SOU 1997:177

Byggkvalitet för framtiden : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för Inrikesdepartementet

Regeringen beslutade i maj 1996 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att belysa frågor om kvalitetssystem i byggprocessen och för- valtningen, göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem, utvärdera lagen (1993:320) om byggfelsförsäk- ring, allsidigt analysera befintliga system med s.k. småhusgarantier och konsumentskyddsaspekter i anslutning härtill samt analysera behovet av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt— och mögelskador i småhus, m.m. Utredningens övergripande syfte är att identifiera behov att förändra och komplettera befintliga system som avses bidra till att förebygga och undanröja sådana förhållanden i byggnader som kan vålla ohälsa och medföra omfattande ekonomiska åtaganden m.m. Ut- redarens uppdrag preciseras i kommittédirektivet, Dir 1996: 39 (se bi- laga).

Utredare har varit hovrättsrådet Rolf Lundmark, Svea hovrätt. Som seldeterare har den 15 september förordnats departementssekreterare Kerstin Wennerstrand och den 1 oktober 1996 hovrättsassessor Marianne Wasteson.

Utredaren har den 27 september 1996 lämnat en delredovisning be- träffande vissa småhusgarantifrågor. Redovisningen har inarbetats i föreliggande betänkande.

Utredningen har biträtts av en expertgrupp med följande ledamöter: direktör Perry Fredriksson, Skandia, avdelningschef Agneta Gillback, Konsumentverket, inspektör Simon Kristoferson (till 16 oktober 1996), Finansinspektionen, inspektör Peter Kullgren (från 16 oktober 1996), Finansinspektionen, entreprenadjurist Thomas Kruuse, Byggentrepre-

nörema, enhetschef Bengt Lindström, Boverket, teknologie doktor Ingemar Samuelson, Sveriges Provnings- och forskningsinstitut AB, civilingenjör Lennart Sjölander, Svenska Bostäder, ingenjör Jan Söder- ström, Villaägarnas Riksförbund och civilingenjör Göran Träff, FFNS - Guppen (Sweco).

Utredningen har därutöver vid två referensgruppsmöten inhämtat uppgifter och synpunkter från företrädare för aktörer på byggområdet - organisationer och företag som berörs av och besitter särskilda kunska- per om de områden som utredningsuppdraget avser.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna i utredningen Agneta Gillback, Thomas Kruuse och Jan Söderström.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Byggkvalitet för framtiden (SOU l997:177). Utredningens uppdrag är härmed slut- fört.

Stockholm den 2 december 1997

Rolf Lundmark

/Kerstin Wennerstrand Marianne Wasteson

SOU 1997: 177 5 Innehåll

1 Sammanfattning ............................................................................. 11 Lagförslag ................................................................................................. 19 2 Allmän bakgrund till utredningens arbete .................................. 27 2.1 Uppläggning av utredningens arbete ................................ 27 2.2 Bostads— och lokalbeståndens storlek och sammansättning ................................................................. 28 2.3 Bostadsbeståndets tekniska utformning och skador ......... 35 2.4 Lokalbeståndets tekniska utformning och skador ............. 46 2.5 Undersökningar av byggnaders tekniska utformning - fallstudier .......................................................................... 54 2.6 Företag inom byggområdet m.m ....................................... 61

3 Allmän översikt av regelsystemet avseende byggkvalité, inomhusmiljö och felansvar ........................................................... 65 3.1 Inledning ........................................................................... 65 3.2 Gällande rätt ...................................................................... 66 3.2.1 Samhällets krav på byggnader .......................................... 66 3.2.2 Allmänna avtalsrättsliga regler ......................................... 69 3.2.3 Brukarens krav på byggnaden ........................................... 71 3.2.4 Köparens och beställarens laav på byggnaden ................. 71 3.2.5 Allmänna skadeståndsrättsliga regler ............................... 73 3.2.6 Regler om särskilda garantier och försäkringar ................ 74 3.3 Byggbranchens allmänna bestämmelser (AB—systemet) .. 75 4 Kvalitetssystem ............................................................................... 79 4.1 Inledning ........................................................................... 79 4.1.1 Bakgrund ........................................................................... 79 4.1.2 Internationella standarder, ISO 9000 serien ...................... 90 4. 1 .3 Definitioner ....................................................................... 92

4.1.4 Läget beträffande kvalitetsarbetet på byggområdet och

förvaltningen ..................................................................... 93 4.1.5 Standardiseringsarbete .................................................... 101 4.1.6 Miljömärkning ................................................................ 102 4.2 Proj ekteringsfasen ........................................................... 103 4.2.1 Hantering av kvalitetsfrågor i projekteringsfasen. .......... 103 4.2.2 Summering ...................................................................... 109 4.2.3 Exempel på olika sätt att säkra kvaliteten i

projekteringsfasen ........................................................... 109 4.2.4 Belysning av vissa kompetensfrågor i andra länder ....... 111

4.2.5 Exempel på kvalitetssystem för byggherrar/beställare som har betydelse för såväl projekteringsfasen som

efterföljande faser ........................................................... 1 15 4.3 Byggfasen ....................................................................... 1 16 4.3.1 Hantering av kvalitetsfrågor i byggfasen ........................ 116 4.3.2 Exempel på kvalitetssystem som används för att säkra kvaliteten i byggfasen ..................................................... 1 19 4.4 Förvaltningsfasen ............................................................ 123 4.4.1 Hantering av kvalitetsfrågor i förvaltningsfasen ............ 123 4.4.2 Exempel på olika sätt att säkra kvaliteten i förvaltningsfasen ............................................................. 127 4.4.3 Kvalitetsutmärkelser m.m. i Sverige och andra länder... 132 4.5 Kvalitetsarbetet inom Europeiska Unionen m.m ............ 136 4.5.1 Kvalitetsarbetet inom EU ................................................ 136 4.6 Överväganden och förslag .............................................. 149 4.6. 1 Allmänt ........................................................................... 149 4.6.2 Skäl för att arbeta med kvalitetsfrågor ............................ 151 5 Funktionskontroll av ventilationssystem .................................... 177 5.1 Bakgrund och gällande ordning ...................................... 177 5.1.1 Bakgrund ......................................................................... 177 5.1.2 Ventilationssituationen före den obligatoriska kontrollen179 5.1.3 Gällande bestämmelser m.m ........................................... 180 5.2 Erfarenheter från den obligatoriska ventilationskontrollen ...................................................... 1 88

5.2.1 Redovisning av arbetsläget för ventilationskontrollen... 188 5.2.2 Till utredningen inkomna synpunkter på

ventilationskontrollen ...................................................... 197 5.3 Överväganden och förslag .............................................. 201 5.3.1 Allmän utgångspunkt - behov av ventilationskontrollen 201 5.3.2 Skäl för obligatorisk kontroll i skilda byggnadskategorier ......................................................... 203

5.3.3 Utformningen av ventilationskontrollen ......................... 210 6 Småhusgaranti ................................. . ............................................ 217 6.1 Bakgrund ......................................................................... 217 6.2 Småhusgarantins utveckling, kopplingen till statliga bostadsbyggnadssubventioner ........................................ 217 6.3 Gällande ordning beträffande småhusgarantin ............... 220 6.3.1 Föreskrifter för småhusgarantin ...................................... 220 6.4 Beskrivning av de bolag som meddelar småhusgarantier och av deras produkter samt av möjligheterna till insyn och kontroll av verksamheterna ...................................... 223 6.4.1 Aktiebolaget Bostadsgaranti ........................................... 223 6.4.2 GAR-BO Aktiebolag ....................................................... 229 6.4.3 HSB Försäkring AB ........................................................ 236 6.4.4 Riksbyggen - Folksam .................................................... 238 6.4.5 Möjligheter till insyn i och kontroll av garantibolagens verksamhet ...................................................................... 239 6.5 Bedriver garantibolagen försäkringsrörelse? .................. 240 6.5.1 Definition av begreppet försäkringsrörelse ..................... 240 6.5.2 Prövning av småhusgarantiema mot försälctingsrörelsebegreppet ............................................ 243 6.6 Diskussion kring småhusgarantins framtid ..................... 246 7 Byggfelsförsäkring . ...................................................................... 249 7.1 Bakgrund ......................................................................... 249 7.1.1 Lagen (1991 :742) om byggnadsgaranti .......................... 249 7.1.2 Utvecklingen till en objektsförsäkring ............................ 250 7.2 Gällande ordning ............................................................. 252 7.2.1 Ansvar för fel och skador samt försäkrings-skydd vid sidan av byggfelsförsäkringen ........................................ 252 7.2.2 Lagen om byggfelsförsäkring ......................................... 258 7.3 Utbudet av byggfelsförsäkringar på marknaden ............. 261 7.3.1 Utvecklingen sedan lagens ikraftträdande ...................... 261 7.3.2 Byggfelsförsäkringar som för närvarande erbjuds på marknaden ....................................................................... 263 7.3.3 Orsaker till att andra försäkringsbolag inte meddelar byggfelsförsälqingar ....................................................... 266 7.4 Byggfelsförsäkringen och småhusgarantin ..................... 267 7.4.1 Jämförelse av de båda systemen ..................................... 267 7.4.2 Möjlighet till samordning av de båda systemen ............. 271 7.4.3 Sammanfattning och förslag ........................................... 276

7.5 Skall undantag göras från den tvingande verkan av viss civilrättslig konsument-lagstiftning till förmån för byggfels-försälning och konsumentanpassade avtal? ..... 277 7.5.1 Inledning ......................................................................... 277 7.5.2 Konsurnentskyddets utveckling ...................................... 278 7.5.3 Gällande ordning ............................................................. 281 7.5.4 Undersökning av konsumentens situation ...................... 287 7.5.5 Slutsatser och förslag ...................................................... 289 7.6 Utvärdering av lagen om byggfelsförsäkring ................. 290 7.6.1 Allmänt ........................................................................... 290 7.6.2 Tillämpningsområdet ...................................................... 291 7.6.3 Byggfelsförsäkringens omfattning .................................. 298 7.6.4 Kontrollen av att kravet på byggfelsförsäkring uppfylls 304 7.7 Prövning av vissa försäkringsvillkor .............................. 306 7.7.1 Inledning ...... 306 7.7.2 Utvärdering ..................................................................... 306 7.8 Förslag till lagändringar .................................................. 3 10 8 Bidrag till reparation av fukt— och mögelskadade småhus ....... 311 8.1 Redovisning av hittillsvarande stödformer ..................... 311 8.1.1 Utvecklingen av stödreglema ......................................... 311 8.1.2 Nuvarande regler för stöd ............................................... 316 8.1.3 Ärendehanteringen hos Småhusskadenämnden .............. 317 8.1.4 Beslutsutvecklingen från bidragssynpunkt. .................... 318 8.2 Omfattningen av skador i småhusbeståndet .................... 319 8.3 Överväganden och förslag .............................................. 320 8.3.1 Allmänt ........................................................................... 321 8.3.2 Hantering av skadade småhus byggda efter år 1989 eller som är äldre än 25 år ....................................................... 321 8.3.3 Behov av stödåtgärder och de fortsatta formerna för stöd .................................................................................. 323 8.3.4 Kostnadsfrågor ................................................................ 325 9 J ämställdhetsfrågor ..................................................................... 327 9.1 Inledning ......................................................................... 327 9.2 Kvinnor i byggandet och förvaltningen .......................... 328 9.2.1 Utbildning ....................................................................... 328 9.2.2 Yrkesverksarnhet ............................................................ 332 9.2.3 Byggkvalitetsutredningens överväganden ...................... 334

Särskilda yttranden ............................................................................... 335

Bilaga 1 Kommittédirektiv .................................................................... 339

Bilaga 2 Lag om byggfelsförsäkring .................................................... 347

1. Sammanfattning

Inledning

Utredningen, som antagit namnet Byggkvalitetsutredningen, har haft i uppdrag

att inventera vilka heltäckande kvalitetssystem som finns på byggom- rådet och i förvaltningen i dag, utvärdera system och ge förslag hur de snabbt kan introduceras, att göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av venti- lationssystem, att belysa hur tecknade byggfelsförsäkringar uppfyller intentionerna i lagen om sådan försäkring och bedöma behovet av ändringar i la- gen med inriktning på tillämpningsområdet och skyddet för boen- de m.fl., att allsidigt redovisa och analysera befintliga system med s.k. småhus- garantier och konsumentaspekter i anslutning härtill, varvid för- slag skall lämnas till ett ändamålsenligt konsumentskydd, samt att bedöma det fortsatta behovet av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus, m.m., varvid formerna för verksamheten skall övervägas.

Utredningen redovisar, utifrån tillgängliga utredningar om byggnadsbe- ståndet, hur situationen ser ut i fråga om fel och brister i våra byggna- der. Här kan nämnas följ ande. År 1992 hade ca 6 procent av småhusen fukt- och mögelskador i källare eller på grundplanet och i vart femte småhus var luftfuktigheten under vissa delar av året så hög att risken för allergiframkallande kvalster ökar. 1 ca 500 000 bostadslägenheter fanns fuktskador i våtutrymmen. Bristfällig ventilation förelåg i totalt 2,4 miljoner bostäder. När det gäller lokalbyggnader noterades att det förelåg behov av reparation av 4-5 procent av den sammanlagda arean ytterväggar och fönster. Störst reparationsbehov fanns i skolor. I &åga om ventilation i lokaler konstaterades att reparationsbehov förelåg i 12 procent av volymen, varav skolorna svarar för den största volymande-

len. Materialet visar vidare att samma typer av fel i byggandet åter- kommer genom åren.

Utredningen konstaterar att ett ökat kvalitetsmedvetande inom byg— gområdet erfordras för att minska behovet av korrigeringar i efterhand. Utredningen anser att grundstenarna i arbetet på att förbättra kvaliteten i byggande och förvaltning utgörs av yrkeskunnande och yrkesstolthet hos aktörerna. Skall. en förbättring åstadkommas krävs kvalitetstrategier hos aktörerna inom de olika leden i byggande och förvaltning. Enligt utredningens mening kan en samordning av kvalitetsarbetet hos de skilda aktörerna minska behovet av ingripanden från samhället.

Arbetet med kvalitetsfrågor

År 1995 ändrades byggnadslagstiftningen med inriktning på att tydlig- göra rollerna och ansvaret i byggandet och därmed skapa förutsättning- ar för bättre kvalitet. Boverket har haft i uppdrag att göra en utvärde- ring av de nya byggbestämmelsema och har lämnat sin slutredovisning till regeringen i oktober 1997.

I föreliggande betänkande redovisas nuvarande läge i kvalitetsarbe- tet på byggområdet och i förvaltningen med uppdelning i proj ekterings- fas, byggfas och förvaltningsfas.

Utredningen konstaterar att det för närvarande inte finns heltäckan- de kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen. Många företag och även branscher har emellertid, med ISO- 9000 som utgångspunkt, utvecklat egna system inom sina områden, ISO liknande system. Sys- temen är ofta branschanpassade eller framtagna för en viss produk- tionskedja eller ett särskilt produktionssystem. Enligt en bedömning som gjorts utifrån det system som används i Utmärkelsen Svensk Kva- litet (USK) framgår att det inom de tillfrågade företag på byggområdet finns ett systematiskt angreppssätt för kvalitetsarbetet inom stora delar av respektive företag. I bedömningen konstateras att byggentreprenöre— na kommit längst i sitt kvalitetsarbete. Utredningens studier visar att det i stor utsträckning salmas parametrar och metoder att mäta effekterna av olika sätt att säkra kvaliteten och därmed saknas förutsättningar att klarlägga effektiviteten i de skilda sätten.

Utredningen konstaterar att många goda skäl talar för att arbetet med att få till stånd ett mera systematiskt kvalitetsarbete bör intensifie- ras. Det främsta skälet är naturligtvis att få till stånd bättre byggnader men det kan också lyftas fram att undersökningar visar att det finns stora möjligheter att minska kostnaderna i byggandet genom kvalitet- sarbetet. Av utredningens studier kan utläsas att kvalitetsfelkostnaderna ofta bedöms uppgå till mellan 6 och 10 procent av produktionskostna-

den. Även förvaltningskostnaderna kan minska betydligt. Ett förbättrat kvalitetsarbete torde också öka konkurrenskraften och skapa export- möjligheter.

Utredningen har kommit fram till att aktörerna i byggandet och för— valtningen bör bygga upp ett bättre samarbete i kvalitetsfrågoma med sikte på ett heltäckande kvalitetssystem. Utredningen föreslår att ett byggbranschens kvalitetsråd bildas i vilket ingår alla aktörer på byg- gområdet och i förvaltningen samt även försäkringsbolag och finansie- ringsinstitut. I betänkandet redovisas frågor som ett sådant råd bör ta upp och skapa samordning i. En av huvudfrågorna gäller samordning av kvalitetsarbetet hos de skilda aktörerna och erfarenhetsåterföringen mellan dem. En annan stor fråga gäller kompetensen hos skilda perso- nalkategorier.

Den obligatorisk fimktionskontrollen av ventilationssystem

Under årens lopp har ett omfattande arbete lagts ner på att komma till rätta med milj öfaktorer som inverkar negativt på vår hälsa. Utredningen konstaterar att det endast är delvis känt hur inomhusmiljön medverkar till sjukdomstillstånd. För att få till stånd ett bra inomhusklimat kan slås fast att det är nödvändigt med ett ftmgerande ventilationssystem, som är anpassat till den verksamhet som bedrivs i byggnaderna. Beträffande arbetsläget för ventilationskontrollen konstateras att det inte finns un- derlag för att dra fullständiga slutsatser om i vilken omfattning ventila— tionssystemen i de skilda byggnadskategoriema har kontrollerats eller om utfallet av kontrollen. De slutsatser som med säkerhet kan dras, är att den av Boverket föreskrivna tidplanen för kontrollen inte har infri- ats. I bästa fall har ventilationssystemen i flertalet byggnader funk- tionskontrollerats en gång vid utgången av år 1997. En mycket stor an- del av de kontrollerade ventilationssystemen har dessutom påtagliga brister.

Mot bakgrund av de uppgifter som inhämtats och redovisas föreslår utredningen att den obligatoriska fimktionskontrollen skall bestå. Pro- blemet är främst att få genomslagskraft i kontrollen av ventilationssys- temen. Kommunernas byggnadsnämnder har till uppgift att bevaka kontrollsystemet. Från kommunhåll har framförts att det inte finns för- utsättningar eller resurser att närmare övervaka att byggnadsägama följer uppställda kontrollkrav. Utredningen har i sina överväganden kommit fram till att kontrollbehovet från samhällets sida är olika för de skilda byggnadskategoriema och att byggnadsnämndens övervakning

bör inriktas på de områden där det finns störst anledning att följa ut— vecklingen. Utredningen konstaterar att byggnadsägare normalt har intresse av att byggnaderna bibehåller sitt värde och att funktionema vidmakthålls, inte minst för att få god avkastning på kapitalet. Hyres- gäster har intresse av att bostaden eller lokalen verkligen har de funk- tioner man betalar för. Utredningen har kommit &am till följande för skilda kategorier.

1. När det gäller hyresbostäder visar undersökningar att det finns en påtaglig eftersläpning i kontrollen. Här finns visserligen ett partsför- hållande men hyresgäster har förhållandevis svårt att göra sig gäl- lande i underhållsfrågor av förevarande slag. För att få genomslags- kraft i ventilationskontrollen föreslår utredningen därför att under- låtenhet från en hyresvärds sida att följa reglerna om ventilations- kontroll skall få omedelbar effekt på hyressättningen i byggnaden. Detta kan enligt utredningens uppfattning göras genom ett tillägg till 12 kap. 55 5 första stycket jordabalken på sätt att en hyreslägenhet vid prövningen av skälig hyra enligt bestämmelserna i kapitlet skall anses sakna godtagbar ventilation om besiktning enligt bestämmel- serna om ventilationskontrollen inte utförts eller kontrollen föranlett anmärkningar av betydelse för ventilationssystemets funktion och hyresvärden inte visar att bristerna avhj älpts.

2. Beträffande bostadsrätter konstaterar utredningen att de boende, till skillnad från hyresgäster, kan påverka skötseln av huset vid före— ningsstämma och också ta upp skötselfrågor med den valda styrel— sen. Bostadsrättshavama har ett ekonomiskt intresse av att huset un- derhålls. Utredningen menar att några särskilda åtgärder inte behö- ver vidtas för att förbättra efterlevnaden av kontrollkravet. Utred- ningsunderlaget tyder på att efterlevnaden är förhållandevis bra hos bostadsrättsföreningarna och närmast är det information som be- hövs.

3. Vid lokalhyresförhållanden är partsförhållandena mera jämspelta. Lokalhyresgästema torde i sina förhandlingar med byggnadsägaren ställa krav på att gällande föreskrifter om ventilation följs. Utbudet av lokaler för kontor och andra verksamheter är förhållandevis stort varför det finns anledning att anta att byggnadsägama är angelägna att kunna visa att lokalerna uppfyller minst gällande krav. Till detta kommer att arbetsplatser omfattas av arbetsmiljölagstiftningen och att arbetstagare och deras organisationer har ett intresse av att beva— ka arbetsmiljön. Även här kan den kommunala kontrollen begrän- sas.

4. Utredningen föreslår att samtliga småhus undantas från den åter- kommande funktionskontrollen av ventilationssystem. Däremot bör kravet på kontroll innan ett nytt ventilationssystemet tas i drift fin- nas kvar. Utredningen konstaterar att det för småhusen är ägaren och dennes familj som är berörda och att det ligger i ägarens eget intresse att se till att ventilationen fungerar så att en tillfredsställande inomhusmiljö råder.

5. Vad gäller daghem, skolor, vårdlokaler etc. finns inga hyresavtal mellan dem som vistas i byggnaderna och ägaren. Barn, ungdomar, sjuka och gamla personer har begränsade möjligheter att själva ställa krav på inomhusklimatet. I den här typen av byggnader är det särskilt viktigt att samhället tillvaratar nyttjamas intressen och kon- trollerar att ventilationen och inomhusmiljön fortlöpande är avpas- sad till den verksamhet som bedrivs. Utredningen anser att de över-

vakningsresurser som finns i kommunerna i första hand bör använ- das för den här typen av lokaler.

Beträffande utformningen av den fortsatta ventilationskontrollen ger utvärderingen inte anledning att föreslå ändringar av besiktningsinter- vall.. Det ankommer på Boverket att följa utvecklingen och vid behov föreskriva ändringar. Ett exempel på förhållanden som kan ge anled- ning till längre besiktningsintervall är enligt utredningens mening att byggnadsägaren visar att ventilationssystemet ses över kontinuerligt.

Utredningen konstaterar att den kontrollfunktion som lagts på kom- munerna är densamma som i övrigt gäller i fråga om övervakning av att byggnadslagstiftningen efterlevs. Skyldighet för kommunerna att ingri- pa uppkommer när det finns anledning att anta att överträdelse skett. Som ett led i en sådan kommunal tillsyn anser utredningen att endast protokoll från besiktningar som föranlett sådana amnärkningar att funktionskraven som uppställs i kontrollförordningen inte är uppfyllda skall skickas till kommunen för kännedom.

Utredningen föreslår att vissa förtydliganden görs i förordningen såvitt gäller behöriga ventilationskontrollanters uppgifter. När proto- koll över ventilationskontrollen skall skickas till kommuner skall detta utföras av funktionskontrollanten. Det föreskrivna intyget om utförd besiktning föreslås få en ny roll. Det bör föreskrivas att intyg om utförd besiktning inte får utfärdas och anslås förrän ventilationssystemet upp- fyller de uppställda lnaven och att intyget skall utfärdas och anslås av ftmktionskontrollanten.

Utredningen förutsätter att de skilda intresseorganisationema för fastighetsägare lämnar information till sina medlemmar om vikten av

att ventilationssystemen i byggnaderna underhålls. Utredningen utgår även från att ventilationsbranschen medverkar med information.

Byggfelsförsäkring och småhusgarantier

När det gäller &ågoma om byggfelsförsäkring och småhusgarantier har utredningen kommit fram till att verksamheten hos garantibolagen är att betrakta som försäkringsrörelse och därmed underkastad regleringen på försäkringsområdet. Utredningen konstaterar att det därför skulle krä- vas en särskild lagstiftning för verksamheten hos garantibolagen om den skall finnas kvar i nuvarande bolagsform. Mot den bakgrunden har utredningen övervägt och funnit att bestämmelserna om byggfelsför- säkring bör göras generellt tillämpliga även på småhus för permanent- boende. För att därutöver stärka konsumentskyddet bör de standardav- tal som används i konsumentförhållanden kompletteras så att det ålig- ger anlitade entreprenörer och säljare att ställa säkerhet för sina pro- duktionsåtaganden. Enligt utredningens mening åstadkoms genom för- slaget ett ändamålsenligt konsumentskydd. Utredningen förslår att de undantag från konsumenttjänstlagens, konsumentköplagens och jorda- balkens annars tvingande avtalsvillkorsregler som idag gäller om så- dant konsumentskydd finns som ställs som villkor för statlig bostadsti- nansiering, dvs. småhusgaranti i förening med konsumentanpassade standardavtal, i stället bör avse det konsumentskydd som byggfelsför- säkringen ger i kombination med konsumentanpassade standardavtal. Byggfelsförsäkring i förening med ett kompletterat ABS 95 ger enligt utredningens uppfattning ett avsevärt bättre konsumentskydd än kon- surnenttjänstlagen.

När det gäller utvärderingen av systemet med byggfelsförsäkring konstaterar utredningen att det har gått för kort tid för att det skall vara möjligt att göra en fullständig utvärdering. Lagen har endast varit i kraft sedan den 1 juli 1993. Hittills har det nästan inte varit några ska- defall. Det torde inte vara möjligt att få en riktig bild av systemet förrän det har varit i kraft under en dryg tioårsperiod, motsvarande tiden från det att byggfelsförsäkring tecknas till det att den har löpt ut. Det finns inte underlag för att föreslå att systemet med byggfelsförsäkringar skall utvidgas till att omfatta andra byggnader än permanentbostäder. Det kan dock redovisas att det förekommer att försäkringar tecknas även utanför obligatoriet och att den delen av marknaden inte är ringa. Vad gäller lagens tillämpningsområde i övrigt föreslår utredningen att den nuvarande kopplingen till näringsidkarbegreppet i första paragrafen tas bort och att avgränsningen av vilka ombyggnader som skall omfattas av

försäkringsobligatoriet förtydligas. Framför allt sistnämnda förslag har sin grund i påtalade tillämpningssvårigheter av nuvarande regel.

Analysen av de förekommande försäkringarna samt förslaget att småhusen skall inordnas generellt i systemet har föranlett utredningen att föreslå vissa förändringar av lagen såvitt avser tillåten självrisk. Ut- redningen föreslår att utrymmet för avtal om självrisk regleras. Beträf- fande småhus bör självrisken få vara högst ett basbelopp enligt lagen (19621381) om allmän försäkring och för flerbostadshus högst tre bas- belopp.

Utredningen föreslår även viss begränsning i möjligheten för försäk- ringsgivaren att friskriva sig från ersättningen för skador som normalt täcks av andra försäkringar

Bidrag till reparation av fukt- och mö gelskador i småhus

I frågan om fortsatt behov av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus konstaterar utredningen att det alltjämt föreligger ett stort behov av sådant stöd för att komma till rätta med problem i hus som inte omfattas av småhusgaranti. Eftersom i princip alla hus byggda efter år 1989 omfattas av sådana garantier finns inte anledning att ändra regeln att endast hus byggda före det året kan komma ifråga för stöd. Mot bakgrund av att fel som orsakar fukt- och mögelskador av det slag som omfattas ofta inte blir påtagliga förrän omkring 10 år har gått, även om de kan uppdagas tidigare, föreslår ut- redningen att möjligheten att söka stöd bör finnas kvar under ytterligare en fyraårsperiod. Utredningen konstaterar att hanteringsordningen av skadeärenden i sak fungerar mycket bra vid småhusskadenämnden (fonden för fukt- och mögelskador i småhus) och att den i sak bör vara densamma under avslutningsperioden. Utredningen konstaterar vidare att reglerna om självrisk för sökandena är sådana att allt färre som be- höver hjälp kommer i åtnjutande av sådan. Utredningen föreslår därför att stödreglema förbättras och förenklas. I korthet bör gälla att sökan- den alltid själv skall svara för åtgärdskostnad upp till ett basbelopp. Är kostnaden större för att få huset att fimgera tillfredsställande som bo- stad, föreslår utredningen att bidrag lämnas med hälften av åtgärds- kostnaden, dock att sökanden alltid svarar för ett basbelopp. En förenk- ling av stödreglema enligt förslaget medför att en ökad tillströmning av ärenden kommer att kunna hanteras med den personal som nu finns.

Lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:320) om byggfels-

försäkring

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6, 10 och 12 55 i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

När en näringsidkare uppför en byggnad som helt eller till övervägande del skall användas som bostad för permanent bruk eller ifråga om sådan byggnad utför åtgärder som fordrar bygg- anmälan och som avsevärt för- länger byggnadens brukstid, skall det för byggnadsarbetet finnas en byggfelsförsäkring.

Byggfelsförsäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbostadshus när ett sådant ga- ranti-, försäkrings- och avtals- skydd finns som utgör villkor för statlig bostadsfinansiering

* Senaste lydelse 1994z850

Föreslagen lydelse

151

När en byggnad som helt eller till övervägande del skall använ- das som bostad för permanent bruk uppförs eller byggs till skall det för byggnadsarbetet finnas en byggfelsförsäkring. Sådan för- säkring skall även finnas när någon på en sådan byggnad ut- för åtgärder som avses i 9 kap. 2 5 första stycket tredje punkten plan- och bygglagen (I987.'10).

Det åligger den som för egen räkning utför eller låter utföra sådant byggnadsarbete som av- ses i första stycket (byggherren) att tillse att byggfelsförsäkring finns för arbetet.

2å

En byggfelsförsäkring skall omfatta

l. skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i mate- rial som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet, och

2. skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av felet.

Försäkringen behöver dock inte omfatta fel eller skador som måste antas salma betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden och inte heller skador som normalt täcks av andra försäkringar såsom fastighetsförsäkring, maskinför-

Försäkringen behöver dock inte omfatta fel eller skador som måste antas sakna betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden och inte heller skador som normalt täcks av fastighetsförsäkring, villaför- säkring och maskinförsäkring.

sälqing och allrislqörsäkring.

Med fel skall enligt försäkringen avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes.

65. En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att

1. kostnader för fel som vållats av den som är byggnadens ägare eller av hans anställda ersätts endast om felet har vållats även av någon an- nan eller om det annars finns särskilda skäl för det,

2. kostnader inte ersätts i den mån ansvaret för felet eller skadorna om- fattas av ett i avtal lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande,

3. ägaren skall svara för en viss självrisk.

Självrisk som villkor i en byggfelsförsäkring får uppgå till högst ett halvt basbelopp enligt lagen (196238!) om allmän för-

En försäkringsgivare får inte vägra en näringsidkare som en- ligt l & är skyldig att ha bygg- felsförsäkring att teckna en sådan försäkring, om försälqingsgiva- ren marknadsför byggfelsförsäk- ringar. Försäkring får dock Väg- ras om det med hänsyn till ska- derisken eller någon annan sär- skild orsak frrms skäl till detta.

Att byggnadsarbetet inte får påbörjas förrän ett bevis om byggfelsförsäkring har företetts för den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsen- det, framgår av 9 kap. 12 & plan- och bygglagen ( I 98 7: I 0).

Denna lag träder i kraft den...

2 Senaste lydelse 1994z850

säkring i fråga om en- och två- bostaa'shus som skall ägas av jysisk person eller upplåtas med bostadsrätt. För övriga bostads- hus får självrisken uppgå till högst tre basbelopp.

105

En försäkringsgivare får inte vägra den som enligt 1 & andra stycket är skyldig att ha byggfels- försäkring att teckna en sådan försäkring, om försäkringsgiva- ren marknadsför byggfelsförsäk- ringar. Försäkring får dock väg- ras om det med hänsyn till ska- derisken eller någon annan sär- skild orsak finns skäl till detta.

12 &

2. Förslag till Lag om ändring i konsumentköplagen (l990:932)

Härigenom föreskrivs att 3 & konsumentköplagen (l990:932) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelsema i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.

Första stycket gäller inte vid Första stycket gäller inte vid köp av byggnadsdelar, om köpa- köp av byggnadsdelar, om det ren tillförsäkras ett sådant ga- för köpet finns en byggfelsför- ranti—, försäkrings- och avtals— säkring enligt lagen (I993:320) skydd som ställs som villkor för om byggelsförsäkring och kan- statlig bostadsfinansiering. sumenten tillförsäkras ett sådant

skydd i avtalsförhållandet som är tillfredsställande med hänsyn till allmänna konsumentintressen.

Första stycket gäller inte heller vid köp av gas, som levereras i ledning, om de allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådana leveranser har godkänts av konsumentverket.

Denna lag träder i kraft den...

3. Förslag till

Lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985z716)

Härigenom föreskrivs att 3 & konsumenttjänstlagen (19852716) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3å3

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat an- ges i lagen.

Första stycket gäller inte vid tjänster som avses i l 5 2, om konsumenten tillförsäkras ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som vill- kor för statlig bostadsfinansie- ring.

Denna lag träder i kraft den...

3 Senaste lydelse 19901935

Första stycket gäller inte vid tjänster som avses i 1 5 2, om det för tjänsten finns en byggfelsför- säkring enligt lagen (I993:320) om byggfelsförsäkring och kan- sumenten tillförsäkras ett sådant skydd i avtalsförhållandet som är tillfredsställande med hänsyn till allmänna konsumentintressen.

4. Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 19 d 5 och 12 kap. 55 & jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 19 d &

En näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet sålt en fastighet till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål får inte mot kon- sumenten åberopa ett köpevillkor som i jämförelse med bestämmelser- na i 11-19 0 åå är till nackdel för denne.

Första stycket gäller inte om konsumenten tillförsäkras ett

Första stycket gäller inte om det för köpet finns en byggfels-

sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som vill— kor jör statlig bostadsfinansie— ring.

försäkring enligt lagen (I933:320) om byggfelsförsäk— ring och konsumenten tillförsäk- ras ett sådant skydd i avtalsför— hållandet som är tillji'edsställan— de med hänsyn till allmänna kon- sumentintressen.

Näringsidkaren och konsumenten kan utan hinder av första stycket träf- fa avtal om att ersättning för skada enligt bestämmelserna i 12-19 åå ej skall omfatta förlust i näringsverksamhet.

12. Kap 55 55

55 5 Om hyresvärden och hyresgästen tvistar om hyrans storlek, skall hyran fastställas till skäligt belopp. Hyran är härvid inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hän- syn till bruksvärdet är likvärdiga.

”* Senaste lydelse 1990:936 5 Senaste lydelse 1997z62

Vid prövningen av bruksvär- det skall lägenheten anses sakna tillfredsställande ventilation om sådan besiktning som skall utfö- ras enligt förordningen (1991: 12 73) om obligatorisk ventilationskontroll inte har ut- förts eller har föranlett anmärk— ningar av betydelse för ventila- tionssystemets funktion och hy- resvärden inte visar att brister- na har avhjälpts.

Vid prövningen enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får i stället be- aktas hyran för lägenheter på annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden.

Vid en prövning enligt första stycket skall även bestämmelserna i 55 b & iakttas.

Om en förhandlingsklausul i ett hyresavtal har slopats och det ingår förhandlingsersättning i hyran enligt 20 å hyresförhandlingslagen (1978z304), har hyresgästen utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena rätt att få hyran sänkt med ett belopp som motsvarar ersättningen.

Om tvisten gäller något annat villkor än hyran, skall villkor som hy- resvärden eller hyresgästen har ställt upp gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till hyresavtalens innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffande förhållanden och omständigheterna i öv- rigt. Hyrestiden skall vara obestämd, om inte bestämd hyrestid av sär— skild anledning är lämpligare.

Om hyresvärden och hyresgästen kommer överens om villkoren för fortsatt uthyrning i en tvist enligt första eller femte stycket, gäller de överenskomna villkoren, oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken, i den män inte annat följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk.

Denna lag träder i lqaft den

2 Allmän bakgrund till utredningens arbete

2.1. Uppläggning av utredningens arbete

Utredningen påbörjade sitt arbete under hösten 1996. I enlighet med sina direktiv överlämnade utredningen den 1 oktober 1996 till inrikes- ministern en belysning av vissa frågor beträffande verksamheten med lämnandet av småhusgarantier.

Materialinsamling

Utredningen har skriftligen och muntligen informerat aktörerna i byg- gandet och förvaltningen, intresseorganisationer, forskningsorgan, fi- nansieringsinstitut samt försäkringsbolag orn utredningsuppdraget. Mottagama av informationen har beretts möjlighet att komma in med material och synpunkter som underlag för utredningens arbete. Genom detta har värdefulla synpunkter och material kommit utredningen till del.

Utredningens nio experter har bidragit med underlagsmaterial och tillfört utredningen synpunkter från skilda verksamhetsfält. Utrednings- kansliet har också intervjuat, aktörer, företag och intresseorganisatio- ner. Kontakter har tagits med tjänstemän vid EU- kommissionen och hos regeringarna i några av medlemsländerna i EU m.fl.

Under våren 1997 har utredningen med vissa angivna frågeställ- ningar som grund till referensgruppsmöten inbjudit aktörer i byggandet och förvaltningen, forskningsorgan samt sammanslutningar som arbetar med olika sätt att säkra kvaliteten på byggområdet.

2.2. Bostads— och lokalbeståndens storlek och sammansättning

Eftersom utredningsuppdraget till stora delar gäller förhållanden befint- lig byggd miljö finns anledning att inledningsvis redovisa bebyggelse- situationen i landet.

Bostadsbeståndet består av ca 1.7 miljoner småhus (med en eller två lägenheter) och ca 130 000 flerbostadshus (med tre eller fler lägenhe- ter). Ungefär hälften av alla småhus har byggts efter år 1960. Ett stort antal stora flerbostadshus byggdes främst inom ramen för det s. k. mil- jonprogrammet på 1960- och l970-talen.

Småhus Flerbostadshus

sooooo - 60000 -

500000 __

400000 __

300000 -

Antal hus Antal hus

-40 41- 61 - 76- 60 75 88

Figur 1. Antal små— och flerbostadshus efter byggår

Det finns sammanlagt cirka 200 000 lokalbyggnader med drygt 140 miljoner uppvärmd area. I fråga om lokaler är de tekniska egenskaper- na hos skolor, daghem, vård- och kontorsbyggnader av särskilt intresse från skade- och inneklimatsynpunkt. Dessa lokaltyper upptar tillsam- mans ca 25% av antalet byggnader och ca 45% av den uppvärmda are- an för samtliga lokalbyggnader.

Skolorna inlduderar grundskolor, gymnasier och högre utbildning, med totalt ca 20 700 byggnader. Ett stort antal skolor i landet byggdes under perioden 1941-60 i samband med grundskolereformen. Det allra största tillskottet, nästan 40% av arean för undervisning, byggdes under perioden 1961—75 .

Skolor Daghem

10000 — 10000 -

0000 - 5000 -

"E 6000 - ';5 6000 _ 8 8 2 0 E I". & 4000 - 5 4000 -

2000 - 2000 __

0 o -40 41- 61— 7e .40 41. 61- 75. 50 75 se 60 75 se Vardbyggnader Kontorsbyggnader

10000 * 10000 -

aooo - 0000 -

'i; 6000 i "E 6000 i 8 8 2 O ,- 3 n : .. ( 4000 - 5 4000 i

2000 _ 2000 -

0 0 40 41— 61— 76- 40 41- 61- 76- 60 75 se 60 75 se

Figur 2. Area för skolor, daghem, vård- och kontorsbyggnader efter byggår

Det finns ca 6 700 daghem av relativt ungt datum. Nästan 90% av arean tillkom under perioden 1961-88.

Vårdbyggnaderna inkluderar sjukhus, vårdcentraler, hälsovård, ål- derdomshem och kriminalvård. Totalt finns ca 12 100 vårdbyggnader. Den dominerande åldersklassen år 1961-75 som upptar ca 40% av den sammanlagda arean.

Åldersstrukturen för de cirka 10 900 kontorsbyggnadema avviker &ån de övriga lokalbyggnadema. Här finns dels en stor grupp äldre byggnader (20% av arean före 1940) bland andra kontoren i städernas centrala delar. De allra flesta kontoren är dock byggda fr.o.m. 1961, och den höga andelen från perioden 1976-88 (39%) återspeglar åttiota- lets speciella satsningar.

Byggnadsbeståndet har genomgått en enastående utveckling både utrymmes- och komfortmässigt under 1900-talet och är i stort i gott skick.

För att behålla byggnadsbeståndets goda skick krävs ett löpande un- derhåll. Inte sällan krävs därutöver extra underhållsåtgärder, t.ex. på grund av sättningar i grunden, vattenläckage, skador från inträngande fukt eller helt enkelt på grund av att faktiska livslängder eller under- hållsperioder för byggnadsdelar är kortare än beräknat.

Andra tekniska problem i bebyggelsen än traditionella underhålls- problem har uppmärksammats sedan en tid tillbaka. Redan på 1970- talet började energiåtgärder att genomföras i stor skala. Något senare började inneklimatproblem i bostäder och lokaler att uppmärksammas inte minst med anledning av ökning av allergier och annan överkäns- lighet.

Förutom underhållsåtgärder behövs således särskilda riktade åtgär- der för att tillgodose särskilda samhällsintressen avseende byggnadsbe- ståndets inneklimat-, energi- och milj öegenskaper.

En självklar utgångspunkt vid alla diskussioner som rör bebyggelsen är en beskrivning av det aktuella problemets storlek och hur problemet fördelar sig på olika kategorier av byggnader.

Byggkvalitetsutredningen har givit institutionen för byggd miljö vid KTH (BMG) i uppdrag att beskriva bostads- och lokalbeståndens tek- nis-ka egenskaper från skadesynpunkt.

Den redovisning av byggnadsbeståndets tekniska egenskaper som KTH utfört baseras på två landsomfattande undersökningar, ELIB- och STIL - undersökningarna. Uppgifterna avser situationen är 1992 för bostäder och år 1991 för lokaler. Omfattningen av ett antal skador och reparationsbehov i byggnads- beståndet är enligt ELIB- och STIL-undersölmingarna sammanfattningsvis följande.

Skada, reparations— eller åtgärdsbehov (Procenttalen avser andel av beståndet i Sverige)

; 1992 Småhus Flerbostadshus

Fuktskada i källare eller på grundplan

Ytterväggar som behover repareras

93 000 hus _- (6%)

44 000 hus ($%)

10 000 hus ($%)

Våtutrymmen med 0.3 milj lägenheter 0.2 milj lägenheter fuktskador (17% ) (12% ) Fönsterarea som 0-2 IWZ 0-1 ka behöver åtgärdas ((1%) (41%) Ej normenlig 1.5 milj lägenheter 0.9 milj lägenheter ventilation (86%) (50%) " Skolor Dag- Vård- Kontors- Alla lokal-

Yttervaggasarea med reparationsbehov

Fönsterarea som behöver bytas Ventilation som behöver åtgärdas enligt förvalta- ren (volymandel) Ventilation med dålig skötsel enligt besiktning (volymandel)

0.7km2 (0.1an 0.1km2 06ka 4.0ka (7%) (41%) (1%) (7043) (4%) 0.2/0,12 (0.1an (0.1an (0.1an 0.7km2 (7%) (41%) (1%) (1%) ($%)

30% S% 21% 16% 12%

42% 13% 7% 11% 19%

I rapporten analyseras i vilka typer av byggnader och i vilka ålders- grupper som skador och reparationsbehov är särskilt vanligt förekom- mande. Bland annat visas att fukt- och mögelskador i våtutrymmen fö- rekommer i lägenheter i alla åldersgrupper i både småhus och flerbo- stadshus. Vidare framgår att de största åtgärdsbehoven bland lokalerna finns i skolorna.

KTH:s redovisning baseras som nyss nämnts på de s.k. ELIB- och STIL-undersökningama av bostads- respektive lokalbestånden (exkl. industri), som torde vara de för närvarande bästa nationella datamateri- alen för beskrivning av bebyggelsens tekniska egenskaper. De båda undersökningama genomfördes på ett samordnat sätt i början av 1990-

talet. Arbetsdelningen mellan de bägge undersölmingarna var att alla befintliga bostadsbyggnader år 1988 där mer än hälften av den upp- värmda arean användes för bostadsändamål, fick tillhöra ELIBs under- sökningsområde. STIL-undersökningen omfattade byggnader och delar av byggnader (egentligen elabonnemang) med lokaler för butiker, kontor, vård, samlingslokaler etc. STIL- undersökningens material har räknats om till att gälla hela byggnader där mer än hälften av uppvärm- da arean är lokaler, för att ge en klar avgränsning gentemot ELIB- undersökningen.

ELIB—studiens huvudsyfte var att beskriva bostadsbeståndets teknis- ka egenskaper, inneklimat och möjligheter att effektivisera energian- vändningen, särskilt elanvändningen. STIL-studiens huvudsyfte var att beskriva lokalbeståndets tekniska egenskaper, installationer och elut- rustning, användning av el och värme, möjligheter att vidta olika ener- gihushållningsåtgärder och att beräkna tekniska och ekonomiska po- tentialer för sådana åtgärder.

Undersökningama genomfördes i form av statistiska urvalsunder- sökningar av slumpmässigt utvalda objekt (1100 bostadshus och 900 lokaler) spridda över hela landet. Data insamlades genom besiktningar och tekniska mätningar i de utvalda byggnaderna, enkäter till de boende respektive till lokalanvändama och genom datauttag från olika befintli- ga register.

I båda undersökningama samlades in data om skadeförekomst, repa- rations- och servicebehov, inneklimat m.m. Vissa resultat som presen- teras här har redovisats tidigare i rapporter från dåvarande statens in- stitut för byggnadsforskning. (Bostadsbeståndets inneklimat. ELIB- rapport nr 7, Norlén och Andersson, 1993, Bostadsbeståndets tekniska egenskaper. ELIB-rapport nr 6, Tolstoy m fl, 1993 och Lokalerna och energihushållningen. Rapport från STIL-studien inom "Uppdrag 2000", Göransson m fl, 1994). I dessa rapporter beskrivs också undersökrring- amas uppläggning och genomförande på ett detalj erat sätt).

De redovisade resultaten i föreliggande sammanställning från KTH är generella och avser landets samlade bostads- och lokalbestånd. Re- sultatens kvalitet påverkas enligt KTH av följ ande faktorer:

1. Resultaten är baserade på ett urval. 1 redovisade antalsuppgifter finns därför slumpmässiga fel. Dessa fel är emellertid relativt små vid de aktuella urvalsstorlekama och under statistisk kontroll, se exempelvis redovisningen i den ovan nämnda rapporten av Norlén och Andersson (1993).

2. Bostads- och lokalbyggnader som uppförts från .och med 1989 ingår inte i undersökningarna. Ej heller ingår industribyggnader. Resultaten

avser således hela bostads- och lokalbeståndet utanför industrisektom med undantag för den bebyggelse som tillkommit under senare år. Där- emot ingår givetvis byggnader som rivits sedan 1992. Vidare beskrivs situationen är 1992 för bostäder och år 1991 för lokaler då fältarbetet i ELIB- respektive STIL-undersökningarna genomfördes.

3. Konsekvenserna av skador och åldrande liksom av reparation och underhåll under perioden 1993-97 har inte analyserats närmare. Inver- kan av dessa faktorer på undersökningsresultaten är sannolikt liten med tanke på att tekniska egenskaper hos bebyggelsen förändras långsamt över tid. (Viss reservation torde dock behöva göras för de förbättringar som rimligen bör ha skett beträffande ventilationen i byggnaderna som resultat av den år 1992 startade obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem).

4. Under åren 1989-95 färdigställdes sammanlagt ca 188 000 lägenheter i flerbostadshus och ca 97 000 lägenheter i småhus enligt bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 1996. Vidare byggdes om cirka 110 000 lä- genheter i flerbostadshus under åren 1993-95. Under samma tidsperiod revs ca 7 000 lägenheter. Dessa antal är relativt små jämfört de ca 3.8 miljoner lägenheter i bostadsbeståndet som undersöktes i ELIB-studien. Vissa centralt belägna lokaler byggs ofta om. Dessa ombyggnader på- verkar användningssätt och elinstallationer, men de berör sällan husens klimatskärm och egenskaper i stort.

5. Vissa typer av skador ingår inte i redovisningen helt enkelt på grund av att de inte studerades och STIL-undersökningarna. I exempelvis STIL- undersökningen specialstuderades inte fukt-, mögel- och rötskador.

6. Skadeuppgifter m.m. insamlades genom okulärbesiktrring av för uppgiften särskilt utbildade tekniska konsulter som besiktningsmän. Dessa samlade in ett stort antal tekniska uppgifter om de utvalda husen inom en begränsad tid. Tidsbrist kan ha medfört att vissa insamlade uppgifter är bristfälligt dokumenterade eller helt enkelt felaktiga. För insamling av vissa uppgifter fick besiktningsmännen dessutom göra mer eller mindre svåra bedömningar, t ex om en upptäckt fuktskada var ofarlig, om den var av det slaget att den behövde åtgärdas omedelbart eller om den behövde åtgärdas inom tre år. Vissa skador är av det slaget att de idealt kräver ingående Skadeutredningar som i vissa fall till och med skulle behöva kompletterats med exempelvis fuktmätningar inne i konstruktionen. Vidare är vissa byggnadsdelar alltid svåra att besiktiga, t.ex. svåråtkomliga vindsbjälklag och snötäckta yttertak. Sammantaget

innebär dessa faktorer och felkällor att vissa skador torde vara under- rapporterade i viss utsträckning.

Vid en samlad bedömning kan föreliggande sammanställning av KTH anses ge en grov bild av skadeförekomster och reparationsbehov i byggnadsbeståndet. Beskrivningen kan möjligen ge en något för positiv bild av byggnadsbeståndets status på grund av att vissa skador inte upptäcktes vid besiktningarna. Det är också svårt att bedöma i vilken utsträckning byggnadsbeståndet förändrats sedan 1992 på grund av bl.a. den obligatoriska ventilationskontrollen, ordinarie underhåll och särskilda underhålls- och reparationsåtgärder. I det följande (avsnitt 2.2 och 2.3 ) redovisas KTH:s sammanställning av resultat från de angivna utredningarna.

2.3. Bostadsbeståndets tekniska utformning och skador

Grundläggning. Valet av grundläggningssätt har förändrats med åren. De flesta äldre småhus är försedda med källare eller har krypgrund. De flesta flerbostadshus har källare. Under senare tid har många småhus och flerbo- stadshus byggts på betongplatta.

Småhus Flerbostadshus 600000 T 60000 T 500000 - 50000 _ 400000 1 40000 1.

In m :! :l .: .: .Källare 3 300000 530000 — gKrypgrund & & .Betongplatta 200000 l 20000 J. 100000 _ 10000 - 0 0 -40 41. 61- 76- -40 41- 61- 76- 60 75 88 60 75 80 200000 % Småhus .: _ .Antal hus :! 100000 med & skador

-40 41- 61- 76- 60 75 88

Figur 3. Grundens konstruktion i bostadsbeståndet (upptill). Antal småhus med fukt-, mögel— eller rötskador i källare och/eller grundplan som behöver åtgärdas omedelbart eller senast inom tre år (nedtill).

Eventuella skador i källaren eller grundplanet noterades för alla utvalda småhus av besiktningmannen och hänfördes till endera av följande katego- rier

0 Ofarlig skada som inte behöver åtgärdas från funktionssynptmkt . Skada som det är osäkert om den behöver åtgärdas . Skada som behöver åtgärdas inom tre år

. Skada som behöver åtgärdas omedelbart

Det finns sammanlagt ca 90 000 småhus (6% av alla småhus) med minst en fukt-, mögel- eller rötskada som behöver åtgärdas omedelbart eller åtminstone inom tre år. Småhusen byggda före 1961 är skade- drabbade i dubbelt så stor utsträckning som senare byggda småhus.

Ytterväggar. Trä och tegel är de vanligaste materialen i fasadbekläd- naden på småhus och äldre flerbostadshus. Puts och tegel är de vanli- gaste materialen bland flerbostadshus byggda 1941 och senare.

Småhus Flerbostadshus

El Tegel mm

. Plåt mm

Antal hus Antal hus

-40 41- 61- 76- 60 76 88

200000 20000 " Småhus % Flerbostadshus : .: .Antal 5 100000 3 10000 hus &! E med å ( skador o 0 .40 41- 51. 75 -40 41- 61- 76- 60 75 88 60 75 88

Figur 4. Fasadbeklädnader i bostadsbeståndet (upptill). Antal små— och fler-bostadshus med skador på fasadbeklädnaden som behöver repareras omedelbart eller inom tre år (nedtill).

De allra flesta bostadshus har intakta fasader eller har endast smärre skador på fasaderna enligt besiktningama. Reparationsbehov föreligger främst för de äldre flerbostadshusen som är byggda 1940 eller tidigare.

Fönster. Den sammanlagda fönsterarean i småhusen är ca 35 miljoner kvadratmeter (karmyttermått). Flerbostadshusen har sammanlagt ca 21 miljoner kvadratmeter fönsterarea. De flesta bostadshus har 2- glasfönster. 3-g1asfönster, 2-g1asfönster med s k energiglas och t o m 4- glasfönster förekommer emellertid i betydande utsträckning. Nästan alla flerbostadshus byggda efter 1975 är försedda med 3- eller 4- glasfönster.

Fönstren är på det hela taget i gott skick. Målningsbehov och ensta- ka rötskador på båge och karm föreligger för sammanlagt 4 miljoner kvadratmeter fönsterarea (8% av totalarean). Omfattande rötskador finns för endast 0.3 miljoner kvadratmeter fönsterarea (0.05%).

Småhus Flerbostadshus

12- 12

10- 10

81 8 "e "5 _. ru '” 6 .a 6 5— 5 s

4_ 4

2_ 2

0 0

40 41- 61- 76- 40 46.1- 6715- 78?- 50 75 88 4 4 . nngs-e % S ål " Flerbostadshus noveller .. E rötskador 2 2 5 på båge 2. : och/eller 5 % karm E 0 40 41- 61- 70 40 41- 61- 76-

60 75 88 60 75 88

Figur 5. Fönstertyper i bostadsbeståndet (upptill) och fönstrens skick

Yttertak. Betong och tegel är de vanligast förekommande materialen i takbeläggningama Bland äldre småhus är tegel det vanligaste takrnate- rialet. Betong är vanligt takmaterial i senare byggda småhus. Takpapp är takmaterial i många flerbostadshus som byggdes under det s.k. mil- jonprogrammet på 1960- och 1970-talen.

De flesta eller cirka 98% av yttertaken är intakta eller har mindre skador som lätt kan åtgärdas av fastighetsskötaren eller husägaren. Större och mer omfattande skador på takbeläggningen som kräver in- sats av entreprenör eller omedelbara åtgärder av hela taket finns främst bland äldre små- och flerbostadshusen.

Småhus Flerbostadshus 600000 500000 400000 m I!) 2 300000 2 I; % ( ( 200000 100000 0 40 41- 61- 76- 40 41- 61- 76- 60 75 se 60 75 88 200000 20000 u. Småhus g Flerbostadshus : .: 5 100000 510000 .Am, lå : hus med ( ( skador 0 o 40 41- 61- 75- 40 41. 61- 76- 60 75 88 60 75 88

Figur 6. Material i takbeläggningen i bostadsbeståndet (upptill). Antal

små- och flerbostadshus med större skador på takbeläggningen (nedtill).

Vind och innertak. I endast var 30:e bostadshus upptäckte besikt- ningsmännen en större fukt-, mögel eller rötskada på vinden eller in- nertaket. Den största skadefrekvensen finns bland äldre flerbostadshus byggda före 1961.

Småhus Flerbostadshus . EJ besiktigat 600000 60000 (ej åtkomligt) [ [ Dlntakt 500000 50000 .Smårre skada 400000 - 40000 _ .Skada som 3 % gehöver l årdas % 300000 - 530000 _ g = I: '( ( 200000 i 20000 )( 100000 J. 10000 + 0 0 40 41- 61— 76- 40 41- 61- 76- 60 75 88 60 75 88

Figur 7. Fukt-, mögel eller rötskador på vind eller innertak i bostadsbe— ståndet som behöver åtgärdas

Lägenheter. Fukt-, mögel- eller rötangrepp i våtutrymmet är den mest frekvent förekommande skadan av alla studerade skador. De finns i var sjunde lägenhet och förekommer i alla åldersklasser. Skadorna syns i form av mögelpåväxt på väggen, flagnande färg, buktande väggmateri- al eller märken efter fukt som kommit in i skarvar.

Vissa fuktskador är skäligen harmlösa och borde relativt lätt kunna åtgärdas av småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren. Därutöver finns givetvis mer allvarliga skador som beror på vattenläckage, fuktinträng- ning och djupgående mögelangrepp som kräver omfattande repara- tionsarbeten och som annars kan orsaka kostsamma följ dskador.

Fuktskador förekommer mycket sparsamt eller i endast ca 1% av fallen i andra utrymmen i lägenheten än våtutrymmena.

Fuktskador i lägenheter Småhus Flerbostadshus 900000 900000 _ Dlntakta 800000 800000 — .Fuktskadade 700000 700000 _ 500000 600000 _ .. .. s % % 500000 % 500000 _ 0 0 en 3 % 400000 : 400000 _ 8 3 = 2 ( 300000 300000 _ 200000 200000 T 100000 100000 0 0 40 41- 61- 76- 40 41- 61- 76- 00 75 08 60 75 se

Figur 8. F ukt—, mögel- och rötskador i lägenheter i bostadsbeståndet

I flerbostadshusen har drygt 11 procent skador och fel i våtutrymmena och motsvarande uppgift beträffande småhus är nästan 16 procent. En förklaring till detta kan ligga i att duschning i allt större utsträckning ersatt bad och att våtutrymmena inte är anpassade till detta förhållande. Problemen är av varierande svårighetsgrad allt ifrån enkla till allvarliga och kostsamma. Anmärkningsvärt är dock att problemen ligger på en fortsatt hög nivå i de hus som är byggda efter 1975.

Var femte lägenhet har kondens på fönster i sovrum, vardagsrum etc.; häri ingår inte kortvarig kondens på fönster i badrum och kök. Detta styrker den låga graden av ventilationseffektivitet som framgår i ELlB-undersölmingen.

Husens insidor. Gips- och spånskivor förekommer i en betydande om- fattning som material i innerväggar. Den från hälsosynpunkt betänldiga blåbetongen (alun-skifferbaserad lättbetong) finns i betydande omfatt- ning i både små- och flerbostadshus i åldersklasserna 1941-60 och 1961-75 (se figur ll).

%

——1

Antal hus —4——

%%

100000-

40 41- 61- 76- 60 75 88

Antal hus

Flerbostadshus 60000 T 50000 _

.Betydande förekomst av gipsskivor

40000 _ 30000 - 20000 _ 10000 _

-40 41- 61- 76- 60 75 88

Figur 9. Gipsskivor i huskonstruktianens insidor i bostadsbeståndet

Småhus

600000 _

Antal hus

40 41- 61- 76- 60 75 58

Flerbostadhus 60000

50000

. Betydande förekomst av spånskivor

40000

30000

Antal hus

20000

10000

-40 41- 61- 76- 60 75 88

Figur 10. Spånskivor i huskonstruktianens insidor i bostadsbeståndet

Småhus Flerbosadshs

%

Antal hus %

5

1 00000

0

40 41- 61- 76- 60 75 88

Figur 11. Blåbetong i huskonstruktionens insidor i bostadsbeståndet

Uppvärmningssätt. De flesta småhus har eget uppvärmningsystem, i form av antingen en oljepanna eller en kombinationspanna för växelvis uppvärmning med olja, el och/eller ved. Värmepumpar förekommer också i stor utsträclming.

Småhus Flerbostadshus

60000 .Direktverkande

elvärme

|] Fjärrvärme. 50000 T kvartersoentml

. Panna, värmepump

;— 8 0 0 l

Antal hus 8 O 8 |

åå"? % %

N O O O C |

10000 #

40 41- 61- 76- -40 41- 61- 76- 60 75 88 60 75 86

Figur 12. Huvudsakliga uppvärmningssätt i bostadsbeståndet

De äldre elvärrnda småhusen hade tidigare oljepanna. I senare byggda småhus används egen panna eller direktverkande elvärme i ungefär lika stor utsträckning. En mindre del av småhusbeståndet har fjärrvärme. Bland flerbostadshusen dominerar fjärrvärme. Andelen flerbostadshus med oljepanna(or) har minskat med tiden. Relativt få flerbostadshus byggda efter 1960 har egna uppvärmningssystem.

Ventilation. De flesta äldre småhus och flerbostadshus har självdrags- ventilation. Småhus som byggts 1976 eller senare är mekaniskt ventile- rade och skiljer sig därmed markant nån de äldre småhusen. Täthetsbe- stämmelserna i byggnormen 1975 medför i praktiken denna ventila- tionslösning för att minimikraven på ventilationen skall vara uppfyllda. Ett stort antal småhus byggda efter 1975 har mekanisk till- och frånluft- sventilation med eller utan värmeåtervinning.

De flesta mekaniskt ventilerade flerbostadshus byggda 1940 eller ti- digare var förut sj älvdragsventilerade men har sedan byggts om. Meka- nisk ventilation introducerades i stor skala redan på 1960-talet. Från och med 1975 ställdes krav i byggnormen att flerbostadshus skall vara försedda med mekanisk ventilation.

Småhus Flerbostadshus

600000 60000 —

500000 _ . Mekanisk till- 50000 och frånluft [:| Mekanlsk

frånluft 400000 40000 T

30000 ]-

. Självdrag

300000

Antal hus Anlal hus

N o o o o |

200000

100000 10000

0 0 40 41. 61- 75 40 41- 61— 70- 60 75 se 60 75 se

Figur 13. Ventilationssystem i bostadsbeståndet

Uppmätt inneklimat. För att uppnå acceptabla värden på fukt, radon och andra föroreningar krävs en fungerande ventilation. Innetemperatu— ren spelar också en viktig roll i sammanhanget eftersom den inverkar på luftens relativa fuktighet, på hastigheten i avgasningen av förore-

ningar från material och på upplevelsen av det fysikaliska inneklimatet. Figuren i det följande (överföringsfel-figuren syns ej här) visar skattade fördelningar för ventilation, innetemperatur, luftfuktighet och radong— ashalt.

Följande slutsatser drogs från ELIB-studien:

. Ventilationen i fyra av fem småhus och i ungefär hälften av flerbo- stadshusen uppfyller inte ventilationsnorrnen (0,35 liter per sekund och kvadratmeter). Ventilationen är lägst i sjävdragsventilerade hus. Husen byggs numera sannolikt tätare än tidigare, men i gengäld har allt fler bostäder försetts med mekanisk ventilation. . Innetemperaturen i bostadsbeståndet ligger i genomsnitt på 20,9 i småhusen och på 22,2 i flerbostadshusen. Den genomsnittliga inne- temperaturen har stigit med ca 0,5 i både små- och flerbostadshusen under den senaste lO-årsperioden. . Luftfuktighet. En tredjedel av alla lägenheter i flerbostadshus har ganska låg luftfuktighet (relativa luftfuktigheten mindre än 30%). I vart femte småhus är luftfuktigheten under vintersäsongen dock över 45%, vilket anses öka risken för förekomst av allergiframkal- lande kvalster. 0 Radongas. Radongashalten är högre än gränsvärdet för sanitär olä- genhet (400 Bequerel per kubikmeter luft) i 70-120 000 småhus och 20 000-80 000 lägenheter i flerbostadshus. Radongashalten är högre än gränsvärdet vid nybyggnad (140 Bequerel per kubikmeter luft) i tre gånger så stor utsträckning. Höga radonhalter uppmättes i större utsträckning i hus byggda med blåbetong, i hus med självdragsven- tilation (som i allmänhet har låg ventilation) i källarförsedda små- hus, i lägenheter på bottenplan i flerbostadshus samt i hus som lig- ger i mellersta Sverige.

O' 0.5 16 18 20 22 24 26 Ventilation: liter/sek,m2 lnnetemp: Grader Celsius 40 60 0 ' 2 6 8 % Relativ luftfuktighet Radonhalt. log(Bq/m3)

Figur 14. Skattade fördelningar i bostadsbeståndet för uppmätt innek-

limat i småhus (heldragen kurva) och flerbostadshus (streckad kurva)

Upplevt inneklimat. Det upplevda inneklimatet visar en annorlunda bild av bostadsbeståndet än det uppmätta inneklimatet enligt ELIB- undersöknirrgen. Trots betydande inneklimatbrister har de som bor i småhus få klagomål på inneklimatet. Nya och stora flerbostadshus upp- visar de högsta &ekvenserna av klagomål på inneklimatet. Klagomålen på inneklimatet i flerbostadshusen gäller framförallt torr luft, drag, in- stängd "dålig" luft, buller samt damm och smuts.

Besvär av inneldin'atet

&_ l&nåhus DFlerbostadshus

15%-

10%—

E%-

0% 1 l : &

Dag Hög Varierande Låg lretåigl Torrlult (hängig Statisk Andras Edler Curman terrpaatrrtenpealutenperatu lutt likt electridtettobdsök struts

Figur 15. Besvärsfrekvenser i bostadsbeståndet

2.4 Lokalbeståndets tekniska utformning och skador Ägoförhållanden. Skolor och daghem ägs nästan uteslutande av kom-

munerna och Vårdlokalerna av landstingen. Kontoren har främst olika statliga myndigheter och privata företag som ägare.

Totalt

.Allm. host. föreningar . Privata

El Kommuner

Miljoner mz _. 0! l

. Landsting

. Staten

Skolor Vård Dag- Kontu hem lokaler

Figur 16. Ägarkategorier i lokalbeståndet

Ytterväggar. Beständiga väggmaterial som framförallt tegel och (i mindre grad) betong dominerar lokalhusens fasader. Daghemmen har större andel träfasader än andra lokaltyper. Besiktningsmännen har gjort en egen bedörrming av om fasaden behöver repareras omedelbart (inom 1 år) eller på sikt (inom 5 år). Omedelbara reparationsbehov har mycket sällan noterats, men reparation inom 5 år bedöms nödvändig för drygt 4% av alla lokalers ytterväggar. Andelen är högre för skolor och kontor (ca 7%) och lägre för daghem och vårdbyggnader. Besikt- ningsmännens bedömning av reparationsbehov stämmer i de flesta fall mycket väl överens med vad fastighetsförvaltama i en intervju i sam- band med besiktningen själva angivit om sina planer på fasadåtgärder.

Ytterväggsarea Totalt

_ Trä . Puts El Tegel. betong . Plåt m.m.

Miljoner rnz

Skolor Vård Dag- Kontor Alla hem lokaler

Skador på yttervägg

.Reparations behov inom 5 år

Miljoner n1l

Skolor Vård Dag- Kontor hem

Figur 17. Fasadmaterial och reparationsbehov ilokalbeståndet

Fönster. Den sammanlagda fönsterarean i lokalhusen är ca 15 miljoner (karmyttermått). Därav är ca 30% 3-glasfönster eller 2-glasfönster med energiglas. Andelen är ännu högre i daghem och kontor. Behovet att byta fönster inom 1 eller 5 år har bedömts av besiktningsmännen, och liksom för ytterväggar stämmer bedömningen för det mesta bra med fastighetsförvaltamas egna planer. Totalt för alla lokaler bör knappt S% bytas inom 5 år. För skolor behöver 7% bytas, men för dag- hem, vård och kontor är bytesbehovet mycket litet.

Fönsterarea Totalt

2.5 -

N _, g 3-glas. 2- glas med energiglas

Miljoner mz .- 01 1

. 1- och 2-glas

_- l

9 ur i

O

Skolor Vård Dag— Kontor Alla hem lokaler 1 _ Fönsterskador E . Behov av 530 5 byte inom : - 5 år % %

O

Skolor Vård Dag- Kontor hem

Figur 18. Fönstertyper (upptill) och bytesbehov (nedtill) i lokalbeståndet

Uppvärmningssätt. Fjärrvärmen svarar för nästan 50% av lokalytor- nas uppvärmning, och direktelen för 15%. För skolor, daghem, vårdlo- kaler och kontor är fjärrvärmen ännu mer dominerande, särskilt för kontoren. Direktverkande elvärme är speciellt vanligt för daghem (28%), men utgör mycket liten andel i skolor och vårdlokaler. Man skall dock observera att klassningen här är gjord efter husets huvud- sakliga värmesystem. Direktel finns i de flesta byggnader som komp- letterande värme för speciella utrymmen och ändamål.

Varm esystem Totalt

_. 160

. Direktverkande elvärme

gFjårrvarme

Miljoner mi

. Egen panna. värmepump

Skolor Vård Dag- Kontor Alla hem lokaler

Figur 19. Huvudsakliga uppvärmningssätt i lokalbeståndet

Ventilation. Den mekaniska ventilationen med från- och tilluft är som väntat helt dominerande i lokalerna. Av figur 20 i det följande framgår att ca 85% av volymen i skolor, daghem och vårdlokaler har mekanisk från- och tilluft, och det är en större andel än för alla lokalerna sam— mantaget. Kontoren har lägre andel från- och tilluft (ca 65%), och är i större omfattning försedda med självdragsventilation än skolor, daghem och vård. Skillnaderna beror i hög grad av åldersfördelningen. Många kontor finns i äldre hus som har självdrags- eller frånluftsventilation.

Ventilationsaggregaten är i genomsnitt knappt 15 år gamla i hela 10- kalbeståndet. Fördelningen på åldrar är ganska jämn. Bland de olika lokaltypema har skolor och värd det äldsta beståndet av ventilationsag- gregat. Daghemmen har modernare aggregat; över hälften är yngre än 10 år.

Besiktningsmännen har bedömt om ventilationsaggregaten behöver bytas ut. Det kan noteras att dessa bedömningar gjordes utifrån situa- tionen före den obligatoriska ventilationskontrollen. Vårdbyggnadema visade sig ha största utbytesbehovet, omedelbart eller på några års sikt (ca 15% behöver byte). Fastighetsförvaltarna har fått besvara om det behövs några åtgärder i ventilationssystemet (aggregatbyte eller något annat). På grund av denna mer allmänt hållna frågeformulering erhölls med största sannolikhet en större andel ja-svar än som svarar mot det faktiska behovet. Cirka 30% av skolorna behöver ventilationsåtgärder ansåg deras förvaltare. För vård är siffran 20% och för kontor 16%. Dessa kategorier av lokaler är i större behov av åtgärder än genom- snittslokalen, där motsvarande uppgift är 12%.

Typ av ventilationssystem

Skolor Daghem 35 _ 35 .. 30 - 30 T 25 25 T ] "E 20 _ "520 b b .å å % 15 _ 515 _ 10 - 10 _l. 5 - 5 - 0 0 40 41- 61- 76- 40 41- 61- 76- 60 74 88 60 74 88 Vårdbyggnader Kontorsbyggnader 35 - 35 T 30 i 30 -

N U' 1 N Ul

—-1

N 0 +

m: N 0 l

Miljoner m' ;

Miljoner

_.

.. O 1

_. .. O Ul -+————1

Ul l U| |

40 41- 61 - 76- 40 41- 61- 76— 60 74 88 60 74 88

Alla lokaler

250 200 .fMåeklanlsk tIIl- och " r n utt 2150 gMekanisk frånluft : 0 2100 S'älvdra 2 I I 9 50 0 40 41-60 61-74 76-88 Figur 20. Ventilationssystem i lokalbeståndet

80 - 500 450 400

350

llllllllllii 300

ner rn! 8 l

250

Mlljo

200

150

100

50

Skolor Vård Dag- Kontor Alla hem lokaler

Figur 21. Ventilationsaggregatens åldrar i lokalbeståndet

Besiktningsmännen ägnade stor del av sitt arbete åt ventilationen. De fick bland annat göra en sammanfattande bedömning av ventila- tionsanläggningens status vad gäller underhåll och skötsel. Betyg sattes efter en 5-gradig skala (5=bäst), där varje betygssteg var noggrant defi- nierat vad gäller bl.a. fastighetsskötarens kompetens, förekomst och användning av driftsinstruktioner, styr- och reglerfrmktioner, balans i flöden, rengöring och filterbyten.

50 - . Betyg 1 50 = sämst » - . Betyg 2 E .. %40 _ Cl Betyg 3 % uBetyg 4 30 - . Betyg 5 = bast

ro o i

_. o I

O

Skolor Vård Dag- Kontor Alla hem lokaler

Figur. 22 . Betygssättning av drift och underhåll av ventilationssystemen i lokalbeståndet

Skolorna fick de sämsta betygen. För 42% gavs betyg 1 och 2, alltså misskötta och smutsiga anläggningar med obalans i luftflödena. Dag- hemmen hade bara 13% misskötta anläggningar, och en hög andel med de bästa betygen. Sammantaget över alla lokaltyper är ca 20% miss- skötta enligt denna betygsättning. Vårdlokalema är på det hela taget något sämre än genomsnittet, och kontoren något bättre.

Vid besiktningen- noterades också hur ofta man byter luftfilter och gör service och rengöring av aggregaten enligt samtal med driftsperso- nalen. Dessa uppgifter ger en ljusare bild av skötseln än vad t.ex. upp- följningar av ventilationskontrollen visar, och kan möjligen ifrågasät— tas. Skillnaderna mellan lokaltyperna kan dock ändå stämma; här åter- kommer mönstret att skolorna är sämre än genomsnittet medan dag- hemmen är bättre.

Vid besiktningen intervjuades också skyddsombuden om irmekli- matet. De fick bedöma inneklimatet och klassa det som "Mycket bra", "Bra", "Mindre bra" eller "Dåligt". De fick också rapportera om fre- kvensen av klagomål på dålig luft, obehaglig lukt, drag med mera, och huruvida brukarna klagade på huvudvärk, trötthet etc., som man tror hänger samman med inneklimatet.

Skyddsombudens sammanfattande bedömning utföll sämst för sko- lorna, där drygt 50% bedömdes ha "Mindre bra" eller "Dåligt" irmekli- mat. Vårdlokalema hade bara ca 25% med så dåliga omdömen. De många deluppgifterna om vad brukarna klagar på är svåra att samla i en sifferrnässigt rättvisande redovisning. En grövre sammanfattning pekar

ändå tydligt mot en välkänd bild: Skolorna har tydligt fler problem än lokaler i genomsnitt och daghemmen har färre. Även vårdlokalemas brukare framför många klagomål på inneklimatet, medan motsvarande uppgifter från kontoren är mer lika genomsnittet för alla lokaler i lan- det.

2.5. Undersökningar av byggnaders tekniska utformning - fallstudier

Av redovisningen &ån KTH framgår inte i vilken fas av byggnadernas tillblivelse och förvaltning som felen uppstått och skador inträffat, vil- ket skulle vara av stort intresse för byggkvalitetsutredningen. I det följande redovisas exempel på andra utredningar som belyser fel och skador i byggnader. Av exemplen &amgår mer eller mindre tydligt när felen begåtts.

1 Uppföljning av egenskaper hos P-märkta småhus. Statens prov- nings- och forskningsinstitut AB, SP har följt upp egenskaper hos P- märkta småhus efter 3-4 år (Ingemar Nilsson, Mats Tomevall, Egenskaper hos P-märkta småhus efter 3-4 år, SP AR 1995:l9). SP har undersökt 23 P-märkta småhus uppförda åren 1990 och 1991 av skilda småhustillverkare. Husen har undersökts tidigare av SP ge- nom mätningar strax efter färdigställandet. Under april - juni 1994 genomfördes av SP ånyo undersökningar av lq'ypgrunder, vindsut- rymmen, fasad, våtrum och av ventilation. Målsättningen med pro- jektet har varit att utveckla systemet för kvalitetssäkring av P- märkta hus med avseende på väsentliga flmktioner och beständighet samt att utveckla P- märkningssystemet. Här återges resultaten av undersökningen mycket kortfattat. Krypgrund: mögelpåväxt på blindbotten och syll finns i större omfattning ca tre år efter att husen färdigställts än i samband med uppförandet dvs. mögelpåväxten börjar tämligen omgående efter färdigställandet. I en uteluftventilerad krypgrund är generellt den relativa fuktigheten under vissa tider på året så hög att mögelpåväxt sker. Detta gäller även om grunden är väl utförd och ventilerad en- ligt de krav som finns. SP har under många år i olika sammanhang påpekat att krypgrunder är en riskkonstruktion. Isolering av inkommande vattenledningar: I sex hus hade isole- ringen "satt sig " så att vattenledningen var oisolerad närmast bjälk- lageti kryputrummet. Isoleringen bör förankras bättre för att minska risken att ledningarna fryser.

Kryssfanér på fasader och liggande brädor i fönsterspeglar: I liggande brädor i fönsterspeglar i burspråk var fuktkvoten mycket hög (mer än 0,28 kg/kg). Risk för framtida skador föreligger. Lim- skikt i lcryssfanér hade släppt och var missfärgat (knutbrädor) i flera hus. Även här finns risk för framtida skador.

Värmeisolering av vindsbjälklag: I sex av elva hus som isolerats med lösull fanns mössgångar i stor omfattning. Isoleringen har där- med minskat i omfattning och ger sämre värmemotstånd och mössen kan åstadkorruna skador på saker som förvaras på vinden. Mössen kommer troligen upp på vinden via luftspalten bakom fasaden, vil- ket skulle kunna hindras med nät.

Läckage i yttertak: Totalt noterades 14 läckage i yttertaket, varav 8 vid genomföringar för skorstenar, avluftare eller kanal för köks- fläkt, två läckage nock, två vid valmning och ränndal, ett vid spikhål i underlagstak och ett i själva underlagstaket. Förbättringar bör vid- tas vid genomföringar för att undvika att takläckage efter så kort tid

Våtrum: Anmärkningama här gäller främst otäta och missfärgade svetsfogar och väggmattans anslutning mot golvmattan, som var otät och missfärgad. SP noterar att det inte är acceptabelt med dessa brister så kort tid efter färdigställandet. Några Våtrum hade redan reparerats och andra var i behov av åtgärder. Branschorganisatio- nema bör samråda beträffande förbättringar.

Brister som inte åtgärdats: Ett flertal brister som noterats vid SP:s första undersökning i samband med färdigställandet hade inte åtgärdats av husföretagen. Rutinerna för den övervakande kontrol- len bör ses över av berörda parter.

Drift- och skötselinstruktioner: Förbättringar måste vidtas så att husägarna får tydliga och lättlästa drift- och skötselinstruktioner som klargör vad som behöver kontrolleras och hur ofta samt tecken på skada/nedsatt funktion och vad som då kan göras. Exempel på detta gäller lcryputrymme och vindsbjälklag, målning och underhåll av fasad samt underhåll av ventilationssystem.

2 Undersökning av om luftomsättning och lufttäthet m.m. ändras över tiden. SP har bl.a. mätt luftomsättning och lufttäthet direkt efter upp- förandet i 44 småhus. Husen är byggda under åren 1982 till 1989. Under februari och mars år 1992 undersökte SP om luftomsättning- en och lufttätheten förändrats från ursprungliga värden, vilka total- halter av flyktiga organiska ämnen (TVOC) som förekommer i rinn- sluften och hur de boende upplever sin bostadsmiljö vad gäller luft- kvalitet, termisk komfort m.m. Resultaten redovisas i SP Rapport 1993: 18, Luftkvalitet och ventilation i täta småhus, I. Nilsson, L Ro-

sell, E. Thorstensen). Mätningarna visar att luftomsättningen i ge— nomsnitt har reducerats med 25 procent från det att husen var nya. 27 hus har ändå en luftomsättning som uppfyller den byggnorm som gällde vid tidpunkten då dessa hus uppfördes dvs. 0,5 omsättningar per timme enligt SBN 80. 10 hus ligger strax under kraven med 0,4- 0,5 oms/h och de återstående 7 husen har en luftomsättning under 0,3 oms/h. Orsaken till reduceringen har inte klarlagts helt i under- sökningen. I två av husen som undersöktes noggrannare hittades ett elektriskt fel i regleringen av frånluftsfläkten, vilket förklarar minskningen av luftflödet i dessa två hus. I undersökningen diskute- ras följande som tänkbara orsaker, igensättning av filter i frånlufts- kanaler, bristfälliga lager och fibrer på fläktvingarna, damm och fib- rer i frånluftskanaler samt igensatta insektsnät.

Husens lufttäthet har i de flesta fall inte förändrats. Undantaget var några hus där husägaren i efterhand inrett vinden och några hus där braskamin installerats. I dessa hus har man inte lyckats få kli- matskärmen lufttät efter ingreppen. Detta visar på behov av bättre drift- och skötselinstruktioner för huset, med råd om hur kli- matskärmens lufttäthet skall bibehållas.

Inga samband mellan TVOC-halter och luftomsättning kar kun- nat påvisas. Inget i undersökningen har visat att luftomsättningen i bostäder generellt skulle behöva vara högre än 0,5 oms/h. Enligt en enkät (Örebromodellen) till de boende upplevs luftkvaliteten, med mycket få undantag, vara bra.

3 Effekter av åtgärder i mögelskadade hus. I en rapport (SP 1987z3l, Arne Elmroth, Ingemar Samuelson) Effekter av åtgärder i mö- gelskadade hus har avsikten varit att öka kunskaperna om vad som orsakar mögel- och luktproblem i främst gruppbyggda småhus. Ut- gångspunkten har varit 146 småhus med luktproblem i ett bostads- område i Uddevalla. Husen uppfördes på l970—talet med platta på mark med överliggande isolering. Undergrund är berg, sprängstens- fyllning eller lera. Enligt utförd enkät till de boende har vidtagna re— parationsåtgärder medfört att luktproblemen i de allra flesta hus har försvunnit. Någon entydig bild av skadeorsakema kan inte anges enligt rapporten. Att golvkonstruktionen med uppreglat golv ovanpå en kall betongplatta är olämplig och bör undvikas fastslås dock. Golvkonstruktion mer i detalj är följande, på betongplattoma ligger träreglar spikade eller skjutna fast i spikbrädor eller pallningar på betongen. Mellan reglama finns värrneisolering av mineralull. På träreglarna har undergolv av spånskiva limmats och spikats fast. På undergolvet ligger golbeläggningama av plastmattor, lamellparkett

eller liknandeRunt ytterväggar och bärande mellanväggar finns ventilerande sockellister.

4 Fuktsäkerhet hos några typer av byggnadskonstruktioner redovisas i SP-Rapport l996:34 (Eva Sikander) i form av fältmätrringar för att utvärdera fuktsäkerheten hos några hus som anges vara byggda "ekologiskt", "miljöanpassat", "kretsloppsanpassat" eller "med hän- syn till miljön". Projektet påbörjades hösten 1995. Konstruktionema i de fem valda husen är byggda utan plastfolie i väggar och tak samt med cellulosaisolering eller med lättbetong. Konstruktionen får an- ses vara okonventionell. Fyra hus är försedda med förstärkt själv- dragsventilation och ett med mekanisk frånlufrsventilation. Resul- taten från under-sökningama av husen ger en viss uppfattning om fuktsäkerheten i husen men ger inga underlag till generaliseringar då endast fem hus har undersökts. Resultaten visar emellertid att fyra av fem undersökta hus har firktrelaterade problem. Två av fem hus skador av synlig mögeltillväxt i vindskonstruktioner och två har fuktskador orsakade av konvektion - kondens på mindre ytor på un- derlagstak. (Fuktkonvektion innebär att vattenånga transporteras med en luftström. Luftströmmen genom de konstruktionsdelar som omsluter en byggnad beror på förekomst av otätheter och på tryck- differensen över konstruktionsdelen. Tryckdifferensen orsakas av vind, temperaturskillnader mellen ute och inne samt av ventilations- systemet. Fuktsäkerheten minskar i ett otätt hus. Dålig lufttäthet kombinerad med ett invändigt övertryck i huset och ett mkttillskott i inneluften innebär att luft strömmar ut genom konstruktionen och för med fuktig inneluf't till konstruktionens kalla delar. Detta kan då leda till att kondens uppstår.) Detta tyder på brister i fuktsäkerheten i dessa fyra hus vad gäller vinds- och takkonstruktionema. Det femte undersökta huset har inga skador av denna typ. De konstate- rade skadoma bedöms inte vara att hänföra till det valda isolerings- materialet utan hade sannolikt funnits i konstruktionerna även om annat malerial hade valts. Ventilationens inverkan på fuktsäkerheten i husen har inte studerats i detalj. Luftomsättningen var hög i alla hus under den kalla perioden. I ett sj älvdragsventilerat hus är risken för invändigt övertryck vid taknivå större än för ett mekaniskt från- luftventilerat hus. Detta förhållande medför att risken för konvek-' tionsskador ökar i hus med självdrag. Den enda vind som var helt utan skador återfanns i huset med mekanisk frånluftventilation. Un- derlaget är dock för litet för långtgående slutsatser. Slutsatsen från projektet är att fuktdimensionering måste göras för de undersökta konstruktionerna, liksom för alla konstruktioner, och i enlighet med dagens kunskap. Detta inkluderar självfallet ock-

så de s.k. ekologiska konstruktionema. Material för ekologiskt byg-

gande fungerar utmärkt om de används på ett rätt sätt och som del i ett system. För att nå god fuktsäkerhet bör hänsyn, enligt undersök—

ningen, tas till följande:

. Systemsyn måste finnas så att konstruktioner, material och ven- tilation samverkar till fuktsäkra konstruktioner. . Fuktberäkningar bör göras så att byggnadens funktion med hän- syn till fuktdiffusion kan förutses. . Arbetsutförandet måste ske noggrant för att t.ex. uppnå lufttäthet. Planeringen/projekteringen för detta måste tas på allvar. . Materialhantering före och under byggskedet måste ske på ett sådant sätt så att fukt och föroreningar undviks. . Konstruktionerna måste utformas så att byggfukten kan torka ut utan att ge byggskador. . Erfarenheter från tidigare byggande måste tas tillvara

5 Sundbo - Ett allergianpassatflerbostadhus i Göteborg — utvärdering av innemiljön (Åke Blomsterberg, Thomas Carlsson). På initiativ av BFR, som också svarat för finansieringen, har SP utfört en teknisk utvärdering av ett allergianpassat flerbostadshus i Göteborg. Riks- byggen i Göteborg har låtit uppföra ett flerbostadhus med 27 lägen— heter i östra Göteborg avsett främst för familj er med astma och/eller luftvägsallergier. Inflyttning skedde i mars 1993. Förevarande ut- värdering av SP omfattar projekterings—, bygg-, idrifttagnings- och boendeskedena och genomfördes under åren 1990 till 1996. I för- studien till byggprojektet uppställdes en rad telmiska krav på bygg- naden - en kravspecifikation utformade som mätbara fimktionskrav - bl.a. krav på husets täthet, ventilation, termisk komfort, luftkvali— tet, ljus och ljud. För att åstadkomma allergianpassning genomför— des en rad åtgärder bl.a. ställdes under byggprocessen krav på utök- ad byggplatskontroll och kontroll av uttorkning av fukt i betong in- nan mattpåläggning. Byggherrens och entreprenörernas kvalitets- säkring under projektering och byggande har varit av traditionellt slag vid bostadsbyggande, dock har kvalitetssäkringen beträffande fukt förbättrats. Under byggskedet medgavs i princip inga avvikel- ser från byggnads- och WS-beskrivningen.

Fuktmätningar gjordes på alla plan för att följa upp uttorkningen av betongbjälklagen. Jämförelser gjordes med ett angivet "gränsvärde " på 85 procent relativ fuktighet (RF) före mattpålägg- ning. Uttorkningen av bjälklagen bedöms i stort sett ha följt det för- väntade förloppet och målet beträffande låg RF bedöms ha uppnåtts i stor utsträckning före mattläggningen. Vissa brister fanns dock i regnskyddet undet byggtiden. I undersökningen betonas vikten av

en noggrann planering av att olika arbetsmoment samordnas. I Sundbo uppfylldes enligt mätningarna alla uppställda krav utom partikelhalt enligt kravspecifikationen. En enkät till de boende visar att inte alla boende är nöjda på alla punkter för vilka funktionskrav uppställts och trots att kraven inå'iats t.ex. beträffande luftrörelser, ljud och temperatur.

En checklista redovisas för kvalitetssäkring av allergianpassade bostäder.

Under projekteringsskedet: Strategiska ritningar granskas utifrån kravspecifikationema. Byggherren utarbetar en plan för hur drift och underhåll ska ske. De färdiga anbudshandlingama skall ange följande.

a) De ambitioner som finns i projektet beträffande hög luftkvalitet och allergianpassning skall redovisas. Ett kvalitetssäkringssys- tem och en kvalitetsplan för hur byggandet skall genomföras skall redovisas. Den kvalitetsplan som anbudsgivaren lämnar skall bl.a. * visa hur angiven tidplan tar hänsyn till t.ex. ev. extra uttork- ningstider som kan behövas på grund av arbetsutförandet * ange metoder för att hålla kritiska byggnadsdelar skyddade från nedfuktning * redovisa rutiner för mottagning och uppläggning/övertäckning av byggnadsmaterial, hantering av fibermaterial etc. * redovisa rutiner för kontroll av att föreslqivna byggnadsmaterial används och för att information når fram till projektledare om ut- byte av något skäl önskas * beskriva städrutiner för byggarbetsplatsen

b) Metod för mätning av fukt i betongbj älklag, samt vilken maximal fukthalt i bjälklaget som tillåts innan golvläggningen skall anges. 0) De fasta installationer som behövs för mätning av inomhuskli- matet skall redovisas.

(1) Det skall anges vilka moment, utöver det som är standard, som skall ingå i slut- respektive garantibesiktningen, t.ex. täthetsprovning av ventilationskanaler och byggnad, kontroll av att ventilationskanalerna ar rena.

När byggnaden ärjärdig skall följande gälla. a) Det skall finnas genomtänkta och lättförståelig skriftlig informa-

tion till de boende dels om hur de kan påverka värme och ventilation i sin bostad och vilken skötsel som de bör utföra av sitt värme- och ven-

tilationssystem och dels om vilka material som ingår i bostaden och anvisningar om lämpliga rengöringsmetoder och -medel.

b) Förvaltaren skall fortlöpande övervaka driften av värme- och ventilationssystemet.

6 Utvärdering av kvalitetsstyming i ett byggprojekt det s.k. Sätu- naprojektet redovisas av CTH i en intern skrift 1991:8 (Anna Kade- fors). Byggprojektet är ett forslmingsprojekt som stötts av BFR. Projektet har finansierats med hjälp av bidrag och lån avseende forsningsinriktat experimentbyggande. Byggprojektet omfattar 26 lägenheter för äldreboende och uppfördes som totalentreprenad. Byggherren har en central roll i byggprocessen genom att definiera "rätt kvalitet" och ställa krav på den färdiga byggnadens egenskaper. En viktig fråga är, hur byggherrens kvalitetsstyming skall bedrivas för att säkerställa att den färdiga byggnadens egenskaper svarar mot användarens behov. I projektet har hela händelseförloppet från ide' till idrifttagandet följts upp och beskrivits. Program- och projekte- ringsskedena har rekonstruerats i efterhand. Från och med produk- tionsstarten i augusti 1989 till inflyttning och idrifttagning under år 1991 har projektet följts kontinuerligt. En av utgångspunktema för projektet var att kvalitetet i den färdiga byggnaden åstadkoms i ett samspel mellan olika aktörer. I byggprojekt samlas många olika specialiserade företag för att genomföra var sin bit i ett i tiden av- gränsat projekt. Varje företag är en permanent organisation med eg- na traditioner, metoder och hjälpmedel för sitt arbete. Samtidigt måste alla företag som medverkar i ett projekt anpassa sig till pro— jektets förutsättningar och laav. Byggprojektets kvalitetsstyming måste därför anpassas till såväl projektets som de enskilda företa- gens krav och behov. I forskningsprojektet har man vid utvärderingen av kvalitetsstyr- ningen utgått från en modell för utvärdering av statliga åtgärder (Nilstun 1980) som i projektet anpassats till byggprocessen. Kvalitetssatsningen i projektet innebar att byggherren utarbetade en kravspecifikation med mätbara funktionskrav på inomhusklimat och energiförbrukning vilka ingick i entreprenaduppgörelsen. Funk- tionskraven skulle verifieras genom funktionprovningar vid över- lämnandet. Detta beskrevs också i kravspecifikationen. För att yt- terligare öka entreprenörens motivation att uppfylla funktionskraven innehöll byggherren en kvalitetsbonus på 700 000 kr. Entrepre- nadsumman uppgick till ca 25 milj. kr. Bonussumman skulle betalas ut tre år efter efter färdigställandet under förutsättning att byggna— den fortfarande uppfyllde de uppställda flmktionskraven. I projektet krävdes att entreprenören skulle upprätta en plan för kvalitetssäk—

ring, som skulle godkännas av beställaren. I planen skulle redovisas vilka provningar och kontroller som skulle genomföras i olika ske- den samt entreprenörens organisation för att genomföra kvalitets- styrningen.

I projektet uppnåddes kvalitetsmålen på de områden som omfat- tades av kvalitetsbonus, medan omfattande störningar har kunnat noteras på installationsområden som låg utanför bonussystemet. Analyser av orsakerna till stömingama gav vid handen att många av dem kunde förklaras av brister i kommunikationen mellan olika parter. Andra forskningsresultet åberopas som visat att behovet av kommunikation ökar i en organisation med situationens osäkerhet och organisationens heterogenitet. I Sätunaproj ektet var osäkerheten större än normalt genom att det var ett experimentbyggnadsprojekt med flera ovanliga inslag både vad gäller tekniska lösningar och an- svarsfrågor.

2.6. Företag inom byggområdet m.m.

Utredningens uppdrag att redovisa bl.a. arbetsläget beträffande kvali— tetsverksamheten på byggområdet berör alla aktörer inom området. Vid diskussioner om kvalitetsarbete och utveckling inom området är det av betydelse att känna till hur fördelningen av företag i storleksklasser ser ut.

Syftet med de följande samrnanställningarna över storleken på fö- retagen som är aktörer i byggandet och förvaltningen är att ge en bak- grund till redovisningen av kvalitetsarbetet hos företag i olika branscher m.m. i avsnitt 4. De många enmansföretagen och andra små företag i branschen förldarar till viss del att ISO- certifieringar kommit till an- vändning i så ringa omfattning. Det är andra sätt att säkra kvaliteten som i första hand används, vilket torde bli fallet även framgent. Före- tagsstrukturen hos anlitade företag måste självfallet beaktas när bestäl- lare/byggherrar ställer krav på sätt att säkra kvaliteten.

Uppgifterna i följande tablå om företag och anställda inom byggin- dustrin avser situationen hösten 1995 och är hämtade ur Statistiska centralbyråns publikation avseende företagsregistret. Byggindustrin sysselsätter många människor och har stor betydelse för samhällseko- nomin. Mer än hälften av de närmare 48 000 företagen har inga anställ- da och 40 procent av de sysselsatta återfinns i företag med färre än 20 anställda. Samtidigt finns drygt 30 procent av de anställda i några få företag med mer än 500 anställda. Samma fördelning återfinns hos alla specialentreprenörer dvs. många enmansföretag och tyngdpunkten av företag och anställda i företag med färre än 20 anställda. Husbyggnad-

sentreprenadföretag avviker &ån detta mönster med tyngdpunkten i antal anställda i företag med fler än 500 anställda, fortfarande är dock det största antalet företag sådana med mindre än 20 anställda.

Procent företag i storleksklasser/ anställda i rocent 20- 99 499

.

_- 00 N O O O

P

Husbyggnad 2,3/ 0,2/ 27 15 5

och tak 7 82 18 -

Elinstallationer 2/ 0,4/ ,06/ 40 17 19 4 44 56 1350

6700

i'm U)

u

belå__ in_ 75 25 Målerier h 2,2/ 0,1/ 0 _lasmästerier 54 28 6 1

4300

u

O O

N

Totalt

100- 500- Antal företag/ anställda

Byggindustrin 55 42/ 2/ 0,2/ 0,05/ 47800 totalt 40 l 8 9 3 / varav

1/ 1 1300/ 62500 2600/

6600/ 28000

46 52/ 2/ 0,2/ 0 05/ 5600/ 52 21 14 1 20700

2075/

49 44 8 1200 Byggnads- 73 25/ 0,3/ 0,04/ 2-260/ snickeriarbeten 80 12 8 1940

02/ 5 500/ 15400

Andra aktörer är byggherrar/fastighetsägare/fastighetsförvaltare och konsulter. I det följande redovisas en sammanställning av andelen fö- retag fördelade på storleksklasser samt fördelningen av de anställda på företagen. Av sammanställningen han bl.a. utläsas att mer än hälften av de anställda (ca 30 000) i förvaltningsbolag och hos förvaltare återfinns i företag med färre än 100 anställda och att 80 procent av de totalt 38 500 företagen inte har någon anställd. En fmare uppdelning som anger vilken typ av byggnader fastighetsbolagen förvaltar åt sig själva visar samma bild. Beträffande företag med uppdragsförvaltning kan noteras inslag av några relativt stora företag.

Till sammanställningen har också fogats uppgifter om arkitektkontor och byggkonsultbyråer dvs. de företag som vanligen projekterar bygg- naderna. Mer än hälften av företagen har inga anställda och merparten av företagen och antalet anställda finns i företag med mindre än 100 anställda.

