SOU 1976:2
Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag : bilaga 1 till Arbetsmiljöutredningens betänkande
1. Direktiv för arbetsmiljöutredningen
1.1. Ursprungliga direktiv
Statsrädsprotoko/l 1970-02-20
Chefen för socialdepartementet. statsrådet Aspling. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen och anför.
Frågor som gäller arbetsmiljön har under senare år fått en framträdande plats i den allmänna debatten. Det är naturligt att en väsentlig del av intresset därvid kommit att gälla arbetarskyddet. vars syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.
Lagfäst arbetarskydd har funnits i vårt land sedan slutet av förra seklet. Grundläggande regler om arbetarskyddet finns i dag i arbetarskyddslagen av år 1949 (194911). Med stöd av lagen har kompletterande föreskrifter med- delats. Dessa återfmns till största delen i arbetarskyddskungörelsen (19491208). För arbetarskyddet betydelsefulla bestämmelser finns dessutom i en rad andra författningar. Här kan nämnas byggnadsstadgan, brandlagen, strålskyddslagen. giftförordningen samt författningarna om brandfarliga och explosiva varor.
Under den period av drygt tjugo år som arbetarskyddslagen varit i kraft har utvecklingen i socialt. tekniskt och ekonomiskt hänseende gått mycket snabbt. Detta har fått återverkningar på faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetslivet. Rationaliseringar, mekaniseringar och strukturförändringar har skapat en i många avseenden förändrad risksitua- tion för arbetstagarna. Undersökningar som företagits av Landsorganisatio- nen har visat att större delen av arbetstagarna upplever oro och osäkerhet in- för hälsorisker på arbetsplatserna. Nya yrkesfaror har tillkommit bl. a. som en följd av nya ämnen. tillverkningsmetoder. maskiner och anläggningar. Det har också skett en utveckling mot ökad arbetstakt. ökad utbredning av skiftarbetet och nya former för arbetstidsförläggningen. Ökade kunskaper om yrkeshygien och arbetsmedicin m. m. har samtidigt gjort det naturligt att vidga arbetarskyddets ansvarsområde avsevärt. Uppgiften för arbetarskyd- det kan inte numera anses på samma sätt som förr begränsad till övervägande tekniska frågeställningar. De yrkeshygieniska och medicinska problemen på arbetsplatserna kräver stor uppmärksamhet. I enlighet härmed blir det i betydande utsträckning en angelägenhet för arbetarskyddet att beakta ar- betstagarnas hela hälsosituation. Den nya produktionstekniken aktualiserar
också i allt högre grad en skärpt övervakning från arbetarskyddets sida av att arbetslokaler, maskiner. arbetsmetoder och andra arbetsmiljöfaktorer an- passas till den mänskliga arbetskraftens fysiska och psykiska förutsättningar.
Vid olika tillfällen har ändringar företagits i arbetarskyddslagstiftningen. En viktig förändring skedde år 1963. då arbetarskyddslagens tillämpnings- område utvidgades till att omfatta i princip alla arbetstagare. Emellertid torde kunna sägas att arbetarskyddslagen i mycket präglas av de produktions- och arbetsförhållanden som rådde vid tiden för lagens tillkomst. Utveck- lingen inom arbetslivet motiverar därför att arbetarskyddslagen ses över.
Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om en allmän översyn av arbetarskyddslagen (2LU 1969z58. rskr 273).
Även Landsorganisationen har i skrivelse till Kungl. Maj:t ijuni 1969 framfört synpunkter och önskemål rörande en anpassning av arbetarskydds- lagstiftningen till moderna tankegångar på arbetarskyddsområdet.
För egen del finner jag det angeläget att en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen nu kommer till stånd. För detta ändamål bör tillsättas en särskild utredning. som även bör ha till uppgift att pröva frågor rörande arbetarskyddets organisation.
Den översyn som utredningen skall verkställa skall syfta till en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Allmänt sett bör lagstiftningen ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke måste vara att arbetstagarnas fy- siska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av pro- duktionen. Arbetarskyddets krav måste bättre än f. n. kunna göra sig gäl- lande redan i samband med planeringen av arbetslokaler, maskiner och arbetsmetoder. Det är också nödvändigt med ökade möjligheter till en fort- löpande kontroll av den arbetshygieniska situationen på arbetsplatserna. Goda möjligheter måste dessutom finnas till ingripande i sådana fall då missförhållanden i skyddshänseende kunnat konstateras.
De bestämmelser som inryms i nuvarande arbetarskyddslagstiftning är ganska allmänt hållna. Detta har sin förklaring dels i att bestämmelserna skall gälla för så gott som hela arbetslivet med alla dess skilda verksam- hetsgrenar och skiftande arbetsförhållanden, dels i att man velat underlätta en anpassning till teknikens utveckling m.m. I den mån behov av mer preciserade anvisningar föreligger ankommer det på tillsynsorganen att med- dela dessa. För egen del anser jag att mycket talar för att den centrala ar- betarskyddsförfattningen inte bör vara starkt detaljbetonad. Jag avser dock inte att här göra några bestämda uttalanden i frågan hur reglerna för ar- betarskyddet bör vara uppbyggda i systematiskt hänseende. Detta spörsmål bör i sin helhet prövas av utredningen. Det primära är att den nya lag- stiftningen ger ett fast underlag för åtgärder och ingripanden från arbe- tarskyddet på ett betydligt vidare område än den nuvarande lagen. Den nya lagstiftningen bör återspegla vår kunskap om och erfarenhet av att häl- sorisker av fysisk och psykisk art ofta har sin grund i missförhållanden inom arbetslivet som kan motverkas genom vidgade insatser från arbe- tarskyddet.
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde fastlades, som redan nämnts. så sent som år 1963. Det principiella ställningstagande som då skedde torde inte böra frångås. Arbetarskyddslagstiftningen bör således i princip vara all-
mängiltig. Detta hindrar inte att frågor som gäller tillämpningsområdet för lagstiftningen kan behöva prövas av utredningen. En betydelsefull fråga gäller skyddet för arbetstagare som helt eller delvis sysselsätts på arbetsplatser över vilka deras arbetsgivare inte råder. Enligt vad jag erfarit har också ett flertal andra spörsmål som gäller nuvarande lagstiftnings tillämpnings- område aktualiserats hos arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen i en framställning till Kungl. Maj:t föreslagit att huvuddelen av nuvarande inskränkningari arbetarskyddslagstiftningens tillämplighet på ar- bete inom jordbruket skall slopas. Ståndpunkt till denna framställning kom- mer att tas sedan framställningen remissbehandlats.
Arbetarskyddslagstiftningen tari sin nuvarande utformning sikte framför allt på åtgärder mot olycksfall i arbete och vissa former av ohälsa som hänförs till yrkessjukdomarna. Även om väsentliga framsteg kunnat göras på detta tält med stöd av gällande bestämmelser. ger yrkesskadestatistiken besked om att insatserna mot olycksfallen och yrkessjukdomarna behöver intensifieras ytterligare. Detta gäller speciellt inom vissa branscher och be- träffande vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna att genom skärpt eller annars ändrad lagstiftning bidra till att undanröja eller minska yrkesriskerna.
En väsentlig uppgift för utredningen blir att uppmärksamma yrkesfaror —ofta av helt ny typ —som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på sådana faror kan nämnas för- giftningsrisker på grund av olika slag av luftföroreningar. risker för hör— selskador till följd av ökande bullernivå hos maskiner och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar måste skapas för att komma till rätta med de problem som här möter. Detta kan naturligtvis inte ske enbart genom lagstiftningsåtgärder. 1 lagstiftningen skall emellertid grunden för de vidgade skyddsinsatserna läggas.
Utredn ngen bör undersöka hur lagstiftningens materiella regler lämpligen bör omgestaltas för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. Utan anspråk på att dä'igenom lämna några närmare anvisningar om vilka vägar som bör beträdas vill jag här beröra vissa frågor som kan förtjäna att övervägas i detta sammanhang.
Kravet på att skyddsåtgärder sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt gör det nödvändigt att ägna stort intresse åt frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar m. m. Kontrollen över arbezsmetodiken är naturligtvis inte mindre viktig. Föreskrifter om obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag, konstruktions- ritningar ). d. torde få övervägas.
En del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i luftförore- ningar, kzn inte definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnads- krävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen bör pröva hur föreslrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade. I detta sammanhang bör utredningen ta upp frågan om de 5. k. hygieniska gränsvärdena. Detta står i överensstämmelse med vad fjolårets riksdag ut- talat i anbdning av motioner om lagstiftning för kontroll av hälsofarliga ämnen och produkter (2LU 1969167, rskr 324).
Arbetstdsfrågorna är av stor betydelse för arbetstagarna. Proposition med
förslag om en ny allmän arbetstidslag — i vilken principen om 40 timmars arbetsvecka skrivs in — har nyligen förelagts riksdagen (prop. 197025). I den föreslagna arbetstidslagen regleras frågor om a|betstidens längd. Spörsmål som gäller arbetstidens förläggning fordrar nu en grundlig genomgång. Skyddssynpunkter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila. raster och arbetspauser.
Särskilda skyddsbestämmelser rörande minderårigas användande till ar- bete torde också framdeles behövas. Utformningen får övervägas mot bak- grunden av nya förhållanden. Bl. a. motiverar förekomsten av organiserad företagshälsovård en översyn av reglerna om läkarkontroll av minderåriga. I fråga om minderårigas arbetstid bör bestämmelserna omprövas bl.a. mot bakgrunden av den föreslagna nya arbetstidslagstiftningen.
Den fortgående utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det naturligt att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i arbetsrättslig lagstiftning. Utredningen bör pröva i vilken utsträckning sådana bestämmelser alltjämt behövs för att tillgodose arbetarskyddets intressen.
En effektiv tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen är självfallet av stor betydelse. Reglerna om tillsyn genom offentliga organ bör därför ses över med sikte på största möjliga effektivitet i tillsynsverksamheten. Ar- betarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer bör tas upp till behandling av utredningen i anslutning till översynen av lagstiftningen. Den nuvarande uppdelningen av arbetarskyddstillsynen på allmänna yrkesinspektionen och olika specialinspektioner bör prövas. Aven formerna för arbetsmedicinska institutets deltagande i arbetarskyddsverk- samheten bör uppmärksammas av utredningen.
Frågan om anmälningsplikt beträffande nytillkomna arbetsställen — vilken var aktuell i samband med arbetarskyddslagens tillkomst — torde åter få övervägas. Resultatet av det utredningsarbete som pågår inom arbetar- skyddsstyrelsen när det gäller tillsynen över de mindre arbetsställena bör också beaktas.
Ett bemästrande av arbetsplatsens skydds- och hälsofrågor förutsätter inte bara en omfattande tillsyn genom myndighets försorg. Därutöver krävs en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet. som måste svara för en ansenlig del av den fortlöpande bevakningen av den skyddstekniska och arbetshygieniska situationen. De anställdas möjligheter att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön bör ägnas stor uppmärksamhet.
Skyddsombudens ställning bör särskilt beaktas och deras handlingsmöj- ligheter förstärkas. En ökad insats i arbetarskyddet av dem som deltar i det praktiska arbetet bör medverka till önskade resultat av arbetarskydds- verksamheten. Möjligheterna till en utbyggd organisation med regionala skyddsombud bör undersökas. Uppmärksamhet bör också ägnas åt de uppgifter som vilar på yrkesinspektionens förtroenderåd.
För en stor del av arbetsmarknaden finns en överenskommelse som nu- mera i större utsträckning än tidigare innefattar preciserade regler för det lokala arbetarskyddet. Man har också kommit fram till riktlinjer för en ut- byggnad av företagshälsovården. Nuvarande beStämmelser i arbetarskydds- lagstiftningen om organiserad samverkan mellan arbetsgivare och arbets- tagare i arbetarskyddshänseende bör omprövas med beaktande av den ut-
veckling som återspeglas i överenskommelserna. Hänsyn bör också tas till vad företagshälsovårdsutredningen redovisat i ett år 1968 framlagt betän- kande (SOU 1968:44) och till de fortsatta överväganden i hithörande frågor som äger rum i anledning av det uppdrag som den 29 maj 1969 lämnats socialstyrelsen angående disponering av läkarresurser för företagshälsovår- den.
Utöver vad jag här nämnt bör det stå utredningen fritt att ta upp sådana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen för en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.
I sitt arbete bör utredningen beakta de internationella strävandena på arbetarskyddets område.
Det bör stå utredningen fritt att lägga fram delförslag innan arbetet slut- förts.
1.2. Tilläggsdirektiv om lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor
Protokoll vid regeringssammanträde 1975-01-16
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Bengtsson. anför.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 februari 1970 bemyndigades chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Denna översyn syftar till en lagstiftning som svarar mot en breddad mål- sättning för arbetarskyddet. I direktiven för utredningen har bl. a. framhållits att arbetarskyddslagstiftningen allmänt sett bör ge ett tillfredsställande un- derlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke måste vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. Enligt vad jag har erfarit avser ar- betsmiljöutredningen att avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1975—1976.
En viktig fråga i utredningsarbetet är de under senare tid alltmera upp- märksammade kemiska hälsoriskerna. Det sker ett ständigt tillflöde av nya kemiska ämnen till arbetslivet vilket i många fall medför ökade hälsorisker för de anställda. Jag avser här såväl akuta förgiftningsrisker som mera lång- siktiga hälsorisker. Hälsorisker är också förenade med hanteringen av de etablerade kemiska ämnena. Ett exempel på detta är riskerna för cancer i samband med tillverkning av PVC-plast. där det i tillverkningsprocessen ingående ämnet vinylklorid har visat sig ha cancerogena egenskaper.
Insikten om riskerna för människor och miljö med det stora antalet ke- miska ämnen ledde för några år sedan till att en särskild utredning tillsattes, miljökontrollutredningen. Utredningsarbetet ledde till att en särskild lag. lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor, antogs av riksdagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1973.
Den nya lagstiftningen ålägger den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarliga varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. För tydlighets sku'll kompletteras denna aktsamhetsregel av allmänna be-
stämmelser om undersöknings-och märkningsskyldighet. Innebörden av grundregeln har i förarbetena till lagen angetts vara bl. a. att redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om risk. SOm inte är praktiskt verifierad. skall utgöra tillräckligt underlag för åtgärder beträffande en produkt från såväl producents eller importörs som från myndighets sida. För myndigheterna innebär regeln således att de inte behöver vänta med att ingripa mot en produkt till dess skador inträffat.
