11. Förfarandefrågor 139

• Sida 8
•  Original

12 Särskilda frågor 145 12.1 Förberedelsearbetet vid AFT 96 145 12.1.1 Allmänt 145 12.1.2 Indelningen i värdeområden 146 12.1.3 Provvärderingen 147 12.2 Förenklad beräkning av tomtmarksvärde 147 12.2.1 Bakgrund 147 12.2.2 Vårt förslag 148 12.3 Exploateringsmark 149 12.4 Ofri tomt i stad m.m. 151 13 Beräknade kostnader för AFT 96 153 13.1 Allmänt 153 13.2 Förberedelsearbetet 154 13.3 Taxering 155 13.4 ADB-kostnader 156 13.5 Sammanfattning 157 14 Specialmotivering 159 Bilagor: 1 Direktiv 163 2 Tilläggsdirektiv 169 3 Taxeringsvärdenas användning i skattesammanhang 173 4 Taxeringsvärdenas användning i andra sammanhang 181 5 Standard enligt alternativ 111 195

6 Datautbyte CFD - RSV/SKM 203

• Sida 9
•  Original

Förkortningar AFT Allmän fastighetstaxering

CFD EG FBM FDS FPS FR FRM FTF FTL FTN FTR FTS FUD GIS IR KL LMV LOK PBL PoF-tabeller Prop. RSV

Centralnämnden för fastighetstdata Europeiska gemenskaperna Fastighetsbildningsmyndighet Fastighetsdatasystemet (CFD) Fastighetsprissystemet Fastighetsregister Fastighetsregistermyndighet Fastighetstaxeringsförordningen (1993:1 199)Fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) Fastighetstaxeringsnämnd Fastighetstaxeringsregistret Fastighetstaxeringssystemet (RSV) Företagens Uppgiftslämnardelegation Geografiskt Informationssystem Inskrivningsregister Kommunalskattelagen (1928z370) Lantmäteriverket

Lokalt skattekontor

Plan- och bygglagen (1987:10) Områdesanvisningar för småhusfastigheter Proposition

Riksskatteverket

• Sida 10
•  Original

RSv Dt

RSV:VF

RÅ scn SFS SFT sn. SKM SkU sou ss

SV—tabeller SN-tabeller

Riksskatteverkets författningssamling serie Dt

(Direkt skatt - Taxering)

Riksskatteverkets föreskrifter om värderingen vid fastig- hetstaxering

Regeringsrättens årsbok

Statistiska centralbyrån

Svensk författningssarnling

Särskild fastighetstaxering

Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Skattemyndighet

Skatteutskottet

Statens offentliga utredningar

Svensk Standard, SS 021052 Area och volym för hus- byggnader — Terminologi och mätregler

Tabeller för grund- och marginalvärden avseende småhus Tabeller för nedräkningsfaktorer avseende småhus

• Sida 11
•  Original

1. Sammanfattning

Vår huvudsakliga uppgift är enligt direktiven att undersöka möjligheterna att för fastighetstaxeringens vidkommande gå över till ett registerbaserat förfarande. Tanken är därvid att man i större utsträckning skulle kunna utnyttja uppgifter i redan befintliga register och därigenom begränsa de enskildas uppgiftslämnande. Härigenom öppnas möjligheter till admini- strativa förenklingsvinster, till nytta inte bara för myndigheterna utan även för berörda fastighetsägare.

I dag finns ett flertal olika register som innehåller uppgifter om fastig- heter. En fortlöpande översyn av dessa sker och i vårt uppdrag ingår att överväga vilka rationaliseringsmöjligheter som finns i fråga om fastig— hetstaxeringen när det gäller den framtida registerhanteringen. Som en första etapp redovisar vi i detta delbetänkande de delar av vårt arbete som främst rör AFT 96 (småhus).

Vi föreslår att en övergång till ett registerbaserat förfarande sker. Fastighetsägarna kommer i de fall ett tillfredsställande uppgiftsunderlag finns att tillställas ett förslag till förenklad fastighetstaxering. Detta innebär att de får besked inte bara om det nya taxeringsvärdet utan även en noggrann redovisning av de olika faktorer som har lett fram till taxe- ringsvärdet i fråga. De som inte har några invändningar mot förslaget be- höver med vår modell för förfarandet inte vidta några ytterligare åtgär- der. Ägaren behöver således inte underteckna och skicka tillbaka någon blankett till skattemyndigheten. Den som däremot har synpunkter på för- slaget till taxeringsvärde skall givetvis i vanlig ordning inom föreskriven tid framföra dessa. I de fall myndigheterna inte har tillräckligt underlag för att räkna fram ett nytt taxeringsvärde kommer på sedvanligt sätt fastig- hetsägaren att få ett deklarationsformulär. Vi har uppskattat att ungefär 75 % av fastighetsägarna kommer att omfattas av det nya och enklare förfarandet. För det allmänna har vi beräknat att förslaget skulle medföra en besparing på ca 100 miljoner kronor.

För att underlätta ett registerbaserat förfarande behöver ändringar göras även i de materiella reglerna. Utrymmet för förenklingar är i viss mån begränsat genom att den nuvarande värderingsnoggrannheten inte får efterges på sådant sätt att tillförlitligheten i taxeringen blir lidande. Vi vill också nämna att vårt uppdrag i hög grad är av teknisk natur. Vi har så- ledes inte i uppgift att föreslå mer genomgripande systematiska ändringar utan även för framtiden skall fastighetstaxeringen bestå i sina huvuddrag. Så skall t.ex. det allmänna marknadsvärdet även fortsättningsvis ligga till

• Sida 12
•  Original

grund för taxeringsvärdet, vilket skall bestämmas efter nuvarande nivå på 75 %.

De ändringar och förenklingar som nu presenteras tar sikte på AFT 96 (småhus). I vårt slutbetänkande kommer vi att ta upp ytterligare ratio- naliserings- och förenklingsmöjligheter.

Vi föreslår nu en bättre samordning mellan begreppen registerfastighet och taxeringsenhet, bl.a. genom att småhus som är belägna på lantbruks- enhet skall få ingå i denna även om småhusen inte behövs för driften av lantbruket. Samma lösning föreslås för småhus och tillhörande tomtmark på de s.k. små lantbruken, dvs. de som har en areal understigande 5 hektar produktiv mark. Vidare föreslår vi att det klart anges att tomtmark skall få värderas enligt ett smidigare förfarande än det nu- varande. Ytterligare kan nämnas att vi föreslår att vid fastighetsöverlåtel- ser tidpunkten för äganderättens övergång lagfästs, liksom att institutet "innehav av ofri tomt i stad" utmönstras. Detsamma gäller ägoslaget exploateringsmark. Vi har också - utan att framlägga formliga ändrings- förslag - gjort en omfattande inventering av värdefaktom standard.

Våra förslag är avsedda att tillämpas första gången vid allmän och sär- skild fastighetstaxering 1996. För vissa bostadsbyggnader på lantbruk tillämpas de nya reglerna i princip första gången vid 1998 års allmänna och särskilda fastighetstaxering.

• Sida 13
•  Original

2. Författningsförslag

14. Författningsförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) nyttjanderättshavare till täkt- f) nyttjanderättshavare till täkt- mark som avses i 2 kap. 4 5, om mark som avses i 2 kap. 4 5, om nyttjanderätten har förvärvats mot nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag. engångsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löne- boställe som avses i 41 kap. kyrkolagen (1992z300) år vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

Vid överlåtelse av fastighet eller del därav anses förvärvaren som ägare från den dag bindande avtal ingåtts. Har annan tidpunkt för äganderättens övergång bestämts gäller denna.

Nuvarande lydelse

2 kap. 4 & Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad)

eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industri- byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommuni— kationsutrymrne m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppen- bart att den får bebyggas. [ övriga fall skall obe- byggd mark anses som tomtmark endast om det

• Sida 15
•  Original

Exploaterings- mark

Täktmark

Åkermark Betesmark

Skogsmark

Skogsimpediment

Övrig mark

Nuvarande lydelse

finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett för- handsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Obebyggd mark som ingår i en detaljplan och som till någon del är avsedd att användas för bygg- nadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om detär uppen- bart att exploatering ej kommer att genomföras eller kommer att avsevärt fördröjas.

Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 & naturvårdslagen (19641822) eller vattenlagen (1983z291). Med täkttillstånd skall jämställas på- gående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täkt- mark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ända- mål. Mark där det bör finnas skog till Skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i an- språk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan pro- ducera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

• Sida 16
•  Original

Föreslagen lydelse

2kap. 45

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark

Täktmark

Åkermark

Betesmark

Mark som upptas av småhus, hyreshus, industri- byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunika- tionsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är upp- enbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 185 naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med täkttillstånd skall jämställas på- gående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

• Sida 17
•  Original

Föreslagen lydelse

Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i an- språk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan pro- ducera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare

nämnda ägoslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap.

5 53

Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet

1. småhus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmarkför småhusbebyggelse (småhusenhet)

2. hyreshus, tomtmark för sådan byggnad och aploateringsmarkför hyreshusbebyggelse (hyreshus- enhet)

3. industribyggnad, övrig bygg- nad, tomtmark för sådana byggna- der och exploaten'ngsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig bygg- nad, tomtmark för sådana byggna- der, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)

4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet)

5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och Skogsim- pediment (lantbruksenhet).

• Sida 18
•  Original

18. Författningsförslag Nuvarande lydelse

Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst 5 hektar åkermark, betesmark och skogs- mark, skall ingå i lantbruksenhe- ten, om byggnaden eller byggna- derna behövs som bostad för äga- re, arrendator eller deras arbets- kraft. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxerings- enheter under _punkterna 1-6 i första stycket. Ovrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark, ex- ploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

Föreslagen lydelse

Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogs- mark och skogsimpediment, skall ingå i den lantbruksenhet som om- fattar marken.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxerings- enheter under __punkterna 1-6 i första stycket. Ovrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- sammans med den tomtmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av en- dast övrig mark, betecknas indu- strienhet, om den ligger till över- vägande del inom tätort och lant- bruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

6 54 I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet. I bebyggd taxeringsenhet får exploateringsmark inte ingå.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk skall bilda egen lantbruksenhet.

7?)

Ligger exploateringsmark inom olika tätorter eller planområden skall mark inom varje tätort eller planområde utgöra en taxerings- enhet.

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område ut- göra en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt naturvårdslagen (1964:822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 7 55

Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhet:

1. Byggnadsvårde Byggnadsvårde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsen- heten.

2. Markvärde 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxe- Markvärde är värdet av taxe- ringsenhetens tomtmark, exploa— ringsenhetens tomtmark, täktmark teringsmark, täktmark och markan- och markanläggningar. läggningar. För lantbruksenhet:

1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxeringsenheten.

22. Författningsförslag Föreslagen lydelse

Byggnads- Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små- kategori huset ingår i småhus- eller lantbruksenhet. För småhus som ingår i småhusenhet bestäms byggnads- kategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus

förhållanden som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbrukets ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sam- mansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga för- hållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Värdeordning Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

12 kap. Riktvärde för tomtmark, exploa- Riktvärde för tomtmark och täkt- teringsmark och täktmark mark

Nuvarande lydelse

3 &”

Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär- skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.

Med de olika värdefaktorema förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal. Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning

och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

• Sida 23
•  Original

Nuvarande lydelse

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsligaförhållandenbestämsförtomtmark förhållanden som är bebyggd med småhus som inte ingår i lant- bruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

För tomtmark som är bebyggd med småhus som in- gåri lantbruksenhet skall fastighetsrättsliga förhåll- anden bestämmas med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbmksenheten.

Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är be- byggd med småhus som ingår i lantbruksenhet eller annat småhus. Om tomtmarken är bebyggd med små- hus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är av- sedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell belägenhet Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t.ex. vid strand.

Föreslagen lydelse

3 S' Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorema storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär- skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Med de olika värdefaktorema förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal. Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning

och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

• Sida 24
•  Original

Fastighetsrättsliga förhållanden

Typ av bebyggelse

Speciell belägenhet

Nuvarande lydelse

Till ledning vid allmän fastig- hetstaxering skall föreläggande lämna deklaration

Föreslagen lydelse

Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms förtomtmark som är bebyggd med småhus som ingår i lantbruks- enhet och som behövs som bostad för lantbrukets ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hän- syn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark, och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

För övrig tomtmark som är bebyggd med småhus bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med småhus som ingår i småhus- eller lantbruksenhet. För tomtmark som ingår i småhus- enhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är bebyggd med eller avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t. ex. vid strand.

Föreslagen lydelse

18 kap. 159 Till ledning vid allmän fastig- ägaren utan hetstaxering skall ägaren utan föreläggande lämna deklaration

(allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Deklaration skall dock inte lämnas för försvarsfas- tighet som tillhör staten och som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt eller för fastighet som vid föregående års taxering inte åsatts högre taxeringsvärde än 1 000 kronor.

(allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Detta gäller inte sådan ägare som före den ] okto- ber året före det år då allmän fas- tighetstaxering äger rum fått för- slag till förenklad fastighetstaxe- ring. Deklaration skall dock inte lämnas för försvarsfastighet som tillhör staten och som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt eller för fastighet som vid föregå- ende års taxering inte åsatts högre taxeringsvärde än 1 000 kronor.

• Sida 25
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kom- munikationsändamål eller för distributionsbyggnad,värmecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 50 000 kronor.

Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts hus- byggnad som används för annat än kommunikationsändarnål skall dock deklaration lämnas.

Efter föreläggande är också den som inte på grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att lämna fastighetsdeklaration.

35

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Blanketter till deklarationer, för vilka fomiulär fastställs, tillhanda- hålls kostnadsfritt.

Allmän fastighetsdeklaration och förslag till förenklad fastighetstaxe- ring skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

4 510

Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 &, innehålla uppgifter om namn, post- adress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnum- mer för fastighetens ägare, kom— mun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benärmiing samt fastighetens officiella beteckning.

1 den allmänna fastighetsdeklara— tionen skall vidare lämnas uppgif- ter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggna- der, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt sär- skilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten. I dekla- rationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall grunda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklara- tionen skall också innehålla uppgif- ter om sådana förhållanden beträff- ande fastigheten som om fastighe-

Allmän fastighetsdeklaration och förslag till förenklad fastighetstaxe- ring skall, om annat inte sägs i 5 &, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer el- ler, för juridisk person, organisa- tionsnummer för fastighetens äga- re, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens offl- ciella beteckning.

Iden allmänna fastighetsdeklara- tionen och ovan nämnt förslag skall vidare lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda för- måner och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklara- tionen och ovan nämnt förslag skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande

• Sida 26
•  Original

26. Författningsförslag Nuvarande lydelse

ten har olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten in- nehas med tomträtt.

Föreslagen lydelse

fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av mar- ken och om fastigheten innehas med tomträtt.

9 511

Allmän fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan förelägg- ande, skall lämnas senast den 1 no- vember året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Fastighetsdeklarationen med till- hörande handlingar skall lämnas till

skattemyndighet.

Skattemyndighet får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas sär- skilt insamlingsställe för dekla- rationer, som skall lämnas till led- ning för taxering inom länet.

Allmän fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan förelägg- ande, liksom erinringar med an- ledning av förslag till förenklad fastighetstaxering, skall lämnas se- nast den 1 november året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Fastighetsdeklarationen eller er- inringarna med tillhörande hand- lingar skall Iämnas till skattemyn- dighet.

Skattemyndighet får efter sam- råd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas sär- skilt insamlingsställe för deklara- tioner och erinringar, som skall lämnas till ledning för taxering inom länet.

gnäll

Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är för- hindrad att lämna allmän fastig- hetsdeklaration inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklaratio- nen. Anstånd får inte utan att det firms synnerliga skäl medges läng- re än till utgången av februari månad under taxeringsåret.

Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är för- hindrad att lämna allmän fastig- hetsdeklaration eller erinringar in- om föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen eller erin- ringarna. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av februari månad under taxeringsåret.

Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarations- skyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt tidsplanen.

Ansökan enligt första stycket prövas av skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. Ansökan enligt andra stycket prövas av skatte- myndigheten i det län där sökanden utövar sin verksamhet. Ansökan hos en annan skattemyndighet skall prövas där om tiden inte medger att den överlämnas till rätt myndighet.

• Sida 27
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 4 513

I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande, 3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,

5. Storleken av riktvärde,

6. exploateringsfaktor enligt 6. utbyggd effekt, taxeringsef- 12 kap. 6 &, utbyggd effekt, taxe- fekt, utnyttjandetid, reglerings- ringseffekt, utnyttjandetid, regle- möjlighet och belägenhet enligt ringsmöjlighet och belägenhet en- 15 kap. 7 (5 samt ligt 15 kap. 7 5 samt

7. säreget förhållande enligt 7 kap. 5 5 eller annat förhållande som har föranlett ändring av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas med i det följande angivna undantag första gången vid allmän och särskild fastig- hetstaxering år 1996. Vid allmän fastighetstaxering år 1996 och särskild fastighetstaxering år 1996 och 1997 tilllämpas 4 kap. 5 5 punkt 6 andra stycket i dess nya lydelse endast om i lagrummet angiven bostadsbyggnad som är behövlig för driften finns. Bestämmelsen tillämpas även om små- hus och tomtmarken till sådan byggnad ligger i anslutning till lantbruks- enhet.

Den nya lydelsen av 8 kap. 3 & och 12 kap. 3 & tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1998.

1Senaste lydelse 1992. 349. ;Senaste lydelse 1992: 1666. :Senaste lydelse 1990: 1382. ;Senaste lydelse 1986. 258 ZSenaste lydelse 1990. 1382. gSenaste lydelse 1990: 1382. ZSenaste lydelse 1990:1382. åSenaste lydelse 1990:1382. 9Senaste lydelse 1993: 1193. :?Senaste I ydelse 1986: 258. :;Senaste lydelse 199311193. l2Senaste lydelse 1993: 1193. l3senaste lydelse 1993: 1193.

• Sida 28
•  Original

• Sida 29
•  Original

3. Utredningsdirektiven

Utredningens direktiv

Utredningens arbete baseras på direktiv från maj 1993 (bilaga 1). Dessa direktiv har sedermera kompletterats med tilläggsdirektiv givna i december 1993 (bilaga 2).

Motiven till de ursprungliga direktiven

Under senare tid har åtskilligt gjorts för att förenkla förfarandet vid inkomsttaxering. Samma utvecklingstendens kan noteras i fråga om fastighetstaxering. Det sistnämnda gäller framför allt handläggningen i första instans.

Beträffande fastighetstaxering finns enligt direktiven behov av att även i övriga delar förenkla förfarandet. Vad som främst avses är därvid register- och deklarationshanteringen och uppgiftslämnandet från fastig- hetsägarna i samband med fastighetstaxeringama.

Huvudtanken för framtida ändringar anges vara att uppnå administrativa förenklingsvinster, bl.a. genom att i större utsträckning än för närvarande utnyttja uppgifter i befintliga register. I detta sammanhang nämns det väntade rikstäckande fastighetsdatasystemet och likaså den översyn som pågår hos Centralnämnden för Fastighetsdata (CFD), Lantmäteriverket (LMV) och Riksskatteverket (RSV) av de tekniska möjligheterna att samordna de skilda register som för närvarande upprätthålls. Även det väntade byggnadsregistret tas upp. I direktiven'erinras även om det utredningsarbete som RSV bedriver inför AFT 96.

Dessa samordningsarbeten m.m. kräver emellertid relativt omfattande författningsändringar och då inte endast av formell art. Även i materiellt hänseende är ändringar påkallade och som ett exempel nämns indelningen i taxeringsenheter. I direktiven talas även om de organisatoriska änd- ringar som kan bli följden av den pågående översynen av lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamheten.

Frågor rörande förfarandet vid fastighetstaxeringen bör redovisas med förtur och då senast den 1 maj 1994. I övriga delar skall slutredovisning ske under år 1995.

• Sida 30
•  Original

'Illläggsdirektiven

De tilläggsdirektiv som vi erhållit har sin bakgrund i att det på senare tid från olika håll ifrågasatts om det är nödvändigt att fastställa taxerings- värden även i fråga om sådana fastigheter som inte är skattepliktiga till

fastighetsskatt. I detta sammanhang erinras om att RSV i en rapport från 1992 framfört

synpunkter i enlighet med det nyss sagda. Vidare har skatteutskottet under hösten 1993 behandlat denna frågeställning (bet. 1993/94:SkU 8). I ett särskilt yttrande har de borgerliga ledamöterna uttalat att i princip fastighetstaxering inte bör förekomma när taxeringsvärdet inte skall ligga till grund för att fastställa skatt.

Vi skall enligt tilläggsdirektiven undersöka möjligheten att underlåta att fastställa taxeringsvärden för fastighetskategorier för vilka taxeringsvärde- na inte utgör underlag för löpande beskattning. Som ett alternativ nämns möjligheten att i förenklad form bestämma taxeringsvärden i hithörande fall. Vi skall senast under år 1995 redovisa vårt arbete i denna del.

• Sida 31
•  Original

4. Utredningsarbetets inriktning

4.1. Inledning

Vår främsta uppgift har varit att undersöka möjligheterna att rationalisera fastighetstaxeringen genom att gå över till en registerbaserad sådan. I första hand skall vi bedöma detta såvitt gäller AFT 96 rörande småhusen. I enlighet med direktiven avlämnat vi nu ett delbetänkande i denna del. I de ursprungliga direktiven anges även en mängd andra frågor av mer eller mindre långtgående natur. Även en rent författningsmässig översyn är anbefalld. De frågor som inte har en mer påtaglig betydelse för AFT 96 skall vi redovisa i vårt slutbetänkande före 1995 års utgång.

Vårt utredningsuppdrag får sägas vara av rent teknisk natur. Vi är såle- des inte ombedda att göra någon allmän översyn av fastighetstaxeringen som sådan. Vi har därför att utgå från att fastighetstaxering skall ske även i framtiden och att densamma skall bestå i sina grundvalar. Så skall t.ex. marknadsvärdet även fortsättningsvis ligga till grund för taxerings- värdet. Likaså skall de allmänna värderingsreglema, riktvärdesystemet, liksom förfarandet i stort behållas. De ändringar i dessa delar som vi kan behöva överväga skall vara motiverade med tanke på en registerbaserad fastighetstaxering.

Våra tilläggsdirektiv har dock medfört en viss förändring vad gäller frågor om fastighetstaxeringen som sådan. Det ifrågasätts således om man inte för vissa fastighetskategorier skulle kunna underlåta att fastställa taxeringsvärden. Denna fråga kommer vi att behandla i vårt slutbetänkan- de. Vi redovisar dock redan nu (avsnitt 5.5) några principiella över- väganden i denna del.

4.2. Allmänna utgångspunkter

Vi har haft vissa allmänna utgångspunkter för vårt arbete. Till att börja med kan vi konstatera att möjligheterna att föreslå nya regler är begränsa- de i vissa betydelsefulla hänseenden. En övergång till ett registerbaserat förfarande redan vid AFT 96 kräver/mm nödvändighet att taxeringen i allt väsentligt grundas på redan förefintligt material. Man torde knappast redan i inledningsskedet kunna ta in nya uppgifter men väl utmönstra redan registrerade sådana eller ändra deras närmare utformning.

• Sida 32
•  Original

En annan utgångspunkt har varit att så långt möjligt undvika att lägga fram förslag som skulle kunna uppfattas som om de innebär en nyordning utöver vad som krävs för ett registerbaserat förfarande. Sedan lång tid har fastighetstaxeringen byggt på ett uppgiftslämnande deklarationsvägen. Fastighetsägarna har således aktivt medverkat till taxeringsvärdenas fast- ställande. Erfarenheterna från tidigare fastighetstaxeringar visar också tämligen entydigt på ett stort intresse från fastighetsägares och mass- medias sida. Stundom har delar av värderingsmetodiken även mötts med viss misstro, låt vara att detta till stor del kan antas bottna i själva taxeringsutfallet som sådant. Med tanke på det nu sagda har vi strävat efter att utforma ett nytt system som i stor utsträckning är sådant att fastighetsägarna upplever den nya fastighetstaxeringen som bekant. Med tanke på den måttliga prisutveckling (ca 25-30 %) som ägt rum sedan AFT 90, då prisnivån 1988 var vägledande, torde det vara extra ange- läget att inte införa sådana inslag som i sig skulle förändra taxerings— värdena utöver vad som allmänt sett är förutsebart.

Det nyss sagda måste emellertid samtidigt vägas mot de förändringar som skett under senare tid på småhusmarknaden. I detta sammanhang kan pekas på att bostadssubventionerna dragits ned. Spännvidden i försälj- ningspriserna har minskat. Vidare har köparen kommit att mer dominera marknaden varför t.ex. läget, liksom vissa miljörelaterade faktorer (buller, kraftledningar), fått ökad betydelse. Även vissa utrustnings- detaljer kan antas ha fått en annan genomslagskraft än tidigare. En del detaljer kan relativt sett ha fått minskad värdeinverkan medan andra har fått ökad betydelse.

Ett väsentligt syfte med registerbaserad fastighetstaxering är be- sparingsmöjlighetema. Mot denna bakgrund har vår målsättning varit att det arbete som lags ned inför AFT 90 skall kunna återanvändas. Emeller- tid får den nyss redovisade aspekten inte tillmätas allt för stor betydelse, eftersom de mer påtagliga spareffekterna visar sig på sikt.

Ett registerbaserat förfarande kräver för att fungera smidigt att ett nytt system görs så stabilt som möjligt. Möjligheterna i ett sådant system är nämligen mer begränsade när det gäller att inhämta uppgifter än i ett för- farande som bygger på uppgiftslämnande via deklarationer. I anslutning härtill kan nämnas att även om vi nu närmast inriktar oss på småhustaxe- ringen vid AFT 96 är vår uppgift att utforma ändringsförslag på sådant sätt att även andra fastighetstyper låter sig hanteras enligt motsvarande. De förenklingar i fråga om småhus, som kan anses acceptabla, bör som princip gälla även för övriga kategorier. Som exempel på åtgärder i för— enklande syfte som vi återkommer till kan nämnas övergång till värde- ringshyror vid taxeringen av hyreshusenheter, begränsning av antalet ägo- slag i fråga om lantbruksenheter, m.m.

En ytterligare utgångspunkt är den tidigare nämnda, nämligen att mark- nadsvärdet även fortsättningsvis skall ligga till grund för taxeringsvärdet. Enligt vår mening bör väl viss försiktighet iakttas när det gäller att tolka marknadsvärdets betydelse i förevarande sammanhang. Redan idag är principen om marknadsvärdet något naggad i kanten. Så beaktas t.ex. vissa prispåverkande faktorer inte alls vid fastighetstaxering. Vid taxe-

• Sida 33
•  Original

ringen utgår man från normalbelåning, privaträttsliga förpliktelser tillåts inte slå igenom vid taxeringen, vissa prispåverkande standarddetaljer anses inte mätbara etc. Härtill kommer att det i fråga om vissa fastig- hetstyper kan verka främmande att tala om ett marknadsvärde eftersom någon handel med en del objekt, t.ex. kraftverksfastigheter, inte före- kommer. Vad gäller kraftverk och industrianläggningar i övrigt är det dock inte så ovanligt att bolagen som sådana byter ägare. Av intresse är också det förhållandet att många fastighetsägare är oförstående till marknadsvärdebegreppet, eftersom det bygger på ett vid taxeringen två år gammalt prisläge. En slutsats av det nu sagda är att vi inom ramen för gällande system likväl kan arbeta med en något lägre ambitionsnivå.

Det bör även nämnas att vi på några punkter mött speciella problem, utanför vårt arbetsområde. Som ett exempel kan nämnas utredningsarbetet och det förslag som lämnats i fråga om LMV:s, CFD:s och därtill höran- de statliga myndigheters organisation m.m., liksom inskrivningsmyndig- hetemas framtida ställning (SOU 1993:99, prop. 1993/94:214). Ett annat väsentligt område rör den framtida byggnadslagstiftningens närmare utformning. I det sistnämnda hänseendet är det av stor vikt att in- formation om byggnadsåtgärder även för framtiden kan fångas in genom uppgiftslämnande från kommunernas sida. Även här pågår ett omfattande reformarbete (SOU 1993:94, prop. 1993/94: 178). Fastighetsbeskattnings- utredningen har i sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1994:57) redovisat sina överväganden bl.a. vad gäller lämpligheten av ett system med omräkning av taxeringsvärdena. I anslutning härtill har under våren pågått arbete inom Finansdepartementet med ett förslag om årlig omräk- ning av taxeringsvärden. Resultatet redovisas inom kort i en departe- mentspromemoria.

Vi har inriktat den första etappen av vårt arbete på vad vi ansett vara mest brådskande inför AFT 96. Förutom själva övergången till en regis- terbaserad fastighetstaxering (kap. 8 och 11) har vi undersökt frågor kring värdeområden och värdefaktorer, främst värdefaktom standard (kap. 9). Även frågan om bättre samstämmighet mellan begreppen regis- terfastighet och taxeringsenhet har övervägts (kap. 10).

Vadx gäller förfarandet kan även nämnas att vi i enhetlighetens intresse strävat efter att i erforderlig omfattning söka anpassa regelsystemet till vad som gäller i fråga om inkomsttaxeringen.

4.3. EG—aspekter m.m.

Enligt de ursprungliga direktiven skall även beaktas EG-aspekter och regionalpolitiska konsekvenser.

Vad först gäller EG-frågan kan nämnas att de överväganden och förslag som vi nu presenterar rör formerna för beräkning av taxeringSvärden. De grundläggande principerna för EG-rätten, nämligen de fyra friheterna i form av garantier för den fria rörligheten av kapital, personer, varor och tjänster, berörs inte av våra ställningstaganden. Vi har således inte i

• Sida 34
•  Original

några hänseenden övervägt åtgärder där t.ex. fastighetsägarnas nationali- tet eller bosättning skulle ha betydelse för beräkningen av taxeringsvär- det. I sammanhanget kan nämnas att taxering av fastigheter, liksom be- skattningen av dessa, är något som återfinns i så gott som alla stater, låt vara att olika vikt läggs vid denna skatteform.

Vad gäller de regionalpolitiska konsekvenserna bör erinras om att vårt uppdrag i första hand avser att åstadkomma ett förenklat förfarande i fråga om fastighetstaxeringen. Vi har som tidigare nämnts inte haft i upp- drag att överväga ett frångående av principen om marknadsvärdets väg- ledande betydelse. Av det nu sagda följer att vi därför inte nu har över- vägt - och knappast heller kommer att göra det - i vad mån särskilda former för värdering bör införas för vissa objekt med tanke på deras be- lägenhet i t.ex. överhettade områden. Samma gäller frågan om det annars skulle vara motiverat att införa särregler med tanke på speciella ägar- kategorier utöver vad som kan följa av nu gällande allmänna indelnings- regler i 2 kap. fastighetstaxeringslagen, FTL (1979:1152).

4.4. Övrigt

Under utredningsarbetet har direkta kontakter tagits med de tre centrala myndigheterna i sammanhanget, nämligen RSV, LMV och CFD, vilka även varit representerade i utredningen. Det skall likaså nämnas att dessa myndigheter i olika rapporter tidigare behandlat centrala frågor av stor betydelse för vårt utredningsarbete.

Under utredningsarbetet har vi haft diskussioner med Fastighetsbe- skattningsutredningen (Fi 1993z01), Lantmäteri- och inskrivningsutred- ningen (M 1993:01) och Plan- och byggutredningen (M 1992:O3).

Vi har även på sätt framgår av kap. 7 införskaffat uppgifter om fastig- hetstaxeringen i våra grannländer.

Till utredningen har från Finansdepartementet överlämnats framställ- ningar från olika intresseorganisationer. Även direkta hänvändelser har gjorts till oss. Detta material har i vederbörlig ordning behandlats under denna etapp eller kommer att behandlas i slutbetänkandet. Helt allmänt kan dock sägas att en stor del av de önskemål som sålunda nått oss rör frågor som inte omedelbart faller inom de direktiv vi fått. Vi avser här främst sådant som taxeringsvärdenas storlek och effekter i olika hän- seenden.

Avslutningsvis vill vi nämna följande. I vårt uppdrag ingår även, som tidigare nämnts, att göra en översyn av hela FTL. Med tanke härpå har vi nu valt att inte göra andra författningsändringar än sådana som är omedelbart påkallade inför AFT 96. Vi har således inte ansett det moti- verat att göra några omdisponeringar i FTL:s uppbyggnad utan helt an— passat oss till den nuvarande systematiken. På motsvarande sätt lägger vi inte heller fram några förslag till ändringar i fastighetstaxeringsför- ordningen, FTF (1993:1199). Sådana ändringar bör göras när våra förslag har färdigbehandlats.

• Sida 35
•  Original

5. Användningen av taxeringsvärden

5.1. Inledning

Vi skall, som tidigare nämnts, undersöka möjligheterna att övergå till en registerbaserad fastighetstaxering. Fördelarna med en sådan skulle vara att uppgiftslämnandet för fastighetsägarna kan förenklas i stor omfattning. Även för berörda myndigheter skulle vinster kunna göras genom enklare och billigare rutiner. Det nu sagda innebär dock inte att träffsäkerheten vid fastighetstaxeringen skall få eftelsättas i någon större utsträckning.

Enligt våra ursprungliga direktiv skulle vi inte ta upp sådana mer över- gripande frågor som t.ex. om fastighetstaxeringen över huvud taget be- hövs. Genom de tilläggsdirektiv vi fick i december 1993 (Dir. 1993:140) förändrades dock uppgiften något. Vi skall nämligen i vårt slutbetänkande behandla frågan om fastighetstaxering kan underlåtas eller ske på särskilt sätt för vissa fastighetskategorier. Bakgrunden till dessa direktiv är att söka i önskemål från riksdagens sida (1993/94:SkU8) där det menings- fulla i att fastställa taxeringsvärden satts i fråga beträffande t.ex. fastigheter som inte är föremål för fastighetsskatt. Liknande uppfattning har RSV redovisat i rapporten Kostnader för och utveckling av allmän fastighetstaxering (RSV Rapport 1992:5). I rapporten ifrågasätter RSV om det finns anledning att verkställa fastighetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fort- löpande betydelse för beskattning. Ett altemativ anses vara att verkställa en särskild värdering vid de enskilda tillfällen då det finns behov av ett värde för beskattningsändamål.

För att kunna ta ställning till dessa båda frågor, dvs. förenklingsmöjlig- hetema och undantag från sedvanlig fastighetstaxering, finns anledning att begrunda hur och i vilka sammanhang taxeringsvärden används. Stats- kontoret har på regeringens uppdrag kartlagt och analyserat användningen inom den offentliga sektorn och i näringslivet av taxeringsvärden för fastigheter. Arbetet redovisas i rapporten "Användningen av taxerings- värden för fastigheter" (1993126). Regeringen har genom beslut den 30 september 1993 överlämnat rapporten till oss för att beaktas i vårt utredningsarbete.

I det följande redovisar vi först delar av den nyss nämnda rapporten. Rapporten innefattar i första hand en kartläggning och några konkreta ställningstaganden eller förslag förekommer inte.

• Sida 36
•  Original

36 Användningen av taxeringsvärden 5.2 Källor för taxeringsuppgifter

Vid fastighetstaxering registreras de uppgifter som behövs för taxeringen i RSV:s fastighetstaxeringsregister (FTR) på respektive fastighet. Från detta register härrör alla uppgifter som uppkommer vid fastighetstaxe- ringen.

Som extern användare kan man inte, via t.ex. egen terminal, gå in och söka i FTR, utan är hänvisad till andra kanaler för att få taxerings- uppgifter.

Med FTR som grund har tidigare producerats fastighetslängder, dvs. tryckta förteckningar över alla fastigheter med beslut om åsatt taxerings- värde och uppgifter som legat till grund för beslutet (värdefaktorer). Externa användare kan få tillgång till dessa uppgifter genom att använda allmänhetens terminal på skattemyndigheten eller genom telefonförfrågan till skattemyndigheten. Däremot är det inte längre möjligt att beställa fastighetslängder. RSV kommer att helt upphöra med dessa särskilda förteckningar och ersätta dem med enbart terminalåtkomst fr.o.m. 1994 års taxering.

Ett annat sätt att få taxeringsuppgifter är att fråga i fastighetsdata- systemet (FDS). Taxeringsuppgifter från FTR förs över en gång per år till FDS. I den vanliga anslutningen till FDS ställs fråga om fastighet. I denna tjänst ges uppgift om taxeringsvärde, fastighetstyp och typkod.

För användare som har användning av ytterligare taxeringsuppgifter har CFD utvecklat en särskild tjänst som innebär att man, beträffande t.ex. småhus, även får tillgång till uppgifter om husforrn, boarea, biarea, rikt- värdetabell, värdeår och sammanlagd standardpoäng, dvs. sådana värde- faktorer som fastställs vid taxeringen.

Om man som användare är intresserad av statistik med anknytning till fastighetstaxering, har Statistiska Centralbyrån (SCB) uppgifter från FTR och kan bearbeta dessa för sig eller tillsammans med andra uppgifter. FTR är ett av tre administrativa basregister för SCB och är av mycket stor betydelse för produktionen av statistik med anknytning till fastig- heter. SCB lämnar inte ut uppgifter om enskilda fastigheter.

5 .3 Statskontorets rapport

I detta avsnitt redovisar vi några huvudpunkter i Statskontorets nyss nämnda rapport.

5.3.1. Användningen av taxeringsvärden

I denna del redovisas i huvudsak följande i rapporten. Taxeringsvärden för fastigheter och egenskapsuppgifter som samlas in vid taxeringen används inom många andra verksamhetsområden än be-

• Sida 37
•  Original

skattning. Det handlar dels om verksamhet där användningen regleras genom lagstiftning, dels annan användning utan lagstiftning som grund.

Den lagstiftning där hänvisning till taxeringsuppgifter görs är huvud- sakligen av följande tre typer:

1. beskattning av fastigheter, 2. regler vid bokföring, 3. övrig lagstiftning.

Av den inventering av lagar och förordningar som gjorts framgår att taxeringsvärdet inom många olika områden används som ett tillförlitligt mått på fastighetsvärden. Aven för att avgränsa lagars tillämplighet är den typkod som åsätts vid fastighetstaxeringen mycket använd.

Användning av taxeringsuppgifter som inte har lagstiftning som grund återfinns huvudsakligen på följande verksamhetsområden:

— fastighetsvärdering,

— kreditgivning för fastigheter, — försäljning av fastigheter, — fysisk planering och markförsörjning, - statistik och underlag för utredningar, — försäkringsverksamhet,

— kreditupplysning, — beräkning av medlemsavgifter, — sortering av direktreklam.

Användningen av taxeringsuppgifter ser naturligtvis olika ut för dessa verksamheter. För flertalet användare gäller att egenskapsuppgifter som redovisas tillsannnans med taxeringsvärdet ofta är minst lika betydelse- fulla som själva taxeringsvärdet. Det gäller t.ex. uppgift om ålder, standard, hustyp etc. Vid utnyttjande av taxeringsvärdet i dessa samman- hang används det sällan utan att först korrigeras. Beroende på syftet görs beräkningar eller bedömningar för att ge ett relevant värde. Ofta kompletteras taxeringsvärdet med andra uppgifter. Det kan t.ex. vara fråga om egenskapsuppgifter eller andra uppgifter som tas fram vid taxeringen. I första hand justeras taxeringsvärdet i förhållande till prisutvecklingen efter det att taxeringsvärdet bestämdes. Detta sker antingen med matematiska metoder, där den tidigare prisutvecklingen påverkar dagens marknadsvärde, eller med kännedom om utvecklingen på den lokala fastighetsmarknaden. Hur korrigeringen görs beror på vilka noggrannhetskrav användaren har.

Taxeringsvärdets direkta betydelse är svårbedömd. Det är å ena sidan nästan aldrig det enda man behöver veta men å andra sidan ofta en betydelsefull, och ibland helt oundgänglig, information bland andra uppgifter. Ofta är egenskapsuppgiftema minst lika betydelsefulla som taxeringsvärdet i sig. I många fall skulle man därför ha nytta av ytterligare egenskapsuppgifter utöver de man nu har tillgång till.

5.3.2. Hur påverkas användarna av tänkbara förändringar?

I rapporten har man även tagit upp frågor som ligger nära vårt eget utredningsuppdrag. Här återges följande.

• Sida 38
•  Original

Registerbaserad taxering

Registerbaserad taxering påverkar i sig inte kvalitén på värderingen. Denna avgörs istället vid valet av värderingsmodell. Användarna på- verkas därför i princip inte av en registerbaserad taxering.

Genom att uppgifter och taxeringsvärden förtrycks på deklarationsblan- ketten kan däremot kvalitén på uppgifterna och därmed taxeringsvärdet påverkas något på grund av att eventuella felaktiga uppgifter inte rättas.

Enklare värderingsmetoder m.m.

En utgångspunkt är att beskattningen även i fortsättningen kommer att grunda sig på marknadsvärdet.

Den förändring som påverkar användarna mest är ett införande av enk- lare värderingsmodeller. Förenklade värderingsmodeller innebär en sämre noggrannhet på taxeringsvärdet och troligen också fåne egenskapsupp- gifter. Detta skulle påverka användningen på flera sätt. Här kommer två olika synsätt till uttryck. Enligt en grupp av användare, främst försäk- ringsbolag och de som gör värderingar utifrån värderingsmannens lokal- kännedom (vissa mäklare och banker), skulle en ökad schablonisering inte påverka dem alls eller väldigt lite. För dessa spelar själva taxerings- värdet liten roll och de påverkas därför inte av kvalitétsändringar.

För många användare är däremot en hög noggrannhet till fördel. Dessa är negativa till en försämring, främst på grund av att osäkerheten ökar vid användningen. Vid fastighetsvärdering blir underlaget för värderingen osäkrare. Det har betydelse t.ex. vid kreditgivning för fastigheter, er- sättning vid marklösen och vid köp och försäljning av fastigheter. För- sämras kvalitén mycket går det inte att använda taxeringsvärdet vid denna typ av värdering. Några exempel på effekter som kan uppstå är att kredit- givning påverkas genom högre ränta och/eller lägre belåningsgrad på grund av en osäkrare värdering. Ersättning vid marklösen grundas på ett osäkrare underlag, vilket kan innebära högre ersättningar. Värderingar inför köp och försäljningar av fastigheter blir osäkrare och aktörerna får en sämre bild av hur marknaden ser ut. Även för statistikändamål på- verkar en schablonisering användningen negativt genom en sårnre kvalitét på statistiken.