Procent företag i storleksklasser/ anställda i procent 99 499 företa_ anställa

Fastighetsbolag, 80 19/ 0,8/ 0,2/ 0,01 38500/ och förvaltare 35 25 29 / 50600 varav 1 1 Egna fastighets- 82 17/ 1/ 0/ 0,01/ 32282/ förvaltare 37 28 29 6 32694 varav

Fastighetsbolag *bostäder,

77 20/ 2/ 0,6/ 0,03/ 6600/ 19 35 39 7 92 8/ 0,2/ - - 76 24 12/ 0,8/ 0,1/ 0,02/ 4 2 3

7 0 29 2 9 66 30/ 2/ 1/ 0,08/ 2513/ 19 20 3 28 13590 78 19 3 4290 58 40/ 2/ 0,2/ - 17878/ 54 28 - 18 41 100

*industri,

*andra lokaler 8

Fastighetsförval are på uppdrag Arkitektkonto

Byggkonsult-, tekniska konsultbyråer

3 Allmän översikt av regelsystemet avseende byggkvalité, inomhusmiljö och felansvar

3 . 1 Inledning

I utredningens arbete ingår att söka svar på ett antal skiftande frågor som alla på olika sätt anknyter till byggkvalité i vid mening:

1 Hur kan man genom användandet av olika kvalitetssäkringssystem i byggprocessen - i projekteringsstadiet, byggskedet och förvaltnings- fasen - öka kvalitén i byggandet? 2 Vilken effekt har reglerna om obligatorisk ventilationskontroll fått och hur skall de vara utformade i framtiden för att nå en rationell och väl fungerande lösning som uppfyller syftet att hålla fukt- och radonvärden m.m. i byggnader på en acceptabel nivå?

3 Hur fungerar konsumentskyddet och garanti/försäkringssystemen i form av den s.k. småhusgarantin och den obligatoriska byggfelsför- säkringen och kan dessa system förbättras? 4 Vilket behov finns av verksamheten med statlig bidragsgivning till åtgärder för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus och hur skall denna verksamhet utformas fortsättningsvis?

Medan förslag till lösningar av de två första problemställningarna syf- tar till att undvika uppkomsten av fel och skador i byggnader så avser analysen av frågorna 3 och 4 att leda till lösningar på de problem som uppstår när förekomsten av fel och skador i hus redan är ett faktum. Det gäller att på bästa möjliga sätt dels förebygga och dels undanröja missförhållanden i byggnader som kan vålla ohälsa hos människor som vistas i byggnaderna och som kan vara mycket dyra att åtgärda.

De frågor som utredningen har haft att bedöma påverkas av ett täm— ligen omfattande regelverk bestående av lagar och förordningar, frivil-

liga branschöverenskommelser samt garanti- och försäkringssystem. Före redovisningen av utredningsuppdraget följer här en översikt över några av de viktigaste reglerna. Avsikten med denna presentation är att ge läsaren en överblick över systemet samt att visa på olika samband, inte minst mellan frivilliga överenskommelser och tvingande författ- ningar. Komplexiteten i regelsystemet motiverar en sammanfattande bakgrundsbeskrivning. Flertalet av här upptagna föreskrifter kommer att behandlas även i senare avsnitt av betänkandet.

3.2. Gällande rätt

3.2.1. Samhällets krav på byggnader

3.2.1.1 Byggnaders tekniska standard

Det är den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads- riv-

nings- eller markarbeten som skall se till att arbetena utförs enligt be- stämmelserna i plan— och bygglagen (]987.'10) och enligt föreskrifter och beslut som meddelas med stöd av lagen. Ansvaret ligger alltså på byggherren. Denne skall även se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning. (9 kap. 1 & PBL.)

Av 3 kap. 3 & PBL framgår att färdiga byggnader skall uppfylla de krav som anges i 2 5 lagen (] 994.'84 7) om tekniska egenskaper på byggnadsverk m.m. (BVL) och som följer av föreskrifter som utfärdats med stöd av den lagen. BVL föreskriver allmänt vilka lqav som i tek- niskt avseende ställs på byggnader som uppförs eller ändras. Det sägs att en byggnad med normalt underhåll och under en ekonomisk rimlig livslängd skall uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om vissa grundläggande funktioner såsom bärfönnåga, stadga och bestän- dighet, säkerhet vid brand, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, m.m. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer får meddela sådana närmare föreskrifter som behövs för att bygg- nader skall uppfylla de tekniska egenskapskraven i 2 5 BVL. Tillämp- ningsföreskrifter för BVL finns i förordningen (1994:1215) om teknis- ka egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Vidare firms särskilda för— ordningar gällande krav på hissar och andra motordrivna anordningar, om el-, vatten- och värmemätare och kontroll av ventilationssystem. Enligt förordningen ( I 991 :1274) om funktionskontroll av ventilations-

system" (se vidare kap. 5) är det byggnadens ägare som skall se till att funktionskontroll av ventilationssystem sker. BVL innehåller närmare föreskrifter om vilka behörighetskrav som gäller för en funktionskon- trollant.

Sedan en byggherre senast tre veckor före arbetenas påbörjande har gjort en bygganmälan till byggnadsnämnden skall nämnden normalt kalla bl.a. byggherren till samråd. Därvid skall bl.a. gås igenom vilka åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för att byggnaden skall kunna antas komma att uppfylla de tekniska egenskapskraven som föreskrivs i 2 & BVL (9 kap. 2 och 8 && PBL). Byggnadsnämnden skall om det inte är uppenbart obehövligt besluta om en kontrollplan för arbetena. I kontrollplanen skall anges vilken kontroll som skall utföras, vilka intyg och övriga handlingar som skall företes för nämnden samt vilka anmälningar som skall göras till nämn- den (9 kap. 9 & PBL). Byggherren skall utse en kvalitetsansvarig som skall se till att erforderliga kontroller utförs (9 kap. 13 & PBL). Även denne skall kallas till byggsamrådet. Om det krävs byggfelsförsäkring för projektet så får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om att en sådan försäkring har tecknats har företetts för byggnadsnämnden. Försäkringsgivaren skall beredas tillfälle att delta vid byggsamrådet. När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt kontrollplanen och byggnadsnänmden inte har funnit skäl att ingripa på grund av någon överträdelse skall nämnden utförda ett bevis om detta, ett s.k. slutbevis som markerar att byggnadsärendet är avslutat hos nämnden (9 kap. 10 & PBL).

3 .2.1 .2 Föreskrifter rörande byggprodukter m.m.

Material, konstruktioner eller anordningar kan enligt BVL typgodkän- nas för användning i byggnader. Detta kan antingen ske frivilligt efter ansökan eller också kan ett sådant godkännande uppställas som krav för användning, s.k. obligatoriskt typgodkännande.

BVL innehåller även regler om generella lämplighetskrav på bygg- produkter och om märkning av sådana. Om en byggprodukt inte över- ensstämmer med de krav som gäller för märkningen kan tillverkare, importör eller den som saluför byggprodukten föreläggas att upphöra med märkningen, återkalla osålda produkter eller ta bort märkningen.

Produktsäkerhetslagen ( I 988:I 604) har till ändamål att motverka att produkter orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare

l. åläggas att lämna säkerhetsinformation

2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster 3. åläggas att lämna varningsinformation

4. åläggas att återkalla varor och tjänster

5. förbjudas att exportera varor.

Konsumentverket utövar tillsyn över att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den efterlevs. Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsu- menter i inte obetydlig omfattning nyttjar eller kan komma att nyttja. Det är inte nödvändigt att en konsument i det enskilda fallet brukar produkten. Även en produkt som har kommit att utgöra fast egendom hos brukaren, t.ex. byggnadsmaterial, omfattas av lagens bestämmelser. Beror skada i en byggnad på fel i byggnadsmaterialet skall ingripande enligt lagen avse varan, men om skadan beror på felaktigt uppförande av byggnaden så är det tjänsten som skall angripas.

Särskilda bestämmelser för hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar finns i lagen (1985r426) om kemiska produk— ter. Syftet med lagen är att förhindra att människors hälsa eller miljön skadas av kemiska ämnen. För detta ändamål föreskrivs vissa allmänna skyldigheter avseende säkerhet och information samt regler om tillsyn. Mer detaljerade bestämmelser återfinns i förordningar som har utfär- dats med stöd av lagen, t. ex förordningen (l985:835) om kemiska pro- dukter.

3.2.1.3 Närmare om inomhusmiljö

Häsoskyddslagstiftningen är inriktad på att skydda människors hälsa. Enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ägaren eller nyttjanderätts- havare till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet. Med egendom avses även fast egendom. Det finns inte närmare preciserat när det ankommer på ägaren eller brukaren att vidta en åtgärd. Detta får bedömas från fall till fall. Med sanitär olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig. Sådana åtgärder som kan komma i fråga är t.ex. avledande och renande av avloppsvatten och skadedjursbe- kämpning. Kommunernas miljö- hälsoskyddsnämnder utövar tillsyn enligt lagen och skall därvid ägna särskild uppmärksamhet åt bl. a. bo— städer och lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande. Enligt hälsoskyddsförordningen (I983:616) gäller vissa krav avseende exempelvis temperatur och ventilation, särskilt för bostäder. Miljö- och

hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att trygga efterlevnaden av hälsokyddslagen eller bestäm- melser som meddelats med stöd av lagen. Föreläggande och förbud som är av större betydelse och som har förenats med vite om minst ett basbelopp kan antecknas i fastighetsregistret av inskrivningsmyndig— heten så att det får verkan även mot ny ägare till fastigheten.

Ändamålet med arbetsmiljölagen (1977:1160) är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god ar- betsmiljö. Arbetsgivaren skall bl.a. tillse att lokalerna och tekniska an- ordningar underhålls väl (2 kap. 9 5). Vad gäller konstruktion och ut- formning av byggnader hänvisas till PBL (3 kap. 9 5). I 3 kap. 14 & anges dock att den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbeten vid projekteringen skall se till att arbetsmiljösynpunkter, avseende så- väl byggskedet som det framtida brukandet, beaktas och att olika delar av projekteringen samordnas. Den som tillverkar monteringsfärdiga hus skall på samma sätt se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas vid pro- jekteringen. Även arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekteringen, skall inom ramen för sina uppdrag se till att arbets- miljösynpunkter beaktas. Bland arbetstagarna skall utses ett skyddsom- bud som kan påkalla Yrkesinspektionens uppmärksamhet på missför- hållanden i arbetsmiljön. I egenskap av tillsynsmyndighet får Yrkesin- spektionen gentemot den som har skyddsansvar meddela förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall efterlevas. Arbetsgivare skall anmäla till Yrkesinspektionen när en arbetslokal eller ett personalrum som det inte krävs bygglov för skall tas i bruk för stadigvarande an- vändning i verksamhet där arbetsmiljölagen är tillämplig (1 åarbets— miljöförordningen 1977:] I 66).

3.2.2. Allmänna avtalsrättsliga regler

I samband med att byggnader projekteras, byggs, förvaltas, hyrs ut och säljs m.m. sluts en mängd olika typer av avtal som berör fel- och skadeproblematiken. I ett senare avsnitt (3.3) kommer översiktligt att redogöras för de vanligaste standardavtalen som används i byggbran- schen. Dessförinnan skall något beskrivas brukarens, köparens och be- ställarens krav på en byggnads kvalité. Vilken standard som kan krävas och vilka åtgärder som kan fordras när fel och skador visar sig styrs av lagar och av avtal mellan olika parter. Det finns tvingande lagstiftning som ovillkorligt reglerar vissa förhållanden och dispositiv lagstiftning som gäller om något annat inte har överenskommits mellan parterna. Utformningen, tollmingen och tillämpningen av förekommande avtals-

villkor kan också påverkas av lagstiftning. I detta avsnitt beskrivs i korthet vissa generella lagregler angående avtalsvillkor.

36 & lagen (1915.'218) om avtal och andra rättshandlingar på för- mögenhetsrättens område (avtalslagen) är en s.k. generalklausul som stadgar att oskäliga avtalsvillkor och hela avtal kan jämkas eller lämnas utan avseende. Denna bestämmelse har tillämpats t.ex. på en friskriv- ningsklausul i avtal mellan en kommun och en privatperson avseende försäljning av en villa.

Lagen (I994:I512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen) innehåller (sedan 1995) civilrättsliga regler som när det gäller avtal mellan näringsidkare och konsument kompletterar och begränsar reglerna i avtalslagen. Om innebörden av ett avtalsvill- kor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist villkoret tolkas till konsumentens fördel. För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell prövning gäller vidare att om- ständigheter som har inträffat efter det att avtalet har ingåtts inte får beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas. Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende skall vidare, om villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till kon- sumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll.

Avtalsvillkor mellan näringsidkare och konsument står även under samhällets tillsyn. Är villkor som näringsidkare i samband med sin nä- ringsverksamhet använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsument för huvudsakligen enskilt bruk, med hänsyn till pris och övriga omständigheter att anse som oskäligt mot konsu- menten, kan marknadsdomstolen på talan av i första hand konsumen- tombudsmannen, om det är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse, vid vite med- dela näringsidkaren förbud att i framtiden i liknande fall använda sam- ma eller väsentligen samma villkor. Konsumentombudsmannen får ut- färda förbudsföreläggande för godkännande i fall som inte är av större vikt.

Enligt lagen (I984:I512) om avtalsvillkor mellan näringsidkare kan marknadsdomstolen efter ansökan förbjuda en näringsidkare att fort- sättningsvis använda sig av ett avtalsvillkor som befinns oskäligt gen-

temot annan näringsidkare, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt.

3.2.3. Brukarens krav på byggnaden

I 12 kap. jordabalken ( "hyreslagen ') föreskrivs de minimikrav som en hyresgäst har rätt att ställa på hyreslägenhetens standard. Huvudregeln är att en bostadslägenhet skall vara fullt brukbar för det avsedda ända- målet. Hyresvärden är skyldig att hålla lägenheten i sådant skick under hyrestiden och skall därvid ombesörja underhåll och sedvanliga repara- tioner. om skada på lägenheten uppstår utan hyresgästens vållande kan denne begära rättelse av hyresvärden och beroende på omständigheter- na ha rätt att avhjälpa skadan på hyresvärdens bekostnad eller säga upp hyreskontraktet. Hyresgästen kan även vara berättigad till nedsättning av hyran och skadestånd. Undantag från de annars tvingande reglerna avseende bostadslägenheter görs för de fall hyresavtalet innehåller en förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) och be- stämmelser om lägenhetens skick har tagits in i en förhandlingsöver- enskommelse enligt nämnda lag. Hyreslagens regler om lägenhetens skick är således dispositiva i förhållande till överenskommelser som träffats för de enskilda parternas räkning mellan en hyresgästorganisa- tion och hyresvärd eller organisation av fastighetsägare i enlighet med en fastlagd förhandlingsordning.

Även bostadsrättslagen (1991 :614) innehåller regler om lägenhe- tens skick. Vid bostadsrätt har dock bostadsrättshavaren ett större an- svar under hyrestiden; det är denne som på egen bekostnad skall hålla lägenheten i gott skick, om inte annat har bestämts i bostadsrättsför- eningens stadgar eller om det rör sig om reparationer av stamledningar för avlopp, värme, gas, elektricitet och vatten, brand eller vattenled- ningsskada eller om ohyra.

3.2.4. Köparens och beställarens krav på byggnaden

I 4 kap. jordabalken finns regler om köp, byte och gåva av fast egen- dom. Fel i fastighet vid köp anses föreligga om fastigheten inte stäm- mer överens med vad som följer av köpeavtalet eller om den annars avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. Som fel får inte åberopas en avvikelse som köparen borde ha upptäckt vid en sådan undersökning av fastigheten som varit påkallad med hänsyn till fastig- hetens skick, den normala beskaffenheten hos jämförliga fastigheter samt omständigheterna vid köpet. Om fel föreligger har köparen rätt att göra avdrag på priset eller häva köpet. Köparen har även rätt till skade- stånd om felet eller förlusten beror på försummelse från säljarens sida eller om fastigheten vid köpet avvek från vad säljaren får anses ha ut- fäst. En köpares fordran på grund av fel i fastighet preskriberas tio år

efter tillträdet. Han måste dock reklamera inom skälig tid från det att han upptäckte felet. I konsumentförhållanden är reglerna tvingande till konsumentens fördel. Detta gäller dock inte om konsumenten tillförsäk- ras ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering, se vidare avsnitt 3.2.6 angående 8 & förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention.

För upplåtelse av tomträtt finns inga särskilda felregler i 13 kap. jordabalken. Om tomträtten sedan överlåts gäller dock samma regler som för fast egendom i 4 kap. jordabalken.

I ] é" köplagen (l990:931) föreskrivs att vid köp av byggnad på an- nans mark, som sådeles är lös egendom, skall jordabalkens regler om faktiska fel och påföljder för sådant fel tillämpas i stället för köplagens regler. Eftersom konsumentköplagen endast är tillämplig på lösa saker får denna hänvisning till jordabalken verkan även i konsumentförhål— landen. Jordabalkens regler om fel i fast egendom anses vara mer än- damålsenliga än köplagens bestämmelser även vid köp av byggnad som är lös egendom. Preskriptionstid för säljarens felansvar blir dessutom längre (tio år i stället för två). Till skillnad från köplagens dispositiva regler är de aktuella lagrurnrnen i jordabalken tvingande till fördel för en konsument som köper byggnad på annans mark av en näringsidkare, om inte konsumenten tillförsäkras ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering.

Konsumenttjänstlagen (1985: 71 6) omfattar entreprenadavtal mellan näringsidkare och konsument. Avtalsvillkor som i jämförelse med be- stämmelserna i lagen är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Detta gäller dock inte om ent- reprenaden omfattas av en småhusgaranti och om det konsumentanpas- sade standardavtalet ABS 95 har använts i avtalsförhållandet mellan näringsidkaren och konsumenten (detta motsvarar de krav på garanti-, försälqings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostads- finansiering). Lagens tillämpningsområde begränsas därmed i praktiken till entreprenader som avser uppförande av fritidshus, frifrnansierade småhus för permanentboende samt reparations-, ombyggnads- och till— byggnadsarbeten. Konsumenttjänstlagen definierar bl.a. vad som skall anses vara fel i tjänsten och vilka påföljder som konsumenten då kan göra gällande mot näringsidkaren. Fel föreligger i första hand om re- sultatet avviker från ett fackmässigt utförande, men tjänsten kan även anses felaktig bl.a. med hänsyn uppgifter om tjänsten som näringsidka- ren har lämnat eller utelämnat. När fel förekommer finns det, beroende på omständigheterna, ett antal möjligheter för konsumenten; han kan innehålla betalning, kräva rättelse av felet, göra avdrag på priset eller häva avtalet. Ibland har konsumenten även rätt till skadeståndsersätt- mng.

Konsumentköplagen (] 990.932) är enbart tillämplig på lösa saker. En konsuments köp av byggnadsdelar, t ex husbyggsatser från en nä- ringsidkare omfattas av denna lag. En vara skall anses felaktig & den avviker från vad som har eller skall anses ha avtalats, & säljaren inte har upplyst köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenska- per eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsätt- ning av att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet, & varan avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta, gm varan har sålts i strid mot försäljningsförbud, % varan är så bristfällig att dess an- vändning medför påtaglig fara för liv eller hälsa, & marknadsföring och informationsgivning brustit på vissa angivna sätt samt om varan försämras på sätt som omfattas av ett garantiåtagande &ån säljaren. Möjliga påföljder vid fel i varan är avhjälpande, omleverans, prisav- drag, ersättning för att avhjälpa felet eller hävning av köpet samt skade- stånd. I de fall som köparen tillförsäkras ett sådant garanti- försäkrings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering är avtalsvillkorsreglema inte som annars tvingande till konsumentens för- del. Som framgår i det följ ande tillämpas dock konsumentköplagen fullt ut även när småhusgaranti har utfärdats för köp av husbyggsatser och när allmänna avtalsvillkor vid köp av monteringsfärdigt husmaterial (AA 94) används, se avsnitt 6.4.2 gällande GARBO AB:s verksamhet.

3.2.5. Allmänna skadeståndsrättsliga regler

Enligt produktansvarslagen ( ] 992:I 8) skall den som har tillverkat, im- porterat eller marknadsfört en produkt, samt under vissa förutsättningar var och en som har tillhandahållit en produkt, betala skadestånd för personskada och för sakskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist på egendom som till sin typ vanligen är avsedd och används för enskilt ändamål. Bl.a. omfattas konsumentägda småhus av lagen. Ersättning utgår även vid personskador som orsakas dem som bor eller vistas i flerbostadshus. Skador på själva produkten ersätts inte. Med produkt avses i lagen lös sak. Trots att en produkt har infogats eller på annat sätt blivit beståndsdel i någon annan lös eller fast egen- dom skall den alltjämt i lagens mening anses utgöra en produkt i sig. Om skada har orsakats av ett byggnadsmaterial eller kemiska produkter som har infogats i en byggnad kommer därför den som ansvarar för materialet att bli skadeståndsskyldig. Skadeståndsskyldigheten enligt produktskadelagen är strikt, d.v.s. oberoende av vållande.

Skadeståndslagen är dispositiv och gäller endast om inte annat före- skrivs i avtal eller i regler om skadestånd i avtalsförhållande. Oskäliga avtalsvillkor kan ju dock, som framgått ovan, jämkas enligt 36 & av- talslagen eller enligt avtalsvillkorslagen. Enligt skadeståndslagen före- ligger skadeståndsskyldighet för den som uppsåtligen eller av oaktsam- het vållar person- eller sakskada. Arbetsgivare är ansvarig för person— och sakskada som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Endast i undantagsfall blir arbetstagaren skadeståndsskyldig i en sådan situation. För att ersättningsskyldighet skall föreligga för ren förmögenhetsskada så krävs att denna har uppkommit som följd av en brottslig gärning.

3.2.6. Regler om särskilda garantier och försäkringar

Under den långa och komplicerade processen &ån projektering och byggande till och med förvaltningen av byggnader uppstår tyvärr ofta fel och skador i byggnaden som kan påverka de människor som vistas i byggnaderna negativt och som kan vara mycket kostsamma att åtgärda. Till skydd för den som kan lida skada eller drabbas av skadestånds- skyldighet på grund av fel i byggnader erbjuds en mängd olika försäk- ringar. Försäkringsgivarna, försäloingsbolagen, lyder under försäk- ringsrörelselagen (1982: 713) och står under Finansinspektionens till- syn. Försäkringsavtalen omfattas av lagen (I927:77) om försäkrings- avtal. När en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål tecknar en hemförsäkring, villaförsäkring eller fiitidshusförsåkring gäller dess- utom konsumentförsäkringslagen (198038) vars avtalsvillkorsregler är tvingande till den ersättningsberättigades fördel.

Förutom fastighets-, allrisk- och ansvarsförsäkringar m.m. som tecknas på frivillig väg eller i enlighet branschöverenskommelser så finns det en försäkring vars tecknande föreskrivs i lag och som inte är kopplad till någon person, utan till själva byggnaden. När en näringsid- kare uppför, bygger till eller företar större ombyggnadsåtgärder beträf- fande en byggnad som huvudsakligen skall användas som permanent- bostad skall enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring en bygg- felsförsäkring finnas för arbetet. Byggfelsförsäkringen skall under tio år efter arbetenas godkännande täcka skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, material eller i utförandet av arbete samt för skador på byggnaden som orsakats av sådant fel. Försäkringsbolaget har sedan regressrätt mot den som kan ha ansvar för felet gentemot fastighetsägaren. Syftet med att införa en obligatorisk byggfelsförsäk- ring var att skydda de boende mot skadliga följder av fel i byggnader. Genom byggfelsförsäkringen skall en snabb handläggning säkras när

fel och skador uppstår. Bevissvårigheter med att styrka vållande från någons sida och sådana problem som uppstår när ett ansvarigt bolag har upphört p.g.a. konkurs m.m. undviks genom byggfelsförsäkringen.

För en- och tvåfamiljsbostäder har sedan länge funnits en typ av ga- ranti/försäkringsskydd som kan tecknas vid uppförande av sådan bygg- nad, s.k. småhusgaranti. Småhusgarantin innebär dels en garanti för att husbygget färdigställs och dels en utfästelse att avhjälpa motsvarande skador som avses med byggfelsförsäkring och som anmäls inom tio år efter slutbesiktningen. Småhusgarantin har i förening med konsumen- tanpassade avtalsvillkor utvecklats för att skydda en konsument som förvärvar ett nyproducerat småhus. Förekomsten av en småhusgaranti och ett förvärvsavtal som är godtagbart ur konsumentskyddsaspekter gäller som villkor för beviljande av statliga räntebidrag, se 8 & förord- ningen (] 992.986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Är dessa villkor uppfyllda så krävs inte någon byggfelsförsäkring.

Både byggfelsförsäkringen och småhusgarantin undantar skador som omfattas av en entreprenörs garantiåtagande.

3.3. Byggbranchens allmänna bestämmelser (AB-systemet)

Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installations- entreprenader, AB, framtas genom förhandlingar mellan olika aktörer på byggområdet inom Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK). I BKK har medverkat företrädare för Byggentreprenörema, Byggherreföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen, Föreningen Ventilation-Klimat-Miljö, HSB:s Riksförbund, Isoleringsfirmomas fö- rening, Kylentreprenöremas Förening, Landstingsförbundet, Riksbyg- gen, Rörfirmornas Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägarförbund, VVS- installatörema samt Staten genom Byggnadsstyrelsen, Statens Fastig- hetsverk, Fortifikationsförvalmingen, Banverket, Luftfartsverket och Vägverket.

Bestämmelserna är avsedda att användas vid upphandling och avtal avseende entreprenader. Ett avtal om entreprenad måste innehålla en rad detaljföreskrifter av olika slag. I stor utsträckning är dessa före- slm'fter av sådan art att de kan användas på alla entreprenadavtal. För att slippa att i varje enskilt entreprenadavtal skriva in dessa standardfö- reskrifter har man samlat de allmänna gemensamma bestämmelserna för entreprenader. Ett annat skäl att sammanställa standardföreskrifter

är att det praktiskt taget helt saknas lagbestämmelser att hämta ledning ur vid en tvist mellan parterna i ett entreprenadavtal.

AB kan tillämpas på i princip alla entreprenader inom byggområdet och oberoende av upphandlingsform - delad entreprenad eller genera- lentreprenad - och ersättningsform - fast pris eller löpande räkning.

AB innehåller inte bestämmelser av speciell natur för den enskilda entreprenaden. Vissa frågor måste lösas i avtal mellan parterna t. ex. entreprenadåtagandet, tid för påbörjande och färdigställande, vite vid försening, kontraktsurnma, kostnadsreglering, reglering av ändringar och tilläggsarbeten, betalningsplan m.m. Nämnda frågor kan lämpligen behandlas i de administrativa föreskrifter för entreprenaden som bör ingå i förfrågningsunderlaget.

Hjälpmedel för att upprätta sådana föreskrifter finns i AF AMA, som innehåller en modell för och standardtexter till administrativa före- slqifter. Motsvarande föreskrifter i form av olika AMA, Allmänna Material och Arbetsbeskrivningar, finns för frågor beträffande mark, hus, WS, kyl (kyl- och värmepumpsystem) och el (elanläggningar). Syftet är att förenkla beställarens arbetet med att formulera krav på den färdiga produkten och dess olika delar. Om bygghandlingarna är ofull- ständiga skapar detta problem. Ett villkor för att lyckas i kvalitetshän- seende är att kraven på kvalitet formuleras så att de går att föra vidare genom hela byggprocessen. AMA innehåller beprövade alternativa ut- föranden av olika konstruktioner. Därifrån kan hämtas texter som pas- sar för det aktuella projektet.

AMA ges ut av Svensk Byggtjänst, som främst ägs av ett fyrtiotal branschorganisationer. Den första generationen AMA utkom under år 1950. Den senaste generationen AMA härrör från år 1992. Till AMA hör Råd och Anvisningar, RA, som ger kompletterande aspekter på vad som bör beaktas i beskrivningen. Två gånger per år ges AMA-nytt ut, som bl. a. ger information om nya eller ändrade regler som påverkar texterna i AMA. AMA utgör tillsammans med RA och AMA-nytt de grundläggande hjälpmedlen vid framställning av en beskrivning. De krav som ställs i AMA och RA på material och utförande är överens- kommelser mellan byggsektoms olika parter som framför allt tillgodo- ser beställarens krav.

Utvecklingen av AB-systemet har pågått under flera decennier. 1954 utarbetades i Svenska Teknologföreningens (STF:s) regi AB 54. Genom AB 65 gjordes stora förändringar. Målsättningen att denna ut- gåva skulle bli gemensam för hela branschen kunde inte uppnås. All- männa bestämmelser och kontraktsformulär som innebar en avvikelse från AB 65 användes. För att uppnå enighet inleddes nya överläggning- ar mellan STF:s kontraktskommitté och berörda parter. Detta förhand- lingsarbete ledde fram till AB 72. Genom att göra ändringar och tillägg

till AB 72 utarbetades sedan särskilda Allmänna bestämmelser avseen- de totalentreprenader för byggnads-, anläggnings- och installationsar- beten, ABT 74. Så småningom utkom speciella Allmänna bestämmelser för olika typer av underentreprenader med huvudbeteckningen AFU . Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskilt konsu- ment är köpare, ABS 80, framtogs tillsammans med Bostadsstyrelsen, Konsumentverket och Svenska kommunförbundet.

År 1992 färdigställdes av BKK den gällande utformningen av AB, AB 92. Flera ändringar infördes. Bl.a. har beställaren givits större möj- ligheter att påtala fel i entreprenadarbetet, besiktningsinstitutet har för- ändrats och besiktningens roll begränsats, föreskrifterna om försäk- ringsskyddet har omarbetats och tidsfristema för anspråk på ersättning ändrats. Till AB 92 bifogades ett antal kommentarer till vägledning vid tolkning och tillämpning av vissa villkor.

I ett försök att tillgodose de speciella förhållanden som råder mellan en entreprenör som beställer arbeten av en annan entreprenör utarbeta- des inom BKK gemensarrrrna bestämmelser för underentreprenader. AFU 92, Allmänna Bestämmelser för underentreprenader, har antagits av Betongelementföreningen, Dykentreprenörema, Entreprenörföre- ningen, Hiss- och Rulltrappssektionen inom Sveriges Verkstadsindu— strier, Håltagningsentreprenörema, Isoleringsentreprenörema, Maski— nentreprenörema, Plattsättrrings Entreprenörers Riksförening, Put- sentreprenörema, Pålentreprenörföreningen, Saneringsentreprenörema, Snickerifabrikemas Riksförbund, Ställningsentreprenörerna, Svenska Mobilkranföreningen, Sveriges Fogentreprenörers Riksförening, Sveri- ges Trädgårdsanläggningsförbund, Takentreprenörema och Undertaks- föreningen.

Entreprenörföreningen och Industrins Byggmaterialgrupp har utar- betat Allmänna bestämmelser för köp av varor till yrkesmässig bygg- verksamhet, ABM 92.

Allmänna Bestämmelser för Totalentreprenader har omarbetats in- om BK och heter numera ABT 94.

AA 94, Allmänna Avtalsvillkor vid köp av monteringsfärdigt hus- material, anknyter till och kompletteras av konsumentköplagen.

De Allmänna Bestämmelserna för Småhusentreprenader där enskild konsument är beställare har reviderats under på mitten av 1990-talet. ABS 95 är ett resultat av förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare för byggbranschen. ABS tillämpas i stället för den annars tvingande konsumenttj änstlagen när arbetena omfattas av en småhusga— ranti

På konsultsidan gäller Allmänna Bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet av år 1996, ABK 1996. Dessa

bestämmelser med kommentarer har tillkommit som ett resultat av för- handlingar mellan BKK, som företrädare för beställare, och Arkitekt- och Ingenj örsföretagen, som företrädare för konsulter.

(Uppgifterna till detta avsnitt - 3.3 - har till viss del hämtats från Motiv till AF AMA 92 av Lennart Hultenberger och Folke Molin.)

4 Kvalitetssystem

4.1. Inledning

4.1.1. Bakgrund

4.1.l.1 Näringsdepartementets seminarium om kvalitet i byggandet och förvaltningen

I januari 1996 bjöd Näringsdepartementet, som vid den tiden var ansva- rigt departement för byggfrågor, in företrädare för alla aktörerna på byggområdet inklusive förvaltning samt försäkringsbolag och fmansie- ringsinstitut till ett seminarium om kvaliteten inom byggsektorn. I sitt inledningsanförande sade den ansvarige ministern för byggnågor, att seminariet skulle ses som ett led i regeringens mycket stora intresse för vad som händer på kvalitetsområdet inom bygg— och bostadssektom. Han erinrade därvid om de miljardbelopp som anvisats för att förbättra inomhusmiljön i skolor, daghem och bostäder m.m. Seminariet skulle vara en avstamp för att få ett underlag för att mer aktivt klarlägga vilka medel som erfordras för att öka betydelsen av kvalitetssäloing och kvalitetstänkande inom byggområdet. Som inledning till diskussionerna klarlades att seminariet inte skulle avse de ändringar av bygglagstift- ningen som hade införts från den 1 juli 1995, dvs. bl. a. systemet med att i byggprojekt utse en kvalitetsansvarig. Syftet med seminariet an- gavs främst vara att försöka identifiera eventuella luckor i kvalitetsar- betet.

I det följande återges några av de huvudpunkter som, enligt en do- kumentation från seminariet (Finns kvalitetssystem i byggandet ?, bygg- och bostadsenheten, Näringsdepartementet, 1996) diskussionen uppehöll sig omlqing.

Byggprocessen är mycket komplicerad och består av många aktörer. Detta har lett till svårigheter i arbetet med kvalitetsfrågor och resulterat i att man inte kommit så långt. Å andra sidan borde just komplexiteten vara ett tungt vägande skäl för att arbeta över hela byggområdet med kvalitetsfrågor. Till skillnad från andra branscher är incitamentet inte lika påtagligt inom byggbranschen att kvalitetssäkra. En felaktig pro- dukt inom andra branscher påverkar försäljningsresultatet. Fel i ett byggprojekt får inga konsekvenser vid nästa upphandling. Många av de vanligaste orsakerna till problem i våra byggnader beror på att man inte tar tillvara erfarenheter. Utförandet på plats måste vara rätt för att byggnaden skall fungera. Det konnner att ta tid att lära sig beskriva befintliga rutiner i rätta kvalitetstermer. Kvalitetsarbetet måste gå ut på att finna metoder för att förhindra fel och osäkerheter, t.ex. att använda tåliga konstruktioner eller ett bra kontrollsystem. Ett sätt att arbeta med kvalitetssäkring är att man som verksam i byggbranschen gör upp en lista på fel som kan uppstå under arbetets gång och sedan har listan som checklista i kvalitetsarbetet.

Från projektörshåll framfördes bl.a. följande. Många arkitektkontor och tekniska konsulter har kvalitetssystem men de är sällan heltäckande och systematiskt uppbyggda. Debatten är alltför fokuserad på ISO - systemet och certifiering enligt detta. Intresset för ett sådant förfarande är litet hos de små företagen, då kostnaderna anses alltför höga. Kvali- tet i byggandet och minskning av skador handlar inte enbart om kvali- tetsstyming. Det handlar bl.a. om bristfällig kompetens, dålig plane- ring, för lite samordning och samarbete, pressade byggtider och en fragmentariserad byggprocess. Det behövs ökade planeringsinsatser och en koncentration på tidiga skeden i projekteringen. Brister finns i kopplingen mellan projektörer och förvaltare. Beträffande installations- projektering behövs erfarenhetsåterföring och utvecklingsarbete för att samla rätt kunskap som är väl underbyggd. Ofta är många konsulter inblandade i byggprojekt. Detta gäller även små projekt. Det verkligt stora problemet är brister i kommunikationen mellan de ofta många projektörema, beställaren och entreprenörerna. Även om de var och en har ett kvalitetssystem så är de sällan samordnade med varandra. Från arkitekthåll framfördes att metoder måste skapas för att införa uppfölj- ningsmöten i varje enskilt byggprojekt för att föra tillbaka erfarenheter till proj ektörema.

Företrädare för byggherrar tog bl.a. upp följande. Byggherren har otvivelaktigt helhetsbilden i sin hand och styr planerings- och proj ekte- ringstider med krav på korta byggtider och snabb inflyttning i byggna- derna. Det handlar härvid om kompetens i hela organisationen, att kun- na beställa rätt saker av rätt konsult och i samråd med förvaltningsor- ganisationen. Kompetensen både hos byggherren och i andra led måste

förstärkas för att de nya redskapen som finns i kvalitetsarbetet skall kunna användas på rätt sätt. Kvalitetssäluingstelmologin har i mångt och mycket fått ersätta och överbrygga "den mänskliga faktorn" i den nuvarande situationen med korta projekterings- och byggtider. Kvali— tetssäkringssystemen måste dock baseras på erfarenhet. Det är tveksamt om det är på grund av de korta projekterings- och byggtidema som fe- len uppstår; många fel som begås återfinns i det ena projektet efter det andra och handlar mer om yrkeskompetens och ett professionellt utfö- rande. Ett exempel på detta är det inte sällan förekommande bakfallet mot golvbrunnen i badrum.

En relativt ingående diskussion utspann sig omkring vad som skall avses med "rätt kvalitet" och ansvaret för kvaliteten? Diskussionen i denna del kan sammanfattas med att man inte får förledas tro att kvali- tetssystem ersätter tekniska och fimktionella krav som måste specifice- ras för bl.a. konstruktion och utförande av en byggnad. Man får den produkt man beställer. Kvalitetssystemen är hjälpmedel för att säker- ställa detta.

Kreditgivarnas syn på branschens kvalitetsarbete kan sammanfattas på följande sätt. Man välkomnar att kvalitetsarbetet ökar hos olika aktö- rer på byggområdet och i förvaltningen. Kreditprövningen går stegvis från en inriktning på det enskilda projektet och säkerheten mot att man ser mer på låntagaren och dennes ekonomiska förmåga att stå emot oli- ka typer av kriser och att behålla verksamheten på lång sikt. Häri ingår förmågan att sköta drift, underhåll och förvaltning och pantens värde på lång sikt. Framöver behöver också vägas in vad hyresgästerna är be- redda att betala för och hur mycket. Frågor om att kreditgivarna för att känna sig tryggare vid kreditgivningen skall ställa krav på kvalitetssäk- ringssystem har ännu inte behandlats närmare.

Företrädares för försäkringsbolag syn på byggbranschens kvalitet- sarbete kan summeras enligt följande. Kännedom måste finnas om hur beställaren kvalitetssäkrar sina obj ekt. God kvalitetssäkring bör premie— ras genom lägre försäkringspremier. Försälaingsbolagen måste fundera på vilka krav som de framöver skall ställa på byggobjekten. Detta skall mynna ut i en kvalitetsplan. En total dokumentation kom-mer att begå- ras om att man genomfört alla mått och steg man utfäst sig att vidta för att säkra kvaliteten.

Vid seminariet konstaterades att bygg— och fastighetsområdet inte kommit särskilt långt i kvalitetsarbete och att detär nödvändigt att detta arbete intensifieras. Fråga framställdes av företrädare för Nä- ringsdepartementet om man kan förutsätta att branschen själv genom samarbete finner helhetslösningar vad gäller olika sätt att säkra kvali- teten i byggandet och förvaltningen. Samtidigt påpekades att staten kan ställa sig frågan om det är rimligt att lämna statliga lqeditgarantier och

ekonomiskt stöd till bostadsbyggandet utan att veta om det finns or- dentliga kvalitetssäkringssystem i projekten. Företrädare för hyres- gäströrelsen ansåg en koppling rimlig mellan statliga ekonomiska åta- ganden och kvalitetssystem.

De aktörer som var närvarande vid seminariet och som uttalade sig var eniga om att lagstiftning skulle undvikas.

4.1.1.2 Byggregleringen - nuvarande ordning

Samhällets krav på byggnadsverk och byggprodukter m.m.

Enligt 3 kap. 3 & PBL skall byggnader uppfylla de krav som anges i 2 & BVL. Enligt sistnämnda paragraf skall byggnadsverk som uppförs eller ändras, under förutsättning av normalt underhåll, under en eko- nomiskt rimlig livslängd uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om

bärförmåga, stadga och beständighet,

säkerhet i händelse av brand, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, säkerhet vid användning, skydd mot buller,

energihushållning och värmeisolering, lämplighet för avsett ändamål,

tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och

9. hushållning med vatten och avfall.

908.015”?pr

De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de var- samhetskrav som finns i 3 kap. 10-14 65 plan- och bygglagen. Enligt lagen skall byggnadsverk underhållas så att de nyss nämnda väsentliga egenskaperna i huvudsak bevaras.

BVL innehåller förutom bestämmelser om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk också bestämmelser om byggprodukter. Med bygg- produkt avses enligt lagen en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse för byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som anges i punkterna 1-6 i de nyss redovi- sade tekniska egenskapskraven. Beträffande byggprodukter anges att de skall vara lämpliga för avsedd användning för att få ingå i bygg- nadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana egenskaper

att det byggnadsverk i vilket den skall ingå - rätt projekterat och upp- fört - kan uppfylla de tekniska egenskapskraven.

Beträffande typgodkännande och tillverkningskontroll föreslqivs i 18 & BVL bl.a. följande. Efter ansökan kan prövas om vissa slag av material, konstruktioner eller anordningar får användas i byggnadsverk (frivilligt typgodkännande). Om det behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen föreskriva att material, konstruktio- ner eller anordningar får användas i byggnadsverk endast efter godkän- nande (obligatoriskt typgodkännande). Beslut om typgodkännande får innehålla bestämmelse om fortlöpande kontroll, tillverkningskontroll. Beslut om enbart tillverkningskontroll får lämnas efter ansökan. Beslut om typgodkännande och tillverkningskontroll lämnas av de organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll (20 5).

Lagen (1985:426) om kemiska produkter har en generell tillämp- ning på kemikalieområdet. Lagens syfte är att förebygga skador på människor och miljön. I lagen betonas särskilt tillverkares och importö- rers ansvar för att tillräcklig undersökning och dokumentation finns. Det är också dessa aktörer som skall svara för information och lämna upplysningar för att förebygga att kemikaliehanteringen förorsakar skada. För lagens tillämpning har utfärdats en rad förordningar. Central i sammanhanget är förordningen (1985:835) om kemiska produkter, som bl.a. innehåller de grundläggande bestämmelserna om det av Ke- mikalieinspektionen förda produktregistret. Här bör också nämnas för- ordningen (1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar. Bland föreslqifter utfärdade på myndighets- nivå med stöd av bemyndiganden i lagen och förordningar bör följ ande nämnas: Kemikalieinspektionens föreskrifter om anmälan till pro- duktregister KIFS 1986:2), om tillstånd för livsfarliga och mycket far- liga kemiska produkter (KIFS 1986:5), om formaldehyd i träbaserade skivor (KIFS 1989:5), om klassificering och märkning av kemiska pro- dukter (KIFS 1994: 12) och om varuinformationsblad (KIFS 1994:3).

Produktansvarslagen (1992:18) reglerar skadeståndsansvaret när bristfälliga produkter orsakar personskador och skador på konsumente— gendom. Skador på själva produkten omfattas inte av lagen.

Byggherrens ansvar

I 9 kap. 1 & PBL föreskrivs att den som för egen räkning utför eller lå- ter utföra byggnads-, rivnings- eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i PBL och enligt före- skrifter eller beslut som har meddelats med stöd av PBL. Byggherren

skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfatt- ning. De egenskapskrav som anges i BVL gäller den färdiga byggna- den.

Tillsyn och kontroll

För vissa arbeten såsom uppförande eller tillbyggnad av en byggnad krävs enligt 9 kap. 2 5 att byggherren gör en bygganmälan till bygg- nadsnämnden minst tre veckor innan byggnadsarbetena påbörjas. Byggherren skall för dessa byggnadsarbeten utse en kvalitetsansvarig, 9 kap. 13 &.

När en bygganmälan har kommit in till byggnadsnämnden (BN) skall den - om det inte är uppenbart obehövligt - kalla till ett byggsam- råd, 9 kap. 7 &. Till byggsamrådet skall byggherren, den kvalitetsansva- rige och andra som bestäms av BN kallas, t.ex. försäkringsgivaren av byggfelsförsäkring om sådan krävs enligt lagen (1993:320) om bygg- felsförsäkring. Byggnadsarbetena får inte påbörjas i de fall försäkring behövs förrän bevis om att försäkring tecknats företetts för BN.

Vid byggsamrådet eller snarast möjligt därefter skall BN, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta om en kontrollplan för arbetena, (9 kap. 9 5). I kontrollplanen skall anges vilken kontroll som skall utfö- ras, vilka intyg och övriga handlingar som skall företes och vilka an- mälningar som skall göras till BN. Kontrollen kan göras på olika sätt genom — dokumenterad egenkontroll,

— av fristående sakkunnig, eller — av BN, om det finns särskilda skäl.

Den kvalitetsansvarige skall se till att kontrollplanen följs och att annan nödvändig kontroll för att byggnaden eller anläggningen skall kunna antas komma att uppfylla laaven i PBL blir utförd (se 9 kap. 13 å andra stycket). Han skall vara närvarande vid byggsamråd samt vid besikt- ningar och andra kontroller. Till kvalitetsansvarig får utses endast den som har fått godkännande (riksbehörighet) av ett organ som har aclae- diterats för detta ändamål enligt 14 & lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller den som BN godkänt för visst arbete.

När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt kontrollplanen skall BN utfärda ett bevis om detta - slutbevis, (se 9 kap. 10 5).

Samhällets ingripande vid överträdelse

I 10 kap. PBL återfinns regler om påföljder och ingripanden vid över- trädelser m.m. Enligt 10 kap 3 & får BN förbjuda att ett visst byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en viss åtgärd fortsätts, om det är up- penbart att arbetet eller åtgärden strider mot bestämmelserna i PBL el- ler mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen. BN får också om byggherren inte följer någon väsentlig del av kontrollplanen förbjuda att ett byggnadsarbete fortsätts innan de uppkomna bristerna avhjälpts. Om det är uppenbart att ett arbete eller en åtgärd äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för män- niskors liv eller hälsa, skall BN förbjuda att arbetet eller åtgärden fort- sätts.

I 10 kap. 4— 11 Gå finns föreskrifter om avgifter vid överträdelser. I det här sammanhanget finns anledning att peka på bestämmelserna i 10 kap. 6 5 om särskild avgift. Sådan - minst 200 kr och högst 1000 kr - skall tas ut om överträdelse sker genom att

— arbete utförs utan att det finns någon kvalitetsansvarig — bygganmälan inte görs trots att sådan krävs — arbete utförs i strid mot något beslut som BN har meddelat enligt PBL.

Om BN beslutar att en byggnad eller en del av en byggnad inte skall få användas innan bristerna avhjälpts, får beslutet förenas med vite (10 kap. 18a 5).

4.1.1 .3 Boverkets utvärdering av vissa ändringar i byggregleringen

Den 1 juni 1994 beslutade riksdagen om omfattande ändringar i PBL. De innebar att bygglovprövningen enligt PBL begränsas till att avse endast prövning av lokaliseringen och den närmare placeringen och utformningen av byggnader. Samtidigt infördes ett nytt och från bygg- lovprövningen formellt fristående tillsyns- och kontrollförfarande, be- träffande de tekniska egenskapskraven på byggnader och andra anlägg- ningar. Vidare sammanfördes huvuddelen av de tekniska kraven på byggnader och andra anläggningar i 3 kap. PBL samt bestämmelser om byggprodukter i byggproduktlagen (1992:1535) till den nya BVL. Till den nya lagen fördes också från PBL reglerna om typgodkännande och tillverkningskontroll. I BVL togs vidare in vissa grundläggande be-

stänrrnelser om funktionskontroll av ventilationssystem. De nya be- stämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1995.

Boverket fick våren 1995 i uppdrag att följa upp ändringarna i byggregleringen. Arbetet skulle omfatta följande:

Byggkontrollen

Bostadsutformning samt tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsförmåga Byggkostnader för bostäder Hygien, hälsa och miljö Brand (tillagt på eget initiativ från Boverket)

I regeringsuppdraget anges att det är väsentligt ät få kännedom om syftet med förändringarna vad gäller bygglov, tillsyn och kontroll upp- nås och a_tt åstadkomma ett regelsystem som främjar bättre kvalitet i byggandet och tillgodoser väsentliga allmänna intressen, a_tt möjliggöra en smidigare byggprocess, teknisk utveckling och lägre byggkostnader, ät förbättra möjligheterna för kommunerna att effektivisera sin verk- samhet och ät klargöra gränsdragningama mellan statens, korrrrnuner- nas och enskildas ansvar.

Boverket har lämnat en delrapport (1996:10) av utvärderingen av tillsyns och kontrollsystemet per oktober 1996 samt en slutredovisning (19979) i oktober 1997. Boverket pekar på att tillsyns- och kontroll- systemet har ännu inte kommit till användning i sådan utsträckning att erfarenheterna ger stöd för slutsatsen att det behövs omfattande änd— ringar. Några justeringar bedöms dock lämpliga att vidta beträffande "enkla åtgärder och kvalitetsansvariga". Boverket anser att det bör vara möjligt att i vissa ärenden ta bort lqavet på kvalitetsansvarig. Det bör vara fallet i ärenden där byggnadsnämnden anser att det räcker med en muntlig bygganmälan och att byggsamråd är uppenbart obehövligt. Ex- empel på sådana ärenden kan vara enkla ärenden där allmänna intres- sen salmas eller blir tillgodosedda utan annat kontrollsystem än bygg- herrens egen kvalitetskontroll.

I det följande redovisas främst framkomna synpunkter vid delredo- visningen. Av tidsskäl har endast vissa kompletteringar tillförts avse- ende slutredovisningen. Främst &ågor om byggsamråd, kontrollplan enligt PBL, kvalitetsansvarig enligt PBL, Boverkets föreskrifter samt fristående, sakkunniga kontrollanter (de fem områdena utgör rubriker i det följande) redovisas. Även Boverkets kommentarer till synpunkterna redovisas. Vad som framkommit i slutredovisningen anges särskilt.

Boverkets utvärdering - Byggsamråd

Kommunala handläggare har framfört stark kritik mot att'det inte finns någon uttrycklig lagbestämmelse om byggsamråd under projekteringen. Kontroll av projekteringen kommer in för sent i processen. Från något håll har förslag lämnats att bestämmelser införs om separat byggsamråd och kontrollplan för projekteringen. Boverkets kommenterar i utvärde- ringen dessa synpunkter och framhåller därvid med hänvisning till ak- tuell proposition (prop. l985/86:1, s. 313) att det ingår i byggherrens ansvar att välja projektörer och byggproducenter som har tillräckliga medel för att åstadkomma de önskade kvaliteterna och även att kon- trollera att de uppnås. Byggherrens ansvar omfattar både projektering och utförande. Boverket anser att lagändring inte i detta skede är moti- verat, men att förtydligande information är angelägen.

Boverket bedömer i sin slutrapport att oavsett byggherrens ansvar att välja projektörer och producenter som har tillräckliga medel för att åstadkomma de önskade kvaliteterna och även att kontrollera att de uppnås bör byggherrens kontroll av projekteringen avhandlas på byggsamrådet.

Boverkets utvärdering - Kontrollplan enligt PBL

Enligt utvärderingen råder det osäkerhet och olika uppfattningar vad gäller kontrollplanens utformning, innehåll och omfattning. Kommu- nala handläggare uppger att byggherramas kontrollplaner ofta är gene- rella och svepande. Flertalet byggherrar och byggentreprenörer anser att kontrollplanema enligt PBL varit av lagom omfattning, men vissa anser att BN inte anpassar innehållet i kontrollplanen till byggherrens kompetens, egenkontroll eller projektets art och komplexitet. I vissa kommuner hanteras alla ärenden oavsett komplexitet efter samma mall. Det anges att det ännu är ovanligt att byggherrar har egenkontroll ge- nom eget kvalitetssystem. Många byggherrar förlitar sig i stor utsträck- ning på entreprenörens kvalitetssäkring. Enligt byggherrar och ent- reprenörer är det vanligt att kontrollplanen enligt PBL samordnats med byggherrens och byggentreprenörens egna kvalitetssystem. Flera anger att kvalitetssystem är under utarbetande. Projektörer uppger att det allt oftare krävs att denne till byggherren skall redovisa sin egenkontroll av projekteringen. Förslag har lämnats till Boverket att benämningen kon- trollplan enligt PBL bör få en annan benämning för att inte förväxlas med andra kontrollplaner i byggprocessen.

Boverket har i slutrapporten föreslagit vissa förtydliganden av vad kontrollplanen bör innehålla, som i första hand berör den kvali- tetsansvariges roll och uppgifter.

Boverkets utvärdering - Kvalitetsansvarig enligt PBL

Enligt utvärderingen är kvalitetsansvarigs enligt PBL roll och ansvar oklar, det gäller t.ex. närvaro vid byggsamråd, besiktningar och kon- troller. Det råder skilda uppfattningar i dessa frågor hos kommunala handläggare, byggherrar, entreprenörer och kvalitetsansvariga. Verk- samma kvalitetsansvariga vill, anges det, ha reglerat i lag att den kvali- tetsansvarige skall medverka redan i projekteringen. Av utvärderingen framgår att det är allt vanligare att den kvalitetsansvarige finns med i projekteringsskedet. Benämningen kvalitetsansvarig ifrågasätts. Från kommunhåll redovisas ståndpunkten att den kvalitetsansvarige enligt PBL skall vara fristående från byggprojektet; anställda i ett byggföretag skall inte kunna åta sig rollen som kvalitetsansvarig enligt PBL. Frågor ställs ofta om vilket ansvar den kvalitetsansvarige har för att de väsent- liga egenskapslq'aven infrias. Den kvalitetsansvarige bör enligt vissa fungera som egen företagare med ansvarsförsäkring och det skulle ingå i BNs uppgift att kontrollera att erforderlig försäkring finns. Den kva- litetsansvariges uppdrag bör vara noggrant preciserat för att BN skall kunna bedöma om denne sköter sin uppgift enligt PBL.

Beträffande den kvalitetsansvariges kompetens och utbildning fram- förs ståndpunkten från kommunhåll att den kvalitetsansvarige ibland har mycket dålig uppfattning om sin roll både gentemot byggherren och BN. De certifierade kvalitetsansvariga kritiseras för att ha en alltför ensidig teoretisk utbildning. Fler generalister efterfrågas. Utbildningen anges vara dyr och ha en ojämn kvalitet. Det anges också att certifie- ringsorganen ställer olika krav och processen är så olika hos organen att det finns risk att respekten för riksbehörighet sänks.

I slutrapporten föreslår Boverket att det i den kvalitetsansvariges uppgift skall ingå att se till att byggherrens egenkontroll vad gäller samhällskraven som redovisats under byggsamrådet också har genom— förts och dokumenterats på ett tillfredsställande sätt. En fördel med ett sådant förfarande, anges det, är att den kvalitetsansvariges uppdrag blir tydligare. Detta förutsätter att en kontrollplan enligt PBL alltid upprät- tas efter ett byggsamråd. Vidare föreslås att den kvalitetsansvariges enligt PBL närvaroplikt vid kontroller och besiktningar alltid skall framgå av kontrollplanen.

Boverkets utvärdering - Boverkets föreskrifter

Utvärderingen visar att Boverkets föreskrifter och allmänna råd om certifiering av kvalitetsansvariga (BFS 1995:5 KA 1) i vissa delar upp- fattas som oklara. Föreskriftemas indelning av de kvalitetsansvariga i kompetensnivåer bör ses över. Enligt föreskrifterna är behörighetsni— våer följande, behörighetsnivå E för kontroll av enkla ärenden, nivå N för kontroll av normala ärenden samt nivå K för kontroll av ärenden av komplicerad art. Lämpligheten att i föreslqifterna ange timtid för in- hämtande av erforderlig kunskap om kvalitetssäkring och byggnadslag- stiftning ifrågasätts. Kritik riktas mot vissa av de krav som ställs för att erhålla behörighet E, bl.a. anses kraven för höga vad avser kunskaper om kvalitetssäkring. Ett flertal byggherrar, entreprenörer, kvali- tetsansvariga och kommunala handläggare anser att föreskrifterna måste ändras så att kompetenta och ytterst kvalificerade personer, som under längre tid arbetat med kvalitetssystem och kvalitetssälqingsfrågor i byggprocessen, inte utestängs från möjligheten att erhålla riksbehö- righet p.g.a. formell brist i utbildningshänseende. Kravet i föreskrifter- na på utbildning i kvalitetssystem och kvalitetssäkring enligt ISO 9001 anses för ensidigt och anges ha medfört att kontrollplaner enligt PBL upprättas i för liten utsträckning. I stället för kontrollplan enligt PBL lämnas till kommunen kvalitetssäkringssystem och allmänt hållna kva- litetsplaner, dvs. material som inte är konkret inriktat på det aktuella projektet. I vissa delar av landet finns liten tillgång på riksbehöriga kvalitetsansvariga och förteckning över dem som finns saknas fortfa- rande. Boverket har utfärdat nya föreskrifter och allmänna råd om certi- fiering av riksbehöriga kvalitetsansvariga (BFS l996z55 KA 2). Vidare kommer varje halvår att publiceras en förteckning över certifierade kvalitetsansvariga enligt PBL.

Boverkets kommentar till inhämtade synpunkter i utvärderingen

Boverket framhåller att den kvalitetsansvariges enligt PBL uppgift inte är att övervaka den totala kvaliteten i byggprojektet, utan enbart den del av byggherrens kontrollsystem som syftar till att säkerställa att sam- hällshaven uppfylls. Den kvalitetsansvarige har till uppgift att bistå byggherren för att säkerställa att samhällskraven uppfylls (9 kap. 8 & första stycket 2 PBL). Beträffande begreppet "kvalitetsansvarig enligt PBL" anser Boverket att de oklarheter och tillämpningproblem som redovisats är av övergående art och har inte funnit skäl att föreslå änd- ringar i lagstiftningen.

Boverket anser att det i nuläget skulle skapa viss begreppsförvirring att ändra benämningen då det dessutom firms nästan 4000 personer som är certifierade (riksbehöriga).

Boverkets utvärdering - Fristående, sakkunniga kontrollanter m.m.

Enligt utvärderingen måste vissa frågor beträffande fristående, sakkun- niga kontrollanter klaras ut. Det gäller både vem som kan vara sakkun- nig, när och varför intyg krävs samt hur man blir fristående sakkunnig. Innebörden av begreppet fristående tas upp liksom betydelsen av BNs godkännande. Det skiljer sig mellan nämnderna hur ofta krav ställs på verifiering genom fristående sakkunnig. Det framförs att krav på kon- troll genom sakkunnig ställs även i de fall när det är fråga om kompe- tenta välrenommerade konsulters arbete, vilket leder till att sakkunnig- granskningen ombesörjs av konkurrenter till den som utfört arbetet. Resultatet av en enkät från Boverket till byggherrar och byggentrepre- nörer ger vid handen att kraven på sakkunnigkontroll numera är mer nyanserad.

I slutredovisningen anger Boverket att det är angeläget att uppmärk- samma frågorna om fristående sakkunnigkontroll och bedömning av erforderlig kompetens hos dessa kontrollanter. Som ett led i detta har Boverket bl.a. givit ut föreskrifter för fristående sakkunniga kontrol- lanter inorn brandområdet. Skriften ”Boken om lov, tillsyn och kon- troll” kommer att kompletteras med allmänna råd för fristående sak- kunniga kontrollanter där frågor om roll och kompetens m.m. avses att behandlas. Boverket har också för avsikt att i ett särskilt informations- blad till byggnadsnämndema ta upp &ågor om fristående sakktmniga kontrollanter.

4.1.2. Internationella standarder, ISO 9000 serien

När två parter skall samarbeta krävs en tydlig kommunikation och en ömsesidig förståelse. De internationella standarderna i ISO 9000 serien har utvecklats för en kvalitetsmässig samverkan. ISO 9000 kan använ- das för att klarlägga samarbetsförhållanden mellan två affärsparter, men också för att utveckla en kundinriktad styrning av verksamheten. Standardema, som snabbt fått genomslag runt om i världen, kan bidra till förståelse över nationsgränserna genom att kunder och leverantörer kan arbeta med samma referensram. Målet är främst att kunden skall tillfredsställas genom att leverantörer har förmåga att utforma och le- verera rätt produkt. ISO 9000-serien innehåller riktlinjer för val och

användning av olika standarder samt tre standarder som ställer krav på kvalitetssystem, nämligen SS-EN ISO 9001, 9002, 9003.

. SS-EN ISO 9001 är avsedd att användas då överensstämmelse med krav måste säkerställas av leverantören under konstruktion, utveck- ling, produktion, installation och service. Samtliga led i byggproces- sen täcks av ISO 9001. Byggherrar, konsulter och entreprenörer kan utgå från ISO 9001 när de skall bygga upp sina kvalitetssystem. ISO 9001 är avsedd att användas vid kvalitetsledning, upphandling och kontrakt, vid kundens bedömning av leverantören och vid certifie- ring. ISO 9001 kan användas för att kunden skall tillfredsställas (extern kvalitetssäkring) eller för kvalitetsledning (intern kvalitets- säkring). . SS-EN ISO 9002 är avsedd att användas då överensstämmelse med krav måste säkerställas av leverantören under produktion, installa- tion och service. Standarden är lämplig för entreprenadföretag som enbart åtar sig utförandeentreprenader dvs., ej projektering. . SS-EN ISO 9003 är avsedd att användas då överensstämmelse med krav endast behöver säkerställas av leverantören vid slutkontroll och slutprovning. Standarden är följaktligen inte lämplig för byggherrar, projektörer och entreprenörer. . ISO 9001 innehåller ett antal krav på kvalitetssystemet, i samman- fattning enligt följande. . Ledningen ansvarar för att företagets policy, mål och åtaganden läggs fast med avseende på kvalitet. . Kvalitetssystemet skall säkerställa att produkten uppfyller bestämda krav. . Kvalitet i affärsavtal; innan kontrakt tecknas, skall leverantören granska handlingarna för att säkerställa att krav blir klarlagda och förvissa sig om att man har förmåga att uppfylla kraven. . Kvalitet i projekteringen; projekteringen skall genomföras på ett planerat och styrt sätt så att kvalitetshav uppfylls. . Dokumentstyming skall säkerställa att rätt information finns till- gänglig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Kvalitetsdokument skall beva- ras för att visa att specificerade krav uppfyllts och att kvalitetssys- temet fungerat på avsett sätt. . Kvalitet i upphandlingen; rutiner skall säkerställa att upphandlade tjänster, entreprenader och varor uppfyller specificerade krav. . Kvalitet i produktion; produktion skall planeras och styras så att specificerade krav uppfylls. . Kontroll och provning; entreprenören skall genomföra kontroll och provning för att verifiera att krav uppfylls.

0 Kontrollstatus; märkning skall säkerställa att endast varor, kompo- nenter och arbeten som godkänts kommer att ingå som en del i ent- reprenaden. 0 Kontrollutrustning; instrument för kontroller, mätning och provning skall underhållas och användas så att man kan lita på resultatet. 0 Hantering av fel; fel skall dokumenteras och åtgärdas. . Korrigerande och förebyggande åtgärder; orsaker till fel skall analy- seras och elimineras. o Kvalitetsrevisioner skall visa hur kvalitetssystemet fungerar och ge underlag för förbättringsåtgärder. . Kompetensutveckling; behov av utbildning skall dokumenteras, ut- bildningsplaner fastläggas och genomföras.

Det är viktigt att hålla i minnet att de krav på kvalitetssystem som anges i ISO 9001 är komplement och inte alternativ till de tekniska och funk- tionella krav som specificeras för konstruktion, utförande och färdig byggnad eller anläggning.

4. l .3 Definitioner

Med ett företags kvalitetssystem avses organisation, ansvar, rutiner och resurser för att leda och styra verksamheten med avseende på kvalitet.

Kvalitetsmanual är det dokument som används vid beskrivning av kvalitetssystemet. Manualen är även ett hjälpmedel för personalen att förstå och tillämpa kvalitetssystemet.

Med kvalitetsstyming avses de metoder och aktiviteter som tilläm- pas för att uppfylla krav på kvalitet.

I en kvalitetsplan dokumenteras företagets organisation, kontroll- program, rutiner för att avhjälpa fel och brister m.m. För varje projekt upprättas en anpassad kvalitetsplan.

Kvalitetssäkring är allt det som företaget behöver göra för att skapa tilltro till sin förmåga att uppnå rätt kvalitet.

Certifiering av produkt eller kvalitetssystem innebär att en kompe- tent och oberoende tredje part bedömer, intygar och följer upp att pro- dukt eller kvalitetssystem uppfyller en standard eller andra accepterade regler.

4.1.4. Läget beträffande kvalitetsarbetet på byggområdet och förvaltningen

4.1.4.1 Svenska förbundet för kvalitet, SFK

Svenska förbundet för kvalitet är en ideell sammanslutning av region- föreningar, företag, myndigheter, institutioner och enskilda personer, med intresse att främja framtagning av produkter och tjänster med rätt kvalitet. SFK bildades år 1952 och har ca 3 000 personliga medlemmar, som tillsammans representerar mer än 1 500 företag och organisationer inom de allra flesta branscher i svenskt näringsliv. SFK är Sveriges representant i ett antal internationella kvalitetsorganisationer. Inom SFK finns sedan år 1987 sektionen SFK - bygg med ca 200 medlem- mar. SFK - bygg skall enligt sin arbetsordning medverka till

debatt om kvalitetsfrågor i byggandet, . tillämpning av principer och metoder i kvalitetsfrågor, samarbete mellan myndigheter, institutioner, företag, organisationer, föreningar m.m. som arbetar med kvalitetsnågor, . standardisering av kvalitetstekniska begrepp, deltagande i verksamheten inom byggsektionen av European Orga- nisation for Quality (EOQ), . arrangerandet av konferenser och seminarier, . utvecklings- och utredningsverksamhet SFK har sedan år 1991 givit ut årskrönikor som beskriver pågående kvalitetsarbete i byggsektorn. Den första årskrönikan redovisar en översikt över branschorganisationemas kvalitetsarbete, den andra år- skrönikan för år 1992 belyser hur kvalitetsfrågor i projekteringsfasen hanteras. Kvalitetsläget i byggproduktionen redovisas i 1993 års kröni- ka och kvalitetsarbetet i förvaltningsfasen i årskrönikan för år 1994. I årskrönikan för år 1995 redovisas en samlad bild av utvecklingen av kvalitetsarbetet under första hälften av 1990-talet. År 1996 återges i årskrönikan artiklar som belyser utvecklingen och kvalitetsläget inom byggsektorn.

4.1.4.2 Spegling av branschorganisationemas kvalitetsarbete år 199 1-1995

1991 års årskrönika från SFK redovisas i det följande. Rapporten har utförts som examensarbete vid institutionen för byggnadsekonomi och

byggnadsorganisation vid KTH. Examensarbetet baseras bl.a. på inter- vjuer med SFK-byggs medlemmar och kvalitetsansvariga i branschor- ganisationema. Sammanfattningsvis kan följande utläsas.

. Det är främst kraven från beställaren och önskan om bättre lönsam- het som gör att branschorganisationema arbetar med kvalitetsfrågor. . Det bästa sättet att öka byggkvaliteten är att åstadkomma förbätt- ringar inom följande områden: utbildning, motivationshöjande åt- gärder, kvalitetssystem och beställarkrav. 0 Stor oenighet råder mellan arkitekter, konsulter och entreprenörer om de viktigaste orsakerna till kvalitetsproblem. Nämnda grupper anser att just den egna gruppens kompetens inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning, vilket missgynnar kvaliteten. Parterna delar inte var-

andras uppfattning vilket speglar motsättningar beträffande rollför- delningen i byggprocessen.

Byggentreprenörerna (branschorganisationen) har antagit en kvalitets- policy där det förkunnas att man skall medverka till fortgående kvali- tetsutveckling i byggandet. Något hjälpmedel för medlemmarna att ta fram kvalitetssystem har inte utarbetats eftersom kvalitetssystem utgör konkurrensmedel.

Byggherreföreningen arbetar inte med kvalitetsfrågor och anser att kvalitetssystem är pappersprodukter. Föreningen anser sig dock behöva kunna en del om dessa frågor eftersom t.ex. byggentreprenörema ar- betar med olika sätt att säkra kvaliteten.

Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, var enligt SFK-byggs årskrönika 1991 den första branschorganisationen som tog fram en branschgemensam vägledning i kvalitetssäkring. Ett ISO-baserat kva- litetssystem har utarbetats. EIO, R och KYL har antagit en gemensam kvalitetspolicy där vikten av en bra samordning mellan delbranschema betonas.

Föreningen V (ventilationsbranschen) har angett att den inte arbetar med kvalitetsfrågor. Medlemsföretagen arbetar på egen hand med att ta fram kvalitetssystem som utnyttjas i konkurrenssyfte.

Golvbranschens Riksorganisation, GBR, har sedan slutet av 1980- talet en kvalitetssäkring i form av Golvbranschens Våtrumskontroll, GVK, som dock inte är baserad på ISO-standard. En ISO-baserad ob- jektspärm för hela golvbranschen finns sedan år 1992.

Industrins Byggmaterialgrupp angav år 1991 att de enskilda med- lemsföretagen arbetar med kvalitetsfrågor som ett konkurrensmedel.

Isoleringsfirmomas Förening, IF, påbörjade kvalitetsutvecklingsar- bete under år 1991.

Kylentreprenöremas Förening, KYL, hade vid tidpunkten för un- dersökningen, dvs. år 1991, utarbetat ett material, Kurs i kvalitetssäk- ring, med EIO:s vägledning som stöd.

Målaremästamas Riksförbund har utarbetat ett material som anslu- ter till ISO 9000 och som avses fungera som hjälp till självhjälp. Med- lemsföretagens frihet att utveckla sina egna idéer anses vara mycket viktig.

Plåtslageriemas Riksförbund, PLR, har utarbetat två kvalitetshand- böcker, till viss del baserade på ISO 9000, samt material som anpassats till plåtslageribranschen. Tyngdpunkten i kvalitetsmaterialet ligger i egenkontrollen. PLR har för medlemmarnas räkning beslutat om vad egenkontrollen skall innefatta. För att få använda PLR:s system måste medlemsföretagen gå en kurs i kvalitetssäkring, vilket 45 % av med- lemmarna redan gjort är 1991. Medlemsföretagen och även beställarna har visat sig positiva till systemet.

Rörfirmornas Riksförbund, R, har använt sig av EIO:s vägledning vid &amtagning av kvalitetsmaterial. För att få använda materialet krävs att kvalitetskurs genomgåtts. År 1991 bedömdes ca 5 procent av medlemmarna ha kvalitetssystem. Förbundet anser samordning mycket viktig för att uppnå bättre byggande. Därav samordningen med EIO, KYL och R.

Sveriges Fastighetsägareförbund uppgav sig delta i olika projekt med kvalitetssäkring, bl.a. i tidigare nämnda GBR:s Våtrumskontroll, GVK, och Målarbranschens Våtrumskontroll, MVK.

Sveriges Praktiserande Arkitekter, SPA, har gett ut en modellbok år 1992, vilken är en kvalitetsmanual som följer ISO-9001. Vid denna tidpunkt bedömdes mellan 20 och 30 av 400 företag ha egna kvalitets- system.

Svenska konsultföreningen, SKIF, har antagit en kvalitetspolicy. Föreningen uppger sig i övrigt arbeta mycket lite med kvalitetsfrågor med hänvisning till att dessa är företagsintema. SKIF anser att ISO 9000 inte passar för kunskapsföretag som t.ex. för konsultverksamhet. Övriga byggbranschens anammande av ISO-standardema har därför lett till stora svårigheter i samarbetet om kvalitetsfrågor.

Varför arbetar de olika branschorganisationema med kvalitet?

Förklaring till siffrorna (1-8) som anges i tablån nedan

1. Krav från beställaren 5.För branschens överlevnad

2. Krav från myndighet 6. Effektivisera byggprocessen

3. Utvecklingsansvar 7. Styra upp byggprocessen

4. Bättre lönsamhet 8. Företagen bör själva arbeta med kvalitet

: : entre . renörema ; _herreförenin_en

Elektriska installatörsorgani- sationen

Golvbranschens

_— _— __

Hur skall branschen förbättra kvaliteten?

++ + + & + + U' ON X! + +00

||

De kvalitetsansvariga i respektive branschorganisation har oftast nämnt utbildning, motivation, kvalitetssystem och beställarkrav som viktiga led för att förbättra kvaliteten.

Hur långt har de olika delbranschema kommit i praktiken ?

De bedömningar som företrädare för de olika branschorganisationema gör och som redovisas i det följande är ofta rena gissningar, enligt ut- talande i årskrönikan för år 1991.

. Byggentreprenörema bedömer att entreprenörerna har konrrnit längst i kvalitetsarbetet. Spridningen bland företagen är dock stor. 0 SPA anger att hälften av arkitektföretagen arbetar aktivt med kvali- tetssäkring. SPA arbetar för att få igång övriga företag. Inget företag anges ha något komplett kvalitetssystem ännu, och det bedöms dröja flera år innan några företag kan certifiera sig. . SKIF anser att konsultema ligger väl framme mätt som andel av konsultema som har kvalitetssystem och använder kvalitetsplaner. 0 EIO var först med en branschgemensam vägledning i kvalitetssäk- ring, men är inte nöjd med resultatet. Det finns företag som kommit långt, men i det stora hela har, enligt årskrönikan, genomslaget i el- branschen blivit dåligt. Det uttrycks att den åtgärdslista som finns i vägledningen och som visar hur en elinstallation bör kvalitetssäkras borde användas i högre utsträckning. Beträffande egenkontrollen anges att facket inte vill låta sina medlemmar signera sin egenkon- troll med mindre än att extra betalning utgår för detta. Enligt EIO behövs en bättre utbildning i planeringsteknik i byggbranschen som helhet. En bättre kvalitetsstyming erfordras hos projektörer och bätt- re metoder behövs för upphandling och styrning av projekteringen. . R har noterat att medlemsföretagen inte sätter igång med kvalitets- säkringsarbete med mindre än att beställaren kräver kvalitetssäkring. Man bör dock minska pappersmängdema i detta arbete. 0 Inom KYL och [F bedöms att prispressen leder till att kvaliteten blir lidande. Därför behövs menar man kontroller av tredje part, via cer- tifieringsorgan. Vad gäller nivån på kvalitetsarbetet anser KYL att man ligger på samma nivå som övriga installationsbranschen. De stora företagen har dock kommit längre. Isoleringsfirmomas Före- ning, som samarbetar med KYL, anser att de flesta delbranscher kommit längre i kvalitetsarbetet än vad de själva gjort. . PLR har noterat att medlemsföretagen har en positiv inställning till den framtagna kvalitetspärmen och användningen av den har ökat. Information om kvalitetssystemet från PLR till medlemsföretagen har rönt uppmärksamhet även hos beställare och konsulter. Det sammanfattande omdömet om hur långt medlemsföretagen nått i kvalitetsarbetet anges som att branschen kommit långt känslomäs- sigt, vilket bedöms vara väl så viktigt. . Föreningen V menar att kvalitetsarbetet i medlemsföretagen ligger i nivå med de stora entreprenadföretagen. . Målarrnästamas Riksförbund bedömer att måleriföretagen ligger på samma nivå som övriga delbranscher. Målarentreprenörema ser det som svårt att arbeta med kvalitetssäkring om inte de som länmar över till målarna har kvalitetssäkrat sina arbeten.

' GBR anför att golvbranschen var först i byggsektorn med en funge- rande kvalitetssäkring, GVK. Alla våtrumsarbeten som görs av ett GVK-auktoriserat företag skall anmälas till AB Svensk Våtrum- skontroll. Det händer alltmer sällan att så inte görs. Stickprovskont- roller på 3 procent av anmälda våtrumsarbeten visar att antalet fel minskar. I de fall fel begås beror det oftast på att fel teknik har an- vänts. Detta läggs till grund för teknikförbättring. Ännu har inga fö- retag uteslutits ur GVK, men detta övervägs beträffande några, vilka då förlorar sin auktorisation. Anslutning till GVK krävs inte sällan av beställare och entreprenörer. Allmänt bedöms GVK ha gett golv- branschen ett försprång på fyra år i kvalitetsarbetet jämfört med den övriga byggbranschen. 0 Byggherreföreningen kan sägas inta en avvaktande hållning till kvalitetsarbetet. Om entreprenörerna vill använda sig av kvalitets- planer är det upp till dem. Entreprenörema sägs inte vilja ta det ju- ridiska ansvaret för kvalitetssäkringen och får gärna använda sina kvalitetssystem bara det inte ökar kostnaderna. Föreningen anser att det har börjat hända en del hos medlemmarna. Det är lätt att ta fram manualer, men svårt att få dem att frmgera i praktiken. Detta förut- sätter en attitydförändring på arbetsplatserna. I årskrönikan anges vidare att om entreprenören vill ha en månads längre byggtid för att kunna uppnå rätt kvalitet, så kommer han förmodligen att få det. De stora statliga beställarna såsom tidigare Byggnadsstyrelsen, FortF och Vägverket ställer i stor utsträckning krav på kvalitetssäkring av entreprenörerna. I årskrönikan uttalas dock att medlemmarna i Byggherreföreningen förefaller endast att ha inlett kvalitetsarbetet.

De flesta branschorganisationer anordnar någon form av utbildning i kvalitetsfrågor, antingen internt i företagen eller branschgemensamt. Benägenheten hos branschorganisationema att sprida information om kvalitetsfrågor är dock, enligt årskrönikan 1991, mycket skiftande.

I 1995 års årskrönika tar SFK-bygg sikte på de viktigaste frågorna i tidigare års undersökningar för att få en samlad bild av utvecklingen av kvalitetsarbetet under 1990-talet. Därtill har lagts frågor om miljöas- pekter. 1995 års undersökning genomfördes som en telefonintervjuun- dersökning med i första hand personer som ingått i undersökningarna under åren 1992, 1993 och 1994. Urvalet personer togs från bruttour- valet från de tidigare undersökningarna. Arkitekter respektive tekniska konsulter valdes främst från 1992 års undersökning med komplettering från medlemsmatrikeln för det nybildade Arkitekt och ingenjörsföreta- gen, AI AB. Specialentreprenörer hämtades från 1993 års undersök- ning, dvs. medlemmar i Elektriska Installatörsorganisationen, Rörfir- momas riksförbund och föreningen Ventilation-Klimat-Miljö. Från

1993 års undersökning valdes två kategorier inom byggentreprenörema som ett representativt urval av plats- och arbetschefer i byggprojekt påbörjade under år 1993. Fastighetsförvaltare, såväl privata, offentliga, allmännyttiga och andra förvaltare, valdes ur 1994 års undersökning och bland de företag som under år 1994 startat ett större byggprojekt. Totalt intervjuades i början av januari år 1996 30 personer från varje målgrupp. Frågeformulering och analysmetodik har hållits enhetlig över åren.

Av undersökningen framgår följande. De flesta företag i branschen har någon form av kvalitetssäloingssystem. Fastighetsförvaltarna utgör undantag och särskilt de kommunala förvaltningsföretagen anges sakna system. Vad gäller arkitekter och tekniska konsulter tycks en nedgång ha skett i arbetet med kvalitetssäkringssystem. Detta kan, enligt redo- visningen, förklaras av att urvalet år 1992 inte var helt slumpmässigt utan man vände sig till företag som visat intresse för kvalitetsarbetet. 1995 års undersökning omfattar mer slumpmässigt utvalda arkitekter från nuvarande AI AB. Kvalitetssäkringssystem med ISO-9000 som utgångspunkt var tidigare och är alltjämt det förhärskande. Många branscher och företag har dock utvecklat egna system, vilka också har ISO 9000 som bas. De system som används är ofta branschanpassade eller framtagna för viss produktionskedja eller visst produktionssystem. Det anges i årskrönikan att den ger en översiktlig bild av kvalitetsarbe- tet. Det konstateras också att kvalitet i byggandet är en överlevnadsfrå- ga och att det inte på en köparens marknad går att ha dålig kvalitet. Tendensen, anges det, är att ansvaret för kvalitet förskjuts från statligt reglerade normer till ett större egenansvar.

Många företag säger sig ha planer på att certifiera sig och att de är i färd med detta. Byggentreprenörema säger sig arbeta aktivt med detta. För närvarande (år 1995) finns det enligt årskrönikan två tredjepart- scertifierade byggentreprenadföretag. I vart tredje byggentreprenadfö- retag mäts kvalitetsbristkostnaden genom att notera fel vid slutbesikt- ningar och andra kontroller. Ett annat mått är garantikostnader. Inom fastighetsförvaltningen mäts mycket sällan kvalitetsbristkostnader. För arkitekter och tekniska konsulter har inte mätningen av kvalitetsbrist- kostnader ökat under första hälften av 1990-talet. Många företag som säger sig mäta kvalitetsbristkostrrader kan inte ange hur de gör det. Kvalitetsbristkostnaden anges ofta ligga på 3-4 procent, vilket skulle betyda ca 60 000 kronor för ett småhus och ca 4 miljoner för ett köp- centrum. Till detta skall läggas olägenheter och skador som uppträder senare. I åtta fall av tio ställer kunderna krav på att tekniska konsulter och entreprenörer har kvalitetssäkrad verksamhet. Motsvarande krav på arkitekterna har ökat under 90-talet, men kommer inte upp till samma nivå. De flesta företag säger sig ha kärmedom om att byggherren skall

ha en kvalitetsansvarig enligt PBL, certifierade sådana finns främst hos byggentreprenörema men också hos arkitekter och tekniska konsulter. En bedömning utfördes av hur långt företagen kommit i kvalitetsarbetet enligt det system som används i Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Syste- met beskrivs närmare i avsnitt 4.4.3.

Förklarin till siffrorna inlednin svis l - 8 i tablån i det föl'ande 1. Arkitekt 95

2. Teknisk konsult 95

3. o. 4. Specialentreprenör 93 resp. 95

5. o. 6. Byggentreprenör 93 resp.95

7. o. 8 Fastighetsförvaltare 94 resp. 95

1 2 3 4 Medelvärde skala 1-5 95 95 93 95 I..-- 1ednin_ 3,5 3,2 3,4 3,1

5 6 7 8 93 95 94 95 4,0 4,0 2,9 2,8 Medarbetarna engagemang 3,0 2,8 3,0 3,3 3,6 3,6 2,8 3,3 och delaktig het 3,4 3,4 2,6 3,1 3,6 3,5 2,8 3,7 arbetet Fokusering 3,1 3,0 3,1 3,4 på kundnyt-

tan

1,0 - man gör inte särskilt mycket och har inget systematiskt angrepps- sätt 3,0 - man har ett systematiskt angreppssätt i stora delar av organisatio- nen

5,0 -man ser även tydliga resultat av sitt sätt att angripa kvalitetsarbe- tet

Som framgår av sammanställningen har fokuseringen på kundnyttan ökat under senare år särskilt inom fastighetsförvaltande företag. Före- tagsledningama hos byggentreprenörema har kommit längst i sitt kva- litetsarbete

Den viktigaste orsaken till kvalitetsproblem f.n. anges vara den op- timistiska tidsplaneringen under projekteringen. Arkitekter, konsulter och fastighetsförvaltare är överens om detta. Entreprenörema anger

som den viktigaste orsaken till kvalitetsproblem att olika specialister producerar ritningar oberoende av varandra utan tillräcklig samordning. Arkitektemas största problem var enligt deras egen uppfattning tidigare att deras roll var alldeles för begränsad - vilket var en uppfattning som ingen av de övriga aktörerna inom byggsektorn delade. En förskjutning från denna uppfattning har skett hos arkitektema mot att problemet numera är att byggherrarna har svårt att formulera vilka krav som skall ställas på slutprodukten. Bristande samordning mellan de olika parterna i byggprocessen uppfattas som ett allt större problem för fastighetsför- valtama och det största kvalitetsproblemet ligger i bristande kunskap om byggmaterialens beteende på längre sikt. Det sistnämnda delas av allt fler aktörer inom byggområdet.

De intervjuade (150 svarande) fick en öppen fråga om vad de ville ändra på för att få högre kvalitet. Arkitekterna vill &ämst förändra pro- jekteringsfasen för att få längre tid och färre aktörer. Tekniska konsul- ter vill ha en hårdare styrning. Entreprenörema tycker att byggtiden är för kort. F astighetsförvaltama vill ha större lyhördhet mellan olika parter i processen och bättre kunskap om materials långtidsegenskaper och beständighet.

4. l .5 Standardiseringsarbete

Staten lämnar bidrag över statsbudgeten till standardiseringsverksam- heten i Sverige. Detta bidrag lämnas till SIS - Standardiseringen i Sve- rige. Det övergripande målet för stödet anges vara att verksamheten skall bidra till att öppna marknader, höja produktiviteten och konkur- renskraften hos svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom tillgodoses. Den svenska standardiseringsorganisationen be- står av SIS och åtta av SIS auktoriserade standardiseringsorgan. Totalt deltar ca 6000 experter i svenska och internationella tekniska kommit- téer. Cirka 95 procent av allt standardiseringsarbete har en internatio- nell inriktning och de svenska kommittéerna fungerar då som referens- grupper till de internationella kommittéerna.

Inom bygg- och anläggningsområdet ligger genom ett auktorisa- tionsavtal med SIS merparten av standardiseringsarbetet på BST Byggstandardiseringen. Enligt avtalet skall BST svara för det standar- diseringsarbete som intressenterna efterfrågar och finansierar. Verk- samheten finansieras bland annat med medlemsavgifter, statsanslag, BFR— medel samt projektbundna medel från näringsliv, myndigheter m.fl. Standardiseringsarbetet sker huvudsakligen inom tekniska kom- mittéer (TK). Byggstandardiseringen syftar primärt till att ge instru-

ment för rationalisering och effektivisering i byggprocessen samt att underlätta kommunikation, avtal och handel mellan byggsektoms många aktörer. Enligt BST prioriteras miljö- och kvalitetsfrågor. Ge- nom EG-direktiv och svensk lagstiftning om offentlig upphandling för— stärks, enligt BSTs verksamhetsberättelse för år 1996, standardisering- ens betydelse som underlag för dessa upphandlingar. BST har hela den svenska byggsektom som sina intressenter. Alla berörda parter erbjuds att medverka i utarbetandet av byggstandarder. BST skall vara opartisk i standardiseringsprocessen och skall verka för att alla intressen beak- tas. I det europeiska harmoniseringsarbetet inom CEN och det interna- tionella standardiseringsarbetet inom ISO skall BST verka för att de samlade svenska intressena så långt möjligt tillvaratas.

De tekniska kommittéerna ansvarar nationellt för standardiseringen inom ett visst teknikområde och utser normalt ledamöter till CEN- och ISO- grupper. I det följande återges exempel på arbetsområden för någ- ra av de ca 100 för närvarande arbetande tekniska kommittéerna: geo- tekniska provningsmetoder, murverk, brand, golv, golvavjämningsmas- sor, värmeisolering, betong, takskydd, väggbeklädnader, värme- och luftbehandlingssystem, byggakustik, vatten- och avloppssystem samt livslängdsplanering av byggnader.

4.1.6 Miljömärkning Hösten 1989 beslutade Nordiska Ministerrådä'Såifrf Sveriges regering och riksdag att införa en gemensam nordisk miljömärkning. Regeringen har uppdragit åt SIS att sköta arbetet i Sverige. Miljömärkningens syfte är att vägleda konsumenter att välja de minst miljöbelastande produk- terna. Företagen stimuleras därigenom att ta fram produkter med större hänsynstagande till hälsa och miljö. För varje produktgrupp utarbetas miljökriterier som produkterna skall uppfylla för att kunna åsättas ett Svanmärke. Vid utvecklingen av kriteriema bedöms produktens mil- jöpåverkan under hela dess livscykel, från råvara till avfall. De krav som ställs kan omfatta produktionens utsläpp till luft och vatten, energi- och resursförbrukning samt produktens innehåll av miljöfarliga kemi- kalier. Kraven arbetas fram genom att för varje produktområde tillsätts en expertgrupp som kan bestå av representanter från näringsliv, miljö- organisationer, myndigheter och en ansvarig från SIS Miljömärkning eller från miljömärkningen i Norge eller Finland. Beträffande kvalitets- krav skall produkterna uppvisa god funktion och väl uppfylla sitt syfte. I kriteriema kan därför finnas krav på effektivitet, hållbarhet, livslängd och prestanda. Kriterierna gäller i högst tre år. Därefter utvärderas kra-

ven och skärps i takt med att nya möjligheter öppnar sig.

Olika miljöstymingssystem har utvecklats under senare tid för att möta olika miljökrav; ett internationellt system, ISO 14001, ett brittiskt systern, BS 7750, ett inom EU utvecklat frivilligt systern, EMAS.

4.2. Proj ekteringsfasen

4.2.1. Hantering av kvalitetsfrågor i proj ekteringsfasen

Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK - Bygg har i sin årskrönika för år 1992 redovisat hur kvalitetsfrågor i projekteringsfasen hanteras. Redo- visningen utgörs av ett examensarbete vid institutionen för byggnadse- konomi och byggnadsorganisation vid KTH. I det följande redovisas resultat av enkätsvar om projektering från projektörer och entreprenö- rer. Sammanfattningsvis kan följande utläsas.

Ett verksamhetsprogram upprättas sällan trots att beställaren påstår det. Konsulterna uppfattar att beställaren pliktskyldigast efterfrågar kvalitetssäkringssystem men hänsyn tas inte till om sådant finns eller inte vid upphandling av konsulter. Vad gäller projektering och samord- ning anges att stor förvirring råder om vem som är projekteringsledare och installationssamordnare; frågan är hur ofta det finns personer ut- sedda för dessa funktioner. Enligt årskrönikan är man överens om att entreprenören är installationssamordnare vid totalentreprenad men frå- gan ställs om och i så fall för hur mycket han engagerar sig i samord- ningen under projekteringen eller om han löser samordningen först när installationerna utförs.

Av sammanfattningen framgår vidare att projektörema är dåliga på att uppskatta hur lång tid de behöver för projekteringen. "När arvodet inte räcker till minskar sökandet efter optimala lösningar". Projekte- ringstidplaner görs inte upp för varje proj ekt. Enligt proj ektörema beror brister i bygghandlingama främst på bristande samordning mellan olika konsulter, därefter följer tidsbrist. Ett ytterligare problem är att beställa- ren inte preciserar sina krav. Kraven måste redovisas så tidigt som möjligt för att undvika ändringar i efterhand. Projekteringsgenom- gångar före byggstart är, enligt redovisningen, ovanliga. Sådana borde vara ett enkelt sätt att minska problemen vid övergången mellan pro- jektering och byggande. Beträffande ersättningsformens påverkan på kvaliteten råder oenighet. De flesta konsulter men även beställare anser att löpande räkning ger bäst kvalitet och fast pris sämst. Konsulter och

entreprenörer är inte ense om vilken entreprenadforrn som ger den bästa kvaliteten på den färdiga byggnaden. Konsulterna menar att det är generalentreprenad eller samordnad entreprenad, medan entreprenörer- na anser att det är totalentreprenad. Ganska många beställare är kritiska till totalentreprenad och anser att den måste styras hårt om resultatet skall bli bra.

I stort sett alla företag som utför projektering har checklistor, interna handböcker och genomför utbildning. De flesta företag har också kva- litetssystem och CAD. Väldigt få företag har dock, enligt undersök- ningen, tagit fram någon parameter för att mäta kvaliteten på sitt arbete. Både arkitekter och tekniska konsulter arbetar med kvalitetsutveckling för att öka sin egen effektivitet och produktivitet. Cirka hälften av pro- jekteringsföretagen har - oavsett storlek på företaget - en formell kva- litetschef i företaget.

Det konstateras att det är nödvändigt att projektering och produktion samordnas för att få en god kvalitet på slutprodukten. Att vidta änd- ringar under projekteringen kostar mindre än att ändra under produk- tionen. Uppgifter ur en felutredning som utförts vid CTH återges i år- skrönikan. Enligt denna är den totala felkostnaden 5,4 procent av pro- duktionskostnaden och cirka 25 procent av kvalitetsfelen för ett färdigt obj ekt kan hänföras till projekteringen.

Vilka mått och steg tas i anslutning till och under projekteringsfasen?

När beslut tagits om att ett byggprojekt skall genomföras vidtar en pe- riod då syftet och målet för projektet skall ställas upp. En projektgrupp utses som utformar projekttidplan, verksamhetsprogram med kravspe- cifikation och eventuell kvalitetsplan. I projektgruppen ingår en pro- jektledare, som har till uppgift att skapa en laganda inom gruppen. En viktig uppgift för projektledaren är samordningen av tekniska konsulter och arkitekter för att få till stånd god kvalitet på bygghandlingar och hos slutprodukten. Det är viktigt att projektet följs upp under hela pro- jekteringsfasen. Viktigare än kontrollåtgärder anges dock vara att la- ganda och engagemang skapas hos alla inblandade. Den ideala projek— teringsprocessen kan innehålla följande moment.

— En utredning som klargör förutsättningarna för ett byggprojekt och ger underlag för byggherrens beslut - en verksamhetsanalys. — Ett byggnadsprogram upprättas när byggherren fattat beslut om att genomföra projektet. I programmet skall de krav - såväl estetiska, tekniska som funktionella - som byggherren ställer på det färdiga

objektet preciseras. I detta skede låses som regel ca 80 procent av den totala kostnaden för ett nytt proj ekt. — Vid bestämmandet av byggnadens jysiska utformning för att göra den ändamålsenlig för den verksamhet som skall bedrivas inleds projekteringsarbetet, gestaltningen. Arkitekten har huvudansvaret för gestaltningen, men även andra projektörer måste medverka; det gäller t.ex. vid val av byggnadens konstruktion, som också påverkar byggnadens utformning. Genom att successivt omarbeta och förbätt- ra förslagen med hjälp av de tekniska konsultema och beställaren får man fram ett huvudaltemativ. Detta utgör underlag för förslags- handlingar på vilka byggherren fattar beslut om fortsatt projekte- ring. — I systemutformningsskedet bör byggherren besluta sig för vilken entreprenadform som skall välj as. Entreprenadformen påverkar både uppläggning och utformning av bygghandlingama. — Detaljutformning av objektet ligger till grund för nästa fas, nämligen upphandlingen. Detaljutformningen resulterar i bygghandlingar be- stående av ritningar, beskrivningar och specifikationer. Före upp- handlingen måste byggherren göra en tidplan som innehåller upp- handling, byggstart, leveranstidpunkter och färdigställande. — Upphandlingen startar med att byggherren/beställaren infordrar ett anbud från ett antal entreprenörer. Därvid skall följande ha lagts fast. Val av entreprenadform gjorts med hänsyn till byggherrens re- surser, arbetets omfattning och önskemål om detaljstyrning. Åt- gärdsprogram upprättats som inkluderar bygghandlingar, kvalitet- sambitioner, kravspecifikationer, ritningar, systemhandlingar samt viktiga konstruktionslösningar. Kvalitetsambitionema skall ha över- satts i en kontrollplan som preliminärt redovisar hur byggherren av- ser att kontrollera begärda funktioner. Det skall anges hur anbuden i första hand kommer att utvärderas t.ex. med hänsyn till beräknade årskostnader.

Entreprenören upprättar en anbudskalkyl avseende utförande och överlämnande av den färdiga byggnaden samt lämnar ett anbud med pris och Villkor. Därefter vidtar byggherrens/beställarens anbudspröv— ning och ett anbud väljs.

I det följande redovisas resultatet från examensarbetet mer detalje- rat. Grunden för arbetet utgörs av resultatet av en enkät som skickats till 28 arkitekter, 35 tekniska konsulter och 20 entreprenörer spridda över landet. Valet av byggentreprenörer var inte helt slumpmässigt, utan enkäten gick till sådana som visat visst intresse för kvalitetsarbete, vilket troligen ger en för bra bild. Enkäten till byggentreprenörema in- nehöll mest frågor om hur de uppfattade projekteringen. Svarsfrekven-

sen var ca 80 procent. Som komplement till enkäterna utfördes ett tiotal intervjuer med olika beställare, i huvudsak allmännyttiga bostadsbolag och privata fastighetsbolag.

Hur ofta upprättas ett verksamhetsprogram med kravspecifikation innan handlingarna påbörjas ?

Arkitekter Tekniska konsulter

Varje projekt 30 % 20 % Vartannat projekt 25 % 20 % Vart fjärde projekt 20 % 32 % Sällan eller aldrig 25 % 28 %

En förklaring till att arkitekter och tekniska konsulter inte alltid utfor- mar verksamhetsprogram kan vara att man har små skissuppdrag, eller små beräkningsuppdrag som inte leder fram till färdiga projekt.

Hur ofta efterlyser beställaren kvalitetssäkringssystem och vilken typ av system används?

Enligt arkitekter och tekniska konsulter efterfrågar beställaren nästan aldrig kvalitetssäkringssystem. Entreprenörema säger sig efterfråga kvalitetssälqingssystem hos projektörema vid totalentreprenader. Be- ställama säger sig ganska ofta fråga efter kvalitetssäkringssystem åt- minstone vid stora projekt, vilket enligt årskrönikan inte verkar gälla vid upphandling av arkitekter och tekniska konsulter. Hur konsultema och arkitekterna byggt upp sina kvalitetssystem samt förekomsten av sådana framgår enligt sammanställningen i det följan- de.

Kvalitetssystem

uppbyggt efter SS-

ISO 9000-serien Arkitekter (%) Tekniska konsulter (%) Helt 25 20 Delvis 40 44 Nej 15 32

Har ej något kvalitetssystem 20 4

Enligt enkäten är det främst företag med över 100 anställda i storstads— områdena som lagt upp sitt kvalitetssystem efter ISO-9000. Av dem som inte lagt upp sitt system med ISO-9000 som grund ligger alla utom ett företag utanför Stockholm.

Varför görprojektörerna upp kvalitetsplaner ?

Arkitekterna menar att en sådan är bra i det enskilda fallet. De tekniska konsultema delar den åsikten, men menar också i nästan lika stor om- fattning att skälet till att en kvalitetsplan upprättas är att beställaren kräver det. Att upprätta en kvalitetsplan ingår enligt årskrönikan inte som en rutin.

I vilken utsträckning hjälper projektörema beställaren att utforma kvalitetsplanen för produktionsskedet ?

Flera av de tekniska konsultema har angivit att de medverkar till att utforma kvalitetsplaner för produktionsskedet i sina projekt. Merparten av entreprenörerna säger sig inte kunna verifiera detta.

