Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition föreslås att ålderskravet för att få framföra buss förvärvsmässigt och för att få taxiförarlegitimation under vissa förutsättningar sänks till 18 år. Ett av de krav som ställs är genomgången förarutbildning för persontransporter med buss inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning.

Vidare innehåller propositionen ett förslag till ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister samt vissa överväganden avseende taxiförarlegitimation såvitt gäller medicinska krav och återkallelse.

Ett författningsförslag föreslås träda i kraft den 1 september 2010 och för övriga författningsförslag föreslås ikraftträdande den 1 januari 2011.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

2. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),

3. lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens, och

4. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

• Sida 5
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §¹

Körkort får utfärdas för den som

1. har körkortstillstånd,

2. är permanent bosatt i Sverige eller har studerat här i minst sex månader,

3. har fyllt

a) 15 år för behörigheten AM,

b) 16 år för behörigheten A1,

c) 18 år för behörigheterna A, B, C och E,

d) 21 år för behörigheten D,

d) 21 år för behörigheten D, eller uppfyller de lägre ålderskrav som framgår av 3 kap. 5 § andra stycket lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens om sökanden har förvärvat sådan grundläggande kompetens som framgår av nämnda stycke, och

4. har avlagt godkänt förarprov. Körkort får dock inte utfärdas för den som har ett körkort som är utfärdat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Har ett körkort blivit ogiltigt av anledning som avses i 12 § eller 13 § första stycket 1 eller sista stycket får ett nytt körkort utfärdas utan att förarprov avlagts, om den sökande efter det att körkortet blivit ogiltigt har meddelats körkortstillstånd för de behörigheter som upphört att gälla. För utfärdande av körkort efter återkallelse gäller bestämmelserna i 5 kap.

Har ett körkort blivit ogiltigt av en anledning som avses i 12 § eller 13 § första stycket 1 eller sista stycket får ett nytt körkort utfärdas utan att förarprov avlagts, om den sökande efter det att körkortet blivit ogiltigt har meddelats körkortstillstånd för de behörigheter som upphört att gälla. För utfärdande av körkort efter återkallelse gäller bestämmelserna i 5 kap.

¹ Senaste lydelse 2009:189.

• Sida 6
•  Original

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

• Sida 7
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § yrkestrafiklagen (1998:490) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §¹

Taxiförarlegitimation får ges till den som

1. har fyllt 21 år,

2. sedan minst två år har körkort med behörigheten B eller har körkort med behörigheten D,

3. uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till säkerheten för passagerare och andra trafikanter,

4. i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik, och

5. har avlagt godkänt körprov för taxiförarlegitimation.

För den som, inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, förvärvat grundläggande kompetens genom godkänd grundutbildning enligt 4 kap. 1 § lagen ( 2007:1157 ) om yrkesförarkompetens för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE, gäller i stället för första stycket 1 och 2 att personen ska ha fyllt 18 år och ha körkort med behörigheten B.

Det som sägs i första stycket 2 om krav på innehav av körkort med behörigheten B sedan minst två år gäller inte den som under de tre senaste åren har haft taxiförarlegitimation och som vid ansökan om ny sådan har körkort med behörigheten B.

En taxiförarlegitimation gäller endast tillsammans med ett giltigt körkort. Legitimationen får förenas med villkor som är motiverade av medicinska eller andra särskilda skäl. Villkor får meddelas såväl i samband med att legitimationen beslutas som senare under giltighetstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2006:512.

• Sida 8
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

dels att 3 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 1, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en förare enligt denna lag ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Föraren ska också uppfylla ålderskraven i 3–7 §§.

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en förare enligt denna lag ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Föraren ska också uppfylla ålderskraven i 3–6 §§.

5 §

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon.

Om den grundutbildning som anges i första stycket ägt rum inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, får persontransporter med sådana fordon utföras av föraren från och med 20 års ålder. Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 18 års ålder, om fordonet

– körs utan passagerare, eller – används för persontransporter i linjetrafik, där linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

6 §

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4, Celex 32003L0059), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 (EUT L 311, 21.11.2008, s. 1, Celex 32008R1137).

• Sida 9
•  Original

4 kap. 2 § för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon när fordonet används för transporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

4 kap. 2 § för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får från och med 23 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 21 års ålder, om fordonet används i linjetrafik och linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

• Sida 10
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2010:40 Föreslagen lydelse

6 §

I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser

1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,

2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,

b) förarutbildning och förarprov,

c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,

3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik och biluthyrning,

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter,

4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning,

5. innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

6. utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den, och

7. genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574).

6. utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den,

7. genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574), och

8. a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 § 1 g), och

• Sida 11
•  Original

I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av bestämmelser om kontroll av företag enligt förordningen ( 2004:865 ) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller av föreskrifter som meddelats i anslutning till den.

I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

• Sida 12
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Utredningen om taxinäringen (taxiutredningen)

Den 11 september 2003 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av de bestämmelser som reglerar taxinäringen. Utredningen skulle analysera vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med den olagliga yrkesmässiga trafiken. I utredningens uppdrag ingick också att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att minska den ekonomiska brottsligheten inom taxinäringen och att analysera vissa frågor som rör den behörighet som krävs för att få köra fordon i taxitrafik, bl.a. vad avser medicinska krav.

Utredningen, som antog namnet Utredningen om taxinäringen, överlämnade i november 2004 sitt betänkande Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen (SOU 2004:102). De delar av utredningen som behandlar åtgärder för att bekämpa olaglig taxiverksamhet, s.k. svarttaxi, och krav på ett särskilt körprov för den som ansöker om taxiförarlegitimation har behandlats i regeringens proposition Åtgärder mot svarttaxi m.m. (prop. 2005/06:109). I denna proposition behandlas frågor som rör den behörighet som krävs för att få köra fordon i taxitrafik, bl.a. vad avser medicinska krav.

En sammanfattning av de i denna proposition aktuella delarna av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende N2004/8643/TP. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 till denna proposition.

2007 års körkortsutredning (körkortsutredningen)

Regeringen beslutade den 30 november 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att bland annat göra en översyn av körkortsförfattningarna och med dem sammanhängande författningar samt att analysera hur EG:s tredje körkortsdirektiv skulle genomföras i svensk rätt. Genom tilläggsdirektiv den 27 september 2007 utvidgades uppdraget till att även, mot bakgrund av regleringen i yrkesförardirektivet, analysera om åldersgränserna för att framföra fordon avsedda för persontransporter i körkortskategori D skulle ändras samt om ålderskravet för taxiförare borde ändras.

Utredningen, som antog namnet 2007 års körkortsutredning, överlämnade i maj 2007 delbetänkandet Släpvagnskörning med B-körkort – när kan de nya EU reglerna börja tillämpas (SOU 2007:33). I december 2008 överlämnades slutbetänkandet En reformerad körkortslagstiftning.

Genomförandet av tredje körkortsdirektivet (SOU 2008:130). I denna proposition behandlas frågor rörande åldersgränser för buss- och taxiförare.

En sammanfattning av de i denna proposition aktuella delarna av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende N2009/455/TR. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 till denna proposition.

• Sida 13
•  Original

Vägverkets redovisning angående uppdraget att se över vissa taxifrågor

Vägverket fick den 1 november 2007 i uppdrag att utreda förutsättningarna för en central databas för taxameterbesiktningar och föreslå vilken myndighet som skulle ansvara för denna. Vidare skulle Vägverket i samråd med länsstyrelserna se över gällande bestämmelser rörande återkallelse av taxiförarlegitimation. En sammanfattning av promemorian

Redovisning angående uppdraget att se över vissa taxifrågor finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende

N2007/4842/TR. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8 till denna proposition.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.2 och författningskommentaren.

De ändringar som föreslås i lagen (2001:558) om vägtrafikregister är endast av rättelsekaraktär för att undvika att tidigare beslutade ändringar upphör att gälla. Med hänvisning till lagförslagets enkla beskaffenhet har Lagrådets hörande över förslaget ansetts sakna betydelse.

4. Ålderskrav vid förvärvsmässiga persontransporter

4.1. Bakgrund och allmänna utgångspunkter

4.1.1. Bestämmelser om ålderskrav

EU-rättsliga bestämmelser rörande ålderskrav för förare som vill utföra förvärvsmässiga persontransporter finns i det tredje körkortsdirektivet¹samt i det så kallade yrkesförardirektivet².

Tredje körkortsdirektivet ska såvitt gäller körkortskategorier och ålderskrav genomföras i svensk rätt senast den 19 januari 2011 och börja tillämpas från och med den 19 januari 2013. Av artikel 4 följer bland annat att Sverige måste göra det möjligt för förare att kunna förvärva körkortsbehörighet kategorierna D1 och D1E. Kategori D1 avser enligt artikel 4.4 h) buss som är högst 8 meter lång med mer än 8 men högst 16 sittplatser utöver förarplatsen, dvs. en mindre buss. Kategori D1E

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18, Celex 32006L0126). ² Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransporter och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG.

