Prop. 1995/96:125

Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1996

Lena Hjelm-Wallén

Jan Nygren

(Statsrådsberedningen)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisar regeringen förslag till mål för en övergripande nationell IT-strategi som pekar ut Sveriges fortsatta väg in i informations- och kunskapssamhället. Regeringen lämnar förslag till prioriterade statliga uppgifter – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning – samt redovisar ett handlingsprogram för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.

Propositionen är en del i regeringens arbete med att främja tillväxt och sysselsättning. Regeringen vill därutöver värna grundläggande samhällsmål som demokrati och rättvisa genom målsättningen att alla medborgare skall kunna dra nytta av informationsteknikens möjligheter.

Sammanfattning

Det svenska samhället befinner sig i omvandling. Vi är på väg in i informations- och kunskapssamhället.

Det ligger en stor utmaning i att fånga det nya samhällets möjligheter utan att ge avkall på grundläggande samhällsmål som demokrati och rättvisa. Vi har alla möjlighet att bli delägare i kunskap, datorkraft och information samt att ta ansvar för och delta i det nya samhällets utformning.

Redskapet i informations- och kunskapssamhället är informationstekniken, IT. Med IT kan produkter och tjänster lättare individanpassas, de centraliserade produktionsplatserna ersättas av decentraliserade, individanpassade arbetsplatser och dyrbar manuell informationshantering ersättas av kostnadseffektiv, maskinell informationsbehandling. Hierarkiska maktstrukturer kan lättare ersättas av decentaliserade organisationer.

Omvandlingen sker dock inte utan smärta. Industrins pågående rationaliseringar gör att färre kan producera mer. Tillväxten och sysselsättningen i informations- och kunskapssamhället måste skapas på nya villkor. Avgörande blir vår förmåga att förädla information och kunskap till konkurrenskraftiga varor och tjänster och att använda den nya tekniken för att förädla traditionell produktion.

IT-utvecklingen och det avancerade informations- och kunskapssamhället innebär enastående möjligheter för Sverige. En utbredd och effektiv användning av IT inom både näringsliv och offentlig sektor ökar Sveriges konkurrenskraft. Med den nya tekniken minskar de fysiska avstånden i betydelse och olika regioner kan få mer likartade förutsättningar. Demokratin kan fördjupas. Sverige kommer också närmare övriga världen.

I IT-utvecklingen finns löften om nya arbetstillfällen, nya sätt att organisera verksamheter och tillhandahålla samhällsservice samt nya redskap för att utveckla välfärden. Här finns förhoppningar om ökad livskvalitet för den enskilda människan med möjlighet att arbeta friare i tid och rum. Här finns möjligheter att med hjälp av IT stärka medborgarnas ställning, utveckla demokratin och underlätta insynen i det offentligas förehavanden.

I all förändring ligger möjligheter men också hot och risker. IT förutspås ibland få en användning som mer utarmar än berikar människors liv – förlorade arbetstillfällen, en omvärld som blir alltmer oöverskådlig och ett växande, osorterat informationsflöde som hotar att ge upphov till främlingskap och vilsenhet snarare än gemenskap, kunskap och överblick. Här finns framför allt farhågor för nya och ökade klyftor i samhället mellan dem som har och dem som inte har kunskap om och tillgång till teknik och information. Detta är risker som måste tas på allvar.

Användningen av IT domineras i dag av män. Detta är en effekt av, och bidrar till att upprätthålla, en könsuppdelad

arbetsmarknad. Att IT i stället görs till allas angelägenhet är till nytta inte bara för jämställdheten mellan kvinnor och män utan också för Sveriges ekonomi och välfärd.

I propositionen lämnar regeringen förslag till en övergripande

IT- strategi i syfte att rikta nationens samlade krafter mot

informations- kunskapssamhällets krav och behov. Staten, liksom kommunerna, landstingen, näringslivet och arbetsmarknadens parter måste alla bidra till att IT får ett brett genomslag i Sverige. Innehållet i strategin skall ytterst bestämmas av gemensamt formulerade mål som demokrati och rättvisa och främja tillväxt och sysselsättning. Staten måste också delta i internationella organ för att bevaka Sveriges intressen på IT-området och ta initiativ för att påverka den pågående samhällsförändringen på områden där den nationella beslutsrätten inte längre räcker till.

I många länders IT-strategier är det högt prioriterat att skapa en öppen marknad för telekommunikationstjänster samt att bygga ut den fysiska infrastrukturen. Det grundläggande arbetet på dessa områden är redan genomfört i Sverige. Enligt regeringens uppfattning gäller det nu framför allt att stimulera

användningen av den nya tekniken. Att så många som möjligt

får god kunskap om IT och att tillgången till information och kunskap ökar befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning.

Regeringen föreslår att staten under de närmaste åren skall prioritera insatser inom rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning.

Rättsordningen i ett utvecklat informations- och

kunskapssamhälle måste vara så robust att den kan hantera tekniska förändringar samtidigt som den fångar våra grundläggande samhällsvärderingar. Målet är att genomföra författningsändringar inom prioriterade rättsområden inom tre år. Målet är också att finna effektiva former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba utvecklingen på IT-området.

En generell och hög utbildningsnivå med inriktning på ett

livslångt lärande skapar förutsättningar för ett informationsoch kunskapssamhälle där alla medborgare ges möjlighet att dra nytta av IT:s möjligheter. Målet är att kunskaper om IT och dess användningsmöjligheter skall föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år.

Samhällets informationsförsörjning innefattar såväl fysiska

nätverk som innehållet i och regelverket kring gemensamma informationssystem. Målet är att utforma en väl fungerande infrastruktur för samhällets informationsförsörjning som ger hög tillgänglighet till basinformation och som verkar tillväxtbefrämjande.

Regeringen redovisar därutöver ett handlingsprogram för att bredda och utveckla IT- användningen inom olika samhällssektorer.

Propositionens förslag är ett led i regeringens arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen (jfr. prop. 1995/96:25 En

politik för arbete, trygghet och utveckling). Åtgärderna berör nästan alla departementsområden. Med hänsyn till att utvecklingen av teknik och användning kommer att fortgå i snabb takt krävs en fortlöpande anpassning av åtgärder och handlingsprogram. Fakta om tillgången till och användningen av IT i Sverige redovisas i bilaga 1.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till mål för en nationell ITstrategi (avsnitt 4.1)

2. godkänner regeringens förslag till prioriterade statliga uppgifter när det gäller att främja IT-utvecklingen (avsnitt 4.3).

Bakgrund

IT har en nyckelroll i utvecklingen av informations- och kunskapssamhället

IT är ett samlingsbegrepp för olika tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera ljud, text och bild. IT gör denna hantering möjlig oberoende av mängden information och geografiska avstånd. Sammansmältningen av tele- data- och medieområdena har lett till att begreppet IT numera omfattar all datorbaserad hantering av information.

Informations- och kunskapssamhället är en vidareutveckling av industrisamhället där information och kunskap blir en allt viktigare resurs för att skapa nationellt välstånd. Informationsoch kunskapssamhället bör bygga på utbredd och generell användning av IT för produktion av varor och tjänster, för undervisning, utbildning och forskning samt för berikande av arbets- och fritidsliv och därmed för utveckling av samhälle och individ.

I en alltmer uppdriven internationell konkurrens blir effektiv informationshantering och förmåga att förädla information till kunskap avgörande för den ekonomiska tillväxten, för tillgången till arbeten och för den allmänna utvecklingen av levnadsstandarden.

IT kan göra information och kunskap tillgänglig för individer och organisationer på ett generellt, kostnadseffektivt sätt och blir därmed ett redskap för bl.a. det som brukar kallas det livslånga lärandet, dvs. den kontinuerliga kunskapsutveckling som krävs i en allt mer föränderlig omvärld. IT kan göra det möjligt för industrin att utveckla konkurrenskraftiga produktionssystem som bygger på omedelbar, korrekt och avståndsoberoende information. IT:s påverkan på industrins produktionssystem har bl.a. gjort det möjligt att korta ledtider, skapa effektivare system för distribution av varor och tjänster, rationalisera produktion och administration och effektivisera analys, informationshantering, marknadsföring och försäljning. Men industrin kan också erbjuda nya varor och tjänster som inte vore möjliga utan IT.

Välfärdssamhällets behov är långt ifrån tillfredsställda. IT kan användas inom den offentliga sektorns omsorg och utbildning och för att rationalisera offentlig och privat verksamhet. Så kan resurser frigöras från rutinartade och administrativa arbetsuppgifter till att fylla andra behov inom t.ex. vården, omsorgen och utbildningen.

IT ger förutsättningar för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen och banar väg för framväxten av nya ITbaserade företag. Genom att de tekniska innovationerna leder till grundläggande förändringar i strukturerna, t.ex. decentralisering, distansarbete och uppdragsverksamhet, kan IT också komma att främja regional utveckling. Därmed öppnas nya möjligheter för företag och organisationer även i glest befolkade områden.

IT är en drivkraft

IT spelar en viktig roll i förändringen av innehållet i såväl industrins som tjänstesektorns arbetsuppgifter. Utvecklingen mot ett samhälle som blir mer beroende av tillgång till olika informationsresurser och av förmågan att utveckla ny kunskap innebär inte att industrin förlorar i betydelse. IT är invävt i både industri- och tjänsteproduktion, i utbildning och i forskning. När industrisamhället utvecklades upphörde inte människans beroende av livsmedel, som tidigare var navet i det gamla jordbrukssamhället. Lika lite innebär självfallet utvecklingen av informationssamhället att behovet av varor eller tjänster försvinner.

Vår historia visar att en handfull genombrottstekniker spelat en viktig roll för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen och tillväxttakten. Några av dessa teknikers egenskaper gör dem samhällsomdanande – de har ett mycket brett användningsområde, en stor potential när det gäller att utveckla befintliga tillverkningsprocesser, varor och tjänster och de kan ge upphov till helt nya varor och tjänster.

Historiskt har det tagit generationer för samhället att utnyttja nya tekniska genombrott. Det är först när tekniken utvecklats och blivit användarvänlig, när många tillämpningar utvecklats och när spridningen har nått en viss kritisk nivå, som konsekvenserna i samhällsekonomin och i samhällslivet märks tydligt.

IT är omdanande

Ny teknik har spelat en avgörande roll när IT-användningen i Sverige gått från att vara specifik till att bli generell. Under 1970-talet decentraliserades datorkraften när mikroprocessorn successivt integrerades i industrins tillverkningsprocesser i samhällets kommunikationssystem, i hushållens kapitalvaror, inom telekommunikationsområdet och i kontors- utrustning. Under de senaste åren har digitaliseringen spridits till allt fler delar av samhället.

Telefonsystemet digitaliseras systematiskt. De mekaniska växlarna har bytts ut mot digitala växlar, de analoga telelinjerna byts ut mot digitala höghastighetslinjer. Finansmarknadens elektroniska valutaströmmar, underhållningsbranschens digitaliserade marknad och de multinationella företagens elektroniska arbetsförflyttning som följer solens uppgång i olika världsdelar, är bara några exempel. Ett annat exempel är arbetsmarknaden, där platsautomater på arbetsförmedlingarna och på Internet underlättar kontakten mellan dem som söker jobb och tillgängliga arbetstillfällen.

Även på kulturens område införs nu digital teknik. Digitala radiosändningar har provats i några år och digitala TV-

sändningar står för dörren, vilket kommer att ge en kraftig ökning av sändningskapaciteten. Därmed utökas antalet möjliga TV-kanaler och multimedia förs in på sikt i vardagsrummen. Den analoga grammonfonskivan har sedan flera år slagits ut av den digitala CD-skivan. Helt digitala kameror finns sedan flera år på marknaden.

När informationen består av ettor och nollor så kan den blandas. Digitala radiosändningar kan t.ex. också innehålla text och bild. Inom en snar framtid kan t.ex. bilisterna därför få upp trafikkartor med information om den aktuella trafiksituationen på bildskärmar i bilen, som i sin tur får sin information via de digitala radiosändningarna. Flera tidningar har redan kompletterat sin pappersutgivning med en digital utgivning via elektroniska nätverk som t.ex. Internet. I den digitala formen kan läsaren själv skapa sin tidning genom att välja vilken information han eller hon vill ha och om informationen ska förädlas. Den viktigaste följden av digitaliseringen är att den möjliggör ett interaktivt informationsflöde dvs att informationen kan skickas i båda riktningarna.

Digitaliseringen av samhället gör att gränserna suddas ut. Många branscher integreras med varandra, t.ex. data, telefoni, film, TV, radio, tryck, reklam och media, som blir delar av en snabbt växande informationsindustri. Många tror att informationsindustrin redan om några år är världens största industri.

Strukturerna ändras

Spridningen av IT har nu nått en sådan nivå att den kräver strukturförändringar i samhället. Så har det även varit vid tidigare tillfällen i historien då genombrottstekniker skapat epokskiften, och så ser det ut att bli även denna gång. En av orsakerna till att IT och det nya samhället tvingar fram förändringar i de strukturer som byggts upp med utgångspunkt i industrisamhället, är teknikens gränsöverskridande karaktär. IT skapar nya och oväntade samband som går på tvären mot gamla, väletablerade strukturer.

Den nya tekniken lägger i sig också grunden för andra former av gränsöverskridanden. Arbete och fritid kan komma att vävas samman på ett nytt sätt och påverka organisationen av såväl arbetet som privatlivet. Arbete på distans blir allt vanligare. Även indelningen av livet i skilda faser av utbildning, omsorg och arbete kan gradvis komma att suddas ut. Det finns också förhoppningar om att uppdelningen mellan centrum och periferi successivt skall förlora i betydelse och att den allt rikare informationstillgången skall motverka de hierarkiska strukturer som byggts upp på grundval av tidigare produktionsformer.

I sättet att organisera skilda verksamheter har en utveckling i denna riktning varit märkbar länge. Ett uttryck för denna

strävan är de s.k. virtuella organisationerna. Dessa fungerar som ett mer eller mindre fast nätverk som binder samman personer eller grupper med olika kompetenser kring en gemensam verksamhetsidé. IT är ett nödvändigt stöd för denna typ av organisationer.

Kvinnor och män har olika sätt att nalkas IT. Män är oftare intresserade av tekniken i sig, medan kvinnor mer betonar teknikens nytta. De nätverksbaserade organisationer som växer fram med stöd av IT ökar förhoppningarna om att bl.a. kvinnors erfarenhet och kompetens kan utnyttjas bättre.

Samma drivkrafter som inspirerar enskilda verksamheter till nya organisationsformer kommer även att inverka på samhällsorganisationen i stort. IT kan bli ett stöd för småskalighet och lokalt förankrad utveckling och därmed ett alternativ till storskalighet och centralism.

Användningen av IT utmanar den traditionella indelningen i samhällssektorer och ställer nya krav på sektorsövergripande lösningar. Redan för många av de frågor som behandlas i denna proposition gäller att de inte har någon klar hemvist i någon viss samhällssektor eller entydigt kan föras till något visst departements, riksdagsutskotts eller någon enskild myndighets ansvarsområde.

IT i Sverige

Sverige är redan ett av världens mest utvecklade länder vad gäller såväl tillgången till som användningen av avancerad informations- och kommunikationsteknik. På några områden – t.ex. mobiltelefoni – är Sverige världsledande. Användningen av Internet – det globala nätet av datanät – växer snabbt i Sverige. Olika internationella jämförelser visar dock att Sverige inte längre ligger i den absoluta frontlinjen när det gäller datortäthet. Likväl är sex av tio vuxna svenskar datoranvändare idag. Det är nästan en fördubbling sedan mitten av 1980-talet.

De svenska stamnäten för tele- och datakommunikation är väl utbyggda och bedöms kunna tillgodose dagens och de närmaste årens kommunikationsbehov. Lokalnäten är dock i allmänhet ännu inte anpassade för att motsvara kraven från nya användningssätt. Snabba tekniska framsteg sker dock för närvarande längs flera utvecklingslinjer som förväntas bidra till att lösa dessa problem. En mer utförlig reovisning av tillgången till och användningen av IT i Sverige ges i bilaga 1.

Digital distribution av TV och radio kommer i grunden att förändra förutsättningarna för bl.a. svenska etermedia och för svensk mediepolitik. Den digitala tekniken ger inte bara bättre frekvensutnyttjande och högre kvalitet utan förebådar också vad som är möjligt i ett framtida multimediasamhälle. Ett snabbt införande av digital marksänd TV- teknik påverkar även i hög grad spridningen av IT och av nya tjänster till hushållen.

De flesta visioner om morgondagens IT-system tar fasta på tre viktiga sammanhängande utvecklingslinjer som brukar sammanfattas under rubrikerna konvergens, integrering och universalitet. Med konvergens avses sammansmältningen mellan olika teknikområden såsom telekommunikation, datorteknik och medier. Med integrering avses att olika media som text, ljud och bild kan hanteras parallellt i nät, växlar och anslutningspunkter och med universalitet att olika tjänster och nät kan erbjudas och nås överallt. Det kommunikationssystem som tonar fram kännetecknas av en växande teknisk enhetlighet i de fasta näten, att gränsen mellan fast och mobil tillgänglighet suddas ut och att näten och tjänsterna blir alltmer ”intelligenta”. En stor fråga är om ”intelligensen” kommer att ligga i de enskilda datorerna eller i nätet med dess tillgång till miljontals datorer. Det är i denna miljö som nya användningsområden och tillämpningar av IT förväntas växa fram i snabb takt under de kommande åren.

Pågående arbete på IT-området

Sverige

I Sverige pågår ett mycket stort antal aktiviteter i syfte att främja utvecklingen och användningen av IT. Omfattningen av och mångfalden i den utvecklingsverksamhet som pågår omöjliggör en fullständig redovisning.

Staten, kommunerna och landstingen har initierat projekt för att underlätta och utveckla IT- användningen inom sina verksamheter. I den offentliga förvaltningen pågår ett arbete inom ramen för Toppledarforum, som är ett forum för samverkan kring den offentliga förvaltningens IT-användning med företrädare för statliga myndigheter, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (se vidare avsnitt 5.4.3 Den offentliga förvaltningens IT-användning).

Flera initiativ tas också lokalt och/eller regionalt och i genomförandet av strukturfondsprogrammen. Enligt en rapport från Näringsdepartementet (Svenska kommuners IT-strategier, en nulägesrapport) har en tredjedel av kommunerna arbetat fram IT-strategier som är sammanlänkade med den lokala näringspolitiken. Merparten av landets kommuner bedöms ha utarbetat liknande strategier före utgången av år 1996. Regionala initiativ har lett till samverkan mellan företag, högskolor och förvaltning för att stärka möjligheterna att med hjälp av IT utveckla regionen och därmed skapa tillväxt och sysselsättning.

Näringslivet har initierat övergripande och gemensamma projekt på IT-området, t.ex. genom Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), Svenska IT-företagens organisation (SITO) och Svenska IT-Forum. De fackliga organisationerna arbetar med att förbereda sina medlemmar

på de nya förutsättningarna i arbetslivet.

Nya organisationer föds för att möta nya frågeställningar, t.ex. Föreningen för Säkrad Elektronisk Information i Samhället (SEIS) och Swebizz för att stimulera eletronisk handel på Internet.

Den förra regeringen tillkallade en kommission för att främja en bred användning av IT i Sverige. Kommissionen presenterade betänkandet ”Vingar åt människans förmåga” (SOU 1994:118), vars rekommendationer delvis överlämnats till Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Denna stiftelse tillkom genom ett riksdagsbeslut våren 1994 (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399). Stiftelsen har bl.a. till uppgift att finansiera satsningar som främjar användning av IT.

Den nuvarande regeringens IT-kommission (SB 1995:01) har en delvis annan sammansättning än den tidigare kommissionen och ett tydligare definierat uppdrag (dir.1995:1). IT-kommissionen är rådgivande till regeringen i övergripande och strategiska frågor på IT-området. Kommissionen skall lämna förslag till åtgärder som främjar användningen av IT med särskild inriktning på företagande, arbetsliv, utbildning och kompetensutveckling. Kommissionen har lämnat ett första delbetänkande i juni 1995 (SOU 1995:68, IT-kommissionens arbetsprogram 1995–96). Arbetet skall pågå till och med utgången av år 1996.

Ungdomar kan vara budbärare av den utveckling IT för med sig. Regeringen har därför tillkallat ett Ungdomens IT-råd (SB 1995:02) med ledamöter i åldrarna 14–25 år. Rådet skall fokusera på skolan och på ungdomars möjligheter att använda IT. Många barn och ungdomar deltar i rådets arbete. Även detta arbete skall vara avslutat vid utgången av år 1996.

EU:s arbete och G7-ländernas initiativ

EU:s arbete på IT-området har som övergripande mål att stödja framväxten av informationssamhället. Inriktningen av arbetet har konkretiserats i en rad dokument, bl.a. i ett White Paper från hösten 1993 (Growth, competitiveness, employment. The challenges and ways forward into the 21st century). År 1994 beslutade EU-kommissionen om en aktionsplan som berör samtliga EU-institutioner. En kommissionärsgrupp och en särskild organsation (Information Society Project Office) har inrättats för att samordna och följa upp arbetet.

Arbetet omfattar aktiviteter inom tre huvudområden: – det legala ramverket inklusive avregleringen av telekommunikationsmarknaden, – gemensamma nät, grundtjänster och användningsområden samt – samhälleliga, sociala och kulturella frågor.

Motiven för EU:s engagemang på IT-området anges framför

allt vara av näringspolitisk och handelspolitisk karaktär. Men även kulturfrågorna tillmäts en stor betydelse liksom möjligheterna att med hjälp av IT få den inre gemensamma marknaden att fungera. Omfattande resurser har av- satts till forskning och utveckling på IT-området. Ett av de större forskningsprogrammen avser s.k. telematik och syftar till att stödja nya IT-tillämpningar för t.ex. transporter, biblioteksverksamhet, forskarsamverkan, stöd till handikappade och äldre samt hälso- och sjukvård.

G7-länderna, dvs. Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA, har i samarbete med EUkommissionen inlett ett arbete kring IT-frågorna och den globala informationsinfrastrukturen. G7-länderna och EUkommissionen beslutade i februari 1995 om en gemensam policy och om pilotprojekt inom bl.a. standardisering, utbildning, elektronisk handel, biblioteksverksamhet samt hälso- och sjukvård.

Nationella initiativ i några andra länder

I flertalet industrialiserade länder pågår arbete med att stimulera och främja utvecklingen och användningen av IT. Sveriges tekniska attachéer har på uppdrag av Näringsdepartementet och IT-kommissionen genomfört en studie av nationella IT-initiativ i tolv länder (IT världen runt – nationella initiaitiv). Studien visar bl. a. att elva av tolv undersökta länder har utformat nationella IT-strategier med mål och aktiviteter för att på olika sätt bredda och utveckla användningen av IT.

Många länder anger att de skall vara världsledande ITanvändare år 2000. USA har idag en ledande ställning och de flesta länder har som mål att inhämta USA:s försprång.

Utvecklingen går snabbt och kräver stora resurser. De flesta länder strävar efter att hitta former för en effektivare samverkan mellan näringsliv, offentlig sektor och forskningsinstitutioner. Marknadskrafterna är nu så starka att utvecklingen går framåt i ett mycket högt tempo. Statens insatser i de olika länderna koncentreras till områden som avreglering, lagstiftning och offentlig upphandling. Syftet är att skapa nyinvesteringar och tillväxt. Dessutom prioriteras stöd till utbildning, forskning, hälsovård, glesbygd samt små och medelstora företag. En del länder, t.ex. Australien och Kanada, betonar särskilt betydelsen av rikstäckande tillgänglighet till IT samt de kulturpolitiska frågorna. Andra, t.ex. Danmark, betonar utbildning, säkerhetsfrågorna och den offentliga förvaltningens IT-användning. Norge har lagt särskild vikt vid IT inom transportsektorn samt vid navigering och säkerhet till havs.

Enligt de tekniska attachéernas rapport behöver Sverige öka tempot på IT-området för att inte riskera att släpa efter i den

hårda konkurrensen om tillväxt och nya arbetstillfällen (se vidare avsnitt 5.4.1 Näringspolitiken).

Hänvisningar till PS3

4. Nationell IT-strategi

4.1. Målen för en nationell IT-strategi

Regeringens förslag:

Målen för en nationell IT-strategi skall vara – att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges konkurrenskraft, – att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa, – att utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-utvecklingen, – att utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet, – att använda IT för att stödja grupper med särskilda behov, – att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling, – att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld, – att använda IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare och företag.

Skälen för regeringens förslag:

IT har inte något egenvärde i sig. Även utvecklingen på detta område måste relateras till grundläggande behov hos individ och samhälle. Insatserna inom IT-området måste därför bli en del av en sammanhållen vision om vilken samhällsutveckling vi önskar och underordnas de övergripande mål som i demokratisk ordning läggs fast för olika samhällsområden. Det Sverige behöver är därför ingen fristående statlig IT-politik utan en politik för skilda samhällsområden som på bästa sätt tar vara på informations- och kunskapssamhällets möjligheter. För att skapa samsyn kring insatserna på IT-området behövs dock gemensamma mål för användningen och utvecklingen av IT.

De mål för en nationell IT-strategi som regeringen nu föreslår tar sikte på att övergången till informations- och kunskapssamhället skall omfatta nationen i dess helhet och att alla medborgare skall kunna dra nytta av IT:s möjligheter. Att så många som möjligt, både kvinnor och män, får god kunskap om IT och att tillgången till information och kunskap ökar befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Samtidigt skall en kvalificerad och innovativ användning av IT stimuleras för att främja en utveckling av nya tjänster och ny kompetens.

Målen utgår från regeringens strävan att använda IT som ett

led i en politik för tillväxt och sysselsättning samt att värna andra grundläggande samhällsmål som demokrati och rättvisa i informations- och kunskapssamhället. Eftersom IT och de nya verksamhetsformer som den ger upphov till på ett helt avgörande sätt kommer att lägga grunden för samhällets fortsatta utveckling ekonomiskt, socialt och kulturellt så är ITanvändningen en angelägenhet för alla.

Att skapa en bred tillgång till information och kunskap ger förutsättningar för ökad delaktighet i samhällslivet och främjar kunskapsutvecklingen. Den svenska kulturen, det svenska språket och vår nationella identitet blir än viktigare att bevara och utveckla när gränserna mellan länder, kulturer och språkområden inte längre är lika tydliga. Medborgare, förvaltning och företag skall därför inte vara hänvisade till att söka information och kunskap enbart i andra länders och kulturers samlade vetande. I att värna det svenska ingår även att värna vår demokratiska tradition i en tid när även det demokratiska samtalet påverkas av utvecklingen på ITområdet.

Målsättningen är också att använda IT för att effektivisera och utveckla verksamheterna och för att förbättra servicen till medborgare och företag.

Hänvisningar till S4-1

4.2. En nationell IT-strategi

Regeringens bedömning:

Staten, kommunerna, landstingen, näringslivet och arbetsmarknadens parter måste alla bidra till att IT får ett brett genomslag i Sverige. Huvudinriktningen bör vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Politiskt fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i stort skall fungera bör förenas med valfrihet för användarna och med en marknadsmässig utveckling av nät, tillämpningar och tjänster. Staten bör därvid i internationell samverkan fastställa spelreglerna för marknadens aktörer på ITområdet. Staten bör även vara medaktör och katalysator i utvecklingen på IT-området och samverka med de utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och olika ideella nätverk och organisationer.

Skälen för regeringens bedömning:

IT-strategin syftar till att rikta nationens samlade krafter mot informations- och kunskapssamhällets krav och behov och att ange en övergripande ansvars- och rollfördelning i den fortsatta IT-utvecklingen. Genom de föreslagna målen för IT-strategin kan insatserna samlas till en mer slagkraftig helhet så att

sambanden mellan olika områden och behoven av gemensamma och övergripande utvecklingsinsatser blir tydliga.

Sverige har länge haft en position i den internationella frontlinjen när det gäller tillgång till och användning av IT. Utvecklingen på området sker emellertid nu så snabbt och med en sådan dynamik att det inte går att vila på tidigare lagrar. Sverige behöver bli ännu bättre på att anpassa teknik, strukturer, arbetsformer, regelverk och utbildning på alla nivåer till de nya förutsättningarna och på att bredda och utveckla användningen av IT. Staten, kommunerna, landstingen, näringslivet och arbets- marknadens parter har alla ett ansvar för att IT får ett brett genomslag i Sverige.

Högt på agendan i många andra länders IT-strategier står att skapa en öppen marknad för telekommunikationstjänster, att lägga fast ett grundläggande regelverk för utbudet av dessa tjänster samt att bygga ut den fysiska infrastrukturen. Dessa steg har Sverige redan tagit bl.a. genom avregleringen av telemarknaden och utformningen av en modern telelagstiftning.

Den svenska telelagen medger konkurrens men utgör samtidigt ett överordnat politiskt ramverk för att bl.a. säkerställa rikstäckande tillgänglighet till grundläggande tjänster på telekommunikationsområdet, ett ramverk som fortlöpande måste följas upp och vidareutvecklas.

Den fysiska infrastrukturen är väl utbyggd i ett internationellt perspektiv. Men behoven av överföringskapacitet kommer att öka som en följd av att näten i allt större utsträckning används för överföring av stora datamängder, ljud och bilder (se vidare avsnitt 5.3.2 Kommunikationerna i ett IT-perspektiv).

En nationell IT-strategi bör mot denna bakgrund se delvis annorlunda ut i Sverige jämfört med i många andra länder. Enligt regeringens uppfattning gäller det nu framför allt att stimulera användningen av den nya tekniken på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning.

Statens roll och uppgifter måste fortlöpande anpassas till samhällsutvecklingen i stort och till grundläggande strukturförändringar. På samma sätt som industrisamhället gav andra förutsättningar och motiv för statens organisation och politik jämfört med jordbrukssamhället, måste vi vara öppna för att informations- och kunskapssamhället kan skapa nya förutsättningar för och anspråk på staten. Till en del har en sådan process redan inletts. Decentralisering av offentlig verksamhet och avreglering inom viktiga samhällsområden är utvecklingslinjer som under senare tid förändrat statens roll och som delvis har att göra med de alltmer komplexa informationsflödena i samhället. Den tilltagande internationaliseringen och strävandena mot ökat europeiskt samarbete vilar delvis på samma grund.

Den fortsatta utvecklingen måste bygga på ett

decentraliserat beslutsfattande där alla användare ges frihet att välja sina kommunikations- och informationslösningar utifrån sina unika förutsättningar och behov. Samtidigt kommer det även i framtiden att vara så att varje enskild användares nytta av och tillgång till kommunikationsnäten och informationstjänsterna är beroende av att näten och tjänsterna kan delas av många. Behovet av samverkan och samordning kommer således att kvarstå i oförminskad grad.

Politiskt fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets informations- och kommunikationssystem i stort skall fungera skall vara utgångspunkt för marknadens aktörer. Dessa skall förenas med valfrihet för användarna och med en marknadsmässig utveckling av nät, tillämpningar och tjänster. För att bli verkningsfulla måste de övergripande riktlinjerna i stor utsträckning utformas i internationell samverkan. Här har staten en roll när det gäller att bevaka Sveriges intressen på ITområdet och ta initiativ på områden där den nationella beslutsrätten inte längre räcker till.

Förutom att lägga fast spelreglerna för marknadens aktörer kan staten spela en viktig roll som medaktör och katalysator. I en IT-utveckling som i hög grad drivs av många enskilda och lokala initiativ måste statens insatser härvidlag ses som en del av och samverka med den mängd utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och i olika ideella nätverk och organisationer. I detta regionala och lokala samspel bör länsstyrelserna mot bakgrund av deras grundläggande uppgift att företräda regeringen och deras ansvar för sektorövergripande samordning spela en viktig roll. Det är naturligt att IT-frågor blir ett viktigt instrument för utvecklingen i alla län och att länsstyrelserna använder tilldelade medel för länsutveckling för insatser inom ITområdet.

Staten har därutöver viktiga uppgifter när det gäller att främja IT-användningen och utvecklingen av informations- och kunskapssamhället. Dessa uppgifter konkretiseras i avsnitt 4.3 Prioriterade statliga uppgifter.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Prioriterade statliga uppgifter

Regeringens förslag:

Staten skall prioritera uppgifter inom tre områden i syfte att främja utvecklingen av informationsoch kunskapssamhället i enlighet med målen för den övergripande nationella IT-strategin. Dessa uppgifter är: – rättsordningen, – utbildningen – samhällets informationsförsörjning.

Skälen för regeringens förslag:

Den tidigare regeringens IT-kommission liksom den

nuvarande kommissionen har behandlat frågan om statens uppgifter när det gäller att främja IT-användningen och utvecklingen av informations- och kunskapssamhället. Regeringen anser, i likhet med den nuvarande kommissionen, att det är nödvändigt att definiera och konkretisera statens uppgifter.

Regeringen föreslår att staten under de kommande åren skall prioritera insatser inom tre områden – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning. En kraftsamling inom dessa områden lägger en allmän grund för IT-utvecklingen och bidrar till att uppnå de mål som föreslagits för den nationella IT-strategin. Åtgärderna inom dessa områden samt inom övriga insatsområden redovisas samlat i regeringens handlingsprogram för att bredda och utveckla ITanvändningen (se vidare avsnitt 5).

Enligt regeringens uppfattning är en genomgripande reformering av lagstiftningen och utbildningen nödvändig för att informations- och kunskapssamhället skall få en reell innebörd och nå ut till alla medborgare. Utgångspunkten bör här inte vara att dessa områden skall anpassas till eller underordnas utvecklingen på IT-området. I stället handlar det om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att bibehålla och förstärka de ideal som vi sedan länge haft när det gäller ett fungerande rättssamhälle och ett samhälle där individerna utvecklas till fria och självständiga medborgare. Målsättningen bör därför vara att i lagstiftningen och utbildningen bygga in kapaciteten att inrymma informationssamhällets verksamhetsformer och verksamhetsmönster utan att för den skull rucka på de grundläggande värderingar som sedan länge varit styrande på dessa områden.

Ytterligare en huvuduppgift för staten bör vara att medverka till utvecklingen av en grundläggande informationsinfrastruktur som svarar mot medborgarnas och näringslivets behov. Samhällets informationsförsörjning måste bygga på en effektiv, tillförlitlig och allmänt tillgänglig informationsinfrastruktur.

Rättsordningen

IT:s inverkan på och betydelse för rättsordningen är ett stort och viktigt men samtidigt också mycket komplext område. I dag föreligger en rad rättsliga hinder för en rationell användning av IT. Det nuvarande regelverket ger inte heller i alla avseenden de klara signaler som krävs för att undvika olika typer av missbruk och oönskade följder av den nya tekniken.

Problemen är av olika slag. Många har internationell räckvidd, andra är nationella. Vissa problem är generella och berör nästan alla rättsområden medan andra kan vara begränsade till en viss lagstiftning. En generell svårighet är att teknikutvecklingen sker så snabbt och att det kan råda

osäkerhet om vart den leder. Takten i teknikutvecklingen medför att även tempot i rättsutvecklingen måste drivas upp och att det ofta blir svårt att klara en rättslig framförhållning.

Det rättsliga ramverket måste stå i samklang med samhällsutvecklingen i stort. Det är endast genom ett stabilt och väl förankrat rättsligt regelverk, samt tydliga spelregler i övrigt, som en allmän tilltro till IT:s möjligheter kan växa fram och förutsättningar skapas för en dynamisk tillväxt av olika tjänster och tillämpningar. Rättsordningens förmåga att reglera och stödja användningen av IT är därför av central betydelse.

Regeringen har redan tagit initiativ till översyner av befintlig lagstiftning med anledning av utvecklingen på IT-området. Det gäller t.ex. persondatalagstiftningen och regelverket för den offentliga förvaltningen där ett förändringsarbete redan pågår. Regeringen anger i denna proposition ytterligare rättsområden som är av särskild betydelse för IT-utvecklingen samt en tidsplan för pågående lagstiftningsarbete. Enligt regeringens uppfattning måste den IT-anknutna rättsutvecklingen påskyndas. Inriktningen bör vara att genom ett systematiskt och samordnat utvecklingsarbete söka finna en så generell form för rättsliga regleringar som möjligt så att de kan inrymma nya verksamhetsformer och kommunikationsmönster och så långt möjligt göras oberoende av de yttre former som teknikutvecklingen och teknikanvändningen kan anta vid olika tidpunkter.

I regeringens handlingsprogram anges de första och mest grundläggande stegen i ett sådant rättsligt utvecklingsarbete. Målet är att genomföra erforderliga författningsändringar inom prioriterade rättsområden inom tre år. Målet är också att finna effektiva former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba tekniska utvecklingen på IT-området.

Utbildningen

Kunskapssamhället har en innebörd som är långt vidare än vad som ryms i utbildningsbegreppet. Det rör sig närmast om ett förhållningssätt till kunskaper och kunskapsförvärv som måste genomsyra hela samhället.

I det framtida samhället kommer inhämtande och skapande av kunskap att stå i centrum. Utbildning är därmed grundläggande för både individen och samhället. Utbildning och bildning är centrala för att stärka vår förmåga att omsätta information till kunskap i en kreativ process. Utbildning och kunskap vidgar människors möjligheter och förmågor och främjar samhällets kulturella och ekonomiska utveckling. Utbildning som är anpassad till ett livslångt lärande och till informations- och kunskapssamhällets skiftande behov har förutsättningar att bidra till ett kunskapslyft hos alla i samhället utan att kunskapsklyftorna ökar.

Utbildning som insatsområde måste därför sättas än mer i

centrum i den omvandling som nu pågår. Denna omvandling berör alla utbildningens områden – det reguljära utbildningsväsendet, vuxenutbildning, folkbildning och arbetsmarknads- utbildning liksom vidareutbildning och kompetensutveckling i företag och offentlig förvaltning. Även biblioteken kommer i detta sammanhang att få nya uppgifter.

Återkommande utbildning under ett livslångt lärande, liksom utbildningens utbredning inom alla områden kan stödjas av en bred och utvecklad IT-användning, bl.a. i form av distansutbildning.

I Sverige liksom i många andra länder har intresset i hög grad fokuserats på teknisk utbildning i allmänhet och datautbildning i synnerhet. Detta kan vara naturligt med tanke på att den snabba utvecklingen på IT-området medfört en hög efterfrågan på sådan kompetens och att det uppstått bristsituationer som kan verka som flaskhalsar för hela ekonomin. På kort sikt är det viktigt att försöka komma till rätta med dessa problem. Ett mål är därför att kunskaper om IT och dess användningsmöjligheter skall föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år.

Att reducera behovet av kompetensutveckling till en fråga enbart om tekniska färdigheter vore dock att underskatta vidden av den omdaning som samhället står inför. I ett längre perspektiv framstår det som minst lika viktigt att värna om en allmänbildning som är så bred och djup att människornas möjligheter att orientera sig i det växande informationsflödet säkerställs. Med utgångspunkt i att de välståndsskapande krafterna sannolikt främst kommer att ligga i en kreativ användning av IT är också framstående kunskaper i humanistiska och konstnärliga ämnen en viktig nationell tillgång.

Initiativ är nu särskilt viktiga inom skolans område. Spridningen och användningen av IT i skolorna är för närvarande mycket ojämn. Detta är ett problem som måste lösas eftersom IT blir ett allt viktigare hjälpmedel i skolans arbete. Undervisningen får nya redskap där kunskapsförmedling kompletteras med handledning, informationsvärdering och egen informationssökning. Skolan har en viktig uppgift i att stödja och handleda eleven när det gäller att finna information och inte minst i att ge stöd för att omvandla information till kunskap, att värdera information och sätta in den i större förklaringsmönster, att hantera information så att den kan utvecklas till kunskap.

Samhällets informationsförsörjning

För att IT skall bli en verklig drivkraft för tillväxt och välstånd och samtidigt komma alla i samhället till del ställs höga krav på samhällets informationsförsörjning. Informationsvägarna måste vara korta och lätta att förstå och följa. Den information och de kunskaper som byggts upp genom gemensamma

ansträngningar skall också vara en gemensam tillgång och kunna användas till största möjliga nytta för landet och medborgarna. Öppenhet och demokratisk insyn skall kunna förenas med rättssäkerhet och värnandet av den personliga integriteten. Insatser för att fortlöpande vidga och fördjupa informations- och kunskapsbasen skall främjas. Målet bör med andra ord vara att utforma en infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som är tillväxtbefrämjande.

Hittills har inhämtningen, förvaltningen, förmedlingen och användningen av information i hög grad byggts upp och utformats för en speciell verksamhets eller samhällssektors behov. IT-utvecklingen medför nu att ökad tonvikt läggs vid kommunikation och informationsöverföring mellan verksamheter och sektorer och vid interaktivitet. Tidigare åtskilda informationssystem växer successivt till ett mer enhetligt och samverkande nätverk. I denna utveckling ligger också att informationen och informationssystemen allt mera blir en gemensam resurs och angelägenhet för alla företag, myndigheter och enskilda. Informationsförsörjningen, och den infrastruktur som skall bära upp informationsförsörjningen, tonar därmed fram som en nationell tillgång av stor strategisk vikt och med avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå gemensamma samhällsmål.