Bristande samordning utpekas ofta som ett av de största problemen, både mellan olika projektörer och mellan olika parter i byggprocessen. Det råder olika uppfattning om vem som är projektledare i projekten. Vid generalentreprenad anser arkitektema att de är projektledare i de flesta projekten. De tekniska konsultema är av en annan uppfattning och anser att någon ur byggherrens organisation är projektledare. Ent- reprenörema delar de tekniska konsultemas uppfattning. Det råder dock större enighet om att det är entreprenören som är projektledare vid to- talentreprenad. Att installationssamordningen vid generalentreprenad sköts av de tekniska konsultema anser både dessa och arkitektema.

De största problemen vid samordningen av ett projekt anges av ar- kitekterna vara först tidsbrist och därefter dålig respekt och förståelse för varandras behov. De tekniska konsultema anger som likvärdigt att man inte kommunicerar tillräckligt med varandra och tidsbrist. En så- dan bedömning gör även entreprenörerna. Deltagandet i projekterings- mötena kunde vara bättre vad gäller berörda aktörer. Det konstateras att det finns brister i bygghandlingama. Detaljerade anvisningar om vad bygghandlingama skall innehålla saknas. Konsulterna anger att inne- hållet i bygghandlingama baseras på erfarenhet. Som förbättring anges någon form av checklistor och kvalitetsplaner. Den tredje viktigaste faktorn vad gäller brister i bygghandlingama anges vara att beställaren inte preciserar sina krav. Det bedöms viktigt att beställaren bestämmer

sig för vad han vill och inte redovisar ändringar fortlöpande. Konsul- terna måste hjälpa beställaren att definiera projektet och därvid anses ett väl genomarbetat program vara till stor hjälp. Några beställare anser att konsultema har bristande kompetens och engagemang.

När konsultarvodet inte räcker till minskar arkitekterna på platsbe- sök och sedan på sökandet efter optimala lösningar. Tekniska konsulter minskar först på sökandet efter optimala lösningar, därefter på detaljrit-

- ningar och platsbesök.

Hur ofta görs en genomgång av projektet mellan projektör och byggare?

Både arkitekter och tekniska konsulter upplever att det sällan eller ald- rig sker en genomgång före byggstart. Genomgång av projekten före byggstart anger en tredjedel av entreprenörerna sker vid varje projekt, men lika många anger att det sker sällan eller aldrig.

De flesta arkitekter och tekniska konsulter gör besök på byggarbets- platsen en gång i månaden. Orsaken till besöket anges för arkitektema främst vara utbildningssyfte och därefter byggmöte. De tekniska kon- sultema anger byggrnöte och kontroll av utförande (uttalat kontrollupp- drag) som orsak. Det är enligt undersökningen inte särskilt vanligt att projektörema följer med ut på arbetsplatsen som byggledare eller kon- trollant. Arkitekterna är till övervägande del aldrig med på kvalitets- ronder, ett förhållande som också kan sägas gälla de tekniska konsul- terna.

Vart sjätte företag mäter kvalitet. Endast 16 procent av arkitektema och 17 procent av de tekniska konsultema hade tagit fram parametrar för att mäta kvaliteten på sitt arbete. Arkitekterna tittar på beställare som återkommer, kontrollplaner, kvalitetsplaner och checklistor. Tek- niska konsulter använder sig av checklistor, reklamationsstatistik, kon- troll av färdig anläggning, anträffbarhetsstatistik, uppföljning av extra- räkningar i produktionen och uppföljning av färdiga handlingar. Kvali- tetsarbete måste pågå ytterligare ett antal år innan det genomsyrar fö- retagen bedömde de flesta företagen år 1992.

Felkostnaden för egna fel för byggprojektet anges av arkitekterna till mellan 0,5 och 15 procent. Motsvarande uppgift för de tekniska konsultema ligger mellan 0,05 och 5 procent. Vikten av att skaffa sig olika parametrar för att kunna mäta felen och att kunna påvisa orsak och ursprunget till dem är uppenbara. Entreprenörema anser att kostna- derna för projektöremas fel uppgår till mellan l-10 procent av produk- tionskostnaden i det enskilda projektet.

4.2.2. Summering

Några punkter som betonas

— Beställaren måste ställa högre och mer preciserade krav. — Tekniska konsulter och arkitekter måste samordna ritningar, precise- ra tidsåtgången för projekteringen och skapa kanaler för effektiv kommunikation. — Kvalitetssystem gör ingen nytta om ingen kan eller vill använda dem.

4.2.3. Exempel på olika sätt att säkra kvaliteten i proj ekteringsfasen

Kvalitetssystem har utarbetats och publicerats för FFNS Gruppen AB daterat 1996-01-01. Kvalitetssystemet omfattar FFNS verksamhet i Sverige inom områdena arkitektur, byggteknik och projektteknik. Som kvalitetspolicy anges att utifrån samlade erfarenheter infria beställarens förvåntrringar, vilket innebär att leverera produkter /tjänster med över- enskommen kvalitet. Kvalitetssystemet anges vara anpassat till svensk och internationell kvalitetsstandard SS-EN ISO 9001. FFNS noterar att ISO 9001 ursprungligen är avsett för kvalitetsstyming inom den tillver- kande industrin. FFNS är ett kunskaps- och tjänsteföretag och anpass- ning av standarden till FFNS verksamhet har medfört vissa omdispone- ringar av innehållet. Kraven i standarderna anges dock vara uppfyllda i erforderlig utsträckning.

Det anges i publikationen bl.a. att all personal ansvarar för att eget arbete är utfört enligt angivna direktiv och att lämnade uppgifter är rik- tiga. För tillämpliga arbetsuppgifter utförs egenkontroll med namnteck- ning/signatur som kvitteras. All personal ansvarar för att egen dagbok förs och att egen tidrapportering sker. Kvalitetsplan skall finnas i alla uppdrag med beställare utanför FFNS. Kvalitetsplanen fastställer de specifika kvalitetspåverkande aktiviteterna, deras ordningsföljd och de resurser som avses användas för uppdraget. Uppdragsutvärdering skall ske för minst hälften av de uppdrag som leder till färdiga handlingar för utförande. Utvärderingen delges uppdragets medarbetare samt kontor- schef. Kontorschef svarar för att erfarenheter från alla uppdrag minst en gång varje år sammanställs och redovisas för all personal på konto- ret vid särskilt möte. Åtgärder med anledning av erfarenheterna disku- teras. Tidigare beslut om åtgärder analyseras för att avgöra om de haft

avsedd effekt. För att verifiera efterlevnaden av kvalitetssystemets krav och för att fastställa dess effektivitet skall regelbundna planerade revi- sioner hållas. Revisionema vidtas genom kvalitetschefens försorg och för olika nivåer i organisationen. Interna kvalitetsrevisorer utför revi- sionen. Kvalitetsrevisioner företas på kontors- och uppdragsnivå. Rap- port från revisionerna, utförd enligt skrivna instruktioner, delges ansva- rig för det reviderade området, respektive kontorschefkaalitetsansvarig samt ledningens kvalitetsansvarige och kvalitetschefen.

FFNS uppger sig satsa fortlöpande betydande resurser på kompe- tensutveckling. Syftet är att utveckla de kunskaper som marknaden ef- terfrågar. Tyngdpunkten i utbildningsinsatserna anges vara knutna till uppdrag.

Confortia har utarbetat ett kvalitetssystem, som bygger på SS—EN ISO 9001, varvid anpassning skett till Confortias tjänsteproduktion. Systemet omfattar byggprocessens alla faser, behovsanalys, tekniska och ekonomiska utredningar, byggledning, kontroll och besiktning. Kvalitetssäkrande kontroll sker vid skedesväxlingar med hjälp av kon- trollplan samt checklista som stämmer av uppdraget gentemot tidigare skede vad gäller förutsättningar och krav. Confortia strävar efter att alla medarbetare skall följa företagets kvalitetsmanual. En viktig del i kva- litetssystemet anges vara att hålla all personal informerad om ny teknik, lagar och föreskrifter m.m.

I publikationen Kvalitetsplanera (SBUF93:42) beskrivs hur gene- rella och projektanpassade kvalitetsplaner kan utformas enligt ISO 9000. Vid projekteringen läggs tonvikten vid att undvika samord- ningsmissar, ansvarsfördelning och checklistor för produktutforrnning. Exempel ges på hur kontrollstationer kan upprättas i olika faser av projekteringen för att stämma av att rätt kvalitet näs och att i vissa fall verifiera detta.

Publikationen Kvalitet genom tidig samverkan (SBUF 95:58) be- skriver hur rätt kvalitet kan uppnås genom tidig samverkan mellan be- ställare, projektörer och entreprenörer. Mest centralt för projekterings- skedet anges vara en systematisk egenkontroll, speciellt för kvali- tetskritiska punkter. Det anges att resultatet av projektörens arbete är centralt för den motivation och det engagemang som kommer att finnas i kvalitetsarbetet i nästkommande faser i projektet. QFD-teknik och kvalitetsmärkta ritningar rekommenderas.

4.2.4. Belysning av vissa kompetensfrågor i andra länder Arkitektkompetens

Arkitektemas forum för forskning och utveckling, ARKUS, har år 1991 beskrivit bl.a. arkitektens roll i Norge, Danmark, Tyskland, England, Frankrike och Nederländerna. (PM från Arkus november 1991, Hanne Weiss Lindencrona och Mikaela Eckered).

Arkitekttiteln är inte skyddad i Norge, men genom "kongelig reso- lution" den 25 april 1986 och den 5 augusti 1988 är det bestämt att ar- kitektexamen &ån NTH i Trondheim och Arkitekthögskolan i Oslo samt liknande läroanstalter ger rätt till titeln sivilarkitekt. Utbildningsti- den är fem år, varav de tre första åren omfattar obligatoriska kurser, de följande 1,5 åren ges valfri inriktning och därefter följer diplomarbete.

I Danmark finns inget krav på legitimation för arkitekter. Akitektti- teln är inte skyddad. Det firms heller inga krav på att vissa arbetsupp- gifter skall skötas av arkitekter. Ansvarsförsäkring krävs inte för arki- tektemas yrkesutövning. I Danmark finns fortbildningsavtal (efteruddannelseaftale) mellan arbetsgivarrådet och arbetstagarrådet som garanterar anställda arkitekter fem avlönade fortbildningsdagar per år samt en viss summa för täckning av kursavgifter (5 100 kr år 1991).

Arkitekttiteln är lagskyddad iStorbritannien sedan år 1931. Samti- digt inrättades arkitektregistret, ARCUK (Architects Registration Co- uncil of UK). Arkitektskoloma - 36 stycken år 1991 - står under över- inseende av arkitektorganisationen RIBA och arkitektregistret. Kom- petenskraven är desamma för registrering i registret och medlemskap i RIBA. Inför upptagning i RIBA och/eller registrering i ARCUK ge- nomgår man ett test och en personlig intervju, som kontrollerar kom- petensen. Endast den som är registrerad i ARCUK kan kalla sig arki- tekt. Arkitekter med utländsk examen kan bli medlem i RIBA och/eller registrerade i ARCUK mot uppvisande av erforderliga kvalifikationer. Det finns ingen lag som föreskriver att arkitekt skall anlitas i ett bygg- projekt. Av tradition har arkitekten en stark roll i projekterings- och byggprocessen som beställarens ombud. Ansvarssituationen vid fel och skador är oklar, vilket medfört att arkitekter har svårigheter att försäkra sig och premierna är höga. Dock uppges 80 procent ha ansvarsförsäk- ringar år 1991. Det tar minst sju år att bli arkitekt, fem år akademiska studier och två år praktik. Praktiken sker under handledning och "loggbok" förs.

I Frankrike finns en arkitektlag från 1977 (Loi No 77-2 du 3 Janvier 1977 sur llarchitecture). Enligt lagen föreskrivs bl.a. ät endast den som uppfyller vissa krav får kalla sig arkitekt, gg offentliga byggherrar måste utlysa arkitekttävlingar enligt vissa regler, att i varje departement (Frankrike är indelat i 22 regioner, 96 departement och 36 500 kommu- ner) skall bildas ett råd för arkitektur, stadsbyggande och miljö ochät endast arkitekten kan söka bygglov. År 1991 fanns 24 skolor som ut- bildar arkitekter i landet. Bostadsministeriet (Ministere de LlEquipment) har överinseende över skolorna. Utbildningen är i teorin femårig och innehåller inte någon obligatorisk praktik. Efter fullföljda studier diplomeras man, vilket inte är tillräckligt för att få kalla sig ar- kitekt. Enligt 1977 års arkitektlag måste den som vill kalla sig arkitekt och självständigt utöva arkitektyrket också vara registrerad i fOrdre des Architectures. Det enda formella kravet för registrering är dock att sökanden kan uppvisa godkänt diplom från arkitektskola. De registre— rade arkitekterna måste följa de etiska reglerna som orden utfärdat (Code des devoirs professionels des architectes). Enligt reglerna är ar- kitekten t.ex. i princip inte tillåten att ha några bindningar till andra aktörer i processen, som till entreprenörer eller materialleverantörer. För arkitekter inom EU gäller samma regler för registrering som för inhemska arkitekter. Det är endast arkitekten som kan söka bygglov, vilket innebär att i praktiskt taget alla byggprojekt är arkitekter anlitade. Undantagna är småhus där byggherren själv skall bo samt vissa lant- bruksbyggnader. Arbetsinsatsen kan dock vara begränsad till att arki- tekten undertecknar bygglovhandlingama. I övrigt privat byggande är det inte ovanligt att en arkitekt undertecknar bygglovhandlingama, me- dan andra aktörer genomför projektet. Vid offentligt byggande är det ett villkor att en arkitekt utses.

Arkitektutbildningen i Tyskland sker på tekniska högskolor i stark integration med ingenjörsutbildningen. Bygglov kan endast sökas av arkitekt eller ingenjör (vissa undantag finns). Skiljelinjen mellan arki- tekt och ingenjör är inte så markant i Tyskland. Fortbildningen av ar- kitekter har diskuterats sedan mitten av 1970-talet. Ett av skälen till detta torde vara olikheterna i grundutbildningen av arkitekter. Arkitekt- titeln är skyddad i Tyskland. För att få kalla sig arkitekt måste man ha en godkänd arkitektexamen och för att arbeta som arkitekt måste man vara registrerad i Architektenliste i delstaternas Architektenkammer. Det krävs registrering i respektive delstats "kammer" för att få arbeta där. Bundesarchitektenkammer är det överordnande organet. Utländska arkitekter kan, om de inte har kontor i Tyskland, ansöka om att bli upptagna på listan för utländska arkitekter. För att få arbeta i offentlig tjänst måste en tysk arkitekt ha två års praktik följd av en examination. "Arkitektkarnrama" utarbetar bl.a. de etiska reglerna för arkitektkåren.

Arkitekten är ofta byggledare och deltar i stor utsträckning i samord- nings- och administrativt arbete.

I Nederländerna är sedan år 1988 arkitekttiteln skyddad. Endast de arkitekter som finns angivna i ett särskilt register får kalla sig arkitekt. För att bli registrerad krävs att man har ett intyg/certifikat utfärdat av arkitektskoloma eller har klarat ett prov med goda betyg. Praktisk erfa- renhet krävs inte för att bli registrerad. Registreringen i sig innebär ing- en direkt kvalitetsgaranti, men man vet dock att en registrerad arkitekt genomgått en viss utbildning. I Nederländerna ställs inga krav på att man måste anlita arkitekter för vissa arbeten.

Medlem i Bond van Nedelandse architekten, BNA, kan man bli om man är registrerad arkitekt och har varit BNA-kandidat i minst två år och av BNA:s styrelse bedöms ha tillräckligt god praktisk erfarenhet. Med god praktisk erfarenhet avses att man under de två närmaste åren före ansökan skall ha arbetat med projektering och byggande under handledning av en BNA-arkitekt. I Nederländerna kan man bli arkitekt på två olika sätt. Det ena sättet är att genomgå heltidsstudier under fyra år vid de tekniska universiteten i Delft eller Eindhoven. Detta kan man komplettera med en tvåårig kurs. Ingen praktik ingår i studieplanen. Utbildningen resulterar i titeln byggkunnig ingenjör, men medger rätt till registrering som arkitekt. Den andra utbildningsvägen är deltidsstu- dier under sex år vid någon av de sex Arkitektakademiema. Utbild- ningen kräver en teknisk grundutbildning (technical college) och en anställning på ett arkitektkontor eller liknande som ger praktik under dagtid.

Tekniska konsulters kompetens

I promemorian från ARKUS redovisas för vissa länder i korthet också några uppgifter beträffande tekniska konsulter.

De tekniska konsultema/ingenjörema i Storbritannien är något mer specialiserade än t.ex. i Sverige och Frankrike. Utbildningen består av tre års studier vid teknisk högskola, därefter tre praktikår inom olika godkända företag med specialistinriktning och slutligen en examen som ger rätt att bli medlem i en professionell organisation och den son blir medlem får då en medlemstitel t.ex. VVS-ingenjör. Ingenjörstiteln är inte skyddad på annat sätt än genom medlemstitlarna. Vid sidan av högskoleutbildade ingenjörer finns också andra tekniker/ingenjörer bl.a. en Quantity Surveyor, QS, som har till uppgift att bl.a. upprätta den s.k. bill of quantity, dvs mängdberäkningar av olika slag (i Sverige m.fl. länder finns inte någon motsvarighet på konsultsidan).

I Frankrike har ingenjörer en stark ställning. Redan år 1747 startade en civilingenjörsutbildning (Ecole des Ponts et Chausse' ungefär mot- svarande väg- och vatten). Utbildningen är femårig. Specialisering sker det tredje året. Den franska ingenjören är mindre specialist än t.ex. den engelska och mer lik den svenska. Civilingenjörstiteln (ingenieur dip- lome') är lagskyddad sedan år 1934. Ingenjörer och arkitekter konkur- rerar om uppgiften som projektledare, och uppgiften ligger oftare på en ingenjör än på en arkitekt.

Beträffande Tyskland har redan nämnts att skiljelinjen mellan arki- tekter och ingenjörer inte är så stor. Många arkitekter är utbildade på fackhögskolor och har därmed en teknisk inriktning på sin utbildning.

Summering

Av materialet kan utläsas följande:

0 Några länder har lagskyddat arkitekttiteln. . Bevis på genomgång av viss utbildning krävs ofta för att få använda en titel. Utbildningstidens längd varierar högst avsevärt mellan län- derna. Huvudinriktning framgår i vissa fall, dvs. att arkitekternas ut- bildning har mer teknisk inriktning eller mer med betoning på ge- staltning/design. . Praktik ingår i vissa länder i utbildningen eller måste följa efter den teoretiska utbildningen för att vederbörande skall upptas som med- lem i organisation samt anges i register. . Fortbildning garanterad i visst fall genom avtal. . Vissa arbetsuppgifter skall i något land utföras av arkitekt; bygglo- vansökan skall undertecknas av arkitekt och projektledning ske av arkitekt.

Förhållandena i de redovisade enskilda länderna beträffande &ämst arkitekter kan ha förändrats sedan början av 1990-talet. Aktualiteten i uppgifterna i sig är dock inte så väsentlig i sammanhanget. Materialet tjänar mer som exempel på hur man i de olika länderna har sökt "garantera" en viss kompetens hos konsultema, dvs. i form av utbild- ning, praktisk erfarenhet, legitimationer och lagskydd av viss titel etc.

4.2.5. Exempel på kvalitetssystem för byggherrar/beställare som har betydelse för såväl proj ekteringsfasen som efterföljande faser

Vägverket har utarbetat en handbok för funktionsentreprenader (Byggande och skötsel på funktionsentreprenad, handbok, Vägverket november 1995). I handboken finns en kontraktsmodell för funk- tionsentreprenad, AKF , som avser vägar, men modellen kan användas för andra ändamål. Vidare finns mallar och exempel på anbudsforrnulär för drift och byggande samt allmänna kontraktsvillkor för skötsel och byggande. Funktionsentreprenaden är en entreprenadform där beställa- ren beskriver produkten med mätbara funktionsegenskaper och anger minimikrav varefter entreprenören väljer teknisk lösning och svarar för funktionen (skötsel och underhåll) under viss tid. Funktionsentreprenad innebär större möjlighet till teknisk utveckling genom att produktens funktion sätts i fokus och inte detaljerade lösningar.

FortF har utarbetat ett ISO-baserat kvalitetssystem för byggande och förvaltning i form av en handbok. Syftet med arbetet anges vara att sty- ra kostnaderna från byggfasen till projekteringen för att få en bättre slutprodukt. Härvid betonas betydelsen av tydliga programhandlingar och att det senast vid programfasens slut skall finnas en kvalitetsplan. I handboken redovisa att konstruktionsstyrning bör ske i nära samverkan mellan beställare och brukare i programfasen. Erfarenhetsåterföring sker genom verifiering mot program i processens alla faser inkl. för- valtning. Kvalitetsplaner upprättas för alla skeden i processen med en övergripande kvalitetsplan som bas. Processer som kräver speciell kontroll anges i kvalitetsplaner, exempelvis processer med risk för dol- da fel. Krav finns på fortlöpande uppföljning och revidering av rutiner i byggprocessen. Detta betecknas processtyrning. Dokumentstyming sker genom att alla upprättade handlingar förtecknas fram till garan- tibesiktningen och återfinns i ett slutdokument som upprättas av pro- jektledaren. Krav på aktörer innebär bl.a. att projektörema skall göra uppföljningar under byggfasen, projektgruppen skall medverka under garantibesiktningen och kundleverantörsförhållande skall upprätthållas i alla situationer då någon slutfört sitt arbetsmoment och överlämnar till någon annan i arbetsprocessen. Beträffande överlämnandefasen anges att oavsett skede i processen skall leverantör av en produkt efter kön- traktsgenomgång också ingå som informationsöverlämnare i kundgrup- pen för nästa fas i processen. Förutsättningen för att säkra kvaliteten vid överlämnandet är att leverantören i sitt arbetet har styrning och kontroll samt verifierar detta genom dokumentation.

Exempel på projektanpassad kvalitetsplan baserad på SS-EN ISO 9001 upprättad av Anders Bodin förvaltnings AB redovisas i det följan- de. Planen är upplagd som en projekthandbok för hela projektet där varje aktör beskrivs. Med utgångspunkt från denna upprättar varje del- tagare i projektet egna planer. Vägledning ges för planering och ge- nomförande av projektet. Förvaltningserfarenhet skall vägas in i plane- ringen, vilket anges säkras genom att man har egen förvaltning. I pla- nen finns detaljerade riktlinjer för projekteringen av mark, hus, VVS m.m. Projektorganisation och ansvarsområden specificeras under hela projektet. Omfattande listor med namngivna aktörer och ansvarsområ- den finns specificerade i checklistor. Mötesplaner har upprättats som beskriver mötesfrekvens för deltagande aktörer och vad som skall av- handlas. Projektering- och byggledning handhas i projektet av samma person. Utgångspunkten för kvalitetsarbetet är ett övergripande kon- trollprogram - preciserar vad aktörerna skall göra - som ingår i kvali- tetsplanen. Varje aktör upprättar med utgångspunkt från det övergri- pande programrnet egna program i samråd med andra aktörer. Förutom kontrollprogrammen finns checklistor som bestyrker att byggreglema infrias. Checklistorna granskas av projekt- och byggledare. Svenska Bostäder har lagt upp sitt kvalitetsarbete på ett i huvudsak liknande sätt.

I BFR rapport (Rapport nr 26 1991) beskrivs en arbetsmodell för er- farenhetsåterföring från byggprocessen. Basen för modellen är doku- mentation från fem endagarsseminarier då projektens olika aktörer samt brukare och förvaltare samlats för att delge, utbyta och ta tillvara erfa- renheter. Rapporten visar hur ett seminarium kan förberedas och ge- nomföras. Ett startseminarium redan i programskedet skulle kunna säk- ra en bra uppföljning genom byggprocessen. De företag som använt sig av arbetsmetoden säger sig ha goda erfarenheter. Arbetsmodellen om- fattar tio steg bl.a. insamlas och sammanställs synpunkter om vad som varit bra och vad som fungerat mindre bra i projektet.

4.3. Byggfasen

4.3.1. Hantering av kvalitetsfrågor i byggfasen

Svenska Förbundet för Kvalitet redovisar i sin årskrönika för år 1993 en enkätundersökning om kvalitetsläget i byggproduktionen.

De grupper som ingår i undersökningen är tre grupper specia- lentreprenörer, nämligen el-, ventilations- och rörentreprenörer samt

två personalkategorier inom byggentreprenörema, arbetschefer och platschefer. Totalt har ca 200 personer besvarat enkäterna.

Hur ofta efterfrågar beställaren kvalitetsplaner ?

Sådana efterfrågas alltid i 25 till 40 procent av byggprojekten samt me- ra sällan i 25-50 procent av projekten. Platschefer och arbetschefer i byggföretag ställs oftare inför krav på kvalitetsplaner än specia- lentreprenörema.

Kräver byggentreprenörer kvalitetsplaner av underentreprenörerna?

Hälften av de tillfrågade byggentreprenörema har begärt att alla unde- rentreprenörer skall redovisa kvalitetsplan. Skillnaderna är svåra att förklara.

Följer er beställare upp om ni följer kvalitetsplanema?

På det hela taget följer man inte upp kvalitetsplanema särskilt noga. Byggentreprenörema anger att de följ er upp till närmare 80 procent om specialentreprenörema följer kvalitetsplanen. Motsvarande uppgift en- ligt underentreprenöremas uppfattning ligger på ca 50 procent. Kvali- tetsplanema följs totalt sett inte upp mer än i vart tredje fall vid slutbe- siktningen.

Avsaknad av kvalitetssystem är störst i ventilationsbranschen. Det är inte så många som använt sig av ISO-9000 vid uppbyggnad av kvali- tetssystemen. ISO används delvis eller också andra systern. Bland spe- cialentreprenörema har elbranschen anpassat sig bäst till ISO-9000 och är också den bransch där kvalitetssystem förekommer mest. Företagen säger sig ha viss nytta av kvalitetsplanerna och vart fjärde företag anser sig ha stor nytta.

Varför har inte alla stor nytta av kvalitetsplanerna ? Hur stora är kvalitetsfelen?

Enligt många bedömare är kostnaden för kvalitetsfelen mellan 1 och 3 procent av omsättningen. Var tredje tror att kostnaden för kvalitetsfelen uppgår till mellan 6 och 10 procent. Få företag mäter felen. Endast 22 av 200 företag har angett någon mätmetod. Den vanligaste är antal be- siktningsanmärkningar. Någon anger speciella uppföljningar under

produktionen samt garantikostnader. De flesta företag tror att mellan 1 och 5 procent av felen kvarstår efter överlämnandet. Merparten anser att det finns anledning att öka ansträngningarna för att minska kvalitets- felen i byggandet.

De tillfrågades bedömning av hur långt man anser det egna företaget kommit i kvalitetsarbetet ger vid handen att byggentreprenörema be- döms ha kommit längst. Man tycker att företagsledningen har ett sys- tematiskt angreppssätt och att man ser tydliga resultat av detta. Det lägsta värdet återfinns hos ventilationsentreprenörema, som inte anses ha ett systematisk angreppssätt. 70 procent av de större företagen i ventilationsbranschen uppger att de inte kommit särskilt långt när det gäller fokusering på kundnyttan.

De främsta skälen till varför man arbetar med kvalitetsfrågor uppges vara följande: det ger bättre lönsamhet; för att sänka kostnaderna; för att öka effektiviteten/produktiviteten; för anpassning till kundens krav. Enligt tidigare undersökning gör arkitekter och tekniska konsulter en liknande bedömning.

Att åstadkomma en riktig inforrnationsöverföring mellan parterna i byggprocessen bedöms vara av mycket stor vikt. I syfte att klarlägga brister i detta avseende ställdes bl. a. frågan, vilken kategori man ansåg det vara svårast att föra över information till/från. Sådana brister finns mellan olika aktörer. I det följande redovisas kommunikationsproblem där 30 procent eller fler inom el, ventilation, rörinstallatörer, arbetsche- fer och platschefer anger den grupp det är svårast att föra över infor- mation till:

E1 uppger arkitekter och byggentreprenörer Ventilation uppger byggherrar, arkitekter och byggentreprenörer Rörinstallatörer uppger byggentreprenörer Arbetschefer uppger arkitekter Platschefer uppger arkitekter och tekniska konsulter

Det konstateras att hänsyn inte tas i tillräcklig omfattning till varand- ras behov vid samordning av projekten. Stor samstämmighet råder om att problemen vid samordningen av ett projekt ligger i

— att man inte pratar tillräckligt ofta med varandra p.g.a. tidsbrist — att man har dålig respekt för andras behov — att olika parter tänker och pratar olika

Entreprenörema lämnar inte sällan drift- och skötselinstruktioner förrän vid slutbesiktningen ibland t.o.m. efter. Detsamma gäller relationsrit- ningar.

Beträffande materialleveranser uppger byggentreprenörema att det är fel på 5 procent. Det vanligaste är därvid leverans vid fel tidpunkt. Kvalitetsfelen upptäcks företrädesvis vid mottagning men nästan lika ofta när materialen redan satts på plats. Ankommande material kon- trolleras av arbetsledare i åtta fall av tio. Var tionde platschef anger dock att de inte har någon speciell mottagningskontroll.

I sex byggprojekt av tio anges att man haft kontraktsgenomgångar, dvs säkerställt att man klarar jobbet och att kraven inte är oklara. Samt- liga underentreprenörer är med på byggrnötena med beställaren i fyra projekt av tio. Kvalitetsronder förekommer i sju projekt av tio enligt byggentreprenörema och specialentreprenörema anger att de deltar i dessa i ca 20 procent av projekten. Elentreprenörema är oftare med än ventilations- och rörentreprenörema.

Enligt undersökningen anser de 200 aktiva bygg- och specia- lentreprenörema att brukare, byggherrar och förvaltare kommer att få ett större inflytande på det framtida byggandet. På frågan vad man skulle vilja ändra på för att minska kvalitetsfelen anges ofta att få bättre produktionsförutsättningar och öka samverkan mellan alla parter i pro- cessen.

4.3.2. Exempel på kvalitetssystem som används för att säkra kvaliteten i byggfasen

I byggskedet används ofta ISO-baserade kvalitetssystem. Exempel på hur sådana utformats samt andra sätt att säkra kvaliteten redovisas i det följande.

1. JM har utarbetat ett kvalitets- och miljöledningssystem som bygger på SS-EN ISO 9001 och SS ISO 14001 och som omfattar anvis- ningar om hur projekt skall bedrivas från markrradsbearbetning och från första kimdkontakt till färdig produkt och eftermarlmad. Vid si- dan om momentsom finns insloivna i kvalitets- och miljölednings- systemet finns särskilda krav i funktionsvisa handledningar som be- skriver hur arbetet skall bedrivas samt projektspecifika checklistor. Anlitade företags system kompletterar, vilket skrivs in i avtal. Handledningarna anses bilda stommen i kvalitetssystemet och om- fattar information, erfarenhetsåterföring, kvalitet, miljö m.m. Vid totalåtaganden omfattar kvalitets- och miljöplanema även projekte- ringsfasen. Projektledaren ansvarar för att upprätta kvalitets- och miljöplan tillsammans med produktions-, sälj- och projekteringsle- dare. Innehållet i planerna gås igenom vid startrnöte för projekte- ringen och produktionen. I planerna anges krav på egenkontroll,

kvalitetsronder, start- arbetsberedningsmöten, program för överläm- nande. Ansvar för egenkontroll åläggs underentreprenörer, konsul- ter, hantverkare, och arbetsledare. Som morot finns resestipendium för personer som utvecklat företagets miljö och kvalitetsarbete. Uppsatta mål i projektet stäms av genom kvalitetsronder, kontroll och besiktningar. Statistiska metoder används för att följa upp anta- let felfiia produkter vid överlämnandet. Kundundersökningar utförs och skickas till projekt-, projekterings- och produktionsledaren. I inköpshandledning finns bl.a. mall för leverantörsbedömning. Ruti- ner finns samlade för avtal, bestämmelser, checklistor m.m.

2. Skanska arbetar med ett kvalitetssystem benämnt 3 T - Totalt Tids Tänkande. Systemet beskrivs som ett förändringsprogram eller kon- tinuerlig process för att korta ned tider/effektivisera arbetet, öka en- gagemang hos medarbetare, sänka kostnaderna samt få nöjda kun- der. Den gemensamma strävan att uppnå kortare tider sägs förena samtliga medarbetare att arbeta åt samma håll. Resultatförbättring- ama mäts med hjälp av nyckeltal för tid och kvalitet. Tidsåtgång relateras till produktionstider före det att 3 T infördes. Kvalitet mäts som antalet fel i förhållande till projektets storlek, tidsåtgång för åt- gärdande m.m. Det anges att produktionstider minskat med 20 pro— cent, antalet besiktningsanmärlmingar har halverats och att tiden för att avhjälpa fel har minskat med 75 procent. Engagemang för pro- grammet skapas genom utbildning av och medverkan från samtliga medarbetare. Större ansvar och respekt för yrkeskunnandet skall skapas.

3. Kvalitetsarbetet inom PEAB anges vara till för att åstadkomma fel- fiia entreprenader. Rutinerna i kvalitetssystemet avses stödja med- arbetarna i arbetet med att fullfölja företagets kvalitetspolicy och kvalitetsmål, fastställda av företagsledningen. Medarbetarnas enga- gemang och kvalitetskänsla uppmuntras och stöds med utbildning av de enskilda medarbetarna samt med genomtänkta rutiner för pla- nering, styrning och kontroll av de aktiviteter som skall genomföras. Kvalitetssystemet inom PEAB anges vara upprättat enligt Svensk Standard SS-EN ISO 9004. PEAB:s kvalitetssystem för kontrakts- situationer följer SS-EN ISO 9001. Företagets policy, system och rutiner redovisas i en kvalitetshandbok. Innehållet i handboken föl- jer kapitelindelningen i SS-EN ISO 9001. Rutinerna är anpassade till byggbranschen. För varje projekt upprättas en projektanpassad kvalitetsplan som redovisar kvalitetssäkringens omfattning och an- passning av kvalitetsmtiner, vilka är aktuella för projektet. De mo- ment som kan skapa kvalitetsproblem identifieras genom riskanalys.

För sådana moment upprättas arbetsberedningar och anvisningar för egenkontroll. I kvalitetssystemet ingår i princip allt från metoder och rutiner till organisation och ansvarsfördelning. Kvalitetssyste- met är dokumenterat i kvalitetshandboken, vilket ger förutsättningar för revisioner. Vid kvalitetsrevisionema stäms verksamheten av mot kraven i standarderna och mot projektets kvalitetsplan. Detta ger underlag för förbättringar av systemet och av kvalitetsstymingen. PEAB anger att kvalitetssäkring under byggprocessen medför ökad kostnadseffektivitet och konkurrenskraft samt bidrar till att färdig- ställa proj ekt med rätt kvalitet. NCC använder sig av ett i huvudsak liknande system.

4. P-märkning av småhus, genom Sveriges Provnings- och forsk- ningsinstitut AB, SP. Särskilda certifieringsregler har utarbetats för P - märkning av småhus. Certifieringen utförs av SP Certifiering. Certifieringen sker mot särskilt utformade specifikationer, som har tagits fram av SP efter samråd med berörda intressenter. Reglerna för P-märkning av småhus har anpassats till kvalitetssystem enligt ISO 9000-standardema, bl.a. för att i tillämpliga delar svara mot kommande europeisk harmonisering och internationella regler. Cer- tifieringen handläggs vid SP av en från provning och kontroll skild enhet, som är underställd en certifieringsstyrelse bestående av repre- sentanter från berörda industriområden. P-märket innebär att pro- dukten eller kvalitetssystemet uppfyller de krav som ställs i lagar, föreskrifter och allmänt vedertagna branschregler m.m. samt att det finns en fortlöpande kontroll av produkten. För byggprodukter gäl- ler alltid lägst Boverkets krav i olika avseenden enligt tillämpligt av- snitt i Boverkets Byggregler 94, BBR 94. Certifierade produkter el- ler kvalitetssystem införs i en av SP upprättad förteckning, som publiceras som regel två gånger per år. För att kunna P-märka ett småhus krävs, som grundförutsättning, att en kvalitetssäkring sker i alla led - från projektering till det färdi- ga huset på plats - och omfattar

— projektering, — arbetsutförande, — funktionskontroll samt

— drift- och skötselinstruktioner

Detta innebär bl.a. att ansvarsfördelningen vad gäller egenkontrollen måste vara klarlagd för de projekt som omfattas av P-märkningen. I SP:s P-märkningssystem bevakar SP att egenkontrollema fungerar

genom kontroll på fabrik, på byggarbetsplats under byggtiden samt kontroll och mätningar i det färdigställda huset.

P-märkningssystemet är tillgängligt för alla tillverkare av prefab- ricerade småhus. Olika projektformer kan förekomma såsom styckehus, grupphus och flerbostadshus samt olika entreprenadfor— mer.

Certifieringsreglema innehåller också anvisningar för egenkon- troll och övervakande kontroll. Den övervakande kontroll och be- siktning som ingår i P—märkningssystemet syftar till att säkerställa att egenkontrollen fungerar effektivt och att huset svarar mot de krav som uppställts för P-märkningen.

P-märkningssystemet syftar till att bygga hus med hög kvalitet samt att förebygga fel i husen. Genom den kvalitetskontroll som P- märkningen innebär, kan man minimera risken för kostsamma repa- rationer och långdragna tvister i framtiden. P-märkningen innebär alltså inte någon garantiutfästelse i juridisk mening. Innehavare av certifikat, som har en giltighetstid på fem år, är ansvarig för att de produkter som omfattas av certifikatet och som är märkta, uppfyller alla fordringar i certifieringsreglema. SP kan med omedelbar verkan definitivt eller temporärt under vissa förutsättningar återkalla certi- fikat. Innehavare av certifikat förbinder sig att om certifikatet åter- kallas på grund av allvarliga missförhållanden, vid vite om en mil- jon kronor, omedelbart upphöra att åberopa eller utföra märkning med SP:s P-märke.

5. I redovisning av en kartläggning av fel vid VS-installationer,Kvali- tetsfel i rörbranschen, SBUF 95:24, anges att slutbesiktningar visar att 51 procent av felen uppstod vid montering, främst beroende på bristande engagemang. Kartläggningen är baserad dagböcker, slut- besiktningsprotokoll och enkätsvar. Lämpliga åtgärder som anges för att öka kvaliteten är uppföljning av viktiga fel, tydliggörande av fel i förebyggande syfte samt egenkontroll.

6. Rapporten, Kvalitetsvärdering av byggarbetsplatsen, SBUF 94:35, beskriver hur arbetet på en byggarbetsplats kan utvärderas enligt en modell från Institutet för Kvalitetsutveckling. Ett formulär har utar- betats med åtta loiterier bl.a. ledarskap, erfarenhetsbearbetning, projekt- och kvalitetsmål. En mall för utvärdering av formuläret finns.

4.4. Förvaltningsfasen

4.4.1. Hantering av kvalitetsfrågor i förvaltningsfasen

Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK-Bygg, har i sin årskrönika för år 1994 belyst kvaliteten i förvaltningsfasen. Förvaltama har flera olika roller i byggprocessen. Båda gränssnitten i förvaltningsfasen - byggher- re och brukare - är viktiga för totalkvaliteten. Det gäller rollen som an- svarig för den totala kvaliteten i slutprodukten och för hur kommunika- tionen fungerar mellan alla aktörer i byggprocessen. Undersökningen baseras på byggprojekt som startats under mars till augusti 1994 och som överstiger en investeringskostnad om 10 miljoner kronor. Utsänd enkätundersökning omfattar alla typer av byggnader och anläggningar och har besvarats av ca 200 personer - 70 procents svarsfrekvens. An- talet svarande fördelar sig enligt följande.

Antal svarande Privat förvaltrringsföretag 25 Statligt företag/förvaltning 40 Allmännyttigt bostadsföretag 29 Kommunalt företag/förvaltning 73 Landstingsföretag/ förvaltning 4 Annat företag/förening/stiftelse 23 Summa 205

De senaste åren har kvalitetsarbetet blivit allt viktigare. Detta kan note- ras främst i statliga och landstingskommunala förvaltrringsföretag. Denna tendens är inte lika stark i de kommunala och allmännyttiga fö- retagen. Byggherrar/förvaltare deklarerar en entydig uppfattning att ansträngningarna måste öka för att minska kvalitetsfelen. Kvalitetsarbetet i ett företag måste omfatta alla delar i företaget - från företagsledning till brukarnas användning i slutskedet. För att få ett mått på var i företaget tyngdprmkten i kvalitetsutvecklingen ligger de- lades ett tänkt företag in i fyra grupper/nivåer. Medelvärden av den be- dömning på en femgradig skala som de tillfrågande gjorde framgår i det följande.

Totalt Typ av företag

Privat Stat Allmän- Kom- Lands- Annat nm'gt mun ting

Företags- ledning 2,9(3,7) 3,3 3,3 2,8 2,4 3,2 3,4 Medarbe- tarna 2,8 3,3 3,4 3,1 2,8 2,6 2,8 2,7 Resul- tatet 2,6 3,2 3,1 2,6 2,7 2,3 2,6 2,6 Fokusering på kund- nyttan 2,8(3,3) 3,5 2,4 3,0 2,6 3,1 2,9

Rubrikerna bygger på de svenska kriteriema för Utmärkelsen Svensk Kvalitet från Institutet för Kvalitetsutveckling (SIQ). Här har en för- enkling gjorts. En etta står för att man inte gör särskilt mycket, man har inte något systematiskt angreppssätt. En trea betyder att man har sys- tematiska angreppssätt i stora delar av organisationen och en femma står för att man också ser tydliga resultat av sättet att angripa kvalitets- problem. Resultatet ger vid handen att det inte finns så stora skillnader mellan olika led i kvalitetsarbetet, alla värden ligger strax under 3,0. Man har systematiska angreppssätt, men man ser inte några tydliga re- sultat av arbetet.

Kvalitetsarbetet förefaller ha kommit något längre i medelstora för- valtrringsföretag (10 000-100 000 m2 yta att förvalta) . Man kan också konstatera att byggherrar/förvaltare inte kommit lika långt i kvalitetsar- betet som entreprenörerna. Medelvärdet låg enligt undersökning 1993 för de sistnämnda mellan 3,2 och 3,7. De flesta företag har någon form av kvalitetssäkring. Knappt hälften använder sig av kvalitetssystem. Hälften av dem som har kvalitetssystem baserar dessa på ISO 9000. Inom den kommunala sektorn finns det nästan inga kvalitetssystem. Resultatet ffamgår mer i detalj i det följ ande.

Typ av företag 1. Statligt 4. Kommun 2. Privat 5. Landsting 3. Allmännyttigt 6. Annat

Svar %

Ja, enligt ISO 9000 J a,annat system Ja, på annat sätt

Ne'

Enligt årskrönikan tas erfarenheter från tidigare byggprojekt ganska väl tillvara. Brukama kommer in redan i programskedet inom landstings- sektom och till viss del inom den kommunala sektorn. Inom statligt byggande och inom allmännyttiga företags byggande kommer brukarna in senare, ibland efter byggskedet.

Hur ser ni till att förvaltningsaspekter kommer in i byggprocessen?

Förklaring till siffrorna (1 -7) i sammanställningen i det följande

Typ av företag

1. Totalt 5 . Kommun 2. Privat 6. Landsting 3. Statligt 7. Annat

4. Allmännyttigt

Procent som svarat alltid eller ibland Typ av företag

Vi är själva förval

F med i hela pro- cessen

tv.—#??— 77 88 73 76 78 78 74 66 88 45 66 70 86 61 F med i projekte- 77 88 55 76 85 100 70 rinsfasen Erfarenhetsbank 54 52 43 69 56 72 48 36 36 35 38 39 29 35 21 12 33 20 20 7 22

Egen proj ekterings- avdelnin ;

F kopplas in först vi entreprenadöverläm- nin- r hand om projek 36 28 48 48 37 7 30 tet när det är färdi ;

Var fjärde byggherre/förvaltare svarar för byggledningen själva. Anli- tas byggledningsföretag ställs krav på att de har erfarenhet av att hante- ra frågor om kvalitetssäkring hos leverantören. I statliga och lands- tingskommunala företag anlitar man oftare byggledningsföretag än.i allmännyttiga företag. Störst krav på kvalitetssystem har man på byg— gentreprenörer och specialentreprenörer. Krav på system ställs i sex fall av tio. Landstingens byggherrar ställer nästan alltid krav på kvalitets- system. De statliga byggherrarna kräver av sina byggentreprenörer kvalitetssystem anpassade till ISO-9001 i sex fall av tio. Landsting och kommunerna kräver ofta andra dokumenterade kvalitetssystem. Revi- sion av kvalitetssystem gör byggherrarna/förvaltama sällan eller aldrig och om det görs sker det oftast med egen personal.

Vid tekniska och administrativa förvaltningstjänster ställs sällan krav på dokumenterade kvalitetssystem.

Kvalitetsplaner kräver man ofta av byggentreprenörema. Hälften av de tillfrågade byggherrarna/förvaltama gör detta i alla projekt. Något mer sällan ställs sådant krav på konsultema. Stat och landsting ställer oftare krav på kvalitetsplaner än andra. Kvalitetsplanerna följs upp ganska noga.

Inom statlig och landstingskommunal förvaltning ställer man star- kast krav på kvalitetssystem vid upphandling. Inom allmännyttiga fö- retag är man minst noga med att leverantören har ett kvalitetssystem. Enligt årskrönikan anges lägsta pris vara det centrala. Enligt reglerna för offentlig upphandling skall man ange vilka faktorer som anbudet värderas efter. Tio olika faktorer graderades på en tiogradig skala. Re- sultatet blev att de tre viktigaste faktorerna blev pris, produktkvalitet och kompetens. De privata byggherrarna/förvaltarna satte kompetens och produktivitet före pris, medan de kommunala förvaltningföretagen betonade priset starkt.

De flesta bedömer att kostnaden för att rätta till kvalitetsbrister lig- ger mellan 1 och 6 procent, vilket stämmer överens med andra bedöm- ningar. Bedömningarna baseras dock sällan på mätningar. Endast var tionde byggherre/förvaltare mäter kvalitetsbristkostnaden i den egna verksamheten. Det mått man använder är kostnaden med anledning av anmärkningar vid slut- eller garantibesiktningen. Kvalitetsmätning är mer ovanligt hos byggherrar/förvaltare än hos byggentreprenörer, där nivån låg på 30-40 procent. Man bedömer att den totala kostnaden för ett byggprojekt skulle minska med mellan 3 och 6 procent om kvalitets- felen i byggprocessen upphörde. Av de tillfrågade har 25 procent svarat att de har nytta av sina egna kvalitetssystem. Störst nytta uppger sig den statliga förvaltningen ha.

4.4.2 Exempel på olika sätt att säkra kvaliteten i förvaltningsfasen

Exempel på olika sätt att säkra kvaliteten i förvaltningsskedet är följan- de: ISO standarder, TQM, QFD, handböcker, manualer för förfråg- ningsunderlag m.m. USK-baserade utmärkelser, personcertifiering. Deklaration av inomhusmiljön och miljöinventeringar. Några av sätten som bidrar till att säkra kvaliteten beskrivs i det följande.

1. HSB har utarbetat ett kvalitetssystem, som hittills införts i några av HSB:s 47 föreningar. Avsikten är att kvalitetssystemet skall vara ett verktyg för att stärka HSB föreningarnas position på den hårt kon-

kurrensutsatta marknaden för fastighetsförvaltning. HSB arbetar hu- vudsakligen med utvärderingsverktyget Utmärkelsen HSB Kvalitet (UHK). UHK skall ses som ett internt verktyg med syfte att sporra och utveckla HSB:s eget kvalitetsarbete och också fungera som en språngbräda på vägen mot de på marknaden erkända kvalitetssyste- men. Under innevarande år har examinations-verksamheten omfattat tre föreningar, Examinationen innefattar USK:s samtliga sju utvär- deringskn'terier exklusive vissa av delfrågoma. Under åren 1996- 1997 har inom HSB två examinationsutbildningar enligt USK:s metodik genomförts inom UHK projektet. Ett av HSB:s servicebo- lag har under år 1997 tredjepartscertiflerats enligt ISO 9002. Två HSB föreningar uppges arbeta med inriktning på att under år 1998 certifiera sina förvaltningsverksamheter enligt ISO 9001.

2. Kvalitet till 1000, TQM-kvalitetsutveckling i offentliga fastighetsfö- retag, är en rapport utgiven av Kommunförbundet. TQM Kvalitet till 1000-kvalitetsutveckling i offentliga fastighetsföretag innebär enligt publikationen en satsning på förbättring i alla led med tvärfunktio- nella mål avseende bl.a. kvalitet, kostnader, utveckling av medar- betare och tjänster för att åstadkomma en bättre kundtillfredsställel- se. För att förbättra kvaliteten krävs, anges det, nyckelparametrar för uppföljning av kvalitetsinsatsema hos samtliga medarbetare. För att uppnå ett kvalitetsorirenterat offentligt fastighetsföreta- gande erfordras i korthet stegvis förändring enligt följande. Man går från

— teknisk skötsel till kostnadseffektiv skötsel genom ekonomiskt styrsystem — kostnadseffektiv skötsel till teknisk ekonomisk skötsel genom att omfördela resurser till ekonomiska analyser av verksamheten i ett helhetsperspektiv — telmisk ekonomisk skötsel till fastighetsföretagande där fastigheter ses som en del i en produktionsprocess som innebär långsiktiga strategier och affärskoncept som kopplas till TQM — service management till totalkvalitet, vilket innebär att arbeta med maximal nytta för kunden med minimala resursinsatser; hjälpmedel för detta är processtyrning. Service management innebär att mjuka värden tas tillvara såsom förvaltning av kundkontakter, noggrann planering och utveckling av tjänster.

Mätning av resultatet av TQM kan, enligt publikationen, ske med hjälp av de kriterier som används i Utmärkelsen Svensk Kvalitet (USK, som redovisas närmare i avsnitt 4.4.3). De kriterier som be-

döms som viktigast i utvärderingen är följande: kundtillfredsställel- se, verksamhetens processer och resultat samt medarbetarnas ut- veckling och engagemang.

I publikationen beskrivs självtest för att starta omvandlingen mot bättre kvalitet enligt följande:

A. Processkartläggning - kartläggning av felavhjälpning enligt en mall.

B. Förenklad kvalitetsbedömning av företagets organisation och verksamhet - "vad görs och hur det görs" besvaras i en enkät som sammanställs till en kvalitetsprofll.

C. Förändringar - identifiering av hinder och möjligheter för att uppnå total kvalitet.

3. Upphandlingsförfarande vid val av interna och externa tjänster när det gäller kommunal fastighetsförvaltning beskrivs i rapporten Det medvetna valet - fastighetsförvaltning i egen regi och på entrepre- nad (Svenska Kommunförbundet 1994, Sandgren m.fl.). Kommunal fastighetsförvaltning utförs till ca 80 procent i egen regi. I boken diskuteras mallar för förfrågningsunderlag m.m. En ny syn på för- valtning belyses som inte längre leder till monopolsituationer. För— frågningsunderlag bör utformas centralt så att underlaget blir enhet- ligt. I rapporten föreslås att upphandlingen skall skötas centralt i kommunen för att öka kompetensen hos denna som beställare. Tre olika utvecklingslinjer för förvaltning beskrivs enligt följande.

— Aktivitetsentreprenader där beställaren exakt formulerar vad som skall ingå (anges som svårt och dyrbart). — Funktionsentreprenad i vilken önskemål om funktioner fastställs (bedöms leda till billigare förfrågningsunderlag men leda till svårare avvägning vid upphandling). — Förtroendeentreprenad där förtroendet mellan parterna är det väsentliga och närmast liknar samarbete med vissa avtalsförbindelser (bedöms kunna snedvrida konkurrensen).

4. QFD (Quality Function Developement) Kundcentrerad projektering och produktion. Detta anges vara ett system för att förstå kundens önskemål. QFD utvecklades i Japan under 1970-talet och blev under 1990-talet ett viktigt hjälpmedel i projektering och produktion. QFD är en systematiskt kvalitetsutvecklingsprocess som kartlägger kund- behoven och hur väl man kan uppfylla dem. Dessa kundbehov om- vandlas därefter till tekniska specifikationer för såväl byggobjektet i sin helhet som för detaljer och anvisningar för byggproduktion och

arbetsutförande. Hömstenarna i QFD-metoden är speciellt tillsatta projektgrupper som gör arbetet. Sammansättningen av grupperna varierar självfallet beroende på projekten. I grupperna bör ingå olika intressenter såsom beställare/brukare, förvaltare, arkitekt, konstruk- tör och andra projektörer, byggentreprenör, planerare, unde- rentreprenör och inköpare.

5. I rapporten Det levande husets ekonomi, Livscykelekonomiska per— spektiv på drift och förnyelse (BFR A3:1996, Håkan Bejrum, Rune Hanson, Bertil G Johnson) försöker man lägga en grund för prak- tiskt tillämpbara långtidsekonomiska analyser och prognoser. I detta syfte har 20 fastigheters (flertalet bostadshus) ekonomi studerats under en tioårsperiod. Hyresintäkter samt drift- och underhållskost- nader har jämförts med uppgifter från tidigare studier och antagan- den inom branschen. De tjugo studieobjekten har alla minst 20 års drifttid. Ett vanligt antagande är att byggnader med tiden blir allt mer krävande att driva och att kostnaderna för driften kontinuerligt ökar. En väl underhållen byggnad visar emellertid ofta en annan ut- veckling. Enligt rapporten följer de studerade byggnaderna både vad gäller hyror och driftkostnader i stort sett den allmänna kostnadsut— vecklingen. Avvikelserna från detta mönster beror i första hand på ändrade taxor och varupriser. Skillnaderna mellan relativt likartade byggnader kan dock, anges det, vara mycket stora. Hög- respektive lågkostnadsbyggnader har totala driftkostnader som kan ligga 25 procent över respektive under genomsnittet. I projektet har ingått som en central del att identifiera byggnadsdelar med enhetlig funk- tion och livslängd. Den i förvaltningen traditionella produktionsori- enterade indelningen har inte detta som utgångspunkt. En viktig del av arbete har varit att bygga upp en redovisningsstruktur som upp- fyller de nämnda kraven. Uppdelningen på byggnadsdelar ger inte bara ett instrument för den löpande förvaltningen. Den möjliggör också utvärdering av teknisk-ekonomiska prestanda som ledning för förnyelse och nybyggnad, t.ex. underlag för hur väl olika utföranden svarar mot krav på livslängd och underhållsbehov. I rapporten slås fast att i den praktiska förvaltningen är de ekonomiska livslängdema — brukstiden - mer intressanta än de tekniska. Brukstiden påverkas av faktorer som klimat, skötsel och nyttjande. Det konstateras att publicerade uppgifter om vad en byggnadsdel kostar att reparera och byta ut är sällsynta. Inte ens kostnaden vid nyproduktion är enkelt åtkomlig, eftersom indelningen av kostnadskalkylerna avviker från de enheter som är ändamålsenliga i förvaltningen. I projektet har beträffande fem av de tjugo byggnaderna underhållet under en tio- årsperiod delats upp på 50 identifierade byggnadsdelar. Den detal-

jerade redovisningen har sedan använts för analys av livslängder och brukstider samt reparations- och utbyteskostnader för varje byggnadsdel. Det konstateras därvid att de invändiga ytskikten sva- rar för ca 27 procent av byggnadens totala livscykelkostnad. Om därtill läggs fönster samt utrustning i bad och kök omfattas mer än 40 procent av livscykelkostnaden.

I rapporten konstateras att ekonomiredovisningen måste för att medge bättre erfarenhetsåterföring struktureras på annat sätt än vad som nu är brukligt. Särskilt viktigt är därvid följande. . Periodisering av större driftkostnader (oljeinköp, förbruknings- avgifter för el och vatten ) måste göras. 0 Avgränsningen mellan drift och underhåll måste vara definierad. 0 Underhållet måste delas upp på byggnadsdelar.

6. Högskolan i Borås har i form av ett examensarbete (B9/1996 Fred— rik Skoglund & Anders Efraimsson) i en publikation benämnd Kva- litetssäkring av innemiljö i hyreslägenheter redovisat ett system för klassning av befintliga bostadslägenheter för att kvalitetssäkra in- omhusmiljön. De egenskaper som mäts är ventilation, radonhalter, buller, termisk komfort, ljusförhållanden, emissioner och städbarhet. Samtliga egenskaper är mätbara och kan verifieras och deklareras. Inom ramen för examensarbetet har ett dokument utarbetats i vilket det framgår vilka undersölmingar fastighetsägaren måste vidta för att kunna klassa en bostadslägenhet. Gränsvärdena för de skilda faktorerna har i examensarbetet hämtats från standarder, normer och rekommendationer. Mot bakgrund av mätningar är avsikten att dela in lägenheterna i tre klasser enligt följande:

Klass A: Lägenheten är godkänd och uppfyller grundlqav och re- kommendationer på inomhusmiljön. Klass B: Lägenheten är godkänd och klarar grundkraven på inom- husmiljön. Klass C: Lägenheten är underkänd på ett eller flera av grundkraven och åtgärder bör vidtas för att säkerställa att minst grundkraven blir uppfyllda.

I projektet har provmätningar och på grundval därav provklass- ningar utförts av några lägenheter. Tanken är att fastighetsägarens personal skall utföra de mätningar som erfordras samt svara för en- käter till hyresgäster och ha planer för hur klagomål och mätresultat, dokumentation och arkivering skall hanteras.

Den övervakande parten i klassningsarbetet bör, enligt exa- mensarbetet, utföra stickprovskontroller i vissa lägenheter för att sä- kerställa att uppställda krav verkligen infrias. Om avsikten är att P-

märka lägenheterna bör, anges det, den övervakande parten vara SP AB. Klassningen av en lägenhet eller rättare en byggnad är inte de- fmitiv utan skall ske "fortlöpande" för att säkerställa kvaliteten över tiden. Verksamheten avses utföras enligt följande.

— Utlovad kvalitet säkerställs genom ett effektivt kontrollprogram. — Uppfylls inte utlovad kvalitet skall hyresvärden inom en snar framtid avhjälpa bristerna. — Hyresvärden skall snarast kontrollera klagomål från hyresgäst. — Oberoende part skall övervaka kvalitetsarbetet och stickprovsvis kontrollera använda mätmetoder. — Hyresvärden förbinder sig att fortlöpande, t. ex. vart tredje år, ställa frågor till hyresgästerna om inomhusmiljön. Vid nyinflyttning bör sådan förfrågan ske efter tre till sex månader. — Hyresvärden garanterar att använda endast milj ödeklarerade metoder och material vid underhåll och reparation. — Hyresgästen skall ha tillgång till ändamålsenliga och heltäckande städ- och skötselinstruktioner.

Personcertifiering som medel att säkerställa kvalitet i förvaltnings- fasen har hittills förekommit endast i liten omfattning. Ett exempel är certifiering av ventilationsrengörare, som bygger på att säkerställa en viss kunskapsnivå och kvalitet hos rengörarna. Certifieringen omfattar, allmän teknisk kunskap, erfarenheter från praktiskt arbete och kunska- per om lagstiftning m.m. Certifikatet gäller i fem år. Förteckning upp- rättas över dem som erhållit certifikat av certifieringsorgan.

4.4.3 Kvalitetsutmärkelser m.m. i Sverige och andra länder

Under år 1990 formades Intressentföreningen Kvalitetsutveckling av ett tjugotal företag, myndigheter och organisationer. Samma år slöt intres- sentföreningen och regeringen ett avtal som innebar att Institutet för Kvalitetsutveckling bildades, SIQ. Institutet har fått den övergripande uppgiften att stimulera och bidra till en positiv kvalitetsutveckling i alla delar av det svenska samhället samt att vara ett samlande, pådrivande och resursskapande organ för den nationella utvecklingen inom kvali- tetsområdet och verka för ett effektivt svenskt deltagande i internatio- nellt samarbete. SIQ arbetar inom följande programområden. l. Infor- mation och opinionsbildning, 2. forskning och utveckling, 3. utbild- ning, 4. SIQ Benchmarking Center samt 5. Utmärkelsen Svensk Kvali- tet, USK (utmärkelsen är i första hand ett verktyg med vars hjälp en

organisation kan utvärdera och förbättra sin egen verksamhet. Utrnär- kelsen är också en tävling, vars syfte är att lyfta fram goda exempel och att väcka medvetenheten om kvalitetsfi'ågomas betydelse).

Beträffande information och opinionsbildning är målet att sprida kunskap om och väcka engagemang för kvalitetsarbete i hela det svenska samhället. SIQ samarbetar med andra kvalitetsorganisationer, fackliga organisationer, konsulter och högskolor samt samlar informa- tion om "goda föredömen" på kvalitetsområdet både i Sverige och i utlandet.

Inom programområdet forskning och utveckling är uppgifterna bl.a. att undersöka behoven av nya forslmingsinsatser inom kvalitetsområdet samt att finansiera dessa. SIQ prioriterar följande områden för kvali- tetsforskning.

— TQM - Implementering och effekter. — Samband mellan kvalitetsutveckling och ekonomiska mått. — Processorientering. — Kartläggning av forskning som redan bedrivs. — Vidareutveckling av metoder för kvalitetsutveckling.

Programområdet utbildning har som målsättning att dels öka utbudet av och förbättra standarden på utbildning inom kvalitetsområdet, dels för- bättra kvaliteten i utbildningsprocessen. SIQ stimulerar utbildningsgi- vare till att låta kvalitetsutveckling ingå både i kursplaner och i utbild- ningsprocesser. Svenska Kommunförbundet har i samarbete med SIQ lanserat Kvalitetsutrnärkelsen Svensk Skola, som bygger på Utmärkel- sen Svensk Kvalitet.

Programområdet SIQ Benchmarking Center har, utöver att sprida kunskap om benchmarking som metod, som främsta uppgift att hjälpa organisationer att identifiera lämpliga benchmarkingpartners. Benchmarking är, enligt SIQ:s definition att systematiskt jämföra sig med, utvärdera och lära av goda förebilder, oavsett bransch och geogra- fiskt läge. Syftet är att få insikt och kunskap som omsätts i effektiva förbättringar i den egna verksamheten. Benchmarking kan användas internt inom ett företag, men ger enligt SIQ bättre förutsättningar för ett framgångsrikt utbyte om den bedrivs med organisationer inom helt and- ra branscher än den egna. Detta kan leda fram till problemlösningar som är oprövade i den egna branschen men som leder till betydande förbättringar. Ett par exempel på detta återges här. Ett företag som till- verkar och säljer högspänningskomponenter av sprött keramiskt mate- rial åstadkom en drastiskt reduktion av spillet i produktionen genom att bedriva benchmarking med en tillverkare av exklusivt matporslin. Ett annat exempel är ett flygföretag som reducerade servicetiden för flyg-

plan mellan flygningar från 40 till 10 minuter efter benchmarking med mekanikema i ett racerbilstall. SIQ är en av grundarna av ett globalt nätverk för benchmarking ( "the Global Benchmarking Network") och kan genom ett omfattande kontaktnät identifiera goda förebilder även utanför Sverige.

Programområdet Utmärkelsen Svensk Kvalitet (USK), vergyget. Som nämnts tidigare är USK i första hand ett verktyg med vars hjälp en organisation kan beskriva och analysera sin verksamhet men också en tävling. Det sistnämnda beskrivs längre fram. Med hjälp av detta sys- tem — USK, verktyget - kan en organisation utveckla en kundorienterad verksamhet.

Följande områden av verksamheten, vilka benämns utrnärkelsens kriterier och åsätts poäng (samlingspoäng för områdena anges inom parentes) är föremål för analysen: Ledarskap (90), Information och analys (80), Strategisk planering (60), Medarbetarnas utveckling (150), Verksamhetens processer (160), Verksamhetens resultat (160) och Kundtillfredsställelse (300).

Med hjälp av fyra frågor leds analysen genom de olika kriterierna.

— Hur gör du? — I vilken omfattning gör du det ? — Vilka resultat leder det till ?

— Hur gör du för att utvärdera och förbättra det du gör ?

Ständig förbättring bygger på att dessa frågor ställs återkommande och regelbundet. Utmärkelsen bygger på principerna för offensiv kvalitets- utveckling och sammanfattas i 13 grundläggande värderingar.

Flera företag och branscher har instiftat egna kvalitetsutrnärkelser som helt eller delvis bygger på USK. Många framgångsrika företag använder USK i sitt förbättringsarbete. Detta gäller även byggområdet.

Regioner, branscher och organisationer har inspirerats att driva på kvalitetsutveckling med verktyg och utmärkelser som helt eller delvis grundar sig på USK. I det följande återges några exempel.

Kvalitetsutmärkelsen Svensk Skola, instiftad av Svenska kommun- förbundet för att stimulera och stödja kvalitetsutvecklingen i den svenska skolan.

Kriterier och anvisningar för Qvalz'tet Utveckling Ledarskap är framtagna av Landstingsförbundet för att stödja och stimulera kvalitet- sarbetet inom svensk hälso- och sjukvård.

Utmärkelsen SABO Kvalitet är instiftad för att göra arbetet med ständiga förbättringar till en naturlig del i det dagliga arbetet.

Utmärkelsen Kvalitet i Norr är ett instrument för utvärdering av den egna verksamheten och samtidigt ett sätt att hitta och lyfta fram före— bilder.

Progamområde Utmärkelsen Svensk Kvalitet, tävlingen. Ett sätt att få en kvalificerad och objektiv utvärdering är att anmäla organisationen till den årliga tävlingen om USK. Tävlingen har två syften, dels skall den identifiera och lyfta fram goda exempel, dels ge de deltagande or- ganisationerna en objektiv och kompetent utvärdering av verksamheten av SIQ:s examinatorer. De bästa organisationerna får vid en slutlig ut- värdering även platsbesök. En domarkommitté beslutar om det finns en värdig mottagare av USK. Varje deltagare erhåller en återföringsrap- port som visar på starka sidor och förbättringsmöjligheter.

Det krävs en stor arbetsinsats för att bedriva ett förbättringsarbete även internt i företagen. Det är dock en insats som, enligt SIQ, snabbt ger avkastning i form av större kundtillfredsställelse och högre effekti- vitet. Kriterierna för USK är skrivna för att kunna användas i alla orga- nisationer. Beträffande kund anges att det är ktmdens uttalade behov, krav, önskemål och förväntningar som skall vara styrande för organi- sationen, dess medarbetare och verksamhet.

De organisationer som erhåller USK åtar sig att sprida kunskap om det egna förbättringsarbetet.

Följ ande har erhållit Utmärkelsen Svensk Kvalitet:

1992 Tillverkrringsdivisionen inom IBM Svenska AB 1993 Utmärkelsen delades inte ut 1994 ABB Atom Bränsledivisionen och LM Ericsson Data AB 1995 Telekabeldivisionen inom Ericsson Cables AB 1996 Lungrnedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping och Volvo Aero Corporation

Kvalitetsutmärkelser i världen i övrigt

I USA finns sedan år 1987 kvalitetsutrnärkelsen Malcolm Baldrige Na- tional Quality Award. För europeiska företag finns The European Qua- lity Award, som är jämnårig med den svenska Utmärkelsen Svensk Kvalitet. USK bygger på den amerikanska utmärkelsen. Likheterna mellan de olika utrnärkelsesystemen är stora. Det japanska Demirrgpri— set, som har funnits i mer än 40 år, bygger dock på ett annat utvärde— ringskoncept och har inte fått någon större spridning utanför Japan.

Exempel på tillämpning av utmärkelsesystemen

Det har kommit till byggkvalitetsutredningens kännedom att det i Fin- land nyligen genomförts en utredning av var den finska industrin står för närvarande i kvalitetshänseende och för att få en bas för en nationell kvalitetsstrategi. Finska Handels- och industriministeriet samt Tekrro- logiutvecklingscentralen, Tekes, har finansierat projektet. En forskar- grupp vid Helsingfors handelshögskola har genomfört utredningen. Utredningens resultat, som redovisas i korthet i det följande är forskar- gruppens slutsatser. Handels- och industriministeriet kommer att be- handla utredningen senare.

Det konstateras att Finlands kvalitetskonkurrensförrnåga kan för- bättras betydligt. Analysen har omfattat fyra industrisektorer, nämligen skog-, metall-, byggnads- och telesektorema. Metall— och telesektorn uppnår delvis en s.k. övertygande kvalitetsnivå medan byggindustrin är minst utvecklad av de undersökta. I utredningen noteras också att enligt ett liknande poängsystem som det nyligen nämnda krite- rie/poängsystemet, de bästa företagen i Japan uppnår 900 poäng följt av de främsta i USA med 800 poäng. I Europa och Norden uppnår de bästa 700 poäng samt de bästa företagen i Finland 600 poäng. Det note— ras vidare beträffande de undersökta industrisektorema att tele och metall ligger i intervallet 300 - 500 poäng med det främsta företaget på 500 poäng, att skog ligger i intervallet 250 - 400 poäng med det främsta företaget på 400 poäng samt - slutligen - att byggindustrin ligger i in- tervallet 200 - 350 poäng. Det kan noteras att undersökningen, enligt uppgift, kritiserats bl.a. av den finska byggbranschen. Man menar att forskarna inte har tillräcklig kännedom om branschens speciella för— hållanden.

4.5. Kvalitetsarbetet inom Europeiska Unionen m.m.

4.5.1. Kvalitetsarbetet inom EU

4.5 . 1 .1 Bakgrund

Kommissionen inom EU introducerade kvalitetsbegreppet i sin vitbok "Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning" av den 5 december 1993

(KOM/93/700 slutligt) för att främja verksamheter med högt föräd- lingsvärde och föreslog att kvalitet skulle räknas till de immateriella investeringarna i "En politik för Europeiska unionens konkurrenskraft" (KOM/94/319 slutligt, 14 september 1994). Ministerrådet godkände initiativet till en kvalitetsfrämj ande politik i sitt beslut den 21 november 1994 (94/C 343/01, EGT nr C 343/1, 6.12. 1994, s.1) om Europeisk konkurrenskraft. Kommissionens tjänsteenheter har utarbetat ett ar- betsdokument (18/09/1996) mot närrrnda bakgrund och även utifrån att det är en logisk uppföljning av rådets beslut om den nya metoden för teknisk harmonisering (7 maj 1985, EGT nr C 136, 4. 6. 1985) och helhetsmetoden för överensstämmelseprövning (21 december 1989, EGT nr C 10, 6. 1. 1990). Dessa två beslut, som antogs inom ramen för programmet för den inre marknaden, har bidragit till att omfördela an- svaret för hälsa och säkerhet etc. mellan de offentliga myndigheterna och de ekonomiska beslutsfattarna genom att grunda överensstämmelse med gemenskapens kvalitetsverktyg (kvalitetssälding, produktcertifie- ring m.m.).

Kvalitet har många innebörder och implikationer, alltifrån kvalitet i formgivning och tillverkning av varor samt tjänsters (offentliga och privata) kvalitet till kvaliteten hos företagen själva. Men oberoende av vilken form det är fråga om så förblir, enligt arbetsdokumentet, kvali- teten ett medel för att uppnå ett mål och inte ett mål i sig. Det är fråga om ett medel för att överleva på marknaden och framför allt ett medel för att säkra bestående konkurrenskraft i en föränderlig omgivning.

Beträffande innebörden i europeisk kvalitetsfrämjande politik anförs bl.a. att det är de ekonomiska beslutsfattarna som ytterst måste bära huvudansvaret för kvalitetsstrategiema medan de offentliga myndighe- terna behåller rollen som garanter för en rättslig, politisk och allmän ekonomisk omgivning som gynnar näringslivets ekonomiska utveck- ling och utveckling av konkurrenskraften. Den europeiska kvalitets- nämjande politiken har som huvudmål att vara en politik för medve- tenhet, att politiskt synliggöra och stödja en uppsättning kvalitetsin- strument och -åtgärder över hela Europa. Denna rampolitik syftar till att uttryckligen ställa det mänskliga elementet i ekonomiskt beslutsfattande i förgrunden. Konkurrensförrnågan måste leda till positiva resultat även för medborgarna, konsumenterna och arbetstagarna för att den skall uppfattas som positiv för samhället som helhet. Det är en ram för en ständig förstärkning av de tekniska kvalitetsinfrastrukturerna (kvalitetssäkring, certifiering, ackreditering), för industriella och eko- nomiska initiativ (benchmarking, kvalitetsutrnärkelser, självvärdering, formgivningskvalitet etc) och för att skapa sammanhang och en gemen- sam inriktning på europeisk nivå för de olika initiativ som tas och som

kan ha betydelse för dessa frågor (statliga bidrag, regionala utveck- lingsprogram, olika typer av statliga subsidier, regleringspolitik etc).

Målsättningen att stärka den inre marknaden och öka konkurrens- förmågan är kännetecknande för den europeiska kvalitetsfrämjande politiken. År 1985 beslöt ministerrådet att minska gemenskapens lag- stiftningsbörda genom att anta den "nya metoden", dvs. att reducera lagstiftningen till det absolut nödvändigaste och till de ekonomiska be- slutsfattarna, standardiseringsorgan överlåta uppgiften att handha de- talj föreskriftema om standardmärkrring m.m. Denna satsning intensifie- rades åren 1989-1990 då rådet beslöt att lägga ut kraven på kontrollen av överensstämmelse med uppställda krav på antingen kompetenta tredje parter eller på tillverkarna själva på vissa villkor, bl.a. att de kun- de visa att de hade genomfört särskilda kvalitetssystem.

Den europeiska kvalitetspolitiken är ett steg på vägen från överens- stämmelse med säkerhetsföreskrifter till konkurrenskraft och företags- ekonomisk fulländning genom strategier för kvalitetsledning.

Kraven på EG- märkning har börjat skapa enhetlighet och konsek- vens på marknaden och synliggöra gemenskapens säkerhetsföreskrifter. Med tiden borde de, enligt kommissionens arbetsdokument, leda till en minslming av olika slags märkningar, när marknaden insett det verkliga mervärdet i EG-märkningen och inte längre känner behov av privata märkningar.

En koncentration på certifiering av kvalitetssälqingssystem har på en del håll på marknaden skapat intrycket att ett sådant system är svaret på frågan om ekonomisk överlevnad.

4.5.1.2 Särskilda kvalitetsorienterade verksamheter inom gemenskapen

Gemenskapens aktiviteter har hittills varit koncentrerade på att genom- föra den nya metoden och på att förstärka de nödvändiga kvalitetsin- frastrukturema för att fullborda en integrerad inre marknad. Inom kommissionens program och politik finns det ett antal verksamheter som är kvalitetsorienterade. I det följ ande återges några i korthet. — På yrkesområdet stöder programmet Leonardo da Vinci utformning- en av innovativa transnationella pilotprojekt för utbildning i tekniker och strategier för kvalitetsledning samt spridning av utbildningspro- dukter på området. Frågan om kvalitet i yrkesutbildningen håller på att bli ett huvudtema i debatten om de nya utmaningarna för yrkes- utbildningspolitiken. — De små och medelstora företagens särskilda behov har beaktats ge— nom bl.a. teknikstimulerande åtgärder som en del av det fjärde ram-

programmet. Ett särskilt program, Euromanagement, har introduce- rat ca 800 små och medelstora företag i kvalitetsteknik och hjälpt dem att förbättra sin kvalitetshantering. Ticqa I- och Ticqa H- pro- jekten har konstruerats för att underlätta små och medelstora före- tags tillträde till de olika kvalitetsinfrastrukturema. Ticqa består av en förteckning över de olika enheter och instanser som tillhanda- håller tjänster på kvalitetsornrådet och en analys av företagens be- hov i relation till utbudet. Förteckningen står nu till marknadens för- fogande genom EOTC (Europeiska organisationen för provning och certifiering). Analysresultaten från projekten torde offentliggöras under loppet av år 1997. — Forskningen utgör ett viktigt område där kvalitet har en stor roll. Kvalitetsprinciper och metoder för att nå kvalitet bör tillämpas på forskrringsområdet. I det fjärde ramprogrammet för forskning, tek— nologisk utveckling, och demonstrationsprojekt ingår ett särskilt program för utveckling av standarder, mätning och provning i syfte att uppmuntra forskning och utveckling av nya metoder för produk- tionsledning och bättre metoder för mätning och kontroll av pro- dukter. Aktörerna i den europeiska kvalitetsfrämjande politiken är de natio- nella och europeiska kvalitetsorganisationema. Hit hör inte minst Euro- peiska organisationen för kvalitet (EOQ) och Europeiska stiftelsen för kvalitetsledning (EFQM). Vidare kan nänmas nationella och europeiska näringslivsorganisationer, Europeiska rundabordsorganisationer och universitet samt fackföreningar och representativa konsumentorganisa- tioner. Hit hör också EOTC, de europeiska organisationerna för ackre- ditering av provningslaboratorier och certifieringsorgan (EAL och EAC) med nationella och regionala förgreningar samt också de euro- peiska standardiseringsorganisationema CEN/CENELEC/ETSI. Ge- menskapens institutioner bär ansvaret för att sammanföra de olika na- tionella handlingslinjema, offentliga och privata, och för att säkerställa att de på gemenskapsnivå bildar grunden för en helhetssynergi. En av deras viktigaste uppgifter är att minska de negativa effekterna av från varandra avvikande nationella linjer och att främja och försvara den europeiska dimensionen på gemenskapsnivå.

4.5.1.3 Konkreta åtgärder inom Kommissionen

l. Europeiska utmärkelsen för kvalitet instiftades år 1992 av näringsli- vet (EFQM och EOQ) med stöd av kommissionen. Utmärkelsen är avsedd att ge uppmuntran och erkännande åt företag som kommit särskilt långt beträffande kvalitetsledning. Den innebär att företagen

— tillämpar kriteriema för företagsekonomisk fulländning (som täcker alla olika företagsstrategiska managementområden), — använder sig av sj älvvärdering. Utmärkelsen är ett kraftfullt instrument för benchmarking. Detta gäller speciellt om de olika nationella och regionala utrnärkelsesys- temen i europeiska unionen tillämpar samma kriterier. Kommissio- nen stöder detta arbete. Europeiska utmärkelsen för kvalitet har ut- vidgats till att omfatta offentliga tjänster samt även små och medel- stora företag.

2. Benchmarking: Förutom utmärkelsen för kvalitet finns det andra sätt att sprida de bästa sätten att bedriva företagsledning så att näringsli- vet i allmänhet och små och medelstora företag i synnerhet kan dra nytta av varandras erfarenheter utan att bryta mot gemenskapens konkurrensregler. Det finns ett antal privata och offentliga benchmarkinginitiativ som är utformade just för ett sådant ändamål. Kommissionen understöder benchmarking på området för elektro- niska komponenter inom ramen för programmen för små och me- delstora företag. En del medlemsländer stöder sådana program ochi den privata sektorn finns ett antal initiativ. T.ex. i Sverige och Itali- en förekommer nätverk för benchmarking. På europeisk nivå under- söker EFQM möjligheterna att inrätta en europeisk informa- tionscentral för benchmarking. Det frnns ett globalt nätverk för benchmarking för att utbyta information om bästa praxis. De euro- peiska medlemmarna i det globala nätverket har nyligen inrättat en utmärkelse, European Best Practice Benchmarking Award. Ett eu- ropeiskt nätverk håller på att bildas omfattande små och medelstora företag. Verksamheten avses omfatta branschspecifika aktiviteter, bl.a. inom byggområdet.

3. En europeisk kvalitetsvecka: I november 1995 organiserades mer än 90 olika tillställningar i medlemsstaterna under mottot "Kvalitet i Europa - vägen mot fulländning". Tillställningama omfattade inter- nationella konferenser, aktiviteter i skolor, utställningar samt TV— och radioprogram. En sådan kvalitetsvecka ordnas nu årligen.

4. Ett europeiskt kvalitetsobservatorium: Det finns i dag ingen organi- serad mekanism för att fånga upp marknadens reaktioner på fram— stegen beträffande kvalitet i Europa, inte heller finns det något övergripande system för att sprida information på ett organiserat sätt. Det finns ett antal verksamheter, såsom index över kundtill- fredsställelse, för att värdera kvalitetsframsteg, men de är få (sådana

existerar endast i ett fåtal medlemsländer, t.ex. i Sverige och Tysk— land och håller på att introduceras i en del andra länder).

5. Ett europeiskt system för utbildning av kvalitetsexperter: I kommis- sionens handlingsprogram uttalas att det bör säkerställas att utbild- ningsprogrammen i hela europeiska unionen utarbetar liknande metoder på kvalitetsområdet och möter den ständigt växande efter- frågan från företagen på ingenjörer med relevant utbildning och fö- retagsledare med en europeisk vision. Det är inte kommissionens avsikt, anges det, att utarbeta sådana program, men den korrrrner att uppmuntra kompetenta organisationer på området att undersöka möjligheterna att bygga upp ett öppet, tydligt och trovärdigt euro- peiskt utbildningssystem på kvalitetsområdet. Det noteras att det ar- bete som redan utförts av organ som EOQ, som har utvecklat ett harmoniserat system på europeisk nivå för utbildning av kvalitets- experter (kvalitetsingenjörer, -företagsledare och -revisorer), kan tjäna som exempel om det öppnas upp och omvandlas till ett system på europeisk nivå. Enligt kommissionens arbetsdokument bör de nämnda fem åt- gärderna ses som prioriteringar för att skapa jämvikt i och synliggö- ra kvalitetssatsningen i sin helhet. Det är nödvändigt, anges det, att förena åtgärderna med andra vad gäller förbättring av innovation, forskning och utbildning i kvalitetsfrågor. Gemenskapens institutioner och medlemsstaterna bör enligt kommissionens arbetsdokument fortsätta arbetet med att stärka kva- litetsinfrastrukturema och göra dem tillgängliga för små och medel- stora företag. EAL och EAC bör vidare enligt dokumentet inbjudas att fortsätta att komplettera och fördjupa sitt europeiska nätverk av ackreditörer, sina avtal om ömsesidigt erkännande och att fortsätta arbetet på ett fullständigt enhetligt ackrediteringssystem i Europa inom ramen för EOTC. Utbildning och universitetsundervisning i kvalitet har enligt kommissionens dokument ännu inte blivit tillräckligt etablerade i alla medlemsstater. Det finns enligt dokumentet endast ett fåtal in- stitutioner som inkluderar kvalitet i sina grundutbildningar eller i högskoleutbildningen av ingenjörer. De få som gör det har börjat samverka i nätverk för att ömsesidigt dra fördel av uppnådda erfa- renheter. Utbildning i kvalitet är, enligt arbetsdokumentet, med all sannolikhet ett område som gemenskapsprogrammen måste kon- centrera sig på i framtiden.

4.5. l .4 Erfarenheter av kvalitetsarbete

En rapport finansierad av The European Foundation for Qalitity och EU-Kommissionen (DG 111, The European Way to Exellence) belyser kvalitetsarbetet inom 35 små och stora företag och organisationer be— lägna inom EU. Byggindustriföretag är inte representerade. Insamling av data och analyserna har utförts av universitet och handelshögskolor i EU-länderna eller av representanter för nationella kvalitetsorganisatio- ner. Arbetet påbörjades under år 1995. Syftet var att söka få fram nyck- elelementen till framgång hos de 35 skilda företagen och organisatio- nerna. Elementen skulle definieras och beskrivas så att andra företag och organisationer kunde lära av arbetet. Generella mönster och erfa- renheter skulle identifieras i processen att introducera kvalitetsarbetet. Organisationerna och företagen har olika omgivningar, kompetensom— råden, problem, utmaningar och ambitioner, varför självfallet lösning- arna på upplevda problem varierar. Många företag och organisationer har i sin förändringsprocess använt sig av EAQ- modellen, Malcolm Baldrige National Quality Award eller ISO 9000-seriernas standarder för att definiera vad "quality management" betyder för dem. De be- skrivna organisationerna har alla det gemensamt att de betonar ledar— skap, kontinuerlig förbättring, personutveckling, management baserad på fakta och kundorientering. I redovisningen beslnivs för vart och ett av de 35 företagen och organisationerna bl.a. skäl till förändring, fram— gångar respektive utmaningar/hot beträffande ledarskap och process, använd teknik och modeller för att åstadkomma förändringar och kvantitativa respektive kvalitativa resultat.

I rapporten The European Way to Exellence från EU- kommissionen har företagen och organisationerna angett förändrings- behov till följd av olika problem. Bland annat har behoven formulerats som krav på bättre beständighet hos produkten, att kundorienteringen inte är tillräcklig, att andra och nya villkor dyker upp för länder inom EU och utanför. Ytterligare exempel på problemformuleringar är nega- tiv framtoning av organisationen, företagets överlevnad på lång sikt, arbetskonflikt och dåligt resultat, produktkvalitetsproblem, internatio- nalisering av marknaden, finansiella problem, ökad komplexitet i före- tagsledning och organisation p.g.a. snabbt växande företag och globali- sering av marknaden, förändringar i kundbehov, företagslednings- problem till följd av utvidgning av organisationen samt decentralise- ring.

Efter att ha tagit i anspråk olika hjälpmedel för att lösa angivna pro- blem har alla företag nått bättre resultat. Bland de hjälpmedel som an- vänts och varit positiva nämns

— benchmarking - en metod att på ett systematiskt sätt lära av goda förebilder, tillämpning såväl internt i företagen som inhämtning från omvärlden, — styrgrupp för totalkvalitetsstrategi, — ISO 9000,

— kvalitetsmanualer,

— mätning av tillfredsställelsen hos kunder och anställda,

—- processanalyser, — erfarenhetsåterföring, — utbildning,

— European Quality Award,

— auktorisering/licensiering, — kvalitetshandböcker, — egen bedömning av kvalitet,

— utveckling av mätteknik och metoder, — analys av de tio största problemen, — insikt att verktyg, tekniker och modeller är hjälpmedel för företaget att uppnå sitt syfte och inte är ändamålen i sig sj älva,

— belöningar samt

— Malcolm Baldrige National Quality Award-model.

Som exempel på kvantitativa resultat av arbetet i företagen kan följ ande nämnas: Förbättring av produktiviteten med 30%, reduktion av kvali- tetsfelkostnader med 50%, ökning av mervärdet i produktionen, ökning av vinsten med 14%, årlig minskning av irrköpspriser, försäljningsök— ning, minskning av leveransförseningar, ökning av elevantal, minsk- ning av sjukfrånvaro, minskning av arbetsolyckor &ån 66 till 21 % på ca fyra år, sjunkande kvalitetsfelkostrrader.

Ett antal studier som genomförts av Eurobarometem på begäran av EU-kommissionen om kvalitetssystemens effekter på företagens eko- nomiska resultat visar att tillämpningen av strategier för kvalitetsled- ning leder till resultatförbättringar (minskar fel och kasseringar, förbätt- rar processer). Resultatet av dessa förbättringar uppskattas till i genom- snitt 6 procent av företagens omsättning.

4.5. l .5 Kvalitetssäkring i byggindustriföretag i Europa

Europeiska byggindustrins sammanslutning European Construction Industry Federation (FIEC) utförde under slutet av år 1995 en under- sökning (On quality assurance in construction enterprises in Europe, FIEC, februari 1996) av hur många byggindustriföretag, främst inom EU, som hade anammat kvalitetssäkringssystem och var certifierade.

Undersökningen visade en markerad ökning av antalet certifierade fö- retag jämfört med resultatet av en liknande undersökning som utfördes två år tidigare. Inom Europeiska unionen uppskattas ca 700 byggindust- riföretag vara ISO 9000/EN 29000 certifierade. Siffran nästan för- dubblas om de företag som är certifierade enligt det franska QUALIBAT systemet inkluderas. QUALIBAT systemet medger certi- fiering om 13 principiella kriterier uppfylls jämfört med 17 av totalt 20 enligt ISO 9000/EN29000 standarderna. Om företagen i Schweiz och Norge inkluderas kan ytterligare ca 100 företag läggas till. Som exem- pel på den ökning av certifierade företag som skett under de två senaste åren kan nämnas följande: Belgien från 7 till 60 företag, Schweiz &ån 2 till 80, Tyskland från 15 till 150, Spanien från 1 till 15 företag, Storbri- tannien från 100 till 130, Irland från 25 till 120 och Nederländerna från 10 till 130 företag.

Totala antalet ISO 9000/EN 29000 certifierade byggindustriföretag i Europa enligt undersökningen vid slutet av år 1995 framgår av följande

sammanställning.

Belgien 60 Portugal 1 Danmark 27 Slovakien 0 Finland 4 Spanien 15 Frankrike 41 +(650)* Storbritannien 130 Grekland 2 Sverige 0 Irland 120 Schweiz 80 Italien 10 Tj eckien 20 Luxemburg 2 Tyskland 150 Nederländerna 130 Österrike 15 Norge 25

* QUALIBAT systemet

(Vid tidpunkten för undersökningen torde det i Sverige ha funnits ett ISO 9002- certifierat företag).

En klar majoritet av de svarande i de olika länderna bedömer att den ökande trenden till certifiering kommer att hålla i sig. Man måste dock hålla i minnet att många byggföretag, speciellt de små och medelstora, anser att ISO 9000/EN 29000 är standarder som är bättre anpassade för tillverkningsindustrin och sämre till byggprocessens behov. (Detta gäl— ler också Sverige, vilket framkommit vid intervjuer m.m.). I mycket få länder finns dock, enligt undersökningen, system för att mäta effekter- na hos byggföretag som har anammat sådana system. Enligt undersök— ningen är situationen sådan i vissa länder att ett ökande antal beställare efterfrågar kvalitetscertifiering vid upphandlingen, speciellt vid upp-

handling av byggnadsteknisk kompetens. Nästan alla nationella bygg- nadstekniska intresseorganisationer har enligt FIECC:s undersökning uttalat ett klart nej till förslag om att kvalitetscertifikat skulle vara ett villkor vid anbudslämnande.

4.5.1.6 Arbete med kvalitetsfrågor i Storbritannien

Byggministem i Storbritannien och byggindustrin där kom år 1994 överens om att bilda en "Quality Liaison Group" (QLG). Både industrin och regeringen var oroade över att industrins framtoning inte förknip- pades med kvalitet, trots många utmärkta byggprojekt. Resultatet av gruppens arbetet presenteras i rapporten "Constructing Quality, A stra- tegy for Quality in Construction" ( Departement of the Environment, Consultation Document, November 1995). I rapporten anges det att BS EN ISO (Brittisk standard BS 5750) har starkt stöd inom några områ- den och utgör basen för de flesta certifieringssystem. ISO kritiseras också starkt för att vara överbyråkratiskt, dyrt, känsligt för olika tolk- ningar, olämpligt för små firmor/företag och att existera snarare som ett mål än som ett medel för att nå ett mål.

Gruppens uppgift var att försöka identifiera byggindustrins problem och föreslå en strategi för att förbättra kvaliteten. QLG diskuterade fyra fundamentala frågor som berör en kvalitetsstrategi för industrin. De fyra frågorna var: upphandligsproceduren, lnitik av existerande stan- darder, kvalitet i små företag samt utbildning, medvetenhet och "training" .

Det påpekas att effektivitet kräver att kvalitet inte nödvändigtvis betyder bästa tillgängliga kvalitet utan snarare lämplig kvalitet för att tillfredsställa beställarens behov. Lämplig (appropriate) kvalitet inbe- griper bästa "value for money". Detta i sin tur måste inbegripa livs- längdskostrrad i motsats till initialkostnad eller lägsta initialpris.

QLG redovisar en översikt av problem som gruppen funnit i sitt ar- bete. Bl.a. nämns att en majoritet av beställare var "barely" nöjda med kvaliteten inom byggprocessen för närvarande. En minoritet beställare uttalade ett klart missnöje. Det finns en spridd skepsis inom byggin- dustrin till registrering och kvalificeringssystem. Beställare, yrkesverk- samma och entreprenörer vill enligt rapporten helt klart lita till sin egen erfarenhet, omdöme och urvalsprocedurer. Gruppen anger att det måste ske åsiktsändringar om de rekommendationer som lämnas i rapporten "Constructing the Team" (Sir Michel Latham, Government/industry review of procurement and contractual arrangements in the UK construction industry, July 1994, redovisas i längre fram) skall kunna implementeras. Medan entreprenörer anammat BSI ISO 9000 med en-

tusiasm har bara hälften av de "the professionals" och en minoritet av beställarna gjort det eller ämnar göra det. Forskning visar enligt vad som uppges i rapporten att ca 90 procent av alla misstag är att hänföra till projekterings- och byggprocessen, fördelat till lika delar. Det anges att kvalitetsproblemen i byggandet är tydliga.

I fråga om påtryckningar för att åstadkomma förändringar nämns att det i den nämnda Sir Michael Latham rapporten, Constructing the Team, sattes ut ett mål för byggindustrin att minska byggkostnaderna med 30 procent. I rapporten uppges att det börjar finnas en växande tro på att bearbetning av alla aspekter på dålig projektering, slöseri med material under byggandet, fel och bristande effektivitet i handhavandet av hela byggprocessen kan medföra avsevärda besparingar.

QLG drog slutsatsen att en effektiv förbättring av kvaliteten i brit- tisk byggindustri lG'äVCI' att följande punkter beaktas i det fortsatta ar— betet.

1. Vid en situation med konkurrens om kontrakt måste kommersiella organisationer kunna se fördelar med samarbete för att förbättra kvaliteten. Kontrakt måste innehålla en formulering som tydliggör och belönar dem som bidrar till en förbättring och uppnående av kvalitet.

2. Lägsta initialkostnad är knappast detsamma som bästa användning av pengar. Beställare måste inse detta faktum om de önskar få ut det optimala av hela "byggteamets" erfarenhet. Kvalitetskrav, med mål att mäta enhetlighet, måste bli klart identifierade i kontraktet (tillsammans med en medvetenhet och belöning som angetts i punkt 1 ovan).

3. Skicklighet/professionalism och erfarenhet hos & bygglaget är en värdefull tillgång. Tidig integration av hela lagets skicklighet och kunnande måste vara kärnan i all strategi för upphandling.

4. Kvalitetsstandarder är ett värdefullt utvärderingsverktyg och utgör basen för de flesta sektorscertifieringssystem. Engagemang för kva- litet måste uppmuntras genom utveckling av ytterligare certifie- ringssystem. Emellertid måste oberoende certifierad kvalitetssäkring ses som endast ett element i en vidare kvalitetsstrategi, som måste ha kontinuerlig förbättring som sin huvudsakliga ledstjärna.

5. Små företag är både kärnan i byggindustrin och fröet till fiamtiden. Inovationen, kreativiteten och entusiasmen i mindre företag får inte

kväsas. De medel genom vilka en organisation tillåts visa sitt enga- gemang för kvalitet måste vara flexibla.

6. En samlad koordinerad strategi för utbildning krävs, som matchar industrins behov och de studerandes strävan samt utbildarnas plikter mot sina elever. Teoretikema, industrin och de yrkeskunniga måste arbeta nära tillsammans inom området utbildning - praktik för att skapa arbetsplatser med den nödvändiga sammansättningen av tek- nisk och verkställande skicklighet.

Enligt QLG:s rapport har byggindustrin inget gemensamt kvalitetsfocus och ett Kvalitetscentrum måste etableras utan dröjsmål för att åstad- komma ledarskap och riktning vid implementeringen av den strategi som följer av de här återgivna punktvisa rekommendationema.

4.5.1.7 Arbete med kvalitetsfrågor i Norge

I Norge trädde nya bestämmelser i plan- och bygglagen i kraft den 1 juli 1997. Enligt bestämmelserna skall företag som "på byggherrens vägnar tar på sig ansvaret för byggprojekt" som faller inom plan— och bygglagens tillämpningsområde visa att de har tillräcklig kompetens att genomföra projektet. Kommunerna skall i varje ärende pröva och god- känna kompetensen hos den ansvarige sökande av bygglov (ansvarig söker), ansvariga projektörer, ansvarig samordnare, ansvarigt kontroll- företag och ansvariga utförande företag - lokalt godkännande. Endast i särskilda fall lämnas godkännande avseende enskild person.

Godkännande av kompetensen hos de ansvariga företagen kan också göras i förväg vid ett centralt godkännande. Ett sådant godkännande, som täcker det aktuella uppdraget, innebär att det normalt inte behövs någon ytterligare bedörrming av kommunen. Ett centralt godkännande ges för två år. Förnyelse av godkännandet sker om företaget kan doku- mentera att det fortsättningsvis uppfyller uppställda kvalifikationskrav. Godkännandet kan dras in om företaget väsentligt överträtt plan- och bygglagen och bestämmelser utfärdade med anledning av lagen.

De centralt godkända företagen redovisas i ett öppet och offentligt register.

En särskild central nämnd, Godkjenningsnerrmda, har tillsatts med representanter från bl.a. olika aktörer inom byggområdet för att be- handla frågor om centralt godkännande, förnyelse och indragning av centralt godkännande. Nämndens kansli tillhandahålls av en statlig myndighet, Statens bygningstekniske etat. Godkännandeverksamheten skall dock vara sj älvfinansierande.

För att söka godkännande måste kompetensen dokumenteras i rela— tion till de krav som anges i föreskrifter för godkännandet (GOF). Do- kumentationen skall visa att utbildningskravet är uppfyllt, att tiden för praktisk erfarenhet infrias, att relevanta uppgifter som avses med sökt godkännande utförts under hela tiden för praktisk erfarenhet och i den företagsklass som godkännandet avser. I korthet gäller följande krav på de skilda funktionerna.