De sammanhang där taxeringsvärdet används direkt påverkas också av en schablonisering. Detta gäller den lagstiftning som gäller andra områ- den än fastighetsbeskattning. Även i de fall taxeringsvärdena används för beräkning av avgifter utan direkt hänvisning till lagstiftning har kvalitén på taxeringsvärdet betydelse. Det gäller t.ex. de kommuner som beräknar tomträttsavgälder utifrån taxeringsvärde och de fastighetsägarföreningar som tar ut medlemsavgifter med taxeringsvärdet som grund.

En annan effekt av förenklade värderingsmodeller är att användare får tillgång till färre egenskapsuppgifter. Dessa uppgifter är mycket betydel- sefulla för många användare, t.ex. för försäkringsbolagen. En sådan för- sämring är därför negativ för de flesta användare, som tvärtom önskar er- hålla fler uppgifter. Vid ett införande av enklare värderingsmodeller måste, mot bakgrund av det ovan anförda, effekterna för användarna stu- deras.

• Sida 39
•  Original

Omräkning av taxeringsvärden

Omräkning är inte speciellt angelägen ur användarsynpunkt. Aven om en omräkning införs blir det inte fråga om helt aktuella värden. Omräk- ningen sker dessutom med en sämre noggrannhet än den som används vid de allmänna fastighetstaxeringarna. En bedömning måste då göras av vilket värde som skall användas, det som bestämts vid en allmän fastig- hetstaxering eller det omräknade värdet. Detta leder till en större osäkerhet kring taxeringsvärdena. Exempel på användning där omräkning uppfattas som positiv är kreditupplysning och mäklarverksamhet. Aven kommuner har nytta av omräknade taxeringsvärden i samband med för- handlingar med andra fastighetsägare. Mest nytta av omräkning har troligen de användare som inte har så stora noggrannhetskrav. De som har stora krav kommer troligen att använda de taxeringsvärden som fastställs vid de allmänna fastighetstaxeringarna och sedan korrigera dem på samma sätt som i dag.

5.3.3. Nya användningsområden och ytterligare taxeringsuppgifter

Statskontoret har även studerat eventuella nya områden där taxeringsvär- den skulle kunna komma till användning och därvid anfört bl.a. följ ande.

Användningen av taxeringsvärden och andra taxeringsuppgifter utanför det traditionella skatteområdet är omfattande, har lång tradition och kan i många verksamheter sägas vara väl inarbetad. De flesta sektorer där taxeringsuppgifter kan vara till nytta torde därför redan vara täckta.

Några nya områden för användning av fastighetstaxeringsuppgifter har inte påträffats. Däremot finns det möjligheter till utveckling av an- vändandet som kan leda till rationaliseringar hos olika användare. Onskemål om teknisk utveckling, dator- till dator-koppling, automatisk uppdatering av befintliga register m.m. samt tillgång till/insamling av ytterligare uppgifter eller nedbrytning av egenskapsuppgifter är exempel på utvecklingsförslag som kan betecknas som rationaliseringar i verksam- heter där taxeringsuppgifter redan i dag används.

Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas att i statistik- och utred- ningssammanhang eftersträvas en uppdelning av hyreshusens lokalyta på kontor, butik och lager samt uppgifter om hyreshusens underhåll och ven- tilation. Intresse för att få lokalytor uppdelade efter användning finns även hos dem som värderar sådana fastigheter. För småhus önskas upp- gifter om uppvärmningssätt. För fastigheter som inte åsätts taxerings- värde, t.ex. skolor och allmänna byggnader, menar man att det skulle vara av värde om fastigheten kan åsättas egenskapsuppgifter och dessa redovisades. Försäkringsbolagen önskar sig i första hand en detaljerad redovisning av standarden. Vidare eftersträvar man att direkt kunna ut- nyttja informationen till sina egna system och att möjlighet skall finnas att i en försäkringsfråga kunna söka med hjälp av personnummer. Orga- nisationer som använder taxeringsvärdeuppgifter i masshantering och som är långt från marknaden efterfrågar utförligare källor samt en enklare och snabbare tillgång till dessa källor.

• Sida 40
•  Original

5.4. Vad kostar fastighetstaxeringen?

5.4.1. Allmänt

Fastighetstaxeringen är en omfattande procedur som medför ett betydande arbete för både myndigheter och fastighetsägare. Allmän fastighetstaxe- ring av småhusenheter innebär hanteringsproblem främst vad avser den stora volymen av ärenden jämfört med andra kategorier.

RSV har i den tidigare nämnda rapporten (RSV Rapport 1992:5) närmare belyst hithörande frågor. I detta sammanhang kan följande nämnas. Vid AFT 88, 90 och 92 genomfördes ett uppskattat antal taxeringar om totalt 3 020 095 (376 151 + 2 285 127 + 358 817). Antalet genomförda särskilda fastighetstaxeringar under dessa och mellanliggande år beräknades till sammanlagt 674 000 (132 000 + 168000 +68000 + 168000 + 138000).

Utöver taxering sker ett årligt arbete med att ajourhålla fastighets- registret med ägarändringar, andelsändringar m.m.

Kostnaderna för AFT 88 - AFT 92 i löpande penningvärde framgår av nedanstående från rapporten (s. 4) hämtade uppställning.

Typ av kostnader Investeringar Löpande kostnader (tkr)

Förberedelser 41 337 165 348 'Iåxering 78 904 710 134 ADB-kosmader 121 936 382 379 Summa 242 177 1 257 861 Totalt 1 500 038

5.4.2. AFT 90

Med utgångspunkt i RSV Rapport 1992:5 kan följande sammanställning av kostnaderna för AFT 90 göras.

Den totala kostnaden för AFT 90 uppgick till 513 miljoner kronor i löpande penningvärde. Detta motsvarar i genomsnitt 230 kronor per ut- förd taxering. Den lägsta kostnaden per taxering avser sådana taxeringar som direkt hamnar på beslutsförteckning, där kostnaden är 70 kronor. I det fall kostnader per taxering relateras till enbart lönekostnad inklusive lönekostnadspåslag (LKP) blir i stället kostnaden per taxering 75 kronor och totalkostnaden 168 miljoner kronor.

De totala kostnaderna för AFT 90 fördelar sig på följande huvud- områden.

• Sida 41
•  Original

Up av kostnad i Fördelning (%) Kostnad (tkr) löpande penningvärde

Förberedelser 14 72 000 Taxering 53 272 000 ADB—kostnader 33 169 000 Summa 100 513 000

I kostnaderna för förberedelser ingår LMV:s medverkan, förberedelse- arbetet centralt på RSV, utbildning, blanketter och broschyrer.

Taxeringskostnadema innefattar arvoden till taxeringsfunktionärer inklusive fritidsgranskning, lönekostnader på SKM och andel i lokaler samt expenser.

I ADB-kostnadema ingår systemutveckling, drift samt anskaffning av hårdvara.

Värdefaktom standard var reviderad jämfört med AFT 81 och fastig- hetsägarna var tvungna att fylla i omfattande uppgifter rörande småhusens standard vid AFT 90. Användandet av en förändrad värderingsmodell medförde ett omfattande registreringsarbete, dels av ändringar av tidigare lagrade och förtryckta uppgifter, dels av alla uppgifter om standard. Vid AFT 90 utfördes fullständig beredning och registrering för ca 2 300 000 småhusenheter, vilket tog i anspråk 290 årsarbetskrafter. Gransknings- arbete utfördes för ca 1 800 000 småhusenheter. Av dessa kom 900 000 till beslutsförteckning efter granskning och ändringsregistrering och resterande 900 000 krävde ytterligare granskning. Sammanlagt togs 470 årsarbetskrafter i anspråk för granskning. Granskningen kunde endast klaras genom fritidsgranskning samt med personal inlånad från in- komsttaxeringen.

Antalet taxerade småhusenheter uppgick vid AFT 90 till 2 285 127 en— heter. Antalet småhusenheter har ökat till 2 315 642 vid den särskilda fastighetstaxeringen 1993. Det totala taxeringsvärdet uppgick vid SFT 93 till 708 523 miljoner kronor. Därav avsåg 606 023 miljoner permanent- villor och 101 675 miljoner kronor fritidshus.

För närvarande finns ett flertal register med uppgifter av intresse för fastigheter och byggnader. Dessa redovisas i kap. 8. Eftersom dessa re- gister har mycket vidsträckta funktioner är det svårt att beräkna vad av kostnaderna som kan falla på just fastighetstaxeringen såvitt gäller drif— ten.

I kap. 13 redovisas beräknade kostnader för en registerbaserad taxering vid AFT 96.

5.4.3. Fastighetsägarnas kostnader

Allmänt kan sägas att olika fastighetstyper givetvis kräver olika mycket i resursinsats vid fastighetstaxering.

Beträffande småhustaxeringen kan man av den enkätundersökning som IMU-Testologen på RSV:s uppdrag genomförde inför AFT 90 utläsa att

• Sida 42
•  Original

flertalet av de tillfrågade tyckte att det var lätt eller ganska lätt att deklarera. Genomsnittlig tid för att fylla i deklarationsblanketten var 20,7 minuter.

För andra fastighetstyper anses fastighetstaxeringen sannolikt vara resurskrävande i högre grad. De enda aktuella beräkningar vi i övrigt haft att tillgå rörande fastighetsägarnas kostnader för fastighetstaxeringsför- farandet är de som nyligen lämnats av Företagens Uppgiftslämnardelega- tion (FUD) i samband med synpunkter på fastighetstaxeringen framförda inför den andra sexårscykeln. I detta sammanhang anförs att ett inställan- de av AFT 94 för industrifastigheter, elproduktionsenheter, täkter, spe- cialbyggnader och hyreshus endast bestående av lokaler skulle medföra kostnadsbesparingar på ca 230 miljoner kronor i uppgiftslämnarledet.

RSV har bedömt att den beräknade kostnadsbesparingen torde vara orealistisk även i ett längre perspektiv. Däremot har RSV konstaterat att vissa materiella förändringar som beslutats inför AFT 94 innebär att värderingsmodellema för de kategorier som är föremål för AFT 94 har förenklats avsevärt. Sålunda kommer fastighetsägarna av industrienheter att få värdefaktorema förtryckta på deklarationsblanketten och dessa uppgifter behöver bara kontrolleras och i förekommande fall rättas av fastighetsägaren. Vidare har deklarationsskyldigheten för vissa typer av enheter vid AFT 94 begränsats och beslutsprocessen och hanteringen av fastighetsdeklarationer på skattemyndighetema blivit enklare genom de organisatoriska förändringar som nyss genomförts (Fi Ds 1993: 10, prop. 1993/94zl, SFS 1993:1193).

5.4.4. Fastighetstaxeringsprocessen

Till kostnaderna för fastighetstaxeringen hör givetvis även vad som faller på fastighetstaxeringsprocessen. Sett från domstolarnas synpunkt kan nämnas att under åren 1989-1993 inkom till länsrättema 4 848, 2 947, 19 923, 3 597 respektive 9 366 fastighetstaxeringsmål. Antalet avgjorda mål under samma tid uppgick till 1 228, 2 564, 5 823, 12 036 respektive 10 898 mål. I genomsnitt ligger överklagandefrekvensen på mellan 10 och 15 %. Genomsnittlig kostnad för ett fastighetstaxeringsmål i läns- rätten är 1 500 kronor.

Ca 15-20 % av länsrättens fastighetstaxeringsmål går vidare till kammarrätten. Till kammarrättema inkom under 1993 1 429 sådana mål och avgjordes 1 194 mål. För kammarrättemas vidkommande räknar man med att ett mål kostar i genomsnitt 5 800 kronor.

Till regeringsrätten inkom under 1993 246 fastighetstaxeringsmål och avgjordes 225 mål. Prövningstillstånd meddelades i 7 fall. Kostnaden per mål beräknas för mål avgjorda utan prövningstillstånd till 4 900 kronor och för mål avgjorda efter prövningstillstånd till 98 560 kronor. Kostnadsuppgiftema har redovisats av Domstolsverket och avser genomsnittliga kostnader för samtliga typer av fastighetstaxeringsmål.

En övervägande del av fastighetstaxeringsmålen i länsrätt och kammar- rätt rör småhus och har i mångt och mycket karaktär av massärenden.

• Sida 43
•  Original

Det är därför svårt att med ledning av ovan nämnda siffror göra några mer meningsfulla beräkningar.

5 .5 Våra överväganden

Redan det nu sagda visar klart att vårt nuvarande system med fastighets- taxering kräver för att vara försvarbart att taxeringsvärden (delvärden, värdefaktorer m.m) verkligen används på ett meningsfullt sätt. I RSV:s rapport ifrågasätts, som tidigare nämnts, om det finns anledning att verk- ställa fastighetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fortlöpande betydelse för beskattning. Ett alternativ anses vara att verkställa värdering vid de enskilda tillfällen då det finns behov av ett värde för beskattningsändarnål.

Som framgått av den tidigare redovisningen av Statskontorets rapport har också taxeringsvärden och andra uppgifter som inhämtas vid fastig- hetstaxering ett brett användningsområde. Vi har i och för sig inget att invända mot riktigheten av den där gjorda redovisningen. Enligt vår mening bör bl.a. följande framhållas.

Det mest ”naturliga" användningsornrådet måste anses vara det som rör beskattningen. Taxeringsvärdet eller del därav bildar basen för den stat- liga fastighetsskatten. Detsamma har gällt förrnögenhetsbeskattning och gäller arvs- och gåvobeskattning. I andra sammanhang kan taxerings- värdet eller del därav användas som avdragsgräns eller fördelningsgräns. LMV har i en promemoria den 19 november 1993 gjort en genomgång av skattelagstiftningen med avseende på användningen av taxeringsvärdet. Materialet fogas till detta betänkande som bilaga 3. Även Statskontoret har gjort en motsvarande utredning i sin rapport.

Taxeringsvärdena har även betydelse vid sidan av beskattningen. Som exempel kan nämnas regler i bokföringslagen och i associationsrättslig lagstiftning. Andra områden som berörs anknyter till fastighetsrätten. I denna del kan hänvisas till den sammanställning som Statskontoret har redovisat i sin rapport (bil. 3). Den del av den bilagan, som inte rör skatteområdet, återfinns i vår bilaga 4.

Slutligen kan nämnas att det finns sammanlagt (november 1993) 124 svenska författningar som — någonstans i sin textmassa — innehåller ord som börjar på någon av följande ordstammar: byggnadsvärde, markvärde, skogsbmksvärde, taxeringsvärde, fastighetstaxering, jordbruksvärde, bostadsbyggnadsvärde, ekonomibyggnadsvärde, tomtmarksvärde eller Skogsimpedimentsvärde.

Taxeringsvärden eller delvärden, liksom vissa uppgifter som samlas in i samband med fastighetstaxering, har som nyss nämnts ett mycket vid- sträckt tillämpningsområde. Vi har inom ramen för vårt utredningsupp— drag inte möjlighet att helt i detalj kvantifiera behovet eller betydelsen av taxeringsvärden m.m. över hela fältet. Så mycket kan dock utan närmare undersökningar konstateras att den funktion som taxeringsvärden och del— värden m.m. fyller på olika sidoområden i och för sig skulle kunna er-

• Sida 44
•  Original

sättas med ett annat förfarande. Ett sådant skulle dock troligen få byggas upp efter i mångt och mycket samma metodik som präglar den nuvarande fastighetstaxeringen. En stor del av sidoanvändningen är också sådan att den torde kräva ett underlag som bestämts genom någon form av förvaltningsbeslut.

Enligt vår mening måste emellertid en utgångspunkt för bedömningen av behovet av och noggrannheten i fastighetstaxering vara den skatte- mässiga. I den delen måste också de fall vara vägledande där taxerings- värdet som sådant bildar bas för ett mer generellt skatteuttag. Vi tänker här i första hand på den statliga fastighetsskatten eller på schablonbe- skattningar av fastighetsinnehav i övrigt. Även den upphävda förmögen- hetsskatten, liksom arvs- och gåvoskatten, hör hit. Det kan här också nämnas att Fastighetsbeskattningsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1994:57) föreslår att den löpande beskattningen av privatbostäder, dvs. egnahem och bostadsrätter, skall ske genom en schablonintäkt om viss procent av taxeringsvärdet. I andra fall inom skatteområdet fungerar inte sällan taxeringsvärdet eller delar därav som hjälpmedel i olika fördel- ningssituationer. Ett annat väsentligt område är sådana fall där indel- ningen i olika byggnadstyper är avgörande.

Vilken betydelse fastighetstaxeringen kan ha vid sidan av beskattning är däremot, som sagt, svårare att mäta. Den mängd av fall som Stats- kontoret nämner talar för att man inte bör underskatta taxeringsvärdenas betydelse vid sidan om beskattningen. Man får dock komma ihåg att fastighetstaxeringens huvudsakliga funktion från början har varit — och bör enligt vår mening också vara — att få fram ett värde som kan an- vändas som bas för skatteuttag. Fastighetstaxeringen bygger på en värdering som på viktiga punkter kan avvika från värderingar som sker i andra sammanhang. Sedan länge har ansetts att taxeringsvärdet skall bestämmas enligt en försiktighetsnorm. Detta kommer till uttryck på bl.a. tre sätt. Så skall taxeringsvärdet bestämmas bara till viss procent av ett beräknat marknadsvärde. Vidare beaktas vid fastighetstaxeringen inte förväntningsvärden. Slutligen medför det nuvarande systemet med olika tidsintervaller normalt en fortlöpande undervärdering. I motsatt riktning verkar å andra sidan det förhållandet att man inte beaktar s.k. privaträtt- sliga förpliktelser vid fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringen innefattar således en garanti mot vissa övervärderingar.

Man kan inte tala om en helt enhetlig metod för att värdera fastigheter. Av Statskontorets rapport framgår också att t.ex. olika kreditinstitut fäster olika vikt vid vilka taxeringsvärden som fastställts. Vissa kreditinstitut anser taxeringsvärdena ha intresse och använder dem också med varieran- de egna kompletteringar vid sin långivning. Andra kreditinstitut arbetar däremot med egna värderingsmodeller.

Vi vill här göra följande grundläggande bedömning. Så länge vi har fastighetsskatter eller schablonmetoder med anknytning till fastigheters värde saknas anledning att överge institutet fastighetstaxering eller att arbeta med något annat värderingssystem än det som nuvarande regler bygger på. En annan sak är att förenklingar och förbättringar i detta kan göras. De grundläggande huvuddragen måste dock ligga fast. Först när

• Sida 45
•  Original

mer varaktiga ställningstaganden har gjorts i fråga om hur fastigheter bör beskattas kan överväganden om mer långtgående schabloniseringar av fastighetstaxeringen eller i förlängningen en eventuell avveckling av densamma vara påkallade.

Vi ansluter oss också till vad som nänmts i Statskontorets rapport om att en minskad träffsäkerhet vid fastighetstaxeringen medför en minskad användbarhet av taxeringsvärden m.m. i andra sammanhang. Detta be- tyder att så länge behov av taxeringsvärden finns för bl.a. den statliga fastighetsskatten så bör sidoanvändningen säkerställas på nuvarande sätt. Av det nu sagda följer motsatsvis att om den grundläggande fastighetsbe- skattningen skulle avvecklas så är det mycket tveksamt om sidoanvänd- ningen verkligen motiverar institutet fastighetstaxering. Ett definitivt ställningstagande i sistnämnda del kräver dock en mer detaljerad genom- gång av hela sidoområdet. Vi kommer i vårt slutbetänkande att redovisa i vad mån det är möjligt att tillgodose de önskemål som uttrycks i våra tilläggsdirektiv. De frågor som därvid aktualiseras är bl.a. hur undantag från fastighetstaxeringen skulle kunna utformas för vissa kategorier eller om enklare värderingsmodeller skulle kunna tänkas för speciella fall.

• Sida 46
•  Original

reima rl" ' ;;? i);'*!.mim rr '. m est :";mts'l '... .nui'wrz'u'Lm ma

::» a: tilläga nagg _. sl; rg ,,:1 i.:rerMsu' natura

• Sida 47
•  Original

6. Nuvarande förhållanden

6.1. Inledning

I detta kapitel redovisas nuvarande ordning i Sverige.

Redovisningen har gjorts tämligen kortfattad. I de kapitel där särskilda frågor behandlas ges en del kompletterande information (5.2, 8.2. 9.2, 10.2, 11.2 och 12.2). Vidare kan nämnas att vi här främst tagit sikte på de delar som behandlas i detta delbetänkande.

Fastighetsbeskattningsutredningen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande (SOU 1994:57). Vi har därför inte funnit det motiverat att redovisa sådan lagstiftning som rör beskattningen av fastigheter. I bilaga 5 finns för övrigt en sammanställning över de lagrum där taxeringsvärdet används i skattesammanhang.

6.2. Fastighetstaxering i Sverige

Lagstiftningen

Reglerna om fastighetstaxering finns i FTL, som bl.a. anger ramarna och de grundläggande principerna för värdering av fastigheter samt vissa formella och processuella regler. Kompletterande bestämmelser ges i FTF. Ytterligare föreskrifter, rekommendationer och kommentarer läm- nas av främst RSV.

Allmän och särskild fastighetstaxering

Man skiljer mellan allmän och särskild fastighetstaxering. Allmän fastig- hetstaxering sker enligt 1 kap. 7 & FTL vartannat år enligt ett särskilt schema, som innebär att olika fastighetskategorier taxeras vid respektive år med sex års mellanrum. Närmast föregående allmänna småhustaxering var 1990 och nästa äger följaktligen rum 1996.

Särskild fastighetstaxering verkställs enligt 16 kap. FTL varje år, dock inte sådant är när allmän fastighetstaxering äger rum av fastigheten i fråga. Vid särskild fastighetstaxering fastställs näst föregående års taxeringsvärde oförändrat om inte ny taxering skall ske. Det sistnämnda

• Sida 48
•  Original

är fallet om särskilt angivna förändringar i fråga om fastigheten skett (16 kap. 24 55 FTL).

'Ihxeringsbeslutet

I 1 kap. 1 & FTL regleras vad ett taxeringsbeslut skall innehålla. Där framgår att beslut skall fattas om fastighetemas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ av taxeringsenhet och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde skall dock inte bestämmas för fastighet som undantas från skatteplikt.

Av 20 kap. 125 FTL framgår att i beslutet skall redovisas dels beslutets huvudsakliga innebörd enligt 1 kap. 1 &, dels grunderna för beslutet. Vidare skall redovisning ske av de delvärden som ingår i taxeringsvärdet samt av värdet av varje värderingsenhet, dvs. varje del av en taxeringsenhet som värderas för sig. Med grunderna för beslutet avses storleken av värdefaktorer och riktvärden samt vissa andra i värderingskapitlen 8-15 angivna förhållanden som påverkar värderingen.

Taxeringen skall enligt 1 kap. 6 & FTL ske på grundval av fastighetens användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Enligt 1 kap. 2 5 skall iakttas att taxeringama överensstämmer med föreskrifterna om fastighetstaxering samt att de blir likformiga och rättvisa.

Fastställa om egendomen är fastighet eller ej

I 1 kap. 4 & FTL bestäms vad som omfattas av det skatterättsliga fastig- hetsbegreppet i den mening det tillämpas vid fastighetstaxeringen. Med fastighet avses vad som civilrättsligt hänförs till fastighet. Därutöver skall vid fastighetstaxering även byggnad som är lös egendom taxeras, liksom i vissa fall byggnadstillbehör.

Fastställa ägarförhållanden

Ägare till fastighet är normalt den som har lagfart vid taxeringsårets ingång, om inte annat förhållande styrkts. Av 1 kap. 5 & FTL framgår att vissa särskilda kategorier i förevarande sammanhang jämställs med ägare, t.ex. den som innehar fastighet med tomträtt. Ägarförhållandena har betydelse bl.a. för indelningen i taxeringsenheter.

Indelning i byggnadstyper och ägoslag Ett grundläggande moment vid fastighetstaxeringen är indelningen av mark och byggnader i ägoslag och byggnadstyper. Indelningen regleras i 2 kap. FTL.

• Sida 49
•  Original

Klassificeringen av byggnader utgår från hur byggnaderna är inrättade. Mark delas in i ägoslag med utgångspunkt i huvudsak från användningen av marken. Byggnader skall enligt 2 kap. 2 & FTL delas in i någon av de byggnadstyper som finns uppräknade i lagrummet. Reglerna syftar till att hänföra byggnader till olika byggnadstyper som var och en behandlas på specifikt sätt och värderas efter vissa bestämda grunder. Samma gäller enligt 2 kap. 4 & FTL för indelningen av mark i ägoslag.

Vägledande för indelningen i byggnadstyp är att denna skall ske efter en övervägandeprincip. Byggnadstypen skall enligt 2 kap. 3 5 första stycket FTL bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.

Indelningen i byggnadstyper och ägoslag är av grundläggande betydelse för övriga delar av taxeringsbeslutet. Den styr indelningen i taxeringsen- heter och valet av värderingsmodell. Vid en ändrad indelning av t.ex. byggnadstyp måste därför nya uppgifter inhämtas från fastighetsägaren.

Alla byggnader och all mark skall kunna klassificeras enligt reglerna i 2 kap. FTL. Det finns sex olika byggnadstyper. I byggnadstypen småhus indelas i huvudsak byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsändamål utan för jordbruk eller skogsbruk indelas som ekonomi- byggnad. Övriga byggnadstyper är industribyggnad, specialbyggnad och övrig byggnad.

Mark kan delas in i åtta olika ägoslag, bl.a. tomtmark, åkermark, betesmark och skogsmark.

Skatteplikt

Bestämmelser om vilken egendom som undantas från skatteplikt finns i 3 kap. FTL. Bedömningen utgår från övervägandeprincipen och den stadigvarande användningen av fastigheten. För skattefri egendom bestäms inte något taxeringsvärde. Skattepliktig och skattefri egendom kan inte ingå i samma taxeringsenhet. Beslut rörande skattepliktsför- hållandena har med andra ord betydelse för indelningen i taxeringsenheter och för övriga i det följande redovisade delar av beslutet om fastig- hetstaxering.

Indelning i taxeringsenheter

Reglerna om indelning i taxeringsenheter finns i huvudsak samlade i 4 kap. FTL. Därutöver utfärdar RSV allmänna råd och uttalanden till ledning för indelningen.

Taxeringsenhet är egendom som skall taxeras för sig. Utgångspunkten för indelningen i taxeringsenhet är att enheten skall vara en ekonomisk

• Sida 50
•  Original

enhet som är lämplig att värdera. Normalt skall varje registrerad fastighet utgöra en taxeringsenhet - primär taxeringsenhet. Undantag härifrån förekommer dock både genom att flera fastigheter kan bilda en taxerings- enhet och att en registerfastighet kan uppdelas i flera taxeringsenheter. Ytterligare villkor som måste uppfyllas är att egendomen måste ligga i samma kommun, ha samma ägare och samma skattepliktsförhållande (2- 4 55)-

Det är bara särskilda kombinationer av byggnader och mark som till- sammans får utgöra en taxeringsenhet. Sex sådana typer av taxerings- enheter får förekomma, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, två kom— binationer av industrienhet, specialenhet och lantbruksenhet (5 5). En ytterligare typ av industrienhet, elproduktionsenhet, reglerasi 15 kap. ] & FTL.

Taxeringsvärdet skall i princip bestämmas till ett belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde (5 kap. 2 5). Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget andra året före det år då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker (nivå- året). Typen av taxeringsenhet har alltså betydelse för vilket nivåår som skall ligga till grund för taxeringen. Även i övrigt har den betydelse för själva värderingen såsom t.ex. för indelningen i värderingsenheter, be- stämning och klassificering av värdefaktorer och bestämning av justering för säregna förhållanden.

Indelning i värderingsenheter

Grundläggande bestämmelser om indelning i värderingsenheter finns i 6 kap. FTL. Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet. Indelningen har betydelse för värderingen vid bestäm- ningen och klassificeringen av värdefaktorer.

Bestämning och klassificering av värdefaktorer samt beräkning av riktvärde

Enligt 7 kap. 3 & FTL sker själva värderingen av byggnadstyper och ägoslag som avses i 8-15 kap. FTL med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer avses egenskaper som är bundna till fastigheten och som påverkar dess marknadsvärde. Det finns tre slag av värdefaktorer, nämligen:

l. Värdefaktorer som särskilt beaktas vid taxeringen, dvs. anges i FTL, är klassindelade samt utgör "parametrar i värderingsmodel- lerna”.

6.3. Förberedelsearbetet

6.3.1. Allmänt

Taxeringsvärdet bestäms med utgångspunkt i riktvärden. Dessa bestäms normalt enligt den s.k. ortsprismetoden, dvs. genom bearbetning av prisnoteringar där man med utgångspunkt från överlåtelsepriser drar slutsatser om värderingsobjektens marknadsvärden. Riktvärdeangivelser hämtas ur tabeller eller från kartor och kan utgöras av de värden som anges i tabellerna eller i särskilda värdeserier.

Vid förberedelsearbetet inför fastighetstaxeringen skall underlag tas fram i form av bl.a. områdesindelning och riktvärdeangivelser så att en tillämpning av dessa vid värderingen ger en taxeringsvärdenivå som mot— svarar 75 % av marknadsvärdet. Taxeringen indelas i två faser, nämligen värderingstekniskt förberedelsearbete och genomförandet av värderingen.

6.3.2. Det värderingstekniska förberedelsearbetet

För förberedelsearbetet (småhus, hyreshus) gäller i huvudsak följande.

Förberedelsearbetet syftar till att i tabellverk och på kartor beskriva fastighetsvärdenas beroende av värdefaktorema, dvs. fastighetemas egenskaper, och av deras läge. I förberedelsearbetet ingår:

- att bestämma den relativa värdeinverkan av de s.k. värdefaktorema och att dokumentera dessa samband i tabellverk eller på annat sätt, — att avgränsa värdeområden, dvs. områden inom vilka man vid värderingen bedömer att läget har en likartad värdeinverkan, — att avgöra vilken värdenivå som är tillämplig inom varje enskilt värdeområde, — att bekräfta riktigheten av vald värdenivå och tillämpade tabeller inom varje värdeområde på bebyggd fastighet genom en provvärde- ring, dvs. uppnå taxeringsvärdenivån 75 %.

• Sida 53
•  Original

Metoden som används då det gäller att bestämma de relevanta värde- faktorema samt dessas betydelse för fastighetsvärdet bygger på statistisk bearbetning av insamlat material avseende genomförda överlåtelser. Det insamlade materialet innehåller uppgifter om såväl överlåtelsepriser som vissa uppgifter om egenskaper och lägen hos de överlåtna objekten. I provvärderingsarbetet används dessa samband för att värdera överlåtna fastigheter. Det värde som värderingsmetoden därvid ger jämförs med dessa fastigheters faktiska överlåtelsepriser.

Förberedelsearbetet sker i två etapper. Först upprättas förslag till rikt— värdekarta och vissa förberedelser sker inför den s.k. provvärderingen. Detta sker normalt genom att uppgifter om fastigheterna samlas in och registreras. Bl.a. på grundval av dessa uppgifter upprättas ett preliminärt förslag till riktvärdekarta med riktvärdeangivelser för tomtmark och med indelning i värdeområden för fastigheterna. Vid nästa etapp av förbe- redelsearbetet sker provvärderingen.

Syftet med prowärderingen är att pröva om preliminärt föreslagen värdeområdesindelning samt föreslagna riktvärdeangivelser med därtill hörande riktvärdekartor leder till taxeringsvärdenivån 75 % av mark- nadsvärdet. Vid prövningen taxerar man inom respektive värdeområde ett visst antal provvärderingsobjekt. Dessa utgörs av fastigheter som försålts under de senaste åren och där man tagit in uppgift om bl.a. köpeskil- lingen. Det riktvärde man får fram vid provvärderingen jämförs sedan med den faktiska köpeskillingen (omräknad till prisnivån två år innan taxeringsåret). Metoden ger möjlighet att välja lämpliga riktvärdeangivel- ser m.m. för att nå ett rättvisande värde vid taxeringen.

Under förberedelsearbetet läggs grunden till fastighetstaxeringen och arbetet är därför av stor betydelse. Tidsplanen har anpassats så att tids- press inte skall uppkomma. Tillgång till värderingsteknisk expertis finns i fortn av värderingstekniker och referensgrupper och vidare har allmän- heten garanterats inflytande.

6.3.3. Ansvaret för förberedelsearbetet

RSV leder och ansvarar för det centrala förberedelsearbetet och beslutar om bl.a. föreskrifter för detta. Vidare lämnar RSV förslag till rekommen- dationer av värderingsteknisk och organisatorisk natur. RSV samarbetar med LMV, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket i detta arbete. Vidare sammankallar RSV en referensgrupp bestående av representanter för RSV och olika fastighetsägare samt värderingsteknisk expertis, som ges möjlig- het att löpande lämna synpunkter under arbetets gång.

LMV medverkar i en betydande del av det centrala förberedelsearbetet genom att tillsammans med RSV utvärdera värderingsmodeller och arbeta fram förslag till värderingstekniska bestämmelser och riktvärden. Dess- utom ansvarar LMV för redovisning av den köpeskillingsstatistik som ligger till grund för förberedelsearbetet.

• Sida 54
•  Original

För det regionala förberedelsearbetet ansvarar SKM. LMV biträder även på regional nivå i detta arbete. Huvudansvaret för arbetet med att ta fram förslag till indelning i värdeområden för småhus, tomtmark, hyreshus och avkastningsvärderad industri ligger således på SKM, som också fattar besluten härom.

Förslag till rekommendationer om riktvärdeangivelser omfattar dels riktvärden i de tabeller som regeringen fastställer, dels rekommenderade riktvärdeangivelser (nivåer) för respektive värdeområde. Riktvärden i tabellerna utarbetas på central nivå. Till grund för detta arbete ligger bl.a. utvärderingar av värderingsmodellema och bearbetningar av köpe- skillingsstatistik som LMV utför. Förslag till riktvärdeangivelser för varje värdeområde utarbetas däremot regionalt vad gäller småhus, tomtmark, hyreshus, avkastningsvärderad industri samt åker- och betesmark och be- slutas av SKM, som också ansvarar för genomförandet av provvärde- ringen.

Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall enligt 19 kap. 1 & FTL RSV besluta föreskrifter för för- beredelsearbetet. Senast den 15 november samma år lämnar RSV be— träffande småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 & FTL. Dessa föreskrifter avser klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdetabeller. Före den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum upp- rättar SKM förslag till indelning av värdeområden för bl.a. småhus. Senast den 1 juni samma år skall SKM upprätta förslag till riktvärdekar- tor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. Senast den 1 september samma år beslutar RSV om föreskrifter enligt 7 kap. 7 & FTL, utom indelning av värdeområden (19 kap. 1, 5 och 7 55 FTL).

Genom den nyligen gjorda ändringen i organisationen av fastighets- taxeringen (SFS 1993:1193) slopades de arbetsgrupper som tidigare bi- trädde fastighetstaxeringsnämndema och deras arbetsuppgifter skall i fortsättningen utföras av LMV och skattemyndighetema. Insyn från all- mänheten under förberedelsearbetet tillgodoses i stället genom en refe- rensgrupp bestående av förtroendevalda ledamöter i skattenämnden.

• Sida 55
•  Original

7. Fastighetstaxering i Norden

7.1. Inledning

I det följande beskrivs huvuddragen i fråga om fastighetstaxeringen i Norden.

Till grund för redovisningen ligger i första hand skriftligt material som införskaffats genom LMV:s och CFD:s försorg. Vi har därutöver gjort ett studiebesök i Finland och där sammanträffat med företrädare för Skattestyrelsen och Lantmäteriverket.

7.2. Danmark

7.2.1, Allmänt

I Danmark finns ca 1,9 miljoner fastigheter varav ca 1,3 miljoner är av- sedda för bostadsändamål. Allmän fastighetsvärdering äger rum vart fjärde år, då taxeringsvärdet fastställs för samtliga fastigheter.

Särskild fastighetstaxering sker om fastigheterna byggts om eller ändrats för minst 5 % av det tidigare taxeringsvärdet och för minst 25 000 Dkr.

Mellan de allmänna fastighetstaxeringarna omräknas varje år taxerings- värdena till den rådande prisnivån med hjälp av särskilda index som fast- ställs för olika geografiska områden och olika typer av fastigheter. För vissa mer sällsynta egendomstyper används samma omräkningstal för hela landet. De vid dessa drsomräkningar bestämda värdena kan inte över- klagas.

Från den 1 januari 1996 införs årliga värderingar, varvid årsom- räkningama kommer att upphöra.

7.2.2. Organisation och uppgifter

Vurderingsråden

Danmark är indelat i 224 värderingskretsar. En krets kan bestå av flera kommuner, en kommun eller del av en kommun. Varje krets har ett vur-

• Sida 56
•  Original

deringsråd. Vurderingsrådet är den myndighet som är ansvarig för värde- ringen och som fastställer taxeringsvärdet. Varje vurderingsråd består av en värderingsman, som är tillsatt av Ligningsrådet (ligning=taxering). Det kommunala vurderingssekreteriatet bistår vurderingsrådet. Det är i allmänhet placerat på kommunens ejendomsskattekontor, som är registeransvarigt för de tre kommunala fastighetsregistren byggnads- och bostadsregistret (BBR), planregistret och fastighetsstamregistret (ESR).

Skyldråden

Danmark är indelat i 27 skyldrådskretsar, vilka i sin tur består av ett antal värderingskretsar. I varje skyldrådskrets finns ett skyldråd som är sammansatt av värderingsmännen från värderingskretsama. En i kretsen av värderingsmän utses till ordförande i skyldrådet. Skyldråden återfinns på landets lokala told- och skatteregioner, som bistår med sekreteriats- hjälp.

Skyldråden skall enligt värderingslagen planlägga värderingsarbetet i skyldkretsen. De skall även se till att värderingen sker i överensstämmel- se med lagens regler och de av Ligningsrådet och Told- och Skattestyrel- sen angivna bestämmelserna och anvisningarna. Det är bl.a. det saudade skyldrådet som ansvarar för att skyldkretsens värderingsnivå är korrekt. Skyldrådet är både tillsyns- och besvärsmyndighet.

Från 1996 överförs tillsynsansvaret till told- og skatteregionen, dvs. till förvaltningsrnyndigheten.

Ligningsrådet

Den övergripande tillsynen av fastighetsvärderingen och fastställandet av de allmänna riktlinjerna för värderingsarbetet i landet görs av Told- och Skattestyrelsen i samarbete med Ligningsrådet. Styrelsen är Lignings- rådets sekreteriat. Ligningsrådet har 19 medlemmar som väljs för en tid av 6 år. Ligningsrådet godkänner värderingsplanen och de bindande an- visningar som utarbetas av styrelsen.

'Ibld- och Skattestyrelsen

Skatteförvaltningen är indelad i 31 told- och skatteregioner. På Told- och Skatteregion Köpenhamn 11 (Nord) administreras fastighetstaxeringen för hela landet.

Told— och Skattestyrelsen utarbetar varje år en värderingsplan för värderingsarbetet samt leder tillsynen av detta. Den förser underordnade myndigheter med nödvändiga uppgifter vid värderingen och ger anvis- ningar för det formella tillvägagångssättet.

• Sida 57
•  Original

Landsskatteretten

Landsskatteretten är landets högsta administrativa besvärsmyndighet och därmed högsta instans för överklagande av fastighetsvärderingen.

7.2.3. Beskattning

Taxeringsvärdet ligger till grund för både kommunala och statliga skatter, varav den s.k. grundskylden är viktigast. Grundskylden är en kommunal skatt som tas ut enbart på markvärdet. Den kan tas ut på alla typer av fastigheter men undantag får göras för fastigheter med allmännyttiga ändamål. Grundskylden fastställs av respektive kommun till mellan 6 och 24 promille av det taxerade markvärdet. Grundskylden i amtskommunen (län) skall alltid uppgå till 10 promille. Detta innebär att småhusfastig- heter beskattas för markvärdet med sammanlagt mellan 16 och 34 pro— mille av det taxerade markvärdet. Därutöver beskattas fastigheter inom ramen för den allmänna inkomstbeskattningen av såväl stat som kommun.

Småhus och lägenheter som innehas med äganderätt skall ta upp en schablonintäkt motsvarande 2 % av taxeringsvärdet upp till 1 336 800 Dkr (1993) och 6 % av värdet därutöver. Marginalskatten är 50 %, lik- som rätten till avdrag för räntekostnader. Det kommunala och statliga skatteuttaget vid den löpande inkomstbeskattningen uppgår därför i praktiken till 1 % av taxeringsvärdet, eftersom få fastigheter har taxeringsvärden överstigande drygt 1,3 miljoner Dkr.

"Daekningsavgift" kan tas ut på offentliga byggnader och fastigheter som används i förvärvssyfte. Andra fastighetsanknutna skatter är för- mögenhetsskatten samt gåvo- och arvsskatten. Stämpelskatt måste er- läggas när en fastighet säljs och utgör 1,2 % av törsäljningspriset (1987). Frigörelseavgrft är en engångsskatt på den värdestegring som eventuellt uppstår om planmyndigheterna ändrar det tillåtna användningsområdet för mark på landsbygden till att bli stadsområde.

Den 1 januari 1994 skedde en del förändringar av de skatteregler som gäller den löpande beskattningen av fastigheter och ägarlägenheter. Skatteomläggningen innebär i huvudsak en sänkning av både inkomstbe- skattningen och avdragsrätten.

7.2.4. Registerbaserad taxering Värderingsprocessen

Under perioden 1960-1980 byggdes datoriserade register upp med all bas- information som behövdes för värderingen. Numera finns det fem regis- ter, varav det äldsta är fastighetsstamregistret (ESR) och det yngsta

planregistret.

