att socialstyrelsen här bör spela en viktig roll. Insatserna kan vid behov finansieras genom socialdepar- tementets ovannämnda utvecklingsmedel.

DHR har sedan länge krävt att de stora skillnader som finns mellan dels olika kommuner dels olika landsting när det gäller samhällets vård och ' service måste utjämnas. Ett led i detta kan vara den länsvisa samordning av olika utvecklingsarbeten som föreslås av beredningen.

Stiftelsen Stockholms län äldrecentrum menar att "kännedom om vad som pågår inom äldreområdet kommunerna emellan och mellan landsting och kommuner är ofta överraskande dålig. Det finns behov av ett organ som samlar in uppgifter om vad som pågår och pla'iieras på äldreområdet inom kommuner och sjukvårdsområden och som också aktivt förmedlar denna kunskap vidare. Många kommuner har också bristande resurser för utveck- lingsarbete och behöver hjälp med t.ex. uppläggning av projekt och handledning av projektarbetare. Äldrecentrum har ambitionen att vara ett sådant informations- och serviceorgan i Stockholms län."

22 Genomförande

Några remissinstanser har yttrat sig över frågor som rör genomförandet av beredningens förslag.

SPF anser att beredningen inte tillräckligt analyserat vare sig nuläge eller de nödvändiga stegen för att nå målen. Många delförslag innebär var för sig väsentlig förbättring av både standard och trygghet." Under hela utvecklings- tiden måste de mest angelägna åtgärderna prioriteras. Det. kan bli nödvän— digt attuppskjuta eller avstå från perifera delar för att de centrala skall kunna genomföras fullvärdigt."

PRO "anser det viktigt att understryka äldreberedningens rekommenda- tioner om stor varsamhet när det gäller att avveckla de institutionsresurser som finns i dag. Bedömningar måste alltid göras i relation till den utveckling som parallellt måste ske i utbyggnaden inom det kommunala vård- och '

omsorgsområdet."

• Sida 177
•  Original

Landstingsförbundet anför att "äldreberedningen framhåller att det inte är Prop. 1987/88:176 möjligt att centralt bestämma takten i utvecklingen från institutionsvård till Bilaga 4 ' insatser i hemmen. Beredningen konstaterar vidare att'de ekonomiska och ' personella resurserna för utvecklingen av service och vård till äldre är begränsade, varför kommuner och landsting tvingas prioritera. Prioritering- arna bör ske lokalt och anpassas till de skilda lokala förutsättningarna och önskemålen. Landstingsförbundet delar denna uppfattning och vill särskilt understryka vikten av .att de lokala förutsättningarna och önskemålen får bli avgörande för utvecklingen av vård och service till äldre."

Omstruktureringen av vård- och omsorgssektorn får enligt kommunför- bundet "inte innebära att utbyggnaden forceras. så att bostädernas standard. utformning. allmänna tillgänglighet och anpassning till den enskildes förut- sättningar och behov eftersätts. Olika särboendelösningar bör också utvärde- ras allt eftersom de utvecklas och prövas. Vidare måste hänsyn tas till att behoven och bostadsförhållanden varierar i de enskilda kommunerna varför lösningarna måste anpassas till lokala förhållanden."

• Sida 178
•  Original

Innehåll ' "

Bilaga 1 Bilaga- 7

Bilaga- 3

Bilaga 4

Anhörigvårdskommitténs sammanfattning av betänkandet. (SOU 1983: 64) Ledighetför anhörigvård .............. -.- . . .

Äldreberedningens sammanfattning av. slutbetänkandet

(SOU 1987: 21) Äldreomsorgi utveckling. . .- ..... - ....... '. '

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttranden över anhörigvårdskommitténs'. betänkande (SOU 1983: 64) Ledighet för anhörigvård . . . ........... Förteckning över remissinstanser och sammanställning av. remissyttranden över betänkandet (SOU 1987: 21) Äldreom-

sorgiutveckling . . . . . . . . . . . . .. ...... ..

- 'Sid. '-

. 14:

Prop. 1987/882176

24..._".'. '