Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i miljölagstiliningen till följd av Sveriges anslutning till EU.

I miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen föreslås anpassningar av de regler som infördes på grund av EES-avtalet. I propositionen bemyndigas således regeringen att meddela föreskrifter som går utöver EG. s minimi- direktiv i fråga om gränsvärden m.m.. Dessa föreskriher skall inte inverka på redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen. Vidare föreslås en ändring av reglerna för omprövning av villkor för tillstånd till miljöfarlig verksamhet. I hälsoskyddslagen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om luftkvalitet som går utöver EG:s minimidirektiv.

I lagen om kemiska produkter och renhållningslagen föreslås ändringar som har till syfte att säkerställa tillämpningen av direkt gällande EG- förordningar på miljöområdet. Ändringar föreslås när det gäller tillsynsregler, bestämmelser om kompletterande föreskrifier och bestämmelser om straffansvar.

I naturvårdslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter föreslås några lagtekniska justeringar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

] Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 181

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:181

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 2. lag om ändring ihälsoskyddslagen (1982:1080), 3. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter, 4. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596), 5. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), 6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

• Sida 5
•  Original

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)2 dels att 5, 22, 24, 43 a och 45 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 53

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfang verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört.

Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särsldld hänsyn tagas till

1Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för gnrndvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068), rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT nr L 129,18.5.1976,s.23,Ce1ex 376LO464), rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliin— dustrin (EGT nr L 81, 27. 3.1982, s. 29, Celex 38210176), rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L 291, 24.10.1983, s. 1, Celex 38310513), rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än klor—alkaliindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49, Celex 38410156), rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT nr L 274, 17.10.1984, s. 11, Celex 384111491) och rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 ibilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16, Celex 386L0280).

2Lagen omtryckt 1989z363. ”Senaste lydelse 1992:1543.

• Sida 6
•  Original

å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och Prop. 1994/95: 181 betydelsen av stömingens verkningar, å andra sidan nyttan av verksam- heten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestånmwr meddelar de föreskrijter angåen- de skyddsåtgärder; begränsning- ar och försiktighetsmått ! övrigt som på grund av Sveriges av riksdagen godkändalåtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte får åsidosättas.

Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verk- samhet kan inte på gnmd av bestämmelse i lagen eller i häl- soskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen (1979z596) åläggas att upphöra med verk- samheten eller att med avseende på denna vidta försiktighetsmått utöver vad som anges i till- ståndsbeslutet, om inte annat följer av 23-25 55, 29 å andra stycket eller 40 å andra stycket eller av föreskrifter som med-

'Senaste lydelse 1992: 1543.

Saå

225'

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i

fråga om miljöfarlig verksamhet meddela jöresknjfter om sådana förstkttghetsmått som inte får

åsidosattas på gnmd av Sveriges medlemskap i Europeiska unio- nen.

Om det behövs, för regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som går utöver

vad som följer av medlemskapet.

Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verk- samhet kan inte på grund av bestämmelse i lagen eller i häl— soskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen (1979z596) åläggas att upphöra med verk- samheten eller att med avseende på denna vidta försiktighetsmått utöver vad som anges i till- ståndsbeslutet, om inte annat följer av 23—25 55, 29 5 andra stycket eller 40 å andra stycket eller av sådana föreskrifter som

• Sida 7
•  Original

delats med stöd av 5 i sista meddelats nred stöd av 5 a & Prop. 1994/95:181 stycket. första stycket.

24 & Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor för den

1. närtio år förtiutitfråndet 1.när-_h'åndetatttillstånds- att tillståndsbeslutet vann laga beslutet vann laga kny? -j%rflutit kraft, tio år eller den kortare tid som,

på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap ! Etru- petska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsrnyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,

3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydelse,

4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,

5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,

6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med an— vändning av någon ny process- eller reningsteknik,

7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skrrlle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten.

I fall som avses i första stycket 4 år koncessionsnämnden också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

43 a &

Bestämmelsema i 38-40, 42 Bestämmelsernai 38—40, 41 a, och 43 55 gäller också i fråga 42 och 43 55 gäller ocksåifråga om sådan verksamhet som om- om sådan verksamhet som om- fattas av föreskrifter enligt 8 a 5 fattas av föreskrifter enligt 5 a 5 andra stycket. och 8 a 5 andra stycket.

45 55 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 5 eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 & tredje stycket,

SSenaste lydelse 1992;1543.

• Sida 8
•  Original

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med Prop. 1994/95:181 stöd av 10 5,

3. åsidosätter beslut, villkor eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av 5 & sista stycket, 8 a andra stycket, 18 5 första stycket, 19—21 5, 21 a 5 andra stycket, 24 5, 25 5, 27 5, 29 å andra stycket, 38 a 5, 38 b 5 andra stycket eller 41 5,

3. åsidosätter beslut, villkor eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av 5 a 5, 8aåandrastycket,185första stycket, 19—21 55, 21 a 5 andra stycket, 24 5, 25 5, 27 5, 295 andra stycket, 38aå, 38bå andra stycket eller 41 5,

4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av 43 5 första stycket eller andra stycket första meningen,

5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar veder- börande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med uppsåt och avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljösynpunkt, döms till fängelse i högst två år. . .

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 9
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen

( 1982:1080 )

Härigenom föreskrivs att 14 a & hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får i den utsträclming det behövs med hänsyn till Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet meddela föreskrifter om gräns- värden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly.

Föreslagen lydelse

1435'

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer år meddela föreskrifter om sådana gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av förore- ningar i forrn av kvävedioxid, svalveldioxid, sot och bly som inte får åsidosättas på grund av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen.

Om det behövs, får regeringen meddela Eresknjfler om sådana gränsvärden som går utöver de jörsiktighetsmått som följer av rnedlenukapet.

Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas skall kommunen mäta förekomsten i luften av föroreningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1995.

1Senaste lydelse 1992:1544.

• Sida 10
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:426) om kemiska produkter

dels att 14, 20 och 21 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 a &

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela de föreskrijier om hantering, import och apart av kemiska produkter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

14 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestärmner.

Tillsynen skall i den ut- sträckning regeringen föreskriver även avse qierlevnaden av för— ordningar som har beslutats av Exempeiska gemenskapen.

20 5' Den som i fråga om kemiska produkter eller varor som avses i 1 5 andra stycket 1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 5,

2. med uppsåt eller av oakt- 2. rrred uppsåt eller av oakt- samhet bryter mot föreskrift, samhet bryter mot föreskrift, villkor eller förbud som med- villkor eller förbud som med- delats med stöd av 5—13 åå eller delats med stöd av 5—13 55,

'Senaste lydelse 1990:239.

• Sida 11
•  Original

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som Prop. 1994/95:181 åligger honom enligt 15 5,

4. med uppsåt eller av oakt- samhet underlåter att göra an- mälan eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa förliga kemikalie? eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med exi- sterande ämnen,,

5. med uppsåt eller av oakt- samhet bryter mot förbud eller underlåter att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet' eller

6. med uppsåt eller av oakt- samhet transporterar avfall i strid med rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 feb- ruari 1993 om övervakning och kontroll av arfalls'transporter inom, till och från Europeiska

garner-skapa?,

döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar. Till anSVar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vilesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

2EGT nr l.. 251, 29.8.1992, s. 13 (Celex 392R2455) 3EGT nr L 84, 5.4.1993, s. 1 (Celex 393R0793) 4EGT nr L 333, 22.12.1994, s. 1 (Celex 394R3093) 11 SEGT nr L 30, 6.2.1993, s. 1 (Celex 393R0259)

• Sida 12
•  Original

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig upp- gift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen döms till böter.

215

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig upp- gih om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag, rättsakter som avses i 20 5 första stycket 4, 5 eller 6 eller före— skrift som meddelats med stöd av denna lag döms till böter:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 13
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i renhållningslagen

( 1979:596 )

Härigenom föreskrivs att 1 & renhållningslagen (1979z596) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

15'

Föreslagen lydelse

Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör från hushåll och därmed jämförligt avtal]. Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och

slutligt omhändertagande.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer tär föreskriva att hushållsatfall och annat avfall får införas till eller utföras ur riket endast efter särskilt tillstånd.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får 1. föreskriva att hushållsavfall och annat aifallfårföras in till eller föras ut ur landet endast qter särskilt tillstånd,

2. i övrigt meddela sådana före- skrifter om begränsningar i fråga om atfallstrartsporter som följer av Sveriges medlemskap i Euro-

peiska unionen.