• Sida 14
•  Original

avser enligt artikel 4.4 i) ett dragfordon kategori D1 med tillkopplad tung släpvagn (släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg), dvs. en mindre buss med släp. Vidare framgår att åldersgränsen för att få framföra fordon som kräver en körkortsbehörighet kategori D1 eller D1E som huvudregel är 21 år. Av artikel 4.4 j) och k) framgår att för den som vill framföra ett fordon som kräver körkortsbehörighet kategori D, större buss, eller DE, större buss med tungt släp (släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg), normalt gäller att föraren ska ha fyllt 24 år. Av samma artikel framgår också att ålderskraven får vara lägre för yrkesförare i enlighet med vad som följer av regleringen i yrkesförardirektivet.

Svenska bestämmelser om åldersgränser för körkort finns i 3 kap. 1 § körkortslagen (1998:488). För behörigheten D krävs för utfärdande av körkort att sökanden har fyllt 21 år. Det saknas i dag möjlighet att förvärva ett svenskt körkort med behörigheten begränsad till att framföra mindre lastbilar och bussar i kategori C1, C1E, D1 eller D1E.

I det så kallade yrkesförardirektivet behandlas kraven på den kompetens och den ålder som ska gälla för att förare förvärvsmässigt ska få utföra persontransporter med buss (körkortsbehörighet kategorierna D1, D1E, D, DE) och godstransporter med lastbil (körkortsbehörighet kategorierna C1, C1E, C, CE). Direktivet har i huvudsak genomförts i svensk rätt genom lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens när det gäller körkortsbehörighet i de i Sverige i dag tillämpade kategorierna C, CE, D och DE.

Lagen om yrkesförarkompetens

I lagen om yrkesförarkompetens regleras de krav på kompetens, fortbildning och ålder som en förare ska uppfylla för att få utföra förvärvsmässiga gods- och persontransporter.

Av 3 kap. 1 § framgår att en yrkesförare av gods- eller persontransporter måste ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Vidare följer att viss ålder krävs för att föraren ska få utföra förvärvsmässiga transporter. Ålderskravet är beroende av dels vilken typ av transport det är fråga om, dels utbildningens längd. Enligt 4 kap. 1 och 2 §§ framgår att en förare förvärvar sin grundläggande kompetens genom att delta i en grundutbildning som avslutas med ett prov. Grundutbildningen ska uppgå till 280 timmar eller om det är en förkortad grundutbildning till 140 timmar. Obligatorisk körträning ingår i grundutbildningen. Yrkesföraren måste med jämna mellanrum fortbilda sig för att ha rätt att utföra förvärvsmässiga gods- eller persontransporter. Av 5 kap. 2 § framgår att en förare måste genomgå sin första fortbildning inom fem år från den dag då yrkeskompetensbeviset för grundläggande kompetens utfärdades för att bibehålla sin rätt att få utföra förvärvsmässiga transporter. Därefter måste yrkesföraren genomgå ny fortbildning vart femte år, se 5 kap. 4 §.

Förare som var behöriga att utföra förvärvsmässiga gods- och persontransporter när reglerna om yrkesförarkompetens började gälla har enligt 3 kap. 2 § s.k. hävdvunna rättigheter och är undantagna från krav på yrkeskompetensbevis. Sådana förare måste dock genomgå fortbildnings-

• Sida 15
•  Original

kurser regelbundet för att bibehålla sin rätt att få utföra förvärvsmässiga transporter.

4.1.2. Gällande krav vid förvärvsmässiga persontransporter med buss

För att erhålla körkortsbehörighet för kategori D, vilket är en grundförutsättning för att få köra buss, krävs det för närvarande att föraren har fyllt 21 år. Detta ålderskrav infördes i Sverige den 1 juli 1996 när den gamla körkortslagen (1977:477) anpassades till det andra körkortsdirektivet³. Det framgår av förarbetena, prop. 1995/96:118 s. 18, att kravet på 21 års ålder var en ren anpassning till det då gällande andra körkortsdirektivet. Tidigare gällde ett krav på 20 år för denna körkortsbehörighet under den gamla körkortslagens tillämpning. Även under tid då körkortskungörelsen (1972:592) reglerade ålderskrav för olika behörigheter gällde kravet på 20 år.

Yrkesförardirektivet genomförs i svensk rätt genom lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens. De nya reglerna har börjat att tillämpas från och med den 10 september 2008 på yrkesförare som utför förvärvsmässiga persontransporter med fordon som kräver körkortsbehörighet kategorierna D och DE. För att få utföra sådana transporter krävs att föraren genomgått en grundutbildning och därefter avlagt ett godkänt prov. Körträning ingår i utbildningen. För att bibehålla sin rätt att utföra förvärvsmässiga persontransporter måste föraren genomgå fortbildningskurser regelbundet.

I dag gäller att förare som genomgått en oförkortad grundutbildning om 280 timmar får från och med 21 års ålder utföra förvärvsmässiga persontransporter med fordon som kräver körkortsbehörighet kategori D eller DE, jfr 3 kap. 5 § och 4 kap. 1 § lagen om yrkesförarkompetens.

Förare kan också genomgå en förkortad grundutbildning som motsvarar minst 140 timmar för att få ett yrkeskompetensbevis, s.k. snabbförvärvad grundläggande kompetens, jfr 3 kap. 6 § och 4 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens. En sådan förare får från och med 21 års ålder utföra persontransporter i linjetrafik vars längd inte överstiger 50 kilometer. Från och med 23 års ålder får en förare som har genomgått en förkortad grundutbildning utföra persontransporter oavsett längd, jfr 3 kap. 7 §.

Genomförandet av yrkesförardirektivet har alltså inte inneburit att ålderskravet för att få framföra förvärvsmässiga persontransporter med ett fordon som kräver körkortsbehörighet D eller DE har sänkts. Däremot har det, med hänsyn till blivande yrkesförares ålder, medfört att olika längd krävs på den grundutbildning han eller hon måste genomgå för att få rätt att framföra transporten.

Skillnaden mot de krav som tidigare ställdes på förare av förvärvsmässiga persontransporter med buss är framför allt att utbildningens innehåll har ändrats och att föraren måste ha ett yrkeskompetensbevis om

³ Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 24.8.1991, s.1, Celex 31991L0439).

• Sida 16
•  Original

han eller hon inte har en s.k. hävdvunnen rättighet, jfr 3 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens. Någon utbildning till bussförare inom gymnasieskolan finns inte i dag. Ålderskravet är 21 år och en gymnasieutbildning skulle inte med dagens regler kunna resultera i direkt yrkesverksamhet. Det finns däremot utbildningar inom kommunala vuxenutbildningen för bussförare på ett flertal orter i landet. Från att tidigare varit en påbyggnadsutbildning är från hösten 2009 utbildningen till yrkesförare för persontransporter med buss en gymnasial vuxenutbildning. För att bli antagen till en sådan utbildning krävs det att man har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och har lägst betyget Godkänt i svenska alternativt svenska som andra språk, engelska och matematik eller på annat sätt förvärvat likvärdiga kunskaper. Sökande ska dessutom inneha körkortsbehörighet av klass B samt kunna uppvisa ett körkortstillstånd för körkortsbehörighet D. I dessa fall ingår själva körkortsutbildningen för D i utbildningen. Vissa bussbolag anordnar internutbildning i samband med en anställning.

4.1.3. Förutsättningar för att sänka ålderskraven vid förvärvsmässiga persontransporter med buss

Tredje körkortsdirektivet

Av artikel 4.4 h) och i) tredje körkortsdirektivet framgår att en förare som vill framföra en mindre buss eller en mindre buss med släp som kräver en körkortsbehörighet kategori D1 eller D1E normalt ska ha fyllt 21 år. Vidare framgår av samma artikel j) och k) att för den som vill framföra en större buss eller en större buss med släp som kräver en körkortsbehörighet kategori D eller DE normalt gäller att föraren ska ha fyllt 24 år. Av samma artikel framgår också att ålderskraven får vara lägre för yrkesförare i enlighet med vad som följer av regleringen i yrkesförardirektivet. För körkortsbehörighet kategorierna D1 och D1E kan ålderskravet sänkas till 18 år. För körkortsbehörighet kategorierna D och DE kan ålderskravet under vissa förutsättningar sänkas till 18 år.

Yrkesförardirektivet

Enligt artikel 5.3 a i) yrkesförardirektivet får förare av fordon som är avsett för persontransporter från och med 21 års ålder framföra fordon i kategori D och DE när dessa används i reguljär trafik på sträckor som inte överstiger 50 km samt fordon i körkortskategorierna D1 och D1E, under förutsättning att föraren förvärvat yrkeskompetensbevis om grundläggande kompetens. Det räcker i båda fallen med att föraren förvärvar den grundläggande kompetensen genom en förkortad grundutbildning dvs. 140 timmar.