• Sida 58
•  Original

Sedan 1977 används ett system för den allmänna värderingen av de ca 1,3 miljoner bostadsfastigheterna som bygger på olika typer av befintliga registenrppgifter. Den grundinformation om fastigheter som tidigare sam- lades in genom deklarationsblanketter finns numera i ett antal dataregis- ter; byggnads- och bostadsregistret (BBR), fastighetsstamregistret (ESR), planregistret, försäljningsregistret och statens försäljnings- och värde- ringsregister (SVUR).

Med dessa datoriserade register som grund infördes 1981 två stora värderingssystem, markvärdesystemet (GRUS) och fastighetsvärde- systemet. Dessa beräknar maskinellt de två värden som åsätts varje fastighet, nämligen markvärdet (enbart mark) och fastighetsvärdet (mark+byggnad). SVUR är härvid en grunddatabas för GRUS och fastig- hetsvärdesystemet. Det innehåller ett urval av information från de tre kommunala registren ESR, BBR och planregistret som är nödvändig för de datoriserade värderingssystemen samt försäljningsregistret.

Årsomräkningssystemet infördes 1982 och innebär maskinella omräk- ningar av alla taxeringsvärden till den rådande prisnivån. Som tidigare nämnts ersätts årsomräkningama av årliga värderingar fr.o.m. 1996.

År 1986 infördes uppgifter om den fysiska planläggningen i markvärde- systemet. Uppgifterna om planlagd användning kom från ett kommunalt planregister som en rad kommuner beslöt att upprätta. Detta register är sedan 1990 obligatoriskt. År 1986 etablerades även ett datoriserat system för besvärshanteringen, det s.k. Skyldrådssystemet. Det möjliggör datori- serade utskrifter av bl.a. rättshandlingar, domar samt en rad "standardbe— tänkanden" till domarna.

Åren 1989-1990 fick privatpersoner mot betalning datortillgång till utvalda delar av ESR, BBR och SVUR.

BBR ajourförs av kommunerna i samband med administrationen av byggnadsförändringar. Sådana förändringar av fastigheterna som inte kräver byggnadstillstånd kommer inte med i de register som förser värde- ringssystemen med information. Denna brist betraktas inte som allvarlig.

Figur 7.1 Register och systemöversikt

Etablerat Utvidgat Register: Fastighetsstamregistret (ESR) 1960 Försäljningsregistret 1967 Byggnads- och bostadsregistret (BBR) 1979 Statens- försäljnings- och 1981 1985 värderingsregister (SVUR) Planregistret 1986 1990 Värderingrrystem: Markvärdesystemet (GRUS) 1981 1986 Fastighetsvärdesystemet 1981 1986 Arsomräkningssystemet 1982 Handläggningssystem: Skyldrådssystemet 1986

• Sida 59
•  Original

Som nämnts ovan skall värdena godkännas av en lokal värderare. De lokala värderamas kunskap och kännedom om trakten och fastigheterna är därför betydelsefull vid värderingen. Genom det registerbaserade systemet kan de dock numera ägna sig mer åt själva värderingen och be- höver inte göra så många manuella beräkningar.

Värderingsprinciperna

För varje fastighet fastställs ett fastighetsvärde som anger värdet för såväl mark som byggnader samt ett markvärde som anger värdet för marken i oförbättrat skick. Huvudprincipen är att taxeringsvärdet skall motsvara 100 % av marknadsvärdet. Värdena skall fastställas utifrån fastighetens tillstånd vid värderingstidpunkten. Det är fastighetens ekonomiskt bästa användning, inom ramen för vad lov och andra regler medger, som skall ligga till grund för värderingen, inte den faktiska användningen. Hänsyn skall tas till de rättigheter och belastningar av offentlig karaktär som är knutna till mark och byggnad, t.ex. hyresregler, fastighetsskatter, servitut m.m. Däremot skall hänsyn inte tas till privata rättigheter och belast- ningar.

Beräkningarna i de båda systemen grundar sig på omfattande statistiska analyser av sålda fastigheter, där det bl.a analyseras i vilken utsträckning olika faktorer påverkar prisbildningen. För att få försäljningsprisema för sålda fastigheter jämförbara måste de normeras. Försäljningsprisema för bebyggda fastigheter omräknas därför till att värdemässigt motsvara ett standardhus på en normaltomt (standardfastighetsvärde) och för obebygg- da fastigheter till att värdemässigt motsvara en normaltomt. I fastig- hetsvärdemodellen är ett standardhus för friliggande enfamiljshus defi- nierat som byggt 1950 och ej om— eller tillbyggt och i markvärdemodellen är normaltomten definierad som 800 kvm med en byggrätt. Definitionen av ett standardhus och en normaltomt återkommer genom hela värde- ringsprocessen.

I markvärdesystemet beräknas markvärdet för den enskilda fastigheten enligt byggrättsvärdeprincipen, som bygger på att 50 % av värdet för normaltomten beror av antalet byggrätter och är oavhängigt av tomtens storlek och resterande 50 % av värdet är proportionellt mot tomtens storlek. I markvärdesystemet ingår även s.k. marlqrrisanalyser. Dessa görs bl.a. med hjälp av en preliminär fastighetsvärdemodell och resulterar i ett områdespris för vart och ett av de 25 000 markvärdeornråden som Danmark är indelat i. Med områdespris avses pris för normaltomten i markvärdeområdet.

I fastighetsvärdesystemet används en fastighetsvärdemodell för be- räknandet av fastighetsvärdena. Med hjälp av denna beräknas byggnads- värdet som sedan adderas till det tidigare beräknade markvärdet, varvid det totala fastighetsvärdet för den enskilda fastigheten erhålls. Taxerings- värdena skall fastställas utifrån jämförbara försäljningar. Där obebyggd jämförbar mark inte finns i tillräcklig omfattning bygger taxeringen emellertid också på jämförelser av hyrorna för likartade byggnader med

• Sida 60
•  Original

samma användningsmöjligheter i olika områden. Skillnaden i hyresintäk- ternas kapitaliserade värde antas då motsvara skillnader i markvärdet mellan olika områden, dvs. de antas bero på läget. Härigenom lyckas man fastställa byggnadsvärdet så att det varierar mycket lite mellan olika delar av landet. Det danska byggnadsvärdet fastställs med andra ord efter andra principer än det svenska, då det i princip bara är kopplat till byggkostnaderna.

För de ca 700 000 icke-bostadsfastigheterna sker värderingen manuellt med ledning av registerinnehållet. I ett fåtal fall sker en besiktning av fastigheterna.

För blandade fastigheter delas byggnadsvärdet upp i en bostads- och en affärsdel. Uppdelningen följer i första hand hyresintäktemas för- delning och i andra hand ytans fördelning mellan bostäder och lokaler. Markvärdet behöver inte delas upp.

När det gäller ägarlägenheter fastställs lägenhetsvärdet för varje lägen— het för sig med samma metod som för andra fastigheter, dvs. utifrån jäm- förbara försäljningar. Markvärdet för fastigheten fastställs separat och fördelas på lägenheterna i proportion till lägenhetsytan.

Årsomräkningar

Aren mellan den allmänna fastighetsvärderingen omräknas taxeringsvär- dena till den rådande prisnivån med hjälp av olika index. Arsomräkning av taxeringsvärdena infördes 1982. Det är en rent maskinell procedur, som omräknar alla värden från den tidigare allmänna fastighetsvärdering- en till den rådande prisnivån med hjälp av en rad fastighetsprisindex som fastställs av Told- och Skattestyrelsen. Dessa värden kan inte överklagas. Indextalen beräknas utifrån den konstaterade prisutvecklingen på fastig- heter och varierar för olika typer av fastigheter i olika geografiska områden.

Figur 7.2 Värderingsprinciperna

- Marknadsvärden — Tillåtna användningen Hänsyn skall tas till: Hänsyn skall inte tas till: — Ekonomiskt bra använd- - Personliga förhållanden (nära ning släktskap, särskilt intresse) — Offentliga rättigheter och - Nuvarande användning belastningar __ - Privaträttsliga servitut av — Ovriga rättigheter och för- offentlig karaktär pliktelser av privaträttslig - Privaträttsliga servitut karaktär mellan två fastigheter Fastighetsvärde Markvärde — Mark och byggnader med - Marken i obebyggt skick

sedvanliga tillbehör

• Sida 61
•  Original

7.2.5. Effekter

Värderingssystemen har kontinuerligt vidareutvecklats och utnyttjandet blir hela tiden större. Genom att deklarationsblanketter inte behöver an- vändas och på grund av att värderingssystemen snabbt och enkelt kan ut- föra beräkningar och statistiska analyser samt lagra information, vilket tidigare utfördes av de lokala värderarna, blir antalet inblandade personer fåne. Vid systemets införande 1982 minskades på grund härav antalet lokala värderare från 3 850 till 1 444, och 1986 reducerades antalet ytter- ligare till 224 stycken. Detta minskade kostnaderna för fastighetsadmini- strationen med ca 75 miljoner Dkr. I och med införandet av årliga värde- ringar 1996 kommer antalet värderare att öka till 872.

De statistiska analyserna av värdepåverkande faktorer grundar sig på datauppgifter som är aktuella och värdenivåema blir mer korrekta. De datoriserade systemen har därför även bidragit till att öka kvaliteten på värderingen.

7.3. Norge

7.3.1. Beskattning

Beskattningen av småhus och bostadsrätter utgör en del av kapital- beskattningen och sker efter en schablon. Skatten utgår med 2,5 % av ett skattläggningsvärde. Från det fastställda värdet görs ett grundavdrag med 35 000 NOK per bostad (1993).

För beskattning av bostäder på jordbruk gäller särskilda regler. Sådana bostäder beskattas utifrån ett beräknat bruttohyresvärde med full avdrags- rätt för underhållskostnader och räntor.

Vidare finns det möjlighet att ta ut en särskild kommunal "eiendoms- skatt" med 2-7 promille för fastigheter i tätorter. Grunden för skatten skall, i likhet med inkomstbeskattningen, vara i nivå med marknadsvär- det. Konununema genomför själva den värdering som behövs.

7.3.2. Värderingsprinciper

Skattläggningsvärde (ligningstakst) fastställs för ny-, till- och om- byggnader, omfattande renoveringar m.m. Värdet fastställs med ledning av uppgifter från kommunernas byggnadsmyndigheter. Produktionskost- nadema ligger till grund för värderingen. Värdet skall inte sättas högre än denna kostnad, även om likvärdiga fastigheter i närheten sålts för högre belopp. I många fall uppgår det fastställda värdet i själva verket endast till 20-30 % av en nybyggd fastighets produktionskostnad. Någon individuell värdering sker därefter inte. I stället räknades under perioden 1983-1991 värdena enligt särskilda beslut varje år upp med 10 % per år. Fr.o.m. inkornståret 1992 sker emellertid ingen uppräkning.

• Sida 62
•  Original

Planer föreligger på att införa en ny form av taxering av bostäder, det s.k. BOM-prosjektet. När denna nya taxering sker kommer värdena att ligga till grund även för den kommunala fastighetsskatten.

BOPA-prosjektet bygger på att tomtmark skall värderas efter marknads- värdet. Det förutsätts bli ett kvadratmetervärde för marken med korrek- tionsfaktorer för läge (strand, avstånd till centrum etc.). Byggnader skall värderas efter produktionsvärdet, vilket i bland är högre än omsätmings- värdet. Detta värde skall fastställas med ledning av uppgifter från fastig- hetsägaren. Vid ombyggnad får fastighetsägare en uppgiftsskyldighet så att ett nytt värde kan fastställas. Sedan värdet väl fastställts blir det årliga beslut om hur värdet skall räknas om med hänsyn till prisutvecklingen. Denna taxering skall även ligga till grund för den kommunala fastighets- skatten.

Det nya systemet håller nu på att arbetas fram och det pågår utveck— lingsprojekt i några kommuner.

7.4. Finland

7.4.1. Beskattning

I Finland gäller sedan den 1 augusti 1992 en ny fastighetsskattelag. Genom den nya lagen har de tidigare formerna av löpande beskattning av fastigheter i Finland upphört att gälla.

Fastighetsskatten är en självständig, årlig objektskatt som påförs på grundval av fastighetens värde. Utgångspunkten är att fastighetsskatten omfattar alla fastigheter. Skatteobjekt är tomter, lägenheter och andra enheter för jordinnehav som skall registreras samt byggnader och kon- struktioner. Fastighetsskatten omfattar även outbrutna områden. Skogs- och jordbruksmark är däremot skattefri.

Skatten tillfaller den kommun där fastigheten är belägen. Kommunerna bestämmer årligen på förhand kommunens fastighetsskatteprocent inom vissa författningsbestämda ramar. Den allmänna fastighetsskatteprocenten skall bestämmas till minst 0,20 och högst 0,80 %. För byggnader som används som stadigvarande bostad finns möjlighet att tillämpa en annan skattesats än den som tillämpas för andra objekt (minst 0,10 och högst 0,40 % av byggnadens värde).

Varje år fastställs ett värde som skall utgöra basen för förmögen- hetsskatten avseende fastigheter, det s.k. fönnögenhetsskattevärdet. Förmögenhetsskattevärdet utgör underlag för fastighetsskatten. Någon särskild deklaration för fastighetsskatten behöver inte göras. Uppgifterna fås huvudsakligen från deklarationen för inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen. Fastighetsuppgifter granskas också i kommunens register. Vid behov kan dock tilläggsuppgifter begäras in av fastighetsägaren.

Det finns även andra skatter som förutsätter värdering av fast egendom. Stämpelskatten utgår i allmänhet från köpeskillingen. För arvs- och gävoskatten är basen inte klart definierad i lag utan bestäms i de

• Sida 63
•  Original

kommunala taxeringsnämndema. Endast vissa kommuner utgår från för- mögenhetsskattevärdet. En anledning till att förmögenhetsskattevärdet inte måste användas som underlag för arvs- och gåvosskatten är att det kommit att understiga marknadsvärdet avsevärt.

7.4.2. Värderingsprinciper

Fastighetsskatten debiteras en fastighet på grundval av det vid be- skattningen föregående år fastställda beskattningsvärdet. Har det inte fastställts något värde för fastigheten vid beskattningen av inkomst och förmögenhet, beräknas beskattningsvärdet enligt motsvarande grunder. Vid förmögenhetsbeskattningen fastställs värdet av en fastighet huvud- sakligen schablonmässigt. Beskattningsvärdet skall i princip motsvara 100 % av marknadsvärdet. I praktiken gäller dock inte detta, dels på grund av brister i taxeringen, dels på grund av att vissa typer av egendom, i synnerhet jordbruksmark, värderas lågt för att gynnas vid beskattningen.

Mark och byggnader värderas i allmänhet separat. Om summan av de två värderingarna visar sig överstiga marknadsvärdet för fastigheten som helhet är det dock det senare som skall gälla. Beskattningsvärdet för marken fastställs på grundval av kommunvisa tomtpriskartor och värde- ringsanvisningar. De häri angivna värdena utgör genomsnittliga mark- nadspriser. Vid värderingen tas hänsyn till markens användning, de kommunalt bestämda byggrättighetema, läget, kommunikationer och annan kommunal infrastruktur, dess lämplighet för förbättringar samt prisnivån för liknande egendom i närheten. Värdet på kartan anger markens pris antingen per våningskvadratmeter eller per tomtkvadrat- meter i sådan användning som anges i planen.

Sedan 1989 fastställer de statliga skattemyndighetema bindande regler för hur taxeringen skall gå till. Anvisningama baseras på värdekartor som i sin tur bygger på faktiska försäljningar i respektive område. För när- varande har skattemyndigheten satt som mål att markvärdena skall juste- ras så att de uppgår till 70 % av 1985/86 års markvärden. Eftersom priserna har stigit betydligt sedan dess ligger även detta mål långt under marknadsvärdena. Vidare har det funnits stora skillnader mellan kom- munerna när det gäller principen för markvärderingen och därmed också i markvärdenas förhållande till marknadsvärdet.

Värderingen av de ca 2,6 miljoner byggnaderna är mer teknisk och styrs av tämligen detaljerade regler från Finansministeriet. Beskattnings- värdet för byggnader fastställs utifrån schematiskt beräknade återan- skaffningsvärden. Med återanskaffningsvärdet av en byggnad avses sannolika byggnadskostnader av en nybyggnad som motsvarar ifrågava- rande byggnad vid värderingstidpunkten. Som grund för återanskaffnings- värdet används ca 70 % av de genomsnittliga byggnadskostnadema. Regionala skillnader i byggkostnader beaktas inte, utan byggnaderna

• Sida 64
•  Original

samma grunder i hela landet. Finansministeriets beslut om grunder för återanskaffningsvärdet för byggnader utfärdas årligen.

Beskattningsvärdet erhålls genom att återanskaffningsvärdet minskas med en viss procent beroende på byggnadens ålder, byggnadsmaterial och användning. För en byggnad som fortfarande används får åldersavdraget dock aldrig vara större än 80 % av återanskaffningsvärdet.

Värderingen av jord- och skogsbruksmark baseras på den schematiskt bestämda årliga avkastningen. Jordbruksmarkens värde skall sättas till sju gånger och skogsbruksmark till tio gånger denna avkastning. Den faktiska avkastningen är dock i regel betydligt högre än den schematiskt be- stämda, varför förmögenhetsskattevärdet i allmänhet endast motsvarar en bråkdel av marknadsvärdet, framför allt för jordbruksmark.

Fled'amiljshus ägs ofta av bolag, dvs. lägenheterna ägs av bolaget i vilket lägenhetsinnehavaren äger en viss andel i form av aktier. Juridiskt betraktas lägenheten i följd härav inte som fast egendom utan jämställs med andra värdepapper. Värderingen av aktier i bostadsföretag utgår från värderingen av företagets fastigheter samt antalet kvadratmeter som andelen ger rätt till.

7.4.3. Utvecklingsarbete m.m.

Skattestyrelsens kostnad för fastighetsmgistret uppgår till ca 40 miljoner FIM. Totalt beräknas fastighetsvärderingen kosta ca 185 miljoner FIM. Kostnaden per taxering är ca 50 FIM.

Ett datasystem — JAKO — håller för närvarande på att utvecklas. Detta skall bl.a. innehålla fastighetsregistret, en digital registerkarta, nyttjande- rätter och begränsningar vid markanvändningen samt köpeskillingsdata. Även innehållet i fastighetsdatasystemet, som är en gemensam databank för statens lantmäteri-, justitie— och miljöförvaltning och för kommunerna, skall kunna hanteras genom JAKO. Systemet beräknas vara i bruk 1997 och omfatta hela Finland 1999.

Ett gemensamt register beräknas medföra besparingar på ca 90 miljoner FIM.

7.5. Island

7.5.1. Allmänt

De flesta kommuner köper mark i kommunens utkant lång tid innan den skall bebyggas. Sedan hyrs tomterna ut, oftast på en tid av 75 år. I hyreskontrakten förpliktar kommunen sig i allmänhet att utge ersättning för byggnader för det fall att kommunen övertar tomten vid hyrestidens slut. En följd härav är att staten äger 11,5 % av alla registrerade jord- egendomar. Detta är bakgrunden till att man lägger tonvikten på värde- ring av byggnader. Husens produktionsvärde bestäms och det avskrivs i

• Sida 65
•  Original

enlighet med vissa bestämda regler, som varierar med hänsyn till använd- ningen.

7.5.2. Beskattning

Den som bor i egen "bolig" beskattas inte för detta vid den allmänna in- komstbeskattningen. Inkomster från uthyrning av fastighet är skatteplik— tiga. Är bruttointäkten av uthyrningen under 2,7 % av fastighetens värde inklusive marken kan intäkten, som ligger till grund för beskattningen, höjas till detta belopp. Därutöver finns det en löpande kommunal beskatt-* ning i form av fastighetsskatt. Denna skatt är en av de största inkomst— källoma för kommunerna och administreras av dem. Samtliga fastigheter med undantag av vissa allmänna byggnader såsom sjukhus, kyrkor, skolor etc. är objekt för fastighetsskatten. Underlaget för beskattningen är det årligen framräknade marknadsvärdet för egendomen. Skattesatsen för ägarlägenheter, småhus, lantgårdar och fritidsbostäder är 0,5 %. För övriga fastigheter är skattesatsen 1,12 %. Det finns dock möjligheter för kommunerna att höja de nämnda skattesatserna till 0,625 respektive 1,4 %.

Fastighetsvärdet ligger också till grund för vatten- och avloppsavgifter i flertalet kommuner. Dessa kan tillsammans uppgå till 30-70 % av fastighetsskattens storlek.

7.5.3. Värderingsprocessen

Det isländska fastighetsvärderingsregistret förs enligt lagen om registre— ring och värdering av fasta egendomar. Allt arbete med registrering och värdering av fastigheter samt registrets drift utförs av Fasteignmat rikisins (FMR), eller direktoratet för värdering av fast egendom, som sorterar under Finansministeriet.

FMR skall föreskriva regler om registemummer på fast egendom i Island, innefattande regler för landsmatrikel. Den 31 december 1992 fanns sammanlagt 339 000 ägare och 274 450 värderingsenheter upptagna i registret. Upptagna i registret är lantbruksegendom, obebyggda och bebyggda tomter, naturtillgångar och ägarlägenheter.

Enligt lagen är kommunen skyldig att skicka upplysningar om alla nya eller ändrade fastigheter till FMR. Då byggnaderna spelar en så stor roll vid värderingen har man inte alltid iakttagit att registreringen blivit riktig, dvs. om byggnaderna registrerats på rätt tomt. Detta beror även på att grundnummersystemet endast funnits i Reyjkavik. På andra håll har man enbart haft ett provisoriskt sådant system. Innehållet i tingsböckema har också varit bristfälligt. En arbetsgrupp har därför tillsatts för att komma med förslag till förbättringar av dessa förhållanden.

FMR har prioriterat utarbetandet av ett nytt grundnummersystem (matrikel) för hela landet. Vidare har man börjat undersöka andra värde-

• Sida 66
•  Original

ringsmetoder, såsom t.ex. en direkt marknadsmetod. Man diskuterar ock- så förslag om att FMR om ett eller två år skall utföra all värdering för brandförsäkring i Island. Dessutom arbetar man i samarbete med andra institutioner med ett försöksprojekt med digitala kartor, vegetationskartor och landinformationssystem i skala 1:25000 för hela Island.

7.5 .4 Värderingsprinciper

Huvudinnehållet i lagen om registrering och och värdering av fast egen- dom är följande.

Fast egendom kan vara obebyggd tomt med bestämda gränser, lant— bruksegendom med eller utan byggnad och ett hus eller delar av ett hus med rättigheter till en tomt. Så kan t.ex. varje lägenhet eller byggnadsdel i särskild ägo i affärs-, kontors eller industribyggnader vara fast egen- dom.

Bostadshus värderas med hjälp av data. Varje byggnadsdel (grund, ytterväggar, tak, installationer, skåp etc.) beräknas särskilt. Byggnader i vilka verksamheter bedrivs värderas manuellt. Hus eller husdelar skall värderas redan på byggstadiet ”vind- och vattentätt" eller när de tas i bruk.

En ny värdering skall träda i kraft den 1 december varje år. Värdering— en skall motsvara november månads kontantpris. Om man under det löpande året inte har ändrat den gällande värderingen för en egendom så ändras värderingen med fastighetsprisindex utarbetade av FMR. De slut— liga indextalen fastställs dock av "Yf'rrfasteignamatsnefnd", som även är klagonämnd.

FMR:s driftskostnader uppgick 1993 till 12,9 miljoner kronor. Härav belöper ca hälften, eller 6,4 miljoner, på fastighetsregistret. Kostnaden för fastighetsvärderingen, ca 6,4 miljoner, är tämligen hög och förklaras av att samtliga fastigheter besiktigas. Kommunemas kostnad för att full- göra sin upplysningsskyldighet uppgår till ca 1,5 miljoner kronor.

• Sida 67
•  Original

8. Registerfrågor och registerbaserad fastighetstaxering

8.1. Inledning

Inom Skatteförvaltningen sker fortlöpande en översyn av regelsystemet. Detta gäller beträffande såväl materiella som formella frågor. Ett mycket viktigt inslag i detta arbete är att - med olika ambitionsnivå i fråga om effektivitet — söka minska administrationskostnadema. Allmänt sett står fördelar att vinna om myndigheterna kan utnyttja redan befintlig informa- tion och på så sätt begränsa de enskildas uppgiftslämnande. Som exempel på det nu sagda kan nämnas de reformer som under senare år genomförts i fråga om den årliga inkomsttaxeringen. Den förenklade självdeklaratio- nen infördes vid 1987 års taxering. Grovt räknat kan denna reform, efter viss omfördelning av resurser, beräknas ha medfört besparingar på ca 30 miljoner kronor. Vid 1995 års taxering kommer inkomsttaxeringen att till stor del grundas på förtryckt material, vilket beräknats ge ytterligare besparingar på ca 107 miljoner kronor per år.

Såvitt gäller fastighetstaxeringen har i vissa hänseenden en anpassning skett till vad som genomförts i fråga om inkomsttaxeringen. Så har skett i fråga om förfarandet vid fastighetstaxeringen med verkan fr.o.m. år 1994. Ändringarna innebär bl.a. att fastighetstaxeringsnämndema har av- skaffats och deras uppgifter har övertagits av skattemyndigheten. En fem- årig omprövningstid har införts vilket fått till följd att institutet "besvär i särskild ordning" utmönstrats. Vad som däremot i princip inte ändrats i fråga om fastighetstaxeringen är uppgiftslämnandet från fastighetsägarna och register- och deklarationshanteringen. Även om numera åtskilliga uppgifter förtrycks i deklarationerna, bygger alltjämt förfarandet på att uppgifter inhämtas från fastighetsägarna. En huvuduppgift för oss är därför att undersöka vilka administrativa förenklingsvinster, och därmed kostnadsbesparingar, som står att vinna genom att i större utsträckning än för närvarande samordna och utnyttja uppgifter i befintliga register.

I det följande redovisar vi de register som är aktuella. Av störst intresse för vårt vidkommande är självfallet FTR som är det grund- läggande registret för fastighetstaxeringen. För redovisningen har dock FDS tagits som utgångspunkt. Beträffande redovisningen av byggnads— registret vill vi i tydlighetens intresse redan nu påpeka att det på detta stadium, när registret är under uppbyggnad, inte är helt klart hur rutiner kring ajourföring och rapportering av uppgifter i detalj kan komma att utformas. Det är också för tidigt att nu kunna uttala sig om vid vilken

• Sida 68
•  Original

tidpunkt ett sådant register såvitt gäller fastighetstaxeringens behov kan vara helt funktionsdugligt. Vi vill också klargöra att ett byggnadsregister — rätt utformat och väl ajourhållet - givetvis blir ett mycket värdefullt stöd för ett registerbaserat förfarande. Meningen är dock inte att registret i framtiden skulle få mer än funktionen av ett mycket tillförlitligt underlag för fastighetstaxeringen. Vid denna måste självfallet uppgifterna i registret få bedömas självständigt.

8.2. Befintliga register

En registerbaserad fastighetstaxering kräver ett tillförlitligt underlag i så måtto att erforderliga uppgifter finns i framtagbar form i olika register. Det är således både en fråga om att kunna utnyttja ett befintligt material av god kvalitét och att skapa garantier för att detta hålls aktuellt.

CFD och RSV skiljer sig åt vad gäller ADB-verksamheten på väsent- liga punkter. CFD/FDS är ett centralt system med drift och system- utveckling förlagd till Gävle. FDS vänder sig till användare inom en mängd olika verksamheter, både vad avser ajourföring och informations- återvinning. Hos RSV sker driften av FTS regionalt medan systemutveck- lingen sker centralt. Systemet används i princip endast inom Skatteförvalt- ningen, men den information som fastighetstaxeringen resulterar i finns åtkomlig för andra användare i FDS. De register som främst är av intresse är följande.

Fastighetsdatasystemet

Fastighetsdatasystemet (FDS) är ett ADB-system med information om landets fastigheter. Uppbyggnaden sker successivt över landet genom systemets införande vid fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter, den s.k. Fastighetsdatareformen. CFD har huvudansvaret för såväl FDS som genomförandet av Fastighetsdatareformen. FDS togs i bruk med början i Uppsala län år 1976 och kommer att omfatta landets totala fastighetsbestånd, 3,7 miljoner fastigheter, fr.o.m. hösten 1995.

Systemet innehåller i huvudsak två register, ett fastighets- och ett inskrivningsregister. Efter beslut av riksdag och regering våren 1993 pågår uppbyggnaden av ett basregister över byggnader. Dessutom inne- håller FDS en delkopia av fastighetstaxeringsregistret (FTR).

Fastighetsregistret

Fastighetsregistret (FR) innehåller uppgifter om fastigheter, samfällig- heter, planer m.m. FR regleras genom fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) och består av huvudregister, koordinatregister, planregister, kvartersregister, adressregister och gemensamhetsanläggningsregister. Till

• Sida 69
•  Original

FR hör registerkarta. Registret förs av fastighetsregistermyndighet. Adress- och vissa delar av planregistret förs i vissa fall av kommunal organisation. Fastighetsdatasystemets fastighetsregisterdel inrymmer inte den till fastighetsregistret hörande registerkartan, på grund av att det tidigare saknats förutsättningar att upprätta och lagra en digital register- karta. I begränsad omfattning ajourhålls dock numera ADB-baserade registerkartor. Förändring av registrets information initieras i regel av att en av fastighetsbildningsmyndigheten avslutad fastighetsbildningsåtgärd vunnit laga kraft. Den grundinformation som fastighetsbildningsmyndig- heten behöver för att handlägga förrättningen hämtas bl.a. från fastighets- datasystemet.

Inskrivningsregistret

Inskrivningsregistret (IR) innehåller uppgifter om ägarförhållanden, inteckningar m.m. I detta register förs inskrivningsmyndighetens beslut och anteckningar i olika ärenden. IR regleras av inskrivningskungörelsen (1974: 1061) och består av sex avdelningar. Dessa inrymmer uppgifter om lagfart, tomrättsupplåtelse, tomrättsinnehav, inteckningar m.m., anteck- ningar samt hänvisningar till äldre förhållanden. Handläggning av inskriv- ningsärenden sker vid inskrivningsmyndighet. De flesta förändringar kommer till stånd till följd av ansökningar om lagfart eller beviljande av inteckning. Förändring av innehållet i inskrivningsregistret kan också initieras av att en ny fastighet bildas och registreras i fastighetsregistret av fastighetsregistermyndighet.

Basregister över byggnader

Registret, med mer än 3 miljoner byggnader, skall vara upplagt för hela landet senast hösten 1995 för att uppgifter beträffande småhusen skall kunna användas vid ATF 96. Uppläggningen innebär att byggnaderna ges identiteter och att rätt adress och rätt taxeringsinforrnation kopplas till byggnaden. Avgränsningen av registrets innehåll följer de principer som gäller för koordinatregistrering av byggnadspunkter i FDS. Detta innebär att förutom bostads- och fritidshus ingår även byggnader för industri, handel, offentlig förvaltning m.m. Komplementbyggnader såsom uthus, garage och ekonomibyggnader till lantbruk omfattas inte av koordinatre- gistreringen och dessa byggnader ingår således inte i den grundläggande registeruppläggningen.

Uppläggningen av byggnadsregistret görs genom att taxeringsregistret, koordinatregistret och adressregistret i FDS bearbetas tillsammans. Resul- tatet av denna grunduppläggning blir ett byggnadsregister som för ca 80 % av de bebyggda fastigheterna är komplett med byggnadsidentiteter och rätt information kopplad till respektive byggnad. Resterande del av de bebyggda fastigheterna måste kompletteras i olika avseenden, främst vad gäller kopplingen mellan byggnader och taxeringsuppgifter.

• Sida 70
•  Original

Byggnadsbeteckning består av fastighetsbeteckning och byggnadsnum- mer. Vid grunduppläggningen ges alla befintliga byggnader byggnadsbe- teckning där byggnadsnummer genereras maskinellt. Senare, när den löpande ajourföringen kommer i gång, genererar ajourföringssystemet automatiskt närmast lediga byggnadsnummer inom fastigheten.

Grunduppläggningen av registret görs av CFD varefter vissa komplette- ringar görs av kommunerna. CFD bistår kommunerna med utbildning, användarstöd och utrustning för uppläggningen. SKM bistår kommunerna med utredningar om vilken taxeringsinformation som skall kopplas till en viss byggnad. När registret har lagts upp skall ändringar i byggnadsbe— ståndet och ändringari fastighetsindelningen, dvs. byggnadens koppling till aktuell fastighetsbeteckning, samt uppgifter om byggnadens använd- ning, ajourföras av kommunerna. Om möjligt skall handläggningen be- träffande ändringar i byggnadsbeståndet integreras med bygglovhantering- en. För denna kommunala ajourföring finns ADB-stöd. Registret måste också ajourföras vad gäller kopplingen mellan byggnad och taxeringsin- formation, dvs. beträffande ändringar i indelningen i taxerings- eller värderingsenheter. Ajourföringen torde kunna göras helt maskinellt men ADB-stödet måste utvecklas. För ajourföring av taxeringsuppgifter m.m. svarar CFD.

Basregistrets innehåll kan delas upp i basinformation och tilläggsin- formation. Basinformationen är obligatorisk och lagras i FDS. Tilläggsin- formationen är frivillig och beslutas av respektive kommun. Tilläggsin- formation kan lagras antingen i FDS eller i kommunala system.

Tillgängligheten till information ur byggnadsregistret är genom den nu gällande, tillfälliga, författningsregleringen av registret (Fastighets- datakungörelsen, SFS 1993:968 1 och 13 55) något begränsad. Terminal- åtkomst medges endast för skattemyndigheter och för den kommun där byggnaden är belägen. Övriga bearbetningar och möjligheter till uttag för statistik m.m. prövas nu av CFD. Förhoppningen är att en reglering av hela fastighetsdataverksamheten i en ny registerlag skall ge klarare regler för en bred användning även hos andra intressenter. Informationen i FDS används för ärendehandläggning vid myndigheter för inskrivnings- och fastighetsregisterärenden och är tillgänglig on-line för ett stort antal terminalanvändare som är anslutna till systemet, t.ex. banker, mäklare, kommuner, försäkringsbolag m.fl. FDS förser också andra register, främst kommunala, med fastighetsinformation. Innehållet i FDS används också för olika typer av service och bearbetningar inom ramen för CFD:s avgiftsfmansierade verksamhet.

Ajourhållning av FDS och aviseringar till SKM

Ajourhållningen av FR sker hos statliga och kommunala fastighets- registermyndigheter. Förändringar som sker i samband med t.ex. ny- och ombildning av fastigheter uppdateras löpande i FDS. I samband med detta fångas också den information som skall aviseras till FTR.

• Sida 71
•  Original

Ansvaret för uppdatering av IR ligger på inskrivningsnryndighetema (IM), som är en del av tingsrättsorganisationen. Vid handläggning av t.ex. en ansökan om lagfart handläggs denna direkt i FDS som sedan uppdateras med förändrad information som rör ägandet av fastigheten. Samtidigt skapas automatiskt ett underlag för avisering till FTR.

Aviseringen till SKM i fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) och kungörelsen om skyldighet för inskrivningsregisterrnyndighet att lämna vissa uppgifter om sökta lagfarter (1971 :709). De uppgifter som aviseras enligt den senare kungörelsen är fastighetsbeteckning, LOK-kod, försam- ling, person/organisationsnummer, namn, inskrivningsdag, IR-beslut, lag- fart/tomträtt, andel, fångesart och köpeskilling.

Aviseringen från FR sker, till skillnad mot IR—aviseringen, via en särskild transaktion. Ett FR-ärende kan innefatta såväl avstyckning, sammanläggning och fastighetsreglering och kan omfatta ett stort antal fastigheter. De uppgifter som aviseras är åtgärd, datum, akt, fastighetsbe- teckning, LOK-kod, församling, areal, arealändring, ursprung, preliminär typkod samt ägare (vid nybildning).

Varje FR— och IR—ärende mellanlagras vid handläggningen av ärendet i avvaktan på ett s.k. godkännande, t.ex. av en inskrivningsdag. När godkännande har skett uppdateras respektive register och aviseringsposter till skattenryndigheten skapas. Aviseringspostema lagras ärendevis i en särskild databas som utnyttjas för aviseringar till externa och interna datasystem. Ett projekt som syftar till att modernisera alla aviseringar från FDS har initierats från CFD innevarande budgetår. Överföring till magnetband sker slutligen med ett gemensamt program för FR och IR. Samtidigt töms basen på de aviserade ärendena. CFD och RSV har som målsättning att alla magnetbandsaviseringar skall ersättas av överföring via telelinje.

Som komplement till aviseringen och som stöd i handläggningen av komplicerade ärenden kan SKM också ha tillgång till FDS via direktupp- koppling.

I ett pågående projekt har de tidigare manuellt förda samfällighets- registren överförts till ett ADB— register. CFD och LMV har gemensamt utformat detta register, som är knutet till FDS. Ändringar i registret skall aviseras till SKM (SFS 1973: 1 166). Aviseringen kommer att innehålla åt- gärd (nyregistrering, ändring eller avregistrering), föreningens organisa- tionsnummer, firma, adress, säte (kod för län och kommun) samt kod för juridisk form.

Utöver aviseringen till SKM administreras handläggningssystemet för byggnadsregistret och hanteringen av folkbokförings- och taxeringsupp- gifter från FDS.

Informationsutbytet mellan CFD och RSV/SKM illustreras i bilaga 6.

Handläggningssystemet för byggnadsregistrering

Kommunerna skall svara för ajourföringen av byggnadsregistret och blir därigenom en av registernryndighetema i FDS. Ajourföringen består av

• Sida 72
•  Original

ändringar i byggnadsbeståndet och ändringar ikopplingen till aktuell fastighetsbeteckning (byggnadsbeteckning). Ett fåtäf'grunduppgifter registreras för närvarande: läge (adress och koordinater), användning m.m. För att kommunerna skall kunna sköta den sistnämnda uppgiften måste de genom FDS få sådana ändringar i fastighetsindelningen som berör byggnader. Vid ändringar i byggnadsbeståndet är målsättningen att en integrering med bygglovhanteringen sker. Ändringar i byggnadsbe- ståndet och i byggnadens koppling till fastighet skall aviseras till skattemyndigheten.

SKM måste avisera ändringar i indelningen i taxerings- och värderings- enheter till den del dessa berör byggnader i byggnadsregistret.

Byggnadsregistret uppdateras direkt utan mellanlagring och god- kännande.

Hantering av folkbokförings- och taxeringsuppgifter

Exempel på inkommande avisering till FDS är adressuppgifter från folkbokföringen och taxeringsuppgifter från FTS.

Adressuppgiftema för lagfarna ägare och tomrättsinnehavare i IR lagras i det s.k. personreferenssystemet som uppdateras varje vecka via magnet— band från folkbokföringen och organisationsnummenegistret. Uppgifts- lämnandet är reglerat i fastighetsdatakungörelsen (SFS l974:1058). Personnummer som ingår i inskrivningsregistret vid uppläggningen eller läggs in via handläggningen aviseras veckovis från FDS till folkbokför- ingen. Från såväl folkbokföringssystemet som organisationsnummerregist- ret aviseras alla ändringar sedan fortlöpande, och de adressändringar som avser lagfarna ägare och tomträttshavare förs in i FDS.

CFD och RSV utreder för närvarande tillsammans med SCB frågan om förbättrad hushållsstatistik med hjälp av register. I detta arbete är frågan om en förbättrad identifiering av lägenheter, baserad på byggnadsregist- ret, av central betydelse. Tillsammans med Posten och Svenska Kommun— förbundet undersöker CFD och RSV också möjligheterna till en för- bättrad adresshantering, främst vad avser fastigheter på landsbygden.

Taxeringsuppgiftema i FDS totalaviseras årligen från FTS. Aviseringen regleras i fastighetsdatakungörelsen (SFS 1974:1058) och skall omfatta taxeringsvärden, andra vid taxeringen fastställda uppgifter, ägaruppgifter som inte redovisas i inskrivningsregistret och ägaruppgifter för hus på ofri grund. I huvudsak aviseras hela innehållet i beslutet om fastighets- taxering och uppgifterna lagras i en särskild databas (taxeringsdatabasen). Basen innehåller hela riket och innehåller samtliga taxeringsenheter och värderingsenheter. Ingen historik lagras för närvarande. Skatteförvalt— ningen har numera upphört med att framställa och försälja fastighets- taxeringslängd och s.k. lagfartsband. CFD:s roll som förmedlare av sådan information har i och med detta ökat.

Vid laddningen av taxeringsdatabasen påförs FDS:s interna identitet via den fastighetsbeteckning som redovisas i beslutet om fastighetstaxering. För huvuddelen av taxeringsenhetema kan detta ske helt maskinellt men

• Sida 73
•  Original

ett litet antal måste tolkas manuellt, t.ex. vid ofullständiga eller felaktiga beteckningar eller beteckningar som inte är entydiga. För närvarande pågår ett arbete med att uppdatera FTR med FDS:s interna identitet. Det manuella inslaget i laddningen kommer därefter att minimeras.

Fastighetstaxeringssystemet

Fastighetstaxeringssystemet (FTS) är skatteförvaltningens ADB-system för fastighetstaxering.

Ett nytt system togs i drift under hösten 1993 för att användas inför 1994 års AFT. Driften av fastighetssystemet är koncentrerad till fem driftställen. Det nya fastighetstaxeringsregistret organiseras liksom tidigare utifrån indelningen i lokala skattekontor (LOK). År 1993 fanns det 131 LOK i landet. Antalet fastigheter inom ett LOK uppgår till mellan 5 000 och 50 000. Vid ett regionalt driftställe administreras databaserna för 20-30 LOK (400 000-800 000 fastigheter). Data lagras i relationsdatabaser i UNIX-miljö.

Registren innehåller sådana fastigheter, samfälligheter och byggnader på ofri grund som är eller skall bli föremål för fastighetstaxering. De huvudsakliga funktionerna i systemet är registervård, årlig taxering, domar och service.

Registervård avser olika typer av händelser, såsom t.ex. förändringar i fastighetsindelningen, ägarförhållanden, indelning i taxeringsenheter, registrering av skäl till föreläggande till fastighetstaxering, föranlett av någon av ovan nämnda förändringar eller t.ex. bygglov, samt tillhörighet till län, kommun, församling och valdistrikt. Förändringar i fastighets- indelningen aviseras vidare till folkbokföringen.