Utbildning/examen från

1. fackuppläming motsvarande fackprov eller lärlingsprov; eller mot- svarande utbildning enligt 1-3 i tillämpliga delar

2. teknisk fackskola, mästarbrev

3. ingenjörshögskola

4. universitetsnivå, civilingenjör, civilarkitekt

Ansvarig Utbildning teknisk examen

1 2 3

Praktisk erfaren- 4 het

sökande (SÖK) projektering

Företagsklass 1 * 4 år

2 * 6 år 3

projektör (PRO)

Företagsklass 1 * 4 år

2

kontrollant projekterings- (KPR) kontroll

1 * 4 år

6 år 8 år

samordnare Projekt-, anlägg- (SAM) ningsledning eller

1 * samordning 5 år 2 * 5 år 3 8 år

utförare (UTF) 1 * 2 3 kontroll av utfö- utförandekontroll rande (KU'I) ] * 2 år 2 * 3 år 3 5 år

4.6. Överväganden och förslag

4.6.1. Allmänt

4.6.1.1 Inledning

Samhällsutvecklingen ställer fortlöpande stora och nya ldav på mark- planering, byggande och förvaltning av byggnader för att behovet av ändamålsenliga bostäder, lokaler och infrastruktur skall tillgodoses. Samhällsbyggandet har stor betydelse för svenskt näringsliv och en avgörande betydelse för utvecklingen i samhället. Den årliga omsätt- ningen inom planering, byggande och förvaltning motsvarar omkring 20 procent av BNP. Byggnader och anläggningar representerar värden som överstiger 5000 miljarder kronor. Utvecklingen och förnyelsen inom samhällsbyggnadsområdet är viktig för ett effektivt utnyttjande av våra resurser. Detta ställer krav på ny kompetens men också på att alla aktörer på byggområdet och i förvaltningen tar tillvara tidigare ge- nerationers kunnande. Utredningen har enligt sina direktiv att belysa och komma med förslag som bidrar till att byggnader uppförs, byggs om och underhålls så resurseffektivt som möjligt genom att kvaliteten säkras.

Byggindustrin är sammantaget den största industrisektom inom EU och svarade år 1996 för nästan 11 procent av ländernas sammanlagda bruttonationalprodukt. Av produktionen svarar nybyggnad av bostäder för 26 procent, byggnadsunderhåll för 33 procent, byggande av andra byggnader än bostäder svarar för 20 procent och anläggningar 21 pro- cent. Byggindustrin är också den enskilda sektor som har flest syssel- satta, 8,8 miljoner, vilket motsvarar 7 procent av de sysselsatta. Läggs därtill de sysselsatta som är beroende av byggindustrin omfattas ca 20 procent av de civila arbetena inom EU. Inom byggindustrin är de små och medelstora företagen av mycket stor betydelse. Av totalt drygt två miljoner byggföretag inom EU har 97 procent mindre än 20 anställda och 93 procent mindre än 10 anställda. Företag med färre än 20 anställ- da svarar för 47 procent av produktionsvolyrnen. Det kan också noteras att det inom EU finns endast 100 byggföretag med mer än 2 000 an- ställda. I Sverige sysselsattes år 1996 inom byggsektorn, enligt upp- gifter från Statistiska centralbyrån, 182 800 personer i 47 800 företag. Även i Sverige spelar de små företagen en stor roll. Av företagen har ca 26 500 inga anställda. I 20 300 företag fnms mellan 1 - 19 anställda och

dessa företag har totalt 73 300 anställda. En tredjedel av de anställda finns i företag med mer än 500 anställda. Vad gäller fastighetsbolag och fastighetsförvaltare finns totalt 50 600 anställda; det finns ca 38 400 företag, varav 30 600 inte har någon anställd. I arkitektkontor, tek- niska konsultbyråer och liknande finns 45 400 anställda i 8 500 företag; det finns totalt ca 20 000 företag (se avsnitt 2).

Den hittillsvarande utvecklingen med ökande allergier och annan överkänslighet har föranlett staten att göra ingripanden av olika slag som gällt byggnadernas misstänkta bidrag till problemen. Som exempel på detta kan nämnas bidrag till åtgärder för att komma tillrätta med fukt- och mögelskador i småhus, en lag om krav på att en tioårig bygg- felsförsäkring skall ha tecknats vid nybyggnad av flerbostadshus till skydd för de boende samt ett motsvarande skydd beträffande småhus som villkor för statligt ekonomiskt stöd vid nybyggnad av småhus, s.k. småhusgaranti. Införandet av en obligatorisk funktionskontroll av praktiskt taget alla ventilationssystem kan nämnas som ytterligare ex- empel. Ett ökat kvalitetsmedvetande inom byggområdet bör minska behovet av korrigeringar i efterhand. Grundstenarna i detta arbete ut- görs av yrkeskurmande och yrkesstolthet hos alla inblandade aktörer. Kvalitetsstrategier hos aktörerna kan bidra till självreglering av mark- naden och därmed minska behov av ingripanden från samhället genom lagstiftning eller på annat sätt.

Inom bygg- och förvaltningsområdet kan ett mera systematiskt kva- litetsarbete sägas ha korrrrnit igång först på 1990-talet. Från olika håll sägs att arbetet startade mer på allvar i samband med införandet av kra- vet i PBL på att byggherren skall utse en kvalitetsansvarig för de arbe- ten där bygganmälan krävs. Den kvalitetsansvarige skall bl.a. se till att den av kommunen beslutade kontrollplanen följs och att annan nödvän- dig besiktning, tillsyn och övrig kontroll utförs för att byggnaden skall uppfylla de väsentliga tekniska egenskapskraven som anges i 2 &(BVL). Det ligger emellertid inte inom byggkvalitets utredningens uppdrag att utvärdera effekterna av de sedan den 1 juli 1995 gällande nya byggbestämmelsema. Boverket har i uppdrag att göra en sådan uppföljning. Syftet med det nya systemet var bl.a. att tydliggöra roller- na och ansvaret i byggandet och därmed också skapa förutsättningar för bättre kvalitet i byggandet. Erfarenheterna av det nya systemet är dock begränsade med hänsyn till de relativt långa ledtider som gäller från faserna före projektering, bygglov över byggande till färdig byggnad. I avsnitt 4. har resultatet av Boverkets delrapport angående tillsyn och kontroll redovisats samt i korthet tillfogats vissa noteringar från den nyligen redovisade slutrapporten. Av delredovisningen framgår per oktober 1996 att Boverket anser vissa justeringar lämpliga att vidta re- dan nu. Det bör enligt Boverket vara möjligt att ta bort kravet på kvali-

tetsansvarig enligt PBL i ärenden där byggnadsnämnden anser att det räcker med en muntlig bygganmälan och byggsamråd är uppenbart obehövligt. Boverket har som nämnts nyligen lämnat en slutredovis- ning av regeringsuppdraget varför någon analys inte medhunnits i förevarande utredningsarbete.

4612 Hur skall kvalitet definieras ?

Det är svårt att klart definiera vad som avses med eller vad vi menar med kvalitet, en del påstår till och med att det är omöjligt att definiera. Oftast förknippas kvalitet med en produkt och brukar då inte sällan be- tyda att produkten har en högre stande än andra motsvarande pro- dukter - är utförd med precision och perfektion. Enligt ISO 8402 -1994 definieras kvalitet som alla sammantagna egenskaper hos ett objekt eller en företeelse som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade och underförstådda behov.

Utvecklingen har generellt gått &ån synsättet att inspektera och kontrollera med fokus på varor/produkter till att det inte endast är va- rorna som erbjuds utan också servicen och sättet på vilket man gör det. Vidare har man kommit till insikt om att det är konsumen- tens/brukarens krav och specifikationer som en organisation har att möta och infria om man vill vara kvar på marknaden och inte bli ut- konkurrerad. Denna ansats brukar kallas "Total Quality Management" (TQM).

Med rätt kvalitet avser utredningen följande. Beställaren /byggherren får den beställda kvaliteten infriad. Detta inbegriper att de aktörer som är involverade i projektet agerar fackmässigt.

4.6.2. Skäl för att arbeta med kvalitetsfrågor

4.6.2.1 Fel och skador i byggnader

Merparten av våra byggnader - de ca 1,7 miljonerna småhusen, de ca 130 000 flerbostadshusen innehållande ca 2,3 miljoner bostäder samt de ca 200 000 lokalbyggnadema (skolor, daghem, sjuhus och kontors- byggnader) - är på det hela taget välbyggda, väl underhållna samt har god inomhusmiljö. Det finns dock anledning att fundera över vilket bidrag byggnaderna ger till den konstaterade ökningen av allergier och överkänslighet. Fel och skador som uppträder i byggnaderna torde vara

centrala i sammanhanget och inte sällan förekommer bristande under- håll och felaktig användning av byggnaderna. Utredningen har i det föregående redovisat uppgifter om detta. Som framgår av redovisning- en av de s.k. ELIB och STIL undersökningama (se avsnitt 2.3 - 2.4) hade ca 93 000 (6%) småhus fuktskador i källare eller på grundplanet. Fuktskador i våtutrymmen noterades i sammanlagt 500 000 bostadslä- genheter. En tredjedel av alla lägenheter i flerbostadshus har låg luft- fuktighet (relativ luftfuktighet mindre än 30%). I vart femte småhus är luftfuktigheten under vissa delar av året över 45%, vilket bedöms öka risken för allergiframkallande kvalster. Otillräcklig ventilation fanns enligt undersökningen i sammanlagt 2,4 miljoner lägenheter. Fortfaran- de, trots möjligheter under lång tid att erhålla statligt ekonomiskt stöd för att komma till rätta med radon i bostäderna, finns många hus med radonhalter överstigande gällande gränsvärden och byggregler. I fråga om hur de boende upplever inomhusklimatet kan bl.a. följande utläsas. De som bor i småhusen framför få klagomål på inomhusklimatet trots att det som nyss redovisats finns betydande brister. Högsta frekvensen klagomål framförs av dem som bor i nybyggda (år 1988) och stora flerbostadshus. De klagomål som framförs av boende i flerbostadshus gäller främst torr luft, drag, instängd luft, buller samt damm och smuts. En liknande bild vad gäller klagomål på inomhusklimatet ger en under- sökning som Stockholms stad ombesörjt i 610 flerbostadshus och 500 småhus, totalt omfattande 15 000 lägenheter. Klagomålen ligger på en sammantaget hög nivå i de yngsta bostadshusen, det gäller hus färdig- ställda åren 1985 - 1990. Det måste noteras att frekvensen klagomål varierar avsevärt mellan de bästa husen i den yngsta åldersgruppen och de sämsta. I sarrrrnanhanget bör noteras att riksdagen vid ett flertal till- fällen under 1990- talet anvisat medel för att brister och skador i bl.a. bostäder samt i ventilationssystemen skall rättas till.

STIL- undersökningen avseende tillståndet i lokalbyggnadema - uppförda år 1988 och tidigare - visar på reparationsbehov av ytterväg- gar och fönster i omfattningen 4-5 procent av den sammanlagda arean. Det största reparationsbehovet finns i skolorna. Ventilationssystemen behöver åtgärdas i 12 procent av hela volymen lokaler. Den största vo- lymandelen som erfordrar reparationer av ventilationssystemen uppvi- sar skolorna (30%).

I avsnitt 2.5 har redovisats några undersökningar av byggprojekt som härrör från början av 1990-talet. Av bl.a. dessa projekt, fallstudier, framgår att samma fel upprepas över åren. Exempel på detta är uteluft- ventilerade krypgrunder, hög relativ fuktighet i betongbjälklag och oskyddade väggsyllar på betong. Detta är fel och skador som borde ha kunnat undvikas med hjälp av olika sätt att säkra kvaliteten samt rutiner för uppföljning och återföring av erfarenheterna från byggobjekten. De

redovisade förhållandena beträffande ventilation ger vid handen att den år 1992 införda obligatoriska ventilationskontrollen var befogad.

4.6.2.2 Kvalitetsarbete på byggområdet och i förvaltningen i praktiken

Det uppdrag som Byggkvalitetsutredningen fått i frågan om byggkva- litet är att inventera vilka heltäckande kvalitetssäloingssystem som finns i byggbranschen idag och att utarbeta förslag om hur sådana sys- tem snabbt skulle kunna introduceras i byggprocessen och förvaltning- en.

Utredningen har inventerat och i det föregående redovisat pågående kvalitetsarbete inom olika områden samt exempel på sätt som används för att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen. Av materialet, främst SFK-byggs årskrönika för år 1995, kan bl.a. följande utläsas. De flesta företag som är engagerade i byggandet har någon förrn av kvali- tetssäkringssystem. Bland förvaltrringsföretagen saknas däremot oftast kvalitetssäkringssystem, särskilt gäller detta de kommunala förvalt- ningsföretagen. Kvalitetssäkringssystem med ISO -9000 som utgångs- punkt är det förhärskande. Många företag och branscher inom byggan- det har med ISO 9000 som bas utvecklat egna system och benämner dern ISO-liknande system. Systemen är ofta branschanpassade eller framtagna för en viss produktionskedja eller ett visst produktionssys- tem. Få företag på byggområdet i Sverige är ISO-certifierade av tredje- part jämfört med övriga Europa. För närvarande är, enligt vad utred- ningen funnit, endast ett byggentreprenadföretag i Sverige ISO- certifierat. Genom företagsfusioner under senare tid har några företag "blivit av" med sina certifikat.

Bedömningen i SFK- byggs årsldönika för år 1995 av hur långt fö- retag av skilda slag inom byggandet har kommit i kvalitetsarbetet har utförts enligt det system som används i Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Ca 30 personer i var och en av företagsgruppema arkitektföretag, tek- niska konsulter, specialentreprenörer, byggentreprenörer och fastighets- förvaltare har intervjuats. Man har därvid bedömt företagsledning, medarbetarnas engagemang och delaktighet, resultat av arbetet samt i vilken grad man fokuserar på kundnyttan. Bedömningen har graderats i en skala på mellan 1 - 5, där 5 innebär att man kommit så långt att man kan se tydliga resultat av sitt sätt att angripa kvalitetsarbete. Av resul- tatet framgår bl.a. att företagen generellt, dvs på alla punkter ligger

omkring 3, vilket innebär att det i tillfrågade företag finns ett systema- tiskt angreppssätt i stora delar av respektive företag. Inte i något företag kunde man uppnå 5. Under senare år har fokusering på kundnyttan ökat, särskilt i fastighetsförvaltande företag. Vidare har enligt bedöm- ningen företagsledningama hos byggentreprenörema kommit längst i sitt kvalitetsarbete.

I andra länder är ISO-certifiering av byggföretag vanligare än här. Inom EU var ca 700 byggindustriföretag 180 9000/EN 29000 certifie- rade vid slutet av år 1995. Uppgifterna är hämtade i en undersökning som den Europeiska byggindustrins sammanslutning, FIEC, har utfört. Det framgår att i mycket få länder finns det system att mäta effektema hos byggföretag av ISO - certifiering. Ett allt större antal beställare, anges det, efterfrågar kvalitetscertifiering. Enligt undersökningen be- dömer merparten av de svarande byggföretagen att trenden till fortsatt ökning av certifiering kormner att hålla i sig. Det kan anmärkas att spe- ciellt små och medelstora företag anser att ISO - standarder är bättre anpassade för tillverkningsindustrin och sämre till byggprocessens be- hov. Detta är en ståndpunkt som &amförts också i Sverige liksom att certifiering är förenat med relativt höga kostnader.

Det förefaller som om ISO—certifikaten har ett stort "symbolvärde" i Europa, eftersom certifieringsverksamheten är omfattande, trots att man inte har metoder eller har mätt effekterna av verksamheten. Som exempel på sätt att säkra en angiven kvalitet och där dessutom uppfölj— ning av effekten skett kan nämnas det s.k. VASKA- projektet. På Bo- stadsmässan i Umeå är 1987 uppfördes som experimentbyggnadspro- jekt vattenskadesäkra bostadsbygganader. Genom att projektera och bygga med hänsyn taget till kända vanliga orsaker till vattenskador samt genom att granska alla konstruktioner och utföranden mot särskilt upprättade VASKA-regler var avsikten att erhålla installationer, Våtrum och kök där ett vattenläckage snabbt kan upptäckas så att en vatten- läcka inte omedelbart leder till en stor skada och att alla installationer är bl.a. lätt åtkomliga för att reparera eller byta ut. Efter tio års brukstid av bostäderna har berörda fastighetsägare, konsulter, entreprenörer, för- säkringsbolag, myndigheter och brukare intervjuats. Resultaten av upp- följningen, bekostad av Boverket och BFR, kommer att redovisas under år 1997. Det vattensäkra byggandet omfattar 200 lägenheter till en pro- duktionskostnad av 130 miljoner laonor. Tilläggskostnaden för de s.k. VASKA-åtgärdema bedöms uppgå till 0,5 procent av produktionskost- naden. Uppföljningen ger vid handen att efter tio år har inte en enda vattenskada inträffat. Erfarenhetsmässigt drabbas ca 3 procent av bo- stadslägenhetema i allmänhet av vattenskador varje år; 1987 var, enligt uppgift, medelskadekostnaden per lägenhet 20 700 kronor. För de lä- genheter som ingår i VASKA-projektet skulle detta innebära att extra-

kostnaden för det vattenskadesäkra utförandet skulle vara finansierad inom kortare tid än tre år. Ett annat exempel på att kvalitetsarbete bi- dragit till att kvalitetsbristkostnader minskat är de erfarenheter av P- märkningssystemet som kan dras efter en ca åttaårig användning.

Utgångspunkten för alla förändringar av arbetssätt och arbetsorgani- sation m.m. måste rimligen vara att ett problem skall lösas eller miss- förhållanden rättas till. Detta är givetvis fallet också när det gäller att använda sig av olika hjälpmedel att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen. Som framgått av bl.a. SFK-byggs årskrönikor efterfrågas ofta kvalitetssystem av beställare i olika led. Utarbetade system upplevs dock av de berörda ha ringa betydelse vid valet av den som skall få konsultuppdraget eller entreprenaden. Dessutom följs sällan eller aldrig kvalitetsdokumentet upp. Under sådana förhållanden är det inte svårt att förstå uttalanden som att kvalitetsdokumenten är en massa pärmar som står i bokhyllan och samlar damm. Det är naturligtvis meningslöst att upprätta dokument och rutiner för kvalitetsarbetet om de inte an- vänds.

Inom byggområdet i Sverige kan kvalitetsarbetet sägas ha kommit igång på allvar under 1990-talet. Några erfarenheter av kvalitetsarbetet i den meningen att man har kunnat konstatera de praktiska effektema av detta i form av bättre byggnader kan inte sägas föreligga. Heltäck- ande system finns inte i den meningen att ett enda system skulle inklu- dera alla faser på byggområdet och förvaltningen samt också den per- sonliga kompetensen och agerandet. Däremot skulle de olika delsyste- men som finns kunna fogas samman till en större enhet. Kvarstående brister är dock att mätmetoder salmas och uppföljningar har inte utförts för att med säkerhet kunna dra slutsatser att systemen och sätten att säkra kvaliteten fungerar som det var tänkt, dvs. att byggnaderna blivit bättre. Det finns således behov av att utveckla mätmetoder m.m. för att kunna avläsa resultatet av kvalitetsarbetet.

Av det redovisade materialet framgår att sätten att säkra kvaliteten i de enskilda företagen riktar in sig på delar av produktionskedjan eller vissa processer.

Utredningens bedömning: För närvarande finns inte inom vare sig byg— gområdet eller byggnadsförvaltningen heltäckande system som kan introduceras. Utredningen tar därför i det följande upp frågor om den fortsatta utvecklingen av arbetet med kvalitetsfrågor.

Fortsatt arbete med kvalitetssystem

Aktörema i byggandet och förvaltningen bör söka få till stånd en sam- ordnad analys av problemen i de skilda leden i byggandet med inrikt- ning på samordning av kvalitetsarbetet mellan de olika aktörerna. För- slag till heltäckande system bör därvid tas fram.

Det finns många bidragande orsaker till att kvalitetsarbetet inom byg- gområdet inte kommit särskilt långt jämfört med många andra sektorer. Ett förhållande är att en byggnad produceras av många olika produkter, komponenter och aktörer. Byggprocessen består av många olika faser och ställer stora och vitt skilda anspråk på sätten att säkra kvaliteten i slutprodukten, dvs. byggnaden. Aktörema kommer från många olika företag och delbranscher med vitt skilda företagskulturer. Aktörema som deltar i projekten måste ha rätt teoretisk och praktisk kunskap så- väl inom som utanför det egna yrkesområdet. De material och ämnen som används i byggnaden måste fungera för avsett ändamål och till- sammans med andra material och ämnen utan att negativt påverka hälsa och säkerhet etc. Produktema och komponenterna tillverkas av en rad olika företag. Det finns uppskattningsvis ca 50 000 olika material och komponenter att välja bland. De utvecklade standarderna är ursprungli- gen avsedda för produkter. Varje material i sig kan uppfylla ställda krav enligt överenskomna standarder men kan tillsammans med andra också standardiserade produkter ge ett icke önskvärt slutresultat. Pro- duktkombinationen skall dessutom fungera för sitt ändamål under lång tid. Detta förutsätter underhåll, vilket om det sker felaktigt kan förstöra eller försämra produkters eller produktkombinationers prestanda och bidra till att t.ex. skapa en dålig inomhusmiljö. De flesta av oss vistas i någon inomhusmiljö under ca 90 procent av vår livstid. Inomhusluften har således stor betydelse för oss. Våra byggnader betingar stora eko- nomiska värden. Byggnaderna och anläggningarna har vidare en lång livslängd och skall fungera trots varierande påfrestningar.

Försök att beskriva mångfalden aktörer i ett byggprojekt.

Projektering m.m. Byggande Förvaltning Byggherre/ beställare Byggentreprenör Fastighetsägare ______________________ *_______________________*_____________________________________ Konsulter: Underentreprenörer: Förvaltrringsbolag Arkitekt ventilation Teknisk förvaltning Tekniska konsulter rörinstallation Ekonomisk förvalt- grundläggning el, mark, målare ning statiker mattläggare installation ventilation

Möjligheten att uppnå en ändamålsenlig slutprodukt, en färdig byggnad eller anläggning, kräver att val av material och metoder baseras på erfa- renhet. Erfarenhet kan byggas upp i efterhand av tidigare misslyckan- den förutsatt att erfarenheten tas tillvara, ett förfarande som var vanligt i bl.a. bondesamhället med lokala timmerrnän. I vår tids byggande med ett otal specialister, utvecklade beräkningsmetoder och simuleringsmo- deller borde inom byggandet t.ex. nya material och konstruktionslös- ningar kunna utprovas i liten skala före full marknadsintroduktion. Det måste konstateras att erfarenhetsåterföringen inom byggområdet funge- rar dåligt trots att uppföljning och erfarenhetsåterföring är grundstenar för att utarbeta sätt att säkra kvaliteten i hela byggandet och förvalt- ningen. Denna uppföljning och erfarenhetsåterföring inbegriper själv- fallet såväl former för samarbete och kommunikation som praktiskt arbete. Uppföljning och erfarenhetsåterföring av "de goda exemplen" samt rapportering där skador finns eller uppkommer ger uppslag till checklistor, egenkontroller och andra sätt att säkra kvaliteten. Utredningen har som nämnts i uppdrag att utarbeta förslag om hur heltäckande systern snabbt skulle kunna introduceras i bygg- och för- valtningsprocessen. I det föregående har utredningen konstaterat att det inte finns några heltäckande system på byggområdet och inom förvalt- ningen. Innan ställning kan tas till hur ett sådant system skulle kunna se ut och på vilket sätt det skall introduceras måste enligt utredningens uppfattning kvalitetsarbetet utvecklas i vissa avseenden och intensifie- ras. Med hänsyn till det redovisade är det lämpligt och nödvändigt att aktörerna i byggandet och förvaltningen ges möjlighet att korrrrna med förslag till hur bl.a. beställarkompetens, vissa nyckelpersoners kompe- tens samt kommunikationsproblemen skulle kunna lösas och kvaliteten

säkras i byggandet. I det följande diskuteras formerna för och innehål- let i ett sådant samarbete.

Inriktning av kvalitetsarbetet mot ett heltäckande kvalitetssystem

De olika sätten att säkra kvaliteten kan för närvarande sägas vara in- riktade på olika delområden av byggandet och förvaltningen. Ett hel- täckande system måste i byggandet och förvaltningen inbegripa alla nivåerna, från den enskilda standardiserade byggprodukten eller kom- ponenten, som skall vara lämplig för sitt ändamål och dessutom lämplig tillsammans med andra omgivande produkter, till de enskilda aktörerna, som sammantaget på byggområdet är många. Alla aktörer måste ha ett eget yrkeskunnande för att bidra med sin speciella pusselbit (arbetsmoment) och också kunna avpassa den till andra i pusslet (byggobjektet) ingående bitar. Slutligen krävs en uppföljning av den totala färdiga produkten med hänsyn taget till kundsynpunkter m.m. och en tillbakaföring av erfarenheterna till alla aktörer.

I det följande görs ett försök att i punktform beskriva ingredienserna i ett heltäckande kvalitetssystem.

1. Säkring av enskild produkt till innehåll och prestanda genom ut- veckling av mätteknik och metoder, standardisering, stickprovsupp- följning. Ytterst sällan eller aldrig har hittills vidtagits uppföljningar för att se hur produkten passar tillsammans med andra produkter i sin omgivning. Standarden är ett utslag av vilka prestanda man pro- vat produkten mot. Exempelvis pågår inom EU ett omfattande ar- bete med att komma fram till den frivilliga CE- märkningen av byggprodukter enligt kraven i byggproduktdirektivet. I byggpro- duktdirektivet, som har inarbetats i BVL (2 5), ställs tekniska egen- skapskrav på den färdiga byggnaden. Byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd användning och anges vara det om de har såda- na egenskaper att det byggnadsverk i vilket de skall ingå kan upp- fylla de tekniska egenskapskraven. Byggproduktema avses provas på olika sätt för att få klarlagt om de uppfyller krav på t.ex. bärför- måga, säkerhet i händelse av brand, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö etc.

2. Säkring av de enskilda aktörernas yrkeskunnande genom, auktorise- ring/licensiering, erfarenhetsåterföring. Fungerande procedurer bör kunna utarbetas för att utfärda intyg eller dylikt på att någon besitter både teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet verifierad genom uppföljning av verkliga objekt. Forsknings- och utbildningsorgani-

sationer på alla nivåer samt byggbranschen själv inklusive bygg- nadsförvaltning måste ha ansvaret för att ett fruktbart utbyte sker mellan forskning, utbildning, praktisk tillämpning och utförande. I detta ligger också att hitta vägar och former för att fortlöpande förse certifieringsorgan eller liknande med underlag för innehållet i certi— fikaten eller intygen. I de fall certifieringsformer används bör också formerna för att förnya och frånta någon ett utfärdat certifikat! intyg utarbetas.

3. Säkring inom de enskilda företagen av olika processer, t.ex. admi- nistrativa och andra rutiner genom certifiering enligt ISO- systemet m.m., manualer/handböcker, processanalyser, utbildning, benchmarking. Kvalitetsarbetet måste ha sin bas i att företagsled- ningen formulerar och beslutar om mål och åtaganden med avseen- de på kvalitet. Detta utgör grund för att företaget skall utarbeta olika sätt att sålda kvaliteten i t.ex. arbeten som utförs på entreprenad. Mest vanligt för närvarande är att företag uppger sig ha ISO- lik— nande eller ISO-baserade systern. Som framgått kan egna uttolk- ningar av ISO-standardema, speciellt om det inte anges hur tolkning skett, försvåra samarbetet. Irrtressentema inom byggsektorn har ef- fektiviserat byggprocessen genom att utarbeta branschgemensamma handlingar och system för upphandling, kontrakt och genomförande av entreprenader. Möjligheter finns måhända att ISO 9000 på lik- nande sätt kan bidra till en effektivisering av byggprocessen om gemensamma uttolkrringar görs av innehåll i ISO- strukturen avse- ende t.ex. delar av byggprocessen. Som ett led i den riktningen, har med bl.a. ekonomiskt stöd från BST och BFR m.fl., utarbetats väg- ledning för uttolkningen av SS-EN ISO 9001 för användning inom byggsektorn (Rätt kvalitet i byggprocessen, ISO 9001, Björk- man/Ranhem, 1995).

4. Den sista fasen är en utvidgning av punkt 3 när man nått ett steg längre, nämligen till att också inbegripa kunden omvärlden i sitt kvalitetsarbete. För detta krävs användning av procedurer som tar sikte på att säkra kvaliteten med hänsyn till förhållanden som ligger utanför företagets verksamhet men som påverkar verksamheten, ex- empel på detta är TQM, QFD, olika utrnärkelsesystem såsom USK m.m., erfarenhetsåterföring, benchmarking. Denna samordning med andra aktörer måste anses vara särskilt betydelsefull inom byggom- rådet.

Utgångspunkter för branschsamarbete - brister i projekterings-, bygg— och förvaltningsprocessen

Enligt tidigare redovisade undersökningar och inhämtade synpunkter kan följande frågor anses utgöra de största problemen i kvalitetsarbetet: formulering av beställarkrav samt kommunikationsproblem mellan alla aktörerna i hela byggprocessen och förvaltningen. Utredningen har i det föregående redovisat det pågående kvalitetsarbetet fördelat på pro- jekterings-, bygg- samt förvaltrringsskedena. Av redovisningen kan bl.a. följande förhållanden och meningsskiljaktigheter utläsas:

A. Projekteringsskedet 0 Verksamhetsprogram upprättas sällan. . Konsulterna uppfattar att beställaren endast pliktskyldigt efterfrågar kvalitetssystem. Hänsyn till om sådant finns eller inte tas inte vid upphandlingen av konsulter. 0 Projektörema är dåliga på att uppskatta hur lång tid de behöver för projekteringen. Proj ekteringstidplaner görs inte upp i varje projekt. . Beställaren preciserar inte sina krav. Detta måste ske tidigt för att undvika ändringar i efterhand.

. Vid projekteringen råder inte sällan stor oklarhet om vem som är projektledare och installationssamordnare.

' Brister finns i bygghandlingama, Vilket främst beror på bristande samordning mellan olika konsulter och därefter på tidsbrist. 0 Projekteringsgenomgångar förekommer sällan före byggstart, vilka borde ske för att minska problemen vid övergång mellan projekte- ring och byggande. . 0 Skilda uppfattningar om vilken betydelse ersättningsforrnen har för kvaliteten. Många konsulter och beställare anser att löpande räkning ger bäst kvalitet och fast pris sämst. 0 Det råder också skilda uppfattningar om vilken entreprenadform som leder till bäst kvalitet. Enligt konsultema ger generalentrepre- nad eller samordnad entreprenad bäst kvalitet medan entreprenörer- na förespråkar totalentreprenad. Beställare å sin sida menar att tota- lentreprenad måste styras hårt för att bli bra. ' Parametrar för att mäta kvaliteten på utfört arbete saknas i stor ut- sträclming.

B. Byggskedet

. Bättre överföring av information krävs mellan olika aktörer i hela processen. . Olika specialister producerar ritningar oberoende av varandra utan samordning, vilket leder till kvalitetsbrister.

' Brister i bygghandlingama. Det saknas detaljerade anvisningar om vad bygghandlingama skall innehålla. ' Brister i kontraktsgenomgångar för att säkerställa att man klarar ar— betet och att kraven är klara och entydiga. 0 Byggtiden är för kort. . Översyn behöver göras av lämpliga deltagare - representanter för underentreprenörema m.fl.- vid byggmöten med beställaren. Det- samma gäller kvalitetsronder. . Beställaren efterfrågar ganska ofta kvalitetsplaner, men följer sällan upp dem. Entreprenörema efterfrågar kvalitetsplaner hos unde— rentreprenörema och följer upp dem jämförelsevis något oftare. Kvalitetsplanema följs totalt sett inte upp mer än i vart tredje byg- gobjekt vid slutbesiktningen. . Kvalitetssystem saknas ofta hos specialentreprenörer; i elbranschen förekommer kvalitetssystem mest och avsaknad av system är störst i ventilationsbranschen. . Metoder för mätning av kvalitetsfel bör utarbetas. ' Drift- och skötselinstruktioner samt relationsritrringar lämnas sent, inte sällan förrän vid slutbesiktningen. . Materialleveranser är fel i fem procent av leveranserna. Vanligast därvid är leverans vid fel tidpunkt. Kvalitetsfelen upptäcks lika ofta vid mottagningen av materialet som vid den tidpunkt då de redan satts på plats. . Brister anges fmnas i kontroll av material som kommer till byggar- betsplatsen samt i förvaring och skydd av material och konstruktio- ner. . Bättre samverkan mellan alla parter i processen erfordras. . Fler aktörer borde vara närvarande vid överlämnandet av projektet. 0 Brister i avslutning av projektet. Uppsamlingsmöte med lämpliga aktörer (byggherre, projektörer, byggare, underentreprenörer) måste hållas för att klarlägga vad som varit bra i projektet respektive måste förbättras.

C. Förvaltning m.m. Byggherren/beställaren/förvaltaren har ofta flera olika roller i bygg- processen. Rollen som byggherre och brukare, som ansvarig för den totala kvaliteten hos slutprodukten samt ansvarig för hur kommunika- tionen furrgerar mellan alla aktörer i byggprocessen. Inte minst viktig är erfarenhetsåterföringen från förvaltningen till ny- och ombyggnad av

byggnader.

' Kvalitetsarbetet har ökat i främst statliga och landstingskommunala företag. En sådan tendens är inte lika tydlig i de kommunala och

allmännyttiga företagen. Alla är dock ense om att kvalitetsfelen måste minska. 0 Inom den korrrmunala sektorn finns nästan inga kvalitetssystem. ' Byggledning sköts inte sällan av byggherre/förvaltare. I statliga och landstingskommunala företag anlitas oftare byggledningsföretag än vad fallet är i allmännyttiga företag. ' Statliga och landstingskommunala byggherrar kräver ofta kvalitets-

system av bygg- och specialentreprenörer. Revision av systemen görs dock mera sällan. . Brister föreligger vad gäller krav på dokumenterade kvalitetssystem vid tekniska och administrativa förvaltrringstj änster. ' Kvalitetsplaner avkrävs ofta byggentreprenörer men däremot något mer sällan konsulter. Stat och landsting ställer oftare krav på kvali— tetsplaner än andra byggherrar/ förvaltare. ' Krav på kvalitetssystem vid upphandling ställs oftast av statliga och landstingskommunala förvaltningar. ' Kvalitetsbristkostnader mäts sällan i den egna verksamheten av byggherrar/förvaltare. Mätrnetoder behöver utarbetas. Större ly- hördhet önskas mellan olika parter i processen och bättre kunskap om materialens långsiktiga egenskaper och beständighet. . Den ekonomiska redovisningen av drift- och underhållskostnader över tiden måste anpassas till funktionella byggnadsdelar till nytta vid ny- och ombyggnad. 0 Behov föreligger av att utveckla formulering av långsiktiga funktio- nella och tekniska krav på byggnader och anläggningar.

De redovisade punkterna torde kunna utgöra ett av underlagen i ett branschsamarbete för att nå fram till vilka problemen är och med vilka medel de kan lösas. Exempelvis kan klarläggas vilken betydelse avsak- nad av verksamhetsprogram har för aktörerna i objektet och slutligen på den färdiga byggnaden avseende kvalitet, kostnader etc. Vilken ef- fekt har oförmågan hos projektörema att ange tidplan och tidsåtgång för projekteringen i sammanhanget, när det ofta sägs att det enda klart uttalade krav byggherren/beställaren har är tidpunkten för färdigstäl- landet? Aktörema är oeniga om entreprenadformens betydelse för kva- liteten. Frågan borde lämpligen klarläggas genom uppföljning av fak- tiska objekt.

4.6.2.3 Kvalitetsfelkostrrader m.m.

Det finns flera tungt vägande skäl att öka ett mer systematiskt arbete för att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen. Som främsta skäl bör nämnas bättre byggnader, möjligheten att minska kostnaderna i byggandet och förvaltningen och att erhålla nöjdare kunder. Vidare

torde konkurrenskraften utanför landet öka och skapa exportrnöjlighe- ter.

Inom andra områden än byggandet har ett uttalat kvalitetsarbetet pågått under längre tid. I många rapporter och undersökningar anges att arbe- tet med kvalitetsfrågor är mycket lönsamt. Lönsamt i den meningen att det bland annat ger ekonomiska resultat, kundtillfredsställelse och or- ganisationsutveckling. Institutet för strategisk planering i USA (The Strategic Planning Institut) anser att investeringar i kvalitet är den enda investeringen som under alla omständigheter leder till ett bättre fmansi- ellt resultat.

I en rapport från EU-kommissionen, The European Way to Exel- lence, (redovisat tidigare i detta kapitel), har företagen, dock inga byggbranschföretag, och organisationerna angett förändringsbehov till följd av olika problem. Bland annat har behoven formulerats som krav på bättre beständighet hos produkten, behov av bättre kundorientering- en och behov av att kunna ge en homogen verksamhetsinriktning till hela företagsgruppen. Ytterligare exempel på problemformuleringar är följande. Negativ framtoning av organisationen, företagets överlevnad på lång sikt, arbetskonflikt och dåligt resultat, produktkvalitetsproblem, internationalisering av marlmaden, finansiella problem, förändringar i kundbehov, företagsledningsproblem till följd av utölming av organisa- tionen samt decentralisering.

Efter att ha tagit i anspråk olika hjälpmedel för att lösa angivna pro- blem har alla företag nått bättre resultat. Bland de hjälpmedel som an- vänts och varit positiva kan nämnas benchmarking, ISO 9000, mätning av tillfredsställelsen hos kunder och anställda, erfarenhetsåterföring, utbildning, European Quality Award (kvalitetsutrnärkelse) och auktori- sering/licensiering,

Företag och institutioner m.m. uppnådde förbättrade kvantitativa re- sultat. Som exempel kan nämnas förbättring av produktiviteten med 30%, reduktion av kvalitetsfelkostnader med 50%, ökning av mervärdet i produktionen, ökning av vinsten med 14%, årlig minslming av in- köpspriser, försäljningsökning, minskning av leveransförseningar, ök- ning av elevantalet, minskning av sjukfrånvaron, minskning av ar-

betsolyckor från 66 till 21% på ca fyra år, kvalitetsfelkostrradema sjun- ker stadigt.

Ett antal studier som genomförts av Eurobarometern på begäran av EU- kommissionen om kvalitetssystemens effekter på företagens eko- nomiska resultat visar att tillämpningen av strategier för kvalitetsled- ning leder till resultatförbättringar genom dels färre fel och kasseringar och dels förbättrade processer. Betydande kostrradsbesparingar har konstaterats.

Olika studier har utförts för att bedöma felkostnader i byggandet och inom andra områden. Ofta uppskattas kostnader för fel i andra industri- er till 10 - 40 % av företagets omsättning.

Svenska studier vari undersökts omfattningen av kvalitetsfelkostrra- dema i byggindustrin har utförts av bl.a. FoU-Väst och CTH med stöd av bland annat BFR och SBUF. Resultatet av undersökningama leder till slutsatsen att det är mycket lönsamt att arbeta med kvalitetsfrågor och minska kvalitetsfelkostnaderna.

Kostnader för fel som uppträder under produktionsskedet har av en del forskare angivits till ca 6% av produktionskostnaden (bl.a. Augusts— son m.fl., Kvalitet i byggandet-kvalitetsfelkostnader, rapport 21, CTH 1989). En felkostnad som är underskattad enligt andra forskare. Belopp motsvarande ca 4% av produktionskostnaden bedöms dessutom under förvaltningsskedet behövas för att rätta fel (bl.a. Hammarlund och Jo- sephson, CTH 1991). Till detta skall läggas kostnader för fel som upp- träder och rättas under program- och projekteringsskedet samt under material- och maskintillverkning. Sammantaget uppskattas felkostna- den för ett byggprojekt avsevärt överstiga 10% av dess totalkostnad, vilket skulle betyda ca 100 000 kr vid byggande av ett småhus.

I ett annat projekt har man sökt identifiera förbättringsmöjligheter i byggandet (Josephson och Hammarlund, Kvalitetsfelkostnader på 90- talet, FoU-Väst 9608). Studien är baserad på sju faktiska byggprojekt. Totalt registrerades 2879 fel. Kostnaden för att rätta till felen motsvara- de 4,4% av produktionskostnaden. Tidsåtgången för felkorrigeringen motsvarar 7,1% av yrkesarbetamas arbetstid. Projektering och produk- tionsledning svarade för 25% var av felkostnaden. Till vardera av ar- betsutförande respektive materialleveranser kunde hänföras 1/5 av fel- kostnaden.

F elkostnadema är att Orsaker per ursprung % hänföra till följ ande Projektering Produktions- Arbetsut- faktorer % ledning utförande Bristande engagemang 50 35 42 70

(orsak: ”glömska” 55 %, ”slarv” 40 % och ”medvetna fel” 5 %)

Bristande kunskap 29 44 34 12 (orsak: bristande kunskap 55 %, bristande färdighet 27 % samt bristande erfarenhet 18 % )

Bristande information 12 18 1 1 6

Därtill skall läggas risktagande 6% samt stress 3%. Här återges inte fördelning per ursprung.

Resultatet speglar respektive grupps arbetsuppgifter. Projekterings- uppdrag är omfattande och kräver bred kunskap samt kontakt med många aktörer.

Väl värt att notera är att hälften av felkostnaden i de undersökta projekten är att hänföra till bristande engagemang. Ett bristande enga- gemang definierat som glömska, slarv och medvetna fel återfinns främst i arbetsutförandet (70 procent) men också - i alltför hög grad - i projektering och produktionsledning. Enligt utredningens uppfattning torde denna typ av fel kunna avsevärt minskas med kvalitetshj älpmedel såsom checklistor och egenkontroller baserade på fellistor. En tredjedel av felkostrradema i de sju objekten kan hänföras till bristande kunskap, vilket i sin tur förklaras till ca 80 procent av bristande kunskap hos projektörer och produktionsledning.

I andra undersökningar har framkommit att tyngdpunkten i kvali- tetsfelen ligger i de tidigare faserna av byggprocessen dvs. projekte- ringsfasen. Brittiska forslmingsresultat indikerar att ca 90 procent av felen är att hänföra till projekterings- och byggprocessen med lika för- delning.

46.24 Behov av samarbete i hela byggprocessen och förvaltningen

Ett byggbranschens kvalitetsråd bör bildas. I rådet bör medverka aktö- rer på byggområdet och i förvaltningsverksamhet samt försäkringsbo- lag och finansierirrgsinstitut. Arbetet i ett sådant råd bör inriktas p samordning av kvalitetsarbetet hos aktörerna för att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen. Inriktningen bör vara att åstadkomma ett heltäckande kvalitetssystem.

Allt samarbete kräver en tydlig kommunikation och förutsätter att par- terna förstår innebörden i den begreppsapparat som skall användas. Även i vardagliga situationer missförstår och misstolkar vi varandra, vilket kan förklaras av att vi har skilda bakgrunder, erfarenheter och traditioner att relatera till. Detta blir särskilt tydligt när vi skall knyta t.ex. affärskontakter med nya länder. De kulturella skillnaderna måste vi lära oss att överbrygga. Det är dock betydligt svårare att utan hjälp- medel hitta vägar för att "prata samma språk" t.ex. inom avancerade tekniska områden. Den beställda produktens prestanda måste fortlö- pande överensstärrrrna med den levererade. Utveckling av internatio- nella standarder är därvid ett gångbart språk. Ett bra exempel på inter- nationella standarder är noter till musikstycken. För att man skall kunna spela tillsammans förutsätts dock de musicerande kunna hantera ett instrument och i vissa fall till och med samma typ av instrument samt kunna läsa noter. Ju mer avancerad musikutövning desto mer utbild- ning och övning erfordras. Orkestern är dessutom ofta en sammansvet- sad grupp med samma ingående deltagare som för att nå framgång och bli efterfrågade har arbetat tillsammans under lång tid.

En orkesters arbete från inövning av musikstycken i ett konsertpro- gram skulle kurma jämföras med arbetsmomenten i ett byggprojekt från program, projektering, byggande till färdigställande. I flera avseenden skulle arbetet med musikprogrammet kurma utgöra ett exempel på benchmarking för byggprojekt. Jämförelsen kan visa på behov och metoder att överbrygga "luckor" mellan aktörer inom och mellan de olika faserna i ett byggprojekt. I ett byggprojekt är det oftast så att aktö- rerna varierar. Byggentreprenörema ställer upp med det folk som finns tillgängligt för tillfället. De underentreprenörer som anlitas varierar och ställer naturligtvis också upp med de medarbetare som inte är upptagna i andra projekt. För att något överbrygga detta och samtidigt, i brist på erfarenhetsåterföringar och uppföljningar av utförda projekt, försöka "säkra" kvaliteten förekommer det inte sällan att beställa- ren/byggherren under hand kräver att vissa namngivna nyckelpersoner skall ingå i arbetslaget.

För att åstadkomma ett byggnadsverk är momenten i processen från start till färdig produkt mycket längre än att öva in ett konsertprogram. I byggprocessen pågår arbetet under lång tid och alla aktörer vistas inte ens i samma rum samtidigt. I verkligheten har inte ens aktörerna alltid tillgång till samma bygghandlingar/noter men förväntas ändå slutföra byggprojektet/musikstycket till beställarens/publikens belåtenhet. Hur skall det då bli möjligt att med dessa förutsättningar åstadkomma en färdig fungerande helhet? Vid inövning av musikstycket finns det en dirigent, som bl.a. med hjälp av partituret har hela orkestern i sin hand och som har tänkt ut en tolkning av tonsättarens verk. Det blir säkert inte samma tolkning som tonsättaren tänkt sig och det blir olika tolk- ningar beroende på dirigent. Men det blir en helhet och dirigenten får genomföra sin tanke till slut. I ett byggprojekt kan dirigenten liknas vid beställaren/byggherren.

En viktig förutsättning för ett bra resultat i byggprocessen är själv- fallet att aktörerna åtminstone var för sig är kunniga på sitt orrrråde. En annan att man kan hitta ett sätt att kommunicera med varandra.

Till att börja med måste man vara - i varje fall så långt möjligt - sä- ker på att de i projektet ingående aktörerna har viss kompetens. Det som står till buds därvidlag är viss utbildning som på något sätt kan verifieras, t.ex. en examen med visst innehåll, ett certifikat/intyg på att man genomgått viss teoretisk och/eller praktisk utbildning. För att för- säkra sig om viss yrkeskompetens måste självfallet praktisk erfarenhet också ingå i certifikatet. Det kanske finns anledning att undersöka hur musikutbildningen är upplagd vad gäller teoretiska och praktiska in- slag i utbildningen. För att kunna ta emot information - inte förstöra eller skada det som utförts i tidigare arbetsmoment - bör jag också kun- na tillräckligt mycket om dessa moment. För att utföra mitt arbetsmo- ment väl och överlämna detta till den som skall ta vid därnäst bör jag även känna till tillräckligt mycket om dennes moment. I mitt kunnande bör ingå en viss del av i byggprojekt normalt närmast omgivande ar- betsmoment. Överföring av information mellan olika yrkeskategorier anges i undersökningar av kvalitetsfel som ett stort problem. I detta inbegrips då ofta svårigheter för beställaren/byggherren att formulera rätt krav på slutprodukten. Att den färdiga byggnaden skall fungera som system måste stå klart för alla ingående aktörer i projektet.

Omedelbart efter att konserten genomförts får orkestern och inte minst dirigenten möta resultatet av sin prestation genom åhörarnas re— aktion. Recensentema berömmer men påpekar också skoningslöst felsteg och misslyckanden. Ett förfarande som är en del av utövningen av verksamheten. Inom byggområdet borde ett flertal av de moment och inslag återfinnas som finns i processen att förbereda, inöva och &amföra ett musikstycke med ojämförligt störst tidsåtgång för de tidi-

gare faserna. Tidsmässigt bör även inom byggområdet, vilket också betonas i handböcker m.m. i kvalitetstänkande, mer tid läggas på de tidigaste skedena i ett byggprojekt. Det kan vara svårt och t.o.m. omöj- ligt och förenat med onödiga kostnader att i sena faser av byggprojektet rätta till fel som begåtts tidigt, t.ex. under projekteringsfasen.

Byggherrens/beställarens roll och kompetens kan inte nog betonas. Denne har ju dessutom ansvaret för byggnadsverket, vilket betonas i PBL. Har inte byggherren/beställaren själv den kompetens som erford- ras måste han eller hon anlita en konsult för ändamålet. Att upphandla en sådan kräver också kunskap. Vilka faktorer är viktiga vid urvalet och hur skall man få kännedom om konsultens skicklighet? Det bästa sättet att få klarhet i konsultens eller någon annan aktörs kompetens är självfallet att resultatet av tidigare utförda arbeten kan uppvisas. Inom byggområdet och förvaltning saknas praktiskt taget systematisk erfa- renhetsåterföring. Många är de byggprojekt där samma fel som tidigare begås.

På många håll har man insett att beställarens kompetens att formule- ra/precisera krav och genomföra upphandlingar är avgörande för ut- vecklingen inom byggande och förvaltning. Byggherren har dessutom ansvaret för att arbetena utförs enligt bestämmelserna i PBL, att prov- ning och kontroll utförs i tillräcklig omfattning samt att väsentliga tek- niska egenskapskrav som ställs upp i lagstiftningen uppfylls; egenskap- skrav som torde sammanfalla med byggherrens egna önskemål och in- tressen. Det framstår också allt klarare att samspelet mellan kund, be- ställare och utförare måste utvecklas för att en bättre helhetssyn och ett tydligare produktansvar skall uppnås. Byggsektorns aktörer har med stöd av BFR utfört en kompetensutredning för bygg- och fastighets— sektom, KOMPUT. I utredningen bekräftas efterfrågan på utbildning för beställare inom sektorn. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har i programmet "Kompetens inom samhällsbyggnad" lyft fram just bestäl- larrollen. Projektet "Beställarrollen i byggande och förvaltning" syftar till att strukturera synpunkter på beställarrollen och analysera behov av kompetensutveckling. Tankegångarna redovisas i skriften Kompe- tensutveckling inom samhällsbyggnad, Byggherren i fokus, (IVA 1997).

Som ett led i att förbättra beställarens/byggherrens roll har Byggan- dets Kontrakts Kommitte' (BKK), Arkitekt- och Ingenj örsföretagen (AI AB) samt Arkitektförbundet utarbetat en handledning "Att upphandla arkitekt- och telmikkonsulttjänster" (februari 1997). Handledningen vänder sig primärt till offentliga upphandlare.

Svenska kommunförbundet m.fl. arbetar med utveckling av bestäl- larfunktionen. Kommunerna, landstingen, Svenska kyrkan och staten äger och förvaltar ett omfattande fastighetsbestånd. Kostnadema för

lokalbeståndet är stora och behovet av utveckling av fastighetsverk- samheten anses påtagligt. Svenska Kommunförbundet, Landstingsför- bundet, Fortverket och Försvarsmakten, Svenska Kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Statens Fastighetsverk och Byggforskningsrådet har tecknat ett treårigt samarbetsavtal med syfte att på olika sätt effek- tivisera fastighetshanteringen. Arbetet spänner över ett brett spektrum av förvaltningsprocessen och omfattar i korthet följande. Frågor om- kring beställarrollen och upphandling, innehållande utveckling av för- frågningsunderlag och anbudsutvärdering vid upphandling av förvalt- ningstjänster m.m. Arbetet sker i samarbete också med SABO och Sve- riges Fastighetsägareförbund. Utveckling pågår av en branschgemen- sam standard och struktur för förvaltningshandlingar i samarbete med BST och Svensk Byggtjänst. Andra samarbetsprojekt omfattar drifttek- nik, energi och inomhusmiljöåågor, ekonomisk styming, informa— tionsteknik, kretsloppsfrågor samt analyser av krav på kompetensprofil för förvaltare. Det sistnämnda projektet görs i samarbete med de tek- niska högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund samt BFAB m.fl.

Mot bakgrund av redovisade missförhållanden i projekteringen, byggandet och förvaltningen samt konsekvenser i form av kvalitetsfel och kostnader för att rätta till dessa torde det stå klart att alla som är inblandade i ett byggobjekt och dess förvaltning, inklusive finansie- ringsinstitut och försäkringsbolag, borde gemensamt klarlägga de pro- blem som finns och också bli ense om vilka problemen är. Därefter bör man diskutera hur problemen skall lösas och av vem eller vilka. Bran- schen har tidigare på ett förtjänstfullt sätt formerat sig kring kretslopps- frågor. Ett viktigt inslag i en hållbar utveckling är resurssnålhet och en effektiv användning av våra gemensamma resurser. Inom byggandet och förvaltningen kommer detta bl.a. till uttryck i återanvändning och återvinning av byggmaterial, inredning och utrustning och inte minst, vilket framgått tidigare, de stora besparingar som ligger i att "bygga rätt från början". Kretsloppstanken, dvs. återanvändning och återvinning, utgör en viktig del av byggandet och förvaltningen och ställer andra krav på kompetens för att byggnaderna skall bli ändamålsenliga och kostnadseffektiva i drift— och underhållsskedet. Det på olika håll på- började arbetet med livstidsbestämning av byggprodukter och kompo— nenter och därmed byggnader, samt bedömning av livstidskostnader är viktiga inslag i arbetet.

Försäkringsbolagen har en given roll i kvalitetssamarbete i byggan- det och förvaltningen. Bolagen tecknar ansvarsförsäkringar med pro- jektörer, byggherrar, huvudenneprenörer, underentreprenörer samt fas- tighetsförsäkn'ng avseende förvaltningsfasen. Försäkringspremiema per objekt uppgår till ganska stora belopp enligt vissa uppgifter till ca en procent av entreprenadsumman. Därtill skall läggas den vid uppförande

och vissa om- och tillbyggnader av flerbostadshus obligatoriska bygg- felsförsäkringen avseende en tioårsperiod med en premiestorlek på 0,5 - 1,5 procent av produktionskostnaden. Premiema är eller borde åt- minstone vara uttryck för bedömd risk för fel och skador förorsakade av de sldlda aktörerna som deltar i byggobjektet. Försäkringsbolag har påbörjat ett arbete med kvalitetsklassning inom bygg- och fastighets- sektom. Klassningen omfattar alla delar av byggprojektet, såsom be- dömning av hur kvalitetssäkring sker vid administration av byggpro- jektet etc. En bra säkring av kvaliteten leder till en positiv klassning av byggnaden och en låg försäkringspremie. Kvalitetsklassen kommer att redovisas i försäkringsbeviset. Det är naturligtvis av stor vikt att de aktörer som har anledning att ställa krav på kvalitetssälq'ing är något så när ense om vilka uttryck kvalitetssälu'ingen skall ta sig. Detta för att undvika att t.ex. byggherren och försäkringsbolag samt fmansieringsin- stitut ställer olika krav på hur projektörema skall säkra sin kvalitet.

Ett byggobjekt som uppförts med användning av lämpliga kvalitets- hjälpmedel borde betinga en jämförelsevis låg produktionskostnad, ett högt marknadsvärde, lång livslängd, leda till låga drift- och underhåll- skostnader och därmed påverka lånevillkoren i positiv riktning. Finan- sieringsinstituten bör av samma skäl som försälqingsbolagen delta i ett samarbete om kvalitetsfrågor inom byggandet.

Enligt utredningens uppfattning bör samtliga aktörer i byggandet och förvaltningen tillsammans arbeta vidare med en rad frågor som bidrar till att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen och stegvis nå fram till ett "heltäckande" kvalitetssystem. Enligt utredningens upp- fattning bör ett byggbranschens kvalitetsråd bildas. Initiativ till ett samarbete om kvalitetsfrågor torde man kunna förvänta sig att intres- senterna själva tar. Framför allt byggherrar och förvaltare samt kredit- och försäkringsföretag torde ha intresse av att få till stånd ett intensifie- rat utvecklingsarbete på kvalitetsområdet.

Frågor för branschen att samarbeta omkring

En grundläggande uppgift för ett kvalitetsråd bör vara att det i bran- schen så långt möjligt skapas enhetlighet i företeelser, t.ex. informa- tionsflöden (administrativa). Många företag säger sig ha ISO-baserade eller ISO-liknande kvalitetssystem för olika företeelser. Detta kan dock betyda avvikelser beroende på utformning och uttolkning hos det en- skilda företaget. Som framgått i redovisningen i det föregående av olika sätt att säkra kvaliteten i byggandet och förvaltningen finns det bran- schorganisationer som påpekat att samarbetet mellan olika branscher försvåras av att man använder sig av skilda kvalitetssystem. En gemen-

sam uttolkning bör åstadkommas av t.ex. hur informationsflöden bör hanteras i olika faser av projektering och byggande.

Ett samarbete över aktörsgränsema torde vara en förutsättning för att inledningsvis bli överens om vari problem består. Kvalitetssystemen kan därefter väljas med hänsyn till förändringsbehoven. De sätt och system som de olika företagen väljer kan även fortsättningsvis vara ett konkurrensmedel, men sätten och metoderna måste ha det gemensamt att de skall lösa åtminstone samma grundproblem. Byggher- ren/beställaren skall i förfrågningsunderlag kunna begära att det i an- budet skall anges hur, var och när t.ex. fukt kommer att mätas i byggskedet samt hur rutiner och kontroller vid mottagning av material etc. avses fungera. Utgångspunkt i problemdiskussionen kan vara de missförhållanden och frågeställningar som utredningen funnit vid ge- nomgång av undersökningar inom byggområdet och som redovisas sammanfattningsvis tidigare i detta kapitel.

Som belysts tidigare i detta avsnitt förutsätter skapande av ett hel- täckande system att säkra kvaliteten insatser på många nivåer, nämligen den personliga kompetensen (A), administrativ nivå — företagsgenomgripande systern (B) och utförandenivå (C).

A. Personlig kompetens

Enligt PBL skall den som för egen räkning utför eller låter utföra bygg- nads-, rivnings- eller markarbeten dvs. byggherren se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i lagen och enligt föreskrifter m.m. utfär- dats med stöd av lagen. Byggherren skall vidare se till att byggnadsver- ket under en rimlig livslängd uppfyller väsentliga tekniska egenskap- skrav angivna i BVL. Även byggprodukterna skall vara lämpliga för avsedd användning för att få ingå i byggnadsverk.

Om inte byggherren besitter den kompetens som förutsätts anlitar han eller hon konsulter till hjälp. Hur skall beställaren/byggherren för det första veta vilken/vilka konsulter som är lämpliga att anlita för vissa uppdrag? Yrkesbenämningen är sällan till hjälp eftersom den oftast inte ger uttryck för moment i byggprocessen. Hur skall vidare byggher- ren/beställaren kunna vara förvissad om att den som anlitas har både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet?

I olika sammanhang har från t.ex. konsulter framförts behov av erfa- renhetsåterföring av praktiskt utfört arbete. Svårigheter har också angetts beträffande möjligheter att få kännedom om forskningsresultat och att tillägna sig nya tekniska rön. Behov av fortlöpande utbildning och information samt "betyg" på den egna yrkesskickligheten bör gälla generellt för alla aktörer på byggområdet och i förvaltningen. Ett bevis i någon form, som uttryck för visst teoretiskt och praktiskt kunnande, är till stor hjälp för den som önskar anlita professionella yrkesutövare.

Som exempel på yrkeskategorier inom byggområdet där sådana förfa- randen tillämpas kan nämnas elektriker och rörmokare. Som ytterligare exempel på s. k. tredjepartscertifiering av yrkesutövare kan nämnas rengörare av ventilationskanaler. Andra exempel är behörigförklaring av de ventilationskontrollanter som skall utföra den obligatoriska kon— trollen av ventilationssystem, där staten föreskrivit kompetenskraven (se avsnitt 5) samt också kvalitetsansvarig enligt PBL. En viktig och betydelsefull fråga i sammanhanget gäller hanteringen av fortvarig- hetstillståndet, dvs. hur och vilka krav bör och kan ställas för att efter Viss tid få förnyad behörighet. På vilket sätt och på vilka grunder skall någon fråntas sin behörighet? Enligt utredningens uppfattning finns inte inom byggområdet för närvarande någon invändningsfri och bra modell för deSSa förfaranden. Utredningen redovisar de problem i bl.a. dessa avseenden som framförts beträffande kvalitetsansvarig enligt PBL (se Boverkets uppföljning av byggregleringen, inledningsvis i avsnitt 4) samt ventilationskontrollanter (se avsnitt 5). I den redovisning som lämnats i det föregående om krav på arkitekter i olika länder i Europa finns inte heller någon lösning beträffande fortvarigheten att peka på.

Kompetens, engagemang och yrkesstolthet hos alla aktörer på byg- gområdet och i förvaltningsverksamheten utgör grunden för utveckling och konkurrensförmåga. Komplexiteten och svårighetsgraden i verk- samheten kräver att branschen i likhet med andra områden inleder arbetet med att certifiera vissa nyckelpersoner inom några områden som har stor betydelse för en byggnads funktion och beständighet. Så- dana områden är grundläggning och dränering samt ventilation. Ett kvalitetsråd bör överväga och redovisa vilka nyckelpersonerna/- kompetensema är, vari kompetensen skall bestå samt hur legitimering skall gå till i en första omgång och hur förlängning av legitimation skall prövas.

Inom andra områden tillämpas intyg, legitimation, diplom, mästar- brev eller liknande som bevis på viss kompetens. Bevisen är uttryck för avlagd examen där viss teoretisk kunskap inhämtats och omfattar i va- rierande grad praktisk erfarenhet. Förebilder finns också att hämta i mästar-lärlingsystem. Ett sådant system fanns tidigare inom olika hant- verksyrken och kan förtjäna att återupplivas i någon liknande form in- om alla områden i byggandet och förvaltningen, dvs. såväl för tekniska konsulter med högskoleutbildning som för betongarbetare. Andra sätt att visa den praktiska erfarenheten kan vara genom uppföljning av fak- tiska projekt där byggaktören ingått. Hur en sådan uppföljning bör gå till samt under hur lång tid mätningar och kontroller bör göras bör kun- na övervägas.

B. Administrativ nivå -företagsnivå Ett kvalitetssystem av något slag bör kunna tas fram som tar sikte på hur en företagsledning kan lägga upp och besluta om organisation, an- svar och rutiner för att leda och styra en verksamheten med avseende på kvalitet. Utgångspunkten måste vara att något problem skall lösa. Erfarenhetsåterföring och utvärdering bör ske fortlöpande. En viktig fråga är hur och på vilket sätt ett specialföretag (Specialentreprenör) skall ta till sig kunskap avseende omgivande arbetsmoment t.ex. snick- are-målare-golvläggare.

C. Utförande nivå En personlig kompetens dokumenterad på sätt som beskrivs och förut- sätts under punkten A. torde skapa goda förutsättningar för att minska eller eliminera "engagemangsbrister". Verksamma hjälpmedel torde olika checklistor baserade på kritiska moment och vanligt förekom- mande fel vara.

Sammanfattande synpunkter på den fortsatta hanteringen av byggkvalitetsfrågor

Utredningen har konstaterat att det för närvarande inte finns några hel- täckande system för att säkra kvaliteten i byggandet. Av den tidigare redovisningen framgår att arbetet med kvalitetsfrågor successivt har förbättrats och intensifierats under 1990-talet. Det kan emellertid kon- stateras att kvalitetsarbetet inom byggsektorn inte har kommit så långt som inom många andra sektorer. Ett särskilt problem inom byggsektom när det gäller kvalitetsarbete är att så många aktörer är inblandade och att dessa, för att den egna insatsen skall bli fullgod, i långa stycken är beroende av kvaliteten på arbetet hos aktörerna i tidigare och även ef- terföljande led i ett byggprojekt. Det förekommer inte sällan att de in- blandade i felfrågor hänvisar till varandra och att svårigheter föreligger för byggherrar och även andra beställare av arbeten i ett proj ekt att reda ut ansvarsfrågoma eftersom kontrolldokumentation saknas.

I bygglagstiftningen har utvecklingen gått mot ett ökat ansvar för byggherrar och därmed även dem som anlitas i skilda byggprojekt att se till att samhällets krav på byggnader uppfylls i samband med utfö— rande av byggnadsarbeten. Förr följdes i högre utsträckning i vart fall nybyggandet av byggnadsinspektionen i kommunerna.. Det säger sig självt att samhället inte hade möjlighet att kontinuerligt följa utveck— lingen i pågående byggprojekt på sätt att kvalitetsfrågoma bevakades i erforderlig omfattning. Den överföring av ansvar på byggherrar med krav på kvalitetsansvariga i byggprojekten som införts är enligt utred-

ningens uppfattning ett steg i rätt riktning. En återgång till ökad myn- dighetskontroll i byggandet är inte någon lösning på frågan om bättre kvalitet i samband med utförandet. Det är aktörerna som är inblandade i det enskilda projektet som har att svara för att slutprodukten blir av rätt kvalitet. En förutsättning för detta är att de inblandade aktörerna strävar i samma riktning, att tillräcklig kunskap finns och att aktörerna har en kommunikation som främjar samarbetet mot en bra slutprodukt. Det är mot denna bakgrund som utredningen föreslagit att ett brett samarbets- forum tillskapas för utveckling och samordning av de skilda aktörernas arbete med kvalitetsfrågor. Redan i dag finns olika sammanslutningar och grupper som arbetar med kvalitetsfrågor på byggområdet i vid me- ning. Här kan nämnas SFK-bygg, SIQ, Sveriges Provnings- och forsk- ningsinstitut AB samt BFAB m.fl. Vidare kan pekas på sådana forsk- ningsorgan som SBUF och BFR. Inom de skilda branschorganisatio- nema pågår också utvecklingsarbeten av skilda på kvalitetsområdet. En intensifiering av arbetet på gemensamma utveckling- och samarbets- frågor är enligt utredningens mening en grundläggande förutsättning för att få till stånd en snabbare utveckling mot heltäckande system på kvalitetsområdet.

De sammanställningar av utredningar och rapporter om kvalitetsfel i byggandet som redovisats ger belägg för att det finns mycket stora ekonomiska incitament för byggbranschen i sin helhet att förbättra kvalitetskontrollema i byggandets olika skeden. Det kan räcka med att peka på att utredningar gång efter annan kommer fram till genomsnitt- liga felkostnader i byggprojekt på mellan 5 och 10 procent av produk- tionskostnaden. Som framgått står orsakerna till stor del av felkostna- dema att finna redan i proj ekteringsfasen. Det säger sig självt att brister i bygghandlingama som måste rättas till under själva byggskedet kan orsaka förseningar av den efterföljande byggprocessen, vilket för med sig stora extrakostnader. Upptäcks inte konstruktionsfel i tid utan leder till att även utförandet blir fel blir fördyringama ännu större.

Det torde råda en ganska stor enighet om att byggherrar i förening med finansiärer och försäkringsbolag har en nyckelroll i frågan om att ställa krav på kvalitet i byggandet. Inom utredningen har diskuterats frågor om kvalitetsklassificering av byggherrar/beställare och av såda- na konsultföretag som biträder byggherrar vid upphandling av bygg- projekt. Ett sådant ldassificeringssystem skulle kunna ha som förebild det som förekommer inom den finansiella sektorn genom s.k. rating. Om sådan klassificering utvecklas skulle möjlighet föreligga att i ökad utsträckning differentiera fmansieringsvillkor och försäkringspremier på sätt att kvalitetsarbete främjas. I diskussionerna har skilda paramet- rar för ett klassificeringssystem förts ham, såsom tydliga program och förutsättningar för projekt, kompetensen hos medarbetarna i byggher-

reorganisationen, hantering av hälsa, miljö och säkerhet, medvetenhet om byggnaders "livscykel". val av konsulter och entreprenörer utifrån kompetens och behov för skilda projekt, väl avvägda tidsramar för projektering och produktion, m.m. En utveckling av klassificeringen skulle också kunna leda till att det vid bedönmingen av byggher- re/beställare även vägdes in om denne i sin tur anlitar konsulter, ent- reprenörer, leverantörer rn. fl. som är klassificerade som kvalitetsmed- vetna. Det kan här anmärkas att en differentiering av premier för bygg- felsförsäkringar förekommer redan nu med utgångspunkt i kvalitets- frågor. Om klassificeringssystem av här sldsserat slag är en &amkomlig väg och vilka parametrar som då skall ingå i bedömningarna kräver mera djupgående överväganden. Frågor om konkurrensförhållanden, handelshinder m.m. måste studeras närmare. Frågor av detta slag skulle kunna övervägas närmare inom ett kvalitetsråd av det slag utredningen skisserat tidigare.

Det förtjänar att här påpeka att britterna har fört fi*am bildande av ett byggherreforum som ett viktigt led i kvalitetsarbetet på byggområdet. I Storbritannien diskuteras också samarbete mellan staten och byggin- dustrin om att bilda ett nationellt kvalitetscentrum för byggområdet.

I den mån kvalitetssystem av heltäckande slag utvecklas av bran- schen finns anledning för samhället gynna användning härav. Det före- faller rimligt att anta att byggherrar som ställer krav på väl utvecklade kvalitetssystem hos anlitade företag också har sådant underlag för prövningen av lov hos kommunen att granskningen där underlättas. Det bör t.ex. kunna övervägas att i fortsättningen differentiera byggnads- nämndsavgifter så att dessa mera återspeglar närrmdens faktiska arbete med olika ärenden. Bristfälliga ansökningar bör föranleda högre avgif- ter. I detta sammanhang kan nämnas att i Norge gäller sedan 1 juli 1977 en ordning som innebär att kommunen vid bygglovgivningen skall prö- va och godkänna kompetensen hos ett antal företag som skall ingå i projektet, t.ex. hos ansvariga projektörer, samordnare, kontrollföretag och ansvarigt utförande företag (lokalt godkännande). Godkännande av kompetensen hos de särskilt utpekade "ansvariga" företagen kan också göras i förväg, vid ett centralt godkännande. Godkännan- det/behörigheten kan lämnas i tre olika klasser beroende på svårighets- graden hos byggprojektet. Ett centralt godkännande av de i projektet ingående företagen för vilka godkännande krävs förenklar den kommu-' nala hanteringen vid bygglovgivningen.

Enligt utredningens mening finns anledning att utgå från att sam- ordningsinitiativ för utveckling av kvalitetsarbetet kommer att tas av intressenterna inom byggandet. Frågan bör emellertid noga följas från regeringens sida så att erforderliga kontakter och initiativ kan tas från

berörda statsråd om utvecklingen av samarbetet i kvalitetsfrågoma inte kommer till stånd.

Initiativ kan självfallet omedelbart tas till vidgat samarbete om kva- litetsfrågor inom byggandet. Mot bakgrund av vad som kommit fram om kostnaderna för kvalitetsfel i byggandet är varje förbättring av kva- litetsarbetet inom de skilda leden i byggandet och samordningen mellan dem mycket lönsam.

Vad man kan förvänta sig av ett arbete inom ett sådant kvalitetsråd som skisserats i det tidigare är bl.a. kartläggningar av nödvändiga kon- troller för att garantera kvaliteten i de olika faserna - från projektering till färdig byggnad-, hur dokumentationen av sådan kontroll bör vara och hur kontrollen hos de skilda yrkeskategoriema skall samordnas när arbeten går in i varandra eller följer på varandra. Frågor av detta slag har omedelbar betydelse för ansvarsfrågor för uppkommande fel. Ett tydliggörande av kraven på skilda aktörer och led i byggprocessen bör kunna medverka till ökad ansvarsmedvetenhet hos alla inblandade.

För det fall att frivilliga initiativ inte tas för att få till stånd en sam- ordnad utveckling av kvalitetsarbetet inom byggsektorn får andra lös- ningar sökas. En sådan skulle kurma vara att via lagstiftning framtvinga bättre dokumentation av utförande och kontroll. Föreskrifter om att den som deltagit i ett byggprojekt i vilket fel uppkommit för att undgå eko- nomiskt ansvar själv måste visa att han inte genom någon oaktsamhet varit medverkande till felets uppkomst skulle medföra att de inblandade av självbevarelsedrift tvingades följa och dokumentera alla led i arbete- na. Utredningen vill inte nu förorda lagstiftning i den här riktningen. En sådan skulle kräva omfattande undersökningar av lämplig avgränsning, av följdverkningar m.m. Den hittills tillämpade ordningen med standar- davtal om bl.a. ansvar som tas fram av partsorganisationema torde ha överlägsna fördelar. Det kan för övrigt nämnas att det förekommer dis- kussioner om bevisbördefrågor bland dem som deltar i arbetet med av- talskonstruktionerna inom byggområdet.

5. Funktionskontroll av ventilationssystem

5.1. Bakgrund och gällande ordning

5.1.1. Bakgrund

5.1.l.l Inomhusmiljö och hälsa

Frågor omkring vilka faktorer och förhållanden som påverkar vår hälsa har varit föremål för relativt omfattande utredning och forskning inom skilda sektorer. Jämförande studier mellan länder visar att Sverige ge- nerellt sett har en god miljö och ett gott hälsotillstånd. Under årens lopp har omfattande arbete lagts ner på att successivt begränsa miljöfaktorer som inverkar negativt på vår hälsa. Samtidigt förändras innehållet i och omfattningen av de miljöfaktorer som påverkar oss. Som exempel på detta kan nämnas effekterna på milj ön av bilismen, utsläpp från indust- rier, utsläpp från uppvärmning av våra byggnader. Det är inte sällan förorenad utomhusluft som förs in i våra byggnader. Innehållet i den luft vi andas inomhus måste anses vara av stor betydelse eftersom vi vistas inomhus under ca 90 procent av vår livstid. I byggnaderna för- orenas inomhusluften av emissioner från byggmaterial och andra äm- nen samt av dem som vistas i byggnaderna. Det säger sig självt att ett fungerande ventilationssystem, som är anpassat till den verksamhet som bedrivs i byggnaderna, erfordras för att få till stånd en god inom- husmiljö.

Det är endast delvis känt hur inomhusmiljön medverkar till sjuk- domstillstånd. Sannolikt är det alltid &åga om multifaktoriella proces- ser, vilket gör det ytterst svårt att dra slutsatser om enskilda faktorers betydelse. Allergiutredningen (SOU 1989:76) visade att var tredje in-

vånare i Sverige hade eller hade haft allergi eller annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutets kunskapssammanställning inför det särskilt utlysta Allergiåret 1995 visade att allergier hos barn vid tiden för skolstart och hos värnpliktiga fördubblades under 1970-talet. Under l980-talet har ytterligare en fördubbling skett. Allergier är i dag enligt Folkhälsoin- stitutet den största folksjukdomen bland barn. Ca 40 procent av skol- barnen har eller har haft astma, eksem eller hösnuva när de börjar sko- lan. Miljöhälsoutredningen har belyst inomhusluften som hälsorisk (Miljö för en hållbar hälsoutveckling; Förslag till nationellt handlings- program, SOU 19962124). Bland faktorer som har betydelse för männi- skors hälsa nämns radon, tobaksrök, formaldehyd, husdammskvalster, s.k. ”fuktiga byggnader” som oftast är dåligt ventilerade byggnader m.m. Vidare anges att till överkänslighetsreaktionema räknas även de ospecifika retningssymtom som benämns "sjuka hus- syndromet" (SBS, Sick Building Syndrome). Med SBS avses att människor får olika for- mer av symtom eller besvär när de vistas i en byggnad, t.ex. irritation i ögon, näsa och hals, en känsla av torrhet i hud och slemhinnor, hudrod- nad, hudutslag och trötthetskänsla. Dessa symtom har ökat i omfatt- ning. Symtomen är enligt betänkandet inte ovanliga bland befolkning- en, men är särskilt framträdande hos dem vistas i de s.k. "sjuka" husen. Symtomen kan försvinna när man lämnar byggnaden men återkommer när man kommer tillbaka till den. Den andel av astma och/eller nedre luftvägskatarr hos små barn som enligt betänkandet kan förklaras med föräldrars rökning inomhus uppgår till 20 - 33 procent, med pälsdjur i hemmet till 6 - 26 procent och med bristande ventilation i bostaden till 12 - 17 procent.

Utomhusluften kan när den tas in i en byggnad genom tilluftssyste- met renas i viss utsträckning men också förorenas av fibrer m.m. från filter samt invändig isolering och lagrad smuts i ventilationskanalema m.m. Förekomst av fukt i byggmaterial och konstruktioner - byggfukt — ger ökad emission av flyktiga organiska ämnen till inomhusluften, som kan påverka hälsan negativt.

5 . 1 . l .2 Obligatorisk kontroll av ventilationssystem

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågor om brister i in- omhusmiljön och begärde hösten 1988 att en bred översyn skulle göras med syfte att konnna till rätta med sådana brister och med problemen i de s.k. sjuka husen (1988/89zBoU2). Den förordade översynen skulle bl. a. omfatta åtgärder för att skapa förutsättningar för att byggnaders ventilationssystem får en fullgod funktion under byggnadens hela brukstid. E n särskild arbetsgrupp, arbetsgruppen för frågor som rör s.k.

sjuka hus (sjuka hus-gruppen), fick i uppdrag att belysa frågorna och bl.a. föreslå åtgärder som syftar till att förebygga och undanröja sådana förhållanden som kan vålla ohälsa. Gruppen föreslog (Ds 1990: 14 Byggnaders inomhusmiljö m.m.) bl.a. att en obligatorisk funktionskon- troll av ventilationssystem skulle införas. Regeringen begärde hos riks- dagen och fick mandat att utfärda bestämmelser om en obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystem (1990/91:145, l990/91BOU19, rskr. 1990/91:353). Med stöd av bemyndigandet utfärdades förordning- en (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem.

5.1.2. Ventilationssituationen före den obligatoriska kontrollen

Situationen beträffande ventilationssystemen i våra byggnader vid tid- punkten före införandet av ventilationskontrollen kan utläsas av de s.k. ELIB- och STIL- undersökningarna (se avsnitt 2 om bostäders och 10- kalers tekniska utformning och skador). Undersökningarna omfattar år 1988 befintliga byggnader.

Beträffande bostäder kan följande utläsas. Merparten av de äldre flerbostads- och småhusen har självdragsventilation (S - ventilation). Småhus byggda åren 1976 - 1988 är mekaniskt ventilerade, varav ca 100 000 med från - och tilluftssystem (FT - ventilation). Praktiskt taget alla tidigare byggda småhus är försedda med självdragsventilation. För flerbostadshus med fler än två våningar och som är uppförda år 1975 och därefter krävs enligt byggbestämmelsema mekanisk ventilation.

Beträffande ventilationssituationen i bostadshusen anges följande. I fyra av fem småhus och i ungefär hälften av flerbostadshusen infrias inte ventilationskraven. Ventilationen är lägst i självdragshusen. Luft- fuktigheten är, i varje fall vintertid, hög i vart femte småhus (en relativ luftfuktighet högre än 45 %). En tredjedel av alla lägenheter i flerbo- stadshus har ganska låg luftfuktighet (en relativ luftfuktighet lägre än 30 %). I flerbostadshusen har drygt 11 procent av lägenheterna skador i våtutrymmena och motsvarande uppgift för småhusen är nästan 16 pro- cent. Var femte lägenhet har kondens på fönster (häri inräknas inte kortvarig kondens på fönster i badrum och kök). Uppgifterna ger be- lägg för uppgifterna om dålig ventilationen.

Av den s.k. STIL- studien framgår följande beträffande lokaler. Ca 85 procent av volymen skolor, daghem och vårdlokaler är försedda med FT - ventilation. Kontorslokalerna har lägre andel FT-ventilation, ca 65 procent, och är i större omfattning försedda med självdragsventi- lation än de förstnämnda byggnaderna. Skillnaderna kan förklaras till viss del av åldersfördelningen. Många kontor finns i äldre hus med S-

ventilation eller fläktstyrd frånluftsventilation (F - ventilation). År 1992 var ventilationsaggregaten i genomsnitt 15 år gamla i hela lokalbestån- det. De äldsta aggregaten finns i skolor och vårdlokaler. Vid besikt- ningen av lokalbeståndet fick fastighetsförvaltama besvara vissa frågor beträffande ventilationssystemen. Detta gav bl.a. vid handen att i ca 30 procent av skolorna behövde ventilationsåtgärder vidtas.

Besiktningsmännen gjorde en sammanfattande bedömning av ven- tilationssystemens status vad gäller underhåll och skötsel. Betygssätt- ning skedde efter en 5-gradig skala, 1 sämst och 5 bäst. Varje betygs- steg var noggrant definierat vad gäller t.ex. fastighetsskötarens kompe- tens, förekomst och användning av driftinstruktioner, styr- och regler- funktioner, balans i flöden, rengöring och filterbyten. Skolorna fick de sämsta betygen. För 42 procent av skolorna gavs betygen 1 eller 2, vil- ket ger vid handen att systemen är misskötta och smutsiga med obalans i luftflödena. Bland daghemmen fick 13 procent betygen ] eller 2 me- dan en hög andel av daghemmen har fått de högsta betygen. Generellt är 20 procent av samtliga lokaler misskötta enligt denna betygssättning. Vid besiktningama intervjuades också skyddsombuden om inomhusk- limatet, vilket skulle klassas på en fyrgradig skala från "Mycket bra" till "Dåligt". Skyddsombuden tillfrågades också om frekvensen klagomål på dålig luft, obehaglig lukt, drag etc. samt om brukarna angav symp- tom som huvudvärk, trötthet m.m. Skydds ombudens samlade bedöm- ning utföll sämst för skolorna, där drygt 50 procent bedömdes ha "Mindre bra" eller "Dåligt" inomhusklimat. Motsvarande uppgift för Vårdlokalema är 25 procent. De många deluppgifterna gör det svårt att få en helt rättvisande redovisning. En grov sammanfattande bedömning ger dock vid handen att skolorna har betydligt fler problem än lokaler i genomsnitt och daghemmen färre. Brukare av vårdlokaler &amför ock- så många klagomål på inomhusklimatet, medan kontoren uppvisar samma bild som genomsnittet för alla lokaler i landet.

5.1.3. Gällande bestämmelser m.m.

5.1.3.1 Gällande bestämmelser för den obligatoriska ventilationskontrollen

Enligt 2 & första stycket BVL skall byggnadsverk som uppförs eller ändras, under förutsättning av normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla väsentliga tekniska egenskaper i fråga om bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt lämplighet för

avsett ändamål. Enligt paragrafens tredje stycke skall byggnadsverk underhållas så att deras egenskaper enligt första stycket i huvudsak be— varas. För att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggna- der skall enligt 15 & BVL funktionskontroll - i de fall detta är särskilt föreskrivet - utföras av en sakkunnig (frmktionskontrollant). Till funk- tionskontrollant får utses endast den som har fått godkännande (riksbehörighet) av ett organ som ackrediterats för detta ändamål enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller den som fått godkännande för viss kontroll av den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsende (16 å).

Om den kommunala nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet finner att fimktionskontrollanten har åsi- dosatt sina skyldigheter får nämnden besluta att en annan funktions- kontrollant skall utses. Nämnden skall, i de fall kontrollanten har riks- behörighet, anmäla sitt beslut till det organ som meddelat beslut om riksbehörighet. Nämndens beslut får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol.

Föreskrifter om ventilationskontroll finns i förordningen (1991:1273; ändrad senast 1994:1216) om funktionskontroll av venti- lationssystem samt i Boverkets föreslqifter (BFS 1992115; ändrade 1994:1216 och 199656) och allmänna råd (1992:3 och 1995:4). Enligt tillämpliga bestämmelser gäller i huvudsak följande.

För att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader skall byggnadens ägare se till att funktionskontroll av ventilationssys- tem sker enligt bestämmelserna i förordningen.

Vilka byggnader omfattas av den obligatoriska funktionskontrollen ?

Enligt förordningen omfattas i princip ventilationssystemen i alla byggnader av den obligatoriska funktionskontrollen. Boverket har be- myndigats undanta vissa typer av ventilationssystem i vissa slag av byggnader från bestämmelserna om kontroll (2 & ). Boverket har med stöd av bemyndigandet undantagit följande byggnader (se BFS

1992:15).

— En- och tvåbostadshus med sj älvdragsventilation, — En- och tvåbostadshus med enbart mekanisk frånluftsventilation, — Ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, — Industribyggnader (dock ingår industrins kontors- och personalut- rymmen i kontrollen) — Byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur.

Med en- och tvåbostadshus avses bostadshus som innehåller en eller två bostadslägenheter och som är friliggande eller sammanbyggda till rad- eller kedjehus på samma eller skilda fastigheter.

Funktionskontroll skall enligt förordningen ske en första gång innan ett ventilationssystem tas i bruk (första besiktning) och därefter regel- bundet vid återkommande tillfällen (återkommande besiktning). Vid den första besiktningen skall kontrolleras

1. att funktionen och egenskaperna hos ventilationssystemet överens- stämmer med gällande föreskrifter,

2. att systemet inte innehåller föroreningar som kan spridas i byggna- den,

3. att instruktioner och skötselanvisningar finns lätt tillgängliga för dem som skall sköta systemet samt

4. att systemet i övrigt fungerar på det sätt som är avsett.

Vid återkommande besiktning skall kontrolleras att funktionen och egenskaperna hos ventilationssystemet i huvudsak överensstämmer med de föreskrifter som gällde när systemet togs i bruk samt att kraven enligt de ovan angivna punkter 2 - 4 är uppfyllda.

En funktionskontroll skall enligt 3 5 förordningen utföras av sak— kunnig med viss behörighet enligt beslut av och utfärdat bevis fi'ån or- gan som ackrediterats för ändamålet enligt lagen (1992:1119) om tek- nisk kontroll (riksbehörighet). Beslut får också fattas om kontrollant för viss kontroll av den eller de kommunala nämnder som fullgör kommu- nens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Den sistnämnda be- hörigheten brukar benämnas, lokal behörighet (se 16 & BVL).

Enligt förordningen skall protokoll föras vid varje besiktning. I protokollet skall resultatet av kontrollen antecknas. Ett exemplar av protokollet skall lämnas till byggnadens ägare och ett exemplar sändas till sådan nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggområdet. I förordningen anges vidare att intyg skall utfärdas om genomförd besiktning med angivande av datum för besiktningen. Byggnadens ägare skall anslå intyget på väl synlig plats i byggnaden (se 6 & ).

Om besiktningen föranlett anmärkningar i något avseende beträf- fande de ovan angivna punktema skall byggnadens ägare snarast möj- ligt avhjälpa påtalade brister (7 5 ).

Sådan nämnd som har att fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter enligt förordningen och enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen (8 5 ).

Boverket har utfärdat föreskrifter (BFS 1992215) om funktionskon- trollen av ventilationssystem. I föreskrifterna anges vilka byggnader som är undantagna från funktionskontroll, senaste tidpunkt för den första besiktningen av befintliga byggnader samt besiktningsintervall. Innehållet i föreskriftema framgår i följande sammanställning.

Byggnadskategorier (1-5) » enaste tidpunkt Besikt- nings- intervall

1. Daghem, skolor, vård- lokaler, o. dyl. 2 år

2.Flerbostadshus, kontors- 31 december 3 år byggnader o.dyl. 1994 FT—ventilation

3. Flerbostadshus, kontors- 31 december 6 år byggnader o. dyl. 1995

F - ventilation

4.Flerbostadshus, kontorsbyggna- 31 december der o. dyl 1995

S - ventilation

5. En- och tvåbostadshus 31 december 9 år FT - ventilation 1995

I kommentarer och förklaringar till sammanställningen anges följ ande.

A. Till gruppen daghem, skolor etc hör även förskolor, gymnasier, fri- tidshem och servicehus för äldre. Högskolor och universitet har hän- förts till kategorin kontorsbyggnader. B. I gruppen flerbostadshus och kontorsbyggnader ingår även sam- lingslokaler, butikslokaler, teatrar, biografer, idrottshallar, terrnina- ler, museer, utställningshallar, hotell, restauranger, bensinstationer och garage.

Om det finns särskilda skäl, får den kommunala nämnd som fullgör kommunens uppgift enligt Boverkets föreskrifter inom plan- och bygg- nadsväsendet (oftast byggnadsnänmden) besluta om senareläggning av besiktningstidpunktema (BFSl994z40, 45). Som ett skäl för en sådan senareläggning anges en nära förestående ombyggnad av aktuell bygg- nad. Kommunen har också getts möjlighet att anpassa de föreskrivna kontrolltidpunkterna till och samordna kontrollen med annan myndig-

hetskontroll. Detta kan bl. a. gälla lokaler och byggnader där det gäller särskilda och högre krav på luftkvalitet t.ex. produktionslokaler, livs- medelslokaler, laboratorier och operationsrum.

5.1.3.2 Krav på ventilation vid nybyggnad, m.m.

Flerbostadshus

Totalt i landet finns det ca 130 000 flerbostadshus omfattande 1,8 mil- joner bostadslägenheter och en yta på ca 400 miljoner kvadratmeter. I 60 procent av flerbostadshusen finns S-ventilation, i 30 procent F- ventilation och i resterande 10 procent FT-ventilation. Fram till början av l950—talet försågs merparten av flerbostadshusen med S-ventilation. Vid den tiden introducerades s.k. kontrollventilation, som är ett F- sys- tern med förhållandevis höga tryckfall i frånluftventilema. Det höga tryckfallet innebär att systemet är stabilt, dvs. ger approximativt kon- stant luftflöde, och påverkas i ringa utsträckning av exempelvis vind (vindtryck mot fasaden). I byggbestämmelsema (SBN 67) ställdes från år 1968 krav på mekanisk ventilation i nyuppförda flerbostadshus med mer än två våningar. År 1977 infördes krav på FT- ventilation i ny- byggda flerbostadshus (i supplement till SBN 75). Krav ställdes därvid att byggnader med fler bostadslägenheter än ca 15 skulle förses med värmeåtervinning. Genom värrneväxling mellan utgående frånluft och inkommande tilluft kunde värrnebehovet för uppvärmning av den in- kommande kalla uteluften reduceras med mellan 50 och 75 procent.

Lokaler

I landet finns totalt ca 270 miljoner kvadratmeter lokalyta exklusive industrier. Sedan slutet av 1960-talet har lokaler utförts med FT- venti- lation. Även äldre lokaler har ofta kompletterats med sådan ventilation vilket lett till att FT - ventilation är den helt dominerande ventilationsty- pen i lokaler. Flera olika typer av FT-ventilation har utvecklats och in- stallerats under årens lopp, t.ex. tvåkanalsystem, högtryckssystem med eller utan s.k. fönsterapparater, fan - coil - systern, variabelt - flöde - system. Samtliga system kan vara försedda med kylning av luften. Det helt dominerande systemet är numera FT- system av lågtryckstyp, där eventuellt behov av kylning ombesörjs av en från ventilationen separe— rad kylvattenanordning, kylvattenanslutna kylbafflar. Utvecklingen har

gått mot enklare ventilationssystem och mer mot en fokusering på luft- föringen inom rum och lokaler.

I nuvarande byggregler, BBR 94, anges, till skillnad från tidigare, inte hur ventilationen skall utföras. Byggherren har frihet att själv välja typ av ventilationssystem. I BBR anges i stället vad som skall uppnås, dvs. en viss ventilationsgrad.

5 . 1 .3 .3 Arbetsmiljöbestämmelser

Huvudsyftet med arbetsmiljölagen (1977:1160) är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att i övrigt uppnå en god arbetsmiljö (1 kap. l 5). Enligt 2 kap. 3 & skall arbetslokal vara så utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt. Enligt 4 & samma kapitel skall luft-, ljud- och ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållan- den vara tillfredsställande. Beträffande konstruktion och utformning av byggnad hänvisas i 2 kap. 9 5 till vad som är särskilt föreskrivet i PBL och med stöd av den lagen meddelade föreskrifter. Vissa generella och mer allmänt hållna regler för arbetsmiljö finns i Boverkets byggregler (BBR). Med stöd av arbetsmiljölagen har en arbetsmiljöförordning (1977:1166) utfärdats vari Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) bemyndigas utfärda föreskrifter om arbetsmiljöfrågor. ASS har utfärdat bl. a. före- skrifter (AFS 1993:5) om ventilation och luftkvalitet i arbetslokaler inklusive personalutrymmen samt allmänna råd om tillämpningen. En- ligt föreskrifterna skall arbetslokal vara så ordnad och ha sådana in- stallationer för luftväxling och uppfångande av luftföroreningar som alstras i lokalen, att luRkvaliteten i vistelsezonen är tillfredsställande. Luftväxlingen skall ordnas så att spridning av luftföroreningar begrän- sas. För arbetslokaler där luftföroreningarna huvudsakligen uppkom- mer genom personbelastning anges i föreskriftema att koldioxidhalten kan användas som indikator på att luftkvaliteten är tillfredsställande. I dessa lokaler skall enligt föreskriftema eftersträvas att hålla koldioxid- halten under 1000 ppm (3 5). Vidare anges att ventilationsinstallationer skall kontrolleras och underhållas regelbundet. Kontroll och underhåll skall dokumenteras och dokumenteringen skall hållas tillgänglig vid anläggningen.

ASS har också utfärdat regler om funktionskontroll av ventilations- system i tillverlmingslokaler. Sådana lokaler, industribyggnader, har Boverket undantagit från OVK. Kontorslokaler ingår emellertid i OVK. Ibland uppkommer frågor om vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffande ventilationskontroll i kontorsrum i industribyggnader. Andra byggnader där såväl Boverkets som ASS föreskrifter gäller är äldrebostäder och bostäder av institutionskaraktär för handikappade. I

dessa byggnader finns ofta anställd personal för tillsyn m.m. av de bo- ende. Yrkesinspektionen, som är uppdelad på 11 distrikt, är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet. Yrkesinspek- tionen bedriver inspektionsverksamhet på arbetsplatserna och får enligt 7 kap. 7 & arbetsmiljölagen meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller föreskriRer som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

5.1 .3 .4 Hälsoskyddslagen

Enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ägaren eller nyttjanderätts- havaren till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet (6 é). I 3 - 5 Gå hälsoskyddsförordningen (1983z616) finns bestämmelser om bostäder. Bl.a. anges vissa krav avseende t.ex. temperatur och ventilation. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommu- nerna har tillsynen över hälsoskyddet och får meddela de föreläggan- den och förbud som behövs för att trygga efterlevnaden av bestämmel- serna. I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1989:51) om ventilation i bostäder m.fl. lokaler anges bl.a. följande: "Sanitär olägenhet anses föreligga i lokaler där människor inte enbart tillfälligt uppehåller sig om koldioxidhalten i rum till följd av personbelastning vid normal använd- ning överstiger 1000 ppm. Koldioxiden som indikator används vanligen inte i bostäder utan i skolor, bamomsorgslokaler, samlingslokaler etc."

5.1.3.5 Behörighet för ventilationskontroll

Boverket har, med stöd av 16 & BVL, utfärdat föreskrifter (BFS l994:40) om krav för riksbehörighet som frmktionskontrollant. Av fö- reskriftema framgår i korthet följande. Riksbehörighet som funktions- kontrollant får lämnas avseende fyra kompetensnivåer, nämligen E, S, N och K. För att erhålla de fyra skilda riksbehörighetema ställs enligt Boverkets föreskrifter krav på allmän teknisk kunskap samt krav på erfarenhet från praktiskt arbete enligt följande.

Behörighet för Teknisk kunskap Praktisk erfarenhet funktionskontroll av efter erhållen utbild- ventilationss stem nin_ E Examen från lägst Arbete under minst två Lägenhetsaggregat i gymnasieskolans 2- år med ventilations- flerbostadshus eller 3-åriga yrkes- system inom resp. tekniska linje eller lik- behörighetsområde värdig utbildning,kom- omfattande mätning pletterad med ventila- och kontroll av syste- tionsteknisk utbildning mens funktion etc. Utbildningen inom (9 &) lämpligt område, t.ex. bygg- el. installations- lin'e 7 —

se E ovan se E ovan

S S-ventilation i fler- bostadshus och kon-

Examen från, teknisk högskola, ingenjörsut- bildning (tidigare 3- el 4-årigt tekniskt gymna- sium), gymnasiesko- lans 4- el. 5-åriga tekniska linje, yrkes- teknisk högskole- utbildning,YTH el. dyl. Lämpligt fackområde :bygg- el installations- teknisk lin'e 8 —

Arbete under minst tre år inom minst två av följande områden: *Produktionsledning *Projektering *Besiktning *Entreprenadkontroll av ventilationssystem enligt behörighetsnivå N (10 &)

Ventilationssystem enligt Eoch S,

F-ventilation i fler— bostadshus och kon- torsbyggnader samt FT-ventilation i en- och tvåbostadshus

K Alla typer av venti- lationssystem

Arbete under minst fem år inom minst tre av följ ande områden: *Produktionsledning *Projektering *Injustering och flödes- mätning *Besiktning *Entreprenadkontroll av ventilationssystem

Om den som ansöker om behörighet saknar yrkesmässig erfarenhet av injustering och/eller besiktning och kontroll, krävs kompletterande ut- bildning för dessa verksamheter (12 & Boverkets föreskrifter). När så erfordras får sökandens kompetens bestämmas genom särskild kun- skapsprövning. Enligt Boverkets föreskrifter (14 &) ställs också krav på kunskaper om bygglagstiftningen och viss annan angränsande lagstift- ning samt på att sökanden skall vara lämplig för uppgiften, vilket skall styrkas. Riksbehörighet för funktionskontroll får medges för en period av högst fem år. Behörigheten utfärdas av särskilda certifieringsorgan, som är ackrediterade av SWEDAC (se lagen, 1992:1119, om teknisk kontroll). För närvarande finns det tre stycken sådana ackrediterade certifieringsorgan. Antalet ventilationskontrollanter med riksbehörighet uppgår nu till ca 2 300. Kommunerna har enligt gällande bestämmelser möjlighet att besluta att person med kompetens som kommunen be— stämmer får utföra kontroll av ett visst objekt inom kommunen,.vilket benämns lokal behörighet. I många kommuner har beslut fattats om utfärdande av lokal behörighet med innebörd att denna gäller för viss tid och kontrollanten får utföra besiktningar av alla eller vissa ventila- tionssystem inom kommunen. En del kommuner tillämpar Boverkets behörighetsklassning (E, S, N, K) av kontrollantema medan andra har egna klassningssystem. I dagsläget finns ca 1 500 ventilationskontrol- lanter som av kommuner erhållit s.k. lokal behörighet.

5.2. Erfarenheter från den obligatoriska ventilationskontrollen

5.2.1. Redovisning av arbetsläget för ventilationskontrollen

Det har visat sig svårt att få någon samlad och heltäckande bild av hur läget är beträffande arbetet att funktionskontrollera ventilationssyste- men bl. a. beroende på låg svarsfrekvens i de förfrågningar och enkäter som sökt belysa situationen. Vissa delanalyser har dock utförts beträf- fande OVK och kan redovisas här.