En medlemsstat får vidare, på sitt territorium, tillåta förare av fordon avsedda för sådana persontransporter som nu omnämnts att från och med 18 års ålder framföra nämnda fordon om föraren innehar ett yrkeskompetensbevis enligt artikel 6.1. Här ställs således krav på att den grundläggande kompetensen ska vara förvärvad genom den längre grundutbildningen omfattande 280 timmar.

• Sida 17
•  Original

Enligt artikel 5.3. a ii) är det vidare möjligt för förare som genomgått grundutbildning som motsvarar 280 timmar att från och med 20 års ålder förvärvsmässigt framföra en buss som kräver körkortsbehörighet kategori D eller DE inom landet. Dessutom får medlemsstaten sätta ned ålderskravet till 18 år om bussen körs utan passagerare.

Yrkesförardirektivet öppnar således upp för medlemsstaterna att tillåta 18-åringar som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom den längre utbildningen att förvärvsmässigt framföra bussar i Sverige utan passagerare eller på sträckor som inte överstiger 50 km. 18-åringar får även tillåtas att förvärvsmässigt utföra persontransporter med buss som kräver behörighet kategori D1 och D1E inom landet.

Gymnasieutredningens förslag

Gymnasieutredningen som tillsattes den 1 februari 2007 (dir. 2007:08) med tilläggsdirektiv (dir. 2007:143) har i mars 2008 lämnat betänkandet Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, SOU 2008:27, vari ges förslag till bl.a. nya yrkesprogram för gymnasieskolan, dvs. program som ska leda till en yrkesexamen och direkt anställbarhet efter genomgånget program för eleven. Programmet för Fordon och Transporter föreslås ersätta dagens Fordonsprogram.⁴ Exempel på yrkesutgångar som detta program ska kunna leda till är lastbils- och personbilsmekaniker, bilskadetekniker, lackeringstekniker, lastbilsförare och terminal- och lagerarbetare. Programmet föreslås få fyra inriktningar, Fordonsteknik, Karosseriteknik, Godstransporter och Godshantering. Skolverket föreslås tillsammans med branscherna ta fram vad som ska ingå i de olika programinriktningarna. 2007 års körkortsutredning har funnit att det föreslagna programmet för Fordon och Transporter skulle kunna anpassas till att även innehålla en utbildningsgren omfattande persontransporter med buss.

Regeringens proposition Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan ( prop. 2008/09:199 )

Den 13 maj 2009 överlämnade regeringen propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199) till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen att nuvarande Fordonsprogram ersätts med Fordons- och transportprogrammet. Bestämmelserna i propositionen är avsedda att tillämpas på gymnasieutbildningar som påbörjas efter den 1 juli 2011. Riksdagen biföll propositionen den 21 oktober 2009 (bet. 2009/10:UbU3, rskr. 2009/10:8).

Regeringen beslöt den 1 oktober 2009 att uppdra åt Statens skolverk att i avvaktan på riksdagens ställningstaganden till regeringens förslag i den tidigare nämnda propositionen, förbereda de förändringar av gymnasieskolan som föreslogs i propositionen. Uppdraget är redovisat och regeringen har fattat beslut om vilka inriktningar som ska finnas inom

⁴ Se SOU 2008:27 s. 416 ff.

• Sida 18
•  Original

respektive program samt om de examensmål som ska ligga till grund för planering och undervisning på respektive program. Skolverket arbetar fortfarande med att utarbeta ämnesplaner.

Arbetsmarknaden

Av körkortsutredningen framgår att Arbetsmarknadsstyrelsen beskriver den framtida arbetsmarknaden för bussförare som god, framför allt i storstäderna där en viss brist kommer att uppstå bland annat till följd av hög personalomsättning. Under de närmaste tio åren kommer behovet av nyrekrytering av bussförare öka. Det beror dels på en fortsatt satsning på kollektivtrafiken, främst i storstäderna, dels på att pensionsavgångarna blir mycket stora. För närvarande är det allt för få som utbildar sig till bussförare.

Branschorganisationerna ser, enligt körkortsutredningen, ett behov av att bredda sin rekryteringsbas och locka till sig fler ungdomar. Den nuvarande basen är inte tillräcklig för att klara av framtidens rekryteringsbehov. De anser vidare att möjligheterna att locka ungdomar till bussföraryrket ökar väsentligt om det införs en gymnasieutbildning som leder till yrkesbehörighet för bussförare. En utbyggd gymnasieutbildning ska ge en gedigen yrkesutbildning, vilket medför goda förutsättningar för en förbättrad trafiksäkerhet och en större trygghet för föraren i arbetet.

Trafiksäkerhetsfrågor

Den statistik för bussförare som finns tillgänglig i Sverige visar att det finns mycket få innehavare av D-behörighet och därmed bussförare som är 21 år, dvs. den lägsta möjliga åldern. Det beror av förklarliga skäl på dagens regler och utbildningssystem. Utifrån dagens förhållanden går det därmed inte att dra några statistiska slutsatser om unga bussförares trafiksäkerhet. Internationell statistik som tar sikte på personbilsförares ålder och risken att råka ut för olyckor finns däremot. Vidare finns en av Vägverket utförd djupstudieanalys av olyckor med tunga lastbilar under åren 2000–2007.

I rapporten Utredning om ett stegvist förarutbildningssystem, 1999, utgiven av Vägverket hänvisas till en engelsk studie (Maycook m.fl. 1991) i vilken man under flera år följde ett stort antal nyblivna körkortsinnehavare som genomgått förarutbildning vid olika åldrar. Man studerade bl.a. trafikexponering och inblandning i trafikolyckor och fann att den initiala risken var hög i alla åldrar och att risken minskade med ökad ålder och erfarenhet. Debutrisken var dock betydligt högre bland de yngsta nybörjarna och ju äldre föraren var vid debuten desto lägre var debutrisken. I studien beräknades erfarenheten svara för 59 procent och åldersfaktorn för 31 procent av de första åtta årens olycksminskning.

Enligt körkortsutredningens bedömning är det svårt att utifrån denna studie och annan tillgänglig statistik som rör personbilsförare dra slutsatser som är applicerbara på ett system som skulle innebära att 18åringar fick rätt att efter en adekvat utbildning köra buss med vissa begränsningar (begränsad rutt om 50 kilometer eller buss kategori D1 och D1E). En av svårigheterna med att jämföra med personbilsförare är

• Sida 19
•  Original

att det i vissa länder inte krävs någon särskild utbildning för att kunna ta körkort utan det är prov som kvalificerar till körkort. Eftersom ålderskravet är 21 år i dag går det inte att utröna om en ännu yngre förare skulle vara mindre säker i trafiken. Av de två större bussolyckor som inträffade under år 2007 var förarnas ålder 21 år vid den ena och 42 år vid den andra olyckan.

Vägverket redovisar i rapporten Kollektivtrafik och trafiksäkerhet 2003:119 bl.a. vissa trafiksäkerhetsproblem relaterade till buss, se s. 2 ff. I rapporten sägs följande. Buss är det dominerande färdsättet i den lokala och regionala kollektivtrafiken. Att färdas med buss är i förhållande till övriga vägtransportmedel ett säkert sätt att färdas. Bussens tyngd och storlek skyddar i de flesta fall passagerarna vid en eventuell kollision. Med tanke på antalet passagerare i en buss får en enda svår olycka med många omkomna statistiken att ändras helt. Det finns exempel på sådana olyckor. Bussens tyngd och storlek innebär att risken för att allvarligt skada andra trafikanter är stor. Av en temastudie, som Vägverket hänvisar till i sin rapport, utförd under perioden 1997–2001 framgår att 76 trafikanter omkommit i kollision med buss. Av dessa var 40 bilister, 5 motorcyklister, 2 mopedister, 10 cyklister och 19 gående. 32 av dessa hade förolyckats inom tättbebyggt område. Bussens största trafiksäkerhetsproblem är alltså den risk den utgör för andra trafikanter än passagerarna. I rapporten diskuteras vad som kan göras för att öka trafiksäkerheten. Följande nämns. Med hänsyn till att en bussförare har sin arbetsplats i trafiken och dessutom passageraransvar, behövs utbildning i första hjälpen, krishantering etc. I tider med svårighet att rekrytera förare, då kraven från arbetsgivaren måste sänkas, blir den fortlöpande utbildningen extra viktig. För att klara sitt ansvarsfulla jobb att köra bussen trafiksäkert behövs stöd från arbetsgivaren i form av bra och sammanhängande arbetstider, god arbetsmiljö, att inte pressas av tidtabeller. Yrket behöver få en högre status. Med hjälp av kvalitetssystem skulle en bussförare kunna veta att den buss han eller hon ska köra är i trafiksäkert skick vid arbetspassets början. Arbetsgivaren ska se till att förutsättningarna finns att utföra arbetsuppgifterna på ett säkert sätt. I det här sammanhanget innebär det att säkerhetsbestämmelser i trafiken ska kunna respekteras med tanke på hastighet, rätt till pauser, att fordonet är lämpligt utrustat och att alkohol och droganvändning inte förekommer. Temastudien visar att 80 procent av dödsolyckorna där en buss varit inblandad beror på misstag eller medvetet felaktigt beteende hos andra trafikanter. Det sker ett trafiksäkerhetsarbete inom branschen, bl.a. av Bussbranschens Riksförbund och Svenska lokaltrafikföreningen (SLTF).