En informationsförsörjning som svarar mot de nya möjligheterna och kraven måste stödjas av en väl utvecklad infrastruktur. De fysiska kommunikationsnätverken är väl utbyggda i Sverige. Digital marksänd TV- teknik står för dörren vilket förstärker bilden av en allt mer komplex och integrerad infrastruktur där olika teknikområden smälter samman – telefoni, datakommunikation och medier. Utbyggnad av ett optofibernät för informationsöverföring i storkraftnätet pågår. Det blir emellertid allt mera uppenbart att informations- och kunskapssamhällets genombrott inte enbart kan vila på en avancerad teknisk infrastruktur. Tekniken måste också kompletteras med en omfattande immateriell överbyggnad i form av bl.a. olika spelregler som underlättar informationsutbytet.

Att utforma denna nya infrastruktur för samhällets informationsförsörjning är en stor och komplicerad uppgift. Eftersom många olika aktörer måste medverka i utvecklingen, de tekniska förutsättningarna fortlöpande ändras och stora krav därigenom ställs på både samverkan och flexibilitet, måste uppbyggnaden av informationsinfrastrukturen ske stegvis. Den snabba utvecklingen på IT-området och konkurrensen från omvärlden medför samtidigt att omställningstiden är kort. Då risken för felinvesteringar är betydande är det viktigt att utvecklingen styrs av användarnas behov. Enligt regeringens mening måste därför informationsinfrastrukturen i huvudsak växa fram i decentraliserade former genom ett nära samspel mellan olika användare och

tjänsteleverantörer. Eftersom informationsinfrastrukturen sannolikt kommer att utgöra en av de viktigaste grundstenarna i framtidens samhälle har emellertid statsmakterna ett stort ansvar för att skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt för denna utveckling. På många områden är det också nödvändigt med ett direkt statligt engangemang.

Staten har bl.a. ett ansvar för att det utvecklas grundläggande principer för hur offentlig information skall tillhandahållas till medborgare och näringsliv. Viktiga frågor som behöver övervägas är ansvar och ägarformer, pris- och avtalsfrågor, ansvarsfördelningen mellan det offentliga och marknaden när det gäller informationsförsörjningen samt ansvarsfördelningen mellan olika aktörer inom den offentliga sektorn. Säkerhet och informationskvalitet är ytterligare områden där gemensamma spelregler kan underlätta informationsutbytet och främja ianspråktagandet av nya ITsystem. Vidare är gemensamma standarder och normer för teknik, tillämpningar och information en central beståndsdel i infrastrukturen. På detta område har staten det yttersta ansvaret för att en rationell ordning kommer till stånd. Självfallet måste det även ingå i statens ansvar att allmänna och gemensamma tjänster utvecklas i en omfattning som svarar mot samhällets och enskildas behov. I detta ligger bl.a. att säkerställa tillgången till effektiva och flexibla data- och telekommunikationsnät.

Många av de åtgärder som redovisas i regeringens handlingsprogram för att bredda och utveckla IT-användningen påverkar och ställer krav på infrastrukturutvecklingen. Det gäller bl.a. insatserna inom lagstiftningen och utbildningen, inom de kommunikationspolitiska och förvaltningspolitiska områdena samt inom kultur- och miljöområdena. Ytterligare ett centralt insatsområde är att utveckla samhällets grunddatabaser.

Handlingsprogram för att bredda och

utveckla användningen av IT

I detta avsnitt redovisar regeringen ett handlingsprogram för de kommande åren med åtgärder för att bredda och utveckla IT-användningen. Programmet tar sin utgångspunkt i målen för den övergripande nationella IT-strategin. Utöver åtgärder inom tre prioriterade statliga insatsområden – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning – redovisas åtgärder inom ett antal samhällssektorer och politikområden. Det åvilar varje departement att svara för finansiering och genomförande av sina respektive åtgärder samt för återrapportering av genomfört arbete till riksdagen. Ekonomiska konsekvenser av åtgärderna m.m. redovisas samlat i avsnitt 5.4.10.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen på IT-området bör programmet ses som ett första samlat åtgärdsprogram, som fortlöpande kommer att behöva anpassas och vidareutvecklas.

Rättsordningen

Anpassningen och utvecklingen av rättsordningen skall påskyndas. Målet är att genomföra vissa högprioriterade författningsändringar inom tre år. Målet är också att finna effektiva former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba utvecklingen på IT-området.

IT-utvecklingen innebär allmänt sett att många juridiska begrepp och regelsammanhang måste ses över och behandlas på ett nytt sätt. Frågor om t.ex. elektroniska dokument skär tvärs igenom traditionella rättsområden. Frågor om rätten till information aktualiserar upphovsrätt, informationsfrihet, straffrätt, konkurrensfrågor, avtalsfrågor, integritetsskydd, arkivfrågor mm Distansarbete aktualiserar också rättsliga frågeställningar som berör flera rättsområden såsom arbetstidslagstiftning, försäkringsskydd och skattelagstiftning.

Utvecklingen sker snabbt, vilket ökar kraven på lagstiftaren när det gäller att se över och utveckla lagstiftningen. Behovet av snabba förändringar kan samtidigt vara svårt att förena med andra krav på lagstiftningsarbetet – omsorgsfulla bedömningar och i vissa fall även riksdagsval innan lagändringar kan träda ikraft.

Regeringen anser att det är angeläget att ha en så god framförhållning som möjligt när det gäller vilka lagstiftningsfrågor som berörs eller kan komma att beröras av utvecklingen på IT-området. Det är också angeläget att hålla ett så högt tempo som möjligt i pågående översyns- och lagstiftningsarbete.

De rättsliga frågor som aktualiseras genom IT kan endast till en del lösas genom anpassning och utveckling av den svenska lagstiftningen. En del frågor, t.ex. på upphovsrättens område, måste lösas genom internationella överenskommelser om den rättsliga normeringen av IT. Allmänt gäller att den geografiska lokaliseringen av informationsbehandling m.m. får mindre betydelse genom gränsöverskridande informationsutbyte. Spridning av t.ex. barnpornografi kan ske från länder med en mycket tolerant inställning till sådan verksamhet, vilket belyser behovet av internationella överenskommelser. Behov av etik och moral i informationssamhällets nya medier samt åtgärder för att förhindra förekomsten av datorrelaterade brott och missbruk kan endast i begränsad omfattning lösas med nationella insatser. Samtidigt är det angeläget att de informations- och samordningsvinster som kan uppnås med hjälp av IT också kan användas för att förebygga ekonomisk brottslighet och oseriöst näringsutövande.

Rättsligt observatorium

Mot bakgrund av de IT-rättsliga frågornas komplexitet och gränsöverskridande karaktär skall ett rättsligt observatorium inrättas. Observatoriet skall tills vidare knytas till regeringens IT-kommission. Observatoriet skall bl.a. göra en samlad kartläggning av alla rättsliga frågor som aktualiseras av utvecklingen på IT-området.

Tekniken utvecklas med explosionsartad hastighet och skapar en mängd nya tillämpningar och informationssystem som blir allt mer komplexa. Kraven ökar därmed på detaljerade undersökningar av konsekvenserna av rättsliga regleringar, konsekvenser som i traditionella sammanhang kunnat lämnas åt rättspraxis att klara ut och lösa i varje uppkommet fall. Det krävs även kombinerade juridisk-tekniska överväganden om hur rättsliga lösningar skall realiseras tekniskt och hur tekniska lösningar skall kunna nyttiggöras i olika rättsliga sammanhang.

För att möta utvecklingen och de krav som denna ställer på det juridiska ramverket skall ett rättsligt observatorium inrättas, som fortlöpande följer utvecklingen på IT-området. Observatoriet skall följa pågående lagstiftningsarbete, fästa uppmärksamheten på akuta problem, hålla kontakt med den privata och den offentliga sektorn samt följa den rättsliga utvecklingen internationellt.

Observatoriet skall tills vidare knytas till regeringens ITkommission och finansieras via regeringens IT-kommission. Observatoriet kan med fördel organiseras i nätverksform liknande bl.a. EU:s Legal Advisory Board under Generaldirektorat XIII.

Prioritering och tidsplan för pågående arbete

De fem rättsområden som prioriteras är integritetsskyddet, regelverk för elektronisk dokumenthantering i offentlig förvaltning, upphovsrätt, reglering av distansarbete och telelagen. Målet är att inom tre år genomföra erforderliga författningsändringar m.m. inom dessa prioriterade rättsområden.

Pågående arbete

Vissa rättsliga frågor på IT-området behandlas för närvarande i flera olika utredningar, bl.a.: – Berörda myndigheter har givits i uppdrag att lämna förslag till strategi för samordning av rättsväsendets informations-

försörjning. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 2

september 1996. – IT-utredningen (Ju 1994:05) har i uppgift att utarbeta sådana

förslag till rättslig reglering som kan behövas i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslagstavlor och för användningen av elektroniska dokument inom både förvaltningen och näringslivet. Utredningsarbetet skall vara avslutat våren 1996.

– Kommittén om nya medier och grundlagarna (Ju 1994:13) har bl.a. till uppgift att analysera hur tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skall tillämpas på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan information till allmänheten. Kommittén skall undersöka möjligheterna att ge grundlagsskydd för moderna medier, som nu inte har ett sådant skydd. Utredningsarbetet skall vara avslutat vid utgången av 1996. – Datalagskommittén (Ju 1995:08) skall analysera på vilket sätt EG-direktivet om skydd för personuppgifter skall införlivas i svensk lagstiftning samt lägga fram förslag till en ny lag på området. Kommittén skall också föreslå de ändringar i tryckfrihetsförordningen som är motiverade för att grundlagsregleringen om allmänna handlingars offentlighet skall vara anpassad till den nya tekniken och terminologin på området. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31 mars 1997. – Redovisningskommittén (Ju 1991:07) behandlar bl.a. frågan om den s.k. varannanlänksprincipen vid redovisning och bokföring. – Arbete inom det datastraffrättsliga området (straffrätt, straffprocessrätt) pågår inom Justitiedepartementet. – En kontinuerlig översyn av sekretesslagstiftningen pågår inom Justitiedepartementet. – Diskussioner om upphovsrätten pågår på flera olika internationella plan, bl.a. inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten och EU. EU-kommissionen publicerade i juli 1995 ett ”Green paper” Copyright and

Related rights in the Information Society som kommer att bilda

underlag för eventuell fortsatt lagstiftning inom EU. Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet på detta område. – Kommissionen om den svenska arbetsrätten (A 1995:04) skall ta hänsyn till bl.a. distansarbete och andra förändringar i arbetslivet till följd av IT. Detta gäller även 1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02). – Sverige deltar i ett internationellt arbete med att utforma en modellag angående rättsliga aspekter på elektronisk kommunikation i avtals- och köprättsliga förhållanden. Lagen skall t.ex. behandla vad som gäller rättsligt vid elektroniska överföringar mellan datorer enligt ett överenskommet system. – Översyn av telelagen pågår inom Kommunikationsdepartementet med inriktningen att redan under innevarande år lämna förslag till revidering.

Prioritering och tidsplan Datalagen, som härrör från början av 1970-talet, speglar i

mycket en syn på datorer och databaser som härrör från en annan teknikkultur. Även om datalagen successivt har ändrats kvarstår bilden av en lagstiftning som inte tar hänsyn till att

informations- och kommunikationstekniken förändrats på ett grundläggande sätt. En avgörande fråga i detta sammanhang är t.ex. om reglering av skyddet av personuppgifter bör utformas så att det blir oberoende av på vilket medium de lagras och hur i så fall skyddet bör regleras och övervakas. En annan fråga är hur ett fullgott integritetsskydd kan säkerställas, som inte i onödan försvårar önskvärda tillämpningar av IT.

Den svenska datalagen har länge varit i behov av en totalrevision. EU:s ministerråd antog i oktober 1995 ett direktiv om skyddet för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, det s.k. dataskyddsdirektivet. Också av denna anledning är översynen av datalagen mycket angelägen liksom den översyn av offentlighetslagstiftningen som ingår i datalagskommitténs uppdrag. Datalagen skall inom tre år ersättas av en ny persondata- eller integritetslagstiftning. I anslutning till detta bör även en modernisering och anpassning av registerlagarna till en ny persondata- eller integritetslagstiftning påbörjas.

Elektronisk dokumenthantering inom förvaltningen och i

näringslivet blir allt vanligare samtidigt som det för närvarande saknas en fungerade rättslig reglering. Inom tre år skall det finnas en generell rättslig reglering för elektronisk dokumenthantering inbegripet elektroniska signaturer inom förvaltningen.

De upphovsrättsliga frågeställningar som aktualiseras genom

bl.a. digitaliseringen är ett tredje prioriterat område. På det upphovsrättsliga området innebär mediesammansmältningen och användningen av datorlagrade verk nya krav på rättsskyddet och på rättighetsadministrationen. Upphovsrättssystemet och skyddet för intellektuella äganderätter utsätts för betydande påfrestningar genom digitaliseringen. Denna gör det möjligt att, på sätt som inte varit möjliga tidigare, komprimera verk och annan information, kombinera informationen (i multimedieform), överföra och kopiera information med stor hastighet och slutligen även att manipulera informationen. Den nya tekniken kan bl.a. medföra att upphovsmännen och andra rättighetsinnehavare i hög grad förlorar kontrollen över användningen av sina verk och prestationer. Samtidigt finns det risker att IT:s långtgående kontrollmöjligheter utnyttjas på ett sätt som äventyrar olika intressen i informationsfrihet och som måste stämmas av mot ensamrättsanspråken.

Mer specifikt berörs teknikens inverkan på verksbegreppet, upphovsmannabegreppet, tillämpningen av de ekonomiska rättigheterna, tillämpningen av rätten att kontrollera offentliga framträdanden samt tillämplig lag i samband med internationell överföring av information. Enskilda länders möjligheter att anta nationella lösningar på det senare området är mycket begränsade. Sverige medverkar inom en krets

omfattande de viktigaste industriländerna. Målsättningen är att komma fram till en internationellt harmoniserad lösning under senare delen av 1996.

Reglering av distansarbete är ett fjärde prioriterat område.

Utvecklingen av IT-användningen har redan lett till att arbete kan utföras på distans, i hemmet eller någon annanstans utanför fasta arbetsplatser. Konsekvenserna för lagstiftning på olika områden bör klarläggas. Det bör gälla det arbetsrättsliga området och arbetsmiljölagstiftningen men även t.ex. skattelagstiftningen och regleringen av ansvaret för skador på person eller egendom. Målsättningen är att erforderliga lagändringar kan ske inom tre år.

Telelagen är ett femte prioriterat område. Den snabba

utvecklingen på telemarknaden i kombination med den tekniska utvecklingen ställer krav på en lagstiftning på teleområdet som medger konkurrens i kombination med politiskt fastställda mål och riktlinjer för aktörernas agerande. Områdets dynamik gör det nödvändigt med regelbunden översyn och anpassning av lagstiftningen. Regeringen avser att redan under innevarande år lämna förslag till revidering (se vidare avsnitt 5.3.3).

Utbildning för och i kunskapssamhället

Utbildningsområdet i vid mening är av stor betydelse för Sveriges möjligheter att utveckla informations- och kunskapssamhället. Det livslånga lärandet kan stödjas av en bred och utvecklad användning av IT inom utbildningen. Här krävs dock insatser på alla nivåer i utbildningsväsendet inklusive i vuxenutbildningen och i folkbildningen. Målet är att kunskaper om IT och om dess användningsmöjligheter förs in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år.

Skolan

I ett informationsrikt samhälle har skolan inte längre monopol på information, fakta eller kunskap. Den pedagogiska arenan vidgas och utbildning och kompetensutveckling kan även ske i skolan, i arbetslivet och i hemmet. Detta får konsekvenser för skolans samhällsuppdrag.

IT ger också nya förutsättningar för skolarbetet vad avser såväl innehållet i skolundervisningen som arbetsformer och pedagogisk förnyelse.

Skolan har en generell uppgift att ge alla elever en likvärdig utbildning i enlighet med målen och kraven i läroplaner och kursplaner. Häri ligger också en kompensatorisk uppgift – att ge alla elever kunskaper oavsett bakgrund, kön, bostadsort etc. Detta är inte minst viktigt när det gäller elevernas rätt att få kunskaper om och förtrogenhet i att använda IT som en

föreberedelse för ett kommande arbetsliv i informations- och kunskapssamhället.

Skolan har därmed ett särskilt ansvar för att motverka en samhällsutveckling med en del av befolkningen invigd och resten utanför informations- och kunskapssamhället. Även om skolans kunskapsmonopol successivt avtar så är den också i framtiden samhällets viktigaste verktyg för att överbrygga kunskapsklyftor.

I allt lärande är eleven i centrum. Lärarens roll bör ses som pedagogen och handledaren, som stödjer eleven i kunskapssökandet. Det stora utbudet av information i databaser m.m. ställer krav på förmåga att formulera problem och på kritiskt tänkande för att kunna välja relevant information. Det ställer också krav på samarbete och diskussioner tillsammans med andra. Den kunskapsutveckling som sker genom samtalet mellan elever och mellan elever och lärare får inte mindre betydelse i en miljö som i övrigt präglas av användningen av IT. Genom de enorma informationskällor som eleverna kan få tillgång till med hjälp av IT får läraren en än viktigare roll som handledare där information skall utvecklas till kunskap.

Förändringen av formerna och miljön för lärandet handlar om vad kunskap är och vilka kunskaper som det är skolans uppgift att medverka till att eleverna inhämtar. Om inte skolan kan följa med i utvecklingen och integrera IT i undervisningen, och om metoderna för kunskapssökning i skolan och utanför skolan blir alltför olika, kan skolan hamna i en legitimitetskris. Många elever har redan vana vid och kunskaper om IT och kan därmed bidra till skolans utveckling av IT-användningen. Det handlar om skolans förmåga att möta sin tids elever och sin tids samhällsfrågor.

Flickors inlärningsprocess skiljer sig delvis från pojkars. Lärares pedagogik har tidigare varit sådan att den stött pojkars inlärning mer än flickors. Det är därför viktigt att de lärare som skall föra ut IT till eleverna särskilt beaktar skillnaderna mellan pojkars och flickors sätt att närma sig tekniken.

Statliga insatser på dataområdet har tidigare i stor utsträckning varit inriktade på att tillföra medel för utrustning samt centralt planerade fortbildningsinsatser. De utvärderingar som gjorts visar på blandade erfarenheter och resultat. Bl.a har framkommit att insatserna betonat tekniken mer än användningen av tekniken och att den pedagogiska effekt som man förväntat sig därför ofta uteblivit.

Tillgången till datorer i skolundervisningen har ökat under de senaste åren enligt en undersökning som genomfördes av Skolverket hösten 1995. Den största förändringen avser tillgången till datorer i grundskolan. Tillgång till nätverk med möjlighet till extern kommunikation, bl.a. genom Skoldatanätet, har också ökat. Datorerna i grundskolan finns också i allt högre utsträckning i klassrummen. Datortätheten är fortfarande,

generellt bland skolformerna, högst i glesbygdskommunerna och lägst i storstadskommunerna.

Även om trenden pekar på ökad tillgång till och användning av datorer m.m. varierar användningen av IT i skolan i dag mellan enskilda skolor och kommuner. Svårigheterna att komma i gång beror både på brist på utrustning i tider av resursknapphet och på otillräckliga kunskaper hos lärare och skolledare. Även brist på anpassade IT-baserade läromedel i skilda stadier och ämnen försvårar en breddad användning. Det viktigaste just nu är enligt regeringens bedömning att skapa ett engagemang och intresse i alla skolor för IT som ett pedagogiskt redskap. Förändringen handlar i första hand om pedagogik, i andra hand om IT och datorer.

IT-användningen i skolan kan inte dirigeras från central nivå utan måste i första hand utvecklas av kommunerna i samspel med lärarna och skolorna. Kommunerna bör därför upprätta ITstrategier för skolan som dels ger vägledning och stöd för skolans användning av IT dels säkerställer att IT ingår som en del i lärarnas fortbildning. Statliga insatser krävs när det gäller lärarutbildningen vid lärarhögskolorna och när det gäller utveckling av IT-baserade läromedel samt av informationssystem på utbildningsområdet.

IT-användningen i skolan kommer också att stimulera föräldrarna att använda IT och kan därmed ge ett positiv bidrag till vuxenutbildningen.

Regeringens avsikt är att samtliga kostnader som följer av insatserna inom utbildningsområdet skall finansieras och inte medföra ökade kostnader för staten.

IT-strategier för skolan

För att utveckla formerna för IT-användningen i undervisningen behöver skolorna vägledning och stöd. Varje kommun bör därför upprätta en IT-strategi för skolan. Denna bör utvecklas i samklang med kommunens övergripande IT-strategi och bör ingå i dess skolplan.

Skolhuvudmännen ansvarar för genomförandet av undervisningen. I detta ligger att utveckla arbetsformerna i skolan i syfte att nå de nationella målen. Skolhuvudmännen har därmed ansvar för att skolan som institution påverkas och utvecklas i takt med arbetslivets och samhällets utveckling.

Den nya målstyrningen bygger på en distinktion mellan målen för verksamheten å ena sidan och processen, sättet att arbeta för att nå målen, å den andra. De nya läroplanerna och kursplanerna anger mål och preciserar inte hur arbetet skall bedrivas. Det betyder att det är de lokala aktörerna som tolkar de nationella målen, väljer innehåll, arbetssätt osv.

Regeringen anser att det redan nu finns stöd i de nationella måldokumenten för användningen av IT i skolan. Exempelvis

anges i läroplanen att eleverna skall ha tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd, t.ex. datorer, för att själva kunna söka och utveckla kunskaper. Det finns därför inte skäl att komplettera läroplaner eller kursplaner. Det ligger inom ramen för Skolverkets generella uppdrag att genomföra en löpande revidering av kursplanerna och i detta sammanhang pröva i vilka avseenden en kursplan behöver förnyas eller förändras.

Skolverket har sedan 1992 i uppdrag att utveckla och genomföra en nationell IT-satsning för skolan. Insatserna berör datakommunikation, nya läromedel, metodutveckling och informationsspridning. Sedan 1994 har Skolverket även ett uppdrag kring uppbyggandet av ett informationsnätverk på Internet – ett svenskt Skoldatanät.

Utvecklingen av skolans IT-användning är ett förändringsarbete där debatten om pedagogisk förnyelse måste stimuleras i skolans vardag. Arbetet måste planeras, förankras och genomföras i en riktning som överensstämmer med skolans mål och förutsättningar. Detta arbete är i sig tungt och resurskrävande, särskilt mot bakgrund av att skolans vardag också innefattar en mängd andra frågeställningar och problem som kräver skolans och lärarnas uppmärksamhet.

I den specialpedagogiska undervisningen har datorer och IT fått allt större betydelse. Elever med funktionshinder får med datorstöd ökade förutsättningar för sitt lärande. För många elever med funktionshinder är datorn som personligt hjälpmedel en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna ta del i skolans undervisning och därmed utveckla sina kunskaper. Genom IT ökar också möjligheterna för dessa elever att kommunicera med andra elever och delta i undervisningen på ett sätt som tidigare inte var möjligt.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att alla kommuner bör utforma en IT-strategi för skolan. En sådan strategi bör utformas utifrån kommunens egna förutsättningar när det gäller bl.a. pedagogisk utveckling, behov av utrustning, ekonomiska resurser och kompetens. Skolans IT-strategi bör utgöra en del av kommunens övergripande IT-strategi. På så sätt markeras betydelsen av IT som ett redskap för att nå uppsatta mål.

Lärarutbildning och fortbildning av lärare

Ett särskilt mål för lärarutbildningarna såvitt gäller IT skall fastställas. Målet skall vara att fr.o.m. år 1998 skall samtliga som erhåller examen avsedd för läraryrke ha kunskaper om och egna erfarenheter av hur IT kan användas i undervisningen. Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att följa upp genomförandet. Regeringens avsikt är att ställa ca 15 milj kr till förfogande för utbildningsinsatser för lärarutbildare. Skolhuvudmännen och berörda högskolor bör ta initiativ till fortbildning av lärare för att öka intresset för och kunskaperna om IT:s möjligheter i undervisningen.

Lärarnas kunskaper när det gäller användning av IT som verktyg i det pedagogiska arbetet är av central betydelse för utvecklingen inom skolans område. Skolhuvudmännen ansvarar för fortbildningen av lärarna. Staten svarar för utbildningen av nya lärare.

I utbildningsmålen för grundskolläraroch gymnasielärarexamen anges att det för examen krävs kunskaper och färdigheter som behövs för att förverkliga skolans mål och medverka i utvecklingen av skolans verksamhet. Dessa krav måste i dagsläget anses omfatta även användning av IT i utbildningen. Universiteten och högskolorna behöver inom lärarutbildningen ta stor hänsyn till den mycket snabba utvecklingen inom IT-området. Bilden när det gäller införande av pedagogik där IT används som en del i lärarutbildningen är dock mycket splittrad. På en del håll har man kommit långt. På andra håll tas inga initiativ alls. Detta är mycket otillfredsställande mot bakgrund av de krav som dagens och morgondagens skola ställer på lärarna.

Regeringen anser därför att särskilda åtgärder behöver vidtas i fråga om IT inom lärarutbildningarna. Åtgärderna skall syfta till att snabbt införa IT-inslag i alla lärarutbildningar. Ett särskilt mål skall därför fastställas. Målet skall vara att senast fr.o.m år 1998 skall lärarutbildningen generellt vara anpassad så att samtliga som erhåller examen avsedd för läraryrke skall ha kunskaper om och egna erfarenheter av IT-tillämpningar i det pedagogiska arbetet. Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att följa upp genomförandet.

I syfte att understryka vikten av att lärarna på ett pedagogiskt genomtänkt sätt skall kunna utnyttja IT till stöd för elevernas inlärning kan det vara motiverat att komplettera högskoleförordningens beskrivning av lärarexamina. Ett särskilt krav om erfarenhet av egna studier och av egen undervisning med stöd av IT kan införas. Inom Utbildningsdepartementet har en översyn av lärarutbildningarna genomförts. I den fortsatta beredningen kommer bl.a. IT-frågorna att behandlas.

För utvecklingen av lärarutbildningarna med avseende på IT är det väsentligt att alla lärarutbildare vid berörda universitet och högskolor dels har goda kunskaper om datorn som ett redskap i undervisningen dels själva har goda praktiska färdigheter. Det bör utvecklas nätverk mellan landets lärarutbildare för utbyte av information om utbildningsplaner, kursplaner och aktuellt FoU-arbete samt för elektroniska konferenser. Även europeiska nätverk bör etableras. Lärarutbildarna behöver ha god tillgång till datorer och annan IT-utrustning.

Sammantaget krävs omfattande insatser inom lärarutbildningen. Inom varje lärarutbildning bör därför handlingsprogram utarbetas med obligatoriska fortbildningsprogram. Regeringen avser att inledningsvis ställa 15 milj kr till förfogande för utbildningsinsatser för lärarutbildare (se även avsnitt 5.2.3 Högre utbildning och forskning).

IT-baserade läromedel för skolan och informationssystem på utbildningsområdet

Regeringen avser att tillskapa ett nätverksbaserat resurscentrum för att främja och stimulera framväxten av IT-baserade läromedel-läromedia. Regeringen avser att uppdra åt Skolverket och Hög-skoleverket att utveckla ett informationssystem på utbildningsområdet. Uppdraget skall genomföras i samråd med Centrala Studiestödsnämden, Arbetsmarknadsstyrelsen och EU:s programkontor för utbildning och kompetens.

Traditionellt har läromedel arbetats fram av lärare för att sedan produceras och distribueras av läromedelsförlagen. Genom IT och multimedia kan en helt ny typ av läromedel tas

fram. Ett namn som ofta används är läromedia. Det finns få lärare som i dag har tillräckliga kunskaper för att kunna producera läromedia. Det pågår dock ett begynnande utvecklingsarbete i skolor där lärare och elever successivt ökar sina kunskaper i användandet av olika författarverktyg för multimedia. På sikt kan det utvecklas större lärarutvecklade läromedia.

Det läge som skolan står inför idag är helt annorlunda än för några år sedan. Nya multimediaprodukter lanseras, som ligger i gränsområdet mellan dataspel och rena utbildningsprogram. USA dominerar för närvarande denna marknad.

Det är mot denna bakgrund angeläget att det i ökad utsträckning tas fram läromedia som tar sin utgångspunkt i svenska läroplaner och kursplaner och som tar sikte på att utveckla nya former för lärande. Marknaden är emellertid ännu inte tillräckligt omfattande för att en större svensk produktion av mer omfattande läromediaprodukter kan komma till stånd.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att i första hand stödja kompetensuppbyggnaden inom området. Regeringen avser därför att tillskapa ett nätverksbaserat nationellt resurscentrum baserat på befintliga organisationer, t.ex. universitet och högskolor och kommunala resurscentrum.

Till ett centrum för utveckling av läromedia bör knytas personer med olika kompetenser, t.ex inom pedagogik och bild-, ljud-, video- och datateknik. Även kompetenser som idag kanske återfinns inom teater, reklam eller marknadsföring behövs för utveckling av läromedia. Denna nya typ av läromedel innebär också att nya juridiska frågeställningar väcks, bl.a. på det upphovsrättsliga området. Till ett centrum bör därför även knytas personer med juridisk kompetens. Genom de initiativ som tas inom EU inom bl.a. multimediaområdet är det naturligt att ett nationellt centrum knyter kontakter utanför Sverige.

Uppgifter för ett centrum kan t.ex. vara att genomföra seminarier och erbjuda rådgivning när det gäller pedagogik, teknik, marknadsföring och juridik. En annan uppgift kan vara att medverka i utveckling av innehåll och miljöer i näten. Skolverket har i detta sammanhang ett uppdrag att utveckla skoldatanätet. Skolverket bör därför medverka i uppbyggnaden av ett nätverksbaserat resurscentrum.

Regeringen avser vidare att uppdra åt Skolverket och Högskoleverket att utveckla ett informationssystem på utbildningsområdet. Uppdraget skall genomföras i samråd med Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen och EU:s programkontor för utbildning och kompetens. Avsikten är att information som rör skolan, t.ex. skollag, läroplaner och kursplaner, uppgifter om olika utbildningar och behörighetskrav, samlas i ett informationssystem.

Vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och

folkbildning

Det bör ske en ökad samverkan mellan de olika aktörerna inom vuxenutbildningen. Arbetsmarknadens parter bör samverka för att uppnå en samsyn om IT:s konsekvenser och möjligheter i arbetslivet och på arbetsplatserna. En utveckling av skolan till ett kunskapscentrum är ett bra sätt att bredda tillgången till teknik och kunskap. Även datorteken spelar här en viktig roll. Av de statliga anslagsmedlen till Folkbildningsrådets respektive till Folkrörelserådets verksamhet skall, under en treårsperiod, särskilda medel avse utbildningsinsatser på IT-området.

Som tidigare framhållits är behovet av en allmänt hög utbildningsnivå i samhället större än någonsin. Huvuddelen av arbetskraften som i dag är verksam kommer även att vara verksam långt in i nästa sekel. Kunskaper om IT måste därför komma även vuxna till del.

SCB:s studie av svenska folkets datorvanor (1995) visar bl.a. att män använder datorer i större utsträckning än kvinnor både i arbetet och hemma. Den svenska arbetsmarknaden är könssegregerad, vilket medför att stora grupper kvinnor som arbetar inom t.ex. vård och utbildning inte kommer i kontakt med datorer. Särskild uppmärksamhet bör därför riktas mot att förbättra kvinnors möjligheter att lära sig IT.

Den kommunala vuxenutbildningen liksom folkbildningens studieförbund och folkhögskolor har ett särskilt ansvar för att vuxna inte hamnar på efterkälken i fråga om kunskaper om IT.

Regeringen anser att det bör finnas goda möjligheter till samverkan mellan olika aktörer, t.ex. komvux, studieförbund och folkhögskolor, i syfte att utnyttja befintliga resurser på ett bättre sätt. Så skapas också mer flexibla möjligheter för vuxna att ta del av utbildningsutbudet. Nya former för undervisningen bör prövas. Kvinnors behov och intressen bör ägnas särskild uppmärksamhet.

För att införandet och användningen av IT i arbetslivet skall ge optimal effekt är det nödvändigt att de inblandade parterna uppnår en gemensam syn på förändringens innehåll och riktning. Arbetsmarknadens parter bör samverka på arbetsplatserna i samband med införande av ny teknik. Användningen av IT påverkar arbetsorganisationen, vilket bl.a. får konsekvenser för arbetsmiljön. Konsekvenser för den psykosociala och fysiska arbetsmiljön bör i detta sammanhang ges ökad uppmärksamhet.

Genom att öppna skolan för olika aktiviteter kan både skolan och samhället berikas. På detta sätt kan skolan medverka till att gemenskapen mellan människor stärks. En utveckling av skolan, som ett kunskapscentrum ”mitt i byn”, är ett bra sätt

att bredda tillgången till teknik och kunskap. I många kommuner finns närhet mellan bibliotek och skolor, vilket i än högre grad gör skolan till ett kunskapscentrum. Utvecklingen av datorteken på många orter bidrar till att vuxna får tillgång till IT.

Genom folkbildningen får människor självförtroende att gå vidare i utbildning. Folkbildning om IT och om frågor som rör informations- och kunskapssamhället bör enligt regeringens mening prioriteras under de närmaste åren. Av de statliga anslagsmedlen till Folkbildningsrådets och Folkrörelserådets verksamhet avser regeringen att avsätta särskilda medel under en treårsperiod till folkbildning på IT-området.

I flera länder, däribland Norge och Finland, finns möjlighet att examineras för ett ”IT-körkort” och därmed erhålla dokumenterad grundkunskap om hur man använder IT. Körkortet har utvecklats i samarbete mellan utbildningsarrangörer och leverantörer av IT-utrustning och erbjuds av studieförbund, skolor, datortek, vuxenutbildningsarrangörer och andra ”licensierade” utbildare. ”IT-körkortet” är ett hjälpmedel för att sprida kunskaperna om och användningen av IT. I Sverige drivs detta av Dataföreningen i Sverige, som även medverkar i ett europeiskt samarbete för att etablera ett internationell ”IT-körkort”.

Yrkesinriktade utbildningar inom IT-området

Regeringen avser att uppdra ut Skolverket att i samråd med berörda branscher utveckla yrkesinriktade kurser på IT-området inom gymnasieskolan och komvux.

Utvecklingen inom IT-området skapar nya yrken med anknytning till datorer, kommunikationsutrustningar, datanät och informationshantering. I dag finns det t.ex. datatekniska utbildningar på gymnasienivå och utbildningar i informationshantering och datateknik på högskolenivå. Det visar sig dock att många företag upplever en brist på kvalificerad arbetskraft på IT-området.

Gymnasieskolan och komvux erbjuder i dag olika slags yrkesinriktad utbildning inom IT-området. Detta område kommer successivt att utvecklas. Det ligger inom ramen för Skolverkets uppgifter att utveckla och fastställa kursplaner för bl.a. gymnasieskolan och komvux. Regeringen finner det dock viktigt att utbildningsutbudet på IT-området följer med i ITutvecklingen och avser därför att uppdra åt Skolverket att i samråd med berörda branscher utveckla nya yrkesinriktade kurser inom gymnasieskolan och komvux.

Det finns vidare ett behov av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning med arbetsplatsintegrering. Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen att en försöksverksamhet på detta område skall inledas detta år (prop. 1995/96:145). Det är

naturligt att yrkesinriktade utbildningar inom IT-området kan ingå i denna försöksverksamhet.

Högre utbildning och forskning

Regeringen avser att uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett handlingsprogram för användning av IT inom utbildning och forskning. Regeringen kommer att överväga ytterligare insatser om 15 milj kr för att främja den pedagogiska användningen av IT inom den högre utbildningen.

Den högre utbildningen och forskningen är av avgörande betydelse för utvecklingen av IT i samhället. Universitet och högskolor är också regionala resurser för kunskap och information. IT påverkar dessutom både forskningen och utbildningen inom högskolan. Det är därför en viktig uppgift för högskolan att bidra till utvecklingen av den nya tekniken och utbilda dem som skall arbeta med IT i framtiden samt att främja användningen av IT inom högskolan och i samhället.

Den fortsatta utbyggnaden av den högre utbildningen – som aviserats i tillväxtpropositionen – ställer krav på ökad användning av IT, bl.a. som hjälpmedel i det pedagogiska utvecklingsarbetet. I utbyggnaden skall tekniska och naturvetenskapliga utbildningar prioriteras, vilket betyder att nya platser också kommer att tillföras utbildningen på ITområdet.

Högskolans betydelse för IT-utvecklingen i samhället

Forskningen och utvecklingen inom högskolan är av största vikt för utvecklingen av IT och dess användning. Svenska forskare deltar mycket aktivt inom många områden, t.ex. i utvecklingen av Internet. Mycket stora resurser satsas på forskning och utveckling inom IT-området av universitet och högskolor, forskningsråd, sektorsorgan och andra forskningsfinansiärer. En betydande del av detta forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs i samarbete med näringslivet. Utanför högskolan är t ex SICS, Swedish Institute of Computer Science i Kista, samfinansierat av högskolan och näringslivet. Det är dock angeläget att rekrytera fler kvinnliga forskare till dessa områden för att tillföra forskningen nya erfarenheter, frågeställningar och perspektiv.

Högskolans forskning inom IT-området berör inte endast tekniken utan också dess konsekvenser för samhället. Detta forskningsområde är i ett uppbyggnadsskede.

Högskolan har likaså en viktig uppgift i att utbilda dem som skall utveckla och använda IT i framtidens samhälle. Det finns både särskilda utbildningar inom IT-området för dem som skall utveckla den nya tekniken och IT-inslag i många andra

utbildningar. Högskolans lärarutbildningar har också en stor betydelse, eftersom de blivande lärarna bör kunna ge sina elever grundläggande kunskaper om IT.

Högskolan utbildar studenter som skall forska om och utveckla datorer, nätverk och andra kommunikationsmedel, men även studenter som skall forska om och utveckla programvaror och tillämpningar, bl.a. nya läromedel. Utbildningarna skall ge kunskaper om teknikens användning och även ge förmåga att sätta in tekniken i ett vidare sammanhang där människans och samhällets behov står i centrum. Det är angeläget att öka rekryteringen av kvinnor till dessa utbildningar. Forskning visar emellertid att kvinnors inlärning av IT-kunskaper försvåras och hindras av könsrelaterade faktorer. Det kan bl.a. handla om innehåll i datanäten som uppfattas som kränkande för kvinnor och om manliga lärares attityder till kvinnliga studenter. Av stor betydelse är också de datavetenskapliga utbildningarnas innehåll, som oftare upplevs av kvinnor som smalt och isolerat enbart till teknik. Utbildningarnas uppläggning och innehåll bör således anpassas till kvinnors behov och intressen för att bättre motsvara samhällets krav. Härigenom höjs utbildningarnas kvalitet för samtliga studenter genom att ett vidare perspektiv än det snävt tekniska tillförs.

Inom högskolan pågår ett omfattande utvecklingsarbete med denna inriktning. Flera av dessa projekt stöds av Högskoleverket genom Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Försöken tyder på att fler kvinnor söker sig till datautbildningar som ändrats i denna riktning.

Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att medverka till att en större allmänhet ges möjlighet och förmåga att utnyttja den nya tekniken. För att främja förutsättningarna för användandet av IT bör samtliga studenter inom högskolan ges en grundläggande orientering i och praktisk erfarenhet av IT. Detta är särskilt angeläget inom mindre teknikberoende utbildningsområden som traditionellt har en stor andel kvinnliga studenter. Det är dessuom viktigt att all sådan grundläggande IT-utbildning är anpassad efter kvinnors erfarenheter och perspektiv.

Lärarutbildningarnas utformning är av största betydelse både för spridningen av kunskaper om IT och för utvecklingen av pedagogiska arbetsmetoder baserade på den nya tekniken.

Lärare i ungdomsskolan skall kunna ge eleverna grundläggande kunskaper om IT. Alla blivande lärare skall i sin utbildning få kunskaper om och erfarenhet av användning av datorer och nätverk i undervisningen. Dessa kunskaper kan också ligga till grund för utveckling av arbetsmetoder och läromedel. Lärarutbildarna är en nyckelgrupp i förändringsarbetet. Samtliga lärarutbildare måste ha kunskaper om och förmåga att använda datorer och nätverk som pedagogiska hjälpmedel.

Regeringen har tidigare (avsnitt 5.2.1) nämnt att särskilda resurser skall anvisas för utbildningsinsatser för lärarutbildare. För att ytterligare stärka lärarutbildningen avser regeringen att också avsätta särskilda forskningsresurser – 5 milj kr – inom pedagogikämnet med inriktning på användning av IT i undervisningen.

Användningen av IT inom högskolan

Högskolans arbete påverkas på alla områden av den nya tekniken. Regeringen avser att uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett handlingsprogram för användningen av IT inom utbildning och forskning.