Med fastighetsinnehavare avses i lagen den som äger fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 & fastighetstaxeringslagen(1979:1152) skall anses som fastighetsägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1Senaste lydelse 1993:1619.

• Sida 14
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964z822)

Härigenom föreskrivs att 37, 40 och 41 55 naturvårdslagen (1964z822) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8,10,11,14å,18 d 5 eller 19 & eller mot förbud enligt 20 5 andra stycket eller 21 å andra stycket,

375

Föreslagen lydelse

”1111 böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8,10, 11, 14, 14 a — c &, 18 d 5 eller 19 & eller mot för- bud enligt 20 å andra stycket eller 21 5 andra stycket,

2. bryter mot 16 5 första stycket första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 5 första stycket andra punkten eller mot föreskrift som meddelats enligt 16 å andra stycket,

3. bryter mot 17 5 andra stycket, om ej gärningen är ringa,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c 5 eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldith som föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 20 5 första stycket,

6. bryter mot 22 5 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet i 23 &, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a 5 eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

Har brott som avses i första stycket 1 och 4 begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vitesför- bud har överträds, lär inte dömas till str-aH för gärning som omfattas av föreläggandet.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

405

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag tär överklagas hos

• Sida 15
•  Original

länsstyrelsen.

Beslut av annan statlig myn- dighet än regeringen i ärende enligt 13 5, 14 & tredje stycket, 17 &, 20 5 andra stycket, 21 5, 22 5, 24 5, 24 a 5, 39 & såvitt avser annat än handräckning eller 47 5 får överklagas hos kammarrätten. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen får överklagas hos regeringen.

Beslut av annan statlig myn- dighet än regeringen i ärende enligt 13 &, 14b &, 17 5, 20 5 andra stycket, 215225, 24 5, 24 a 5, 39 & såvitt avser annat än handräckning eller 47 & tär överklagas hos kammarrätten. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen är överklagas hos regeringen.

Statens naturvårdsverk tår överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en fram- ställning från Fortiiilcationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 & _[iärde stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Förbud eller föreskrift enligt 11 eller 14 å och beslut enligt 15 5 skall lända till etterrättelse utan hinder av förd klagan.

415

Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en flam— ställning från Fortifikationsverket eller Vägverket om dispens som avses i 16 a 5 första stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Förbud eller föreskrift enligt 11,14eller14a—cåoch beslut enligt 15 5 skall lända till efterräuelse utan hinder av förd

Hasan-

Denna lag träder i loaft den ljuli 1995.

• Sida 16
•  Original

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 26 5 lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Registrering av samfällighets- förening sker på ansökan av föreningens styrelse. Har sam- manträde för bildande av före- ningen hållits enligt 20 å andra stycket tredje punkten, får regi- strering ske också på ansökan av den som hållit sammanträdet.

265

Föreslagen lydelse

Registrering av samfällighets— förening sker på ansökan av föreningens styrelse. Har sam- manträde för bildande av före- ningen hållits enligt 20 å andra stycket andra punkten, får regi- strering ske också på ansökan av den som hållit sammanträdet.

Vid ansökningshandlingen skall fogas två bestyrkta avskrifter av stadgarna samt en bestyrkt avskrift av protokoll från sammanträde enligt 20 &.

Ansökrlingshandlingen skall innehålla uppgift om föreningens post- adress samt styrelseledamöternas fullständiga namn, bostads- och post- adress och telefon. Om särskild firmatecknare utsetts, skall uppgift

lämnas också om denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 17
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

De svenska miljöreglerna har i flera avseenden anpassats till följd av EES-avtalet och medlemskapet i EU. På några punkter behöver dock miljöreglerna kompletteras främst med hänsyn till medlemskapet i EU. Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen den 20 december 1994 (dnr M94/5139/1) lämnat förslag bl.a. till ändringar i de bestämmelser i miljöskyddslagen(1969:387) och hälsoskyddslagen (1982: 1080) som infördes med anledning av EES-avtalet. Naturvårdsver- kets skrivelse fogas till denna proposition som bilaga 1. I en inom Miljödepartementet upprättad departementspromemoria Vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av EU—medlemskapet (Ds 199519) föreslås ytterligare ändringar i miljöskyddslagen. Dessutom föreslås i pro- memorian ändringar i lagen (1985:426) om kemiska produkter och i renhållningslagen (1979z596).

Departementspromemorian fogas till denna proposition som bilaga 2. De lagförslag som änns i promemorian änns i bilaga 3. Departe- mentspromemorian och Naturvårdsverkets skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena änns i bilaga 4.

3.1. Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 mars att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande har tagits in som bilaga 6. Vissa redaktio- nella ändringar har gjorts i lagtexten.

Förslagen om ändring i naturvårdslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter, vilka förslag Lagrådet inte har granslmt, fäller i och för sig inom Lagrådets granskningsområde. Förslagen är emellertid av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. lagrådets yttrande har därför inte inhämtats beträä'ande dessa båda förslag.

2 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 181

• Sida 18
•  Original

4. Miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen 4.1 Föreskrifter för att genomföra EG-direktiv m.m.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter enligt miljöskyddslagen i fråga om försiktighetsmått som går utöver EG:s minimidirektiv. På motsvarande sätt be- myndigas regeringen att meddela föreskrifter enligt hälsoskydds- lagen om luftkvalitet. Föreskrifter som går utöver vad som följer av EG:s minimidirektr'v skall inte inverka på redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Bestämmelserna om tillsyn i miljöskyddslagen kompletteras så att tillsynsåtgärder kan vidtas för att säkerställa att kraven i de föreskrifter som grundas på EG—direktiven uppfylls. Stratfreglema i miljöskyddslagen kompletteras så att straffansvar gäller för överträdelser mot sådana föreskrifter som avses i första stycket.

Naturvårdsverkets förslag: Regeringen skall kunna meddela generella föreskrifter som ställer strängare krav än Sveriges internationella förpliktelser i fråga om miljöfarlig verksamhet. Föreskrifter som i fråga om lcravnivåer eller motsvarande överensstämmer med direktivet i fråga slmll kunna meddelas av en myndighet.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar av flertalet remissinstanser. Sveriges Industriförbund förespråkar att ändringarna inskränks till de språkliga justeringar som direkt föranleds av att Sverige numera är medlem i EU. Om mera omlätlande ändringar görs bör rättstryggheten för tillståndshavare betonas. Koncessions- nåmnden för miljöskydd anför bl.a. att den föreslagna föreskriftsrätten möter principiella betänkligheter då en sådan föreskriftsrätt synes kunna utnyttjas utan någon annan begränsning än att frågan omärttas av ett EG- direktiv eller någon annan internationell förpliktelse. Föreskriftsrätten bör enligt nämnden grundas på vissa i lag angivna kriterier. Kon- cessionsnämnden påpekar också att tillsynsbestämmelserna i miljöskydds- lagen bör göras tillämpliga på de generella föreskrifterna.

Skälen för regeringens förslag: I samband med EES-avtalets ikraftträdande infördes ett nytt fjärde stycke i 5 & miljöskyddslagen, där det stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar de föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktig- hetsmått i övrigt som inte Får åsidosättas på grund av EES-avtalet (prop. 1992/93:60, bet. 1992/93:10U10, rskr. 1992/93:139). Enligt 2 a & miljöskyddsförordningen (1989z364) meddelar Naturvårdsverket sådana föreskrifter.

Naturvårdsverket har med utgångspunkt i Sveriges anslutning till EU föreslagit att bestämmelsen i 5 & fjärde stycket miljöskyddslagen ändras, så att det klart framgår att de nationella föreskrifterna vid behov kan gå längre än de minimiregler som änns i EG-direktiven. Naturvårdsverket motiverar sitt förslag med att det är nödvändigt att de föreskrifter som

• Sida 19
•  Original

meddelas på miljöskyddets område speglar en hög ambitionsnivå. Det kan därför enligt verket framstå som otillfredsställande att införa sådana gränsvärden som motsvarar enbart den miniminivå som anges i ett EG- direktiv, särskilt som detta ger omgivningen ett felaktigt intryck i de fall kraven på verksamhetsutövaren sedan lång tid varit betydligt strängare iSverige.