Vägverket har i Djupstudieanalys av olyckor med tunga lastbilar (publ. 2008:136) för åren 2000–2007 studerat cirka 100 dödsolyckor per år, vilket utgör 20 procent av det totala antalet dödsolyckor på väg med lastbil. 18–19-åringarnas andel av olyckorna var cirka 2 procent. Studien visar inte att någon åldersgrupp har en särskild olycksrisk. Andra faktorer som lastbilens ålder och säkerhetsklassning, vägens utformning, säker användning – bland annat påverkad förare och bältesanvändning – hade dock betydelse.

• Sida 20
•  Original

Jämförelser med andra länder

Ålderskraven för att få utföra förvärvsmässiga persontransporter med buss är i några andra länder följande.

Norge har för den som har genomgått den långa yrkeskompetensutbildningen ålderskravet 21 år för kategori D1 och D och för den som har genomgått den korta utbildningen 21 år för kategori D1 och för D med begränsningen till en rutt om högst 50 kilometer. Någon ändring av reglerna synes inte vara planerad för närvarande.

Finland, som tidigare har haft en åldersgräns på 21 år för buss, har utnyttjat yrkesförardirektivets möjligheter att sänka ålderskravet till 18 år. Huvudregeln för kategorierna D och DE är 21 år om lång utbildning har genomgåtts och 23 år om kort utbildning har genomgåtts.

Åldern 21 år i kombination med en kort utbildning ger också rätt att köra fordon kategori D1 och D1E. Om den korta utbildningen genomgåtts är åldersgränsen 21 år för att få köra fordon kategori D och DE. Undantag gäller i fråga om minimiåldern för den som har förvärvat grundläggande kompetens för körning i Finland. Då gäller 18 år under förutsättning att körningen sker i linjetrafik där linjens längd är högst 50 kilometer eller med fordon kategori D1 eller med fordon kategori D utan passagerare.

I Danmark är åldersgränsen 21 år. För att få köra linjer över 50 km krävs ett års erfarenhet och för internationell busstrafik två års erfarenhet samt en ålder på 23 år.

I Tyskland gäller 18 årsgräns för kategori D1 och D (högst 50 km sträcka) om yrkesförarutbildning genomgåtts. Om grundutbildning genomgåtts hos godkänd utbildningssamordnare och teoretiskt prov har avlagts är ålderskravet 21 år. En 20 åring som har genomgått yrkesutbildning för yrkesförare får köra kategori D utan begränsning. För förare som avlagt teoretiskt och praktiskt prov gäller 21 år och för den som genomgått grundutbildning och avlagt teoretiskt prov gäller 23 år.

Storbritannien har behållit 18 år som de tidigare har haft. Här gäller 17 år för att få ta B-körkort. 18 år gäller för den som har lång utbildning och kör en högst 50 kilometer lång rutt. Åldersgränsen 21 år gäller för övriga.

4.2. Sänkt ålderskrav för förvärvsmässiga persontransporter med buss

Regeringens förslag: En förare som inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning har förvärvat grundläggande yrkesförarkompetens genom grundutbildning under minst 280 timmar för fordon som kräver körkortsbehörighet kategori D eller DE får från och med 20 års ålder utföra förvärvsmässiga persontransporter med sådana fordon.

Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 18 års ålder, om fordonet körs utan passagerare eller om transporten avser linjetrafik, där linjens längd uppgår till högst 50 kilometer.

Körkortsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

• Sida 21
•  Original

Remissinstanserna: Örebro tingsrätt känner viss tveksamhet inför förslaget och menar att en sänkning av ålderskravet under alla förhållanden förutsätter att adekvat utbildning införs i gymnasieskolan. Kammarrätten i Sundsvall anser att det kan ifrågasättas om en 18-åring har den erfarenhet och mognad som krävs för förvärvsmässiga persontransporter och anser att förslaget bör övervägas ytterligare. Länsstyrelsen i

Stockholms län är negativ till att sänka ålderskravet för förvärv av körkort behörighet D och DE för de som förvärvat yrkeskompetensbevis och menar att branschens rekryteringssvårigheter inte ska sättas framför trafiksäkerheten. Rikspolisstyrelsen motsätter sig inte förslaget, men anser att det kan ifrågasättas om arbetsmarknadsskäl kan ställas mot trafiksäkerhetskrav. Skolverket tar inte ställning i frågan om det är lämpligt att sänka ålderskravet för bussförare, men ser inga hinder att undervisningsmässigt etablera en utbildning för bussförare i gymnasieskolan. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) delar inte utredningens uppfattning att utbildningsåtgärder fullt ut kan kompensera den åldersmässiga utveckling och erfarenhet som yrkesförare behöver, och anser att det finns risk att förslaget får negativa konsekvenser med avseende på trafiksäkerhet och arbetsmiljö. Om förslaget trots detta ska genomföras bör det inledningvis ske i form av ett pilotprojekt. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ifrågasätter om en gymnasieutbildning kan kompensera för risken att trafiksäkerheten påverkas negativt vid en sänkning av åldersgränsen och anser att en lägre åldersgräns än i dag kan skapa otrygghet hos resenärerna. Sveriges kommuner och landsting (SKL) tillstyrker förslaget. Transportstyrelsen anser att frågan inrymmer mycket svåra avvägningar mellan flera transportpolitiska mål och att det inte finns ett tillräckligt och säkert underlag för att ta ställning. Vägverket är kritiskt till förslaget med hänsyn till det negativa samband som forskningen visat på mellan låg förarålder och förhöjd olycksrisk, oavsett fordonsslag. Om förslaget genomförs måste den utbildning som utvecklas kunna motverka förarnas unga ålder och brist på erfarenhet. Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) finner förslaget helt olämpligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och menar att en eventuell ny utbildning måste provas och utvärderas innan ålderskravet kan sänkas. Svenska Bussbranschens Riksförbund (BR), Bussarbetsgivarna och Svenska Taxiförbundet ser positivt på förslaget och föreslår att de nya bestämmelserna ska kunna tillämpas av elever som påbörjar en gymnasieutbildning efter den 1 juni 2010. Svenska Transportarbetareförbundet är positiva till förslaget. Sveriges Motor-Cyklister (SMC) har inget att erinra mot förslaget. Sveriges Trafikskolors Riksförbund anser inte att en 18-åring är tillräckligt mogen att köra buss och ifrågasätter därför förslaget. Sveriges Åkeriföretag, Trafikmedicinskt Centrum Huddinge och Trafikutbildarnas Riksorganisation har ingen erinran mot förslaget.

• Sida 22
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Utbildning inom gymnasieskolan som förutsättning för en sänkning av ålderskravet

För att erhålla körkortsbehörighet för kategori D, vilket är en grundförutsättning för att få köra buss, krävs det för närvarande att föraren har fyllt 21 år. Såväl tredje körkortsdirektivet som yrkesförardirektivet medger dock lägre ålderskrav under vissa förutsättningar, se avsnitt 4.1.3. Enligt regeringens mening finns det argument såväl för som emot en sänkning av lägsta ålder för rätten att få köra buss i förvärvsmässig trafik.

För en sänkning talar det faktum att branschen har rekryteringsproblem till bussföraryrket. Kommande pensionsavgångar, i förening med att få för närvarande utbildar sig till bussförare, talar härför. Även de satsningar på en förstärkt kollektivtrafik, som bland annat miljöskäl talar för, kan leda till behov av fler bussförare.

Den statistik för bussförare som finns tillgänglig i Sverige visar att det i juli 2008 enbart fanns 52 stycken 21-åringar med behörighet att föra fordon kategori D, dvs. buss. Det går därmed inte att dra några statistiska slutsatser om unga bussförares trafiksäkerhet utifrån dagens förhållanden. Åldersgränsen för att få köra lastbil är i dag 18 år och inom gymnasieskolan finns en yrkesförarutbildning mot godstransport. Den svenska statistik som finns gällande lastbilar visar inte på någon förhöjd risk för unga förare. Tillgänglig statistik rörande förare av personbil visar att yngre bilförare är inblandade i fler olyckor än äldre, men det framgår också att inte bara ålder utan även erfarenhet minskar risken för olyckor.