Universitet och högskolor kommer i allt större utsträckning att ta emot studenter som vuxit upp med den nya tekniken både i hemmet och i skolan. Detta ställer höga krav på att högskolan förmår utnyttja IT på ett ändamålsenligt sätt i forskning och utbildning, inte minst inom distansutbildningen. Mot bakgrund av IT:s många tillämpningar inom högskolan och i samhället är det angeläget att främja samarbete och samordning mellan olika utbildnings- och forskningsområden.

Alla studenter bör ges möjlighet att själva använda datorer och nätverk för att bearbeta, skapa, kommunicera och söka

kunskap och information. De måste därför få utbildning i användandet av IT och tillgång till nätverken. Många universitet och högskolor har kommit långt i denna utveckling och erbjuder t.ex nätverksanslutning till studenterna. Användning av IT bör innebära att allt större vikt läggs vid att utbildningen ger god förmåga till kritiskt tänkande och värdering av information.

IT bör därför användas i större utsträckning av högskolans lärare som ett hjälpmedel för att höja utbildningens kvalitet. Pedagogiska motiv bör vara centrala vid teknikens utnyttjande.

Högskoleverket stöder genom Rådet för grundläggande högskoleutbildning ett stort antal projekt som syftar till att integrera IT i undervisningen. Det är angeläget att varje undervisningsämne har tillgång till pedagogisk och teknisk kompetens på IT-området och att pedagogisk förnyelse främjas. I dag är det ännu få kvinnor som genomför tekniska utbildningar på gymnasie- och högskolenivå. Ett sätt att stimulera flickor och kvinnor att utbilda sig inom dessa områden är att anpassa utbildningens innehåll och att använda undervisningsformer där studenten tar större ansvar för sin egen inlärning, t.ex. problembaserad inlärning på det sätt som sker vid vissa tekniska utbildningar.

Liksom på andra områden finns här ett omfattande internationellt utvecklingsarbete, men kontakterna över nationsgränserna är inte så utvecklade inom utbildningen som inom forskningen. Det finns därför mycket att vinna genom ett ökat internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte. Högskoleverket stöder genom Rådet för grundläggande högskoleutbildning också utveckling av läromedel som utnyttjar IT, t.ex. multimediaprogram, inom ett flertal ämnen. Dessa multimediaprogram är mycket kostsamma att framställa och därför har inom exempelvis medicin och moderna språk nationella utvecklingsprogram för ändamålet skapats. Regeringen kommer att överväga ytterligare insatser om 10 milj kr för att främja den pedagogiska användningen av IT inom den högre utbildningen.

Ett område där IT har särskilt stor betydelse är distansutbildningen. Betydande resurser anslås till utvecklingen av denna undervisningsform, vilket behandlas i avsnitt 5.2.4.

Inom högskolans forskning utnyttjas datorer och nätverk intensivt inom många discipliner, särskilt inom naturvetenskapliga och tekniska fakulteter, och en fortlöpande utveckling pågår. Universitet och högskolor ligger väl framme och satsar stora resurser för ändamålet, även om det finns stora skillnader mellan olika fakulteter och ämnen. Rådet för högpresterande datorsystem och flera andra finansiärer, t.ex. Forskningsrådsnämnden, ger också anslag till de datorer och lokala nätverk som används inom forskningen.

Vidareutveckling av Swedish University Computer Network (SUNET)

Regeringen anser att SUNET är en nationell tillgång som bör kunna utnyttjas av ännu fler, t.ex. inom hela biblioteksväsendet.

SUNET är ett datornät som för närvarande i första hand betjänar universiteten och högskolorna genom ett frivilligt samarbete. Även andra än universitet och högskolor har tillgång till SUNET enligt vissa riktlinjer. Högskoleverket har det adminstrativa ansvaret för SUNET med en särskild styrelse för verksamheten.

SUNET spelar en viktigt roll för utvecklingen av Internet i Sverige. Nätet garanterar för närvarande elva större högskolor god tillgång till Internet. Ytterligare femton högskolor är anslutna via universiteten.

Universiteten och högskolorna har goda förutsättningar att använda Internet. Som regel finns det vid universitet och högskolor en lokal infrastruktur i form av s.k. campusnät eller institutionsnät. Här finns även kunskap och erfarenheter som innebär att högskolan snabbt kan utnyttja de fördelar en anslutning till SUNET ger. Även bibliotek och arkiv vid högskolorna utnyttjar i hög grad SUNET och Internet.

Regeringen anser att SUNET är en nationell tillgång som bör kunna utnyttjas av ännu fler, t.ex. inom hela biblioteksväsendet. Länsbiblioteken och inte minst folkbiblioteken bör ges förutsättningar att spela en roll som informationscentraler och förmedlare av IT-kunskaper. Det är därför ett nationellt intressen att även läns- och folkbiblioteken får tillgång till Internet t.ex. genom SUNET.

För att SUNET skall kunna utvecklas och spela en fortsatt viktig roll för IT-utvecklingen skall styrningen och finansieringen ses över liksom riktlinjerna för anslutning av nya användare. Utveckling av SUNET bör självfallet ske så att dess ursprungliga syfte – att betjäna universitet och högskolor – även fortsättningsvis tillgodoses.

Forskningsinformation

Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att i samråd med Forskningsrådsnämnden m.fl. utarbeta ett förslag till ett forskningsinformationssystem med Internet som informationsbärare. Målet är att nå ett väl utbyggt och överblickbart system över hela landet år 1998.

Allmänhet, skolor och andra utbildningsinstitutioner har intresse av att såväl orientera sig allmänt om forskning som att finna vägar att skaffa specifik information om olika forskningsområden. Det är därför angeläget att tillhandahålla information på olika detaljnivå och information som är

anpassad både för en allmänhet och för utbildningsväsendet i vid mening. Mot denna bakgrund anser regeringen att det behövs en samordning för att bl.a. säkerställa att IT-baserad forskningsinformation riktad till allmänhet och utbildningsväsende blir nationellt heltäckande. Befintlig forskningsinformation av nämnt slag på Internet bör samordnas genom ett sök- och länkningssystem. Informationen bör vara strukturerad så att olika detaljnivåer kan svara mot olika målgruppers behov. Regeringen avser därför att uppdra åt Högskoleverket att i samråd med Forskningsrådsnämnden och i samarbete med universitet och högskolor skyndsamt lämna förslag till ett forskningsinformationssystem med Internet som grund. Målet är att nå ett väl utbyggt och överblickbart system över hela landet år 1998.

Distansutbildning

Inom utbildningens och folkbildningens alla områden kan distansutbildning med nya IT-läromedel och nya metoder för kommunikation mellan studerande och handledare komma att spela en framträdande roll.

Distansutbildning är en metod där undervisning och inlärning i hög grad anpassas till den studerandes behov vad gäller när, var och i vilken takt studierna bedrivs. För många kan detta vara avgörande för möjligheten att utbilda eller fortbilda sig.

Både för utvecklingen av livslångt lärande och för utbildningens allt mer framträdande roll på samhällets alla områden kan distansutbildning få stor betydelse.

Regeringen har därför de senaste åren anvisat särskilda medel för utveckling och genomförande av distansutbildning i syfte att bredda utbildningsutbudet, nå nya studerandegrupper och utveckla nya läromedel.

Regeringen har också tillsatt en särskild kommitté (U 1995:07) med uppgift att föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom utbildningen. Kommitténs huvuduppgift är att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjligheter till distansutbildning som IT erbjuder. Kommittén kommer under sitt arbete att stödja ett stort antal distansutbildningsprojekt. Utrymme för ytterligare satsningar kommer att reserveras. Kommittén, som under hösten 1995 lämnade ett delbetänkande (SOU 1995:120 TV och utbildning), skall lämna sitt slutbetänkande i maj 1998.

Bibliotekens roll i kunskapssamhället

Regeringen avser att ge Kungliga biblioteket i uppdrag att utveckla ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem. Regeringen avser att överväga ett särskilt utvecklingsstöd för datorisering av folkbiblioteken.

Ett arbete pågår inom regeringskansliet i syfte att skapa en samlad syn på bibliotekens roll i IT-utvecklingen. En ny bibliotekslag förebereds.

Sverige har ett väl utbyggt biblioteksväsende som varit en föregångare internationellt när det gäller att utnyttja ny teknik för att förnya och utveckla biblioteksverksamhet. Ett exempel på detta är det nationellt täckande LIBRIS-systemet, som utgör kärnan i det nationella bibliotekssystemet i Sverige.

Regeringens bedömning är att LIBRIS-systemet behöver moderniseras och göras mer användarvänligt. Regeringen avser därför att ge Kungliga biblioteket i uppdrag att utveckla LIBRIS till ett modernt och heltäckande bibliotekssystem.

Regeringen fäster stor vikt vid läns-, folk- och skolbibliotekens utveckling. IT:s genomslag och risken för att informationsklyftorna ökar gör att det behövs insatser som underlättar tillgången till information och ger breda grupper av människor möjlighet att använda IT.

Folkbiblioteken kommer att spela en viktig roll när det gäller alla medborgares tillgång till information via IT. Folkbiblioteken har en bred geografisk spridning och når en stor del av befolkningen. De är en del av ett större nätverk, vilket innebär att de kan hämta information på ett effektivt sätt, och här finns erfarenhet av att söka och värdera information. I detta sammanhang är det viktigt att skolbiblioteken och folkbiblioteken samarbetar för att ge elever, lärare och andra kommuninvånare tillgång till dessa IT-tjänster.

Bibliotekssystemet måste kunna utnyttjas av läns- och folkbiblioteken i syfte att öka tillgängligheten till biblioteksinformation runt om i landet. Regeringen överväger därför att föreslå riksdagen att det införs ett särskilt utvecklingsstöd för folkbiblioteken i syfte att ge tillgång till nätverk och databaser och ökade möjligheter att erbjuda besökarna service vad det gäller att söka information i databaser m.m.

IT leder till att biblioteksverksamheten måste omvärderas och utvecklas. I maj 1996 kommer frågor om biblioteken och IT att behandlas, bl.a. kommer förslag till en ny bibliotekslag att läggas fram.

Hänvisningar till S4-3

5.3. Samhällets informationsförsörjning

För att IT skall bli en verklig drivkraft för tillväxt och välstånd ställs höga krav på samhällets informationsförsörjning. På detta område har staten viktiga och delvis nya uppgifter. Målet är att utforma en infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som är tillväxtbefrämjande.

5.3.1Mot en sammanhållen informationsinfrastruktur Regeringen har i sina förslag beträffande statens roll och uppgifter på IT-området starkt betonat betydelsen av samhällets informationsförsörjning. Detta förutsätter en väl utvecklad informationsinfrastruktur. Hittills har inhämtningen, förvaltningen, förmedlingen och användningen av information i hög grad byggts upp och utformats för en speciell verksamhets eller samhällssektors behov. IT-utvecklingen medför nu att ökad tonvikt läggs vid kommunikation och informationsöverföring mellan verksamheter och sektorer och att tidigare åtskilda informationssystem successivt växer samman till ett mer enhetligt och samverkande nätverk för hela samhällets informationsförsörjning. I denna utveckling ligger också att informationen och informationssystemen allt mera blir en gemensam resurs och angelägenhet för alla företag, myndigheter och enskilda. Informationsförsörjningen och den infrastruktur som skall bära upp informationsförsörjningen tonar därmed fram som en nationell tillgång av stor strategisk vikt.

Utvecklingen mot en mer sammanhållen informationsinfrastruktur befinner sig ännu bara i ett inledningsskede. Att utforma denna nya bas för samhällets informationsförsörjning är en angelägen uppgift. Det är uppenbart att de kommunikationssystem som krävs för att förmedla informationen kommer att vara en vital beståndsdel. Vidare måste samhällets grunddatabaser utgöra en central del i denna informationsinfrastruktur. Detta avsnitt fokuserar därför på utvecklingen inom dessa två centrala områden. Även andra avsnitt innehåller åtgärder som ställer krav på och påverkar samhällets informationsinfrastruktur. Det gäller avsnitten om rättsordningen, utbildning för och i kunskapssamhället, den offentliga förvaltningens IT-användning, kulturpolitiken, miljöpolitiken samt transportsektorn och energisektorn.

5.3.2Kommunikationerna i ett IT-perspektiv

Informationsinfrastrukturen skall utvecklas till väl fungerande allmänna plattformar för att stödja produktion, konsumtion, rekreation m.m. och utveckling av nya tjänster. Målet är att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna.

Riksdagen har i samband med behandlingen av frågor inom IT-område (bet. 1995/96:TU1) konstaterat att regeringen har det övergripande ansvaret för att Sverige har ett fungerande kommunikationssystem. I detta ansvar ingår uppgiften att se till att kommunikationsnäten utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt och att alla medborgare kan få tillgång till nätanknutna tjänster på likvärdiga villkor.

Enligt regeringens uppfattning ligger det också inom ramarna

för kommunikationspolitiken att svara för att det sker en integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och fysiska transporter för att lösa samhällets kommunikationsbehov. I detta ingår bl.a. att göra en mer medveten och systematisk avvägning mellan fysiska och elektroniska kommunikationer för att tillfredsställa efterfrågan på goda kommunikationer. Regeringen har också vidtagit en rad åtgärder inom bl.a. statistik-, forsknings- och analysområdena som syftar till att utveckla en mer sammanhållen syn på kommunikationssystemet.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige (Kommunikationskommittén, K 1995:01). Uppdraget omfattar hela trafik – och kommunikationsområdet. I direktiven ingår bl.a. att utreda miljöanpassning, infrastrukturens utformning och investeringsplaneringens inriktning samt åtgärder på IT-området. Kommunikationskommittén skall också analysera om utvecklingen av arbetsformer och hjälpmedel för distansarbete kan erbjuda alternativa sätt att tillgodose ett ökat behov av kommunikation och påverka behovet av utbyggd kapacitet i infrastrukturen. Regeringen har som målsättning att kommitténs förslag skall kunna läggas till grund för ett samlat kommunikationspolitiskt beslut år 1997.

Innan en mera genomgripande översyn sker av målen för kommunikationspolitiken i stort bör Kommunikationskommitténs förslag och beredningen av dessa förslag avvaktas. Detta hindrar emellertid inte att det redan nu är möjligt att ange vissa övergripande riktlinjer som bör prägla kommunikationspolitiken.

Kommunikationspolitiken bör utformas med utgångspunkt i ett större mått av helhetssyn på informationsinfrastrukturen. Politiken kan enligt regeringens mening inte längre enbart inriktas på att tillgodose kraven på den tekniska infrastrukturen och de fysiska nätverken. Den måste vidgas till att även omfatta samhällets informationsbas och sådana generella ITtillämpningar som kan komma att få stor betydelse för den samlade informationsinfrastrukturens utformning.

Politiken måste också anpassas till de nya villkor och förutsättningar som IT i sig skapar. Utvecklingstempot, områdets tilltagande mångformighet och kommunikationssystemens internationalisering medför enligt regeringens mening att centralstyrd planering på IT- och telekommunikationsområdet inte är funktionell. Den svenska infrastrukturen måste integreras i ett globalt sammanhängande nät, eller ett nät av nät, som kommer att utnyttjas för en mångfald tänkbara kommunikationsbehov och tjänster. Detta kan endast ske genom ett decentraliserat beslutsfattande där varje användare ges frihet att själv välja sina kommunikationslösningar. Samtidigt kommer det fortfarande att vara så att varje enskild användares nytta av och tillgång till kommunikationsnäten är

beroende av att näten kan delas av många. Behovet av samverkan och samordning kvarstår således i oförminskad grad, men dessa behov måste mötas på andra sätt än tidigare.

Kommunikationspolitiken bör mot denna bakgrund inriktas på att främja en god IT-användning genom att säkerställa att infrastrukturen utvecklas till väl fungerande allmänna plattformar för att stödja produktion, konsumtion, rekreation mm och utveckling av nya tjänster. Målet är att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna. Därför är det också enligt regeringens mening olämpligt att statsmakterna låser fast sig i bestämda uppfattningar om vilken teknik som skall utnyttjas för att stödja olika funktioner och tjänster. Staten har dock det slutliga och övergripande ansvaret för att den fysiska infrastrukturen är effektiv, rikstäckande och allmänt tillgänglig.

5.3.3Översyn av telelagen m.m.

Telelagen ses över. Lagstiftningen skall anpassas till EU:s regelverk på teleområdet samt till utvecklingen på IT-området. Post- och telestyrelsens roll och uppgifter ses över med särskild inriktning på myndighetens tillämpning av telelagen. Särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa säkerheten och stabiliteten i den svenska delen av Internet. Regeringen avser att ta initiativ till att analysera behovet av kompetens för nätbyggnad och drift av nättjänster samt hur detta skall uppfyllas. Regeringen har tillsatt en utredning för att analysera förutsättningarna för och lämna förslag till en nationell teleadresskatalog. Katalogen skall omfatta alla teleadresser som abonnenterna vill hålla tillgängliga.

EU:s strävanden mot en öppen marknad omfattar även telekom.m.unikationsområdet. En gradvis liberaliseringsprocess har pågått sedan 1980-talet. Denna kom.m.er enligt nu gällande planer att fullbordas senast den 1 januari 1998 då den öppna telemarknaden skall omfatta samtliga teletjänster och all infrastruktur i flertalet medlemsländer. Utformningen av regelverket för perioden efter 1998 bedöms klarna först fram emot som.m.aren och hösten 1996. För Sveriges del kom.m.er emellertid utformningen av det slutliga regelverket förmodligen att medföra behov av vissa mindre förändringar i telelagen. En sådan förändring kan t.ex. avse ökade befogenheter för den nationella regleringsmyndigheten att ingripa i och lösa konflikter som uppstår vid samtrafikförhandlingar. Med stor sannolikhet kom.m.er en anpassning till EU:s regelverk även att medföra en förändrad modell för tillståndsgivning där samtliga operatörer skall uppfylla generella grundkrav. Därutöver kan individuella

tillstånd utfärdas när så anses befogat.

Den svenska telelagen har varit i kraft sedan den 1 juli 1993. Telelagen syftar till att tillförsäkra envar tillgång till effektiva telekom.m.unikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Som ett viktigt medel vid tillämpningen av lagen anges upprätthållandet av en effektiv konkurrens inom alla delar av teleområdet. Det är därför nödvändigt att fortlöpande följa upp marknadsförhållanden och konkurrensförutsättningar på telekom.m.unikationsområdet.

Regeringen gav i september 1994 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att analysera dels konkurrensens utveckling på teleområdet, dels hur telelagen och Post- och telestyrelsens tillämpning av lagen fungerat för att uppnå de telepolitiska målen. RRV redovisade sina analyser och slutsatser i en rapport i juni 1995.

RRV konstaterar att det idag förekommer konkurrens på vissa delmarknader men inte på andra. Konkurrensen på t.ex. utlandstelefonimarknaden har ökat betydligt med lägre taxor som följd. Relationen mellan samtrafikavgifter och samtalstaxor har däremot hittills inte medgivit någon lönsamhet för nya operatörer, vilket hämmat marknadens utveckling. Mobiltelefonimarknaden har utvecklats positivt vad avser antalet nya abonnenter och nya tjänster, medan de ordinarie samtalstaxorna för mobiltelefoni legat på en realtivt stabil och hög nivå.

Enligt RRV är det främst strukturella faktorer som påverkar konkurrensförutsättningarna på teleområdet medan telelagen och dess tillämpning är av underordnad betydelse. RRV pekar dock på några problem som hänger samman med regelsystemets utformning och praktiska tillämpning. RRV föreslår bl.a. åtgärder för att effektivisera Post- och telestyrelsens tillstånds- och tillsynsverksamhet.

Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) har bl.a. kartlagt till- gängligheten till moderna tele- och datakommunikationstjänster i Sverige. En sammanfattning av denna kartläggning redovisas i bilaga 1.

NUTEK bedömer att det svenska riksnätet är väl utbyggt och svarar mot de behov som finns idag och under den närmaste framtiden. Däremot är lokalnäten i allmänhet ännu inte anpassade för mer avancerade IT-tjänster, vilket NUTEK emellertid bedömer kan åtgärdas genom utbyggnad av bl.a. flertjänstnätet ISDN. Studien visar också att det för närvarande finns ett stort intresse runt om i landet för ökad tillgång till bl.a. Internet och ISDN. Samtidigt konstateras att ISDN fortfarande är ofullständigt utbyggt i mer glest befolkade delar av landet och att såväl anslutningskostnaden som trafikavgifterna missgynnar dessa regioner. I remissbehandlingen av NUTEK:s förslag har emellertid också framkommit att de nuvarande begränsningarna i lokalnäten kommer att undanröjas genom pågående teknikutveckling och att ISDN snarare bör betraktas

som en tjänst som levereras på marknadsmässiga grunder.

STATTEL-delegationen har nyligen genomfört en upphandling av teletjänster för den statliga förvaltningen (se vidare avsnitt 5.4.3 Den offentliga förvaltningens IT-användning). Det avtal som tecknats innebär att det nu är möjligt att få konkurrens på telefoni över hela landet inklusive lokalsamtal.

Mot bakgrund av den utveckling som beskrivits och det underlag som finns tillgängligt anser regeringen att telelagen bör ses över. Denna fråga bereds för närvarande inom Kommunikationsdepartementet med sikte på att regeringen skall kunna lägga fram en proposition hösten 1996. Post- och telestyrelsens roll samt Telias framtida verksamhet och kapitalbehov skall behandlas i detta sammanhang.

Som redan framhållits anser regeringen emellertid att statsmakterna inte bör ta ställning till utbyggnaden av specifika överföringstekniker såsom t.ex. ISDN. Däremot är det angeläget att överväga hur behovet av rikstäckande tjänster skall tillgodoses i den omvälvning som kan förutses under åren framöver mot bakgrund av de nya språng som förväntas ske i teknikutvecklingen. Numera finns flera nya aktörer som kan förse företag och hushåll med kraftfull överföringskapacitet – kommunala nätbolag, Svenska kraftnät genom utbyggnaden av optofibernät och genom ny teknik som gör det möjligt att överföra information i ledningsnätet för kraftöverföring, Banverket genom ett utbyggt optofibernät, företag som levererar mobila accesser m.m. Sammantaget förväntas mångfalden av aktörer att leda till lägre priser och skapa nya möjligheter. Denna utveckling aktualiserar samtidigt frågor om hur behovet av kompetens för nätbyggnad och utveckling av nättjänster tillgodoses. Regeringen avser att ta initiativ till att analysera behovet av kompetens på detta område samt hur detta skall uppfyllas.

Användningen av Internet har ökat lavinartat världen över. Sverige utgör därvidlag inget undantag. Sverige tillhör tvärtom de länder där användningen för närvarande växer snabbast. Allt fler företag och myndigheter utnyttjar Internet i sin verksamhet. Svenska forskare och experter har också deltagit mycket aktivt i utvecklingen av Internet vilket medfört att ett av världens främsta kompetenscentra när det gäller Internetteknik efterhand etablerats i anslutning till bl.a. Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Internet utgör redan en viktig del i den svenska informationsoch kommunikationsinfrastrukturen. Detta nätverk av nätverk kommer sannolikt att växa mycket snabbt i betydelse för allt fler sektorer i samhället. Detta medför samtidigt att allt fler företag, myndigheter och enskilda blir beroende av att Internet fungerar på ett tillfredsställande och säkert sätt.

Organisationen kring Internet är idag mycket informell. Detta har i många avseenden varit en tillgång och skapat förutsättningar för den flexibilitet och anpassningsförmåga som

sannolikt till stor del ligger bakom Internets framgångar. I en situation när en växande del av det svenska informationsflödet passerar eller har beröring med Internet blir det emellertid ett samhälleligt intresse att nätet motsvarar högt ställda krav på tillförlitlighet.

Kommunikationsdepartementet kommer att tillsätta en utredning med uppdraget att undersöka behovet av och förutsättningarna för att öka säkerheten och användbarheten i den svenska delen av Internet. I utredningens uppdrag skall ingå att identifiera kritiska frågor och att finna ändamålsenliga samverkansformer. I uppdraget skall även ingå att undersöka möjligheterna att inrätta en organisation för incidentberedskap.

Syftet är att, med bibehållande av nätets öppna karaktär, öka uthålligheten i den organisation av gemensamma, konkurrensneutrala funktioner som krävs för administrationen och utvecklingen av Internet. Syftet är också att minska nätets sårbarhet för störningar samt att undersöka förutsättningarna att öka användbarheten genom ett regelverk som är tekniskt sunt avseende bl.a. namn- och adressplan, utveckling av vägvalsregister, administration av säkerhetsnycklar samt utveckling av en nationell sökstruktur. Avsikten är också att i detta arbete bygga vidare på den delvis unika kompetens på området som utvecklats i Sverige.

För att underlätta användares teleadressäkning har regeringen tillsatt en utredning för att analysera förutsättningarna för och lämna förslag till en nationell teleadresskatalog. Katalogen skall omfatta alla teleadresser som abonnenterna vill hålla tillgängliga. Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juni 1996. Huvudsyftet med en nationell teleadresskatalog är att underlätta för alla användare inom tele- och datakommunikationsnäten att enkelt kunna kommunicera med varandra. Detta är också en av grundstenarna för att möjliggöra en ökad IT-användning.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 1995/96:125: Avsnitt 5.4

5.3.4. Utvecklingen av samhällets grunddatabaser

Tillgängligheten till och kvaliteten i offentliga grunddatabaser skall förbättras. Enhetliga principer för prissättning av offentliga informationstjänster skall utformas. Riktlinjer för vilka grundläggande data staten och kommunerna skall svara för samt principer för finansiering av investeringar och drift av grunddatabaser skall vidareutvecklas.

Sverige ligger vid en internationell jämförelse långt framme när det gäller utvecklingen av grundläggande offentliga databaser. Uppbyggnaden av databaserna påbörjades tidigt och informationen är ofta organiserad på ett sätt som underlättar övergången till en elektronisk lagring av data. I många fall är denna överföring redan genomförd.

Utvecklingen på detta område har varit starkt knuten till specifika administrativa behov. Andra behov har därför ofta inte kunnat tillgodoses pga oklara regler, rättsliga och organisatoriska hinder m.m. Därmed har vi inte fullt ut kunnat utnyttja de fördelar som vårt försprång på detta område kunnat ge. Det är först när dessa förutsättningar föreligger som utnyttjandet av den nya informationsinfrastrukturen kan få fullt genomslag.

För en vidareutveckling av samhällets informationsförsörjning är det viktigt att de offentliga grunddatabaserna anpassas till de nya behoven och att det skapas förutsättningar för en väl fungerande förvaltning av databaser. Staten och kommunerna har ofta ett delat ansvar för datainsamlingen på dessa områden och bör därmed också ta ett gemensamt ansvar för den fortsatta uppbyggnaden och utvecklingen av de offentliga grunddatabaserna. Klara regler och förutsättningar för utnyttjande och tillgång innebär stora samhällsekonomiska vinster och är till gagn för såväl allmänheten som för offentlig verksamhet och för näringslivet.

Särskilda insatser bör genomföras för att utveckla de offentliga databaser som är grundläggande i betydelsen att de har ett stort användningsområde och också kan utnyttjas för flera ändamål, de s.k. grunddatabaserna. De centrala registren över personer, företag och fastigheter/byggnader är exempel på sådana grunddatabaser. Grundläggande geografiska data och den i avsnitt 5.4.7 föreslagna vägdatabanken bör också räknas till grunddatabaserna. Sveriges internationella åtaganden, främst det s.k. dataskyddsdirektivet som nämnts i avsnitt 5.1.2, sätter dock vissa gränser för ett informationsutbyte när det gäller utnyttjande av personuppgifter.

Vilka grundläggande data som det allmänna skall svara för är en vital fråga för ett fungerande informations- och kunskapssamhälle. Detta kan självfallet inte fastställas en gång

för alla. Riktlinjer måste emellertid utformas för att möta kraven på utveckling och anpassning av grunddatabaserna.

Det fortsatta arbetet vad gäller avgränsningen, tillhandahållandet och utvecklingen av basdata bör ha följande utgångspunkter: – Grunddatabaser bör begränsas till vad som är basdata av stort gemensamt intresse och endast innehålla offentliga data som kan utnyttjas utan rättsliga hinder. Dessutom är det viktigt att de anpassas för ett generellt utnyttjande, vilket ställer krav på standardisering och åtkomst. – För att undvika dubbelarbete och stimulera samverkan mellan olika registerproducenter och användare bör offentliga grunddatabaser i princip byggas upp och à jourhållas genom registrering vid källan dvs. där informationen skapas. Registrering bör normalt endast ske en gång och data nyttiggöras så långt möjligt i övriga databaser. Detta förutsätter bl.a. en nära samverkan mellan staten och kommunerna eftersom kommunerna är stora producenter av primärdata. – Ett samhällsekonomiskt riktigt utnyttjande av den information som offentlig förvaltning förfogar över får inte begränsas eller hindras av att kostnaderna för att utnyttja de offentliga registren blir för höga. Investeringarna och driften av grunddatabaserna bör finansieras av det offentliga när registren i huvudsak motiveras av deras administrativa användning.

Prissättningen på informationstjänsterna är en central fråga när det gäller att öka tillgängligheten till de offentliga registren. Regeringen anser att det bör utformas enhetliga principer för prissättningen på informationstjänsterna och har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att lämna förslag till prissättningsprinciper. Riksrevisionsverket lämnade sin rapport i januari 1996 (RRV 1995:64) och är nu föremål för remissbehandling.

Andra principiella frågor för att främja utvecklingen av grunddatabaserna gäller t.ex. gränsdragningen mellan offentligt och enskilt, konkurrensrättsliga hänsynstaganden, finansiering av investering och drift när registrens uppbyggnad inte i huvudsak motiveras av administrativ användning, möjligheter att direkt betala för tillgång till databaser över nätet samt vilka kvalitetsoch säkerhetskrav som skall ställas på register med en bred användning. Som ett första steg avser regeringen att inom kort tillsatt en utredning om vissa frågor avseende de centrala person-, företags- och fastighetsregistren. Utredningens resultat bör även ge vägledning för ställningstaganden avseende andra centrala databaser (se även avsnitt 5.4.3).

Övergången till digitala system förutsätter en koncentrerad investeringsinsats, t.ex. när det gäller geografiska data och vägdata. Utan att göra avsteg från de ovan angivna grundläggande finansierings- och avgiftsprinciperna bör även

fortsatt, i enlighet med riskdagens beslut våren 1995 (prop. 1995/96:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313), i vissa avgifter kunna innefattas också bidrag till databasuppbyggnad, à jourhållning och utveckling. Uttagen skall utformas så att ett samhällsekonomiskt riktigt utnyttjande av databaserna inte hindras. Bidrag av detta slag kan, rätt utformade, ses som en kollektiv intressentfinansiering av delar av nödvändiga investeringar.

Mot denna bakgrund koncentreras redovisningen i det följande till databaser om fastigheter, byggnader och andra geografiska data. Därefter behandlas vissa frågor om samhällsinformation och rättsdatasystemet.

Geografiska informationssystem (GIS)

Sverige har unika förutsättningar inom geografisk informationsteknik. Dessa fördelar bör tas tillvara inom samhällsplanering, forskning, utbildning och näringspolitik för att stödja utvecklingen av nya tillämpningar och tjänster med anknytning till geografiska data.

Information i samhället har ofta en lägeskomponent. Även databaser över personer och företag kan därför ses som geografiska register. Av de ovan angivna grunddatabaserna är det emellertid främst registren över fastigheter och byggnader samt de databaser som byggs upp med ett innehåll som motsvarar traditionella kartor av olika slag som är av utpräglat geografisk karaktär.

Det som ger ett register karaktären av en geografisk databas är att objekten i databasen åsätts en lägesangivelse, vanligen genom att läget anges med koordinater. Härigenom skapas möjlighet för geografisk redovisning av objekten i databasen, men också motsvarande möjlighet beträffande alla data som kan knytas till dessa objekt. Registren får härigenom en rumslig dimension och lägger en grund för geografiska informationssystem. Gränserna mellan register och kartor suddas ut.

Den beskrivna s.k. geokodningen har utvecklats i Sverige. Det har inneburit att Sverige tillsammans med de nordiska grannländerna har unika förutsättningar för olika tillämpningar inom geografisk informationsteknik. Genom att grundläggande geografiska element som fastigheter och byggnader har koordinatbestämts ges stora möjligheter till geografiska beskrivningar och rumsliga analyser. Den lägesbestämda informationen bildar grunden för en geografisk systematik som kan utnyttjas tvärsektoriellt och tvärvetenskapligt inom t.ex. dokumentation, samhällsplanering och forskning. Det finns stora förutsättningar att med utgångspunkt från denna basinformation utveckla olika kommersiella tillämpningar, nya företag och en betydande tjänsteexport.

Register om fastigheter, byggnader m.m.

Uppbyggnaden av basdata med geografisk inriktning har pågått länge i Sverige. De resurser som under många år har satsats på detta område utgör en ansenlig investering. De nya systemen beräknas redan ha givit besparingar på 100-tals milj kr inom t.ex. inskrivningsmyndigheterna och inom bank- och kreditväsendet. De stora vinsterna kommer emellertid först när de geografiska grunddatabaserna kan integreras fullt ut i en sammanhängande informationsinfrastruktur.

Utvecklingen av geografiska basdata befinner sig just nu i ett intensivt skede. Fastighetsdatasystemet har nu, efter en total utvecklings- och uppläggningstid på drygt 30 år, införts i hela

landet. Fastighetsdatasystemet har också kompletterats med ett basregister över byggnader. Övergången till registerbaserade folk- och bostadsräkningar ger möjlighet till uppbyggnad av lägenhetsregister och adressregister som kan anknytas till befintliga byggnadskoordinater. Lägenhetsregistret förväntas få vidsträckt användning för bl.a. statistik, folkbokföring, resursfördelning, planering, uppföljning och utvärdering av boende, byggande och kommunikationer. Geokodade adresser i ett komplett och ajourhållet system kommer, i många fall i kombination med s.k. GPS-teknik, att bli en del i många IT-tillämpningar inom räddningstjänst, trafik och kommunal planering m.m. En översyn av författningsregleringen av fastighetsdatasystemet genomförs av Fastighetsdatautredningen (se dir. 1995:120). Sammanfattningsvis kan konstateras att tillgången på digitala data om fastigheter, byggnader och adresser i landsomfattande och enhetliga register bör kunna vara mycket god redan inom tre år.

Övriga geografiska databaser

Staten och kommunerna bör i samverkan bygga upp den digitala fastighetsregisterkartan och anpassa den till användning i olika geografiska informationssystem. Målsättningen är att fastighetsregisterkartan så långt möjligt skall vara överförd i digital form före år 2000. Arbetet med att föra över de konventionella allmänna kartorna till digital form bör bedrivas så snabbt som möjligt. Förutsättningarna att åstadkomma en samordnad övergång till digitala databaser för hela landskapsinformationsområdet bör klarläggas.

Övergången från konventionella kartor till databaser är som regel en betydligt mer komplicerad process än överföring av register till digital form. Databaserna skall kunna ligga till grund för såväl traditionell kartproduktion som för direkt utnyttjande i olika former av informationssystem. Stora datamängder berörs och speciella metodproblem måste lösas.

Lantmäteriverket har från och med år 1996 ett samlat ansvar för basinformation om fastigheter och byggnader samt om landskapet. Fastighetsregisterkartan, som ger en geografisk redovisning av fastigheter samt av planer och markreglerande bestämmelser, är ännu endast till viss del överförd till digital form. En fastighetsregisterkarta anpassad till användning i olika GIS-tillämpningar utgör ett värdefullt komplement till den textbaserade informationen i fastighetsdatasystemet och förbättrar underlaget för användningen av geografiska informationssystem inom kommuner, myndigheter, företag och organisationer. Bristen på en digital fastighetsregisterkarta kan sägas vara något av den felande länken för att uppnå en helhet

i den geografiska dimensionen i informationsinfrastrukturen. En digital karta är också en förutsättning för att kunna integrera och rationalisera fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. För landsbygdsområdena kommer en digital registerkarta att bli klar under år 1998. För genomförandet i tätorterna krävs en nära samverkan mellan stat och kommun. Enligt nu gällande förutsättningar kan även en stor del av tätortsområdena täckas ett par år in på 2000-talet. Lantmäteriverket har på regeringens uppdrag inlett en översyn av förutsättningarna för genomförandet.

Arbete pågår också med att föra över de konventionella allmänna kartorna till digital form. Denna information tillhör också samhällets grunddatabaser varför även detta arbete bör bedrivas så snabbt som möjligt. Den pågående databasuppbyggnaden med innehåll från ekonomiska kartan beräknas bli avslutad år 1998. Detta innefattar då också den i den ekonomiska kartan ingående flygbilden, som får en självständig funktion med ett stort användningsområde, inte minst tillsammans med GPS-teknik. En samlad databas som svarar mot det fullständiga innehållet i den ekonomiska kartan, den topografiska kartan och de allmänna översiktskartorna kommer med nu föreliggande förutsättningar att vara färdig några år in på 2000-talet.

En lång rad andra statliga aktörer, t.ex. Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Sjöfartsverket, och kommuner bidrar också till produktionen av landskapsinformation i form av kartor eller basdata. Många av dessa producenter av landskapsinformation har påbörjat en anpassning av sina databaser i syfte att göra dem mera generellt användbara. Uppgifternas omfattning, förutsättningar och resurstillgång varierar inom de nu berörda verksamhetsområdena och därmed också tidpunkterna för när en övergång till helt digitala system kan vara genomförd.

För att belysa dessa frågor och åstadkomma en ökad samverkan om geografiska data och geografiska informationssystem har regeringen inrättat en särskild arbetsgrupp (REGGIT) inom regeringskansliet med representanter bl.a. för berörda departement, vissa centrala myndigheter och Svenska Kommunförbundet. Det ingår i gruppens uppdrag att sammanställa befintliga tidsplaner och klarlägga förutsättningarna att åstadkomma en mera samordnad övergång till databaser med syfte att uppnå en heltäckande geografisk informationsinfrastruktur. Gruppen skall lämna en rapport i juni 1996.

Sveriges nationalatlas

Den digitala versionen av Sveriges nationalatlas skall vidareutvecklas och anpassas till nya distributionsmedier och presentationsformer.

Sveriges nationalatlas intar en speciell ställning i svensk kartverksamhet. Atlasen närmar sig nu sin fullbordan. Den utgörs dels av ett bokverk, dels av en geografisk databas. Databasen distribueras för användning i persondator med program för interaktiv sökning och presentation av informationen.

Den nationella tematiska beskrivning av Sverige som nationalatlasen innebär kräver aktualitet och fullständighet om den skall förbli användbar även på sikt. Genom de betydande investeringar som nu gjorts i uppbyggnad och utformning av atlasens databas har goda förutsättningar skapats för ett sådant vidmakthållande. Lantmäteriverket har i 1996 års anslagsframställning lämnat förslag till insatser beträffande utvecklingen av nationalatlasen.

Regeringen har tidigare betonat vikten av att de nya informationsmöjligheter som tekniken skapar också motsvaras av utvecklingsinsatser för att skapa ett informationsinnehåll som är av hög kvalitet och har en förankring i det svenska samhället och i svensk kultur. Enligt regeringens mening representerar nationalatlasen en betydande tillgång. Atlasen kan utvecklas till en innehållsrik informationsdatabas som bl.a. kan användas som ett läromedel i undervisningen eller som ett underlag för vidareutvecklingen av nya läromedel är betydande. Atlasen bör även vara av intresse när det gäller information om Sverige utomlands. Enligt regeringens uppfattning är det därför angeläget att en fortsatt utveckling sker av nationalatlasens digitala version och att atlasen fortlöpande kan anpassas till de nya distributionsmedier och presentationsformer som utvecklas med hjälp av IT.

Samhällsinformation

Samhällsguiden uppdateras. Samhällsguiden som databas utreds i regeringskansliet i samverkan med riksdagens förvaltningsorganisation. Möjligheten att använda Internet för att koppla samman och sprida information från bl.a. riksdag och regering, myndigheter och EU prövas.

Konstitutionsutskottet tog i betänkandet 1994/95:KU41 upp frågan om samhällsinformationen på en övergripande nivå och informationen i riksdagen och i förhållande till regeringskansliet. Utskottet tog också upp frågor om informationshantering på elektronisk väg.

Enligt konstitutionsutskottet har riksdagen inga praktiska möjligheter att svara för uppdateringen av Samhällsguiden, vilket har inneburit att den för närvarande inte uppfyller kravet på aktualitet i alla delar. Enligt utskottets mening bör ansvaret för uppdateringen av innehållet i Samhällsguiden övergå från riksdagen till regeringen.

Regeringen genomför nu en vidareutveckling av

Samhällsguiden i samverkan med riksdagen. I det sammanhanget är det också naturligt att undersöka möjligheterna att utveckla ett nätverksbaserat data- och informationssystem för spridning av samhällsinformation till företag, organisationer och till allmänheten. Samhällsguiden som databas kan utgöra en viktig tillgång i ett sådant informationssystem.