1. Våren 1994 skickade Boverket en förfrågan till landets alla kommu- ner för att klarlägga i vilken omfattning ventilationskontroll utförts per den 31 december 1993 i skolor, daghem, sjukhus m.m. (kategori 1 i Boverkets föreskrifter; se avsnitt 5.1.3.1). Ca 90 procent av

kommunerna svarade. Av svaren kan utläsas att i 104 kommuner (40%) hade besiktningar utförts i enlighet med bestämmelserna för ventilationskontrollen. Av de ventilationssystem som kontrollerats var ungefär hälften underkända. I 100 kommuner (ca 40% av de svarande) hade kommunen beslutat medge att kontrollen fick ske vid senare tidpunkt än den föreskrivna. I 38 kommuner angavs att inga besiktningar hade skett och i 104 kommuner hade mindre än hälften av erforderliga besiktningar genomförts. Av undersökningen kan inte utläsas någon skillnad i verksamheten mellan stora och små kommuner eller mellan olika län.

2. Enligt gällande bestämmelser skulle OVK vara genomförd i befint- liga flerbostadshus, kontorsbyggnader m.m. med FT- ventilation (kategori 2) en första gång senast den 31 december 1994. Boverket tillställde våren 1995 samtliga kommuner ett frågeformulär för att klarlägga omfattningen av genomförd OVK. Svar inkom från 237 kommuner, varav 208 kommuners svar var fullständiga och kunde läggas till grund för en analys. Av de erhållna svaren kunde följande utläsas.

. 16 300 flerbostadshus hade kontrollerats och av dessa var 76 pro- cent godkända. . Av" 12 900 kontrollerade kontorsfastigheter har 64 procent godkända ventilationssystem. ' Av övriga kontrollerade byggnader omfattande 14 300 byggnader (t.ex. hotell, samlingslokaler, teatrar, butikslokaler) hade 66 procent godkända ventilationssystem.

Sammantaget anger Boverket att av de kontrollerade ventilationssyste- men hade mer än var fjärde byggnad ett icke godkänt ventilationssys- tem. På fråga om i hur stor grad de kontroller som skulle ha genomförts senast under år 1994 verldigen blivit utförda, varierar svaret från kom- munerna. Boverket bedömer sammantaget att ventilationssystemet i mer än varannan byggnad inte hade kontrollerats.

3. I början av år 1996 skickade Boverket en enkät till samtliga kom- muner för att klarlägga arbetsläget med OVK . Vid denna tidpunkt — den 31 december 1995 - skulle alla ventilationssystem som omfattas av kontrollen vara besiktade en gång och kategori 1 (skolor, dag- hem, vårdlokaler etc) två gånger. Resultatet av en 76 procentig svarsfrekvens ger följande vid handen. Ca 70 kommuner har inte besvarat enkäten. I ca 130 kommuner är genomförandegraden högre än 50 procent. Beträffande flerbostadshus med F- ventilation var

enligt de protokoll som kommit in till BN 68 procent av ventila- tionssystemen godkända. Motsvarande uppgift för S- ventilerade flerbostadshus var 63 procent. Sammanlagt hade protokoll avseende 27 821 flerbostadshus med F- eller S- ventilation redovisats till BN. Boverket redovisar sammantaget följande beträffande flerbostads- hus med F- eller S- ventilation. Totalt finns det ca 117 000 flerbo- stadshus i landet. I de 220 kommuner som besvarat enkäten bedöms det finnas 91 250 flerbostadshus. Till kommunerna hade som &am- gått endast 27 821 protokoll inkommit, vilket motsvarar endast 30 procent av de byggnader som skulle ha besiktats. Boverket drar slut- satsen att ventilationen i mellan 75 000 och 95 000 flerbostadshus inte hade genomförts eller att fel och brister som konstaterats vid kontrollerna inte åtgärdats.

Beträffande skolor och daghem gav enkäten följande upplys- ningar. Antalet byggnader som inte besiktats någon gång anges vara 931 stycken (4%). De som besiktats en gång men inte godkänts och inte åtgärdats uppgick till 5167 byggnader. Daghem och skolor som besiktats före utgången av år 1995 men inte har godkända ventila- tionssystem uppgick till 1278. I sammanhanget bör noteras att det totalt i landet finns ca 21 500 skolor och daghem. Uppgifterna ger vid handen att ca 30 procent av byggnaderna i gruppen skolor och daghem inte har fungerande eller godtagbara ventilationssystem.

4. Boverket genomförde också under januari 1996 en telefonintervju med 282 fastighetsförvaltare med tillsammans 28 264 byggnader (främst flerbostadshus men även kontor och affärsbyggnader), varav knappt hälften försedda med FT - ventilation. Intervjuema gav föl- jande upplysningar. Av byggnader med FT -ventilation som inte godkändes vid kontrollen år 1994 har 63 procent åtgärdats före ut- gången av år 1995 . Inom föreskriven tid, dvs. före utgången av år 1995, uppges 90 procent av byggnaderna med F-och S-ventilation ha kontrollerats. Uppgifterna är något osäkra eftersom vissa ba- suppgifter om antal byggnader med FT-ventilation etc. inte har upp- givits av förvaltarna. Det kan dock noteras att trots att ventilations- systemen i 90 procent av byggnaderna anges vara kontrollerade re- dovisas att en 1/3 av systemen som inte godkändes år 1994 inte heller var åtgärdade vid slutet av år 1995.

5. Vidare har Boverket i samarbete med företaget JBS, För Bättre Miljö AB bearbetat besiktningsprotokoll beträffande 8119 ventila- tionssystem hämtade ur en databas som finns hos företaget. I data- basen ingår protokoll avseende alla typer av byggnader dock ej en- bostadshus. Ventilationsbesiktningama är utförda under åren 1992 -

1995. Bearbetningen av protokollen ger följande vid handen. När- mare 40 procent av ventilationssystemen är godkända (3013 styck- en), varav F- ventilation svarar för den relativt sett största andel godkända systern, följt av FT - ventilation och sämst utfall för S- systemen. Som förklaring till detta kan noteras att S-systemen som regel är äldre system med lång brukstid. Byggnadsägarna är måhän- da inte medvetna om att även S-systemen kräver skötsel. Av materi- alet kan utläsas att 2/3 av Vårdlokalema inte har godtagbar ventila- tion samt att tre av fyra bostadshus harunderkänd ventilation. An- delen godkända skolor vid besiktningen år 1995 jämfört med år 1993 har ökat till 42 procent från 35 procent. Vad gäller felen och bristerna i ventilationssystemen kan utläsas att antalet anmärkningar på systemen ofta är stort. I genomsnitt finns det fyra mindre och två allvarliga fel i de undersökta systemen. De vanligaste felen i venti— lationssystemen enligt materialet är följ ande. * Felaktiga luftflöden i 61 % av ventilationssystemen.

* Avsaknad av driftinstruktioner i 48 % av systemen. * Föroreningari fläktar i 40 % av systemen. * Fel på fläktama i 30% av systemen. * Föroreningar i kanalemai 37 % av systemen.

* Fel på styr- och reglerutrustning i 27 % av systemen. * Smutsiga filter i 25 % av systemen. * Fel på filtren i 20 % av systemen. * Fel på till- och frånluftdon i 23 % av systemen och smuts i demi

39 % av systemen. * Föroreningar i luftintag i 22 % av systemen. F elen och bristerna i ventilationssystemen beror i stor utsträckning på bristande skötsel och underhåll men kan också förklaras av felaktiga konstruktioner samt en samverkan mellan nämnda faktorer.

6. Boverket har i en undersökning vänt sig till 67 kommuner för att klarlägga arbetsläget beträffande ventilationskontrollerna i april 1997. Svar har lämnats av 47 kommuner. I 25 stycken av kommu- nerna, med sammanlagt 13 888 flerbostadshus, saknades per den 1 april 1997 protokoll över genomförd besiktning för 5950 flerbo- stadshus (43 %) hos BN. Boverket gör bedömningen att ca 40 pro- cent av flerbostadshusen i de aktuella kommunerna inte kontrolle- rats och/eller att anmärkningar inte åtgärdats per den 1 april 1997. Boverket noterar vidare att påfallande många kommuner förefaller sakna uppgifter om i första hand beståndet flerbostadshus (18 kom- muner av 47 kunde inte ange hur många flerbostadshus som finns inom kommunen). I några fall uppger kommunerna uppgifter om antalet skolor och daghem som avviker från de uppgifter som finns

tillgängliga hos Skolverket respektive Socialstyrelsen. Beträffande skolor och daghem var per den 1 januari 1995 enligt undersökning- en 20 procent ej besiktade och/eller ej åtgärdade. Per den 1 april 1997 har till BN redovisats godkända protokoll för knappt 70 pro- cent av de aktuella byggnaderna.

7. Kommunförbundet har försökt inhämta uppgifter angående skolor och daghem från ett statistiskt säkerställt urval av kommuner, näm- ligen 70 stycken. Svar har inkommit nån 28 kommuner som ger följande bild.

1997 beräknas ej godkända/ej

1503 202 (13%) -

Av kommunförbundets kommentar till redovisningen kan utläsas att det förväntade resultatet av en kontroll som skall vara utförd per den 31 december 1997 är att merparten av skolorna skall befinnas ha godkända ventilationssystem då. Detta ger uttryck för att kommu- nerna förväntas ha åtgärdat en stor del av de brister som fanns år 1995. De fem procent av byggnaderna som inte förväntas bli besik- tade eller godkända vid utgången av år 1997 avses i samtliga fall bli föremål för ombyggnad eller andra förändringar så att det inte är meningsfullt att åtgärda ventilationssystemen. Beträffande dag- hemmen anges att under år 1997 skall hos de kommuner som svarat 1297 daghem besiktas samt att 226 daghem (17 %) inte kommer att klara kraven eller inte besiktas. Förklaringen till detta är huvudsak- ligen att man i flera av kommunerna med de icke godkända dag- hemmen har besiktat dessa under år 1996, varför en ny besiktning under år 1997 anges vara meningslös. Vissa kommuner har hos BN begärt senareläggning av kontrollen p.g.a. att daghemmen står torn- ma, skall byggas om, rivas eller säljas. Kommuner 28 stycken

17 % (en del

8. Arbetarskyddsstyrelsen har i en rapport, Skolans arbetsmiljö, jämfö- relsestudier 1992-1997, redovisat resultatet av ett antal enkäter till

bl.a. rektorema i landets skolor om arbetet med arbetsmiljöfrågor. Av rapporten framgår att följande fysiska arbetsmiljöproblem har angivits vid skyddsronder i landets skolor åren 1991, 1992 och 1996 (här återges endast de fem områden som oftast anges förorsaka ar- betsmiljöproblem. Totalt redovisas 14 olika problemområden): (1)ventilation, värme/kyla anges oftast förorsaka arbetsmil- jöproblem, därefter följer (2) akustik och buller, (3) belysning och ljus, (4) olika fysiska förhållanden (t.ex. trasiga tak, golv, väggar etc.), (5) mögel, fukt, vattenskada, damm etc. Det bör noteras att sett över hela landet har en förbättring skett inom de fem nämnda områ- dena i så måtto att frekvensen vid skyddsrondema påtalade problem och brister sjunker. Rektorerna har ombetts göra bedömningar av vilka fysiska arbetsmiljöfrågor som är mest angelägna. Högst på listan kommer ventilation, värme/kyla, som dock minskat successivt i angelägenhetsgrad. I sammanhanget kan noteras att frågor om brist på eller felaktigt utformade lokaler enligt rektorerna har ökat kraftigt som ett fysiskt arbetsmiljöproblem. Av rapporten kan också utläsas att 94 procent av rektorerna anger att den obligatoriska funktions- kontrollen av ventilationssystem har genomförts under åren 1993 - 96. Av rektorerna uppger 28 procent att kontrollen inte medfört någ- ra anmärkningar.

Av materialet i rapporten kan inte utläsas hur många gånger ven- tilationskontroll skett och heller inte i vilken omfattning som fel och brister i ventilationssystemen åtgärdats. Det bör noteras att redovis- ningen i rapporten torde avse situationen vid årsskiftet 1996/97 och en tredje ventilationskontroll skall ha skett i skolor senast vid ut- gången av år 1997.

9. Åtta stora fastighetsförvaltare, främst lokalförvaltare, har redovisat arbetsläget våren 1997 beträffande OVK till byggkvalitetsutred- ningen. Av materialet kan följande utläsas.

Främst Förvaltad Typ av ve ntilations system Besiktat Åtgärder lokaler yta

F Statens 1200 25 % 15% 60% klart klart fastighets verk nan

..,m 97% kl.. ...... ti_heter

Skanska - 94-98% 93-97 inkl. JM _odkänt

Redovisningen omfattar ca 19,5 miljoner m2 lokalyta främst avse- ende kontorsändamål, vilket utgör ca 90 procent av den totala kon- torsytan i landet. Uppgifterna tyder på att besiktning av ventilations- systemen utförts i varje fall en gång och att fel och brister i stor ut- sträckning redan åtgärdats eller att arbetet pågår med detta. Mer- parten av byggnaderna är försedda med FT- ventilation och ventila- tionssystemen skall därför enligt gällande tidplan ha funktionskon- trollerats en andra gång före utgången av år 1997.

10.Vissa uppgifter beträffande funktionskontroll av ventilationssystem har erhållits från en av företaget JBS upprättad databas. I databasen ingår protokoll från OVK av ca 4500 byggnader, exklusive en- och tvåbostadshus, över hela landet. Viss överrepresentation föreligger från storstäderna. Totalt omfattar protokollen ca 11 000 ventilations- system. Ventilationssystem som var besiktade per den 31 december 1995 finns med till ca 70 procent vid förnyad besiktning per den 31 december 1996. Som jämförelse kan i sammanhanget nämnas att det

totalt i landet finns ca 200 000 lokalbyggnader och till detta skall läggas ca 130 000 bostadshus med tre eller fler lägenheter.

Samrnanställningen i det följande är baserad på uppgifter hämtade ur JBS:s databas.

Kategori byggnader, Procent ventilationssystem godkända (gk) antal ventilations resp. underkända (uk)

system 31 dec. 1995 31 dec. 1996

_k uk _k

uk

Samtliga i registret 1995: 8089 37 63 44 56 1997: 10289 Kategori 1 totalt 1995: 3107 1997: 3953 varav *Sjukhus,vårdlokaler 31 1995: 480 1997: 864 *Dag- 0. fritidshem 48 1995: 332 1997: 645 *Skolor 1995: 2299 1997: 2444 Kategori 2 totalt 1995: 2121 1997: 2719

varav flerbostadshus 25 Kategori 3 totalt 1995: 1228 1997: 1960 varav flerbostadshus 26 Kategori 4 totalt 1995: 325 1997: 633 varav flerbostadshus 21

Av sammanställningen framgår att av totalt ca 8 000 besiktade ven- tilationssystem per den 31 december 1995 var ca 40 procent god- kända och 60 procent underkända. Motsvarande uppgift den 31 de-

cember 1996, baserat på ca 10 300 protokoll, är 45 procent av sys- temen godkända och 55 procent underkända. Därvid bör noteras att vid sistnämnda tidpunkt skall enligt gällande bestämmelser ventila- tionssystemen i kategori 1 ha besiktats två gånger. Beträffande ven- tilationssystemen i kategori 1, utifrån de protokoll som ingår i data- basen, kan noteras att andelen godkända system har ökat totalt för gruppen. Denna förbättring gäller också var och en av de i gruppen ingående byggnaderna, nämligen skolor, daghem, sjukhus och andra vårdbyggnader. Flest andel godkända ventilationssystem finns i daghem och fritidshem följt av skolor och sämst är enligt förevaran- de material situationen i sjukhus och andra vårdlokaler. Flerbo- stadshusen återfinns i kategorierna 2, 3 och 4 och ventilationsproto- kollen från dem omfattar totalt 22 450 lägenheter år 1995 och 34 500 lägenheter är 1996. Andelen godkända system i flerbostadshu- sen har ökat successivt men oavsett ventilationstyp är nivån ej god- kända system hög (70-80%). Högst andel godkända system - ca 35 procent - återfinns i system med FT och FTX-ventilation.

11.SABO har genom en enkät till sina medlemsföretag efterhört hur många bostadslägenheter som har godkända ventilationssystem. Uppgifterna torde avse situationen sommaren 1997. Arbetsläget av- seende 70 procent av lägenhetsbeståndet i SABO:s medlemsföretag kan sammanfattas enligt följande.

Kommunstorlek Andel godkända lägenheter De tre storstäderna 61 % av 170 000 Storstadsförorter 78 % av 104 000 Städer med fler än 90 000 inv. 85 % av 116 000 Orter med 27 000-90 000 inv. 83 % av 125 000 Orter med mindre än 27 000 inv. 74 % av 109 000 Alla 75 % av 624 000

Sammantaget ger redovisningen vid handen att sommaren 1997 tor- de i varje fall någonstans mellan 50 och 75 procent av bostadslä- genhetema hos SABO:s medlemsföretag ha godkända ventilations- system. Även HSB och Riksbyggen har genom enkäter till sina medlemsfö- reningar begärt redovisning av läget beträffande ventilationskon- trollen vid årsskiftet 1996/97. Den översiktliga slutsats som kan dras av svarsmaterialet är att besiktning har skett av ca 90 procent av bo- stadsrättslägenhetema och att uppskattningsvis två tredjedelar har godkända ventilationssystem

5.2.2. Till utredningen inkomna synpunkter på ventilationskontrollen

Utredningen har berett aktörer som berörs av de frågor som ingår i di— rektiven möjlighet att inkomma med synpunkter. Synpunkter på verk- samheten med den obligatoriska funktionskontrollen av ventilations- system har kommit från bl.a. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och intresseorganisationen för funktionskontrollantema, FUNKIS. Synpunkter har också lämnats vid informella möten med företrädare för ägare och förvaltare av bostäder och lokaler m.fl. Företrädare för före- tag och organisationer som berörs av ventilationskontrollen har inbju- dits till referensgruppsmöte med utredningen. I det följande redovisas de synpunkter som länmats utredningen beträffande OVK.

5 .2.2.1 Vilka byggnader och ventilationssystem skall omfattas av ventilationskontrollen ?

Som framgått av redovisningen i det föregående omfattas i princip alla typer av byggnader med undantag för industribyggnader, en- och två- bostadshus med S-ventilation eller F- ventilation, ekonomibyggnader för jord- och skogsbruk o.dyl. samt byggnader av hemlig natur avsedda för totalförsvaret. Från kommunhåll och från småhusägarhåll har ifrå- gasatts förhållandet att FT- ventilerade en- och tvåbostadshus omfattas av ventilationskontrollen. Kommuner menar att det är svårt att försvara att småhusen ingår i obligatoriet med hänsyn till att det bör ligga i byggnadsägarens ansvar och omedelbara intresse att underhålla sitt småhus så att inte familjens hälsa eller husets värde äventyras. Liknan- de synpunkter har framförts från småhusägare. Kommuner har vidare anfört att i en situation med begränsade ekonomiska tillgångar kan man inte från kommunhåll motivera att resurser läggs ner på att bevaka att FT-småhusen ventilationskontrolleras.

5.2.2.2 Hur ofta skall byggnaderna besiktas?

Föreskrifter om besiktningsintervall har redovisats i avsnitt 5.1.3. Från kommunhåll har ifrågasatts rimligheten i att skolor och daghem skall besiktas med två-årsintervall. Man ifrågasätter inte behovet av en kon- troll med godkänt resultat, men menar att om en sådan utförts borde besiktningar därefter kunna utföras med längre intervall t.ex. vart tredje år.

52.23 Kommunala tillsynsfrågor m.m.

Allmänt

Kommunerna har flera roller i verksamheten med den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem. De är dels fastighetsäga- re/fastighetsförvaltare av bl. a. skolor och daghem och dels skall de enligt 8 & förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem övervaka att ägare till byggnader i kommunen fullgör sina skyldigheter enligt de bestämmelser som utfärdats om ftmktionskontrollen. Över- vakningen ankommer normalt på byggnadsnämndema

Från kommunhåll diskuteras byggnadsnämndens roll och ifrågasätts om resurser finns hos kommunerna att bedriva uppsökande verksamhet. Någon ifrågasätter om uppsökande verksamhet ingår i tillsynen. Syn- punkter framförs också om att kommunerna måste få avgöra hur tillsy- nen skall utövas. Från ägare till andra byggnader än kommunägda ifrå- gasätts lämpligheten i att kommunerna skall ha tillsyn över de egna byggnaderna. Dessutom framförs att kommunerna ofta är dåliga före- dömen genom att inte hålla tidplanen för ventilationskontrollen i de egna byggnaderna. Kommunerna, oftast genom byggnadsnämndema, pekar på grundläggande svårigheter med tillsynsverksamheten. Kom- munerna har, sägs det, som regel inte kännedom om vilka byggnader som firms i kommunen och vilka installationer de är försedda med. Ar- bete pågår därför på många håll med att upprätta byggnadsregister i kommunerna. Det pekas också på vissa svårigheter att definiera vad en byggnad är och att klarlägga omfattning av ventilationssystem och ag- gregat. Vidare har framförts att det borde finnas en koppling mellan ett negativt resultatet enligt protokollet och vitesföreläggande enligt 10 kap. PBL.

Frågor angående hantering i kommunerna av protokoll från ventilationskontrollen.

Vid varje besiktning skall enligt gällande bestämmelser protokoll föras. I protokollet skall antecknas resultatet av kontrollen. Ett exemplar av protokollet skall lämnas till byggnadens ägare och ett exemplar sändas till vederbörande nämnd hos kommunen, oftast BN. Från kommunhåll framförs ofta följande. Protokollen har inte samma utseende och det är svårt att tolka dem och sluta sig till om ventilationssystemet är godkänt eller underkänt. Kommunerna har också svårigheter att identifiera byggnaderna. Hanteringen av protokollen i kommunerna varierar. Vis- sa kommuner anser att det är kommunen som bör utfärda det intyg som skall utfärdas enligt ventilationsförordningen om genomförd besiktning

med angivande av datum för besiktningen. Kommuner som utfärdar intyg har framfört att det av intyget bör framgå om ventilationssystemet är godkänt eller underkänt.

Kommunernas avgifter för ventilationskontrollen.

Inte sällan klagar byggnadsägama över att kommunens avgift för verk- samheten är alldeles för hög. Det finns exempel på avgifter från kom- munerna som överstiger kostnaden för själva ventilationskontrollen. Vissa kommuner har motiverat sina initialt relativt höga avgifter med att kostnaderna för att upprätta byggnadsregister måste täckas och har aviserat att avgifterna kommer att sänkas. På några håll har initiativ tagits till att på olika sätt rationalisera hanteringen av protokoll mellan byggnadsägare och kommuner. Tanken är att vissa stora fastighetsägare som kan kontinuerligt visa att ventilationssystemen fungerar som avsett med hjälp av datatekniken samt dokumenterade kvalitetssäkringssys- tem inte skulle behöva skicka in protokoll till kommunen. När det gäl- ler stora fastighetsägare som har sin verksamhet spridd över stora delar av landet är tanken att endast ett samlingsprotokoll avseende hela lan- det skulle skickas in till den kommun där centralbevakningen av syste- men är belägen. Andra förslag som framförts i rationaliseringssyfte är att besiktningsintervallen borde kunna ändras efter att det för byggna- den upprättats ett eller två på varandra följ ande godkända protokoll.

5224 Tolkning av bestämmelser om OVK

Fråga har uppkommit om vem som skall fullgöra uppgiften att skicka protokollet över utförd besiktning till kommunen. 1 förordningen anges att ett exemplar av protokollet skall lämnas till byggnadens ägare och ett exemplar sändas till den kommunala nämnd som handhar tillsynen. I förordningen anges vidare att intyg skall utfärdas om genomförd be- siktning med angivande av datum för besiktningen. Vidare anges att byggnadens ägare skall anslå intyget på väl synlig plats i byggnaden. Synpunkter har &amkommit med innebörd att det bör skrivas in i för- ordningen vem som skall utfärda intyget och att det av intyget bör framgå om ventilationssystemet är godkänt eller underkänt. För närva- rande varierar hanteringen av nämnda frågor. Från hyresgästhåll har framförts att man inte är betjänt av att endast veta att en kontroll har utförts utan i ännu högre grad också utfallet av den.

5.2.2.5 Samordning av OVK med annan ventilationskontroll.

Byggnaders ventilationssystem kan också bli föremål för besiktningar enligt arbetsmiljö- och hälsoskyddslagstiftningen. I vissa fall har det framställts att situationer uppkommit där bestämmelserna enligt de skilda lagstiftningarna inte varit förenliga, eller att system som god- känts enligt en lagstiftning kort därefter underkänts enligt en annan. Det har också framställts som besvärande att arbetsmiljölagen och hälso- skyddslagen ger stöd för helt nya krav på ventilationen medan den ob- ligatoriska ventilationskontrollen enligt PBL och BVL endast avser kontroll av fimktionen hos det en gång godkända systemet.

Tidigare har skolor nämnts som berörda av skilda bestämmelser. Sko- lorna omfattas av såväl OVK som arbetsmiljöbestämmelsema. Ett van- ligt problem är att skolsalar har för låg ventilation i förhållande till ASS bestämmelser, men att ventilationen ändå uppfyller byggreglema, eftersom luftflödeskraven tidigare var lägre. Vid OVK kan då en sådan skollokal bli godkänd samtidigt som ASS kan kräva ändrad ventilation. Det kan noteras i sammanhanget att den angivna gränsen på 1000 ppm koldioxidhalt som indikator på luftkvalitet inte sällan felaktigt leder till att i t.ex. självdragsventilerade skolor installeras mekanisk ventilation, trots att en mer frekvent fönstervädring kunde räcka.

5.2.2.6 Besiktrringsmännens kompetens

Frågor omkring detta har också varit föremål för många diskussioner. Från olika håll efterlyses bättre utbildning av funktionskontrollantema. Frågor som diskuteras i detta sammanhang är lämpligheten i att funk- tionskontrollera ett system som man själv har projekterat eller att fort- löpande kontrollera samma ventilationssystem. Vissa fastighetsägare har låtit kontrollera kontrollanten med inte alltför gott resultat, t.o.m. så att system som blivit godkända blev klart underkända vid överkontrol- len. En annan här aktuell fråga är hur disciplinåtgärder skall hanteras. Vissa stora fastighetsägare har framhållit att enklare åtgärder borde kunna besiktas av egen personal. Frågor har också uppkommit öm for- merna för förnyelse av behörigheten/certifikatet.

5.2.2.7 Informationsbehov.

Från en del håll har uttalats att ett av skälen till att tidplanen beträffande funktionskontrollen av ventilationssystemen inte hållits beror på att byggnadsägama inte känt till att en sådan skulle utföras.

5.3. Överväganden och förslag

5.3.1. Allmän utgångspunkt - behov av ventilationskontrollen

Utredningen föreslår att den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem bibehålls.

Vikten av en god inomhusluft och betydelsen av en fungerande venti- lation för att fortlöpande innehålla godtagbara värden på olika förore- ningar och fukt i inomhusluften har betonats i det föregående. Ökade allergier och annan överkänslighet speciellt hos barn var ett tungt vä- gande skäl till riksdagens beslut om att år 1992 införa en obligatorisk kontroll av fimktionen hos praktiskt taget alla ventilationssystem. Byggkvalitetsutredningen skall enligt sina direktiv i samråd med Boverket redovisa hittillsvarande erfarenheter av ventilationskontrollen och på grundval härav föreslå de förändringar i verksamheten som be- finns nödvändiga. Av den tidigare redovisningen framgår att det är svårt att fortlöpande få fullständiga underlag för att följa den obligato- riska ventilationskontrollen. Det viktiga för dem som vistas i byggna- derna är att ventilationssystemen fortlöpande fungerar på avsett sätt. Insikten om betydelsen av att ha en fungerande ventilation i sin bostad, på sin arbetsplats eller i andra byggnader där man uppehåller sig ofta och under lång tid måste finnas hos dem som närmast berörs och där- med också har intresse av att bevaka att ventilationen fungerar. I annat fall riskerar den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssys- tem att uppfattas som ett mer eller mindre klåfingrigt påfund från myn- dighetshåll.

Betydelsen av en god inomhusluft torde det numera inte råda några delade meningar om. Det som diskuteras är effekter av olika faktorer och vilka dessa faktorer är. Utredningen har i det föregående i avsnitt 5.1.1 belyst dessa frågor.

Ventilationskontrollen har nu pågått i ca fem år. Enligt gällande tid- plan för besiktningsverksamheten skulle funktionskontroller ha utförts enligt följande.

I byggnadskategori I (daghem, skolor, vårdlokaler och liknande) skall ventilationssystemen kontrolleras med två-årsintervall och skall därmed per den 31 december 1997 ha flmktionskontrollerats tre gånger. Av redovisningen av arbetsläget i det föregående kan utläsas bl.a. att per den 31 december 1993, då ventilationssystemen skulle ha kontrolle-

rats en första gång, hade så skett i 40 procent av kommunerna (104 kommuner) och hälften av ventilationssystemen var underkända. Kommunerna hade i stor omfattning beslutat att medge en senarelägg- ning av besiktningstidpunkter. Enligt vad som redovisats tidigare be- döms både skolor och daghem ha besiktats i varje fall en gång vid ut— gången av år 1997. Det bedöms också att en betydligt högre andel ven- tilationssystem då skall vara godkända. Fortfarande kommer emellertid att i stor omfattning frnnas kvarstående behov av åtgärder. Vad gäller Vårdlokalema föreligger ingen aktuell heltäckande redovisning av ar- betssituationen. Enligt redovisningen i det föregående förefaller det som om en hög andel ventilationssystem i sjukhus och vårdlokaler inte var godkända per den 31 december 1996, dvs. ett år innan systemen i dessa byggnader skall ha kontrollerats ytterligare en gång.

Byggnadskategori 2 ( flerbostadshus, kontorsbyggnader och lik- nande med FT-ventilation) skall kontrolleras med tre-årsintervall och skall därmed per den 31 december 1997 ha funktionskontrollerats två gånger. Den tidigare redovisningen ger vid handen att det är förhållan- devis många ventilationssystem i flerbostadshus som ännu inte kon- trollerats och/eller är godkända. Flerbostadshus med FT- system före- faller i relativt stor omfattning vara godkända (omkring 40 procent). Merparten av kontorsbyggnadema bedöms av fastighetsägarna vara funktionskontrollerade i varje fall en gång per den 31 december 1997 och då i hög grad med godkänt resultat; den sistnämnda slutsatsen mot- sägs i viss mån av andra undersökningar.

Byggnadskategori 3 ( flerbostadshus, kontorsbyggnader och liknan- de med F—ventilation) skall enligt gällande bestämmelser funktions- kontrolleras med sex-årsintervall och skall ha kontrollerats en gång per den 31 december 1995. Av totalt ca 117 000 flerbostadshus kan bedö- mas att sammantaget per 31 december 1995 mellan 75 000 och 95 000 byggnader inte funktionskontrollerats eller att fel och brister inte rättats till.

Byggnadskategori 4 (flerbostadshus, kontorsbyggnader och liknan- de med S-ventilation) skall funktionskontrolleras med nio-årsintervall. Första besiktningen i befintliga byggnader skulle ha genomförts före utgången av år 1995. Självdragsventilerade hus har, som framgått av redovisningen tidigare, den lägsta graden godkända ventilationssystem, vilket kan förklaras med att många byggnadsägare förefaller inte vara medvetna om att även sådana system behöver underhåll och skötsel. Det är främst de äldre byggnaderna som är försedda med S-ventilation.

Byggnadskategori 5 ( en- och tvåbostadshus med FT-ventilation) skall enligt bestämmelserna funktionskontrolleras med nio-årsintervall och system i befintliga byggnader skulle ha kontrollerats en första gång

före utgången av år 1995; det saknas närmare uppgifter om genomfö- randefrekvens av ventilationskontroll i denna byggnadskategori.

Som framgått finns inte underlag för att dra mera firllständiga slut- satser om i vilken omfattning ventilationssystemen i de skilda bygg- nadskategorier som omfattas av bestämmelserna kontrollerats eller om utfallet av kontrollen. De slutsatser som med säkerhet kan dras är att den av Boverket föreskrivna tidplanen för kontrollen har inte infriats. I bästa fall har ventilationssystemen i flertalet byggnader funktionskon- trollerats pli gång vid utgången av år 1997.

Det redovisade resultatet av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem i byggnadsbeståndet visar, förutom att bestäm- melserna om kontroll efterlevs dåligt, att en mycket stor andel av de kontrollerade systemen har påtagliga brister. Behov av obligatorisk funktionskontroll finns uppenbarligen alltjämt.

Ägare till byggnader har enligt BVL ett ansvar för att bl.a. vidmakt- hålla ventilationssystemets funktion under byggnadens användningstid. Systemen skall bibehålla de egenskaper som föreskrevs när de togs i drift.

Kvalitetsarbetet på ventilationsområdet såväl hos förvaltama av byggnaderna som hos ventilationsbranschen måste sägas vara i ett första uppbyggnadsskede. Den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem bör bestå. De frågor som finns anledning att närma- re diskutera gäller omfattningen och genomförandefrågor.

5.3.2. Skäl för obligatorisk kontroll i skilda byggnadskategorier

5.3.2.l Allmänt om kontroll

Det finns anledning att något beröra varför samhället skall kontrollera att byggnadsägare underhåller ventilationssystemen i sina byggnader. Bakgrunden var som har beskrivits de ökade allergierna och annan överkänslighet samt starka misstankar om att ventilationssystemen inte underhölls i tillräcklig omfattning. Som nyss nämnts skall enligt BVL byggnadsverk underhållas så att de väsentliga egenskapskraven i hu- vudsak bevaras. Detta gäller bl. a. med avseende på hygien, hälsa och miljö. Dessa lagregler utgör grunden för utfärdade bestämmelser om den obligatoriska fimktionskontrollen av ventilationssystem.

Vad gäller ventilationskontrollen visar den tidigare redovisningen att obligatoriet behövs. Det går uppenbarligen inte att förlita sig på att

byggnadsägama lever upp till det angivna generella havet på under- håll och vidmakthållande av de väsentliga egenskaperna hos ventila- tionssystemen. Det kan emellertid finnas anledning att undersöka om det kan finnas skillnader i behovet av och formerna för övervakningen. Förhållandena mellan berörda parter i de olika byggnadstypema är av vitt skilda slag och också möjligheterna att påverka att ventilationssys- temen underhålls. Byggnadsägare har intresse av att byggnaden bibe- håller sitt värde genom underhållsåtgärder för att få avkastning på insatt kapital genom t.ex. hyresintäkter. Som hyresgäst torde man ha intresse av att bostaden eller byggnaden verkligen har de funktioner man för- väntar sig och är villig att betala för, såsom fungerande hiss, varmt- och kallt vatten, värme, en fungerande ventilation etc.

Det kan av redovisningen som lämnats om genomförandet av den obligatoriska ventilationskontrollen dras slutsatsen att det största pro- blemet ligger i att få genomslagskraft i kontrollsystemet. Uppläggning- en i nuvarande kontrollsystem är att genomförandet skall bevakas av byggnadsnämndema i kommunerna. Från kommunhåll har emellertid framhållits att det inte finns förutsättningar eller resurser att närmare övervaka att fastighetsägare följer de krav som finns uppställda om kontroll av ventilationssystemen. Från många håll har framförts kritik mot kommunernas sätt att debitera avgifter och åtskilliga kommuner försvarar avgifterna med nödvändigheten att bygga upp register om byggnader som omfattas av ventilationskontrollen och om byggnader- nas ventilationssystem för att kunna svara för tillsynen. Det har också framförts att brister på hörsamhet mot kraven på kontroll har sin grund i okunskap om reglerna. Det finns mot den bakgrunden anledning att närmare studera hur genomslagskraften av ventilationskotrollen skall uppnås. I det följande görs en genomgång av förutsättningama i de skilda byggnadskategoriema i Boverkets ventilationsbestämmelser.

5.3.2.2 Flerbostadshus, kontorsbyggnader m.m. (byggnadskategoriema 2, 3 och 4)

I byggnadskategoriema 2, 3 och 4 ingår flerbostadshus, kontorsbygg- nader, samlingslokaler, butikslokaler, teatrar, biografer, idrottshallar, terminaler, museer, utställningslokaler, hotell, restauranger, garage, högskolor och universitet. Flertalet byggnader i kategorierna upplåts med ett hyresavtal antingen direkt mellan byggnadsägare och bostads- hyresgäst eller ägaren och lokalhyresgäst som driver en verksamhet i byggnaden. I åtskilliga lokaler vistas såväl anställda som tillfälliga be- sökare. Vid en genomgång av förutsättningama för genomslagskraft av kontrollen finns anledning att närmare studera om bevakningen av den-

na kan förekomma på annat sätt än genom de kommunala myndighe- terna. Här spelar naturligtvis de ekonomiska incitamenten för att vid- makthålla en bra inomhusmiljö samt hyresgästemas intresse och möj- ligheter att tillse att hyresvärden uppfyller gällande föreskrifter om in- omhusmiljö en stor roll.

Flerbostadshus

Bostadslägenheter upplåts vanligtvis med hyresrätt; byggnadsäga- ren/förvaltaren och hyresgästen tecknar hyresavtal. Ventilationssyste- men i bostadslägenheter upplåtna med hyresrätt skall enligt gällande regler ha funktionskontrollerats en gång per den 31 december 1995. Att så inte blivit fallet och att åtskilliga flerbostadshus som besiktats har haft påtagliga brister i ventilationssystemen har redovisats i det tidigare. Som framgått saknas resurser i kommunerna för att ha en täckande övervakning av efterlevnaden av ventilationskontrollen. I åtskilliga kommuner saknas kunskap om husbeståndet och i den mån protokoll från besiktning inte sänds in finns i dag inte underlag för att förelägga byggnadsägare att vidta åtgärder.

Det har framkommit att åtskilliga byggnadsägare söker undvika att protokoll som visar brister i ventilationssystemet sänds in till kommu- nen. Många anser också att kommunerna tar ut för stora avgifter för att enbart registrera insända protokoll.

När det gäller hyresrätter kan konstateras att hyresgäster ofta har svårt att skaffa annan bostad eftersom de är på olika sätt bundna till det område de bor i. Därmed är de också i viss utsträckning beroende av att hyresvärden verkligen uppfyller de krav på bostäder som ställs upp i lagstiftningen. I den mån det finns brister i lägenheten bör detta åter- speglas i hyran och en hyresgäst som är missnöjd med hyressättningen får vid den tidpunkt då han enligt bestämmelserna i 12 kap. jordabalken eller enligt avtal kan bringa hyresförhållandet att upphöra i stället, med— iakttagande av den uppsägningstid som gäller, uppsäga hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Kommer parterna inte överens om ny hyra kan hyresgästen begära prövning av hyran hos hyresnämnden. För det fall hyresvärden och hyresgästen tvistar om hyrans storlek, skall hyran enligt 12 kap. 55 & jordabalken fastställas till skäligt belopp. I paragra- fen anges närmare vilka prövningsgrunder som skall gälla vid hyres- sättningen. Det anges bl.a. att hyran inte är att anse som skälig om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Som anförts i det tidigare har betydelsen av ett bra inomhusklimat uppmärksammats i allt högre utsträckning under senare tid. Detta inne-

bär självfallet att inomhusklimatet kommer att spela en stor roll vid be- dömningen av bostadslägenheters bruksvärde, ett dåligt inomhusklimat torde komma att påverka hyressättningen i avsevärd grad. Det ligger härmed i byggnadsägamas intresse att se till att ventilationssystemen fungerar på tillhedsställande sätt. Ett problem för att få genomslags- kraft åt de ekonomiska incitamenten för byggnadsägare att kontrollera och åtgärda ventilationssystemen är att det för hyresgästerna finns svå- righeter att vid hyresförhandlingar visa att ventilationen är bristfällig i förhållande till den ventilation som finns i jämförbara hus. En hyresgäst som bott länge i ett hus kanske inte heller lägger märke till den succes- siva försämring av ventilationen som inträder om ventilationssystemet inte ses över och underhålls.

Ett sätt att få försumliga byggnadsägare att rätta sig efter de regler om ventilationskontroll som gäller är att se till att underlåtenhet att kontrollera ventilationssystem och att rätta till brister får omedelbar betydelse för hyressättningen i byggnaden. Detta kan åstadkommas genom att vid hyresförhandlingar lägga på hyresvärden att visa att byggnadens ventilationssystem är kontrollerat och överensstämmer med gällande föreskrifter, att systemet inte innehåller föroreningar som kan spridas i byggnaden och att systemet i övrigt fungerar på det sätt som är avsett, dvs att de sakomständigheter som enligt 5 & förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem skall kontrolleras också innehålls.

Lagtekniskt kan en sådan ordning åstadkommas genom ett tillägg till 12 kap. 55 & jordabalken. Vid bestämmande av en bostadsstandard är bl.a. av stor betydelse att huset inte har sådana brister i fråga om bl.a. sanitära förhållanden som inte skäligen kan godtas; enligt 12 kap. 18 aå jordabalken kan upprustningsföreläggande komma ifråga när sådana brister finns. Som nämnts skall vid bestämmde av den skäliga hyran en jämförelse göras med hyror för andra lägenheter med likvär- digt bruksvärde. I 55 5 första stycket kan göras ett tillägg som medför att den aktuella lägenhetens bruksvärde vid jämförelseprövningen skall bedömas utifrån förutsättningen att lägenheten saknar godtagbar venti- lation, om besiktning enligt förordningen om funktionskontroll av ven- tilationssystem inte har utförts eller har föranlett anmärkningar av bety- delse för ventilationssystemets funktion och hyresvärden inte visar att bristerna har avhjälpts.

Det kan naturligtvis synas drastiskt att på formella grunder vid hy- ressättningen bestämma en lägre hyra än vad som vore motiverat vid en noggrann undersökning av den faktiska ventilationen i bostadslägen- heten i fråga. Å andra sidan är det mycket lätt för byggnadsägama att undvika att så sker eftersom de endast behöver följa gällande före- skrifter. Om förslaget genomförs kommer övervakningen av att venti-

lationskontrollen genomförs att i allt väsentligt skötas av hyresgästerna och deras organisationer.

Utredningen förordar att det här redovisade förslaget genomförs. På hyreshussidan torde det finnas ett mycket stort antal byggnader vars ventilationssystem inte är kontrollerade eller åtgärdade efter kontroll. Även om samtliga hyresfastigheter redan år 1995 skulle ha besiktats och åtgärdats kan finnas skäl att ge byggnadsägama viss tid att inrätta sig efter den här föreslagna ordningen. Enligt utredningens uppfattning bör därför den föreslagna lagändringen träda i kraft först något år efter beslut om lagändring.

Förslaget innebär att byggnadsnämndemas kontroll kan rationalise- ras betydligt som kommer att redovisas i det följande.

När det gäller flerbostadshus där bostadslägenheterna är upplåtna med bostadsrätt kan konstateras att de boende inte på samma sätt som i fråga om hyresrätt är utan direkt inflytande på förvaltningen av huset. Bostadsrättshavaren kan påverka skötseln av huset vid föreningsstäm- ma och kan också ta upp skötselfrågor med den valda styrelsen. Om misskötsel förekommer och om föreningens styrelse inte följer gällande regler kan bostadsrättshavaren - vilket för övrigt gäller även för hyres- gäster - vända sig till kommunen och påtala saken. Bostadsrättshavama har också ett omedelbart ekonomiskt intresse av att huset underhålls. Några närmare uppgifter om hur efterlevnaden av den obligatoriska kontrollen är hos bostadsrättsföreningar utanför de stora bostadsrättsor- ganisationema finns inte. Enligt utredningens mening kan man emel- lertid utgå från att ägarförhållandena och bostadsrättshavamas egna intressen medför att kontroll och underhåll sköts på tillfredsställande sätt. Några särskilda åtgärder torde enligt utredningens uppfattning inte behöva vidtas för att förbättra efterlevnaden av reglerna om ventila- tionskontroll. Kommunernas övervakning torde kunna begränsas till den allmänna uppsikten av att byggbestämmelser uppfylls.

Kontorsbyggnader m.fl.

När det gäller övriga byggnader som ingår i kategori 2, 3 och 4 är det naturligtvis betydelsefullt att ventilationskontrollen utförs men också att ventilationssystem fungerar tillfredsställande utifrån den verksamhet som bedrivs i lokalerna. Här kan ofta utöver de ventilationskrav som följer av byggnadslagstiftningen även andra kravregler göra sig gällan- de. Frågor om samordning av kontroll tas upp senare. När det gäller lokalhyresförhållanden är partsförhållandena oftast mera jämspelta än i fråga om bostadslägenheter. Det är rimligt att utgå från att lokalhyres- gäster i sina förhandlingar med byggnadsägaren ställer krav på att gäl-

lande föreskrifter om ventilation följs. Utbudet av lokaler för kontor och andra företagsverksamheter är förhållandevis stort och hyresgäs- terna är mera lättrörliga än vad som gäller för bostadshyreslägenheter. Detta torde innebära att ägarna till fastigheter med kontor och liknande är angelägna att kunna visa att lokalen uppfyller minst gällande krav. Härtill kommer att arbetsplatser omfattas av arbetsmiljölagstiftningen och att arbetstagare och deras organisationer har ett intresse av att be- vaka att gällande kontrollföreskrifter följs. De undersökningar som ti- digare redovisats ger också vid handen att den obligatoriska ventila- tionskontrollen efterlevs i allt väsentligt beträffande byggnader som innehåller kommersiella lokaler av skilda slag. Utredningen anser att särskilda åtgärder inte behövs för att ventilationskontrollen skall ge- nomföras enligt föreskrifterna. Även här torde den kommunala kon- trollen kunna begränsas.

53.23 En- och tvåbostadshus (byggnadskategori 5)

Utredningen föreslår att mekaniskt från- och tilluftventilerade en- och tvåbostadshus undantas från den återkommande funktionskon- trollen av ventilationssystem.

Med en- och tvåbostadshus avses bostadshus som innehåller en- eller två bostadslägenheter och som är friliggande eller sammanbyggda till rad- eller kedjehus på samma eller skilda fastigheter. Vid införandet av den obligatoriska ventilationskontrollen diskuterades frågan om småhu- sen skulle omfattas av obligatoriet. Några remissinstanser, bl.a. villa- ägamas egna intresseorganisationer, ansåg det tillräckligt om småhu- sens ventilationssystem kontrollerades vid nyinstallation. Regeringen sade sig ha förståelse för denna ståndpunkt, bl. a. med hänsyn till de kostnader som kan vara förenade med ventilationskontrollen. Rege- ringen pekade också på arbetsbelastningen för byggnadsnämndema. Regeringen fann dock att det var av vikt att småhusen fanns med i sys- temet. Det påpekades att intervallen mellan kontrollerna kunde göras längre än för andra byggnader. Vidare angavs att fritidshusen kunde undantas från kontrollen. Boverket fick bemyndigande att utfärda före— skrifter om bl.a. vilka byggnader som kan undantas från den obligato- riska kontrollen och har, som tidigare redovisats, utfärdat föreskrifter som beträffande småhusen innebär att nu endast en- och tvåbostadshus med mekanisk &ån- och tilluftsventilation omfattas och att kontrollen skall ske vart nionde år.

Det bedömdes uppenbarligen som orealistiskt att låta alla en— och tvåbostadshus, dvs. ca 1,8 - 2 miljoner byggnader, omfattas av funk- tionskontrollen. Det bör emellertid noteras att i den redovisning av byggnaders skick som lämnats i avsnitt 5.1.2 bedöms fyra av fem små- hus inte uppfylla gällande ventilationskrav enligt mätningar i början av 1990-talet.

I frågan om småhusen skall omfattas av obligatoriet bör enligt ut- redningens mening beaktas att det är ägaren och dennes familj som på- verkas av ett bristande underhåll av huset. Ägaren har ett eget intresse av att tillse att ventilationen fungerar så att en tillfredsställande inom- husmiljö råder för familjen. Ägaren har också ett intresse av att under- hålla byggnaden så att värdet bibehålls.

Det finns för närvarande ca 230 000 småhus med mekanisk från- och tilluftsventilation. Hur stor del av dessa byggnader som före ut- gången av år 1995 lät funktionskontrollera ventilationssystemen och med vilket resultat finns inga uppgifter om. Från såväl småhusägarhåll som från kommuner har framhållits att såväl ansvaret för som intresset av att ha ett fungerande ventilationssystem i ett småhus ligger hos äga- ren. De här nämnda synpunkterna om ansvar och intresse hos småhus- ägare att sköta den egna bostaden anser utredningen bör väga tungt vid bedömningen av om småhusen skall omfattas av kontrollobligatoriet. Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att tro att småhus- ägare i allmänhet är måna om att deras egen bostad skall fungera och det är närmast information om behovet av översyn av ventilationen som behövs. Sådan information lämnas också direkt till småhusägama från deras organisationer och även från företag i ventilationsbranschen. Det finns dock enligt utredningens mening anledning att behålla kravet på första besiktning innan ett nytt ventilationssystem tas i bruk; en sådan kontroll kan samordnas med entreprenadbesiktning. Om förslaget god- tas ankommer det på Boverket att med stöd av sina bemyndiganden på området utfärda föreskrifter om att samtliga en- och tvåbostadshus un- dantas från den obligatoriska kontrollen.

5.3.2.4 Daghem, skolor och vårdlokaler m.fl.(byggnadskategori 1)

Till byggnadskategori 1 hör daghem, skolor, vårdlokaler, förskolor, gymnasier, fritidshem och servicehus för äldre. I den här typen av byggnader finns inga hyresavtal mellan dem som vistas i byggnaderna och byggnadens ägare. Barn, ungdomar, sjuka och gamla personer har begränsade möjligheter att själva ställa krav på inomhusklimatet. Dålig inomhusluft där barn och ungdom vistas får konsekvenser även på sikt.

De som vistas i vårdlokaler måste kunna förlita sig på att inomhusluften är tillfredsställande. I de typer av byggnader det här är fråga om är det särskilt angeläget att samhället tillvaratar nyttjamas intressen och kon- trollerar att ventilationen och inomhusmiljön fortlöpande är avpassad till den verksamhet som bedrivs.

Regering och riksdagen har också vid olika tillfällen markerat det angelägna i att inomhusmiljön är god i lokaler där barn och ungdom vistas. Som exempel på detta kan nänmas att omfattande medel inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under 1990-talet ställts till förfogande för bidrag för kostnader avseende ventilationsåtgärder. I sammanhanget har också uttalats vikten av att barn och ungdomar, som ännu inte utvecklat ett färdigt immunsystem, vistas i en inomhusmiljö som inte påverkar dem negativt. Det finns vetenskapliga undersökning- ar som utvisar att inomhusluften och temperaturen i rummet har stor betydelse för inlärningen i skolan. Det är inte någon tillfällighet att 10- kaler av det nu aktuella slaget har prioriterats när det gäller ventila- tionsåtgärder.

Av redovisningen från hittillsvarande kontrollverksamhet framgår att situationen vad gäller ventilationskontrollen av skolor inte kan anses tillfredsställande. Vid utgången av år 1997 skall skolor ha funktions- kontrollerats en tredje gång enligt gällande regler. Situationen är sådan att det inte är säkert att alla sådana lokaler genomgått ens den första kontrollen. Det bör dock noteras att utfallet skiljer sig betydligt mellan olika kommuner.

Beträffande den kategori byggnader vi här talar om finns inte några partsförhållanden som kan antas leda till förbättring av kontroll och underhåll av ventilationssystemen. Visserligen torde i åtskilliga fall arbetsmiljölagstiftningen aktualiseras men i de här fallen finns anled- ning för samhället att särskilt sörja för en god inomhusmiljö. Enligt utredningens mening bör de övervakningsresurser som finns hos kom- munernas byggnadsnämnder i första hand användas för att följa ut- vecklingen inom den byggnadskategori det här är fråga om.

5.3.3. Utformningen av ventilationskontrollen

5.3.3 .1 Besiktningsintervall

Någon djupare kritik av de intervall som nu gäller har inte framförts. Skolor, daghem, vårdlokaler etc. skall enligt Boverkets föresla'ifter besiktas vart armat år. Från kommunalt håll har ifrågasatts rimligheten i

att dessa byggnader skall besiktas så ofta. Det anförs att i de fall en be- siktning utförts med godkänt resultat bör besiktningar därefter kunna utföras med längre intervall. Frågan om besiktningsintervall hänger samman med hur hårt belastade ventilationssystemen är i skilda bygg- nader med anledning av de verksamheter som bedrivs. I sammanhanget kan noteras att i t.ex. skollokaler är omsättningen av personer som vis- tas där ganska hög och kraven på lokalerna ändras från år till år. Ven- tilationen skall vara avpassad till den personbelastning och verksamhet som bedrivs i lokalerna. Amnärkningsvärt är att ventilationskontrol- lanterna inte sällan finner fler elever i klassrummen än vad ventila- tionssystemet har kapacitet för, vilket måste inverka menligt på inlär- ningsförmågan och på välbefinnandet hos elever och lärare. Utredning- en anser att det inte för närvarande finns anledning att vidta några änd- ringar i besiktningsintervallen för daghem, skolor, vårdlokaler och 10- kaler för äldreomsorg.

Inte heller i övrigt finns underlag för att föreslå ändringar i besikt- ningsintervallen för övriga byggnader som omfattas av den obligatoris- ka ventilationskontrollen. Det vore önskvärt att den obligatoriska kon— trollen leder till att fastighetsägare i ökad utsträckning underhåller byggnaders ventilationssystem mellan kontrollerna. En sådan utveck- ling bör kunna leda till att längre intervall kan accepteras för de fastig- hetsägare som visar att ventilationssystemet ses över kontinuerligt. Det ankommer på Boverket att följa utvecklingen och se över reglerna om besiktningsintervall.

Boverket har bemyndigande att besluta om besiktningsintervall för skilda byggnadskategorier och har att utifrån sin uppföljning av kon- trollverksamheten ge föreskrifter om förändringar som är lämpliga.

5 .3 .3 .2 Kommunala tillsynsfrågor

Enligt (8 &) förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem skall den kommunala nämnd som handhar kontrollen i enlighet med vad som föreskrivs i PBL övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter enligt förordningen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Den kontrollfunktion som lagts på kommunerna är således densam- ma som även i övrigt gäller i någor om övervalming av att byggnads- lagstiftningen efterlevs. Vid sin tillsyn skall den kommunala nämnden som handhar frågorna tillämpa 10 kap. PBL. Enligt 10 kap. 1 & skall nämnden ta upp frågan om påföljd eller ingripande enligt kapitlet så snart det finns anledning att anta att en överträdelse har skett av be-

stämmelserna om byggande i PBL eller av någon föreskrift eller något beslut som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Kommunens roll enligt bestämmelserna om obligatorisk ventila- tionskontroll är av renodlad tillsynskaraktär. Bestämmelserna i förord- ningen om att ett exemplar av besiktningsprotokollet skall tillställas den kommunala nämnd som handhar frågor inom plan- och byggnadsvä- sendet torde endast ha tillkommit för att underlätta kommunens till- synsverksamhet.

Som anförts tidigare tyder föreliggande undersökningar på att ven- tilationskontrollen när det gäller kommersiella lokaler har börjat funge- ra på godtagbart sätt. Det finns också enligt utredningens mening fog för att anta att partsställningen m.fl. faktorer leder till att föreskriftema om ventilationskontroll kommer att efterlevas allt bättre när det gäller sådana lokaler. Genomförs utredningens förslag om ändring i jordabal- ken torde efterlevnaden förbättras avsevärt även när det gäller hyres- fastigheter. Kommunens tillsynsverksamhet kan därmed, som tidigare föreslagits, inriktas på byggnadskategori 1, dvs. daghem, skolor, vård- lokaler och liknande.

Kommunernas roll är som nämnts av ren övervakningskaraktär och skyldigheten att ingripa inträder när det finns anledning att anta att överträdelse skett. Mot bakgrund av att fastighetsägare i allmänhet tor- de komma att efterleva kontrollbestämmelsema bör enligt utredningens mening bestärmnelsen om att samtliga besiktningsprotokoll skall sän- das till kommunen ändras. Endast protokoll från besiktning som föran- lett anmärkningar som innebär att kraven enligt 5 & förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem inte är uppfyllda bör fortsätt- ningsvis tillställas kommunen för kännedom. Bestämmelsen i 6 5 andra stycket förordningen bör ändras i enlighet härmed. Skäl finns inte att införa regler som ger kommunen rätt att avgiftsbelägga insändande av sådana protokoll.

5.333 Frågor om fimktionskontrollanter och om hanteringen av protokoll och intyg vid besiktningar

Till sådan funktionskontrollant som avses i 16 & BVL och som medför riksbehörighet får enligt 3 5 förordningen om funktionskontroll av ven- tilationssystem endast den godkännas som har den utbildning och erfa- renhet som behövs och som är lämplig för uppgiften. Enligt 16 & BVL kan till fimktionskontrollant för viss kontroll också av fastighetens äga- re utses den som fått godkännande för kontrollen i Håga av den kom- munala nämnd som fullgör kommunens uppgift inom plan- och bygg- nadsväsendet.

Ett beslut om riksbehörighet skall vara tidsbegränsat och får begrän- sas till visst slag av ventilationssystem. Boverket har fått bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om frmktionskontrollanter med riks- behörighet.

Som redovisats tidigare har klagomål framförts beträffande kompe- tens hos vissa frmktionskontrollanter. De föreskrifter som gäller för kontrollanter med riksbehörighet är sådana att de bör leda till god kom- petens hos kontrollantema. Att vissa brister kan föreligga i ett upp- byggnadsskede är ofrånkomligt. Det ankommer på Boverket att följa utvecklingen och verket har också bemyndigande att meddela komp- letterande föreskrifter om så skulle erfordras. Det bör här anmärkas att det förfaringssätt med utfärdande av generell kommunal behörighet som förekommer i vissa kommuner knappast kan anses stå i överens- stämmelse med regelsystemet. På sikt torde behovet minska av att god- känna besiktningsmän för viss kontroll i en kommun. Även om man kan förvänta sig att tillgången på ventilationskontrollanter med riksbe- hörighet kommer att växa finns emellertid inte för närvarande anled- ning att ta bort möjligheten för kommunerna att godkänna kontrollant för viss kontroll. Några ändringar av reglerna i nu berört avseende be- hövs inte enligt utredningens mening.

Vid besiktningar skall enligt 6 5 första stycket förordningen föras protokoll vari resultatet av kontrollen enligt 5 & förordningen skall an- tecknas. Av detta följer att funktionskontrollanten beträffande helt nya system skall anteckna om funktionen och egenskaperna hos ventila- tionssystemet överensstämmer med gällande föreskrifter och i fråga om äldre system att funktionen och egenskaperna hos systemet i huvudsak överensstämmer med de föreskrifter som gällde när systemet togs i bruk. För såväl nya som äldre systern skall även redovisas om systemet innehåller föroreningar som kan spridas i byggnaden, om instruktioner och skötselanvisningar finns tillgängliga för dem som skall sköta sys- temet och om systemet i övrigt fungerar på det sätt som är avsett. När en besiktning genomförts skall enligt paragrafen intyg utfärdas om ge- nomförd besiktning med angivande av datum för besiktningen. Bygg— nadens ägare åläggs att anslå intyget på väl synlig plats i byggnaden.

Enligt 7 5 förordningen skall ägaren till en byggnad snarast möjligt avhjälpa påtalade brister om besiktningen föranleder anmärkningar i något av de avseenden som avses i 5 5 förordningen.

Som framgått av det tidigare förekommer protokoll med varierande utformning och det har framhållits att det ofta av protokollen inte går att utläsa om det system som besiktats har godkänts eller inte. Det har även framförts kritik mot att det inte av det intyg som skall utfärdas framgår om systemet godkänts eller inte. Det har också uttalats tvek-

samheter i frågorna om vem som skall sända in protokollet till kommu- nen och vem som skall utfärda intyg om kontroll.

Vad först gäller frågan om vem som skall sköta protokollhantering— en är det naturligtvis så att det är funktionskontrollanten som har att föra protokoll över sin förrättning. Av 6 5 följer också att han skall lämna ett exemplar av protokollet till byggnadens ägare och det torde, även om det inte uttrycks direkt, av förordningstexten följa att det är funktionskontrollanten som har att tillställa kommunen protokoll. Med hänsyn till den tveksamhet som uppkommit i frågan bör förordningen ändras så att det klart sägs ut att protokollshanteringen sköts av kon- trollanten. Detsamma bör gälla beträffande intyg om genomförd besikt- ning.

Som nämnts förekommer ett antal varianter av protokoll. En vanligt förekommande ordning är att protokollen tar upp de skilda anordning- arna som kontrolleras i ett ventilationssystem och att funktioner och egenskaper hos anordningarna betygsätts enligt en tregradig skala - utan anmärkning, en etta (1) för anmärkningar som bör åtgärdas och en tvåa (2) för anmärkningar som skall åtgärdas. ,

Förordningen om funktionskontrollen är som framgått inte upplagd med ett system för godkännande eller underkännande av ett ventila- tionssystem. I stället förutsätts enligt förordningen att de anmärkningar som kontrollen föranleder snarast skall avhjälpas. Enligt utredningens uppfattning finns inte anledning att ändra detta.

Det är naturligtvis av betydelse att de som vistas i en byggnad själva kan kontrollera att byggnadens ägare sköter vad som åligger honom i fråga om underhåll och kontroll av ventilationssystemet. Utredningen anser att det föreskrivna intyget om utförd besiktning bör ges en ny roll. Lämpligen bör intyg om kontroll inte utfärdas och sättas upp i byggnader förrän sådana brister som uppdagats vid kontrollen och som inte är av endast bagatellartad karaktär har åtgärdats av byggnadens ägare. Förordningen bör ändras i enlighet härmed. En lämplig ordning för detta kan vara att en funktionskontrollant som haft anmärkningar av sådan karaktär att de enligt de vanligt förekommande protokollsut- formningama renderat en tvåa i protokollet inte utfärdar intyg förrän byggnadens ägare visar att de anmärkta bristerna har åtgärdats. I enkla- re fall bör detta kunna ske genom reparationsintyg eller liknande. Vid mera omfattande och allvarliga anmärkningar bör det ankomma på kontrollanten att själv förvissa sig om att bristerna undanröjts innan intyg utfärdas.

5334 Frågor om samordning av kontroll enligt skilda lagar

Som angetts tidigare har från skilda håll påpekats att ventilationssystem kan komma att kontrolleras enligt skilda regelsystem. Det har påpekats att ett ventilationssystem som godkänts enligt förordningen om kontroll av ventilationssystem strax därpå kan komma att underkännas enligt de regler som gällt enligt arbetsmiljölagstiftningen. Enligt utredningens uppfattning krävs inga ändringar i de gällande regelsystemen med an- ledning av de påtalade samordningså'ågoma. Det bör också noteras att de besök i byggnader som sker av yrkesinspektörer och miljö- och häl- soskyddsinspektörer ofta är föranledda av att bl.a. anställda anmält be- svär som anses vara att hänföra till inomhusmiljön. De inspektioner som vidtas därvid omfattar en rad förhållanden om arbetsmiljön samt kontroll av eventuell förekomst av fukt- och mögelskador, städkvalitet m.m. Det vore rimligt och rationellt att den som utför sådana inspektio- ner som görs med stöd av arbetsmiljö— och hälsoskyddslagstiftningarna som en första fas i arbetet klarlägger om ventilationssystemet funk- tionskontrollerats enligt bestämmelserna om den obligatoriska funk- tionskontrollen av ventilationssystem samt om brister som föranlett anmärkningar av betydelse för systemets fimktion rättats till. Eftersom inomhusmiljöns medverkan till sjukdomstillstånd sannolikt alltid är fråga om multifaktoriella processer torde det vara nödvändigt att t.ex. i situationer med godkänt ventilationssystem undersöka andra förhållan- den som påverkar inomhus- och arbetsmiljön. Det förekommer redan att en sådan ordning tillämpas vid arbetsmiljö och hälsoskyddsinspek- tionema. Utredningen har anledning att förlita sig på att ansvariga myndigheter inom arbetsmiljö- och hälsoskyddsområdet på olika sätt informerar inspektörema om lämpligheten i en sådan arbetsgång.

En annan samordningsfråga har koppling till sotningsväsendet. Till utredningen har inkommit uppgifter om att det förekommer fall där de s.k. imkanalema funktionskontrollerats och rengjorts som del av venti- lationssystemet inom ramen för den obligatoriska ventilationskontrol- len. Därefter har även skorstensfejare inspekterat imkanalema som en del av den kommunala räddningstjänsten - brandskyddet. Det har påpe- kats att utöver dubbelarbetet har förfarandet lett till störningar i ventila- tionssystems funktion. Regeringen tillkallade i december 1996 en sär— skild utredare (Dir. 1996:115) med uppgift att föreslå förändringar som utan att negativt påverka brandskyddet, befrämjar en ökad konkurrens och utvecklar fastighetsägarens inflytande över sotningen av den egna fastigheten. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 janu- ari 1998. Enligt direktivet har utredaren bl.a. att redovisa vilka åtgärder som lqävs för att kravet på bibehållen brandskyddsnivå skall upprätt- hållas. Vidare har utredaren att klarlägga vilka arbetsmoment som ingår

i brandskyddet. Vad gäller brandskyddets omfattning samt auktorisa- tionsförfaranden för entreprenörerna bör enligt direktivet samråd ske med utredaren som har till uppgift att följa upp den obligatoriska ven- tilationskontrollen. Enligt vad Byggkvalitetsutredningen erfarit vid samråd med utredningen om utveckling av sotningsväsendet är utredar- na ense om att imkanalema i normalfallet är att hänföra till ventila- tionssystemet och därmed skall underhållas som en del av detta.

5.3.3.5 Informationsbehov

Ett av skälen till att den av Boverket föreskrivna tidplanen för kontroll inte har följts har från olika håll angetts vara bristande kunskap hos byggnadsägama om vad som gäller. Härtill bör sägas att skilda intres- seorganisationer för fastighetsägare - såsom Fastighetsägareförbundet, HSB, Riksbyggen, SABO, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Villaägamas Riksförbund - hittills har informerat sina medlemmar om ventilationskontrollen på lovvärt sätt. Det finns all anledning att förmoda att organisationerna skall fortsätta med sådan information till medlemmarna om deras skyldigheter och om vikten av att ventilations- systemen i byggnaderna underhålls kontinuerligt. Den information som ventilationsbranschen länmar till fastighetsägarna bidrar också kraftigt till att medvetandegöra fastighetsägarna om kontrollregler och behovet av kontroll. I den mån utredningens förslag att helt undanta småhusen från den obligatoriska kontrollen godtas, kan man räkna med att Villa- ägamas riksförbund och andra sammanslutningar för småhusägare kommer att uppmärksamma småhusägama på behovet av att se över funktionen hos husens ventilationssystem. Några särskilda insatser utanför de nu angivna informationskanalerna torde inte erfordras.

6. Småhusgaranti

6.1. Bakgrund

Efter en överenskommelse mellan Sveriges Villaägareförbund (numera Villaägamas Riksförbund) och Svenska Byggentreprenörföreningen (numera Byggentreprenörema) tillkom år 1976 ett paket med konsument- skydd för småhusköpare kallat Småhus 76. Paketet bestod av ett nytt konsurnentanpassat entreprenadkontrakt, utökad byggkontroll med skärpta besiktningsregler samt ett 10-årigt garantiåtagande, s.k. småhusgaranti.

Efter förhandlingar mellan bostadsstyrelsen, konsumentverket, Svenska kommunförbundet och parterna på småhusmarknaden tillkom "Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsu- ment är köpare", ABS 80, med tillhörande kontraktsformulär. Konsu- mentskyddspaketet anpassades härefter och fick beteckningen Småhus 80.

Idag har ABS 80 ersatts av ABS 95. En beskrivning av ansvarsbe- stämmelserna i detta standardavtal följer i avsnittet 75.33.

6.2. Småhusgarantins utveckling, kopplingen till statliga bostadsbyggnadssubventioner

Garantiförbindelsen, den s.k. småhusgarantin, i Småhus 80 bestod av dels en produktionsgaranti och dels en ansvarsutfästelse. Produktions- garantin och ansvarsförbindelsen lärrmades av Aktiebolaget Bostadsga- ranti som då ägdes av Svenska Byggentreprenörföreningen och ett antal byggföretag. Bara delägare kunde använda sig av AB Bostadsgarantis produktionsgarantier och ansvarsåtaganden. Produktionsgarantin inne- bar att AB Bostadsgaranti garanterade att byggföretagets åtagande mot beställaren enligt entreprenadkontraktet fullgjordes under byggtiden och den avtalade garantitiden även om entreprenören på grund av obe- stånd eller annan anledning inte kunde fullfölja sitt åtagande. An-

svarsutfästelsen innebar ett åtagande från AB Bostadsgaranti att av- hjälpa väsentliga fel som inträffade &ån och med garantitidens utgång till och med tio år från slutbesiktningen. År 1983 begränsades kost- nadsansvaret till produktionskostnaden för det försäkrade huset och självrisken bestämdes till 35 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försälqing. Ansvarsutfästelsen försäkrades hos Konsortiet för försäk- ring av småhusgaranti, en sammanslutning av försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Skandia. Konsortiet hade hand om skaderegleringen enligt Småhus 80.

Inom den bostadskooporativa sektorn fanns en produktionsgaranti och försäkring förbehållna HSB, Riksbyggen och BPA som gav samma skydd som småhusgarantin i Småhus 80. Ansvarsutfästelsen var försäk- rad hos Folksam som även handhade skadereglering för byggprojekt inom den kooperativa sektorn.

Från och med år 1979 fick under vissa förutsättningar kostnaden för det tioåriga konsumentskyddet beaktas i låneunderlaget för statliga bo- stadslån avseende småhus. I december 1983 beslutade riksdagen att ett konsumentskydd utformat i allt väsentligt på samma sätt som produk- tionsgarantin och ansvarsutfästelsen i Småhus 80 skulle gälla som vill- kor för statliga bostadslån för säljarbyggda egnahem eller småhus som uppläts med bostadsrätt (se prop. 1983/84:41, bet. 1983/84zB0U8, rskr. 1983/84:64). Eftersom praktiskt taget alla enskilda större och ekono- miskt stabila byggföretag var delägare i AB Bostadsgaranti, bedömdes någon framtida konkurrens av betydelse med detta företag vara osan- nolik. För att säkerställa att småhusgarantin skulle finnas att tillgå och för att få inflytande i verksamheten gick staten in som hälftenägare i bolaget.

Efter hand utökades villkoret för statlig belåning till att gälla även låntagarbyggda småhus uppförda på total- eller generalentreprenad samt därefter, från och med år 1989, även låntagarbyggda egnahem byggda av flera entreprenörer (se 19 & nybyggnadslåneförordningen (1986:692) för bostäder). För låntagarbyggda egnahem uppförda i an- nan ordning än på total- eller generalentreprenad begränsades kravet på garanti och åtagande att avhjälpa fel till sådana grundläggningsarbeten, byggnadsdelar och installationer som utförs enligt avtal med husleve- rantör eller entreprenör.

Förutom kraven på produktionsgaranti och ansvarsutfästelse före- skrevs i nybyggnadslåneförordningen när det gällde bostadslån för säl- jarbyggda egnahem, att köparen skulle vara tillförsäkrad ett skydd i avtalsförhållandet med säljaren som var tillfredsställande med hänsyn till allmänna konsumentförhållanden. Härvid avsågs ABS 80. Nybygg- nadslåneförordningen upphävdes den 1 januari 1992.

Sedan möjligheten till statliga bostadslån togs bort gäller motsva- rande krav på småhusgaranti och konsumentskydd i avtalsförhållandet vid nybyggnad av egnahem och bostadsrättssmåhus som villkor för beviljande av statligt räntebidrag vid nybyggnad. Under huvudsakligen är 1992 prövades frågan om räntebidrag enligt förordningen (1991 : 1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnader av bostä- der, men från och med år 1993 beviljas räntebidrag enligt förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Möjligheten för kreditinstitut att få statlig kreditgaranti är avhängig av att huset har be- viljats bidrag enligt förordningen om statlig bostadssubvention (se 4 & förordning 1991 : 1924 om statlig kreditgaranti för bostäder).

Räntebidragen till nyproducerade egnahem kommer enligt gällande system att upphöra helt år 2000 (se 13 ä 2 st. förordningen om statlig bostadsbyggnads-subvention). För bostadsrättshus kommer enligt detta system bidragsandelen fortfarande att uppgå till 30 % av ett beräknat räntebelopp efter år 2000. Enligt det system som tillämpades under år 1992 upphör räntebidragen när den garanterade räntan överskrider den fastställda subventionsräntan. Detta inträffar för bostadsrättshus, bero- ende på räntenivån, 15-20 år efter det att byggandet av bostadsfastig— heten påbörjats. För egnahem upphör räntebidragen enligt detta system inom 10-15 år, d.v.s. före år 2000 (se Bostadspolitiska kommitténs be- skrivning i SOU 1996:156 Bostadspolitik 2000 - från produktion till boendepolitik, s. 315).

Enligt förslag från Bostadspolitiska kommittén som för närvarande behandlas i regeringskansliet föreslås & det gällande räntebidragssys- temet bibehålls för egnahem, ät fastigheter som ägs av bostadsrättsför- eningar som får värdeåret 2000 och senare inte skall få räntebidrag & att avtrappningen av samtliga räntebidrag till bostadsrättshus skall följa de regler som gäller för egnahem.

Med gällande regler för statliga bostadssubventioner kommer ränte- bidrag således inte att beviljas från och med år 2000 såvitt avser egna- hem. Enligt liggande förslag skall så bli fallet även för småhus som upplåts med bostadsrätt.

Sedan juni 1996 är förekomsten av en produktionsgaranti inte längre ett absolut villkor för beviljande av statligt räntebidrag. Bidrag får, om det fmns särskilda skäl, lämnas när uppförandet och färdigställandet av huset är tryggat på annat sätt. En förutsättning härför är att ansvarsut- fästelsen avser även fel och brister som upptäcks under vad som vid tiden för ansökan återstår av den i köpe- eller entreprenadavtalet angiv- na garantitiden. I motiven uttalades att det bör ankomma på bi- dragsmyndigheten att i varje särskilt fall bedöma om ett konsument- skydd som ges i annan form än den dåvarande småhusgarantin kan an- ses tillfredsställa konsumentskyddskraven som gäller för beviljande av

statlig bostadsbyggnadssubvention. Ändringen motiverades av att det sedan en tid hade varit möjligt att ansöka om statligt räntebidrag även efter det att bostadshuset påbörjats eller färdigställts. Kraven på ett till- fredsställande konsumentskydd som villkor för bidrag gäller för tiden efter det att beslut om räntestöd har fattats. En konsument skall alltså inte mista rätten till statligt stöd under driftsskedet på grund av brister i det konsumentskydd som avsåg att säkra färdigställandet av arbeten som vid beslutstidpunkten redan är utförda. Så länge ansvarsutfästelsen har utvidgats till att omfatta även återstående garantitid är det således möjligt att erhålla statlig bostadssubvention även när avtal om annat färdigställandeskydd än den traditionella produktionsgarantin föreligger eller, för det fall huset redan är färdigställt, utan att någon färdigstäl- landegaranti finns över huvud taget. Det är upp till länsstyrelserna att i varje enskilt fall pröva huruvida ett tillräckligt konsumentskydd före- ligger i enlighet med kraven i förordningen om statlig bostadsbygg- nadssubvention.

6.3. Gällande ordning beträffande småhusgarantin

6.3.1. Föreskrifter för småhusgarantin

6.3.1 .1 Vad är småhusgaranti?

Småhusgarantin är ett frivilligt konsumentskydd för husägare vid ny- byggnad av egnahem, dvs. en- eller tvåbostadshus som ägs av en eller flera fysiska personer, och vid nybyggnad av en- och tvåbostadshus som upplåts med bostadsrätt.

För att statliga räntebidrag skall beviljas för nybyggnation av egna- hem eller småhus som skall upplåtas med bostadsrätt krävs att småhus- garanti finns (se 8 5 förordningen (1992:986) om statlig bostadsbygg- nadssubvention). För egnahem som uppförs i annan ordning än på to- tal- eller generalentreprenad får småhusgaranti begränsas till sådana grundläggningsarbeten, byggnadsdelar och installationer som utförs enligt avtal med husleverantör eller entreprenör. Skyddet behöver såle- des inte omfatta arbeten som husägaren utför själv eller som han inte visar avtal på.

För egnahem räcker det inte med att småhusgaranti föreligger för att räntebidrag skall beviljas. Det krävs också att husägaren tillförsäkras ett skydd i avtalsförhållandet med säljaren eller entreprenören som är till- fredsställande med hänsyn till allmänna konsumentintressen. ABS 95 och AA 94 uppfyller dessa krav. I de fall som småhusgaranti och angi- vet avtalsskydd finns vid entreprenadavtal eller köpeavtal mellan nä- ringsidkare och konsument, är avtalsvillkorsbestämmelserna i konsu- menttjänstlagen och konsumentköplagen inte, som annars, tvingande till konsumentens fördel. AA 94 tillämpas dock i praktiken parallellt med konsumentköplagen.

Boverket har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om statlig bo- stadsbyggnadssubvention. Av dessa framgår att till ansökan om bo- stadsbyggnadssubvention skall fogas handling som visar att kraven i 8 & SBS är uppfyllda samt kopior av skriftliga avtal som reglerar uppfö- randet av huset. Till ansökan som avser nybyggnad av egnahem som uppförs för försäljning till fysisk person skall dessutom fogas avtals- formulär som kommer att användas vid försäljningen.

Prövningen av ansökningar om bidrag, innefattande kontroll av att villkoren beträffande av konsumentskydd är uppfyllda, görs av länssty- relsen i det län där byggprojektet är beläget.

Följande beskrivningen av hur småhusgarantin skall vara utformad hänför sig till de krav som ställs för beviljande av statlig bostadsbygg- nadssubvention.

Småhusgarantin består av dels en produktionsgaranti och dels en an- svarsutfästelse.

6.3 . 1 .2 Produktionsgaranti

Produktionsgarantin skall vara en betryggande garanti för att huset upp- förs och färdigställs i enlighet med vad den som skall uppföra huset har åtagit sig i avtal. Den som utfärdar garantin får enligt Boverkets före- skrifter och allmänna råd om statlig bostadsbyggnadssubvention inte själv vara säljare, husleverantör eller entreprenör. Syftet med produk- tionsgarantin är att skydda den enskilde småhusägaren eller bostads- rättsföreningen för det fall en entreprenör på grund av obestånd el. dyl. inte kan fullfölja sina åtaganden att bygga huset eller att svara för fel och brister som kan framträda under garantitiden. Enligt Boverkets fö- reskrifter och allmänna råd skall produktionsgarantin täcka de merkost- nader som normalt kan antas uppstå till följd av att kontrakterade arbe- ten avbryts därför att leverantören/ entreprenören går i konkurs eller kommer på obestånd. Kostnader till följd av att färdigställandet blir försenat behöver inte omfattas av garantin.

Statlig bostadssubvention kan ntunera sökas efter det att en byggnad har påbörjats eller färdigställts och statens åtagande börjar tidigast från det att byggnaden är färdigställd. Det krav som gäller som villkor för beslut om statligt räntestöd för egnahem och bostadsrättssmåhus är att det finns ett tillfredsställande konsumentskydd för tiden efter det att beslut om räntestöd har meddelats. Är uppförandet och färdigställandet av huset tryggat på annat sätt än genom en produktionsgaranti får bi- drag lämnas om det finns särskilda skäl. Även alternativa färdigställan- deskydd kan således bli godkända, t.ex. att entreprenören har lämnat säkerhet för viss procent av produktionskostnaden. Är byggnaden redan färdigställd vid tiden för ansökan om statlig bostadsbyggnadssubven- tion kan denna godtas även om något färdigställandeskydd inte förelig- ger. Bidragsmyndigheten, länsstyrelsen i det län där det byggprojekt som ansökan avser är belägen, får i varje särskilt fall bedöma om ett konsumentskydd som saknar en produktionsgaranti ryms inom villko- ren för statlig subventionering av nybyggnader. En förutsättning är att de åtaganden som återstår inom ramen för pågående och planerade ent- reprenadarbeten är säkrade på ett tillfredsställande sätt. Projektet måste alltså ha genomförts på ett sådant sätt att en garantigivare är beredd att erbjuda det avsedda skyddet för den tid som återstår av entreprenörens eller leverantörens åtaganden. Ansvarsutfästelsen måste även avse fel eller brister som upptäcks och anmäls under vad som vid tiden för an- sökan återstår av den i köpe- eller entreprenadavtalet angivna garantiti- den.

6.3 . 1 .3 Ansvarsutfästelse

Ansvarsutfästelsen skall innehålla ett betryggande åtagande att avhjälpa skador på huset som består i eller som är en följd av fel eller brister i konstruktion, utförande eller material och som upptäcks eller anmäls under tiden från utgången av den garantitid som anges i köpe- eller ent- reprenadavtalet till dess tio år har gått, räknat från dagen för slutbesikt- ningen. Eftersom garantitiden vid småhusentreprenader där enskild konsument är beställare oftast är två år skall en ansvarsutfästelse nor- malt täcka skador, fel och brister som framkommer inom åtta år efter garantitidens utgång. Om produktionsgaranti saknas måste ansvarsut- fästelsen även omfatta den tid som vid ansökan återstår av den i köpe- eller entreprenadavtalet angivna garantitiden. Ansvarsåtagandet eller motsvarande får enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd förenas med en självrisk om högst ett halvt basbelopp per småhus. Har självrisk erlagts för viss skada och uppstår härefter ytterligare skador som tek- niskt sammanhänger med samma fel och brist får ny självrisk inte tas

ut. Ansvarsåtagandet skall vidare vara försälcrat i skälig omfattning och husägaren skall vara tillförsäkrad en rätt att få sina anspråk prövade av en särskild skadenämnd eller motsvarande, där det ingår företrädare för konsumentintressena.

6.4. Beskrivning av de bolag som meddelar småhusgarantier och av deras produkter samt av möjligheterna till insyn och kontroll av verksamheterna

6.4.1. Aktiebolaget Bostadsgaranti

6.4. 1 . 1 Bolagsbeskrivning

Verksamheten i Aktiebolaget Bostadsgaranti (Bostadsgaranti) började år 1962. Bolaget ägdes då av byggföretagens branschorganisation Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, numera Byggentreprenörer- na. Verksamheten bestod i att utfärda garantier för åtaganden av med- lemsföretag, innefattande dels säkerhet för färdigställande av bygg- nadsprojekt i form av bostadsrätter i flerfamiljshus ägda av byggmäs- tarbildade bostadsrättsföreningar och dels säkerhet för inbetalade för- skottsavgifter till sådana föreningar.

Bakgrunden till företagsstarten var följande. Bostadsstyrelsen hade lagt fram ett förslag som innebar att bostadsrättsföreningar, bildade av byggmästare eller andra företag med vinstintresse, skulle medges avse- värt lägre statslån än kooperativt organiserade företag utan enskilt vinstsyfte, såsom HSB Riksförbund och Svenska Riksbyggen. Vidare föreslog Bostadsstyrelsen att kommunal insyn och anslutning till ett centralt tillsynsorgan borde utgöra förutsättning för lån för bostadsrätts- företag med vinstintresse. Anledningen till förslaget var ett påtalat missbruk av närrmda företagsform. Svenska Byggnadsentreprenörföre- ningen tog initiativ till bildande av ett kontroll- och garantiföretag, Bo- stadsgaranti, med uppgift att bereda såväl bostadsrättshavama i ifråga- varande föreningar som staten i dess egenskap av långivare ökad sä- kerhet. Bostadsstyrelsens förslag vann inte bifall utan i stället ändrades reglerna för tertierlån till bostadsrättsföreningar på så sätt att lån endast fick beviljas under förutsättning av att betryggande garantier, t. ex. ga-

rantiförbindelse från Bostadsgaranti, lämnades. Erforderlig garanti skulle anses föreligga när lån söktes av bostadsrättsförening tillhörande HSB:s riksförbund eller Svenska Riksbyggen.

1976 introducerade Bostadsgaranti småhusgarantier. Småhusgaran- tin ingick som en del av Småhus 76, ett konsumentskyddspaket som tillkom genom en överenskommelse mellan Svenska Byggnad- sentreprenörföreningen, ägarna till Bostadsgaranti och Sveriges Villa- ägareförbund (numera Villaägamas Riksförbund). Sedan år 1984 ägs Bostadsgaranti till lika delar av Bygg-entreprenörema och staten. Sta- ten gick, som tidigare redovisats, in som hälftenägare sedan småhusga- ranti blev ett villkor för statliga bostadslån avseende småhus.

Bostadsgaranti har totalt utfärdat cirka 45 000 småhusgarantier. Cir- ka 200 entreprenadföretag, som haft ansvaret för utförandet av cirka 7 500 hus har gått i konkurs. Flertalet av konkursema inträffade i början av 1990-talet.

En garantifond uppgående till cirka 150 miljoner lqonor har byggts upp i bolaget.

Bostadsgaranti har i nuläget åtta fast anställda.

6.4. 1 .2 Produktbeskrivning

Det är entreprenören som ansöker om småhusgarantin hos Bostads- garanti. Entreprenören är garantitagare. Om det är första gången som entreprenören söker småhusgaranti hos Bostadsgaranti skall entrepre- nören inge registreringsbevis, företagets tre senaste årsredovisningar och lämna uppgifter om ägarförhållanden i bolaget samt lämna referen- ser i forrn av tidigare beställare, bankförbindelser och revisor. Är före- taget nytt tas kreditupplysningar. Bostadsgaranti kräver regelmässigt säkerhet av entreprenadföretaget i form av bankgaranti eller dyl. mot- svarande 10 % av kontraktssumman under entreprenadtiden och 5 % av kontraktssumman under garantiåren. Säkerheten infordras av Bostads- garanti för att säkra bolagets eventuella framtida regressanspråk mot entreprenören till följd av att Bostadsgaranti har fått fullgöra åtaganden gentemot husägaren med anledning av lämnad småhusgaranti. Säker- heten är i första hand avsedd att täcka risken i produktionsgarantin. Av de stora entreprenörerna krävs ingen säkerhet, eftersom risken för kon- kurs är så liten. Det är få av de sökande entreprenörerna som avvisas.

Bostadsgaranti tecknar ett avtal med entreprenören av vilket framgår att Bostadsgaranti, efter prövning i varje enskilt fall, tecknar garanti för fullföljande av entreprenörens åtagande gentemot beställaren enligt entreprenadkontraktet (produktionsgaranti) och åtgärdande av väsentli- ga fel efter garantitiden (ansvarsutfästelse). Avtalet gäller för garantier

som utfärdas fr.o.m. dagen för parternas undertecknande. Om Bostads- garanti har att infria krav på grund av lämnad småhusgaranti, åligger det enligt avtalet entreprenören att utan dröjsmål fullgöra dessa åtagan- den i enlighet med det kontraktsrättsliga ansvar som entreprenören har gentemot beställaren enligt ABT 94 respektive ABS 95. Underlåter ent- reprenören att fullgöra vad som sålunda åligger honom och tvingas i anledning därav Bostadsgaranti att utge ersättning på grund av utfärdad småhusgaranti har Bostadsgaranti regressrätt mot entreprenören.

Entreprenören förbinder sig att gentemot beställaren ensam stå för ett samlat ansvar för projektering, konstruktioner, funktioner och utfö- rande avseende hela projektet. Bostadsgaranti lämnar nämligen små- husgaranti enbart vid totalentreprenader, d.v.s. entreprenadåtaganden som omfattar ett samlat ansvar för konstruktion, material och utförande. Visst egenarbete från beställaren godtas. Entreprenörens åtagande måste minst omfatta

— grundläggning — dränering — mur- och putsarbeten — stomme t.o.m. taklag och verandor

— öppningar i stomme (dörrar, fönster, takfönster, takkupor o dyl.) — balkonger, altaner etc.

-— isoleringar

— s.k. flytande golv — bärande mellanväggar — gjutna yttertrappor (inklusive källartrappor) — vvs- och elinstallationer och

— plåtarbeten.

Till ansökan om småhusgaranti skall i varje enskilt fall fogas kopia av tecknat entreprenadkontrakt (vid grupproduktion av småhus typkon- trakt för entreprenaden), betalningsplan, bygglovsritningar, rums- och byggnadsbeskrivningar, teknisk beslqivning, avrop av kontroll och be- siktning, godkänd kontrollplan enligt PBL, kvalitetsplan om sådan finns samt uppgift om av byggnadsnämnden godkänd kvalitetsansvarig enligt PBL.

Byggkontroll och besiktningar ingår i det som Bostadsgaranti kon- trollerar innan småhusgaranti meddelas. Om entreprenadföretagen har egna utvecklade kvalitetssystem som enligt bedömningen hos Bostads- garanti innebär tillfredsställande byggkontroll, krävs inga ytterligare kontroller. I andra fall påkallar Bostadsgaranti att externa kontroller sker av bygget. Bostadsgaranti samarbetar i dessa avseenden vad avser egnahem med VSAB kontroll och besiktning AB, som är ett helägt

dotterbolag till Villaägamas Riksförbund. Vad gäller besiktningar på- kallas och bevakas från Bostadsgarantis sida att slut- och garantibesikt- ning sker. När en fysisk person är garantihavare skall en besiktnings- man utses via VSAB. (Detta krav ställs inte när en bostadsrättsförening är garantihavare.)

När Bostadsgaranti har fått in, granskat och godkänt samtliga hand- lingar inklusive kopia av tecknat entreprenadkontrakt, fakturerar Bo- stadsgaranti garanitavgiften. (Vid säljarbyggda småhus skickar Bo- stadsgaranti dock först en bekräftelse till entreprenören att garanti kommer att utfärdas för projektet. Entreprenören avropar sedan garan- tier för varje småhus genom att skicka kopior av tecknade kontrakt till Bostadsgaranti, som därefter fakturerar garantiavgiften.) Sedan garanti- avgiften har betalats skickas en garantiförbindelse till beställaren. Det är beställaren som är garantihavare. Av garantiförbindelsen framgår dock att Bostadsgarantis åtagande gäller gentemot ny ägare av fastig- heten enligt de förutsättningar som anges i entreprenadkontraktet. Vid bostadsrätt gäller inte åtagandet ovillkorligt mot ny ägare.

Storleken på garantiavgiften påverkas av entreprenörens ekonomi, kontraktssumman i entreprenadkontraktet, storleken på byggprojektet (vid större proj ekt blir administrationskostrraden förhållandevis mindre) samt av Bostadsgarantis egen riskbedömning av projektet.

I garantiförbindelsen anges att Bostadsgaranti garanterar fullföljan- det av entreprenadkontraktet, med undantag för entreprenörens ansvar för fel och brist efter garantitidens utgång, samt att ansvarsutfästelse lämnas. Bostadsgarantis småhusgaranti består alltid av en produktions- garanti i kombination med ansvarsutfästelsen, även i de undantagsfall då småhusgaranti har lämnats för redan uppförda byggnader.

Produktionsgarantin gäller endast i det fall att entreprenören försatts i konkurs eller eljest är på sådant obestånd att han inte kan förväntas fullgöra sina åligganden samt under förutsättning av att beställaren till Bostadsgaranti överlåter alla sina rättigheter gentemot entreprenören när det gäller hävande av entreprenaden eller entreprenörens återståen- de åtaganden. Bostadsgaranti går således i dessa avseenden in i bestäl- larens ställe enligt entreprenadkontraktet. En ytterligare förutsättning för Bostadsgarantis åtagande enligt produktionsgarantin är att beställa- ren erlägger resterande del av betalningen för entreprenaden till Bo- stadsgaranti. Hur mycket som återstår av betalningen beror inte på hur mycket beställaren faktiskt har utgett till entreprenören utan av hur mycket av betalningen som resterar enligt till kontraktet fogad betal- ningsplan, utan avdrag för vite/skadestånd på grund av uppkommande försening. Betalning som beställaren i strid mot gällande betalningsplan

har erlagt till entreprenören för arbeten som inte är utförda, skall erläg- gas till Bostadsgaranti, när Bostadsgaranti har utfört dessa arbeten.

Bostadsgaranti svarar för att entreprenaden, i den mån det ankom- mer på Bostadsgaranti, blir fullföljd inom skälig tid. Produktionsgaran- tin innefattar inte någon skyldighet för Bostadsgaranti att svara för att entreprenaden blir färdigställd inom den tid som stadgas i entreprenad- kontraktet.

Bostadsgarantis åtagande enligt produktionsgarantin omfattar inte

— torksprickor i ytskikt om dessa ej har uppträtt i Våtrum eller golv,

— markarbeten mer än en meter utanför bostadshusets fasadliv samt finplanering av tomt (dock ingår nödvändiga schacktarbeten för ledningar från bostadshuset till tomtgräns) eller

— tillgång och kvalitet på vatten samt ftmktion av icke kommunal avloppsanläggning.

Bostadsgaranti åtagande enligt produktionsgarantin är inte beloppsbe- gränsat.

Vill beställaren göra gällande åtagandena enligt produktionsgarantin måste anmälan härom göras till Bostadsgaranti inom fem år från utfär- dandet av garantiförbindelsen.

Ansvarsutfästelsen gäller för de arbeten som enligt entreprenadkon- traktet har utförts på den aktuella fastigheten. Åtagandet omfattar åt- gärdande av eller ekonomisk gottgörelse för väsentlig skada på egen- dom under förutsättning att skadan består i eller är en följd av fel i kon- struktion, utförande eller material enligt entreprenadkontraktet. Till skillnad från entreprenörens kontraktsrättsliga felansvar gentemot be- ställaren efter garantitiden enligt ABS 95 respektive ABT 94, innefattar ansvarsåtagandet i småhusgarantin inte något subjektivt moment i form av vårdslöshet från entreprenörens sida. Bostadsgarantis regressrätt mot entreprenören är dock inte mera vittgående än dennes kontraktsrättsliga ansvar gentemot beställaren. Ansvarsutfästelse gäller för skador som upptäcks och anmäls från och med garantitidens utgång till och med tio år från den dag bostadshuset enligt besiktningsutlåtande har blivit god- känt och omfattar även skäliga merutgifter för kost och logi för bestäl- laren och dennes familj under högst sex månader om skadan på huset medför att väsentliga delar av bostaden blivit obrukbara.

Ansvarsutfästelsen omfattar inte

— skada som har eller borde ha upptäckts under garantitiden eller ska- da som beror på att sådan skada inte har åtgärdats tillräckligt och beställaren har eller borde ha insett detta — skada på grund av ålder och bruk, vanvård, bristfälligt underhåll eller liknande — skada på kök- och tvättutrustning och inte heller på annan maskinell utrustning om ersättning härför utgår enligt särskilt garantiåtagande — skador som normalt ersätts av en konventionell villaförsäkring - allriskskada om allriskförsäkring finns tecknad för fastighetsförsäk- ringen och — skada på annan egendom som ingår i eller är avsedd att ingå i ge- mensamhetsanläggning än garage med individuella infarter.

Så kallade utvecklingsfel undantas inte.

Bostadsgarantis totala åtagande enligt ansvarsutfästelsen uppgår till högst ett belopp motsvarande kontraktssumman exklusive tomtkostnad. Dessutom begränsas Bostadsgarantis sammanlagda ansvar för samtliga ansvarsutfästelser som utfärdats under ett kalenderår till ett gemensamt garantibelopp som anges i garantiförbindelsen. Självrisken för skador hänförliga till ett och samma fel uppgår till hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gäller vid tidpunkten för skade- anmälan.

Reklamation skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att beställaren har upptäckt eller borde ha upptäckt skadan och självrisken skall beta- las till Bostadsgaranti inom tre månader från anfordran, annars förlorar beställaren sin rätt till åtgärd och ersättning enligt ansvarsutfästelsen.

Om Bostadsgaranti svarar för en skada enligt ansvarsutfästelsen skall Bostadsgaranti se till att skadan avhjälps. Bostadsgaranti har dock även rätt att i stället för avhjälpande lämna ekonomisk gottgörelse.

Tvist på grund av ansvarsutfästelsen skall i första hand hänskjutas till Skadenämnden för småhus. Part som inte är nöjd med nämndens beslut kan väcka talan vid allmän domstol.

Före april 1996 var ansvarsutfästelsen delvis försäkrad hos ett för- säkringskonsortium mellan Skandia och Trygg-Hansa. Försäkringen avsåg de fem sista åren av åtagandet. T.o.m. mars 1996 hade Bostads- garanti under de fem sista åren som ansvarsutfästelsen löpte regressrätt mot entreprenören endast om denne hade orsakat en skada av grov vårdslöshet. Under de första fem åren hade Bostadsgaranti full regress- rätt mot entreprenören, d.v.s. regressrätten förelåg utan att något vål- lande kunde läggas entreprenören till last. Till följd av ett beslut från Konkurrensverket tvingades Skandia och Trygg—Hansa att upphöra med

ovan nämnda konsortieverksarnhet fr. o. m. den 1 april 1996. Efter denna tidpunkt kunde Bostadsgaranti inte få någon annan godtagbar försäkringslösning till stånd. Därför meddelade Bostadsgaranti fram till årsskiftet 1996/1997 enbart produktionsgarantier och förmedlade därtill Skandias byggfelsförsälqing. Från och med år 1997 meddelar dock Bostadsgaranti åter ansvarsutfästelser. Det är denna produkt som utför-

ligt har besldivits ovan. Ansvarsutfästelsema är delvis försälqade hos Wasa.

6.4.2. GAR-BO Aktiebolag

6.4.2.1 Bolagsbeslqivning

År 1988 bildades STR-Garanti Aktiebolag av de till Sveriges Trähus- fabrikers Riksförbund (STR) knutna trähusfabrikantema. År 1993 änd- rade bolaget namn till GAR-BO Aktiebolag (GAR—BO). GAR-BO ägs av STR samt ett femtiotal enskilda trähusfabrikanter och entreprenörer.