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor avser såväl arbetsmiljön som den yttre miljön. I propositionen med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor m. m. anfördes (prop. 1973:17 s. 91) att tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen kommer att i vissa avseenden sammanfalla med till- lämpningsområdet för arbetarskyddslagstiftningen. Den föreslagna lagen borde härvid gälla vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen. Detta sades innebära bl.a. att sådana allmänna restriktioner av betydelse för använd— ningen av produkter som utfärdas med stöd av den föreslagna lagen borde av arbetarskyddsmyndigheterna läggas till grund för deras bedömningar och betraktas som minimikrav som under alla omständigheter måste uppfyllas. Samtidigt förutsattes att arbetarskyddsmyndigheterna med stöd av arbe- tarskyddslagstiftningen meddelar andra eller strängare föreskrifter när så påkallas för att uppfylla arbetarskyddets krav. Dessa föreskrifter skulle ”ta över”. De risker för arbetstagarnas hälsa som är förenade med själva till- verkningen av hälso- och miljöfarliga varor och med den yrkesmässiga han- teringen av sådana varor skulle alltså enligt vad som anfördes i propositionen liksom dittills främst mötas med arbetarskyddsåtgärder. Den behövliga sam- ordningen mellan å ena sidan generella föreskrifter rörande en viss vara meddelade av ett särskilt produktkontrollorgan och å andra sidan sådana anvisningar eller föreskrifter som arbetarskyddsmyndigheterna med stöd av arbetarskyddslagen meddelar om användningen av samma vara på ar- betsplatser avsågs komma till stånd dels genom den sammansättning som produktkontrollorganet skulle ges. dels genom att tillsynen över efterlev- naden på arbetsplatserna av den nya lagstiftningen skulle åvila arbetarskydds- myndigheterna. I detta sammanhang påpekades slutligen att man vid kom- mande revision av arbetarskyddslagen fick ta upp frågan om det behövdes någon ändring när det gäller tillämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Angående det nämnda produktkontrollorganet — produktkontrollnämn- den — anfördes (prop. 1973:17 s. 102) att detta borde göra de centrala be- dömningar som blir aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga varor. Dess främsta uppgift avsågs bli att meddela generella föreskrifter om import och hantering av hälso- och miljöfarliga varor. att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen samt att — utom beträffande löpande tillsyn över lagstiftningens efterlevnad — fungera som centralt organ för ärenden som kunde aktualiseras genom lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollorganets arbete borde härvid inriktas på att ta initiativ till och samordna kartläggning och undersökning av varor som kan miss- tänkas vara farliga. I fråga om det centrala ansvaret för den löpande tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen och produktkontrollorganets bestäm- melser för tillämpningen av denna förklarades i propositionen att arbetar- skyddsstyrelsen borde svara för tillsynen när det gällde hanteringen av hälso—
och miljöfarliga varor i verksamhet varöver arbetarskyddsstyrelsen redan utövade tillsyn enligt arbetarskyddslagstiftningen medan naturvårdsverket borde vara ansvarig tillsynsmyndighet när det gäller den yttre miljön. Av- slutningsvis betonades att det kunde bli anledning att se över organisa- tionsfrågorna i deras helhet när resultatet av arbetsmiljöutredningens och miljökontrollutredningens fortsatta arbete föreligger. Intill dess fick den fö- reslagna organisationen betraktas som ett provisorium.
Arbetsmiljöutredningens nuvarande direktiv tillkom år 1970 och berör inte frågor med anknytning till den senare lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört förordar jag därför att utredningens direktiv vidgas i detta avseende. Utredningen bör i samband med sin översyn av arbetarskyddslagstiftningen undersöka hur produktkontrollen enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor fungerat från arbetarskyddssynpunkt. I anslutning till en sådan utvärdering bör arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande som beräknas bli avlämnat vid årsskiftet 1975—1976 närmare analysera frågan om samordningen mellan en ny arbetsmiljölagstiftning och lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
|, ,, .,|,| ||. |l,|.| .|| ""'"l'""1"""'""'"""' | -, , *' ' |,_-'1."|'||"H",—,',"||' "H. |'|) | |” '| ; ,
' - ,,"',l ".""l |.||_'-" ||." '|' "'." |. " M | .. , |
, -, , ,||,,,,,,_',-,_-,,-| , _ ; . Féin”, (, 43101; Hulth; n' rita-. : | . | . , ' ?" |-|'L*J||tli"*lu 'l|||||-' |||!le '|'-W
mm'
III""II il."— , ( |,| ,,,.,||_,.,,.,,,|,.,- ,, ”lf |?,(,1,1:1|f1'bj| | pnP.|+__'1'C|lJ-"L"
,_'||,,,_|l|, ,; - , ' ,, '. . wgflalml-db'nnu ,,),m i . ' ' '» ' ' ' ”bil-tnjmahnm. - |
|. | 'i". | |,11", 'i'lå'ml'lm-inulllftlijn | -||' ||” ",| 'l'fil' |:i11|'!'ll,','l'1,9l.|l. b'l'm | ||| . '.'.|It|,||
, 'JL'I'llk'fmt, l'äfyrij'a ."ll.'"IF'T aa|l.|l,|,|.l|r|n
|L-'.'_' ,,rn "|" lviliitT-tttaftlnteuu ,l'ta |'-| .,|,|.
,, |,|_l,' " '|' '|',,,,,'i"||'||1,'|'-f,,,,|7'| |:; ,|| ,,,-uk,,järnh'jvz tfn:/_|, '.Hl|J|'|'J|"'| Hal-al
l,,|'|, ..1 |,' |,;'. ',||," . ' ," » ' ' '| . ,||" " , , ,,,, , | ||, , _,_,
, "t'. ";"l'F*,|_ ,|,h'|'|,|,' ,,"t'. '|'.:,||,|, .|| ,, |—..||'.|| ., ,'Ä" " ""'""17"|,I—|||'|. """"
,, ..,,',|':,','t,|,,|'|"1'_'.,.l
,,,, .|,-,|,|,
||" ||'| |J ,...
_ ._,|_|'.,l,1"',|"|' ,, 'i? l,|, , '."..ibr ||, | , "'.'t||'”|.-. '|',,, |||-lä ','fll'
it.-| ||.,,. '- |,|
|,r -"|'7
|,'|.4|. ';, ||.,,,-: ,,,1
.' '- ' |,.,||.., ||.|,,' ' ,,,. , |||,».'|i_.'|".. "|'»"'|'|.1' .|'||, ' r -— .|, || *,_ ',. '||'.|,|_ ||||-. "'"'t"'"',""'" ,-'+'| ',||'|.,|_',,£ ,|| , |- , ,,,| , , ,|,,,,,, ,-,,._,,-'—.'|||"t , EM,,H, .|_, _.,|,|,| ,,,,
||.
,_,,|,
' || ,| | ,, || 411,
| . "'"|||]' & | , ,',,. |-|-,.—|'1|[|",l,'|','_.l' |.| ||
,'I"_ alt-Im ! " " 'Tlll'.-,|,'1,l |. ""WH'""—: ' l . . , , LI'TJI råg.)" ,'."! Hm,,älmq' , w, ' TI,—,|,|,'|'.1,-' | ,f1u'J't'lw,','||.'ll,|,ä-,""'I: : '.' 1' _. .' ; .. . , ,||-;-||||||'-|'||'| |- ,, ”"" "" "'" "'|'"""""' .|' ,','||_',-,'_.,.||,|,dii ., || 1. "." | |-|'|||||| in.-|.' ||. ' ,,,i',,'|,'l' |
' |||- ' ._ ,,-t'.',, ,| v£",1."' "t i:, . "”i”.-" liir . ,,”? _.|, ?”.! 1' | _ flir'lll _|. '|'”! "" : - | C . ' ,,: " '|' .",' ||||,,1| | .' .' " ' ,' _, '.,'|,,','|1 "" 'ul," ||||.|,:,,,,,|, ,, .-,. ' ' r'j, :|,_,,,|| "| , "'1||"*'"'1,'1-4F1,""1,,l| ,, ,.
',"' . ,," ."||,| || || 51 i,- ' ,. ",|,, . .""lx- .,
_- | — ' l|-' ",.I - .| 'I |, , ,- ' . f||u|||J|-|, .|?|,|,,';,— .j__,,,. ' ',' - I... | _| | ,|_,,-,,|.|
, ,|,, ',I'1'Iu-i
|f-.,1 ",.u:,11_,'i | | ||'_
2. Olika faktorer i arbetsmiljön
2.1. Inledning
Arbetslivets villkor formas genom samtidig inverkan av olika miljöfaktorer. För en reglering krävs emellertid en viss uppdelning. ] teoretiska samman- hang är det vanligt att arbetsmiljön delas upp i fysikaliska, kemiska, bio- logiska. psykiska och sociala arbetsmiljöfaktorer. Mot denna indelning kan invändas att den är stel och att den ger en abstrakt bild av förhållandena i arbetslivet. Vidare kan sägas att uppläggningen inte tillräckligt avspeglar att olika arbetsmiljöfaktorer hänger samman och fungerar och upplevs som en helhet. En viss systematisering är dock nödvändig och härvid synes det vara en fördel att anknyta till det betraktelsesätt som utbildat sig inom arbetarskyddet. Så har skett i det här avsnittet som med olika infallsvinklar behandlar betydelsefulla och vanligen förekommande arbetsmiljöfaktorer samt ensamarbete. Uppräkningen av arbetsmiljöfaktorer är inte uttömmande och den valda formen för uppspaltning är framför allt betingad av praktiska skäl. Faktorerna får inte ses som isolerade företeelser utan det måste hela tiden stå klart att det rör sig om element i den helhet som arbetsmiljön utgör. Material angående arbetsmiljön i psykosocialt avseende redovisas främst i avsnitt 3.
En översikt över gällande författningar inom arbetarskyddet presenteras i kapitel 3 i själva betänkandet. I det här avsnittet lämnas i delavsnitt an- gående olika arbetsmiljöfaktorer en närmare framställning om innehållet i arbetarskyddslagstiftningen. Till denna får även räknas de föreskrifter och anvisningar som meddelats av arbetarskyddsstyrelsen. Materialet är syn- nerligen omfattande och det kan här endast bli fråga om exemplifiering och korta noteringar. Formerna för arbetarskyddsstyrelsens anvisningsverk- samhet behandlas i denna bilagas avsnitt 11 som dessutom ger ytterligare upplysning om innehållet i styrelsens anvisningar m.m.
I de olika delavsnitten lämnas också vissa statistiska uppgifter samt upp- gifter om riksdagsmotioner och skrivelser till arbetsmiljöutredningen som kan hänföras till respektive delavsnitt.
Som omtalats i kapitel 2 i betänkandet har på utredningens framställning vid arbetarskyddsstyrelsen bildats olika arbetsgrupper. Uppgiften för dessa har varit att beträffande olika arbetsmiljöfaktorer redovisa kunskaper och problem från tillsynssynpunkt m. m. som underlag för lagstiftningsarbetet. Vid bildande av arbetsgrupperna angavs också att det för ändamålet var av intresse att få en bild inte bara av utvecklingen på aktuellt arbetsmil-
jöområde fram till i dag utan också av vad som kan förväntas framöver med hänsyn till förändringar inom produktion och arbetsliv. I anslutning till redogörelserna för gällande bestämmelser på olika områden presenteras sammanfattningar av rapporterna från arbetsgrupperna. Ett syfte med dessa referat är också att förmedla något av arbetarskyddets praktiska verklighet. Även vissa andra enkäter som gjorts av utredningen redovisas ] samman- hanget.
2.2. Lokalfrågor m.m.
2.2.1. Allmänt om arbetslokaler- 2.2.1.1 Gällande bestämmelser
Enligt 8 & arbetarskyddslagen skall arbetslokal vara inrättad i enlighet med vad därom må vara särskilt föreskrivet. Härmed avses främst bestämmel- serna i byggnadsstadgan och de föreskrifter och anvisningar som statens planverk utfärdat med stöd av stadgan. I 46 och 48 åå byggnadsstadgan (l959:612) meddelas allmänna bestämmelser om anordnande och inredande av arbetsrum. Planverkets föreskrifter och anvisningar har tagits in i verkets publikation Svensk Byggnorm 67 som fr.o.m. den 1 januari 1976 ersätts av Svensk Byggnorm 1975. Dessa avser främst arbetslokaler av mera allmänt slag och utförande. När det gäller industrilokaler och ventilationsanlägg- ningar innehåller Svensk Byggnorm endast ett fåtal bestämmelser. Bygg- nadsstyrelsen har för den statliga sektorn utfärdat bl.a. anvisningar om kontorsbyggnader.
Eftersom bestämmelserna i Svensk Byggnorm endast täcker en del av alla slag av arbetslokaler har arbetarskyddsstyrelsen i sina lokalanvisningar meddelat vissa riktlinjer om arbetslokalers utförande och samtidigt lämnat uppgifter om vilka bestämmelser som i övrigt gäller för arbetslokaler. ] lokalanvisningarna tas sålunda upp allmänna bestämmelser om arbetslo- kalers förläggning, utförande och storlek, rumshöjd, luftutrymme, belysning, ventilation, uppvärmning och ljudisolering. Vidare finns bestämmelser om gångar och transportvägar, trappor, utrymningsvägar, lastbryggor o. d. samt om skyddsräck och skyddsanordningar på tak m. m. Vidare finns anvis- ningar från arbetarskyddsstyrelsen om vissa särskilda arbetslokalers utfö- rande. Som exempel kan nämnas styrelsens anvisningar om dammexplo- sioner, dammbekämpning inom stenindustrin och ijärngjuterier. limnings- arbete, laboratoriearbete och arbete i kylda lokaler inom livsmedelsind ustrin.
En hel del frågor avseende utformningen av arbetslokaler hänger samman med arbetsmiljöfaktorer som behandlas i särskilda delavsnitt. Det hänvisas därför också till dessa.
2.2.l.2 Rapporter
Den arbetsgrupp vid arbetarskyddsstyrelsen som behandlat lokalfrågor m. m. har i sin rapport bl. a. tagit fasta på vikten av att de anställda har möjlighet att utöva inflytande på lokalplaneringen.
En av arbetarskyddsfonden tillsatt arbetsgrupp har i en rapport. benämnd Planering av den fysiska arbetsmiljön, kartlagt pågående och planerad forsk- ning vad gäller planering av arbetslokaler.
2.2.2. Persona/rum 2.2.2.1 Gällande bestämmelser
Enligt 9 & arbetarskyddslagen skall arbetstagarna äga tillgång till dricks- och tvättvatten, avträden, lämplig plats för ombyte, förvaring och i förekom- mande fall torkning av kläder samt lämplig plats för att inta måltid. Sådana anordningar skall tillhandahållas på sätt som kan anses tillfredsställande med hänsyn till arbetstagarnas antal och fördelning på kön samt arbetets natur och varaktighet. Arbetarskyddskungörelsens 11—18åå innehåller fö- reskrifter som närmare anger vad lagens ifrågavarande bestämmelse innebär. Regler finns sålunda om dricksvatten, avträden, tvättvatten, tvättplatser och tvättrum samt om kläd- och torkrum, lokaler för ombyte, förvaring och torkning av kläder. Matrum skall vara utrustat med anordningar för att förvara och uppvärma mat och dryck, om inte lagad mat tillhandahålls på arbetsstället. För arbetstagare som ofta måste övernatta på annan ort än hemorten finns regler om övernattningsrum. I verksamheter där vän- tetider mer eller mindre regelbundet förekommer bör väntrum finnas. Vid arbeten där med hänsyn till arbetets omfattning och varaktighet personalrum och andra hygieniska anordningar inte skäligen kan påfördras får i stället användas personalbodar o.d.