Utgångspunkten är att systemet skall omfatta övergripande information från riksdag och regering, statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter och verk samt internationella relationer och kontakter särskilt med anknytning till EU. Möjligheten att använda Internet för att koppla samman och sprida information från bl.a. riksdag och regering, myndigheter och EU prövas. Arbetet beräknas vara avslutat under 1996.

Rättsdatasystemet och Rixlex

Rättsdatasystemet innefattar bl.a. databaser med uppgifter om Svensk författningssamling (SFS) och kommittéerna. I rättsdatasystemet finns också andra baser med myndighetsförfattningar och rättsfall. Ansvaret för de olika databaserna i rättsdatasystemet är fördelat på olika myndigheter. Databaserna i rättsdatasystemet används i dag i stor omfattning av myndigheter, skolor och studerande men även av företag för vidare kommersiellt bruk.

Rixlex, som är riksdagens databas med uppgifter om bl.a. propositioner och motioner, är på försök öppet för utomstående användare. Rättsdatasystemets databaser med uppgifter om SFS och kommittéerna görs tillgängliga för allmänheten genom Rixlex. Andra databaser i rättsdatasystemet görs tillgängliga genom företag.

Användarna av Rixlex betalar för närvarande en grundavgift på 6000 kr, skolor (grundskolor och gymnasieskolor) erbjuds en lägre avgift medan folkbikbliotekens användning av Rixlex är avgiftsfri.

I olika sammanhang har det rests krav på att användningen av Rixlex skall vara gratis. Även i riksdagen pågår för närvarande en diskussion om huruvida Rixlex skall tillhandahållas gratis eller inte. Inom EU pågår ett arbete rörande den privata sektorns roll i detta sammanhang, som kan komma att få betydelse för Rixlex och andra offentliga rättsdatabasers vidare utveckling och användning. Regeringen anser att offentliga rättsdatabaser med grundläggande information om den svenska lagstiftningsprocessen och svenska rättskällor bör tillhandahållas utan särskilda avgifter på sikt. Åtminstone bör dessa kunna omfattas av de riktlinjer för prissättning av informationstjänster som regeringen angivit för andra centrala grunddatabaser (se avsnitt 5.3.4).

5.3.5Säkerhet och sårbarhet

Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom ITområdet. I arbetsgruppen skall även företrädare för försvarsmakten ingå. Samverkan mellan offentlig och privat sektor bör ske genom bl.a. Föreningen för Säkrad Elektronisk Information i Samhället (SEIS). Internationella överenskommelser bör eftersträvas när det gäller användning av kryptering och digitala signaturer. En särskild förhandlare har tillkallats för att koordinera svenska intressen avseende kryptering.

För att kunna bredda och utveckla användningen av IT i Sverige är det viktigt att samtidigt öka säkerheten och

medvetenheten om den sårbarhet som kan finnas inbyggd i olika IT-tillämpningar och om hur man kan skydda sig mot olovlig verksamhet.

Sårbarheten riskerar att öka när samhället blir mer komplext och beroende av avancerade elektroniska informations- och kommunikationssystem. Säkerhets- och sårbarhetsaspekter inom IT-området måste tas på stort allvar. Risken för att obehöriga utnyttjar svagheter i teknik och system för att uppnå olovliga syften måste beaktas. Sådana syften kan vara av politisk, militär eller ekonomisk art och kan ta sig uttryck i att otillbörligt utnyttja, förvanska eller förstöra information. Verksamhet av detta slag, inom försvarsområdet benämnt informationskrigföring, kan på sikt sudda ut gränserna mellan fred, kris och krig och kan innebära att enskilda personer, grupper eller stater kan uppnå sina syften utan att behöva tillgripa konventionella hot- och påtryckningsmedel. Utvecklingen inom IT-området kommer således sannolikt att medföra försvarspolitiska förnyelsekrav.

Flera myndigheter och institutioner arbetar med och har kunskap om om utvecklingen vad gäller säkerhet och sårbarhet i moderna informationssystem, t.ex. Försvarsmakten, ÖCB, NUTEK, FOA, Post – och Telestyrelsen och Statskontoret. Det finns dock en risk för att kunskapen inte kan hållas samman och nyttiggöras inom hela den offentliga sektorn.

Regeringen avser mot denna bakgrund att tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att följa utvecklingen av hot och risker inom IT-området såväl inom den civila som inom den militära delen av samhället. Gruppen skall utarbeta en beskrivning av hot och risker inom IT-området samt informera om samhällets och individens sårbarhet, risker, konsekvenser samt om medel att skydda sig mot olovlig verksamhet.

Samverkan i säkerhetsfrågor mellan offentlig sektor och privat sektor bör ske bl.a. inom ramen för Föreningen Säkrad Elektronisk Information i Samhället (SEIS). Ett viktigt område för samverkan är utvecklingen av s.k. smarta kort för identifiering, behörighetskontroll m.m. Ett ökat informationsutbyte inom ramen för EU-medlemskapet innebär att gemensamma lösningar måste utvecklas på europeisk nivå. Sverige bör därför delta aktivt i informationssäkerhetsarbetet inom EU. På detta område kan även den nybildade föreningen Swebiss för stimulans av elektronisk handel på Internet bidra till utvecklingsarbetet.

En särskild förhandlare har tillkallats av Utrikesdepartementet för att koordinera svenska intressen avseende kryptering.

5.3.6Internationell samverkan

Det ligger i Sveriges intresse att de internationella kommunikationerna och informationsutbytet världen över underlättas. Utvecklingen på telekommunikationsområdet

och IT-området i övrigt måste ske i harmoni med omvärlden och ett omfattande samarbete inom bl.a. EU är därför nödvändigt.

Enligt regeringens uppfattning har Sverige ett starkt nationellt intresse av att de internationella kommunikationssystemen utvecklas för att underlätta utbytet av idéer, varor och tjänster. Den kanske viktigaste grunden för denna hållning är vår förvissning om de fördelar som ett öppet samhälle har för fredens bevarande och för utvecklingen av demokratin. Att underlätta olika former av kommunikation och informationsutbyte också över gränserna blir en naturlig följd av denna inställning. För Sverige, vårt internationellt inriktade näringsliv och något perifiera läge i förhållande till de stora marknaderna och knutpunkterna i världen, är också goda internationella kommunikationer ett centralt intresse.

Det arbete som pågår inom EU för att förverkliga den öppna telemarknaden har redan berörts. Med hänsyn till att Sverige, i jämförelse med flertalet andra medlemsländer, ligger före när det gäller avreglering av telemarknaden och införande av en modern telelagstiftning ligger det i Sveriges intresse att denna process påskyndas. Det finns en viss risk för att EU:s regelverk på teleområdet kommer att bli betydligt mer detaljerad än den svenska teleregleringen. Sveriges ambition är att i första hand försöka åstadkomma enighet kring ett mindre detaljerat regelverk och i andra hand skapa ökat utrymme för medlemsländerna att själva utforma och tillämpa regelverket i dess detaljer.

Ett viktigt begrepp som diskuteras inom EU är samhällsomfattande tjänster (”universal services”), dvs. skyldigheten att tillhandahålla grundläggande tjänster till rimligt pris oavsett geografiskt läge. Den svenska uppfattningen är att EU bör fastställa minimikrav i detta avseende samtidigt som varje land skall ha möjlighet att öka ambitionen i takt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen i landet, dock givetvis utan att ställa upp så höga krav att konkurrensen snedvrids. EU är också aktivt på flera områden för att på olika sätt främja utvecklingen och användningen av IT. De större projekten inom teleområdet (TransEuropean Networks eller TEN-tele) avser stöd till teleapplikationer och utveckling av nät. Info 2000 är ett nytt program med syftet att stimulera informationsproducenter att utveckla nya produkter och tjänster.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att olika aktörer inom svenskt näringsliv och förvaltning deltar aktivt i detta gemensamma utvecklingsarbete.

Hänvisningar till S5-3-4

  • Prop. 1995/96:125: Avsnitt 5.3.4

5.4. Övriga insatsområden

5.4.1Näringspolitiken

Om Sverige skall kunna försvara en framskjuten position som en kunskapsbaserad industrination måste IT-innehållet i svenska produkter och tjänster öka och IT introduceras snabbt i alla typer av företag. Näringspolitiken skall medverka till att främja näringslivets och särskilt de små och medelstora företagens användning av IT samt främja utvecklingen av en svensk programvaruoch informationsindustri. Teknikutvecklingen och marknadens aktörer är de främsta drivkrafterna för näringslivets och programvaruindustrins utveckling. Statens uppgifter avser framför allt utbildning, forskning och utveckling samt offentlig upphandling. Privat och offentlig sektor måste också samverka för att utveckla nya användningsområden och tillämpningar av IT. Sverige bör ligga i framkant i utvecklingen av elektronisk handel. Pågående internationella förhandlingar på det handelspolitiska området har stor betydelse för den svenska IT-industrins utveckling.

IT är ett redskap för ökad tillväxt och sysselsättning

IT-industrin anses vara en av världens få riktigt stora långsiktiga tillväxtbranscher med en snabb teknikutveckling och en kraftigt växande marknad. När det gäller data- och teleinvesteringar totalt låg Sverige i topp tillsammans med USA med investeringar om närmare 6 % av BNP år 1994. Omsättningen inom den svenska telekommunikationsmarknaden uppgick till ca 41 miljarder kr år 1994, vilket motsvarar en tillväxt på 9 miljarder kr eller 28% jämfört med omsättningen år 1991. Omsättningen inom hela den svenska IT-marknaden har uppskattats till närmare 195 miljarder kr för år 1994.

Teknikutvecklingen, avregleringen av telekommunikationsmarknaden, det svenska EU-medlemskapet och en utbredd acceptans i företag och offentlig förvaltning av IT som redskap, är faktorer som allmänt sett verkar gynnsamt för en fortsatt tillväxt av IT-industrin i Sverige. I detta ligger också möjligheter till att skapa nya arbetstillfällen.

IT-utvecklingen har både direkta och indirekta effekter på sysselsättningen. Teknikutvecklingen ger upphov till helt nya branscher som programvaruindustrin, dataindustrin, den mikroelektroniska industrin, multimedia och mobiltelefoni. Dessa områden skapar redan en betydande sysselsättning direkt i tillverknings-, service- och underleverantörsleden. För tio år sedan omsatte t.ex. Ericsson på mobiltelefonisidan några miljoner, idag är omsättningen ca 30 miljarder kr.

Användningen av IT i näringslivet – i tillverkningsprocesser,

produktutveckling, försäljning, analys och informationshantering m.m. – ökar också generellt företagens effektivitet och konkurrenskraft och skapar därigenom indirekt förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. Utväxlingen av företagens IT-investeringar i form av tillväxt och nya arbetstillfällen beror emellertid i hög grad på vilka förändringar som samtidigt görs av arbetsorganisationer och arbetsformer.

Näringslivet i Sverige måste bygga sin framtida konkurrenskraft på effektiva arbetsrutiner och arbetsorganisationer samt på ett högt kunskapsinnehåll i produkter, tjänster och tillverkningsprocesser. IT-innehållet i svenska produkter och tjänster måste därför öka. Här krävs tillgång till specialdesignad programvara, både s.k. stödjande programvara för olika arbetsmoment i företagen och programvara som kan byggas in i produkter, tjänster och industriella processer.

I de tekniska attachéernas rapport (IT-världen runt – nationella initiativ) anges att Sverige behöver öka tempot på IT-området för att inte riskera att släpa efter i den hårda internationella konkurrensen om tillväxt och nya arbetstillfällen. Enligt attachéerna är våra konkurrensnackdelar bl.a. en relativt sett outvecklad inhemsk programvaruindustri samt brist på nyckelkompetens inom programvaruutveckling. Brist på ITkompetens i framför allt många små och medelstora företag anges också vara ett hinder för en snabb spridning av användningen av IT i näringslivet. Detta understryks även av SCB:s senaste studie om datorvanor samt av NUTEK:s rapport om tillänglighet till moderna data- och telekommunikationstjänster m m. Enligt SCB har hälften av företag med mindre än fyra anställda samt närmare 30 % av företag med mindre än 20 anställda ännu inte tillgång till en dator.

Mot denna bakgrund prioriterar regeringen insatser inom ramen för näringspolitiken som främjar näringslivets och särskilt de små och medelstora företagens användning av IT samt utvecklingen av en svensk programvaru- och informationsindustri samt dess utveckling som exportindustri. Insatserna avser utbildning, forskning och utveckling samt offentlig upphandling. Privat och offentlig sektor måste mer än hittills samverka för att utveckla nya användningsområden och tillämpningar av IT.

Elektronisk handel kommer i framtiden att vara en förutsättning för svenska företag att kunna konkurrera på världsmarknaden. Sverige bör därför ligga i framkant i utvecklingen av den elektroniska handeln. För särskilt de mindre företagen, som idag har svårt att på egen hand nå den europeiska och den globala marknaden, erbjuder den elektroniska handeln helt nya möjligheter till marknadsföring och försäljning. Ur näringspolitiska utgångspunkter är detta ett område som bedöms få stor genomslagskraft och därmed

också stor betydelse för näringslivets utveckling framöver.

Inom EU pågår diskussion om standardiseringens roll inom telekommunikations- och IT-området. Sverige medverkar i det pågående arbetet i syfte att nå enhetliga och klara strukturer för standardiseringsverksamheten.

Programvaru- och informationsindustrin

Offentlig förvaltning bör i ökad utsträckning agera katalysator för utveckling av programvara genom offentliga och öppna upphandlingar av väldefinierade programprodukter utifrån användarbehov. Offentlig förvaltning och näringslivet bör främja utvecklingen av programvaru- och informationsindustrin genom att lägga ut mer av sin programvarutillverkning utanför den egna verksamheten. Grundutbildningen vid högskolorna inom programvaruområdet, multimedia och kommunikation måste stärkas. Samarbetet mellan forskningen vid universitet och högskolor och näringslivet bör utvecklas. Förutsättningarna för att inrätta ett EU-institut och/eller ett svenskt forskningscentrum för utvecklingen av IT och dess användning skall prövas. Sveriges Exportråd skall under år 1996 samla svenska programvaruföretag för en gemensam exportsatsning. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att i samarbete med ALMI se över kapitalförsörjningen till programvaruföretag och andra nya kunskapsintensiva IT-baserade företag.

Den svenska programvaruindustrin sysselsätter för närvarande ca 150 000 personer inklusive konsulter och säljande organisationer. Omsättningen beräknas uppgå till närmare 100 miljarder kr. Programvarutillverkningen avser dels stödjande programvara för olika funktioner i företag och offentlig förvaltning dels utveckling av programvara som ingår i produkter och tjänster.

Programvara används inte bara i persondatorer och annan ITutrustning. För svensk exportindustri skärps kraven på programvara i förädlade produkter. Att behärska programvaruteknik och effektivt kunna framställa programvara har således avgörande betydelse för det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Företag som Ericsson och ABB betecknar sig idag som programvaruföretag och programvara är internationellt sett en snabbt växande industrigren. Framtiden för t.ex. person- och lastvagnar ligger också i elektroniken och i programinnehållet i fordonen. Sverige är dock i ett internationellt perspektiv relativt svagt inom industriell programvaruteknik, trots att det svenska näringslivets konkurrenskraft är starkt beroende av kompetens på

området.

Upphandling

Huvuddelen av programvaruutvecklingen inom industrin bedrivs ännu internt utan konkurrens. Även administrativa system inom näringslivet och i den offentliga förvaltningen utvecklas och förvaltas till stor del i egen regi. Jämfört med annan produktion är graden av industrialisering låg inom programvarutillverkningen.

På motsvarande sätt som inom verkstadsindustrin under 1950- och 60-talen bör en omstrukturering av programvaruindustrin mot en ökad användning av specialiserade underleverantörer leda till ökad effektivitet och ökad grad av återanvändning.

Offentlig förvaltning bör i högre utsträckning än idag agera katalysator för utveckling av programvara genom offentliga och öppna upphandlingar av väldefinierade programprodukter utifrån användarbehov. Offentlig förvaltning och näringslivet förutsätts bör kunna lägga ut mer av sin programvarutillverkning utanför den egna verksamheten. Detta bör leda till ökad konkurrens på programvaruområdet och en industristruktur som kännetecknas av en stor mängd mindre programvaruföretag som levererar färdiga programprodukter till industriföretagen och till den offentliga förvaltningen. Ett exempel på detta är den nyligen genomföra upphandlingen av telefonitjänster för statsförvaltningen där kravställandet drivit fram helt nya verksamhetsstödjande tjänster hos operatörerna.

Möjligheten att använda s.k. teknikupphandling på IT-området är föremål för en särskild utredning (Utredningen om former och områden för offentlig teknikupphandling, N 1995:06). Utredningen skall redovisa sitt arbete under våren 1996.

Utbildning och FoU

Regeringen har tidigare (se avsnitt 5.2.3.) pekat på behovet av insatser inom den högre utbildningen och forskningen. Inom ramen för de aviserade insatserna skall möjligheterna att stärka grundutbildningen vid högskolorna inom programvaruområdet, multimedia och kommunikation prövas särskilt.

Det är angeläget att forskning och kompetens inom industriell programvaruteknik och utveckling av programmering av komplexa system ges ökad prioritet. Även teknik- och kunskapsöverföringen mellan högskolorna och industrin behöver förbättras. De s.k. teknikbyar som finns på ett antal platser i Sverige och som bygger på samarbete lokalt mellan högskola och näringsliv har hittills visat sig ge goda resultat.

EU:s satsning på IT och ”Information Society” har givits en

hög prioritet i kommissionens arbetsprogram. I ett stort antal dokument pekar EU:s beslutsfattare på de omvälvningar i samhället som IT-utvecklingen medför. Samtidigt saknas i EU en resurskoncentration, som kan medverka till att företag och samhällsmedborgare görs redo för och kan nyttiggöra omställningen. EU-kommissionen har i sin handlingsplan på ITområdet tagit upp frågan om att etablera ett särskilt EU-institut på IT-området. Något beslut har ännu inte fattats.

Utvecklingen på området för avancerade tele- och datakommunikationer är av mycket stor betydelse för EU som helhet. Mot denna bakgrund kan ett gemensamt institut utgöra ett väsentligt stöd genom att erbjuda en samlad FoUkompetens för att utveckla nya användningsområden. Regeringen avser att pröva förutsättningar för en framtida lokalisering av ett EU-institut med denna inriktning i Sverige.

Svensk programvara på export

En stark inhemsk programvaruindustri förutsätter export för att bli ekonomiskt bärkraftig. Sveriges Exportråd prioriterar exportstöd till små och medelstora företag med särskild inriktning på IT.

Många programvaruföretag har för närvarande svårt att nå ut med sina produkter på export på grund av begränsade kunskaper om marknadsföring och försäljning på en internationell marknad. De elektroniska marknadsplatserna kommer här att förbättra möjligeterna högst väsentligt.

Sveriges Exportråd skall under år 1996 i samarbete med Swebizz ta initiativ till att samla programföretagen för en gemensam exportsatsning. Satsningen innebär att alla intresserade programvaruföretag ges en möjlighet att nå ut på den globala marknaden. Exportrådets initiativ utgör ett underlag för att bedöma eventuella ytterligare insatser för att underlätta programvaruföretagens marknadsföring för export.

Kapitalförsörjning

Regeringen har uppmärksammat att programvaruföretag och andra nya IT-baserade företag, s.k. kunskapföretag, i dag har svårt att få tillgång till kapital på marknaden. Dessa företags fysiska substansvärden är ofta små. Tillgångarna finns i form av kunskap och idéer, vilket ställer till problem vid bl.a. bankernas kreditvärdering. Regeringen avser därför att uppdra åt NUTEK att i samarbete med ALMI se över kapitalförsörjningen till nya IT-baserade företag. En fråga att belysa i detta sammanhang är om kreditgivare kan behöva utveckla ytterligare kreditvärderingsvillkor för att bättre svara upp mot kunskapsföretagens behov.

Små och medelstora företag

De små och medelstora företagens IT-användning bör i första hand främjas genom en breddad marknad via offentliga och privata upphandlingar. Förenklad kommunikation med myndigheter på elektronisk väg kan också bereda vägen för företagens IT-användning. Därutöver kan lokala initiativ och en ökad samverkan mellan statliga myndigheter, regionala organ, kommunerna, högskolorna och näringslivet bidra till att påskynda spridningen av IT i de mindre företagen. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att i samverkan med ALMI och Svenska Kommunförbundet sprida information om goda IT-tillämpningar och utvecklingsmöjligheter för småföretag.

Småföretagens IT-användning bör i första hand främjas genom en breddad marknad via offentliga och privata upphandlingar. Den offentliga förvaltningen kan även verka pådrivande för företagens IT-användning genom att underlätta elektronisk kommunikation mellan företag och myndigheter (se vidare avsnitt 5.4.3 Den offentliga förvaltningens ITanvändning).

I de små och medelstora företagens utveckling spelar emellertid också de lokala och regionala förutsättningar en stor roll. Regeringen har bl.a. i propositionen ”En politik för arbete, trygghet och utveckling” (prop. 1995/96:25) framhållit att kommunerna spelar en viktig roll när det gäller att främja utvecklingen av de små och medelstora företagen.

Flera initiativ tas också lokalt och/ eller regionalt och i samverkan med EU:s strukturfonder. Enligt en redovisning från Näringsdepartementet har en tredjedel av kommunerna arbetat fram IT-strategier sammanlänkade med bl.a. den lokala näringspolitiken och merparten av landets kommuner bedöms ha utarbetat liknande strategier före utgången av år 1996. Regionala initiativ har lett till samverkan mellan företag, högskolor och förvaltning för att stärka möjligheterna att med hjälp av IT utveckla regionens tillväxt och sysselsättning. Det pågår även ett stort antal aktiviteter i samverkan mellan länsstyrelser och kommuner med nätverksbyggen och andra stödjande insatser visavi småföretagen.

Länsstyrelserna bör uppmärksamma IT:s möjligheter i sitt arbete med olika regionalpolitiska stödformer och bör särskilt svara för att olika statliga insatser på regional nivå samverkar och främjar en önskvärd utveckling i enlighet med denna proposition.

ALMI Företagspartner AB kan spela en viktig roll när det gäller IT-utvecklingen i mindre företag. Genom bl.a. de regionala ALMI-bolagens närhet till de mindre företagen har ALMI goda förutsättningar att intitiera projekt som främjar dessa företags IT-användning och utveckling.

För att underlätta den fortsatta utvecklingen av de lokala ITstrategierna behövs information om goda IT-tillämpningar och utvecklingsmöjligheter med hjälp av IT för småföretag. Regeringen avser därför att uppdra åt NUTEK att, i samverkan med ALMI och Svenska Kommunförbundet, utveckla informationen mot småföretagen till småföretagen.

Turistnäringen

Turistnäringen omsätter ca 100 miljarder kr per år varav 20 miljarder kr tillförs genom utländska besökare. Turistnäringen ökar med totalt 10 % per år och är Sveriges tredje största exportnäring. I enlighet med riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om exportinsatser m.m. (prop. 1995/96:94) har regeringen nyligen anvisat 20 milj kr för utveckling av IT-användningen inom turistnäringen i syfte att stärka Sveriges position som turistland.

Elektronisk handel

Initiativ för att påskynda utvecklingen av den elektroniska handeln har nyligen tagits av Toppledarforum och av regeringens IT-kommission. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att finna former för en effektivare elektronisk informationsspridning till svenska företag när det gäller offentliga upphandlingar inom EU.

För ett land som Sverige med långa fysiska avstånd till marknaderna ger utvecklingen av den elektroniska handeln möjligheter för svenska företag att konkurrera på någorlunda lika villkor. För de mindre företagen, som idag har svårt att på egen hand nå den europeiska och globala marknaden erbjuder den elektroniska handeln nya möjligheter till marknadsföring och försäljning. Ur näringspolitiska utgångspunkter är detta ett område som bedöms få stor genomslagskraft och därmed också stor betydelse för näringslivets utveckling framöver. Sverige bör därför ligga i framkant i utvecklingen av den elektroniska handeln.

Toppledarforum och regeringens IT-kommission har tagit initiativ till att påskynda införandet av elektronisk handel och uppmuntra en ökad användning av elektroniska marknadsplatser mellan företag, såväl nationellt som internationellt. Liknande initiativ har tagits i t.ex. Finland, Norge, Frankrike, USA och Japan. Toppledarforums satsning innebär att elektronisk offentlig upphandling införs i hela den offentliga förvaltningen. Ett av målen är att 95 % av upphandlingsvolymen för frekventa varor och tjänster skall ske elektronisk före år 1998 (se vidare avsnitt 5.4.3 Den offentliga förvaltningens IT-användning).

IT-kommissionens roll är initiativtagarens, dvs. att medverka

till att intresserade användare och leverantörer kommer samman i former som möjliggör en snabb utveckling av elektronisk handel för svenska företag. Arbete bedrivs i en nystartad förening, Swebizz. Intresserade företag, som vill sälja på Internet samt leverantörer som utvecklar produkter som skapar marknadsplatsen, kan bli medlemmar. Swebizz skall visa på affärsnyttan med bl.a. goda exempel och pilotverksamhet samt verka för att undanröja hinder. Härigenom vill föreningen verka för att svenska företag så tidigt som möjligt kan utnyttja Internet som marknadsplats. Hinder idag är framför allt brist på globala säkerhetslösningar, elektroniska betalningssystem, oklarheter i lagstiftning och bristande kompetens hos företagare kring marknadsplatsens möjligheter och tekniska realisering. Ett samarbete håller även på att etableras med en motsvarande organisation i USA, CommerceNet. Den offentliga upphandlingen inom EU uppgår till totalt mer än 5400 miljarder kr per år. Svenska företag, särskilt de mindre och medelstora företagen, har i likhet med motsvarande företag i andra EU-länder svårigheter att få information angående offentliga upphandlingar i EU:s medlemsländer. Regeringen avser därför att uppdra åt NUTEK att finna former för en effektivare informationspridning till svenska företag när det gäller offentliga upphandlingar inom EU.

Vissa handelspolitiska frågor på IT-området

Pågående internationella förhandlingar på det handelspolitiska området har stor betydelse för industrins utveckling. De avser förslaget från amerikansk industri om ett informationsteknologiavtal (ITA), de transatlantiska förbindelserna samt den förlängda telekommunikationsförhandlingen inom ramen för WTO.

Frågan om att förbättra möjligheterna till konkurrens på lika villkor för europeisk IT-industri i förhållande till i första hand amerikansk och japansk industri berör bl.a. tullar. EU hade vid Sveriges inträde som medlemsland relativt höga tullar på elektronikkomponenter. Den svenska importen av dessa varor uppgår till flera miljarder kronor. EU:s tullar har dock sänkts betydligt från och med den 1 januari 1996 som följd av tullkompensationer enligt reglerna i världshandelsorganisationen WTO.

I början av 1995 presenterade amerikansk industri ett förslag om informationsteknologiavtal (ITA) som främst syftar till nolltullar för eletronikkomponenter och telekommunikationsutrustning men som på sikt även kan omfatta andra former av diskriminerande handelsregler. ITA har välkomnats av svensk industri. ITA med deltagande av åtminstone EU, USA, Canada och Japan utgör en högprioriterad

handelspolitisk fråga under 1996. Vid toppmötet EU – USA i Madrid år 1995 antogs en gemensam deklaration och en handlingsplan för en fördjupning av de

transatlantiska förbindelserna. Handlingsplanen spänner över

ett brett fält av samarbetsområden. De mest konkreta förslagen finns på det handelspolitiska området där det bl.a. ingår som en särskild punkt att parterna skall sträva efter att ingå ett informationsteknologiavtal. Handlingsplanen talar dessutom om ett bredare samarbete på IT-området.

Näringslivet har etablerat en ”Transatlantic Business Dialogue” som ett komplement till det arbete som görs på det officiella planet inom ramen för handlingsplanen för de transatlantiska förbindelserna syftande bl.a. till att eliminera resterande tekniska handelshinder.

På grund av den snabba utvecklingen på IT-området och inom telekommunikationssektorn kunde förhandlingarna om

grundläggande telekommunikationstjänster inte slutföras inom

ramen för GATT:s Uruguay-runda. Förhandlingarna om dessa tjänster har förlängts fram till den 30 april 1996.

Den förlängda telkommunikationsförhandlingen, som genomförs inom ramen för WTO, utgår från de deltagande ländernas pågående avregleringar av de inhemska telemarknaderna. Förhandlingen syftar till att deltagande länder öppnar sina marknader för utländsk konkurrens och binder villkoren för marknadstillträde för ett effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur samt sannolikt lägre konsumentpriser. Med utgångspunkt i Sveriges öppna telemarknad och lagstiftning på detta område, och vår förmåga att hävda oss internationellt på telekommunikationsområdet, verkar Sverige genom EU för att uppnå motsvarande marknadsöppningar på för oss intressanta marknader (i första hand OECD-länderna, Sydkorea, Hongkong och Singapore).

5.4.2 Kulturpolitiken Med IT förändras förutsättningarna för att förverkliga de kulturpolitiska målen. En samlad strategi för användning av IT vid myndigheter och institutioner inom kulturområdet skall utformas. En utredning för att skapa ett svenskt kulturnät pågår. IT öppnar också helt nya perspektiv för museernas och arkivens möjligheter. Museerna och arkivmyndigheterna bör därför ta aktiv del i utvecklingen av multimedier, digitaliseringssystem och telekommunikation. Regeringen avser att utforma och förankra riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TVsändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public serviceverksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV-produktion med kultur och

kvalitet.

Det finns ett nära samband mellan ett rikt och mångsidigt kulturliv och ett öppet och demokratiskt samhälle. Kultur, språk och identitet är inte en gång för alla givna utan formas och stöps om över tiden. I Sverige sker nu anpassningar med anledning av förändringar i omvärlden i en allt snabbare takt. IT-området är kanske det område där utvecklingen går allra snabbast. Utvecklingen öppnar många nya möjligheter, men kan ibland också upplevas som ett hot.

Det svenska samhället bygger på grundläggande värderingar som demokrati och rättvisa, där yttrandefrihet och mångfald i den offentliga debatten är vitala delar. IT erbjuder elektroniska samtalsrum för den demokratiska debatten för dem som har tillgång till och kunskap om information och teknik. Det är därför av stor vikt att tekniken blir tillgänglig och att kunskapen om hur den används kommer så många som möjligt till del.

IT kan också utnyttjas för att bevara, sprida och utveckla vår kultur, vårt språk och vår identitet. Med IT kan allmänhetens tillgång till vårt kulturarv och till den samtida konsten öka. IT kan även bidra till att utveckla nya konstnärliga uttrycksformer samt underlätta distribution av svenska kulturprodukter. Med IT öppnas nya möjligheter till ett brett deltagande i den offentliga debatten.

Utvecklingen på IT-området påverkar redan idag och kommer i allt högre utsträckning att påverka vår vardag. Sammansmältningen mellan data-, tele- och medieindustrierna spelar i det sammanhanget en viktig roll.

Med IT förändras förutsättningarna för att förverkliga de kulturpolitiska målen. Regeringen avser att senare under våren 1996 återkomma till dessa frågor i en kulturpolitisk proposition.

Utredning om kulturnät Sverige

Regeringen har tillsatt en utredare (Ku 1995:03) med uppdrag att utforma en samlad strategi för användning av IT vid myndigheter och institutioner inom kulturområdet. I uppdraget ingår bl.a. att finna öppna tekniska system där olika former för systematisering och katalogisering av information beaktas så att frågan om användarvänlighet sätts i centrum. Det innebär bl.a. att utredaren skall klargöra förutsättningarna för att göra kulturinstitutionernas kunskap och information i form av t.ex. bilder, tavlor, texter, ljudupptagningar och film tillgänglig elektroniskt Utredningen ska redovisa sitt arbete senast den 15 november 1996.

Kulturmiljövården, museerna och arkiven

Det arbete som är inriktat på att bevara kulturarvet genom kulturmiljövård och museiverksamhet bygger i hög grad på

inventering och dokumentation av bebyggelse, kulturlandskap, fornlämningar och kulturföremål. Dokumentationen används som underlag för samhällsplaneringen, för grunddata i kunskapsuppbyggnad och forskning samt som utgångspunkt för kunskapsförmedling till museernas publik.

IT innebär att nya perspektiv öppnas för det traditionella kulturvårdsarbetet genom att data om kulturarvet kan användas, kombineras och spridas i tidigare otänkbara former. I kulturmiljöarbetet blir det möjligt att via geografiska informationssystem göra jämförelser mellan de historiska landskapen såsom vi känner dem från äldre och det moderna kulturlandskapet.

IT öppnar också helt nya perspektiv på museernas möjligheter att möta allmänhetens intressen och krav samtidigt som den skapar nya förutsättningar och synergieffekter för tolkningarna och rekonstruktionerna av vårt förflutna. Därför måste museerna ta aktiv del i utvecklingen av multimedier, digitaliseringssystem och tele- kommunikation. En grundläggande förutsättning för museernas utveckling på ITområdet är att de arbetar med en gemensam struktur, vilket krävs för att samlingarna skall bli en tillgänglig resurs för hela landet. Regeringen kommer att ställa krav på att de statliga museerna, och museerna med statliga bidrag, arbetar fram en enhetlig struktur för samlingarna.

Det ”virtuella museet” används i dag som ett begrepp för att beteckna en multimedial utställning som ofta saknar en motsvarighet i verkligheten. Utställningen består vanligen av nätverksburna tvådimensionella bilder, text och ljud. Internationellt har man konstaterat att väl utformade och innehållsrika virtuella utställningar blir ett viktigt verktyg marknadsföring som kan öka intresset för riktiga besök på museerena. De tekniska förutsättningarna för virtuella utställningar finns redan, liksom fallet är med andra tillämpningar för museerna. Därför kommer säkerligen dessa användningsområden att expandera och utnyttjas allt mer i framtiden.

IT-utvecklingen innebär även att förutsättningarna för arkivbildning och arkivverksamhet i grunden har förändrats inte minst genom möjligheten till digital lagring. Arkivverksamheten syftar till att tillgodose kulturarvsintressen, rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för förvaltningen och rättsskipningen samt för forskningens behov. Arkivvårdsmyndigheterna har ett ansvar för att det utformas klara rutiner för att garantera ett tillräckligt och representativt källmaterial.

Digitaliseringen av TV och radio

Alla som bor i Sverige har i dag tillgång till minst tre rikstäckande marksända TV-kanaler och till minst fyra

rikstäckande marksända radiokanaler. Utöver dessa kanaler finns lokala radio- och TV-kanaler. Drygt hälften av hushållen i Sverige har dessutom tillgång till satellitsända TV-kanaler. Sändningar sker i dag till största delen med analog teknik. Digital distribution av TV och radio kommer i grunden att förändra förutsättningarna för svenska etermedier och för svensk mediepolitik. Digitaltekniken ger inte bara bättre frekvensutnyttjande och högre kvalitet utan förebådar också vad som är möjligt i det framtida multimediasamhället. Digitala ljudradiosändningar från markbundna sändare inleddes år 1995. Dessa skall utvärderas efter två år. Det förekommer också satellitsändningar med digital teknik.

En särskild utredare har nyligen lagt fram betänkandet Från massmedia till multimedia (SOU 1996:25). Där föreslås att digitala TV-sändningar i marknät ska byggas ut i Sverige. Enligt utredaren kan en första etapp påbörjas 1997 och vara slutförd våren 1998. Denna etapp ger sändningsmöjligheter för åtta rikstäckande marksända kanaler, dvs. fem nya kanaler utöver de nuvarande tre. Utredningen remissbehandlas för närvarande.

Beslut om digitala TV-sändningar i marknät diskuteras också i USA, Storbritannien och Finland. Om Sverige tidigt kan införa digital TV-teknik kan det ge näringspolitiska fördelar. Ett snabbt införande av digital marksänd TV-teknik kan öka yttrandefriheten och mångfalden samt motverka privat och offentlig maktkoncentration. Fler TV-företag ges möjlighet att sända i marknätet, som når alla hushåll i landet. Införandet av digital sändningsteknik kan bl.a. ge nya, svenska TV-kanaler med svensk- och nordiskproducerade program möjlighet till ökad decentralisering med fler lokala och regionala TV-kanaler.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har enats om riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TV-sändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public serviceverksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV-produktion med kultur och kvalitet. Innan beslut kan fattas om digital uppbyggnad av marknätet måste frågor besvaras om t.ex. i vilken takt det digitala marknätet kan byggas ut, hur snabbt det analoga marknätet kan avvecklas, i vilken mån särskilda stimulanser behövs för att underlätta för hushållen att ta emot digitala sändningar och vilka ändringar i lagstiftning som behövs.

Regeringens avsikt är att samtliga kostnader i samband med digitaliseringen skall finansieras fullt ut och inte medföra några kostnader för staten.

5.4.3Den offentliga förvaltningens IT-användning

Regeringen lägger fast övergripande mål för den offentliga förvaltningens IT-användning och ett åtgärdsprogram i syfte att åstadkomma en förnyelse av

offentlig förvaltning med stöd av IT.

De senaste årens utveckling på IT-området skapar nya förutsättningar för myndigheternas IT-användning. Ökad tonvikt läggs vid användningen av IT för kommunikation och samverkan inom förvaltningen och mellan förvaltningen å ena sidan och näringslivet och medborgarna å den andra. ITfrågorna blir därför inte längre bara en angelägenhet för den enskilda myndigheten.

En fungerande samverkan inom förvaltningen respektive mellan förvaltningen, företag och medborgare förutsätter en öppen elektronisk infrastruktur för den offentliga förvaltningens informationsförsörjning som bl.a. innefattar gemensamma regelverk och en samsyn i tekniska och organisatoriska frågor. En sådan infrastruktur utgör också en viktig grund för samhällets informationsförsörjning och underlättar informationsutbytet inom den offentliga förvaltningen och mellan förvaltning, företag och medborgare. Företagen och medborgarna har rätt att ställa krav på enkla och likartade rutiner för sitt elektroniska informationsutbyte med förvaltningen, oavsett om det sker med en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting.

En framsynt användning av IT i offentlig förvaltning kan också stimulera användningen av IT i samhället som helhet. Den offentliga sektorns upphandling ger affärsmöjligheter för programvaruindustrin och för andra delar av näringslivet som utvecklar nya produkter och tjänster på IT-området.

Regeringen har ett övergripande ansvar för IT-användningen i den statliga förvaltningen. En väl fungerande offentlig sektor bygger emellertid i hög grad på en god samverkan och omfattande informationsutbyte mellan stat, kommun och landsting. Det är därför nödvändigt att ha en samlad syn på ITanvändningen i den offentliga förvaltningen.

I budgetpropositionen för år 1995/96 (prop. 1994/95:100 bilaga 8, s. 13) lämnades en redovisning av det arbete som inletts i samverkan mellan stat, kommun och landsting för att förnya den offentliga förvaltningen genom ökad användning av IT. Arbetet leds av en informell samverkansgrupp, Toppledarforum, med företrädare för ett tiotal statliga myndigheter samt för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Arbetet inom Toppledarforum syftar till att undanröja hinder och skapa förutsättningar för en rationell och säker ITanvändning i den offentliga förvaltningen. Ambitionen är att lägga en grund för omprövning och förnyelse genom att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning i den offentliga förvaltningen.

Enligt regeringens uppfattning har det arbete som hittills bedrivits bedrivits inom ramen för Toppledarforum varit framgångsrikt och rönt stort intresse inom den offentliga

förvaltningen. Det är därför angeläget att denna samverkan fortsätter och utvecklas vidare.

Utifrån Toppledarforums arbete och rekommendationer bör övergripande mål för den offentliga förvaltningens IT-användning läggas fast och konkreta åtgärder vidtas för att stimulera en utveckling i denna riktning.

För åtgärder som kan komma att behöva nya medel förutsätter regeringen att finansiering sker inom befintliga anslag och tilldelade ramar.

Målen för den offentliga förvaltningens IT-användning

Offentlig förvaltning bör vara ett föredöme som ITanvändare. Den offentliga förvaltningen skall utnyttja IT för att effektivisera verksamheterna och ge en god service till företag och medborgare. Mer rationella arbetsrutiner, effektivare organisations- och samarbetsformer i den offentliga förvaltningen skall förbättra servicen och samtidigt minska kostnaderna. Den offentliga förvaltningens IT-användning bör bidra till en öppen och säker elektronisk infrastruktur för samhällets informations- och kunskapsförsörjning. IT skall användas för att utveckla kontakterna och samspelet mellan allmänhet, företag och offentlig förvaltning. Medborgarnas och företagens kontakter med den offentliga förvaltningen skall göras enklare och mer öppna. IT:s möjligheter att främja allmänhetens insyn i förvaltningen skall tillvaratas. Höga krav på informationssystemens säkerhet och kvalitet skall därvid beaktas. Den personliga integriteten skall värnas. Alla offentliga organ bör utnyttja IT:s möjligheter. Det inbegriper att kunna ta emot och besvara elektronisk post och ha möjligheter att söka i informationsdatabaser. Därmed främjas elektronisk ärendehantering. IT skall användas för ett bättre utnyttjande av de informationsresurser som finns i den offentliga förvaltningen. Offentlig information skall göras tillgänglig också elektroniskt. Enhetliga principer för prissättning av offentlig information skall utformas. Elektroniska kommunikationsmöjligheter med organ i EU skall göra det europeiska förvaltningssamarbetet effektivare.