Regeringen anser att det är viktigt att den svenska rättsordningen verkligen speglar förhållandena i vårt land och den ambitionsnivå som eftersträvas. Inte minst gäller detta för miljörättens vidkommande, där en omfattande debatt har förts i fråga om vad ett svenskt medlemskap i EU kan innebära för våra möjligheter att behålla nationella regler.

Med anledning av de synpunkter som framförs av Koncessionsnärnnden för miljöskydd bör understrykas att erfarenheterna från genomförandet av EES—avtalet tydligt visar att det änns ett behov i vissa nu att gå längre i de svenska föreskrifterna än vad som följer av EG-reglerna. Särskilt gäller detta äldre EG-direktiv som innehåller bestämmelser vilka motsvarar en skyddsnivå som sedan länge passerats i Sverige. Kemilmlr'e- lagstiftningen, som är en relativt ny lagstiftning, har redan denna möjlighet. Således har regeringen infört strängare gränsvärden än EG föreskriver i fråga om metallhalten i avloppsslam för jordbruksändamål. Det änns alltså starka skäl som talar för Naturvårdsverkets förslag att också införa motsvarande möjlighet i miljöskyddslagen. Regeringen föreslår därför att miljöskyddslagen ändras på så sätt att det anges att regeringen får meddela generella föreskrifter i de fall det är lämpligt att införa normer som går längre än vad som följer av EG:s minimidirektiv. Föreskrifter som endast innebär ett genomförande av minimireglema bör liksom hittills kunna beslutas av en myndighet. Naturvårdsverkets förslag bör sålunda, med vissa redaktionella ändringar och förtyd- liganden, införas bland tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen.

I fråga om hur vidsträckt regeringens föreskriftsrätt skall vara bör följande beaktas. Redan gällande ordning innebär för miljöskyddslagstift— ningen att de kravnivåer eller miljökvalitetsregler som följer av EU- medlemskapet skall införlivas i svensk rätt genom Naturvårdsverkets försorg och att dessa föreskrifter gäller framför vad som sägs i enskilda tillstånd. När en sådan ordning som Naturvårdsverket nu föreslår införs, måste emellertid frågan om hur regeringens föreskrifter förhåller sig till redan givna villkor i ett tillståndsbeslut klaras ut.

I samband med införandet av vissa områdesskydd med stöd av den föreslagna 8 a & miljöskyddslagen uttalade Lagrådet (prop. 1984/85:10 s. 77) om förhållandet mellan givna villkor i ett tillståndsbeslut och därefter meddelade generella föreskrifter "att ett individuth tillståndsbe- slut i växande utsträckning kan få ändrat innehåll på grund av senare meddelade generella föreskrifter inger så pass starka betänkligheter av principiell natur att den bör tillgripas endast om mycket tungt vägande skäl kan åberopas härför”. Vid införandet av 5 & fjärde stycket miljö- skyddslagen förelåg sådana skäl eftersom frågan var direkt förlmippad med Sveriges möjligheter att ingå EES—avtalet. Detta godtogs också av lagrådet. I förevarande ärende föreligger inga internationella för- pliktelser som tvingar Sverige att införa strängare generella föreskrifter

• Sida 20
•  Original

än vad som följer av EG-reglerna. Skälet att införa föreskrifterna är i stället att spegla den aktuella svenska ambitionsnivån i fråga om skyddsnivåer eller motsvarande i de fall EG:s bindande krav är så lågt ställda att ett direkt svenskt införlivande skulle kunna ge det felaktiga intrycket att EG-nivåerna är godtagbara för svenskt vidkommande. Den föreslagna ordningen förutsätter därför i praktiken dels att det aktuella förhållandet reglerats genom ett EG-direktiv, dels att det i Sverige, genom av riksdagen fastställda miljömål eller särslcilda krav på åtgärder för att förbättra tillståndet i miljön eller eljest, änns fastlagda andra och högre krav om samma förhållande. Med andra ord avses regeringens föreskrifter inte gå utöver vad som behövs för att åstadkomma en av riksdagen beslutad eller på annat sätt etablerad skyddsnivå.

De villkor som Koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna fastställer liksom de luav miljömyndigheterna i övrigt uppställer torde normalt spegla de svenska miljömålen. Det änns därför anledning att anta att det inte änns något allmänt behov av att - ide fall som kan bli aktuella - låta de generella föreskrifterna gälla framför villkoren. Mot bakgrund av detta och vad Lagrådet tidigare uttalat som förutsättning för att låta generella föreskrifter ta över villkor i tillståndsbeslut, saknas anledning att föreslå att de generella föreskrifter som är strängare än EG:s minirnidirektiv skall gälla framför villkor i redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen. En sådan lösning i fråga om förutsättningar för regeringen att meddela strängare föreskrifter och dessa föreskrifters rättsverkan bör också tillgodose de påpekanden av principiell natur som Koncessionsnämnden och Industriförbundet framfört. En annan fråga som senare blir aktuell är om miljöskyddslagstiftningen skall ge vidare möjligheter än i dag att införa generella föreskrifter i allmänhet i enlighet med Miljöskyddskommitténs förslag. Denna fråga övervägs nu av Miljöbalksutredningen.

Bestämmelsen om föreskrifter bör tas in som en ny 5 a 5 i miljöskydds— lagen, som ersättning för nuvarande 5 & fjärde stycket. I övrigt bör reglerna om verkan av tillstånd i 22 & ändras enligt vad som nu sagts och en följdändring göras i straffreglerna i 45 5.

Enligt 45 & miljöskyddslagen skall straffansvar gälla för överträdelser av generella föreskrifter av det nu aktuella slaget. Som påpekas av Koncessionsnärnnden gäller dock inte tillsynsreglerna enligt miljöskydds- lagen i förhållande till de förpliktelser som följer av föreskrifterna. Regeringen anser därför att det änns skäl att komplettera lagstiftningen på denna punkt. Således bör 43 aå ändras så att även föreskrifter utfärdade med stöd av 5 a & omfattas av tillsynsbestämmelsema. Dessutom bör möjligheten att förordna om rättelse enligt 41 a & omfatta överträdelser av föreskrifter meddelade med stöd av 5 a &, liksom för övrigt av föresloifler enligt 8 a 5 andra stycket. Bland hänvisningarna till tillsynsparagrafema bör därför även 41 a & ingå.

Samtidigt som miljöskyddslagen ändrades med anledning av EES-avtalet ändrades hälsoskyddslagen på motsvarande sätt. 5 & fjärde stycket miljöskyddslagen och 14 a 5 första stycket hälsoskyddslagen är i princip uppbyggda på samma sätt. Enligt regeringens mening talar samma skäl som motiverar en ändring i miljöskyddslagen för en motsvarande ändring

• Sida 21
•  Original

i hälsoskyddslagen. Regeringen föreslår därför att 14 a & första stycket i hälsoskyddslagen ändras så att regeringen får meddela generella föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av förore- ningar i forrn av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly också för de fall skyddsnivån i 15st minimidirektiv i fråga om luftkvalitet ligger lägre än vad som anses godtagbart för svenska förhållanden.

4.2. Omprövning av villkor för tillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelserna om omprövning av villkor för tillstånd enligt miljöskyddslagen kompletteras, så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas meddela föreskrifter som innebär att hänsyn tas till EG:s be- stämmelser om obligatorisk omprövning.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.

Remissinstansema: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Statens naturvårdsverk framhåller att tillstånd enligt miljöskyddslagen normalt inte ges till utsläpp i sig. Viss tveksamhet kan råda om den föreslagna ändringen formellt uppfyller direktivens krav på tidsbe— gränsade tillstånd. Koncessionsnämndenför miljöskydd anmärker att EG- direktiven och promemorians motivtext talar om omprövning av tillstånd, medan lagförslaget avser omprövning av villkor för tillstånd. Stockholms kommun avstyrker förslaget till ändring i 24 & miljöskyddslagen och framhåller att den föreslagna ändringen inte tillgodoser kravet på tidsbegränsade tillstånd i rådets direktiv 80/68/EEG. Utgångspunkten bör vara att hela tillståndet ska vara tidsbegränsat och formellt upphöra efter en fyraårsperiod.