Mot en sänkning av ålderskravet till 18 år talar yrkets karaktär. Det är ett stort ansvar att framföra en buss med ett flertal passagerare. Passagerarna kan vidare ställa till problem för föraren på olika sätt under färden exempelvis genom bråk, fylleri och biljettfusk. Den omgivande trafiken kan innebära oväntade problem och tidtabeller som ska följas kan leda till ytterligare stressmoment. Det framstår som klart att en stor simultankapacitet krävs av den som kör buss. Mognadsmässigt är människor vid 18 års ålder inte biologiskt färdigutvecklade vad gäller förmågan att bedöma konsekvenser. En 18-åring kan vidare teoretiskt sett inte ha någon längre erfarenhet av egen bilkörning i trafik eftersom ålderkravet för att få körkortsbehörighet kategori B är 18 år. Däremot skulle han eller hon ha kunnat övningsköra ett antal år.

Regeringen har förståelse för den oro för trafiksäkerheten som ett flertal remissinstanser har uttryckt vid en sänkt åldersgräns för bussförare. Det är emellertid svårt att utifrån tillgänglig statisk dra några slutsatser som är applicerbara på ett system som innebär att åldersgränsen för att få köra buss sänks till 18 år. Statistiken kan varken bevisa eller motbevisa att antalet olyckor med buss skulle öka om en större andel av förarna var yngre än i dag. En jämförelse kan dock göras med lastbilsförare där ålderskravet i dag är 18 år och där det inom gymnasieskolan finns en yrkesförarutbildning mot godstransport. Den svenska statistik som finns för lastbilar visar inte på någon förhöjd trafiksäkerhetsrisk för unga förare och ger därmed inte heller stöd för den tveksamhet som remissinstanserna visat. Med hänsyn till det stora ansvar det innebär att framföra en buss och till den betydelse utbildning och erfarenhet har för att minska olycksrisken anser regeringen att en

• Sida 23
•  Original

sänkning av ålderskravet för att få framföra ett fordon kategori D kräver att föraren har genomgått en adekvat utbildning av betydande längd. Fordons- och transportprogrammet inom gymnasieskolan bör kunna anpassas till att även innehålla en inriktning eller yrkesutgång mot persontransporter med buss. En sådan utbildning skulle svara mot kravet på trafiksäkerhet. Vidare skulle en gymnasieutbildning innebära en positiv utveckling för kommande generationers bussförare och skulle leda till att ett visst antal färdigutbildade bussförare tillkom varje år. Dessa skulle vara minst 18 år och i många fall redan ha fyllt 19 år. Som anförts i avsnitt 4.1.3 arbetar Skolverket för närvarande med att förbereda de förändringar av gymnasieskolan som föreslogs i regeringens proposition 2008/09:199 och som har antagits av riksdagen. Regeringen har för avsikt att ge Skolverket i uppdrag att, i samverkan med relevanta myndigheter, utreda och lämna förslag på hur en yrkesförarutbildning för buss kan utformas och införas i den framtida gymnasieskolan.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser att förslaget, om det beslutas, bör genomföras i form av ett pilotprojekt och Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) anser att en ny utbildning måste provas och utvärderas innan en sänkning av ålderskraven kan ske. Utbildningen ska enligt förslaget äga rum inom gymnasieskolan, där det redan i dag finns en yrkesförarutbildning mot godstransport. Den förarutbildning mot persontransporter med buss som nu föreslås kommer till stora delar att likna den utbildning som redan finns för godstransporter och där ålderskravet i dag är 18 år. Regeringen finner det därför inte nödvändigt att utvärdera utbildningen innan ålderskraven sänks eller att införa den i form av ett pilotprojekt.

Kompetens- och ålderskrav

Av avsnitt 4.1.3 framgår att det är möjligt enligt såväl tredje körkortsdirektivet som yrkesförardirektivet att under vissa förutsättningar sänka ålderskravet för att få köra buss i kommersiell trafik. De krav som ställs är kopplade till utbildning och utbildningens längd är i sin tur kopplad till förarens ålder.

Enligt yrkesförardirektivet kan medlemsstaterna sålunda tillåta en person som har fyllt 18 år och som har förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom den längre utbildningen omfattande 280 timmar att förvärvsmässigt framföra buss i Sverige på sträckor som inte överstiger 50 km eller utan passagerare. Det är vidare möjligt att tillåta förare som genomgått den längre grundutbildningen att från och med 20 års ålder utan begränsningar förvärvsmässigt framföra en buss som kräver körkortsbehörighet kategori D eller DE inom landet.

Möjligheten att sänka ålderskravet till 18 respektive 20 år för de persontransporter som nämns i föregående stycke har hittills inte utnyttjats i Sverige. Av avsnitt 4.1.3 har framgått att behovet av nyrekrytering av bussförare kommer att öka under de närmaste 10 åren bland annat som en följd av pensionsavgångar och en fortsatt satsning på kollektivtrafiken. Det har vidare framkommit att den nuvarande rekryteringsbasen inte är tillräcklig för att klara framtidens rekryteringsbehov. En sänkning av ålderskravet och en ny förarutbildning för

• Sida 24
•  Original

persontransporter med buss kan förväntas underlätta rekryteringen av nya förare till bussföraryrket och bidra till att väcka intresse för yrket hos unga människor. Regeringen har, som tidigare sagts, förståelse för den oro som flera remissinstanser har uttryckt när det gäller trafiksäkerheten. Med hänsyn till att tillgänglig statistik för tunga fordon inte ger stöd för oron att en 18-årig bussförare – med adekvat utbildning – skulle utgöra en större trafiksäkerhetsrisk än en 21-årig bussförare, finner regeringen dock att det nu finns skäl att anpassa ålders- och utbildningskrav i lagen om yrkesförarkompetens efter de möjligheter som yrkesförardirektivet ger. För att garantera kravet på trafiksäkerhet förutsätter en sänkning av ålderkravet dock att utbildningen förvärvats inom ramen för gymnasieskolan, vilket ska framgå av lagtexten. Bestämmelser i 3 kap. lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens föreslås ändras i enlighet härmed. En hänvisning till nämnda lag ska även läggas till i 3 kap. 1 § körkortslagen (1998:488). I enlighet med Lagrådets synpunkter har hänvisningen preciserats. Vidare lämnas i författningskommentaren ytterligare upplysningar om hur nämnda stycke ska förstås.

I dag saknas svenska bestämmelser om möjlighet att förvärva ett svenskt körkort med behörighet att framföra fordon i kategorierna D1 och D1E. Enligt tredje körkortsdirektivet ska det vara möjligt att förvärva körkortsbehörighet även för dessa kategorier och körkortsutredningen har föreslagit att sådana bestämmelser ska införas i svensk rätt. Arbete med att genomföra tredje körkortsdirektivet pågår för närvarande i regeringskansliet och utredningens förslag om sänkt ålderskrav för körkortsbehörighet för kategorierna D1 och D1E behandlas lämpligen inom ramen för det arbetet.

4.3. Persontransporter med taxi

Regeringens förslag: Taxiförarlegitimation får ges till den som, inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, har förvärvat grundläggande yrkesförarkompetens genom grundutbildning under minst 280 timmar för fordon som kräver körkortsbehörighet kategori D eller

DE. Detta gäller om personen har fyllt 18 år, har körkort med behörigheten B och i övrigt uppfyller de krav som anges i 3 kap. 3 § första stycket 3–5 yrkestrafiklagen (1998:490).

Körkortsutredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Örebro tingsrätt anser att en sänkning av ålderskravet förutsätter att adekvat utbildning införs i gymnasieskolan.