Årlig taxering utgörs av allmän eller särskild fastighetstaxering. De funktioner som påverkar ADB-systemet inför och under en taxerings- period är i korthet:

— uttag av data för uppgiftsinsamlingar inför en AFT, - underhåll av uppgifter om värdeområdesindelning och riktvärde- tabeller, — förtryckning av deklarationsblanketter till fastighetsägare, — registrering av inkomna deklarationer, - förändring i indelningen i taxeringsenheter och värderingsenheter, — maskinella kontroller och beräkning av riktvärde, — registrering av beslut och beslutsmotiveringar, - framställning av underrättelse om fastställd taxering till fastig- hetsägare.

Funktionen domar innehåller registrering av inkomna besvär, framställ- ning av aktmaterial för handläggning av besvären samt registrering av ändrade taxeringsvärden.

Service innebär att aviseringar görs från FTS dels internt inom skatte- förvaltningen, dels till vissa externa mottagare som CFD och SCB.

• Sida 74
•  Original

74. Registerfrågor och registerbaserad fastighetstaxering Aiourhållning av FI'R Allmänna fastighetsuppgifter

Förändringar i fastighetens identitet och areal aviseras i samband med fastighetsbildningsförrättning från CFD. Avisering av dessa uppgifter sker på ADB-media varje vecka. Samtidigt aviseras ägarförändringar (lagfarter). Nästan alla lagfarter uppdaterar FTR helt maskinellt. Däremot kräver en ganska stor del av aviseringarna från FR, ca 60 %, komplette- rande manuell handläggning. De främsta skälen till detta är:

— för fastigheter som är uppdelade i flera taxeringsenheter går det i vissa fall inte att maskinellt avgöra vilken del händelsen avser, — för ny fastighet saknas uppgift om förvärvare, - fastighet som ingår i sammanföring skall avregistreras, — oavslutad händelse som rör fastigheten frnns från tidigare avisering.

Sådan manuell hantering utgörs huvudsakligen av utredning, som av- slutas med en enkel registrering vid terminal.

Vid uppdateringen med överlåtelseuppgifter från CFD:s aviseringsfil markeras för ny ägare eventuellt ”deklarationsansvar", dvs. vilken ägare som skall tillställas en förtryckt deklarationsblankett.

En mindre andel av lagfartsaviseringama, ca 15 %, kan inte avslutas maskinellt. Den vanligaste orsaken till detta är att person-Iorganisations- nummer för köpare eller säljare saknas. Efter utredning och komplette- ring på LOK sker avslutande registrering via terminal. Via terminal regi— streras också andra än lagfarna ägare, t.ex. ägare till byggnad på ofri gmnd.

Om den nye ägare inte tidigare funnits i registret hämtas via magnet- band namn- och adressuppgifter från centrala skatteregistret. Samtidigt erhålls uppgift om namn- och adressändringar för existerande ägare.

En separat avisering av ägarförändringar görs till FAS-data. FAS-data är en deldatabas i det centrala skatteregistret som innehåller upgifter om fastighetsägare och deras fastigheter. För fastigheterna lagras bl.a. upp- gifter om beteckning, typkod, taxeringsvärde, underlag för fastighetsskatt samt, i vissa fall, ytterligare information med anknytning till fastighets- skatten. Uppgifterna används vid förtryckningen av inkonrstdeklarationer, debitering av fastighetsskatt samt som allmän upplysning via en fråge- transaktion.

FAS-data får en totalavisering årligen, efter avslutad fastighetstaxering. Löpande avisering sker en gång per månad. För närvarande planeras inga stora förändringar av FAS-data. På sikt kommer troligen hela inkonrst- taxeringssystemet att byggas om.

Vid omfattande beteckningsändringar, som t.ex. vid genomförande av fastighetsdatareformen, erhålls uppgifter på ADB-media från CFD för uppdatering av FTS. För enstaka beteckningsändringar och rättelse av felregistreringar frnns en terminaltransaktion. Under sommaren 1994

• Sida 75
•  Original

genomförs rättelser av fastighetsbeteckningar i F'IS som en förberedelse för införandet av FDS:s interna fastighetsidentitet i FTS.

Vid förändringar i den administrativa indelningen (läns-, kommun- och församlingskoder) får SKM beslut från SCB, som därefter registreras. Vidare får SKM aviseringar om ändringar i valdistriktsindelningen. Ändringarna registreras i FTR och aviseras därefter till folkbokföring och

valmyndighet.

'Ihxeringsuppgifter

Vid SKM registreras skäl till föreläggande om taxering med anledning av inkomna uppgifter, t.ex. bygglov från kommunen. Innehållet ibygglovet lagras inte i FTR. Först när fastighetsägaren i fastighetsdeklarationen redovisat hur fastigheten förändrats registreras uppgifterna. Även om förändringen inte leder till någon ny taxering lagras ändrade värdefakto- rer för att ligga till grund för kommande förtryckning av deklarationer. Med nuvarande ordning inhämtas alltså taxeringsuppgiftema från fastig- hetsägaren via fastighetsdeklarationen, antingen via AFT eller SFT.

Som ovan nämnts måste uppgift om ändrade värdefaktorer sparas även när dessa inte föranlett ny taxering. Det är av stor betydelse att en noggrann prövning görs av värdefaktorema i ett system med registerbase- rad taxering. För SKM är arbetet med en SFT lika stort oavsett om ny taxering verkställs eller inte. En förklaring härtill är att i vissa fall krävs för ny taxering att en värdeförändring på minst 20 % inträtt, en s.k. spärregel. Huruvida så är fallet vet man inte förrän man gått igenom ärendet.

Vid fastställande av tidigare taxering måste uppgifter också sparas om de värdefaktorer som ligger till grund för denna taxering. En taxeringsen- het kan vara föremål för flera SFT mellan de år den taxeras vid AFT. På grund av spärreglema kan det inträffa att den ursprungliga taxeringen varje år fastställs på nytt. För registerhållningen innebär detta att man dels måste spara uppgifter om hur taxeringsenheten varje år var beskaffad och dels spara uppgifter om den fastställda taxeringen som av formella skäl beskriver andra förhållanden än de som i realiteten föreligger.

En femårig omprövningsperiod gör också att SKM måste spara upp— gifter mycket länge. En taxeringsenhet som är föremål för AFT 1994 kan bli föremål för SFT 1999. Denna SFT kan sluta med att 1994 års taxe— ring fastställs oförändrad på grund av spärreglema. SFT 1999 kan om- prövas fram till och med utgången av år. 2004. Uppgifterna om 1994 års taxering måste således i nämnda fall hållas tillgängliga i ADB-systemet ända till den 1 januari 2005.

Vissa uppgifter om en taxeringsenhet kan ändras efter det att taxeringen fastställts, t.ex. namnet. Andra uppgifter kan av formella skäl inte ändras men man måste lagra uppgift både om hur det faktiskt är och hur det for- mellt bestämts. Denna dubbellagring av uppgifter föranleder ökade kost- nader för utveckling och underhåll av ADB-systemet. I flertalet program måste man skilja på vilka uppgifter detär som skall presenteras och man

• Sida 76
•  Original

måste hämta, och i bland även lagra, uppgifter dels från SFT-året och dels från något tidigare taxeringsår. Spärreglema orsakar på detta sätt stora strukturella problem för såväl databasens som programmens utform- ning och underhåll.

Vi återkommer i vårt slutbetänkande till frågan om hur den särskilda fastighetstaxeringen skall utformas för framtiden.

Uppgift om värdeområdestillhörighet påförs manuellt av SKM när en ny taxeringsenhet eller värderingsenhet läggs upp. Även beslut om nya/ändrade värdeområden fattas av SKM.

8.3. Allmänna utgångspunkter för framtida förändringar

För närvarande övervägs betydelsefulla ändringar beträffande den fram- tida registerhållningen som också berör vårt område. Två viktiga sådana frågor rör fastighetsbildning samt ny-, till- och ombyggnad.

Frågor rörande fastighetsbildning m.m. ur registreringssynpunkt och liknande har behandlats av Lantmäteri- och inskrivningsutredningen i delbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99). Iprop. 1993/94:214, En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksarnhet m.m., föreslås bl.a. att fastighetsregistre- ringen skall ske vid källan och att FBM och FRM slås samman till en rrryndighet.

Såvitt gäller ny-, till- och ombyggnad har ett delbetänkande avgivits av Plan- och byggutredningen (SOU 1993:94). I prop. 1993/94:178, Änd- ring i Plan- och bygglagen, m.m., föreslås bl.a. en ändring i 18 kap. 11 & FTL som innebär att byggnadsnämnd skall lämna den lokala skatte- myndigheten uppgifter om art och omfattning av byggnadsverksarnhet i viss närmare angiven omfattning. Detta gäller även uppgifter som kom- munen i egenskap av PBL-myndighet får in vid bygganmälan.

CFD, RSV och LMV samarbetar sedan länge i frågor kring fastighets- taxeringen i syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten. Den förstudie som utförts av dessa myndigheter och som redovisats i en rapport den 18 september 1992, har utförts mot bakgrund av den utveck- ling som ägt och fortlöpande äger rum på området samt de ökade kraven på besparingar i statlig verksamhet. Nya tekniska förutsättningar ger möjligheter att genomföra förändringar beträffande fastighetstaxeringen i syfte att minska systemkostnadema. Inom det aktuella onrrådet finns vissa system redan i drift, andra är under intensiv utveckling, medan en tredje grupp befinner sig i en utredningsfas.

En viktig fråga vid utförandet av den nyss nämnda förstudien har varit att undersöka vilka möjligheter till rationaliseringar och kostnadsminsk- ningar som skulle kunna uppnås om ett gemensamt register med gmnd- uppgifter om fastigheter och byggnader används som underlag vid fastig- hetstaxeringen. Som huvudaltemativ har därför undersökts en lösning som innebär att grunduppgifterna för fastighetstaxeringen hämtas från en databas i FDS. Databasinnehållet i det gemensamma registret skulle mot-

• Sida 77
•  Original

svara de grunduppgifter kring fastigheter och byggnader som finns i det system RSV utnyttjar i dag. Systemtekniskt skulle ärendehandläggningen i RSV:s fastighetstaxeringssystem ske med direkt åtkomst av berörda databaser i FDS enligt s.k. client-server modell.

Som ett alternativ härtill har olika möjligheter till förändringar i nuvarande system diskuterats, såsom möjligheten att övergå till en registerbaserad taxering vid AFT 96, indelningen i taxeringsenheter, förändrad karthantering med hjälp av geografiskt inforrnationssystem (GIS), utnyttjandet av byggnadsregistret i fastighetstaxeringen samt aviseringsfrågor.

8.4. Förändringar av nuvarande system

Ett flertal åtgärder kan diskuteras som medför fördelar för hanteringen av fastighetsuppgifter.

Fastighetsdatareformen avslutas under hösten 1995. Detta får till följd att ändringar i fastighetsindelningen och ägarändringar kan aviseras på ett enhetligt sätt från FDS till fastighetstaxeringen för samtliga kommuner. Även vissa bebyggelseförändringar kan aviseras via FDS när byggnads- registret samtidigt lagts upp.

Inom RSV pågår utvecklingsarbete avseende datafångsten inom skatte- förvaltningen i avsikt att finna andra metoder för datafångst än den nuvarande resurskrävande registreringen, t.ex. optisk läsning.

Registerfastighet - Taxeringsenhet

I det maskinella aviseringssystem som nu finns uppbyggt mellan CFD och RSV behandlas ca 40 % av alla indelningsändringar utan manuella insatser. Motsvarande siffra är, vad gäller ägarändringar, 85 %. Som tidigare nämnts utgörs de fall som blir föremål för manuell hantering främst av sådana enheter där registerfastighet och taxeringsenhet inte stämmer överens. Även brister i aviserat material vad avser person- /organisationsnummer är orsak till att manuell åtgärd måste komplettera aviseringsförfarandet. Hos de olika fastighetskategorier som förekommer i fastighetstaxering är problemet med att begreppen registerfastighet och taxeringsenhet inte stämmer överens olika frekvent. Lantbruksenheter blir oftare än andra kategorier föremål för manuella åtgärder i samband med en registervårdshändelse i FTS.

Det går inte att helt genomföra målsättningen en registerfastighet - en taxeringsenhet. Anledningen härtill är att fastighetstaxeringen också har andra Skatteobjekt än fastighet, eftersom beskattningen i bland är knuten till byggnadens, inte markens, ägare. Detta gäller "byggnad å” och "om- råde från". Ägarändringar för "hus å" kan inte tillhandahållas i fastighets- datasystemet eftersom sådana förvärv inte kan lagfaras. ! dag fångas sådana in genom AFT eller i samband med självdeklarationten.

• Sida 78
•  Original

Vad gäller fastigheter som skall delas upp i flera taxeringsenheter på grund av att ett markområde säljs är den enda indikation från FDS som i bland kan erhållas en vilande lagfart. Först när och om fastighets- bildning sker ger FDS uppgift om areal m.m.

Ett manuellt altemativsystem måste under alla omständigheter byggas upp, oavsett om den manuella insatsen är frekvent eller inte och det lokala skattekontoret (LOK) måste i dessa fall manuellt hänföra händelsen till rätt taxeringsenhet.

Gemensam identitet FDS - FTS

Stora besparingar skulle däremot kunna göras beträffande lagring och avisering om identitet råder mellan FDS och FTS avseende den taxerade egendomens officiella registerbeteckning. Hittills har vid utbytet av fastighetsuppgifter mellan CFD och RSV fastighetsbeteckningen använts som gemensam identitet. Detta har inneburit ett flertal nackdelar. T.ex. uttrycks beteckningen på olika sätt i registren, vilket medför att den alltid måste "översättas" vid informationsutbyte. En för RSV och CFD gemen- sam, numerisk identitet på fastighetsnivå innebär förenklingar och bespa- ringar och är en förutsättning för rationell informationssökning i ett gemensamt register. RSV lagrar därför i sitt nya fastighetssystem FDS:s fastighetsnyckel, som utgörs av länskod + löpnummer inom län, samt utarbetar nya rutiner för informationsutbyte med hjälp av denna.

Basregister över byggnader

Genom det ovan beskrivna basregistret över byggnader ges möjlighet till utökad maskinell uppdatering av ägar- och indelningsändringar, FTS kan uppdateras med bygglov och planändringar och registret kan utnyttjas för en registerbaserad taxering av småhusenheter. Av betydelse för att kunna utnyttja byggnadsregistret för dessa syften är dock att det sker en viss anpassning beträffande vissa grundläggande definitioner samt att kommu- nernas roll vid ajourföringen av registret klarläggs.

Uppgifter som i dag direkt kan hämtas från registret är byggnadens be- teckning och adress kopplade till befintliga ägar- och taxeringsuppgifter. Detta underlättar kommunikationen mellan skattemyndigheten och den skattskyldige. Mycket skulle t.ex. vinnas på om byggnadsidentiteten förtrycks på deklarationsblanketten så att den snabbt etableras hos fastighetsägarna.

Oavsett om registret används vid en registerbaserad AFT 96 eller inte kan aviseringar från registret utnyttjas för att förenkla handläggningen av bebyggelseuppgifter i fastighetstaxeringen. Avisering till följd av ändrad fastighetsindelning för byggnad kan utnyttjas för att påverka indelningen i taxeringsenheter. Avisering av beståndsförändring och ombyggnad kan antingen utnyttjas som signalsystem för anmaning till skattskyldig eller som huvudkälla för egenskapsuppgifter.

• Sida 79
•  Original

Under tiden som registeruppläggningen pågår vidareutvecklas systemet på ett antal punkter. Två för fastighetstaxeringen viktiga funktioner som för närvarande prioriteras i utvecklingsarbetet är att ajourföra byggnads- registret från kommunala bygglovhanteringssystem och att utnyttja bygg- nadsregistret som rapportsystem mellan kommunerna och staten. Förslag beträffande vilken information som skall ajourföras och hur detta skall gå till, ajourföring av kommunal tilläggsinformation i byggnadsregistret samt datautbytet mellan byggnadsregistret och den kommunala bygglovhante- ringen har sammanställts av CFD och skickats ut på enkät. Ett slutligt förslag beräknas föreligga före sommaren 1994. Det nu sagda innebär, som vi inledningsvis påpekat, å andra sidan att ett byggnadsregisters värde för fastighetstaxeringen självfallet inte kan bedömas slutligt förrän man vet vad detta kommer att innehålla och om information för landets samtliga kommuner kommer att ingå.

Geografiska informationssystem

Ny teknik för lagring av värdeområden är under utveckling. Tillgången på digitalt lagrad kartinformation ökar snabbt. Den nya teknik som här kommer till användning innebär nya möjligheter att integrera lägesin— formation med annan registerinformation. Förutsättningama för att t.ex. samordna uppbyggnaden av digitala databaser med uppläggningen av byggnadsregistret undersöks.

Indelningen i värdeområden kan hanteras med hjälp av ett geografiskt irrformationssystem (GIS). Ajourföringen av värdeområdesindelningen sker därvid mot en ständigt aktuell bakgrundskarta. Vid förändringar av områdesindelningen behöver inte hela kartan ritas om, utan förändringar- na kan föras in vid skärm.

Med ett digitalt lagrat värdeområdesregister i FDS kan utsökning ske maskinellt av områdestillhörighet och påföras fastigheter och byggnader direkt i löpande avisering från FDS.

Under förutsättning att gemensamma identiteter används kan man på sikt utnyttja GIS för analyser av olika slag. I vilken utsträckning den nya tekniken för karthantering skall användas i fastighetstaxeringen samman- hänger dock med ambitionsnivån i fastighetstaxeringen i framtiden och kostnaderna för teknikens utnyttjande.

Fastighetsprissystemet

LMV:s fastighetsprissystem (FPS) utvecklades ursprungligen i början av 1980-talet. Informationen i FPS används i förberedelsearbetet för de allmänna fastighetstaxeringarna. LMV och CFD har i ett gemensamt pro- jekt utvecklat ett nytt FPS. I det nya systemet hämtas uppgifter om fastighetsköp direkt från FDS genom IR samt taxeringsregistret, som är en kopia av FTS, i stället för som tidigare genom aviseringar från FTS. Även SCB har gått över till att hämta uppgifter om köp direkt från

• Sida 80
•  Original

CFD:s och LMV:s fastighetsprisdatabas. Databasen innehåller uppgifter om köp av fastigheter samt uppgifter om pris, köpedatum och säljare, uppgifter om den köpta egendomen såsom fastighetstyp, areal och taxe- ringsvärde samt egenskaper hos byggnader.

8.5. Gemensamt register

Vi vill inledningsvis erinra om att begreppet gemensamt register inte med nödvändighet innebär att uppgifter bara skulle finnas samlade på ett ställe. I begreppet ligger nämligen i lika stor utsträckning ett sådant system som möjliggör en smidig korrespondens mellan olika myndig- heters register. Den närmare utformningen av ett gemensamt register är således närmast en fråga som rör de tekniska möjligheterna att på ett enkelt sätt hantera ett uppgiftsmaterial.

Samhällsnyttan av den systemutveckling som pågår är stor. På inskriv- ningsområdet har avsevärda rationaliseringsvinster och kostnadsbespa- ringar kunnat göras, liksom hos många användare inom t.ex. kreditväsen- det och i olika kommunala förvaltningar. De s.k. digitala produktionslin- jema för förrättningsverksamheten och inom den allmänna kartläggningen som nu införs leder till effektiv datafångst, ajourhållning, förvaltning och åtkomst av information. Användarna kan komma åt informationen i data- baserna på ett enkelt och likartat sätt.

Den nuvarande ordningen med två system för fastighetsuppgifter är onödigt arbetskrävande och kostsam. För framtiden skulle därför ett mål vara att åstadkomma en mer rationell informationshantering så att infor- mationen endast registreras en gång, vid källan, och sedan kan användas även av andra organisationer. På sikt torde det vara en fördel om de båda systemen integreras.

I samarbetet mellan LMV, CFD och RSV har diskuterats möjligheten att för fastighetstaxeringen utveckla ett handläggningssystem som arbetar mot fastighetsdatasystemet. Tanken med ett sådant gemensamt register- system är att det skulle omfatta viss grundinformation rörande fastigheter. RSV:s handläggningssystem skulle i första hand beröras i de delar som i dag blir föremål för avisering från CFD. De delar som ett gemensamt register skulle komma att påverka och förenkla är knutna till de s.k. "registervårdstransaktionerna". Förändringen i FDS skulle bli att ”händelseinformationen" också lagras och hålls tillgänglig. När ett byggnadsregister införts skulle ett gemensamt register även komma att omfatta huvuddelen av de byggnadsanknutna grunduppgiftema. Ett gemensamt register skulle innebära att fastighets- och inskrivningsupp- gifter alltid hämtas från källan. Dubbellagring skulle undvikas i större omfattning och den fastighetsinformation som hanteras av skatteförvalt- ningen skulle inte divergera mot gällande register. FTS skulle renodlas till lagring av taxeringsuppgifter, dvs. uppgifter om taxerings- och värderingsenheter (värden, klassificering, värdefaktorer och historik). Gemensamt register innebär också att de två myndigheterna på området

• Sida 81
•  Original

RSV och CFD skulle samarbeta mera aktivt och kunna dra nytta av varandras utvecklingsinsatser på fastighetsområdet.

Även folkbokföringen skulle kunna utnyttja ett gemensamt register. Aviseringen från FTS till folkbokföringen skulle upphöra och i stället skulle folkbokföringen hämta uppgifter ur registret när de behövs.

Systemägaransvaret för de delar av systemet som berör registerhållning av fastighetsanknuten information skulle övergå till CFD. En konsekvens härav är att Skatteförvaltningen skulle bli beroende av att CFD kan till- handahålla ett fungerande system i den omfattning som krävs för att klara handläggningen för fastighetstaxering. Detta gäller redan i dag för ett stort antal myndigheter. t.ex. inskrivningsmyndighetema, som på mot- svarande sätt är helt beroende av kontinuerlig tillgång till FDS:s frmktioner.

I anslutning till det nu sagda kan nämnas att t.ex. ansvaret för uppgifter motsvarande de som nu ingår i FTR även för framtiden måste ligga hos RSV. Detsamma gäller systemägaransvaret för det handläggningssystem som uppdaterar taxeringsregistret i FDS.

Förslaget till gemensamt register med grunduppgifter om fastigheter och byggnader är tekniskt möjigt att genomföra. Ett sådant register skulle innebära en kvalitétsförbättring av registerinnehållet samtidigt som tillskapandet av ett enda register skulle medföra fördelar för externa användare av både FDS- och FTS-uppgifter. När det gäller möjligheterna att genomföra ett gemensamt register kan dock först konstateras att tidsplanen för ett eventuellt genomförande av ett sådant register är beroende av den pågående utvecklingen av ett nytt fastighetssystem för Skatteförvaltningen. För att ett eventuellt gemensamt register skall kunna tas i bruk krävs modifieringar av denna databas och delar av systemet. Därtill kommer att den s.k. client-server-tekniken alltjämt är under utveckling.

I handläggningssystemet för areal- och lagfartsuppgifter i FTS hanteras i huvudsak ärenden som kräver kompletterande utredningar samt sådana fall där grunduppgiftema inte erhålls från CFD. En utveckling mot ökad lagring av historisk information pågår för närvarande i FDS, liksom en utvidgning av fastighetsregistret bl.a. vad gäller arealförändringar. Även andra anpassningar av FDS kan behöva övervägas.

Utvecklingsarbetet inriktas för närvarande på att ytterligare samordna de datamodeller som utnyttjas i respektive verksamhet. Härigenom kan dock skapas förutsättningar för en successiv övergång till ett gemensamt register när detta bedöms vara lämpligt ur kostnads- och funktionalitets- synpunkt. Vi vill emellertid i sammanhanget erinra om att de ovan angiv- na registren är avsedda att tillgodose en mängd olika ändamål, varav fastighetstaxeringen är ett. Frågan om den framtida registerutformningen måste således helt självklart ses i ett betydligt vidare perspektiv.

Enligt våra tilläggsdirektiv skall vi i vårt slutbetänkande redovisa möjligheterna att eventuellt bara åsätta taxeringsvärden på sådana fastig- heter där skattskyldighet till statlig fastighetsskatt föreligger. Denna uppgift torde vara lättare att lösa i den praktiska hanteringen om man har tillgång till ett ordentligt grundläggande register med hög ajourhållning.

• Sida 82
•  Original

Över huvud taget underlättas tillfälliga ändringar i sådana fall där taxe- ringsvärdet har betydelse, om nya sådana värden snabbt kan bestämmas med ledning av ett befmtligt registermaterial.

Inför AFT 96 har vi inriktat oss på förändringar i nuvarande system. Dessa bygger dock i mångt och mycket på resultaten av det ovan beskriv- na utvecklingsarbetet.

8.6. Överväganden och förslag

8.6.1. Allmänt

Tanken på en registerbaserad fastighetstaxering är inte ny. Innan vi fick vårt uppdrag hade RSV, CFD och LMV i en förstudie från den 18 sep- tember 1992 behandlat frågan om ett gemensamt register med grundupp- gifter om fastigheter. I en förstudie från den 11 mars 1993 har samma myndigheter redovisat synpunkter kring en registerbaserad fastighetstaxe- ring vid AFT 96.

En registerbaserad fastighetstaxering bygger inte bara på att komponen- ter kan hämtas från olika register med därav följande förenklingsvinster för både enskilda och myndigheter. I begreppet ligger dessutom ett krav på att manuell hantering skall kunna undvikas i allt större utsträckning. Detta gäller inte bara hanteringen av blanketter utan även annat. I avsnitt 8.4 berör vi möjligheterna att producera riktvärdekartor med ADB-stöd. För att ett registerbaserat förfarande skall kunna frrngera väl krävs också att själva systemet som sådant görs stabilt, dvs. att det så långt möjligt bygger på enahanda omständigheter år från år. I kap. 9 behandlas t.ex. frågan om inte standarden bör kunna ges en mer förenklad form än den nuvarande mycket detaljrika och föränderliga.

För att nå det i direktiven angivna målet krävs således mer eller mindre långtgående förändringar. Vi vill emellertid framhålla att en registerbase- rad fastighetstaxering inte innebär att något helt nytt register måste byggas upp. Vad vi nu föreslår inför AFT 96 bygger i stället på tanken att redan befintliga register skall kunna utnyttjas mer rationellt. De ändringar som behövs är därför sådana som möjliggör ett bättre utnytt- jande av de befintliga systemen. Vi är medvetna om att även ändringar med denna begränsade inriktning gör att integritetsaspektema måste beaktas. Dessa frågor tas upp i avsnitt 8.8.

Vi vill i sammanhanget erinra om de redan i våra ursprungliga direktiv nämnda organisatoriska förändringar som är förestående i fråga om fas- tighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet inklusive inskrivningsverksamheten, produktion av kartor och annan landskapsin- formation m.m. Dessa förändringar rör dock sådant som i och för sig inte har någon avgörande betydelse för en övergång till en registerbaserad taxering. Av större omedelbar betydelse för denna form av taxering är däremot de föreslagna ändringarna vad gäller byggnadslagstiftningen

• Sida 83
•  Original

(prop. 1993/94:178). Detta berörs i det avsnitt (8.7) som rör ajour- hållandet av ett nytt system för fastighetstaxering.

8.6.2. AFT 96

Vr har i vårt arbete inte funnit några omständigheter som skulle utgöra hinder för en övergång till en registerbaserad fastighetstaxering vid AFT 96. Däremot återstår en del problem vad gäller den fortsatta ajourhåll- ningen, varom mer i ett följande avsnitt (8.7).

Såvitt gäller AFT 96 finns, som tidigare påpekats, till övervägande del erforderligt grundmaterial redan hos myndigheterna. Förtryckningen i det nya förfarandet kommer att avse de uppgifter som finns lagrade. Alla kända uppgifter översänds således till fastighetens ägare på en blankett som även skall innehålla ett förslag till nytt taxeringsvärde. Av blanketten skall likaså framgå hur detta värde har räknats fram. Detta leder till att bl.a. fastighetsägarnas medverkan kan begränsas till att dessa får möjlig- het att kontrollera material som de tillställs. Det nu sagda innebär att man bibehåller ambitionsnivån och på ett smidigt sätt når fram till samma mål som vid AFT 90.

Ur arbetssynpunkt kan följande jämförelse mellan AFT 90 och register- baserad taxering AFT 96 göras.

Figur 8.1 Vid AFT 90 var hanteringsvolymerna följande

• Sida 84
•  Original

Figur 8.2 Schema över beräknade hanteringsvolymer AFT 96

Vid AFT 90 utfördes fullständig beredning och registrering för 2 300 000 småhusenheter. Motsvarande arbete för AFT 96 beräknas omfatta 500 000 småhusenheter. Granskningsarbete utfördes vid AFT 90 för 1 800 000 småhusenheter. Av dessa kom ca 900 000 till beslutsför- teckning efter granskning 1 och ändringsregistrering. Resterande 900 000 krävde ytterligare granskning (granskning 2).

Vid den modell som föreslås för AFT 96 är volymen deklarationer som kräver någon form av granskning sammanlagt 1 000 000. Granskning 2 vid AFT 90 (900 000 deklaranter) kan jämställas med den granskning och den volym som blir aktuell vid AFT 96. Förslaget innebär därmed att 800 000 färre deklaranter behöver bli föremål för granskning. Antalet svårgranskade ärenden förutsätts dock bli i princip oförändrat.

Det kan givetvis inte uteslutas att erforderliga uppgifter i bland saknas. I så fall får det tidigare deklarationsförfarandet tillämpas. Fastighetsägar- na, eller rättare de som är deklarationsansvariga, får i det nya systemet antingen förtryckta blanketter eller sedvanliga deklarationsformulär. Den allmänna skyldigheten att avge fastighetsdeklaration utmönstras. Efter föreläggande skall deklaration dock alltid avges. Vad vi i denna del före- slår har sin motsvarighet på inkomsttaxeringens område där man fram till 1995 års taxering skiljt mellan förenklad och särskild självdeklaration.

Vi vill dock gå ett steg längre för fastighetstaxeringens vidkommande. När det gäller inkomsttaxeringen har det diskuterats om inte de skatt- skyldiga passivt skulle kunna godkänna ett förtryckt material. Före- dragande statsrådet har dock i denna fråga (prop. 1992/93:86 s. 39-40) anfört att det är väsentligt att den skattskyldige på ett aktivt sätt god-

• Sida 85
•  Original

känner de förtryckta uppgifterna på deklarationsblanketten och i pro- positionen, som gäller förfarandet inför 1995 års inkomsttaxering, före- slås heller ingen ändring på denna punkt. Frågan blir då om något mot- svarande bör gälla även för fastighetstaxeringens vidkommande.

I denna del kan man generellt notera två väsentliga olikheter mellan fastighetstaxering och inkomsttaxering. Den sistnämnda taxeringen bygger på uppgifter som i större eller mindre utsträckning varierar från år till år. Vidare grundas taxeringen regelmässigt på uppgifter som lämnas av tredje man (arbets- eller uppdragsgivare, banker osv.). Vid fastighets- taxeringen är bilden en annan. Fastighetstaxeringen bygger i normalfallet på hur stor inverkan på värdet fastighetens fysiska egenskaper och läge har. Dessa förhållanden är tämligen konstanta över tiden. En ny beräk- ning av taxeringsvärdet grundar sig således på uppgifter som fastighetens ägare själv lämnat om t.ex. storlek, ålder, standard osv. vid tidigare fastighetstaxeringar. Några ytterligare uppgifter tillförs således inte av utomstående uppgiftslämnare. En viss reservation kan göras för de fall fastigheten har bytt ägare. Enligt vår mening är det därför möjligt att införa ett förfarande som innebär att fastighetsägare inte behöver skicka in blanketten i de fall de förtryckta uppgifterna är korrekta och förslaget till taxeringsvärde godtas. Bara i de fall fastighetsägaren vill ändra eller tillföra uppgifter behöver han höra av sig till SKM.

Vi föreslår att ett nytt system utformas på ovan angivet sätt. Genom den nyligen införda femåriga tiden för omprövning av taxeringsbeslut kan för övrigt förekommande misstag numera förhållandevis enkelt rättas till. Skulle man likväl vilja ha en form av aktivitet från fastighetsägarens sida, och då närmast genom att denne även om de förtryckta uppgifterna helt godtas skickar tillbaka en blankett med namnunderskrift, drar detta med sig en extra hanteringskostnad för myndighetema på ca 40 miljoner kro- nor för AFT 96, huvudsakligen beroende på hur pass komplett och korrekt förtryckning som kan göras.

Med vårt förslag blir det bara aktuellt att lämna deklaration i de fall tillräckligt underlag inte fimns för att åsätta ett taxeringsvärde. Slutlig underrättelse skall däremot skickas ut till alla fastighetsägare, oavsett om det förtryckta förslaget godtagits eller inte.

8.7. Ajourhållning

En väl fungerande registerbaserad fastighetstaxering förutsätter att för- ändringar i fråga om fastigheter och byggnader kommer till SKM:s kännedom. Det är i huvudsak tre förändringar som är av intresse. Hit hör ägarändringar, ändringar i fastighetsindelningen samt ny-, till- och ombyggnad.

De organisatoriska förändringar som övervägts i fråga om fastighets- bildnings-, fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter påverkar inte förutsättningarna för ett registerbaserat förfarande. Det nuvarande infor- mationsflödet fungerar väl och nya regler på detta område skulle i stort

• Sida 86
•  Original

sett bara innefatta ett enklare och mer sammanhållet systern. I den propo- sition (prop. 1993/94:214) som nyligen avgavs på grundval av Lant- mäteri- och inskrivningsutredningens förslag har nu föreslagits en sammanslagning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter.

Vad som däremot är mer problematiskt rör byggnadsåtgärder. För när- varande skall enligt 18 kap. 11 å FTL den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet i behövlig om- fattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna SKM uppgift om arten och omfatt- ningen av den byggnadsverksamhet som avses med lämnade bygglov m.m.

En förutsättning för ett registerbaserat system är självfallet att sådan information även fortsättningsvis lämnas. Detta måste ju för övrigt även gälla för det planerade byggnadsregistret. I denna del har vi emellertid inte fått det gehör vi önskat. I propositionen (prop. 1993/94:178) an- gående PBL tillgodosågs inte våra önskemål att få det klart angivet att det för framtiden var av stor betydelse att information av detta slag skulle fångas in i samband med bygglovhanteringen. Vad som anförts i proposi- tionen (s. 92) är närmast att förslagen inte försvårar fastighetstaxeringen och att samordningsfrågor får lösas senare. De ändringar som föreslagits i PBL bär i mångt och mycket en prägel av förenklingssträvanden. De innebär dock samtidigt begränsningar när det gäller att fullgöra vårt Uppdrag.

Arbetet på PBL-området är emellertid inte avslutat, varför vi får anledning att återkomma till denna fråga. Vi vill dock redan nu framhålla följande.

Som vi inledningsvis påpekat återstår en hel del frågor kring det kommande byggnadsregistret. En registerbaserad fastighetstaxering inne- fattar i sig inte med nödvändighet att ett byggnadsregister finns. Å andra sidan är det givetvis på det sättet att om ett sådant register finns, så underlättas i mycket hög grad ett taxeringsförfarande där vid själva taxe- ringen uppgiftslämnande från fastighetsägare kan begränsas. För att ajourhålla ett nytt fungerande system kan således uppgiftslämnandet i fråga om byggnadsåtgärder inte vara allt för begränsat. Ett effektivt ajourföringssystem bör vara så integrerat som möjligt med bygglovhante- ringen eller slutbesiktningen. I enlighet med de tankegångar vi tidigare redovisat skulle således kommunernas rapportering av byggnadsföränd- ringar till skatteförvaltningen i framtiden kunna göras från byggnads- registret. Därmed kunde dagens manuella rapportering av bygglov som kommunerna sköter kunna upphöra. Av särskilt intresse är givetvis då den närmare utformningen av de uppgifter som skall lämnas. Enligt vår mening skulle mycket vara vunnet om en fastighetsägares uppgiftsläm- nande kunde begränsas i så måtto att denne bara i ett sammanhang skulle behöva lämna information om t.ex. en byggnadsåtgärd. Detta skulle då lämpligen ske redan i ett inledningsskede, dvs. när bygglov sökes. Detta innebär då i och för sig att i ett bygglovsärende skulle eventuellt behöva krävas in flera uppgifter än vad som behövs för byggnadsärendet som sådant. Hithörande problem måste, som nyss nämnts, övervägas ytter-

• Sida 87
•  Original

ligare. Det kan i sammanhanget också påpekas att en sådan rapportering genom byggnadsregister skulle innebära kostnadsbesparingar för kommu- nerna samtidigt som man på ett systematiskt sätt registrerar information som behövs i olika kommunala sammanhang.

I bilaga 5 belyses hithörande frågor ytterligare och i kap. 9 redovisar vi närmare synpunkter som rör uppgiftslämnandet i fråga om värdefak- tom standard.

8.8. Integritetsfrågor

Såväl FDS som FTR utgör, även om de primärt innehåller uppgifter om fast egendom, personregister i datalagens (SFS l973z289) mening. Frågan om risken för kränkningar av den personliga integriteten aktuali- seras därför i vårt arbete.

Hittillsvarande erfarenheter ger vid handen att de uppgifter som finns lagrade för respektive fastighet inte använts på ett sätt som uppfattats som integritetskränkande i någon egentlig utsträckning. De taxeringsuppgifter som finns i registren säger t.ex. inte särskilt mycket om en fastighet ut- över vad som lätt kan iakttas på andra sätt, t.ex. när man passerar en byggnad-

De förslag vi nu lämnar ändrar inte denna bild. Det är emellertid vik- tigt att påpeka att en övergång till en mer registerbaserad taxering med alternativ I beträffande standarden (se avsnitt 9.5.4) leder till att vissa tämligen detaljerade standarduppgifter lagras under lång tid utan säker uppdatering, vilket kan innebära en viss risk för integritetsintrång. Det får dock förutsättas att förändringar i t.ex. utrustningsdetaljer korrigeras på fastighetsägarens initiativ när det kan medföra sänkningar av värdet. Denna risk skall därför inte överdrivas.

I ett längre perspektiv är vår bedömning den att en standardklassifrce- ring enligt alternativ III är mer tilltalande ur integritetssynpunkt. Med en sådan verbal, starkt schabloniserad beskrivning torde den risk som alltid finns i personregistersammanhang för otillbörligt intrång i den personliga integriteten minska ytterligare. Integritetsskäl talar med andra ord för att en utveckling mot en sådan förenklad standardklassificering drivs på. Motsvarande gäller givetvis även andra uppgifter än standarden.

En framtida utveckling mot ett gemensamt register torde, såvitt nu kan bedömas, i integritetshänseende inte heller innebära någon egentlig för- ändring i förhållande till vad som redan gäller. Även i dag återfinns taxeringsvärdena och andra vid fastighetstaxeringen fastställda uppgifter i FDS, dvs. just de uppgifter som sannolikt skulle återfinnas i systemet om det utgjorde ett grundregister också är skatteförvaltningen. Vikten av att ändamålet med dessa register och system fastläggs på ett bra sätt skall dock understrykas. Den översyn av FDS:s rättsliga reglering som nu initierats på bl.a. CFD:s och Datainspektionens initiativ kommer också att behandla just ändamålsfrågan.

Den utveckling som skisserats mot en ökad användning av GIS är inte unik för fastighetstaxeringsverksamheten. De överväganden i integritets-

• Sida 88
•  Original

hänseende som erfordras görs när olika digitala kartdatabaser tas i bruk och kopplas ihop med t.ex. FDS eller ett kommunalt fastighetsinforma- tionssystem. Sådana bedömningar görs redan i dag och våra förslag med- för inte några förändringar av intresse i dessa delar.

• Sida 89
•  Original

9. Värdefaktorer

9.1. Allmänt om värdefaktorema

Enligt 7 kap. 2 & FTL skall värdeområden bestämmas så att de i fråga om värdeförhållanden i allt väsentligt är enhetliga. Det gäller i synnerhet i fråga om de värdefaktorer som särskilt skall beaktas när riktvärde för den värderingsenhet som småhuset utgör bestäms, de s.k. riktvärdegrrm— dande värdefaktorema. Dessa faktorer anges beträffande småhus i 8 kap. 3 5 FTL och är storlek, ålder, standard, byggnadskategori, fastighets- rättsliga förhållanden och värdeordning. Ett värdeområde utmärks av att inverkan av sådana värdefaktorer på riktvärdet är densamma inom värde- området. Riktvärdena bestäms för olika kombinationer av riktvärde- grundande värdefaktorer, som med undantag av värdefaktom storlek är indelade i klasser. För sistnämnda värdefaktor frnrrs särskilda mätregler.

Värderingsmodellen vid 1970 och 1975 års allmänna fastighetstaxe- ringar var i grundläggande delar densamma som i FTL. De nuvarande värdeområdena för småhus motsvarades 1975 av värderingsområden för småhusfastigheter. Anvisningama betecknades onrrådesanvisningar för småhusfastigheter (PoP-tabeller). År 1981 förekom endast S-tabeller, vilka gällde för både småhus för permanentboende och fritidshus. De SV- och SN-tabeller som anVändes vid 1990 års taxering grundades på 1981 års S—tabeller men gjordes färre till antalet.

I fråga om de värdefaktorer som tillämpats för att i kombination ge ett riktvärde för småhusen har följande gällt:

— 1970 var värdefaktorema hustyp, storlek, ålder och standard, — 1975 tillkom fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning.

1981 reglerades de riktvärdegrundande värdefaktorema i 8 kap. 3 & FTL i den ursprungliga lydelsen enligt följande:

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till småhusets bostadsyta samt dennas fördelning på olika våningar. Storleksklassen för småhus med en storlek som motsvarar högst 200 m2 i ett plan får inte vara större än att den motsvarar 10 m2 bostadsyta.

• Sida 90
•  Original

Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets ny- byggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större 'än att den motsvarar 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn fill småhusets bygg- nadsmaterial och utrustning. För ett nybyggt hus skall finnas minst fem standardklasser.