Effektivitetskraven har hittills varit den främsta drivkraften för en ökad IT-användning i den offentliga förvaltningen. Det statsfinansiella läget innebär ett fortsatt högt besparings- och rationaliseringstryck. IT är ett instrument som rätt utnyttjad och tillsammans med organisations- och strukturförändringar kan ge avsevärda effektivitetsförbättringar. Förvalt-ningen

måste därför bli bättre på att ta tillvara IT:s möjligheter till ökad effektivitet.

Den offentliga förvaltningens IT-användning bör utformas på ett sådant sätt att den också bidrar till effektivare samverkan och kontakter med företag och medborgare och därmed bidra till utvecklingen av informations- och kunskapssamhället.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip i det svenska förvaltningssystemet. Den ökade IT-användningen kräver anpassningar av lagstiftningen för att denna offentlighetsprincip skall kunna upprätthållas och fungera i en situation där elektroniska dokument och meddelanden i allt större utsträckning ersätter traditionella pappersbundna handlingar.

Den offentliga förvaltningens legitimitet grundas på att den står under demokratisk insyn och kontroll. IT skall underlätta insynen och kontrollen och kan, rätt utnyttjad, bidra till att ge den demokratiska styrningen ett reellt innehåll.

Möjligheterna till en bred spridning av samhällsinformation ökar dramatiskt genom IT-utvecklingen. Offentlig information skall vara lätt tillgänglig elektroniskt. Samtidigt skall offentlig information och offentliga tjänster vara tillgängliga på likvärdiga villkor för alla. En ökad användning av IT får inte leda till att vissa grupper av medborgare ställs utanför informationssamhället.

Det svenska näringslivet är för sin utveckling beroende av en väl fungerande offentlig sektor. IT skall användas så att företagens kontakter med den offentliga förvaltningen underlättas och så att informationsutbytet förbättras.

Av särskild betydelse är utvecklingen av IT-användningen inom tjänstesektorn. Den offentliga förvaltningen ansvarar för en stor del av samhällets informationsförsörjning och den offentliga informationen kan spela en viktig roll i utvecklingen av den privata marknaden för informationstjänster. Villkoren för ett sådant samspel mellan privat och offentlig sektor på en marknad för informationstjänster behöver klarläggas.

Den ökande IT- användningen innebär också risker och skärper kraven på tillfredsställande säkerhet. Ett i allt högre utsträckning elektroniskt förvaltningsarbete är endast möjligt om tilltron till tekniken är hög. Säkerheten måste kunna garanteras. Sekretess- och integritetsfrågorna måste liksom i dag vara klart reglerade.

Åtgärder för att utveckla IT-användningen i den offentliga förvaltningen

Rättsliga frågor i samband med IT-användningen i den offentliga förvaltningen

Inom tre år skall det finnas en generell rättslig reglering för elektronisk dokumenthantering inom förvaltningen. Samtliga regelverk som styr förvaltningens IT-användning

skall ses över i syfte att förbättra samordningen och öka tydligheten. Ökad samverkan bör komma till stånd mellan de myndigheter som svarar för rådgivning och tillsyn.

I avsnitt 5.1 Rättsområdet redovisar regeringen en prioritering och en tidsplan för det pågående lagstiftningsarbetet. Här anges bl.a. att det inom tre år skall finnas en generell rättslig reglering för elektronisk dokumenthantering inom förvaltningen. Det anges också att en modernisering och en anpassning av registerlagarna till en ny persondata- eller integritetslagstiftning skall påbörjas inom samma tid.

Det är viktigt, både för allmänheten och för myndigheterna, att reglerna om IT-användningens förenlighet med insynsrätt, integritet, rättssäkerhet, service och arkivvård görs mera begripliga och tydliga än idag.

Utvecklingen av myndigheternas informationssystem kräver rättsliga förhandsbedömningar som knyter samman författningarnas krav med komplicerade administrativa och tekniska förlopp. Rättsligt anpassade standarder och modeller behöver utvecklas t.ex. när det gäller elektroniska dokument och signaturer, elektronisk diarieföring och andra mottagningsoch utlämningsfunktioner, elektronisk post och elektroniska anslagstavlor. Säkerhetsaspekterna behöver därvid särskilt belysas.

Den rättsliga regleringen av myndigheternas organisation och indelning kan ibland försvåra ett rationellt utbyte av elektroniskt lagrad information mellan myndigheter och inom en myndighet. En översyn av sådana regler skall därför göras. En utgångspunkt för översynen skall vara att kontakterna mellan myndigheter inte längre sköts enbart med hjälp av papper eller i muntlig form, utan att informationsutbyte och kommunikation i förvaltningen i allt högre utsträckning sker med stöd av IT.

Särskilda stödinsatser behövs för att myndigheterna på ett säkert och effektivt sätt skall kunna använda IT med bibehållna krav på insyn i myndigheternas verksamhet, på sekretess och säkerhet och på skydd för enskildas personliga integritet. Ökad samverkan bör komma till stånd mellan de myndigheter som svarar för rådgivning och tillsyn i dessa frågor, bl.a. Datainspektionen, Riksarkivet och Statskontoret.

Principer och riktlinjer för den offentliga förvaltningens informationsförsörjning

Det övergripande målet för den offentliga förvaltningens tillhandahållande av informationstjänster bör vara att uppnå en effektiv användning av den information som finns i offentliga databaser.

Som redovisats i avsnitt 5.3 Utveckling av samhällets grunddatabaser avser regeringen att se över möjligheterna till ett bättre utnyttjande av vissa centrala grunddatabaser som innehåller information om personer, företag, fastigheter och andra geografiska data och fastställa enhetliga principer för prissättning av offentliga informationstjänster.

Det övergripande målet för tillhandahållande av informationstjänster bör vara att uppnå en effektiv användning av den information som finns i offentliga databaser. Finansierings- och prissättningsprinciperna får inte motverka detta mål. En effektiv informationsöverföring mellan olika aktörer underlättas av enhetliga riktlinjer för prissättningen. Det finns därför ett behov av att identifiera olika förekommande slag av informationsöverföring och vilka principer för avgiftssättning som bör tillämpas. Syftet är att riktlinjerna för prissättning skall vara generellt tillämpbara inom den offentliga förvaltningen.

Myndigheterna samlar idag in stora mängder information för olika ändamål. Vissa data är av sådan karaktär att de behövs för ett flertal ändamål. Utan att ge avkall på sekretess-, integritets- och säkerhetskraven bör det finnas förutsättningar att bättre utnyttja befintliga datakällor och att i högre utsträckning anpassa dessa till olika användares och uppgiftslämnares särskilda behov.

I samband med att man från näringslivets sida framfört krav på begränsningar i företagens uppgiftslämnande har man också pekat på de möjligheter som ligger i en ökad återanvändning av data. En viktig utgångspunkt är därvid självfallet att data är korrekta och inte kan misstolkas samt att sekretess och företagsintressen inte blir lidande.

Gemensamma plattformar för informationsutbytet

Överenskommelser bör träffas om gemensamma ITplattformar för den offentliga förvaltningen i syfte att erbjuda medborgare och företag enkla och likartade rutiner.

För att kunna använda IT på ett effektivt sätt för informationsutbyte inom den offentliga förvaltningen, mellan förvaltningen och företag, medborgare och EU krävs vissa gemensamma val av standarder m.m för den offentliga förvaltningen.

En öppen elektronisk infrastruktur som bygger på sådana gemensamma val ger redan på kort sikt stora ekonomiska vinster bl.a genom ökad funktionalitet i systemen. Genom att förutsättningarna för utveckling av system fastställs gemensamt behöver dessa inte utredas i varje enskilt fall. Allmänhetens och näringslivets elektroniska kontakter med den offentliga förvaltningen underlättas vidare av att denna

uppträder på ett enhetligt sätt.

Inom Toppledarforum pågår ett arbete om gemensamma ITplattformar för informationsutbyte, som syftar till att sammanställa rekommendationer avseende standarder och produkttval. Arbetet inriktas på att få till stånd överenskommelser om gemensamma standarder för utvecklingen av IT-tjänster för spridning av allmän information, för tillhandahållande och hämtning av individ- och företagsspecifik information samt för tjänster som bidrar till förkortning av ledtider och allmän effektivisering av verksamheten.

Kvalitet och säkerhet

Kvalitet och säkerhet måste upprätthållas i den offentliga förvaltningens informationsförsörjning. Principer skall utvecklas för att fastställa grundläggande krav på säkerheten. För att värna kvalitet och säkerhet behövs även kontinuerlig utveckling av IT-kompetensen i förvaltningen.

Förvaltningens och allmänhetens förtroende för den elektroniska informationen förutsätter ett fortlöpande arbete med frågor som rör säkerheten i informationssystemen. Elektronisk information måste ha en lika stor acceptans i juridisk och annan mening som den pappersbundna informationen. En utgångspunkt är därvid de krav som verksamheten och lagstiftningen ställer.

Säkerhetsarbetet omfattar inte endast sekretessfrågor utan också frågor om tillgänglighet, kvalitet och integritet utifrån de behov som finns i den offentliga förvaltningen. Modeller bör utvecklas för att pröva modeller för kvalitetssäkring av informationssystem under utveckling och i drift. Möjligheten att utfärda tillämpningsregler och att fastställa en miniminivå för en verksamhetsanpassad säkerhet för offentlig förvaltnings informationsförsörjning bör prövas och system för certifiering av produkter och tjänster bör utvecklas. Vidtagna säkerhetsåtgärder bör fortlöpande följas upp. En förutsättning för detta är att det finns någon form av incidentrapportering.

Avgörande för all utväxling eller överföring av information är tilltron till att informationen är korrekt, att den inte röjts, att rätt och behörig person har skickat den samt att rätt och behörig person tagit del av den. Detta kräver säkerhetslösningar som innefattar möjligheter till digitala signaturer och kryptering. En gemensam struktur för säkerhetslösningar i offentlig förvaltning behöver därför utvecklas.

Nya elektroniska medier

Alla offentliga myndigheter skall kunna nås med elektronisk

post. Offentlig information bör även kunna förmedlas elektroniskt. Myndigheterna bör pröva möjligheterna att utveckla nya förvaltningstjänster via bl.a. telefon, fax och s.k. elektroniska anslagstavlor som komplement till traditionell spridning av offentlig information.

Toppledarforums projekt om elektronisk post har bl.a. som mål att alla offentliga myndigheter skall kunna nås med elektronisk post före utgången av år 1996. En omfattande informationskampanj genomförs för närvarande för att ge myndigheter råd och stöd när det gäller elektronisk posthantering.

Varje myndighet har ett ansvar för att den är tillgänglig via elektronisk post för allmänhet och företag. Det måste finnas rutiner som är kända för personalen om hur inkommande och utgående elektroniska brev hanteras. Det måste också finnas en lätt åtkomlig elektronisk adress till myndigheten och en regelbunden bevakning av myndighetens elektroniska brevlåda.

Olika typer av handlingar ställer krav på mer eller mindre avancerade tekniska lösningar för elektronisk post. Det ankommer på varje myndighet att utifrån verksamhetens karaktär avgöra vilka krav på säkerhet etc. som behöver ställas vid användningen av elektronisk post. Målet bör emellertid vara att alla myndigheter uppfyller vissa minimikrav i sin hantering av elektronisk post.

Ett problem vid extern elektronisk post är att sändare och mottagare ofta har olika produkter och olika leverantörer för postdistributionen vilket kan innebära olikheter i adressformat och teckenhantering. Det är viktigt att säkerställa vem som är avsändare av elektroniska brev, att brevet inte kommer till fel mottagare och att innehållet inte förvanskas. Elektronisk post bör så snart som möjligt kompletteras med användning av digitala signaturer och samordnade rutiner för nyckelhantering.

Offentlig information skall göras tillgänglig också elektroniskt för medborgare och företag. Ambitionen är att tillmötesgå medborgarnas krav på snabb service på ett sätt som också innebär förenklingar och besparingar för myndigheterna. Det finns idag en rad olika tekniker att välja mellan, från telefonservice över fax till elektroniska anlagstavlor och databaser.

Myndigheterna bör pröva möjligheterna att utveckla nya förvaltningstjänster via bl.a. telefon, fax och s.k. elektroniska anslagstavlor som komplement till konventionella former för spridning av offentlig information. De rättsliga förutsättningar för en sådan utveckling behöver klargöras. Här kommer också att krävas stöd till myndigheter som vill utveckla sin informationsverksamhet och rådgivning när det t.ex. gäller vilka förmedlingsformer som är lämpliga för olika typer av

information.

Olika typer av elektroniska anslagstavlor utvecklas i snabb takt. I Sverige upprättas för närvarande ett femtontal nya elektroniska anslagstavlor varje dag. Dessa spelar en viktig roll bl.a. som en kanal för en fri och allsidig upplysning och som ett forum för ett fritt meningsutbyte. För myndigheterna öppnar dessa nya möjligheter att på ett snabbt och enkelt sätt sprida information. Förvaltningen bör noga följa utvecklingen och genomföra praktiska försök med den nya tekniken. På detta sätt kan förvaltningen öka sin service till allmänheten och näringslivet samt erhålla effektivitetsvinster i sitt interna arbete.

Ett gemensamt synsätt behöver utvecklas när det gäller förvaltningens användning av elektroniska anslagstavlor. Tekniska lösningar måste utformas så att man får en god överblick över den offentliga informationen och så att man på ett enkelt sätt kan hitta fram till den information man söker.

Elektronisk handel

Elektronisk offentlig upphandling införs i hela den offentliga förvaltningen.

Med elektronisk handel avses bl.a. att man vid upphandlingar och inköp använder elektroniska hjälpmedel baserade på datakommunikation istället för pappersbaserade dokument. Den offentliga upphandlingen är idag omfattande och kräver mycket tid och stora arbetsinsatser. Överblick och uppföljning av upphandlingen är svår på grund av decentraliserat ansvar och manuella rutiner.

Den offentliga sektorns upphandlings- och inköpsprocesser kan förenklas och rationaliseras genom elektronisk handel. Kostnaderna i samband med inköp och upphandling kan sänkas väsentligt samtidigt som kontrollen underlättas. Ett införande av elektronisk handel i offentlig förvaltning medför också en teknikspridning till företagen, vilket ökar deras konkurrenskraft på den europeiska offentliga upphandlingsmarknaden, som idag uppgår till mer än 5 400 miljarder kr per år. En satsning på elektronisk handel i den offentliga offentliga förvaltningen kan också ge den svenska programvaru- och informationsindustrin möjligheter att utveckla produkter och tjänster som kan bli ledande även på den internationella marknaden.

Stat, kommun och landsting finansierar och genomför inom ramen för Toppledarforums arbete ett projekt som syftar till att införa elektroniskt baserade rutiner i den offentliga sektorns upphandlings- och inköpsverksamhet. Målet är att 95% av upphandlingsvolymen för frekventa varor och tjänster och 50% av upphandlingsvolymen för övriga generella varor och tjänster upphandlas och beställs elektroniskt inom tre år. En av huvuduppgifterna för projektet är att få till stånd ett ramavtal för

programvaror och tjänster för elektronisk handel. En annan viktig uppgift är att öka kunskaperna om och intresset för elektronisk handel genom informationsinsatser riktade till både offentliga organ och leverantörsföretag. För att ge vägledning om hur man inför elektroniska handelsprocesser kommer särskilda handböcker att utarbetas. Praktiska försök att införa elektronisk handel kommer att stimuleras och stödjas.

Gemensamma telekommunikationstjänster

Med de ramavtal som nyligen tecknats av STATTELdelegationen kan statliga verk och myndigheter spara mellan 20 och 35 % av sina telekostnader. Det är angeläget att kunskap om avtalen och de möjligheter dessa medför blir väl kända av myndigheterna.

STATTEL-delegationen har haft regeringens uppdrag att föreslå lösningar för att öka förvaltningens effektivitet och servicenivå inom telekommunikation. Regeringen angav som målsättning att de statliga kostnaderna för telekommunikation skulle minska med 25%.

Delegationen slutförde i februari 1996 sitt arbete genom en upphandling av telefonitjänster för statsförvaltningen. Enligt delegationen kan statliga myndigheter spara mellan 20 och 35 % av sina telekostnader med de avtal som nu tecknats, vilket skulle innebära totala besparingar på i storleksordningen 2–3 miljarder kr över en femårsperiod.

Genom att avtal undertecknats med två leverantörer av teletjänster för statsförvaltningen – Telia och France Telecom – skapas prispress och en stimulans till fortsatt snabb utveckling av teletjänsterna.

Myndigheter som använder ramavtalen kan beställa tjänster hos någon av de två leverantörerna. Ramavtalen är inte tvingande dvs. en myndighet har frihet att välja annan leverantör, vilket dock kräver egen upphandling.

Informationsutbyte mellan förvaltningen och EU

Informationsutbytet mellan förvaltningarna i medlemsländerna och gemenskapens institutioner måste effektiviseras. Sverige skall delta aktivt i det gemensamma arbetet med att utforma och införa alleuropeiska datanätverk för informationsutbyte mellan förvaltningar, det s.k. IDA-programmet inom EU.

Sverige deltar i EUs arbete med att utveckla och införa datanätverk för informationsutbyte mellan medlemsländernas förvaltningar och gemenskapens institutioner. Detta arbete berör många departement och myndigheter. Regeringen har givit Statskontoret i uppdrag att samordna den statliga

förvaltningens medverkan i EUs program för datautbyte mellan förvaltningar.

5.4.4Hälso- och sjukvård

Förutsättningarna för att genomföra ett särskilt ITprogram för att stödja det pågående förändrings- och förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården skall prövas. Spri, Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, bör utveckla och samordna insatserna samt lämna förslag till finansiering. Säkerheten och patienternas personliga integritet måste kunna upprätthållas i även mycket integrerade informationssystemlösningar. Representanter från olika landsting, kommuner, myndigheter, universitet och högskolor samt näringslivet bör knytas till gemensamma utvecklingsprojekt vars resultat kan nyttjas av den samlade hälso- och sjukvården i Sverige. Vårdpersonalen bör erbjudas kompetensutveckling på ITområdet.

Hälso- och sjukvården är för närvarande inne i ett intensivt skede av förändring och förnyelse. Ett viktigt inslag är att stärka patienternas ställning och öka patienternas delaktighet i vården. Framsteg inom den medicintekniska området motiverar en ändrad inriktning av vården och nya arbetssätt. Krav på förbättrad kvalitet och bättre resursutnyttjande medför att vissa sjukvårdsverksamheter behöver koncentreras samtidigt som primär- och annan öppenvård ökar i omfattning. Det allt snävare utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att intensifiera utvecklingsarbetet för att öka effektiviteten i hälsooch sjukvården.

Till detta kommer personalens väl berättigade krav på en god arbetsmiljö och kompetensutveckling.

Vidare förutsätter ett offensivt folkhälsoarbete en samhällsplanering för att minska hälsorisker och ge alla livsvillkor som befrämjar hälsan. En viktig uppgift för hälso- och sjukvården är att tillhandahålla information om hur utbredd ohälsan är, vilka orsaker den har, hur den utvecklas över tiden samt hur den är fördelad i befolkningen.

IT ger stora möjligheter att stärka förändrings- och förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården.

IT-program för att stödja det pågående förändrings- och förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården Förutsättningarna för att utforma ett särskilt IT-program för att stödja det pågående förändrings- och förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården skall prövas. Programmet är också ett led i kompetensutvecklingen av hälso- och sjukvårdens

personal.

Enligt avtal mellan staten och Landstingsförbundet är Spri svenskt kompetenscentrum för IT-frågor inom hälso- och sjukvården och har enligt avtalet uppgifter som ryms i det angivna IT-programmet. Programmet bör därför hållas samman av Spri men arbetet bedrivas i nära samarbete med centrala myndigheter, sjukvårdshuvudmännen, de fackliga organisationerna och de IT-resurser som i övrigt finns inom t.ex. näringslivet och forskningsorganisationen. Samverkan bör också ske inom ramen för EU där dessa frågeställningar behandlas.

För att genomföra programmet krävs en resursram på ca 100 milj kr under en treårsperiod. Programmet kommer endast att kunna genomföras under förutsättning att regeringen finner det möjligt att få fram medel genom en omprioritering av de medel som anslås för övriga IT-satsningar i denna proposition. Om detta inte visar sig vara möjligt kommer programmet endast att genomföras under förutsättning att finansieringen sker med medel utanför statsbudgeten. Regeringen avser att uppdra åt Spri att lämna förslag till finansiering genom medel från olika utvecklingsprojekt inom hälso- och sjukvården, från forskningsfinansierande organ m.m. samt från EU. På sikt bör IT-satsningarna inom hälso- och sjukvården kunna finansieras genom de produktivitetsvinster som satsningarna förutsätts ge.

Programmet inriktas på följande områden:

Harmonisering av termer, standarder, system och metoder

Patientjournalen innehåller grunduppgifter om patientens hälsa och genomförda behandlingar. För att få fram bra datoriserade vårddokumentationssystem krävs en ökad standardisering av funktioner. Det är nödvändigt att i ett europeiskt sammanhang utveckla tekniska lösningar som senare kan accepteras av standardiseringsorganen. Gränssnitt behöver fastställas som möjliggör ett samspel mellan olika tillämpningar utifrån skilda tekniska plattformar.

Stärka patientens ställning

Patienten bör via publika självbetjäningsterminaler ges tillgång till fakta om hälsofrågor och möjligheter att få vård. System som vänder sig till speciella patientgrupper, t.ex. diabetiker, bör utvecklas. Med hjälp av ett ett elektroniskt patientkort kan patienten ges möjlighet att själv ta del av den egna journalen och bära med sig medicinsk information.

Öka vårdens kvalitet

Nya tillämpningar behöver utvecklas för att främja arbetet med att förbättra kvaliteten och effektiviteten i vården vid sjukhus,

öppna specialistmottagningar, inom primärvården och i samspelet mellan dessa.

Ge en god tillgänglighet till vård i hela landet

Med hjälp av s.k. telemedicin kan sjukvården erbjuda kvalificerad vård i alla delar av landet. Begränsade specialistresurser och avancerad teknisk utrustning kan därmed ställas till förfogande oavsett var i landet man befinner sig. För att realisera kvalitets- och serviceförbättringar samt den ekonomiska potential som finns i de telemedicinska tillämpningarna krävs nya organisatoriska och administrativa lösningar.

Effektivare ledning och uppföljning

För en bättre ledning och planering av hälso- och sjukvården krävs en mer anpassad och bättre strukturerad information med stöd av IT om hur sjukvårdens insatser efterfrågas och utnyttjas.

Möjliggöra ett effektivt folkhälsoarbete

Kontinuerligt förda och individbaserade register över dem som insjuknar i olika sjukdomar är ett viktigt redskap för ett effektivt folkhälsoarbete. Ett exempel är cancerregistret. Det finns många sjukdomsgrupper för vilka det idag finns begränsad kunskap om förekomst och utveckling. Det är angeläget att pröva nya former för epidemiologisk bevakning genom t ex hänvisnings- eller s.k. pekarregister för olika sjukdomar.

Förbättra hälso- och sjukvårdens produktivitet och effektivitet

Alla vårdprocesser är ytterst beroende av en stor mängd information, både av generell karaktär och om den enskilda patientens situation. Därtill behövs styrinformation från själva processen. En effektivare informationsbehandling handlar framför allt om att skapa tillgång till information som finns på olika ställen. Detta kan ske med stöd av IT som även på andra sätt kan förbättra produktiviteten och effektiviteten i hälso- och sjukvården.

Säkerheten och den personlig integriteten

Allt arbete som bedrivs inom vården måste utföras med beaktande av den personliga integriteten. Den pågående förändringsprocessen inom vården har inneburit att känslig patientrelaterad information numera i allt större omfattning återfinns också i rent administrativa sammanhang.

För att upprätthålla förtroendet för vården måste den av Spri påbörjade satsningen avseende IT-säkerhet och integritet inom hälso- och sjukvården fullföljas.

Hanteringen av datasäkerhetsfrågorna inom vården kräver ett samlat grepp. Spri bör aktivt arbeta med dessa frågor i nära samverkan med representanter från olika landsting, kommuner, myndigheter, universitet och högskolor samt från näringslivet i syfte att få fram kunskaper och lösningar som kan nyttjas av den samlade hälso- och sjukvården i Sverige.

Kompetensutveckling av personal inom hälso- och sjukvården

Det sker en mycket snabb förändring av hälso- och sjukvårdens arbetsmetoder. Dessa baseras allt oftare på IT-lösningar. Därför är det viktigt att vårdpersonalen erbjuds sådan kompetensutveckling att utnyttjandet av IT blir mer omfattande än i dag. När nya arbetsmetoder utvecklas med stöd av IT är det angeläget att utgå från såväl kvinnors som mäns förutsättningar. I dag används IT inom hälso- och sjukvården framför allt i yrken som domineras av högutbildade män.

För den redan verksamma personalen bör utbildningsprogram utvecklas och nya utbildningsmoment introduceras. Dessutom bör gällande läroplaner vid de medicinska fakulteterna och vårdhögskolorna kompletteras och utvidgas för att förmedla en insikt om att effektiviteten och kvaliteten i vården kan förbättras kraftigt genom att utnyttja IT:s möjligheter.

Telematik inom hälso- och sjukvården i ett europeiskt perspektiv

Inom EU finns möjlighet att få ekonomiskt stöd för utveckling av system med telekommunikationsfunktioner (telematik) inom hälso- och sjukvården. Sverige har genom Spri lämnat projektförslag t.ex. inom området säkerhet och skydd av personlig integritet. Det är betydelsefullt att Sverige medverkar i denna typ av satsningar, inte minst för att kunna påverka synen inom Europa på frågor om personlig integritet i patientjournaler m.m.

5.4.5Funktionshindrade och äldre

Förutsättningarna för att genomföra ett IT-program med inriktning på att främja funktionshindrades samt äldre personers användning av IT skall prövas. Regeringen avser att uppdra åt Handikappinstitutet att i samråd med berörda myndigheter och organisationer utveckla programmet och lämna förslag till finansiering. Regeringen kommer senare under våren 1996 att lägga förslag om radio och TV i allmänhetens tjänst 1997 – 2001. En utgångspunkt är härvid att det ingår i public service-

uppdraget att ta ett stort ansvar för att funktionshindrades intressen tillgodoses.

Om alla människor skall kunna dra nytta av IT:s möjligheter och delta i informations- och kunskapssamhället fordras att kraven på tillgänglighet och användbarhet uppmärksammas och tillgodoses. Detta gäller i synnerhet för människor med funktionshinder och ofta också äldre. Rätt använd kan IT skapa helt nya förutsättningar för att uppnå målet för handikappolitiken; full delaktighet och jämlikhet. Om dessa aspekter inte tillgodoses finns å andra sidan en risk för att klyftorna i samhället ökar.

För personer med svåra funktionshinder, bl.a. synskadade, döva, svårt rörelsehindrade och talskadade, har IT inneburit helt nya möjligheter att leva aktivt och självständigt. Livskvaliteten för dessa människor har ökat väsentligt.

För att ta tillvara den stora potential som IT innebär för funktionshindrade och äldre bör ett samlat grepp tas över området i ett särskilt IT-program. Det är väsentligt att programmet utformas utifrån ett helhetsperspektiv och att alla de aktörer som verkar inom området involveras. Det är angeläget att den kunskap som finns inom handikapprörelsen tas tillvara i detta sammanhang. Frågor om handikapp och IT behandlades vid en workshop anordnad av bl.a. IT-kommissionen hösten 1995. ITkommissionen har överlämnat en rapport med deltagarnas slutsatser till regeringen.

Regeringen avser att uppdra åt Handikappinstitutet att i nära samverkan med övriga aktörer utarbeta ett förslag till ITprogram med inriktning på funktionshindrade och äldre personer. I uppdraget skall ingå att föreslå handlingslinjer och åtgärder, att kostnadsberäkna förslagen samt att lämna förslag om finansiering. Förutsättningen för att programmet skall genomföras är att regeringen finner det möjligt att få fram medel genom en omprioritering av de resurser som sammantaget anslås för IT-satsningar i denna proposition eller att finansiering kan ske genom externa medel.

Programmet bör bl.a. innefatta följande områden:

Skola och utbildning

IT skapar nya förutsättningar för undervisningen t.ex. genom läromedel i elektronisk form eller självständig sökning i databaser. Det är angeläget att funktionshindrade elever fullt ut kan använda dessa möjligheter och att t.ex. skoldatanät görs tillgängliga även för synskadade elever. Elektroniska läromedel eller s.k. läromedia kan också vara till stor nytta för elever med grava rörelsehinder, dövhet eller med synskador.

I den specialpedagogiska undervisningen får IT allt större betydelse. Det finns behov av att vidareutveckla den speciella pedagogik som krävs för att använda IT i undervisningen

liksom att öka kompetensen hos lärarna på detta område.

Arbetslivet

Datorer med särskilda anpassningar gör det numera möjligt för personer med funktionshinder att självständigt sköta kvalificerade arbeten. Valmöjligheten i fråga om yrkesinriktning har ökat. En fortsatt utveckling bör ske på detta område. Nya grupper bör kunna erbjudas lösningar som underlättar för dem att fungera i arbetslivet såsom personer med läs- och skrivsvårigheter eller utvecklingsstörning. Det är också här angeläget att förbättra den generella tillgängligheten till ITsystemen.

Kultur och fritid

Utöver att ge funktionshindrade tillgång till nya former av kultur skapar IT möjligheter till kulturaktiviteter som tidigare varit svåra att utföra. Det kan t.ex. vara mediaverkstäder för funktionshindrade, program för egen skapande konstnärlig verksamhet på datorn eller för att komponera och spela egen musik. Det kan också handla om att över nätet kunna hämta hem och läsa en bok eller att kommunicera med andra över t.ex. Internet.

För funktionshindrade finns idag redan flera textbaserade digitala system, där texten ligger lagrad på diskett eller annat datormedium. Talboks- och punktskriftsbiblioteket har bl.a. anpassat tekniken för läshandikappade och utvecklat en prototyp till en digital talbok – DAISY (Digital Audio-based Information System). Eftersom detta är det enda digitala talbokssystemet i världen kan det komma att bli standard för alla talboksbibliotek och producenter. Inom ramen för statens stöd till radio- och kassettidningar för synskadade kan även tidningar för synskadade överföras digitalt. IT-utvecklingen ger möjlighet att utveckla nya tjänster på kultur- och fritidsområdet till stöd för de funktionshindrade.

Boende

Datorstöd i boendet kan öka äldre och funktionshindrade personers självständighet och oberoende. För många handikappgrupper underlättas boendet avsevärt genom att olika funktioner kan utföras automatiskt eller fjärrstyras. Tillgång till trygghets- och larmfunktioner är särskilt viktigt. Rehabilitering liksom vård och omsorg i hemmet kommer också att kunna underlättas med hjälp av IT.

Tillgänglighet i samhällslivet

Det är väsentligt att den generella tillgängligheten inom olika

samhällsområden görs så hög som möjligt. Därmed minskar behovet av särlösningar, som ofta är väsentligt dyrare. I enlighet med den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen är det ett ansvar för den som anordnar en verksamhet att se till att kravet på tillgänglighet tillgodoses. Utöver generell tillgänglighet fordras att särskilda IT-produkter och metoder för funktionshindrade kan fortsätta att utvecklas.

Genom IT-utvecklingen har tillgången till information ökat explosionsartat. Från demokratisk synpunkt är det viktigt att även funktionshindrade personer kan ta del av informationsutbudet.

Regeringen kommer senare under våren 1996 att lägga förslag om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997 – 2001. En utgångspunkt är härvid att det ingår i public serviceuppdraget att ta ett stort ansvar för att funktionshindrades intressen tillgodoses (se avsnitt 5.4.2).

5.4.6Miljöpolitiken

IT ger ett viktigt stöd för miljöarbetet. Den nya miljöpolitiken bygger på decentralisering och sektorsansvar dvs. att omsorgen om miljön skall genomsyra hela samhället och att ansvaret för att genomföra de miljöpolitiska målen förs ut och integreras i de verksamheter och samhällssektorer där miljöproblemen uppstår. En väl fungerande informationsförsörjning och avancerad IT är en av grundförutsättningarna för genomförandet av denna politik.

IT har sedan länge använts i olika delar av miljöarbetet och utgjorde tidigt ett medel för att nå de miljöpolitiska mål som främst var inriktade mot att nedbringa punktutsläpp av olika slag. Sedan slutet av 1970-talet har det skett en kontinuerlig utveckling av miljödatabaser med information om miljöfarliga verksamheter och deras utsläpp. Dessa databaser utgör idag ett viktigt instrument i den miljöövervakningsverksamhet som syftar till att beskriva miljösituationen i form av utsläpp, belastning, m.m. och som ligger till grund för beslut om åtgärder samt uppföljningen och bedömningen av miljöhotens utveckling och effekterna av vidtagna åtgärder.

I takt med att de stora, koncentrerade utsläppen och punktvisa föroreningarna av miljön har kunnat bringas under större kontroll har miljöarbetet allt mera inriktats mot att komma till rätta med den omfattande samlade miljöbelastning som orsakas av många små och spridda föroreningskällor. Miljöproblemen kännetecknas således allt mer av att det är många som bidrar till problemen och att det också är många som drabbas. Effekterna är dessutom ofta storskaliga och mycket komplicerade att åtgärda eftersom de är invävda i samhällsorganisationen och samhällsutvecklingen i stort.

För att nå miljöpolitikens mål om en långsiktigt hållbar utveckling kan vi därför inte längre förlita oss enbart till miljömyndigheternas arbete. I stället måste alla ta ett ökat ansvar för miljön. Det gäller såväl enskilda medborgare som företag och myndigheter inom olika samhällssektorer. Var och en måste känna ett ansvar för miljöfrågorna i sin omgivning och närmiljö och inom sina verksamhets- och samhällsområden. Detta kräver ett växande eget miljöengagemang hos alla berörda samtidigt som miljömyndigheternas arbete mera inriktas på att tillhandahålla stöd, följa upp och utvärdera resultaten samt att vid behov samordna och driva på arbetet. Det blir också allt tydligare att välinformarede konsumenter kan utgöra en stor kraft i miljöarbetet.

Regeringen har mot denna bakgrund givit Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) i uppdrag (dir.195:104) att utarbeta förslag till en samlad strategi för användningen av IT inom miljöområdet. Miljövårdsberedningen skall bl.a. lämna förslag om hur informationsutbyte och informationsförmedling kan utvecklas samt hur utnyttjande, tillgänglighet och utbyte av miljödata kan samordnas och effektiviseras. Det ingår även i uppdraget att lägga fram förslag om utvecklingen av ett konferenssystem för dialog och debatt om miljömål och miljöpolitik.

Utan att föregripa resultaten av Miljövårdsberedningens arbete är det regeringens bestämda uppfattning att den nya miljöpolitiken förutsätter en ökad tillgänglighet till miljöinformationen och nya former för att sprida goda exempel i miljöarbetet. Ett svenskt miljönätverk via Internet riktat till såväl offentligt som ideellt miljöarbete, till forskare, skolungdom, bibliotek m.fl. kan ge intressanta utvecklingsmöjligheter. Den verksamhet som Miljövårdsberedningen redan påbörjat när det gäller att utnyttja CD-romteknik för miljöinformation också av intresse i detta sammanhang. Det är enligt regeringens mening ett exempel på hur information och material som tas fram som ett led i den ordinarie offentliga utredningsverksamheten kan vidareförädlas och utnyttjas som medborgarinformation, läromedel m.m. och skapa ett högkvalitativt innehåll i samhällets gemensamma informationsbas.

IT:s miljökonsekvenser

Det finns goda förutsättningar för att den ökade användningen av IT skall få övervägande positiva konsekvenser för miljön. Den snabbt ökade efterfrågan på elektronikprodukter är emellertid också förknippad med betydande miljöproblem. För att förhindra att ITutvecklingen leder till miljöskador och resursslöseri är det

angeläget att användningen av elektroniken anpassas till de krav som måste ställas i ett kretsloppssamhälle.

IT:s betydelse för att kunna bedriva ett effektivt miljöarbete torde vara oomtvistat. Den nya teknikens indirekta effekter på miljömålen är mera svårbedömda eftersom de kan förväntas komma att inrymma mycket genomgripande förändringar i människors levnadsförhållanden och samhällsorganisationen i stort.

En ökad användning av datoriserade system för övervakning, styrning och reglering av komplicerade processer kan innebära betydande miljöfördelar. Det gäller t.ex. på energiområdet där man länge arbetat med sådana system. Även när det gäller styrning av bl.a. värme- och ventilationssystem och i samband med trafikledningssystem av olika slag skapar tekniken nya möjligheter. Det är angeläget att dessa styrsystem kan vidareutvecklas ur miljösynpunkt. Det samlade utfallet från miljösynpunkt av IT:s mera storskaliga effekter på arbetsorganisationen m.m., där tekniken exempelvis kan tänkas ge nya möjligheter att ersätta resande genom distansarbete, videokonferenser etc. är fortfarande osäkert. Det finns olika hypoteser om hur en ökad IT-användning kan tänkas påverka resmönstren och ett vanligt antagande är att det kortväga resandet kan komma att minska men ersättas av ett mera frekvent långväga resande. Vilken riktning utvecklingen tar är emellertid i hög grad resultatet av vårt eget val och det bör finnas en betydande potential när det gäller att minska miljöbelastningen från transporterna genom en medveten användning av IT. Det ingår i Kommunikationskommitténs (K 1995:01) uppdrag att pröva dessa möjligheter och även Miljövårdsberedningen skall studera IT:s miljöeffekter inom olika samhällssektorer.

En ökad IT-användning leder också till en ökad omsättning av elektronik som kan innebära särskilda risker för miljön. Omsättningshastigheten på varor och produkter inom ITområdet är mycket hög till följd av den snabba tekniska utvecklingen, vilket leder till att det uppkommer betydande problem vid omhändertagandet av uttjänta produkter. Redan i dag återvinns elektronikskrot genom frivillig deponering. Inom IT-branschen arbetar vissa större företag med egna återvinningssystem där merparten av produkterna återvinns. Svenska IT-företagens organisation, SITO, startade 1995 ett återvinningssystem för elektronikskrot för sina medlemsföretag.

Det finns emellertid även miljöproblem i samband med tillverkningen och användningen av produkterna som bl.a. yttrar sig i en omfattande kemikalieanvändning och utsläpp av metaller, giftigt organiskt material, lösningsmedel och andra kemiska föreningar. För att förhindra att IT-utvecklingen leder till miljöskador och resursslöseri är det enligt regeringens

mening av största vikt att de varor och produkter som utnyttjas kan fogas in i de krav som måste ställas i ett kretsloppssamhälle. Kretsloppsdelegationen har därför fått i uppdrag att utarbeta ett förslag till producentansvar för elektronik. Förslaget kommer att redovisas den 1 april 1996.

IT i miljöarbetet

Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas gemensamma strategi för uppbyggnad av miljödatabaserna lägger en god grund för ytterligare utveckling av IT-användning inom miljöområdet. En fortsatt decentralisering av miljöansvaret kräver dock att fler aktörer ansluter sig till denna strategi. Särskilt viktigt är det att kommunerna involveras i utvecklingsarbetet. En kvalitetsdeklaration av miljödata och miljödatabaser bör övervägas. Miljödatacenter i Kiruna kommer att utgöra en allt viktigare resurs i såväl nationellt som internationellt miljöarbete. Sverige bör med utgångspunkt i denna verksamhet ha som målsättning att spela en ledande roll när det gäller att tillhandahålla, utveckla och analysera digitala databaser för lägesbestämd miljöinformation.

En bärande idé i den nya miljöpolitiken är som nämnts att många olika aktörer skall vara delaktiga i miljöarbetet. Detta kräver emellertid ett intensivt informationsutbyte och miljöpolitikens beroende av en väl fungerande informationsteknik accentueras därmed ytterligare. Inte minst en decentraliserad hantering av miljödata ställer stora krav på samordning och standardisering för att verksamheten skall kunna drivas på ett rationellt sätt.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har utvecklat ett gemensamt system (NEXT) som är anpassat till de nya krav som ställs på miljöarbetet och som ligger till grund för utvecklingen av nya miljödatabaser. Genom detta nya system har enligt regeringens uppfattning grunden lagts till en ytterligare utveckling av IT-användning inom miljöområdet. En fortsatt decentralisering av miljöansvaret kräver dock att fler aktörer ansluter sig till det koncept som Naturvårdsverket och länsstyrelserna utvecklat. Enligt regeringens mening är det särskilt viktigt att kommunerna involveras i utvecklingsarbetet eftersom kommunerna spelar en allt mer central roll i insamlingen av de grundläggande data som bildar basen för hela miljöarbetet. Regeringen kommer därför att ge Naturvårdsverket i uppdrag att verka för detta.