Skälen för regeringens förslag: Enligt rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för gmndvatren mot förorening genom vissa farliga ämnen skall utsläpp av vissa ämnen i grundvattnet förbjudas. För andra ämnen gäller krav på tillståndsprövning enligt bestämmelserna i direktivet innan utsläpp får ske. Enligt artikel ll gäller att tillstånden skall meddelas för en begränsad tidsperiod och att de skall omprövas minst vart fjärde år. Trllstånden kan därvid förnyas, ändras eller upphävas. I rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen ! gemenskapens vattenmiljö änns en liknande bestämmelse om tidsbegränsning av tillstånd i artikel 3.5. Enligt bestämmelsen krävs inte att omprövning skall ske vart fjärde år. Det kravet änns dock i de dotterdirektiv som närmare anger gränsvärden m.m. för de olika ämnena (artikel 3.2 i direktiv 82/176/EEG samt artikel 3.3 i direktiven 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG).

Miljöskyddslagen är uppbyggd kring en samlad prövning av utsläppen från en miljöfarlig verksamhet. Utsläpp till vatten av det slag som avses i direktiven utgör miljöfaräg verksamhet och omfattas därför av

• Sida 22
•  Original

miljöskyddslagens regelsystem. Villkor i tillstånd till miljöfärlig verksamhet kan omprövas enligt 24 & miljöskyddslagen, varvid gällande villkor kan upphävas eller ändras eller nya villkor meddelas. En sådan omprövning kan enligt 24 5 första stycket 1 ske efter tio år. Under vissa förutsättningar kan dock omprövning ske efter kortare tid enligt 24 & första stycket 2—7.

De nämnda EG-direktiven omfattas av EES-avtalet. Vid den prövning av behovet av lagstiftning som gjordes inför det avtalets ikraftträdande ansåg regeringen (prop. 1992/93:60 s. 12) att det då inte fanns skäl att införa regler om ändrade tider för omprövning av tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Bl.a. hänvisades till att frågan ingick i Miljöskydds- kommitténs uppdrag att utarbeta ett förslag till miljöbalk.

I Miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk (SOU 1993127) föreslogs att omprövning av villkor för ett tillstånd till miljöfaräg verksamhet skulle kunna ske ”mir tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella förpliktelser har förflutit från det att tillstånds- beslutet vann laga kraft”. I den sedemrera återkallade propositionen 1994/95:10 med förslag till miljöbalk fanns en motsvarande bestämmelse i I?» kap. 31 5. Arbetet med en miljöbalk fortsätter nu i Miljöbalksutred- ningen, som fått nya direktiv (Dir. 1994:134).

Att miljöskyddslagens regler om omprövning på den aktuella punkten strider mot bestämmelserna i de ovan nämnda EG-direktiven har i EES- sammanhang påpekats av EFTAzs övervakningsmyndighet och ifrågasätts inte heller i proposition 1992/93:60. Det fortsatta arbetet med miljö- balken medför att en balk kan träda i kraft tidigast år 1998. Mot den bakgrunden bör det nya förslaget till miljöbalk inte avvaktas när det gäller omprövningstiden utan 24 5 första stycket 1 miljöskyddslagen bör ändras nu. Ändringen bör utformas som ett bemyndigande för rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om kortare omprövningstid på grund av medlemslapet. Ornprövningsmöjlig- heten bör alltså avse villkoren för ett tillstånd, inte själva tillståndet, vilket bäst överensstämmer med gällande ordning, som för övrigt torde godtas av EU enligt de erfarenheter som vunnits vid implementeringen av EES-avtalet.

Den nya regeln bör gälla även vid omprövning av villkor för tillstånd som meddelats före ikraftträdandet. Den kortare omprövningstiden gäller bara i förhållande till sådana villkor i tillstånden som avser utsläpp av de ämnen som särskilt regleras genom de nämnda direktiven, villa bör framgå av en förordning eller av myndighetsföreskrifter.

• Sida 23
•  Original

5. Kemikalie— och avfallslagstiftningen 5.1 EG—förordningar på kemikalie- och avfallsområdet

Regeringens förslag: Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestärruner att meddela föreskrifter som kompletterar EG:s förordningar om kemiska produkter och av- fallstransporter tas in i lagen om kemiska produkter och i ren— hållningslagen. Myndigheternas tillsyn slall även avse de krav som anges i EG-förordningarna.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan invänd- ningar.

Skälen för regeringens förslag: EG:s miljöregler är i allmänhet utformade som direktiv. På kemikalie— och avfallsområdet änns dock några EG-förordningar. Förordningsforrnen väljs ofta för regler som avser export till och import från tredje land. EG-reglerna om export och import av vissa farliga kemikalier, om ozonnedbrytande ämnen och om avfallstransporter änns därför i förordningar. Det gemensamma programmet för utvärdering av existerande kemilalier styrs också genom en förordning.

Sedan Sverige blivit medlem i EU gäller EG-f'orordningarna direkt enligt 2 5 lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeisla unionen och behöver inte överföras till det svenska regel- systemet. Däremot ställs det i förordningarna bl.a. krav på att medlems- staterna slall säkerställa att de åligganden fullgörs som gäller för enskilda enligt förordningarna. Detta kräver vissa lagändringar.

I det följande lämnas en närmare redogörelse för innehållet i för- ordningarna och för konsekvenserna för den svensla lagstiftningen. Därvid behandlas också de straffbestämmelser i kemilalielagstiftningen som behöver ändras, så att de även omfattar överträdelser av EG-förord- ningarna. Det änns dock skäl att inledningsvis ta upp några andra frågeställningar som är gemensamma för förordningarna.

EG-förordningama innehåller bindande regler som delvis ersätter den svenska lagstiftningen. Det änns dock ofta ett behov av nationella regler för att fylla ut EG:s bestämmelser, eftersom dessa normalt inte i detalj reglerar t.ex. hur tillämpningen hos de ansvariga myndigheterna skall gå till. Ett allmänt bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs med anledning av Sveriges internationella åtaganden på kemilalieområdet bör därför tas in i lagen om kernisla produkter, LKP, som en ny 4 a &. Med hänsyn till EG-reglerna om avfallstransporter bör en motsvarande bestämmelse som rör sådana transporter tas in i l & renhållningslagen. Genom dessa regler klargörs regeringens befogenheter på dessa områden samtidigt som det erinras om att det utöver den svenska lagstiftningen änns direkt verlande EG—regler.

De behöriga myndigheterna måste kunna utöva tillsyn för att säkerställa

• Sida 24
•  Original

att enskilda fullgör de skyldigheter som gäller enligt EG-förordningama. Prop. 1994/95:181 En sådan utölad tillsynsbefogenhet måste regleras i lag. Lämpligen bör 145 LKP kompletteras med ett nytt stycke, av vilket framgår att bestämmelserna om tillsyn i lagen i den utsträckning regeringen bestämmer även gäller efterlevnaden av de skyldigheter som följer av direkt verkande EG-regler. Regeringen kan sedan i förordningen (1985:835) om kemisla produkter ange de EG-förondningar för vilka ett tillsynsansvar skall gälla.

5.2. Export och import av kemikalier

Regeringens förslag: EG-förordningen om export och import av vissa kemilalier innehåller regler om anmälningsskyldighet före export samt vissa krav på uppgiftslärnnande och märkning. När någon åsidosätter förordningen genom att underlåta att lämna uppgifter eller att lämna felaktiga uppgifter skall detta leda till straffansvar enligt lagen om kemisla produkter.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Genom rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier införs i gemenskapen det internationella s.k. PIC—systemet (Prior Informed Consent), ett system som främst har till syfte att säkerställa att utvecklingsländerna på förhand får möjlighet att ta ställning till om import av vissa särskilt farliga kemikalier slall godtas. Enligt artikel 4 i förordningen gäller bl.a. att exportören slall anmäla till den ansvariga myndigheten, när en kemikalie som omfattas av förordningen för första gången slall exporteras till ett visst tredje land. Myndigheten ombesörjer anmälan till mottagarlandet och underrättar kommissionen om den planerade exporten. Vid därpå följande export av kemikalien till samma tredje land skall exportören hänvisa till ett referensnummer som erhålls från kommissionen. Kommissionen skall publicera uppgifter om villa restriktioner som gäller i förhållande till olika länder vid export av kemikalierna. Exportlandets regler om klassiäcering och märkning av kemisla produkter skall enligt artikel 7 tillämpas även vid export av kemilalier som omfattas av förordningen.