Bestämmelser om personalrum finns även i byggnadsstadgan. I Svensk Byggnorm har tagits in vissa föreskrifter om personalrum i byggnadstekniskt hänseende.
Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat allmänna personalrumsanvisningar. Dessa kompletteras med särskilda anvisningar för personalrum i skolan- läggningar, sjukvårdsanläggningar, vid butiker, varuhus, kontor och lager inom handeln samt vid jordbruk, trädgårdsodlingar och trädgårdsanlägg- ningsarbete. Vidare har meddelats anvisningar rörande personalrum och vissa hygieniska anordningar för bensinstationer, barnstugor m. m. Enligt de allmänna personalrumsanvisningarna avses med personalrum klädrum,
? torkrum. tvättrum, matrum, avträde, vilrum, överliggningsrum och vänt- rum. Dessa anvisningar och de särskilda personalrumsanvisningarna inne- håller föreskrifter om när personalrum skall finnas samt detaljerade bestäm- melser om utformning, förläggning, utrustning, inredning, belysning och ventilation m. m. Föreskrifter om utformningen av personalbodar o. d. finns i Anvisningar om minimistandard för personalbodar m. m. vid byggnads- industrins arbetsplatser, som utarbetats av byggnadsindustrins parter och godtagits av arbetarskyddsstyrelsen. Med ledning av dessa anvisningar har styrelsen godkänt ett flertal typer och utföranden av personalbodar o.d. ; Styrelsen har vidare meddelat anvisningar om personalbodar, raststugor '! m.m. vid linjearbete på elanläggningar. I fråga om personalrum vid vat- tenreningsverk o. d. lämnas vissa råd och anvisningar i socialstyrelsens med— delande nr 4 Skyddsåtgärder för personal vid vatten- och avloppsverk. som utarbetats i samråd med arbetarskyddsstyrelsen.
Frågan om personalutrymmen för personal som är verksamma på ge- mensamma eller tillfälliga arbetsställen berördes vid 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Enligt den nya 7 a_å arbetarskyddslagen skall arbetsgivare och ensamföretagare på gemensamma arbetsställen samråda och gemensamt verka för att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsstället. Särskilda regler finns om planeringen av ansvaret för sam- ordningen av åtgärder. I propositionen 1973zl30 angående ändringar i ar- betarskyddslagstiftningen slogs fast att samordningsansvaret även gäller be— träffande frågor om personalutrymmen och sanitära anordningar. När ar- betstagare helt eller delvis sysselsätts på arbetsställe över vilket hans ar- betsgivare inte råder har vidare genom 53aåi arbetarskyddslagen skapats möjlighet för arbetarskyddsmyndigheterna att gripa in med föreläggande och förbud inte bara mot arbetsgivaren till dem som utsätts för risker i arbetet utan också mot den som råder över det arbetsställe. där missför- hållande finns. Även sistnämnda bestämmelse kan tillämpas i fråga om personalutrymmen (jämför SOU 1972:86 s. 222).
Arbetarskyddskungörelsen innehåller en bestämmelse som har samband med arbetstagarnas färd till och från arbetet. Enligt 40 & bl arbetarskydds- kungörelsen skall cykelställ med skyddstak eller andra lämpliga anordningar finnas tillgängliga vid arbetsstället. om förhållandena medger det. Arbe- tarskyddslagstiftningen ansågs däremot ursprungligen inte tillämplig på per— sonaltransporter mellan bostad och arbetsplats. År 1969 gav emellertid ar- betarskyddsstyrelsen lagstiftningen en vidare tolkning och utfärdade ett meddelande med anvisningar beträffande fordon för personaltransporter inom skogsbruket. Enligt meddelandet skall med hänsyn till fordringarna i 7 & arbetarskyddslagen bl. a. gälla att personaltransportfordon som tillhan- dahålls av arbetsgivaren skall ha tillfredsställande anordningar för uppvärm- ning och ventilation.'Meddelandet innehåller också vissa anvisningar om transporten av motorsågar och bränslekärl.
2.222. Riksdagsmotioner
1 motionerna 1:867 och 11:1036 vid 1970 års riksdag togs frågan om ar- betarskyddslagens tillämpning på personaltransporter upp. Motionärerna yr- kade att arbetarskyddslagen skulle ändras så att transporter av anställda vid färd mellan bostad och arbetsplats inbegrips under lagen. Andra lag- utskottet konstaterade (2LU 1970:63) att arbetarskyddsstyrelsen utfärdat an- visningar beträffande fordon för personaltransporter inom skogsbruket samt anförde:
Arbetarskyddsstyrelsens ändrade inställning innebär att arbetarskyddslagstiftningen i princip får anses tillämplig vid personaltransporter då arbetsgivaren tillhandahåller fordon. Något direkt behov av en lagändring av det slag motionärerna begär kan knappast anses föreligga. Med hänsyn till arbetsmiljöutredningens uppdrag anser ut- skottet likväl att det kan vara lämpligt att utredningen gör en bedömning av den fråga motionärerna tagit upp. Utskottet förordar alltså att även dessa motioner över- lämnas till arbetsmiljöutredningen. '
Sedan riksdagen beslutat i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1970:351) har till utredningen för beaktande överlämnats nämnda utskotts- utlåtande och motioner.
2.223. Rapport
Uppgifter om den nuvarande standarden på personalutrymmen och om vilka förändringar som behövs i författningsregleringen för att uppnå ändamåls- enliga och tidsenliga personalrum har lämnats av den arbetsgrupp vid ar- betarskyddsstyrelsen som åtagit sig att till arbetsmiljöutredningen rapportera om dessa frågor. Enligt rapporten från arbetsgruppen har byggnader, som uppförts under senare år, i regel personalrum av godtagbar standard. Detta tillskrivs bl. a. de förhandsgranskningar av ritningar som yrkesinspektionen utför. Större och medelstora arbetsställen har i vissa fall väsentligt högre standard än den som arbetarskyddslagstiftningen kräver. Brister — t. ex. av- saknad av matrum eller dusch, trånga omklädningsrum och tvättutrymmen — förekommer främst på mindre arbetsställen. Alltför små personalrum kan förekomma vid företag som ökat personalstyrkan och som inte har möjlighet att inom byggnaden inrymma större personalutrymmen. Personalrum med dålig standard finns ofta hos äldre företag inom servicebranschen såsom bilverkstäder och hos affärs-, hotell- och restaurangföretag belägna i stor- städernas centrala delar och inrymda i äldre fastigheter. Svårigheter att få bra personalrum kan även föreligga i t. ex. hantverkshus, industrihotell och köpcentra. där många företag skall inrymmas i samma byggnad och bygg- naden färdigställts innan alla lokaler är uthyrda. Vidare händer det att per- sonalrum saknas helt eller delvis vid en del små sågverk, grustag, åkerier, stenkrossanläggningar o. d. Vid gemensamma arbetsställen förekommer det att arbetstagare, som enbart sysselsätts på arbetsstället vid enstaka tillfällen, har svårigheter att få tillgång till personalrum.
Det framhålls i rapporten att det numera finns personalanordningar som upplevs som otillfredsställande fastän de uppfyller lagstiftningens krav. En- ligt arbetsgruppen bör man nu ställa högre krav på sanitära anordningar. Tvättställ bör finnas i varje toalettenhet. Arbetarskyddsstyrelsen bör få ge- nerell möjlighet att föreskriva om tillgång till uppvärmt tvättvatten och
' om tillgång till bastu för yrkeskategorier som brandmän, tarmrensare och sotare. Vid arbetsställen dit allmänheten äger tillträde, t. ex. socialbyråer, arbetsförmedlingar, bussterminaler och bensinstationer, bör det vara möjligt att föreskriva om toalett som är avsedd endast för de anställda. ', Enligt nuvarande författningsreglering behöver särskilt matrum inte an- i ordnas då marketenteri finns. Föreskrifterna bör enligt arbetsgruppen ändras i så att matrum alltid skall finnas på fasta arbetsställen, om inte arbetstagarna har möjlighet att i marketenteriets matsal inta medhavd mat och dryck. En fråga som ständigt kommer upp till diskussion när det gäller matrum är enligt arbetsgruppen önskemålet om skilda rum för rökare och icke-rökare. : I författningstexten finns inget stöd för kravet på skilda rum. Bland övriga
frågor av intresse beträffande matrum nämner arbetsgruppen att det på ar- betsställe, där arbetet är anordnat så att rast får utbytas mot ledighet för intagande av förtäring på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet, kan vara motiverat att anordna särskilda matplatser på avskild plats i arbets- lokalen.
Arbetsgruppen diskuterar vidare i vad mån matsal får vara gemensam för personal och t.ex. elever. patienter eller pensionärer. Det påpekas att arbetarskyddsstyrelsen uttalat sig för särskilda personalmatsalar vid skolor.
Vid sjukhem och ålderdomshem. som haft gemensam matsal för personal och patienter respektive pensionärer, och vid varuhus, där de anställda hän- visats till kundserveringen, har styrelsen krävt dagrum med pentry för per- sonalen. För restauranger har särskilt matrum för personalen krävts.
Enligt arbetsgruppen täcker arbetarskyddslagens föreskrifter om lämplig plats för vila eller utrymme inte behovet av vilrum, förläggningsrum. jour- rum och pausrum. Arbetarskyddsstyrelsen har dock i sina anvisningar re- kommenderat sådana utrymmen i vissa fall.
Arbetsgruppen tar också upp frågan om personalrum på gemensamma arbetsställen. Enligt arbetsgruppen bör personalutrymmen för tillfällig ar- betskraft kunna komma ifråga vid stora arbetsställen och i större bygg- nadskomplex, t. ex. sjukhus, varuhus och lagerbyggnader. samt vid vissa andra arbetsställen såsom stenkrossar. asfaltverk och byggarbetsplatser. De nya bestämmelserna i 7aå arbetarskyddslagen om gemensamma arbets— ställen bör också kunna åberopas för att kräva personalrum vid t. ex. massa- och pappersindustrier. sågverk och andra större industrier där man brukar anlita arbetstagare från andra företag för att utföra nybyggnad, installationer, reparationer etc.
2.2.3. Renhållning o. ri. 2.2.3.l Gällande bestämmelser
Enligt 10% arbetarskyddslagen skall på arbetsställe ordning och renlighet iakttas. Härtill ansluter följande bestämmelser i 28 & arbetarskyddskungö- relsen. Ordning och renlighet skall iakttas i fråga om såväl arbetslokaler och inredning, maskiner, apparater och redskap som personalrum, trappor och gångar. I den utsträckning arbetets natur medger det skall, utöver daglig rengöring och städning, storrengöring av arbetslokalen ske regelbundet, var- vid golv, väggar, tak, fönster och inredning skall rengöras grundligt. Målning eller annan ytbehandling på väggar, tak, golv, inredning, maskiner. apparater och dylikt skall i skälig omfattning underhållas. Vid sopning skall tillses att damm inte onödigtvis sprides. Sopning av arbetslokal bör undvikas, då arbete pågår där. Sopor, spån eller annat avfall skall på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras. I 28% arbetarskyddskungörelsen åläggs också ar- betstagare att noga följa föreskrifterna i paragrafen.
Bestämmelser om renhållning,städning och underhåll av vissa utrymmen finns i några av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar, exempelvis personal- rums-, dammexplosions- och laboratorieanvisningarna. Svensk Byggnorm innehåller vissa föreskrifter om hur soputrymmen skall anordnas.
22.32. Rapport
I rapporten från arbetarskyddsstyrelsens arbetsgrupp för lokalfrågor m. m. framhålls att god ordning och renhållning på arbetsplatserna inte bara främjar hygien och trivsel utan också kan förebygga många hälso-, olycksfalls- och brandrisker. Renhållningen är lika mycket en lay-outfråga som en driftsfråga. Förutsättningarna för rationell och produktionsanpassad renhållning måste därför skapas på planeringsstadiet. Kring varje arbetsplats måste tillräcklig
yta planeras för uppställning av material och hjälpmedel och redan på pla- neringsstadiet måste metoderna för att skaffa bort avfall från tillverkningen ägnas uppmärksamhet. Vid val av golvbeläggning måste hänsyn tas till ren- göringsmetod och städningsprogram. Detta är viktigt inte minst för att man skall kunna bemästra halkningsrisken. Metoder för säker rengöring av ma- skiner, fönster, armatur, ventilationstrummor etc. måste integreras i pla- neringen. Det finns enligt arbetsgruppen en tendens att städningen för- summas just vid smutsande produktion och att städning där inte är anordnad genom särskild personal. I stället måste renhållningen vid sådan produktion särskilt uppmärksammas.
Vad gäller städpersonalens arbetsförhållanden är dessa enligt rapporten ofta otillfredsställande. Städningsarbete utförs ofta på kvällar och nätter vil- ket medfört att det sällan blivit föremål för yrkesinspektionens direkta tillsyn. Vid planeringen av renhållningen måste utrymme avsättas för förvaring av städutrustning och Städmaterial samt i mån av behov klädrum för städ- personalen. Genom att uppdra åt ett städföretag att sköta städningen kunde man tidigare slippa att anordna städutrymmen. Med tillkomsten av be- stämmelserna i 7 a ; arbetarskyddslagen om gemensamma arbetsställen kan arbetsgivaren på det fasta driftsstället inte längre komma ifrån ansvaret på denna punkt.
I arbetsgruppens rapport understryks vidare att man vid planering av byggnad måste tillse att soprum får sådant utförande att renhållningsar- betarnas arbetstörhållanden blir tillfredsställande och att transportvägen från soprum blir säker och ändamålsenlig.