Kammarrätten i Sundsvall anser att det kan ifrågasättas om en 18-åring har den erfarenhet och mognad som krävs för förvärvsmässiga persontransporter och anser att förslaget bör övervägas ytterligare. Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget till sänkning av ålderskravet för förvärv av taxiförarlegitimation under förutsättning att krav på genomförd gymnasieutbildning för taxiförare införs. Rikspolisstyrelsen motsätter sig inte förslaget, men anser att det kan ifrågasättas om arbetsmarknadsskäl kan ställas mot trafiksäkerhetskrav. Skolverket

• Sida 25
•  Original

tar inte ställning i frågan om det är lämpligt att sänka ålderskravet för taxiförare, men ser inga hinder att undervisningsmässigt etablera en utbildning för taxiförare i gymnasieskolan. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser inte att en 18-åring är mogen att köra taxi och delar inte utredningens uppfattning att utbildningsåtgärder fullt ut kan kompensera den åldersmässiga utveckling och erfarenhet som yrkesförare behöver. Det finns risk att förslaget får negativa konsekvenser med avseende på trafiksäkerhet och arbetsmiljö och om förslaget trots detta ska genomföras bör det inledningsvis ske i form av ett pilotprojekt.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ifrågasätter om en gymnasieutbildning kan kompensera för risken att trafiksäkerheten påverkas negativt vid en sänkning av åldersgränsen och anser att en lägre åldersgräns än i dag kan skapa otrygghet hos resenärerna. Sveriges kommuner och landsting (SKL) avstyrker förslaget eftersom förbundet dels inte anser att det finns ett tydligt samhälleligt behov att säkerställa möjlighet till nyrekrytering av taxiförare redan från 18 års ålder, dels anser att det kan föreligga ökade risker förknippade med unga taxiförare. Transportstyrelsen anser att frågan inrymmer mycket svåra avvägningar mellan flera transportpolitiska mål och att det inte finns ett tillräckligt och säkert underlag för att ta ställning. Vägverket är kritiskt till förslaget med hänsyn till det negativa samband som forskningen visat på mellan låg förarålder och förhöjd olycksrisk, oavsett fordonsslag. Om förslaget genomförs måste den utbildning som utvecklas kunna motverka förarnas unga ålder och brist på erfarenhet. Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) finner förslaget helt olämpligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och menar att en eventuell ny utbildning måste provas och utvärderas innan ålderskravet kan sänkas. Svenska Bussbranschens Riksförbund (BR), Bussarbetsgivarna och Svenska Taxiförbundet ser positivt på förslaget och föreslår att de nya bestämmelserna ska kunna tillämpas av elever som påbörjar en gymnasieutbildning efter den 1 juni 2010. Svenska Transportarbetareförbundet är positivt till förslaget. Sveriges Trafikskolors Riksförbund anser inte att förslaget är motiverat med hänsyn till personlig mognad och körerfarenhet. Sveriges Åkeriföretag, Trafikmedicinskt Centrum Huddinge och Trafikutbildarnas Riksorganisation har ingen erinran mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 3 § 1 och 2 yrkestrafiklagen (1998:490) får taxiförarlegitimation ges till den som har fyllt 21 år och sedan minst två har körkort med behörigheten B eller har körkort med behörigheten D. Det krävs vidare att sökanden uppfyller nödvändiga medicinska krav, att han eller hon bedöms vara lämplig i fråga om yrkeskunnande och laglydnad att tjänstgöra som förare i taxitrafik samt har avlagt godkänt prov för taxiförarlegitimation vilket anordnas av

Vägverket.

I samband med att taxiförarlegitimation infördes 1998 höjdes taxiföraråldern från 19 år till 21 år. Höjningen motiverades av det ansvar det innebär att handha persontransporter. Vidare pekade man på att det för att få behörighet att framföra fordon kategori D enligt körkortslagstiftningen krävdes en ålder av 21 år och att det enligt EG:s regler om kör- och vilotider gällde en lägsta ålder av 21 år för förare som anlitas för persontransporter med buss (prop. 1997/98:63 s. 88).

• Sida 26
•  Original

Ett antal remissinstanser har ifrågasatt om en 18-åring har den erfarenhet och mognad som krävs för förvärvsmässiga persontransporter och har därför ifrågasatt förslaget ur ett trafiksäkerhetsperspektiv.

Mot att sänka ålderskravet för erhållande av taxiförarlegitimation till 18 år talar det ansvar det innebär att handha persontransporter som framhölls i prop. 1997/98:63. Statistiken visar också att yngre personbilsförare löper högre risk att råka ut för olyckor än äldre, men även att risken minskar med ökad ålder och erfarenhet.

Regeringen föreslår nu att ålderskravet för att få framföra persontransporter med buss sänks för den som genomgått en kommande gymnasieutbildning för persontransporter med buss. Detta bör också påverka möjligheterna att sänka åldersgränsen för taxiförare, förutsatt att dessa kan få en god utbildning för detta yrke.

Taxibranschen har ett behov av nyrekrytering av förare och den nuvarande rekryteringsbasen är inte tillräcklig för att klara framtidens rekryteringsbehov. Liksom vad gäller busstrafiken talar utvecklingen mot en ökande andel kollektivtrafik för att även taxinäringens förarbehov kan komma att växa.

Regeringen har förståelse för remissinstansernas farhågor såvitt gäller trafiksäkerheten vid en sänkning av ålderskravet. För att erhålla taxiförarlegitimation ställs inte några obligatoriska krav på utbildning på det sätt som görs för att vid yrkesmässig trafik få köra lastbil, kategori C, och buss, kategori D. Med hänsyn till det stora ansvar det innebär att köra taxi och till den betydelse utbildning och erfarenhet har för att minska olycksrisken anser regeringen att en sänkning av ålderskravet för att kunna erhålla taxiförarlegitimation kräver att föraren har genomgått en adekvat utbildning av betydande längd. Eftersom det således inte ställs några obligatoriska krav på utbildning för att erhålla taxiförarlegitimation bör någon särskild utbildning för taxiförare rimligen inte erbjudas inom gymnasieskolans ram. Däremot bör den i avsnitt 4.2 beskrivna utbildningen för persontransporter med buss även kunna utgöra en god utbildning för blivande taxiförare och således utgöra en utbildningsväg för den som avser att skaffa sig taxiförarlegitimation. Trafiksäkerhetsfrågor kan ges en framskjuten plats inom ramen för en sådan utbildning och därmed ge föraren tillräcklig kunskap och erfarenhet för att svara mot kravet på trafiksäkerhet. En genomförd gymnasieutbildning för persontransporter med buss medger därför, enligt regeringens uppfattning, att ålderskravet för taxiförarlegitimation kan sänkas till 18 år med bibehållen garanti för trafiksäkerhet. En sänkning av ålderskravet till 18 år medför även att persontransporter med buss och taxi hanteras på ett likartat sätt. För den som inte genomgått utbildning för persontransporter med buss i gymnasieskolan bör det nuvarande ålderskravet på 21 år samt kravet på att sedan minst två år ha haft körkortsbehörighet kategori B eller ha körkortsbehörighet kategori D fortfarande gälla. 3 kap. 3 § yrkestrafiklagen föreslås ändras i enlighet med vad som anförts.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser att förslaget, om det beslutas, bör genomföras i form av ett pilotprojekt och Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) anser att en ny utbildning måste provas och utvärderas innan en sänkning av ålderskraven kan ske. Utbildningen ska emellertid enligt förslaget äga rum inom gymnasieskolan, där det redan i dag finns en yrkesförarutbildning

• Sida 27
•  Original

mot godstransport. Den förarutbildning mot persontransporter med buss som nu föreslås kommer till stora delar att likna den utbildning som redan finns för godstransporter och där ålderskravet i dag är 18 år. Regeringen finner det därför inte nödvändigt att utvärdera utbildningen innan ålderskraven sänks eller att införa den i form av ett pilotprojekt.

5. Vissa överväganden avseende taxiförarlegitimation

5.1. Gällande rätt

5.1.1. Allmänt om taxiförarlegitimation

En personbil eller lätt lastbil får, enligt 3 kap. 1 § YTL, föras i linjetrafik eller taxitrafik endast av den som har taxiförarlegitimation. Legitimationen ska medföras i taxitrafik och vara väl synlig för passagerarna. Taxiförarlegitimation får ges till den som har fyllt 21 år, sedan minst två år har körkort med behörigheten B eller har körkort med behörigheten D, uppfyller de medicinska krav som är nödvändiga med hänsyn till säkerheten för passagerare och andra trafikanter, i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik samt har avlagt godkänt körprov för taxiförarlegitimation, se 3 kap. 3 § YTL. En taxiförarlegitimation ska, enligt 5 kap. 6 § YTL, återkallas bl.a. om innehavaren visat sig olämplig att tjänstgöra som förare i linjetrafik eller taxitrafik eller om han eller hon inte längre uppfyller de medicinska krav som ställs. Frågor om taxiförarlegitimation prövas av Transportstyrelsen.

5.2. Medicinska krav

5.2.1. Särskilt om de medicinska kraven

Vägverket (numera Transportstyrelsen) har med stöd av bemyndiganden i 8 kap.1 och 6 §§körkortsförordningen (1998:980) och 11 kap. 1 § YTF meddelat föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort m.m., VVFS 2008:158, senast ändrade genom VVFS 2008:327. I föreskrifterna finns bestämmelser om bl.a. krav på läkarintyg för prövningen av den medicinska lämpligheten för innehav av taxiförarlegitimation, krav på den undersökning som skall ligga till grund för utfärdande av läkarintyg och läkares anmälningsskyldighet.

Den som söker eller innehar taxiförarlegitimation är skyldig att genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande undersökning för prövning av de medicinska krav som avses i YTL eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, se 3 kap. 4 § YTL.

I 3 kap. 5 § YTL regleras läkares skyldighet att anmäla om en taxichaufför har trafikfarliga sjukdomar. Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegitimation finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha sådan legitimation, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Anmälan behöver dock inte göras om

• Sida 28
•  Original

det finns anledning anta att innehavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att föra ett fordon i yrkesmässig trafik.