Byggnads- Byggnadskategori bestäms med hänsyn till om småhuset kategori utgör friliggande hus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antalet lägenheter.

Fastighets- Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den rättsliga tomtmark som småhuset är beläget på utgör självständig förhållanden fastighet. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Värdeordning Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värde- hänseende inom tomten.

Inför 1990 års taxering ändrades 8 kap. 3 & FTL (prop. 1987/88:164, SFS 1988:544). Värdefaktorema för att fastställa byggnadsvärdet justera- des i flera avseenden. Reglerna för mätning av husets storlek anpassades till den nya svenska standarden för mätning och den uppmätta ytan av bo- utrymmen och biutrymmen utgjorde storleken. Vid bedömningen av små— husets ålder skulle i fortsättningen större vikt läggas vid dess nybygg- nadsår. Endast sådana ombyggnader som innebär en utökning av bo- utrymmet skulle beaktas vid bedömning av åldern. Småhusets standard skulle alltjämt bedömas utifrån en frågelista men denna omarbetades. Åldern på småhusets utrustning skulle beaktas vid standardbedömningen. Värdefaktorn standard indelades i minst 15 standardklasser i stället för som tidigare fem klasser.

Beträffande markvärdet avskaffades klassindelningen av tomtmarkens storlek och ersattes med ett riktvärde för normaltomt, från vilket av- vikelser skulle göras för varje kvadratmeter.

År 1990 ändrades 8 kap. 3 & FTL åter (prop. 1990/91:47, SFS 199011382). Ändringarna innebar följande.

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i lant— bruksenhet eller inte. För småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

• Sida 91
•  Original

Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastig- het eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

' För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms fastighetsrättsliga för— hållanden med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

Utgångspunkter

Värdefaktorerna för småhus har med ett undantag i regel inte satts i fråga. De är normalt beständiga över tiden och har en sådan utformning att de också överensstämmer med vad fastighetsägarna upplever som rätt och riktigt. Inte heller finns något särskilt utrymme för delade uppfatt- ningar när det gäller värdefaktoremas innehåll. Det nu sagda innebär givetvis inte att problem då och då kan dyka upp. Mätreglerna vad gäller värdefaktom storlek är i bland föremål för prövning i skatteprocesser och som ett ytterligare exempel kan nämnas gränsdragningen vid tätare bygg— nation mellan friliggande hus och andra byggnadskategorier. Detsamma kan sägas i fråga om värdefaktom belägenhet där frågan om strand/- strandnära prövats. Här kan värdeskillnadema bli högst betydande.

Däremot har värdefaktom standard stundom debatterats livligt. Man har bl.a. ifrågasatt olika detaljers värdepåverkan. Såvitt gäller vårt uppdrag är standarden också av stor betydelse för en registerbaserad taxering. Medan de övriga värdefaktorema någorlunda lätt kan lagras och kon- trolleras är bilden en annan vad gäller standarden eftersom denna bygger på uppgifter som det är svårare att fånga in via en registerhållning. En stor del av standardfrågoma rör utrustningsdetaljer i byggnaden. Vi har därför i detta skede av vårt arbete lagt tyngdpunkten i våra överväganden vid värdefaktom standard. För övriga nu aktuella Värdefaktorer redovisas i stort sett bara gällande rätt.

9.2. Värdefaktorerna utom standard

9.2.1. Storlek

Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen (8 kap. 3 & FTL). Definition av boutrymme och biutrymme

Värdefaktom storlek för en värderingsenhet avseende småhus anges genom småhusets värdeyta som bestäms med ledning av en uppmätning

• Sida 92
•  Original

av byggnadens bo- och biutrymmen. Enligt Svensk Standard (SS) gäller följande definitioner:

— Boutrymmen är för boende inrättade utrymmen ovan mark, dvs. golvet ligger i nivå med eller över utanför liggande mark. — Biutrymme är annat utrymme tillhörande bostad.

Definition av värdeyta

Värdefaktom storlek anges såsom småhusets värdeyta. Värdeytan utgörs av summan av småhusets boyta och ett tillägg motsvarande 20 % av dess biyta. Tillägget får dock uppgå till högst 20 m2.

Vid beräkningen av biytans storlek får endast ytan av sådant utrymme räknas med som kan nås inifrån huset genom dörr eller liknande. I två- bostadshus skall inte heller biyta som används som gemensamt kommuni- kationsutrymme medräknas. Det kan vara fråga om utrymmen som helt eller till övervägande del utgör passage till bostäderna eller till ett utrymme som är gemensamt för de båda bostäderna, t.ex. tvättstuga. Biutrymme i komplementhus ingår aldrig i Värdeytan.

Med boyta avses boarea och med biyta avses biarea, allt i enlighet med SS.

Om värderingsenheten består av flera småhus med värde under 50 000 kronor bestäms värderingsenhetens värdeyta med ledning endast av utrymmena i det värdefullaste småhuset. Värdena av andra småhus än det värdefullaste beaktas genom justering för säregna förhållanden.

För storleken görs inte någon klassindelning. Värdeyta, bo- och biyta och tillägg för biyta skall enligt RSV:s anvisningar anges i hela kvadrat- meter.

Mätning av boyta och biyta

Mätningen av småhusets ytor skall enligt RSV:s föreskrifter göras enligt mätreglerna i SS.

En kontrolltabell utarbetas centralt för att gjorda ytberäkningar skall kunna kontrolleras och för att i övrigt bestämma Värdeytan för småhus, t.ex. när säkra uppgifter om ytan saknas. Tabellen ger uppgift om vilka bo- och biytor som ett småhus med viss husfonn och byggnadsyta på marken normalt har.

Enligt reglerna i SS gäller att ytor under en takhöjd av 1,9 m inte mäts. Om omfattningen av utrymmen med takhöjd under 1,9 m är stor aktuali— seras en justering för särskilda förhållanden.

• Sida 93
•  Original

9.2.2. Ålder

Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa (8 kap. 3 & FTL).

RSV har i Handbok för Fastighetstaxering lämnat rekommendationer m.m. för klassificering av värdefaktom ålder (s. 2:44-2z45). Den indelas i följande åldersklasser: Värdeår 1929—1944, 1945-1954, 1955-1964, 1965-1969,1970-1974, 1975-1978, 1979-1980, 1981, 1982, 11983,1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989.

Ett småhus hänförs till åldersklass med utgångspunkt från dess värdeår (RSV Dt 1989:16 p. 5.2).

Värdeåret får anses vara ett uttryck för den i 8 kap. 3 & FTL före- skrivna kombinationen av omständigheter som skall avgöra åldiersklassen, nämligen småhusets nybyggnadsår, om till- eller ombyggnad inte skett. Har till- eller ombyggnad, som ändrat boytans storlek, skett skall värde— året jämkas. Utrustningens ålder skall inte påverka åldersklassifrceringen utan skall i stället vägas in vid standardklassificeringen. Åldern, dvs. värdeåret, skall anges i hela är.

Nybyggnadsåret har avgörande betydelse vid bestämmandet av ålders— faktom. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av småhuset togs eller kunde ha tagits i bruk. Som nybyggnadsår för bygg- nader uppförda 1929 eller tidigare anges 1929 som nybyggnadsår.

För de fall fastighetsägaren inte exakt har angett ett nybyggnadsår bör enligt rekommendation från RSV vid bestämningen av värdeåret användas det tidigaste året, om två årtal angetts, och mittenåret, om en period längre än två år angetts.

Till- och ombyggnad

Åldersfaktoms klassificering skall enligt 8 kap. 3 & FTL ske på grundval av — förutom nybyggnadsåret — även tidpunkten och omfattningen av till- och ombyggnader. Såvitt gäller ombyggnader skall enligt paragrafens lydelse endast sådana beaktas som innebär en utökning av boutrymmet. Klassificeringsresultatet, värdeåret, som i första hand utgörs av ny- byggnadsåret, skall därför jämkas i vissa fall av till- och ombyggnad. De fall då jämkning skall ske har reglerats av RSV enligt följande.

Har en byggnad varit föremål för tillbyggnad eller ombyggnadsåtgärder bör en jämkning av värdeåret ske endast om tillbyggnaden eller ombygg- nadsåtgärdema medfört att den ursprungliga boytan ökat med minst 10 m2. Jämkningen bör ske genom en sammanvägning av hur stora delar av den sammanlagda boytan som färdigställts vid olika tidpunkter. Ingen del bör härvid anses ha ett tidigare nybyggnadsår än 1929.

Jämkning av nybyggnadsåret bör även ske om ett småhus är uppfört med äldre byggnadsmaterial och detta påverkar byggnadens återstående

• Sida 94
•  Original

livslängd. Ett flyttat hus bör t.ex. oftast behålla sitt ursprungliga nybyggnadsår. Motsvarande gäller vid jämkning till följd av om- eller tillbyggnad (RSV Dt l989:16 p 5.2).

9.2.3. Byggnadskategori

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i lant- bruksenhet eller inte. För småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus, samt om särskilda skäl föreligger, till antal lägenheter (8 kap. 3 & FTL).

Klassificering

Vid 1990 års allmänna fastighetstaxering indelades värdefaktom bygg- nadskategori enligt 3 kap. 21 å RSV:VF i två klasser, nämligen typ av bebyggelse och antal lägenheter.

Typ av bebyggelse

Följande indelning görs enligt RSV av klassen typ av bebyggelse:

1. Friliggande hus (F), 2. Kedjehus (K), 3. Radhus (R).

Med friliggande hus avses ett småhus som inte är sammanbyggt med annat småhus. Med kedjehus m.m avses ett småhus som inte utgör friliggande hus eller radhus. Som exempel på kedjehus anges kopplade hus, atriumhus, parhus och grändhus. Med radhus avses varje småhus i en rad om minst tre småhus där bostadsdelarna är sammanbyggda direkt med varandra. Sammanbyggda tvåbostadshus på en fastighet utgör hyreshus och skall värderas som ett sådant.

Antal lägenheter

En klassindelning av ett småhus med hänsyn till antal lägenheter skall enligt 8 kap. 3 & FTL göras bara om det föreligger särskilda skäl. Vid AFT 90 användes inte antalet lägenheter vid bestämmandet av riktvärdet för ett småhus. RSV har dock ansett att antalet lägenheter skall be- stämmas och registreras, sannolikt i första hand för att möjliggöra fram- tida analyser av om och i vad mån prisbildningen för en- och tvåbostads- hus skiljer sig åt.

• Sida 95
•  Original

Klassindelningen skall ske i enbostadshus och tvåbostadshus. Med en- bostadshus avses småhus med en bostadslägenhet. Med tvåbostadshus avses småhus med två bostadslägenheter. Med bostadslägenhet avses ett eller flera rum, inrättade för boende, med egen ingång och med kök eller annan kokmöjlighet.

För klasserna enbostadshus och tvåbostadshus gäller samma riktvärden i alla värdeområden, beroende på att förekommande värdeskillnader be— aktas genom värdefaktorerna storlek och standard.

9.2.4. Fastighetsrättsliga förhållanden

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den tomtmark som små- huset är beläget på utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomt- marken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet (8 kap. 3 5 och 12 kap. 3 & FTL).

Med fastighetsrättsliga förhållanden avses enligt 8 kap. 3 & FTL (och 12 kap. 3 & FTL) om viss tomtmark utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

De fastighetsrättsliga förhållandena utgör vid småhustaxeringen en värdefaktor som skall beaktas vid värderingen av såväl mark som byggnad. Med "självständig fastighet" förstås i princip registerfastighet. Det som är avgörande för frågan om fastighetsbildning kan ske är hur marken är bebyggd eller, i vissa fall, hur den får bebyggas.

Klassificering

Reglerna om klassindelning m.m. av värdefaktom fastighetsrättsliga för- hållanden för småhus är i princip desamma som de regler som gäller för samma värdefaktor tomtmark till småhus. Det innebär främst att värde— faktom är indelad i tre klasser. I ett självklart avseende skiljer sig emellertid värdefaktom då det gäller småhusen från vad som gäller för tomtmarken. För tomtmarken indelas värdefaktom, i korthet, i klass 1 (självständiga fastigheter), klass 2 (fastigheter eller fastighetsdelar som kan bilda självständiga fastigheter) och klass 3 (övriga fastigheter, dvs. fastigheter eller fastighetsdelar som inte är eller kan bilda självständiga fastigheter). För småhusen sker samma indelning i de tre klasserna men här avses inte småhusens status som sådan utan de fastighetsrättsliga förhållandena för den mark på vilken huset är beläget.

Enligt RSV:s föreskrifter skall värdefaktom fastighetsrättsliga för- hållanden indelas i tre klasser:

Klass 1: Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i klass 1 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden.

• Sida 96
•  Original

Klass 2: Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i klass 2 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden. Klass 3: Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i

klass 3 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden.

För värderingen av småhusen har RSV lämnat en rekommendation att vid olika kombinationer av värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden och värdefaktom Värdeordning en nedräkning av riktvärdet för småhuset bör ske enligt följande tabell.

Fastighetsrättsliga Värdeordning

förhållanden _.

Klass Värdefullaste småhuset Ovriga (klass 1) (klass 2)

1 1,0 0,5 2 1,0 0,5 3 0 5 0,5

!

(RSV Dt l989:16 punkt 16).

9.2.5. Värdeordning

Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten (8 kap. 3 & FTL).

Klassificering

Värdefaktom Värdeordning har inför 1990 års taxering indelats i två klasser av RSV:

Klass 1: Mest värdefulla småhuset inom värderingsenheten för tomtmark till småhus. Klass 2: Ovriga småhus inom värderingsenheten för tomtmark till

småhusen (3 5 kap. 23 & RSVzVF).

Till klass 1 hänförs således enligt RSV:s rekommendationer det mest värdefulla småhuset på respektive värderingsenhet för tomtmark. Sedan värdefaktorema storlek, ålder och standard klassindelats för varje småhus på en värderingsenhet för tomtmark och riktvärden tagits fram med led- ning av SV- och SN tabeller, kan avgöras vilket småhus på värderings- enheten för tomtmarken som är värdefullast.

För olika kombinationer av värdefaktom Värdeordning och värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden har RSV rekommenderat att nedräkning sker av riktvärdet för småhusenhet, se ovan.

Bestämmelserna om klassificering av husens Värdeordning utgår från att husen på värderingsenhetens tomtmark är i samma ägares hand och således ingår i samma taxeringsenhet. Om småhusen undantagsvis skulle

• Sida 97
•  Original

tillhöra olika ägare uppstår viss tveksamhet om det hus, som inte tillhör markens ägare, i fråga om värdeordningen skall klassificeras som om det tillhörde honom. Reglerna i 7 kap. 5 5 kan ge intrycket att så skall vara fallet. Frågan om rätt klassificering synes dock inte vara rättsligen prövad.

9.3. Standard

9.3.1. Allmänt

I de olika schabloniserade värderingsmodellema för småhusen som före— kommit har standarden utgjort en värdefaktor.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering var den utförligt reglerad i anvisningar m.m. från Riksskattenämnden. Nio standardklasser fanns.

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering reglerades inverkan av värde- faktom standard i RSV:s Handledning. I den anfördes bl.a. att standard- klassen bestämdes främst med hänsyn till husets utrustning och biutrym- messtandard. Klasserna, som alltjämt var nio till antalet, hade utformats något olika för permanenthus och fritidshus. Standardklasser bestämdes så att ett visst antal poäng gavs för varje utrustningsdetalj, varefter alla poäng summerades. Varje standardklass motsvarades av vissa poängsum- mor.

Som nämnts beaktades även sådana varmbonade utrymmen som inte an- vänds till bostadsändamål men som utgjorde ett komplement till byggna- den i funktionellt avseende. Sådant varmbonat biutrymme kunde utgöras av t.ex. pannrum, bastu, förråd och hobbyrum. Det var därvid utan be- tydelse om dessa utrymmen fanns i själva huset eller i en annan byggnad. Förekomsten av varmbonad biutrymmesyta påverkade normalt standard— klassen med en klass. Vid standardklassifrceringen beaktades även om swimrningpool belägen inomhus fanns. Standardpoängen beräknades nor— malt med ledning av swimmingpoolens tekniska nuvärde. Saknades upp— gifter för bestämmande av standardklass, kunde åldersklassen vara till viss ledning vid standardklassificeringen.

Standardklassen bestämdes således främst med hänsyn till småhusets utrustning och biutrymmesstandard. Vanligen kunde standardklassema bestämmas med ledning av uppgifterna i fastighetsdeklarationen.

[ förslaget till reglering i FTL av standardfaktom anförde fastig- hetstaxeringskommittén (SOU 1979:32 s. 548-549):

"Vad som i standardhänseende främst påverkar byggnadens värde är byggnadsmaterialet och husets utrustning i olika avseenden, såsom värme, sanitär utrustning, köksutrustning m.m. Någon entydig metod att mäta dessa standardförhållandens inverkan på värdet torde dock inte finnas utan bedömningen får mer grundas på allmänna över- väganden rörande prisbildning i detta avseende. Standardfaktorn får anges som en sammanvägning av olika faktorer, lämpligen i form av ett poängsystem.

• Sida 98
•  Original

Vid 1975 års taxering vållade standardklassificeringen vissa pro- blem bl.a. genom att en del definitioner ansågs vara alltför oklara för att ge någon riktig vägledning. Mer i allmänt hållna begrepp i stan- dardbeskrivningen, såsom dålig, ädel, vinterbonad bör därför enligt kommitténs mening undvikas i fortsättningen.

Indelningen i standardklasser bör för ett nybyggt småhus göras så att den omfattar minst fem klasser."

Departementschefen biträdde kommittens förslag och det antogs av riksdagen (prop. 1979/80:40 s. 128 och 201, SkU 1979217, SFS 1979: 1 152).

Bestämmelsen om värdefaktom standard i 8 kap. 3 & FTL fick det ovan nämnda innehållet och den utformning som fastighetstaxeringskommittén föreslagit. Standardklassificeringen skall enligt regeln bestämmas med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Regeln är i denna del oförändrad men har diskuterats åtskilligt.

RSV:s föreskrifter och anvisningar inför 1981 års taxering avseende standarden utformades så att klassificeringen utgick från en poängskala av i princip samma slag som vid 1970 och 1975 års allmänna fastighets- taxeringar. 1981 års regler skilde sig i två betydelsefulla avseenden från reglerna för de tidigare åren. För det första fanns det enligt 1981 års regler inte någon möjlighet att göra någon korrektion av den poängsum- ma som togs fram enligt poänglistan. Denna stelhet i RSV:s regler föranledde åskillig kritik från bl.a. JO (1983 811). En annan skillnad i RSV:s regler 1981 mot dem som gällt vid 1970 och 1975 års taxeringar var att de senare men inte 1981 års regler var kompletterade med en verbal beskrivning av hur husen i de olika standardklassema, typiskt sett, såg ut. Småhuset poängsattes primärt enligt poänglistan och därefter gjordes en avstämning mot den verbala beskrivningen för att kontrollera att klassificeringen ledde till en godtagbar standardklass för småhuset vid en helhetsbedömning av detta. Taxeringen var bunden vid den standard- klass som följde av poänglistan. Justering för säregna förhållanden kunde göras enligt RSV:s anvisning. Underhållssituationen, byggnadens konstruktion och utförande samt byggnadsstilen utgjorde inte omständig- heter som var hänförliga till småhusets standard. Hade så varit fallet skulle en justering för säreget förhållande inte kunnat ske, eftersom justering endast kan avse förhållanden som inte beaktats genom en riktvärdegrundande värdefaktor.

Fastighetstaxeringskommittén anförde i betänkandet Rullande fas- tighetstaxering m.m. (SOU 1984:37 sid. 254) som sin uppfattning om standardklassificeringen följande:

"Kommittén vill i fråga om standardklassificeringen först allmänt anföra följande. Bestämningen av standardklass kan grunda sig på an- tingen en indiciebevisning eller en kostnadsuppskattning av utrustning och byggnadsdetaljer utöver en nödvändig stomme. Den senare vägen synes orealistisk utom möjligen för helt nyproducerade hus. Den första vägen, som använts under de tre senaste allmänna fastig- hetstaxeringarna, är beroende av att de frågor som ställs avser förhållanden som är relevanta för en bedömning av byggnadens

• Sida 99
•  Original

standard. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om de frågor som används vid AFT 81 i vissa delar var lämpliga. Beträffande lämplig metodik att beakta standarden i ett småhus anser kommittén emeller- tid att taxeringen även fortsättningsvis bör utgå från en "indiciebevis- ning.

I fråga om standardfrågoma i deklarationsblanketten anser kommittén att - med hänsyn till de dåliga erfarenheter som erhållits — frågorna om takmaterial, golvmaterial, sanitet, köksinredning, badrumsinredning, tvättutrustning, öppen spis och bastu bör utgå eller omarbetas. Genom att svaren på de olika frågorna redovisats var för sig finns möjligheter att genom statistisk bearbetning utröna vilka frågor som visar det bästa sambandet med erlagda köpeskil- lingar. Enligt kommitténs mening bör en sådan utvärdering sk .---

Det väsentliga felet med standardklassificeringen vid AFT 81 synes dock ha varit att antalet poäng ensamt fick styra bestämmandet av standardklass. Klassificeringen bör i stället ske mot bakgrund av en verbal beskrivning av standarden på sätt som skedde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Poängsättningen bör finnas kvar men endast ha vägledande betydelse. Om man således t.ex. vid en besiktning finner att poängsättningen visserligen är riktig men att den inte leder till en korrekt standardklass för byggnaden, bör det inte finnas något hinder att frångå poängsättningen vid klassificeringen.

Med hänsyn till svårigheten att verbalt beskriva olika standard- klasser, synes det inte lämpligt att indela värdefaktom i flera klasser än vad som tillämpades vid AFT 81.”

Småhustaxeringskommittén behandlade ingående frågor om standard- klassificeringen (Ds Fi 1987:8 s. 114-139). Kommittén sammanfattade sina slutsatser och förslag enligt följande:

"Standardbedörnningen skall utgå från en poänglista med frågor av typen finns/fmns inte. Där så är lämpligt kompletteras listan med frågor om utrustning eller inredningens ålder. Listan skall vara indelad i avsnitt. Självfallet bör man eftersträva att undvika frågor som kan väcka anstöt på sätt skedde vid AFT 81.

Det får anses uteslutet att frågorna kan formuleras så precist och fullständigt att det undanröjer risken för felvärdering av vissa byggnader. Poänglistan bör därför kompletteras med en möjlighet för fastighetsägaren att påtala omständigheter som enligt hans mening motiverar att standardklassificeringen sker med avvikelser från vad som följer av poänglistan.

Kommittén har förkastat tanken på en verbal beskrivning av det slag som användes på 70-talet därför att det är svårt att beskriva en byggnads standardnivå med ord som alla tolkar på samma sätt och därför att helt olika kombinationer av material och utrustning kan ge samma standardpoäng. Den verbala beskrivningen skulle därför bli antingen ofullständig eller mycket omfattande.

Emellertid måste en avvikelse från den standardklassificering som följer av poängen utgå från föreställningar dels om vad som är rätt standard för varje klass, dels om svängrummet inom varje klass, dvs. hur stora avvikelser som skall erfordras för ändring. RSV måste därför genom anvisningar, utbildning och information svara för att dessa föreställningar blir rimliga och enhetliga.

• Sida 100
•  Original

Inom ett område bör i genomsnitt spridningen vara åtminstone 10- 15 poäng. Antalet klasser kan knappast understiga 15. Vid sidan av de föreslagna områdena bör vissa förhållanden eventuellt kunna värderas särskilt, som t.ex. garage och andra biutrymmen av hög kvalitét.

Den närmare utformningen av de frågor och den poängsättning som skall ringa in standarden måste ske i nära samarbete med värderings- expertis. De anvisningar som detta arbete resulterar i bör utfärdas av RSV. Det är inte ändamålsenligt att kommittén - annat än med an- givande av principer — styr sättet att mäta värdefaktom. Kommittén har emellertid under arbetet med principerna låtit utforma en skiss som visar hur en frågelista skulle kunna utformas med hänsyn till ovan angivna principer. "

Småhustaxeringskommitténs förslag beträffande standarden följdes väsentligen i prop. 1987/88:164 med nya regler inför 1990 års taxering. Även i fortsättningen skulle enligt propositionen småhusets standard bedömas utifrån en frågelista men tidigare frågelista skulle omarbetas så att indelningen gjordes i fem huvudområden (exteriör, interiör, energi- hushållning, kök och sanitet). För varje huvudområde skulle jämförelse kunna göras med normal standard. Fastighetsägaren skulle ges möjlighet att påtala omständigheter som inte beaktas i frågelistan. Den poäng som erhölls genom frågelistan skulle kunna frångås om antalet poäng inte gav en rättvisande bild av standarden. Åldern på småhusets utrustning skulle beaktas vid standardbedömningen.

Förslaget att antalet standardklasser för ett nybyggt småhus skulle ökas från minst fem till minst 15 godtogs av riksdagen (SkU 1988:41; SFS 1988:544).

Liksom för övriga taxeringsenhetstyper har i 19 kap 8 & FTL före- skrivits om skyldighet för ägare av småhusenheter att lämna vissa uppgifter under förberedelserna för en allmän fastighetstaxering.

För att kunna utforma de nya standardfrågoma på ett lämpligt sätt och för att vid prowärderingen kunna översätta den standardpoäng som åsatts vid AFT 81 till standardpoäng enligt det nya systemet genomförde skattemyndighetema med stöd av nyssnämnda bestämmelse en förtida standarduppgiftsinsamling beträffande småhus som sålts 1987. LMV bearbetade det inkomna materialet och sammanfattade och illustrerade resultatet av bearbetningen enligt följande:

"Eftersom det är summa standardpoäng som utgör värdefaktor i Värderingsmodellen är det samlade utfallet mest intressant att studera. Spridningen och fördelningen för de olika kategorierna avspeglar väl hur marknadsvärdena kan förväntas variera med hänsyn till småhusens standard. Nyare permanenthus har entydigt en hög totalsumma men ändå tillräcklig spridning för att differentiera värdena. De äldre perma— nenthusen har som väntat en större spridning med tyngdpunkten något lägre än de nyare småhusen. Summa standardpoäng för fritidshus ligger konsekvent på en lägre nivå än permanenthusen."

• Sida 101
•  Original

9.3 .2 Gällande rätt

Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning (8 kap. 3 & FTL).

Klassifnering

Värdefaktom standard indelas enligt 1 kap 7 & FTF och bilaga 1 till FTF- SV-tabel och SN-tabell — i följande klasser avseende standardpoäng:

i SV-tabellen: 0-2 utgör en klass 3-26zvarje klass omfattar 1 poäng 27-40zvarje klass omfattar två poäng 41-68zvarje klass omfattar 4 poäng

i SN-tabellen: 0-12, 13-20. 21-24, 25-28, 33—36 och 37-.

Grundläggande för standardklassificeringen är enligt 8 kap. 3 & FTL byggnadsmaterialet och utrustningen i ett småhus. Enligt uttalanden av departementschefen i prop. 1987/88:164 (bl.a. s. 36) skall därvid åldern på utrustningen i småhuset beaktas vid standardbedömningen. RSV har i detta sammanhang uttalat följande och lämnat följande rekommendation (Handbok för Fastighetstaxering s. 2:45):

"Byggnadsmaterialet och utrustningen i ett småhus avgör hur stan- dardklassificeringen skall ske.

Vid standardklassificering bör hänsyn bl.a. tas till om upprustning skett i fråga om materialet och utrustningen.

Med upprustning avses vid standardbedönmingen byte av material, utrustning och inredning samt underhållsåtgärder som är standard- höjande. Bara sådan upprustning som är påtagligt standardhöjande bör beaktas (RSV Dt l989:16 p 5.3)."

Standardklassificeringen sker i övrigt enligt de föreskrifter, rekommen- dationer m.m. RSV meddelat inför 1990 års taxering och som finns intagna iHandbok för Fastighetstaxering. De olika momenten är:

1. beräkning av standardpoäng enligt tabell för standardpoänglberäkning samt 2. eventuell jämkning av den framräknade poängen.

Justering för säregna förhållanden kan inte komma i fråga beträffande sådana omständigheter som skall beaktas genom standardklassificeringen.

• Sida 102
•  Original

102. Värdefalaorer Standardpoängberäkningen

De grundläggande reglerna för standardpoängberäkningen har RSV lämnat i 3 kap. 18 och 19 55 RSV:VF. I 18 & anges grunderna för poängsättningen och i 19 å den poäng som skall åsättas.

Värdefaktom standard anges genom antalet standardpoäng för småhuset.Till grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning för vart och ett av fem huvudområden avseende småhusets byggnads— material och utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. Den totala poängen för ett huvudområde betecknas delsumman för området. Delsumman inom respektive huvud- område bestäms genom summering av det antal standardpoäng som före- skrivs i 3 kap. 18 och 19 && RSV:VF och bilaga 3 till RSV:VF för bygg- nadsmaterial och utrustning inom varje huvudområde. Till ledning för beräkningen av standardpoäng ligger i första hand de svar som lämnats på motsvarande standardfrågor i deklarationen. De sammanlagda del- summoma för huvudområdena utgör småhusets standardpoäng, om inte annat följer av 20 &. Delsummorna kan enligt 3 kap. 20 & RSV:VF i vissa fall jämkas.

För att en utrustningsdetalj skall påverka standardbestärnningen krävs att den utgör tillbehör till byggnaden. Utrustning som tillhör en hyresgäst utgör inte byggnadstillbehör. Utrustning eller byggnadsdelar som tillförts av ägaren eller andra familjemedlemmar blir däremot tillbehör om de in- fogats i småhuset eller stadigvarande används på plats som kan sägas vara avsedd för utrustningen i fråga.

I Handbok för Fastighetstaxering återfinns vad som föreskrivits i tabellen för standardpoängberäkningen uppdelat på de olika huvudområ- dena och med rekommendationer m.m. angående poängberäkningen i an- slutning till föreskrifterna avseende varje huvudområde.

En förutsättning för att standardpoäng skall åsättas för befintligt material eller utrustning bör vara att materialet eller utrustningen är i funktionsdugligt skick eller, om så inte är fallet, att kostnaderna för att återställa materialet eller utrustningen inte överstiger anskaffnings- kostnaden.

De standardhöjande underhållsåtgärder som beaktas vid poängberäk- ningen avser småhusets åldersrelaterade allmänna underhållsstatus och anges i bilaga 3 till RSV:VF vid de olika huvudområdena under rubriker- na underhålls- och ombyggnadsstandard. Åtgärder vid påtagligt eftersatt underhåll och akut reparationsbehov eller andra onormala underhålls- kostnader beaktas inte vid standardklassif'rceringen utan genom justering för säregna förhållanden.

• Sida 103
•  Original

9.3.3 Jämkning

Om den framräknade standardpoängsumman inte ger en rättvisande bild i det enskilda fallet bör enligt departementschefen (prop. 187/88:164 s. 36) jämkning få göras av poängsumman.

Sedan delsummoma för de olika huvudområdena beräknats kan varje delsumma för sig jämkas, om byggnadsmaterial och utrustning finns men är av mycket hög eller låg standard. Jämkning kan också ske, om annat byggnadsmaterial eller annan utrustning än som anges i den ovan nämnda bilagan är av mycket hög eller mycket låg standard och poängsumman för huvudområdet därför uppenbarligen ger en felaktig bild av den faktiska standarden. Jämkning av en delsumma får inte medföra att antalet stan- dardpoäng överstiger det maximala antalet standardpoäng som kan er- hållas för huvudområdet. Inte heller får jämkningen medföra att standard- poängen för huvudområdet blir lägre än 0.

Jämkning av andra skäl än de som angetts i 3 kap. 20 & RSV:VF kan inte göras, t.ex. inte då den slutliga poängsumman framstår som särskilt hög eller låg vid en jämförelse med normala delsummor.

Skilda poäng tillämpas i sammanställningen för permanenthus och för fritidshus. Med permanenthus avses därvid småhus som i huvudsak kan användas som åretruntbostad om huset inte uppenbart är inrättat för fri- tidsboende. Med fritidshus avses småhus som i huvudsak skall användas som fritidsbostad, om det inte uppenbart är inrättat för åretruntboende.

Förhållanden som kan föranleda jämkning kan inte samtidigt medföra justering för säregna förhållanden. Generellt sett är jämkningsanledning- ama hänförliga till kvalitén, utförandet och åldern i fråga om standard- höjande åtgärder som angetts i bilaga 3 till RSV:VF under rubrikerna underhålls- och ombyggnadsstandard, t.ex. ombyggnad och utbyte av ut- rustning.

[ det nuvarande systemet har jämkningen visat sig vara ett bra komple- ment vid standardberäkningen. I och för sig har det dock rört sig om ett tämligen begränsat antal fall.

9.4. Justering för säregna förhållanden

Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets bestämmde och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns juste- ring för säregna förhållanden (7 kap. 5 & FTL).

Justeringens storlek skall motsvara 75 % av den skillnad i marknads- värde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden. Påtaglig inverkan på marknadsvärdet skall, i fråga om småhusenhet, anses föreligga när säregna förhållanden föran- leder att det med ledning av riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst 50 000 kronor (7 kap. 5 & FTL).

• Sida 104
•  Original

Vid bedömningen av vad som är ett säreget förhållande tas till utgångs- punkt antingen vad som är normalt inom det värdeområde som taxerings- enheten tillhör eller vad som enligt anteckning på riktvärdekartan tömt- satts vid riktvärdets bestämmande. Justeringen bör ske på den värderings- enhet till vilken justeringsanledningen närmast kan härledas. ] det fall justeringsanledningen hänförs till taxeringsenheten som helhet bör juste- ringen göras på den värdefullaste värderingsenheten.

I motsats till jämkningsanledningama kan justering för säregna för- hållanden då det gäller småhuset föranledas av t.ex.:

1. Omedelbart reparationsbehov t.ex. för läckande tak, behov av om- läggning av ledningar eller andra nödvändiga åtgärder såsom åtgärder för t.ex. radon och mögel.

9.5. Överväganden och förslag

9.5.1. Allmänt

En utgångspunkt vid utformningen av en lämplig värderingsmodell är att det skall gå att vinna förståelse och acceptans för dess utformning.

Inför småhustaxeringen 1990 gjordes stora förändringar av värderings- modellema. Detta skedde mot bakgrund av Småhustaxeringskommitténs betänkande (Ds Fi 1987z8). Vid utvärderingen av AFT 90 konstaterades att Värderingsmodellen i stort sett fungerat tillfredsställande. Ett problem var dock att den inte lyckades fånga upp värdet av ombyggnader av äldre hus i tillräcklig utsträckning. Ett annat problem utgjordes av indikator— systemet avseende värdefaktom standard. Bl.a. kritiserades det förhållan- det att standardpoängen för vissa utrustningsdetaljer medförde en värde- höjning som var större än kostnaden för den enskilda detaljen. Det har således genomgående under årens lopp varit mycket svårt att få gehör för det förhållandet att det inte är själva kostnaden för utrustningsdetaljen som är av intresse utan att det avgörande i stället är att detaljen i sig indikerar en viss standard med dess värdepåverkan.

I direktiven för den förstudie den 11 mars 1993 kring frågor om registerbaserad fastighetstaxering vid AFT 96 som utförts gemensamt av

• Sida 105
•  Original

RSV, LMV och CFD anges att Värderingsmodellen för småhustaxering bör ses över i syfte att hitta en modell som, utan att bli för schablonise- rad, endast innehåller värdefaktorer som är förhållandevis stabila över tiden. Faktorema bör dessutom i normalfallet vara möjliga att uppdatera utan deklaration. Det bör även studeras huruvida den värderingstekniska kvalitén påverkas av en eventuell övergång till en mer förenklad värde- ringsmodell.

Varje förändring som görs i Värderingsmodellen innebärande att nya detaljer efterfrågas eller att avvikelser annars sker från det gällande systemet medför ändringar i andra avseenden. Ändringar bör därför göras endast om starka skäl talar därför. Vidare skall det finnas förutsättningar att använda registeruppgiftema vid kommande allmänna fastighetstaxe- ringar. Uppgifterna skall således utgöras av sådana värdepåverkande faktorer som är stabila över tiden och möjliga att använda vid kommande fastighetstaxeringar.

I FTR finns klassindelningsdata för samtliga värdefaktorer som be- stämdes vid AFT 90 lagrade och kan direkt läggas till grund för en ny taxering. Har större förändringar skett har detta uppdaterats vid SFT.

Beträffande Värderingsmodellen för tomtmark till småhus kan denna, enbart med avseende på en registerbaserad taxering, behållas oförändrad jämfört med AFT 90. Däremot kan det av förenklingsskäl finnas anled- ning att förändra bestämningen av värdet för tomtmark i förberedelse- arbetet, vilket vi återkommer till i avsnitt 12.2.

9.5.2. Värdefaktorerna utom standard

Värdefaktorerna för småhus kan delas upp i två grupper. Värdefaktorerna storlek, ålder, fastighetsrättsliga förhållanden och Värdeordning är en grupp värdefaktorer som är förhållandevis stabila över tiden. Nuvarande definitioner av dessa värdefaktorer är därför lämpliga även för en registerbaserad taxering. Uppgifterna finns lagrade i FTR och kan ligga till grund för beräkningen av ett nytt taxeringsvärde. Som exempel på fall där deklaration kan komma att erfordras kan nämnas sådana där jämkning eller justering för säregna förhållanden skett. Till en andra grupp hör standarden, som är av mer svårfångad karaktär.

Vid deklarationen inför AFT 90 ställdes även vissa kontrollfrågor som inte påverkade själva värdeberäkningen. Dessa uppgifter rörde byggna- dens yta på marken, busform, antal lägenheter samt tillbyggnadskostnad. Uppgifterna användes vid vissa rimlighetskontroller och som gransknings- upplysning. Vid ett system med registerbaserad taxering torde dessa upp— gifter kunna utgå.

• Sida 106
•  Original

9.5.3. Värdefaktom standard

Värdefaktom standard är en mer komplicerad värdefaktor än de övriga, varför det är svårare att finna en helt tillfredsställande lösning för denna.

I FTR finns endast summa standardpoäng för vart och ett av de fem huvudområdena exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör lagrade. Svaren på de enskilda standardfrågoma lagrades dock separat i samband med registreringen av svarsaltemativen. Detta gäller för flertalet småhusenheter.

Vid AFT 90 kunde ett småhus få totalt 68 standardpoäng. Nio frågor berörde underhålls- och ombyggnadsstandard. Övriga frågor behandlade småhusets byggnadsmaterial och utrustning. I de S-tabeller som användes grupperades standardpoängen i klasser om ett och två poäng i normalin— tervallet för SV-tabellen. För SN-tabellen var standardpoängen grupperad i klasser på fyra poäng.

Vid AFT 90 riktades kritik mot att vissa standardfrågor gav för hög poäng i relation till kostnaden för att installera utrustningen. Exempel härpå är frågan huruvida diskmaskin fanns installerad eller inte. Frågan gav tre standardpoäng. Värdeinverkan för en standardpoäng var i genom- snitt 2 % av byggnadsvärdet.

För att kunna genomföra en registerbaserad taxering krävs att den stan- dard som finns registrerad kan användas som grund för värdeberäkningen vid AFT 96. Mot bakgrund av den kritik som riktades mot klassificering- en av värdefaktom standard och det faktum att endast huvudområdenas poäng finns lagrade i FTR, kan olika metoder tillämpas vid en register- baserad taxering. Emellertid finns möjlighet att använda de uppgifter rörande enskilda standardfrågor som finns lagrade separat. Används dessa uppgifter om de enskilda standardfrågoma ökar möjligheten att korrigera enskilda standardfrågor utan att minska antalet fastighetsägare som kan erhålla förslag till taxering.

I slutet av detta kapitel redovisar vi några synpunkter på standardens utformning. I den där lämnade redogörelsen finns vissa uppgifter om hur vanligt förekommande standardändringar är.

Olika värderingsaltemativ

I den tidigare nämnda förstudien redovisas tre alternativa värderings- modeller för att med utgångspunkt från de uppgifter som samlades in vid AFT 90 lägga grunden för en registerbaserad taxering av småhus 1996. Alternativen innebär att värdefaktom standard hanteras på något olika sätt.

Huvudtanken i värderingsaltemativ I är att Värderingsmodellen vid AFT 90 i princip behålls oförändrad. Tabellverket ses över i avsikt att förbättra värderingen av äldre ombyggda hus. Uppgifter rörande svaren på de enskilda standardfrågoma låses in i FTR. Kontroll sker att dessa uppgifter stämmer överens med lagrade delsummor från senaste beslut

• Sida 107
•  Original

om fastighetstaxering. Förändringar av enskilda standardfrågor och poäng kan därefter göras för att förbättra indikatorsystemet. Svaren på samtliga standardfrågor förtrycks sedan på blanketten som skickas ut till fastig- hetsägama.

Värderingsaltemativ II innebär inte några grundläggande förändringar i Värderingsmodellen men däremot en ökad schablonisering. Värdefaktom standard klassindelas i avsikt att få en större tolerans i systemet. Värde— inverkan mellan två standardklasser får därvid inte göras större än den är i dagens system mellan klasserna för standard. Detta kan uppnås genom att värdeinverkan "flyttas över” till värdefaktorema storlek och ålder. Den undervärdering som har skett av äldre ombyggda hus åtgärdas genom att värderelationema i tabellverket ses över.

Vårderingsalremativ III innebär kraftiga förändringar och schablonise- ringar i värderingsmodellen. Standardklassificeringen knyts till värdeåret och antalet klasser begränsas avsevärt. Standardklassificeringen skall i princip vara stabil över tiden. Ett småhus som det inte händer något med följer sin åldersklass. Upplevelsen av att standarden bestäms utifrån ett indikatorsystem skulle med detta alternativ minska. Å andra sidan får enligt detta alternativ värdefaktom ålder större betydelse. Datafångst- behov för befintlig bebyggelse uppstår endast i samband med ombyggnad. Slutligen bryts ombyggnadsfrågoma ut till en särskild värdefaktor.

I ambitionen att finna ett enkelt system som också är stabilt över tiden har vi funnit alternativ III vara intressant ur rationaliseringssynpunkt. Vi har därför i vårt arbete inriktat oss på att försöka närmare studera ut- formningen och effekterna av detta alternativ, och därefter har vi jämfört detta alternativ med alternativ I.