Medlemsstaterna slall utse behöriga myndigheter som svarar för tillämpningen av reglerna (artikel 3) och besluta om lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder vid överträdelser av förordningens be- stämmelser (artikel 6).

Bilagorna till förordningen har ändrats och uppdaterats två gånger genom kommissionens förordning (EG) nr 41/94 av den 1 januari 1994 om ändring av bilaga 2 till rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import av vissa farliga kemikalier samt genom rådets 24 förordning (EG) nr 3135/94 av den 15 december 1994 om ändring av

• Sida 25
•  Original

bilaga 1 nu rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import Prop. 1994/95:181 av vissa farliga kemikalier.

Förordningen nr 2455/92 ingår i EES-avtalet och har därför redan föranlett ändringar i de svenska reglerna (prop. 1993/94:203 s. 289). Genom ett särskilt regeringsbeslut har Kemikalieinspektionen utsetts till ansvarig myndighet vid tillämpningen av förordningen. Kemilalieinspek- tionen och Sprängämnesinspektionen har lätt ett utvidgat bemyndigande i 25 å andra stycket förordningen (1985 1835) om kemiska produkter att meddela föreskrifter vid export av kemikalier.

Kemilalieinspektionen har på grund av EES-avtalet inkorporerat EG- förordningen i sina föreskrifter (KIFS l994:7). Sedan Sverige blivit medlem i EU gäller dock EG-förordningen direkt. Bemyndigandet i 25 5 förordningen om kemiska produkter hänvisar nu bara till EES-avtalet. Regeringen avser att ändra den hänvisningen till att avse medlemskapet.

Brott mot föreskrifter om uppgiftslärrmande som begås med uppsåt eller av oaktsamhet straffas enligt 205 första stycket lagen (1985:426) om kemisla produkter med böter eller fängelse i högst ett år. I andra stycket sägs att ansvar inte utdöms i ringa fall. Enligt 21 & LKP kan bötesstraff utdömas om någon med uppsåt eller av oaktsamhet ämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt lagen eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

Dessa regler om straffansvar bör kompletteras. Underlåtenhet att göra anmälan eller att lämna uppgifter enligt EG-förordningen bör kunna leda till straff under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av motsvarande nationella regler. Att lämna oriktig uppgift bör också kunna föranleda straffansvar i de läll uppgiftslämnandet regleras direkt genom Efi-förordningen.

5.3. Risker med existerande ämnen

Regeringens förslag: För att säkerställa att uppgifter lämnas enligt rådets förordning om utvärdering och kontroll av risker med existerande ämnen införs straffansvar enligt lagen om kemisla produkter vid underlåtenhet att lämna uppgifter liksom om felaktiga uppgifter lämnas. När uppgifter skall lämnas är i vissa fall oklart enligt EG-förordningen av skäl som hänför sig till tidpunkten för Sveriges anslutning till EU. Kemilalielagstiftningen kompletteras därför i detta avseende.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer nred rege- ringens. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invänd- ningar. Riksåklagaren framhåller dock beträffande uppgiftslämnande enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 om utvärdering och kontroll av risker med existerande ämnen att det vore önskvärt att uppgifterna kunde lämnas förslagsvis den I oktober. Detta med hänsyn till att underlåtenhet 25 att lämna uppgifterna lan föranleda straffansvar. Skälen för regeringens förslag: Rådets förordning (EEG) nr 793/93

• Sida 26
•  Original

av den 23 mars 1993 om utvärdering och kontroll av risker med Prop. 1994/95:181 existerande ämnen ställer krav på att tillverkare och importörer av ämnen som änns med i den s.k. EINECS-förteckningen (European Inventory of Existing Commercial Substances) skall lämna vissa uppgifter direkt till kommissionen. Uppgifterna gäller importerade eller tillverkade mängder över tio ton, kemikalieklassiäcering enligt EG:s regler och användnings- områden. För ämnen som tillverkas eller importeras i större kvantiteter än 1000 ton per år krävs kompletterande data om ämnenas farliga egenskaper. På grundval av de uppgifter som erhålls skall kommissionen göra upp en förteckning över prioriterade ämnen, som i första hand behöver undersökas med avseende på farliga egenskaper. För varje prioriterat ämne skall en bestämd medlemsstat utses, vilken stat svarar för utvärderingen av de uppgifter som erhållits och vid behov lämnar förslag till åtgärder. Riskbedömningen och behovet av åtgärder diskuteras i en särskild kommitté. Åtgärderna kan t.ex. bestå i att kommissionen lägger fram förslag till ändringar i och tillägg till direktiv som begränsar användningen av farliga ämnen, i första hand rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemstatemas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat. Medlemsstatema skall utse behöriga myndigheter som svarar för tillämpningen av reglerna och besluta om lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder för att säkerställa att rapporteringsskyldigheten följs.

Regler om hur riskbedömningen skall utföras av den medlemsstat som fungerar som rapportör för ett visst ämne änns i kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö med existerande ämnen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 793/93.

Riskbedömning av kemiska produkter regleras i Sverige i lagen (1985: 426) om kemiska produkter. Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter änns i 8 — 10 55 LKP. I förordningen (1985:835) om kemiska produkter änns regler i 12 - 15 a åå om uppgiftslämnande till pro- duktregistret. Kompletterande bestämmelser meddelas av Kemilaliein- spektionen.

EG- förordningen ålägger medlemsstatema att dels utse en eller flera behöriga myndigheter som skall delta i genomförandet av förordningen i samarbete med kommissionen, dels besluta om åtgärder i anledning av överträdelser av rapporteringskraven. Den behöriga myndigheten har inte några uppgifter när det gäller förhållandet till de enskilda uppgifts- lärnnama. Dessas uppgiftsskyldighet gäller direkt i förhållande till kommissionen. Däremot sägs i EG- -förordningen att medlemsstaterna får kräva att samma uppgifter som lämnas till kommissionen skall lämnas till den nationella myndigheten.

De kompletterande nationella regler som behövs för tillämpningen av EG-törordningen i Sverige bör tas in i lagstiftningen om kemiska produkter. För svenskt vidkommande bör Kemikalieinspektionen fullgöra de uppgifter som ankommer på den ansvariga myndigheten enligt EG- förordningen. För att säkerställa att uppgifter lämnas till kommissionen 26 enligt EG-förordningen bör vidare straäbestämmelserna i 20 och 21 55

• Sida 27
•  Original

LKP kompletteras på samma sätt som nyss föreslagits i fråga om rådets förordningen (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier. Bestämmelser om tillsyn och andra kompletterande bestämmelser kan meddelas med stöd av bemyndigandet i den föreslagna 4 a 5.

Det änns ett särskilt övergångsproblem vid tillämpningen av EG- förordningen. Enligt artikel 3 skall uppgifter lämnas tolv månader och i vissa fall 24 månader efter förordningens ikraftträdande. Tolvmånaders- perioden löpte ut den 4 juni 1994 och hade således redan löpt ut när Sverige blev medlem i EU. När EG-förordningen togs med i EES—avtalet under hösten 1994 innehöll avtalet en övergångsregel som innebär att 24—månadersperioden skall tillämpas för samtliga uppgifter när det gäller BETA-staternas uppgiftslämnande (jfr. prop. 1994/95:90, bilaga 2). Detta medför att samtliga uppgifter skall lämnas senast den 4 juni 1995 enligt EES—avtalet. Någon motsvarande bestämmelse änns inte med i Sveriges anslumingsavtal med EU. Det änns därför ett behov av en komplette- rande svensk bestämmelse som fastslår när uppgifterna skall lämnas. En sådan bestämmelse kan meddelas av regeringen eller den ansvariga myndigheten med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 4 a & LKP. Med hänsyn till att den nu aktuella lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och i enlighet med vad Riksåklagaren anfört bör i en sådan regel anges att de ifrågavarande uppgifterna skall lämnas senast den 1 oktober 1995.