I ett mål eller ärende om taxiförarlegitimation får Transportstyrelsen förelägga den enskilde att ge in läkarintyg, se 3 kap. 6 § YTL. Legitimationen kan återkallas enligt 5 kap. 6 § YTL om inte föreläggandet följs.

5.2.2. Krav på läkarundersökningar enligt körkortslagen (1998:488)

Av 3 kap. 12 § körkortslagen framgår att körkortsbehörigheterna för tunga fordon (C, CE, D och DE) gäller till dess att körkortshavaren fyller 45 år och därefter för perioder om högst tio år, under förutsättning att körkortshavaren har visat att de medicinska kraven för att ha sådan behörighet alltjämt är uppfyllda. Bestämmelsen innebär således att körkortshavaren vart tionde år måste genomgå en läkarundersökning om han eller hon vill behålla behörigheterna för tunga fordon. Genom den aktuella bestämmelsen har punkt 4 i bilaga 3 till rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort genomförts.

Transportstyrelsen prövar ärenden om förlängd giltighet, se 7 kap. 2 § körkortslagen. Det krävs dock ingen åtgärd från Transportstyrelsens sida för att de aktuella behörigheterna skall upphöra att gälla, utan detta sker automatiskt då körkortshavaren fyller 45 år, om han eller hon inte ansöker om att giltighetstiden för behörigheterna ska förlängas. Samma sak gäller efter förlängning vid utgången av en tioårsperiod. Om de medicinska kraven inte är uppfyllda ska ansökan avslås. Ett sådant beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se 8 kap. 1 § körkortslagen.

5.2.3. Regeringens bedömning

Regeringens bedömning: Det bör inte införas krav på återkommande obligatoriska läkarundersökningar för innehav av taxiförarlegitimation.

Taxiutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra

Götalands län, Vägverket, Luftfartsverket, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Taxiförbundet och Svenska Transportarbetareförbundet avstyrker utredningens bedömning och anser att innehavare av taxiförarlegitimation bör kontrolleras på samma vis som innehavare av körkort med högre körkortsbehörighet. Sveriges Kommuner och Landsting delar utredningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: I förarbetena till nuvarande yrkestrafiklagstiftning (prop. 1997/98:63 s. 89) anförde regeringen att den trafiksäkerhetshöjande effekten av återkommande obligatoriska läkarundersökningar inte är verifierad och att undersökningarna, om de ska ha någon effekt vad gäller taxiverksamheten, bör utföras betydligt oftare än vad som följer av reglerna för högre körkortsbehörigheter.

Regeringen ansåg därför att det framstod som mer lämpligt att frågan om

• Sida 29
•  Original

krav på förarna i detta avseende uppmärksammas i samband med upphandling av t.ex. färdtjänst och skolskjutsning.

Vid behandlingen av regeringens förslag till ny yrkestrafiklag m.m. tog trafikutskottet upp frågan om det borde införas en skyldighet att genomgå återkommande läkarundersökningar som krav för att behålla en taxiförarlegitimation (bet. 1997/98:TU9). Utskottet anförde i betänkandet att regeringen borde överväga lämpligheten av att låta innehavare av taxiförarlegitimation omfattas av en bestämmelse att fr.o.m. en viss ålder kunna visa att de medicinska kraven för legitimationen fortfarande är uppfyllda. Utskottet föreslog att riksdagen skulle ge detta regeringen till känna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1997/98:192).

Taxiutredningen har som ett led i fullgörandet av uppdraget inhämtat uppgifter från Vägverket och kompletterande information från vissa länsstyrelser, för att få en uppfattning om bl.a. vilka trafiksäkerhetsvinster krav på återkommande obligatoriska läkarundersökningar skulle förväntas medföra. Dessa uppgifter tyder på att införandet av sådana undersökningar sannolikt skulle ha en förhållandevis liten effekt på antalet ogiltiga taxiförarlegitimationer. Enligt utredningens uppfattning är det högst osäkert om särskilda krav på läkarundersökningar skulle medföra mer än marginella vinster från trafiksäkerhetssynpunkt. Regeringen finner inte skäl att göra någon annan bedömning.

Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen inte att det vore försvarbart att använda hälso- och sjukvårdens, i första hand primärvårdens, begränsade resurser till återkommande undersökningar av friska taxiförare. Istället bör Transportstyrelsen och Socialstyrelsen arbeta med att ytterligare informera läkarkåren om deras skyldigheter att anmäla om en taxichaufför har trafikfarliga sjukdomar.

5.3. Återkallelse av taxiförarlegitimation

Regeringens bedömning: En taxiförarlegitimation bör inte kunna återkallas på kortare tid än tre år.

Vägverkets bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i

Stockholm och Länsrätten i Stockholms län anser att det uppstår svåra gränsdragningsproblem när den kortaste olämplighetstiden är så lång som i dag och att frågan om en förkortning av olämplighetstiden bör övervägas ytterligare. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det finns behov av att utreda frågan om en förkortning av olämplighetstiden ytterligare. Rikspolisstyrelsen, Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten delar Vägverkets bedömning. Datainspektionen, Konkurrensverket och Länsstyrelsen Västmanlands län har inget att erinra mot bedömningen. Svenska Taxiförbundet anser att en taxiförarlegitimation ska kunna återkallas på kortare tid än tre år och anser att det ska krävas ett godkänt prov för att en taxiförarlegitimation som varit ogiltig eller återkallad under minst ett år ska bli giltig igen.

• Sida 30
•  Original

Skälen för regeringens bedömning: Av nuvarande 3 kap. 3 § tredje stycket YTL framgår att en taxiförarlegitimation endast gäller tillsammans med ett giltigt körkort. Regeringen uttalade i prop. 1997/98:63 s. 91 f att detta medför att särskild återkallelse av en taxiförarlegitimation inte krävs när körkortet omhändertas eller återkallas annat än om det påkallas av de särskilda vandelskraven i YTL. Formlig återkallelse av legitimationen kan således förbehållas de situationer när det rör sig om sådana brott som rubbar förtroendet för föraren att ansvara för befordran av passagerare. En sådan återkallelse kan komma i fråga vid vissa former av brottslighet, som i och för sig inte alltid diskvalificerar en körkortshavare som förare av körkortspliktigt fordon, men som innebär att den dömde får betraktas som direkt olämplig som taxiförare. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1992/93:189) nämndes som exempel våldtäkt och narkotikabrott. Paralleller kunde enligt regeringens mening dras med möjligheten att enligt då gällande 17 § andra stycket körkortslagen (1998:488) (KKL) – nuvarande 5 kap. 4 § KKL – återkalla delbehörighet.

Vägverket har som ett led i fullgörandet av uppdraget att se över olämplighetstidens längd inhämtat uppgifter från länsstyrelserna, som till den 1 januari 2010 var prövningsmyndigheter i frågor rörande taxiförarlegitimation (från och med den 1 januari 2010 är Transportstyrelsen prövningsmyndighet). Sju av tjugoen länsstyrelser ansåg att nuvarande bestämmelser fungerar bra och åtta länsstyrelser avstod från att svara. Av de sex länsstyrelser som ansåg att den kortaste olämplighetstiden vid återkallelse av taxiförarlegitimation är för lång, har inte någon anfört att länsstyrelsen underlåtit att återkalla en legitimation med hänvisning till olämplighetstidens längd. Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i

Stockholm och Länsrätten i Stockholms län har anfört att det uppstår svåra gränsdragningsproblem när den kortaste olämplighetstiden är så lång som tre år och att frågan om en förkortning av olämplighetstiden bör övervägas ytterligare. Även Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan kräver ytterligare utredning.

Regeringen anser att de skäl som anförts i prop. 1997/98:63 för särskild återkallelse av en taxiförarlegitimation fortfarande är bärkraftiga. Återkallelse av en taxiförarlegitimation ska alltså fortsatt förbehållas de situationer då förtroendet för en taxiförare att ansvara för befordran av passagerare är rubbat på grund av brottslig gärning eller andra missförhållanden. Att en person på grund av exempelvis trafikförseelser anses olämplig att framföra fordon ska däremot påverka körkortsinnehavet. Görs bedömningen att taxiförarlegitimationen ska återkallas ska en tid under vilken föraren ska anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation bestämmas. Eftersom det rör sig om situationer där förtroendet för en taxiförare att ansvara för befordran av passagerare är rubbat anser regeringen att den tid under vilken föraren ska anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation inte bör sättas för kort. Det är viktigt såväl för samhället i stort som för taxinäringen och dess kunder att olämpliga taxiförare under en bestämd, inte alltför kort, tid förhindras att verka som taxiförare. Av de svar som inkommit till Vägverket från länsstyrelserna kan inte dras slutsatsen att den kortaste olämplighetstiden vid återkallelse av en taxiförarlegitimation är för lång. Olämplighetstiden vid återkallelse av en taxiförarlegitimation anknyter också till spärrtiden vid återkallelse

• Sida 31
•  Original

av ett körkort på så sätt att kortaste olämplighetstid motsvarar längsta spärrtid. Därigenom motverkas dubbelarbete bestående i återkallelse av en taxiförarlegitimation som ändå inte är giltig på grund av att giltigt körkort saknas. Mot bakgrund härav anser regeringen inte att det finns skäl att införa en möjlighet att återkalla en taxiförarlegitimation på kortare tid än tre år. De gränsdragningsproblem som kan uppstå föranleder inte någon annan bedömning.