En allmänt ökad tillgång på miljödata i digital form i kombination med ett växande antal databaser, dataproducenter och datakällor samt de ökade möjligheter och behov av att kombinera data med olika ursprung som detta

medför, innebär att det kan bli nödvändigt att överväga någon form av kvalitetsdeklaration av miljödata. Syftet med en sådan kvalitetsdeklaration skulle vara att säkerställa att data är insamlade, bearbetade och presenterade enligt fastställda rutiner för att undvika att undermålig information sprids och används eller att informationen förvanskas eller används på ett missvisande sätt. Regeringen kommer att ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med Kommunförbundet utarbeta ett förslag till utformningen av en sådan kvalitetsdeklaration av miljödata och miljödatabaser.

Aktuell och tillförlitlig information som beskriver miljön ur olika aspekter är ett gemensamt intresse för alla aktörer i miljöarbetet. Inom miljöområdet finns det också stor efterfrågan på mer tillgänglig och enhetlig information som underlag för internationella beslut och överenskommelser. Fjärranalys baserad på satellitdata är ett viktigt instrument i sådana sammanhang. Satelliternas möjligheter att bidra med detaljerad lägesbestämd och digital information från stora områden som är direkt anpassad till fortsatt användning i geografiska informationssystem innebär att användningsmöjligheterna är stora inte minst när det gäller internationell miljöövervakning. Det sker också en imponerande internationell aktivitet på jordobservationsområdet. Fram till år 2000 kommer ett 40-tal satelliter utrustade med en eller flera sensorer för studier av land, hav och atmosfär att sändas upp.

Sverige har en internationellt stark position inom fjärranalys med inriktning mot det markbundna systemet för datamottagning, databearbetning samt uppbyggnad av användaranpassade informationssystem. Naturvårdsverket, Rymdbolaget, Lantmäteriverket, länsstyrelsen i Norrbottens län samt Kiruna kommun inledde i början av 1990-talet ett samarbete för att utveckla satellitbaserad miljöövervakning till ett svenskt specialområde. Ett resultat av detta samarbete är miljödatacentret i Kiruna som har till huvuduppgift att producera och ajourhålla miljödatabaser, utveckla nya databaser i samverkan med olika uppdragsgivare samt att bedriva miljöövervakningsverksamhet. Miljödatacentret har nu blivit ett s.k. European Topic Center inom EEA som är EU:s miljömyndighet med uppgift att ansvara för uppbyggnad, underhåll och drift av EU:s landtäckningsdatabaser. Centret är avsett att ingå som en väsentlig del av det planerade Miljö- och rymdinstitutet (MRI) i Kiruna, som delvis avses finansieras genom EU:s strukturfonder.

Etableringen av Miljödatacentret i Kiruna, med dess koppling till EEA, ger enligt regeringens bedömning Sverige unika möjligheter att spela en ledande roll när det gäller bearbetning av digitala databaser för lägesbestämd miljöinformation. Sverige får även en central funktion inom det europeiska informationsnätverket på miljöområdet (EIONET). I sin

egenskap av nedtagningsstation för ett stort antal jordresurssatelliter utgör centret också en viktig tillgång för miljöarbetet i ett globalt perspektiv. Anslutningen till ett världsomspännande nät som är under uppbyggnad gör det också möjligt att utnyttja Miljödatacentret för att förse utvecklingsländer med bearbetad miljöinformation.

5.4.7Transportområdet

En ökad användning av IT i transportsektorn kan på sikt påtagligt komma att underlätta genomförandet av de trafikpolitiska mål som riksdagen lagt fast, bidra till en effektivare användning av infrastrukturen och övriga transportresurser samt höja kvaliteten på de tjänster som erbjuds trafikanterna och näringslivet. Sverige har goda förutsättningar att behålla en framskjuten position i utvecklingen och användningen av transportinformatik.

En ökad användning av IT i transportsektorn kan på sikt påtagligt komma att underlätta genomförandet av trafikpolitiken, bidra till en effektivare användning av infrastrukturen och övriga transportresurser samt höja kvaliteten på de tjänster som erbjuds trafikanterna och näringslivet. Enligt regeringens bedömning kan därmed åtgärder som påskyndar ianspråktagandet av transportinformatik som en integrerad del av infrastrukturen eller i övrigt främjar IT-användningen i transportsektorn verka tillväxtbefrämjande i flera olika avseenden. Förutom att den nya tekniken ger möjligheter att rationalisera trafiksystemet och därmed minska belastningen på samhällsekonomin skapas också förutsättningar för framväxten av en tjänstemarknad på trafikinformationsområdet samtidigt som vägen öppnas till ett helt nytt tekniskt-industriellt utvecklingsblock kring bl.a. transportnäringen och elektronikindustrin.

Genom att svenska företag, forskare och myndigheter tidigt och i förhållandevis stor omfattning deltagit i den forskningsoch utvecklingsverksamhet som bedrivits på europeisk nivå bedöms Sverige ligga relativt väl framme på transportinformatikområdet. Regeringen anser att det är betydelsefullt att Sverige kan behålla denna position och har därför vidtagit en rad åtgärder för att främja utvecklingen och höja beredskapen för ett successivt införande av den nya tekniken.

Svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom väginformatikområdet har sedan 1991 samordnats inom ramen för Svenskt RTI-program. Regeringen har i 1995 års budgetproposition avsatt särskilda medel för en fortsättning av detta program och givit Vägverket i uppdrag att redovisa en plan för hur medlen bör användas. Målsättningen är att den

verksamhet som bedrivits inom ramen för Svenskt RTI-program skall kunna fullföljas på ett effektivt sätt, att ett fortsatt svenskt deltagande i den verksamhet som pågår i Europa säkerställs samt att det även framgent skapas goda förutsättningar för ett väl fungerande samarbete mellan olika svenska intressenter. Verksamheten inriktas mot två huvudmål; att ta fram och genomföra ett program för att utveckla tillämpning av och försök med väginformatik under 1996 samt att ta fram ett programförslag för väginformatik som kan införas i det svenska trafiksystemet fram till år 2007.

Regeringen har vidare nyligen förelagt riksdagen förslag om vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m. (prop. 1995/96:131). Ett viktigt inslag i propositionen är att klargöra Vägverkets roll och ansvar för utvecklingen och ianspråktagande av IT inom hela vägtrafiksektorn.

Regeringen har också uppdragit åt Lantmäteriverket att tillsammans med berörda myndigheter inom trafikområdet genomföra vissa åtgärder för att stödja ett effektivt utnyttjande av GPS-teknik för positionsbestämning, mätning m m med hjälp av satelliter. Det är regeringens bedömning att en etablering av GPS-tekniken kommer att ha stor samhällsekonomisk betydelse och i grunden förändra förutsättningarna för alla verksamheter där navigering och positionsbestämning är viktiga inslag. Inte minst på infrastruktur- och transportområdet kommer användningen att bli omfattande.

Vidare har regeringen tillsatt Delegationen för transporttelematik (K 1994:08), som skall utreda frågor om IT:s trafikpolitiska konsekvenser och behovet av att utforma ett regelverk kring den nya teknikens användning i trafiken. Delegationen har nyligen avgivit delbetänkandet Bättre trafik

med väginformatik (SOU 1996:17) med förslag om bl.a.

utveckling av en nationell digital vägdatabas och hur en mer aktiv vägtrafikledning bör organiseras. Betänkandet skall remissbehandlas. Regeringen tar dock redan i det följande upp vissa frågor som aktualiseras i betänkandet.

En nationell digital vägdatabas

En nationell digital vägdatabas bör upprättas. Databasen bör betraktas som en av samhällets grunddatabaser och vara etablerad senast år 1999. Vägverket skall vara huvudman för en nationell digital vägdatabas. Vägverket ges i uppdrag att i samverkan med Lantmäteriverket, Svenska Kommunförbundet och företrädare för skogsnäringen påbörja uppbyggnaden av en nationell digital vägdatabas. Databasen skall finansieras inom ramen för Vägverkets ordinarie anslag.

En omfattande svensk utredning om väginformatikens

samhällsekonomiska effekter – det s.k. TOSCA II-projektet – har nyligen redovisats. I projektet har en mängd olika ITtillämpningar för trafikstyrning, bilinformationssystem, kollektivtrafikinformationssystem, vägvisning, betalsystem samt hastighetsanpassning analyserats med avseende bl.a. på systemens effekter, nytta och kostnader. Analyserna visar att många av systemen kan medföra mycket stora effekter i form av minskad restid, minskad miljöbelastning och ökad trafiksäkerhet. De samhällsekonomiska kalkyler som gjorts visar också att flera tillämpningar kan uppvisa en lönsamhet som avsevärt överstiger den genomsnittliga lönsamheten i vägbyggnadsåtgärder.

Delegationen för transporttelematik konstaterar i sitt delbetänkande att det underlag som tagits fram visar att olika informationstekniktillämpningar inom framför allt vägtrafikområdet har en mycket stor potential när det gäller att uppnå olika trafikpolitiska mål och att det därför är angeläget att snabbt skapa bättre förutsättningar för att ta den nya tekniken i anspråk. Delegationen har därvid identifierat två insatsområden som är strategiska för ett införande av ny teknik; vägtrafikledning och en digital vägdatabas.

Delegationen konstaterar således att tillgången till en nationell digital vägdatabas är en viktig förutsättning för många väginformatiktillämpningar men att det också finns många andra områden där en digital vägdatabas skulle vara ytterst värdefull. Uppbyggnad av digitala vägdatabaser pågår för närvarande på många håll utomlands och enligt delegationens uppfattning kan avsaknaden av en nationell digital vägdatabas i Sverige till stor del hänföras till att det rått oklarhet om vem som bör ansvara för uppbyggnaden och förvaltningen av databasen.

En nationell digital vägdatabas anses ha mycket vidsträckta användningsområden, bl.a. som planerings- och beslutsstöd inom en lång rad verksamheter, för vägtrafikledning, transportledning, lokalisering av fordon och gods, ruttplanering, navigering och vägvisning. Tillgång till digitala väg- och trafikdata bedöms därmed komma att få stor betydelse för industrin, skogsbruket, transportbranschen, kollektivtrafiken, kommunerna, Vägverket, Försvarsmakten, Räddningsverket, polisen, räddningstjänsten, bilindustrin, olika aktörer inom miljöområdet, turism och serviceverksamheter, massmedier, forskning och utbildning. En vägdatabas utgör också en nödvändig del av den grundläggande landskapsinformationen. Betydelsen av tillkomsten av en digital vägdatabas har särskilt understrukits av skogsnäringen och fordonsindustrin.

Enligt delegationen har olika kommersiella aktörer långt framskridna planer på att bygga upp digitala vägdatabaser inom vissa delar av landet och med inrikning på att databaserna skall utgöra ett stöd för de navigationssystem som

utvecklas inom fordons- och elektronikindustrin. Vidare pågår uppbyggnad av digitala vägdatabaser inom vissa kommuner. Enligt delegationens uppfattning talar emellertid karaktären av grunddatabas, den önskvärda omfattningen i geografiskt och innehållsmässigt avseende, vidden av användningsområden och samordningsfördelarna för att en digital vägdabas bör byggas upp på ett enhetligt sätt med nationell täckning och under offentligt huvudmannaskap. Delegationen föreslår mot denna bakgrund att en nationell digital vägdatabas etableras, att databasen bör omfatta det statliga och kommunala vägnätet samt i viss utsträckning även skogsbilvägnätet och att databasen bör byggas upp skyndsamt för att undvika ytterligare förseningar i utvecklingen av olika tillämpningar av väginformatik.

Enligt delegationen kan två principiellt olika synsätt anläggas på frågan om huvudmannaskapet för en nationell digital vägdatabas. Vägbeskrivande data kan ses som ett viktigt medel att uppfylla de trafikpolitiska målen. Med utgångspunkt i detta synsätt bör det ingå i Vägverkets sektorsansvar för vägtrafiken att dessa data tillhandahålls. Basala vägbeskrivande data kan emellertid även ses som ingående i den grundläggande landskapsinformation som Lantmäteriverket skall tillhandahålla i sin myndighetsroll. Delegationen finner i sin analys att övervägande skäl talar för att vägdatabasens trafikpolitiska betydelse när det gäller framkomlighet, trafiksäkerhet och miljö bör vara avgörande för valet av huvudman och föreslår således att Vägverket bör ges denna uppgift. Samtidigt betonas dock att Vägverket i denna roll måste ha ett mycket nära samarbete med övriga intressenter, bland vilka Lantmäteriverket, kommunerna, skogsnäringens företrädare och Räddningsverket är särskilt framträdande.

Delegationen har uppskattat att uppbyggnaden av en nationell digital vägdatabas kräver en investering på 35-40 milj kr fördelad på 2-3 år. Driftskostnaderna för databasen beräknas uppgå till 20-30 milj kr per år. Kostnaderna för att etablera och driva vägdatabasen beräknas dock väl uppvägas av rationaliseringsvinster i olika verksamheter, vartill även kommer att databasen kan förväntas generera betydande intäkter. Enbart för skogsnäringens och övriga näringslivets godstransporter har tillgången till en nationell digital vägdatabas beräknats möjliggöra rationaliseringsvinster på ca 350 milj kr per år.

Regeringen anser att investeringarna i uppbyggnaden av en nationell digital vägdatabas liksom eventuella driftsunderskott skall finansieras inom ramen för Vägverkets ordinarie anslag. Ansvaret för dataleveranser och à jourhållning bör dock ligga på respektive väghållare (dvs. Vägverket, kommunerna och skogsnäringen) och ansvariga myndigheter (bl.a. Lantmäteriverket, Statistiska centralbyrån och Räddningsverket).

Regeringen delar delegationens uppfattning att en nationell digital vägdatabas bör upprättas snarast möjligt. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan databas räknas som en del av samhällets grunddatabaser. Med hänsyn till att det är angeläget att undvika ytterligare dubbelinvesteringar på området och att ge olika aktörer stabila planeringsförutsättningar bör målet vara att en rikstäckande databas skall vara etablerad senast år 1999.

Regeringen anser också att övervägande skäl talar för att Vägverket bör vara huvudman för en nationell digital vägdatabas. Regeringen avser därför att omgående ge Vägverket i uppdrag att i samverkan med Lantmäteriverket, Kommunförbundet och företrädare för skogsnäringen påbörja uppbyggnaden av en nationell digital vägdatabas.

Uppbyggnaden av den nationella digitala vägdatabasen bör ske med utgångspunkt i det underlagsmaterial som tagits fram inom ramen för Transporttelematikdelegationens arbete och enligt de riktlinjer som delegationen föreslagit. I uppdraget till Vägverket bör ingå att utarbeta en plan för uppbyggnaden av en nationell digital vägdatabas vad avser bl.a. ingående vägnät och de attribut som skall knytas till vägnätet, att lägga fast innehåll, definitioner och kvalitetskrav för databasen, att analysera och lägga fast den närmare systemutformningen, utforma rutiner och tekniker för datainsamling, utforma ajourhållningsrutiner samt att lägga fast driftsorganisationen för vägdatabasen. Enligt regeringens uppfattning är det därvid av särskild betydelse att säkerställa att databasen blir rikstäckande och att ingående data uppfyller mycket höga aktualitets- och kvalitetskrav. Det är också viktigt att ingående data tillhandahålls på sådana villkor att en vidsträckt användning av informationen främjas.

Vägtrafikledning

Regeringen gör bedömningen att vägtrafikledning kommer att bli en allt viktigare funktion i det framtida vägtrafiksystemet och bilda basen för många ITtillämpningar. För att främja utvecklingen av IT inom vägtrafikområdet bör organisationen av vägtrafikledningen ges en fastare form och samverkansformer och ansvarsförhållanden mellan olika berörda myndigheter och organisationer preciseras.

Delegationen för transporttelematik framhåller att tillgången till allt mera avancerade IT-tillämpningar kommer att ge nya möjligheter att påverka trafikförhållandena men att en effektiv användning av den nya tekniken inte kommer att kunna uppnås utan en ändamålsenlig organisation och en klar ansvarsfördelning mellan olika aktörer. Delegationen betonar särskilt att vägtrafikledningens utveckling i hög grad kommer

att vara beroende av vilka organisatoriska förutsättningar som verksamheten ges.

Enligt delegationen bör vägtrafikledningens huvudsakliga uppgifter vara att: – samordna åtgärder för säkerställande av vägen, – säkerställa att väg- och trafikinformation finns tillgänglig, – informera trafikanterna om väg- och trafiksituationen samt – styra och leda trafiken.

Den tekniska infrastrukturen som erfordras för vägtrafikledning kan bestå av: – databaser för informationslagring, – tekniska stödsystem för operativa samband och beslut, – telematiksystem för datafångst från detektorer, mätutrustning m.m., – system för insamling av information från trafikanter och andra intressenter, – telematiksystem för spridning av information till trafikanter m.fl., – system för bearbetning av information, – system för statistik, planering, simulering och prognoser.

Mot bakgrund av en analys av förutsättningar och behov i olika delar av landet föreslår delegationen att en vägtrafikledningsfunktion organiseras på tre olika nivåer; dels i en funktion för övergripande nationell vägtrafikledning, dels i en regionalt organiserad vägtrafikledning för det nationella vägnätet, dels i särskilda vägtrafikledningsorganisationer för de tre storstadsområdena. Vägverket föreslås bli huvudman för den övergripande nationella vägtrafikledningen och för vägtrafikledningen på det nationella vägnätet. Mot bakgrund av den komplicerade trafiksituationen, det stora antalet väghållare som berörs och trafikens starka samband med olika omgivningsfaktorer som gör det angeläget att åstadkomma ett demokratiskt inflytande över verksamheten anser delegationen att Vägverket och berörda kommuner bör ta ett gemensamt ansvar för vägtrafikledningen i storstadsregionerna.

Delegationen anser att vägtrafikledningen kostnadsfritt skall tillhandahålla trafikanter och andra aktörer i trafiksystemet basinformation om den aktuella väg- och trafiksituationen. Vidare anser delegationen att den som svarar för vägtrafikledningen måste samverka med ett flertal andra aktörer i trafiksystemet. De som berörs är bl.a. väghållarna, polisen, räddningstjänsten, SOS Alarm, bärgningsföretag, trafikhuvudmän, trafik- och transportföretag, trafikanter och informatörer (t ex radio och TV).

Delegationens betänkande kommer som nämnts att remissbehandlas. När det gäller ett ställningstagande till delegationens principförslag om organisationen av en framtida vägtrafikledning anser regeringen därför att remissutfallet bör avvaktas. Regeringen gör dock redan nu bedömningen att vägtrafikledning kommer att bli en allt viktigare funktion i det

framtida vägtrafiksystemet och bilda basen för många ITtillämpningar i trafiken. För att främja utvecklingen av IT inom vägtrafikområdet bör därför organisationen av vägtrafikledningen snarast möjligt ges en fastare form. Samverkansformer och ansvarsförhållanden mellan olika berörda myndigheter och organisationer bör därvid preciseras.

5.4.8Energiområdet

Omregleringen av elmarknaden hade inte varit möjlig utan de senaste årens utveckling inom IT-området. Den har bl.a. skapat effektiva och billiga lösningar för insamling, överföring och bearbetning av mätvärden. Utvecklingen på detta område bör nu drivas framåt ytterligare. Utbyggnaden av ett optofibernät för informationsöverföring i det svenska s.k. storkraftnätet ger även möjligheter till överföring av information till externa intressenter. Teknikutveckling för att överföra information i kraftledningar samt för styrning och reglering av energianvändningen i bl.a. anläggningar och processer inom olika samhällssektorer pågår. Om de lösningar som utvecklas bedöms som effektiva och konkurrenskraftiga bör staten verka för att underlätta utvecklingen och införandet. Utveckling av system och programvara på enerigområdet skapar också förutsättningar för export.

Omreglering av elmarknaden

Omreglering av elmarknaden syftar till att öka elanvändarnas valfrihet och skapa incitament till effektivisering inom elsektorn. Därmed skapas förutsättningar för en kostnadseffektiv elförsörjning till stabila och rimliga elpriser.

Omregleringen innebär att försäljningen av el utsätts för konkurrens medan nätverksamheten även fortsättningsvis skall ske i monopol. Elkunderna skall ha full frihet att välja elleverantör. Näten skall vara öppna.

I och med omregleringen skapas ett helt nytt system för handel och leveranser av el, som ställer betydligt större krav på mätning och rapportering av produktion, överföring och förbrukning av el. Bl.a. måste tidsupplösningen och möjligheterna att identifiera enskilda punkter i elsystemet öka. Detta ställer krav på förmåga att hantera ett betydligt större antal mätvärden på kortare tid. Kundernas elförbrukning måste t.ex. kunna mätas på timbasis.

Omregleringen hade inte varit möjlig utan de senaste årens utveckling inom IT-området. Den har skapat effektiva och billiga lösningar för insamling, överföring och bearbetning av mätvärden.

Elreformen har skapat incitament för svenska företag inom ITområdet att utveckla nya typer av elmätare. Utvecklingen på detta område bör nu drivas framåt ytterligare. För att även de små elkunderna fritt skall kunna välja elleverantör måste elmätarna bli billigare. Regeringen har därför givit NUTEK i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät verka för att det kommer fram billiga mätare. Här har IT ett givet tillämpningsområde. Elreformen innebär vidare att samordningen och samarbetet mellan de stora kraftbolagen i produktionsfrågor upphör. I stället skall optimering av produktionen ske på den öppna elmarknaden. En gemensam elektronisk handelsplats för el skapas i de nordiska länderna för detta ändamål. Att produktionsoptimeringen kan ske på en marknad är möjligt genom utvecklingen av avancerade beräkningsprogram inom IT-området och IT-baserade kommunikationslösningar.

Utveckling av elekroniska, datorbaserade handelssystem för el är nästa steg i denna utveckling. Det finns redan i dag inom detta område väl fungerande systemlösningar, som har tagits fram av bl.a. svenska företag. Systemen kan dock utvecklas ytterligare. På sikt bör de erfarenheter som görs inom området kunna utnyttjas för exportinriktad systemutveckling.

Elreformen utgör sammantaget ett exempel på ett område där IT-utvecklingen gjort det möjligt att, på statens initiativ, söka nya effektivare lösningar samtidigt som statens agerande drivit på utvecklingen av nya IT-tillämpningar.

Utbyggnad av optofiber

För närvarande pågår utbyggnad av ett optofibernät för informationsöverföring i det svenska s.k. storkraftnätet. Svenska kraftnät förvaltar storkraftnätet för statens räkning.

Optofibernätet skall användas dels för överföring av driftsdata inom elsystemet dels för överföring av information till externa intressenter. Endast en mindre del av nätet utnyttjas för driften av elsystemet. Därmed finns betydande möjligheter för externa intressenter att utnyttja nätet.

Överföring av information i ledningsnätet för kraftöverföring

För närvarande utvecklas teknik för att överföra information i kraftledningar. Mot bakgrund av att elnätet idag har en mycket god täckning kan detta vara en möjlighet att öka tillgängligheten till snabba överföringssystem i hela samhället.

Om denna teknik bedöms som en effektiv och konkurrenskraftig möjlighet för att skapa system för informationsöverföring och kommunikation bör staten verka för att underlätta dess utveckling och införande. I detta sammanhang bör även undersökas i vad mån sådana system kan medverka till att sänka kostnaderna för mätning och

rapportering på den nya elmarknaden.

Utveckling av styr- och reglersystem för energianvändning

IT-utvecklingen bör även medverka till förbättringar och prissänkningar på olika styr- och reglersystem, t.ex. för styrning och reglering av energianvändningen i anläggningar och processer inom olika samhällssektorer. I nuläget finns liknande system hos vissa, huvudsakligen större energiförbrukare. Dessa bör kunna utvecklas ytterligare för att dels anpassas till andra användargruppers behov dels göras billigare och enklare.

Om dessa system bedöms kunna bidra till en minskad energiförbrukning på ett effektiv och konkurrenskraftigt sätt bör staten stödja dess utveckling och införande. Utveckling av system och programvara på detta område skapar också förutsättningar för export.

5.4.9Statistikförsörjningen på IT-området

Statistiken behöver utvecklas och göras mer ändamålsenlig i syfte att belysa utvecklingen på IT-området. Ett samlat program för statistik på IT-området skall utformas.

I 1995 års budgetproposition konstaterade regeringen att statistiken inom telekommunikationsoch informationsteknikområdet har stora brister. Regeringen ansåg att uppbyggnaden av en mer tillförlitlig och heltäckande statistik om telekommunikationer och därtill knuten IT borde forceras. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har därefter tillförts 3 milj kr för detta ändamål. Även IT-kommissionen har tagit initiativ för att förbättra statistikunderlaget på IT-området. Men fortfarande saknas en heltäckande och kontinuerlig statistik på detta område.

Ett arbete har nu inletts i syfte att föreslå hur ett samlat program för statistik över IT-användning bör utformas. I detta arbete deltar NUTEK samt SCB och SIKA.

Enligt vad regeringen erfarit har vidare SIKA, SCB och Postoch telestyrelsen bildat en gemensam arbetsgrupp i syfte att bygga upp en ändamålsenlig statistik som belyser produktionen inom telekommunikationsområdet. Målsättningen är att täcka in aspekter såsom utvecklingen av infrastrukturen, produktionsmått, företagsuppgifter, trafikvolymer, priser, efterfrågeindikatorer, servicenivåer samt internationell handel/utbyte. SIKA bedömer att det finns förutsättningar att upphandla en mera heltäckande produktionsstatistik för telekommunikationsområdet för verksamhetsåret 1996.

SIKA planerar även att bygga upp en statistik som speglar hur användningen av tjänster inom telekommunikationsområdet utvecklas hos hushåll och företag och hur denna användning påverkar bl.a. resandet och samhällsutvecklingen i stort. SIKA

studerar för närvarande förutsättningarna att koppla en löpande undersökning av telekommunikations-/ITanvändningen till den nationella resvaneundersökningen som SIKA har ett samordnande ansvar för. SIKA bedömer att en provundersökning skall kunna genomföras under perioden februari-april 1996.

Regeringen avser att återkomma till frågan om IT-statistikens utveckling i budgetpropositionen för år 1997.

5.4.10 Ekonomiska konsekvenser mm Regeringens förslag till en övergripande nationell IT-strategi (avsnitt 4.1) samt till prioriterade statliga uppgifter (avsnitt 4.3) speglar regeringens ambition att aktivt verka för att IT blir en positiv kraft i den pågående samhällsutvecklingen. De uppgifter som prioriteras – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning – genomsyrar regeringens handlingsprogram för att bredda och utveckla IT-användningen under de kommande åren. Utgångspunkten är att insatserna på dessa områden skall finansieras genom omfördelning av befintliga medel. IT är framför allt ett verktyg för förnyelse och rationalisering och måste därför ses som en integrerad del i samhällets olika sektorer, verksamheter och befintliga stödsystem. En utbredd IT-användning ger rationaliserings- och samordningsvinster inom flera samhällssektorer. Det krävs framför allt övergripande och gemensamma mål och riktlinjer som fokuserar på informations- och kunskapssamhällets krav och behov, kunskap om de nya förutsättningarna, anpassning av strukturer och regelverk, ökad samverkan och samsyn och sektorsövergripande initiativ. Regeringens förslag till en nationell IT-strategi och det redovisade handlingsprogrammet utgör ett första avstamp för att främja en utveckling i denna riktning. De frågor som aktualiseras till följd av IT-utvecklingen kan inte mötas med central styrning av traditionellt slag. Snarare skärps behovet av sektorövergripande samverkan i utvecklingsarbetet, inte minst inom den offentliga förvaltningen men även mellan förvaltningen och näringslivet. Samverkansformerna behöver därför utvecklas såsom t ex skett när det gäller den offentliga fövaltningens IT-användning genom inrättandet av ett Toppledarforum. De statliga punktinsatser i handlingsprogrammet som kräver ökade resurser skall finansieras genom omfördelning. Punktinsatserna inom utbildningsområdet avser utbildningsinsatser för lärarutbildare, distansutbildning, insatser på folkbildningens område, resurser för pedagogik med inriktning på IT i undervisningen, bibliotekssystem, forskningsinformation och SUNET (se avsnitt 5.2 Utbildning för och i kunskapssamhället).

Regeringens avsikt är att samtliga kostnader i samband med digitaliseringen av radio- och TV-sändningar skall finansieras fullt ut och inte medföra några kostnader för staten. (se avsnitt 5.4.2 Kulturpolitiken).

I handlingsprogrammet ingår uppdrag till Spri respektive till Handikappinstitutet rörande förutsättningarna för att genomföra särskilda IT-program. Dessa program kommer endast att genomföras under förutsättning att regeringen finner det möjligt att få fram medel genom en omprioritering av de medel som anslås för övriga IT-satsningar i denna proposition alternativt att finansiering kan ske med medel utanför statsbudgeten. Regeringen avser att uppdra åt Spri respektive till Handikappinstitutet att lämna förslag till finansiering genom medel från forskningsfinansierande organ mm samt från EU. På sikt bör IT-satsningarna inom hälso- och sjukvården kunna finansieras genom de produktivitetsvinster som satsningarna förutsätts ge (se avsnitt 5.4.4 Hälso- och sjukvård respektive 5.4.5 Funktionshindrade och äldre).

Uppbyggnaden av en nationell vägdatabas bedöms kräva investeringar på 35-40 milj kr fördelade på 2-3 år samt kostnader för driften av databasen om 20-30 milj kr per år. Kostnaderna för investeringar och eventuella driftsunderskott skall finansieras genom en omfördelning av medel inom befintliga ramar för Vägverkets ordinarie anslag. (se avsnitt 5.4.7 Transportsektorn).

Informations- och kommunikationsteknik i Sverige - ett faktaunderlag

Inledning

Syftet med detta faktaunderlag är att försöka ge en samlad bild av tillgången till och användningen av informations- och kommunikationsteknik i Sverige och därvid också belysa situationen i ett internationellt perspektiv. Underlaget bygger på en lång rad olika utredningar och faktasammanställningar som tagits fram dels med direkt sikte på regeringens ITproposition, dels som ett led i olika departements och myndigheters verksamhet, av IT-kommissionen eller i andra sammanhang. Bland viktigare källor bör framhållas Näringsoch teknikutvecklingsverkets rapport Teletjänster och IT-

användningen i Sverige (R 1995:38) som tagits fram på

Kommunikationsdepartementets uppdrag, IDC

1

Swedens

Sverige i ett internationellt IT-perspektiv som sammanställts för

Statsrådsberedningen, Sveriges Tekniska Attachéers rapport IT

världen runt som beställts av IT-kommissionen och

Näringsdepartementet, Statistiska centralbyråns Datorvanor

1995 som redovisar en av IT-kommissionen beställd

undersökning samt Post och telestyrelsens rapport Marknads &

konkurrensanalys av den svenska kommunikationsmarknaden.

Även om ambitionen har varit att ge en så heltäckande bild som möjligt över hela IT-fältet har redovisningen påverkats av att tillgången till uppgifter, liksom uppgifternas tillförlitlighet och kvalitet, skiftar starkt mellan olika delområden. Detta har bl.a. medfört att kommunikationsnäten och telekommunikationsmarknaden har fått en mer utförlig behandling än exempelvis marknaden för datorer och dataanknutna tjänster. Ytterligare en reservation som bör göras är att hela IT-området för närvande kännetecknas av sådan dynamik att faktasammanställningar av detta slag snabbt förlorar i aktualitet. En strävan har därför varit att använda så aktuella uppgifter som möjligt. Det är emellertid inte helt uteslutet att vissa av de uppgifter som förekommer i detta underlag redan har hunnit bli missvisande eller obsoleta.

IT-området som helhet

Omsättningen inom hela den svenska IT-marknaden har uppskattats till närmare 195 miljarder kronor för år 1994 .

2

De

sammanlagda tele- och datainvesteringarna i Sverige har samma år beräknats uppgå till närmare 85 miljarder kronor.

1

International Data Corporation

2

Post- och telestyrelsen: Marknads- & konkurrensanalys av den

svenska kommunikationsmarknaden

Det betyder att Sverige hör till de länder i världen som satsar mest på IT-investeringar i förhållande till bruttonationalprodukten. Andelen är högre än i andra västeuropeiska länder och i paritet med den som USA har.

Investeringarna på telekommunikationsområdet domineras starkt av tjänster medan fördelningen mellan tjänster och utrustning (hårdvara) är mer jämn på datasidan. Vid en uppdelning av de totala investeringarna på hårdvara (utrustning), mjukvara (program m.m.) samt tjänster svarar tjänsterna för 62 procent medan hårdvaran står för 31 procent. Mjukvaruinvesteringarna utgör 7 procent av den sammanlagdainvesteringsvolymen.

IT-investeringarnas fördelning på olika ändamål i Sverige överensstämmer relativt väl med motsvarande fördelning i Europa och övriga världen. Sverige har dock en något mindre andel mjukvaruinvesteringar.

Datorer, datornät, databaser och datorvanor

Utvecklingen av datorer och datoranvändning

De första datorerna för allmänt bruk var av tekniska och ekonomiska skäl placerade i datacentraler. Man kommunicerade med dem via hålkortsläsare eller hålremsläsare. Mot slutet av 1960-talet introducerades textskärmsterminaler från vilka man kunde föra en dialog med datorn.

Det första kända datornätsprojektet startades 1968 av USA:s försvarsdepartement som satsade pengar på att ta fram en teknik för s.k. paketförmedlad kommunikation mellan datorer av olika typ. Det nät som efterhand utvecklades kom att kallas ARPANET.

På 1970-talet kom minidatorerna. De bidrog till starkt ökad dataanvändning och utveckling av nya datortillämpningar. Även kommunikationstekniken utvecklades. Olika datortillverkare följde emellertid olika koncept, vilket starkt försvårade möjligheterna att kommunicera mellan datorer av olika fabrikat.

Under 1980-talet breddades datoranvändningen ytterligare, bl.a. genom att persondatorerna kom ut på marknaden. Dessa användes till att börja med huvudsakligen för ordbehandling och beräkningsarbete, eller som terminaler till större datorer. Samtidigt utvecklades emellertid datakommunikationstekniken mot den första generationens öppna datanätstjänster. Därmed kom också efterhand insikten om att det fanns ett stort, nytt användningsområde för persondatorn - som kommu-

nikationshjälpmedel.

I mitten av 1980-talet började man kunna koppla ihop olika lokala nät över större geografiska avstånd. För detta ändamål hade motsvarigheten till televärdens växlar utvecklats i form av s.k. bryggor och "routrar". APRANET växte och utvecklades fortlöpande. Ett viktig milstolpe var det s.k. TCP/IP-protokollen som blev anbefallda som standard av det amerikanska försvarsdepartementet 1983. Samtidigt delades nätet upp i en militär och en civil del. Den senare bibehöll namnet APRANET. Forskare och institutioner inom och utom USA anslöt sig i allt större omfattning till detta nät och akademiska nät etablerades över hela världen. APRANET övergick därmed helt enkelt till att bli Internet, nätet av alla nät som bygger på internet-teknik och som är sammankopplade för gemensam trafik.

Utvecklingen hittills tyder på att 1990-talet blir nätverkens årtionde inom datorutvecklingen. Datorindustrin satsar nu på utveckling av olika tillämpningar byggda på multimedia, exempelvis videokonferenser för persondatorer. Gemensamt för alla de nya tillämpningarna är att de skall kunna fungera över nät. Detta ställer nya krav på tele- och datakommunikationsnäten vad beträffar kapacitet, minimala fördröjningar och feltolerans.

Sverige har ansetts höra till de länder som tidigt och på bred front tagit datatekniken i anspråk. En sammanställning som Sveriges Tekniska Attachéer låtit göra visar dock att Sverige inte ligger i den absoluta frontlinjen när det gäller utbredningen av datorer. En viss försiktighet bör dock iakttas vid tolkningen av dessa uppgifter. Datorer är inget entydigt begrepp och det är inte uteslutet att definitionerna skiftar mellan olika länder, liksom sammansättningen av datorbeståndet.

Databaser

I Sverige startade utvecklingen av datorbaserad informationssökning tidigt. Redan i slutet av 1960-talet etablerades system för datorbaserad litteraturbevakning vid Kungliga Tekniska Högskolans bibliotek. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet startades många databaser och onlinetjänster. Som en följd av detta var Sveriges andel av världens publika databaser mycket hög i början av 1980-talet uppemot 5 % av databaserna fanns då i Sverige. Därefter har ökningen varit långsammare. År 1994 fanns det i Sverige 166 publika databaser, vilket motsvarar ca 2 procent av de uppemot 7 000 publika databaser som finns globalt.

De bibliografiska databaserna dominerade under 1970-talet och användarna utgjordes främst av bibliotek. Utbudet av

databaser breddades dock och nya typer tillkom, t.ex. nyhetsdatabaser, fulltextdatabaser och statistiska databaser. Samtidigt ökade direktsökningen och slutanvändarna blev gradvis allt fler. År 1979 var ca 80 procent av onlineanvändarna informationsförmedlare av typen bibliotek medan förhållandet är det omvända idag. Av ca 20 000 onlineanvändare av textbaserade databaser 1994 var således ca 80 procent slutanvändare.

Antalet aktiva användare av onlinetjänster i Sverige kan uppskattas till ca 100 000. Många användare, särskilt s.k. intermediärer (bibliotekarier, dokumentalister) som arbetar på uppdrag av andra, utnyttjar flera olika onlinetjänster. Antalet intermediärer uppskattas till ca 4 000 och de använder företrädesvis textbaserade databaser.

De offentliga registren, som alla har karaktären av faktadatabaser, har flest användare. Antalet kan uppskattas till ca 50 000. De textbaserade registren har ca 20 000 användare medan ca 7 000 personer utnyttjar de finansiella onlinetjänsterna. Omsättningen, som totalt beräknas uppgå till omkring 1 miljard kronor, domineras däremot av finansiella tjänster med drygt 500 miljoner kronor. Sökning i de offentliga registren beräknas generera en omsättning på i storleksordningen 350 miljoner kronor.

CD-ROM

De första kommersiella titlarna med information på CD-ROM lanserades 1985. Efter en något trög start har spridningen av detta medium tagit fart under inledningen av 1990-talet. Billigare CD-ROM-spelare och lägre produktionskostnader har banat vägen för en allt bredare yrkesmässig användning. Under de senaste åren har även spridningen till hushållen tagit fart. Såväl den internationella som den nationella CD-ROM-marknaden befinner sig därför nu i mycket snabb tillväxt.

Det finns för närvarande ingen fullständig och samlad bild över den svenska produktionen och användningen av CD-ROM. Vissa skattningar av utvecklingen redovisas dock i Teldok-rapporten

Den svenska marknaden för online, audiotex och CD-ROM.

3

Antalet installerade CD-ROM-spelare i Sverige vid utgången av år 1994 har uppskattats till i storleksordningen 110-130.000. Försäljningen under 1995 har prognosticerats till intervallet 120-150.000. Antalet publikt tillgängliga svenska titlar inriktade

3

Lars Klasén och Anders Olofsson: Den svenska marknaden för

online, auditex och CD-ROM - framväxt, nuläge, utveckling och trender, Teldok-rapport 93 1995.

på informationsförmedling (d.v.s. exklusive spel- och nöjesinriktade produktioner) uppskattas till ett sextiotal. De beräknas ha sålts i ca 20-25.000 exemplar.

De flesta svenska titlar ges ut av förlag och motsvarande. Störst är Bonniers och Norstedts, de förra med inriktning på affärs- och företagsinformation och de senare på juridik, samhälle, ordböcker, etc. Även de nationella bibliotekskatalogerna och vissa myndigheters information finns på CD-ROM.

Datoranvändningen i Sverige

Användarna

Enligt Statistiska centralbyråns undersökning av datorvanorna 199 5

4

har drygt 3,1 miljoner människor i Sverige i åldern 16-64

år använt dator. Det motsvarar ca 60 procent av

4

Statistiska centralbyrån: Datorvanor 1995. Undersökning gjord

på uppdrag av IT-kommissionen.

befolkningen i de aktuella åldrarna. Motsvarande andelar 1984 och 1989 var 35 procent respektive 42 procent.

Män använder datorer i högre utsträckning än kvinnor. Skillnaden mellan könen förefaller också att ha varit tämligen konstant under de senaste tio åren.

Personer över 55 år använder datorer i mindre utsträckning än övriga åldersgrupper. Andelen datoranvändare är högst i åldern 25-34 år. Kvinnor använder datorer mindre än män i alla åldersgrupper men detta är särskilt markant i yngre åldersgrupper samt när det gäller personer över 55 år.

Högre tjänstemän använder datorer i stor utsträckning. Drygt 90 procent uppger att de är eller har varit datoranvändare. Även lägre tjänstemän använder i hög grad datorer, medan andelarna är betydligt lägre för företagare och arbetare. Även utbildningsnivån spelar stor roll för datoranvändningen. Andelen datoranvändare ökar markant med ökad utbildningslängd.

Det finns även ett tydligt regionalt mönster i datoranvändningen. I stora drag innebär detta att datorer används mera av dem som är bosatta i storstadsområden och större tätorter än dem som bor i mindre tätorter och på landsbygden.