5.4. Ämnen som bryter ned ozonskiktet

Regeringens förslag: Rådets förordning nr 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet ersätter delvis de nuvarande svenska reglerna. EG—förordningen skall därför kompletteras med regler i lagen om kemiska produkter om sanktioner vid överträdelser av förpliktelsema i förordningen. Ytterligare bestämmelser om tillämpningen och om tillsyn meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstansema: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Gemenskapens avvecklingsplan beträffande ozonnedbrytande ämnen regleras i en helt ny förordning, rddetsjörordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som ersätter den äldre förordningen (EEG) nr 594/91. Förordningen trädde ikraft den 23 december 1994. För vissa bestämmelser gäller att iloaftuädandet intaller fyra eller sex månader därefter. EG-förordningen anknyter till den globala överenskommelsen i det s.k. Montrealprotokollet, men innehåller en snabbare avveck- lingsplan för vissa ämnen. De ämnen som regleras är desamma som i Mönnealprotokollet, dvs. CFC, haloner, koltetraklorid, 1,1,l-trikloretan, metylbromid, HBFC och HCFC (artikel 1).

• Sida 28
•  Original

Utom i fråga om HCFC gäller enligt artikel 3 och 4 att varje producent är skyldig att tillse att framställning, utsläppande på marknaden och användning för eget bruk av ämnena upphör vid angivna tidpunkter. Kommissionen kan därefter besluta om att vissa mängder av de kontrolle- rade ämnena skall tillåtas för s.k. viktiga användningsområden, där alternativa produkter eller återvunna ämnen inte änns tillgängliga, och utfärda licenser för dessa fall till användarna. I vissa andra särskilt angivna fall kan också behöriga myndigheter i medlemsstaterna medge undantag från förbuden.

Import av ämnena kräver en irnportlicens, som utfärdas av kommissio- nen (artikel 6). Importen avvecklas i samma takt som hanteringen inom gemenskapen. Från länder som inte är parter i Monteralprotokollet är import i princip förbjuden.

För HCFC är avvecklingsplanen i stället utfomrad så att förbud successivt införs för särskilt angivna användningsområden. Förbuden gäller utsläppande på marknaden och för fri cirkulation samt import av utrustning tillverkad efter ikraftträdandet (artikel 5).

Förordningen innehåller också vissa allmänna förpliktelser i artikel 14 och 15 att vidta åtgärder för att omhänderta ämnen som inte längre används och för att förhindra läckage.

Producenter, importörer och exportörer av kontrollerade ämnen slall lämna rapporter direkt till kommissionen enligt särskilda regler i artikel 17. Den behöriga tillsynsmyndigheten i medlemsstaten skall bistå kommissionen när den fullgör sina uppgifter enligt förordningen (artikel 18). Medlemsstaterna skall besluta om straff vid överträdelser av bestämmelserna i förordningen och de nationella regler som anknyter till den (artikel 19).

De svenska bestämmelserna om ozonnedbrytande ämnen änns i förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m, som utfärdats med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter, LKP. Ett arbete med att anpassa den svenska förordningen till EG-f'orordningen pågår inom regeringskansliet. En sådan anpassning är nödvändig främst beroende på att vissa frågor som nu regleras i den svenska förordningen också behandlas i EG—reglerna. Det svenska regelsystemet kan därför begränsas i omåttning. Några stora förändringar i sak behöver inte göras eftersom EG—förordningen grundas på artikel 130s i Romfördraget och därför innehåller minirniregler, vilket innebär att Sverige kan behålla en strängare reglering i de fall det framstår som befogat.

Det faktum att en stor del av kontrollen av ozonnedbrytande ämnen i framtiden kommer att regleras direkt genom EG-förordningen och inte med stöd av LKP medför dock ett behov av utökade tillsynsbefogenheter för ansvariga myndigheter och sanktionsmöjligheter vid överträdelser av EG-förordningens regler. Regler om straff vid överträdelser av för- pliktelsema i förordningen bör tas in i IKP. Straäbestämmelserna bör bli tillämpliga vid brott mot förbuden i förordningen och när uppgifter inte lämnas enligt förordningens krav eller oriktiga uppgifter lämnas.

Dessutom änns det ett allmänt behov av kompletterande svenska regler när det gäller tillämpningen av EG-förordningen, bl.a. beträffande de svenska myndigheternas tillämpning av bestämmelser om undantag från

• Sida 29
•  Original

förbuden i ISG-förordningen i vissa äll. Sådana föreskrifter lan meddelas Prop. 1994/95 : 181 med stöd av de bemyndiganden som föreslås i avsnitt 5.1.

5.5. Avfallstransporter

Regeringens förslag: Suaä'oestärnmelsema i lagen om kemisla produkter skall göras tillämpliga på överträdelser av reglerna i EG- förordningen om avfällstransporter eftersom EG-förordningen till stora delar ersätter de svenska reglerna i förordningen om export och import av farligt avfall. Dessutom kompletteras renhållnings- lagen med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs på grund av Sveriges medlemslap i EU.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstansema: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: I rådets förordning (EG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av atfalLs'transporrer inom, till och från Europeiska gemenskapen änns regler om anmälan och tillstånd vid avfallstransporter. Syftet med förordningen är att skapa ett kontrollsystem för gränsöverskridande transporter av avfall. Förord- ningen reglerar avfallstransporter såväl mellan medlemsländerna som från och till EG i förhållande till tredje land. Förordningen är harmoniserad med reglerna i Baselkonventionen 1989 om kontroll av gränsöver- skridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall och med OECD-rådets beslut 1992 om motsvarande kontroll.

I förordningen indelas avfall i olika klasser efter samma mönster som änns i OECD—beslutet, dvs. avfallet förs upp på grön, gul eller röd lista. Även förordningens kontrollsystem bygger i allt väsentligt på OECD- beslutet. I förordningen görs skillnad på avfall för bortskaffande och för återvinning. För avfall på den gröna listan som är avsett för återvinning gäller begränsade kontrollåtgärder. .

Den som avser att transportera avfall mellan medlemsländerna skall enligt särskilda regler anrrräla transporten till en behörig myndighet i destinationslandet. Anmälan slall göras på en fastställd fraktsedel. För flertalet transporter laävs tillstånd av destinationslandet, men för några typer av transporter räcker det med att inga invändningar mot trans- porterna görs eller att eventuella invändningar klaras ut under en angiven tid. Avsändarlandet och transitländer slall Få en anmälan och får göra invändningar mot transporten. I förordningen anges på vilka grunder invändningar lan göras, t.ex. att den planerade transporten strider mot nationella författningar om miljöskydd, allmän ordning, typer av internationella åtaganden eller, vid avfall för återvinning, att åter- vinningen inte kan anses ekonomiskt eller miljömässigt försvarbar. 29

För avfall som skall bortslaä'as får medlemsstaterna dessutom antingen generellt eller i det enskilda fallet förbjuda transporter av avfall i syfte

• Sida 30
•  Original

att genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och självförsörjning. Undantag gäller dock för ärrligt avåll som uppkommer i så liten mängd att det vore oekononriskt att ta hand om det i av- sändarlandet.

Export utanför gemenskapen av avfall för bortalaä'ande är förbjuden till andra länder än de EFI'A—länder som också är parter i Baselkon- ventionen. Export av avfall för återvinning är förbjuden med undantag av export till länder som omfattas av OECD-beslutet eller som är parter i Baselkonventionen eller med vilka EG eller enskilda medlemsländer ingått avtal som är förenliga med EG-lagstiftnirrgen och Baselkon- ventionen och uppfyller kraven på en miljöriktig hantering. Vid all export nråste mottagarlandet samtycla till importen. Export är vidare inte tillåten, om det kan antas att avfallet inte kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt i landet. Liksom vid avfallshansporter mellan med- lemsländerna änns vid export av avfall regler om anmälningsförfarande och godkännande av transporter. All export av avfall till de s.k. ACP- staterna är förbjuden. Även vid import av avfall till gemenskapen görs åtskillnad på avfall för bortslaä'ande och för återvinning. Liknande regler som för export gäller vid import både vad avser förbud mot import och vad avser anmälnings— och tillståndsförfärande. Konventionen innehåller även regler om transit av avfallstransporter genom medlemsstaterna.