Värderingsaltemativen beskrivs noggrannare i det följande.

Närmare beskrivning av alternativ III

I stället för registrering av delsummor för standard skall standardklass och ombyggnadsklass registreras. Standardklassificeringen knyts till värdeåret. Den skall i princip vara stabil över tiden. Ett småhus som det inte händer något med följer sin åldersklass.

Klassificeringen genomförs i största möjliga utsträckning med hjälp av uppgifterna från AFT 90. Ca 75 % av småhusbeståndet vid AFT 96 kan uppdateras med hjälp av standarduppgiftema från AFT 90. I andra hand kan svaren på de enskilda standardfrågoma från AFT 90 läsas in och användas för transformationen.

Den del av standardfrågoma som utgörs av ombyggnadsfrågor bryts ut. En indelning i ombyggnadsklasser görs utifrån ombyggnadsfrågorna i AFT 90-materialet. Ombyggnadsklassen underordnas standardklassen. Vid kommande taxeringar behöver registrering av standardklass eller ombyggnadsklass endast ske för nybyggda eller förändrade fastigheter.

Ett förslag till värde och de värdefaktorer som förslaget grundas på bör således kunna förtryckas för flertalet småhusenheter. Vid AFT 96 skulle dock uppgifter behöva inhämtas för de fastigheter för vilka det inte går

• Sida 108
•  Original

att erhålla en standardklasstillhörighet med hjälp av en transformation från AFT 90-materialet eller där uppgifterna från AFT 90 är felaktiga. Standardfrågoma vid AFT 90 skulle delas upp i två grupper, nämligen standardfrågor och ombyggnadsfrågor. En indelning görs i standard- klasser per åldersklass. Beräkningar har härvid gjorts med varje ålders- klass indelad i fem respektive sju standardklasser. Varje åldersanknuten standardklass delas sedan in i ombyggnadsklasser. För nya hus krävs inga ombyggnadsklasser. För äldre hus görs en indelning efter antalet om- byggnadspoäng vid AFT 90. I bilaga 5 redovisar vi närmare hur detta alternativ skulle utformas i fråga om tabeller m.m.

Effekter av alternativ III

Bland fördelarna med det redovisade systemet är att standardklassen låses och det blir stabilt över tiden. För fastighetsägaren kan det förändrade indikatorsystemet vara lättare att acceptera än tidigare system. Detta innebär nämligen att mindre betydelse kommer att tillmätas varje enskild standarddetalj. Förskjutningen mot klasser ger i stället en beskrivning av fastighetens allmänna standarduivå. Betydelsen av fler eller andra stan- darddetaljer skjuts därmed något i bakgrunden. Så länge man håller sig i samma klass minskas behovet av uppgiftslämnande. I motsatt riktning verkar naturligtvis den effekt som uppstår då en enstaka standarddetalj för upp byggnaden i en högre klass.

För Skatteförvaltningen innebär systemet i första hand att registrerings— volymen blir förhållandevis liten och att lagringsvolymen begränsas. Datafångstbehov uppkommer endast till följd av ombyggnad.

LMV har gjort ett stort antal statistiska bearbetningar av det material som finns lagrat. Några slutsatser som kan dras av dessa är följande. Transformeringsproblem uppstår när man gör om systemet i grunden. Det är svårt att fånga in de värdepåverkande faktorerna med ett begränsat antal standardklasser. Beräkningar har utförts med sju standardklasser, nämligen mycket låg, låg, något under normal, normal, något över normal, hög och mycket hög. Till varje standardklass har knutits 1-3 ombyggnadsklasser. Antalet grundstandardpoäng för respektive standard- klass varierar med storleken.

Klassindelning av standarden medför vissa nackdelar. Antalet standard- klasser begränsas jämfört med tidigare och gränseffektema vid övergång från en standardklass till en annan riskerar att bli större. Effekterna av en något mer schabloniserad standard kan dock mildras genom en finare värdeområdesindelning. Härtill kommer att en del standardbedömningar kan fångas in genom att värdefaktom ålder får ökad betydelse. Det före- ligger nämligen erfarenhetsmässigt ett tydligt samband mellan en bygg- nads ålder och dess standard.

Den lägsta standardklassen omfattar ett litet intervall med få standard- poäng för de minsta byggnaderna. För byggnader större än 40 m2 är intervallet förhållandevis stort. Beräkningarna visar att det föreligger en

• Sida 109
•  Original

risk för övertaxering av större byggnader i gruppen med extremt låg standard. Ser man bara till antalet standardpoäng fanns vid AFT 90 ca 300 000 fastigheter eller 10 % av småhusbeståndet med en standardpoäng under 13. Beräkningarna i dessa delar är dock osäkra. Nu kan emellertid detta inte vara ensamt vägledande. Med hjälp av antal klasser, klass- breddning och värderelationema i tabellerna kan antalet fastigheter som skulle riskera att bli övertaxerade nedbringas högst avsevärt. Stora hus med extremt få standardpoäng skulle kunna erhålla rätt nivå genom juste- ring för säregna förhållanden. Till bilden hör också det bortfall som följer av att taxering inte skall ske av byggnader som inte når upp till ett värde på 50 000 kronor. Antalet sådana byggnader uppskattades i prop. 1992/93: 122 till ca 110 000. För exklusiva fastigheter medför modellen i stället viss risk för undervärdering.

Modellen innebär också att standard för nya hus faställs utifrån ett mera begränsat antal frågor. Tanken är att uppgiftsinsamlingen på ett mera direkt sätt skall kunna kopplas till bygglovhanteringen. Förslaget om att införa ett nytt sätt att fastställa standard för nybyggda hus kan dock införas oberoende av om modellen med övergång till nya standard— klasser för det befintliga materialet genomförs eller inte.

När det gäller ändrade standardfrågor för nya hus blir följden, om standardfrågoma kan utgöras av sådana frågor som behandlas i bygglov- hanteringen, enklare och billigare datafångst. Vidare blir kvalitén på de uppgifter som ligger till grund för att bestämma standarden bättre. Sam- tidigt ökar schabloniseringen. Vissa begränsningar, såsom t.ex. att vissa standardskillnader till följd av exklusiva material inte går att fånga, finns dock. Slutligen kan hänsyn tas till byggnadstekniska innovationer.

Närmare beskrivning av alternativ I

Med detta alternativ definieras värdefaktorema enligt AFT 90-modellen. Detta innebär att indelningen av standard i delområden och möjligheten till jämkning av poängsumman per delområde bör finnas kvar. Vissa för- bättringar och förenklingar beträffande standard kan dock övervägas. Förslag till sådana förändringar redovisas närmare i avsnitt 9.5.4.

Varje fråga skall i och för sig deklareras. Förtryckning sker dock i största möjliga utsträckning med ledning av det underlag rörande svaren på de enskilda standardfrågoma som finns separat lagrade. Svaren på varje fråga och eventuella jämkningar av standardpoäng lagras i registret. Med ny teknik behöver det inte bli så kostsamt att läsa in dessa stan- dardifrågor.

Genom att lagra de enskilda svaren på standardfrågoma får man ett bättre underlag för framtida översyn av Värderingsmodellen. Man får också betydligt bättre möjligheter att maskinellt uppdatera FT R med uppgifter från CFD:s byggnadsregister. Om de enskilda standardfrågoma fortsättningsvis lagras i FTR ges möjlighet till förändring av standard- frågoma och poängsättningen vid framtida AFT. Genom att detaljerade uppgifter om standarden lagras kan ändå alltid en ny poängberäkning ske

• Sida 110
•  Original

för aktuella frågor. Fastighetsägaren kan också alltid ges exakt in- formation om underlaget för beräkningen.

En nackdel med modellen är att inga nya frågor kan tillkomma utan att samtliga som berörs måste lämna in kompletterande uppgifter. Inte heller kan innebörden i frågorna ändras så att det alltid krävs ett nytt svar från fastighetsägaren, om förutsättningarna för registerbaserad taxering skall bibehållas.

Det är även möjligt att ändra poängsättningen för enstaka frågor inom ramen för existerande modell genom att med utgångspunkt från svaren på de enskilda standardfrågoma justera befintliga delpoängsummor inför AFT 96 utan att lagra uppgifterna. Därmed försvinner dock möjligheten att i framtiden göra liknande justeringar.

Ändringar beträffande poängsättning och frågeställningar inom området standard förändrar inte värderingsresultatet i sig men kan göra att all- mänheten uppfattar modellen som mera rättvisande. I övrigt innebär alter- nativ I samma värderingsnoggrannhet som vid AFT 90. De tröskeleffek— ter som uppkommer vid mer schabloniserade värderingsmodeller undviks t.ex. helt. I sammanhanget kan nämnas att inför AFT 90 en enkätimder— sökning gjordes angående blanketten för fastighetstaxering. Resultatet av undersökningen kan sammanfattas enligt följande.

Det allmänna intrycket är att blanketten upplevs positivt. Delfrågoma anses relevanta och lätta att besvara. Endast 12 % är negativa till blanketten i sin helhet. De delfrågor som vållat störst problem är de om underhålls- och ombyggnadsstandard. Ca 10 % av de svarande ansåg att dessa frågor behövde ändras, främst på grund av svårigheten att veta hur och vid vilken tidpunkt fastigheten åtgärdats av tidigare ägare. Andra frågor som vållat problem är de om uteplats/uterum respektive kökstyp. Definitionen på uteplats ansågs bristfällig eller otydlig och svarsaltemati- ven avseende kökstyp ansågs för grova. 20 % av de som svarat ansåg att frågorna inte ger en tillfredsställande bild av husets standard, främst på grund av att svarsaltemativen är för grova samt att vissa frågor saknas.

Effekter av alternativ I

Med alternativ I skapas underlag för förändringar i de enskilda standard- frågoma med bibehållen möjlighet till registerbaserad taxering. Med hjälp av det maskinella förfarandet säkerställs att alla frågor har besvarats och att summeringen av standardpoängen alltid blir korrekt. Samtidigt bibe- hålls underlaget för SKMzs kontrollverksamhet. Genom att värderings- modellen i princip ansluter till den som användes vid AFT 90, med en i stort sett oförändrad blankettutformning, kommer fastighetsägaren att känna igen sig. Denne kan erhålla exakt information om vilka uppgifter som ligger till grund för taxeringsvärdet.

För skatteförvaltningen innebär alternativ I en förhållandevis stor volym registrering i de fall blanketterna kommer tillbaka med införda ändringar. SKM:s personal kommer därför att belastas med mycket registrerings- arbete, vid AFT 96 och under följande år. En viss ADB-utveckling krävs

• Sida 111
•  Original

för att klara denna registrering. I någon mån kan svårigheterna elimineras genom utvecklingen av s.k. optisk läsning. Även i förberedelsearbetet krävs vissa utvecklingsinsatser, trots att underlaget för förberedelsearbetet i stort sett bibehålls oförändrat. Någon uppgiftsinsamling motsvarande den vid AFT 90 behöver dock inte genomföras.

Anbitionsnivån vad gäller noggrannheten i taxeringen blir oförändrad jämfört med AFT 90. Indikatorsystemet kvarstår men modifieras för att reducera de nackdelar som systemet innebär. Någon ytterligare schabloni- serirg blir inte aktuell och därmed undviks tröskeleffekter.

9.5 .4 Vårt ställningstagande

Vi hrr värderat och vägt samman olika typer av effekter som gäller för alternativen I och 111.

Oavsett vilket alternativ som väljs blir följden för fastighetsägaren att denna i flertalet fall inte behöver fylla i någon deklarationsblankett. Endast i de fall när förhållandena har förändrats eller när fastighetsägaren yrkar jämkning eller justering för säregna förhållanden behöver deklara- tionsblanketten fyllas i. Deklarationsansvarig får ett förslag till taxerings- värde och uppgift om på vilka grunder förslaget räknats fram. Förslaget är i denna del lika oavsett vilket värderingsaltemativ som väljs.

Båle alternativ I och III innebär minskad blanketthantering och minskat regisreringsarbete för skatteförvaltningen.

I förberedelsearbetet minskas arbetet med den förtida uppgiftsinsam- lingen.

Med alternativ III får man en betydande schablonisering av standarden med stora tabellsteg som följd. Däremot förbättras indikatorsystemet. Modellen är dock ny och kan vara svår att förklara. Hanteringen av om- byggnadsfrågoma behöver utvecklas mera. Fördelen med modellen är att den ir mindre känslig för smärre ändringar och därmed nobust inför framtiden.

För skatteförvaltningen innebär modellen merarbete, fram för allt i ett inledningsskede, avseende ADB-utveckling, utbildning och blankettut- forrming.

Vårt ställningstagande kan sammanfattas enligt följande. Alemativ III är det som synes bäst lämpat för en registerbaserad fastighetstaxering. Det är troligen också på sikt lättare att finna förståelse för värdefaktom standard om den mäts i något mer beskrivande former i stähet för som för närvarande genom en summering av poäng för olika enstaka detaljer.

Vi har i avsnitt 8.7 berört vikten av att en samordning sker med bygg- lovhanteringen när det gäller att utforma en framtida registerbaserad fastighetstaxering. I fråga om värdefaktom standard medför en sådan kommande samordning med nödvändighet att denna faktor också måste utformas med hänsyn till vad som är praktiskt möjligt att fånga in via bygglovhanteringen.

• Sida 112
•  Original

Möjligheterna att få uppgifter via bygglovhanteringen är sämst vad gäller frågor om specifika utrustningsdetaljer, interiör och underhålls- standard. När det gäller frågor om exteriör, uppvärmning/energihushåll- ning och sanitet finns det däremot större möjligheter att utnyttja bygglov- hanteringen för uppdatering. När CFD nu utformar ett system för ajour- föring av byggnadsregistret är det givetvis viktigt att fastighetstaxeringens behov blir tillgodosedda och får vara med och påverka systemets utform- mng.

En lösning enligt alternativ III med dess klassindelning skulle i och för sig kunna underlätta en samordning. Vad som fångas in via bygglovshantering skulle bilda en bas. Hit hör sådant som uppgifter om t.ex. stomme, fasadbeklädnad, isolering, uppvärmningssystem, kökstyp och sanitet. Något som försvårar en rapportering är att frågan om bygglov är beroende av om åtgärderna i vissa fall vidtas beträffande fastigheter inom eller utom detaljplan eller utanför samlad bebyggelse. Som vi tidigare nämnt är detta emellertid frågor vars besvarande vi inte råder över. Här måste fortsatta överväganden göras i samband med PBL— reglernas utformning i detalj. Detta är därför något som inte kan beaktas vid utformningen av de förslag vi nu lägger fram inför AFT 96. Över huvud taget förutsätter en registerbaserad fastighetstaxering att man i större eller mindre utsträckning frigör sig från de ideér som hittills varit vägledande vid utformningen av värdefaktom standard. En lösning i enlighet med alternativ III kräver således för att vara meningsfull att standarden ges en delvis annorlunda utformning än i dag. Altemativets nackdel ligger därför i att - om modellen skall vara hanterbar - antalet klasser måste begränsas, vilket i sin tur kan leda till en övervärdering i den lägsta klassen och en undervärdering i den högsta. Det sistnämnda förhållandet torde kunna få allmän accept såsom utgörande en nödvändig förenklingskonsekvens. Så kan knappast fallet förväntas bli vid en övervärdering. Även om antalet övervärderingsfall skulle kunna begränsas genom ytterligare indelningsåtgärder är vi inte säkra på att antalet skulle kunna bli så lågt att dessa fall skulle kunna åtgärdas genom en särskild nedsättningsmöjlighet i det enskilda fallet. Vi anser därför att detta alternativ bör övervägas när säkrare underlag framkommit genom utvärderingen av taxeringsutfallet av AFT 96.

Mot bakgrund av den utvärdering av alternativen vi gjort föreslår vi att alternativ I ligger till grund för AFT 96, vilket ger ett i standard- hänseende i allt väsentligt likartat resultat med det som erhölls vid AFT 90. Det nu sagda utesluter dock inte att vissa justeringar görs inom ramen för alternativ I. Som framgått av den tidigare redogörelsen finns ett behov av vissa förbättringar och förenklingar av det nuvarande sättet att behandla vissa standardfrågor. I och för sig ligger dessa förhållanden inom ramen för förberedelsearbetet men vi vill dock här redovisa följande synpunkter.

Den följande genomgången av värdefaktom standard har som syfte både att söka belysa vad som bör gälla för AFT 96 och att samtidigt där- vid även ange olika enskilda detaljers lämplighet såvitt gäller ett register-

• Sida 113
•  Original

baserat förfarande för tid därefter. Vår redovisning, som inte syftar till fullständighet, följer deklarationsblankettens uppläggning.

Exteriör

Fråga 1 angående bärande väggar m.m. bör kvarstå eftersom den ger en allmänt inledande bedömning och den har inte heller ifrågasatts från fastighetsägarhåll. Den är också lämplig för framtiden eftersom uppgifter i denna del går att fånga in bygglovsvägen. Detsamma gäller i allt väsent- ligt frågorna 2-4 rörande fasad, tak och garage. Däremot finns anledning att ifrågasätta fråga 5 (carport) där för övrigt värdepåverkan är oklar. Fråga 6 (uteplats) har inneburit problem 1 det praktiska arbetet, eftersom det är svårt att precisera vad man vill fånga 111. Även här kan värdepåver- kan starkt ifrågasättas och dessutom torde det bli svårt att ajourhålla denna uppgift. Frågan bör därför kunna utgå. Frågorna 7 och 8, som rör underhåll och ombyggnad, bör finnas kvar eftersom de ger en värdefull indikation i standardhänseende. För att uppnå en ökad träffsäkerhet bör övervägas om inte en ytterligare tidsgräns - förslagsvis 1989 - bör införas. I enlighet med det nu sagda skulle antalet frågor i detta avsnitt bli detsamma eftersom 5 och 6 kan utgå och ersättas med två nya angående underhåll m.m. efter 1989.

Energihushållning

Frågorna 9 och 10 (el och isolering) ger en god urskiljningsmöjlighet i fråga om enklare fritidsfastigheter. I och för sig är det svårt att över- blicka deras framtida vikt med tanke på den nya 50 OOO—kmn-orsgränsen för byggnader. Fråga 11 (fönster) bör vara kvar under det att fråga 12 (uppvärmning) med dess detaljrikedom bör ses över i begränsande syfte. De båda sistnämnda frågorna torde också kunna ajourhållas vila bygglov- hanteringen. Beträffande fråga 13 (utbytt elsystem) torde inte, som frågorna 7 och 8, behövas en ytterligare tidsgräns. Fråga 14 (tilläggs- isolering) samvarierar med fråga 7 och kan eventuellt utgå.

Kök

Här kan diskuteras om inte innehållet i frågorna 15 och 16 (kökstyp och utrustning) bör omfördelas. Den första frågan går att ajourhålla, något som är betydligt svårare beträffande detaljerna i fråga 16. I vart fall för framtiden synes det vara mycket svårt att arbeta med sådana detaljer som frysskåp och den i och för sig inte oviktiga frågan om inbyggd disk- maskin. Beträffande underhållsfrågorna 17-18 bör en sammanslagning kunna ske. Har nämligen (fråga 18) köksinredningen bytts ut torde er- farenhetsmässigt detsamma inverka på detaljerna i fråga 18. Om en sammanslagning sker bör poängen höjas från 1 till åtminstone 2.

• Sida 114
•  Original

114. Värdefaktorer Sanitet

Fråga 19 (indraget vatten) fungerar liksom frågorna 9 och 10 som en "tröskel" för att urskilja enklare fritidshus och bör finnas kvar. Frågorna 20 och 21 (bad och dusch) är något oklart formulerade genom att de del- vis går in i varandra, varför de bör ses över rent redaktionellt. Fråga 23 (väggbeklädnad) har visat sig fungera som en utmärkt indikator. Å andra sidan är densamma mycket svår att hantera i ett registerbaserat system eftersom den knappast inte går att kontrollera annat än genom uppgifter från fastighetsägaren. Även bastufrågan (24) är en mycket bra indikator och torde åtminstone delvis kunna ajourhållas. När det sedan gäller frågorna 25 och 26 (tvättutrustning) bör frågan (26) om torkskåp eller torktumlare tas bort. Uppgifterna om underhålls- och ombyggnads- standard (27-29) bör ses över så att uppgifterna om detaljerna (29) i stället fångas in i den närmast föregående och då med höjd poäng. Situa- tionen är här densamma som i motsvarande situation för kök (17 och 18).

Övrig interiör

Här gör sig delvis samma problem gällande som i fråga om köksavsnittet, nämligen ajourhållningssvårighetema. Frågorna 30 och 31 om golvbe- läggning är svåra att uppdatera och vad gäller fråga 31 kan ifrågasättas om inte där angivna golvbeläggningsdetaljer numera är så pass vanliga att frågan kan utgå. Fråga 32 om öppen spis m.m. är en mycket bra indi- kator och dessutom hanterbar bygglovsvägen. Frågan 33 om värmeslingor skulle eventuellt kunna flyttas över till uppvärmningsavsnittet. Det kan numera ifrågasättas om förekomsten av gillestuga (34) har sådan värde— påverkan att en särskild fråga behövs.

Som vi tidigare nämnt har värdefaktom standard diskuterats och ifråga- satts i skilda sammanhang. Denna värdefaktor måste dock finnas kvar för framtiden men med vissa förenklingar. Samtidigt är det viktigt att så långt möjligt på ett bättre sätt försöka bota den brist som uppkom vid AFT 90 — undervärdering av äldre ombyggda hus. Ett sätt som vi ovan nämnt är att ge ombyggnadsfrågoma ett högre poänggenomslag.

• Sida 115
•  Original

10. Registerfastighet — taxeringsenhet

10.1. Inledning

Av grundläggande betydelse för fastighetstaxeringen är indelningen i taxeringsenheter. Med taxeringsenhet förstås sådan egendom som skall taxeras för sig (4 kap. 1 & FTL). Av samma lagrum framgår att fastighet i regel också utgör taxeringsenhet. Begreppen registerfastighet och taxe- ringsenhet sammanfaller dock inte. I de ursprungliga direktiven anges att denna fråga bör studeras särskilt. En övergång till registerbaserad fastig- hetstaxering skulle nämligen kanske kunna underlättas om man genom- gående knöt an till begreppet registerfastighet. Detta sammanhänger med att flertalet nu aktuella register är uppbyggda efter indelningen i register- fastigheter.

I det följande redovisar vi först de nuvarande reglernas framväxt, där- efter gällande rätt och slutligen våra överväganden och ställningstagan- den.

10.2. Tidigare regler om taxeringsenhet

Reglerna om vad som skall utgöra taxeringsenhet har sitt ursprung i vad som skall åsättas ett gemensamt taxeringsvärde. Huvudregeln har under 1900-talet varit och är fortfarande att en taxeringsenhet primärt är fastighet som registreras i officiellt register.

De ursprungliga reglerna om en taxeringsenhets omfattning fanns i kommunalskattelagen (KL). Dessa kvarstod i stora drag oförändrade till 1975 års AFT då en mer omfattande omarbetning av bestämmelserna gjordes.

De bestämmelser som var gällande under tiden från 1922 års AFT till 1975 års AFT innebar att som en taxeringsenhet i huvudsak skulle anses:

1. varje hemman, lägenhet, tomt eller stadsäga samt del av sådan fastig- het om den tillhörde särskild ägare, upplåtits till annan för själv- ständigt mera stadigvarande nyttjande eller annars brukades särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt,

fiskeri, frälseränta,

$"."

• Sida 116
•  Original

4. byggnad på annans mark, 5. vissa skogsområden och samfälligheter samt 6 komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, om de tillhörde samma ägare och låg i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning inte kunde tillför— litligen bedömas till sina inbördes värden.

Skattepliktig och icke skattepliktig del av fastighet skulle var för sig utgöra taxeringsenhet.

Inför 1975 års allmänna fastighetstaxering gjordes en översyn av reglerna om taxeringsenhet. Resultatet redovisades i promemorian (Ds Fi l973:7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m.m. för en anpass- ning till bl.a. den nya fastighetsbildningen.

Enligt promemorian fanns inte skäl att ändra den grundläggande syste- matiken i de då gällande bestämmelserna. I promemorian uttalades (s. 43) att grundvalen för bildandet av taxeringsenhet borde liksom tidigare vara den civilrättsliga fastighetsbildningen som den framgår av fastighets— register. Vid indelning i taxeringsenheter borde hänsyn i första hand tas till ekonomiska enheter, dvs. vad som normalt kan utgöra objekt för överlåtelse eller upplåtelse. Det framhölls dock att sådan kan ske även av enheter som bestämts på annat sätt än som registerfastighet, t.ex. mark- områden eller byggnader. Redan med då gällande regler kunde taxerings- enhet bildas för dessa fall. Taxeringsenhetens omfattning borde emellertid bestämmas, anfördes det, förutom av tillgångamas art och egenskaper att vara ekonomisk enhet, även av värderingsmöjlighetema vid fastighets- taxeringen. Detta ansåga vara en mycket grundläggande förutsättning.

Genom prop. 1973:162 följdes förslaget i allt väsentligt. Den lydelse 8 & KL fick vid 1975 års taxering kvarstod fram till dess att FTL in- fördes år 1979.

Som tidigare nämnts anknöt 1975 års ändringar till den principiella systematiken i de tidigare bestämmelserna. Denna innebar att register- fastigheten var primär enhet men att denna enhet delades upp i sekundära enheter vid väsentligt olika användning av delar av registerfastigheten. En sammanföring till tertiära enheter skedde då flera fastigheter eller fastig- hetsdelar låg i samma kommun och, såvitt gällde jordbruksfastigheter, brukades tillsammans samt i fråga om annan fastighet om de gränsade till varandra, användes på ett likartat sätt och stod under gemensam förvalt- nrng.

De ändringar som infördes år 1975 innebar en modernisering och en anpassning till nya civilrättsliga regler om fastighet, fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Vidare skulle någon taxeringsenhet inte längre bildas av en fastighetsdel för vilken det inte förelåg någon skatteplikt.

I förslaget till FTL framgår beträffande grunderna för indelningen i taxeringsenheter följande (SOU 1979:32 s. 326 och 327):

"Hänsyn har i nuvarande och tidigare gällande regler främst tagits till ekonomiska enheter vid indelningen i taxeringsenheter. Ekono- miska enheter är vad som normalt sett utgör objekt för överlåtelse

• Sida 117
•  Original

och upplåtelse. Oftast är registerfastigheten en sådan ekonomisk enhet, och det är naturligt att den bildar en särskild taxeringsenhet. Överlåtelse och upplåtelse kan emellertid ske av andra enheter än registerfastigheter, t. ex. markområden och byggnader. Även i dessa fall har man ansett att värderingsmöjlighetema vid fastighetstaxering- en är en grundläggande förutsättning vid bestämmandet av taxerings- enheternas omfattning och att man också då bör ta hänsyn till vad som kan anses vara en ekonomisk enhet. Grundtanken att taxerings- enhet skall vara en ekonomisk enhet och lämpa sig för värdering ligger också bakom de nuvarande reglerna om uppdelning av registerfastigheter i mer än en enhet t.ex. vid skilda användningssätt, om olikheten i användningssättet kan hänföras till skilda områden på fastigheten. Egendom med sådant särskilt användningssätt kan oftast anses som eller jämställas med en ekonomisk enhet, som således bör taxeras för sig.

Bakom reglerna om sammanföring av fastigheter och fastighets- delar ligger samma synsätt. Om jordbruksfastigheter och delar därav gäller således att de kan slås samman om de brukas tillsammans, då sådana sambrukade delar normalt kan bedömas som ekonomiska enheter. Eftersom det är vanligare att registerfastighet utgör för- säljningsobjekt, när det gäller fastigheter av beskattningsnaturen annan fastighet, har man hållit före att större restriktivitet bör iakttas vid regleringen av sammanföring till en taxeringsenhet av sådana fastigheter och fastighetsdelar. Därför föreskrivs nu att de skall gränsa till varandra, förvaltas tillsammans och användas på likartat sätt för att en taxeringsenhet skall kunna bildas av dem. Under sådana omständigheter har det ansetts att ett fastighetskomplex kan bli föremål för försäljning och därför även kan värderas som en enhet."

FTK utformade sina förslag till nya regler utifrån samma principer som hade legat till grund för de då gällande reglerna. Departementschefen an- slöt sig i allt väsentligt till kommitténs förslag och motiveringar (prop. 1979/80:40 s. 83).

Inför 1990 års allmänna fastighetstaxering tillsattes år" 1986 en parla- mentarisk utredning benämnd 1986 års småhustaxeringskommitté (STK). Kommitténs uppdrag var i princip att göra en allmän översyn av de värderingsregler som gäller för småhus.

I prop. 1987/88:164 föreslogs en del ändringar på grund av STK:s förslag. Dessa ändringar avser dock andra regler i FTL än de i 4 kap. om indelning i taxeringsenheter. Propositionen antogs av riksdagen den 2 juni 1989. I propositionen föreslogs att de grundläggande värderings- principema inte skulle ändras och att reglerna om indelning i taxerings- enheter för småhus skulle kvarstå oförändrade.

I prop. 1990/91:47 föreslogs vissa ändringar inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det var främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar. Förslaget godtogs av riksdagen.

Med anledning av den år 1990 beslutade inkomstskattereformen slopa- des bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning ibeskattnings- naturen jordbruksfastighet respektive annan fastighet. Vidare skulle värdet

• Sida 118
•  Original

på småhus och tomtmark som ingick i lantbruksenhet få variera med hän- syn till värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden. Hyreshus som ingick i lantbruksenhet skulle få värderas på samma sätt som småhus under för- utsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Värderingsförfarandet för åkermark och betesmark förenklades. Likaså slopades uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringsenhet tillhör olika församlingar.

10.3. Gällande rätt

10.3.1. Allmänt

Reglerna i 4 kap. FTL om taxeringsenhet är utformade efter principen att indelningen sker efter ett stegvis förfarande (se SOU 1979:32 s. 359 f). Systematiken är i huvudsak följande.

Huvudregeln är att fastighet - registerfastighet - utgör taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs (l 5). Detta kan betecknas som den primära taxeringsenheten.

I 2-10 åå ges undantagsbestämmelser från 1 5. Enligt 2 & skall en uppdelning av en registerfastighet i flera taxeringsenheter - sekundära taxeringsenheter — ske om skilda delar av fastigheten har olika ägare. Av 3 & framgår att flera registerfastigheter eller delar av registerfastighet i samma kommun skall föras samman till en taxeringsenhet — teniär taxe— ringsenhet — om fastigheterna eller fastighetsdelama har samma ägare. I 4-10 55 ställs härefter villkor för tillämpningen av de grundläggande reglernai 1-3 55.

”lill att börja med finns i 4 och 5 55 generella regler som avser en- hetens användning och beskaffenhet. Dessa skall alltid beaktas vid be- stämmandet av en taxeringsenhets omfattning.

När man på grundval av bestämmelserna i 1-3 59 tagit fram en preli- minär taxeringsenhet måste man först bestämma om denna i sin helhet skall vara skattepliktig eller inte. Av 4 & framgår nämligen att olika skattepliktsförhållanden inte får bestämmas för olika delar (värderings- enheter) inom en taxeringsenhet.

Enligt 5 5 får endast vissa kombinationer av egendom ingå i en taxe- ringsenhet. Därför måste en ytterligare uppdelning göras av den preli- minära enhet som bestämts enligt de tidigare reglerna i kapitlet, om enheten inte fyller de krav 1 fråga om användning och beskaffenhet som ställs i paragrafen. De framtagna taxeringsenhetema tillhör sedan en av de taxeringsenhetstyper som anges i paragrafen, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, specialenhet eller lantbruksenhet.

I 6-10 55 ges sedan speciella regler för hur indelningen i vissa taxe- ringsenhetstyper och av viss egendom skall ske.

Taxeringsenhetens taxeringsvärde byggs upp genom en bedömning av art, användning och värde för de mindre delar — byggnader och mark fördelade på värderingsenheter (6 kap. FTL) - som taxeringsenheten består av.

• Sida 119
•  Original

10.3.2. Primär taxeringsenhet

Huvudregeln är att den primära taxeringsenheten är fastighet som är upp- tagen i fastighetsregister. Registerenheter i fastighetsregister är dels fastigheter, dels samfälligheter. Med fastighet avses också vissa äldre rättsinstitut såsom ofri tomt i stad, jordeboksfrske och vattenverk på annans mark som införts i fastighetsregistret.

Fastighet som ännu inte blivit föremål för fastighetsindelning och/eller registrerats i fastighetsregister men som enligt gällande regler skall in- föras i sådant register, skall också utgöra särskild taxeringsenhet. Detta gäller främst vissa äldre fastigheter, t.ex. äldre avsöndringar.

Markområden m.m., som enligt gällande regler inte skall föras in i fastighetsregister, skall inte utgöra taxeringsenhet (allmänt vattenområde samt vissa områden i stad).

Tillbehör till fastighet skall ingå i den taxeringsenhet i vilken fastig- heten ingår.

Servitut och andra rättigheter av liknande karaktär skall hänföras till den taxeringsenhet i vilken den härskande fastigheten ingår. Samma gäller för andelar i samfälligheter av olika slag, om inte annat föreskrivs.

10.3.3. Sekundär taxeringsenhet

Om skilda delar av en fastighet har olika ägare, skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena (2 5). Olika delar av en taxe- ringsenhet får således inte ha skilda ägare. Äganderätten skall vara knuten till viss del av fastigheten. Med ägare avses normalt den lagfame ägaren. Med ägare jämställs vissa innehavare m.fl. av fastighet (1 kap. 5 5).

De fall då olika områden med skilda ägare kan förekomma på en och samma fastighet är dels då köp skett av del av fastighet enligt 4 kap. 7 & JB, dels vid legal s.k. särnjedelning eller arealöverlåtelse. Vidare kan det förekomma att en person äger en byggnad på en annans fastighet.

Köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild äga- res hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inte är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet (4 kap. 7 & JB). Beträffande denna situation har RSV anfört (Handbok för Fastighetstaxering s. 1:40) bl.a. att vid fastighetstaxering görs efter kontraktsdagen inte någon skillnad på ägare som har lagfart och ägare som inte har lagfart. Har den nya ägaren sökt förrättning inom före— skriven tid men avslås fastighetsbildning i enlighet med köpet, som där- vid blir ogiltigt, skall detta likväl fram till avslagsbeslutet beaktas vid fastighetstaxeringen.

Enligt 17 9 lagen (1971 : 1037) om äganderättsutredning och legalisering får äldre privat jorddelning (sämjedelning före den 1 juli 1962 och areal—

• Sida 120
•  Original

överlåtelse) under angivna förutsättningar genom särskilt beslut erkännas som fastighetsbildning (legalisering). En uppdelning av en registerfastig- het på flera taxeringsenheter kan bli aktuell vid giltig sämjedelning och arealöverlåtelse.

När det gäller s.k. blandat åganderättsförhållande anförde FTK att en person kan äga marken, medan samma person tillsammans med en annan person äger en byggnad som är uppförd på marken. I detta och liknande fall bör egendomen delas upp så att varje del har samma äganderättsför- hållande (SOU 1979:32 sid. 333). Värderingen sker dock oberoende av den uppdelade äganderätten.

10.3.4. Tertiär taxeringsenhet

Varje fastighetsägares totala fastighetsinnehav inom en kommun (fastig- heter och fastighetsdelar) bildar en tänkt egendomsmassa som normalt skall utgöra en taxeringsenhet. Fastigheter och fastighetsdelar som är belägna inom samma kommun och med samma ägare skall därför slås samman till en taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs (3 5). Ägs fastig- heterna av flera delägare krävs samma andelsfördelning i fastigheterna. Det krav som ställs för bildande av tertiär taxeringsenhet är att den nya enheten skall vara en ekonomisk enhet, lämplig att värdera. Olika långt— gående krav bör därför ställas då tertiära taxeringsenheter skall bildas.

Redan före KL gällde att taxeringsenhet inte fick sträcka sig över kommungräns. Det är oklart om denna regel haft ett samband med den upphävda särskilda kommunala beskattningsrätten av fastigheter (SFS 1986:473) eller om regelns syfte varit att göra en ur värderingssynpunkt lämplig avgränsning av en taxeringsenhets omfattning. FTK anförde i sitt förslag (SOU 1979:32 s. 341):

"Varje kommun har rätt till garantith för fastigheter som är belägna inom kommunen. Taxeringsenhet bör på grund härav inte sträcka sig över kommungräns. Kommittén föreslår därför inte någon materiell ändring i detta hänseende. En regel om att i taxeringsenhet inte får ingå mark som tillhör olika kommuner bör införas i 4 kap. 3 & FTL."

Departementschefen anslöt sig till förslaget (prop. 1979/80:40 s. 84 och 196).

10.3.5. Indelningsregler

Sedan enligt 4 kap. 1-3 äs FTL en ägares fastighetsinnehav i en kommun förts samman till en egendomsmassa skall indelningsreglerna i 4-9 55 prövas. De fall där egendom skall delas upp på grund av dessa regler är i första hand fall när det för skilda delar av egendomen mreligger olika

• Sida 121
•  Original

skatteplilasförhållanden, användningssätt eller beskaffenhet. För vissa i 6-9 55 angivna typer av taxeringsenheter gäller härutöver en del särskilda indelningsregler.

Generella indelningsregler

”Taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom (4 5). Bestämmelsen föreslogs av såväl 1971 års fastighetstaxeringsutred- ning som FTK (Ds Fi 1971:13 s. 51, SOU 1979:32 s. 337-338). Bestäm- melsen innebär att registerfastighet skall uppdelas i olika taxeringsenheter efter skattepliktsförhållandena och att registerfastigheter med skilda skattepliktsförhållanden inte får sammanslås till en enhet. Skatteplikts- frågan bedöms enligt reglerna i 3 kap. FTL.

I 5 5 första stycket anges huvudregeln för indelningen i taxerings- enheter, innebärande en uppdelning efter användningssätt och beskaffen- het. Indelningen innebär att värderingsenheter avseende byggnader och mark förs samman i bestämda kombinationer för att bilda taxerings- enheter. Taxeringsenhetema kan förekomma i huvudsakligen sex olika kombinationer av byggnadstyper och ägoslag. Kombinationema är maximiregler. En småhusenhet utgör exempel på en sådan taxeringsenhet och den kan omfatta småhus, tomtmark för sådan byggnad och ex- ploateringsmark för småhusbebyggelse. Motsvarande gäller för hyreshu- senhet. Industrienhet förekommer i två varianter, nämligen enhet med in- dustribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och exploateringsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri och enhet med täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark. Dessutom finns en tredje typ av industrienhet som regleras i 15 kap. 1 & FTL, nämligen elproduktionsenhet. I specialenhet kan ingå specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad. I lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad, åker- mark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter. När det gäller småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för det fall att dessa ligger i anslutning till lantbruksenhet (4 kap. 5 5 andra stycket). Dessa skall då nämligen inte utgöra egen eller egna taxeringsenheter utan i stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att denna är av viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Inför 1988 års AFT (prop. 1985/86:160, SFS 1986:258) utmönstrades taxeringsenhetstypen exploateringsenhet. Exploateringsmark skall i stället ingå i obebyggd småhus-, hyreshus- eller industrienhet, beroende på vilken byggnadstyp exploateringsmarken är avsedd för. (I kap. 12 tas exploateringsmark upp särskilt och vi föreslår där att ägoslaget slopas).

Indelningen i taxeringsenheter bygger på klassificeringen av byggnader och mark i 2 kap. Avsikten med indelningen var enligt FTK (se SOU 1979:32 s. 339-340) den tidigare nämnda grrmdtanken att taxerings- enhetema skulle utgöra ekonomiska enheter. En följd av detta var enligt

• Sida 122
•  Original

kommitténs mening att bebyggda taxeringsenheter i allmänhet endast borde innehålla en byggnadstyp. I samtliga typer av taxeringsenheter borde övrig mark kunna få ingå.

Bostadsbyggnader med mark i lantbruksenhet

I 4 kap. 5 5 andra stycket FTL anges att småhus, hyreshus och tomtmark till sådana byggnader skall ingå i lantbruksenhet under vissa förut- sättningar. Enligt dessa så skall husen ligga i anslutning till lantbruksen- het vars produktiva mark, dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, om- fattar minst 5 hektar. Husen skall dessutom vara behövliga som bostad i lantbruket, dvs. åt ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL år 1979. Den hade en tidigare motsvarighet i den handledning som fanns för AFT 75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes den förändringen att be— stämmelsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. I förenklingssyfte infördes nämligen då också en regel med innebörd att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jordbruksfastighet medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes be- skattningsnaturen annan fastighet.

Förslaget innebar att bostadsbyggnad inte skulle ingå i lantbruksenhet om enhetens totala areal produktiv mark understeg 5 hektar. En med småhus bebyggd fastighet vars produktiva mark understeg 5 hektar skulle uppdelas i två taxeringsenheter. Den ena skulle innehålla bostadsbyggnad med tomtmark, småhusenhet, med beskattningsnaturen annan fastighet. Den andra skulle bestå av den produktiva marken och utgöra lantbruks- enhet med beskattningsnaturen jordbruksfastighet (om slopande av bestätnmelsema i 4 kap. 11 5 FTL om indelning i beskattningsnatur, se avsnitt 10.3.6).

Övn'g mark och saneringsbyggnader

I 4 kap. 5 & sista stycket FTL finns bestämmelser om övrig mark och saneringsbyggnad, dvs. byggnad som skall rivas. Övrig mark får ingå i samtliga typer av taxeringsenheter. I första hand skall övrig mark hänföras till lantbmksenhet och i andra hand till andra typer av taxerings- enheter. Också saneringsbyggnad kan ingå i alla typer av taxeringsen- heter.

Särskilda indelningsregler

För olika typer av egendom, som enligt de nu nämnda reglerna normalt skall utgöra en taxeringsenhet, gäller en del särskilda indelningsregler i 4 kap. 6-10 55 FTL. Sådana särskilda indelningsregler gäller för följande slag av egendom:

• Sida 123
•  Original

— småhus-, hyreshus-, special— och industrienheter (6 5), — exploateringsmark och täktmark (7 5), — ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, Skogsimpedi- ment och övrig mark (8 5), - staten tillhörig egendom (9 5), - samfälligheter (10 5).