Till skillnad från Bostadsgaranti meddelar GAR-BO småhusgaranti vid delad entreprenad. Bolaget startade denna verksamhet till följd av att kravet på småhusgaranti för beviljande av statliga län är 1989 utvid- gades till att gälla även egna hem uppförda på delad entreprenad. I des- sa fall får dock småhusgarantin vara begränsad till enbart sådana grundläggningsarbeten, byggnadsdelar och installationer som utförs enligt avtal med husleverantör eller entreprenör. Ett problem som har påtalats från GAR-B0:s sida är att det förekommer att oriktiga intyg insänds till länsstyrelserna om att skriftliga avtal inte finns i olika avse- enden för att byggherren skall undgå kravet på småhusgaranti för att få statliga subventioner och därmed minska sina boendekostnader.

GAR-BO har utfärdat drygt 20 000 småhusgarantier, de flesta under åren 1992-1994. Cirka 45 företag för vilkas arbeten GAR-BO har läm- nat småhusgaranti, varav 35 ägarföretag, har gått i konkurs

12 500-3 000 fall har garantihavaren anhållit om att GAR-BO skall vidta åtgärder till följd av meddelade produktionsgarantier. GAR-BO har inträtt i ett tusental fall. Anledningen till att inträde inte har skett i övriga fall har huvudsakligen varit att garantihavarens förlust bestått i att han i strid mot gällande betalningsplan har betalat säljaren /entreprenören för mer än levererat material och utfört arbete. Tio gånger har tvist om rätten till ersättning eller åtgärd prövats i domstol.

I drygt ett tjugotal fall har GAR-BO fått krav till följd av utfärdade ansvarsutfästelser. Dessa krav har, efter en bedömning av garantihava- rens rätt enligt villkoren, lett till utbetalningar endast vid några få till- fällen. GAR-B0:s bedömningar i dessa fall har inte lett till några dom- stolstvister. Vid två tillfällen har ärenden rörande ansvarsutfästelsen underställts GAR-BO:s skadenämnd. I båda fallen har anspråken ogil- lats. En stor anledning till att endast ett fåtal anspråk har riktats mot GAR-BO:s på grundval av meddelade ansvarsutfästelser torde vara att garantihavaren i första hand skall vända sig mot säl- jar/entreprenadföretaget och att GAR-BO dessutom under fem år efter slutbesiktningen har ovillkorad återkravsrätt mot detta företag för er- sättning som GAR-BO har tvingats utge till följd av att säl- jar/entreprenörföretaget inte har fullgjort sitt åtagande. Eftersom en övervägande del av de småhusgarantier som GAR-BO har meddelat tecknades under åren 1992-1994, så har tiden för den absoluta regress- rätten i de flesta fall inte löpt ut än.

Så länge sälja/entreprenadföretaget inte har försatts i konkurs skall en husköpare med småhusgaranti hos GAR-BO vid krav till följd av denna garanti i första hand vända sig till säljar/-entreprenadföretaget. Eftersom detta företag har ansvar för sidoentreprenörer och GAR-BO har full regressrätt under de fem första åren efter slutbesiktningen, hamnar stora delar av kostnaderna för småhusgarantin hos säljar/- entreprenörföretagen och inte hos GAR-BO.

GAR-BO:s småhusgaranti är försäkrad hos Länsförsäkringsbolagens AB

GAR-BO har fonderade tillgångar uppgående till cirka 110 miljoner kronor.

6422. Produktbeskrivning

Det är både säljaren och köparen som ansöker om småhusgaranti hos GAR-BO. Ansökan innefattar även en förbindelse från säljaren till kö- paren om tioårigt konsumentskydd. Säljaren lämnar i denna handling produktionsgaranti och ansvarsutfästelse för sitt eget åtagande samt för entreprenad där kontrakt tecknas med entreprenör som har godkänts av säljaren (sidoentreprenör). För denna säljarens förbindelse till köparen gäller motsvarande regler och förutsättningar som för de småhusgaran- tier som lämnas av GAR-BO (se nedan) och den gäller under förutsätt- ning att tillhörande avtal har godkänts av säljaren. Förekommande avtal med köparen avseende trähusleverans, schaktarbete, grundläggningsar- bete, stommontering, övrigt byggnadsarbete, VVS-installation och elin- stallation skall anges i ansökan. Avtalen skall inges till GAR-BO. Sälja-

ren åtar sig att hos GAR-BO utverka och till köparen överlämna pro- duktionsgaranti och ansvarsutfästelse avseende säljarens eget åtagande samt för säljarens ansvar för kontrakterade entreprenader. Köparen för- klarar sig helt införstådd med de villkor och förutsättningar som gäller för produktionsgaranti och ansvarsutfästelse.

GAR-BO sluter ett generellt avtal med sälj ar- och/eller entreprenad- företaget av vilket framgår ät GAR-BO, efter prövning i varje enskilt fall, ställer säkerhet för företagets fullgörande av leveransavtal och/eller entreprenadkontrakt när företaget har gått i konkurs eller är på sådant obestånd att han inte kan förväntas fullgöra sitt åtagande (produktionsgaranti) samt att GAR-BO utfäster att för det åtagande som omfattas av produktionsgarantin åtgärda eller utge ekonomisk gottgö- relse för väsentliga skador till följd av brist eller fel som framträder efter garantitidens utgång, men inom tio år från dag för Slutbesiktning (ansvarsutfästelse). Garantihavare är den till vars förmån produktions- garanti och ansvarsutfästelse utfärdas.

Det sälj ar och/eller entreprenörföretag som GAR-BO sluter generellt avtal med ansvarar i sin tur för sidoentreprenörers arbeten.

I avtalet mellan GAR-BO och sälj ar/entreprenadföretaget uppräknas förutsättningama för att GAR-BO skall åta sig att lämna småhusgaranti i enskilda fall, nämligen ät företaget har sådan ekonomi'och sådan kompetens att det bedöms kunna fullgöra sina åtaganden gentemot ga- rantihavaren och gentemot GAR-BO, ät företaget årligen tillställer GAR-BO årsredovisning, ät företaget lämnar GAR-BO de uppgifter som GAR-BO begär vid prövning av garantiansökan eller vid annat tillfälle, ät företaget ställer godtagbar säkerhet när GAR-BO finner det erforderligt, ät företaget lämnar garantihavare information rörande om- fattning av och förutsättningar för småhusgarantin, ät företaget under den tid som småhusgarantin löper för ett objekt bevarar samtliga hand- lingar rörande detta samt låter GAR-BO vid anfordran ta del av dessa eller överta dem samt att företaget använder sig av GAR-BO fastställda avtals- och kontraktsformulär.

Av nya bolag krävs att de lämnar säkerhet i förrn av bankgaranti el- ler liknande eller deponerar pengar med belopp motsvarande 10 % av entreprenadsumman. Sedan eventuella fel som har konstaterats vid Slutbesiktning har åtgärdats får säkerheten nedskrivas till S%. Den gäl- ler därefter under garantitiden enligt köpe- och /eller entreprenadkon- traktet till dess fel som har framträtt under garantitiden har åtgärdats.

För det fall att sälja/entreprenadföretaget inte uppfyller någon av ovan nämnda förutsättningar, sälja/entreprenadföretaget inte har upp- fyllt sina förpliktelser avseende löpande småhusgarantier eller om säl- jar/entreprenadföretaget har lämnat GAR-BO vilseledande uppgifter, har GAR-BO rätt att vägra att lämna fler småhusgarantier för företagets

åtaganden. En yttersta förutsättning för GAR-BO:s åtagande är naturli- gen att garantihavaren har betalat garantiavgiften till GAR-BO.

I avtalet mellan GAR-BO och sälja/entreprenadföretaget stadgas vidare att säljar/entreprenadföretaget ansvarar för eventuella oklarheter i omfattning och utförande av åtagande som ingår i småhusgarantin. Det är säljar/-entreprenadföretaget som skall klarlägga ansvarsfrågan och svara för alla därmed förenade kostnader. Om krav riktas på GAR- BO i anledning av utfärdad småhusgaranti ankommer det på säl- jar/entreprenadföretaget att utan dröjsmål i GAR-BO:s ställe fullgöra åtagandena om kraven framställts inom fem år från slutbesiktningen av objektet. Inom samma tid har GAR—BO ovillkorad regressrätt mot säl- jar/entreprenadföretaget om GAR-BO tvingas att utge ersättning till följd av att sälja/entreprenadföretaget inte har fullgjort sitt åtagande eller om företaget har åsamkat GAR-BO annan kostnad. Efter angiven tid är regressrätten begränsad till kostnader hänförliga till fel eller brist som har sin grund i uppsåt eller grov vårdslöshet.

Sälj ar/entreprenadföretaget godtar slutligen att GAR-BO upphandlar och genomför kontroll, slut- och garantibesiktning av varje objekt på sätt som bestäms av GAR-BO. Vad gäller byggkontroll och besiktning— ar gäller följande. GAR-BO lägger sig inte i byggkontrollen för det fall att bolaget känner till sedan tidigare att sälja/entreprenadföretaget sköter detta bra själv. I andra fall fordrar GAR-BO att bygget kontrolle- ras, dels vid grundläggningen och dels vid stomresningen, av en besikt- ningsman som GAR-BO beställer. GAR-BO kräver alltid att slutbesikt— ning skall hållas. Krav på garantibesiktning framställs inte från GAR- BO:s sida. GAR-BO administrerar att en i bolagets ögon godkänd be- siktningsman anlitas för att verkställa slutbesiktningen.

När sedan en småhusgaranti har tecknats för ett särskilt objekt ut- sänds ett garantibrev till säljar/entreprenadföretaget, som i sin tur har att vidarebefordra detta till garantihavaren. Småhusgarantin gäller gen- temot ny ägare till fastigheten om denne är en fysisk person.

Även i förhållande till garantihavaren ställer GAR-BO upp vissa allmänna förutsättningar för att garantihavaren med framgång skall kunna åberopa småhusgarantin från GAR-BO. Dessa utgör i viss mån en upprepning av de krav som enligt ovan beskrivna avtal ställs på säl- jaren:

— leverans och/eller entreprenadavtal skall ha tecknats på av GAR-BO

AB godkända formulär och i överensstämmelse med ABS och/eller AA — köparen skall ej ha betalat sälj aren för mer än levererat material och utfört arbete

— köparen skall tillåta GAR-BO att utföra den kontroll och besiktning som GAR-BO frrmer erforderligt — Slutbesiktning skall hållas och förrättas av besiktningsman som har godkänts av GAR-BO — köparen skall vid åberopande av garantibrevet överlåta sin rätt enligt avtalen med sälj aren och/eller entreprenören till GAR-BO och — köparen skall till GAR-BO överlåta sin rätt att kräva ersättning hos den som är ansvarig för skadan.

Småhusgarantin gäller dock utan att någon av dessa förutsättningar är för handen om köparen visar att den bristande förutsättningen inte är till men för GAR-BO.

Vad gäller avtalskravet kan anföras att AA, d.v.s. allmänna avtals- villkor vid köp av monteringsfärdigt husmaterial, av GAR-BO inte än- ses till någon del strida mot avtalsvillkorsreglerna i konsumentköpla- gen, utan anges gälla parallellt med dessa. AA används när det enda arbete som ingår i köpet är enkel stommontering, annars används ABS 95. GAR-BO har angett att bolaget eventuellt kommer att kräva an- vändning av ABS 95 i samtliga fall, detta bl.a. till följd av ett beslut i Allmänna reklamationsnämnden.

GAR-B0:s småhusgaranti gäller inte

— konstruktion, material, vara och arbete som tillhandahålls av annan än säljaren eller av annan entreprenör än den som har angivits i ga- rantibrevet -— andra tilläggs- och ändringsarbeten än sådana som köparen skriftli- gen har anmält till GAR-BO och som har godkänts av bolaget — väggbeklädnads- målnings- och golvläggningsentreprenad med un- dantag för fuktisolerande skikt i våtrurn

— yttre markarbeten och ledningar, egen vatten- och avloppsanlägg- ning eller förekomst, kvantitet och kvalitet av vatten från vattentäkt — konstruktion, material, vara och arbete som avsetts ingå i gemen- samhetsanläggning — betalning som köparen har erlagt till säljaren och/eller entreprenörer utöver ersättning för levererat material och utfört arbete — kostnad som köparen har iklätt sig för avhjälpande av fel före an- mälan till och godkännande från GAR-BO — kostnad för skada och avbrott i rörelse eller ersättning för inkomst- förlust — ansvar och kostnad för försening eller dröjsmål

— ansvar och kostnad för skada som kan eller skulle kunna ersättas av sådan allriskförsäkring eller ansvarsförsäkring som föreskrivs i ABS samt — kostnad som kan uppstå p.g.a. så kallad force majeur.

Under de förutsättningar som gäller för småhusgarantin och med de undantag som har nämnts, innebär en utfärdad produktionsgaranti från GAR-BO följande. GAR-BO garanterar fullgörandet av säljarens leve- rans och/eller uppförandet av byggnader enligt i garantibrevet angiven entreprenad med undantag för eventuellt ansvar mot tredje man, bygg- herrens kontrollansvar och för s.k. byggherrekostnader (exempelvis kostnader för tomt, fastighetsbildning, grundundersökning, utsättning, lagfart och inslaivning, erforderliga lov och tillstånd, lån, bankavgifter, myndighetsbesiktningar samt kommunala taxor och avgifter) samt för fel som framträder efter garantitidens utgång.

För säljarens leverans gäller produktionsgarantin längst två år från leveransdagen. För entreprenad gäller produktionsgarantin längst två år från den tidigaste av dagen för Slutbesiktning eller den dag huset var klart för inflyttning.

Produktionsgarantin gäller endast när säljaren försatts i konkurs och under förutsättning av att GAR-BO har rätt att träda i garantihavarens ställe när det gäller hävande och/eller utförande av återstående arbeten.

Anmälan om produktionsgarantins tillämpning skall göras så snart köparen har fått kännedom om säljarens konkurs, annars förloras rätten till åtgärd eller ersättning.

GAR-B0:s åtagande enligt produktionsgarantin är beloppsbegränsat till två gånger det basbelopp som gällde vid tidpunkten för köparens avtal med säljaren såvitt avser åtgärdande av eller ekonomisk gottgörel- se för skador som uppkommer till följd av fel. Produktionsgarantin är vidare villkorad av att köparen till GAR-BO erlägger den betalning som annars skulle tillkomma säljaren och/eller entreprenören för motsva- rande prestation utan avdrag för vite, skadestånd och dylikt och som skall återstå av kontraktssumman om köparen inte har betalat säljaren och/eller entreprenören för mer än levererat material och utfört arbete.

Under tidigare angivna förutsättningar för småhusgarantin och med tidigare nämnda undantag från småhusgarantins omfattning innebär en utfärdad ansvarsutfästelse att GAR-BO garanterar att åtgärda eller utge ekonomisk gottgörelse för väsentlig skada på byggnad, uppkommen till följd av fel i säljarens leverans eller i entreprenad som angivits i garan- tibrevet.

Ansvarsutfästelsen gäller för skada som har framträtt och anmälts efter garantitidens utgång men inom tio år från den tidigaste av dag för Slutbesiktning eller dag för inflyttning.

Köparen skall omgående anmäla skada till säljaren, eller om denne är försatt i konkurs till GAR-BO. Vid oskälig fördröjning av skadean- mälan, trots att köparen har upptäckt eller borde ha upptäckt skadan, förlorar köparen rätten till åtgärd eller ersättning. Vid anmälan till GAR-BO har bolaget rätt att avgöra om skadan skall avhjälpas eller om ekonomisk gottgörelse skall lämnas. Vid ekonomisk gottgörelse sker avdrag för förslitning.

GARBO:s ansvarsutfästelse är beloppsbegränsad till tjugofem gång- er det basbelopp som gäller vid tidpunkten för anmälan av skada. För åtgärdande av skada skall köparen efter anmodan inbetala en självrisk om hälften av det basbelopp som gäller vid tiden för anmälan.

Ansvarsutfästelsen omfattar inte

— skada som har upptäckts eller borde ha upptäckts under garantitiden eller otillräckligt åtgärdande av sådan skada, — utvecklingsfel eller skada genom sådant (med utvecklingsfel avses här fel som vid leveransens/entreprenadens genomförande inte kun- de förutses med då känd teknik och vetenskap) — skada orsakad av att köparen har gjort avsteg från gällande normer och — skada på annans egendom. Ansvarsutfästelsen gäller heller inte i något fall skada hänförlig till

_ isolerglas eller annan vara som omfattas av särskild garanti eller försäkring, — elektrisk apparat eller annan maskin- eller hushållsutrustning samt datoriserade styr- och reglersystem, — utrustning för värme och ventilation, inklusive solvärrne- och natur- värmesystem, kamin och öppen spis, — annan orsak än fel i konstruktion, material, vara eller arbete, — olyckshändelse, normal förslitning, åldrande eller omständighet som är att hänföra till köparen, — utifrån kommande händelse och — händelse som kan eller skulle kunna ersätttas genom konventionell villaförsäkring eller som omfattas av annan förbindelse, utfästelse, garanti eller försäkring.

GAR-BO har sedan 1996 års ändring i 8 5 förordningen om statliga bostadsbyggnadssubventioner i några fall utfärdat ansvarsutfästelse utan lqav på att denna skall kombineras med en produktionsgaranti. Detta har skett i fall då bygget redan varit slutfört av säljare/entreprenör för vilken GAR-BO AB normalt utfärdar garantier och garantisökanden först i det läget skall söka statliga bidrag. Ansvarsutfästelsen har i dessa fall utsträckts till att gälla även under den tid som återstår av garantiti- den. Detta är enligt bolaget en "nödprod " eftersom affärsidén går ut på att GAR-BO skall vara med redan från byggstart, eftersom det är dyrbart att kontrollera hus i efterhand.

6.4.3 HSB Försälqing AB

6.4.3.1 Bolagsbeslcrivning

I samband med införandet av lagen om byggfelsförsäkring stadfäste regeringen bolagsordning samt koncession för HSB Försäkringsaktie- bolag. Bolaget skall enligt bolagsordningen ha till föremål för sin verk- samhet att i direkt försäkring bl.a. meddela allmän egendomsförsäkring samt kreditförsäkring avseende produktionsgarantier enligt ränte- bidragsreglema. Före bildandet av detta försäkringsbolag försäkrade HSB lämnade småhusgarantier hos Folksam, men sedan dess drivs verksamheten i det egna försäkringsbolaget.

Fr.o.m. år 1993 t.o.m. år 1996 har småhusgaranti lämnats av HSB Försäkring AB för drygt 600 hus. Det rör sig alltid om bostadsrätter och vanligast förekommande är s.k. HSB-entreprenader, d.v.s. produk- tion i HSB:s egen regi. I dessa fall har försäkringsbolaget tillgång till samtliga handlingar avseende bygget.

Sammantaget har småhusgarantier utfärdats för över 450 färdig- ställda projekt fram till 1997. Dessa projekt omfattar fler än 13 500 lägenheter. För knappt en tiondel av de färdigställda projekten har småhusgarantin löpt ut.

6432. Produktbeskrivning

HSB Försäkrings AB:s småhusgaranti gäller för entreprenader avseen- de utförande av småhus som är avsedda att upplåtas med bostadsrätt.

Produktionsgarantin gäller när entreprenören försätts i konkurs eller eljest är på sådant obestånd att entreprenören inte kan förväntas fullgö- ra sina åligganden. Produktionsgarantin innebär att HSB Försäkrings AB svarar för fullföljandet av entreprenaden på avtalade villkor intill garantitidens utgång. Vid HSB-entreprenader är garantitiden fem år. Upptäcks fel eller brist vid garantibesiktningen gäller produktionsga- rantin till dess felet eller bristen har avhjälpts. HSB Försäkrings AB skall ha rätt att träda in i beställarens ställe såvitt avser rätten att häva entreprenadavtalet och/eller att utföra återstående arbeten. Denna övertaganderätt förutsätts enligt garantiförbindelsen vara inskriven i entreprenadavtalet.

Ansvarsutfästelsen gäller för samtliga bostadslägenheter enligt ent- reprenadkontraktet jämte förråd, garage och ledningar fram till anslut- ningspunkt för gemensam ledning. Försäkringsbolaget åtar sig att svara för åtgärdande av eller ekonomisk gottgörelse för väsentlig skada om skadan är en följd av fel eller brist i konstruktion, utförande eller mate- rial enligt entreprenadkontraktet och om skadan upptäcks och anmäls efter garantitidens utgång men innan tio år har gått från slutbesikt- ningsdagen. En förutsättning för skadeersättning eller åtgärdande är vidare att skadan anmäls till försäkringsbolaget utan oskäligt uppehåll från det att den upptäcks eller borde ha upptäckts.

Utfästelsen omfattar inte skada på maskinell utrustning eller skada som omfattas av konventionell fastighetsförsälqing. Vidare undantas allriskskada om allriskförsäkring finns tecknad för fastigheten. Skada som upptäckts eller borde ha upptäckts under garantitiden och skada som beror på ålder och bruk, vanvård, bristfälligt underhåll eller lik- nande ersätts inte.

Om försäkringsbolaget efter besiktning finner att en uppkommen skada omfattas av ansvarsutfästelsen skall bostadsrättsföreningen innan åtgärdande sker eller ersättning utbetalas utge en självrisk uppgående till 50 % av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring är gällande vid tiden för skadeanmälan. Om bostadsrättsföreningens dröjsmål med inbetalning av självrisken innebär att en skada förvärras och kostnaderna därmed ökar så får bostadsrättsföreningen själv svara för kostnadsökningen. Självrisk tas ut vid varje skada och för varje bo- stadslägenhet. Uppstår på en och samma bostadslägenhet ytterligare skador som ur telmisk synpunkt härrör från samma fel och brist skall ytterligare självrisk inte utgå.

Vid ersättningsgill skada ges ersättning även för skäliga merutgifter avseende kost och logi för bostadsrättshavararen och dennes familj un- der sex månader om skadan har orsakat att väsentliga delar av bostaden har blivit obrukbar. Kostnader som uppstår till följd av att bostadsrätts-

föreningen har försökt begränsa eller avvärja skada ersätts i den ut— sträckning som åtgärderna med hänsyn till omständigheterna varit skä- liga. Om bostadsrättsföreningen har underlåtit att vidta sådana åtgärder och skadan till följd av detta har förvärrats så får bostadsföreningen svara för de ytterligare kostnader som uppkommit med anledning där- av. HSB Försäkrings AB:s totala åtagande per lägenhet är begränsat till ett belopp motsvarande bostadsrättsföreningens slutliga anskaffrrings- kostnad exklusive tomtkostnad dividerat med antalet bostadslägenheter.

HSB Försäkrings AB övertar bostadsrättsföreningens rätt till skade- stånd för skada som avhjälps eller ersätts inom ramen för ansvarsut- fästelsen.

Tvist i anledningen av HSB Försäkrings AB:s ansvarsutfästelse skall i första hand hänskjutas till HSB:s ansvarsnämnd. Om part inte är nöjd med nämndens beslut skall tvisten avgöras genom skiljedom enligt svensk lag.

Än så länge har ansvarsutfästelsema alltid kombinerats med en pro- duktionsgaranti. Bostadsrättsföreningar söker i allmänhet räntebidrag när de startas eftersom det har betydelse vid försäljningen av andelar att statliga subventioner har beviljat. På grund härav tecknas småhusga- rantiema på ett tidigt stadium.

6.4.4 Riksbyggen - Folksam

Riksbyggen och Folksam har haft ett samarbete avseende utfärdan- de av småhusgarantier. Folksam har på begäran av Riksbyggen utfärdat produktionsgarantier dels till köpare av småhus där antingen Riksbyg- gen eller med Riksbyggen samverkande allmännyttiga bostadsföretag står som säljare och dels till anslutna bostadsrättsföreningar vid upplå- telse av småhusbostadsrätt. Riksbyggen har utfärdat ansvarsutfästelser som har försäkrats hos Folksam.

Folksam har även utfärdat småhusgarantier utan koppling till Riks- byggen. Under åren 1984-1987 avsåg småhusgarantiema endast bo- stadsrättshus, men sedan utvidgades verksamheten till att omfatta även egnahem. En alldeles övervägande del av Folksams hittillsvarande kostnader för småhusgarantin har varit hänförliga till produktionsga- rantin. Det var kostnaderna under slutet av l980-talet och början av 1990-talet som gjorde att Folksam upphörde med att utfärda nya små- husgarantier efter år 1995.

Inte heller Riksbyggen bedriver längre någon småhusgarantiverk- samhet.

6.4.5 Möjligheter till insyn i och kontroll av garantibolagens verksamhet

6.4.5.1 Tillsyn

Det finns ingen reglering av verksamheten hos de aktörer som lämnar småhusgarantier och inte är försäkringsbolag. Regler om tillsyn finns således inte. Med tillsyn i de här sammanhangen förstås myndigheter- nas arbete med att se till att gällande regler efterlevs.

Eftersom de småhusgarantier som finns att tillgå normalt anlitas för att statlig bostadsbyggnadssubvention skall utgå, är det naturligt att ga- rantiema följer de krav som ställs för stödet i förordningen om statlig bostadsbyggnadssubvention och i Boverkets allmänna råd och före- skrifter (se avsnitt 6.3.1). Enligt vad som har inhämtats &ån Boverket görs ingen närmare granskning eller revision av verksamheten hos de aktörer som nu utfärdar småhusgarantier vare sig av verket eller läns- styrelserna.

6.4.5.2 Särskilt om de olika bolagen

Beträffande de aktörer som för närvarande står till tjänst med småhus- garantier driver HSB sin verksamhet som försäkringsrörelse. Av det följer att verksamheten står under Finansinspektionens tillsyn. Några särskilda tillsynsföreslnifter finns inte för verksamheten hos de övriga aktörerna, Bostadsgaranti och GAR-BO. Det kan emellertid noteras att ansvarsutfästelsema, d.v.s. åtagandena som avser tiden efter utgången av entreprenöremas garantiåtaganden enligt entreprenadavtal, är för- säkrade hos skilda försäkringsgivare över vilka Finansinspektionen har tillsyn. Småhusgarantier som har ställts av de här redovisade aktörerna har godtagits av Boverket och länsstyrelserna alltsedan kraven på små- husgaranti infördes i författningarna om statliga subventioner till små- husbyggande. Bostadsgaranti, som redan tidigare fanns som garantibo- lag, fick i det sammanhanget staten som hälftendelägare och de krav som ställdes upp på produktionsgaranti och ansvarsutfästelse hade den garantiverksamhet som bedrevs av Bostadsgaranti som förebild.

Det har tydligtvis inte funnits anledning för Boverket och länsstyrel- serna att sätta i fråga att garantiverksamheten hos Bostadsgaranti, med den insyn staten har som delägare, sköts på ett betryggande sätt. Även den verksamhet på småhusgarantisidan som togs upp av småhusleve- rantörema och som nu drivs av GAR-BO, har med hänsyn till ägar-

struktur och försäkring godtagits som betryggande garantier vid pröv- ningen av bostadsbyggnadssubventioner, utan att någon myndighetstill- syn finns över verksamheten.

6.4.5.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns någon myndig- hetstillsyn över verksamheten hos de aktörer som lämnar småhusga- rantier utan att ha försäla'ingskoncession. Samtidigt kan konstateras att staten genom sitt delägarskap i Bostadsgaranti har full insyn i verksam- heten där och att ägarstrukturen och uppläggningen av verksamheten hos GAR-BO är sådan att något uttalat behov av tillsyn inte har förele- gat. Samtliga aktörer har i garantifallen fullgjort sina åtaganden. I de sammanhang där frågan om småhusgaranti har behandlats av stats- makterna tidigare (se t.ex. prop. 1990/91:189 s. 16 och prop. 1995/96:101 s. 25) har uttalats, att det system som firms för småhusga- rantier fungerar väl.

Mot den här bakgrunden kan möjligen sättas i fråga om det förelig- ger behov av särskild tillsyn över verksamheten hos Bostadsgaranti och GAR—BO. Såvitt nu kan bedömas är det inte troligt att ytterligare aktö- rer engagerar sig i verksamheten med småhusgarantier av det slag det här är fråga om och som inte är försäkringsbolag. Verksamheten hos Bostadsgaranti och GAR-BO med småhusgarantier ter sig emellertid närmast som ett slags försäkringsverksamhet, varför det finns skäl att närmare se på verksamheterna utifrån försälq'ingsaspekter.

6.5 Bedriver garantibolagen försäkringsrörelse?

6.5.1 Definition av begreppet försäkringsrörelse

6.5. l . l Försäkringsrörelselagen

Enligt 1 kap 1 & försälq'ingsrörelselagen (1982z713) får försäkringsrö- relse drivas endast av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäk- ringsbolag som har fått tillstånd (koncession) till detta enligt samma lag. Någon definition av vad som avses med försäkringsrörelse finns

inte i lagen. I samband med ändringar i försäkringsrörelselagen som trädde i kraft den 1 januari 1985 diskuterades utförligt om en definition skulle införas. Det befanns emellertid inte lämpligt att i lag införa en sådan definition. Till ledning för rättstillämpningen angavs i stället i motiven vissa kriterier, utmärkande för försäkringsrörelse (se prop. 1984/85:77 s. 400.

De grundläggande kriterierna för försäkringsrörelse är enligt moti- ven att verksamheten går ut på att yrkesmässigt göra åtaganden att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller att utföra en bestämd presta- tion vid ovissa händelsers inträffande. Om en verksamhet uppfyller de angivna kriterierna är det enligt motiven oftast befogat att hänföra den till försälqingsrörelse. Det framhålls emellertid att det även finns andra faktorer som bör påverka bedömningen. Här pekas på företeelser som egentligen faller under kriterierna för försäkringsrörelse men som ändå inte har kommit att betraktas som sådan. Som exempel nämns bl.a. för- sälcringslilmande biåtaganden till huvudavtal rörande transport, entrep- renad och försäljning av fast egendom. I bedömningen skall vidare en- ligt motiven behovet av samhällskontroll tillmätas betydelse för frågan om viss verksamhet skall anses som försäkringsrörelse. Här framhålls att avgörande i det hänseendet bl.a. är verksamhetens omfattning och åtagandenas ekonomiska betydelse för de tilltänkta kunderna. Det sägs också att även verksamhetens betydelse för andra än kundema, t. ex. kreditgivare, inteclmingshavare och leverantörer, kan inverka på be- dömningen huruvida samhällskontroll behövs. En viss betydelse bör också enligt motiven tillmätas det förhållandet att tillfredsställande kontroll i andra former är ordnad.

I lagmotiven tas även upp frågor om hur åtaganden som rubriceras garanti- och serviceavtal förhåller sig till gränsdragningen för försäk- ringsrörelse. I sin vanligaste form innehåller dessa avtal åtagande att mot vederlag utge en ekonomisk prestation i vissa angivna fall och ve- derlaget är ofta inbakat i varans pris. I motiven till 1985 års lagändring- ar i försäkringsrörelselagen konstateras att produktionsgarantiema (begreppet här brukat i vid mening och inte för den särskilda produk- tionsgarantin som ingår i småhusgarantin) på flera sätt skiljer sig &ån en typisk försäkring. Ett åtagande av någon som tillverkar, säljer eller hyr ut en viss produkt som går ut på att ge ersättning vid förslitnings— skador eller materialfel, bör därför enligt motiven inte klassas som för— säkringsrörelse. Mot det ställs sådana åtaganden som avser en oviss yttre händelse, som tillverkaren, reparatören o.s.v. inte i nämnvärd grad kan förhindra. Åtaganden av det senare slaget kräver särskilda kalkyler för att beräkna sannolikheten av att de ovissa händelserna inträffar. Åtagandena företer då typiska drag av försäkringsrörelse och i motiven utsågs också att koncession bör krävas för åtaganden av det slaget i den

mån de ekonomiska effekterna av garantin inte kan bedömas som ringa för konsumenten. I utredningen som låg till grund för försäkringsrörel- selagen (SOU 1983:5 s. 211) sammanfattades på följande sätt huvud- linjema i en beskrivning av vad som krävs av ett åtagande om garanti och service för att försäkringsrörelse inte skall anses föreligga:

l Företaget skall självt sälja, hyra ut eller reparera de produkter som åtagandet gäller. 2 Åtagandet får inte huvudsakligen avse riskövertagande. 3 Åtagandet får inte avse risker som beror av ovissa händelser.

6512 Praxis

I NJA 1958 s. 536 prövades om Volvo bedrev försäkringsrörelse ge- nom att utfärda vagnskadegarantier. Även om vagnskadegarantiema inte bara omfattade fabrikationsfel utan omfattade risker som väsentli- gen var sådana som täcktes av vagnsakdeförsäkringar för motorfordon och riskövertagandet i mycket stor utsträckning fick anses ske mot ve- derlag, befanns Volvo ändå inte ha bedrivit försäkringsrörelse med hänsyn till utformningen av åtagandet och det naturliga och nära sam- band som förelåg mellan garantiåtagandet och bolagets verksamhet i form av bilfabrikation och service. Vagnskadegarantiema meddelades uteslutande i samband med försäljning av bilar som tillverkades av Volvo. Vederlaget för garantin utgjorde inte någon bestämd del av kö- peskillingen och garantin kunde inte förnyas. I förarbetena till ändring- arna i försäkringsrörelselagen som trädde i kraft den 1 januari 1985 diskuteras statusen på vagnskadegarantierna. Försäkringsverksamhets- kommittén fann att dessa garantier föll under begreppet försäkringsrö- relse mot bakgrund av därför uppställda kriterier (se SOU 198315, 5. 47). Departementschefen menade dock att det inte fanns skäl att ändra på den mångåriga praxis som innebar att vagnskadegarantier inte be- traktades som försäkringsrörelse. Motiven för detta departementssche- fens stållningstagande var Högsta domstolens bedömning i 1958 års rättsfall, att det inte kommit fram exempel på att bilköpare blivit lidan— de på att garantin inte fått formen av försäkring och att det inte kunde anses finnas ett sådant behov av samhällskontroll att det av det skälet var motiverat att den aktuella garantigivningen skulle hänföras till för- säkringsrörelse (se prop. 1984/85:77, s. 42 f).

Regeringen har i ett beslut den 15 juni 1995 (Fi 94/ 1535) tagit ställning till om försäkringsrörelse bedrivs av den som åtar sig att svara för ska— dor som kan drabba en beställare av en entreprenad till följd av att ent-

reprenören sätts i konkurs och därför inte kan fullgöra sina åtaganden enligt entreprenadavtalet. Bakgrunden var att det år 1992 inom bygg- branschen uppstått brist på fullgörandegarantier till följd av loisen i det finansiella systemet. Byggentreprenörema bildade då en stiftelse, Byg- gentreprenöremas egen försäkring (BEEF), vars ändamål var att ställa ut fullgörandegarantier för medlemsföretag hos Byggentreprenörema. Åtagandena innebar att BEEF skulle svara för den skada som kunde drabba en beställare av en entreprenad till följd av att entreprenören försattes i konkurs och därför inte kunde fullgöra sitt åtagande enligt entreprenadavtalet. Entreprenadföretagen som anslutit sig till BEEF:s garantisystem svarade solidariskt gentemot BEEF för de utbetalningar som BEEF tvingades göra på grund av utfärdade garantier. BEEF hade försäkrat sig mot risken att företagen inte kunde fullgöra sina åtaganden mot BEEF. Finansinspektionen uppmärksammade verksamheten hos BEEF och fann att den var sådan som omfattas av försäkringsrörelsela- gen och således inte fick bedrivas utan koncession. Inspektionen före- lade med stöd av 19 kap. 12 å andra stycket försäkringsrörelselagen BEEF att upphöra med verksamheten. Regeringen avslog i beslutet den 15 juni 1995 BEEF:s överklagande av Finansinspektionens föreläggan- de med motiveringen av Regeringen delade Finansinspektionens be- dömning, att den verksamhet som BEEF bedrev utgorde koncessions- pliktig försäkringsrörelse.

6.5.2 Prövning av småhusgarantiema mot försälqingsrörelsebegreppet

Av den beskrivning av småhusgarantiverksamheten som tidigare har lämnats kan konstateras att aktörerna mot vederlag yrkesmässigt gör åtaganden gentemot bostadskonsumenter att fullfölja entreprenader och leveranser samt garantiåtaganden från entreprenörer och säljare som inte kan fullgöra sina åtaganden och att svara för reparationer under vissa förutsättningar efter utgången av entreprenörens och säljarens eget åtagande enligt avtal. Verksamheten hos garantigivarna faller in under de grundläggande kriterier som har ställts upp för bedömningen av vad som bör anses som försäkringsrörelse. Som redovisats skall emellertid även andra omständigheter vägas in vid bedömningen av vad som är försäldingsverksamhet. Det finns anledning att här betrakta de två delarna i garantiema - produktionsgarantin och ansvarsutfästelsen - var för sig när garantiverksamhetemas förhållande till försäkringsrörel- sebegreppet skall studeras.

6.5.2.1 Produktionsgarantierna

Produktionsgarantin innebär att garantigivaren åtar sig att fullfölja ent- reprenader eller leveranser i de fall entreprenören eller säljaren inte kan göra det och under samma förutsättning svara för att fel som omfattas av garanti enligt entreprenad- eller leveransavtalet blir åtgärdade. Det är när entreprenörer och säljare går i konkurs som produktionsgaranti- ema får tas i anspråk. De företag som lämnar produktionsgaranti gör en klar riskbedömning vid sina åtaganden. Detta tar sig också uttryck i att entreprenörerna eller säljarföretagen avkrävs säkerheter i form av bankgarantier eller på annat sätt för att garanti skall ges. Kraven på så- kerhet är helt avhängig av den riskbedömning som garantiföretaget gör i det enskilda fallet. Man kan konstatera att ju mindre och mera oprövat ett entreprenad- eller såljarföretag är ju större kostnader uppkommer för att erhålla produktionsgaranti. Det blir också bostadskonsurnenterna som slutligen får betala kostnaderna för garantiema. Frågor om obe- stånd hos en entreprenör eller säljare är en oviss händelse som denne själv inte alltid kan påverka och än mindre kan de företag som ställer småhusgarantier påverka händelserna hos entreprenören eller säljarfö- retaget.

Konstruktionen av produktionsgarantin är sådan att byggherren/ småhusköparen i händelse av entreprenörens eller säljarföretagets kon- kurs kan vända sig direkt till garantiföretaget och begära att entrepre- naden eller leveransen och sidoentreprenörers åtaganden skall fullföl— jas, liksom avtalade garantier. (När fråga är om produktionsgaranti som utfärdats av GAR-BO så svarar såljarföretaget i första hand för att si- doentreprenörers åtaganden fullgörs; GAR-BO:s produktionsgaranti gäller endast när säljaren år försatt i konkurs, men då omfattar den både fullgörandet av säljarens leverans och uppförandet av byggnader enligt i garantibrevet angiven entreprenad.) När man i motiven till ändringar- na i försälq'ingsrörelselagen talar om att bl.a. entreprenadgarantier inte ansetts vara försäkringsrörelse, kan man utgå från att det syftas på ga- rantier som ställts ut av entreprenören själv enligt de entreprenadavtal som år brukliga på marknaden. De åtaganden som görs av småhusga- rantiföretagen torde ligga utanför de sedvanliga garanti- och serviceå- taganden som enligt motiven inte utgör försälqingsrörelse.

I rättsfallet gällande vagnskadegarantier var ett huvudskäl till att Volvo inte bedömdes bedriva försäkringsrörelse att garantigivningen stod i ett naturligt och nära samband med den av Volvo bedrivna bil— fabrikationen och den i anslutning därtill omfattande serviceorganisa- tionen. Detta synsätt går inte att anlägga på garantibolagens verksam- heter som uteslutande består i garantigivning.

Den produktionsgaranti som lämnas av Bostadsgaranti och GARBO år snarlik den verksamhet som bedrevs av BEEF. Att produktionsga- rantiema faller inom de generella kriterierna för försäkringsrörelse som har redovisats tidigare torde stå klart. Vid en jämförelse med BEEF:s verksamhet, som i första hand var inriktad på underentreprenörers åta- ganden gentemot en total- eller generalentreprenör, kan sägas att sam- ma behov av tillsyn finns i fråga om företag som lämnar produktions- garantier för småhus, särskilt som konsumentintressen är direkt berörda i fråga om småhusgarantiema.

6.5.2.2 Ansvarsutfästelsema

Vad härefter gäller ansvarsutfästelsema omfattar dessa åtaganden att efter garantitid enligt köpe- eller entreprenadavtalet under en tioårspe- riod från Slutbesiktning avhjälpa skador som består i eller är en följd av Väsentliga fel eller brister i konstruktion, utförande eller material. Om man ser till de grundläggande kriterierna för försäkringsrörelse kan visserligen sägas att ansvarsdelen av småhusgarantin normalt inte, som vid försäkringar i allmänhet, avser ovissa händelser som beror av uti- från kommande orsaker. Felaktigheter av det slag som omfattas av an- svarsutfästelser kan ofta undvikas genom noggrannhet och kontroll vid projektering och genomförande av en entreprenad. Felen beror å andra sidan inte sällan på samverkande orsaker som kan vara svåra att förut- se. Det kan här räcka med att peka på konstruktioner som är känsliga för fukt och som kan fungera väl på ett ställe utifrån omgivningsförut- sättningama men inte alls på en annan plats med sämre förutsättningar. Det är också svårt att helt komma ifrån brister och felaktigheter i utfö- rande, som kan medföra problem efter utgången av sedvanlig entrepre- nad- och/eller sälj argaranti. Härtill kommer att ansvarsgarantin kommer att gälla ett förhållande mellan garantiföretaget och småhusköpare och ingen av dem kan sägas ha någon avgörande möjlighet att följa genom- förandet av entreprenaden. Det bör i sammanhanget också noteras att ansvarsutfästelsema anses utgöra ett sådant risktagande för garantigi- vama att "återförsäkring" av åtagandena anses nödvändiga. Det mesta talar mot den här bakgrunden för ståndpunkten att småhusgarantin även till den del den avser ansvarsutfästelsema år att betrakta som försäk- ringsrörelse.

6.6 Diskussion kring småhusgarantins framtid

Slutsatsen att utfärdande av småhusgarantier innebär drivande av för- säkringsrörelse får till följd att garantibolagens verksamhet enligt nu gällande bestämmelser inte kan fortgå vid sidan av det omfattande re- gelverket som gäller för försäkringsrörelser. Försäkringsrörelse får nämligen endast drivas av försäkringsaktiebolag eller ömsesidiga för— säkringsbolag som har fått tillstånd till detta. Försäkringsrörelselagen reglerar dessa bolagsformer. Detta är en komplex lagstiftning som nu också har anpassats till EU:s krav. Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och registreras hos denna. Garantibolagen kan enligt uppgift från Finansinspektionen inte ombildas till försäk- ringsbolag. Sådana måste nybildas.

För att garantibolagen skall kunna fortsätta att meddela småhusga— rantier i samma ordning som hittills måste konstrueras en sårreglering speciellt avpassat för denna verksamhet. Detta skulle innebära ett om- fattande lagstifiningsarbete. Svårigheter skulle uppstå t.ex. i frågan om vilka företag som skulle tillåtas driva denna typ av försäkringsrörelse. Att begränsa verksamheten till nu fungerande garantibolag står inte i överensstämmelse med konkurrenslagstifmingen. Ett helt nytt system måste byggas upp. Det krävs mycket starka skäl för att en sådan speci- ell lagstiftning skall införas vid sidan av gällande system för försäk- ringsverksamheter. Skål finns dock: Den hittillsvarande ordningen har ju som redovisats fungerat tillfredsställande. Småhusgarantiema fyller en viktig funktion, genom att erbjuda ett utvecklat tioårigt konsument— skydd vid förvärv av nya småhus. Konsumentskyddet har utvecklats på frivillig väg och sedan sanktionerats av staten genom att det blivit en förutsättning för erhållande av statlig bostadsbyggnadssubvention. Fö- rekomsten av småhusgarantin har som framgått varit betydelsefull för att trygga färdigställande av påbörjade småhusbyggen och åtgärdande av fel i småhusproduktionen. Om det inte bildas nya försäkringsbolag som lämnar småhusgarantier är risken stor att denna produkt inte längre kommer att vara allmänt tillgänglig. Det krävs i så fall att de redan etablerade försäkringsbolagen går ut på den marknaden.

Mot bakgrund av att det genom lagen om byggfelsförsälm'ng har in- förts regler om försäkringar som uppvisar mycket stora likheter med småhusgarantiema så bör dock prövas om inte ett lika ändamålsenligt konsumentskydd kan erbjudas inom ramen för detta system innan när- mare överväganden görs beträffande införandet av ett särskilt regelverk för småhusgarantiema vid sidan av försäkringsrörelselagen.

I nästa kapitel beskrivs systemet med byggfelsförsäkringar. I avsnitt 7.4 görs en jämförelse mellan småhusgarantin och byggfelsförsäkring- en och där behandlas också frågan om det är möjligt att samordna de båda systemen inom ramen för lagen om byggfelsförsäkring.

7. Byggfelsförsäkring

7.1. Bakgrund

7.1.1. Lagen (1991 :742) om byggnadsgaranti

År 1988 tillsattes inom bostadsdepartementet en arbetsgrupp för frågor rörande så kallade sjuka hus, se Ds 1990:l4. Med sjuka hus avsågs byggnader med sådana brister i utförande, drift, brukande eller under- håll som kan leda till besvär och hälsorisker hos människor som vistas i byggnaderna. En av gruppens arbetsuppgifter var att belysa ansvars- systemet och dess ändamålsenlighet när olägenheter uppkommer i in— omhusmiljö. Skador till följd av fel under byggtiden som inte framträd- de förrän flera år senare visade sig vara ett stort problem. Enligt stan- dardavtalen AB 72 (Allmänna bestämmelser för byggnads-, anlägg- nings-, och installationsentreprenader) och ABT 74 (Allmänna be- stämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings— och installationsarbeten) var entreprenören efter garantitidens utgång fram till dess tioårig preskription inträdde ansvarig för fel endast om beställaren kunde visa grov vårdslöshet från entreprenörens sida. Ar- betsgruppen föreslog att frågan om ett ökat ansvarstagande inom byg- gandet i första hand skulle lösas genom frivilliga ändringar av tillämp- liga standardavtal. I andra hand föreslog arbetsgruppen att en lag om entreprenadgaranti skulle införas.

I likhet med arbetsgruppen fann departementschefen att det dåva- rande på branschöverenskommelser grundande ansvarssystemet hade vissa påtagliga brister, framför allt avseende fel som framträdde efter garantitidens utgång. Mot bakgrund bl.a. av sina kontakter med företrä- dare för entreprenad- och byggherresidan drog departementschefen slutsatsen att det erfordrades lagstiftning om ett ökat ansvar för fel och skador i byggnader för att trygga inomhusmiljön för boende samt för . att öka förutsättningama för god kvalité och frmktionsduglighet i bygg- naderna. I prop. 1990/91:189 lades därför fram förslag till lag om

byggnadsgaranti efter modell av den av arbetsgruppen föreslagna lagen om entreprenadgaranti. Huvudsyftena med lagen var att fel skulle av— hjälpas snabbt, utan långa tvister om vems ansvaret var, och att fel skulle kunna avhjälpas även om man inte fann någon ansvarig som kunde stå för kostnaden. Lagen skulle ytterst innebära ett skydd för de boende mot ohälsa på grund av byggfel.

Lagen om byggnadsgaranti föreskrev en skyldighet att ha bygg- nadsgaranti när näringsidkare uppför eller i större omfattning bygger om flerbostadshus. Arbetsgruppens förslag till lag om entreprenadga- ranti hade omfattat även kontor samt lokaler för vård eller annan om- sorg, men departementschefen ansåg att tillämpningsområdet inled- ningsvis borde begränsas till flerbostadshus. Småhusen undantogs med hänvisning till den befintliga småhusgarantin. När en tids erfarenheter vunnits av det nya systemet borde enligt departementschefen en utvär- dering göras för att se huruvida en utvidgning av lagens tillämpnings- område skulle ske.

Byggnadsgarantin skulle omfatta skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion eller material, fel i byggnadsarbetets utföran- de samt skador på byggnader orsakade av felen, under förutsättning av att felet/skadan anmälts inom tio år efter det att byggnadsarbetet god- känts. Garantierna fick endast meddelas av särskilda garantiföretag, som i sin tur skulle ha rätt att återkräva kostnaden av den som hade or- sakat felet. Garantibolagen skulle stå under tillsyn av myndighet som regeringen bestämde och regeringen bemyndigades att meddela före- skrifter om tillsyn och om garantiföretagens verksamhet. En byggnads- garantinämnd skulle inrättas för att yttra sig i frågor om byggnadsga- rantier. Meddelade garantier skulle tryggas genom särskild försäkring eller på likvärdigt sätt. Från försäkringshåll hade en ren försäkringslös- ning i form av en obligatorisk byggfelsförsäkring efter modell av den försäkringst som finns för miljöskador avvisats med hänvisning till svårigheterna att beräkna risken och att erhålla nödvändig återförsäk- ring.

Våren 1991 antogs lagen om byggnadsgaranti för att träda i laaft den 1 januari 1992. Ikraftträdandetidpunkten sköts dock upp och som framgår av det följande blev lagen aldrig satt i kraft.

7.1.2. Utvecklingen till en obj ektsförsäkring

Under våren 1992 föreslog bostadsutskottet i betänkande 1990/91:BOU19 att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att en översyn av lagen om byggnadsgaranti borde göras. Rege- ringen borde enligt utskottet redovisa en alternativ lösning eftersom

lagen om byggnadsgaranti i vissa avseenden ansågs ha fått en mindre rationell utformning. Härvid nämndes att bildandet av speciella garanti- företag och en byggnadsgarantinämnd skulle skapa onödig administra- tion, att lagens regler om återkrav skulle skapa ett dubbelförsäkrings- system för entreprenörer, materialtillverkare, konsulter m. fl. samt att svårigheter skulle kunna förekomma när det gällde att inordna lagen i EG:s rättssystem. Enligt bostadsutskottets betänkande borde övervägas en lösning med så kallad objektsförsäkring. Ett sådant system skulle i korthet innebära att en försäkringstagare och en försäkringsgivare träf— far avtal om att skydda en byggnad mot vissa avtalade skaderisker. För— säkringsgivaren kan sedan återkräva sina utlägg av den som kan göras ansvarig för fel och skador enligt avtal eller gällande skadeståndsrätt.

Efter riksdagsbeslut i enlighet med utskottets betänkande utarbeta- des en promemoria inom näringsdepartementet, Byggfelsförsäkring - en garanti för sunda hus, Ds l992z63. Häri konstateras till en början att entreprenörens kontraktsrättsliga felansvar utökats i och med att Byg- gandets kontraktskommitté (BKK), bestående av kommuner, staten, byggherreföreningen, HSB, byggentreprenörer och installatörer rn. fl. enats om nya allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, AB 92, som ersatte AB 72. Vad gäller fel och skador som visar sig efter garantitidens utgång lcrävdes i AB 72 att beställaren kimde visa att entreprenören hade vållat felet av grov vårdslöshet, men enligt AB 92 är entreprenören ansvarig för fel och följdskador om han har orsakat felet genom vårdslöshet och felet är väsentligt. Bevisbördan ligger fortfarande på beställaren. Även om ent- reprenörens kontraktsrättsliga ansvar således väsentligt utsträckts så kvarstod enligt departementspromemorian även med tillämpning av AB 92 sådana problem som man genom lagen om byggnadsgaranti sökt råda bot på. Det gällde enligt promemorian i situationer när entreprenö- ren har gått i konkurs, när flera entreprenörer varit inblandade och när det tar lång tid att fastställa vem som bär ansvaret för fel och skador. I departementspromemorian diskuterades möjligheten av att lösa dessa problem genom frivilliga försäkringar. På marknaden hade dock dittills inte i erforderlig omfattning presenterats försäkrings- och garantisys- tem som kunde bidra till att avhjälpa förekommande brister i inomhus- miljön i flerbostadshus. I promemorian anges vissa kriterier som en sådan obligatorisk objektsförsäkring, s.k. byggfelsförsälqing, borde uppfylla. Försäkringsbolagen Folksam, Skandia och Trygg-Hansa/SPP presenterade ett förslag till sådan försäkring med tillhörande villkor. I departementspromemorian konstateras att det av skilda skäl inte var troligt att byggherrar/fastighetsägare i tillräcklig omfattning frivilligt skulle teckna en sådan försäkring, varför en lösning med lag om obli- gatorisk byggfelsförsäkring förordades.

I prop. 1992/93:121 om lag om byggfelsförsäkring konstaterar även departementschefen att varken lagstiftningen om byggherrars och fas- tighetsägares ansvar eller byggbranschens allmänna bestämmelser till- godoser de viktiga kraven att fel skall kunna avhjälpas snabbt utan långvariga tvister om vems ansvaret är och även om det inte går att fin- na någon ansvarig som kan ta på sig kostnaderna. För att uppfylla dessa krav skulle krävas någon form av garanti eller försäkring som omgåen- de kan finansiera åtgärder för att avhjälpa fel och skador. Eftersom det vid denna tid inte ansågs troligt att byggherrar/fastighetsägare i till- räcklig omfattning frivilligt skulle teckna dylika försäkringar och då lagen om byggnadsgaranti hade vissa av bostadsutskottet påpekade nackdelar föreslogs att denna lag skulle ersättas med föreskrifter om krav på byggfelsförsäkring. Riksdagsbeslut fattades i enlighet med för- slaget (1992/93:BoU 22 och rskr. 1992/93:302). Den 1 juli 1993 trädde lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring i kraft.

7.2. Gällande ordning

7.2.1. Ansvar för fel och skador samt försäkrings- skydd vid sidan av byggfelsförsäkringen

7.2.l.1 Inledning

I detta avsnitt lämnas en beskrivning av vad som gäller i fråga om an- svar och försäkringar när det finns fel i bostadshus och när det upp- kommer skador till följd av dessa fel. Beskrivningen tar upp olika faser i en bostadsbyggnads tillkomst och användning.

Ansvarsfördelningen i konsumentförhållanden styrs ibland av tving- ande lagstiftning. Ytterst begränsas alla avtal av vissa allmänna avtals- rättsliga regler (se avsnitt 3.2.2 ovan).

De allmänna bestämmelser och avtalsvillkor som har utarbetats in— om BKK (AB—systemet) spelar en väsentlig roll både vad gäller an- svarsfördelning och försäkringsskydd. Försäkringsbolagen har på upp- drag av BKK enats om en minimiomfattning för de försäkringar som föreskrivs i dessa allmänna bestämmelser. Härutöver finns stora möj- ligheter för entreprenörer och konsulter att teckna ett utvidgat försäk- ringsskydd, både såvitt avser omfattningen av föreskrivna försäkringar som andra typer av försäkringar. Vad gäller försäkringsskydd för ent-

reprenörer och konsulter är dock följande beskrivning inriktad på vad som följer av bestämmelserna i AB och överenskommelser mellan för- säkringsbolagen om minimiomfattningen av dessa försäkringar.

I regel torde byggnadsägare välja att skydda sin egendom genom att teclma fastighetsförsäkring. Här rör det sig sålunda om ett försäkrings- skydd som är allmänt förekommande på frivillig basis.

Byggfelsförsäkringen kommer inte att behandlas i förvarande av- snitt. Syftet år i stället att se på det befintliga skyddssystem som finns vid sidan av byggfelsförsälqingen

7.2.1.2 Projekteringsfasen

Vid uppförande av byggnad och vid ombyggnader anlitas ofta tekniska konsulter vid projekteringen. Vid totalentreprenad svarar dock ent- reprenören i förhållande till beställaren för både projektering och byg- gande.

Om det är en konsument som beställer en konsulttjänst blir konsu- menttjänstlagen tillämplig. Ansvarsreglema i konsumenttjänstlagen är beskrivna i avsnitt 6.3. När beställaren är konsument är det i princip uteslutande fråga om småhus.

Vid arbeten på större byggnader sluts avtalen mellan näringsidkare. För konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsområdet används ABK 96, Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och in- genjörsverksamhet av år 1996. Enligt dessa bestämmelser är konsulten inför beställaren under tio år efter det att uppdraget har upphört ansva- rig för skada som han, en underkonsult eller annan person som konsul- ten har anlitat har orsakat genom vårdslöshet eller försummelse. Skador som understiger ett halvt basbelopp ersätts inte. Om det sammanlagda värdet av flera skador överstiger ett basbelopp är dock den överskju- tande delen ersättningsgill. Har det gått fem år efter det att uppdraget har upphört föreligger däremot skadeståndsskyldighet endast om ska- dan överstiger två basbelopp. Den sammanlagda skadeståndsskyldig- heten är vidare begränsad till 120 basbelopp, om inte annat avtalas. En- ligt kommentaren till denna bestämmelse bör avtal träffas med ut- gångspunkt från vad som är skäligt med hänsyn till uppdragets art och omfattning. ABK 96 föreskriver att konsulten om inte annat avtalas skall ha en ansvarsförsälm'ng med ett försäkringsbelopp som motsvarar avtalat skadeståndsansvar. Enligt kommentar till avtalet torde avsakna- den av föreskriven försäkring utgöra ett väsentligt avtalsbrott som ger beställaren hävningsrätt.

7.2. l .3 Byggskedet och förvaltningsfasen

När en konsument beställer entreprenad avseende uppförande av ett småhus eller köper husdelar gäller ABS 95 alternativt AA 94 och kon- sumentköplagen när projektet omfattas av en småhusgaranti (se kapitel 6). Vid nyproduktion av fiitidshus och frifinansierade småhus före- kommer knappast avtal om småhusgaranti och då gäller, vid sidan av träffade avtal, konsumenttjänstlagen för entreprenadarbeten, liksom vid reparationer och ombyggnader. ABS 95 innehåller föreslc'ifter om att entreprenören skall hålla allrisk- och ansvarsförsäkringar i samma om- fattning som föreslqivs i allmänna bestämmelser vid entreprenader där beställaren är näringsidkare, se nedan. I de fall då ABS 95 används tryggas dock konsumentens skadeståndsanspråk i första hand genom garantibolagets ansvarsutfästelse inom ramen för småhusgarantin.

Vid entreprenad avseende flerbostadshus eller småhus där inte kon— sument är beställare bestäms entreprenörens anvar gentemot beställaren för fel enbart av avtalet dem emellan. Avtalsvillkoren kan dock om de är oskäliga jämkas med stöd av 36 & avtalslagen. Generellt används de inom BKK utarbetade standardvillkoren i AB 92, vid totalentreprenad gäller ABT 94 och vid underentreprenad AFU 92. Enligt dessa allmän- na bestämmelser gäller i huvudsak följande.

Under entreprenadtiden ansvarar entreprenören för skada på icke avlämnad del av entreprenaden. Från entreprenadens godkännande löp- er, om inte annat avtalats, en garantitid om två år. För fel som framträ- der under garantitiden ansvarar entreprenören. Med fel avses icke kon- traktsenligt utförande. Efter garantitidens utgång till dess preskription inträder tio år efter entreprenadens godkännande, d.v.s. under ytterliga— re åtta år, ansvarar entreprenören för väsentliga fel som Visas ha sin grund i vårdslöshet från entreprenörens sida. I kommentaren till avtalet sägs att väsentlighetsbedömningen knyts till beställarens möjlighet att använda en byggnad för avsett ändamål, byggnadens goda bestånd och fara för hälsa och säkerhet. Det är beställaren som vid tvist ska bevisa att entreprenören orsakat felet av vårdslöshet. Frågan om vårdslöshet föreligger kan bero på om entreprenören har uppfyllt kravet på fack- mässigt utförande eller följt beställarens anvisningar. Ytterst görs be- dömningen av domstol eller skiljenämnd. Om entreprenören är ansvarig för fel så ansvarar han också för skada på entreprenaden på grund av fel. Om felet orsakat annan skada än på entreprenaden så ansvarar han även för denna, men ersättningsskyldigheten är härvid begränsad till 15 % av kontraktssumman, om inte försäkring har tecknats till högre be- lopp eller om entreprenören har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Denna ansvarsbegränsning gäller även sådana skador som entreprenö-

ren har orsakat av vårdslöshet eller försummelse men som inte är följ dskador till fel.

Standardavtalen om entreprenader innehåller likalydande villkor av- seende entreprenörens skyldighet att hålla försäkringar. Dessa villkor gäller i förhållandet mellan näringsidkare om inte annat har föreskrivits i övriga kontraktshandlingar. I avtalsförhållandet mellan näringsidkare och konsument är försäkringsskyldigheten ovillkorlig vid användandet av ABS 95. Entreprenören skall enligt nämnda allmänna bestämmelser ha en allriskförsäkring för skador på entreprenaden. Beställaren skall vara medförsälcrad. Allriskförsäkringen skall gälla under entreprenadti- den samt under garantitiden för skador som entreprenören ansvarar för. Försäkringsbeloppet skall motsvara återanskaffningsvärdet av entrep— renaden jämte material, varor och arbete som beställaren tillhandahål- ler. Självrisken får högst uppgå till ett basbelopp. Enligt minimivillko- ren lämnas ersättning för plötslig och oförutsedd fysisk skada på eller förlust av försäkrad egendom. Den försäkrade egendomen utgörs av "arbeten" (egendom och arbetsprestationer som ingår i den försälorades avtalade åtaganden) och "hjälpmedel" (egendom som erfordras för ut- förande av avtalat åtagande) som försäkringstagaren äger, enligt entrep- renadhandlingama är ersättningsskyldig för eller skriftligen har åtagit sig att försäkra. Allriskförsäkringen täcker kostnader för skador som har uppstått som följd av ett fel, men däremot inte kostnader för att 10- kalisera och frilägga fel eller brist som har orsakat skada och inte heller kostnaden för att rätta till sådana fel eller brister.

Enligt de allmänna bestämmelserna skall entreprenören även ha en ansvarsförsäkring för entreprenadverksamheten under entreprenad- och garantitiden. Denna försäkring täcker enligt minimivillkoren sak- skada samt ren förrnögenhetsskada enligt miljöskadelagen. Ansvarsför- säkringen täcker inte skador på produkt/egendom som entreprenören har levererat och inte heller kostnad eller skada som uppkommer till följd av åtgärdande av fel i levererad egendom. Ansvarsförsäkringen omfattar således inte skador på själva entreprenaden - levererad egen- dom och arbeten - men däremot skada som uppstår på annan egendom på grund av fel eller brist i entreprenaden. Vid reparation, ombyggnad eller tillbyggnad omfattar ansvarsförsäkringen t. ex. skada på beställa- rens befintliga fastighet och skada på egendom som tillhör beställarens hyresgäst. Lägsta godtagbara försäkringsbelopp är 200 000 kronor och självrisken får vara högst ett basbelopp.

I de allmänna bestämmelserna finns inga föreskrifter om försäkring— ar till täckande av entreprenörens fel- och skadeansvar efter garantiti- dens utgång. Likväl torde ett längre försäkringsskydd vara allmänt fö- rekommande. Även i övrigt förekommer att entreprenörer tecknar för-

säkringar utöver vad som framgår av AB-systemet, t. ex. åtkomst- och återställandeförsäloingar som komplement till allriskförsäkringen.

Kontraktshandlingama för entreprenader innehåller regelmässigt villkor om att entreprenören skall ställa säkerhet för sina förpliktelser till tryggande av entreprenadens fullgörande och entreprenörens ansvar för fel och skador som framträder under garantitiden. Enligt AB 92, ABT 94 och AFU 94 skall, om inte annat avtalas, säkerheten gälla för ett belopp motsvarande 10 % av entreprenadsumman under entrepre- nadtiden och 5 % under garantitiden. Någon sådan bestämmelse åter- finns inte i ABS 95. När det är fråga om nyproduktion av småhus och konsument är beställare finns det regelmässigt avtal om småhusgaranti och som framgått i föregående kapitel lämnar entreprenören motsva- rande säkerhet till garantibolagen som i sin tur kan svara för fullgöran- de av entreprenörens/husleverantörens förpliktelser gentemot beställa- ren/köparen.

Enligt standardavtalet i byggrnaterialbranschen, ABM 92, har säljare av byggmaterial i förhållande till köparen under två år efter varans av- lämnande ansvar för fel i materialet. Ansvaret faller dock bort om ma- terialleverantören kan göra sannolikt att felet beror på en olyckshändel- se eller på bristfällig lagring, hantering eller montering av varan eller annat förhållande som kan hänföras till köparen. När två år har gått be- gränsas materialleverantörens felansvar till att avse väsentliga fel som han vållat av vårdslöshet. Om materialet har levererats till en entrepre- nad så räknas preskriptionstiden från godkännandet av entreprenaden. Säljarens ansvar omfattar även skador som har uppstått på grund av materialfel för vilka ansvar föreligger. Ersättningsskyldigheten för så- dana följdskador begränsas dock till 15 % av köpesumman eller det högre belopp som omfattas av säljarens ansvarsförsäkring. Denna be- gränsning gäller inte kostnader för lokalisering av felet, kostnader för åtkomst och montering av reparerad eller utbytt vara samt kostnader som uppkommit genom reparation eller utbyte av den felaktiga varan.

ABM 92 föreskriver att säljaren, om inte annat avtalats, under två år från avlämnandet av varan skall ha en ansvarsförsäkring som täcker skador till följd av fel i varan. Försäkringsbeloppet skall vara lägst fem miljoner kronor och självrisken högst ett basbelopp. Eftersom materi- alleverantörens ersättningsskyldighet enligt ABM 92 även omfattar kostnader för lokalisering av fel samt för åtkomst och montering kan han teckna en åtkomst- och återstållandekostnadsförsäkring.

En fastighetsägare försäkrar vanligen sin egendom genom en fastig- hetsförsäkring eller villaförsäkring som omfattar skador på system för vatten, värme, ventilation och el, skador på viss maskinell utrustning och skador genom brand och inbrott m.m.

7.2. l .4 Sammanfattning

Olika aktörer i byggprocessen åläggs enligt de generellt använda stan- dardavtalen och i konsumentförhållanden även enligt lag ett visst an- svar för fel och skador. I byggbranschens allmänna bestämmelser före- slqivs dessutom vilka försäkringar som den som kan bli ansvarig för fel och skador måste hålla och försäkringsbolagen har överenskommit om vissa minimivillkor för dessa försäkringar. Detta system är dock inte heltäckande. Som exempel kan nämnas de beloppsbegränsningar som i vissa fall gäller vid ersättningsskyldigheten enligt de allmänna bestäm- melserna. Vidare kan anföras följande.

Det felansvar som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna omfat- tas inte av de branschöverenskomna försäkringarna som gäller under entreprenad— och garantitid. Försälqingama täcker enbart skadekost- nader. Om den ansvarige är på obestånd eller har upphört med sin verk- samhet på grund av konkurs så får vidare det föreskrivna ansvaret och försäkringsskyddet som tecknas på årsbasis mindre betydelse. Till tryggande av entreprenörens avtalsenliga förpliktelser under entrepre- nad— och garantitid lämnas dock regelmässigt säkerhet till visst belopp när det är en näringsidkare som är beställare. Beställaren är därigenom tryggad i den mån ersättningskraven inte överstiger 10 % av kontrakts- summan under entreprenadtid och 5 % av samma summa under garan- titiden. Vad gäller konsuments förvärv av nyproducerade småhus som omfattas av de statliga bostadsbyggnadssubventionema var fram till juni 1996 en produktionsgaranti ett obligatorium.

Efter garantitiden är ansvarsåtagandena enligt de allmänna bestäm- melserna i AB 92, ABT 94, AFU 92 och ABM 94 avhångiga av att be- ställaren/köparen kan visa att vårdslöshet har förelegat. Ansvaret är således begränsat och det föreligger en uppenbar risk för att frågan om försumlighet blir föremål för tvist som fördröjer åtgärdande av förelig- gande fel och skador på byggnaden. Vid tiden för utarbetande av den lagstadgade byggfelsförsäkringen förelåg enligt byggbranschens all- männa bestämmelser fel- och skadeansvar efter garantitiden endast om grov vårdslöshet förelegat. Ansvaret efter garantitiden fram till dess preskription inträder har således utökats väsentligt. Något material som visar vilken praktisk påverkan detta har för åtgärdandet av fel och ska- dor föreligger emellertid - såvitt utredningen kurmat finna - ännu inte. I de allmänna bestämmelserna föreskrivs inte någon skyldighet att hålla försäkringsskydd efter garantitidens utgång.

Även vid småhusentreprenader där konsument är beställare har ent- reprenören enligt ABS 95 ansvar för fel och skador efter garantitidens utgång enbart om det kan visas att han har varit vårdslös. Vid entrepre- nader avseende nyproduktion av permanentbostadshus får dock detta

felansvar enbart subsidiär betydelse eftersom garantibolaget som har

; utfärdat småhusgaranti har ett ersättningsansvar mot konsumenten oav—

., sett om vållande har förelegat. Vid konsumentköp eller entreprenader avseende ROT-arbeten så gäller i stället konsumentlagstiftning som stadgar felansvar oberoende av vållande under tio år. Konsument- tjänstlagens felbegrepp är visserligen kopplat till att tjänsten har utförts fackmässigt, men skulle så inte vara fallet så anses tjänsten felaktig även om avvikelsen från fackrnässigheten beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse.

Lagstiftaren har frmnit skäl för att införa krav på en objektsförsäk- ring avseende bostadsbyggnader för att skydda dem som vistas i bygg- naderna mot ohälsa på grund av byggfel och skador till följd av sådana fel. Genom byggfelsförsäkringen är det meningen att fel och skador i byggnader skall bli åtgärdade utan tidsutdräkt på grund av tvister om vem som är ansvarig och utan hinder av att den som är ansvarig inte kan fullgöra sina förpliktelser på grund av obestånd.

7.2.2. Lagen om byggfelsförsäkring

7.2.2.1 Allmänt om lagens uppbyggnad och innehåll

Lagen om byggnadsgaranti förutsatte att ett nytt garantisystem byggdes upp vid sidan av försäkringsrörelseverksamheter. Garantiföretagens verksamhet innefattade myndighetsutövning och därför föreskrevs ett relativt komplicerat system för inflytande och kontroll över garanti- verksamheten. Lagen om byggfelsförsäkring innebär i stället en ren försäkringslösning. I lagen uppställs vissa minimikrav som gäller för en byggfelsförsäkring. Övriga försälcringsvillkor får lösas i avtalsförhand— lingar mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Lagen (I927:77) om försäkringsavtal blir tillämplig på detta avtalsförhållande. I stället för att skapa en särskild försäkringsforrn föreskriver lagen om byggfelsförsäkring hur en försäkring i vissa avseenden skall vara ut- formad för att godtas som en byggfelsförsäkring. I övrigt är försäkring- en att betrakta som en sedvanlig Skadeförsäkring. Finansinspektionens utövar tillsyn över försäkringsverksamheten enligt försäkringsrörelse- lagen. Departementschefen gjorde i prop. 1992/93:121 (5.29) bedöm— ningen att försäkringsbolagens verksamhet med byggfelsförsäkringar inte hade karaktären av myndighetsutövning.

Lagen om byggfelsförsäkring innehåller föreskrifter om i vilka fall en byggfelsförsäkring skall finnas, allmänna regler om försäkringens

omfattning, villkor om inskränkningar i försäkringshavarens rätt till ersättning, regler om försäkringsgivarens regressrätt samt bestämmelser om rätt att teckna försäkring. Lagtexten är bifogad betänkandet, se bi- laga 2.

7.2.2.2 När skall byggfelsförsäkring finnas?

Vid vissa byggnadsarbeten avseende permanentbostadshus är avtal om byggfelsförsäkring obligatorisk. Förekomst av byggfelsförsäkringen utgör i dessa fall ett villkor för byggstart och kontrolleras av byggnads— nämnden.

När en näringsidkare uppför ett hus som helt eller till övervägande del skall användas som permanentbostad eller utför mer omfattande byggnadsåtgärder på ett sådant hus så måste innan byggnadsarbetena påbörjas ett bevis om att byggfelsförsäkring har tecknats för byggnads- arbetet företes för byggnadsnänmden (1 och 12 55). Byggfelsförsäkring behövs dock inte när fråga är om en- och tvåbostadshus som omfattas av en småhusgaranti och av sådant avtalsskydd som utgör villkor för statlig bostadsfinansiering (1 Q 2 st.).

7.2.2.3 Försäkringshavare

Försåloingsersättningen bör utgå till den som äger fastigheten vid er- sättningstillfället (Ds 1992:6 s. 21). Det är alltså fastighetsägaren som är försäkringshavaren. Försäkringen bör dock enligt förarbetena ( Ds 1992:6 s. 21) kunna tecknas av annan än denne, t. ex. en entreprenör.

Eftersom byggfelsförsäkringen är en objektsförsäkring som gäller för huset så skall den innehålla villkor om att försäkringen gäller även om byggnaden övergår till ny ägare (3 5 2 st.).

7.2.2.4 Försäkringstid

Försäkringstiden är bestämd till tio år från det att byggnadsarbetet har godkänts vid en av försäkringsgivaren angiven besiktning (3 5 1 st.).

72.25 Vad skall en byggfelsförsäkring omfatta?

Efter anmälan inom försäkringstiden skall ersättning utges för skälig kostnad för avhjälpande av fel i byggnadens konstruktion, i material som har använts i byggnadsarbetet eller utförandet av arbetet. Med fel

skall avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes. Felet skall vara ursprungligt. Fel som uppkommer genom byggnadens förvaltning skall inte omfattas av försäkringen (Ds 1992:63, s. 20). Byggfelsförsäkringen skall även omfatta skador på byggnaden som har orsakats av fel (se 3 5).

7.226 Inskränkningar i försäkringshavarens rätt till ersättning

Undantag från vad en byggfelsförsäkring skall omfatta får göras enligt följande.

— Försäkringen behöver inte omfatta fel eller skador som måste antas sakna betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden (2 &, 2 st.). — Försäkringen får innehålla villkor om att byggnadens ägare skall svara för en viss självrisk (6 5). — Försäkringen får innehålla villkor om att försäkringsgivarens ansvar för fel och skador är begränsat till ett visst belopp per byggnad (7 é)- — Försäkringen får innehålla villkor om att försäkringsgivarens ansvar för fel och skador är begränsat till ett visst belopp för samtliga av försäkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade byggfelsförsäk- ringar (7 5). — Försäkringen behöver inte omfatta skador som normalt täcks av andra försäkringar såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäkring (2 & 2 st). — Försäkringsersättning behöver inte utges i den mån ansvaret för felet eller skadorna omfattas av ett i avtal lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande. — Försäkringsersättningen behöver inte utges för kostnader för fel som har vållats av byggnadens ägare eller av dennes anställda om inte felet har vållats även av någon annan eller om det annars finns sär- skilda skål för det (6 5).

Försäkringsansvaret får inte inskränkas på annat sätt än som nu nämnts

(4 å)-

7.2.2.7 Försälqingsgivarens regressrätt

Försäkringshavaren/fastighetsägaren kan ju på grund av avtal eller all- männa skadeståndsrättsliga bestämmelser ha rätt till ersättning av an-

nan än försäkringsgivaren för fel och/eller skada som omfattas av en byggfelsförsäkring. Sådan försäkringshavarens rätt som han inte själv tar i anspråk övertas av försälcringsgivaren till byggfelsförsäkringen när denne har utgett ersättning på grund av försäkringsfall. Fastighetsäga- ren får inte till nackdel för försäkringsgivaren avsäga sig sin rätt till anspråk mot annan.

Att en byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om övertagande av rätt till ersättning stadgas i 8 5.

7.2.2.8 Rätt att teckna försäkring

Om försäkringsplikt föreligger får en försäkringsgivare som marknads- för byggfelsförsäkringar inte vägra att ingå avtal om byggfelsförsäkring i ett enskilt fall, om det inte med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak finns skäl till detta (se 10 5).

7.3. Utbudet av byggfelsförsäkringar på marknaden

7.3.1. Utvecklingen sedan lagens ikraftträdande

En förutsättning för att i lag uppställa ett krav på byggfelsförsäkring som villkor för byggstart var att det fanns garantier för att sådan försäk- ring verkligen kurrde erhållas. I propositionen till lagen om byggfels- försäkring uttalade departementschefen att det fanns fog att anta att erforderliga försäkringar skulle komma att finnas tillgängliga på mark- naden (prop. 1992/93:121 s. 27). Detta uttalande grundades på följande uppgifter. Ett försäkringskonsortiurn bestående av Skandia, Folksam, Trygg Hansa och Länsförsäkringar marknadsförde vid denna tid en objektsförsäkring utformad i enlighet med lagens laav. HSB, Riksbyg- gen och SABO hade var för sig av regeringen beviljats koncession för att driva egna försäkringsbolag och enligt uppgift erbjöd ett tiotal ut- ländska försäkringsbolag egendomsförsäkringar på den svenska mark- naden.

Samtidigt som lagen om byggfelsförsäkring, d.v.s. den 1 juli 1993, trädde konkurrenslagen (1993z20) i kraft. Tillåtligheten av konsortie- samarbetet avseende byggfelsförsäkring mellan Skandia, Folksam, Trygg-Hansa och Länsföräkringsbolagen kom att prövas av Konkur- rensverket (beslut 1994-05-18, Dnr 1045/93) och, efter överklagande,

av Stockholms tingsrätt (slutligt beslut 1995-10-12, SÄ 695). Till en början konstaterar tingsrätten i sitt beslut att konkurrenslagen är fullt ut tillämplig på konkurrensbegränsande åtgärder på marknaden för bygg- felsförsäkring. Något undantag för konkurrensbegränsande avtal på denna marknad var enligt tingsrätten inte avsedd. Tingsrätten anförde: "De tvingande moment som den aktuella lagen om försäkring innefattar innebär inte att samarbetsavtal försäkringsbolag emellan skulle vara en direkt och avsedd effekt av lagstiftningen eller en ofrånkomlig följd av den." De samarbetande försäkringsbolagen gjorde gällande att de med hänsyn till riskemas omfattning inte hade möjlighet att vart och ett för sig meddela byggfelsförsälqing och ansökte därför om ett besked om att ingripande med stöd av konkurrenslagen inte skulle ske mot kon— sortiet. Tingsrätten fann i likhet med Konkurrensverket att det inte var nödvändigt för de fyra största svenska försäkringsbolagen att samarbeta för att ha möjlighet att meddela byggfelsförsäkring, främst med hänsyn till förmodade möjligheter att erhålla erforderliga återförsäkringar. Be- dömningen .ordes mot bakgrund av att försäkringsbolaget Wasa sedan år 1994 på egen hand meddelade byggfelsförsäkring. Då de samarbe- tande försäkringsbolagen antogs få en betydande marknadsandel fast- slogs att konsortieavtalet påverkade konkurrensen på marknaden för byggfelsförsäkringar på ett negativt sått. Denna bedömning ledde till att försäkringskonsortiet fick upphöra &ån och med april 1996.

Sedan upplösandet av försäkringskonsortiet mellan Skandia, Folksam, Trygg-Hansa och Länsförsäkringsbolagen har Skandia en- samt meddelat byggfelsförsäkring under namnet Byggnadsgaranti. För de byggfelsförsäkringar som meddelades av konsortiet kvarstår de däri samarbetande fyra försäkringsbolagens gemensamma åtaganden. Wasa fortfar att meddela byggfelsförsäkring. Förutom Skandia och Wasa er- bjuder även det av HSB bildade försäkringsbolaget, HSB Försäkringar AB, byggfelsförsäkringar på marknaden. Försäkringsbolagets konces- sion är begränsad till risker med anknytning till HSB-organisationen.

Sveriges Allmänna Bostadsföretag, SABO, fick i september 1992 koncession för att driva försäkringsrörelse. SABO Byggnadsförsäk— ringsaktiebolag skall enligt koncessionsbeslutet ha till föremål för sin verksamhet att i direkt försäkring meddela allmän egendomsförsäkring, allmän försäkring mot förlust och kostnad, ansvarsförsälqing samt åter- försäkring i angivna områden. Bolagets verksamhet är begränsad till risker avseende byggnader som uppförs, ägs eller förvaltas av med- lemsföretag i SABO. SABO Byggnadsförsälqingsaktiebolag meddelar dock inte direkt byggfelsförsäkring. Bolaget inledde ett samarbete med Wasa år 1993 som innebär att det senare försäkringsbolaget meddelar byggfelsförsäkring till företagen i SABO. SABO Byggnadsförsäkrings-

aktiebolag står dock för riskerna, i viss utsträckning med återförsäkring hos Wasa.

Riksbyggens Byggnadsförsäkringsbolag bildades aldrig. Koncessio- nen som gavs i samband med införandet av lagen för byggfelsförsäk- ring för ett sådant fösäkringsbolag utnyttjades således inte.

Såvitt utredningen har kunnat utröna så finns det inte något ut- ländskt försäkringsbolag som tillhandahåller byggfelsförsäkringar på den svenska marknaden. Däremot är ett antal utländska försäkringsbo- lag engagerade på återförsäkringssidan.

7.3.2. Byggfelsförsäkringar som för närvarande erbjuds på marknaden

7.3 .2.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas uppgifter om de olika byggfelsförsäkringama som idag finns tillgängliga på marknaden. Uppgifterna har inhämtats vid direkt kontakt med respektive försäkringsbolag och ur ansöknings- och informationsmaterial rörande försäkringarna. Det rör sig inte om heltäckande besloivningar av produktema. Frågor om försäkringsvill- kören står i överensstämmelse med reglerna i lagen om byggfelsförsäk- ring behandlas i avsnitt 7.7.

73.22. Skandia/Försäkringskonsortiet

Skandia har utfärdat lika många byggfelsförsäkringar under år 1996 som under åren 1993—1995 sammantagna. 25-30 % av meddelade byggfelsförsäkringar avser objekt som ligger vid sidan av försäkrings- obligatoriet, som t. ex. kommunala byggen för äldrevård och skolor samt sjukvårdsbyggnader. Vidare meddelas byggfelsförsäkringen för småhus som ett alternativ till garantibolagens småhusgaranti.

Hittills har endast två försäkringsfall inträffat. Dessa har avsett ska- dor som uppstått under garantitiden för entreprenaden, men som garan- tigivaren inte har kunnat åtgärda.

Premien tas ut i förskott i samband med att bevis om tecknad bygg- felsförsäkring utfärdas. Premiesättningen är avhängig av objektets storlek och komplexitet samt rådande kvalitetssäkring. Skandia har uppfattat att lagen om byggfelsförsäkringen inte ger utrymme för för- ändring av premien sedan den en gång har bestämts och uttagits. Skan-

dia arbetar med att införa ett kvalitetsklassningssystem grundat på ett förfrågningsunderlag som beställaren får fylla i vid beställning av för- säkringen. Ett antal frågor ställs rörande förekommande kvalitetssäk- ring, närmare bestämt angående projektadministration, kontroll av pro- jektering och kontroll av entreprenadgenomförande. Vidare inhämtas ritningar, byggnadsbeskrivning, administrativa föreskrifter, beställ- ningsskrivelse/kontrakt samt teknisk beskrivning. Beställaren skall även lämna uppgifter om entreprenadform, entreprenör, vissa bygg- nadsuppgifter samt en beräkning av produktionskostnaden. När bygg- naden står färdig skall revision göras av byggnadskvalitén mot bak- grund av tidigare lämnade uppgifter. Denna kvalitetsrevision kan leda till ändring av självrisken. Självrisk tas ut med ett halvt basbelopp när det gäller småhus och i övrigt med ett, tre eller fem basbelopp.

Försäkringsbeloppet är lika med produktionskostnaden indexerat med byggnadsprisindex under den tioåriga försäkringsperioden. Högsta gemensamma försäkringsbelopp är, efter samråd med Finansinspektio- nen, bestämt till 400 miljoner kronor per år.

Sedan hösten 1996 meddelar Skandia även en egendomsförsäkring utformad som en byggfelsförsäkring vid överlåtelse av befintliga bygg- nader. Riskbedömningen grundar sig i dessa fall på en besiktning av objektet.

7.3 .2.3 WASA

Wasa har meddelat byggfelsförsäkringar sedan år 1994. Endast ett fåtal av dessa har avsett objekt som inte omfattas av försäkringsobligatoriet. Övriga försäkringar avser uteslutande flerbostadshus. Då lägsta själv- risk är ett och ett halvt basbelopp så passar Wasas byggfelsförsäkring enligt uppgift från bolaget inte för småhus - man är dock medveten om kontraheringsplikten.

Hittills har bara två skadefall anmälts Den ena är en mögelskada som framträdde under garantitiden. Åtgärdskostnaden understeg själv- risken. Den andra är en fukt- och luktskada som uppkommit efter ga- rantitiden och för vilken den uppskattade kostnaden uppgår till 500 000 kronor.

Tidigare tillämpade Wasa ett system med valfri självrisk, vilket in- nebar att den i vissa fall kunde uppgå till betydande belopp. Numera gäller valfrihet mellan ett och ett halvt, tre eller fem basbelopp.

Enligt uppgift från försäkringsbolaget bestäms premiens storlek till en del av produktionskostnaden efter bedömning av varje individuellt projekt. Vid ansökan inhämtas byggnadsuppgifter, underlag för beräk- ning av produktionskostnaden och bygghandlingar såsom situations-

plan/ritning, plan och fasad, kopia av byggnadslov och teknisk beskriv- ning. Vidare inhämtas genom ett av Wasa utformat frågeformulär rö- rande omfattning och utformning av byggnadsåtgärden uppgifter om eventuella kvalitetssäkringssystem, uppgift angående entreprenadform, använda standardavtal, anlitade konsulter och entreprenörer samt vem som utför den tekniska kontrollen och hur den utförs. Det är enbart två personer hos Wasa som sköter handläggningen av byggfelsförsäkring- ama. Dessa båda är byggnadssakkunniga, vilket uppges vara en förut- sättning för att produkten skall fungera.

Försäkringsbeloppet per försäkring är lika med produktionskostna- den. Eftersom produktionskostnaden kan komma att ändras från det att försäkringen tecknas före byggstart till dess försäkringen börjar gälla så justeras premiesättningen i samband med slutbesiktningen sedan aktu— ella uppgifter har inhämtats. Under försäkringstiden sker sedan ingen förändring av försäkringsbeloppet genom indexering eller dylikt. Wasa har ingen begränsning vad gäller skadeersättning under ett kalenderår med anledning av meddelade försäkringar.

7.3.2.4 HSB Försäkringar AB

HSB Försäkringar AB:s koncession är begränsad till risker med an- knytning till HSB-organisationen. Det är nästan uteslutande från och med år 1995 och framåt som byggfelsförsäloingar har tecknats. Hittills har inget skadefall inträffat.

Premien kan variera, framför allt ligger skillnaden i om det rör sig om en HSB-entreprenad, som har fem års garanti, eller inte. Försäk- ringsbolaget har tillgång till samtliga handlingar avseende bygget när det rör sig om en HSB-entreprenad.

Försäkringsgivarens ansvar är begränsat till högst det belopp som utgör slutlig byggnadskostnad inklusive mervärdesskatt för varje för- säkrad byggnad. Enligt försäkringsvillkoren är försäkringsgivaren skyldig att lämna uppgift om slutlig byggnadskostnad samt kopia av protokoll från godkänd Slutbesiktning till försäkringsgivaren senast in- om tre månader från besiktningen. Någon begränsning till ett högsta gemensamt försälcringsbelopp per år förekommer inte. Självrisken kan uppgå till högst tre basbelopp.

7.3.2.5 Omfattningen av tecknade byggfelsförsäkringar

Sammantaget har cirka 3 000 byggfelsfösäkringar utfärdats av samtliga försäkringsgivare (inklusive försäloingskonsortiet). Det sammalagda

försälqingsbeloppet för dessa försäkringar uppgår till omloing 23 mil- jarder kronor.

7.3.3. Orsaker till att andra försäkringsbolag inte meddelar byggfelsförsäkringar

Utredningen har talat med företrädare för Folksam, Länsförsäkringar, Trygg-Hansa och SABO Byggnadsförsälcringsaktiebolag. Här presente- ras en sammanställning av de synpunkter som har framförts från re- spektive bolag om engagemang på byggfelsförsäloingsmarknaden. Åsikterna har varit påfallande samstämmiga.

Följande skäl har anförts som grund till att bolagen inte meddelar byggfelsförsäkring.

— Riskerna är svårbedömda, inte minst på grund av den långa försäk- ringstiden. — Tidigare har det varit svårt att hitta erforderliga återförsäkringslös- ningar. — Det byggs för lite för att marknaden för närvarande skall vara intres- sant. — Byggfelsförsäkringen kräver byggnadstelmiskt kunnande. — Långsiktiga affärer ger inte snabba resultat. — Kontraheringsplikten kan verka avskräckande.

Enligt samstämmiga uppgifter, även från försäkringsmäklare, finns idag åtskilligt större kapacitet på återförsäkringsmarknaden än när la- gen trådde i kraft och då försäkringskonsortiet avseende byggfelsför- säkring ännu verkade. Om försäkringsobligatoriet utvidgas till att t.ex. avse även småhus finns fiån något håll ökat intresse för att börja kon- kurrera på byggfelsförsäkringsmarknaden. Inget av försäkringsbolagen har tagit definitiv ställning för framtiden. Av avgörande betydelse är utvecklingen av byggvolymens storlek

7.4. Byggfelsförsäkringen och småhusgarantin

7.4.1. Jämförelse av de båda systemen

7.4.1.l Syften

Småhusgarantin och utvecklingen av konsurnentavpassade standardav- tal togs fram för att öka konsumentskyddet vid förvärv av nyproduce- rade småhus.

Småhusgarantin skall genom produktionsgarantin skydda konsu- menten när entreprenören/husförsäljaren på grund av obestånd inte kan fullgöra sitt åtagande att uppföra byggnaden eller sina förpliktelser en- ligt given garanti samt genom ansvarsutfästelsen därefter säkra konsu- mentens möjlighet att få väsentliga skador på byggnaden avhjälpta. Konsumentskyddet är förutom av ekonomiskt slag även praktiskt ge- nom att garantibolaget ofta går in i konsumentens roll i förhållande till näringsidkaren. Genom att koppla småhusgarantin till användandet av konsumentanpassade avtal har man velat stärka konsumentens ställning i avtalsförhållandet med näringsidkaren. Garantibolagen har även in- tresse av att byggkontroll och besiktningar sker i vederbörlig ordning, vilket gynnar konsumenten.

Syftet med införande av en obligatorisk byggfelsförsäkring var att skydda de boende mot ohälsa på grund av byggfel. Detta syfte skall uppnås genom att byggfel och skador till följd av sådana fel snabbt blir avhjälpta. Långvariga tvister om vems ansvaret år skall undvikas; för- säkringen skall träda in oavsett om det finns någon annan ansvarig som kan bära kostnaden i slutänden. Det ligger i försäkringsgivarens intres- se att aktivt delta i skaderegleringen, liksom att kontrollera att erfor- derlig byggkontroll sker och att besiktningar utförs. I förhållande till konsument används samma avtalsvillkor som vid småhusgaranti.

Även om de skäl som anfördes vid införandet av de båda systemen med småhusgaranti och byggfelsförsäkring inte är identiska så sam- manfaller de intressen som skyddas genom systemen. Orsakerna till att systemen har ansetts nödvändiga är frekvensen av uppkomna fel och skador i bostadsbyggnader, som kan leda till allvarliga konsekvenser för enskilda både i fråga om hälsa och ekonomi. Det har inte varit

ovanligt att byggnadens ägare inte har fått rättelse när fel förelegat på grund av att den som uppfört byggnaden har varit på obestånd eller inte funnits kvar på grund av konkurs.

7.4.l.2 Regleringen av småhusgarantin respektive byggfelsförsäkringen

Kravet på småhusgaranti i förordningen om. statlig bostadsbyggnads- subvention gäller endast uppförande av nya byggnader. Det är vidare endast en- och tvåbostadshus som omfattas av föreskrifterna och bara sådana som ägs av fysisk person eller upplåts med äganderätt. Vid upp- förande av egnahem på delad entreprenad behöver skyddet inte omfatta annat än sådana grundläggningsarbeten, byggnadsdelar och installatio- ner som utförs enligt avtal med husleverantör eller entreprenör.

Lagen om byggfelsförsäkring skall omfattar alla typer av perrna- nentbostadshus, utom när småhusgaranti finns. Förutom uppförande av byggnad gäller lagen om byggfelsförsäkring även tillbyggnader och mer ingripande ombyggnader. Det görs ingen skillnad på omfattningen av försäkringar för olika entreprenadforrner.

Småhusgarantin är i grunden ett frivilligt konsumentskydd. Genom att förekomsten av småhusgaranti och användandet av konsumentan- passade avtal är en förutsättning för beviljande av statlig bostadsbygg- nadssuvention har systemet mer eller mindre blivit ett måste för en konsument eller en bostadsrättsförening som ska förvärva ett nybyggt småhus. Handling som utvisar att småhusgaranti har tecknats skall fo- gas till ansökan om räntebidrag. Det är länsstyrelsen som kontrollerar att de föreskrivna kraven i förordningen om statlig bostadsbyggnads- subvention och av Boverket utfärdade föreskrifter är uppfyllda. Ansö- kan om räntebidrag kan även göras sedan bostadsbygget har påbörjats eller färdigställts. Färdigställandeskyddet behöver då bara omfatta åter- stående arbeten.

Byggfelsförsäkringen är obligatorisk. Det aktuella byggnadsarbetet får inte påbörjas förrän bevis om byggfelsförsäkring har företetts för kommunens byggnadsnämnd.

Utredningens uppmärksamhet har fästs på det faktum att samord- ningen mellan de båda kontrollsystemen är otillräcklig. När byggnads- arbetena påbörjas skall ju avtal om byggfelsförsälqing föreligga såvida det inte finns ett sådant garanti-, försäkrings-, och avtalsskydd som ut- gör villkor för statlig bostadsfinansiering. Ansökan om statliga ränte- bidrag kan göras när byggnaden är påbörjad eller färdigställd. När det gäller småhusen torde byggnadsnämndema godta att arbetena igång- sätts trots att avtal om byggfelsförsäkring salmas, om ägaren uppger att

avsikt finns att senare skaffa sådant konsumentskydd som lqävs enligt förordningen om statlig bostadsbyggnadssubvention. Om så inte var fallet skulle möjligheten att söka räntebidrag efter byggets igångsättan- de motverkas. Om bostadsbyggnadssubventioner sedan inte söks eller om det i ansökan vid en delad entreprenad anges att några skriftliga avtal inte föreligger så kommer inga krav att ställas på förekomsten av ett försäkringsskydd. Lagen om byggfelsförsäkring har då inte fångat upp de småhus avsedda för permanentboende som inte omfattas av en småhusgaranti på det sätt som uttrycks i lagens första paragraf.

Bl.a. Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund (STR) har framhållit att kravet på garanti-, försäkrings- och avtalsskydd enligt förordningen om statlig bostadsbyggnadssubvention kringgås när det gäller hus som upp- förs på delad entreprenad. Konsumentskyddet behöver ju i dessa fall endast omfatta sådana arbeten som utförs enligt avtal med husleveran- tör eller entreprenör för att statlig bostadssubvention skall beviljas. Ko- pior av skriftliga avtal skall fogas till ansökan om räntebidrag. Genom att underlåta att inge sådan avtal och i stället ange att sådana inte före- kommer, kan köparen/beställaren undvika att skaffa småhusgaranti och erforderligt avtalsskydd men ändå erhålla räntebidragen (se rapporten "Vem bygger småhusen", STR, juni 1996).

7.4. l .3 J åmförelse av produkterna

Småhusgarantin är konstruerad enligt följande. Garantibolaget åtar sig genom en produktionsgaranti att fullgöra säljarens/entreprenörens åta- gande fram till garantitidens utgång mot erhållande av resterande köpe- skilling enligt betalningsplan. Vidare utfärdar garantibolaget en an- svarsutfästelse som skall utgöra ett betryggande åtagande att avhjälpa skador på huset som består i eller som är en följd av fel eller brister i konstruktion, utförande eller material och som upptäcks eller anmäls under tiden från utgången av den garantitid som anges i köpe- eller ent- reprenadavtalet till dess tio år har gått, räknat från dagen för slutbesikt- ning. GAR-B0:s ansvarsutfästelse gäller dock endast skada till följd av fel i säljarens leverans eller i entreprenad som angivits i garantibrevet. Försäkringstiden för en byggfelsförsäkring börjar först efter det att byggnadsarbetet blivit godkänt och varar sedan i tio år. Försäkringen gäller således parallellt med entreprenörens/husförsäljarens regelmässi- ga garanti, men träder i praktiken enbart in om den som utfärdat garan- tin inte kan firllgöra sitt åtagande. Byggfelsförsäkringen är utformad ungefär som en ansvarsutfästelse, förutom skador på byggnaden som orsakats av fel i byggnadens konstruktion, av materialet som använts i

byggnadsarbetet eller av utförandet av arbetet, omfattar den även sj älva felet.

I de småhusgarantiprodukter som finns på marknaden görs undantag för skada som normalt täcks av en konventionell villaförsäkring samt skada som omfattas av en befintlig allriskförsäkring (för GARBO:s del annan förbindelse, utfästelse, garanti eller försäkring). AB Bostadsga- ranti undantar skador på maskinell utrustning om ersättning utgår här- för enligt särskilt garantiåtagande. GARBO undantar i sin ansvarsut- fästelse generellt ersättning för skada som är hänförlig till maskinell utrustning. Ansvarsutfästelser som ges av HSB:s Försäkrings AB inne- fattar inte skada på maskinell utrustning. Ytterligare ett undantag från ansvarsutfästelsens omfattning som görs av AB Bostadsgaranti och GARBO är för skada som har eller borde ha upptäckts under garantiti- den eller skada som beror på att sådan skada inte blivit tillräckligt åt- gärdad och konsumenten har eller borde ha insett detta. GARBO:s an- svarsutfästelse undantar utvecklingsfel eller skada genom sådant fel; med utvecklingsfel avses enligt villkoren fel som vid leve- rans/entreprenadens genomförande inte kunde förutses med då känd telmik och vetenskap.

Från rätten till försäkringsersättning enligt en byggfelsförsäkring undantas regelmässigt skador som normalt omfattas av andra fastig- hetsägarens egendomsförsäkringar såsom fastighetsförsäkring, maskin- försäkring och alhiskförsäkring. Vidare ersätter inte Skandias byggfels- försäkring kostnader för fel som på grundval av det tekniska vetandet vid den tidpunkt då arbetet utfördes inte var möjligt att upptäcka, eller skada som orsakats av sådant fel. Byggfelsförsäkringen innefattar inte åtagande om färdigställning av huset.