Om en transport inte kan fullföljas på avsett sätt skall avsändarmyndig- hemn se till att anmälaren återsänder avfallet till avsändaren. Vid illegala transporter som anmälaren är ansvarig för slall avsändarmyndigheten inom viss tid se till att avfallet återförs samt bortslaffas eller återvinns på ett miljömässigt godtagbart sätt. Om mottagaren är ansvarig för en illegal transport åvilar ansvaret destinationsrnyndigheten. Om varken anmälaren eller mottagaren är ansvarig för den illegala transporten slall de behöriga myndigheterna samarbeta för att avfallet slall bortslaä'as eller återvinnas. Alla transporter skall vidare omfattas av en ekononrisk garanti eller försäkring som täcker transportkostnadema samt kostnaderna för bortslaffning eller återvinning.

Den svensla lagstiftningen på området utgörs av förordningen (1992:918) om import och export av årligt avfall m.m. Den bygger liksom EG:s regler på Baselkonventionen. Förordningen reglerar därför i stora delar samma områden som EG-f'orordningen. I regeringskansliet pågår ett arbete med att anpassa den svensla förordningen till EG:s regler.

De svensla reglerna i förordningen om import och export m.m. bygger på bemyndiganden att meddela föreskrifter om export och import i 1 & tredje stycket renhållningslagen och på bemyndiganden i lagen om kemiska produkter, LKP, särskilt 11 &. När det gäller straffbestämmelser hänvisas i 23 5 förordningen till LKP och till varusmugglingslagen. Statens naturvårdsverk är enligt 25 tillsynsmyndighet och behörig myndighet enligt vad som följer av Sveriges internationella åtaganden, dvs. Baselkonventionen.

EG—förordningen ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga rättsliga åtgärder för att förbjuda och bestraffa illegala transporter. Vad som avses med en illegal transport framgår av artikel 26 i förordningen. En be-

• Sida 31
•  Original

stärnmelse om straffansvar vid illegal transport i förordningens mening bör tas in i 20 & LKP.

Medlemsstaterna skall enligt EG-förordningen utse behörig myndighet att svara för tillämpningen av förordningen. Statens naturvårdsverk bör utses till sådan myndighet. Vidare skall ett kontaktorgan utses som skall svara för information och vägledning. Naturvårdsverket bör svara även för denna uppgift. Verkets roll bör framgå av den svenska förordningen. Naturvårdsverket bör också med stöd av det föreslagna tillägget till 14 & LKP ges tillsynsbefogenheter när det gäller efterlevnaden av EG- förordningen.

De svenska föreskrifter som behövs för att komplettera EG-för— ordningen lan meddelas med stöd av de föreslagna bemyndigandena i 4 a & LKP och 1 & renhållningslagen.

6. Författningskommentar 6.1 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen

5 a & Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som följer av eller är föranledda av Sveriges medlemskap i EU. Paragrafen ersätter bestämmelsen i 5 & äärde stycket, som tillkom med anledning av EES-avtalet.

En skyldighet för Sverige att meddela generella föreskrifter av det slag som avses i paragrafen änns i några av EG:s direktiv på miljöområdet. En uppdelning har gjorts på två typer av föreskrifter. Första stycket blir tillämpligt på föreskrifter med en skyddsnivå som helt överensstämmer med EG:s minimidirektiv. Det andra stycket kan tillämpas när det änns behov att meddela kompletterande föreskrifter som går utöver de skyddsnivåer som kommer till uttryck i olila EG-direktiv. Med uttrycket 'om det behövs" avses det förhållandet att EG:s rättsakt är ett mirri- midirektiv och att det för svenskt vidkommande änns behov av före- skrifter för att överbrygga sldllnaden mellan den i direktivet avsedda skydds- eller kravnivån och den i Sverige beslutade eller etablerade nivån. Med beslutad respektive etablerad nivå avses framförallt av riksdagen fastställda miljömål eller särskilda lnav på åtgärder för att förbättra tillståndet i nriljön och praxis i fråga om villkor vid till- ståndsprövning av miljöfarlig verksamhet liksom de värden som rekommenderas av Naturvårdsverket i Allmänna råd eller motsvarande information.

Av andra stycket följer att föreskrifter som går utöver EG:s mirri- nridirektiv meddelas av regeringen. Rätten att meddela föreskrifter som överensstämmer med EG:s mirrinridirektiv lan däremot delegeras till en myndighet.

Föreskrifter som går utöver luaven i EG:s minimidirektiv slall inte gälla framför villkor i redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen.

• Sida 32
•  Original

22 5 I första stycket har en tidigare hänvisning till 5 & sista stycket ersatts av en hänvisning till 5 a & första stycket. Ändringen medför, såsom framhållits under kommentaren till 5 a &, att föreskrifter som går utöver krav i EG:s minimidirektiv inte skall gälla framför villkor i redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen.

24 & Ändringen i första stycket 1 medför att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med hänsyn till medlemskapet i EU får föreskriva att en kortare omprövningstid för villkor i tillstånden än tio år införs i de fall detta följer av medlemskapet i EU. Bestämmelsen gäller även villkor som meddelats före iluaftträdandet. Som framgår av avsnitt 4.2 i den allmänna motiveringen krävs till följd av EG:s regler en omprövningstid på fyra år beträffande villkor som avser utsläpp av vissa ämnen i vatten.

43 a & Behöriga tillsynsmyndigheter måste kunna utöva tillsyn för att säkerställa att enskilda efterlever de förekrifter som meddelats i anledning av olika EG-direktiv. Genom en hänvisning till föreslagna 5 a 5 kommer före- skrifter som meddelats med stöd av 5 a 5 att omfattas av tillsynsbe- stämmelserna.

Därutöver införs en hänvisning till 41 a 5 vilket ger tillsynsmyndigheten möjlighet att förordna om rättelse vid överträdelse av föreskrift meddelad med stöd av 5 a &, liksom för övrigt av föreskrifter enligt 8 a 5 andra stycket.

45 5 I första stycket tredje punkten har den tidigare hänvisningen till 5 & sista stycket ersatts av en hänvisning till 5 a 5.

6.2. Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen

14 a 5 I paragrafen har införts bestämmelser som innebär en liknande reglering av möjligheten att meddela föreskrifter som i 5 a & miljöskyddslagen. Be- stämmelsen avser dock enbart gränsvärden för luftföroreningar. Enligt andra stycket får regeringen meddela längre gående föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av vissa speciäcerade föroreningar i de fall där skyddsnivån i EG:s minimidirektiv i fråga om luftkvalitet ligger under den i Sverige beslutade eller etablerade skydds- nivån. Med beslutad respektive etablerad skyddsnivå avses framförallt av riksdagen fastställda miljömål eller särskilda krav på åtgärder för att förbättra tillståndet i miljön och praxis i fråga om villkor vid till- ståndsprövning av miljöfarhg verksamhet liksom de rekommendationer om luftkvalitet som beslutas av WHO eller Socialstyrelsen.

• Sida 33
•  Original

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen om kemiska pro- dukter

4 a & Paragrafen är ny och innehåller ett allmänt bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs på kemikalieområdet med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. EG-förordningar på kemikalie— och avfallsområdet ersätter delvis den svenska lagstiftningen. Dessa för- ordningar behöver ofta kompletteras med nationella regler om exempelvis den praktiska utformningen av tillståndsprövning eller annan tillämpning hos ansvariga myndigheter.

14 5 Det nya andra stycket innebär att bestämmelserna om tillsyn i lagen i den utsträckning regeringen bestämmer även gäller efterlevnaden av de skyldigheter som följer av direkt verkande EG-regler.

20 & Ändringen i punkten 4 medför att straffansvaret utvidgas till att även omfatta uppgiftslämnande som regleras direkt genom rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kentikalier och genom rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om utvärdering och kontroll av risker med existerande ämnen. Underlåtenhet att göra sådana anmälningar och lämna sådana uppgifter som förutsätts i förordningarna blir således strafibelagda under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av motsvarande nationella regler.