Enligt 15 kap. FTL gäller särskilda regler för elproduktionsenheter. 6 5 innehåller speciella indelningsregler för småhusenheter, hyreshus- enheter, specialenheter och industrienheter, exploateringsmark, växthus och djurstall.

Bestämmelserna avseende exploateringsmark, växthus och djurstall till- lades genom SFS 1986:258 efter förslag i prop. 1985/86:160 avseende vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen år 1988.

Småhus-, hyreshus-, special— och industrienheter

I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet (6 5 första stycket).

I förslag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning i Ds Fi l973:7, vilket godtogs i prop. 1973:162, anfördes att även fortsättningsvis en mera restriktiv hållning syntes böra intas i fråga om sammanföring av fastig- heter av annan fastighets natur bl.a. med hänsyn till att handeln med detta slag av fastigheter oftast avser registerfastigheter. I vissa fall, då sådana fastigheter ligger intill varandra och används på likartat sätt kan fastighetskomplexet tänkas bli föremål för försäljning och det kan under sådana förhållanden lämpligen utgöra värderingsobj ekt. En ytterligare för— utsättning för att sammanföring skulle få ske i dessa fall borde dessutom vara att fastigheterna eller delarna därav stod under gemensam förvalt- ning och användes gemensamt. Däremot syntes det olämpligt att bilda taxeringsenheter av områden som var skilda från varandra, även om de bildar en förvaltningsenhet. Inom planlagt område borde enligt förslaget endast enheter inom ett kvarter c d få föras samman. Utanför planlagt område borde sammanföring få ske även om enheterna skiljs av mark för kommunikationsändamål, t.ex. väg. I fråga om exploateringsmark skulle inte krävas att enheterna skulle gränsa till varandra.

FTK uttalade sig generellt om omfattningen av de typer" av taxeringsen- heter som nu är särskilt reglerade i 6 -9 55 (SOU 1979:32 s. 342). Kom— mittén ansåg att de då gällande principerna för bildande av taxeringsenhet borde gälla även i fortsättningen. I enlighet med detta ”borde småhus-, hyrehus-, special- och industrienhet endast omfatta egendom som ligger i nära anslutning till varandra och som utgör en ekonomisk enhet. Som regel borde enligt kommittén när det gäller bebyggd fastighet, som bör föras till någon av nyssnämnda slag av taxeringsenheter, i varje taxe- ringsenhet ingå endast en byggnad av byggnadstypema smiåhus, hyreshus, specialbyggnad och industribyggnad. Emellertid kan by/ggnader, enligt

• Sida 124
•  Original

kommittén, ha ett sådant samband med varandra att de bör ingå i samma taxeringsenhet.

Departementschefen biträdde kommitténs förslag (prop. 1979/80:40 s. 85-86). Kommittén utvecklade ytterligare särskilda synpunkter på de olika slag av taxeringsenhetstyper som är upptagna i 6 & FTL. Även dessa synpunkter delades av departementschefen. Småhustaxeringskom- mittén föreslog att en bebyggd småhusenhet av inkomstskatteskäl inte skall få omfatta obebyggd tomtmark (Ds Fi 1987:8 s. 61-62). I prop. 1987/88:164 förordade dock departementschefen att reglerna om indel- ning i taxeringsenheter skulle vara oförändrade.

Exploateringsmark

Exploateringsmark får inte ingå i bebyggd taxeringsenhet (6 5 andra stycket).

Exploateringsmark skall inte indelas i särskilda taxeringsenheter utan utgöra småhus-, hyreshus- eller industrienhet, beroende på vilken bygg- nadstyp exploateringsmarken är avsedd för. Bestämmelsen är föranledd av inkomstbeskattningsskäl.

Byggnad som är belägen på exploateringsmark skall, om den inte är saneringsbyggnad, tillsammans med tillhörande tomtmark bilda en sär- skild taxeringsenhet.

Växthus och djurstall

Alla växthus och djurstall med tillhörande mark skall indelas som lant- bruksenhet (6 & tredje stycket). De som saknar anknytning till lantbruk eller skogsbruk skall utgöra särskild taxeringsenhet. Växthusen och marken för dem har vid taxeringen 1970 reglerats genom anvisningar från Riksskattenämnden och vid taxeringen 1975 genom anvisningar från RSV. Problem har ansetts föreligga både vid indelningen och värderingen av denna egendom (se SOU 1984:37 s. 263-266).

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering indelades växthus och djurstall som inte hade något samband med jordka som övrig byggnad och marken som tomtmark till sådan byggnad. Egendomen taxerades som industrienhet. Växthus och djurstall med anknytning till jordbruk in- delades däremot som ekonomibyggnad och ingick i en lantbruksenhet. Vid värderingen av växthus och djurstall utan samband med jordbruk utgick man vid fastställande av byggnadsvärdet från riktvärdet för ekonomibyggnad. Marken värderades med riktvärdet för industrimark som grund.

En effekt av de ursprungliga reglerna i FTL var att de växthus som indelades som industrienhet skulle komma att taxeras vid 1988 års allmänna fastighetstaxering medan övriga, som indelades som lant- bruksenheter, skulle taxeras vid den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter 1992. Detta skulle bl.a. innebära skilda värdenivåer

• Sida 125
•  Original

mellan byggnader med och utan samband med jordbruk. För att uppnå att alla växthus och djurstall skulle kunna ingå i lantbruksenhet och taxeras samtidigt infördes därför bestämmelsen att till byggnadstypen eko- nomibyggnader även skulle hänföras växthus och djurstall utan samband med jordbruk.

Exploateringsmark och täktmark

Om exploateringsmark, dvs. den sammanslagna egendomsmassan av exploateringsmark som ligger inom samma kommun och har samma ägare, ligger inom olika tätorter eller planområden skall marken inom varje tätort eller planområde utgöra en taxeringsenhet (7 5 första stycket).

Motivet till bestämmelsen är att faktorer som inverkar på värdet kan variera mellan olika tätorter och planområden.

Efter lagstiftning inför 1988 års allmänna fastighetstaxering skall exploateringsmarken ingå i obebyggd småhusenhet, hyreshusenhet eller industrienhet med hänsyn till den bebyggelse som marken är avsedd för. Den indelning i taxeringsenheter som enligt 7 & skall göras av exploa- teringsmarken avser markens fördelning på nämnda enheter.

Med planområde avses enligt RSV:s anvisningar sammanhängande om- råde som har detaljplan. Planområdet kan därvid ingå i flera angränsande detaljplaner, antagna vid olika tidpunkter. Indelningen i taxerings- enhetstyp är beroende av den användning av marken som anges i detalj- planen. Om en detaljplan anger flera olika användningssätt för exploa- teringsmark, delas marken upp i flera taxeringsenheter.

Beträffande täktmark gäller (7 5 andra stycket) i huvudfallet att varje område skall utgöra en särskild taxeringsenhet. Detta gäller dock inte om områdena omfattas av samma täktplan enligt naturvårdslagen. I så fall skall de olika områdena utgöra en taxeringsenhet. Detta kan t.ex. vara fallet när två täktområden åtskiljs av en väg eller av ett område med ej brytvärda jordarter. Eventuellt kan de då också värderas tillsammans som en värderingsenhet.

Brukningsenhet

Ekonomibyggnad och mark för jordbruk och skogsbruk samt övrig mark taxeras tillsammans som lantbruksenhet, om de ingår i en brukningsenhet (8 5), dvs. om jordbruksmark och skogsbruksmark som har sammanförts till en tänkt egendomsmassa rymmer flera brukningsenheter skall varje brukningsenhet utgöra en taxeringsenhet.

Frågan om skogliga taxeringsenheters omfattning behandlades av 1971 års fastighetstaxeringsutredning (SOU 1973:4 s. 216 och 217). RSV an— förde i sina anvisningar inför 1975 års allmänna fastighetstaxering följande:

• Sida 126
•  Original

"Vid bildande av s.k. skogliga taxeringsenheter bör man utgå från vad som är brukningsenhet vid skogsbruksdriften och i viss mån från vid skifte avsatt skog som står under särskild förvaltning.

Vid bedömning av vad som ifråga om allmänna och enskilda skogar skall anses som brukningsenhet bör avgörande vikt fästas vid vad som administrativt och redovisningsmässigt utgör en enhet. Skogsmark som ligger inom samma kommun och har samma ägare förutsätts normalt ingå i samma brukningsenhet. I fråga om bolags- skogar o.d. samt Domänverkets skogar bör i princip de förvaltnings— enheter, av vilka dessa skogar består, anses som brukningsenheter. Om en skoglig brukningsenhet omfattar flera kommuner, skall emellertid den i varje kommun belägna delen av brukningsenheten utgöra en taxeringsenhet. Brukningsenhet bör inte få sträcka sig över länsgräns."

För övriga jordbruksfastigheter lämnade RSV 1975 följande anvisning:

"För att jordbruksfastigheter i allmänhet och delar därav skall sammanföras till en taxeringsenhet bör som generellt krav gälla att delarna brukas tillsammans. Jordbruksmark som ligger inom en kommun och ägs av samma person bör sammanföras till en taxe- ringsenhet, om sambruk föreligger dvs. där huvuddelen av jord- bruksmarken ingår inett jordbruksföretag, som normalt sköts från ett brukningscentrum. Aven i det fall viss jordbruksmark inte brukas tillsammans med ägarens övriga jordbruksmark men uppenbart tillhör samma ekonomiska enhet, skall all jordbruksmark utgöra en taxe— ringsenhet."

FTK ansåg i förslaget till FTL att de nya reglerna borde eftersträva ett resultat som liknade de gällande reglerna (SOU 1979:32 s. 348-350).

All jordbruks- och skogsbruksmark inom en kommun, som har samma ägare, borde således utgöra en taxeringsenhet. Om skilda bruknings— enheter går att särskilja borde dock varje sådan enhet utgöra en särskild taxeringsenhet. Det torde enligt FTK främst vara på större gods som sär- skilda brukningsenheter går att urskilja. T.ex. kunde ägaren driva jord- bruk på en del av fastigheten eller fastigheterna medan en eller flera arrendatorer brukar andra avgränsade delar av egendomen. FTK anförde vidare:

"Beträffande stora bolagsskogar o.d. och domänverkets skogar an- såg fastighetstaxeringsutredningen att de förvaltningsenheter som skogarna bestod av i princip borde anses som brukningsenheter. Skäl att bryta ner dessa enheter i mindre delar än dem för vilka redovis- ningen skedde och 1edovisningshandlingar och lilmande i fråga om skogen upprättades syntes inte föreligga enligt utredningen. Att en skoglig brukningsenhet på grund av vad som hade anförts kunde komma att omfatta flera kommuner ansågs inte utgöra något hinder. Visserligen fick en taxeringsenhet inte sträcka sig över kommun- gräns, men enligt värderingsreglema skulle två eller flera fastigheter, som var belägna inom skilda kommuner och som skulle ha utgjort en taxeringsenhet, om de hade legat i samma kommun, taxeras som om

• Sida 127
•  Original

de utgjorde en taxeringsenhet. Därefter skulle anges hur stor del av värdet som föll på varje kommun. Enligt kommitténs mening bör de skogliga brukningsenheter som nämnts även fortsättningsvis behand- las på liknande sätt vid bildande av taxeringsenheter som vid 1975 års fastighetstaxering. All den skogsmark och det Skogsimpediment som ligger inom samma kommun och har samma ägare bör bilda en enda taxeringsenhet, om marken utgör en brukningsenhet. Om inte bör den uppdelas så att varje taxeringsenhet svarar mot en bruknings- enhet."

Departementschefen biträdde FTK:s förslag (prop. 1979/80:40 s. 87). RSV angav följande inför 1988 års allmänna fastighetstaxering be- träffande vad som bör avses med brukningsenhet för lantbruk:

"Vid bedömning av vad som skall anses som brukningsenhet bör främst beaktas vad som administrativt och redovisningsmässigt utgör en enhet. Ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogs- impediment och övrig mark som ligger inom samma kommun och som har samma ägare utgör normalt en brukningsenhet. Då det inom större innehav förekommer arrendegårdar bör dessa dock utgöra egna taxeringsenheter. Sidoarrenden, dvs. arrenden av enstaka områden med åkermark eller betesmark, utgör normalt inte brukningsenhet utan taxeras tillsammans med markägarens övriga innehav. Skogs- bolags, domänverkets och andra markägares större fastighetsinnehav bör anses utgöra brukningsenheter enligt de förvaltningsenheter som de är uppdelade i av ägarna."

Statens fastigheter

Fastighet som tillhör staten och som förvaltas av skilda myndigheter, får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltnings- områden (9 5).

FTK ansåg att det kunde vara praktiskt för de statliga nryndighetema i deras förvaltning att egendom, som förvaltas av olika myndigheter, inte ingår i samma taxeringsenhet (SOU 1979:32 s. 356). Departementschefen tillstyrkte förslaget.

Santfälligheter

Samfällighet är enligt 1 kap. 3 & FBL mark som hör till flera fastigheter gemensamt. Sådan samfällighet är en registerenhet i fastighetsregistret men den är inte en registerfastighet. Dessa samfälligheter betecknas marksamfällighet. Enligt huvudregeln (4 kap. 1 5) skall delägarförvaltade samfälligheter inte vara en taxeringsenhet. Detta motsvarar vad som alltid gällt enligt KL. Om en samfällighet förvaltas av en juridisk person skall den däremot utgöra taxeringsenhet (10 5).

Inför 1975 års AFT infördes efter förslag i departementspromemorian angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m.m. (Ds Fi 11973:7 s. 50-56,

• Sida 128
•  Original

prop. 1973:162, 5. 301-307, SFS 1973:1099) nya regler i vissa avseenden för indelningen av samfälligheter i taxeringsenheter. Enligt huvudregeln skulle liksom tidigare gälla att andelarna i samfälligheter som förvaltas direkt av delägarna, s.k. delägarförvaltning, ingår i samma taxeringsenhet som delägarfastigheten. Andelens värde värderades tillsammans med del- ägarfastigheten. Förvaltades däremot samfälligheten av juridisk person, s.k. föreningsförvaltning, skulle den gemensamma anläggningen eller marksamfälligheten utgöra en taxeringsenhet.

Till stöd för sitt förslag beträffande de föreningsförvaltade samfällig- heterna anförde departementschefen bl.a. att de i regel hade ett stort ekonomiskt värde och att det värderingstekniskt var enklare att värdera samfälligheter för sig. Även deklarationsskyldigheten ansåg han lättare att fullgöra för samfälligheten som sådan än för delägarna.

Från sistnämnda regel finns två undantag (10 5). Två slag av samfällig- heter som förvaltas av juridisk person utgör inte taxeringsenhet, nämligen vissa villasamfälligheter och samfälligheter med ringa värde samt vissa regleringsanläggningar.

Enligt de inför 1975 års AFT justerade reglerna avseende samfällig- heterna skulle man enligt punkt 1 av anv. till 8 & KL göra undantag från huvudregeln om att särskild taxeringsenhet skulle bildas av samfällighet då denna förvaltades av juridisk person i följande fall:

1. Gemensamhetsanläggning i vilken de delägande fastigheterna ute- slutande eller så gott som uteslutande utgörs av schablonbeskattade villor.

2. Marksamfällighet eller gemensamhetsanläggning som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.

I dessa fall skulle värdet av marksamfälligheten eller anläggningen tilläggas de delägande fastigheterna, oavsett om samfälligheten för- valtades av juridisk person eller direkt av delägarna.

Departementschefen hade i fråga om de till 1975 års AFT föreslagna reglema då det gällde gemensamhetsanläggningar för villor funnit att dessa lämpligen borde värderas inklusive den örmån gemensamhetsan- läggningen innebar för villan. Vidare åsyftades vägsamfälligheter o.d. samt marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar av mindre värde.

FTK fann i sitt förslag till FTL inte skäl att ändra reglerna. Dock borde enligt kommittén undantaget som gällde gemensamhetsanläggning- ar, vars delägarfastigheter utgörs av villamstigheter, utvidgas till att gälla även marksamfälligheter (SOU 1979:32 s. 358). Departementschefen godtog förslaget.

Undantaget för regleringsanläggningar infördes vid 1988 års AFT i samband med ny lagstiftning om värderingen av elproduktionsenheter (prop. 1985/86:160, SFS 1986:258). Ändringen hade sin bakgrund i att den kommunala beskattningen av juridiska personer slopats fr.o.m. in- komståret 1985. Värdet av regleringsanläggningama skall i stället beaktas

• Sida 129
•  Original

vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningarna. Någon förändring av det totalt åsatta taxeringsvärdet uppkommer inte.

10.3.6. Slopad indelning i beskattningsnatur

Genom 1990 års skattereform infördes nya skatteregler om privatbostads- fastigheter och näringsfastigheter samt gränsdragningen dem emellan. Reglerna innebär att en mangårdsbyggnad med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet i regel räknas som privatbostadsfastighet och därmed inte ingår i näringsverksamheten, om byggnaden är inrättad till bostad för en eller två familjer och till övervägande del bebos eller är avsedd att bebos av ägaren eller vissa närstående (5 & KL). Privatbostadsfastigheten be- skattas i inkomstslaget kapital, medan lantbruksenheten i övrigt är näringsfastighet och beskattas i inkomstslaget näringsverksarnhet. Detta får till föjd att löpande avdrag för kostnader för reparationer och under- håll samt värdeminskning inte medges för den del av en lantbruksenhet som är privatbostadsfastighet.

Genom lag den 13 december 1990 (prop. 1990/91:47, SFS 1990: 1382) slopades bestämmelserna i 4 kap. 11 & FTL om indelning av taxerings- enheter i beskattningsnaturen jordbruksfastighet respektive annan fastig- het. I stället för att besluta om beskattningsnatur skall bestämmas typ av taxeringsenhet som varje taxeringsenhet skall utgöra. Anledningen till ändringen var 1990 års inkomstskattereform med den vid inkomstbeskatt— ningen av fastigheter förändrade klassificeringen i privatbostads- eller näringsfastigheter. Genom att denna klassificering infördes behövdes inte längre bestämmelserna om indelning i beskattningsnatur. Samtidigt er- sattes "taxerad som jordbruksfastighet" och "taxerad som lantbruksenhet" med "taxerad som lantbruksenhet" respektive "taxerad som annan fastig- het än lantbniksenhet'.

En annan förändring var att i lantbruksenhetema ingående hyreshus skulle få värderas på samma sätt som småhus under förutsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter skulle de inte kunna ingå i en lantbruksenhet.

Uppdelningen av taxeringsvärde och delvärde när delar av en taxerings- enhet tillhör olika församlingar slopades samtidigt.

Genom lagen infördes också en bestämmelse (8 kap. 3 &, 12 kap. 3 & FTL), enligt vilken värdet av småhus med tomtmark som ingår i lant- bruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är. Detta beaktas genom värdefaktom fastighetsrättsliga för- hållanden för både småhus och tomtmark till småhus.

• Sida 130
•  Original

130 Registerfastighet - taxeringsenhet 10.4 Överväganden och förslag

10.4.1. Indelningen i taxeringsenheter

I vårt uppdrag ingår att undersöka om inte begreppen registerfastighet och taxeringsenhet bör kunna göras mer samstämmiga. De ändringar som vi kan föreslå måste emellertid ligga inom ramen är den tekniska över- syn som är vår huvuduppgift. Vi kan därför knappast föreslå ändringar på t.ex. civilrättens eller fastighetsbildningens områden.

I detta delbetänkande har vi i första hand inriktat vårt arbete på frågor av betydelse för AFT 96.

Gemensam identitet mellan CFD:s och RSV:s register

I avsnitt 8.4 redogörs för betydelsen av en för RSV och CFD gemensam, numerisk identitet på fastighetsnivå och att RSV därför i sitt nya fastighetssystem nu lagrar FDS:s fastighetsnyckel samt utarbetar nya rutiner för informationsutbyte med hjälp av denna. Det nya systemet kommer att vara genomfört vid AFT 94.

Registerfastighet - taxeringsenhet

Som nämnts ovan är grundtanken bakom indelningen i taxeringsenheter att dessa skall utgöra en ekonomisk enhet och lämpa sig för värdering. De regler som nu gäller om bildande av taxeringsenheter är i stort sett tillfredsställande. Vissa problem kan dock urskiljas.

I avsnitt 8.4 redogörs för några orsaker till att aviseringsförfarandet måste kompletteras med manuell åtgärd. Där framgår att de fall som blir föremål för manuell hantering främst är sådana enheter där registerfastig- het och taxeringsenhet inte stämmer överens. Vidare framgår att lant- bruksenheter oftare än andra kategorier blir föremål för manuella åt- gärder i FTS i samband med en registervårdshändelse.

Ca 110 000 fastigheter (3-4 %) berörs av fleranvändning och ca 130 000 fastigheter består av flera taxeringsenheter.

Vad gäller samtaxerade fastigheter - dvs. när flera registerfastigheter bildar en taxeringsenhet - medför dessa inte några större problem ur fas- tighetstaxeringssynpunkt. Svårigheter möter däremot beträffande register- fastighet som berörs av mer än en taxeringsenhet, t.ex. vid olika ägar- förhållanden eller skilda användningssätt.

En ökad överensstämmelse mellan indelningen i taxeringsenheter och indelningen i registerfastigheter är eftersträvansvärd i den mån den inne- bär rationaliseringsmöjligheter. I avsnitt 8.4 redogörs för anledningen till att det inte helt går att genomföra målsättningen en fastighet - en taxe- ringsenhet, nämligen att fastighetstaxeringen också har andra Skatteobjekt än hel registerfastighet. Detta gäller "byggnad å" och "område från".

• Sida 131
•  Original

Ägarändringar för "hus å" kan för närvarande inte tillhandahållas i fastighetsdatasystemet eftersom sådana förvärv inte kan lagfaras. I dag fångas dessa in genom AFT eller i samband med självdeklarationen.

Vad gäller fastigheter som skall delas upp i flera taxeringsenheter på grund av att ett markområde säljs är den enda indikation från FDS som erhålls en "vilande lagfart. Först när och om fastighetsbildning sker ger FDS uppgift om areal m.m.

Målsättningen bör naturligtvis vara att varje fastighet taxeras för sig och att man undviker att dela upp en registerfastighet i taxeringsenheter. Härigenom kan man knyta beskattningen till värderingsenhetema, dvs. småhus har en viss fastighetsskatt, hyrehus en osv. Detta är för övrigt det system som har tillämpats när det gäller eller har gällt fastighetsskatt för hyreshus på bostadsbyggnadsvärdet och därtill hörande markvärde respek- tive skogsvårdsavgift på skogsbruksvärdet. Mot bakgrund av vad ovan anförts kommer dock inte heller i framtiden manuella kompletterings- åtgärder helt kunna undvikas.

FDS och byggnadsregistret

I uppläggningen av byggnadsregistret sammankopplas taxeringsenhet och värderingsenhet med byggnad. Ca 80 % av byggnaderna kopplas automa- tiskt via fastighetsbeteckningen. Resterande byggnader kopplar kommu- nerna genom en jämförelse mellan fastighetstaxeringsregistret och främst tillgängliga bebyggelsekartor. På detta sätt knyts uppgifter om hur bygg- naden används, egenskapsuppgifter och värdefaktorer till befintliga bygg- nader. Inledningsvis kommer det i stort sett finnas uppgifter som hämtats ur fastighetslängdema. Ajourhållningen sker med hjälp av de nummer som åsatts byggnaderna i byggnadsregistret. Detta innebär att man vid t.ex. en avstyckning kan se vilken byggnad som följer med marken. Be- träffande "område från" sker en avisering från FBM till FRM i samband med fastighetsbildningsförrättningen. Införandet av nya och förändrade uppgifter i FR sker därefter via terminal som är ansluten till FDS.

Sammantaget medför de ovan redovisade förändringarna att det i vart fall beträffande villafastighetema inte föreligger något behov av ändrade regler vad gäller indelningen i taxeringsenheter.

10.4.2. Ägarförhållanden

Enligt 4 kap. 2 & FTL skall en fastighet uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena om skilda delar av den har olika ägare.

Enligt prop. 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m. (s. 61), har RSV uttalat att det bör övervägas att göra ett tillägg till bestämmelsen i vilket uttryckligen framhålls att för- värv av del av fastighet, som för sin giltighet kräver fastighetsbildning, skall beaktas vid indelning i taxeringsenheter.

• Sida 132
•  Original

I FTL regleras inte vem som skall anses som ägare till en fastighet eller del därav. Denna fråga får avgöras med ledning av de lagregler och den praxis som kan finnas på området. Av allmän praxis inom skatte- rätten framgår att civilrättsliga regler om äganderätt till fastighet tillämpas. När det gäller tidpunkten för äganderättens övergång anses äganderätten gå över den dag när bindande köpeavtal träffats, i regel kontraktsdagen (jfr RÅ 1993 ref 65). Som undantag gäller sådana fall där i köpeavtalet intagits en bestämmelse om annan tidpunkt för äganderättens övergång.

Vårt förslag

Vi föreslår att en bestämmelse med det angivna innehållet tas in i 1 kap. 5 & FTL.

10.4.3. Bostäder på lanbruksenhet

Det ursprungliga syftet med att indela den taxerade egendomen i taxe- ringsenheter var att erhålla enheter som lämpligen borde taxeras för sig. För de olika enheterna gällde olika beskattningsregler. Så beskattades fritidshus på en lantbruksfastighet enligt andra regler än de som gällde registerfastigheter) i Övrigt.

Genom de senaSte ändringarna i skattesystemet (1990 års skattereform) har sambandet mellan inkomsttaxeringen och fastighetstaxeringen för— svagats. Avgörande är numera den gränsdragning som görs vid inkomst- taxeringen mellan begreppen privatbostadsfastighet och näringsfastighet (se avsnitt 10.3.6). De regler som tillämpas från den 1 januari 1994 återfinns i 5 & KL OCh innebär bl.a. följande.

Den egendom som Omfattas av begreppet privatbostadsfastighet är små- hus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbrukSenhet, om småhuset är en privatbostad. Som privat- bostad räknas Småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till väsentlig del används för ägarens eller vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboende. Hit kan också i Vissa fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hän- förs till näringsfastighet. Småhus, småhusenhet, lantbruksenhet och stor- lek har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen.

Grundläggande för gränsdragningen är den indelning som görs vid fastighetstaxeringen, nämligen om det är fråga om småhus eller småhus- enhet. Om Så är fallet uppfylls kravet såvitt avser fastigheten eller fastighetsdelen för att det skall kunna bli en privatbostadsfastighet. Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden som sin pri- vatbostad eller ej. Privatbostadsfastighet på lantbruksenhet kan fr.o.m. 1995 års taxering på ägarens begäran räknas som näringsfastighet om

• Sida 133
•  Original

småhusets storlek uppgår till minst 400 m2 och det har nybyggnadsår före år 1930.

Som tidigare nämnts finns i 4 kap. 5 5 andra stycket FTL en bestäm- melse som innebär att småhus, hyreshus och tomtmark till sådana bygg- nader skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark, dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, omfattar minst 5 hektar. Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket. Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL 1979 men hade tidigare en motsvarighet i handledningen för AFT 75. Genom 1979 års lagstift- ning gjordes den förändringen att bestämmelsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. Detta skedde genom att man införde en regel med innebörd att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jordbruksfastighet, medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes beskattningsnaturen annan fastighet.

Det är svårt att beräkna det antal byggnader som är aktuella i före- varande sammanhang. Man har uppskattat att ca 10 000 mangårdsbyggna- der och tomter och ca 70 000 "icke—behövliga" småhus och utarrenderade tomter är utbrutna till egna taxeringsenheter (småhusenheter).

Liksom var fallet med reglerna om beskattningsnatur i 4 kap. 11 & FTL saknar också bestämmelsen i 4 kap. 5 & andra stycket FTL numera aktua- litet genom 1990 års skattereform. Det kvarstår således inte längre något behov av att ur inkomstskattesynpunkt bryta ut bostadshus från lantbruks- enhetema för värdering som egna taxeringsenheter.

Vårt förslag

Bestämmelsen i 4 kap. 5 5 andra stycket FTL reglerar två frågor. Till att börja med fastställs att ett småhus kan ingå i en lantbruksenhet om den tillhörande produktiva marken uppgår till minst 5 hektar. Är så inte fallet och omfattar fastigheten mer än 2 hektar sker en uppdelning så att bo- stadsbyggnaden med tillhörande tomtmark indelas som småhusenhet och återstoden som lantbruksenhet. Två olika taxeringsenheter bildas sålunda av en registerfastighet.

Frågan är om sistnämnda uppdelning verkligen behövs. Prisbildningen för dessa småjordbruk kan antas i mångt och mycket följa den som gäller för småhusfastigheter. Helt säkert underlag för en sådan bedömning finns dock inte. En överföring till sistnämnda kategori av hela fastigheten skulle emellertid med nu gällande regler medföra att en stor del av area— len inte blev åsatt värde på grund av regeln om att man inte värderar den del av tomtmarken som överstiger två gånger normaltomtens storlek. Vid tidigare fastighetstaxeringar noterades vidare att på egendomar av detta slag stundom bedrevs uppfödningsverksamhet av hästar, varför tämligen värdefulla stallbyggnader kunde finnas. Sådana byggnader hör till kate- gorin ekonomibyggnader och kan enligt gällande regler inte ingå i en småhusenhet. För att finna en tillfredsställande lösning på dessa frågor inom ramen för småhustaxeringen skulle nya regler för denna taxering

• Sida 134
•  Original

behöva skapas. Detta anser vi inte påkallat med tanke på att det trots allt rör en begränsad grupp fastigheter.

En annan lösning skulle vara att lägga in bostadsbyggnaden med till- hörande tomt i lantbruksenheten. I stället för att en särskild taxerings- enhet (småhusenhet) måste bildas, skulle för framtiden byggnaden och tomten därtill få utgöra särskilda värderingsenheter inom lantbruksen- heten.

Vi föreslår att den sistnämnda modellen tillämpas för framtiden. Det sammanlagda taxeringsvärdet torde även med den föreslagna ändringen bli ungefär detsamma som skulle mlja av nu gällande regler. Den först- nämnda modellen skulle däremot kunna ge vissa ojämnheter mellan olika fastigheter med jämförbar arealstorlek. Med vårt mrslag vinns den för- delen att begreppen registerfastighet och taxeringsenhet i större ut- sträckning kommer att sammanfalla.

Den andra frågan som regleras i det inledningsvis nämnda lagrummet rör sådana bostadsbyggnader som inte behövs för jordbruket, oavsett dess storlek. Hit hör småhus som ägaren av lantbruket hyr ut för fritids- eller permanentboende. I dag bryts även dessa ut och bildar självständiga taxe- ringsenheter. Om en utomstående äger byggnaden skall fastighetsdeklara- tion avlämnas av byggnadens ägare medan tomtmarken redovisas av den som äger lantbruket. Vi föreslår för dessa fall samma lösning som för småjordbruken.

Samtliga bostadsbyggnader med tillhörande tomtmark, som ägs av lant- brukaren, kommer med denna lösning att ingå i lantbruksenheten. Små- husen och marken bildar därvid särskilda värderingsenheter och värderas enligt samma regler som för småhus på lantbruksenheter. Omtaxering av bostadsbyggnaderna kan ske vid AFT 98 för lantbruksenheter.

Med den föreslagna ordningen uppnår man den förenklingen att det totala antalet taxeringsenheter minskas. Genom att taxera småhusen till- sammans med lantbruket får skatteförvaltningen en jämnare arbetsfördel— ning. Värderingstekniskt eller hanteringsmässigt möter förslaget inga beaktansvärda svårigheter för de berörda myndigheterna. För ägaren av lantbruket inträder den fördelen att hans samlade innehav på register- fastigheten blir taxerat vid ett tillfälle och inte som nu vid två tillfällen.

Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att regeln i andra stycket i 4 kap. 5 & FTL ändras.

Beträffande övriga fall, dvs. när annan än fastighetsägaren äger bygg- naden, hänvisas till vad som gäller om "byggnad å", dvs. byggnadens ägare taxeras för byggnadsvärdet. Tomtmarken redovisas dock till- sammans med lantbruket i enlighet med det nyss sagda.

Våra förslag löser dock inte helt en sedan länge diskuterad fråga, senast aktualiserad av bl.a. Sveriges Jordägareförbund, nämligen att det sammanlagda taxeringsvärdet - inkluderande nämnda byggnader och tomter inom en lantbruksfastighet — överstiger 75 % av marknadsvärdet för lantbruksfastigheten om den värderats som en enhet. Beträffande detta problem kan följande nämnas.

För de fall en lantbrukare har småhus och därtill hörande tomtmark värderas dessa enligt gängse regler för småhusenheter. Eftersom de inte

• Sida 135
•  Original

utgör självständiga fastigheter hänförs dessa småhusenheter till klass 2 eller 3 i enlighet med värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden (8 kap. 3 &, 12 kap. 3 (j FTL och 3 kap. 5 & RSV:VF). Till klass 2 hänförs de fall där avstyckning kan anses möjlig och till klass 3 sådana fall som bedöms som ej avstyckningsbara. Med den uppmjukning som nu skett i fastighetsbildningssammanhang torde en mycket stor del av nu aktuella tomter få anses avstyckningsbara, vilket leder till att de bara får den för klass 2 anvisade nedsättningen vid värderingen med 10 000 kronor. I klass 3 multipliceras riktvärdet med en nedräkningsfaktor på 0,5. Vidare gäller att markvärdet inte får sättas högre än dubbla byggnadsvärdet.

De småhusenheter som nu är i fråga representerar helt klart reella värden. Eftersom avstyckning ofta kan påräknas torde också de taxerings- värden som åsätts i dessa fall vara lika rättvisande som de som åsätts vanliga småhusenheter. Å andra sidan kan med visst fog hävdas att värderingsresultatet såvitt gäller hela registerfastigheten stundom kan bli för högt om man ser till lantbruksenheten (registerfastigheten) som sådan.

Som framgått av det nyss sagda regleras i FTL bara själva värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden. Den reducering och nedräkning som sedan skall tillämpas regleras genom RSV:s normgivning. Vi ser ingen anledning att ändra på detta system men vill likväl redovisa följande syn- punkter för det kommande förberedelsearbetet inför 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruk.

Den nuvarande nedräkningen på 0,5 i klass 3 bygger på vissa antagan- den och får sägas innefatta en tämligen grov schablonisering. Det torde å andra sidan inte vara praktiskt hanterbart att arbeta med annat än tämligen enkla värderingsmodeller i dessa fall. Förhållandena kan i och för sig vara olika ur värdesynpunkt om det på lantbruket endast finns ett mindre antal småhus av förevarande slag än om dessa uppgår till ett större antal. Vid en bedömning av en lämplig nedsättning måste samtidigt beaktas att man får en rimlig awägning mellan klass II och 111. En tänk- bar lösning skulle vara att arbeta med en nedsättning till 80 respektive 40 % för klass II och III för ej behövliga småhus inom en lantbruksenhet.

På en lantbruksenhet - även en mindre sådan - bör normalt minst ett småhus anses vara behövligt som bostad för ägaren och därför vid klass- indelningen av värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden indelas som för lantbruket behövligt småhus och värderas till fullt tabell- och mark— värde. Övriga småhus värderas efter fastighetsrättsliga förhållanden.

Vad vi nu anfört om småhus på lantbruksenhet har givetvis i värde- ringshänseende motsvarande tyngd även i fråga om andra småhus.

Vad gäller ikraftträdandet är följande att beakta. Skulle man vilja tillämpa våra förslag generellt vid AFT 96 uppkommer problem såvitt gäller de småhus som inte behövs som bostäder för lantbrukets ägare m.fl. Den särskilda fastighetstaxeringen 1996 går ju tillbaka till närmast föregående AFT för nu berörd kategori, dvs. den allmänna lantbrukstaxe- ringen 1992. Vid denna taxering saknades värderingsregler för de småhus som vi nu föreslår skall framdeles ingå i lantbruksenhet. I denna del kan därför våra förslag tillämpas första gången vid AFT och SFT 98. Ett undantag utgörs av de fall där småhuset i fråga är att anse som behövligt

• Sida 136
•  Original

för driften. I denna del kan våra förslag tillämpas redan 1996. För att undvika kategoribyten bör under 1996 och 1997 års fastighetstaxeringar det få gälla att ett småhus inte bara, som vi föreslår, skall ligga på lantbruksenheten. Övergångsvis bör det vara tillfyllest att gällande rätts krav "i anslutning till" är uppfyllt. Vi har tagit in bestämmelser med nu angiven innebörd i övergångsbestämmelsema.

10.4.4. Kommungränser

I 4 kap. 3 & FTL ställs kravet att i taxeringsenhet endast får ingå fastigheter eller fastighetsdelar som är belägna i samma kommun. Motiven för bestämmelsen är oklara. Frågan upptas i de ursprungliga utredningsdirektiven (s. 4) som exempel på indelningsbestämmelser som kan behöva ses över.

Bestämmelsen kan vid ett första påseende tyckas inte längre fylla någon funktion. Dels har den kommunala garantibeskattningen sedan länge upp- hört, dels beskattas genom den år 1990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privatbostadsfastigheter enbart genom den statliga kapital- beskattningen samt fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Fastighetsbeskattningsutredningen har bl.a. föreslagit att den löpande beskattningen av egnahem i fortsättningen skall ske genom en schablon- intäkt i inkomstslaget kapital (SOU 1994:57).

En annan förändring är att det tidigare fanns en FTN i varje kommun. Denna anknytning till kommunen har upphört i den nya organisationen av fastighetstaxeringen genom att man i stället har en skattenämnd vid varje LOK.

Emellertid finns det andra omständigheter som talar för att anknyt- ningen till kommunindelningen bibehålls. Bl.a. utgörs fastighetsregistrets fastighetsbeteckning av kommun, trakt, block och nummer. Vidare följer indelningen i värdeområden mr småhus kommunindelningen. Härtill kommer att skatteuttag med kommunal anknytning har varit vanlig i vårt land och alltjämt är det i andra länder. Detta kan vara omständigheter som talar mot att en ändring görs i förevarande hänseende.

Vårt förslag Bestämmelsen i 4 kap. 3 & FTL om kommungräns utgör alltjämt en ur administrativ synpunkt lämplig avgränsning av en taxeringsenhets om- fattning och bör därför kvarstå.

10.4.5. Övrigt

Vi har begränsat våra förslag i denna del till vad som redovisats i det föregående. En del situationer där en registerfastighet har delats upp i

• Sida 137
•  Original

flera taxeringsenheter är av sådan att att ganska långtgående ändringar i dagens system skulle bli nödvändiga om man skulle vilja uppnå en längre gående överensstämmelse mellan taxeringsenhet och registerfastighet. På en småhusfastighet kan t.ex. även finnas en byggnad för verkstadsända- mål, vilken då skall indelas som industribyggnad och bilda en egen taxe- ringsenhet. Antalet sådana fastigheter som berörs av mer än en taxerings- enhet uppgår till ca 1 500 fall. Motsvarande kombinationer kan finnas även i fråga om t.ex. jordbruk. Antalet lantbruksfastigheter som berörs av mer än en taxeringsenhet kan uppskattas till ca 7 500 st. och antalet industrifastigheter i motsvarande fall till ca 2 300 st. För dessa fall torde knappast vad vi föreslår för lantbrukets bostäder kunna användas. Medan bostäder ändå måste taxeras vid lantbrukstaxeringen - ett värderingsma- terial finns således redan - är läget ett annat för t.ex. industri- och hyresfastigheter. Skulle även sistnämnda byggnader ses som värderings- enheter skulle detta bl.a. innebära en delvis återgång till den ursprungliga formen för fastighetstaxering, nämligen en allmän sådan för alla kate- gorier. Det nuvarande utgör en kategoritaxering och fungerar väl. En mycket stor fördel är att de olika arbetsmetoderna för taxering av olika kategorier kan hållas i sär varför ett jämnare utnyttjande av resurserna möjliggörs.

• Sida 138
•  Original

' '.i .' . ” 5509”ng qunhaw mö åheim men—(r mesh

' "- (rymma/ö ehm-eg älw %iimidåmz ir: J,".Iv'. Mmm»! hin:

—1 mr ,n .mdnnegrr'n 'R': lln flagnat; tenn: ind; m.,, rim atm 'r ml in då |::th vn

• Sida 139
•  Original

12. Särskilda frågor

12.1. Förberedelsearbetet vid AFT 96

12.1.1. Allmänt

Förberedelsearbetets generella inriktning har beskrivits i avsnitt 6.3. Idet följande behandlas närmare förberedelsearbetet inför AFT 96, främst med utgångspunkt i bedömningar som närmast ansvariga myndigheter gjort.

Förberedelsearbetet inför en AFT omfattar huvudsakligen följande mo- ment:

- översyn av Värderingsmodellen, — indelning i värdeområden, - val av riktvärdenivåer, - framtagande av materiella föreskrifter och rekommendationer.

Det arbete som utfördes inför AFT 90 skall så långt möjligt läggas till grund för förberedelsearbetet inför AFT 96. Normalt torde krävas be- gränsade förändringar.

I avsnitt 9 och 10 har vi berört frågor om värderingsmodellens närmare utformning och i avsnitt 12.1 har vi beskrivit en metod för förenklad beräkning av tomtmarksvärde.

Vid AFT 96 kommer förberedelsearbetet att ske på något annorlunda sätt än vid AFT 90. Orsakerna härtill står att finna dels i att arbets- gruppema vid FTN slopats och deras arbetsuppgifter övertagits av LMV och skattemyndighetema, dels i tillämpningen av den ovan nämnda förenklade beräkningen av tomtmarksvärden, innebärande att man delar upp tomt- respektive byggnadsvärdet på ett mer schablonmässigt sätt. Det integrerade arbetssättet får till följd att man kan förankra tomtmarks- värdet och totala värdet samtidigt i SKM. Sammantaget innebär dessa förändringar att förberedelsearbetet kan koncentreras till en kortare tidsperiod. Den del av förberedelsearbetet som vid AFT 90 bestod i upprättande av riktvärdekarta kommer vid AFT 96 att få göras på annat sätt. Den mycket begränsade tillgången på köp av obebyggda fastigheter innebär att värderingsteknikem direkt får starta förberedelsearbetet med att analysera köp av bebyggda fastigheter. Redan vid denna tidpunkt torde därför ett preliminärt förslag till relationstabeller och tabellnivåer

• Sida 146
•  Original

finnas. Även ett prowärderingssystem avses vara klart när värderingstek- nikem inleder sitt arbete i november 1994.