Användning i arbetet

Omkring 2,1 miljoner personer i yrkesverksam ålder använder datorer i sitt arbete. Det motsvarar något över hälften av samtliga sysselsatta. Datorn används framför allt till ord- och textbehandling samt enklare diagramritning. Män använder datorer i arbetet i något högre grad än kvinnor.

Ser man till näringsgrenar är datortätheten högst inom finansiell verksamhet. Närmare 94 procent av dem som arbetar inom denna näringsgren använder dator. Även de som arbetar inom den offentliga förvaltningen, försvaret och det obligatoriska socialförsäkringssystemet har en hög användningsgrad. Minst utbredd är datorn inom näringssektorerna jordbruk, jakt och skogsbruk samt byggverksamhet med ca 23 procent användare.

Statlig verksamhet är den arbetsmarknadssektor där datoranvändningen är högst med 83 procent användare. Lägst är datoranvändningen inom den primärkommunala sektorn där endast 32 procent av de sysselsatta använder dator. Inom landstingssektorn är andelen användare 52 procent och det är denna sektor som uppvisar den högsta relativa tillväxten i da-

toranvändningen. Den har mer än tredubblats jämfört med 1989. Inom enskild sektor använder 56 procent av de anställda dator medan motsvarande andel för företagare uppgår till 46 procent. Även bland företagare har det skett en mycket stark ökning av datoranvändning - den har mer än fördubblats mellan 1989 och 1995.

Användning i hemmet

Drygt 1,4 miljoner personer eller ca 28 procent av befolkningen i åldrarna 16-64 år uppger att de har tillgång till datorer i hemmet. Detta utgör en markant ökning jämfört med situationen 1984 och 1989.

Det vanligaste användningsområdet för datorerna i hemmen är eget skrivarbete, skötsel av privatekonomi samt föreningsverksamhet och liknande. Ungefär 80 procent använder datorn för sådana ändamål. Omkring 55 procent uppger att de använder datorn för spel, hobby och liknande. Knappt 40 procent använder datorn till utbildning i hemmet, medan ca 42 procent av dem som förvärvsarbetar använder datorn hemma för sitt arbete.

Omkring 17 procent av datorerna i hemmen är uppkopplade mot andra datorer utanför hemmet. Det vanligast förekommande användningsområdet för uppkopplingen är att hämta och/eller lämna information från externa databaser

Även i hemmet använder män datorer i större utsträckning än kvinnor. Störst andel hemmaanvändare finns i åldersgruppen 16-19 år. På denna punkt avviker således åldersmönstret från det som gäller för datoranvändning i arbetet. Även när det gäller datoranvändning i hemmen utmärks dock den äldsta undersökta åldersgruppen av en låg användningsnivå.

Socioekonomisk bakgrund, utbildningslängd, bostadsort m.m. inverkar även på användningen av datorer i hemmen. Variationerna återspeglar i stora drag samma mönster som gäller för datoranvändningen i stort. Skillnade mellan å ena sidan högre och lägre tjänstemän och å andra sidan företagare och arbetare är dock större när det gäller datoranvändningen i hemmet jämfört med datoranvändningen i arbetet.

Distansarbete

Omkring 42 procent av alla som är sysselsatta och använder datorn i hemmet använder denna i samband med sitt förvärvsarbete. Det betyder att knappt en halv miljon personer i åldern 16-64 år använder datorn för att helt eller delvis sköta sitt förvärvsarbete från hemmet.

De allra flesta arbetar emellertid mindre än en fjärdedel av arbetstiden hemma. Knappt 50.000 personer använder dock datorn för att sköta det mesta av sitt arbete hemifrån och ytterligare en nästan lika stor grupp sköter mer än 1/4 av sitt arbete hemifrån.

Skolans datorer

Skolverket genomförde 1995 en undersökning av tillgången till datorer i den svenska skolan. En liknande undersökning genomfördes 1993. Preliminära resultat visar att tillgången till datorer i skolundervisningen har ökat markant mellan dessa båda undersökningstillfällen.

Fortfarande finns det stora skillnader i datortäthet mellan olika skolformer. Tillgången till datorer är lägst i grundskolan och i komvux med 19 resp. 12 elever per dator. I gymnasieskolan och särskolan är datortätheten betydligt högre med 8 resp. 4 elever per dator. De största förändringarna i tillgången till datorer har emellertid inträffat i grundskolan. År 1993 gick det 38 grundskolelever på varje dator medan motsvarande relation 1995 således var 19 elever per dator.

Oavsett skolform är datortätheten fortfarande högst i glesbygdskommuner och lägst i storstäderna. I den kommunala grundskolan är exempelvis datortätheten 14 elever per dator i glesbygdskommunerna jämfört med 22 elever/dator i storstäderna. Motsvarande tal för år 1993 var 23 resp. 54 elever per dator.

Undersökningen visar också att datorerna i mindre grad än 1993 är placerade i särskilda s.k. datasalar. Drygt hälften av undervisningsdatorerna i grundskolan är nu placerade i klassrummen. Två år tidigare gällde detta endast för ca 1/3 av grundskolans datorer. I gymnasieskolan och komvux är dock fortfarande ca 3/4 av datorerna placerade i särskilda datasalar.

Lärarnas tillgång till egna datorer har ökat markant. Ökningen av antalet lärardatorer är störst i grundskolan där det 1993 gick 27 lärare på varje dator mot 12 lärare/dator 1995.

Möjligheterna till extern datakommunikation, bl.a. tillgång till Internet, är fortfarande störst i gymnasieskolan och minst i särskolan. Omkring 3/4 av gymnasieskolorna och ca 1/3 av grundskolorna har tillgång till extern datakommunikation.

Telekommunikationsnätens utveckling i Sverige

I det moderna samhället med dess många komplexa inbördes

beroenden och sammansatta kommunikationsbehov är naturligtvis tillgången till olika typer av teleförbindelser och kommunikationsnät av vital betydelse. Kraven på förbindelsernas kapacitet och kvalitet ökar också hela tiden och blir samtidigt alltmer anpassade efter skiftande behov och ändamål.

Det allmänt tillgängliga, kopplade telenätet har utvecklats under en hundraårsperiod med utgångspunkt i en dominerande tjänst - telefoni. Utvecklingen har dessutom kunnat ske med de stabila planeringsförutsättningar som gäller i en monopolmiljö. Uppgiften framöver blir radikalt annorlunda; nämligen att planera och utveckla ett nät, eller nät av nät, för en formlig explosion av en mångfald tänkbara kommunikationsbehov och tjänster. Detta kommer också att ske under den osäkerhet som en öppen marknad och intensiv konkurrens innebär. Utvecklingen på informationsområdet medför således att kraven på den fysiska infrastrukturen - näten - blir allt svårare att förutse. Planeringen, dimensioneringen och investeringarna måste göras under växande osäkerhet och med ett betydande ekonomiskt risktagande.

Nätens uppbyggnad och användning

När det gäller tele- och datakommunikation kan de tekniska kraven på näten huvudsakligen sammanfattas i tre egenskaper; överföringshastighet (bandbredd), känslighet för fördröjningar i överföringen och variationer i fördröjningstiden samt känslighet för förlust av information (data). Näten måste också kunna motsvara både de momentana kraven i varje enskild kommunikationssituation och kraven från den sammanlagda volymen av alla tillämpningar i bred användning. Vid sidan av de tekniska egenskaperna är givetvis också nätens geografiska täckning och priset för att nyttja dem centrala tillgänglighetsaspekter ur såväl samhällets som de enskilda användarnas perspektiv.

Det klassiska problemet när det gäller att dimensionera näten består i att tillhandahålla tillräcklig - men inte överflödig kapacitet för att motsvara tillgänglighetskraven. För att priset på tjänsterna skall bli rimligt krävs också att kostnaderna kan fördelas på många användare. Att näten kan delas mellan många är vidare ofta avgörande för varje enskild användares nytta av nätet. Att uppnå en kritisk massa i användning och trafikvolym medför således en dubbel vinst: Dels kan de tunga investeringskostnaderna fördelas på flera händer, dels ökar varje användares intresse av att få tillgång till nätet.

Det telenät som har störst spridning nationellt och internationellt är naturligtvis det allmänna telefonnätet. Så gott

som alla företag och hushåll i Sverige är idag anslutna till detta nät.

Det fasta telefonnätet består av växlar (telefonstationer) och ett transmissionsnät. Det senare delas in i ett accessnät för anslutning av de enskilda abonnenterna och ett transportnät för överföring av trafiken mellan telefonstationerna. Transportnäten kallas ibland "elektroniska motorvägar" medan acessnäten med motsvarande analogi beskrivs som "påfarter" till dessa motorvägar.

Varje enskild kund är ansluten till en lokalstation via accessnätet. Samtliga lokalstationer inom ett visst geografiskt område är i sin tur anslutna till en gemensam förmedlingsstation, som genom transportnätet står i förbindelse med övriga förmedlingsstationer.

I accessnätet är varje enskild förbindelse avdelad för en specifik abonnent, medan kapaciteten i transportnätet är en gemensam resurs som delas av samtliga som är anslutna till nätet. Högre utnyttjandegrad och ekonomiska skalfördelar medför att transportnätet generellt sett är mer kostnadseffektivt än accessnäten.

Transportnäten i Sverige består till övervägande delen av fiberoptiska kablar men även radiolänk används i viss utsträckning. Varje fiberpa r

5

som ingår i en optokabel kan

överföra ett stort antal telefonsamtal samtidigt. För närvarande ligger den övre kapacitetsgränsen vid ca 30.000 samtal per fiberpar.

Accessnäten består ännu till största delen av kopparkablar. Även radiobaserade system förekommer dock. I ökande utsträckning används också optokabel i dessa nätdelar. Även kabel-TV-näten, som i Sverige mestadels utgörs av enkelriktade distributionskanaler, är möjliga att anpassa för andra, dubbelriktade tjänster.

Vid sidan av fysiska nät använder man nu också begreppet logiska nät. Logiska nät är de nät som erbjuder tjänster ur användarens perspektiv. Det logiska nätet kan tillhandahållas av en tjänsteleverantör eller nätoperatör som helt eller delvis utnyttjar andra nätleverantörers fysiska nät. Detta kan t.ex. ta sig uttryck i att en nätoperatör som Tele2 väljer att vara sin egen nätleverantör vad gäller vissa delar av transportnätet men förlitar sig på andra nätleverantörer, t.ex. Telia, när det gäller lokalnätet. Vissa större företag kan också av olika skäl föredra att vara sin egen tjänsteleverantör eller nätoperatör och driva ett helt eget kommunikationsnät i form av s.k.

5

Det behövs en fiber i vardera överföringsriktningen.

bypassnät eller s.k. virtuella nät. Ytterligare exempel är de s.k. stadsnät som nu byggs upp eller planeras i många kommuners regi. Sammantaget kan således mängden av aktörer som verkar på en öppen telemarknad leda till att det växer fram ett stort antal logiska nät som har sin bas i ett och samma fysiska nät.

Medan telekommunikationsnätet ända långt in på 1980-talet främst utnyttjades för taltelefoni och i viss mån textöverföring via telex har en rad nya användningssätt blivit aktuella i den begynnande informationsåldern. Användningssätten skiljer sig åt bl.a. med avseende på vilka som kommunicerar (människa/människa, människa/dator, dator/dator, etc), kommunikationsformen (enkelriktat/dubbelriktat, dialog/möten, interaktivt/distributivt, etc) och kommunikationsmediet (ljud, bild, text, data, etc).

Användningssätten har naturligtvis också betydelse för kraven på telekommunikationsnäten. Ljud- och bildkommunikation kan tåla vissa informationsförluster i överföringen men är känslig för fördröjningar och fördröjningsvariationer. Överföring av stillbilder, text, grafik och data kräver i högre grad helt korrekt överförd information men kan i gengäld tåla vissa fördröjningar och fördröjningsvariationer. Hittills har dessa varierande krav hos medierna mötts genom att olika nät utnyttjats för överföringen. För överföring av bl.a. tal har man således använt telefonnätet som är ett s.k. kretskopplat nät medan datakommunikationen företrädesvis skett via s.k. paketkopplade nät. Den stora utmaningen blir därför när kommunikationsbehoven blir mera sammansatta och kräver att olika typer av media kan utnyttjas parallellt - det som brukar betecknas som multimediatillämpningar.

För närvarande finns det egentligen bara tre nät

6

som har

global täckning; telefonnätet, telexnätet och Internet. Telefonnätet är optimerat för talkommunikation men används även för långsam text- och datakommunikation. Telexnätet är utformat för ren textkommunikation och utkonkurreras nu av telefaxtjänsten i telefonnätet. Internet är främst ett datakommunikationsnät som först helt nyligen utvecklats till ett globalt nät. ISDN, som är ett s.k. tjänsteintegrerat nät avsett att stödja många olika användningssätt, är visserligen globalt men interoperabiliteten har fortfarande begränsningar på grund av att standardiseringen ännu inte är fullständigt genomförd.

Digitaliseringen av telenätet

6

Med nät avses här s.k. logiska nät.

Det allmänna telefonnätet var tidigt väl utbyggt i Sverige. Telefontätheten har sedan länge legat i världstopp. Under de senaste tjugo åren har de analoga, elektromagnetiska växlarna bytts ut mot digitala, datorstyrda elektroniska växlar. Digitaltekniken och datorstyrningen ger bl.a. helt nya möjligheter att förse nätet med avancerade funktioner och s.k. intelligenta tjänster. I Sverige är växlarna AXE-stationer och graden av modernisering av telenätet kan således mätas i andelen abonnenter som är anslutna till AXE-stationer.

AXE-anslutning i kombination med en tonvalstelefon ger abonnenten tillgång till en rad nya tjänster, t.ex. medflyttning, återuppringning, vidarekoppling, pendling och överflyttning. Datoriseringen av telefonnätet ger också möjlighet till en effektivare styrning av nätet - märkbar t.ex. genom mycket korta uppkopplingstider - samt införande av olika tilläggstjänster. Styrningen sker via ett särskilt s.k. signalnät som är skilt från samtalsvägarna, men som i funktionell mening är en del av telefonnätet.

I Sverige påbörjades utbyggnaden av AXE-stationer 1980. År 1989 var 1,4 miljoner abonnenter anslutna till sådana stationer. Sedan dess har utbyggnadstakten höjts kraftigt. Vid slutet av år 1995 var drygt 5,3 miljoner av Telias kunder anslutna till AXE-stationer. Detta motsvarar ca 91 procent av kunderna. Hela det svenska telefonisystemet beräknas vara baserat på digitala växlar under 1997

Samtliga Telia-kunder i landets 30 största tätorter är idag anslutna till AXE-stationer (jämfört med 94 % vid årskiftet 1993/94). I de därefter 200 största tätorterna var 99 % av kunderna anslutna till AXE vid utgången av 1995 (jämfört med 73 % vid årsskiftet 1993/94). I s.k. normalområden var 81 % av kunderna anslutna till AXE vid slutet av år 1995 (jämfört med 30 % 1993/94) medan motsvarande andel i glesbygdsområden var 54 % (jämfört med 19 % 1993/94).

Digitaliseringen av telenätet har således hunnit längst i tätorterna. Samtidigt är det i de glesare befolkade delarna av landet som utbyggnadstakten har varit högst under de senaste året. Ser man till den regionala fördelningen är andelen AXEanslutna kunder högst i Stockholmsregionen och södra Sverige och lägst i västra Svealand och Norrland. Dessa skillnader har dock mindre med ett syd-nordperspektiv eller ett kustinlandsperspektiv att göra och mera med variationer i tätortsgrad.

Mobiltelefoni

Mobiltelefonen utgör ett sätt att få tillgång till

telekommunikationstjänster genom att utnyttja trådlös radioaccess. Den moderna mobiltelefonin introducerades i Sverige i slutet av 1970-talet då dåvarande Televerket byggde upp de s.k. NMT-näten (NMT 450 resp. NMT 900). Senare har tre företag - Telia Mobitel, Comviq och Europolitan - byggt egna s.k. GSM-nät. Skillnaden mellan NMT och GSM är att det förra bygger på analog teknik medan det senare är helt digitalt och innehåller fler tjänster. Både NMT 450 och NMT 900 har fortfarande bättre täckning i Sverige än de nya GSM-näten. Å andra sidan har GSM-näten en betydligt bättre täckning i Europa.

NMT 450 har idag den bästa täckningen över landet. Det är endast i fjällkedjan som det finns större sammanhängande områden utan täckning. NMT 900 har god täckning i södra delarna av landet upp emot en linje i höjd med Gävle. Även flertalet tätorter och viktiga vägar i Norrland täcks av detta system. Vid årskiftet 1995/96 hade Telia Mobitel ca 950.000 abonnenter i de båda NMT-systemen sammantagna.

Utbyggnaden av Telia Mobitels GSM-nät pågår kontinuerligt. Områdena runt de tre storstäderna är mycket väl utbyggda. Större delen av södra Sverige är också väl försörjt. I norra Sverige har utbyggnaden hittills koncentrerats till större tätorter, europavägar samt turistområden. Vid årsskiftet 1995/96 hade Telias GSM-nät knappt 465.000 abonnenter.

Europolitans GSM-nät öppnades för kunder 1992 och nätet byggs successivt ut. Nätet har god täckning i landets södra delar. Därutöver täcks Norrlandskusten och ett stråk från Sundsvall via Östersund mot Storlien. Även ett område kring Kiruna har god täckning. I övrigt är dock täckningen för närvarande mycket begränsad i norra Sverige. Vid årsskiftet 1995/96 hade Europolitan ca 130.000 GSM-abonnenter.

Även Comviq har drivit sitt GSM-nät sedan 1992. Detta nät har lägre täckningsgrad jämfört med Telias och Europolitans. Nätet är väl utbyggt i landets södra delar. Stora delar av Värmland täcks dock inte alls av nätet och utbyggnaden norr om Gävle begränsar sig till ett stråk genom Bergslagen upp till Idre samt täckning av städerna Sundsvall, Östersund/Åre, Umeå och Luleå. Vid årsskiftet 1995/96 hade Comviq ca 420.000 mobiltelefoniabonnemang.

Taxorna för mobiltelefonitjänsterna skiftar mellan de olika operatörerna och varierar också med hänsyn bl.a. till kundkategori, trafikbelastning och tjänsternas omfattning (olika tillvalstjänster förekommer). I huvudsak tre olika taxeslag förekommer; inträdesavgift, månadsavgift samt samtalsavgift.

Sverige låg i början av år 1995 främst bland alla länder i fråga om mobiltelefontäthet enligt en internationell jämförelse av utvecklingsgraden i världens ledande IT-länder som Sveriges Tekniska Attacheer nyligen sammanställt för IT-kommissionens räkning. En tidigt påbörjad utbyggnad och en jämförelsevis låg prisnivå bedöms ligga bakom Sveriges tätposition.

Datakommunikationsnät

Det vanliga telefonnätet kan utnyttjas för datakommunikation via s.k. modem som omvandlar digitala signaler till analoga och omvänt. Användningen av modem har ökat starkt under senare år som en följd av det ökande intresset för dataöverföringstjänster hos företag och hushåll. För att klara de överföringshastigheter som nya, mer avancerade tjänster kräver behövs dock andra lösningar. Användningen av modem är emellertid en viktig indikation på hur utnyttjandet av dataöverföringstjänster utvecklas och internationella jämförelser visar att Sverige och övriga Norden ligger mycket väl framme på detta område.

Om man bortser från de möjligheter till datakommunikation som det vanliga telefoninätet erbjuder, finns det ännu inget globalt sammanhängande nät för datakommunikation. En bidragande orsak till detta är att det saknas ett allmänt regelverk som stöd för hur man skall koppla samman olika nät och avräkna trafik mellan olika nätoperatörer.

Utvecklingen mot särskilda datanät startade i USA i slutet av 1960-talet genom att det amerikanska försvarsdepartementet satsade pengar på att ta fram en teknik för s.k. paketförmedlad kommunikation mellan datorer av olika typ. Det nät som efterhand utvecklades kom att kallas ARPANET.

Under 1970-talet ökade dataanvändningen och utveckling av nya datortillämpningar starkt, bl.a. som ett resultat av minidatorernas intåg. Även kommunikationstekniken utvecklades. Olika datortillverkare utvecklade emellertid egna lösningar, vilket starkt försvårade möjligheterna att kommunicera mellan datorer av olika fabrikat. Under 1980-talet utvecklades emellertid datakommunikationstekniken mot den första generationens öppna datanätstjänster. Därmed kom också efterhand insikten om att det fanns ett stort, nytt användningsområde för persondatorn - som kommunikationshjälpmedel. I mitten av 1980-talet började man kunna koppla ihop olika lokala nät över större geografiska avstånd. För detta ändamål utvecklades motsvarigheten till televärldens växlar i form av s.k. bryggor och "routrar".

APRANET växte och utvecklades fortlöpande under 1970- och

80-talen. En viktig milstolpe var det s.k. TCP/IP-protokollet som blev anbefallt som standard 1983. Samtidigt delades nätet upp i en militär och en civil del. Den senare bibehöll namnet APRANET. Forskare och institutioner inom och utom USA anslöt sig i allt större omfattning till detta nät och akademiska nät etablerades över hela världen. APRANET övergick därmed helt enkelt till att bli Internet, nätet av alla nät som bygger på internet-teknik och som är sammankopplade för gemensam trafik. Det svenska universitetsnätet SUNET blev 1988 ett IPnät och därmed fick även Sverige en anknytning till Internet.

Utvecklingen hittills tyder på att 1990-talet blir nätverkens årtionde inom datorutvecklingen. Datorindustrin satsar nu på utveckling av olika multimediala tillämpningar, exempelvis videokonferenser för persondatorer. Gemensamt för alla de nya tillämpningarna är att de skall kunna fungera över nät. Detta ställer höga krav på näten vad beträffar kapacitet, minimala fördröjningar och feltolerans.

Internet

Internet består av en stor mängd olika nät som byggts samman med det ovan nämnda TPC/IP-protokollet som grund. Internet kan också beskrivas som ett gigantiskt internationellt samarbete. Internet har ingen egentlig ägare utan styrs av det beslutande organet Internet Engineering Task Force (IETF) och intresseorganisationen Internet Society (ISOC). Standarder och lösningar på olika praktiska problem som rör nätet behandlas företrädesvis på frivillig basis i kommittéer och arbetsgrupper.

Den vanligaste tjänsten i Internet är förmedling av elektronisk post. Denna tjänst har utvidgats och gett upphov till diskussionsgrupper och nyhetsförmedling. Det blir också allt vanligare att tidskrifter, böcker, vetenskapliga avhandlingar m.m. publiceras och hålls tillgängliga i Internet. Funktionen "World Wide Web" (WWW) har, i kombination med nya program, medfört att Internet blivit mer lättillgängligt för nya och mindre avancerade användare. Utvecklingen av antalet domäne r

7

ger en uppfattning om den snabba tillväxten av In-

ternetanvändningen.

I Sverige finns det idag tre publika Internettjänster; SWIPnet (Tele2), TIPnet (Telia/Unisource) och Transpac (France Telecom/Global One). Det akademiska nätet, SUNET, som i första hand binder samman landets universitet och

7

Varje organisation eller företag som ansluts till Internet

tilldelas normalt ett eller några domännamn, t.ex. liu.se (Linköpings universitet).

högskolor, har samtrafik med dessa publika nät samt med de internationella näten.

Användningsområdena för fast anslutning till de publika Internetnäten är dels öppen kommunikation med Internet och dess generella informationstjänster såsom gopher, Medlink, publika databaser, elektronisk post m.m., dels organisationsintern kommunikation där näten utnyttjas för att koppla samman geografiskt spridda lokala nät. Det finns numera också ett stort antal återförsäljare som köpt in sig på de publika näten och erbjuder Internetabonnemang med varierande tjänsteinnehåll.

Priset för en fast anslutning till de publika Internätnäten består dels i en engångsavgift och dels i en månadsavgift. Avgiftsstrukturen varierar något mellan de olika operatörerna. Den lägsta engångsavgiften låg vid halvårsskiftet 1995 på ca 20.000 kronor och månadsavgiften varierar från ca 2.500 kronor och uppåt beroende på vilken överföringshastighet som efterfrågas. Vid krav på snabbare förbindelser stiger månadsavgiften till uppemot 10.000 kronor och däröver.

Såväl globalt som i Sverige har användningen av Internet ökat lavinartat. Enligt den europeiska samarbetsorganisationen RIP E

8

var i augusti 1995 ca 1,8 miljoner europeiska datorer

kopplade till Internet, varav 116.000 fanns i Sverige. Vid samma tidpunkt fanns enligt ISO C

9

3,3 miljoner amerikanska

datorer med Internetanslutning. Sverige har en i förhållande till övriga Europa stor användning av Internet men ligger ändå något efter Norge och Finland där spridningen är ännu större.

Övriga datakommunikationsnät

Datapak är ett s.k. paketförmedlat datanät som utnyttjar kommunikationsprotokollet X.25 för öppen kommunikation nationellt och internationellt. Nätet, som är uppbyggt kring 40 stationer runt om i Sverige, marknadsförs av Telia och är främst inriktat på företagens kommunikationsbehov. Det sker numera ingen ytterligare utbyggnad av Datapaknätet.

Avgiften för Datapaktjänsterna utgörs av engångsavgift, abonnemangsavgift och trafikavgift. Avgifterna varierar beroende bl.a. på avståndet mellan installationsorten och närmaste anslutning till Datapaknätet, den efterfrågade överföringshastigheten samt överföringsavståndet.

Datex är ett s.k. kretskopplat datakommunikationsnät som marknadsförs av Telia. Det bygger på ca 680 noder som är

8

Réseaux IP Européens

9

Internet Society

utplacerade över landet. Ingen ytterligare utbyggnad planeras. Även för Datextjänsterna uttas engångs-, abonnemangs- och trafikavgifter.

Ytterligare exempel på datakommunikationstjänster som utbjuds på den svenska marknaden är X.400, France Telecoms X.25-tjänst samt Tele Nordias X.25-tjänst.

Flertjänstnätet ISDN

ISDN betyder "Integrated Services Digital Network" och bygger på en teknik som medför att hela nätet, inklusive lokalnätet, blir digitalt och att datakommunikation således kan ske utan s.k. modem. Genom digitaliseringen blir det också i princip möjligt för användaren att över ett och samma nät samtidigt få tillgång till olika tjänster som utnyttjar ljud, text, bild och data.

Det första flertjänstnäten i Sverige - i form av Telia Duo och Telia Multi - introducerades våren 1994. Telia Duo ger tillgång till 2 kanaler och Telia Multi till allt ifrån 8 till 30 kanaler. Överföringshastigheten i varje kanal är 64 kbit.

Anslutnings- och abonnemangskostnaderna för flertjänstnäten har sjunkit kraftigt sedan tjänsterna introducerades. Medelpriset för den enklaste formen av ISDN-anslutning (Telia Duo) har således för landet som helhet sjunkit från drygt 40.000 kronor 1994 till ca 10.000 kronor 1995. Samtidigt kan konstateras att anslutningsavgifterna varierar starkt över landet. Det är framför allt tätortsgraden och ortsstorleken som påverkar prisnivån. Genomsnittspriset för Telia Duo ligger således idag på ca 3.000 kronor i orter med över 2.000 invånare medan det uppgår till närmare 30.000 kronor i orter med mindre än 1.000 invånare. Samtidigt som kostnaden för att få tillgång till flertjänstnät fortfarande är starkt beroende av var i landet man befinner sig har prisreduktionen varit störst i de minsta orterna. Genomsnittspriset i orter med mindre än 1.000 invånare låg således avsevärt över 100.000 kronor 1994.

Prisvariationerna och prisutvecklingen när det gäller ISDNanslutning i olika delar av Sverige måste också ses i ljuset av att det är mindre än två år sedan nätet introducerades i Sverige. Fram till och med årsskiftet 1995/96 hade det tecknats ca 18.000 ISDN-abonnemang i Sverige.

Sverige har inte någon särskilt framskjuten position i Västeuropa vad avser ISDN-installationer. Särskilt i Tyskland och Frankrike har ISDN avsevärt större spridning. I Tyskland uppges det stora intresset för ISDN delvis hänga samman med att kostnaderna för att hyra fast uppkopplade förbindelser är höga. Tillväxten i Frankrike förklaras av att tjänsten

introducerades tidigt och att anslutningsavgifterna har hållits nere.

Hur svarar dagens nät mot behoven nu och under de närmaste åren?

Erfarenheten visar att utvecklingen av informationstjänster och informationsteknologitillämpningar är svåra att förutsäga. Internet används t.ex. idag på ett sätt som få kunde förutse för bara några år sedan. I syfte att identifiera eventuella tekniska svagheter och begränsningar i den svenska kommunikationsinfrastrukturen har dock Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) på Kommunikationsdepartementets uppdrag kartlagt olika tänkbara kommunikationssituationer inom tal-, text-, data-, bild- och multimediakommunikation som kan bedömas vara aktuella inom den framtid som nu kan överblickas. Som exempel på kommunikationstillämpningar som studerats kan nämnas olika former av telemöten, olika former av samverkan inom och mellan organisationer, telemedicin, distansutbildning, distansarbete, telehandel, underhållning samt vetenskapligt samarbete.

Kartläggningen visar att den enskilda tillämpning som kräver störst momentankapacitet - högst 25 Mbps - är videokommunikation med mycket hög bildkvalitet (HDTV). Flertalet idag intressanta tillämpningar klarar sig dock med mindre än 2 Mbps. De olika tillämpningarna tillsammans kan däremot kräva bandbredder långt utöver detta. Framför allt gäller detta naturligtvis med de trafikvolymer som blir aktuella i transportnäten. Olika tillämpningar i kombination kan emellertid kräva högre bandbredd än 2 Mbps även i den enskilde användarens accessnät.

Det svenska transportnätet är idag väl utbyggt. Införandet av den nya överföringstekniken SDH (Synkron Digital Hierarki) har höjt kapaciteten och medger också snabbare omdirigering av trafiken. Detta ger bl.a. ökat skydd mot avbrott i överföringen. I motsats till vad som gäller internationellt har också den svenska delen av Internet - SUNET - hög kapacitet (34 Mbps).

Summan av alla de tillämpningar och tjänster som nu diskuteras och planeras kommer dock vid en bred användning att leda till kraftigt ökade behov av volymkapacitet. De mer sammansatta krav på näten som följer av multimediatillämpningar, medför också att toleransen för överbelastning minskar. Det krävs m.a.o. större marginaler och mer volymkapacitet i transportnäten efterhand som andelen mediaintegrerad trafik ökar. Kapaciteten i stamnäten är emellertid en kvalitetsfråga och inget hindrar

nätlevarantörerna från att bygga ut kapaciteten i takt med behoven genom att successivt öka antalet länkar och överföringskanaler. Detta kan åstadkommas på många sätt och den svenska infrastrukturen bedöms därför i denna del vara väl rustad för att svara mot behoven. Det betyder att de " elektroniska motorvägarna" finns i Sverige.

Påfarterna till motorvägarna - accessnäten - är inte lika enkla att anpassa till växande kommunikationsbehov. Större delen av lokalnäten är fortfarande analoga. En digitalisering av dessa är en förutsättning för mera avancerade IT-tillämpningar, liksom för att exempelvis kunna ansluta digitala abonnentväxlar till telenätet eller knyta samman privata nät på digital basis.

En analog access klarar således förutom telefoni idag endast långsam text/datakommunikation och möjligen videokommunikation med låg bildkvalitet. Även om det pågår en snabb utveckling av kompressionstekniken, med vars hjälp man i vissa fall kan minska kraven på bandbredd flera hundra gånger, bedömer NUTEK att kapaciteten i det nuvarande lokalnätet är otillräcklig för merparten av de nya ITtillämpningar man studerat. Därtill kommer att det finns behov av ökad kapacitet för kopplade förbindelser mellan lokala användarnät som ersättning för de dyra fasta förbindelser som nu erfordas för att binda samman användarnäten.

Den lösning som för närvarande ligger närmast till hands för att ge olika användare möjlighet att få tillgång till mera avancerade IT-tillämpningar är ISDN-anslutning som kan anordnas via redan existerande kopparledningar i lokalnäten. Som framgått ovan erbjuds ISDN-anslutning idag enligt två huvudalternativ som ger olika överföringskapacitet. En anslutning som motsvarar den tjänst som marknadsförs som Telia Duo och som också går under beteckningen ISDN BRA

10

eller

ISDN 2B+D, anses vara tillräcklig för flertalet av de ITtillämpningar som NUTEK studerat. Den är dock otillräcklig för de mest avancerade tillämpningarna, t.ex. videokonferens med fullgod bildkvalitet. NUTEK gör bedömningen att denna typ av ISDN-anslutning väl motsvarar användningsbehoven inom enskilda hushåll och många mindre företag.

Den mer kapacitetsstarka ISDN-anslutning som marknadsförs som Telia Multi men också betecknas som ISDN-PR A

11

eller ISDN

30B+D klarar kapacitetskraven för de flesta intressanta tillämpningar och anses också med god marginal svara mot behoven hos mindre företag när det gäller uppkoppling av lokala datanät mot omvärlden. Även många medelstora och större företag kan täcka sina kommunikationsbehov genom

10

BRA = Basic Rate Access

11

PRA = Private Rate Acess

denna typ av anslutning, bl.a. genom att när så erfordras teckna flera parallella abonnemang.

För att täcka de mest avancerade tillämpningarna är nästa steg 34 Mbps. Detta är dock en mycket dyr lösning som knappas tillhandahålles i Sverige ännu annat än som uthyrda förbindelser och som torde vara aktuell endast för de allra största företagen samt för företag med speciella kommunikationsbehov, t.ex. högkvalitativ bildförmedling. Till detta kommer att det givetvis finns och kommer att finnas speciella användare, forskare m.fl., som har behov av datakommunikation i betydligt högre hastigheter än de som behandlats här - t.o.m. i Gigabit-klassen. I de europeiska forskningsnäten rör man sig exempelvis nu med överföringshastigheten 155 Mbps.

Förutom den redan fullt etablerade ISDN-tekniken sker en snabb utveckling av nya modulationsmetoder och kompressionstekniker som gör att existerande kopparledningar i lokalnäten i ännu högre grad kan utnyttjas för avancerade ITtillämpningar och därmed också alltjämt spela en vital roll i dessa nät. Två intressanta exponenter för denna utveckling är s.k. HDSL (High rate Digital Subscriber Line) och ADSL (Assymetric Digital Subscriber Line). HDSL är främst avsett för företagstillämpningar medan ADSL framför allt utvecklas för privatkunder. Den kapacitet som kan uppnås med dessa tekniker varierar med avståndet men blir högre eller avsevärt högre än för en enstaka ISDN-anslutning. Som exempel på den snabba och i hög grad konkurrensdrivna utvecklingen kan nämnas att den kapacitet som kan uppnås med ADSL förväntas öka med minst en faktor tio från 1995 till 1998 (från ca 2 till 25 Mbps), samtidigt som priset 1998 väntas ha gått ner till en tiondedel av priset 1995. System av denna typ kan komma att få stor betydelse redan inom några år.

Telekommunikationssystemet på 2000-talet

Det finns redan idag tämligen bestämda föreställningar om hur de framtida telesystemen kommer att gestalta sig. Gemensamt för de flesta framtidsvisioner är att de tar fasta på tre viktiga sammanhängande utvecklingslinjer som brukar sammanfattas under rubrikerna konvergens, integrering och universialitet. Med konvergens avses sammansmältningen mellan olika teknikområden såsom telekommunikationsteknik och datorteknik, telefoni, datakommunikation och television, kopplade telenät och TV-distributionsnät samt mobila och fasta nät. Med integrering avses att olika media kan hanteras parallellt i nät, växlar och acesspunkter och med universialitet att olika tjänster och nät kan erbjudas och nås överallt. Det telekommunikationssystem som tonar fram kännetecknas

således av en växande teknisk enhetlighet i de fasta näten, att gränsen mellan fast och mobil acess suddas ut och att näten och tjänsterna blir alltmer "intelligenta".

Den horisontella infrastrukturen i 2000-talets telekommunikationssystem förutsätts huvudsakligen vara uppbyggt med optofiber och kompletterad med radio- och satellitacess i perifiera och mobila delar. Denna infrastruktur förväntas i sin tur möjliggöra ett rikt spektrum av tjänster med stöd av ett s.k. intelligent nät. Bilden av detta telekommunikationssystem har konkretiserats bl.a. inom ramen för EU:s kommunikationsforskningsprogram RACE/ACT S

12

. Ett viktigt mål är därvid enhetlighet i teknik och presentation av tjänster oavsett nätnivå eller om det är fråga om fasta eller mobila nät. Ett annat mål är att uppnå full mobilitet i telesystemet. Detta innebär dels att varje användare skall kunna utnyttja vilken ändutrustning som helst som sin egen oavsett var den är placerad, dels att alla nät och tjänster skall kunna nås när man befinner sig i rörelse.

De flesta bedömare anser att det som skall förverkliga detta nya telekommunikationssystem är asynkron överföring baserad på den s.k. ATM-teknike n

13

. Den innebär i korthet att all information, oberoende av media, kodas digitalt och överförs i ett enhetsformat med ett bestämt antal bitar i en s.k. cell. ATMtekniken kan sägas förena kretsoch paketkopplingsteknikernas fördelar och tekniken är också användbar från låga till mycket höga överföringshastigheter målet är några Gbps - och i såväl lokala som globala nät. Det är ATM-teknikens potentiella förmåga att möta dessa skiftande behov som är nyckeln till visionen om en enhetlig teknik i hela telekommunikationsnätet. ATM-tekniken ligger också till grund för en nät- och tjänstearkitektur, kallad B-ISD N

14

, som för

närvarande är föremål för standardiseringsarbete.

ATM-tekniken förefaller idag vara tämligen allmänt accepterad som nästa utvecklingssteg både inom telekommunikations- och dataindustrin. Det finns dock kritiker som menar att tekniken har så allvarliga brister att den kommer att visa sig vara ett stickspår. Vissa experter anser således att den nuvarande s.k. hub- och routertekniken, som ligger till grund för bl.a. Internet,

12

RACE = Research and Developement in Advanced Communication Technologies in Europe (Delprogram i EU:s tredje ramprogram för forskning och utveckling som genomfördes 1990-1994) ACTS = Advanced Communications Technologies and Services (Delprogram i EU:s fjärde ramprogram för forskning och teknisk utveckling som genomförs1994-1998)

13

Asynchronous Transfer Mode

14

Broadband Integrated Services Digital Network

med vissa modifieringar kommer att kunna tillfredsställa även framtidens krav och att ATM-tekniken därför är en onödig omväg. Andra kritiker menar att ATM-tekniken inte kommer att kunna motsvara framtidens kapacitetskrav och att det därför fordras helt nya lösningar.

NUTEK har i sin rapport för Kommunikationsdepartementet tecknat ett scenario för telekommunikationssystemets utveckling fram emot och bortom sekelskiftet. Utvecklingen av nätkapaciteten sker i detta scenario gradvis i takt med att trafikvolymen ökar. Även lokala nätverk (LAN )

15

och stads- eller

kommunnät och motsvarande (MAN)

16

byggs med optofiber och

kommer att kunna länkas in i stamnätet på ett flexibelt sätt. Den infrastruktur som betjänar större företag och företag och organisationer som är anslutna till stads- eller kommunnät bedöms därför till övervägande delen komma att vara fiberbaserad redan före år 2000.

När det gäller mindre företag och i ännu högre grad hushåll och privatpersoner väntas trafikvolymerna vara så små att installation av fiber i lokalnäten knappast kan motiveras ekonomiskt. Utvecklingen av den optiska komponentteknologin i riktning mot s.k. passiva optiska nät, d.v.s. nät utan förstärkning och optisk/elektrisk omvandling kan emellertid komma att möjliggöra nya lösningar som medför att fibern kan delas av flera användare allt närmare de enskilda anslutningspunkterna. Man förväntar sig därvid att fibern skall kunna dras till en spridningspunkt som är gemensam för ett kvarter eller större byggnad. Den sista sträckan utnyttjas alltjämt existerande anslutningsnät i form av koppar- eller koaxialkabel men avståndet blir tillräckligt kort för att medge en väsentlig ökning av bandbredden (uppemot några Mbps). I vilken utsträckning denna lösning blir tillgänglig beror huvudsakligen på trafikunderlaget och nätoperatörernas kalkyler och utbyggnadsplaner. Mot slutet av 1990-talet ser NUTEK framför sig en spridning av fiberstrukturen som täcker in samtliga stora företag, många mindre företag samt vissa hushåll. Täckningen kommer dock huvudsakligen att omfatta landets tätbebyggda delar.

En bit in på 2000-talet kan enligt NUTEK den tekniska utvecklingen i kombination med ett genomslag för bredbandstjänster medföra att det blir ekonomiskt motiverat att installera fiber med kapaciteten 155 Mbps ända fram till den enskilda abonnenten. Huruvida detta verkligen kommer att

15

Lokal Area Network, d.v.s. ett datornät med begränsad rumslig utsträckning, t.ex. inom en förvaltnings- eller företagsenhet.