2.2.4. Brand/örsvar
1 11 & arbetarskyddslagen finns bl. a. en bestämmelse om skyddsåtgärder mot skada genom eldfarliga och explosiva ämnen. Hithörande frågor tas upp i avsnitt 2.9. Här bör dock nämnas bestämmelsen i 43 :" arbetarskydds- kungörelsen att verksamt brandlarm skall där så erfordras finnas för att varsko arbetstagare vid eldsvåda. Angående åtgärder i övrigt för att rädda arbetstagare vid eldsvåda hänvisas till vad som är särskilt föreskrivet därom. Föreskrifter i detta ämne finns i brand— och byggnadslagstiftningen. Vissa bestämmelser om brandsläckningsmateriel m.m. finns också i arbetar- skyddsstyrelsens anvisningar, t.ex. bygg- och laboratorieanvisningarna. Brandstadgan (1962191) innehåller en bestämmelse (21 å") som erinrar ar- betsgivare och arbetstagare om vikten av samverkan i syfte att främja skyddet mot skada av brand på arbetsplatsen. Arbetsmiljöutredningen föreslog i sitt betänkande Bättre arbetsmiljö att i 21 & brandstadgan skulle tilläggas en bestämmelse att skyddsombud bör vara närvarande vid brandsyn. I prop. ft 19731130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen m.m. anförde i; föredragande departementschefen att han delade utredningens uppfattning ' att skyddsombud bör medverka i brandförsvarsfrågor som har anknytning till arbetarskyddet och att han därför inte hade något att erinra mot syftet med den föreslagna kompletteringen. Frågan ansågs emellertid böra behand- las i annat sammanhang och har sedan tagits upp i propositionen 19731185 med förslag till brandlag m.m. I propositionen framhölls att brandsyn i
stor utsträckning företas utan att ägaren eller innehavaren av den byggnad eller anläggning som brandsynen avser underrättas i förväg. Ett genom- förande av arbetsmiljöutredningens förslag skulle därför medföra praktiska svårigheter. Det konstaterades att en särskild bestämmelse inte behövs för att tillförsäkra skyddsombudet rätt att vara närvarande vid brandsyn. Något tillägg av föreslaget innehåll har följaktligen inte gjorts.
2 . 2 . 5 F örhandsgranskning
2.2.5.1 Förhandsprövning av arbetslokaler vid byggnadslovs- prövning
Genom 1973'års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och anslutande för— fattningar skedde på förslag av arbetsmiljöutredningen en utvidgning av förhandsprövningen från arbetarskyddssynpunkt av nya eller ändrade ar- betslokaler och personalrum. Ändringarna anknyter till stor del till före- skrifter i byggnadsstadgan om byggnadsnämnds prövning av ansökan om byggnadslov. Sådan prövning innebär en förhandsprövning av byggnads- företag och skall i princip förekomma vid all ny-. om- och tillbyggnad. Byggnadslovsplikt gäller även när byggnad inreds eller tas i anspråk för väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut har använts. Vid denna prövning beaktas, förutom planfrågor, i första hand rent byggnads- tekniska synpunkter.
Genom ändring av 56 ä 1 mom. första stycket byggnadsstadgan har angetts att vid prövning av ansökan om byggnadslov skall tillses även att bygg— nadsföretaget inte strider mot arbetarskyddslagen eller med stöd därav med- delade föreskrifter. Avsikten med denna ändring är att markera att i bygg- nadslovsärende skall ske ett ställningstagande till frågan om byggnadsföretag som avser arbetslokaler eller personalrum uppfyller arbetarskyddets krav. Eftersom en effektiv arbetsmiljöbevakning på planeringsstadiet förutsätter att arbetarskyddsmyndigheterna regelmässigt medverkar genom sakkunnig bedömning i samband med att nya arbetslokaler kommer till eller befintliga arbetslokaler byggs om, har i 55% 4 mom. byggnadsstadgan förts in en bestämmelse om utlåtande från yrkesinspektionen rörande byggnadsföre- tagets lämplighet från arbetarskyddssynpunkt. Sådant utlåtande skall alltid företes i byggnadslovsärende som avser lokaler för verksamhet vari arbets- tagare skall användas till arbete för arbetsgivares räkning.
För att skapa garantier för att skyddsombud och skyddskommitté får tillfälle delta vid planeringen av nya eller ändrade arbetsplatser infördes genom 1973 års ändringar följande ordning. Tidigare nämnda utlåtande från yrkesinspektionen till grund för bedömningen i byggnadslovsärende skall bl.a. ange om skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som fö- reträder'arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget (6 a & arbetarskyddskungörelsen). Härtill anknyter 56 så 1 mom. andra stycket bygg- nadsstadgan. För att byggnadslov i ärenden om arbetslokaler eller perso- nalrum skall kunna beviljas fordras enligt nämnda bestämmelse i bygg- nadsstadgan att av yrkesinspektionens utlåtande framgår att arbetstagarsidan fått tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte om man vid tiden för bygg- nadslovsprövningen saknar kännedom om vilket slag av verksamhet som
skall bedrivas i lokalerna. För sådana fall gäller särskilda regler om anmälan och kontroll, vilka redovisas i avsnitt 2.252.
Enligt en ny bestämmelse i 55 ä 4 mom. byggnadsstadgan skall till ansökan om byggnadslov fogas behövlig beskrivning av den avsedda verksamheten. Anledningen härtill är att en utvidgad arbetsmiljöprövning i byggnadslovs- ärenden förutsätter att det finns granskningsunderlag som ger tillräckliga upplysningar om den verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och om de fasta anordningar som skall finnas där. Som underlag för prövningen kan enligt vad som anfördes vid bestämmelsens tillkomst krävas exempelvis ritningar angående maskinplacering, anordningar för bullerskydd, ventila- tionsanordningar och annan inredning samt beskrivning av den planerade arbetsprocessen eller arbetsmetoderna i övrigt. Kan sökanden inte ge besked om för vilket ändamål och hur arbetslokalerna skall användas hindrar detta inte byggnadslovs meddelande men byggnadslovet innefattar då inte något godkännande av att lokalerna är lämpade att tas i bruk. I stället aktualiseras även här nyssnämnda särskilda reglerna om anmälan och kontroll.
Över byggnadsföretag som kräver byggnadslov har byggnadsnämnden tillsyn. Genom besiktningar klarläggs om byggnadsföretaget utförs i enlighet med byggnadslovet. Enligt 1973 års författningsändringar skall yrkesinspek— tionen kallas till slutbesiktning som avser arbetslokal eller personalrum (64 ä 4 mom. byggnadsstadgan). Vidare har yrkesinspektionen tillagts befogenhet att påkalla slutbesiktning (64% 1 mom. byggnadsstadgan). 1 förarbetena un- derstryks som särskilt viktigt att byggnadsnämnden under byggnadsföre- tagets gång rådgör med yrkesinspektionen beträffande eventuella avvikelser från byggnadslovet.
Samtidigt med att föreskrifter infördes i lagstiftningen om arbetstagarnas deltagande vid utformningen av nya eller ändrade arbetsmiljöer skrevs i 8 & arbetarskyddskungörelsen in en skyldighet för arbetsgivare att underrätta skyddsombud, skyddskommitté eller arbetstagarorganisation om byggnads- lov för arbetslokal eller personalrum.
Beträffande vissa industriområden kan dispens från byggnadslovsplikten medges av länsstyrelsen efter tillstyrkan av byggnadsnämnden. För att yr- kesinspektionen även i dispensfallen skall ha möjlighet att bevaka förhål- landena infördes genom 1973 års ändringar det villkoret för befrielse från skyldigheten att söka byggnadslov att tillstyrkan föreligger även från yr- kesinspektionen (54% 3 mom. byggnadsstadgan). Även i dessa fall blir det alltså fråga om ett slags förhandsprövning från yrkesinspektionens sida.
2252. Särskilt anmälnings- och kontrollförfarande beträffande arbetslokaler
Även i de fall då byggnadslovsplikt inte föreligger finns möjlighet till för- handsgranskning av arbetslokaler från arbetarskyddsmyndigheternas sida. Enligt den vid 1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen tillkomna 8 aå arbetarskyddslagen gäller nämligen för dessa situationer en särskild anmälningsskyldighet för arbetsgivare. Om byggnadslov ej behövs skall så- lunda anmälan ske till yrkesinspektionen senast tre veckor innan arbetslokal stadigvarande tas i bruk i verksamhet vari arbetstagare används till arbete
för arbetsgivares räkning (8 a & första stycket). Tillstyrkan enligt 54 ä 3 mom. byggnadsstadgan i dispensfall som nämnts i avsnitt 2.2.5.1 upphäver inte anmälningsskyldigheten när arbetslokal tas i bruk.
Enligt vad som nämnts i avsnitt 2.2.5.1 skall vid byggnadslovsansökan såvitt möjligt fogas behövlig beskrivning av den avsedda verksamheten. Vidare gäller i princip som förutsättning för byggnadslov att utlåtande från yrkesinspektionen ger upplysning om att arbetstagarsidan fått tillfälle yttra sig över byggnadsföretag med arbetslokaler eller personalrum. Har emellertid den arbetsmiljömässiga granskningen i byggnadslovsärendet inte kunnat bli fullständig skall ytterligare kontroll ske i samband med anmälan innan lokalerna tas i bruk. Anmälan från arbetsgivare till yrkesinspektionen skall därför enligt 8 a å andra stycket arbetarskyddslagen göras också när sökanden i byggnadslovsärendet inte kunnat ge besked om till vad och hur arbets- lokalerna skall användas. Erinran om anmälningsskyldigheten skall i dessa fall göras i beslutet om byggnadslov (56å ] mom. tredje stycket byggnads- stadgan).
I ytterligare två fail är arbetsgivare skyldig att göra anmälan enligt 8 a & andra stycket arbetarskyddslagen, nämligen dels när arbetslokal skall tas i bruk för annan verksamhet än tidigare och dels när arbetstagare skall anställas i företag som dittills ej haft någon anställd.
Till grund för ifrågavarande bestämmelser ligger de förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen som utredningen framlade i delbetänkandet Bättre arbetsmiljö. Enligt vad utredningen anförde är syftet med anmäl- ningsskyldigheten att få till stånd en förprövning av nystartad eller ändrad verksamhet även i de fall då byggnadslov ej erfordras när arbetslokaler tas i bruk. Yrkesinspektionen bör därför efter det anmälan inkommit utan dröjs- mål besiktiga lokalen och pröva om den kan godtas för den avsedda verk- samheten. Besiktning av lokals lämplighet för viss verksamhet avses omfatta även permanenta anordningar, exempelvis ventilationsanordningar och bul- lerskydd. Åtgärden kan också innebära att uppmärksamhet måste ägnas åt arbetsmetoder. Utredningen uttalade samtidigt att besiktning bör kunna uppskjutas eller underlåtas om öet kan antas att behov av granskning inte föreligger innan lokalen tas i bruk. I propositionen 1973:13O angående änd- ringar i arbetarskyddslagstiftningen underströks betydelsen av att yrkesin- spektionen har särskild uppmärksamhet riktad på frågan om att inhämta arbetstagarsidans synpunkter i ärenden av detta slag. Med tanke på utvecklingen mot alltmer komplicerade yrkeshygieniska problem infördes genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen speciella kontrollmöjligheter för arbetarskyddsorganen i vissa fall. Enligt 8 a & tredje stycket arbetarskyddslagen får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer — om det är påkallat med hänsyn till riskförhållandena i visst slag av verksamhet — föreskriva att arbetslokal som är avsedd för sådan verksamhet inte får tas i bruk förrän den besiktigats av yrkesinspektionen. Sådana föreskrifter meddelas enligt 9ä arbetarskyddskungörelsen av arbe- tarskyddsstyrelsen. Enligt förarbetena avses arbetarskyddsstyrelsen kunna bestämma ifrågavarande slag av verksamhet med angivande exempelvis av att i denna används vissa anordningar, viss tillverkningsmetod eller vissa ämnen. Som ytterligare exempel nämns verksamhet i arbetslokaler med viss belägenhet.
2.253. Byggande för staten eller landsting
Byggnadslovskravet omfattar inte byggnader som tillhör staten eller lands- ting. För sådana byggnader gäller i stället enligt 665K byggnadsstadgan att anmälan i god tid skall göras hos byggnadsnämnden innan byggnaden på- börjas. Enligt vad departementschefen uttalade vid framläggande av prop. 1973:13O angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen kan den nya ar- betsmiljöprövningen i byggnadslovsärenden väntas bli vägledande också för förhandsgranskningen i samband med statligt och landstingskommunalt byggande av arbetslokaler. Som särskilt angeläget framhölls att möjligheterna för arbetstagarna att framföra synpunkter och få dessa beaktade tas till vara även vid granskningen av statligt och landstingskommunalt byggande. På samma sätt som vid byggnadslovsprövningen bör här föreligga ett utlåtande från yrkesinspektionen vari anges bl. a. om arbetstagarsidan fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. För att öka yrkesinspektionens kontroll- möjligheter även vid detta slag av byggande infördes skyldighet för bygg- nadsnämnd att underrätta yrkesinspektionen när anmälan inkommit om att byggnad, avsedd för arbetslokaler eller personalrum, skall påbörjas för statens eller landstingskommuns räkning (66 & tredje stycket byggnadsstad- gan). Dessutom föreligger enligt de nya bestämmelserna i byggnadsstadgan rätt för yrkesinspektionen att påkalla slutbesiktning också vid sådant byg- gande.
Enligt riktlinjer för skyddsarbetet i statlig tjänst, utgivna av statens ar- betsmiljönämnd, är det i förekommande fall byggnadsstyrelsen eller for- tifikationsförvaltningen som i stället för byggnadsnämnden skall kontrollera att arbetarskyddsföreskrifterna tillämpas.
Bestämmelserna i 8 a & första och andra styckena arbetarskyddslagen om anmälningsskyldighet för arbetsgivaren när arbetslokaler tas i bruk m.m.
, är tillämpliga även i fråga om byggnader som tillhör staten eller landsting, i om anmälan ej erfordras enligt 665S byggnadsstadgan. Likaså gäller 8aå ' tredje stycket arbetarskyddslagen även statlig och landstingskommunal
verksamhet. Bygglagutredningen har i sitt betänkande angående principer för lagstift- j ning angående markanvändning och byggande (SOU 1974121) föreslagit att 5 staten och landsting skall omfattas av plikten att söka byggnadslov i samma l utsträckning som enskilda. Förslaget har ännu inte föranlett lagstiftning på denna punkt.
i. 2.2.5.4 Inkomna yttranden m.m.
: Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) har till utredningen ,, översänt ett antal motioner till 1972 års SSU-kongress. I motionerna be- ? handlas bl. a. frågor om förhandsgranskning. Kongressen underströk vikten åt, av att genomtänkta skyddsåtgärder sätts in redan på planeringsstadiet. jj- Arbetsmiljöutredningen har hos yrkesinspektionen efterhört erfarenhe- ii tema av det genom 1973 års reform införda systemet med förhandsgransk- i?!» ning av arbetslokaler.