6. Konsekvenser

6.1. Konsekvenser för enskilda och företag

För enskilda innebär de föreslagna ändringarna ökade möjligheter till utbildning och anställning som yrkesförare för persontransporter. Den treåriga gymnasieutbildning som är en förutsättning för de sänkta ålderskraven kan antas bidra till buss- och taxiförare som är säkrare och bättre förberedda för sitt yrke än i dag.

Framför allt inom bussbranschen råder problem med nyrekrytering av förare, samtidigt som framtidens pensionsavgångar visar att efterfrågan på nya bussförare kommer öka kraftigt. En liknande situation råder inom taxinäringen. För att erhålla körkortsbehörighet kategori D eller taxiförarlegitimation krävs idag att personen i fråga har fyllt 21 år. Vid den åldern har många unga redan avslutat sin gymnasieutbildning och valt yrkesbana, vilket försvårar för branschen att rekrytera nya förare. Den planerade sänkningen av åldersgränserna för att få framföra buss förvärvsmässigt och för erhållande av taxiförarlegitimation förväntas medföra en ökning av antalet personer med körkort behörighet D eller taxiförarlegitimation och därmed skapa ett större rekryteringsunderlag för branschen. De personer som anställs kommer vidare att ha en gedigen utbildning, vilket gynnar företagen. Om dagens åldersgränser behålls skulle förutsättningar finnas för stora bussbolag att fortsätta intensivutbilda förare, medan det finns en risk att mindre bussbolag av ekonomiska skäl skulle tvingas bort från marknaden.

6.2. Ekonomiska konsekvenser

6.2.1. Konsekvenser på statsbudgeten

Skolverket kan förväntas få vissa smärre merkostnader, i form av utredningskostnader, med anledning av den nya gymnasieutbildning som föreslås införas. Finansiering av kostnaderna ska ske inom befintligt ramanslag.

Förslaget rörande buss medför inga större kostnader för Transportstyrelsen. Det finns redan i dag ett system för rapportering av godkända förarprov inom ramen för nationella program i skolan. Inte heller förslaget rörande taxi förväntas medföra några större kostnader för Transportstyrelsen.

Inom gymnasieskolans fordons- och transportprogram arbetar förordnade förarprövare med rätt att förrätta förarprov under utbild-

• Sida 32
•  Original

ningens gång. Det torde därför inte bli någon ökad efterfrågan att avlägga förarprov hos Trafikverket.

6.2.2. Konsekvenser för kommunerna

Kommunerna har skyldighet att erbjuda samtliga sina ungdomar en gymnasieutbildning, men det finns ingen skyldighet att anordna ett visst program, inriktning eller yrkesutgång. Antalet gymnasieelever påverkas inte av att en ny inriktning eller yrkesutgång införs på något program. Däremot kan olika studievägar skilja sig åt i popularitet och pris. Detta varierar dock över tid och med konjunkturerna.

Statens skolverk har den 15 februari 2010 redovisat sitt förslag till vilka inriktningar som ska finnas på de nationella program som riksdagen beslutat ska finnas i gymnasieskolan efter den 1 juli 2011. Regeringen har den 25 mars 2010 fattat beslut om nationella inriktningar och examensmål för programmen. Fordonsprogrammet ska benämnas Fordons- och transportprogrammet. Yrkesutgångarna blir tydligare. Som nämnts i avsnitt 4.2 avser regeringen att uppdra åt Skolverket att utreda hur en eventuell bussförarutbildning bäst kan organiseras inom gymnasieskolan. Den utbildning för bussförare som nu föreslås kan komma att ingå i Fordons- och transportprogrammet som en yrkesutgång. En yrkesutgång är frivillig för huvudmännen att erbjuda och innebär således inte någon ökad skyldighet för kommunerna. Vidare är bestämmelserna om elevers rätt att söka gymnasieutbildningar knutna till nationella program och nationellt fastställda inriktningar och alltså inte till yrkesutgångar. Därför bedömer regeringen att förslagen i denna del inte leder till ökade kostnader för kommunerna som bör finansieras av ett ökat statsbidrag.

En utbildning för bussförare, motsvarande den som nu föreslås införas i gymnasieskolan, finns i dag inom vuxenutbildningen. Förslaget att införa en utbildning för bussförare i gymnasieskolan bedöms påverka vuxenutbildningen marginellt under de närmaste åren.

6.2.3. Konsekvenser för företagen

Företagens administrativa kostnader för t.ex. intensivutbildning av nya förare förväntas minska kraftigt. Genom att de blivande förarna utbildas inom gymnasieskolan får företagen tillgång till färdigutbildad arbetskraft.

6.3. Konsekvenser för konkurrensen

För företag i buss- och taxibranschen torde inte konkurrensförhållandena påverkas jämfört med dagens förhållanden eftersom samtliga företag ges samma möjligheter att rekrytera nya förare.

Konkurrensen inom utbildningssektorn kan komma att påverkas. Utbildning hos privata utbildningsanordnare, frånsett fristående gymnasieskolor, kommer inte att leda till att buss- och taxiförare får köra

• Sida 33
•  Original

yrkesmässigt redan från 18 års ålder. Till skillnad från utbildning som genomförs hos privata utbildningsanordnare kommer utbildningen inom gymnasieskolan att vara skattefinansierad och avgiftsfri för eleven.

6.4. Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män

Jämställdheten mellan kvinnor och män i yrkestrafiken bedöms öka. Ett större inslag av undervisning i utbildningen borde öka unga kvinnors intresse för föraryrket.

6.5. Övriga konsekvenser

När det gäller taxi kan det finnas en risk att vissa elever väljer att gå förarutbildningen mot persontransporter med buss enbart i syfte att få körkort med behörighet B. Det är dock svårt att uppskatta denna eventuella risk. Det krävs en legitimeringsprövning för att få taxiförarlegitimation. Denna prövning kommer att finnas kvar, vilket kan leda till att vissa elever går hela utbildningen för att sedan få avslag på ansökan om taxiförarlegitimation om han eller hon inte uppfyller alla krav t.ex. godkänt körprov eller krav på laglydnad. Ett nytt körprov kan dock avläggas och det torde endast vara ett ytterst begränsat antal elever som inte uppfyller kravet på laglydnad. Den nya gymnasieutbildningen torde underlätta för majoriteten av eleverna att avlägga godkänt resultat i de prov som gäller för taxi. I dag är det endast ca 45 % av de som avlägger proven som får godkänt resultat.

7. Ikraftträdandebestämmelser

Merparten av de författningsförslag som lämnas i denna proposition föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Ändringarna i lagen (2001:558) om vägtrafikregister är av rättelsekaraktär, vilket gör det angeläget med ett ikraftträdande så snart som möjligt. Regeringen bedömer att detta är den 1 september 2010.

Som anförts i avsnitt 4.2 arbetar Skolverket för närvarande med att förbereda de förändringar av gymnasieskolan som föreslogs i regeringens proposition 2008/09:199 och som har antagits av riksdagen. Regeringen har vidare för avsikt att ge Skolverket i uppdrag att, i samverkan med relevanta myndigheter, utreda och lämna förslag på hur en yrkesförarutbildning för buss kan utformas och införas i den framtida gymnasieskolan. I detta uppdrag kommer även ingå att ge förslag på när utbildningen kan införas.

• Sida 34
•  Original

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

3 kap.

1 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2 och har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

8.2. Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)

3 kap.

1 §

Ett nytt andra stycke har lagts till paragrafen. Av stycket framgår att taxiförarlegitimation under vissa omständigheter får ges till en person som har fyllt 18 år och har ett körkort med behörigheten B. Utöver kraven enligt första stycket 3–5 gäller att sökanden, inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, har förvärvat grundläggande kompetens genom en godkänd grundutbildning enligt 4 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens, dvs. förvärvat kompetensen genom en grundutbildning under minst 280 timmar och ett godkänt prov, för fordon som kräver körkortsbehörighet kategori D eller DE. Med motsvarande utbildning avses bland annat utbildning i fristående gymnasieskola.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

• Sida 35
•  Original

8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

3 kap.

1 §

5 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2 och har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

6 §

7 §

Innehållet i paragrafen flyttas till 6 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2.

• Sida 36
•  Original

8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

6 §