En ansvarsutfästelse vid småhusgaranti får innehålla villkor om självrisk med högst ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäk- ring.

Ägaren av byggnaden får enligt lagen om byggfelsförsäkring åläg- gas att svara för en viss självrisk. Självriskens storlek är inte reglerad i lagen, men uppgår normalt till ett halvt basbelopp såvitt avser småhus.

AB Bostadsgarantis åtagande enligt produktionsgarantin är inte be- loppsbegränsat. Ansvarsutfästelsen täcker dock inte skadekostnader som överstiger kontraktssumman exklusive tomtkostnad. GARBO:s produktionsgaranti omfattar inte skador till en högre kostnad än två basbelopp. Genom bolagets ansvarsutfästelse ersätts skadekostnader upp till 25 basbelopp. HSB Försäkrings AB:s totala åtagande för varje småhuslägenhet är begränsat till ett belopp motsvarande bostadsrätts- föreningens slutliga anskaffningskostnad för byggnaden dividerad med antalet bostadslägenheter.

I lagen om byggfelsförsälqing ges fösäkringsgivama möjlighet att begränsa sitt åtagande till ett belopp, dels för varje enskild försäkring och dels för samtliga av försäkringsgivaren under ett kalenderår utfär- dade byggfelsförsäkringar. Försäkringsbelopp per försäkring bestäms regelmässigt till produktionskostnaden. Endast Skandia utnyttjar möj- ligheten till att ha ett högsta gemensamt försäkringsbelopp.

7.4.2. Möjlighet till samordning av de båda systemen

7.4.2.1 Inledning

Att, som idag ha två olika, mer eller mindre obligatoriska system för tioårigt försäkringsskydd avseende bostadshus är olämpligt ur flera as- pekter. Det är svårförståeligt och det leder till praktiska tillämpnings- svårigheter eftersom systemen inte är samordnade och handläggningen sker hos olika myndigheter, länsstyrelserna respektive byggnadsnämn- dema. Av den tidigare redovisningen framgår att vissa objekt inte fång- as upp av någondera systemet. Som också har framgått sammanfaller de båda systemens skyddsinstressen. Ett enhetligt system ter sig därför mera ändamålsenligt både från administrativa och ekonomiska ut— gångspunkter. Eftersom småhusgarantin och byggfelsförsäkringen är mycket lika torde en samordning inte bara vara möjlig utan även myck- et lämplig. I det följande kommer ett antal frågor som uppkommer i detta sammanhang att behandlas.

7.4.2.2 Frågan om statusen på småhusgarantiverksamheten

Utredningen är av den åsikten att verksamheten med att meddela små— husgarantier är att betrakta som drivande av försäkringsrörelse (se av- snitt 6.5). Att fortfara med denna verksamhet vid sidan om försäkrings- rörelselagen är inte tillåtligt utan ett nytt regelverk för garantiverksam- heten. Genom att låta lagen om byggfelsförsäkring bli generellt till- lämplig även på småhussidan skulle småhusen omfattas av det redan gällande försäkringssystemet, med allt vad det innebär av kontroll och

skydd.

7.4.2.3 Vissa skillnader i bolagens ägarstruktur

Garantibolagen AB Bostadsgaranti och GAR-BO AB ägs av medlem- mar hos Byggentreprenörema och staten respektive STR, enskilda trä- husfabrikanter och entreprenörer. Ägarnas förankring i branschen inne- bär att det i bolagen finns sakkunskap om byggprocessen och insikt i byggbranschen. Företrädare för byggbranschen påverkar dock på så vis utformningen av garantiprodukterna och står ytterst själva en risk.

Försäkringsbolagens ägarstruktur är annorlunda och vinstintresset från själva försäkringsverksamheten är det dominerande.

7.4.2.4 Betydelsen av räntebidragens avveckling

Som har framgått under avsnitt 6.2 ovan är bostadsbyggnadssubventio— nema i nuvarande form under avveckling. Småhusgarantiemas kopp- ling till räntebidragen är således inte ändamålsenligt på sikt om målet med denna är att enskilda som förvärvar en nyproducerad bostad skall förmås att skaffa sig ett långvarigt försäkringsskydd för att därmed trygga sina (och statens) investeringar samt att få garantier för en god boendemiljö. Utredningen bedömer i likhet med vad som gjordes när lagen om byggfelsförsäkring infördes att det även fortsättningsvis kommer att fordras ett tvångsinslag för att åstadkomma att sådant för- säkringsskydd tecknas generellt. Så blir fallet om lagen om byggfels- försäkring får gälla samtliga småhus. Småhusen skulle då inte få börja byggas förrän byggfelsförsäkring har tecknats och kontrollen av att så har skett skulle ske i byggnadsnämndema.

7.4.2.5 Uppförande- och färdigställandeskydd

Den största skillnaden mellan innehållet i småhusgarantin och bygg- felsförsäkringen är att den förra till skillnad från den senare innefattar ett färdigställandeskydd; om en entreprenör eller husförsäljare går i konkurs under pågående uppförande så går garantibolaget in och svarar för att arbeten enligt kontraktet slutförs.

Garantibolagens åtaganden är villkorade av att garantihavaren beta- lar bolaget vad som annars skulle tillkomma entreprenören/säljaren för återstående prestation. Om garantihavaren inte har följt gällande betal- ningsplan utan betalat för mer än redan levererat material och utfört arbete så är det han själv som får stå för den förlusten. Garantihavaren har inte rätt att vid sin betalning till garantibolaget göra avdrag för vite eller skadestånd på grund av försening. Kan garantibolaget fullfölja arbetet och/eller leveransen för en mindre summa än den avtalade kon-

traktssumman så är det garantibolaget som tar vinsten. Bolag svarar även för förlust som kan uppstå på grund av att arbetet och/eller leve- ransen kostar mer än vad som ursprungligen avtalats. För att täcka så- dan förlust har garantibolagen regelmässigt infordrat säkerhet från ent- reprenören/husförsäljaren uppgående till tio procent av kontraktssum- man. Ytterligare en förutsättningar för att garantibolaget skall åta sig att fullfölja kontrakterade arbeten avseende uppförande av huset är att bo- laget får överta garantihavarens rättigheter mot entreprenö- ren/husleverantören avseende hävande av kontraktet eller återstående åtaganden. Färdigställandeskyddet i småhusgarantin omfattar även ett åtagande att fullfölja det garantiåtagande som lämnats i kontraktet om uppförande av byggnad och/eller leverans av husdelar.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka är en produktionsgaranti inte lång- re en absolut förutsättning för beviljande av statlig bostadsbyggnads— subvention. Kravet på att uppförande och färdigställande av byggnaden skall vara säkerställd kan uppfyllas på annat vis, t.ex. genom en bank- garanti eller motsvarande säkerhet. Länsstyrelserna gör en prövning av vad som krävs i varje enskilt fall Är huset redan uppfört behövs inget färdigställandeskydd. Eftersom en byggfelsförsäkring uppfyller det andra kravet som ställs på garanti- och försäkringsskydd enligt förord- ningen om statlig bostadssbyggnadssubvention, nämligen att det finns ett betryggande åtagande att avhjälpa sådana väsentliga skador på huset som består i eller är en följd av fel eller brister i konstruktion, utförande eller material och som upptäcks och anmäls inom tio år efter slutbesikt- ningsdagen, så kan en småhusgaranti redan idag bytas ut mot en bygg- felsförsäkring.

Skulle kopplingen mellan det tioåriga konsumentskyddet vid uppfö- rande av småhus och beslutande om statlig bostadsbyggnadssubvention tas bort och i stället ett generellt krav på byggfelsförsäkring införas även för småhus så skulle kravet på uppförande och färdigställande— skydd helt bortfalla. Beställaren/köparen kan naturligtvis ändå kräva att entreprenören/säljaren ställer betryggande säkerhet för sitt åtagande och därmed skydda sig mot den förlust som kan uppstå om entreprenö- ren/säljaren på grund av konkurs eller annat obestånd inte kan fullfölja uppförandearbetena och/eller husleveransen. Sådana krav kan dock inte rimligen begäras att en konsument skall ta initiativ till på egen hand. Förutom att det kan vara svårt för en konsument att ställa sådana krav på en entreprenör eller husleverantör så skulle det också krävas att kon- sumenten är så kunnig och förutseende att han kan bedöma när inford- randet av sådan säkerhet erfordras. Förvärv av ett hus är en komplice- rad och stor affär.

I AB 92 finns en klausul som reglerar situationen då entreprenören enligt kontraktshandlingarna är skyldig att ställa säkerhet till motparten

för sina förpliktelser. Om inte annat föreskrivits i övriga kontrakts- handlingar skall säkerheten uppgå till 10 % av kontraktssumman under entreprenadtiden och till 5 % av samma summa under garantitiden. Sä- kerheten skall överlämnas till motparten inom två veckor efter det att avtal har träffats. Varken ABS 95 eller AA 94 innehåller några före- skrifter om ställande av säkerhet från entreprenörens/säljarens sida. Anledningen till detta är troligen att det tidigare har rätt ett absolut krav på uppförande- och färdigställandegaranti för beviljande av statlig bo- stadsbyggnadssubvention och att detta har uppfyllts genom produk- tionsgarantidelen i småhusgarantin. Om det tioåriga konsumentskyddet vid förvärv av småhus i sin helhet flyttas till lagen om byggfelsförsäk- ring borde enligt utredningens mening de standardavtal som används i konsumentförhållande kompletteras med ett avtalsvillkor som föreskri- ver att entreprenören/säljaren ska ställa säkerhet för sina förpliktelser under uppförande- och färdigställandetiden. En sådan förändring skulle innebära att konsumenten får ett ekonomiskt skydd i händelse av en konkurs på entreprenör- eller säljarsidan under pågående bygge. I för- hållande till vad som gäller nu skulle detta innebära att konsument- skyddet utökas genom att skyddet under uppförande och färdigställan- detiden blir regel. Idag kan en konsument vänta med att ansöka om statliga räntebidrag tills efter det att byggnaden påbörjats eller färdig- ställts. Fram till denna tidpunkt sker ingen kontroll av att färdigställan- deskydd föreligger. I standardavtalens villkor kan, på sätt som gäller vid näringsidkarförhållanden, föreskrivas att säkerheten skall överläm- nas till motparten inom viss tid. För entreprenören och husförsäljaren medför regler av detta slag inte någon större pålaga, eftersom säkerhe- ter idag normalt får lämnas till garantibolagen. Skillnaden blir att så- kerheten i fortsättningen får lämnas direkt till konsumenten i varje en- skilt fall.

En kreditsäkerhet ger ett finansiellt skydd för konsumenten men däremot inte den praktiska hjälp som produktionsgarantin ger genom att garantibolagen går in i konsumentens/beställarens ställe och handlar upp återstående arbeten. På så vis blir skyddet för konsumenten således sämre om en kreditgaranti ersätter produktionsgarantin. Det bör dock nämnas att det redan i dagens system är möjligt med ett sådant utbyte. Vidare så kan lqeditsäkerheten ställas i form av en försäkring (sådana försäkringsprodukter finns att tillgå på marknaden idag) och då har för- säkringsbolagen samma intresse som garantibolagen att i regleringssi- tuationen gå in och lösa resterande upphandling på bästa sätt.

Vad som bör poängteras i resonemanget kring uppförande- och fär- digställandegarantier, oavsett om det rör sig om produktionsgarantier eller någon typ av finansiell säkerhet, är att en sådan aldrig skyddar beställaren/köparen mot förluster som beror på att betalning har skett i

förskott. Enligt gällande standardavtalsregler skall betalningsplan upp- rättas enligt vilken betalning endast skall utges för redan utfört arbete och levererat material. Konsumenter måste nås av erforderlig informa- tion i dessa avseenden. Kreditgivama borde dessutom ha intresse av att se till att betalning inte utges för mer än utfört arbete och levererat ma- terial. Om förskottsbetalning görs med lånade pengar och entreprenö- ren eller husleverantören sedan går i konkurs utan att ha utfört den prestation som betalningen avsåg innebär ju det att låntagarens återbe- talningsförmåga minskar på grund av förlusten och att pantens/husets värde riskerar att minska eller t.o.m. helt gå förlorat. Utredningen har

framhållit detta vid ett möte med representanter för flera stora kreditin- stitut.

7.4.2.6 Åtagandenas omfattning

När det rör sig om uppförande av hus på delad entreprenad så skiljer sig omfattning av åtagandet mellan småhusgarantin (GAR-BO:s pro- dukt) och byggfelsförsäkringen. Vid småhusgranti från GAR-BO läm- nas produktionsgaranti och ansvarsutfästelse enbart för sådana leveran- ser och arbeten som utförs enligt skriftligt avtal med säljare eller ent- reprenör. Det har kommit utredningen till del att det förekommer att husköpare inte uppger vilka avtal som har slutits vid ansökan om ränte- bidrag, se "Vem bygger småhusen? Granskning av ansökningar för statlig bostadsbyggnadssubvention till egnahem", rapport från Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund i juni 1996. På så vis kan kostnaden för småhusgarantin undvikas. Det är vidare så att det i första hand är husförsäljaren och inte garantibolaget som köparen/beställaren har att vända sig till på grund av förbindelsen. Risken finns därmed att en hus- försäljare som inte är seriös bidrar till att samtliga delavtal inte tas upp vid ansökan om småhusgaranti, eftersom det är detta bolag som får sva- ra för fullgörande av sidoentreprenörers förpliktelser samt svara för fel och skador som orsakats av dessa.

Vid byggfelsförsäkring görs ingen skillnad på entreprenadform. Det är endast kostnader för fel som vållats av den som är byggnadens ägare eller av hans anställda som inte behöver ersättas (se 6 & ).

En annan väsentlig skillnad mellan småhusgarantin och byggfelsför- säkringen är att den senare till skillnad mot den förra utöver uppförande av byggnad även omfattar mer omfattande ombyggnader.

Som har framgått i produktbeskrivningen ovan så omfattar Bostads- garantis ansvarsutfästelse även vad man kallar utvecklingsfel. I Skandi- as byggfelsförsäkring görs undantag för "Fel som på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då arbetet utför-

des inte var möjligt att upptäcka, eller skada som orsakats av sådant fel". Att undanta rena experimentbyggen från omfattningen av skyddet

kan enligt utredningens mening inte innebära någon nämnvärd in- skränkning.

7.4.2.7 Konkurrenssituationen

Om garantibolagen inte fortsätter med sin verksamhet i försäkringsbo- lagsform så är det just nu bara Skandia, Wasa och HSB Försäkrings AB som är aktörer på byggfelsförsäkringsmarknaden. Konkurrenssituatio- nen kan då sägas bli försämrad även om konkurrensen mellan garanti- bolagen och försäkringsbolagen inte varit speciellt påtaglig med de skilda systemen. Å andra sidan har vissa signaler givits som kan tyda på att försälqingsgivare som idag inte meddelar byggfelsförsäkring kan vara intresserade att gå in på marknaden om underlaget för försäkring- en ökar genom att småhusproduktionen i dess helhet förs in under la- gens tillämpningsområde. Avgörande måste ändå sägas vara den fram- tida utvecklingen av byggkonjunkturen. Vid ett ökat byggande kommer troligen fler försäkringsgivare vara intresserade av att konkurrera på marknaden för byggfelsförsäkringar. Det finns anledning att närmare följa utvecklingen på detta område.

7.4.3. Sammanfattning och förslag

I avsnitt 6.6 förs en diskussion kring småhusgarantins framtid. Där konstateras att utredningen ser två möjligheter; antingen att införa en särskild lag för garantibolagens verksamhet eller att låta byggfelsför- säkringen helt ta över småhusgarantins roll. Om det senare alternativet är ändamålsenligt ur konsumentskyddssynpunkt är det enligt utredning- en att föredra, eftersom införandet av ny lagstiftning särskilt uppbyggd kring nu förekommande verksamheter med småhusgarantier skulle in- nebära ett omfattande arbete innefattande ett flertal svårigheter (exempelvis i fråga om vilka krav som skulle gälla för koncession).

I förevarande avsnitt har först en jämförelse mellan systemen med småhusgaranti och byggfelsförsäkring gjorts; syften, regleringsformer och produkter har jämförts. Härefter har ett antal frågor av betydelse för utredningens stållningstagande behandlats.

Enligt utredningens mening visar den föregående genomgången att fördelarna av ett enhetligt system inom ramen för lagen om byggfels- försäkring är klart övervägande. Produkternas likhet, räntebidragens avveckling, de positiva effekterna av en samordnad handläggning och

det utökade skyddet vid ombyggnader och delade entreprenader talar med styrka för att göra byggfelsförsäkringen obligatorisk även för småhus i stället för att utarbeta en sårreglering för småhusgarantiverk- samheten vid sidan om gällande försäkringslagstiftning. Även skydd i fråga om uppförande och färdigställande kan lösas på ett ändamålsen- ligt sätt vid ett sådan lösning genom kompletteringar i förekommande standardavtal (se 7.4.2.5).

Utredningen förslår i enlighet med som tidigare sagts att lagen om byggfelsförsäkring görs generellt tillämplig på småhus för permanent- boende.

I avsnitt 7.6 utvärderas lagen om byggfelsförsäkring och ges förslag till erforderliga ändringar i lagen.

7.5. Skall undantag göras från den tvingande verkan av viss civilrättslig konsument- lagstiftning till förmån för byggfels- försäkring och konsumentanpassade avtal?

7.5.1. Inledning

Som konsument ställs man ofta inför sitt livs största och mest kompli- cerade affär när man skall förvärva sitt egna hem. Det egna hemmet är de svenska hushållens största ekonomiska åtagande och det är konsu- menten i egenskap av byggherre som har det övergripande ansvaret för att bygget fungerar. Ett väl fungerande och ändamålsenligt konsument- skydd är av stor vikt vid konsuments förvärv av småhus. I det följande följer en redogörelse för uppkomsten av konsumentskydd på området i lagar och i standardavtal, en beskrivning av gällande systern följt av förslag om framtida ordning.

7.5.2. Konsumentskyddets utveckling

7.5.2.1 Utveckling av konsumentanpassade standardavtal i AB- systemet

Före Småhus 76 tillämpades allmänt AB 72 även när beställaren var enskild konsument. Enligt AB 72 svarade entreprenören för fel som framträdde under garantitiden, vanligtvis två år efter entreprenadens godkännande. Efter garantitidens utgång in till dess preskription inträd- de tio år efter arbetets slutförande, svarade entreprenören enbart för fel som han hade orsakat av grov vårdslöshet och detta endast under förut- sättning av att felet inte hade märkts eller borde ha märkts före garanti- tidens utgång. Beställaren hade mycket svårt att göra gällande andra fel än sådana som hade konstaterats av en besiktningsman vid slut- eller garantibesiktning. Sedan Konsumentombudsmannen initierat en pröv- ning av skäligheten av användandet av ett dylikt entreprenadavtal i konsumentförhållande upptogs förhandlingar som resulterade i All- männa bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är beställare, ABS 80. Detta standardavtal innebar förbättringar för konsumenten, bl.a. genom att han nu kunde göra gällande även andra brister än sådana som konstaterats av en besiktningsman vid slut- eller garantibesiktning om han påtalade felet inom två månader från det att han hade fått besiktningsutlåtandet.

Efter förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare för byggbranschen har ABS 80 ersatts med ABS 95. Här återfinns regler om entreprenadens omfattning och utförande, arbetsledning, kontroll, besiktningar och godkännande av entreprenaden, ansvar, tider, priser, betalningar samt påföljder. ABS 95 innebär i likhet med AB 92 att ent- reprenörens ansvar för fel som framträder efter garantitidens utgång har utökats. Tidigare kunde entreprenören göras ansvarig endast när det framgick att denne hade orsakat felet av grov vårdslöshet, men nu räcker det med att det kan visas att entreprenören av vårdslöshet har orsakat fel.

AA 94 är de alllmänna avtalsvillkor som används vid köp av monte- ringsfärdigt husmaterial. Dessa villkor innebär ingen avvikelse från konsumenttjänstlagen utan anknyter till och kompletteras av denna lag. Konsumentköplagen tillämpas alltså parallellt med standardavtalet.

7.522 Utvecklingen genom lagstiftning av avtalsskydd för konsumenter

Den 1 juli 1986 trädde konsumenttjänstlagen (1985:716) i kraft. Utan- för lagens tillämpningsområde föll arbete avseende nybyggnad för bo- stadsändamål, såväl &itidshus som byggnader för permanent boende. Andra arbeten på fast egendom, byggnader och anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker än sådana arbeten som den som uppförde en byggnad utförde i samband därmed, omfattades dock av lagen. Konsumenttjänstlagen .ordes alltså tillämplig på reparations- ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten samt sådana arbeten i samband med nybyggnation för bostadsändamål vilka inte utfördes av den nä- ringsidkare som uppförde själva byggnaden eller någon som denne i sin tur hade anlitat. Att entreprenader avseende nybyggnader av småhus undantogs från konsumenttjänstlagens tillämpningsområde motiverades av att en småhusköpsutredning hade tillkallats för att utreda behovet av civilrättsliga lagregler till konsumenternas skydd vid avtal om köp eller uppförande av småhus.

I SOU 1986:38 lade småhusköpsutredningen fram förslag till en lag om förvärv av nya småhus, som skulle vara tvingande till konsumen- tens förmån. Lagförslaget var till stora delar utformat efter mönster av konsumenttj änstlagen men innehöll också bl. a. vissa regler om besikt- ning. Lagen skulle gälla konsuments förvärv från näringsidkare av nya bostadshus (för permanentboende eller fritidshus) avsedda för en eller två familjer oavsett om avtalet innebar fastighetsköp, tomträttsupplåtel- se eller köp av byggnad på oni grund. Entreprenadavtal och köp av monteringsfärdigt hus skulle också omfattas av lagen. I betänkandet prövades frågan om möjligheten att i den föreslagna lagen införa regler om motsvarande skydd som småhusgarantin erbjöd, eftersom fördelar- na med detta skydd ansågs vara stora. På grund av problem av admi- nistrativ och försäkringsteknisk natur ansågs dock en försäkringsplikt i lag inte mogen för avgörande.

Förslaget om en särskild lag om förvärv av nya småhus fick ett ne- gativt bemötande av remissinstansema - behovet av lagen ifrågasattes med hänsyn till det konsumentskydd som säkerställs inom ramen för det statliga bostadsfinansieringssystemet.

I prop. 1989/90:77 om konsumentskyddet vid förvärv av småhus m.m. uttalade departementschefen att garantin och ansvarsutfästelsen m.m. som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering innebar ett gott skydd för den som förvärvar ett nyproducerat småhus, vilket dock inte ansågs utesluta att det kunde finnas skäl att förbättra skyddet i nå- got hänseende. Departementschefen höll med de remissinstanser som hade påpekat att garanti— och försäkringsskyddet har klara fördelar från

konsumentskyddssynpunkt framför en lagstiftning som i vissa detalj- hänseenden erbjuder ett mera fullständigt skydd, men som inte omfattar en produktionsgaranti och en ansvarsutfästelse. Att lagreglera om pro- duktionsgaranti och ansvarsutfästelse ansågs inte görligt. En tvingande konsumentskyddslagstiftning utan sådana regler skulle enligt departe- mentschefen kunna innebära att det inte skulle gå att bibehålla det ga- ranti- och försäkringssystem som ställs som villkor för statlig bostads- finansiering och som tillkommit på frivillig väg. Det anförda talade emot införande av regler för småhusproduktionen som omfattades av småhusgarantin. Konsumentverket hade dessutom vid denna tid inlett ett förhandlingsarbete för att förbättra konsumentens avtalsskydd (något som senare ledde fram till ABS 95). Departementschefen uttala- de att det - i vart fall tills vidare - inte förelåg några tungt vägande kon- sumentpolitiska skäl att förbättra läget för dem som omfattades av det konsumentskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering.

Departementschefen påpekade dock att fiifmansierade småhus samt fritidshus föll utanför småhusgarantin och att lagstiftningsåtgärder bor- de vidtas för att stärka konsumenternas ställning i dessa fall. Genom en lagändring som trädde i kraft år 1991 (SFS l990:935) gjordes konsu- menttjänstlagen därför tillämplig på entreprenader avseende småhus som uppförs utan det konsumentskydd som är villkor för räntebidrag och på uppförande av fritidshus. Lagtekniskt har detta lösts på så vis att konsumenttjänstlagen enligt huvudregeln omfattar alla entreprenader som beställs av konsument, medan undantag från lagens tvingande ka— raktär görs i de fall konsumenten tillförsälqas ett sådant garanti-, för- säkrings-, och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfi- nansiering. Enligt uttalande i propositionen saknades skäl för att införa regler om besiktning i lagen eftersom de tvingande reglerna om nä- ringsidkarens prestation kom att gälla för de arbeten som omfattades av konsumenttjänstlagen.

Den 1 januari 1991 trädde konsumentköplagen i kraR. Denna lag är tillämplig på köp av monteringsfärdigt husmaterial. Även i konsument- köplagen har gjorts undantag från den till konsumentens förmån tving- ande verkan av avtalsvillkorsreglema för det fall köparen tillförsäkrias ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering.

Vid samma tidpunkt infördes tvingande avtalsvillkorsregler i 4 ka- pitlet jordabalken som handlar om köp av fast egendom, men som i denna del även är tillämpligt vid köp av byggnad på ofri grund. Också här har den tvingande verkan av reglerna tagits bort när det finns ett sådant garanti, försäkrings- och avtalsskydd som gäller som villkor för statlig bostadsfinansiering

7.5.3. Gällande ordning

7.5.3.l Inledning

Lagstiftningen som avser konsumentsskydd är tvingande till konsu— mentens förmån; avtalsvillkor som är sämre för konsumenten än lag- reglema är utan verkan mot denne. Vad gäller förvärv av bostadsbygg- nad görs dock betydande undantag från lagarnas tvingande verkan. Be- skrivning av aktuella lagregler har gjorts i avsnitt 3.2.4.

Köp av fast egendom och förvärv av tomträtt och köp av byggnad på annans mark regleras genom 4 kapitlet jordabalken. De paragrafer angående avtalsvillkor som annars är indispositiva till förmån för kon- sumenten är inte tvingande om konsumenten tillförsäkras ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering. Samma undantag görs även från den annars tving- ande verkan av avtalsvillkorsreglema i konsumentköplagen, som om- fattar köp av husdelar, och i konsumenttjänstlagen, som omfattar ent- reprenader. I och med att utredningen föreslår att lagen om byggfels- försäkring skall ersätta småhusgarantin måste ställning tas till frågan om dessa undantag skall tas bort eller i fortsättningen skall gälla när byggfelsförsäkring föreligger.

Det är undantaget i konsumenttjänstlagen som får den absolut största genomslagskraften. När småhusgaranti finns för entreprenadar- beten så används nämligen standardavtalet ABS 95 som innehåller en annorlunda reglering av avtalsförhållandet mellan konsumenten och näringsidkaren än vad en tillämpning av konsumenttjänstlagen innebär. AA 94 som används vid köp av husdelar tillämpas däremot parallellt med konsumentköplagen. Det finns således anledning att titta närmare på uppbyggnaden av och skillnaderna mellan konsumenttj änstlagen och ABS 95 för att utröna om det är lämpligt att bibehålla ett undantag för standardavtalsregleringen eller inte.

7.5.3.2 Konsumenttjänstlagen

Konsumenttjänstlagens (1985:716) tillämpningsområde omfattar avtal om arbete på fast egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för en- skilt ändamål. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om

inte annat anges i lagen. Detta gäller dock inte entreprenadavtal om konsumenten tillförsäkras ett sådant garanti-, försäkrings- och avtals- skydd (ABS 95) som ställs som villkor för statlig bostadsfinansiering. Lagens tillämpningsområde begränsas därmed till entreprenadavtal av- seende uppförande av fritidshus och frifinansierade småhus för perma- nentboende samt till reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbe- ten.

Enligt konsumenttjänstlagen skall näringsidkaren utföra tjänsten fackmässigt, han skall med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne samt tillhandahålla behövligt material (om inte annat får anses avtalat). Det kan här anmärkas att lagen inte innehåller bestämmelser som tar särskilt sikte på entreprenadfrågor.

Näringsidkaren har enligt konsumenttjänstlagen en skyldighet att avråda konsumenten från att låta utföra tjänsten om tjänsten med hän- syn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda om- ständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten. Om detta förhållande visar sig först sedan tjänsten har börjat att utföras eller att priset kan bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med, skall näringsidkaren underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans anvisningar samt avbryta påbörjat arbete om han inte kan få kontakt med konsumenten eller får anvisningar inom rimlig tid. Åsi- dosätter näringsidkaren denna sin skyldighet och finns det starka skäl att anta att konsumenten i annat fall hade avstått från att beställa tjäns- ten eller hade avbeställt den, har näringsidkaren inte större rätt till er- sättning än om så skulle ha skett i den mån konsumenten inte gynnas på ett oskäligt sått.

Konsumenttjänstlagen innehåller regler om hur priset skall bestäm— mas i den mån det inte följer av avtalet. Näringsidkaren är enligt lagen skyldig att på begäran ställa ut specificerad räkning och betalningen skall ske vid anfordran om inte annat avtalats.

Dröjsmål från näringsidkarens sida föreligger enligt konsument- tjänstlagen om uppdraget inte avslutats inom avtalad tid eller om nä- ringsidkaren inte iakttar en överenskommen tid för arbetets påbörjande. Vid dröjsmål från näringsidkarens sida har konsumenten rätt att hålla inne betalningen, att kräva fullgörande eller att häva avtalet. Han har dessutom rätt till skadestånd.

Lagens felbegreppet ansluter till utförandets fackrnässighet, vad som får anses avtalat och till följder av att nödvändiga tilläggsarbeten inte har utförts. Utöver detta hänvisar lagen även till föreskrifter och myn- dighetsbeslut som väsentligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt samt till förbuden i 4 & marknadsföringslagen och 6 & produktsåkerhetslagen. Lagen föreskri- ver också att tjänsten kan anses felaktig med hänsyn till lämnade upp-

gifter om tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet som kan antas ha inverkat på avtalet och som i samband med avtalets ingående eller annars i samband med marlmadsföring lämnats av näringsidkaren, av någon annan näringsidkare eller branschorganisation eller dyl. för den- nes räkning eller av en leverantör av material till tjänsten eller av någon annan i tidigare led. Enligt lagen är det även fel i tjänsten om närings- idkaren i annat fall än som omfattas av avrådandeplikten före avtalets ingående har underlåtit att informera konsumenten om förhållande rö- rande tjänsten som var av betydelse för konsumenten och som påver- kade avtalet.

Frågan om tjänsten är felaktig skall bedömas med hänsyn till för- hållandena vid den tidpunkt då uppdraget avslutades. Försämras resul- tatet efter denna tidpunkt skall tjänsten anses felaktig om försämringen är en följd av att näringsidkaren har åsidosatt vad som har ålegat ho- nom enligt entreprenadavtalet eller konsumenttjänstlagen. Försämras det utfästa resultatet under en garantitid som gäller efter uppdragets avslutande, skall tjänsten anses felaktig, om inte näringsidkaren gör sannolikt att försämringen beror på en olyckshändelse, vanvård, onor- malt brukande från konsumentens sida eller liknande.

Några regler om besiktningar innehåller inte konsumenttj änstlagen. Konsumenttjänstlagen föreskriver att reklamation skall ske inom skälig tid efter det att konsumenten har upptäckt eller borde ha upptäckt felet, men inte senare än tio år efter det att uppdraget avslutades (om inte annat följer av garanti eller liknande utfästelse).

Enligt lagen äger konsumenten innehålla så mycket av betalningen som fordras för att ge honom säkerhet för krav på entreprenören på grund av fel.

Konsumenttjänstlagen föreskriver både skyldighet och rätt för nå- ringsidkaren att avhjälpa fel. Avhjälpandeskyldigheten gäller inte om ett avhjälpande skulle medföra olägenheter eller kostnader för närings- idkaren som är oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för kon- sumenten.

Om felet inte avhjälps får konsumenten enligt lagen i stället göra avdrag på priset med motsvarande vad det kostar konsumenten att få felet avhjälpt

Konsumenttjänstlagen stadgar att konsumenten får häva avtalet om syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat och näringsidkaren insett eller bort inse detta samt om tjänsten har utförts i strid mot 4 & marknadsfö- ringslagen eller 6 & produktsåkerhetslagen. I mindre allvarliga fall får konsumenten häva återstående del av avtalet. Vid hävning har närings— idkaren inte rätt till betalning för tjänsten till den del avtalet hävs.

Konsumenttjänstlagen föreskriver att näringsidkaren skall ersätta konsumenten för skada på grund av fel i följ ande fall:

— Om resultatet av tjänsten avviker från vad näringsidkaren har utfäst. — Även annars om näringsidkaren inte visar ät felet beror på ett hin- der utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid avtalets ingående och vars följder han då inte heller skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit eller att felet be- ror på någon som näringsidkaren har anlitat för att helt eller delvis utföra tjänsten, leverantör eller någon annan i tidigare led och denne skulle vara fn" från skadeståndsskyldighet av samma skäl som nyss angetts.

Konsumenttj änstlagen innehåller inga föreskrifter om försäkringar.

7.5.3.3 ABS 95

När småhusgaranti har tecknats avseende konsuments förvärv av små- hus genom entreprenad används ABS 95 i avtalsförhållandet mellan näringsidkaren/entreprenören och konsumenten/beställaren. Såvitt av- ser entreprenörens ansvar för fullgörande av entreprenaden och ansvar för fel och skador gäller i huvudsak följande.

Entreprenören skall enligt ABS 95 utföra sitt åtagande fackmässigt samt med tillbörlig omsorg ta tillvara beställarens intressen och samrå- da med denne. I den mån han under entreprenadtiden insett eller bort inse att av beställaren tillhandahållna uppgifter, undersölmingsmaterial eller utsättningar är felaktiga, är han skyldig att underrätta beställaren härom och samråda med honom om vilka åtgärder som kan bli aktuella med anledning av detta. Entreprenören skall i sådant fall upplysa om konsekvenser samt begära precisering av åtagandet i berörd del.

Priset skall enligt ABS 95 alltid vara fastställt i kontraktet. Kon- traktssumman skall erläggas enligt betalningsplan mot faktura. I faktura angivna arbeten skall var utförda när fakturering sker. Betalningsplanen skall utformas så att entreprenören äger erhålla betalning motsvarande utfört arbete. Efter delbetalning upp till 90 % av kontraktssumman äger dock beställaren alltid innehålla resten av betalningen fram till entrep- renadens godkännande.

Dröjsmål från näringsidkarens sida föreligger enligt ABS 95 om avlämnandet inte sker på avtalad tid. Beställaren får då häva avtalet om dröjsmålet är ett väsentligt avtalsbrott. Om inte särskilt vite har avtalats har beställaren rätt till skadestånd.

Fel i entreprenaden anses föreligga om resultatet av entreprenörens arbetet avviker från vad som har avtalats mellan parterna, om resultatet av entreprenörens arbete visar att detta inte har utförts fackmässigt samt

om det uppstår skada på grund av att entreprenören inte har utfört er— forderliga ändringar och tilläggsarbeten.

Omfattningen av entreprenörens felansvar enligt ABS 95 är beroen- de av när i tiden felet &amträder; under entreprenadtiden, under garan- titiden eller efter garantitiden innan tioårig preskription inträder. Fe- lansvaret är även knutet till i avtalet föreskrivna besiktningar.

Under entreprenadtiden ansvarar entreprenören för skada på ej av- lämnad del av entreprenaden om skadan inte beror på förhållanden på beställarens sida. Vid kontraktstidens utgång skall Slutbesiktning ske. Vid försening av avlämnandet av entreprenaden har beställaren rätt till skadestånd. Från avlämnandet, som i regel sker när entreprenaden god- känts vid slutbesiktning, löper en garantitid om minst två år. För fel som framträder under garantitiden ansvarar entreprenören om inte ent- reprenören gör sannolikt att skadan beror på olyckshändelse eller där- med jämförlig händelse eller på vanvård, onormalt brukande eller något liknande förhållande på beställarens sida. Om entreprenören är ansvarig för felet ansvarar han också för skada på entreprenaden på grund av felet (undantag görs för brandskador som regleras genom den brandför— säkring som beställaren är skyldig att hålla). Före garantitidens utgång ska garantibesiktning verkställas. För fel som framträder efter garanti— tiden är entreprenörens ansvar begränsat dels i tiden till tio år efter ga- rantitidens början, d.v.s. vanligtvis till åtta år efter garantitidens utgång, och dels i omfattningen till fel som är väsentliga och som visas ha sin grund i vårdslöshet från entreprenörens sida. Bevisbördan ligger här på beställaren. Om entreprenören har ansvar för ett fel så skall han även svara för skada som har orsakats av felet. Entreprenören ansvarar även i förhållande till beställare för åtgärder som vidtas eller underlåts av hans anställda samt av honom anlitade entreprenörer, leverantörer och övriga personer.

Beställaren får som huvudregel inte göra gällande andra fel än såda- na som en besiktningsman har antecknat i ett besiktningsutlåtande. Härutöver får han dock göra gällande & som förelåg vid besiktningen men som vare sig märktes eller borde ha märkts då, & som beställaren påtalade vid besiktningen men som besiktningsmannen inte ansåg utgö- ra fel och fel som beställaren påtalar hos entreprenören inom tre måna- der efter entreprenadtidens utgång.

Beställaren skall inom skälig tid underrätta entreprenören då han upptäcker fel eller skada efter det att entreprenaden eller del därav har avlämnats eller tagits i bruk.

Fel som står antecknade i ett besiktningsutlåtande och som entrepre- nören ansvarar för har denne både rätt och skyldighet att avhjälpa utan kostnad för beställare. Om avhjälpandet inte sker inom skälig tid får beställaren avhjälpa felet på entreprenörens bekostnad. Entreprenören

är inte skyldig att avhjälpa fel som inte i väsentlig grad påverkar ent- reprenadens bestånd, utseende eller funktionsduglighet om ett avhjäl- pande skulle vara oskäligt med hänsyn till avhjälpandekostnader och andra omständigheter. Beställare får då i stället göra avdrag på priset. Beställaren får alltid innehålla så mycket av kontraktssumman som fordras för att ge honom säkerhet för hans rättmätiga krav på grund av kvarstående fel samt för skadestånd eller annan fordran som beställaren är berättigad till.

Om entreprenören går i konkurs får beställaren häva avtalet och är då berättigad till ersättning för den kostnadsölming som därav upp— kommer för entreprenadens färdigställande.

ABS 95 innehåller inga särskilda regler om skadestånd för beställa- ren vid fel. Enligt ABS 95 åligger det part att vid skada utnyttja avtalad försäkring. Entreprenören skall ha allriskförsäkring för skador på ent- reprenaden och försäkringen skall gälla under entreprenadtiden och två år efter entreprenadens godkännande. Beställaren skall vara medförsäk- rad. Entreprenören skall vidare ha ansvarsförsäkring för entreprenad- verksamhet under entreprenad- och garantitiden.

7.5.3.4 Jämförelse mellan konsumenttjänstlagen och ABS 95

Även om likheterna mellan konsumenttjänstlagen och ABS 95 är större än olikheterna så finns här vissa betydande skillnader som framför allt är betingade av att ABS 95 är särskilt avpassat för småhusentreprena— der som är en mycket komplicerad tjänst medan konsumenttjänstlagen är en generell lagstiftning som från början undantog uppförande av hus och alltså i huvudsak gällde för arbeten på lös egendom och förvaring av lösa saker. När även småhusbyggen infogades under lagens tillämp- ningsområde gjordes inga särskilda anpassningar i lagen. De flesta av småhusentreprenadema undantogs från lagens tvingande regler med hänsyn till det mera ändamålsenliga skydd som gavs genom småhusga- rantin i kombination med ABS 95.

Till skillnad från ABS 95 innehåller konsumenttj änstlagen regler om avrådandeplikt för näringsidkaren om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten. Detta är en konsumentvänlig föreskrift som dock är mycket allmänt hällen, varför man möjligen kan ifråga- sätta vilken reell praktiskt nytta som denna regel kan ha i entreprenad- förhållanden. Enligt muntlig uppgift från Allmänna reklamationsnämn- dens bostadsavdelning har denna regel inte varit föremål för prövning där. I ABS 95 stadgas en samrådsplikt för entreprenören - han skall ta till vara beställarens intressen och samråda med denne i den utsträck- ning som behövs och är möjlig. I den mån han har erhållit felaktiga

uppgifter &ån beställaren måste han underrätta beställaren om detta och samråda med honom om vilka åtgärder som kan bli aktuella.

ABS 95 har tydligare och för konsumenten mer fördelaktigare regler för betalning; krav på fakturering, betalningsplan och generell rätt för konsumenten att innehålla 10 % av kontraktssumman som säkerhet fram till entreprenadens godkännande.

Konsumenttjänstlagens felbegrepp är vidare än det i avtalet på så vis att det även knyts till uppgifter av betydelse för bedömning av tjänstens beskaffenhet samt näringsidkarens underlåtenhet att lämna sådana upp- gifter om detta kan antas ha inverkat på avtalet.

Den viktigaste skillnaden mellan konsumenttjänstlagen och ABS 95 är att avtalet till skillnad från lagen innehåller regler om besiktningar och dess verkningar. Med tanke på komplexiteten i tjänsten och risker— na för uppkomsten av kostsamma fel och skador är det av största bety- delse att arbetet vid vissa givna tidpunkter kontrolleras av en sakkumrig besiktningsman. Avtalssystemet innebär dock att möjligheterna för konsumenten att åberopa fel begränsas. Var felet upptäckbart vid en besiktning får det inte åberopas om det inte antecknats av besiktnings- mannen i besiktningsutlåtandet eller påtalats av konsumenten vid be- siktningen. Inom tre månader från entreprenadtidens utgång har dock konsumenten en generell rätt att påtala fel.

Vid användandet av ABS 95 finns det, till skillnad från konsument- tjänslagen, krav på entreprenören att denne skall ha ett försäkrings- skydd till tryggande av konsumentens anspråk.

Det som betyder mest i sammanhanget är dock att ABS 95 används i kombination med den tioåriga småhusgarantin med produktionsgaranti och ansvarsutfästelse. Enligt utredningens mening innebär detta en klart större trygghet för konsumenten än vad som följer av konsument- tjänstlagen. Vidare ska framhållas att ABS 95:s regler om en som lägst tvåårig garantitid innebär att entreprenören svarar för samtliga fel som framträder under denna tid liksom skador om entreprenören inte gör sannolikt att dessa beror på olyckshändelse eller vanvård, onormalt brukande eller dylikt från beställarens sida.

7.5.4. Undersökning av konsumentens situation

I rapport 1992/93:24 "Bygga eget - vågar man det?" har konsumentver— ket undersökt förhållandena mellan konsumenten och dennes motparter vid förvärv av styckebyggda småhus. Motpartema utgörs av husfabri- kanten, den lokale försäljaren och olika entreprenörer. Syftet med un- dersökningen var att utreda hur det förhöll sig med konsumentproble- men vid förvärv av nya småhus. I rapporten framhålls att det ofta är

den lokale husförsäljaren som sköter en stor del av kontakterna med konsumenten. En viktig uppgift för försäljaren är att upprätta en boen- dekostnadskalkyl i enlighet med Konsumentverkets riktlinjer. Det före- kommer att konsumenten uppfattar situationen så att han har beställt en totalentreprenad av husförsäljaren när denne åtar sig att upprätta kon- trakt med andra motparter, såsom materialleverantör och entreprenör. Konsumenten har alltså ålagts ett byggherreansvar enligt PBL, men har enligt Konsumentverkets erfarenheten ofta en oklar bild av vilken ent- reprenadform han har haft, d.v.s. vilka motparter som han har ingått avtal med och omfattningen av respektive motparts åtagande.

I rapporten från Konsumentverket redovisas en statistisk undersök- ning som omfattar 6 % av samtliga nya småhus som var inflyttningskla- ra andra halvåret 1989 respektive 1991. Undersökningen bygger på intervjusvar från köparna. 40 % av köparna uppgav att boendekostna— den hade blivit högre än kalkylerad, i 42 % av dessa fall berodde den högre kostnaden enligt köparna på att produktionskostnaden hade blivit underskattad. Enligt köparnas uppgifter så utfördes inte besiktningar i erforderlig mån; endast i en lmapp fjärdedel av fallen hade slutbesikt- ning skett och garantibesiktningar hade genomförts i ännu färre fall. Eftersom byggherrens möjligheter att göra gällande fel och skador en- ligt standardavtal på området är kopplad till vad som har framkommit vid sådana besiktningar så är det allvarligt att dessa inte har utförts i flera fall.

Den bild av konsumentens situation vid förvärv av småhus som framgår av Konsumentverkets rapport är oroväckande. Det bör dock noteras att denna behandlar styckebyggda småhus som ofta köps i delar från en husfabrikant via en försäljare och som sedan uppförs på delad entreprenad. Vid köp av husdelar används konsumentköplagen idag, eftersom det standardavtal som brukas i dessa fall, AA 94, kompletteras av denna lag, utan att några inskräkningar görs i lagen Som har fram- gått i avsnitt 7.4.2.6 så finns misstankar om att konsumenter i ett inte obetydligt antal fall vid ansökan om statlig bostadsbyggnadssubvention inte anger de avtal som har ingåtts för uppförande av husen för att på så vis undvika att avtal om småhusgaranti blir ett villkor för erhållande av statlig bostadssubvention. Vidare kan det tänkas att avtal inte anges på inrådan av husförsäljare som vill minska sitt åtagande enligt småhusga- rantin. Skyddet för konsumenten vid dessa småhusförvärv skulle öka om utredningens förslag om att låta småhusen omfattas av byggfelsför- säkringen går igenom i och med att byggfelsförsäkringen är obligato- risk och omfattar alla arbeten som inte utförs av byggherren själv, utan stt dessa behöver anges särskilt. Det är vidare försäkringsbolaget som är ansvarig enligt försäkringsavtalet och inte, som fallet är vid småhus- garanti för delad entreprenad, i första hand husförsälj aren.

7.5.5. Slutsatser och förslag

När det gäller köp och tjänster som omfattas av försäkringsobligatoriet enligt lagen om byggfelsförsäkring så är det försäkringsavtalet som är av störst betydelse för konsumenten, inte avtalet i förhållande till sälja- ren/entreprenören. För konsumentens möjligheter att få eventuella fel och skador åtgärdade är det av underordnad betydelse om detta avtal grundar sig på konsumentlagstiftning eller standardavtal. När fel eller skador uppkommer i huset så är det försäkringsbolaget som konsu- menten vänder sig till för rättelse. Det är omfattningen av detta försäk- ringsskydd som är av betydelse och inte avtalsförhållandet med ent— reprenören/säljaren. Detta gäller dock först sedan försäkringen har trätt i kraft, d.v.s. när arbetet är färdigställt och godkänt. Det bör vidare no- teras att byggfelsförsäkringen kan vara subsidiär i förhållande till ett garantiåtagande, om det inte visar sig att den som har utställt garantin inte kan fullgöra sina förpliktelser.

Under produktionstiden saknar konsumenttj änstlagen i allt väsentlig betydelse. Under denna tid kan ABS 95 med säkerhet anses utgöra ett gott konsumentskydd. Besiktningsförfarandena, som även försäkrings- givama har intresse av, är ändamålsenliga för att få arbetet utfört kor- rekt. Avbetalningsreglema är förmånliga för konsumenten, som alltid har rätt att innehålla 10 % av kontraktssumman fram till entreprenadens godkännande. Dessa regler liksom bestämmelserna om de ansvars- och allriskförsäkringar som entreprenören skall hålla avser att trygga even- tuella anspråk från konsumentens sida.

Under garantitiden får konsumenten ett mer utvecklat skydd för fel och skador genom avtalet med näringsidkaren än genom konsumentla- gama. Garantin innebär att näringsidkaren svarar för alla uppkomman- de fel och skador, om han inte kan göra sannolikt att dessa beror på förhållanden som inte är hänförliga till honom. Bevisbördan åvilar så- ledes näringsidkaren och skulle denne inte kunna fullgöra sitt åtagan- den enligt garantin så åligger det försäkringsgivaren till byggfelsförsäk- ringen att utge ersättning i enlighet med försäkringsavtalet.

För att utöka konsumentskyddet under produktions- och garantitid finns, som tidigare anförts, möjlighet att i standardavtalen som används i konsumentförhållanden införa en liknande bestämmelse som i AB 92 om lämnande av säkerhet till beställaren/konsumenten, vilket skulle trygga konsumentens anspråk vid entreprenörens konkurs. Något så- dant skydd för konsumenten finns inte i konsumentlagstiftningen.

Efter garantitiden får köpe— eller entreprenadavtalet mellan konsu- menten och näringsidkaren främst betydelse för försäkringsbolagens regressrätt gentemot näringsidkaren. Konsumenten vänder sig till sitt försäkringsbolag. I detta avtalsförhållande behöver konsumenten inte

visa att någon har varit försurnlig för att ersättning skall utgå. Det är försäkringsavtalet som gäller och inte entreprenad- eller köpeavtalet. Själva syftet med lagen om byggfelsförsäkring är ju att fel och skador skall åtgärdas snabbt utan föregående tvist om vem som är ansvarig för dem och utan hinder av att den som eventuellt är ansvarig inte kan ta på sig kostnaderna. Enligt utredningens mening är det mer ändamålsenligt att regressförhållandet mellan försäkringsbolaget och näringsidkaren regleras genom ett avtal än genom konsumentlagstiftning.

Utredningen föreslår därför att de undantag som idag gäller i kon- sumentlagstiftning för småhusgaranti i förening med erforderligt avtals- skydd fortsättningsvis skall gälla när byggfelsförsäkring finns och av- talet mellan konsumenten och säljaren eller entreprenören är tillfreds- ställande med hänsyn till allmänna konsumentintressen. Härvid bör noteras att undantaget från konsumenttjänstlagen blir vidare än idag eftersom även vissa större ombyggnader omfattas av kravet på bygg— felsförsälm'ng, vilket inte är fallet vid småhusgaranti.

7.6. Utvärdering av lagen om byggfelsförsäkring

7.6.1. Allmänt

Utredningens uppdrag i frågan om byggfelsförsäkring tar sikte på ut- formningen av lagen och hur försäkringsprodukterna förhåller sig till lagen. I det följande utvärderas innehållet i lagen. Huruvida de bygg- felsförsäkringar som idag erbjuds på marknaden uppfyller lagens in- tentioner behandlas i avsnitt 7.7.

Lagen om byggfelsförsäkring har endast varit i kraft i drygt fyra år, vilket kraftigt inverkar på möjligheterna att värdera dess verkan och ändamålsenlighet. Byggfelsförsäkringen tecknas innan ett byggnadsar- bete påbörjas, men börjar gälla först sedan det färdigställts. I förekom- mande byggfelsförsäkringar görs regelmässigt undantag för sådan kostnader som täcks av garantiavtal, vilket innebär att fel och skador som upptäcks inom två år efter Slutbesiktning inte ersätts ur försäkring- en såvida inte den som har ställt ut garantin själv inte kan fullgöra sitt åtagande. Detta innebär att byggfelsförsäkringen inte kan tas i anspråk förrän efter en tid, i flertalet fall först efter flera år. Hittills har såvitt utredningen erfarit försäkringsersättning bara utbetalats vid ett tillfälle och detta berodde på att entreprenören inte kunde fullgöra sitt garanti-

åtagande. Endast något försäkringsfall har inträffat sedan garantitiden löpt ut. Byggfelsförsälqingen är ett långsiktigt åtagande, men både produkten och försälqingsobligatoriet har bara frmnits i några år. Det är inte möjligt att göra en riktigt utvärdering av systemet med byggfelsför- säkringar förrän det har gått minst elva år från lagens ikraftträdande. Först då har försäkringstiden löpt ut för ett antal försäkringar. Mot bak- grund av att bostadsproduktionen har varit låg under den tid som bygg— felsförsäkringen har frmnits tillgänglig på marknaden dröjer det säkert ännu längre innan det går att få nödvändigt statistiskt underlag för att dra några säkra slutsatser vad gäller t.ex. risk- och premieberäkning.

En riktig utvärdering av lagen om byggfelsförsäkring är således än- nu inte möjlig att genomföra eftersom underlag för en sådan inte före- ligger. Vissa tillämpningsfrågor m.m. har emellertid aktualiserats som det finns skäl att diskutera. Utredning har frmnit anledning att föreslå vissa ändringar i lagen bl.a. en utvidgning av tillämpningsområdet till följd av samordning av försäkringssystemen för småhus och flerbo- stadshus.

7.6.2. Tillämpningsområdet

7.6.2.l Inledning

Utredningen har i uppdrag att bedöma om det behövs ändringar och kompletteringar av lagen om byggfelsförsäkring vad gäller tillämp- ningsområdet. Härvid skall utredningen enligt direktiven pröva om la- gen skall omfatta även andra byggnader än flerbostadshus. Vidare skall hanteringen av ombyggnader vara föremål för utredningens gransk- ning. Därutöver har även kopplingen till näringsidkarbegreppet prövats.

7.6.2.2 Vilka typer av byggnader skall omfattas av lqavet på byggfelsförsäkring?

Utredningen föreslår ingen ändring av förhållandet att obligatoriet med byggfelsförsäkring endast gäller bostäder som huvudsakligen används för permanent bruk. Kravet på byggfelsförsäkring bör dock enligt utredningens mening utvidgas till att gälla samtliga småhus för permanentboende.

Som framgår av den första paragrafen gäller lagen om byggfelsförsäk- ring permanentbostäder. Det är tillräckligt att en byggnad till övervä- gande del skall användas som permanentbostad för att den skall omfat- tas av lqavet på byggfelsförsäkring. Byggfelsförsäkring behövs dock inte för en- och tvåbostadshus när ett sådant garanti-, försäkrings-, och avtalsskydd finns som utgör villkor för statlig bostadsfinansiering. Här- vid åsyftas alltså förekomst av småhusgaranti och konsumentanpassade entreprenad/köpeavtal. Lagen om byggfelsförsäkring omfattar således både småhus och flerbostadshus, men när småhusgaranti gäller för ett småhus undantas detta från försäkringsobligatoriet.

I enlighet med resonemanget som förts i avsnitt 7.4 föreslår utred- ningen att lagen om byggfelsförsäkring skall vara tillämplig på alla permanentbostadshus, utan undantag för förekomst av småhusgaranti. Det nuvarande andra stycket i lagens första paragraf bör därför tas bort. I förarbetena till lagen om byggfelsförsäkring och till föregångaren, lagen om byggnadsgaranti, talas nästan uteslutande om flerbostadshus och det är tydligt att lagstiftaren tidigare har förutsatt att småhusen i princip skall omfattas av en småhusgaranti i stället för byggfelsförsäk- ring. Därför är lagen om byggfelsförsäkring till sin utformning anpas- sad till att tillämpas på flerbostadshus. I praktiken förekommer det emellertid redan idag att byggfelsförsäkringen används för småhus. Sedan mitten av år 1996 är det som beskrivits tidigare möjligt att ersätta småhusgarantin med en byggfelsförsäkring vid ansökan om statliga räntebidrag och enligt uppgift från Skandia så utfärdas byggfelsförsäk- ringar för småhus i en inte obetydlig omfattning. Utredningens förslag om att tillämpningsområdet för lagen skall utvidgas till att gälla gene— rellt även för småhus innebär att vissa följdändringar i lagen erfordras.

I prop. 1990/91:89 med förslaget till lagen om byggnadsgaranti, som föregick lagen om byggfelsförsäkring, diskuterades frågan om lagen skulle avse även andra byggnader än bostadshus (se s. 16). Mot bak- grund av det förstärkta ansvar för aktörerna vid byggande av arbets- platser enligt förslaget om ändringar i arbetsmiljölagen ansågs det inte lika angeläget att snabbt få till stånd ett garantisystem för kontor och andra lokaler som omfattas av arbetsmiljölagstiftningen. Vad gällde lokaler för undervisning, vård och annan omsorg framhölls vikten av att byggnaderna uppfyller alla de egenskaper och funktioner som rimli- gen bör ställas samt att det kan finnas speciella skäl att inskärpa bl.a. entreprenörens ansvar för inomhusmiljön vid arbeten på sådana bygg- nader där typiskt sett mer känsliga personer vistas. Samtidigt påpekades att dessa byggnader oftast ägs av det allmänna och att man därför bör kunna räkna med att behövliga åtgärder vidtas mot brister i lokalerna. Inte heller dessa typer av lokaler ansågs behöva omfattas av byggnads- garantin, åtminstone inte till en början.

Bostadsutskottet anförde i sitt betänkande 1990/91 :BoU 19 (s.11) att det var av vikt att efter en tids erfarenheter av systemet överväga att låta lagen om byggnadsgaranti omfatta flera typer av byggnader, näm- ligen småhusen (oaktat befintligt garanti-, försäkrings- och avtals- skydd), daghem, skolor och andra miljöer där barn och ungdomar vis- tas samt kontorslokaler.

Med hänvisning till den prövning som .orts vid utarbetandet av la- gen om byggnadsgaranti, uttalas i propositionen till lagen om byggfels- försälqing att även med ett system med obligatorisk byggfelsförsäkring bör erfarenhet vinnas innan en utvidgning av tillämpningsområdet övervägs (prop. 1992/93:121, s. 19).

Det är i sammanhanget av intresse att notera att på marknaden före- kommande byggfelsförsäkringar är möjliga att teckna även för objekt som ligger utanför obligatoriet. Skandia beräknar att så mycket som 25- 30 % av de avtal om byggfelsförsäkringar som bolaget har tecknat gäl- ler objekt som inte omfattas av lagen. En relativt stor del härav har av- sett kommunala byggprojekt, såsom äldreboende, lekskolor, skolbygg- nader och vårdhem. Wasa har enbart försäkrat fem objekt utanför obli- gatoriet, bl.a. en skola, och det har hänt att. Wasa har nekat att försäkra obj ekt som inte omfattas av lagen.

Utredningen finner att skyddsbehovet utanför bostadsområdet fram- för allt gör sig gällande för dagisbarn, skolelever och patienter som vistas i daghem, skolor och vårdhem och liknande. Det rör sig om 10- kaler där personer som typiskt sett är känsligare för dåliga inomhus- miljöer vistas under lång tid. Nämnda kategorier människor har svårt att själva påverka sin situation i aktuellt avseende. Något direkt avtals- förhållande med fastighetsägaren föreligger inte. Att reparations- och ombyggnadsarbeten för att komma till rätta med byggfel och skador i byggnaden ofta blir mycket kostsamma kan naturligtvis innebära att nödvändiga åtgärder inte vidtas inom rimlig tid, eller inte alls. En lös- ning av sådana problem kan tänkas nås inom ramen för systemet med byggfelsförsäkring. Härvid bör dock poängteras att detta system inte omfattar befintligt byggnadsbestånd i annat avseende än ombyggnads- arbeten av viss dignitet.

Utredningen konstaterar att sådana erfarenheter av systemet som i förarbetena till lagen förutsattes föreligga som underlag för en prövning av en utvidgning av lagens tillämpningsområde till andra typer av byggnader än bostäder ännu inte har nåtts. Därtill kommer att de bygg- felsförsälqingar som erbjuds på marknaden är tillgängliga även för and- ra objekt än dem som omfattas av försäkringsobligatoriet. Ansvarsfulla och förutseende fastighetsägare torde därför vid nyproduktion och om— byggnader överväga att försäkra risken av framtida utgifter för att komma till rätta med fel i byggnaden och skador till följd av sådana fel,

för att på så sätt skydda tredje man som vistas i byggnaderna. Tillräck- liga skäl kan enligt utredningens uppfattning inte nu anses föreligga för att utvidga försäkringsobligatoriet utanför bostadssektom.

7.6.2.3 Vem skall utföra byggnadsarbetena för att lagen skall gälla?

Kravet på byggfelsförsäkring gäller när en näringsidkare uppför en byggnad. Frågan är vem som åsyftas med detta näringsidkarbegrepp. Rent språkligt kan det antingen vara den som låter uppföra ett hus eller den som faktiskt uppför byggnaden som avses. I förarbeten till lagen om byggfelsförsäkring hittas inte svaret på frågan. I prop. 1992/93:121 (s.l7) framgår att vägledning vid tillämpning av enskilda bestämmelser i lagen om byggfelsförsäkring kan hämtas från förarbetena till lagen om byggnadsgaranti, eftersom i stort sätt alla bestämmelser i den förra la- gen har motsvarighet i den senare. Något klargörande uttalande går dock inte att finna här heller. I prop. 1990/91:189 med förslag till lag om byggnadsgaranti (s. 29) sägs: "Byggnaden måste vara uppförd av den som är näringsidkare. Det är endast den som uppför en byggnad resp. utför ombyggnadsåtgärder som är skyldig att ha garanti enligt la- gen." Förebilden för denna lag var som tidigare har nämnts det förslag till lag om entreprenadgaranti som utarbetades av arbetsgruppen för frågor som rör sjuka hus i betänkandet (Ds l990:14) Byggnaders in- omhusmiljö m.m. Detta lagförslag föreskrev garanti när en entreprenör på uppdrag av annan än konsument uppför bostadsbyggnad.

Enligt vad utredningen har erfarit så tolkas lagen om byggfelsför- säkring allmänt så att det är byggherren, dvs. den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnadsarbete, som skall vara näringsidkare. Detta synes vara den rimliga tolkningen även om undantaget i l ä 2 st. då synes något egenartat. Där görs undantag från kravet på byggfels- försäkring i fråga om en- och tvåbostadshus när ett sådant garanti-, för- säkrings- och avtalsskydd finns som utgör villkor för statlig bostadsfr- nansiering. Krav på småhusgaranti och konsumentanpassat avtal för erhållande av statlig bostadsbyggnadssubvention ställs enbart om pro- jektet avser nybyggnad av egnahem, dvs. en- och tvåbostadshus, och om huset ägs av en eller flera fysiska personer eller om det avser upp- förande av en- och tvåbostadshus som upplåts med bostadsrätt. När det inte är näringsidkare som är beställare så omfattas ju inte byggnaden

över huvud taget av kravet på byggfelsförsälqing, varför ett undantag från huvudregeln är onödigt i dessa fall.

Mot bakgrund av utredningens förslag att lagen om byggfelsförsäk- ring skall omfatta även småhus krävs en ändring av regeln att det måste vara en näringsidkare som uppför en byggnad för att kravet på bygg- felsförsäkring skall bli gällande. Enligt utredningens mening bör även andra hus än småhus omfattas av en sådan ändring. Kopplingen till nä- ringsidkarbegreppet har lett till tillämpningssvårigheter, t.ex. när bygg- herren/beställaren är en bostadsrättsförening eller en kommun. Mot bakgrund av lagens skyddssyften ser utredningen ingen anledning till att begränsa tillämpningsområdet på angivna vis. I praktiken torde den- na ändring i lagen inte få någon större betydelse, armat än att lagen blir lättare att förstå och att tillämpa. Av lagens första paragraf bör dock framgå att det är byggherren som är skyldig att teckna byggfelsförsäk- ring, dvs. den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnadsar- betena.

7.6.2.4 Vilka byggnadsarbeten förutom uppförande av en byggnad skall omfattas av lagen om byggfelsförsäkring?

Utredningen föreslår att det, förutom uppförande av byggnad och tillbyggnad, endast är sådana byggnadsarbeten som avses i 9 kap. 2 & 1 st. 3 p. plan- och bygglagen som skall omfattas av kravet på byggfelsförsäkring.

Kravet på byggfelsförsäkring gäller för uppförande av permanentbo- stadshus och vissa andra åtgärder på sådana byggnader. För att en an- nan åtgärd än uppförande skall omfattas av försäkringsobligatoriet skall åtgärden fordra bygganmälan och avsevärt förlänga byggnadernas brukstid. Det har under utredningsarbetet framkommit att denna be- skrivning har vållat tillämpningssvårigheter. Osäkerhet föreligger om vilka åtgärder förutom uppförande av byggnad som fordrar försäkring och tolkningen i olika kommuner sägs inte vara enhetlig. Det finns där- för anledning att lite närmare beröra omfattningen av lagens tillämp- ningsområde i detta avseende.

I vilka fall som byggherren skall göra bygganmälan till byggnads- nämnden före byggstart framgår av 9 kap 2-3 åå PBL. Det räcker dock inte med att åtgärden fordrar bygganmälan för att den skall omfattas av försäkringsobligatoriet. Åtgärden skall även avsevärt förlänga byggna- dens brukstid. Motsvarande avgränsning av tillämpningsområdet gällde även för byggnadsgarantin. Avgränsningen knyter an till den definition

av ombyggnadsbegreppet som tidigare stod i 3 kap. 11 & PBL. I propo- sitionen till PBL (prop. l985/86:1 s. 507-509) uttalade departe- mentschefen följande till förtydligande av begreppet brukstid.

"Med en byggnads brukstid menas i detta sammanhang den tid var- under en byggnad normalt förväntas kunna användas för sitt ändamål utan andra ingrepp än sådant vanligt underhåll som utförs med åter- kommande mellanrum under denna tid. Brukstiden kan oftast svara mot den normala avskrivningstiden för de investeringar som ursprungligen har gjorts i byggnaden. / -/

Att ändringen skall leda till en avsevärt förlängd brukstid innebär att byggnaden / - /därefter kan bedömas komma att användas för sitt än- damål utan ytterligare ändringar under en avsevärt längre tid än som annars sannolikt skulle vara fallet. Bedömningen skall således göras i ett tekniskt-ekonomiskt perspektiv och avse de förhållanden som kan förutses vid ombyggnadstillfället./ - /

I vissa fall medför arbeten, som inte medför särskild stora ingrepp, att byggnaden / - / får en avsevärt förlängd brukstid i den mening som jag nyss nänmde. Detta kan inträffa även om arbetena inte innebär att nya funktioner tillförs, utan endast att de funktioner som redan finns i byggnaden förnyas så att de bättre möter de krav boende kan väntas ställa under lång tid. En renovering av ett kök eller ett badrum, kombi- nerad med ett byte av rörstammar och elledningar, leder i många fall till att byggnaden kan fortsätta att brukas - utan ytterligare ändringar - långt utöver den brukstid som annars kunde förväntas. Det är enligt min mening angeläget att en sådan ändring hänförs till ombyggnad för att säkra att byggnaden eller den del av den som byggs om får de egenska- per som samhället anser att byggnader, som skall brukas under en lång- re tid, skall ha. / -/

Av det jag nu har sagt följer att till ombyggnad inte skall hänföras sådana vanligen inte bygglovspliktiga arbeten som måste vidtas för un- derhållet av en byggnad under upprepade tillfällen under dess brukstid. Sådana arbeten skall således inte kunna utlösa krav på andra åtgärder i byggnaden. Exempel på sådana underhållsarbeten som här avses är byte av inredning i kök och badrum, ommålning, omläggning av tak och byte av golvbeläggning. Åtgärder som vidtas enbart i syfte att hålla byggnaden i ett gott tekniskt skick eller att främja en rationell drift av byggnaden bör inte heller i sig föranleda att åtgärderna hänförs till om- byggnad, även om åtgärderna kräver bygglov."

Enligt den tidigare legaldefinitionen av ombyggnadsbegreppet i PBL var det tillräckligt att byggnadsåtgärden avsevärt förlängde brukstiden för del av byggnaden. För att ombyggnader av mindre slag, t.ex. en enstaka lägenhet inte skulle omfattas av lagen om byggnadsga- ranti begränsades tillämpningen till sådana ombyggnader som avsevärt

förlängde hela byggnadens brukstid (prop. 1990/91:189 s. 17). Detta gäller även för lagen om byggfelsförsäkring.

Huruvida en åtgärd är sådan att byggfelsförsäkring erfordras avgörs av byggnadsnämnden i varje enskilt fall.

Det har till utredningen från flera håll framförts önskemål om en förenkling av lagen när det gäller vilka ombyggnader som skall omfat- tas av krav på byggfelsförsäkring. Om lagen kan göras tydligare i detta avseende blir det lättare för den enskilde byggherren att bedöma när han måste teckna byggfelsförsäkring, handläggningen i byggnads- nämndema underlättas, en enhetlig bedömning främjas och försäk- ringsgivares möjligheter att bedöma marknadsunderlaget för byggfels- försälqingar ökar. På dagens byggmarknad, där ombyggnadsarbetena spelar en betydande roll, är detta av vikt.

Utredningen föreslår ingen definition av begreppet ombyggnad. Det väsentliga är att krav på byggfelsförsälqing föreligger när byggnadsar- betena typiskt sett är av sådant slag att följderna av fel i konstruktion, material eller arbete kan orsaka allvarliga och kostsamma skador som inte omfattas av fastighetsägarens sedvanliga försäkringar i övrigt. För- säkringskravet bör utformas så att oklarhet för byggherren i frågan i möjlig mån undviks.

Frågan om ett byggnadsarbete omfattas av försäkringsobligatoriet bör komma upp till prövning senast i samband med att byggherren minst tre veckor innan arbetenas påbörjande gör en bygganmälan till byggnadsnämnden. Bygganmälningsplikt föreligger enligt 9 kap 2 & PBL om arbetena avser

1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad

2. vissa angivna åtgärder gällande andra anläggningar än byggnader

3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess planlösning,

4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler eller andordningar för ventilation i byggnader

5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för vattenförsörj— ning eller avlopp i byggnader eller inom tomter

6. underhåll av sådan bebyggelse med särskild bevaranderätt som om- fattas av skyddsbestämmelser

7. rivning som omfattas av krav på rivningslov.

Förutom punkten 1 är det alltså punktema 3-5 som beskriver sådana byggnadsarbeten som kan bli föremål för krav på byggfelsförsäkring.

I fråga om åtgärder enligt punkten 3 bör enligt utredningens mening ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de bärande de- larna omfattas av kravet på byggfelsförsäkring. Övriga åtgärder som

kräver bygganmälan enligt denna punkt skall avsevärt påverka byggna- dens planlösning. Enligt kommentaren till Plan- och bygglagen (Didön m.fl.) bör detta innebära att byggnadsåtgärden aktualiserar tillämpning- en av ett tekniskt krav av någon betydelse. Hit hör att två bostadslägen- heter slås samman till en, att en'bostadslägenhet delas till flera och att utrymme från en lägenhet överförs till en annan. Däremot räknas till sådana åtgärder inte att en enstaka dörröppning tas upp eller tillsluts inom en och samma bostadslägenhet. Enligt Didön m.fl. kan inredning av ett rum på vinden till en villa inte anses påverka planlösningen i av- sevärd mån, men däremot inredande av en bostadslägenhet på en förut oinredd vind. Enligt utredningens uppfattning kan sådana byggnadsåt- gärder som avses i 9 kap. 2 & 3 p allmänt anses vara av sådan ingripan- de karaktär att de bör omfattas att försäkringsobligatoriet.

Vad sedan gäller installationer enligt p. 4-5 så kan dessa vid fel or- saka mycket allvarliga skador som motiverar ett obligatoriskt försäk- ringsskydd. Flertalet av dessa skador torde dock normalt omfattas av fastighetsförsälqing eller villaförsäkring. Kostnader för skador som normalt täcks av fastighetsförsäloingen undantas regelmässigt från er- sättningsskyldigheten enligt byggfelsförsäkringen. Kostnader för skada på sådana system som avses liksom skada genom brand, elfenomen och utströmmande vätska och ånga torde normalt täckas av fastighetsför- sälqingen/villaförsälaingen. Är installationsarbetena så omfattande att de berör konstruktionen av de bärande delarna eller om de avsevärt påverkar byggnadens planlösning så innebär utredningens förslag att åtgärder enligt p. 3 skall omfattas av obligatoriet att arbetena under alla förhållanden krävs byggfelsförsäkring för åtgärden. Mot den här bak- grunden anser utredningen - särskilt som skadefall på grund av instal- lationerna som regel faller utanför vad som omfattas av en byggfelsför- säkring - att det inte föreligger tillräckliga skäl för att kräva att bygg- felsförsäkring skall föreligga för installationer enligt punkterna 4 och 5.

7.6.3. Byggfelsförsäkringens omfattning

7.6.3.1 Inledning

Enligt huvudregeln skall en byggfelsförsäkring täcka skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet och skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av felet. Lagen om bygg- felsförsäkring innehåller dock bestämmelser enligt vilka försäkringsgi-

varen på olika sätt har rätt att begränsa försäkringens omfattningen. I detta avsnitt behandlas undantaget för skador som normalt omfattas av andra försäkringar, möjligheten att föreskriva att ägaren skall svara för viss självrisk samt möjligheten att begränsa försäkringsersättningen till visst belopp per byggnad och till ett visst belopp för samtliga byggfels- försäkringar som har meddelats under ett år.

7632 Undantag för skador som omfattas av andra försäkringar

Utredningen föreslår att undantag inte skall få göras för andra skador än sådana som normalt täcks av fastighetsförsäloing, villaförsäkring och maskinförsäkring.

I 2-3 55 lagen om byggfelsförsäkring regleras vad en byggfelsförsäk- ring skall omfatta. Av 2 (j 2 st. framgår att försäkringen inte behöver omfatta skador som normalt täcks av andra försäkringar såsom fastig— hetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäkring. Möjligheten att undanta sådana skador upptogs i propositionen till lagen om byggfels- försäkring (se s. 20) sedan Försäkringsförbundet, Skandia och Folksam m.fl. i den föregående remissomgången påpekat att premierna skulle bli orimligt höga om byggfelsförsäkringen skulle omfatta kostnaderna för sådana skador som omfattas av fastighetsägarens sedvanliga fastighets— försäkringar. Eftersom det var angeläget att premien för byggfelsför- säkringen skulle hållas på låg nivå och då risken för att fastighetsägare framdeles skulle underlåta att teckna sedvanliga försäkringar för fastig- heten &amstod som liten infördes möjligheten för försäkringsgivaren att undanta kostnader som normalt ersätts ur sådana försäkringar.

Det är viktigt att det av lagen klart och tydligt framgår vad som skall omfattas av en byggfelsförsäkring. En regel om rätt för försälqingsgi- vare att undanta skador som omfattas av andra typer av försälqingar måste vara tydlig och enligt utredningens mening absolut. Genom att hänvisa till andra försäkringar såsom fastighetsförsäkring m.fl. antyds att uppräkningen i lagtexten endast utgör exempel på försäkringstyper som tillåts att minska omfattningen av byggfelsförsäkringen. Så bör inte vara fallet. Ett skäl för att lagtexten har formulerats som en ex- emplifiering kan vara risken för att de sedvanliga försäkringar som fas- tighetsägaren tar för att skydda sin egendom ändrar utseende och namn över tiden. Utredningen finner dock att både fastighetsförsälning och maskinförsäkring är så vedertagna begrepp att detta problem inte moti- verar en otydlig lagtext. I sammanhanget bör framhållas att det är för- säkringsgivaren som vid tvist har att visa att en skada normalt täcks av

sådan försäkring som får minska det ansvarsområde som byggfelsför- säkringen enligt huvudregeln skall täcka.

Uppräkningen i lagtexten bör alltså enligt utredningens förmenande vara uttömmande. Genom att ta bort orden "andra försäkringar såsom" uppnås detta. Utredningen kan heller inte se att det finns skäl att göra undantag för andra försäkringar än de som nämns. Snarare är det så att listan med försäkringar bör inskränkas. Enligt vad utredningen har erfa- rit från experter och andra är nämligen allriskförsäkringar inte allmänt förekommande hos fastighetsägare. En byggfelsförsäkring skall ju täcka kostnader för skador som har orsakats av fel i en byggnads kon- struktion, av fel i material som använts i byggnadsarbetet eller av fel i utförandet av arbetet. Vilka av dessa skador som skulle omfattas av en fastighetsägares allriskförsäkring har inte varit möjligt att få klarhet i. Utredningen förslår att möjligheten att från byggfelsförsäkringen göra undantag för skador som normalt täcks av en fastighetsägares allrisk- försäkring tas bort.

Eftersom utredningen föreslår att en— och tvåbostadshusen till fullo skall omfattas av systemet med byggfelsförsäkring bör undantaget för andra försäkringar omfatta även villaförsälqingar som för småhus är motsvarigheten till fastighetsförsälqingar.

7.6.3.3 Självrisk

Utredningen föreslår att Självriskens storlek skall regleras i lagen på så vis att ett högsta tillåtet belopp bestäms. För småhus bör självrisk få tas ut med högst ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän för- säkring och för övriga hus bör det högsta tillåtna beloppet för själv- risk vara tre basbelopp enligt samma lag.

I prop. 1992/93:121 (s. 23) diskuteras frågan om lämpligheten av att införa en övre gräns för Självriskens storlek i lagen om byggfelsförsäk- ring, något som hade föreslagits vid remissbehandlingen av lagförsla- get. För detta talade att syftet med lagen förfelas vid en mycket hög självrisk och att det skulle underlätta Finansinspektionens tillsyn. De- partementschefen fann dock att det inte skulle vara lämpligt att be- stämma ett tak för självrisken eftersom de arbeten som omfattas av kravet på byggfelsförsäkring är av mycket varierande storlek. Med tan- ke på olika byggherrars skilda ekonomiska förmåga att själva åtgärda byggfel utan att ta försäkringen i anspråk avvisades en lösning som kopplade Självriskens högsta tillåtna storlek till en viss del av produk- tionskostnaden. I propositionen framhålls dock vikten av att Finansin-

spektionen i egenskap av tillsynsmyndighet noggrant och fortlöpande kontrollerar att lagen inte kringgås genom för höga självrisker (se här även s. 30). Finansinspektionen anses böra ta hänsyn till bl.a. omfatt- ningen av byggnadsarbetena och byggherrens ekonomiska förmåga, varvid det även skall beaktas att byggnaden kan komma att byta ägare under försälqingstiden.

I betänkandet SOU 1995:87, Försäkringsrörelse i förändring 3, fö- reslår Försäkringsutredningen att den s.k. skälighetsprincipen tas bort ur försäkringsrörelselagen. Skälighetsprincipen innebär krav på premie- och kostnadsskälighet, krav på skäliga avtalsvillkor och lqav på skälig skadereglering. Försäkringsutredningen har gjort bedömningen att skä- lighetsaspekter på premier och kostnader kan tillgodoses på bättre sätt än genom en lagfäst skälighetsprincip. Större frihet i fråga om produk- tutformning och prissättning parad med ökade krav på information och andra konkreta skyddsregler förordas. Kraven på villkorsskälighet och skälighet i skadebehandlingen bör enligt Försäkringsutredningen fort- sättningsvis regleras genom den lagstiftning som även gäller avtal på andra områden (se a.a.s. 109 ff). Såvitt avser försäkringsvillkor i kon— sumentförhållanden förordar Försälqingsutredningen att tillsyn av vill- korens skälighet utövas av Konsumentverket med stöd av lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Vidare föreslås att lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall gälla även för försäkringsvill- kor. Enligt denna lag prövas villkorsskäligheten efter ansökan till marknadsdomstolen.

I remissutlåtande över Försäkringsutredningens betänkande, där Fi- nansinspektionen ställer sig positiv till att skälighetsprincipen tas bort ur försäkringsrörelselagen, påpekar Finansinspektionen att denna prin- cip inte kan användas i tillsynsverksamheten över självrisksättningen i byggfelsförsäkringar på det vis som förutsattes i förarbetena till lagen om byggfelsförsäkring.

Finansinspektionen anför:

"Enligt inspektionens uppfattning föreligger redan med nu existe- rande regelverk inte möjligheter att ingripa mot höga självrisker inom byggfelsförsäkring på det sätt som var tänkt vid lagens tillkomst. Sett i förhållandet mellan försälqingsgivare och försälaingstagare kan nämli- gen en hög självrisk vara skälig medan den mot bakgnmd av det skyddsintresse som ligger bakom lagen om byggfelsförsäkring kan vara i strid med den lagens intentioner. Mot bakgrund av att utredningen föreslår att skälighetsprincipen avskaffas är det nödvändigt att uttalan— dena om inspektionens tillsynsansvar vad avser byggfelsförsäkring ses över under det kommande lagstiftningsarbetet."

Med tanke på att byggfelsförsäkringen är en tioårig försäkring som är knuten till byggnaden och inte dess ägare, så är det inte möjligt att bedöma huruvida en självrisk är rimlig för framtida ägare. Vidare syftar ju byggfelsförsäkringen till att skydda de boende i ett hus. Även om en självrisk är skälig i förhållandet mellan försäkringsbolaget och byggna- dens ägare så kan den ju vara oskälig i förhållande till de boendes skyddsbehov.

Mot bakgrund av att Finansinspektionen inte kan fullfölja de tillsyn- suppgifter såvitt avser självrisken som förutsattes vid tillkomsten av lagen om byggfelsförsäkring aktualiseras åter frågan om lämpligheten av att direkt i lagen reglera storleken på självrisken. En sådan reglering skulle kunna förhindra att syftet med lagen om byggfelsförsäkring kringgås genom för höga självrisker. Av särskild vikt är detta när det gäller småhusen och det är en enskild konsument som får svara för självrisken.

Enligt Boverkets författrringssamling får sådant ansvarsåtagande som gäller som villkor för beviljande av statlig bostadsbyggnadssub- vention (småhusgaranti) förenas med en självrisk om högst ett halvt basbelopp per småhus enligt lagen om allmän försäkring. Kravet på småhusgaranti för erhållandet av räntebidrag gäller småhus som ägs av fysiska personer eller bostadsrättsföreningar. Småhus som ägs av ett fastighetsförvaltande bolag och hyrs ut till fysiska personer omfattas således inte av bestämmelserna om småhusgaranti. Här gäller i stället lagen om byggfelsförsäkring. Enligt utredningens mening bör fortsätt- ningsvis ett halvt basbelopp utgöra högsta nivå på självrisken för en- och tvåbostadshus.

För övriga byggnader bör taket ligga högre, dels på grund av att det i regel rör sig om byggnader med högre värde och dels eftersom ägare till dessa hus oftast har större egen ekonomisk förmåga. Det rör sig dock om oerhört skilda slag av byggnadsarbeten som skall försäkras och ägarna utgör långt ifrån en homogen grupp. Härtill kommer det faktum att byggnaden kan överlåtas under försälm'ngstiden. Det viktiga i sammanhanget är att syftet med införandet av lagen om byggfelsför- säkring, d.v.s. skyddet för de boendes inomhusmiljö, inte kringgås ge- nom för höga självrisker. En oseriös eller kapitalsvag fastighetsägare som själv får svara för en mycket stor summa av reparationskostnaden kan bli ovillig att låta åtgärda fel och skador, även om en sådan under- låtenhet innebär risker för att byggnaden ska fara illa och de som bor där ska må dåligt.

Wasa tillämpade under ett inledningsskede en för försäkringstagaren valfii nivå på självrisken, vilket ledde till att självrisknivåema i några fall uppgår till ansenliga belopp. Sedan mitten av 1996 har valfriheten för Självriskens storlek begränsats till ett spann mellan ett och ett halvt

och fem basbelopp. Hos Skandia uppgår självriskema till ett, tre eller fem basbelopp enligt försäkringstagarens önskemål, dock gäller för konsumenter en högsta självrisk om ett halvt basbelopp. Hos HSB För- säkrings AB uppgår självriskema till högst tre basbelopp.

För att inte urholka skyddet för de boende finner utredningen att självrisken inte bör överstiga tre basbelopp för flerbostadshus. Ett så- dant tak bör införas i lagen. Någon differentiering av högsta självrisk mellan nyuppförande av byggnad och övriga byggnadsåtgärder föreslås inte. Oavsett vilken typ av arbeten som det rör sig om så kan de skilja sig avsevärt i omfattning, hur många boende som berörs m.m. Det är därför av vikt att framhålla att införandet av ett högsta tillåtna självrisk inte skall tolkas som en signal till att den nivån skall vara allmänt gäl- lande.

7.6.3.4 Möjligheten att begränsa försäkringsansvaret till ett försäkringsbelopp och ett gemensamt försäkringsbeslopp

Enligt 7 & lagen om byggfelsförsäkring får en byggfelsförsäkring inne- hålla villkor om att försäkringsgivarens ansvar för fel och skador är begränsat till ett visst belopp per byggnad (försäkringsbelopp) och till ett visst belopp för samtliga av försäkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade byggfelsförsäkringar (gemensamt försäkringsbelopp). Möj- ligheten att begränsa ansvaret för fel och skador till ett visst belopp för samtliga av försäkringsgivaren under ett år utfärdade byggfelsförsäk- ringar infördes sedan det från försäkringsgivarhåll under remissbe- handlingen av lagen om byggfelsförsäkring hade påpekats att en sådan begränsning var nördvändig för att det skulle vara möjligt att meddela byggfelsförsäkring och återförsäkring; ansvaret måste kunna begränsas till en bedömbar nivå. Finansinspektionen bekräftade de uppgifter som hade lämnats från försäkringsbranschen. Se prop. 1990/91:121, s. 24. Som har framgått i avsnitt 7.3.2 så utnyttjas möjligheten att begränsa ansvaret per försäkring till ett försäkringsbelopp av samtliga aktörer på byggfelsförsäkringsmarlmaden. Försäkringsbeloppet bestäms till pro- duktionskostnaden. Skandia begränsar även ansvaret till ett gemensamt försäkringsbelopp för de försäkringar som meddelas under ett år. Utredningen har ifrågasatt nödvändigheten av att ge försäkringsgi- varen rätt att begränsa sitt ansvar till ett gemensamt försäkringsbelopp när varje enskild försäkring är begränsad till ett visst belopp. Begräns- ningen till ett gemesamt belopp innebär ju onekligen en urholkning av försäkringsskyddet. Visserligen råder i princip kontraheringsplikt för försäkringsgivaren varför det kan bli svårt för försäkringsgivaren att beräkna hur stor risken blir över ett år. Kontraheringsplikten är dock

inte absolut; försäkring får vägras om det med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak finns skäl till detta (10 & lagen om byggfelsförsäkring). I propositionen sägs att ett försäkringsbolag bör kunna vägra att meddela en försäkring med hänvisning till bolagets be- gränsade kapacitet — bolaget anser sig t.ex. endast kunna åta sig ett visst försäkringsansvar årligen och när gränsen är nådd måste ytterligare åtaganden kurma vägras (prop. 1990/91:121, s. 28). Det kan därför sät- tas i fråga om det därutöver är erorderligt att begränsa försäkrings- ansvaret för samtliga under ett år utfärdade försäkringar.

Finansinspektionen har uppgett att tillräcklig erfarenhet inte finns för att göra en annan bedömning av frågan om gemensamt försäkrings- belopp än den som .ordes vid införandet av lagen om byggfelsförsäk- ring. Utredningen fmner därmed att det för närvarande inte finns un- derlag för att bedöma fortsatt behov av begränsning av ansvarigheten till ett gemensamt försälqingsbelopp för de försäkringar som en försäk- ringsgivare utfärdar under ett år.

7.6.4. Kontrollen av att kravet på byggfelsförsäkring uppfylls

7.6.4.1 Inledning

Kravet på byggfelsförsäkring är kopplat till en prövning enligt plan- och bygglagen. I 12 & lagen om byggfelsförsäkring anges att det fram- går av 9 kap. 12 & PBL att ett byggnadsarbete som omfattas av försäk- ringsobligatoriet inte får påbörjas förrän bevis om försäkring har före- tetts i byggnadsnämnden. Under utredningsarbete har framförts syn- punkter som har motiverat en prövning av ändamålsenligheten i denna bestämmelses utformning och tillämpning.

7.6.4.2 Företeende av bevis om byggfelsförsäkring i byggnadsnämnden

Utredningen föreslår att kontrollen i byggnadsnämnden av bevis om byggfelsförsälaing skall innefatta kontroll av att försäkringsavtalet är bindande för försäkringsbolaget.

När byggfelsförsäkring krävs får byggnadsarbetet inte påbörjas förrän bevis om försäkringen företetts för byggnadsnämnden (12 & lagen om byggfelsförsäkring och 9 kap. 12 & PBL).

Försäkringsbolagen Skandia och Wasa tillämpar olika principer för utfärdande av försäkringsbevis. Skandia utfärdar bevis om försäkring sedan försäkringsavtal har slutits, medan Wasa kräver att premien är betald innan försäkringsbevis utfärdas. Det har kommit till utredning- ens kännedom att en kommun har haft problem med att försäkringsbe- vis har företetts för byggnadsnämnden för att få klartecken till bygg— start, men att försäkringen sedan inte har betalats. Följden har blivit att byggnadsnämnden har fordrat in bevis om betalning av försäkringen. I propositionen om lag om byggfelsförsäkring anges att det i förekom- mande fall är tillräckligt att ett avtal om byggfelsförsäkring företes för byggnadsnämnden. Utredningen finner att det finns anledning att klar- göra tidigare förarbetsuttalande i så måtto att bevis om försäkring enligt 9 kap. 12 & PBL skall utvisa att för försäkringsgivaren bindande avtal har träffats. I annat fall riskeras att det skyddsnät som byggfelsförsäk- ringen skall vara inte finns i det enskilda fallet där byggherrens avtals- brott leder till att försäkringsbolaget inte har skyldighet att uppfylla sina förpliktelser. Någon lagändring torde inte erfordras.

Från fastighetsägarhåll och från entreprenörer har framhållits att la- gens föreskrifter om att en byggfelsförsäkring skall föreligga innan en försäkringspliktig åtgärd igångsätts och försäkringsgivamas krav på förskottsbetalning av premien innebär att en betydande utbetalning måste göras en lång tid före det att försäkringshavaren har nytta av för— säkringen. Fråga har uppkommit om kravet på byggfelsförsäkringens tecknande inte kan läggas senare i tiden. Byggnadsnämndens kontroll av förekomsten av” försäkring skulle enligt vad som föreslås kunna flyttas fram till att ske i samband med utfärdande av slutbevis enligt 9 kap 10 & PBL. Slutbevis skall utfärdas av byggnadsnämnden när bygg- herren har uppfyllt sina åtaganden enligt den kontrollplan som bygg- nadsnämnden skall besluta om för arbetena och som skall ange vilken kontroll som skall utföras, vilka intyg och övriga handlingar som skall företes för nämnden samt vilka anmälningar som skall göras till nämn- den (9 kap. 9 & PBL). Enligt uppgift, bl.a. från Stockholms kommun, är det dock vanligt att slutbevis aldrig begärs. Att koppla kontrollen av försäkringsbevis till slutbevisets utfärdande synes inte minst av det skälet olämpligt. Det är dessutom betydelsefullt att försäkringsgivaren finns med i bilden redan i ett tidigt skede. Försäkringsgivaren, som har kontraheringsplikt om det inte med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak finns skäl att vägra försäkring (10 5 lagen om byggfelsförsäkring) bör ha möjlighet att ta ställning till ett projekt före dess igångsättande och att kontrollera arbetet under dess gång. På så vis

ges möjlighet till påverkan i kvalitetshöjande riktning, inte minst ge- nom premiedifferentiering. Mot bakgrund av vad som nu anförts för- slås ingen ändring av reglerna för byggnadsnämndens kontroll av före- komsten av byggfelsförsäkring.

7.7. Prövning av vissa försäkringsvillkor

7.7.1. Inledning

Lagen om byggfelsförsäkring föreskriver att det skall finnas en försäk- ring av ett visst innehåll. Någon detaljreglering av hela försäkringsav- talet är inte avsedd utan vissa frågor, såsom t.ex. hur premien skall be- rälmas, får lösas genom förhandlingar mellan avtalsparterna inom de ramar som lagen ger (se prop. 1992/93:121 s. 17). Utredningen skall enligt direktiven belysa om tecknade försäkringar enligt lagen om byggfelsförsäkringar uppfyller lagens intentioner i olika avseenden. Som anförts i inledningen till utvärdering av lagen låter detta sig inte alltid göras på sätt som förutsätts i direktiven, eftersom lagen har varit kraft under kort tid och försäkringens giltighetstid är lång. Utredningen kan inte uttala sig om enskilda försäkringsavtal. Däremot har utred- ningen granskat de generella villkor som de olika försäkringsgivarna använder för byggfelsförsäloingar och prövat huruvida dessa är i över- ensstämmelse med lagen.

7.7.2. Utvärdering

7.7.2.1 Försäkringamas giltighet

En byggfelsförsäkring skall omfatta fel och skador som anmäls inom tio år efter det att byggnadsarbetet har godkänts vid en av försäkrings- givaren angiven besiktning (5 & 3 st. lagen om byggfelsförsäkring). Noterbart är att HSB:s försäkringsvillkor föreskriver att försäkringsti- den om tio år börjar att gälla vid slutbesiktningen av byggnad. Vid en Slutbesiktning kan dock fel föreligga som utgör hinder mot en entrepre- nads godkännande.

Samtliga på marknaden förekommande byggfelsförsäkringar skall betalas i förskott. Skandias villkor för premiebetalning innebär dock att

försäkringsgivarens ansvar bortfaller om premiefakturan inte betalas inom 14 dagar efter det att den har förfallit. Försäkringsgivarens ansvar inträder då först från dagen efter betalningen. Om denna dag infaller efter byggnadsarbetets godkännande, trots att betalning egentligen skall ske i förskott, har försäkringshavarens rätt till ersättning inskränkts ut- över det utrymme härför som stadgas i lagen. Av lagens 4 & framgår att en byggfelsförsäkring inte får inskränka det stadgade ansvarsområdet på annat vis än vad som uttryckligen föreskrivs i lagen.

7.7.2.2 Premiesättning och begränsning av föräkringsansvaret till visst belopp

Utredningen skall enligt direktiven redovisa och analysera premiens storlek och i vad mån den uttrycker kompetens hos byggherre, ent- reprenör etc. i form av dokumenterade kvalitetssystem och egenkon- troller. Utredningen skall vidare belysa principerna för begränsning av försäkringsgivarens ansvar till ett visst belopp per byggnad och till ett visst belopp för samtliga byggfelsförsäkringar som försäkringsgivaren utfärdat under ett kalenderår. I avsnitt 7.3.2 har belysts vilka principer som tillämpas av de olika försäkringsgivarna i dessa avseenden.

Någon utvärdering av principerna för premiesättning låter sig inte göras på grund av bristande erfarenhetsunderlag (se avsnitt 7.6.1). Ut- redningen vill dock på förekommen anledningen anmärka att det enligt utredningens mening inte föreligger något hinder för att justera premien sedan byggnadsarbetet färdigställts, så länge försäkringsansvaret inte insln'änks och om en sådan eventuell premiejustering &amgår av av- talsvillkoren.

Vad gäller möjligheten till begränsning av försäkringsgivarens an— svar till ett visst belopp per försäkring så utnyttjas denna av samtliga nu aktiva försälqingsgivare. Gemensamt är att det är produktionskostna- den som ligger till grund för försäkringsbeloppet (se närmare avsnitt 7.3.2). Huruvida denna nivå erbjuder tillräckligt skydd för den enskilde boende har utredningen inte någon uppfattning om; som tidigare redo- visats har det hittills inte förekommit försäkringsfall av någon betydel- se. Mot bakgrund av vad som ovan anförts om försäkringarnas omfatt- ning vid ändringsarbeten kan dock lämpligheten ifrågasättas av att be- gränsa försäkringsbeloppet till produktionskostnaden, när det är fråga om andra byggnadsarbeten än uppförande av ny byggnad. Det kan ju tänkas att ändringsarbetena orsakar allvarliga skador på redan befintlig byggnad (se avsnitt 7.7.2.3) och att kostnaderna för att åtgärda dessa vida överstiger produktionskostnaden för de aktuella byggnadsarbete- na. Vidare kan det med hänsyn till försäkringens långa löptid synas

motiverat att, som Skandia gör, indexera beloppet med SCB:s bygg- nadsprisindex.

7.7.2.3 Omfattningen av meddelade byggfelsförsälqingar

Enligt 2 5 lagen om byggfelsförsälqing skall försäkringen omfatta dels skäligt kostnad för att avhj älpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet och dels skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av felet.

Enligt gällande villkor för samtliga på marknaden förekommande byggfelsförsäkringar gäller ersättningen skälig sådan kostnad. I Skan- dias villkor står att ersättning inte ges för fel eller skada i den män för- utsättningar inte fmns för att felet eller skadan avhjälps på ett tillfreds- ställande sätt. Lagtexten ger enligt utredningens mening inte något ut- rymme för att göra sådana inskränkningar i försäkringarnas omfattning.

Vid reparationer, ombyggnader och tillbyggnader - ROT-arbeten — gäller Skandias och Wasas byggfelsförsäkringar enbart för dessa ent- reprenadarbeten. Av Skandias villkor framgår tydligt att fel eller skada som uppkommit på sådan del av byggnaden som inte varit föremål för direkt bearbetning undantas från försäkringsskyddet. Enligt utredning- ens mening kan det förekomma flera situationer då ROT-arbeten orsa— kar allvarliga skador på den befintliga byggnaden i sådana delar som inte har varit föremål för direkt bearbetning. Det kan t.ex. röra sig om påbyggnad av ytterligare en våning som får till följd att regnvatten kommer in och rinner ner i byggnaden. Utredningen menar därför att begränsningen av försäkringsansvaret till själva ROT-arbetet inte är överensstämmelse med lagens intentioner och inte heller i enlighet med lagens föreskrifter. Enligt 1 & skall en byggfelsförsäkring visserligen finnas för aktuella byggnadsarbeten. Detta är också det rimliga. Utfö- rande av byggnadsåtgärder som utöver nyuppförande av en byggnad omfattas av kravet på byggfelsförsäkring skall inte innebära att försäk- ringsgivaren skall svara för sådana fel och skador som uppstår i den redan befintliga byggnaden och som inte har samband med den senare byggnadsåtgärden. Däremot bör försäkringen omfatta även sådana ska- dor som uppkommer i den befintliga byggnaden till följd av fel i kon- struktion, material eller arbetsutförande i ROT-arbetet. Att så också skall vara fallet framgår av 2 & 1 st. 2 p. som föreskriver att en bygg— felsförsäkring skall omfatta skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av sådant fel.

Skandias, Wasas och HSB Försäkrings AB:s byggfelsförsäkringar omfattar inte skada som upptäckts eller borde ha upptäckts vid slutbe-

siktning, eller om sådan inte hålls, när respektive arbete är färdigställt. Utredningen kan inte finna att lagen ger utrymme för sådana undantag.