Yrkesinspektionsdistrikten anser generellt att reglerna om yrkesinspek- tionens medverkan i byggnadslovsärenden fungerar bra och att i den mån
det från början förelegat svårigheter en märkbar förbättring ägt rum allt efter som tiden gått. Det förekommer dock fortfarande på flera håll att yrkesinspektionen inte kallas till slutbesiktning. Flera distrikt betonar att systemet ger mycket mer arbete men att det är principiellt riktigt. Det nämns att systemet på sikt kan byggas ut med vidgad granskning från inspektionens sida innan arbetslokal får tas i bruk. I övrigt har framkommit bl. a. följande. Granskningen av byggnadslovshandlingarna vållar i regel begränsade be- kymmer vad gäller själva byggskalet. Det är funktionen inne i huskroppen som tar den längsta tiden att granska och som ofta föranleder krav på kom- pletteringar och detaljerade upplysningar. Det är alltför många som ej har någon form av lay-out att visa. En möjlighet vore att fastställa ett formulär i vilket kan lämnas upplysningar om art av verksamhet. antal anställda. namn på den som kan ge ytterligare upplysningar etc. Ett distrikt uppger att den inspekterande personalens medverkan vid besiktning inte har kunnat ske i nämnvärd omfattning. När distriktet tilldelats personalförstärkning kommer medverkan vid slutbesiktning att ske i stor utsträckning, eftersom sådan medverkan anses vara av stort gagn.
Anmälningar enligt 8 a & arbetarskyddslagen är enligt enkätsvaren ovanliga. Från flera håll uppges att det är svårt att redan nu bedöma hur effektivt systemet är i denna del. Behovet av information om anmälnings- skyldigheten stryks under. Ändringar av lokalers användning utförs ofta utan att byggnadslov begärts. Som en tänkbar utvidgning av anmälnings- plikten anges att låta den omfatta även personalrum som då och då inreds i lokaler som ursprungligen använts för annat ändamål. Sådana personalrum kan vara avsedda för arbetstagargrupper som tidigare inte har haft tillgång till personalrum, t.ex. lokalvårdare. Några distrikt har i sina enkätsvar tagit upp frågan om formerna för ar- betstagarnas medverkan i planeringen. Oklarhet har ibland förekommit om vilken organisation som bort yttra sig. Problemet anses böra lösas genom överenskommelse mellan de fackliga organisationerna. Vidare framhålls att arbetstagarnas yttrande relativt ofta avges av arbetstagarrepresentanter i pro- jektgrupper i stället för i den ordning som anges i 56,5 byggnadsstadgan. Bestämmelserna måste enligt vad som framhålls få tolkas relativt fritt. efter- som det väsentliga synes vara att företrädare för de anställda fått tillfälle att yttra sig över förslaget.
Vid en enkät angående behovet av förhandsgranskning från arbetsmil- jösynpunkt har från tillsynsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen anförts följande. Beträffande många slags anläggningar finns ett behov av att utöver arbetsmiljögranskningen i byggnadslovsärende införa obligatorisk förhands- granskning. I viss utsträckning anses även denna granskning böra kom- bineras med en slutbesiktning av den färdiga anläggningen. Som exempel på anläggningar som sålunda bör förhandsgranskas nämns bergbyggen, gru- vor, byggarbetsplatser, barkanläggningar, sågverk och sopdestruktionsan- läggningar. Den bästa lösningen förefaller vara att man ger styrelsen möj- lighet att meddela regler om obligatorisk ritningsgranskning beträffande viss typ av anläggning eller projekt till arbetsmetoder och arbetsprocesser. Som en påtaglig svårighet framhålls samtidigt att arbetarskyddsverket ofta saknar specialister som kan granska de alltmera komplicerade konstruktionerna.
Angående frågan om arbetarskyddets beaktande på ett tidigt stadium vid
uppförande av byggnader och andra anläggningar har arbetsmiljöutredningen haft kontakt med Svenska konsultföreningen, K-konsult, Svenska bygg- nadsentreprenörföreningen och Bygghälsan. Härvid har uppgetts följande. Pro/(aktörerna har framhållit att ritningarna handlar om den färdiga produkten och inte om sättet för utförandet vilket bestäms av entreprenören. Uppdraget från beställaren kan medföra att projektet innebär risker men detta är be- ställarens sak eftersom kostnaderna för behövliga säkerhetsanordningar ytterst faller på honom. Från entreprenörsitlan har anförts att i Sverige kun- nandet om byggarbetsplatsens säkerhetsfrågor allmänt sett finns hos en- treprenören och inte hos projektören, som ju aldrig vistas på arbetsplatsen. Det finns också en stark utveckling mot att projektören föreskriver mindre och mindre om hur man skall gå till väga vid genomförande av ett bygge. Vad gäller materialval som anges i projekteringshandlingarna förekommer det att man från entreprenörssidan hävdar en egen linje under hänvisning till vad som är tillåtet enligt arbetarskyddslagstiftningen. Från ngghälsan har uppgetts att projekthandlingarna betyder mycket för arbetsmiljön på byggarbetsplatser, eftersom däri anges material och bestäms konstruktioner. Ett utökat yrkesmannaansvar och bättre kunskaper hos projektörerna har angetts som en tänkbar lösning.
2.2.6. Skogsförläggningar m. m.
Den första lagstiftningen med syfte att tillförsäkra skogs- och flottnings- arbetare tillfredsställande tillfälliga bostäder i närheten av arbetsplatserna tillkom år 1919. Lagen (19631246) om tillfälliga bostäder vid skogs- och llottningsarbete m. m. (skogsförläggningslagen) innehåller gällande reglering på området. Lagen är tillämplig på arbete inom skogsbruket samt på flott- nings-, llottläggnings-, flottledsbyggnads- och vägarbete (l ä). Vid arbete som bedrivs på sådant avstånd från ställe där bostad finns att tillgå, att det inte skäligen kan fordras att arbetstagarna skall bege sig dit för in- kvartering, skall arbetsgivaren sörja för att arbetstagarna äger tillgång till bostad på eller i närheten av arbetsstället (2 k"). Används hästar vid arbetet och finns inte stallrum inom skäligt avstånd från arbetsstället, skall genom arbetsgivarens försorg även tillhandahållas stallrum. Arbetstagare har å sin sida att medverka till vården av bostad och stall, som ställs till hans för- fogande, och till att ordning och sundhet iakttas (8 å). Enligt 3å skogs- förläggningslagen har begreppen arbetstagare och arbetsgivare samma in- nebörd som i arbetarskyddslagen med det tillägget att i fråga om flottnings- arbete llottningsföreningen alltid skall anses vara arbetsgivare, när flottning sker i allmän flottled, och annars den som har flottningsrätten i flottleden.
l skogsförläggningslagen finns bestämmelser om beskaffenheten av bo- städer och stall (4 och 5 åé). Bostad skall motsvara de fordringar, som med hänsyn till den tid och de förhållanden under vilka bostaden kan förväntas bli använd, skäligen kan ställas på en tillfällig bostad. Bostaden skall kunna hållas tillfredsställande uppvärmd och vara försedd med lämpliga anord- ningar för luftväxling. Erforderlig utrustning för belysning och renhållning skali finnas att tillgå. Närmare bestämmelser ges angående avståndet mellan
golv och innertak, utrymme för varje inkvarterad person osv. Ett skogsstall skall med hänsyn till den tid och de förhållanden, under vilka stallet kan förväntas bli använt, erbjuda tillräckligt utrymme och lämpliga temperatur- och fuktighetsförhållanden. Även i fråga om stall ges dessutom vissa de- taljbestämmelser. Arbetarskyddsstyrelsen äger under vissa omständigheter medge undantag från de närmare bestämmelserna i 4 och 5 åå eller över- lämna åt yrkesinspektionen att medge sådant undantag (6 ä). 1 skogsför- läggningslagen föreskrivs vidare att dricks- och tvättvatten av lämplig be— skaffenhet skall finnas att tillgå inom skäligt avstånd från bostad och stall (7 Ö). Vid bostad skall finnas avträde och, där så erfordras, lämpligt utrymme för förvaring av ved. Där så skäligen kan påfordras skall också finnas från bostaden avskilt utrymme för skötsel och förvaring av motorsågar och lik- nande redskap.
Skogsförläggningslagen innehåller i 955 bestämmelser om skyddsombud och skyddskommitté. Skyddsombud skall sålunda företräda arbetstagarna även i frågor om bostäder och stall som avses i lagen. Skyddskommitté skall verka för att bostäder och stall är av god beskaffenhet och för att ordning och sundhet iakttas. Vad i arbetarskyddslagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter stadgas med avseende på skyddsombud och skydds— kommitté skall i tillämpliga delar gälla även i frågor angående skogsför- läggningar och skogsstall.
1 förarbetena till Skogsförläggningslagen konstaterades (prop. 19631126 s. 85) att fabrikstillverkade, transportabla byggen utgör det övervägande fler- talet av de Skogsförläggningar och skogsstall som nyanskaffas. Med hänsyn härtill hari lagens 10 & införts en bestämmelse om skyldighet för tillverkare och försäljare av bostad och stall att tillse att byggnaden, när den avlämnas för att tas i bruk inom riket eller här utställs till försäljning eller i reklamsyfte, uppfyller lagens fordringar.
Tillsynen enligt Skogsförläggningslagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen och allmänna yrkesinspektionen, i vilken fr. o. m. den 1 januari 1974 inord- nats den tidigare särskilda skogsyrkesinspektionen (11 å). Om arbetsgivaren inte tillhandahåller bostad eller stall i enlighet med lagens föreskrifter äger yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren att rätta missförhållandet (13 &) Inspektionen kan också förbjuda arbetsgivaren att bedriva visst arbete eller använda viss bostad eller visst stall utan att iaktta angivna villkor. Yr— kesinspektionen har möjlighet att under vissa omständigheter ingripa med föreläggande eller förbud redan innan en skogsförläggning tas i bruk (14 &) Föreläggandet eller förbudet skall då riktas mot byggnadens ägare. Arbe- tarskyddsstyrelsen kan enligt 15.8 Skogsförläggningslagen utan föregående beslut av yrkesinspektionen förordna om åtgärd som avses i 13 och 14 åå samma lag. Vad i dessa paragrafer sägs om föreläggande och förbud gäller inte verksamhet som bedrivs av staten (18 å). Tillverkare eller försäljare kan av arbetarskyddsstyrelsen förbjudas att avlämna eller utställa bostad eller stall som 'ej uppfyller de fordringar som gäller enligt lagen (17 å).
Om flottningsförening underlåter att enligt vad i Skogsförläggningslagen sägs uppföra bostad för flottningsarbetare kan yrkesinspektionen anmäla förhållandet till arbetarskyddsstyrelsen som äger föra talan mot föreningen vid vattendomstol. Försummar flottningsförening att underhålla bostad för flottningsarbetare har yrkesinspektionen att göra anmälan till länsstyrelsen.
I fråga om länsstyrelsens behandling av sådan anmälan gäller vad i lagen (19191426) om allmän flottled föreskrivs om underhåll av skyddsbyggnader (16 å Skogsförläggningslagen).
Skogsförläggningslagen innehåller också vissa ansvarsbestämmelser (20 och 21 åå). Till ledning vid tillämpningen av Skogsförläggningslagen har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar angående Skogsförläggningar.
] avsnitt 9.8 redovisas en enkät angående skogsförläggningslagens till- lämpning.
2.3. Klimat m.m.
2.3.1. Gäl/ande bestämmelser
Enligt lOå arbetarskyddslagen skall i sluten arbetslokal finnas tillräckligt luftutrymme, i regel uppgående till minst 10 kubikmeter för varje där sys- selsatt arbetstagare. Tillfredsställande luftväxling skall vara anordnad i sådan lokal och. i den mån det är påkallat. på annan plats där arbete bedrivs. Arbetet skall äga rum vid så lämplig värme- och fuktighetsgrad som med hänsyn till arbetets beskaffenhet och platsen för detsamma skäligen kan påfordras. Lämpliga anordningar skall såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm, rök. gas eller ånga sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. [ 11 å arbetarskyddslagen föreskrivs bl.a. att för att förebygga att arbetstagare skadas genom hälsofarliga ämnen eller genom kyla eller värme skall sådana åtgärder vidtas att fara härför i möjligaste mån undgås. Allmäntutformade föreskrifter om luftväxling på olika arbetsplatser finns i 20å arbetarskyddskungörelsen. Enligt 22å kungörelsen skall tjänliga an- ordningar, där så erfordras, finnas för att arbete skall kunna äga rum vid lämplig värme- och fuktighetsgrad. Härvid skall ägnas tillbörlig uppmärk- samhet åt om arbetet är lätt eller tungt eller om det är rörligt eller utförs stillasittande eller stillastående. Uppvärmning bör, där så kan anses påkallat, ske även i arbetsskjul, förarhytter på motorfordon, motorredskap och lyft- kranar samt andra liknande utrymmen där arbete bedrivs. Vid arbete, där arbetstagare under längre tid är utsatt för synnerlig fuktighet, väta och kyla skall enligt 23 å kungörelsen tillfredsställande skyddsåtgärder vara vidtagna. om inte sådana åtgärder får anses uteslutna med hänsyn till arbetets natur eller omständigheterna i övrigt. Allmänna föreskrifter om anordningar för undvikande av luftföroreningar finns i 24å kungörelsen. Denna paragraf ger också arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att föreskriva om undersökning av luftförhållandena. om visst arbete eller visst slag av arbete medför särskild fara för ohälsa på grund av förekomst av damm. rök, gas eller ånga. I 42 å kungörelsen ges vissa föreskrifter om åtgärder vid förgiftning genom gas, såsom att vid arbetsplatsen bör finnas person som kan föra den förgiftade till lokal med frisk luft eller ut i det fria. Frågan om arbete under sådant lufttryck som för arbetstagare innebär risk för skada uppmärksammas i 26 så kungörelsen och det föreskrivs att betryggande skyddsåtgärder skall vara vidtagna under arbetet. Arbetstagare får ej användas till sådant arbete under förhöjt tryck som utförs under vatten med dykarutrustning eller i dykar- klocka (Cykeriarbete) eller annat i direkt samband därmed stående arbete.
om han ej har den kunskap och erfarenhet av arbetet som arbetarskydds- styrelsen föreskriver.
Vissa föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen och statens planverk med— delat på ifrågavarande områden omnämns i avsnitt 2.3.2.
2.3.2. Rapporter
Som nämnts i betänkandets kapitel 2 har från olika arbetsgrupper. som på arbetsmiljöutredningens begäran bildats vid arbetarskyddsstyrelsen. rap- porter angående klimatfrågor på arbetsplatserna överlämnats till utredningen. Dessa rapporter innehåller i huvudsak följande.