Senast den 31 december skall förslag till tabellvärdenivåer vara klara. Därefter gallras och kompletteras ortsprismaterialet. Den 1 februari skall LMV:s första förslag till riktvärdekarta S ( nivåer och områdesindelning) vad avser indelning i värdeområden föreligga. I mars påbörjas arbetet med att uppdatera ortsprismaterialet med köpen från fjärde kvartalet 1994, vilket saknas i det inledande ortsprismaterialet. Därefter beräknas omräkningstalen och under mars och april bedrivs därefter själva prov— värderingen. Slutligt förslag till reviderad riktvärdekarta S skall föreligga den 15 maj.

12.1.2. Indelningen i värdeområden

Målsättningen är att indela landet i värdeområden som i allt väsentligt är enhetliga.

Vid AFT 90 gjordes en digitalisering av markvärdeområdena för små- hus i större delen av landet där koordinatregistret då var upplagt. Det innebar att samtliga gränser för värdeområdena åsattes koordinater. Detta arbete utfördes av LMV och CFD. Efter det att gränserna fått koordinater söktes samtliga fastigheter inom respektive värdeområde ut och områdes- numret för värdeonrrådet kopplades till fastigheterna. Till områdesnumret kopplas sedan tabellnivåer, markvärden etc.

Samtliga värdeområden finns lagrade i FTR. De uppdateringar som har gjorts vid kommande års SFT finns också i registret, liksom tabellnivåer och markvärden för respektive värdeområde. En viss del av det arbete som lades ned vid AFT 90 kan således utnyttjas vid AFT 96. De digitali- serade värdeområdena behöver endast digitaliseras på nytt i de fall värde- områdesgränsema ändras. På samma sätt behöver värdeområdestillhörig- heten för köpen undersökas endast i den utsträckning värdeområdesindel- ningen ändras.

Kostnaden för digitaliseringen inför AFT 90 av de ca 7 000 värdeom- rådena för tomtmark uppgick till ca 4,9 miljoner kronor. De kostnader som lades ned i förberedelsearbetet inför AFT 90 betraktades delvis som en investeringskostnad inför kommande allmänna fastighetstaxeringar. Nuvarande indelning i värdeområden är i huvudsak tillfredsställande och den teknik som byggts upp för att ajourhålla områdena bör utnyttjas vid AFT 96. En översyn av den framtagna områdesindelningen är dock nöd- vändig.

I avsnitt 8.4 berör vi ytterligare möjligheterna att i framtiden producera riktvärdekartor digitalt. X

• Sida 147
•  Original

12.1.3. Provvärderingen

Vid AFT 90 var Värderingsmodellen delvis ny. Beräkningsgång och tabellverk var i viss utsträckning omarbetade. Med i huvudsak oför- ändrade principer kommer provvärderingsförfarandet vid AFT 96 att endast bli delvis annorlunda.

Med den i avsnitt 12.1 beskrivna modellen för beräkning av tomtmark kommer på grund av brist på köp normalt någon speciell provvärdering av köp av obebyggda fastigheter inte utföras. Riktvärdeangivelser både för mark och byggnad beräknas utifrån den totala köpesumman.

Till grund för nivåläggningen läggs preliminära nivåer som tas fram med ledning av bl.a. de nivåer som gällde AFT 90. Kontroll av 75-pro- centsnivån sker sedan mot de köp som finns inom varje område och med tillämpning av nya materiella regler, nya tabeller etc. Detta görs genom användning av LMV:s datorbaserade provvärderingssystem. Om i sam- band med gallringen av prowärderingsobjekt föreligger tveksamhet om representativitet eller beskaffenhet gallras köpet bort. Förfaringssättet innebär att kostnaderna för provvärderingsarbetet kan minska i förhållan- de till AFT 90 på grund av att det nu gått enbart sex år sedan senaste taxering av småhus. Kontrollen av 75-procentsnivån sker dock med samma ambitionsnivå som tidigare.

En annan ändring inför AFT 96 rör normhuset som är reglerat i 8 kap. 2 & FT L. I specialmotiveringen till detta lagrum har vi redovisat att en övergång bör ske från nuvarande nybyggda hus till ett som är 15 år gammalt.

Kostnadsberäkningar för förberedelsearbetet vid AFT 96 redovisas i kap. 13.

12.2. Förenklad beräkning av tomtrnarksvärde

12.2.1. Bakgrund

Den grundläggande regeln i 5 kap. 2 & FTL om att taxeringsvärdet skall bestämmas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde gäller enligt 8 & första stycket i samma kapitel även för delvärdena. I enlighet med det nu sagda skall således även delvärdet för marken bestämmas till den angivna nivån.

Marknadsvärdet bestäms i första hand med ledning av fastighetsförsälj- ningar i orten. Om det finns ett godtagbart antal försäljningar av såväl bebyggda som obebyggda tomter fungerar systemet väl. Värdeområden och riktvärden kan i sådana fall bestämmas så att resultatet stämmer överens med de nyss nämnda reglerna. Det har emellertid sedan länge visat sig vara svårt att alltid få fram ett användbart ortsprismaterial för obebyggd tomtmark. På sina håll förekommer knappast sådana försälj— ningar. Trots detta förhållande har man hittills lyckats väl med att be- stämma riktiga riktvärdeangivelser för tomtmarken. Emellertid har detta

• Sida 148
•  Original

moment i förberedelsearbetet krävt omfattande tidsinsatser vilket gått ut över andra viktiga arbetsmoment.

Den knappa tillgången till ortsprismaterial avseende obebyggd tomt— mark kommer sannolikt att accentueras till AFT 96. Orsakerna står att finna i bl.a. de förändrade bostadshnansieringsreglema som infördes den 1 januari 1993 och de kvardröjande effekterna av lågkonjunkturen. Dessa faktorer, sedda var för sig och tillsammantagna, håller tillbaka en normal nyproduktion av permanent- och fritidshus. Ett annat problem är de försäljningar av tomtmark till permanenthus som gjordes innan det blev känt att bostadsfinansieringsreglerna skulle komma att ändras. Dessa köp bör inte ingå i ortsprismaterialet av den anledningen att marknadsförut- sättningama för sådan tomtmark ändrades radikalt i och med att nämnda regler ändrades.

Det behövs därför mer rationella metoder för att göra arbetet med att bestämma värdenivåema för tomtmark mindre resurskrävande. Bristen på ortsprismaterial kräver också nya lösningar för att kraven på hög värde- ringsnoggrannhet skall kunna bibehållas. Den nuvarande huvudregeln måste således kompletteras för de fall där representativa markförsälj- ningar saknas.

12.2.2. Vårt förslag

I Danmark har man vid fastighetstaxeringen ett värderingssystem för mark som i stora delar liknar det svenska. Inför fastighetstaxeringen 1992 bestämde man sig för att komplettera och förbättra värderingssystemet för tomtmark. Detta innebar att man i de statistiska analyserna använde både köp av obebyggda tomter och köp av bebyggda tomter för att uppskatta kvadratmetervärdena för obebyggd tomtmark.

Ett av skälen till att man tog detta steg var för att motverka de uppenbara problem som följt av att antalet köp av obebyggd tomtmark minskat med 65 % i tätorterna sedan den senaste fastighetstaxeringen.

Hos oss har redan kompletterande metoder använts i de tidigare för- beredelsearbetena eftersom tillgången till köp av obebyggd tomtmark inte alltid varit helt tillfredsställande. Exempelvis används relationen mellan bebyggda och obebyggda fastigheter till att bedöma vilken nivå markvär- dena bör ligga på i områden som inte har tillräckligt underlag i fråga om obebyggda tomter. Värdenngsresultatet har väl också ansetts godtagbart och någon mer omfattande kritik har inte heller förekommit. Detta för- farande bör därför utvecklas ytterligare och användas mer systematiskt än tidigare mot bakgrund av de svårigheter som väntar inför AFT 96.

För framtiden skulle arbetet med att bestämma värdenivåema för tomtmark kunna förenklas. Liksom tidigare kartläggs värderelationema mellan normaltomten och normaltomten bebyggd med normhuset. De få köp av obebyggd tomtmark som finns används till att uppskatta relatio- nen. För obebyggd tomtmark som avviker från norrnaltomtens klassifice— ringsdata kommer köpeskillingarna att räknas om, med den gamla värde-

• Sida 149
•  Original

ringsmodellen för tomtmark, för att därefter avse normaltomtens mark- nadsvärde. Denna procedur upprepas för alla delmarknader där köp av obebyggd tomtmark finns. De statistiska beräkningarna kommer att visa en kurva som anger normaltomtens genomsnittliga prisnivå i förhållande till samma tomt bebyggd med normhuset. Det går sedan att använda funktionen för att bestämma tomtmarksvärdena för normaltomten i områ- den där inga köp av tomtmark har skett. I nedanstående diagram ges ett exempel på hur en sådan hjälpmetod skulle kunna hanteras. I exemplet, som beräknats utifrån förhållandena vid AFT 90, utgörs normhuset av ett småhus med värdeår 1989.

Figur 12.1 Normaltomtens andel i förhållande till total köpeskilling

Pris för normaltomten (tkr) 800

700 600 500

400

300 200 1 00

0 0 250 500 750 1000 1250 1500

Pris för normfosilghelen (tkr)

Den nu i korthet beskrivna modellen skulle således främst få fungera som ett hjälpmedel i de fall ortsprismetoden inte ger tillräcklig ledning. Vi föreslår därför att en ändring görs i 5 kap. 8 & FTL så att det klart framgår att en alternativ beräkningsgrund för markvärdet är tillåten. I det fortsatta förberedelsearbetet inför AFT 96 får modellen ytterligare över- vägas. Vid utvärderingen av AFT 96 kan det visa sig att det nu som ett alternativ beskrivna förfarandet av enkelhetsskäl skulle kunna ges ett större utrymme. Över huvud taget ger detta vårt alternativ utrymme för besparingar och rationaliseringar.

12.3. Exploateringsmark

Bestämmelser om exploateringsmark och exploateringsenhet infördes i FTL år 1981. Enligt de nya reglerna skulle obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål enligt 4 kap. 5 & FTL indelas som en särskild taxeringsenhetstyp, nämligen exploateringsenhet. Om det var

• Sida 150
•  Original

fråga om mark som kunde indelas som tomtmark eller om det var uppen— bart att exploatering inte skulle komma att genomföras eller avsevärt fördröjas skulle marken inte klassificeras som exploateringsmark.

Genom den uppdelade allmänna fastighetstaxeringen, som infördes vid AFT 88, skulle i stället exploateringsmark indelas antingen som småhus- enhet, hyreshusenhet eller industrienhet beroende på vilken byggnadstyp exploateringsmarken är avsedd för. För att undvika att fastighetsägaren vid inkomstbeskattningen skulle få ta upp en betydligt högre schablon- intäkt än tidigare föreslogs samtidigt att exploateringsmark inte får ingå i bebyggd taxeringsenhet.

Värderingen av exploateringsmark utgår från de riktvärden som är be- stämda för områdets tomtmark. Riktvärdet för exploateringsmark bestäms således enligt 12 kap. 6 och 7 5 5 FTL genom att de riktvärden som gäller för tomtmark inom det berörda området justeras ned genom multi- plikation med en exploateringsfaktor som bestäms med hänsyn till den väntetid som anses föreligga innan exploateringen beräknas börja och den exploateringstid som anses föreligga under vilken exploatering kan beräknas pågå.

Det finns för närvarande ca 2 500 taxeringsenheter med exploaterings- mark, varav ca 300 avser hyreshusenheter, 1 300 småhusenheter och 900 industrienheter.

Genom den nya plan— och bygglagen (1987:10), som förutsätter att planlagd mark skall bebyggas inom kort tid, har en stor del av de tidigare detaljplanerna upphävts. Behovet av att indela mark som exploaterings- mark har härigenom minskat.

Det särskilda förfarandet vid värderingen av exploateringsmark medför som ovan nämnts en särskild värderingsmetodik. Indelningsförfarandet är ett försvårande moment vid taxeringen, bla. beroende på de problem som uppkommer vid gränsdragningen mellan exploateringsmark och andra ägoslag. Förfarandet innebär också en speciell hantering med bl.a. sär- skilda blanketter och registrerings- och ADB-rutiner. Det skulle därför ur såväl värderings— som hanteringssynpunkt innebära en avsevärd för- enkling och rationalisering att ta bort den särskilda indelningen och värderingen av exploateringsmark. I de få fall en nedjustering av tomt- mark med exploateringsmöjlighet blir aktuell kan sådan i det enskilda fallet i stället göras genom justering för säregna förhållanden.

En effekt av att ägoslaget exploateringsmark slopas blir att den del av sådan mark som utgör kvartersmark skall indelas som tomtmark och den del som utgjort allmän plats skall för framtiden indelas som övrig mark. Har genomförandetiden gått ut bör marken indelas som tomtmark endast om det är uppenbart att den skall bebyggas, jfr 2 kap. 4 & FTL.

Enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 3 5 b) utgör fastighetsskatten 1,5 % av taxeringsvärdet av värderingsenhet tomtmark som är obebyggd samt värderingsenhet avseende exploateringsmark. Eftersom således fastighetsskatten i dag utgår på samma sätt för båda de aktuella ägoslagen medför förslaget inte någon förändring i negativ rikt- mng.

• Sida 151
•  Original

Vårt förslag

Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att reglerna om exploaterings- mark skall utgå. Detta innebär att 6 kap. 8 5, 12 kap. 6 och 7 55 samt rubriken före 12 kap. 6 & utmönstras och att 2 kap. 4 5, 4 kap. 5-7 55 och 5 kap. 7 5 samt rubriken till 12 kap. ändras så att vad däri föreskrivs om exploateringsmark utgår.

12.4. Ofri tomt i stad m.m

I 1 kap. 5 5 b) stadgas att som ägare av fastighet bl.a. skall anses innehavare av s.k. ofri tomt i stad.

Eftersom institutet inte längre förekommer föreslår vi att bestämmelsen härom skall utmönstras.

I ovan nämnda bestämmelse anges som ägare av fastighet även den som innehar fastighet med åborätt. Antalet kvarvarande åborätter är inte klar- lagt men uppgår till något hundratal. Arbete pågår för närvarande med att identifiera dessa. Resultatet härav får avvaktas, varefter ställning kan tas till huruvida även detta institut kan utmönstras ur FTL.

• Sida 152
•  Original

frin nm mull =?!- lnmda Meu-lr w_ncuirmk liir-a. !. 1| Jr.: var inom m till? fil!! unt millenium-5 inte nu:" itt-Hr- r..: par:-rutit. ritt—rr "=.—'. ,;—. förtid-inr *h'te Mmmm museum-st. ve WT] rum !MH t- mum elu- mun-Hmm 'MCE'M'WI MM' ma den: Han iran

har annars! mW-MMWWW quai marmorn um learn-v 'n'-' .... +mammm :rmmmm 'i ? ini ?- dm

"mamma är .r- ww rl... lif-- en.. "wiki f f. .,l ”'i-W nemi-areolen: me vill MWh-lagmannen» mami!? lrl' 1: imm- min dillar—'n' Tram-:ir:- nin-mln in etc! men; uJi-ai'l- W lår lagt

mantimmar-"!=.- m.m bara & imot mo ast "llö'l'm illv'r rl'p'lmmngiur-ii' affair fr.-nde! .|:' rgr i;:- mu; fi. h—I "ärdhörwm'mmwm'uw' nd r ?. en! i I

nrwmuuur. bröt-i'll? ilLT'IL lenlilå' c— man” Wimh'lådaWMi WWWWMW .al' '? —.- . WWW pli-mm"! » " "..-» Newhall!!! .iedhlbufntll hmmjummmf vaMm'W-WMWMMr a.plnurer'irmru n..”T. , ,, ,. , _ WWW WT?-häri? Mmmm ...a... nummummnmumm Hfmmklramamwwmmmmnmhrm

nm'lr. iw ta ”'W- '='-" leif-Walt MINI-Wiel] nu» med. ni!-Mmm! tra. aer ind-Malmlin". ' Bear-ur den :.,"a :tim- och. bygglagen (| iiåi'zlljj. j|_.' . .nu. _ru ulaf-wi mark ria..” immuna tumult-Mtid har en um 'i'.l a'- rl'. rl Jun,-r- _. denl-rjusm aprii-iw:— lw'u '.'r'r .t'.' w :u'rln nera. ...-nr avta.—femt- nur! fm ha.-imon rim-'un' Br.-r dimma it."-rinna: rk: mimosan a'- eaptn-ruim mun ...mrr |. mal mur Minus uå mald %uw.wk11il . Intim '. ngn-'? r man» är ut firmanamn? 'mr-rrmr'wi-l l.l'||"|:l['m, bi.-.. berömd: :i d_n ." .n5._._- '.r:r|"_ "MW? vid Sf-m'dthulllgw cruell-un DFMil'rf-T'rå'f'l' ur.-l. NJ_-H iii-Mun rätt..-rm." Ir'rrrtrk.' ur.-Errata! user-ien om; mu' filar. ulr— man-um- mammutarna-mum framtill.-.info.- lll-' lli-i'll tändråIIF'I- L'— 'In MW bunt-uu.- en smurf Sw- nm.-g ma dumhet-ig srt '. In.. rm maart. lfr'blrmttrn och musli-ringen uv namram-uranet. I de fl all |::- mmm .rmrh r. DMI'I- .. mk med vagt: mamman»: blir w kan namn i du |.th full" i lilla r...-.ru timma Faure-g lin- ucm h.:fdlhunm. .. & du). :||: att traveling-r empir-. rttr- m..-mm]: ela-p- 1 i:'.l.. - 'r'n .nu nu 'lLl-Jm'lm _nrl' utg;- "kummin hiqinde'mm nmmcri. _'.;lluz'. .. .- "aahhh ”lim-[Lal- Niall—[rullanådlr'ltndrluwrm r'..1_r' wi...". " .-. ' -' FI.-l. .. allround-mammi" utt-lat ELHIIM' utdelas .urrnf' Imani. mim. . . . ..

gymma-&&. ll'lflr' "lr " __." lång?”?! Ewnbjutärl 'l-llrl. II ._'-'. J. .. ,' - "S'-?.- ..F' herru'Ewäd-fal'urduhmnllw'l'må: mrk- _-;-"' " L.."E- , - - % 'earlli maittain-dim m.m: in;-Immamk. ' .. wrnmmtmwmmmmwmm " "' r 5'" ' anqrmu nur ".J- | .' ' _'1'

qT-H

m...-. -: "mer."

• Sida 153
•  Original

13. Beräknade kostnader för AFT 96

13.1. Allmänt

l kap. 5 har redogjorts för vissa kostnader för fastighetstaxeringen i nulä- get.

RSV har i sin tidigare nämnda rapport (RSV Rapport 1992:5) beräknat kostnaderna för den sexårscykel som börjar med AFT 96. Dessa beräk- ningar bygger på ett oföränth regelsystem vad gäller både materiella regler som förfarandet samt organisationen vid fastighetstaxeringen.

Typ av kostnader Kostnader 1992 års nivå (tkr) Förberedelser 250 400 Taxering 907 300 ADB-kostnader 424 900 Summa 1 582 600

Förslaget till registerbaserad taxering i enlighet med alternativ I innebär att besparingar kan göras i förhållande till de beräkningar som RSV redo- visade i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94- 1995/96.

Inför AFT 96 föreligger en ny organisation (fr.o.m. 1994). Av proposi- tionen Organisationen vid fastighetstaxeringen (prop. l993/94:l s. 101) framgår att man beräknat att denna nya organisation kan förväntas med- föra besparingar på åtminstone drygt 50 miljoner kronor under perioden 1993/94-1996/97. Vidare uttalas att anpassningen av fastighetstaxerings- förfarandet till förfarandet vid inkomsttaxeringen dessutom bör väsentligt öka förutsättningarna för att genom vidare effektiviseringar och förenk- lingar göra ytterligare besparingar.

Kostnadsberäkningama i det följande grundar sig på den nya organisa- tionen, dvs. viss del av de i förhållande till tidigare beräkningar minskade kostnaderna som redovisas i det följande kan hänföras till rationalisering- ar till följd av den nya organisationen.

Som utgångspunkt för att uppskatta de rationaliseringsvinster som en registerbaserad småhustaxering beräknas att innebära läggs beräknade kostnader för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Kostnaderna har inte för- delats på olika budgetår. De redovisade kostnaderna avser den totala

• Sida 154
•  Original

kostnaden för fastighetstaxering under perioden, med undantag av kost- nader för omprövningsförfarandet.

Kostnaderna är uppställda enligt samma modell som enligt redovis- ningen av kostnader i samband med anslagsframställningen. De kostnader som särskilt redovisas är således kostnader för förberedelsearbetet, kostnader för taxering samt ADB-kostnader.

13.2. Förberedelsearbetet

Förberedelsearbetet inför AFT 96 genomförs till stor del under budgetåret 1994/95. I de beräknade kostnaderna för detta ingår LMV:s medverkan, förberedelsearbetet centralt på RSV och regionalt vid SKM, utbildning, blanketter samt broschyrer.

Förutsättningarna för genomförandet av förberedelsearbetet har som tidigare nämnts förändrats. Den förändring av organisationen vid fastig- hetstaxering som infördes fr.o.m. 1994 innebär bl.a. att fastighetstaxe- ringsnämndemas arbetsgrupp slopats. Deras arbete har överförts till SKM som genom en referensgrupp förankrar de beslut som skall fattas. Det nya förfarandet innebär att rationaliseringar kan göras vid förberedelse- arbetet.

Förberedelsearbetet vid AFT 96 kommer att grunda sig på det arbete som utfördes i samband med AFT 90. Detta gäller bl.a. indelningen i värdeområden. Upprättande av riktvärdekarta och provvärderingen utgör de huvudsakliga arbetsuppgiftema för LMV under förberedelsearbetet. Vid AFT 96 kommer behovet av ändringar i områdesindelningen att vara relativt begränsat, se närmare härom i avsnitt 12.1.

De förenklingar som föreslagits i avsnitt 12.2 rörande ett schabloniserat förfarande vid framtagande av riktvärdeangivelsen för tomtmark kommer också att leda till att arbetet kan rationaliseras.

I förberedelsearbetet ingår även skatteförvaltningens kostnader. Dessa kostnader hänför sig till utskick av förtryckta blanketter och underrättel- ser samt utbildning. Förslaget till registerbaserad taxering innebär att besparingar kan göras främst vad avser kostnaderna för framställning och utskick av påminnelser. Även utbildningskostnadema kan beräknas minska vid AFT 96.

• Sida 155
•  Original

Kostnaderna för förberedelsearbetet kan sammanfattas enligt följande.

Beräknad kostnad (tkr) för förberedelsearbetet inför AFI” 96 I 1992 års kostnadsnivå

Oförändrat system Registerbaserad (RSV 1992:5)' taxering LMXL 75 000 46 000 RSV 3 600 3 100 Blanketter 24 500 23 700 Information 1 500 1 500 Utbildning 1 100 800 Genomförandet - 3 000 Summa 105 700 78 100

Kostnadema utgör de beräknade kostnadema för att genomföra AFI 96 med oförändmt system i förhållande till APT 90. Beräkningarna lämnades i samband med RSV:s fördjupade anslagsframställning budgetåren 1993/94-1995/96. " l kosmadema ingår löner, expenser och lokaler.

13 .3 Taxering

Den förändrade organisationen för fastighetstaxering påverkar även be- räkningen av kostnaderna för genomförandet. I normalfallet fattar SKM enligt den nya organisationen beslut om fastighetstaxering. Beslutet fattas dock av skattenämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga eller när ärendet rör en skälighets- eller bedömningsfråga. Den nya be- slutsordningen innebär även att den andrahandsgranskning som tidigare utfördes av fastighetstaxeringsnämnderna inte kommer att ske.

För skatteförvaltningen innebär registerbaserad taxering att den resurs- insats som krävs för arbetet med beredning, registrering och hantering kommer att kunna minskas jämfört med AFT 90.

Beräkningarna bygger på att registerbaserad taxering genomförs i enlig- het med det i avsnitt 9.5 redovisade alternativ I. Förutsättningarna kan sammanfattas enligt följande:

— Fastighetsägarna erhåller senast den 1 oktober 1995 en förenklad deklaration med ett förslag till taxeringsvärde samt grunderna för beräkningen. — Fullständig förtryckning förutsätts ske för ca 75 % av totala antalet småhusenheter. Övriga fastighetsägare får deklarera på sedvanligt sätt. — Godtas förslaget till taxering behöver inte blanketten skickas in. Vill fastighetsägaren ändra förtryckta uppgifter eller lämna kompletteran- de upplysningar återsänds blanketten. -— Underrättelse om beslutet skickas ut till samtliga fastighetsägare.

• Sida 156
•  Original

Beräknad kostnad (tkr) för genomförandet av taxeringen AFT 96 i 1992 års kostnadsnivå fördelat på olika arbetsmoment

Oförändrat system Registerbaserad (RSV 1992:5) taxering Beredning/registrering 68 000 19 000 Granskning m. m. ___ lll 000 122 000 Regional samordning 8 000 16 000 Arvoden 55 000 — Expenser och lokaler 60 000 50 000 Summa 302 000 207 000

Vid registerbaserad taxering kommer tidsåtgången för registrering och beredning att minska väsentligt. En förutsättning för detta är att fastighetsägaren inte behöver skicka' in deklarationen. Skatteförvaltningens kostnad för ett "aktivt godkännande" från fastighetsägaren kan uppskattas till ca 40 miljoner kronor.

Granskningen minskar vid en registerbaserad taxering. Däremot innebär den förändrade organisationen att en del av den kostnad som tidigare redovisades under "arvoden kommer att överföras till skatteförvaltningen för att kompensera för den granskning som tidigare utfördes av fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

Aven kostnaden för regional samordning, dvs. samordningen av fastighetstaxe- ringsarbetet inom och mellan länen, kommer att öka genom införandet av den nya organisationen. Detta beror | huvudsak på att arbetet | F'l' N överförs till SKM.

Aven skatteförvaltningens nya roll vid förberedelsearbetet innebär att resurser från ""arvoden kommer att överföras till SKM. Totalt kommer 33 miljoner av de 55 som finns redovisade under "arvoden" att föras över till SKM.

13 .4 ADB—kostnader

Det nya fastighetstaxeringssystemet (FTS) togs i bruk vid AFT 94 och har inneburit besparingar vid driften av systemet. Vissa anpassningar av systemet återstår dock fortfarande.

För ADB-systemet är det svårt att separera kostnaderna för AFT 96 från övriga löpande kostnader i anslutning till de delar av konverteringen av systemet som återstår. Ärendehanteringssystemet är delvis gemensamt för samtliga kategorier, vilket också gäller de systemavsnitt som upp- daterar värdeområden och registervård.

Nedan följer en uppskattning av hur stor del av kostnaderna som kan hänföras till AFT 96. Kostnaderna för ADB-systemet redovisas som den beräknade kostnaden för budgetåren 1994/95 och 1995/96.

• Sida 157
•  Original

Beräknade kostnader för FIS budgetåren 1994/95 och 1995/96 (tkr) i 1992 års kostnadsuivå

1994/95 1995/96 AFT 96 Återstår av konverteringen 10 000 — 7 330 Driftkostnad 19 000 22 000 16 130 Normalt systemundeghåll 6 000 6 000 4 400 Utveckling AFI' 96 5 100 2 000 7 100 Summa 40 100 30 000 34 960

Inklusive nätavgifter, löner, lokaler, användarstöd, service och avskrivningar på hela systemet etc.

" ADB-kostnaden har proportionerats efter den andel av LOK:s totala arbete med fastighetstaxering som belöper på AFI" 96.

13.5. Sammanfattning

Införandet av en registerbaserad taxering innebär i första hand en föränd- ring av administrativa rutiner. De kostnader som därför främst berörs är kostnaderna för den del av förberedelsearbetet som berör utskick och blanketter samt lönekostnader inom skatteförvaltningen, dvs. kostnader för beredning, registrering och granskning.

Kostnaderna för övriga delar av förberedelsearbetet samt ADB-stöd är relativt stabila och påverkas i mindre omfattning av de förändringar som en registerbaserad småhustaxering innebär.

• Sida 158
•  Original

”"| _h'w'rtal kantrad nit-| ||: Mmmm W m 15! Walt—rusa '|'» ammar-ww ha-drlr-yaru'iiurbar-u|u|a.; |||—mma” mer.

wm- mun.—___.- | |

mmm .-|.|'|öiiimlil1»:|l'urrw .- -——.—|ru' Janna—'|- .mew—wm

H—u—waa—l—y——.——i

gnu-A_—

"___—_—

w—t—F-l—q— ___—___

. - __ ... ..... —.—..-- ....- .Qtjg-v - .. —| |.-- -— —-—-' -mjtlBi——-' ' Wim' V&tålamÅ IEIM' 'bfljlhiliollg tillåtit: Lf ["l" m Qd ' ähNITW 'Iriml'l'fl'i' |"... ". "WWII-l | (Må räl... flin” GMB' [limit-ru plmfl ”mn-" '! intimt-- .dl'v' u'h- WWW '|"- "om |: anita parma! i'm-'if Enwi- eeis larm _. &..—_a...” " "Lili? ___—_m” SEW-lill artium ||.» adl-rm .Hm'ma miltal mob! Mim Numm— ' -.-_. _al— vnA—H- n—o—i—iriln—fh-a-u—rl-bn-éu .— mm gift-'! ||| metrzwwrréh In!” |'. Wirde WWW MMK Muammar—sar. mmh ,. Wf .,? ,| ,, _| 1'.-|'|_'| |- .|| '] Grillning” Hand rr Elmw' stammande... Ehud. muslimer - ln-"h Mhr-rm m..—1 palt-... hin: manl—

Eimmnw |.:. ||| datum!! || ||| amn-+ |||-w flmnnl TWN nlwkur vid en ra _l|.'=ri"fa|:||;l "Hm. |": a'" .' larna-m .'l'1l|

Merlo 1 ha ' (N 4 bil när: Mud 'nmrtur dämma-lå? rillmmfmmm ärm rått.—|| mbwmmmz C M Muranius—tiv me...: utbränt |||-' när han . — .- stridande '. -. nevambumninl

Arm kl:-Mian Får] ' _ r . . ”Mm.-MW W .] ll" ., ,,: J ( ingår:" gång;; . _ ._tigåailäm wife-mim .»... unit ihm Marua—||” ' . » "Murn lab nal) till samheten! . |||-= "mi-=» mmm mat är" inwanammmr ...... '|-|r|= i...... m I'm trdlnilmét' u- ldJ' ” "'”-'i'" "' ""! a'” " . 1"me den MWJES! .sulnbmad 161 " rtl böra-SHA mamman nu utan owed 161 Mmm?! _ mna matrummet: Tamm arbetar i anar—|år; dm alldels Nitator lil-" AD'H'W'JW'T ' Juhani Wermdåmr. Radwanska? ae

Pu mer fiffighz-'-"rr|irgtryvmr|n l'FTEii' 1.53" | br.:i '...l A* "r 'i' ra,;r fm: imnbmn, fiery-mum *:Z'J' driften av Warcraft. Via-.a ”maailmaa. || gatt-mannen .tu.||'1lnr|..'.|||u.,u|e.

För än?! Siemen år du wårt arr. meren] munarter—|| :)t. lif-'?" th Mir övriga lärorik köerna-" Imint-rfr": dl'dl: d'un: |||-'i. om tvungna av water som ..LZL'Il'ål' Amra: Mllöfll'wåj'lllllhll .b dets' : mammorna lör smurfina kurera mer when xml) gallra du mamse- -..m Iirlp m.m lr .ameurnrlder. utb Wiäehnl'd.

Nm fUljw Nl Hg'thltillra fw hin sin! del av Edshådtrhu Bor. 'löui _| |namn itll Full. '|"'|."-1'|'-... luna. IL: 'sli'fl'sjwa'u rewind mer aim ' ' Wikin-vw Malmén-| |er Inatt-rutan repan—rs den MSW-'|'.

. I ' -' ' _ I ' ' ' ' , _ | '— ' | I | ' | | ,." l ||| 'i " mi" | "|. |:",I d

• Sida 159
•  Original

Sammanfattning av uppdraget

Jag föreslår att Utredningen om förenkling och rationalisering av fastig- hetstaxeringen m.m. (Fi 1993:13, UFF) ges tilläggsdirektiv att, utöver det uppdrag som angetts i dir. 1993:57, undersöka konsekvenserna av att det införs en möjlighet att låta bli att fastställa taxeringsvärden för vissa fastighetskategorier för vilka taxeringsvärdena inte utgör underlag för löpande beskattning. Utredningen skall bl.a. belysa de materiella och administrativa konsekvenserna av en sådan förändring. Vidare skall ut- redningen pröva möjligheterna att verkställa en särskild värdering då behov av ett värde tillfälligt uppkommer för beskattningsändamål.

Utredningen skall föreslå de lagändringar som föranleds av ställnings- tagandena.

Bakgrund

Genom regeringsbeslut den 13 maj 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om beskattning att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder som kan leda till förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. I uppdraget ingår bl.a. att utreda möjligheterna att övergå till register- baserad taxering liksom andra frågor som rör fastighetstaxeringen och som kan leda till förenkling och rationalisering av denna. Delar av detta utredningsarbete skall redovisas senast den 1 maj 1994. Utredningen skall vidare, förutom att behandla vissa närmare angivna fastighetstaxerings-

• Sida 170
•  Original

frågor, göra en författningsteknisk översyn av fastighetstaxeringslagen (1979:1152) . Denna del av arbetet bör redovisas under år 1995.

Under senare tid har från flera håll ifrågasatts nödvändigheten av att bestämma taxeringsvärden även för de fastigheter som inte är skatteplik- tiga till fastighetsskatt.

Riksskatteverket (RSV) har i rapporten Kostnader för utveckling av allmän fastighetstaxering (RSV Rapport 1992:5) beräknat kostnaderna för fastighetstaxering avseende AFT 1994 - AFT 1998 till ca 1,6 miljarder kronor. Kostnaderna omfattar förberedelsearbete, taxering och ADB. I rapporten ifrågasätter RSV om det finns anledning att verkställa fastig- hetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fortlöpande betydelse för beskattning. Ett alter- nativ anses vara att verkställa en särskild värdering vid de enskilda tillfällen då det finns behov av ett värde för beskattningsändamål.

Flera företagsorganisationer har i skrivelser till Finansdepartementet under hösten 1993 tagit upp frågan om det är nödvändigt att bestämma taxeringsvärden för fastigheter för vilka fastighetsskatt inte tas ut löpande. Organisationerna har efterlyst tilläggsdirektiv för bl.a. UFF att utreda möjligheten att i fortsättningen begränsa dels den allmänna fastig- hetstaxeringen till sådana fastighetstyper som omfattas av fastighetsskatt, dels den särskilda fastighetstaxeringen till att endast genomföras vid behov för enskilda fastigheter. Vidare har påpekats att fastighetstaxering- en medför stora kostnader bl.a. för fastighetsägarna på grund av det omfattande uppgiftslämnandet.

l skatteutskottets betänkande Organisationen vid fastighetstaxeringen ( bet. 1993/94:SkU8 ) har ett särskilt yttrande lämnats av de borgerliga ledamöterna angående behovet av att bestämma taxeringsvärden. I yttran- det uttalas att fastighetstaxering i princip inte bör förekomma när taxe- ringsvärdet inte skall ligga till grund för att fastställa skatt och att det förutsätts att UFF kommer att beakta detta synsätt i det fortsatta utred— ningsarbetet.

Mot bakgrund bl.a. av RSV:s rapport uppdrog regeringen den 18 feb— ruari 1993 åt Statskontoret att inom den offentliga sektorn och i näringslivet kartlägga samt analysera användningen av taxeringsvärden för fastigheter. Statskontoret har lämnat en rapport, Användningen av taxeringsvärden fär fastigheter (1993126). I denna redogörs för i vilka olika sammanhang som taxeringsvärden och andra uppgifter från fastig- hetstaxeringen används. Det framgår att taxeringsvärdet bl.a. ligger till grund för beräkning av fastighetsskatt, fönnögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. I ett flertal lagar hänvisas till taxeringsvärde eller till typkod för att avgränsa lagens giltighet till en viss typ av fastigheter. Vidare används taxeringsvärden som ett mått på fastighets- värden vid exempelvis kreditgivning, fastighetsförsäljningar och försäk- ringsavtal o.d. I rapporten uttalas bl.a. följande. "Taxeringsvärden har kommit att användas i allt större utsträckning utanför skatteområdet. Genom den användning som finns både med lagstiftning som grund och i andra sammanhang är såväl taxeringsvärdet som egenskapsuppgifter väl kända och flitigt använda inom många verksamhetsområden."

• Sida 171
•  Original

Uppdraget

Av den föregående redogörelsen framgår det att fastighetstaxeringen medför betydande kostnader för skatteförvaltning och fastighetsägare. Det är enligt min uppfattning angeläget att genom begränsningar i uppgifts- lämnandet och på andra sätt förenkla och rationalisera fastighetstaxe- ringen. UFF fick därför våren 1993 i uppdrag att utarbeta förslag med bl.a. denna inriktning. Utredningens direktiv tar dock inte upp frågan om det kan finnas anledning att i rationaliseringssyfte avstå från att bestämma taxeringsvärden för fastigheter för vilka detta värde inte utgör underlag för löpande beskattning. Det är därför mot bakgrund av bl.a. de fram- ställningar som gjorts från företrädare för näringslivet och vad RSV uttalat i den tidigare nämnda rapporten enligt min mening motiverat att låta utredningens uppdrag även omfatta denna fråga.

Utredningen skall således undersöka möjligheten att underlåta att fastställa taxeringsvärden för fastighetskategorier för vilka taxeringsvär- dena inte utgör underlag för löpande beskattning. Utredningen skall också överväga om en förenklad form för att bestämma taxeringsvärden kan vara en framkomlig väg i dessa fall. De materiella och administrativa konsekvenserna av sådana förändringar skall redovisas. Utredningen skall också klarlägga i vad mån uppgifter för klassificerings- och registre- ringsändamål behöver lämnas vid fastighetstaxeringen även om taxerings- värden inte fastställs. Även när det gäller fastigheter för vilka taxerings- värdet inte har betydelse för den löpande beskattningen kan i vissa fall ändå i beskattningssammanhang finnas behov av ett fastighetsvärde. Utredningen skall därför också belysa möjligheterna att fastställa värden vid de tillfällen då det för beskattningsändarnål i ett visst fall, exempelvis vid beräkning av arvs- och gåvoskatt, frnns behov av ett sådant värde.

Som framgår av Statskontorets rapport används taxeringsvärden och andra uppgifter från fastighetstaxeringen i många olika sammanhang. Även konsekvenserna på andra områden än beskattningsområdet av att inte fastställa taxeringsvärden för vissa fastighetskategorier skall om möjligt redovisas.

Utredningen skall slutligen föreslå de lagändringar som föranleds av ställningstagandena i nu aktuell fråga.

Utredningen bör redovisa sitt arbete i denna del senast år 1995. I övrigt gäller samma förutsättningar som angetts i dir. 199357.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar Utredningens om förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

• Sida 172
•  Original

172 Bilaga 2 SOU 1994:62 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

• Sida 173
•  Original

J ustitiedepartementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv. Del 1 och 11. Ju. [17] Föirvalta bostäder. [23] Vallagen . [30] Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen. [58]

Utrikesdepartementet

Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suverånitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet i Sverige. [37] Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38]

S-ocialdepartementet

Miäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Rneformerat pensionssystem. [20] Refonnerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. [21] Refonnerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholrnissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]

Barn — Föräldrar — Alkohol. [29] Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. [46] Rätten till ratten — reformerat bilstöd. [55] Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. [556]

Kommunikationsdepartementet På våg. [15]

Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]

Vissa mervärdeskattefi'ågor 111 — Kultur m.m. [31] Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse

för den privata tjänstesektom. [43] Folkbokföringsuppgiftema i samhället. [44] Allemanssparandet — en översyn. [50]

Beskattning av fastigheter, del II — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] Rationaliserad fastighetstaxering, del 1. Fi. [62]

Utbildningsdcpartementet

Grunden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47]

Kulturdepartementet

Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur iframtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Vår andes stämma — och andras.

Kulturpolitik och intemationalisering. [35] Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teatems roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxis i asylärenden. [54]

Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60]

Näringsdepartementet Pantbankemas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstiitningen — en översyn [41] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48]

• Sida 206
•  Original

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14]

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. [18]

Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. [59]

• Sida 207
•  Original

'1111 ", '" ' ' 1.» . , _ 'I" ' I. '" "I-1.-. T ; 11, —1l[|1,'1'.1.'.." '.'—;]] lir-[41,11] till” W. ,

IH " ';." ' ' . ' R'I'u' . ..'_-1 1", ' . v, .” , . . J. "|. Ill , . "I-I'nw , | M 1. 1 11133 . ': '." ”F,-'], . . .:.l..."ll,|1,., : I. ' .”, .. M . _: ' .

'" '.'-.'11'1'!'.'.

II"I"'J]I11 Er,..l,11|h,,, ",

" Wild” 1 . [H,-,, ,, ”3,11 | .. ':'] ,, 'if—*är] ”Pima/l (»? "

"""'|"l'11't

' I ”'|'—'"" 11 '; :.'ll111 .1

| 11 ,. ”_l: III,—"Lig:

11. . _, .- "" "'l'il'FTL'ågfr. . . ],,, |” , .. I..-. .. . . | |. -| ',II'IJI'FT'JII ”i. .

| | " '|1z. "I—,'hf'l , , om'-lé]; 51%. __"?!l, ”& .

.'fii.w1,-x%q 11, nu ' "' - 1,"' i.. E' .- . ll _ .'--

• Sida 208
•  Original