Punkten 5 innebär på samma sätt att sttaffansvaret utvidgas till att omfatta överträdelser av förbuden i rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet liksom underlåtenhet att lämna uppgifter enligt förordningen.

Punkten 6 innebär att straä'ansvaret utvidgas till att omfatta över- trädelser av förpliktelserna i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avtällstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen. Enligt artikel 26.5 i förordningen skall medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga åtgärder för att förbjuda och bestraffa illegala transporter. Sådana transporter deänieras i artikel 26.1. Brott mot EG-förordningens bestämmelser om illegala transporter leder således till straä" under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av de nationella reglerna.

21 & Ändringen innebär att straffansvaret för oriktig uppgift utvidgas till att omfatta även uppgifter som lämnas enligt de rättsakter som avses i 20 5 första stycket 4, 5 eller 6.

• Sida 34
•  Original

6.4. Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen

1 & Tredje stycket har kompletterats med ett allmänt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs i fråga om avfallstransporter på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

6.5. Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen

37 5 Genom lag (1994:1821) om ändring i naturvårdslagen, som trädde ikraft den 1 januari 1995, delades den tidigare särskilda bestämmelsen till skydd för växt- och djurarter, 14 å, i tre paragrafer (14, 14 a och 14 b 55). Bestämmelsernai 14, 14 a och b 55 innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter till fredande av vilt levande exemplar av en djur— eller växtart. Ett liknande bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer infördes i 14 c &, som syftar till att skapa skydd för vilt levande djur- och växtarter eller naturmiljön mot verksamhet som avser utsättande av exemplar av en vilt levande djur— eller växtart i naturmiljön.

I 37 & första stycket 1 har, som en konsekvens av ändringarna, den tidigare hänvisningen till 14 & ersatts av en hänvisning till 14 och 14 a - c 5.

40 5

I andra stycket har, av samma skäl som framhållits under kommentaren till 37 å den tidigare hänvisningen till 14 & tredje stycket ersatts av en hänvisning till 14 b 5.

Genom lag (l99l:641) om ändring i naturvårdslagen överflyttades bestämmelserna om strandskyddsdispens från 16 & till 16 a &. I fjärde stycket har den tidigare hänvisningen till 16 & fjärde stycket därför ersatts av en hänvisning till 16 a 5 första stycket.

41 & Den tidigare hänvisningen till 14 & har, av samma skäl som framhållits under kommentaren till 37 &, ersatts av en hänvisning till 14 eller 14 a - c &.

6.6. Förslaget till lag ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter

26 & I första stycket andra punkten har den tidigare hänvisningen till 20 å andra stycket tredje punkten ändrats till 20 5 andra stycket andra punkten. Ändringen är en justering på grund av tidigare lagstiftning och innebär ingen förändring i sak.

• Sida 35
•  Original

STATENS NATURVÅRDSVERK 1994-12-20 749-5559-94 Prop. 1994/95:181 Bilagal

Miljö- och Naturresurs- departementet 103 33 STOCKHOLM

Hemställanomvisaförfattningsindringarmm.

Med anledning av erfarenheter som vunnits i samband med EES-avtalet och inför ett förestående EU—medlemskap vill Naturvårdsverket anföra följande beträffande det formella införandet av EG-direktiv på miljöom- rådet.

1. Naturvårdsverket anser det nödvändigt att, då föreskrifter meddelas, detta sker på en hög ambitionsnivå. Det kan därför i bland te sig otillfredsställande om gränsvärdena i EGs minimidirektiv skall införas rakt av i svensk lagstiftning. Detta kan ge fel signaler bl.a. i de fall där de nationella kraven sedan lång tid tillbaka varit betydligt strängare. Det är således viktigt dels att det änns klara och entydiga bestämmelser huruvida Naturvårdsverket kan meddela föreskrifter om strängare krav än de som änns i direktiven dels, om Naturvårdsverket inte har möjlighet att göra detta, att det änns regler för hur man skall gå tillväga för att meddela föreskrifter med en strängare generell lo'avnivå än EG-direk- tiven. Ett sätt att lösa detta är att regeringen får meddela krav på en strängare nivå än EGs minimidirektiv. Naturvårdsverket bör då ha möjligheter att meddela föreskrifter med den kravnivå som änns i ett direktiv.

2. I samband med att Sverige ansluter sig till EG bör "europeiska ekonontiska samarbetsområdet' i 5 5 4 st miljöskyddslagen och 14 a & hälsoskyddslagen kompletteras alternativt ersättas med en hänvisning till "Sveriges anslutning till fördraget om upprättande av europeiska gemenskapen". Alternativt kan man tänka sig den lösning som föreslås i nedanstående förslag till lagtext.

3. I flera direktiv änns direkta eller indirekta krav på rapportering från verksamhetsutövaren. Exempelvis änns i artikel 14 i rådets direktiv om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (88/609/EEG) krav på rapportering av mätningar. I rådets direktiv om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (89/369/EEG) artikel 9 och i rådets direktiv om minskning av luftförorening från beäntliga kommu- nala avfallsanläggningar (89/429/EEG) artikel 8 änns krav på att allmänheten skall få information om resultaten av kontrollmätningar. Om ett krav på rapportering skall kunna ställas på verksamhetsutövaren är det lämpligt att detta kommer till uttryck i lagstiftningen. Detta skulle kunna ske genom ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ställa sådant krav då det behövs för att implementera EG-regler.

• Sida 36
•  Original

4. I artikel 7 och 8 rådets direktiv 88/609/EEG, i artikel 8 råden Prop. 1994/95:181 direktiv 89/369/EEG och i artikel 7 rådets direktiv 89/429/EEG änns Bilaga 1 krav på vilka beslut den behöriga nryndigheten skall fatta om fastställda gränsvärden överskrids. Om ett direktivs gränsvärden införs i svensk rätt genom regeringsförordning eller myndighetsföreskriäer kommer "behörig myndighen' beslut i detta en rent faktiskt att innebära ett beslut om undantag från förordningen eller myndighetsföreskriften. Behörig myndighets möjlighet att fatta denna typ av beslut bör komma till uttryck i lagstiftningen.

5 . I artikel 7 i rådets direktiv om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (76/464/EEG) föreskrivs att program skall upprättas. I artikel 17 i råden direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG) ställs krav på att ett program upprättas för genomförande av direktivet. Det ligger nära till hands att Naturvårdsverket upprättar dylika program. Detta bör dock klargöras genom att SNV ges i uppdrag att upprätta sådant program.

6. I artikel 11 i råden direktiv (76/464/EEG) krävs att den behöriga myndigheten skall upprätta en förteckning över vissa unläpp till vissa vatten. Det faller sig naturligt att SNV upprättar denna förteclming. En sådan uppgift bör klargöras genom att regeringen uppdrar åt Naturvårds- verket att fullgöra denna uppgift.

Hsmstääan Med hänvisning till vad som ovan sagn hemställer Naturvårdsverket

att ändringar införs i miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen i enlighet med bilagt förslag till författrtingsändringar.

att det klargörs vem som har ansvaret för förteckningar och program enligt vad som anförs under punkt 5 och 6. Mats Olsson

Kitty Victor

• Sida 37
•  Original

Förslag till författningsändringar Prop. 1994/95:181 Bilaga 1 5 5 4 st nriljöskyddslagen Regeringen får i anledning av internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig meddela föreskrifter om - skyddsåtgärder - begränsningar av verksamhet - unläppsgränser — kontroll — rapportering - försiktighetsmått i övrigt För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig år den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av f'orpliktelserna.

2 a & miljöskyddsförordnirtgen

För att uppfylla förpliktelser som Sverige har åtagit sig får Statens naturvårdsverk meddela föreskrifter om

- skyddsåtgärder - begränsningar av verksamhet - unläppsgränser - kontroll

- rapportering

- försiktighenmått i övrigt om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av förpliktelsema.

14 a & hälsoskyddslagen Regeringen får, i anledning av irtternationella förpliktelser som Sverige åtagit sig, meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig Får den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av f'orpliktelsema.

9 a & hälsoskyddsförordningen

För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig får Statens naturvårdsverk meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av för- pliktelserna.

• Sida 38
•  Original