I en rapport angående luftut/jvmme konstateras att frågan om luftutrymme i arbetslokal inte närmare behandlats i anvisningar från arbetarskyddssty— relsen. Sammanhängande spörsmål om rumshöjd i olika slags arbetslokaler regleras genom föreskrifter i Svensk Byggnorm till vilken hänvisas i sty- relsens Iokalanvisningar. ] rapporten ifrågasätts om något siffervärde an- gående qututrymme bör anges i lag. Det hänvisas till att krav på visst luftkubsmått är grundat på en uppfattning om luften som den moderna forsk— ningen gått ifrån. En måttlig förändring av en någorlunda normal luftkubs storlek får i allmänhet inte någon praktisk betydelse för luftens syrehalt och kolsyrehalt eller i fråga om dess förmåga att transportera bort förore- ningar. Luftens inverkan på människan sammanhänger i stället närmast med dess temperatur och fuktighetshalt. Vid ställningstagande till luftkubs— storleken bör man därföri första hand ta hänsyn till förhållanden som avser värmebalansen. I sådana fall då luftföroreningar sprids i en arbetslokal blir däremot de viktigaste motåtgärderna av ventilationsteknisk art.
1 en rapport som närmare behandlarmänniskans luftbehov i olika avseenden och därmed sammanhängande ventilationsfra'gor anförs bl. a. följande:
Luftens primära funktion för människan är att tillgodose andningsför- loppets syrebehov. Detta varierar beroende på individens verksamhet. Efter» som syrebehovet och inte luftbehovet är det primära innebär detta att luften måste innehålla en viss minsta del syre för att vara användbar. Detta orsakar bara i undantagsfall problem. De anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen som finns anger för bergarbete och arbete i oljetankar att syrehalten skall överstiga viss volymprocent. Luftbehovet på grund av syreförbrukningen är mycket låg i jämförelse med luftbehovet i övrigt och är därför sällan bestämmande för behovet av lufttillförsel till en arbetslokal.
Den faktor som näst syrebehovet dominerar människans anspråk på luften är enligt rapporten oftast dess inverkan på kroppens värmebalans.
Ett vanligt problem är besvär av vad som benämns drag. I rapporten framhålls att drag orsakas av flera faktorer. Drag beror sålunda påatt kroppen lokalt avkyls genom låg lufttemperatur eller hög lufthastighct eller hög Vill-- mesaålning från kroppen mot en kall yta eller olika kombinationer a v dessa faktorer. De anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen som finns i dag gäller lämpliga temperaturer vid olika arbetsintensitet ocn anger att temperaturen under den kalla årstiden skall kunna hållas vid ca 2!) k _ i—l—l 5 C och l&lZ (' vid respektive fysiskt mindre ansträngande arbete. fysiskt mera ansträngande arbete och tungt arbete. Önskvärt är att få fram ioreskriftcr med samhörande
värden på temperatur, lufthastighet och strålningstemperatur för olika typer av arbetslokaler.
För luftfuktighet rekommenderas i arbetarskyddsstyrelsens lokalanvis- ningar värden för relativa fuktigheten vidoolika temperaturer. Denna bör ligga mellan 30 och 70 % och bör vid ca 20 C normalt vara 40—60 %. Dessa rekommendationer härrör enligt rapporten från ett inaktuellt och otillräckligt undersökningsmaterial och nyare undersökningar, som sjukvårdens och so- cialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) utfört, tyder på att det inte är nödvändigt med en så snäv intervall som rekommenderas i anvisningarna. Ytterligare undersökningar torde erfordras dels vad avser luftfuktighetens betydelse från medicinsk synpunkt och dels vad avser luft- fuktighetens indirekta effekter. I detta sammanhang påpekas att byggnads- styrelsen fr. o. m. är 1974 inte längre bygger några kontorshus med installerad luftfuktning utan förutsätter att de medicinska krav på fuktad luft som undantagsvis förekommer tillgodoses lokalt.
I rapporten påpekas att luft praktiskt taget alltid innehåller föroreningar i någon form. Dessa kan härröra från i naturen normalt förekommande gaser eller partiklar. Den största gruppen föroreningar alstras dock av mänsk- lig aktivitet. Luft som tillförs en lokal där människor vistas måste ha en viss minsta frihet från naturliga föroreningar. Detta krav är dock normalt av helt underordnad betydelse vid sidan av kravet på frihet från föroreningar alstrade vid olika tekniska processer. Bestämmelser med angivande av maxi- malt tillåtna gas- eller partikelkoncentrationer för en del olika ämnen finns i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden. Vissa to- leransvärden finns även angivna i Svensk Byggnorm men för många ämnen saknas bestämmelser helt. Den allmänna utvecklingen inom detta område har varit att efter hand sänka toleransgränserna och att öka antalet ämnen med gränsvärden. Förmodligen kommer denna utveckling att fortsätta allt- eftersom mera kunskap erhålls om olika partiklars och gasers inverkan på den mänskliga organismen på kort och lång sikt.
Det bör enligt rapporten eftersträvas att ta om hand föroreningar så nära alstringskällan som möjligt. Detta låter sig göras bl. a. då inkapsling av pro- cesser är möjlig eller då-uppkomsten är koncentrerad till enstaka punkter. I dessa fall omhändertas föroreningarna genom punktutsugning. Vid en utspridd förekomst av gaser eller partiklar är punktutsugning ej effektiv. För att erhålla tillfredsställande kvalitet på luften måste då tillgripas för- oreningsutspädning eller skydd med hjälp av speciella skyddskläder eller olika typer av ansiktsmasker eller andningsapparater.
Utspädning av luft för att minska olägenheter eller hälsorisker av för- oreningar kan enligt rapporten ske genom vädring, självdragsventilation eller mekanisk ventilation. De luftflöden som behövs inom olika verksamhets- områden är mycket olika beroende på bl. a. verksamhetens art och typ av förorening. Inom kontorssektorn förekommer problem med för låg utspäd- ning endast undantagsvis. De bestämmelser som inryms i Svensk Byggnorm synes vara tillräckliga. Däremot finns stora problem inom såväl industri som sjukhuslokaler. Skillnaden är att på sjukhussidan finns ett stort antal bestämmelser och rekommendationer vilka dock sällan är uppfyllda, medan de bestämmelser som finns för industrin är helt otillräckliga. Existerande
bestämmelser är ofta ej kopplade till olika processer utan anger enbart en maximal koncentration av olika typer av föroreningar. En tänkbar utveckling är att bestämmelser om luftfiöden till en arbetslokal kopplas samman med bestämmelser om maximalt tillåtet utsläpp från olika processer till lokalluften (emissionsgränsvärden). Detta skulle komma att kräva inkapsling av olika slag.
Föroreningen från en process till omgivande luft kan enligt rapporten förhindras eller minskas medelst hel eller delvis inkapsling och/eller genom punktutsugning. Hel inkapsling innebär att processen mekaniskt är skild från omgivningen. Därmed kan föroreningsspridningen praktiskt taget helt förhindras. Exempel på detta finns t. ex. inom verksamheter med risk för påverkan av radioaktiv strålning eller med risk för smitta från vissa bakterier eller virus. Hel inkapsling försvårar vanligen avsevärt arbetet med den in- neslutna processen, varför man ofta nöjer sig med partiell inkapsling i kom- bination med luftutsugning. Exempel på detta är dragskåp för laborato— riearbete, sprutboxar, Spiskåpor, utsugningsanordningar för många meka— niska bearbetningsmetoder (slipning, svetsning. blandning. blästring. borr— ning etc.) och utsugningsanordningar för lackeringsugnar och bilavgaser.
Den kanske vanligaste metoden att försöka hindra föroreningsspridning är emellertid punktutsugning utan inkapsling av den föroreningsalstrande källan. Användning av sådan punktutsugning kan kombineras med att man utnyttjar termiska effekter för att ytterligare minska spridningen. Exempel på punktutsugning utan inkapsling är separata anordningar vid olika me- kaniska bearbetningsmetoder och sughuvar som befinner sig på en viss höjd över olika varma bad av betningstyp. Varken punktutsugning enbart eller i kombination med delvis inkapsling kan fullständigt förhindra att alstrade föroreningar sprids till omgivande luft. Vilken effekt som erhålls är bl.a. beroende på luftflöde, utformning, handhavande och underhåll. Uppgifter härom är erforderliga för beräkning av punktutsugningsanläggningar.
Utom genom utspädning och inkapsling/punktutsugning kan, nämns det i rapporten, människans exponering för olika föroreningar minskas medelst luft som skyddande medium i form av luftridåer, luftslussar eller 5. k. UD— enheter (Uni-Directional. dvs. all strömmande luft har samma huvudrikt- ning). För att förbättra effekten av såväl punktutsugnings- som luftridå- system kan dessa kombineras.
Det konstateras i rapporten att med olika luftbehandlingssystem uppstår i dag på många arbetsplatser problem som huvudsakligen beror på bristande underhåll och skötsel. Detta förklaras i ej ringa utsträckning av att spe- cificerade bestämmelser inom detta område saknas. Sådana bestämmelser bör innefatta såväl inkörningsförlopp som den kontinuerliga övervakningen. I rapporten påpekas vidare att eftersom all luft förr eller senare kommer att användas av människan måste man alltid sträva efter att i möjligaste mån begränsa föroreningsavgivningen över huvud.
I rapporten behandlas också frågan om borttransport av från människor avgivna föroreningar. Människokroppen avger kontinuerligt olika ämnen som överförs till omgivande luft. I normala arbetsmiljöer ger de av män- niskan avgivna föroreningarna ringa problem. Vad gäller sjukhuslokaler o. d. anses hithörande frågor kräva ytterligare forskning. Som ett specialfall av föroreningar avgivna av människan anges tobaksrök. De luftflöden som
behövs i lokaler där rökning tillåts överstiger avsevärt de som fordras för att transportera bort övriga av människan avgivna föroreningar. Detta har orsakat att många ventilationssystem har en stor överkapacitet och därmed kan orsaka problem genom exempelvis för hög lufthastighet.
Frågan om luftföroreningar reoovisas närmare i avsnitt 2.9. Beträffande Värmebelastning i yrkesarbete har av den arbetsgrupp, som på arbetsmiljöutredningens begäran bildats vid arbetarskyddsstyrelsen, hän- visats till en rapport från år 1974 i arbetarskyddsverkets vetenskapliga skrift- serie. Rapporten heter Värmebelastning i yrkesarbete — Bedömningsgrunder och mätteknik. I denna rapport uttalas att mätningar av Värmebelastning behöver utföras i större utsträckning än hittills för att vinna erfarenhet från svenska förhållanden. En enkel mätmetod läggs fram utmynnande i ett index baserat på s. k. torrtemperatur. luftfuktighet och lufthastighet. Svå- righeter anses föreligga att f. n. rekommendera strikta gränsvärden för vär— mebelastning, men rapporten anger vissa siffervärden enligt index som anses i de fiesta fall utgöra absoluta övre gränser vid olika slags arbeten. Det föreslås i rapporten att uppdragna riktlinjer prövas och rapporteras under en treårsperiod för att därefter rekommendationer skall kunna fastställas. Kortvariga expositioner för värme utgör ett särskilt problem och några egent- liga rekommendationer anses inte kunna ges f. n. Det betonas att vid be- dömning av risker till följd av Värmebelastning bör de stora individuella variationerna beaktas. Dessa utgörs förutom av acklimatiseringsgrad av så- dana faktorer som ålder och kön men framför allt av brister i hälsotillståndet. I rapporten framhålls också att värmeexponerat arbete bör göras mindre påfrestande genom åtgärder på arbetsplatserna samt genom tillgång till luft- konditionerade viloutrymmen och till bekväm möjlighet att erhålla vätske- I och eventuellt saltersättning. ,'. I en rapport angående arbete i kyla konstateras att problemen är olika 1 vid inomhus- och utomhusarbete. Vad beträffar arbete i kylda lokaler hän- visas till arbetarskyddsstyrelsens kylarbetsanvisningar från år 1971. Det anses i önskvärt med något mer preciserade förhållningsregler än de som anges i nämnda anvisningar. Avsikten är att under den närmaste framtiden påbörja arbete med att ta fram underlag härför. Beträffande problem i samband med arbete utomhus i sträng kyla saknas i stor utsträckning riktlinjer att ta fasta på. Detta sammanhänger enligt rapporten med att såväl den yttre belastningen som har med klimatet att göra som den inre belastningen från individens egen värmeproduktion varierar i hög grad. Sammanfatt- ningsvis konstateras framför allt två problem: vid lätt fysiskt arbete fryser vi man och vid tungt fysiskt arbete kan negativ påverkan av hälsan uppkomma genom att personer som andas in en stor mängd kall luft kan få besvär från luftrören. Kunnandet vad gäller hälsorisker i samband med lätt eller tungt fysiskt arbete utomhus i kyla är alltså bristfälligt. Vissa paralleller kan enligt rapporten dras med andra områden. Det hänvisas i detta avseende till de säkerhetsbestämmelser som gäller för militära övningar vid stark kyla. i vilka bl. a. finns beräkningar angående vindstyrkans och fartvindens kyleffekt på bar hud vid olika temperaturer.
Vid vissa typer av arbete — t. ex. under vatten (dykeri- och kassunarbete), vid vistelse på hög höjd (i flygplan m. m.) och i tryckkammare exempelvis för behandling av vissa sjukdomar — kan människan komma att befinna
sig i ett lufttryck som avsevärt avviker från det normala. Arbetarskydds- styrelsen har meddelat särskilda anvisningar angående dykeriarbete. Till arbetsmiljöutredningen har överlämnats två rapporter angående arbete under högt respektive lågt lufttryck av den arbetsgrupp som bildats vid arbetar- skyddsstyrelsen för detta ändamål. I rapporterna berörs medicinska kom- plikationeri samband med tryckförändringaroch nödvändigheten av särskilda läkarundersökningar framhålls. Dykeriarbete av yrkesmässig karaktär be- drivs i Sverige i samband med t. ex. bro— och kajbyggnadsarbete av s.k. tunga dykare som har hjälmförsedda utrustningar. Under senare år har inom brandkår, tull osv. tillkommit vissa uppgifter som utförs av dykare med grodmansutrustning. Med hänsyn till riskerna är det enligt rapporterna nöd— vändigt att personer som sysselsätts med dykeriarbete har tillräcklig kom- petens för arbetet. I arbetarskydjsstyrelsens dykerianvisningar föreskrivs krav på kunskap och erfarenhet i arbetet. Det ifrågasätts om inte dykar— och skötarbevis borde krävas vid yrkesdykning. I sammanhanget nämns att man inom försvarsmakten har särskilda dykarbevis.
2.4. Buller och vibrationer
2.4.1. Gällande bestämmelser
Enligt 10 å arbetarskyddslagen skall lämpliga anordningar såvitt möjligt vid- tas för att hindra att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller. skakningar eller annan liknande olägenhet. 26 å arbetarskyddskungörelsen innehåller ytterligare föreskrifter om arbete som medför påverkan av buller eller skakningar. Lämpliga skyddsåtgärder skall. såvitt möjligt. vara vidtagna vid arbete som innebär att arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommande buller eller skakningar. Nitningsarbete. smidesarbete. gjutgodsrensning och annat ar- bete, vilket är förenat med buller eller skakningar som inte kan minskas eller avlägsnas. skall om möjligt förläggas till särskild arbetslokal eller ar- betsplats. Av betydelse är också 30å arbetarskyddskungörelsen som anger att den tid. under vilken arbetstagare används till arbete som medför särskild hälsofara. skall då så är möjligt tillbörligen inskränkas genom att han sätts till annat ej hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder.