7.7.2.4 Undantag för garantiåtagande och andra försäkringar

En byggfelsförsäkring får enligt 6 5 i lagen innehålla villkor om att kostnader inte ersätts i den mån ansvaret för felet eller skadorna om- fattas av ett i avtal lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande.

Skandias villkorsundantag lyder:

"Fel eller skada i den mån ansvaret för felet eller skadorna omfattas av ett i avtal lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansva- rige inte kan fullgöra sitt åtagande.

Avser garantiåtagandet entreprenad skall garantitiden anses vara minst 2 år, även om kortare tid avtalats.

Saknas avtal om garantiåtagande för entreprenad eller vid fel eller skada i försäkringshavarens eget arbete gäller 4.2.1 på samma sätt som om ett 2-årigt garantiåtagande träffats."

Detta villkor innebär att fel som uppstår under den normalt tvååriga garantitiden aldrig omfattas av byggfelsförsäkringen, oavsett om sådan garanti föreligger eller inte. En sådan inskränkning i skyddet för de bo- ende ärinte i överensstämmelse med lagens regler.

Enligt 2 & 2 st. lagen om byggfelsförsäkring behöver försäkringen inte omfatta skador som normalt täcks av andra försäkringar såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäkring. Som framgår av avsnitt 7.6.3.2 föreslår utredningen att undantag från försäk- ringsansvaret för skador som täcks av andra försäkringar endast skall få gälla skador som normalt täcks av sådana försäkringar som uttryckligen nämns i lagen. Skandia gör ett generellt undantag från ersättningsskyl- dighet till den del ersättning kan erhållas ur annan egendomsförsäkring. Wasas villkor är annorlunda. Där görs undantag för skador som kan täckas av andra försäkringar, såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäk- ring och allriskförsäkring, oavsett om sådana försäkringar finns i det enskilda fallet eller ej. HSB:s försäkringar AB:s villkor är likalydande med Wasas förutom att det tydligt anges att undantag görs för exem- pelvis nämnda försäkringar. Liksom Skandias villkor är dessa i över— ensstämmelse med lagens lydelse i dag, men inte i enlighet med utred- ningens förslag om vilka andra typer av försäkringar som undantag får göras för.

7.8. Förslag till lagändringar

I enlighet med vad som tidigare anförts har upprättats förslag till änd- ring av lagen om byggfelsförsäkring, jordabalken, konsumenttjänstla- gen och konsumentköplagen. Förslaget har tagits in under rubriken Lagförslag först i betänkandet. Utredningen har bedömt att förslagen inte är sådana att någon motivering utöver vad som anförts i det tidiga- re är erforderlig.

8. Bidrag till reparation av fukt- och mögelskadade småhus

8.1. Redovisning av hittillsvarande stödformer

8.1.1. Utvecklingen av stödreglema

Under 1970- och 80-talen uppkom skador på det yngre småhusbestån- det i en omfattning som saknade motstycke under någon period i mo- dern tid. Ett gemensamt drag för dessa skador var att de i varierande utsträckning hade samband med fukt som trängt in i byggnaderna, stannat kvar under längre tid och gett grogrund för tillväxt av mögel- svamp. Vid svamppåväxt uppstår en besvärande lukt som sätter sig i t.ex. möbler och kläder. Svamptillväxt anses också kunna inverka ne- gativt på människors hälsa genom att den kan ge upphov till bl.a. aller- gier och irritationer på slemhinnor i näsa och hals. Den tillgängliga skadestatistiken ger vid handen att problemen med inomhusklimatet främst föreligger i hus byggda under 1970- och 80-talen. I de fall hu- sen är äldre, är det i övervägande andelen fall fråga om hus som byggts om. Tillgängliga undersökningar visar också att uppreglade golv på betongplatta är den byggnadsdel där mögelskador av allvarligare slag vanligast förekommer.

Uppkomsten av skador under den nämnda perioden anses ofta ha sin orsak i att nya och oprövade material och konstruktioner har använts. Under detta expansiva byggnadsskede togs också sådana typer av mark som tidigare inte använts för bebyggelse i anspråk. Inte sällan ingår sådana ord som "mossen", "myren" och "kärret" i namnet på områden där småhusen varit särskilt drabbade av skador.

I syfte att hjälpa fastighetsägare som drabbats av bl.a. fukt- och mö- gelskador i sina hus infördes år 1983 ett statligt stöd i form av ränte- och amorteringsfria lån enligt en förordning (1983:1021) om tilläggslån

för ombyggnad av bostadshus m.m. Tilläggslånen skulle motsvara den del av den godkända kostnaden för åtgärderna som inte kunde bäras av huset i ombyggt skick. I övrigt var fastighetsägarna hänvisade till kre- diter på den oprioriterade kreditmarknaden.

Tilläggslånen kunde lämnas bl.a. för att täcka en del av kostnaden för åtgärder i syfte att avhjälpa mer omfattande röt-, mögel-, fukt- och korrosionsskador eller byggnadstekniska brister beträffande säkerhet eller hälsoskydd. Lånen lämnades endast för den del av åtgärdskostna- den som översteg husets ekonomiska bärkraft efter ombyggnaden. Ett tilläggslån var från början ränte- och amorteringsfritt men dessa villkor skulle omprövas vart femte år. Vid omprövningen avskrevs de amorte- ringar som normalt skulle ha gjorts under den förflutna femårsperioden. Därefter prövades om fastighetens ekonomiska bärkraft var sådan att någon del av länet kunde göras räntebärande och amorteras. Återståen- de del av länet gavs fortsatt ränte- och amorteringsfrihet under ytterli- gare fem år. Om det vid lånetidens slut alltjämt fanns någon ränte- och amorteringsf'ri del så eftergavs den.

Om en fastighet med tilläggslån försåldes under lånets löptid upp- hörde ränte- och amorteringsfriheten för den del av lånet som motsva— rade skillnaden mellan det vid senaste omprövningen beräknade fastig- hetsvärdet och köpeskillingen, om denna var högre än fastighetsvärdet. Den del av tilläggslånet som återstod fick köparen överta på oförändra- de villkor. För det fall köparen vägrade överta lånet ålåg det säljaren att återbetala det, oavsett om försäljningen skedde med vinst eller inte.

Det visade sig snart att det i praktiken var omöjligt att sälja ett hus med tilläggslån om inte köparen var beredd att överta detta lån. Detta fick till följd att låntagare kunde hamna i orimliga situationer, t.ex. i fall där familjeförhållanden eller ekonomiska förhållanden ändrades. Mot den bakgrunden öppnades möjlighet för länsbostadsnämnderna att, efter särskild prövning, helt eller delvis efterge tilläggslån i samband med försäljning.

Situationen för ägare till småhus som drabbats av fukt- och mö- gelskador i husen bedömdes så småningom vara sådan att stödåtgärder av annat slag erfordrades från det allmänna. Förslag till sådant stöd la- des fram i prop. 1985/86:48 om medel till en fond för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m. I likhet med vad som alltjämt gäller reglerades vid denna tid rättsförhållandet mellan parterna vid entreprenader oftast av standardavtal. Vanligen tillämpades Svenska Teknologföreningens Allmänna bestämmelser för byggnads- och an- läggningsarbeten (AB 72). Enligt det avtalet svarar entreprenören för sådana fel och brister i entreprenaden som har konstaterats vid slutbe- siktningen. Han svarar vidare för fel och brister som framträder under en garantitid efter det att entreprenaden godkänts, vanligen två år. Efter

garantitidens utgång svarar entreprenören endast för sådana fel och brister som har sin grund i grov vårdslöshet från hans sida. Preskrip- tionstiden i dessa frågor är tio år. Konsumenter som förvärvade ny- byggda småhus hade vid den här tiden fått bättre avtalsskydd. I januari 1980 tillkom Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där en- skild konsument är köpare (ABS 80). Bestämmelserna i ABS 80 inne- bar bl.a. att en köpare till skillnad mot tidigare kunde göra gällande även andra fel och brister än sådana som konstaterats vid slut- eller ga- rantibesiktningen. Dock förutsattes att köparen påtalade felet inom två månader från det att köparen erhållit besiktningsinstrumentet.

Vid den här tiden hade också införts kraven på produktionsgaranti och ansvarsutfästelse som villkor för statliga bostadslån till nybyggda småhus, som skulle säljas med äganderätt eller upplåtas med bostads- rätt.

Enligt ABS 80 och även produktionsgarantin och ansvarsutfästelsen gällde alltjämt att köparen efter garantitidens utgång kunde ställa ent- reprenören till ansvar bara för sådana fel som inte visat sig under ga- rantitiden och som berodde på grov vårdslöshet från entreprenörens sida.

Under 1980-talet pågick arbeten med probleminventering och i skil- da forskrringsprojekt hade belysts orsakerna till fukt- och mögelskador. Uppfattningen vid tiden för prop. 1985/86:48 var att den kunskapsupp- byggnad som skett starkt skulle medverka till att fel som orsakas av fukt skulle kunna undvikas i det framtida byggandet.

Inriktningen på den reform som föreslogs i propositionen var mot den här bakgrunden att lösa problem för dem som köpt hus tidigare och inte omfattades av de förbättringar av skyddet för småhusköpare som uppnåtts. En utgångspunkt var vidare att insatserna skulle utformas så att byggbranschen fick ta visst ansvar för avhjälpande av problemen. På samhället borde enligt tankegångarna ankomma att gå in med de kompletterande åtgärder som behövdes för att nå en samlad lösning på problemen.

Överläggningar hade förts med representanter för de större intres- senterna i fråga om småhusförsäljning och småhusentreprenader om en gemensam aktion för att hjälpa småhusägare som drabbats av fukt- och mögelskador. Avsikten var att överenskommelser skulle träffas om inrättande av en skadenämnd, som enligt överenskomna avtalsbestäm- melser skulle besluta om stöd till drabbade småhusägare.

För att ge legitimitet åt inrättande av en skadenämnd lades fram för- slag till lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om av- hjälpande av fukt- och mögelskador. Enligt lagförslaget, som godkän- des av riksdagen, fick regeringen rätt att till en skadenämnd, som in- rättats i enlighet med avtal som staten ingått med Svenska kommunför-

bundet, med sammanslutningar av aktiebolag, stiftelser eller föreningar eller med andra, överlänma att besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i en- eller tvåbostadshus och därmed sammanhängande frågor.

I propositionen redovisades riktlinjerna i de avtal som regeringen avsåg att träffa med byggintressenter. Enligt dessa riktlinjer träffades sedan avtal mellan staten å ena sidan och Byggentreprenörema och Byggförbundet å den andra samt mellan staten och Svenska kommun- förbundet. Av avtalen följde att den som byggt eller sålt ett småhus di- rekt till en konsument tog på sig ansvar för fel eller brister som genom s.k. enkel vårdslöshet hade vållats av byggaren eller säljaren. Irmebör- den var att branschen i förhållande till konsumenten frivilligt avstod från de då sedvanliga branschvillkoren om att producenten bara svarade för skada som vållats av grov vårdslöshet. I de fall där ett byggföretag hade arbetat som entreprenör åt ett annat företag eller annan byggherre än konsument, förutsattes att den som sålt eller uppfört huset åt kon- sumenten tog på sig ansvaret för avhjälpande av fel eller brister. Den som hade byggt eller sålt huset skulle rätta till felen på egen bekostnad så att huset frmgerade tillnedsställande som bostad. Inom Byg- gentreprenöremas och Byggförbundets område garanterade medlems- företagen kollektivt att de enskilda företagen handlade i enlighet med den angivna ansvarsprincipen. För det ändamålet inrättades en fond med Byggentreprenörema/Byggförbundet som huvudman. Avtalet med Svenska kommunförbundet garanterade att motsvarande ansvarsprinci- per gällde när kommuner stod bakom byggande och försäljning. För sådana fall där det inte kunde fastställas vem som vållat skadan eller om skadan uppkommit utan att vårdslöshet i vanlig mening kunde läg- gas någon till last, åtog sig staten att genom en inrättad fond med staten som huvudman träda in och betala kostnaderna för de nödvändiga repa- rationema.

Enligt avtalen inrättades en skadenämnd, Småhusskadenämnden, som skulle svara för bedömningen av en inträffad skada. På ansökan av husägaren prövade nämnden om skadan omfattades av överenskom- melsema och vilka huvudsakliga åtgärder som behövde genomföras för att avhjälpa fukt- och mögelskadoma. Ville husägaren ta emot den hjälp som Skadenämnden erbjöd, skulle han anmäla det inom viss tid. Mot bakgrund av den skadeutredning som utfördes i ärendet beslöt se- dan nämnden om vilken fond som skulle svara för att skadan avhjälp- tes.

I övrigt gällde enligt avtalen följande för stöd. Huset skulle vara fär- digställt efter den 31 augusti 1975 men före den 1 september 1985 ; åta- ganden gällde dock även för äldre hus om ägarens anspråk hade väckts i sådan tid att kravet inte var preskriberat. Det förutsattes att huset äg-

des av fysisk person eller dödsbo. Eftersom avsikten var att möjlighe- ten att få skador avhjälpta enligt överenskommelserna skulle vara för- behållna småhus med allvarliga fukt- och mögelskador gällde ett själv- riskbelopp som motsvarade ett basbelopp vid tiden för ansökan om stöd.

Avtalen mellan staten och Byggentreprenörema/Byggförbundet re- spektive staten och Svenska kommunförbundet upphörde att gälla den 30 juni 1991 dock att avtalen skulle tillämpas på ärenden som kommit in till Småhusskadenämnden dessförinnan. Verksamheten är helt av- vecklad sedan år 1993.

Den statliga fonden fick vid sidan av sin roll enligt de redovisade överenskommelsema även helt självständiga uppgifter angående stöd till drabbade småhusägare. Fonden fick enligt förordningen för den (se 3 & förordningen (l993z712) om den statliga fonden för fukt- och mö- gelskador i småhus, m.m.) - i de fall en fukt- och mögelskada inte kun- de prövas av Skadenämnden därför att huset hade byggts eller sålts av någon som inte var bunden av avtalen med staten - gå in som mellan- hand och efter i huvudsak samma grunder som för stöd från nämnden lämna sådant stöd att skadan kunde avhjälpas. En förutsättning för detta stöd var att det fanns ett kontrakt mellan parterna, så att fonden i sin tur kunde föra kraven vidare mot den som uppfört eller sålt huset.

Fonden för fukt- och mögelskador fick vidare uppgiften att ge stöd till reparationsåtgärder på hus som inte omfattades av de nyss redovisa- de reglerna (se 4 - 6 åå fondförordningen). I fondförordningen före- skrevs att fonden fick lämna bidrag till ägare av hus som var yngre än 30 år till den del av reparationskostnaden som inte kunde bäras av huset i reparerat skick. Vid bedömningen av låneutrymmet skulle bortses från lån som använts till annat än att förvärva eller förbättra fastigheten. Fastighetsägaren skulle själv bära viss del av reparationskostnaden, nämligen det högsta av följande belopp.

1. Beloppet för den del av reparationskostnaden som kunde bäras av huset i reparerat skick.

2. Ett belopp som motsvarade en trettiondel av reparationskostnaden multiplicerat med husets ålder.

3. Ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För vissa speciella fall gavs möjlighet att sätta ned en självrisk, att höja en självrisk eller att vägra bidrag. Som nämnts tidigare upphörde möjligheten att söka bidrag enligt överenskorrrrnelsema mellan staten och Byggentreprenörer- na/Byggförbundet resp. staten och Svenska kommunförbundet år 1991.

Bakgrunden till detta var att det inte längre kom in några nya ansök- ningar till nämndens kansli som avsåg stöd enligt avtalen. Till Småhus— skadenämnden kom under den tid nämnden verkade in 605 ärenden.

Verksamheten hos den statliga fonden, vars ärendehantering sköttes av Småhusskadenämndens kansli, blev redan från starten av större om- fång än nämndens verksamhet. Om man undantar året 1989, då ett i förhållande till åren omedelbart före och efter mycket stort antal ären- den kom in, har antalet inkomna ärenden ökat år från år. Under år 1996 inkom 1 560 ärenden. Totalt hade vid det årets utgång inkommit 8 576 ärenden. Av dessa hade 2 803 bifallits, 2 424 avslagits och 2 737 av skilda anledningar skrivits av. Sökandena som fått bifall har fått bidrag med sammanlagt omkring 400 milj. kr.

8.1.2. Nuvarande regler för stöd

Den statliga fonden driver numera sin verksamhet under arbetsnamnet Småhusskadenämnden, varför det namnet i det följande står för fonden.

De nyss redovisade förutsättningama för stöd från Småhusskade- nämnden gäller i sina huvuddrag alltjämt. År 1995 ändrades reglerna i så måtto, att åldersgränsen för hus som kan komma i fråga för stöd minskades till 25 år samt att hus uppförda år 1989 och senare undan- togs från stöd. I den proposition som låg till grund för regeländringarna och som godtogs av riksdagen (prop. 1994/95:100 Bil. 13 s. 191) moti— verades sänkningen av åldersgränsen med att skadorna i hus som upp- nått 25 års ålder i många fall är ett resultat av ett normalt åldrande, vil- ket exemplifierades med dräneringen runt ett hus. Det framhölls att bristande eller felaktigt fuktskydd m.m. redan när huset uppfördes normalt visar sig långt tidigare än efter 20 - 30 är, nämligen erfaren- hetsmässigt senast när husen är 10 - 15 år. Året 1989 som gräns för stöd motiverades med att en tioårig småhusgaranti år 1984 infördes som villkor för statligt ekonomiskt stöd vid nybyggnad av småhus och att ett sådant villkor sedan år 1989 gäller alla typer av hus utom rena självbyggen. Det konstaterades också att det enligt gällande bestäm- melser för bidrag till åtgärder för att reparera fukt- och mögelskador inte lämnas bidrag om skadan omfattas av garantiåtagande, försäkring eller ansvarsutfästelse. Vidare bedömde regeringen att det beträffande senare årgångar av småhus måste kunna förutsättas att kunskaperna om fuktskydd m.m. förbättrats, att erfarenhetsåterföringen fungerat samt att kvalitetssäkringen förbättrats. Slutsatsen av dessa omständigheter blev att bidrag till ägare av hus som är uppförda år 1989 eller senare inte bör lämnas.

8.1.3. Ärendehanteringen hos SmåhusskadenäHmden

När ett ärende kommer in till Småhusskadenämndens kansli, prövas utifrån uppgifterna i ansökningen vilka stödregler som skall tillämpas i ärendet. Det kan konstateras att det inte längre finns ärenden som om- fattas av stödreglema enligt 3 & fondförordningen. Det är således bi- dragsreglema enligt 4 - 6 55, dvs. övriga småhus som är yngre än 25 år, som tillämpas i samtliga nu inkommande ärenden.

Inledningsvis prövas utifrån inkomna handlingar om förutsättningar kan antas finnas för att bidrag alls kan komma ifråga. Påfallande ofta saknas i ansökningen en närmare redovisning av lånebelastningen på fastigheten och då särskilt vad lånen använts till. En stor del av hand- läggamas arbetstid åtgår till att klara ut lånefrågor.

Om bidragsförutsättningar bedöms föreligga beställer handläggaren en värdering av fastigheten i reparerat skick för att få underlag för prövningen av hur stor del av en reparationskostnad fastigheten kan bära. Samtidigt anlitas en konsult för att göra skadeutredning och in- komma med förslag till åtgärder som medför att huset frmgerar till- fredsställande som bostad.

När värdering och skadeutredning kommit in till Småhusskade- nämnden, meddelas ett s.k. "steg 1 beslut" (8 ©). I det avgörs vilka åt— gärder som bör utföras för att få huset tillfredsställande som bostad och även hur stor del av kostnaden för åtgärderna som fastighetsägaren har att svara för själv; det bör här sägas att Småhusskadenämnden, mot bakgrund av sin kunskap om kostnaderna för åtgärder, ofta finner att de ryms inom det belopp som fastighetsägaren själv har att svara för och avslår ansökningen omedelbart. Fastighetsägaren får i beslutet om åt- gärder viss tid att ge besked om han vill acceptera erbjudandet från nämnden. Vissa villkor för bidraget kan också ställas (9 & fondförord- ningen).

Om fastighetsägaren tackar ja, lämnar Småhusskadenämnden upp- drag åt den anlitade konsulten att upprätta förfrågningshandlingar och skaffa in anbud från byggföretag på utförande av åtgärderna.

Sedan anbud kommit in beslutas om bidrag till den del av kostnaden för beslutade åtgärder som fastighetsägaren inte själv skall svara för.

Den av fonden anlitade konsulten bistår sedan fastighetsägaren med att träffa entreprenadavtal. Konsulten följer också genomförandet och ser till att arbetena utförs på korrekt sätt. Innan fakturor från entrepre— nören betalas har konsulten granskat och godkänt arbetet som omfattas av fakturan.

De konsulter som anlitas av Småhusskadenämnden har stor kunnig- het i fråga om åtgärder för att komma till rätta med fukt- och mö— gelskador i småhus och är som regel väl insatta i nämndens arbetssätt.

Detta i förening med erfarenheterna inom Småhusskadenämnden med- för att åtgärdsförslagen från nämnden är väl underbyggda och består av de åtgärder som behövs för att få det skadade huset i funktionsdugligt skick. Konsulternas kunskaper om byggmarknaden på aktuella orter leder också till att upphandlingen av reparationsåtgärdema sker på ett bra sätt. Även i dessa frågor finns en stor kunskap hos Småhusskade- nämnden, som får bedöma offerter på samma åtgärder från i stort sett hela landet.

8.1.4 Beslutsutvecklingen från bidragssynpunkt.

I följande tabell redovisas ärendeutvecklingen hos Småhusskadenämn- den fram till den 15 maj 1997.

Inkomna Slutligt Delvis Övriga öppna avgjorda avgjorda ärenden

1986 258 258 0 0 1987 267 266 0 1 1988 546 546 0 0 1989 941 939 1 1 1990 594 594 0 0 1991 644 644 0 0 1992 793 787 0 6 1993 981 973 2 6 1994 984 918 25 41 1995 1008 975 9 24 1996 1562 1102 135 325 1997 213 28 3 182

8791 8030 175 586

En genomgång hos nämnden om vilka medel som ställts till förfo- gande för reparationsåtgärder, andel bifallsbeslut och vilket bidrag som genomsnittligt ställts till förfogande under tidigare budgetår visar föl- jande.

Medel som ställts Andel bifall Genomsnittligt till sökandens för- av meddelade bidrag fogande beslut

Till 880929 27 630 000 kr 54 % 126 743 kr 88/89 31 195 747 kr 56 % 149 262 kr 89/90 50 135 050 kr 53 % 145 319 kr 90/91 54 099 979 kr 60 % 143 122 kr 91/92 70 806 655 kr 54 % 155 619 kr 92/93 56 000 000 kr 39 % 123 920 kr 93/94 28 250 000 kr 28 % 101 618 kr 94/95 35 000 000 kr 25 % 93 833 kr 95/96 19 000 000 kr 19 % 71 969 kr

De redovisade beloppen visar de medel som enligt beslut ställts till sö- kandenas förfogande. Enligt uppgift från nämndens kansli händer nu- mera inte sällan att fastighetsägare avstår från beviljade bidrag, troligen beroende på att bidraget utgör en liten del av totalkostnaden och att fastighetsägaren väljer andra former för genomförandet av reparationer än det som Småhusskadenämnden anvisar. Det statistikmaterial som utan en total genomgång av aktmaten'alet är tillgängligt hos Småhus- skadenämnden ger inte besked om skälen till beslut om avslag eller avskrivning av ärenden. Enligt handläggamas vid nämnden uppfattning har det övervägande antalet avskrivningar av ärenden tillkommit med anledning av att fastighetsägare återtagit sina ansökningar sedan de fått besked om hur stor del av reparationskostnaden de själva skall svara för. Den mycket låga andelen bifall under år 1996 kan enligt nämndens kansli ha sin förklaring i att många nya ärenden kom in sedan verksam- heten presenterats i ett TV-inslag och det av inslaget inte framgick vil- ka regler om självrisk som gäller.

8.2 Omfattningen av skador i småhusbeståndet.

Skilda beräkningar av skadefrekvens i bostadsbeståndet har gjorts. Byggforskningsinstitutet har år 1982 (rapporten M 82: 12 "Extraordinärt underhåll i bostadsbeståndet") redovisat behov av underhåll fördelat på byggnadsdelar. De skador som i första rummet är aktuella gäller sådana som hör samman med husens grundläggning. Av rapporten framgår att

drygt 50 000 småhus då hade behov av investeringsmedel för underhåll av grunden; det anges också att fuktskadoma dominerar åtgärdsbeho- vet. I den undersökning som åren 1991-92 genomfördes av våra bostä- der, ELIB- undersökningen, har redovisats bedömningar av fuktskador i bostadshus byggda före år 1989. Enligt den rapporten har drygt tio procent av husen skador av sådan omfattning och betydelse att vissa skador bör åtgärdas omedelbart och andra inom tre år. (Någon uppfölj- ning av de hus som ingick i undersökningen föreligger inte.) Skadomas typ är fukt, mögel och röta. Fukten kommer från fuktkällor såsom ne- derbörd, byggfukt, markfukt, luftfukt och läckage från vatteninstalla- tioner. I rapporten (ELIB-rapport nr 6) konstateras för småhusens del att skadorna är mindre för hus byggda efter år 1975 , knappt fem pro- cent mot över 11 procent för husen byggda före år 1975. I de angivna siffrorna ingår inte våtrumsskador.

Byggforskningsrådet har låtit göra en genomgång av projekt hos Småhusskadenämnden (BFR proj ekt 960112). I rapporten, som lämna- des våren 1997, anförs bl.a. följande. För cirka två procent av alla hus byggda under den period som avses, för Småhusskadenämndens insat- ser har ansökningar kommit in. Man räknar med att cirka tio procent av samtliga småhus har skador som faller inom nämndens verksamhet. Med dessa antaganden skulle det därmed finnas omkring 35 000 hus som skulle behöva åtgärdas.

I rapporten anges vidare att 42 procent av de fastighetsägare som sökt ekonomiskt bidrag har erhållit det i någon form och att dessa i ge- nomsnitt har betalat mer än 50 procent av reparationskostnaderna.

8.3. Överväganden och förslag

Förslag: Stödet till reparation av fukt- och mögelskadade småhus upp- hör efter ytterligare fyra år. Stödreglema ändras för den återstående tiden på det sättet att bidrag till nödvändig reparation för att huset skal fungera tillfredsställande som bostad lämnas med hälften av repara- tionskostnaden; fastighetsägaren skall dock alltid svara för minst e | basbelopp.

Boverket ges i uppdrag att på lämpligt sätt informera ägare till små— hus med s.k. krypgrund om nödvändigheten att kontrollera grundens kondition och vid behov vidta åtgärder för att förhindra att mögellukt biter sig fast i husets bottenbjälklag med isolering.

8.3.1. Allmänt

Enligt direktiven skall utredaren bedöma det fortsatta behovet av stat- ligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus m.m.

Det kan till en början konstateras att de undersökningar om fukt-, mögel- eller rötskador som gjordes i ELIB-undersökningen för drygt fem år sedan visar att det sammanlagt då fanns omkring 90 000 småhus som var i behov av åtgärder (6 % av småhusen). Det kan också kon- stateras att småhusen som byggts före år 1961 är skadade i dubbelt så stor utsträckning som senare byggda småhus. Den rapport om Småhus- skadenämndens projekt som gjorts i Byggforskningsrådets regi pekar också på att det alltjämt finns ett stort antal småhus med fukt- och mö- gelskador som faller inom nämndens verksamhet. En omständighet som pekar i samma riktning är att det hos domstolarna hela tiden dyker upp nya mål om fel i fastighet, i vilka fukt- och mögelskador utgör grund för talan. För att få en riktig bild av nuläget skulle en uppföljning av ELIB-undersökningen erfordras. En sådan är naturligtvis inte möjlig att genomföra inom ramen för den här utredningen. Man kan emellertid utgå från att flertalet av de mest allvarligt skadade husen åtgärdats på ett eller annat sätt. Den stadigvarande ökningen av antalet ansökningar om hjälp &ån nämnden visar dock på att problemen alltjämt är stora.

Av de uppgifter som inhämtats från Småhusskadenämndens kansli framgår att orsaken till att många i dag avstår från att acceptera erbju- det stöd är att deras självrisk på grund av husets ålder är så stor att de inte anser sig kunna betala sin del av kostnaden för en entreprenad. Många torde välja att på egen hand försöka rätta till felen enligt det åtgärdsförslag som de fått av nämnden. De fel som för med sig mycket höga reparationskostnader gäller oftast skador på sådana delar av byggnaden som normalt inte skall behöva åtgärdas under husets livs- längd om huset underhålls på sedvanligt sätt.

8.3.2 Hantering av skadade småhus byggda efter år 1989 eller som är äldre än 25 år.

Som redovisats tidigare beslöts vid 1995 års ändringar av stödreglema att hus byggda efter år 1989 skulle undantas från stöd. Motivet för detta var att husen regelmässigt omfattas av småhusgarantier, att man kunde förutsätta att kunskapema om fukt m.m. förbättrats, att erfarenhetsåter- föringen fungerat och att kvalitetssäkringen var bättre än tidigare.

De fukt- och mögelskador i grunder som kan finnas anledning att räkna med när det gäller hus byggda efter år 1989 är

lossnande golvmattor på platta på mark orsakat av byggfukt, fukt och mögel i källarväggar eller motfylld vägg i souterränghus, mögellukt från krypgrund, något annat.

FFF”:—

Den första skadetypen inträffar ganska omgående efter att huset år får- digställt. Problemen yttrar sig som elak, stickande lukt från förtvålat lim och från mattor. Åtgärderna kan bli ganska omfattande om lukten bitit sig fast i spackel och betong. Andelen skador av denna typ torde vara begränsad eftersom man numera är medveten om behovet av ut- torkning och kravet på mätning av fhkt före läggning. Man torde kunna utgå från att skador av denna typ rättas till av det företag som byggt huset. I annat fall torde regelmässigt småhusgarantier gälla.

Den andra skadetypen kan orsakas av utifrån kommande fukt bero- ende på felaktigt utförd dränering eller av olämplig invändig väggkon- struktion, där känsliga material blir fuktiga. Även här är fråga om ska- detyper som med nuvarande kunskaper måste bedömas vara orsakade av vårdslöshet. I den män inte vederbörande entreprenör åtgärdar felen torde de som regel omfattas av småhusgaranti.

Den tredje skadetypen är välkänd och drabbar i första hand hus- grunder med träbjälklag. Fukt i grunden möjliggör påväxt av mikroor- ganismer i material på marken, i syllar eller på blindbotten. Påväxten kan, men behöver inte, leda till lukt. Lukten kan komma in i huset via otätheter i bj älklaget; särskilt träbjälklag är otäta. Om hus byggda efter år 1989 kommer att drabbas av skador blir det sannolikt i första hand denna skadetyp. Skadan har sin orsak i felaktig fuktdimensionering av krypgrunden. Kostnaden för att åtgärda felet är förhållandevis måttlig om problemen upptäcks i tid; ventilationslösningar av skilda slag kan tillgripas. Om däremot luktproblemen i krypgrunden sprider sig och isolering m.m. i bottenbjälklaget kontamineras av lukten så att det måste bytas ut blir det fråga om betydande kostnader. Det kan konstate- ras att grundläggning med krypgrtmd, som med nuvarande huskon- struktioner med väl värmeisolerade golvbjälklag kräver stora kunskaper hos den som bedömer fuktdimensioneringen för aktuell plats, blev van- ligt förekommande under 80-talet och i början av 90-talet. Mot bak- grund av de kunskaper om vilka fuktproblem en för platsen felaktigt fuktdimensionerad krypgrund kan orsaka som sedan lång tid finns, tor- de enligt utredningens mening vårdslöshet från entreprenörers sida fö- religga om problem uppkommer. Även i dessa fall kan bedömas att uppkorrnnande fel omfattas av småhusgarantier om de inte åtgärdas av den som utfört grunden.

Den fjärde skadetypen har ännu inte dykt upp.

Sammantaget kan konstateras att det inte finns skäl att ändra den bedömning om skador på hus byggda efter år 1989 som gjordes vid 1995 års ändringar i stödsystemet.

När det gäller problem med krypgrunder vill utredningen emellertid stryka under betydelsen av att problemen uppmärksammas i tid för att åtgärdskostnaderna skall begränsas men också för att den som utfört en felaktigt fuktdimensionerad krypgrund skall kunna ställas till ansvar. Det bör också påpekas att många fastighetsägare egenhändigt byggt krypgrunden till sitt hus och själva får svara för eventuella misstag. Det finns mot den här bakgrunden anledning att informera ägare till hus byggda på krypgrund om behovet av kontroll av grundens kondition. Utredningen föreslår att Boverket ges i uppdrag att på lämpligt sätt sprida sådan information.

När det så gäller hanteringen av hus som är äldre än 25 år torde det vara så att problem som efter så lång tid uppkommer oftast kan förkla- ras med normalt åldrande. Som angavs i den proposition där åldergrän- sen bestämdes kan det normalt finnas behov av att se över dränering m.m. när husen nått sådan ålder. Uppkommande problem i äldre hus hänger också ofta samman med att källarutrymmen inretts på olämpligt sätt; återställs utrymmena till ursprunglig källarstandard försvinner normalt problemen. Skäl att ändra den nu gällande åldersgränsen kan inte anses föreligga.

8.3.3 Behov av stödåtgärder och de fortsatta formerna för stöd.

Som framgått av den tidigare redovisningen kan man utgå från att det alltjämt finns ett stort antal hus byggda från början av 70-talet och framåt som har problem med fukt och mögel. Detta visar inte minst antalet ansökningar hos Småhusskadenämnden. Behov av samhällsstöd till reparationsåtgärder på skadade hus byggda under 70— Och 80-talen finns uppenbarligen alltjämt . Samtidigt kan konstateras att nuvarande regler om stöd till åtgärder innebär att allt färre får bifall till sin ansö- kan och i de fall stöd lämnas omfattar det oftast endast en liten del av åtgärdskostnaden. Erfarenheterna hos Småhusskadenämnden tyder på att många som är berättigade till visst stöd avstår från detta när de får klart för sig kostnaden för reparationen och hur stor del de sj älva har att svara för. Hos nämndens kansli har man uppfattningen att många som av ekonomiska skäl tackar nej till stödet själva försöker att vidta åtgär— der enligt det förslag som tagits fram genom utredningen hos nämnden. Eftersom reparationsarbetena ofta är svåra att utföra på ett korrekt sätt är risken för misslyckanden påtaglig. I många fall är det låneutrymmet i

en fastighet som blir styrande för om stöd skall lämnas. Det kan härtill konstateras att prisutvecklingen på småhusfastigheter har gjort att åt- skilliga fastighetsägare inte har möjlighet att ha kvar sina hus om de skulle belåna dem i den utsträckning som nuvarande regler förutsätter. Inte sällan har fastigheter också belånats under ägandetiden utan att lånen använts till åtgärder på fastigheten men väl till andra nyttigheter som det finns anledning för samhället att gynna. Om lånen tagits upp innan fastighetsägaren uppmärksammat felet i fastigheten kan de med- föra att han försatts i en situation där han saknar möjlighet att finansiera en reparation av fastigheten.

Verksamheten hos småhusskadenämnden med nuvarande regler kommer successivt att upphöra med hänsyn till att allt färre kan komma i åtnjutande av stöd även om behov finns. Redan nu är vanligt - i den mån ansökningar inte omedelbart avslås - att den hjälp en sökande kommer i åtnjutande av består av den utredning som görs i ärendet och det förslag till åtgärder som nämnden med sin erfarenhet lämnar. Det kan knappast anses rimligt att staten fortsättningsvis bedriver en verk- samhet som i stort sett endast består av fri konsultationshjälp. Mot den bakgrunden och då det alltjämt finns ett klart behov av samhällsstöd till drabbade fastighetsägare föreslår utredningen att stödreglema ändras.

Det kan till en början slås fast att de grundläggande reglerna som nu fnms om att skadan skall vara av karaktären att huset inte fungerar till- fredsställande som bostad ger en bra avgränsning och bör ligga fast. Även regeln om en lägsta självrisk om ett basbelopp - som tillkom för att ange att skadorna skall vara av viss dignitet - bör stå kvar. Det kan vidare slås fast att utredningsverksamheten och beslutsordningen hos Småhusskadenämnden visat sig fungera mycket bra. Nämnden har i sin verksamhet delat med sig av sina erfarenheter och därigenom ökat kun- skapen hos såväl utredningskonsulter som byggföretag som är engage- rade i husreparationer. De regler som bör ändras är sj älvriskreglema.

De reparationer som det finns anledning att stödja för staten är så- dana som hänger samman med brister och felaktigheter i husets ur- sprungliga konstruktion och utförande. Som redovisats tidigare är åt- skilliga av skadorna sådana att de inte blir påtagliga för en fastighets- ägare förrän efter drygt 10 år. För flertalet hus som kan komma i fråga för stöd har problemen gett sig till känna. Endast i husen som är bygg- da 1989 eller några år dessförinnan kan ännu ej kända skador dyka upp. Det vore mot den här bakgrunden lämpligt att i samband med en rege- ländring klargöra att stödverksamheten endast kommer att fortsätta un- der en avgränsad tid. Eftersom ännu ej kända skador kan uppkomma på de yngsta husen som kommer ifråga för stöd bör tidsgränsen bestäm- mas till förslagsvis fyra år.

Beträffande stödets storlek bör reglerna vara sådana att de kan han- teras på enklast möjliga sätt. De nuvarande reglerna om låneutrymme vållar stora hanteringsmässiga problem för handläggarna hos Småhus- skadenämnden. Enligt nämndens kansli finns möjlighet att med nuva- rande bemanning hantera avsevärt flera ärenden om kontroll av lån som belastar fastigheterna inte behövs. Mot den bakgrunden och då låneut- rymmet knappast kan anses spegla skilda ägares möjligheter att på egen hand finansiera reparationer finns inte anledning att behålla regeln om låneutrymme i fastigheten efter reparation. Enligt utredningens mening vore det mest rationellt att under avslutningstiden av stödverksamheten ha regler om bidrag med viss andel av den totala reparationskostnaden, varvid fastighetsägarens egen kostnad dock alltid skall uppgå till minst ett basbelopp. Den hanteringsmässigt mest rationella ordningen vore att stödet bestäms till samma andel av reparationskostnaden för samtliga fastigheter som kommer iååga. Utredningen föreslår att stödbeloppet bestäms till 50 procent av kostnaden för att utföra de åtgärder som be- dömts nödvändiga för att huset skall fungera tillfredsställande som bo— stad. Det kan naturligtvis sägas att reparationerna ibland för med sig att ägare till de äldsta fastigheterna får vissa material som ändå är i behov av byte förnyade och att det därför kan finnas skäl att differentiera bi- dragsandelen efter ålder på fastigheterna. En differentiering skulle kun- na göras på så sätt att de yngsta fastigheterna får t.ex. 60 procentigt bi- drag och att en avtrappning sedan görs så att de äldsta fastigheterna får bidrag med förslagsvis 40 procent av reparationskostnaden. Vilken modell som skall väljas är en politisk fråga.

8.3.4. Kostnadsfrågor

En reform enligt vad som här föreslagits innebär ökat stöd till drabbade småhusägare i förhållande till det gällande systemet. Som framgår av det tidigare är det inte möjligt att bedöma hur många ärenden som kan tänkas tillkomma under den föreslagna avvecklingsperioden av stödet. Därmed är det inte heller möjligt att ange vilka utgifter förslaget till ändring av bidragsreglema kan föra med sig. Det bör dock anmärkas att förslaget att staten och fastighetsägaren delar reparationskostnaden lika innebär att en stor del av statens utgifter kommer att återföras i form av skatter och avgifter. Härtill kommer att den ökning av reparationsverk- samheterna som hanteringen hos nämnden kan leda till medför ökad tillgång på arbete för de företag som kommer att anlitas i skilda delar av landet. Sarrunantaget är det utredningens uppfattning att de slutliga inverkningarna statsfinansiellt av en ändring enligt förslaget snarast

medför att det offentliga fmansnettot med anledning av de reparations- arbeten som staten lämnar bidrag till blir positivt.

9. J ämställdhetsfrågor

9.1. Inledning

Byggkvalitetsutredningen har liksom andra utredningar att belysa och beakta jämställdhetspolitiska konsekvenser i sitt utredningsarbete. Re- geringen har utfärdat särskilda direktiv för detta (dir. 1994:124) vari anges bl.a. att alla förslag som läggs skall föregås av en analys och in- nehålla en redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna. Om en sådan analys och redovisning inte bedöms kunna göras på ett menings— fullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta enligt direktiven särskilt motiveras. Vidare anges i riktlinjerna för utredningsarbetet att de brister i jämställdhet mellan kvinnor och män som kan finnas på det aktuella området också skall redovisas, liksom en bedömning av hur eventuella hinder skall undanröj as.

Bakgrunden till utredningens uppdrag är bl.a. att åstadkomma bättre byggnader genom olika sätt att säkra kvaliteten och därmed bättre upp- fylla och vidmakthålla de väsentliga tekniska egenskaperna i &åga om skydd med hänsyn till bl.a. hygien, hälsa och miljö. Enligt sina direktiv skall utredningen vidare analysera verksamheten med bidragsgivning för att avhjälpa brister i befintliga byggnader i form av fukt och mögel samt göra en översyn av den obligatoriska ventilationskontrollen. I uppdraget ingår också att identifiera behov av att förändra och komp- lettera befintliga system som avses förebygga och undanröja förhållan- den i byggnader som kan vålla ohälsa och leda till omfattande ekono- miska åtaganden m.m. (byggfelsförsäkring och s.k. småhusgaranti).

Förhållandevis få kvinnor söker sig till tekniska utbildningar och därmed också utbildningar med anknytning till byggande och förvalt- ning av byggnader. Detta leder till att få kvinnor är yrkesverksamma inom byggområdet. Utredningen har som ett sätt att behandla jäm- ställdhetsfrågoma valt att försöka belysa dessa förhållanden.

9.2. Kvinnor i byggandet och förvaltningen

Av tradition väljer få kvinnor byggnads- och installationstelmiska ut- bildningar och är i liten utsträckning yrkesverksamma inom byggområ— det och också inom förvaltningen, speciellt då den tekniska förvalt- ningen av byggnader. Utredningen har inhämtat uppgifter från några berörda myndigheter och intresseorganisationer beträffande hur många kvinnor som utbildas och är verksamma inom områden med anknytning till byggandet och förvaltningen. De tillfrågade ombads också ange hu- ruvida de vidtar några särskilda åtgärder för att öka antalet flick- or/kvinnor inom sitt ansvarsområde.

9.2.1. Utbildning

9.2. l . l Gymnasieutbildning

Skolverket har redovisat uppgifter om utbildningen av flickor/kvinnor inom teknikområden i gymnasieskolan i avgångsklasser läsåren 1992/93 - 1996/97. Totalt antal elever anges per program/linje samt andel kvinnor därav. Uppgifterna kan sammanställas enligt följande

Program 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 Linje Totalt] Totalt! Totalt] Totalt! Totalt/ kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor % kvinnor % % % %

4711/ 2,1 4071/ 1,6 1156/ 2,0 2515/ 1,6 2462/ 1,7

El 5195/ 2,5 4396/ 1,7 1784/ 1,0 4340/ 1,3 4312/ 1,0

Energi, 1217/ 1,6 1058/ 1,4 391 / 1,5 836 / 1,7 749 / 2,7 vvs

Natur- vetenska .

17942/ 32,2

17 284/ 32,4

16 731/ 31,9

13 727/ 34 0

16 223/ 36,3

Förklaringar till siffersammanställningen: Linjer och program fanns parallellt under några år i samband med övergången till den nya gym- nasieskolan läsåret 1992/93. Den första årskullen elever i den nya

gymnasieskolan gick ut gymnasiet läsåret 1994/95. Program och linjer redovisas därför summerat på fyra huvudområden.

Av de redovisade uppgiRerna kan konstateras att det är få (omkring 2 %) kvinnor/flickor som genomgått gymnasieskolans avgångsklass inom bygg-, el- samt energi-WS programmen. Det kan noteras att in- om "Bygg" är det förhållandevis flest kvinnor/flickor som utbildat sig till målare, mellan ca 17 och 7 procent under femårsperioden. Betydligt högre andelar kvinnor återfinns i gymnasieskolans naturvetenskapliga gren/program där kvinnorna utgör ca en tredjedel av eleverna.

9.2. 1 .2 Högskoleutbildning

Högskoleverket har redovisat uppgiRer beträffande antalet kvinnor med avlagda examina i grundläggande högskoleutbildning inom områden med anknytning till byggande och förvaltning under åren 1991/92 - 1995/96 samt kvinnors andel av totalt examinerade. Uppgifterna fram- går enligt följande sammanställning.

Antal kvinnor / kvinnor i % av totalt examinerade Civil- 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 ingenjörs- Antal/% Antal/ % Antal/ % Antal/ % Antal/ % examen

Arkitektur Väg och vatten 91 / 30 66 / 24 74 / 26 93 / 26 89 / 29 Installation och 43/10 43/10 34/ 9 54/11 42/ 9 Elektronik Geoteknik 5 / 38 5 / 29 5 / 45 5 / 25 8 / 32 Lantmäteri Samhälls— 35 / 52 25 / 42 43 / 57 40 / 56 52 / 55

byggnads- teknik 8 / 57 17 / 65 12 / 63 23 / 59 14 / 48

60/ 58 51 /50 56 / 47 63 / 49 57 / 52

Högskole- ingenjörs- examen

Byggnad 44 / 3 Elektronik / 1

SUlVIMA

Av redovisningen kan utläsas att både i absoluta och relativa tal ligger kvinnor som avlagt civilingenjörsexamen inom de mer tekniska områ- dena bygg- och installation på i stort sett oförändrat låg nivå (mellan 10 och 30 %) under de redovisade senaste fem åren. Samma förhållande kan noteras beträffande avlagda högskoleingenjörsexamina; andelen kvinnor inom byggnad ligger omkring 25 till 30 procent och inom elektronik omkring 10 till 15 procent. En stabil nivå beträffande avlag- da examina gäller också för arkitektur, lantmäteri och samhällsbygg- nad. Omkring hälften av dem som avlagt examen inom dessa områden är kvinnor.

Uppgifter redovisas beträffande registrerade kvinnor för komplette— rande eftergzmnasial utbildning, s. k. tekniskt basår. Tekniskt basår ger den särskilda behörighet som krävs för att kunna gå vidare till ingen- jörs- och/eller civilingenjörsutbildning inom högskolan. Omfattningen av denna kompletterande utbildning framgår av sammanställningen i det följande.

Antal kvinnor / % kvinnor av totala antalet

Tekniskt 1992/ 1993/ 1994/ 1995/ Höstterrnin basår 93 94 95 96 96 Civilingen- jör 25 / 36 76/ 42 60/ 48 56/ 48 58 / 45

Ingenjör 188/ 41 233/ 37 254/ 35 409/ 39 482/ 40 Civilingen- jör/ingenjör 180/ 43 112/ 37 Summa 213 309 314 645 652

Denna kompletterande utbildning torde bidra till att öka antalet gymna- sieelever som utbildar sig inom naturvetenskapsprograrmnet totalt sett och inte minst gäller detta kvinnor. Som framgår har under de senaste fem åren relativt hög andel kvinnor deltagit i det tekniska basåret.

9.2. l .3 Åtgärder för att öka antalet kvinnor med utbildning i teknikområden inom förvaltning och byggande

Högskoleverket har tillsammans med Skolverket ett femårigt uppdrag från regeringen sedan år 1993 att öka ungdomars intresse och förutsätt- ningar för studier i naturvetenskap och teknik. Uppdraget genomförs under namnet NOT — projektet. En av grundtankama bakom projektet är att det för att få en allsidig utveckling behövs fler kvinnor inom na- turvetenskap och teknik. Temabaserade arbetsrapporter sprids inom

ramen för projektet, benämnda NOT- häften. Dessa innehåller bl.a. at- titydundersökningar hos ungdomar, såsom varför ungdomar väljer bort telmisk-naturvetenskaplig utbildning etc. Ett nätverk av tolv kommuner spridda över hela landet har bildats. Dessa s.k. NOT - kommuner för- binder sig att arbeta aktivt med att öka elevernas intresse för naturve- tenskap och teknik.

Högskolans Grundutbildningsråd har till uppgift att initiera föränd- ringar i innehåll och metoder på tekniska och naturvetenskapliga ut- bildningar så att en bestående förbättring av rekryteringen av kvinnliga studenter kommer till stånd på dessa program. Ett uppdrag med den innebörden fick Grundutbildningsrådet år 1993. Bakgrunden är den välbekanta bristen på kvinnor inom teknik och naturvetenskap. Rådet, som sedan hösten 1995 är en avdelning inom Högskoleverket, lämnar medel till pedagogiska utvecklingsprojekt inom alla ämnen på univer- sitet och högskolor. Rådet har bjudit in universitet och högskolor att i nationell konkurrens ansöka om pengar för att i projektform omarbeta sina telmiska och naturvetenskapliga utbildningar. Krav ställs på att innehållet i och formerna för undervisningen förändras. Ett önskemål är också att problem- och projektorienterad undervisning ges större ut— rymme. Alla berörda lärosäten har lämnat in ansökningar om projekt— stöd. Beslut om medel på sammanlagt ca 20 miljoner kronor till olika utvecklingsprojekt har fattats. Två huvudinriktningar kan skönjas be- träffande de projekt som fått bidrag. Den ena är att undervisningsfor- mema ändras så att projekt- och problembaserad undervisning ges stör- re utrymme. Den andra är att utbildningarna ger möjligheter för stu- denterna att även läsa humanistiska och/eller samhällsvetenskapliga ämnen. Nämnda förändringar bedöms locka fler kvinnor till de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Enligt Högskoleverket har för- ändringarna också lett till att andelen kvinnor är högre på de aktuella utbildningarna som Rådet stött än vad som annars är vanligt inom na- turvetenskapliga och tekniska program

Byggnadsarbetareförbundet (Byggnads) har uppgett att byggbran- schen lämnat information till alla elever på grundskolans högstadium som syftar till att åstadkomma nyrelqytering i branschen. I övrigt anges att en försöksverksamhet bedrivits med sommarskola för enbart flickor för att påverka yrkesval. Detta ledde, uppges det, inte till att antalet flickor som sökte till utbildning inom byggområdet ökade

9.2.2. Yrkesverksamhet

9.2.2.1 Yrkesverksamma kvinnor

Byggnads har lämnat uppgifter om aktiva kvinnliga medlemmar i olika yrkesgrupper inom byggområdet. Av uppgifterna kan följande utläsas. Byggnadsarbetareförbundet hade 742 yrkesverksamma kvinnliga med- lemmar i september 1997. Dessa hade följande yrkesfördelning: (inom parentes anges procent kvinnor av totala antalet inom respektive yrkes-

gmpp) Städarbetare 527 ( 66,9 %),

Träarbetare 47 (5,9 %), Golvläggare 29 (3,7 %), VVS- montör 23 (2,9 %); övrigt vvs arbete 17 (2,2 %), Betongarbetare 22 (2,8 %); övrigt betongarbete 15 (1,9 %), maskinförare 15 (1,9 %). Övriga yrkesverksamma fördelar sig på följande yrken till mellan 1,3 - 0,1 procent; glasarbetare, murare, plattsättare, bilförare, isolerare och kylmontör.

Byggnadsarbetareförbundet anger att endast hälften av de mellan 10 - 20 flickor som årligen påbörjar sin utbildning på gymnasieskolans byggprogram (hus och anläggning) fullföljer utbildningen.

9222. Åtgärder för att öka antalet yrkesverksamma kvinnor inom byggande och förvaltning

År 1995 tillsatte, på initiativ från Byggnads, Byggentreprenörema och Byggnads en arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor med målsättning att kraftigt öka andelen kvinnliga yrkesarbetare i branschen. Arbetsgrup— pen anges ha arbetat efter temat "Kan vi öka andelen kvinnliga bygg- nadsarbetare - vad finns det för hinder - hur kan vi i så fall övervinna dessa ?" I sitt arbete har arbetsgruppen tagit kontakt med andra mans- dominerade yrkesområden, bl.a. Försvarsmakten som arbetat med pro- jektet "Den kreativa olikheten". I arbetsgruppens rapport anges beträf- fande utbildning bl.a. att den har ändrats i takt med utvecklingen, läro- medel har reviderats men yrkena är i grunden desamma. Efter ett första läsår inom Byggprogrammet kan eleverna välja en fortsättning inom tre olika grenar, nämligen Husbyggnad/Anläggning (Hus/Anl), Måleri el-

ler Byggnadsplåt. Omkring 70 procent av eleverna som läser Hus/An], anges det i rapporten, utbildar sig till träarbetare. Inom Hus/An] finns 14 yrkesgrenar. Endast ett fåtal utbildar sig till de mer serviceinriktade yrkena. Utbildningstiden i gynmasiet är tre år. Därefter följer en utbild- ning i företagen om ca 2 1/2 år. Vidare anges att ca hälften av flickorna som valt bygglinjen eller byggprogrammet slutar efter första läsåret. Skälen till detta förhållande är inte klarlagda. Beträffande de fysiska och psykosociala förutsättningama för kvinnor i byggyrken anges att de flesta utredningar som vidtagits både i Sverige och i andra länder inte har gjorts ur jämställdhetsperspektiv utan att syftet mera har varit att få en uppfattning om kvinnornas möjligheter att fungera i byggbranschen fysiskt, psykologiskt och socialt. I utredningen "Kvinnan och mannen i byggyrkena" (Bygghälsans forskningsstiftelse, BHF l994:1) fram- kommer bl.a. att de fysiska förutsättningama för kvinnor som bygg- nadsarbetare är sämre än för män; bl.a. kan nämnas att kvinnors mus- kelstyrka är ca 2/3 av männens. Byggnadsarbetet är ännu _ett tungt fy- siskt arbete med hög belastning på musklerna, höga hjärtfrekvenser, obekväma arbetsställningar, t. ex. arbete med händerna över axelhöjd. Arbetsplatserna, anges det, är skapade efter en manlig norm t. ex be- träffande maskinstorlek, arbetsverktyg, arbetstakt i ackordslagen och arbetstid. Nya ergonomiska hjälpmedel, verktyg m.m. har svårt att ac- cepteras av yrkesarbetarkåren. Frågor som omklädningsrum, toaletter etc tycks vara ett överdrivet problem. I rapporten anges att kvinnorna anser att attitydema ute på arbetsplatserna till kvinnliga yrkesarbetare är övervägande positiv. Detta kan vara uttryck för att kvinnor som fått arbete i branschen hamnat i företag och organisationer som är öppna för förändringar och därför är positiva till kvinnor. SBUF har bedrivit olika projekt som berör framtidens byggarbetsplats. Ett av SBUFzs mål har varit att stödja utveckling av metoder och utrustningar som gör byggande, service och underhåll mer attraktivt och bättre anpassat till människan.

I rapporten ställer arbetsgruppen frågan "Vad kan branschen göra för att öka kvinnors möjlighet att bli byggnadsarbetare?” Det konstate- ras att även om de fysiska förutsättningama för kvinnor som byggnads- arbetare är sämre än för män skall man inte avstå från att rekrytera kvinnor. Arbetsklimatet blir bättre med blandade grupper konstateras det. För att öka antalet kvinnor på arbetsplatserna är det viktigt att ha hela kedjan i åtanke - attityder - utbildning - arbete - uppföljning av olika led i kedjan. I rapporten lämnas olika förslag till åtgärder som på sikt anses kunna underlätta rekryteringen av kvinnor till branschen, bl.a. anges att möjligheter måste skapas till praktikplatser före yrkes- valet så att man vet vilken miljö man söker till och att arbetsverktyg och maskiner bör anpassas till individernas förutsättningar.

9.2.3 Byggkvalitetsutredningens överväganden

Enligt olika utredningar tenderar kvinnor i högre grad än män att på- verkas av brister i inomhusmiljön m.m. I kontorsmiljö har ca 40 % av männen och 60 % av kvinnorna minst ett SBS - Symtom varje vecka. Av dessa uppges 2/3 vara relaterade till inomhusklimatet på arbetsplat- sen ( se Luften vi andas, Folkhälsoinstitutet, 1994). Inte sällan har det framförts uppfattningar om att kvinnor skulle klaga mer än män och uppge besvär utan saklig grund. Vetenskapliga undersökningar ger vid handen att kvinnor har besvär i större omfattning och att män "överrapporterar" besvär medan kvinnor "underrapporterar".

Utredningen har redovisat förslag i syfte att intensifiera och vidare- utveckla arbetet med att säkra kvaliteten på byggområdet och i förvalt- ningen av byggnader. Det fortsatta arbetet bör leda till att inomhusmil- jöema förbättras allmänt. Eftersom kvinnor har större besvär än män av dålig inomhusmiljö har insatserna på kvalitetsområdet särskild betydel- se för dem.

När det gäller frågan om kvinnors tveksamhet att välja utbildningar inom teknikområden överhuvudtaget, inbegripet byggområdet, måste enligt utredningens uppfattning situationen med ytterst få förebilder för kvinnor överbryggas. Detta gäller hela utbildningskedjan genom grund- skola, gymnasium och högskola samt därefter yrkeslivet. En antal kvinnor avlägger examen och avslutar utbildningar inom olika tekni- kområden per år. Frågan är vart tar de vägen och hur deras arbetssitua- tion och befordringmöjligheter ser ut ? Frågan bör bli föremål för sär- skilda studier.

Utredningen har pekat på att ett byggbranschens kvalitetsråd kan ta upp frågor hur kvaliteten på den personliga kompetensen skall säkras och bibehållas inom alla nivåer i byggandet och förvaltningen; en kom- petens som bör innehålla teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet. Utredningen har pekat på olika sätt att åstadkomma detta, bl.a. ett mäs- tar- - lärlingssystem, vilket måhända skulle kunna ge ett slags mentor- stöd till bl.a. kvinnor. Andra sätt att ge kvinnor ökade möjligheter att finna förankring i den verksamhet de utbildas för är att inom utbild- ningen öka kontakterna med byggarbetsplatserna. Beträffande flera av de närrmda frågeställningama torde ett samarbete vara lämpligt mellan ett byggbranschens kvalitetsråd och Högskolans Grundutbildningsråd.

Särskilt yttrande

av experten Agneta Gillback

Utredningens huvudförslag innebär att systemet med småhusgarantier försvinner och ersätts med byggfelsförsäkring, utan att konsument- tjänstlagen görs generellt tvingande. Från konsumentsynpunkt kommer det konsumentskydd som då finns kvar inte vara på en acceptabel nivå utan t.o.m. sämre än idag.

Min uppfattning är att konsumenttjänstlagen bör ge ett tvingande minimiskydd för alla former av småhusentreprenader där enskild kon- sument är beställare. Som komplement till lagen är det värdefullt att bibehålla ett småhusgarantisystem samt att ha alternativet att kunna ta en byggfelsförsäkring.

Det finns ett tydligt behov av ett mer omfattande konsumentskydd än vad en byggfelsförsäkring erbjuder när det gäller egnahem- och bo- stadsrättsköp. En jämförelse av den tänkta byggfelsförsäldingen och den nuvarande småhusgarantin visar att det befintliga systemet ger ett klart bättre konsumentskydd. En byggfelsförsäkring skulle innebära ett finansiellt skydd för konsumenten. Uppstår väsentliga fel i entreprena- den/huset betalas ersättning i pengar och konsumenten får själv anlita någon för att avhjälpa felet. Garantilösningarna utgör inte bara ett fi- nansiellt konsumentskydd utan omfattar dessutom kontraktsvillkor, granskning av producenter, byggkontroll och besiktningar. De inne- håller även en färdigställandegaranti som innebär att garantibolaget ombesörjer att huset, vid entreprenörens konkurs, färdigställs på ett fackmässigt sätt samt ett åtagande om att avhjälpa väsentliga fel inom tio år.

Utredningen Förvärv av nya småhus (SOU 1986:38) föreslog att en lag om köp av nya småhus skulle införas. Lagen skulle göras tvingande till konsumentens förmån, i linje med annan konsumenträttslig lagstift- ning. Förslaget kritiserades dock kraftigt och genomfördes aldrig. En- ligt den dåvarande utredningen och motiven i den påföljande proposi- tionen bör lagregler om småhusentreprenader bygga på konsument- tjänstlagen. Konsumenterna ansågs dock tillförsäkrade ett fullgott

skydd genom konsumentanpassade avtalsvillkor samt småhusgarantier med produktionsgarantier och ansvarsutfästelse, varför konsument- tjänstlagen gjordes dispositiv i dessa sammanhang. Med några års erfa- renhet kan det nu konstateras att dagens konsumentskydd genom små- husgarantier och ABS 95 är bra men inte heltäckande.

Att köpa bostad är oftast den största affär som den enskilde gör. Det är mycket väl dokumenterat att det i samband med ett sådant köp ofta uppstår problem med långtgående konsekvenser för hushållet. Det be- hövs därför ett starkt konsumentskydd som tar tillvara konsumentens intressen.

Min slutsats är att konsumenttjänstlagen bör göras tvingande på alla former av konsumententreprenader. Detta kan ske genom att undanta- get i 3 ;; konsumenttjänstlagen tas bort. Konsumentskyddet bör även utökas genom ett krav på att antingen en småhusgaranti eller en bygg- felsförsälqing tecknas i konsumentsammanhang.

Särskilt yttrande

av experterna Thomas Kruuse och Jan Söderström

Undertecknade experter i utredningen anser att det från såväl bransch som konsumentpolitiska utgångspunkter är värdefullt att bibehålla ett småhusgarantisystem som alternativ till byggfelsförsäkring vid nypro— duktion av småhus. Småhusgarantin är resultatet av ett frivilligt samar- bete mellan konsument- och producentintressen.

Enligt utredningsmannens uppfattning skulle en sårreglering av ga- rantibolagens verksamhet innebära ett omfattande lagstiftningsarbete. Undertecknade delar inte denna uppfattning. Vi föreslår följ ande.

1. I lagen om byggfelsförsäkring införs som ett alternativ till byggfels- försäkring även möjligheten att vid nyproduktion av småhus teckna produktionsgaranti/ansvarsutfästelse (småhusgaranti). Kontrollen av att sådant försäkringsskydd föreligger kopplas i båda alternativen till PBL och byggnadsnämnden.

2. En särskild lag som reglerar garantibolagens verksamhet vid sidan av försäkringsrörelselagen.

Av försäkringsrörelselagen framgår att denna inte gäller för försäk- ringsrörelse som drivs enligt andra författningar. Grunden för en sär- skild hantering av garantibolagen föreligger därmed, under förutsätt- ning att en lag tillkommer som reglerar verksamheten. En sådan lag behöver inte vara komplicerad. En möjlig lösning är att tillvarata utred- ningsmaterialet till lagen om byggnadsgaranti, där en ordning med sär- skilda garantibolag förekom. Utgångspunkten måste dock vara att söka en mindre byråkratisk ordning än den som där föreslogs. Det kan ifrå- gasättas om inte en annan form av tillsyn än en särskild garantinämnd kan utformas. En möjlighet är att låta Finansinspektionen utöva tillsy- nen. Lagen kan bl.a. innehålla föreskrifter om etableringstillstånd, stat- lig insyn, entreprenadforrn (total- och generalentreprenad) konsu- mentrepresentation i styrelsen samt minsta omfattning - byggnad inklu- sive grundläggning - på småhusgarantin för att denna skall godtas som

alternativ till byggfelsförsäkring. I lagen kan även intas föreskrifter om en ändamålsenlig reklamationsmöjlighet för konsumenten. Exempelvis i form av en skadenämnd enligt den ordning som för närvarande till- lämpas av garantibolagen.

Garantilösningarna utgör, till skillnad från byggfelsförsäkringen, bankgaranti, byggsäkerhet m.m., inte bara ett finansiellt konsument— skydd utan bygger på ett helhetstänkande som omfattar särskilda kon- traktsvillkor, granskning av producenter, byggkontroll och besiktning- ar, en färdigställandegaranti där garantibolaget aktivt ombesörjer att huset, vid entreprenörens konkurs, färdigställs på ett fackmässigt sätt samt ett åtagande om att avhjälpa - inte betala ersättning för - väsentliga fel inom tio år. Vad gäller AB Bostadsgaranti omfattar färdigställande- garantin vid bostadsrätt dessutom köp av bostadsrättsföreningens osål- da lägenheter.

Det finns behov av ett mer omfattande skydd än vad en byggfelsför- sälqing erbjuder när det gäller egnahems- och bostadsrättsköp. Detta är väl dokumenterat under mer än 20 års verksamhet. Flera moment i ga- rantiema går inte i dag att försäkra i ett konventionellt försäkringsbo- lag. Risken är därför överhängande att denna form av sammanhållet konsumentskydd försvinner och konsumenternas ställning därmed för- sämras.

Alternativet att kunna teckna småhusgaranti i stället för byggfelsför- säkring öppnar inte enbart möjligheten till bättre konsumentskydd, det ökar också valfriheten och förbättrar därmed den bristande konkurrens- situationen som i dag råder för byggfelsförsäkringar. Premien för små- husgrantin utgör för närvarande ca 40-60 procent av premien för bygg- felsförsäkring.

Även under tider med ett stort antal konkurser i byggbranschen har garantibolagen, med bibehållande av jämförelsevis låga avgifter, kun- nat bygga upp betryggande fonder för risktäckning.

Granskningen av byggproducenter som söker småhusgaranti har även en sanerande verkan på marknaden genom att byggföretag som inte bedriver en sund affärsverksamhet eller missköter skatter och av- gifter avvisas.

Småhusgarantisystem av liknande konstruktion som det svenska finns i ett flertal länder i Europa, Nordamerika och Australien.

Vi delar utredningsmannens uppfattning att den nuvarande kopp— lingen mellan konsumentskydd för småhusköpare och statligt ränte— bidrag bör upphöra

Bilaga 1 Kommittédirektiv ww

Uppföljning av byggfelsförsäkringen och Dir. frågor om konsumentskydd i byggandet l996:39 m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 9 maj 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utvärdera lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring samt konsumentskyddet vid byggande av småhus. Utredaren skall vidare belysa frågor om kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen, göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem samt analysera behovet av det statliga stödet för att komma till rätta med fukt- och mögelskador i egnahem.

Utredaren skall - belysa hur tecknade byggfelsförsäkringar uppfyller lagens intentioner samt bedöma om det behövs ändringar i lagen vad gäller tillämpningsområdet och skyddet av boende m.fl., — göra en allsidig redovisning och analys av befintliga system med s.k. småhusgarantier samt konsumentskyddsaspekter, - utvärdera förekommande kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningsskedet samt lämna de förslag som utredaren finner anledning till, - göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem, . - bedöma det fortsatta behovet av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt-och mögelskador i småhus m.m.

340

Bakgrund

I plan- och bygglagen har byggherrens ansvar för att byggnaden uppfyller väsentliga egenskapskrav tydliggjorts, bl. a. när det gäller hälsa och säkerhet. Det senaste decenniet har problem med fuktskador och s.k. sjuka hus uppmärksammats allt mer. De skador som uppstår är ofta omfattande och kräver kostsamma reparationer. Inte sällan har det rått oklarhet om vem som skall bekosta åtgärderna och om hur gjorda åtaganden skall säkras.

För att komma till rätta med bl.a. dessa problem finns det för småhusen ett system med garantier, s.k. småhusgaranti, som sedan år 1984 utgjort villkor för olika slag av statligt ekonomiskt stöd vid nybyggnad. År 1989 blev småhusgarantin ett villkor för statligt stöd till alla nybyggda småhus utom rena självbyggen. Nu gällande bestämmelser återfinns bl.a. i 8 & förordningen (1 992 1986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Garantisystemet innefattar krav på en produktionsgaranti och en ansvarsutfästelse. Systemet innebär att det vid nybyggnad av egnahem eller nybyggnad av en- eller tvåbostadshus som upplåts med bostadrätt, krävs att det till skydd för husägaren finns - en betryggande garanti för att huset uppförs och färdigställs i enlighet med vad den som skall uppföra huset har åtagit sig i avtal (produktionsgaranti), och - ett betryggande åtagande att avhjälpa sådana väsentliga skador på huset som består i eller är en följd av fel eller brister i konstruktion, utförande eller material och som upptäcks och anmäls under tiden från utgången av den garantitid som anges i köpe- eller entreprenadavtal till dess tio år har gått, räknat från dagen för slutbesiktningen ( ansvarsutfästelse).

Småhusgarantier lämnas för närvarande av AB Bostadsgaranti, som sedan år 1984 till lika delar ägs av Byggentreprenörema och staten (prop.1983/84:41, bet. 1983/84zBoU8, rskr.1983/84: 64). Vidare lämnas småhusgarantier av egna bolag i HSB och Riksbyggen samt av GAR-BO AB ägt av Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund m.fl. Ansvarsutfästelsema

försäkras av skilda försäkringsbolag.

Sedan år 1992 kan statliga bostadsbyggnadssubventioner sökas även efter det att bostadshusen påbörjats eller färdigställts. Utformningen av småhusgarantiema har inte anpassats till detta förhållande. Regeringen har nyligen till riksdagen lämnat förslag (prop. 1995/96:101) till viss sådan anpassning.

Riksdagen beslutade (prop. 1992/93:121, bet. l992/93:BOU22, rskr. 1992/93:302) under år 1993 att införa lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring. Lagens tillämpningsområde - flerbostadhus - är detsamma som i den tidigare lagen (l991:742) om byggnadsgaranti (prop.]990/911189, bet. l990/91:BoUl9, rskr. 1990/91:353). Den utredning om byggnaders inomhusmiljö m.m. (Ds 1990: 14) som låg till grund för lagen om byggnadsgaranti hade i tillämpningsområdet inkluderat nybyggda flerbostadhus, kontor, lokaler för undervisning, vård eller annan omsorg samt ombyggnad av sådana byggnader som enligt plan- och bygglagen (1987:10) krävde bygglov.

Två huvudsyften med lagen om byggfelsförsäkring är att fel skall avhjälpas snabbt, utan långvariga tvister om vems ansvaret är, och att fel skall kunna avhjälpas även om man inte finner någon ansvarig som kan ta på sig kostnaderna. Lagen avser ytterst att vara ett skydd för de boende mot ohälsa på grund av byggfel. I propositionen anfördes (s. 30) att en utvärdering av lagstiftningen bör göras när tillräcklig erfarenhet vunnits av verksamheten. Tillsynen av verksamheten med byggfels- försäkringen utövas enligt försäkringsrörelselagen (19821713) av Finansinspektionen. Någon motsvarande tillsyn kan inte sägas finnas för den samlade småhusgarantin.

I nämnda propositioner har man bl.a. pekat på att en lagstiftning om ansvaret för fel och skadori byggandet ger flera andra positiva effekter. För att undgå fel behövs insatser för att under projekterings— och byggskedet säkra kvaliteten i byggandet, kvalitetssäkring. Parterna i byggprocessens olika led bör finna system som undanröjer bristerna i samordningen av projekten. Branschen bör också finna system för erfarenhets-

återföring för att minska risken för upprepade misstag. Fungerande sådana system påverkar bl.a. kostnaden för försäkringarna m.m.

En fungerande ventilation i byggnaderna är nödvändig för att vidmakthålla acceptabla värden på fukt, radon och andra föroreningar. Mot bakgrund av bl.a. ökad förekomst av allergier och annan överkänsligthet beslutade riksdagen (prop.l990/9l:145, 1990/911BoUl9, rskr. 1990/911353) att införa en obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystem. Bestämmelserna om verksamheten finns i förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem. Boverket har med stöd av bestämmelserna utfärdat föreskrifter och allmänna råd för verksamheten.

År 1986 infördes (prop.1985/86:48, 1985/86zBoU6, rskr. 1985/86:62) det nuvarande statliga ekonomiska stödet för att avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem. Gällande bestämmelser för stödet finns i förordningen (19932712) om den statliga fonden för fukt- och mögelskador i småhus, m.m. Syftet med stödet var att komma till rätta med skador av fel som kommit till redan vid uppförandet men där skadorna uppträder långt senare. När stödet infördes hade man också börjat komma till insikt om byggnadernas bidrag till den s.k. sjuka-hus-sjukan.

Syftet med översynen

Det övergripande syftet med översynen är att identifiera behov att förändra och komplettera befintliga system som avses bidra till att förebygga och undanröja sådana förhållanden i byggnader som kan välla ohälsa och medföra omfattande ekonomiska åtaganden m.m. Här avses i första hand frågor med anknytning till konsumentskydd - småhusgarantin - samt byggfelsförsäkringen med inriktning att få ett enhetligt över— gripande synsätt på konsumentfrågoma.

Uppdraget

Byggfelsförsäkringen

Utredaren skall belysa omfattningen av tecknade byggfels- försäkringar. Vidare bör utredaren belysa om tecknade byggfels- försäkringar enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkringar uppfyller lagens intentioner. Komponenter som därvid bör redovisas och analyseras är bl.a. följande: - premiens storlek och i vad mån den uttrycker kompetens hos byggherre, entreprenör etc. exempelvis i form av dokumenterade kvalitetssystem och egenkontroller, - principerna för begränsning av försäkringsgivarens ansvar till ett visst belopp per byggnad och till ett visst belopp för samtliga byggfelsförsäkringar som försäkringsgivaren utfärdat under ett kalenderår, - utformning och nivå på självrisken, - hantering av ombyggnader samt frågor om tillämpnings- området för försäkringen, dvs. eventuell utökning till att omfatta även andra byggnader än flerbostadshus, - den praktiska hanteringen av byggfelsförsäkringama hos de olika aktörerna, - samverkan med övrigt försäkringsskydd samt belysa i vad mån kostnaderna kan minska genom en samordning av det samlade försäkrings- och konsumentskyddet.

Småhusgarantin

Utredaren skall belysa tillsynsverksamheten av småhusgarantin. Denna fråga bör klaras ut skyndsamt och redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1996.

Utredaren skall redovisa erfarenheterna av och göra en allsidig analys av konsumentskyddet i form av småhusgaranti. På grundval av analysen skall utredaren lämna förslag till ett ändamålsenligt konsumentskydd.

Kvalitetssystem

Beträffande kvalitetssäkringssystem skall utredaren inventera vilka heltäckande system som finns i byggbranschen idag.

Förslag skall utarbetas om hur sådana system snabbt skulle kunna introduceras i byggprocessen och förvaltningen.

F unktionskontroll av ventilationssystem Utredaren skall i samråd med Boverket redovisa hittillsvarande erfarenheter av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem och på grundval härav föreslå de förändringar i verksamheten som befinns nödvändiga.

Bidrag för fukt- och mögelskador

Verksamheten med bidragsgivning till åtgärder för att avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem bör analyseras mot bakgrund av att verksamheten pågått i tio år, att möjlighet att teckna en småhusgaranti har funnits ännu längre samt att byggherrens ansvar tydliggjorts enligt ändringarna i plan- och bygglagen. Utredaren skall därvid överväga behovet av och formerna för verksamheten.

Övrigt Utredaren skall beakta kostnadsaspektema och så långt möjligt söka minimera kostnaderna i samband med byggandet.

Utredaren skall göra konsekvensanalyser av reglerna i de fall det är motiverat. Därvid skall utredaren i tillämpliga delar beakta regeringens beslut den 1 september 1994 om en ordning för systematisk genomgång i regeringskansliet av företagsregler med de checklistor och analysinstrument som anges där.

Utredaren skall vid utformningen av sina förslag beakta de eventuella krav på anpassning som Sveriges medlemskap i Europeiska unionen medför.

Utredaren skall samråda med Boverket, Finansinspektionen och andra berörda myndigheter och organisationer. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av

regionalpolitiska konsekvenser (dir.1992150), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) samt att beakta jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.1994 :124).

Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 oktober 1997.

(N äringsdepartementet)

.-| -|." '. " " '.H"||.,_'.|' . | . || . ' ' _ "".|'-_" '.u' |_||. .._. || ' ""| 'i'.! . '| '. ' -. —'-| . .. — .- N|. ._ -'—= ' ' _ "' |' '|_J.|_'||5'|'|' .,... '." |'_| "' . __||'|'.| " J'_ ' '='.| _'J .. .1' . J. . |_ |__ | ”'.-Håll? "'...|..|. .. '| , .-.'..... ,. '. . ' .-||'...'-|LH:|'|'=. .'| ' "_'|.||.. .J'_..|',L#.|,..._ä. .'.. -'.'—n.—'-"->— ...i—it."" _.."____...'.___".__.-._._.__....__-______—_._._._ , |'.a' -|-|'| _ | _ || _ ||] || _' —";'.'.|' . . - " " .. ' . ' .. R...—. ' :" .' .| ' | -- * ' '.

|I|| | ' "_|'| ”7' 'I |

'.1' | " ' "CL —"$| '-'|"-!"| ;.,_|'|" (i '|' "'.' ..'|'l"'.' "r|3|'.|="'.L1-' It.-"” ." 'J*| i:." JSM ' HÄR!-'i' -|!|1|"-— "|__-Lå." ""”—'i. "C#" . "rl". ..'.' |||.- -'_||u_|£| 'å'.""'"""

"' " " | "' "U'l'å' :, 'A'Ijifl u|L| " _L.|L'.u|_|_,|_1_" |.| "'|' ,J' ':'1'|_r_.qi '_ujl'l. L.' '.'.|:_

. _ 51 .' u _ . "' ' "' 'I '|"l"'i"."' |1+.|||'-"lä'ua"i'|.'_|f-.hq||'..r' "|. . J "”'—IL" mal.-3.1. "| '_ —.."|f" -| .." . . . |"".'| |' ' ' ' l' "' i.. l' ' | ' | | ' | _|. _| ' |' " .a ||||. || | | .'|— |.'||| | "|| ' | '. .|"_"-'.|.| ||'|- | ' |'.. - * |'.| || ' || |'_'_| .||||'||"'..| | |__ ||'||.|1' |'|'.| |. ||.|- ' | | .. | .. "l'IJJ'L.||.i|ä"hil|.1L-|'|-.J.--| -_|'- . . " -."_ 'I ' '|| 41 ' | ' | . -,. .|_' ""'I -|'|_ _ | |' ' . .. |_|'|'|._.._H||'|'_|-" .|||- '.||r.||||||_|| .]..M | || ||.|.-.. __ ..-| ||.” || .||; ||| |. |_- | | _ || —'|| | L!- " "|_||_| _'_ ||. |.|4 ' .|| ' " =' i | u. ,,

Lag (1993:320) om byggfelsförsäkring

1 & När en näringsidkare uppför en byggnad som helt eller till övervä- gande del skall användas som bostad för permanent bruk eller i fråga om sådan byggnad utför åtgärder som fordrar bygganmälan och som avsevärt förlänger byggnadens brukstid, skall det för byggnadsarbetet finnas en byggfelsförsäkring.

Byggfelsförsäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbo- stadshus när ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd finns som utgör villkor för statlig bostadsfinansiering.

(Lag 1994:850)

Vad en byggfelsförsäkring skall omfatta 2 5 En byggfelsförsälqing skall omfatta

1. skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i mate- rial som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet, och

2. skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av felet.

Försäkringen behöver dock inte omfatta fel eller skador som måste an- tas sakna betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden och inte heller skador som normalt täcks av andra försäk- ringar såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäk- ring.

Med fel skall enligt försäkringen avses avvikelse från faclqnässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes.

3 & En byggfelsförsäkring skall omfatta fel eller skador som anmäls inom tio år efter det att byggnadsarbetet godkänts vid en av försäk- ringsgivaren angiven besiktning.

En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att den gäller även om byggnaden övergår till ny ägare.

Villkor om inskränkningar i försäkringshavarens rätt till ersättning

4 & En byggfelsförsäkring får, utöver vad som följer av 5—7 åå, inte innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning för fel och skador som skall omfattas av försäkringen enligt 2 och 3 55.

5 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor som säkerställer att ersättning för kostnad enligt 2 & används för att avhjälpa felet eller ska- dan på ett tillfredsställande sätt.

6 & En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att

1. kostnader för fel som vållats av den som är byggnadens ägare eller av hans anställda ersätts endast om felet har vållats även av någon annan eller om det annars finns särskilda skäl för det,

2. kostnader inte ersätts i den mån ansvaret för felet eller skadorna om- fattas av ett i avtal lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande,

3. ägaren skall svara för en viss självrisk.

7 & En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att försäkringsgiva- rens ansvar för fel och skador är begränsat till ett visst belopp per byggnad (försäkringsbelopp) och till visst belopp för samtliga av för- säkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade byggfelsförsäkringar (gemensamt försäkringsbelopp).

Villkor om försäkringsgivarens övertagande av rätt till ersättning 8 & En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att

1. en försäkringsgivare, som betalat ut ersättning på grund av försäk- ringen, övertar den rätt till ersättning som ägaren kan ha mot den

som på grund av avtal eller eget vållande eller på annan grund är er- sättningsskyldig med anledning av felet eller skadan och som inte ägaren själv tar i anspråk,

2. byggnadens ägare inte får till nackdel för försäkringsgivaren genom avtal avsäga sig den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt avtal eller allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser.

Förbud mot ändring av försäkringsvillkor

9 & Försäkringsgivaren och försäkringshavaren får, efter det att försäk- ringen tecknats, inte träffa avtal som medför att försälo'ingsvillkoren inte längre uppfyller kraven på en byggfelsförsäkrings innehåll enligt denna lag.

Rätt att teckna försäkring

10 5 En försäkringsgivare får inte vägra en näringsidkare som enligt 1 5 är skyldig att ha byggfelsförsäkring att teckna en sådan försäkring, om försäkringsgivaren marknadsför byggfelsförsäkringar. Försäkring får dock vägras om det med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak finns skäl till detta.

11 & Om en försäkringsgivare i strid mot 10 & har vägrat att meddela en byggfelsförsäkring, skall domstol på yrkande av näringsidkaren för- klara att denne har rätt att teckna försäkringen.

Byggfelsförsäkring villkor för byggstart

12 & Att byggnadsarbetet 'inte får påbörjas förrän ett bevis om bygg— felsförsäkring har företetts för den eller de nämnder som fullgör kom- munens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet, framgår av 9 kap. 12 5 plan och bygglagen (1987:10). Lag (1994:850).

Övergångsbestämmelser

19932320

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Försäkring enligt lagen be- hövs dock inte för byggnadsarbete för vilket ansökan om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10) ingivits till sådan nänmd som avsesi 12 & före den 1 oktober 1993.

2. Genom lagen upphävs lagen (1991:742) om byggnadsgaranti.

%'BUO

.K%

414339”

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

1.

wåwp

QON

10. 11. 12.

13. 14. 15.

16. 17.

18. 19. 20. 21.

22. 23.

24. 25. 26.

27. 28.

29.

30.

31.

Den nya gymnasieskolan — steg för steg. U. Inkomstskattelag, del I-III. Fi. Fastighetsdataregister. Ju. . Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för

arbetshandikappade. A.

. Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsiiägor. K. . Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring

på sex förvaltningsomräden. Fi. . Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S. . Flexibel förvaltning. Förändring och verksam-

hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. Ansvaret för valutapolitiken. Fi. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av II”-kommissionen den 18 december. lT-kommissionens rapport 1/97. K. Regionpolitik för hela Sverige. N. IT i kulturens tjänst. Ku. Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. Bättre infomation om konsumentpriser. In. Konkurrenslagen 1993-1996. N. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. U. Aktiebolagets kapital. Ju. Digital demokr©ti Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT—kommissionens rapport 2/97. K. Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. S. Svensk mat — på EU-fat. Jo. EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. Jo. Kontroll Reavinst Värdepapper. Fi. [ demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. Fi.

Barnpomografifrågan.

Innehavslcriminalisering m.m. Ju. Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. Fi.

Kristallkulan — tretton röster om fiamtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. K.

32. 33.

34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41.

42.

43.

45.

46.

47.

48.

49. 50.

51.

52.

53. 54.

55. 56. 57. 58. 59. 60.

Följdlagstiftning till miljöbalken. M. Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. Fi. Övervakning av miljön. M. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. Bekämpande av penningtvätt. Fi. Ett telmiskt forskningsinstit'ut i Göteborg. U. Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsformer. Fi. Integritet Offentlighet Informationsteknik. Ju. Unga och arbete. ln. Staten och trossamfunden Rättslig reglering

— Grundlag — Lag om trossamfund — Lag om Svenska kyrkan. Ku.

Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. Ku. Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Ku.

. Staten och trossamfunden

Svenska kyrkans personal. Ku. Staten och trossamfunden Stöd, skatter och finansiering. Ku.

Staten och trossamfunden .

Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. Ku. Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. Ku. Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. Fi. Grundlagsskydd för nya medier. Ju. Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbnikspolitik. Jo. Brister i omsorg — en fråga om bemötande av äldre. S. Omsorg med kunskap och inlevelse

— en fråga om bemötande av äldre. S. Avskaffa reklamskattcn! Fi.

Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? Fi. Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningama. Ku. Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2. Ju. I medborgarnas tjänst. En samlad förvalmingspolitik för staten. Fi. Personaluthyming. A. Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsform. Ku. Betal-TV inom Sveriges Television. Ku.

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

61.

62.

63.

65. 66. 67. 68. 69. 70. 71.

72. 73.

74. 75. 76. 77. 78. 79.

80. 81.

82. 83.

86.

87.

Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. S. Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. S. Sverige inför epokskiftet. IT—kommissionens rapport 5/97. K. . Samhall. En arbetsmarlmadspolitisk åtgärd

+ Bilagedel. A Polisens register. Ju. Statsskuldspolitiken. Fi. Återkallelse av uppehållstillständ. UD. Grannlands-TV i kabelnät. Ku. Besparingar i stort och smått. U. Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. Fö. Politik för unga. + 2 st bilagor. In. En lag om socialförsäkringar. S. Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av IT-kommissionen, Närings— och handelsdepartementet och SEIS den 11 december 1996. IT-kommissionens rapport 6/97. K. EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. Jo. Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. Fi. Invandrare i vård och omsorg

— en fråga om bemötande av äldre. S. Uppföljning av inkomstskatteiagen. Fi. Medelsförvaltning i kommuner och landsting. In. Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. Fi. Reformerad stabsorganisation. Fi. Allmännyttiga bostadsföretag.

+ Bilaga. In. Lika möjligheter. In. Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. A. . En hållbar kemikaliepolitik. M. 85. Förmån efter inkomst — Sarnordnat inkomst begrepp för bostadsstöden och nya kvalifrkationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. S. Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. Fi. Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. A. 88. Upphandling för utveckling. N.

89. Handeln med skrot och begagnade varor. N. 90. Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet. In. 91. Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. Jo. 92. Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. Ku. 93. Hantering av fel i utjärnningssystemet för kommuner och landsting. In. 94. Konkurrensneutralt transportbidrag. N. 95. Forum för världskultur — en rapport om ett rikare kulturliv. Ku. 96. Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. Fi. 97. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. M. 98. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. M. 99. En ny vattenadministration. Vatten är livet. M. 100. Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. Ku. 101. Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. Fö. 102. Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. Jo. 103. Rapport med förslag om sändningsorter. Ku. 104. Polis i fredens tjänst. UD. 105. Agenda 21 i Sverige. Fem år efter Rio — resultat och framtid. M. 106. En fond för unga konstnärer. Ku. 107. Den nya gymnasieskolan — problem och möjligheter. U. 108. Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. U. 109. Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Fö. 110. Säkrare obligationer? Fi. 111. Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. Ju. 112. En samordnad militär skolorganisation. 113. Mot halva makten — elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. A. 114. Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid. A. 115. Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. A. 116. Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. S. 116. Barnets bästa — en antologi. S.

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

] 17. Nobelcenter i Stockhohn — ett informations- och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. Ku. 118. Delade städer. S.

1 19. En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. S. 120. Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling. En Kartläggning. U.

121. Skolfrägor — Om skola i en ny tid. U. 122. Rättigheter i luftfartyg. K. 123. Ett effektivare näringsförbud. N. 124. IT-kommissionens hearing om den nya medie- och programvaruindustrin. Andrakammarsalen, Riksdagen, 1997-06—16. K. 125 Ett svenskt investerarskydd. Fi. 126. Bilen, miljön och säkerheten. Fi. 127. Straffansvar för juridiska personer. Del A+B. Ju. 128. Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden. UD 129. Kollektivnafik i tid + Bilaga. K.

130. Effektivare statlig inköpssamordning. Fi. 131. Lag om premiepension. Fi. 132. Antimicrobial Feed Additives. Jo. 133. Antirnikrobiella fodertillsatser (sammandrag). Jo.

134. Förtroendemannainflytande — ökad kvalitet och rättssäkerhet. S. 135. Ledare, makt och kön. A. 136. Kvinnors och mäns löner — varför så olika? A. 137. Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. A.

138. Familj, makt och jämställdhet. A. 139. Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. A. 140. Fonogramersättning. Ku. 141. Boken i tiden. Ku. 142. Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. S.

143. Större EU — säkrare Europa. UD. 144. Försvarets fastigheter. Former för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktad förvaltning. Fi.

145. Förvalta med miljöansvar. Statsförvaltningens arbete för ekologisk hållbarhet. M.

146. Grunddata — i samhällets tjänst. Fi. 147. Barns bilder av åldrande — en fråga om bemötande av äldre. S.

148. Utbildningskanalen. U. 149. Miljön i ett utvidgat EU. M. 150. EU:s jordbrukspolitik och östutvidgning. Jo. 151. Food and the environment, Swedish strategy for the future of EU agriculture. Jo. 152. Uppehållstillständ på grund av anknytning. UD.

153. Arbetskraftens fria rörlighet — trygghet och jämställdhet + Bilagedel. A. 154. Patienten har rätt. S. 155. Miljösamverkan i vattenvärden. M. 156. Ett större och bättre Europa? EU:s utvidgning: Samhällsekonomiska effekter. Fi. 157. Att erövra omvärlden. Förslag till läroplan för förskolan. U. 158. Vuxenpedagogik i teori och praktik. U. 159. Ett utvidgat europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Ju. 160. Regionala konsekvenser av EU:s östutvidgning. N. 161. Stöd i föräldraskapet. S. 162. Medborgarskap och identitet. In. 163. Översvämningskatastrofen i Polen — stöd från stat och näringsliv. N. 164. Medlingsinstitut och lönestatistik. + 5 st bilagor. A. 165. Läkemedel ipriskonkurrens. S. 166. Ohälsoförsäkringen. Trygghet och aktivitet. S. 167. En livsmedelsstrategi för Sverige. 168. Vinstutdelning i aktiebolag. Ju. 169. Försäkringsmedicinskt centrum. En resurs för utredning och metodutveckling. S. 170. Bemötandet av äldre. S. 171. Den svenskflaggade handelsflottans konkurrenskraft. K. 172. Bidrag till fri svensk TV-produktion. Ku. 173. Miljöhänsyn i standarder. N. 174. Räkna med mångfald. Förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. In. 175. Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. A. 176. Förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. A. 177. Byggkvalitet för framtiden. In.

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagcts kapital. [22] Bampomograf'rfi'ågan. Innehavskrirninalisering m.m. [29] Integritet Offentlighet Informationsteknik. [39] Grundlagsskydd för nya medier. [49]

Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2. [56] Polisens register. [65] Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. [1 l ]] Straffansvar för juridiska personer. Del A+B. [127] Ett utvidgat europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa. [159] Vinstutdelning i aktiebolag. [168]

Utrikesdepartementet

Återkallelse av uppehållstillstånd. [67] Polis i fredens tjänst. [104] Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden. [128] Större EU — säkrare Europa. [143] Uppehållstillstånd på grund av anknytning. [152]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. [70] Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. [101] Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. [109] En samordnad militär skolorganisation.[112]

Socialdepartementet

Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. [8] Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. [24] Brister i omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [51] Omsorg med kunskap och inlevelse — en fråga om bemötande av äldre. [52] Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. [61] Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. [62] En lag om socialförsäkringar. [72] Invandrare i vård och omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [76] Förmån efter inkomst — Samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. [85]

Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. [116] Barnets bästa —— en antologi. [116] Delade städer. [118] En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. [119] Förtroendemannainflytande — ökad kvalitet och rättssäkerhet. [134] Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. [142] Barns bilder av åldrande

— en fråga om bemötande av äldre. [147]

Patienten har rätt. [154] Stöd i föräldraskapet. [161] Läkemedel i priskonkurrens. [165] Ohälsoförsäkringen. Trygghet och aktivitet. [166] Försälqingsmedicinskt centrum. En resurs för utredning och metodutveckling. [169] Bemötandet av äldre. [170]

Kommunikationsdepartementet

Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrågor. [6] IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT—kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. [12] Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. lT—kommissionens rapport 2/97. [23] Kristallkulan — tretton röster om framtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. [31] Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. [35] Sverige inför epokskiltet. IT-kommissionens rapport 5/97. [63] Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av IT-kommissionen, Närings- och handelsdepartementet och SEIS den 11 december 1996. IT-kommissionens rapport 6/97. [73] Rättigheter i luftfartyg. [122] IT—kommissionens hearing om den nya medie- och programvaruindustrin. Andrakarnmarsalen, Riksdagen, 1997-06-16. [124] Kollektivtrafik i tid + Bilaga. [129] Den svenskflaggade handelsflottans konkurrenskraft. [171]

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Finansdepartementet

Inkomstskattelag, del I-III. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter, miljö och sysselsättning. [1 I] Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. [15] Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. [18] Kontroll Reavinst Värdepapper. [27] ] demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. [28] Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. [30] Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. [33] Bekämpande av penningtvätt. [36] Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner. [38] Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. [48] Avskaffa reklamskatten! [53] Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? [54] ] medborgarnas tjänst. En samlad förvalmingspolitik för staten. [57] Statsskuldspolitiken. [66] Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. [75] Uppföljning av inkomstskattelagen. [77] Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. [79] Reformerad stabsorganisation. [80] Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. [86] Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. [96] Säkrare obligationer? [110] Ett svenskt investerarskydd. [125] Bilen, miljön och säkerheten. [126] Effektivare statlig inköpssamordning. [130] Lag om premiepension. [131] Försvarets fastigheter.

Former för en kostnadseffektiv och verksarnhetsinriktad förvaltning. [144] Grunddata — i samhällets tjänst. [146]

Ett större och bättre Europa? EU:s utvidgning: Samhällsekonomiska effekter. [156]

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan — steg för steg. [1] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. [21] Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. [37] Besparingar i stort och smått. [69] Den nya gymnasieskolan — problem och möjligheter. [107] Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. [108]

Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling. En Kartläggning. [120]

Skolfrågor — Om skola i en ny tid. [121] Utbildningskanalen. [148] Att erövra omvärlden. Förslag till läroplan för förskolan. [157] Vuxenpedagogik i teori och praktik. [158]

J ordbruksdepartementet

Svensk mat — på EU-fat. [25] EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. [26] Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. [50]

EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. [74]

Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. [91] Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s

jordbruk i framtiden. [102] Antimicrobial Feed Additives. [132] Antirnikrobiella fodertillsatser (sammandrag). [133] EU:s jordbrukspolitik och östutvidgning. [150] Food and the environment, Swedish strategy for the future of EU agriculture. [151]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5] Personaluthyming. [58] Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. [64] Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. [83] Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. [87]

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Mot halva makten — elva historiska essäer om kvirmors strategier och mäns motstånd. [113] Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid. [114] Ljusnande framtid eller ett långt farväl?

Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. [115] Ledare, makt och kön. [135] Kvinnors och mäns löner — varför så olika? [136] Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. [137] Familj, makt och jämställdhet. [138] Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. [139] Arbetskraftens fria rörlighet — trygghet och jämställdhet + Bilagedel. [153] Medlingsinstitut och lönestatistik. + 5 st bilagor. [164] Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. [175] Förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. [176]

Kulturdepartementet

IT i kulturens tjänst. [14] Staten och trossamfunden

Rättslig reglering

— Grundlag — Lag om trossamfund -— Lag om Svenska kyrkan. [41]

Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. [42] Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. [43] Staten och trossamfunden

Svenska kyrkans personal. [44]

Staten och trossamfunden Stöd, skatter och finansiering. [45] Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. [46] Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. [47] Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. [55] Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsfonn. [59] Betal-TV inom Sveriges Television. [60] Grannlands-TV ikabelnät. [68] Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. [92]

Forum för världskultur — en rapport om ett rikare kulturliv. [95] Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. [ 100] Rapport med förslag om sändningsorter. [103] En fond för unga konstnärer. [106] Nobelcenter i Stockholm — ett informations- och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. [117]

Fonogramersättning. [140]

Boken itiden. [141] Bidrag till fri svensk TV-produktion. [172]

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik för hela Sverige. [13]

Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20] Upphandling för utveckling. [88] Handeln med skrot och begagnade varor. [89] Konkurrensneutralt transportbidrag. [94] Ett effektivare näringsförbud. [123] Regionala konsekvenser av EU:s östutvidgning. [160] Översvämningskatastrofen i Polen — stöd från stat och näringsliv. [163] En livsmedelsstrategi för Sverige. [167] Miljöhänsyn i standarder. [173]

In rikesdepartementet

Bättre information om konsumentpriser. [19] Unga och arbete. [40] Politik för unga. + 2 st bilagor. [71] Medelsförvaltning i kommuner och landsting. [78] Alhnännyttiga bostadsföretag. + Bilaga. [81]

Lika möjligheter. [82] Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet. [90]

Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. [93] Medborgarskap och identitet. [162] Räkna med mångfald. Förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. [174] Byggkvalitet för framtiden. [177]

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Miljödepartementet

Förbättrad miljöinformation. [4] Följdlagstiftning till miljöbalken. [32] Övervakning av miljön. [34] En hållbar kemikaliepolitik. [84] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. [97] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. [98] En ny vattenadrninistration. Vatten är livet. [99] Agenda 21 i Sverige.

Fem år efter Rio — resultat och framtid. [105] Förvalta med miljöansvar. Statsförvaltningens arbete för ekologisk hållbarhet. [145] Miljön i ett utvidgat EU. [149]

Miljösamverkan i vattenvärden. [155]

POSTADRESS: 106 47 S'mrzkrmr M FAX: 08-690 or. "l'art-rim: 08-690 9190