16

Metropolitan Area Network, d.v.s. vidareutveckling av lokala nät (LAN) för vidare geografisk täckning.

ske är emellertid starkt omdiskuterat idag och under alla omständigheter kommer det att finnas öar av abonnenter som knappast kan nås av fibernätet till rimliga kostnader. För dessa återstår en uppgradering med digitala tekniker på den befintliga koppar- eller koaxialkabeln eller anslutning via radio eller satellit.

När det gäller användarna av telenäten skiljer sig förutsättningarna åt mellan privatpersoner/hushåll, mindre företag och organisationer samt större företag/organisationer. Trafikströmmarna går mellan alla dessa användarkategorier och passerar i regel det allmänt tillgängliga nätet. En växande del av trafiken sker emellertid i privata nät. Det gäller i första hand trafik som genereras inom de större företagen och organisationerna. NUTEK gör bedömningen att under perioden fram mot år 2000 kommer en allt större del av de stora företagen/organisationerna att utnyttja egna privata nät som upplåts av nätleverantörerna i form av mer eller mindre permanent uppkopplade förbindelser. För denna användarkategori reduceras m.a.o. det fysiska nätet till att bli ett rent transportnät. Hushållen och många mindre företag kommer däremot att vara hänvisade till det allmänna nätet. Efter sekelskiftet anser NUTEK också att kopplade förbindelser med ATM-växlar kan bli så billiga och tillförlitliga att även större företag och organisationer åter kan komma att finna det fördelaktigt att utnyttja de allmännt tillgängliga näten.

I NUTEK:s framtidsscenario berörs också tjänsteutvecklingen och huruvida de tjänsteanknutna funktionerna kommer att integreras i näten eller förläggas till olika typer av terminaler. Valet bedöms kunna få vittomfattande följder för hela IT- och teleindustrin, inklusive leverantörer som Ericsson och således också ha avgörande betydelse för de mycket starka ekonomiska intressen som är involverade i informations- och telekommunikationssystemets utveckling. NUTEK gör ingen egen prognos för vilken väg utvecklingen kommer att ta men konstaterar att det borde finnas ett mellanting där visionen om ett "intelligent nät" kan förenas med en avancerad terminalutrustning.

Telekommunikationsmarknaden

Mot en öppen marknad

I de flesta länder har nationell telefoni varit förbehållet statsägda monopol. I Sverige har det emellertid aldrig funnits något rättsligt monopol när det gäller att anlägga telenät eller erbjuda teletjänster. Marknaden har i stället varit reglerad genom de monopol Televerket har haft på olika apparater (telefoner, kontorsväxlar, telefonsvarare, modem, m.m.) för

anslutning till det allmänna telenätet. Dessa monopol avvecklades successivt under 1980-talet. Televerket har också haft en totalt dominerande ställning på den svenska telemarknaden och man har talat om ett naturligt monopol eller de facto monopol.

Sverige anses av många bedömare idag vara det land i Europa som har den liberalaste telepolitiken. De nuvarande telepolitiska målen lades i sina huvuddrag fast av riksdagen 1988. De går i korthet ut på att staten skall svara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet och som skall ge enskilda hushåll, näringslivet och den offentliga förvaltningen tillgång till telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Dessutom skall telesystemet vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig. År 1990 preciserade riksdagen tillgänglighetsmålet till att avse tillgång till telefonitjänster i hela landet till enhetliga priser. Till detta lades statens ansvar för telefonautomater i glesbygd, handikappades tillgång till teletjänster, beredskapsåtgärder och alarmeringstjänst.

När 1993 års riksdag behandlade förslaget till telelag gavs också de telepolitiska målen ett delvis nytt innehåll. Betydelsen för samhällsutvecklingen av effektiva telekommunikationer framhölls starkare än tidigare. Det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer utvidgades från taltelefoni till att omfatta telefax och viss datakommunikation. Fasta förbindelser för exempelvis datakommunikation skall tillhandahållas där de efterfrågas. Samtidigt framhölls effektiv konkurrens som det viktigaste medlet att uppnå effektiva telekommunikationer.

Telelagen trädde i kraft 1993. Samtidigt upphörde Televerket att vara en myndighet och övergick till att bli det av staten helägda aktiebolaget Telia. Telelagen skall ge staten ett instrument för att garantera att de telepolitiska målen uppfylls samtidigt som telemarknaden är fri. Lagen föreskriver att de som vill tillhandahålla telefonitjänster och mobila teletjänster eller hyra ut fasta teleförbindelser, måste ha tillstånd. Tillståndet kan förenas med villkor som gör att de telepolitiska målen främjas. Särskilda regler gäller för samtrafik och nummerplaner.

I samband med bolagiseringen ingick Telia och staten ett avtal som innebär vissa förpliktelser och begränsningar för Telia. Detta avtal löper ut vid årsskiftet 1995/96.

Europeiska Unionens (EU) strävanden mot en öppen marknad omfattar även telekommunikationsområdet. En s.k. grönbo k

17

17

Torwards a Dynamic European Economy - Green Paper on the

om utvecklingen av den gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrustning publicerades 1987. I slutet av år 1995 beslutade ministerrådet att all teleinfrastruktur skall liberaliseras fr.o.m. 1998. EU utarbetar också fortlöpande direktiv om liberalisering och harmonisering inom olika områden.

Tjänstedirektivet påbjuder att teletjänstmarknaden öppnas för konkurrens. Telefoni samt "tillhandahållande och drift av allmänt tillgängligt telenät" får dock fortfarande förbehållas en monopoloperatör. I sådana fall måste villkoren för tillgång till infrastrukturen vara "objektiva och icke-diskriminerande". Direktivet föreskriver också att myndighets- och operatörsfunktioner skiljs åt. Det s.k. ONP-direktive t

18

syftar till

att främja konkurrens genom att göra det möjligt för andra än de traditionella teleoperatörerna att tillhandahålla nättjänster. Terminaldirektivet behandlar harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om terminalutrustning och om godkännande av utrustning som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät. Det syftar till en fullständig liberalisering av teleterminalmarknaden. Vidare har direktiv utfärdats om fasta/hyrda förbindelser och satellitkommunikation. Ytterligare direktiv förbereds avseende bl.a. mobil- och persontelefoni, rösttelefoni, kabelTV-nät och telelicencer.

Den stegvisa liberaliseringen av den svenska telemarknaden har medfört att antalet leverantörer av telekommunikationstjänster i Sverige har ökat starkt. I januari 1996 hade sju företag fått tillstånd för såväl telefonitjänster som fasta förbindelser, nämligen Telia AB, Tele2 AB, France Telecom Network Services Nordic AB, Dotcom Data & Tele Communications AB, TBT Communication AB, Telecom Finland AB samt MFS Communications AB. Utöver dessa företag har Banverket erhållit tillstånd för fasta förbindelser. Vidare hade i januari 1996 Cyberlink Sweden AB, Singapore Telecom International Svenska AB, Nordisk Tele8 AB, Tele 1 Europe AB och FT Nordphone AB erhållit tillstånd för enbart telefonitjänst. Telia Mobitel AB, Comviq GSM AB, Comvik Systems AB, Tele Danmark International, Netcom Systems AB, Europolitan AB, Europolitan PCN AB samt Cable & Wireless Flightnet hade vid samma tidpunkt tillstånd för mobila teletjänster. Post- och Telestyrelsen behandlar också för närvarande ett antal ansökningar om tillstånd. Föjande företag är aktuella: AB Stokab (fasta förbindelser), TELiT AB och First Telecom Sweden AB (telefonitjänster), Cable & Wireless Flightnet och Tele8 Kontakt AB (mobila teletjänster),

development of the common market for telecommunications services and equipment, COM(87)290).

18

Open Network Provision Framework Directive, 90/387/EEC

Marknadsutvecklingen i stort

Omsättningen inom den svenska telekommunikationsmarknaden har i en studie för Post- och telestyrelsen (PTS-studie n)

19

beräknats uppgå till ca 41

miljarder kronor 1994. Detta motsvarar en tillväxt på 9 miljarder kronor jämfört med omsättningen 1991. Till telekommunikationsmarknaden räknas då dels nättjänster i fasta och radiobaserade nät för telefoni, datakommunikation och radio/TV-sändning, dels telefoni, publikt tillgängliga meddelandetjänster, kabel-TV företagens underhållningsintäkter samt vissa andra teleanknutna tjänster. Omsättningstalen inom telekommunikationsmarknaden kan jämföras med omsättningen inom hela den svenska ITmarknaden som har uppskattats till närmare 195 miljarder kronor för år 1994.

Parallellt med att marknaden vuxit har också som nämnts en rad nya leverantörer av telekommunikationstjänster etablerat sig. Vid sidan av de fyra stora företagskonstellationerna Telia, Kinnevik, France Telecom och Telenordia har bl.a. ett antal företag specialiserade på Internettjänster och s.k. callbacktjänster vuxit fram under de senaste åren. Ägarmässigt domineras marknaden alltjämt av staten med en total marknadsandel 1994 på 95 procent, varav Telia står för 91 procent. Statens marknadsandel har dock sjunkit med tre procentenheter jämfört med 1991 (och Telias med sju procentenheter).

Konkurrensen på den svenska telemarknaden är starkast på delmarknaderna för mobiltelefoni och utlandstelefoni. Konkurrensen bedöms också ha lett till en betydande prispress på fjärrtrafik och internationell trafik medan delmarknaden för när- och regiontelefoni fortfarande är relativt opåverkade. Vinsterna av liberaliseringen av telemarknaden i Sverige i form av lägre kommunikationskostnader kan därmed hittills främst sägas ha kommit de stora exportföretagen till del medan den för konsumentmarknaden snarare har medfört en viss prisstegring.

Ett viktigt inslag i marknadsutvecklingen fram emot år 2000 kommer sannolikt att vara att de nationella telekommunikationsmarknaderna efterhand ersätts av en europeisk eller global marknad. Vidare förutses att den lokala marknaden - accessnäten - blir allt mer kommersiellt intressanta som följd bl.a. av att data- och multimediatrafiken

19

Post & telestyrelsen: Marknad & konkurrensanalys av den svenska kommunikationsmarknaden, Rapport utarbetat av PA Consulting Group, September 1995

ökar. Teknikutvecklingen och en ökad etablering av radiobaserade nät väntas också möjliggöra alternativ till de nuvarande fysiska näten och pressa ner infrastrukturkostnaderna.

Telekommunikationsmarknaden domineras av telefonisegmentet, som 1994 hade en totalomsättning på ca 29 miljarder kronor. Detta marknadssegment väntas vara dominerande även vid sekelskiftet. Omsättningen beräknas ha ökat till 45 miljarder kronor år 2000, vilket motsvarar en tillväxttakt på ca 8 procent per år. Inom telefoniområdet väntas när- och regiontrafiken växa snabbast i omsättning som en följd av dels väntade prishöjningar inom ramen för en ombalansering av samtalstaxorna, dels en snabb ökning av uppringd datakommunikation. Den snabba tillväxten av mobiltelefoni väntas också fortsätta.

Meddelandetjänster, som omfattar elektronisk post, Internettjänster och interaktiva tjänster, är emellertid det marknadssegmentet som väntas öka snabbast i omsättning från nuvarande nivå på ca 100 miljoner kronor till över 2 miljarder kronor år 2000.

Även omsättningen inom nättjänster väntas växa kraftigt, bl.a. genom en hög volymtillväxt för sammankoppling av lokala användarnät (LAN). Sammantaget väntas omsättningen på nätsidan öka från 5 till 8 miljarder kronor under perioden 1994-2000.

Nät och nättjänster

I detta marknadssegment ingår tillhandahållande av nätkapacitet, privata nät (d.v.s. eget innehav av nät), uthyrning av förbindelser, tillhandahållande av bredbandskapacitet (d.v.s. fiber och kabel samt bredbandstjänster), datakommunikationstjänster, virtuella växeltjänster samt radieringstjänster. År 1994 fanns det totalt 23 levererantörer av nättjänster i Sverige. Den sammanlagda omsättningen inom detta marknadssegment uppgick samma år till drygt 5 miljarder kronor.

Nätkapacitet

Tjänsten inom detta delsegment består enbart i att tillhandahålla ren nätkapacitet, vilket också brukar benämnas "svart fiber". Utformningen av systemutrustningen överlåts m.a.o. helt till kunden. I Sverige finns f.n. två leverantörer av denna typ av tjänst, nämligen Stokab och Svenska Kraftnät. Stokabs verksamhet är koncentrarad till Stockholm medan Svenska Kraftnät utnyttjar det befintliga kraftledningsnätet för att bygga ett fibernät mellan de tre storstadsregionerna. Man

kan inte tala om någon egentlig konkurrens inom detta delsegment då de få aktörer som finns har helt skilda utgångspunkter för sin verksamhet.

Uthyrning av förbindelser

I PTS-studien har 13 företag identifierats som verksamma inom denna marknadsnisch. Flertalet av dessa är dock enbart återförsäljare. Endast fem av företagen har egen nätkapacitet. För år 1994 beräknas omsättningen inom detta marknadssegment uppgå till ca 2,3 miljarder kronor, vilket innebär mer än en fördubbling i förhållande till 1991. Samtidigt har Telias marknadsandel sjunkit från 91 till 83 procent.

Samtliga de operatörer som har ett mera fullständigt utbud av telekommunikationstjänster - d.v.s. Telia, Tele 2, France Telecom och Telenordia - är verksamma inom uthyrning av förbindelser. Banverket är å andra sidan ett exempel på en aktör som specialiserat sig på just denna tjänst och vars verksamhet på telekommunikationsområdet således begränsar sig till uthyrning av förbindelser.

Marknadssegmentet kännetecknas av en förhållandevis stark konkurrens och pressad prisnivå. Prisnivån i Sverige anses vara låg vid en internationell jämförelse.

Privata/kommunala nät

För närvarande sker en mycket stark utbyggnad av privata nä t

20

, inte minst i kommunal regi. Det är således inte ovanligt

att kommunerna idag bygger upp kommun- eller stadsnät baserade på egen fiber och/eller radiolänk. Flera olika motiv anförs för kommunernas engagemang i denna verksamhet, bl.a. kostnadsbesparingar som kan göras genom att frikoppla den kommunala förvaltningen från teleoperatörerna, förberedelse inför behov av större överföringskapacitet vid införandet av multimediatjänster, ökad attraktionskraft som etableringsort för företag med stora kommunikationsbehov, profilering av kommunen som IT-kommun samt förväntade prisökningar på nätkapacitet. Enligt PTS-studien finns det idag ca 100 lokala privata eller kommunala fibernät i landet. I kombination med Banverkets och Svenska Kraftnäts/Tele2:s stamnät kan dessa lokala nät ses som en allt starkare utgångspunkt för en ny, från Telia helt fristående, nationell nätinfrastruktur.

Datakommunikation

20

Med privata nät avses s.k. Wide Area Networks (WAN). Däremot ingår inte s.k. Lokal Area Networks (LAN).

Datakommunikationssegmentet domineras av de ovan beskrivna datex- och datapaktjänsterna som svarar för drygt hälften av trafikvolymen. Nättjänster inriktade på sammankoppling av lokala datanät har ökat kraftigt under senare år och bedöms fortsättningsvis komma att svara för en stor del av volymtillväxten på denna marknad.

Omsättningen inom datakommunikationstjänsterna har vuxit jämförelsevis långsamt mellan 1991 och 1994 - från ca 800 miljoner kronor 1991 till ca 1,1 miljarder kronor 1994. I dessa tal ingår emellertid endast de kommunikationstjänster som säljs i Sverige oavsett om trafiken går över svenska eller utländska nät medan tjänster som säljs utomlands inte omfattas även om trafiken berör det svenska nätet. Eftersom marknaden är internationell är därför den totala omsättning som kan relateras till den svenska marknaden inte längre möjlig att beräkna.

Konkurrensen inom detta marknadssegment etablerades relativt tidigt och många av de större företag och företagskonstellationer som etablerats på den svenska marknaden är aktiva på detta område. Telia är fortfarande den helt dominerande leverantören men Telias marknadsandel har sjunkit från 94 procent till 78 procent mellan 1991 och 1994.

Virtuella växlar m.m.

Detta marknadssegment - som bl.a. består i att i det allmänna nätet avbilda det privata nätets funktioner genom vissa speciella tjänster - har ännu inte utvecklats i någon större utsträckning i Sverige. I USA har däremot detta marknadssegment vuxit mycket snabbt genom en prissättning som gjort denna typ av tjänster attraktivare än alternativa hårdvarulösningar. Många av aktörerna på den svenska marknaden - bl.a. Telia, Tele2, Telenordia, France Telecom och Telecom Finland - har emellertid virtuella nät och växlar på sina produktprogram, varför denna typ av tjänster kan antas komma att växa i betydelse framöver.

Radio och TV

Sammansmältningen av olika tekniker inom informationsteknikområdet medför att även näten för radiooch TV-distribution måste räknas till nätinfrastrukturen på telekommunikationsområdet.

År 1994 var över 2,1 miljoner svenska hushåll anslutna till kabelTV. I förhållande till 1991 innebär detta en ökning med drygt 300.000 hushåll. Svensk Kabel-TV är det dominerande företaget med en marknadsandel på knappt 60 procent. Andra

stora företag på denna marknad är Kabelvision och Stjärn-TV.

Förutom kabelTV-företagen utgör Teracom Svensk Rundradio A B

21

en viktig aktör på detta område. De radiolänkar och

master som företaget förfogar över samutnyttjas med mobiltelefonoperatörerna och företaget tillhandahåller också specialtjänster för vissa användargrupper såsom företagsintern TV och videokonferenser. Ytterligare en aktör inom detta marknadssegment är Rymdbolaget som, utöver TV-distribution via sin satellitkapacitet, även tillhandahållet satellitbaserade telekommunikationstjänster.

Telefoni

PTS-studien har identifierat 22 företag som är verksamma inom denna delmarknad. Nästan hälften av dessa företag är främst inriktade på s.k. callback-tjänster, d.v.s. att erbjuda tjänster som innebär att ett samtal initieras i det land där priset för samtalet blir lägst.

Telefonimarknaden kan med utgångspunkt i marknadsförhållandena delas in i fyra delsegment; när- och regiontrafik, fjärrtrafik, utlandstrafik och mobiltelefoni. För samtliga dessa delmarknader kan konstateras att en stor och växande del av trafiken går igenom privata, främst företagsinterna, nät. Denna trafik utgör ett mörkertal som inte beaktas i den följande redovisningen. Däremot ingår trafik via telefax och s.k. uppringd datakommunikation, vars sammanlagda andel kan uppskattas till 10-15 procent av de totala trafikvolymerna.

När- och regiontelefoni

Omsättningen inom detta delsegment uppgick 1994 till ca 3 miljarder kronor. Telia har fortfarande ett de facto-monopol eftersom inga andra aktörer ännu etablerat sig på denna marknad. Detta beror på att prisnivån i Sverige vad avser samtalstaxorna är mycket låg internationellt sett och i jämförelse med prisnivån på övriga delmarknader för telefoni. Detta balanseras i viss mån av att Sverige ligger relativt högt i fråga om abonnemangsavgifter. Sammantaget har dock prisstrukturen hittills verkat som ett effektivt etableringshinder för nya operatörer på marknaden för när- och regiontelefoni.

På grund av den konstlade konkurrenssituation som skevheterna i prisbildningen givit upphov till sker emellertid nu en snabb ombalansering av telefonitaxorna både i Sverige och utomlands. De genomsnittliga prisnivåerna för närsamtal i våra

21

Den enhet som bröts ut ur Telia 1993 och ombildades till ett eget bolag under Kulturdepartementet.

viktigaste konkurrentländer låg 1994 mer än dubbelt så högt som i Sverige och prisnivån i England var nästan 4 gånger högre än i Sverige. Sedan dess har det emellertid skett en betydande utjämning som bl.a. har tagit sig uttryck i en kraftig prissänkning i Storbritannien (som kan förklaras av en växande konkurrens om lokaltrafiken från kabelTV-operatörer) och en prishöjning på närmare 30 procent i Sverige. Sedan 1991 har de svenska priserna på när- och regionsamtal ökat med drygt 80 procent och enligt PTS-studien talar allt för att konkurrensen tvingar fram en fortsatt utveckling i denna riktning.

Tillgängliga marknadsbedömningar pekar också mot att lokaltrafiken kommer att få en växande betydelse i takt med att olika mer avancerade IT-tillämpningar blir kommersiellt bärkraftiga fram emot sekelskiftet. Detta, i kombination med prisförändringarna, väntas medföra att nya aktörer etablerar sig även inom när- och regiontrafiken och att konkurrensen på detta delsegment därigenom ökar.

Fjärrtelefoni

Omsättningen inom fjärrtrafiksegmentet har beräknats uppgå till ca 4,3 miljarder kronor 1994. Även denna delmarknad domineras fortfarande nästan totalt av Telia. Under 1994 har dock Tele2 börjat etablera sig och nått en marknadsandel på knappt 0,5 procent. Det finns dock ytterligare ett antal stora operatörer som förbereder en introduktion av fjärrtrafiktjänster på den svenska marknaden och det finns således anledning att räkna med en intensivare konkurrenssituation från och med år 1996.

Den ovan omtalade ombalanseringen av samtalstaxorna har medfört en sänkning av fjärrtrafikpriserna. Prissänkningen sedan 1991 ligger på i storleksordningen 25 procent.

Utlandstelefoni

Den totala omsättningen inom utlandstelefonin beräknas ha vuxit från ca 3 miljarder kronor 1991 till omkring 3,25 miljarder kronor 1994. År 1991 var Telia ensamt på marknaden medan bolagets marknadsandel sjunkit till 86 procent 1994. Även i detta fall är det Tele2 som stått för huvuddelen av marknadsinbrytningen.

Totalt finns det dock idag mer än 20 företag, inklusive de s.k. call-backföretagen, som är aktiva inom detta segment. Flertalet av dessa operatörer har dock kommit igång sent under 1994 och endast nått marginella marknadsandelar detta år. Tillväxten hos dessa nya operatörer inträffar under 1995-1996 och

beräknas i PTS studie leda till att Telias marknadsandel inom utlandstelefoni sjunker kraftigt ner mot 50-60 procent. Som exempel kan nämnas att prognoser för call-backföretagens omsättning pekar på en ökning från under 50 miljoner kronor 1994 till över 300 miljoner kronor 1995.

Olika aktörers stora intresse för att etablera sig på delmarknaden för utlandstelefoni bottnar också i skevheterna i prisstrukturen på telefonitjänster. I detta fall är det en hög prisnivå relativt andra länder och delmarknader som skapat möjligheter till lönsamma inbrytningar på marknaden. Den ökade konkurrensen har också resulterat i en prisminskning. I listpriset till slutkunderna har reduktionen uppgått till ca 15 procent mellan 1991 och 1995. De verkliga priseffekterna av den ökade konkurrensen är emellertid större än så och yttrar sig bl.a. i de avtal operatörerna sluter med storkunderna och som genomgående innehåller avsevärda rabatter. Ytterligare ett exempel på vilka prissänkningar det i realiteten kan vara fråga om är callback-företagens priser som på vissa destinationer ligger upp till 70 procent lägre än Telias listpriser.

Mobiltelefoni

Mobiltelefonimarknadens exceptionella tillväxt i Sverige är väl känd. Omsättningen har ökat från ca 4,4 miljarder kronor 1991 till ca 5,4 miljarder kronor 1994. Telia dominerade marknaden 1991 då ende konkurrenten Comviq hade en marknadsandel på endast ett par procent. Idag finns tre väletablerade operatörer i form av Telia, Comviq och Europolitan. Telia är fortfarande klart marknadsledande, totalt sett, men bolagets marknadsandel har sjunkit till 86 procent 1994. Ser man enbart till det nya mobiltelefonsystemet GSM är marknadsandelarna också betydligt mera jämt fördelade mellan de tre operatörerna.

GSM-marknaden utmärks av att konkurrensen om nya kunder är mycket hård. Faktorer som extremt snabb tillväxt, förväntningar om en långsiktigt hög vinstmarginal och sjunkande hårdvarukostnader har medfört att marknaden bedömts som mycket attraktiv.

Samtalstaxorna för GSM-telefoner har gått ner med ca 30 procent sedan GSM-nätet togs i bruk 1993.

Meddelandetjänster

Med meddelandetjänster avses publik elektronisk post

22

, övriga

tjänster med anknytning till Internet samt interaktiva tjänster av olika slag.

22

D.v.s. postmeddelanden som växlas via en publik operatör.

Meddelandetjänster av traditionellt slag (X.400, Postnet, m.fl) beräknas i PTS studie för närvarande omsätta mindre än 50 mkr/år men med en tillväxttakt på ca 30 procent per år. Om Postens hybridpostsystem räknas in stiger dock omsättningen till drygt 0,5 miljarder kronor per år.

Internet är den del av marknadssegmentet som har vuxit snabbast. Omsättningen 1991 uppgick till mindre än 5 miljoner kronor och beräknas ha närmat sig 60 miljoner kronor 1994. Det motsvarar en tillväxttakt på över 200 procent per år. Mycket talar för att tillväxten därefter accelererat ytterligare. Vid halvårsskiftet 1995 var tillväxttakten för Internetanslutningar 500-800 per vecka och i PTS studie uppskattas antalet kommersiella användare av Internet i Sverige - de som abonnerar på en Internetanslutning - ha uppgått till drygt 10.000 i maj 1995. Priserna på framför allt uppringda abonnemang på Internet har sjunkit kraftigt det senaste året. Detta har också medfört en prispress på övriga meddelandetjänster.

Marknaden för interaktiva tjänster har ännu inte nått några nämnvärda omsättningsvolymer. Marknaden bedöms dock ha en stor potential. Betalningstjänster anses av många vara nyckeln till utvecklingen av en massmarknad för meddelandetrafik. Flera aktörer på den svenska marknaden, bl.a. Telia (Passagen) och Everyday (Everyday Village), satsar nu på "elektroniska varuhus" i samma anda som Microsoft i USA med sitt Microsoft Network. Det finns dock frågor kring säkerhet och konsekvenserna av att hantera stora betalningsvolymer utanför de traditionella betalningssystemen som måste klarläggas för att bana väg för en mera storskalig introduktion av dessa tjänster.

Utrustning och stödtjänster

I PTS studie har delmarknaden för utrustning avgränsats till växlar och telefoner. Denna avgränsning är tämligen godtycklig. Även datorer, faxmaskiner och lokala nätverk skulle exempelvis kunna föras till denna delmarknad. Denna, icke intäkta del av marknaden är betydande, vilket kan exemplifieras med att enbart hanteringen av de lokala nätverken beräknas kosta i storleksordningen 5-10.000 kronor per persondator.

Växelförsäljningen i Sverige omsatte ca 900 miljoner kronor 1994. Telias marknadsandel var detta år ca 65 procent jämfört med 73 procent 1991.

Marknaden för vanliga telefoner omsätter ca 300 miljoner kronor per år och omsättningen har varit relativt stabil under

senare år. Mobiltelefonmarknaden har däremot vuxit i omsättning från ca 3 miljarder kronor 1991 till 6,6 miljarder kronor 1994.

Den svenska telemarknaden fram emot 2000

Telekommunikationsmarknadens framtida tillväxt och utvecklingen av nya teletjänster hänger i hög grad samman med hur de olika aktörer uppfattar investeringsbetingelserna och konkurrensförutsättningarna i övrigt. Faktorer som gör en marknaden attraktiv och kan fungera som drivkrafter för konkurrens är hög lönsamhet och stora marginaler, stor marknadsvolym och hög tillväxt. Hög investeringsnivå, starkt konkurrenstryck, brist på distributionskanaler, finansieringssvårigheter, begränsande regelverk och krånglig administration är exempel på faktorer som kan verka tillbakahållande på konkurrensen och utvecklingen av en fungerande marknad. Sammansättningen av dessa faktorer varierar i hög grad mellan olika delar av telemarknaden.

Konsultbolaget PA Consulting Group har för Post- och telestyrelsens räkning analyserat konkurrensförutsättningarna på olika delar av den svenska telekommunikationsmarknaden.

Enligt denna analys kännetecknas delmarknaden för mobiltelefoni av mycket högt attraktionsvärde i kombination med starka etableringshinder. Att denna marknad är så attraktiv beror på snabb tillväxt, höga marginaler och att en bra position på denna marknad anses ha ett strategisk värde i ett längre perspektiv. Tillbakahållande faktorer är främst de stora investeringar som krävs vid en etablering samt det starka konkurrenstrycket. Tillståndskrav och ett begränsat frekvensutrymme är andra hinder för en etablering.

Delmarknaden för virtuella nät anses också ha hög attraktionskraft samtidigt som etableringshindren bedöms vara små. Även delmarknaderna för utlandstelefoni och bredbandstjänster bedöms ha relativt högt attraktionsvärde i kombination med låga etableringshinder. Delmarknaden för meddelandetjänster kännetecknas av små etableringshinder och från en tidigare relativt låg nivå bedöms nu även attraktionskraften hos denna marknad tillta. Gemensamt för dessa marknader är således att de kan förväntas dra till sig många nya aktörer. Åtminstone beträffande utlandstelefoni kan emellertid en ökad priskonkurrens väntas medföra att etableringströskeln efterhand höjs.

Marknaderna för fjärrtelefoni och uthyrning av förbindelser kännetecknas enligt PA Consulting Group av såväl medelhög attraktionskraft som medelhöga etableringshinder medan

marknaden för när/regiontelefoni förenar ett medelhögt attraktionsvärde med relativt stora etableringshinder. Det överskuggande etableringshindret i det senare fallet är den låga prisnivån. Att när/regiontelefoni ändå bedöms ha relativt hög attraktionskraft beror på en förväntad volymtillväxt i kombination med att marknaden anses ha ett långsiktigt strategiskt värde för många aktörer.

Delmarknaderna för datakommunikation och ren överföringskapacitet ("svart fiber") bedömer PA Consulting Group ha låg attraktionskraft i kombination med små eller medelstora etableringshinder. Den låga attraktionskraften beror på begränsad lönsamhet och låga marginaler. Etableringshindren är på datakommunikationssidan främst högt konkurrenstryck. När det gäller ren överföringskapacitet är det däremot framför allt de stora investeringarna och tillståndskraven som motverkar en mer omfattande etablering av nya aktörer.

Utvecklingen när en tidigare monopolmarknad öppnas upp för konkurrens följer ofta ett visst givet mönster. När nya aktörer etablerar sig leder detta i allmänhet till en intensiv priskonkurrens. Marknaden går in i en instabil fas med pressade marginaler och låg lönsamhet som framtvingar omstruktureringar av olika slag. Vissa aktörer kan komma att ingå allianser för att stärka sin konkurrensposition medan andra aktörer tvingas lämna marknaden. Omstruktureringen i kombination med en strävan mot ökad produkt- eller tjänstedifferentiering kan på sikt väntas ge förutsättningar för en ökad lönsamhet och större stabilitet på marknaden varefter den fortsatta marknadsutvecklingen kan väntas följa ett lugnare förlopp.

Olika delar av den svenska telemarknaden befinner sig idag i olika faser av det ovan beskrivna utvecklingsförloppet. Mobiltelefoni- och utlandstelefonimarknaderna befinner sig redan i en fas med intensiv kamp om marknadsandelar och stark priskonkurrens. På marknaden för när- och regiontelefoni är konkurrensförutsättningarna annorlunda och i PTS-studien bedöms denna marknad komma in i en mer intensiv konkurrensfas först vid sekelskiftet 1999/2000. Övergången från en monopolmarknad till en öppen marknad i balans bedöms således bli relativt utdragen och sträcka sig en bit bortom sekelskiftet. I PTS-studien bedöms övergången komma att resultera i en oligopolsituation där 3-4 stora aktörer svarar för 80-90 procent av omsättningen och Telia även fortsättningsvis blir den dominerande leverantören av telefoni- och nättjänster. Vid sidan av dessa stora företag som erbjuder hela skalan av teletjänster väntas det emellertid också utvecklas ett antal företag som erbjuder grossist- och mäklartjänster samt ett stort

nät av återförsäljare.

Med utgångspunkt i analysen av de olika delmarknaderna redovisas i PTS-studien ovanstående prognos för telekommunikationsmarknadens utveckling fram mot sekelskiftet. Prognosen innebär att totalmarknaden för telekommunikationstjänster växer från nuvarande omsättningsnivå på knappt 30 miljarder kronor till ca 45 miljarder kronor år 2000. Telefonisegmentet fortsätter att dominerar omsättningen men den relativt sett snabbaste tillväxten uppvisas av meddelandetjänster (Epost, Internet, etc) som väntas växa från dagens blygsamma nivå på drygt 100 miljoner kronor till en omsättning på över 2 miljarder kronor år 2000.

Telefonimarknaden präglas av en förväntad fortsatt stark tillväxt av mobiltelefonin samt att när/regiontelefonin ökar kraftigare än fjärr- och utlandstelefonin. Dessa skillnader i utvecklingen av omsättningstalen beror både på volymförändringar och prisförändringar. De senare innebär att när/regiontelefonin blir dyrare medan priset för fjärr- och utlandstelefoni sjunker ytterligare.

Ordlista

Accessnät

Den sträcka som förbinder abonnenten med lokalväxeln (se även lokalnät).

ARPANET

Det första kända externa datornät som startades av USA:s försvarsdepartment 1968.

ACTS

Advanced Communications Technologies and Services, delprogram i EU:s fjärde ram-program för forskning och utveckling (1994-1998).

ADSL

Assymetric Digital Subscriber Line, en teknik för att höja överföringskapaciteten på befintliga kopparledningar.

Analog

Motsats till digital. En analog apparat gör inte, som den

digitala, om all information till koder (ettor och nollor).

ATM

Asynchronous Transfer Mode, kopplingsteknik för bredbandskommunikation.

Audiotext

Betalsvarstjänster.

AXE

Datorstyrda digitala telefonväxlar (stationer).

B-ISDN

Broadband Integrated Services Digital Network eller Bredbands-ISDN, en vidareutveckling av ISDN mot högre kapacitet.

Bibliografiska databaser

Databaser för referatpublikationer, dvs. det traditionella hjälpmedlet för sökning av litteratur m.m.

Bryggor

En enhet som sammanbinder nätverk med varandra (gateways).

CD-ROM (CD-skiva)

Compact Disk-Read Only Memory, digital optisk skiva för musik eller datalagring.

Datapak

Telias X.25-tjänst, ett paketförmedlande datanät.

Datex

Telias kretskopplade datakommunikationsnät.

Digital

Teknik för att hantera information, som kortfattat innebär att all information delas upp i små bitar(ettor och

nollor), som sedan kan tolkas när informationen skall

användas.

Digital signatur

Elektronik underskrift, t.ex. vid elektronisk post.

Domäner

Ett sätt att namnge och gruppera datorer som är anslutna till Internet och datorpostadresser på Internet. T.ex. (förnamn.efternamn@skolverket.se) där Skolverket är domänen, dvs. ett samlingsnamn för alla datorer som tillhör Skolverket, och se står för Sverige.

Elektronisk post

Tjänst (e-post eller e-mail) för att skicka

elektroniska meddelanden mellan användare.

Fiber

Tunn böjbar ledning av glas eller plast, genom vilken en stråle från en lysdiod eller laserdiod passerar.

G7-länderna

Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. .

Geokodning

Lägesangivning av objekt, vanligtvis med kordinater, som lagras i en databas.

Gigabit (Gbps)

Gigabits per sekund, anger hastigheten vid

dataöverföring, miljardtals bitar per sekund.

GIS

Geografiskt informationssystem.

Gopher

Textbaserat menysystem för att länka dokument på olika

datorer anslutna till Internet.

GPS-teknik

Global Positioning System, satellitbaserade system för

positionsbestämning

GSM

Group Speciale Mobile/Global System for Mobil Communication, ett digitalt alleuropeiskt mobiltelefonisystem som för närvarande omfattar ca 20 länder.

HDSL

High Rate Digital Subscriber Line, en teknik för att höja överföringskapaciteten på befintliga kopparledningar.

HDTV

High Definition Television, TV med mycket hög

bildupplösning.

IETF

Internet Engineering Task Force, en organisation för internationellt samarbete kring Internet

Intelligent nät

Nät där uppkopplingar kan styras beroende på villkor som är inprogrammerade i nätdatabaser.

Intermediärer

Databasanvändare som t.ex. bibliotekarier och

dokumentalister.

Internet

Globalt datornät med TCP/IP som

kommunikationsprotokoll.

IP-nät

Datornät som bygger på Internets kommunikationsprotokoll (IP Internet Protocol).

ISDN

Intergrated Services Digital Network, teknik för samtidig

sändning av av ljud, text, bild och data digitalt i

teleledningar.

ISDN 2B+D

Se ISDN BRA.

ISDN 30B+D

Se ISDN PRA

ISDN BRA

Basic Rate Access, kallas även 2B+D och består av två kanaler på 64 kbps samt en styrkanal på 64 kbps.

ISDN PRA

Private Rate Access, kallas även 30B+D och består av 30 kanaler på 64 kbps samt en styrkanal på 64 kbps.

ISOC

Internet Society, intresseorganisation för Internet

Kryptering

Ett begrepp för olika metoder att göra meddelanden oläsbara för utomstående, dvs. för personer som inte har tillgång till de kodnycklar som används för att kryptera meddelandet.

LAN

Local Area Network, lokalt datanätverk. Ett datornät med begränsad utsträckning, vanligtvis inom ett företag eller myndighet.

Logiskt nät

Sammanhängande nät för tjänster som ej nödvändigtvis överensstämmer med de fysiska näten.

Lokalnät

Den sträcka som förbinder abonnenten med lokalväxeln (se även accessnät).

MAN

Metropolitan Area Network, en vidareutveckling av

lokala nät (LAN) för vidare geografik täckning.

Mbps

Megabits per sekund, anger hastigheten vid

dataöverföring i miljontals bitar per sekund.

Mikroprocessor

Persondatorns centrala styrenhet. Det är processorn som avgör datorns prestanda.

Mobil access

Rörliga anknytningspunkter, jämför mobiltelefoni.

Multimedia

Datorbaserade presentationer, som kombinerar två eller flera medier, t.ex. text, ljud, grafik och rörliga bilder. Användaren skall kunna påverka presentationen interaktivt. TV kan därför inte (ännu) anses som multimedia.

NMT

Nordisk MobilTelefon, ett helautomatiskt

mobiltelefoni-

system i de nordiska länderna som utvecklats av de nordiska teleförvaltningarna.

Nod

Vanligtvis en benämning på en knutpunkt i nätverk.

Nätleverantör

En aktör som tillhandahåller nätkapacitet

Nätoperatör

En aktör som tillhandahåller nättjänster i egen regi eller som återförsäljare

Onlineanvändare

Databasanvändare som når och arbetar med databaser via elektronisk kommunikation.

ONP

Open Network Provision, teknisk och ekonomiskt villkor, bl.a. pris, för icke diskriminering vid uthyrning av oför-

ädlad nätkapacitet.

PABX

Private Automatic Branch Exhange, en företagsväxel. Med en egen växel kan man vidarekoppla samtal samt ringa internt inom företaget.

RACE

Resarch and Developement in Advanced Communication

Technologies in Europa. Ett delprogram i EU:s tredje

ramprogram för forskning och utveckling (1990-1994).

RIPE

Réseaux IP Européens, en europeisk samarbetsorganisation

kring Internet.

Routrar

Kommunikationsutrustning ("växel") som tolkar adresser i inkommande datapaket och väljer den bästa vägen vidare i nätet.

SDH

Synkron Digital Hierarki, en ny överföringsteknik för kopplade nät som höjer kapaciteten i de optiska digitala

näten.

"Svart fiber"

Ren nätkapacitet utan systemutrustning.

TCP/IP

Transmission Control Protocol/Internet Protocol, en samling kommunikationsprotokoll som utgör den minsta

gemensamma nämnaren för dator som kommunicerar i Internet.

Telematik

Samlingsbegrepp för telekommunikation och informationsteknik.

Telexnät

Nät utformat för ren text kommunikation via s.k. telexmaskiner (fjärrskrivarmaskin).

Transmissionsnät

Överföringsnät som delas in i accessnät (lokalnät) och transportnät.

Transportnät

Den del av transmissionsnätet som används för överföring av trafik mellan olika lokal- eller accessnät

Virtuell

Skenbar eller ej fysiskt, något som har simulerats fram.

WAN

Wide Area Networks, datornät med mycket stor

geografisk utsträckning. Används bl.a. för att knyta samman flera lokala nätverk (LAN).

World Wide Web

Ett hypertextbaserat system för länkangivning (pekare) till dokument över Internet.

X.25

En CCITT- och ISO-rekommendation (standard) för

synk-

ron överföring av datapaket mellan datorer.

X.400

Datorpost-standard enligt OSI-modellen (Open System

Inter-

connect), ISOs motsvarighet till SMTP (Internets

datorpostprotokoll).

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh, Johansson.

Föredragande: statsrådet Jan Nygren

Regeringen beslutar proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.

Hänvisningar till S5-4