Nämnda bestämmelser reglerar arbetsgivarens skyldigheter att på arbets- platsen vidta åtgärder mot buller och vibrationer. Även tillverkare. försäljare eller upplåtare av maskin. redskap och annan teknisk anordning kan vara skyldiga att vidta sådana åtgärder. Detta följer av 45 å arbetarskyddslagen som ålägger tillverkare, försäljare och upplåtare att tillse att teknisk anordning erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.
Föreskrifter om buller finns bl. a. även i byggnadsstadgan. Dess 46 å fö- reskriver i fråga om arbetslokaler att byggnad för stadigvarande bruk, vari inryms bl. a. arbetsrum. skall ge erforderlig ljudisolering. Vissa tillämpnings— föreskrifter om åtgärder mot buller finns i Svensk Byggnorm.
Internationellastandardiseringsorganisationen(ISO) har angett riktvärden för bedömning av risk för hörselskada vid exponering för buller. Svenska
elektriska kommissionen har därefter utgett svensk standard SEN 59 01 11 med normer för bedömning av risk för hörselskada vid bullerexponering med giltighet fr.o.m. den 10 februari 1972. I utarbetandet av standarden har bl. a. arbetarskyddsstyrelsen medverkat. Enligt av arbetarskyddsstyrel- sen utfärdade anvisningar skall bedömningar avseende risk för hörselskada göras med i standarden givna kriterier. Denna standard överensstämmer i princip med ISO-rekommendationen men går i vissa avseenden längre. Som bas för riktvärden utnyttjas en strängare definition på hörselskada än vad rekommendationen gör. Standarden innehåller metoder för bullermät- ningar. riktvärden, förenklad metod för bedömning av intermittent buller samt vissa normer för hörselskydd. Gränsen för hörselskaderisk anges i standarden till 85 dB (A) vid långvarig exponering. Beroende på exposi- tionstidens längd kan man för kontinuerligt buller tillåta olika gränsvärden. Olika riskkurvor har utarbetats varvid dock tillräcklig kunskap ej ansetts föreligga för att uppställa säkra kriterier för kortvariga impuls- och slagljud.
Arbetarskyddsstyrelsen har vidare i vissa anvisningar ställt krav beträf- fande buller i arbetslokaler. I lokalanvisningarna sägs bl. a. att bullernivån i arbetslokal normalt skall vara lägre än 85 dB (A) eller riskkurva l i för- utnämnda standard SEN 59 01 11. För att dessa värden inte skall överskridas bör bullrande maskin vara placerad i särskild lokal som är väl ljudisolerad från närliggande lokaler och bullrande arbete utföras i särskild lokal. Ljud- utbredningen från sådana bullerkällor. som inte lämpligen kan placeras i särskild lokal, skall i möjligaste mån vara förebyggd genom effektiv av- skärmning eller inbyggnad av bullerkällan. Vidare anges att tak och vid behov väggar i arbetslokal skall ha sådan ljudabsorption att en för verk- samheten i lokalen lämplig efterklangstid erhålls samt att hänsyn även skall tas till bullrcts frekvenssammansättning. Beträffande kontor och liknande verksamhet sägs att inom industri e. (1. med bullrande verksamhet dessa bör vara så förlagda i byggnaden ellerså ljudisolerade att i Svensk Byggnorm an- givna fordringar på högsta ljudnivå är uppfyllda. Svensk Byggnorm tillåter för kontors- eller affärslägenhet och arbetsrum en högsta ljudnivå av 40 dB (A) bortsett från enstaka ljud med kort varaktighet. Beträffande restauranger. diskotek o.d. har styrelsen föreskrivit att ljudnivån i sådana lokaler i regel skall understiga 85 dB (A) och inte får överstiga 90 dB (A). Vissa avvikelser härifrån tillåts dock vid korta exponering.-;tider. Efter samråd med social- styrelsen har arbetarskyddsstyrelscn ocksa utfärdat ett meddelande om röst- och halsbesvär på grund av buller.
I ett stort antal anvisningar har arbetarskyddsstyrelsen angett allmänna krav beträffande åtgärder mot buller hos maskiner. Så är fallet i bl. a. såg- verks- och snickerimaskinsanvisningar. slakteri- och charkuterimaskinsan— visningar. tvätterimaskinsanvisningar, pressanvisningar och anvisningar för grafiska maskiner. I en del anvisningar från senare år har bestämda krav på tillåtligt buller fastställts. Det sägs t.ex. i skördetröskanvisningar och trädgårdsfordonsanvisningar att vid konstruktion och utförande åtgärder skall vidtas så att bullernivån blir så låg att risk för hörselskada inte föreligger för de arbetande. Beträffande buller i förarhytt på traktorer har i traktor- anvisningar föreskrivits att bullret i hytten skall uppmätas och att det inte får överstiga 85 dB (A)ekvivalent kontinuerlig ljudnivå enligt tidigare nämn- da standard SEN 5901 11. Motsvarande föreskrift finns i grävmaskinsan-
visningar. I fråga om motorsågar inom skogsbruket har föreskrivits att varje typ av såg som säljs skall undersökas med avseende på bullernivån och att denna inte får överstiga 90 dB (A). ,
Arbetarskyddsstyrelsen arbetar f. n. på ett förslag till'bullerbekämpnings- anvisningar. Avsikten är att få fram en allmän ramanvisning för buller- bekämpande åtgärder.
I vissa av de nämnda anvisningarna har allmänt angetts att maskin e. d. skall vibrationsisoleras eller ställas upp så, att skakningar såvitt möjligt und- viks. I bl. a. traktoranvisningarna finns typgodkännandekrav beträffande förarsitsar varvid anges att traktorsits skall ha lämpligt avvägd fjädring och dämpning och ha god förmåga att hindra vibrationer att fortplantas från trak- torn till föraren. Vidare kan nämnas att styrelsen har föreskrivit att motorked- jesågar skall vara provade beträffande vibration på grund av sågens fjädring och dämpning.
Under ett flertal år har internationellt arbete pågått för att fastställa to- leransområden för vibrationer. Internationella standardiseringsorganisatio— nen (ISO) har under 1974 antagit en rekommendation som omfattar komfort— och toleransvärden samt standardiserad mätteknik för vibrationer som be- lastar hela kroppen. De rekommenderade värdena varierar med hänsyn till vibrationens frekvens och riktning samt med exponeringstiden per dag. När det gäller toleransgränser för vibrationer som enbart belastar delar av kroppen har inom ISO lagts fram ett förslag som har behandlats första gången under 1974.
2.4.2. Riksdagsmotioner m. m.
Frågor om buller har under senare år behandlats i ett flertal riksdagsmotioner i vilka bullerbekämpande åtgärder krävts. Vissa riksdagsmotioner m.m. om buller redovisas i avsnitt 2.8.2.1.
Vidare har till utredningen inkommit en framställning från Västerbottens socialdemokratiska partidistrikts årskongress 1971 vari begärs omfattande åtgärder från samhällets sida mot bullerproblemen.
2.4.3. Rapporter
Den arbetsgrupp vid arbetarskyddsstyrelsen som på arbetsmiljöutredningens begäran gett synpunkter på buller i arbetslivet har anfört bl.a. följande.
Bullret har under de senaste decennierna ökat kontinuerligt och ett sti- gande antal människor exponeras i sin dagliga verksamhet för nivåer som kan innebära hälsorisker. Utvecklingen av maskiner går mot högre effekter, ökad produktionshastighet och omfattar även nya metoder som tillsammans med t. ex. akustiskt olämpliga lokaler ger ljudproblem. Omfattande under— sökningar i industriländerna har visat att riskerna för hörselskador ökat kraftigt i en mängd branscher. Intresset för buller väcktes tidigt men upp— märksamheten inriktades först på de gravaste fallen av påverkan av hörseln. På senare år har mera systematiska åtgärder börjat vidtas för att minska hörselskaderiskerna både här i landet och utomlands, men utförda under— sökningar visar att buller på arbetsplatsen ofta utgör den miljöfaktor som
många anställda inom svensk industri upplever som mest besvärande.
Vad gäller sjukdomar orsakade av ljud har det enligt arbetsgruppen visats att det är lättare att överanstränga stämbanden i bullermiljö än i normal ljudomgivning. Ökad förekomst av symtom från hjärta och kärlsystem har ibland påståtts förekomma hos arbetare som länge vistats i en bullerbelastad arbetsmiljö. Man kan å andra sidan inte avvisa tanken att orsaken kan vara t. ex. närheten till den fara som stora maskiner, omgivande trafik m. m. kan utgöra.
Utöver det medvetna intryck som ljud lämnar kan buller påverka krop- pen även på andra sätt genom t.ex. påverkan av blodcirkulation. hormon- avsöndring, sömn-vakenhet samt olika psykologiska och motoriska funk- tioner. Många av resultaten från de undersökningar som gjorts över ljudets effekt på olika kroppsfunktioner får enligt arbetsgruppen betraktas som pre- liminära, i synnerhet som likartade försök ofta gett motstridiga resultat. Vad avser blodcirkulationen anses att ett överraskande, kort ljud ger upphov till en mer eller mindre generell muskelsammandragning samtidigt som blodtrycket och pulsen ändras för en kort stund. Reaktionen är snabbt över- gående och uteblir om man upprepar Stimuleringen ofta. Kontinuerliga ljud som är kraftigare än 70 dB anses ge kärlsammandragning i huden. Ett antal undersökningar på människor över ljuds inverkan på blodtrycket har re- dovisats. Resultaten är emellertid ej entydiga. Beträffande hormonavsönd- ring anses att ljud över 90—100 dB hos både djur och människor ger en ökning av avsöndringen av flera olika hormon. Resultaten pekar på att ljud förmår utlösa stressreaktioner på likartat sätt som t. ex. svår smärta och olika svåra kroppspåfrestningar.
Vad beträffar psykologiska effekter uppger arbetsgruppen att vid ett antal undersökningar där mycket likartade ljud använts har vitt skilda effekter på människor erhållits, nämligen antingen förbättrad prestation. ingen på- verkan eller försämringar. Analys av de tillgängliga resultaten visar att re- aktionen är beroende på att ljudet ökar uppmärksamhetsgraden. Därvid ökar också selektiviteten i uppmärksamheten dvs. man får stor förmåga att kon- centrera sig på en uppgift medan andra, parallella uppgifter inte klaras av. Dessa ”skygglappar" kan ha menlig inverkan från arbetarskyddssynpunkt med hänsyn till att förmågan att upptäcka och undvika risker utanför den egentliga koncentrationssfären minskar. Ljud har visat sig ha olika effekt på prestationsförmågan vid olika tider på dygnet. Ljud i kombination med vibration minskade vid utförda försök förmågan att lösa aritmetiska uppgifter på eftermiddagen när vakenhetsgraden är hög. medan den närmast ökade prestationsförmågan tidigt på morgonen när vakenhetsgraden är låg. En parallell till denna dygnsvariation är en allmänt upplevd och även expe- rimentellt belagd skillnad mellan olika individers arbetsförmåga i buller. Vissa människor anser sig arbeta bäst i tystnad medan andra kan acceptera eller t. o. m. kräva ett visst bakgrundsbrus för att fungera tillfredsställande. De här nämnda skillnaderna i ljuds effekter på psykiska och psykomotoriska funktioner är enligt arbetsgruppen mycket individuellt betingade och be- roende av situation och tidpunkt. vilket gör det svårt att upprätta generella kriterier för en acceptabel ljudmiljö. Buller inverkar också på möjligheterna att samtala. I många fall måste enligt rapporten möjligheterna till talkom- munikation läggas till grund för vilken ljudnivå som måste eftersträvas
i en arbetslokal.
Det hörbara ljudet kan antas omfatta frekvenser mellan 20 Hz och 20 000 Hz. Ljud med frekvenser över 20 000 Hz kallas ultraljud och används bl.a. inom industri för exempelvis materielkontroll och inom sjukvård i diagnostiskt syfte eller för terapi. Arbetsgruppen påpekar att rengörings- utrustningar med höga effekter kan producera ljud i övre delen av det hörbara området. vilket ofta medför svåra besvärsreaktioner och även innebär risk för hörselskada inom aktuellt frekvensområde. lnfraljud, dvs. ljud med fre- kvenser under 20 Hz, anses förekomma ganska allmänt. Vissa författare har ansett att infraljudsexponering kan orsaka besvär bl. a. i form av illa- mående.
Vad gäller buller på arbetsplatserna anför arbetsgruppen att direkta bul— lerbegränsande åtgärder på maskiner och andra bullerkällor ofta erfordras. Förpliktelser i detta avseende måste åläggas tillverkare och försäljare av maskiner och andra tekniska anordningar som alstrar buller. Uppgifter om arbetsmaskiners ljudegenskaper är en förutsättning för att möjliggöra en beräkning av de ljudnivåer arbetstagarna i t. ex. en projekterad arbetslokal kommer att utsättas för. Skyldighet för tillverkare och försäljare att redovisa dessa egenskaper måste därför finnas. Ett sätt att begränsa bullret på ar- betsplatserna är att fastställa gränsvärden för ljudnivå som inte får över- skridas hos maskin eller annan utrustning när den levereras. Sådana gräns— värden förutsätter emellertid att detaljerade mätnormer föreligger.
Att maskinens bulleregenskaper är tillfredsställande vid leverans innebär inte att arbetsmiljön i en lokal där den används blir godtagbar. Arbetsgruppen framhåller att även andra faktorer — som antalet maskiner i lokalen och lokalens akustiska egenskaper — kan göra att tillåten ljudnivå överskrids. I många fall är det inte själva maskinen utan det material eller den produkt som bearbetas som ger det dominerande bidraget till ljudnivån, det 5. k. processljudet. Om en maskin utför ett arbete som inte liknar det som anges i mätnormen kan ljudnivån komma att markant avvika från vad som anges i mätprotokollet från tillverkaren. Det är därför nödvändigt att maskin- köparen noga sätter sig in i mätnormen och undersöker om det arbete han planerar utföra kan komma att ge en annan ljudnivå än vad som redovisas.
Arbetsgruppen påpekar att åtgärder mot buller kan vidtas även på andra sätt än genom att bullerdämpa maskiner. Ett sätt är att automatisera arbetet så att arbetstagaren kan avlägsnas från det bullrande området. ett annat sätt är att bygga in maskinen eller ordna så att den kan manövreras från en bullerdämpad hytt e. (1. Bullerfrågorna måste beaktas även vid maskin- layouten. Inom vissa gränser kan inom en arbetslokal bullret också minskas genom att lokalen ges stor ljudabsorption. Sådana åtgärder är särskilt verk- samma i vissa typer av arbetslokaler. t. ex. plåtverkstäder och andra verk- städer med starkt inslag av impulsljud. Där andra åtgärder inte rimligen kan vidtas måste de arbetandes hörsel skyddas genom hörselskydd.
Beträffande den framtida utvecklingen av ljudnivån inom arbetslivet anför arbetsgruppen att en förbättring på lång sikt sker genom att bestämmelser om begränsning av bullernivåerna hos teknisk utrustning som går i inter- nationell handel införs i allt fler länder. I vissa länder har på senare tid sträng lagstiftning på området införts, vilket medför att tillverkarna tvingas att vidta åtgärder på maskiner och tekniska anordningar av olika slag som
nu har hög bullernivå. Även om sålunda en tendens att vända utvecklingen mot mindre bullrande maskiner redan nu kan märkas, kommer det dock under lång tid framåt att produceras bullrande maskiner. I vissa fall är det inte tekniskt möjligt att åstadkomma maskiner med bulleregenskaper som ens ligger under hörselskadegränsen. Det är därför nödvändigt att med alla medel bekämpa bullret på arbetsplatserna. Framför allt fordras en omsorgs- full planering av arbetet så att genom inköp av så tysta maskiner eller an- ordningar som möjligt, lämplig layout, inbyggnad, separering av särskilt bullrande verksamhet från tystare, fjärrstyrning m. m. en god arbetsmiljö kan uppnås. Arbetsgruppen framhåller slutligen att det också är nödvändigt att genom underhåll av maskiner och lokaler tillse att den nivå som uppnåtts inte med tiden försämras.
Även beträffande vibrationer har arbetsmiljöutredningen fått synpunkter från en arbetsgrupp vid arbetarskyddsstyrelsen. I en rapport anförs i hu- vudsak följande.
Det moderna samhället har fört med sig att människor ofta exponeras för vibrationer av olika slag. Fortskaffningsmedel, maskiner och verktyg ger buller och vibrationer som ofrånkomliga biprodukter. Stora ansträng- ningar har gjorts under de senaste decennierna för att komma tillrätta med bullerproblemet. Vad vibrationerna beträffar har utvecklingen enligt arbets- gruppen ej hunnit lika långt, vilket kan förklaras av att man ej tidigare betraktat vibrationer som ett miljöproblem annat än i vissa extrema si- tuationer men också av att registreringen av vibrationer utgjort ett mät- tekniskt problem.
Vibrationer påverkar kroppen på olika sätt beroende på om hela kroppen eller endast delar av den utsätts för vibrationerna. En person som står på ett vibrerande verkstadsgolv eller som sitter i ett fordon i rörelse utsätts för vibrationer som genom direktkontakt med den vibrerande ytan leds till hela kroppen. Dessa vibrationer betecknas som helkroppsvibrationer. Sådana uppkommer även då hela kroppsytan påverkas via ett vibrerande medium t. ex. ljud eller infraljud genom luft eller vatten som omger kroppen. Med lokala vibrationer avses vibrationer som i huvudsak leds till delar av kröppen genom att händer eller fötter är i direkt kontakt med en vibrerande yta såsom vibrerande verktyg, reglage eller pedaler. Även i fall då någon direkt påverkan av vibrationer inte uppstår kan dessa verka störande. En instrumentpanel kan exempelvis vibrera så kraftigt att avläsning försvåras eller omöjliggörs.
De störningar som uppkommer vid exponering för helkroppsvibrationer är enligt arbetsgruppen beroende av vibrationens frekvens och intensitet, exponeringstid, kroppsställning och kroppsyta i kontakt med vibrationen samt vibrationens riktning. Det är sällan som människor utsätts för så kraf- tiga vibrationer att akuta skador uppstår. Däremot är det enligt arbetsgruppen mycket vanligt med vibrationer som ger upphov till måttliga akuta besvär som exempelvis allmän obehagskänsla, allmän trötthet, ryggsmärtor, irri- tation och huvudvärk. En längre exponering för dylika vibrationer kan även ge skador av bestående karaktär som t. ex. förslitning av brosk i leder, skador på diskerna mellan kotorna samt muskel- och seninfiammationer. Under år 1973 har svenska studier av helkroppsvibrationer utförts på olika typer av skogsmaskiner, truckar, jordbruksmaskiner samt arbetsplattformar och
lastmaskiner inom gruvindustrin. Dessa studier visar sammanfattningsvis att mycket höga vibrationer uppkommer på transportmaskiner inom gruv— industrin, avverkningsmaskiner inom skogsbruket samt jordbrukstrakto— rer. Det finns enligt arbetsgruppen anledning att anta att höga vibrations- belastningar också förekommer inom andra branscher. Vibrationernas storlek är beroende av maskinens konstruktion, terrängförhållandena och maskinens handhavande.
Enligt arbetsgruppen kan påverkan av helkroppsvibrationer från arbets- maskiner främst minskas genom bättre konstruerade och utrustade ma- skiner. Undersökningar har visat att faktorer som spårvidd, axelupphäng- ning, förarplatsens placering och utformning, möjligheter att bättre reglera hastighet, däckstyp, maskinvikt etc. torde vara avgörande för maskinernas egenskaper från vibrationssynpunkt och därmed för förarens exponering. Fö— rarnas vibrationsexponering kan också minskas genom att förarplatserna ut— rustas med väl fungerande vibrationsdämpande stolar. Utvecklingsmöjlighe- terna på området sägs dock vara begränsade. Andra tekniska lösningar på sikt kan vara fjädrande förarplattformar eller aktiva fjädringssystem. Svåra vibra- tionsproblem kan också i framtiden lösas genom radiostyrda eller programme- rade maskinfunktioner, varigenom föraren arbetar utanför maskinen. En så- dan utveckling sägs emellertid vara avlägsen och knappast kunna frambringa ekonomiskt konkurrenskraftiga alternativ ien nära framtid för mindre maski— ner med växlande arbetsuppgifter.
Lokala vibrationer uppkommer vid arbete med vibrerande verktyg såsom bergborrar, mejslar, slipmaskiner och motorsågar. Arbete med sådana verk- tyg har vid längre tids påverkan visat sig kunna ge upphov till skador. vilkas vanligaste skadetyper utgörs av cirkulationsrubbningar i händer och fingrar, nervskador och nedsatt rörelseförmåga i armar och händer. Arbeten med bergborr,slipmaskin och motorsåg sägs medföra cirkulationsrubbningar i stor utsträckning. Tre svenska undersökningar under åren 1962—1973 har för 70 % av undersökta bergborrare, 50 % av undersökta motorsågsarbetare och mejslare samt 25 % av undersökta slipare påvisat förekomsten av subjektiva besvär tydande på cirkulationsrubbning orsakade av lokala vibrationer. För— utom hos bergborrare, motorsågsarbetare, mejslare och slipare har man på senare tid konstaterat vibrationsskador hos bl. a. elektriker och transport- arbetare. Effektiv terapi för behandling av cirkulationsrubbningar saknas. För att minska Vibrationernas påverkan har bl. a. fjädrande upphängningar av verktygens t. ex. motorsågens handtag utarbetats och handtagen klätts med vibrationsdämpande material. Vidare bör de arbetande i möjligaste mån skifta mellan vibrerande och icke vibrerande arbete för att minska expositionstiden.
2.5. Belysning
2.5.1. Gällande bestämmelser m. m.
I 105 arbetarskyddslagen föreskrivs att arbete skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning. I ll & samma lag sägs att för att förebygga att ar- betstagare skadas på grund av bländande ljus skall sådana åtgärder vidtas
att fara i möjligaste mån undgås. Till förebyggande av ohälsa föreskrivs i 21 & arbetarskyddskungörelsen att belysningen på arbetsställe skall vara lämpligt anordnad i förhållande till varje arbetsplats. Där dagsbelysning inte är tillräcklig eller där sådan belysning på grund av arbetets natur eller annat särskilt förhållande inte kan komma i fråga skall alltefter arbetets art annan belysning finnas. Förutom allmänbelysning skall, där så erfordras, finnas platsbelysning. Lämpliga åtgärder skall vara vidtagna till skydd mot bländ- ning. I 23 å arbetarskyddskungörelsen föreskrivs att vid arbete, där arbets- tagare under längre tid är utsatt för starkt ljus, skall tillfredsställande skydds- åtgärder vara vidtagna, såvida ej sådana åtgärder får anses uteslutna med hänsyn till arbetets natur eller omständigheterna i övrigt. Från olycksfalls- synpunkt sett föreskrivs i 44 & arbetarskyddskungörelsen att tillfredsställande anordningar för belysning skall finnas inte bara på plats, där arbetstagare utför arbete, utan även i trappor, gångar och på sådana vägar på arbetsstället som arbetstagare regelbundet har att passera vid arbetets början eller slut eller under arbetstiden. I gruva eller stenbrott under jord, där annan till- fredsställande belysning skäligen inte kan påfordras. kan bärbara gruvlampor godtas.
I flera av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar (främst lokal-, laboratorie-, restaurang-, personalrums-. bygg-, berg-, stuveri-, virkesmätnings— och trak- toranvisningarna) ingår allmänt hållna belysningsbestämmelser. Ofta upp- repas tidigare nämnda föreskrifter att lokal skall ha tillräcklig och tjänlig belysning bestående av allmänbelysning samt där så erfordras även plats- belysning. Lokalanvisningarna täcker även övriga föreskrifter i arbetarskydds- lagen och arbetarskyddskungörelsen. I en del fall har belysningsstyrkan specificerats, ofta genom hänvisning till den s. k. luxtabellen (se nedan). Beträffande dagsbelysning sägs i lokalanvisningarna att lokal för stadigva- rande arbete i regel skall ha fönster av sådan storlek och placering att god dagsbelysning erhålls i lokalen. Fönster skall vid behov vara försedda med persienner e. d. Om dagsbelysning på grund av arbetets natur eller annat särskilt förhållande inte kan komma i fråga kan kravet på sådan belysning eftersättas. Där så är möjligt skall lokalen dock ha utblicksfönster som ger kontakt med yttervärlden.
Även i byggnadsstadgan berörs frågan om belysning i arbete. Sålunda föreskrivs att arbetsrum och därtill hörande personalrum skall kunna till- fredsställande belysas och att dagsbelysning bör anordnas om förhållandena så tillåter. I den med stöd av byggnadsstadgan utfärdade Svensk Byggnorm ges vissa anvisningar och föreskrifter avseende hygieniska belysningskrav, i något fall även bestämmelse om arbetsbelysning. Tyngdpunkten ligger dock på säkerhet vid utrymning av byggnader och driftsäkerhet hos nöd- belysning i trappor och övriga utrymningsvägar. Angående belysning i kontor och laboratoriebyggnader inom den statliga sektorn har byggnadsstyrelsen utfärdat anvisningar, där den installerade effekten för allmänbelysning maxi- meras och där man dessutom ställt minimikrav på använda ljuskällors ljus- utbyte.
År 1961 utgavs en skrift med titeln Luxtabeller till vilken hänvisning sker i vissa av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar. I denna behandlades i huvudsak belysningsproblemens kvantitativa sida. Luxtabeller har är 1974 ersatts med en publikation benämnd Belysning inomhus, riktlinjer och re-
kommendationer. Denna publikation har med ekonomiskt stöd från arbe- tarskyddsstyrelsen utarbetats av en arbetsgrupp inom Ljuskultur, som är ett branschorgan för lamp- och armaturförsäljare. De nya belysningsrekom- mendationerna anger liksom luxtabellerna rekommenderade belysningsstyr- kor för bl. a. olika arbetsuppgifter. I den nya publikationen anges dessutom som underlag för bedömning i de enskilda fallen speciella krav på bländ— skydd, kontrastgivning, ljusfördelning, tillsatsbelysning m. m.
Förutom de föreskrifter och rekommendationer som nämnts i det före— gående finns planeringsråd för en rad olika arbetsplatser. Inom vårdsektorn har SPRI låtit utarbeta råd för bl. a. vårdrumsbelysning. Skolöverstyrelsen har utfärdat anvisningar för belysning i skolor. Trafikbelysningens utform- ning anges i anvisningar från statens vägverk.
2.5.2. Rapport
I den rapport angående arbetsplatsens belysning som på arbetsmiljöutred- ningens uppdrag utarbetats av en arbetsgrupp vid arbetarskyddsstyrelsen framhålls att belysningen spelar stor roll för en god arbetsmiljö. Belysningen måste anpassas till de synfysiologiska och psykologiska krav på ljusets kvan— titet och kvalitet som betingas av vårt synsinnes funktioner. Genom rätt utformad belysning bidrar man till säkerhet mot olycksfall och hindrar syn- trötthet. Ögat är ett finstämt organ som för att fungera bra kräver att vissa synfysiologiska grundförutsättningar beaktas. Om belysningen inte anpassas härtill kan följden bli trötta och ansträngda ögon, ibland med sveda och ”gruskänsla” som uttryck för en bindhinnekatarr samt huvudvärk hos den arbetande. Företeelser som bländning kan inte bara direkt försvåra seendet utan också medföra ökad psykisk påfrestning. Här framhålls också belys— ningens betydelse för trivseln över huvud på en arbetsplats.
Arbetsgruppen påpekar att för synsvaga personer och äldre är en god ljusmiljö av speciell vikt. Vissa ögonfunktioner försämras med tilltagande ålder. Linsen, som vid födelsen är helt transparent, kommer exempelvis att långsamt grumlas. Detta innebär att det åldrande ögat behöver mer ljus än vad som tidigare krävdes för ett normalt seende. Linsgrumlingarna med- för även att ögats känslighet för bländande luminanser i synfältet ökar. eftersom det infallande ljuset genom grumlingarna kommer att spridas över stora näthinneområden. Det är nödvändigt att olika arbetsplatser utformas med hänsyn till nämnda förhållanden. Vid bedömning av klagomål över dålig belysning måste man även på annat sätt beakta vederbörandes ögon- status. En del fysiologiska ögonförändringar kan nämligen ge upphov till samma typ av synbesvär som felaktigt utformad belysning. Närsynthet, översynthet och astigmatism bör korrigeras liksom den åldersbetingade svå- righeten att se skarpt på nära håll.
I befintliga belysningsanläggningar varierar enligt rapporten belysnings- kvaliteten inom vida gränser. På industrier och verkstäder ger ytor med låga reflektionsfaktorer (mörka golv, mörka maskiner etc.) ofta upphov till en mörk och trist arbetsmiljö. Oskärmade armaturer kan dessutom framkalla kontrastbländning och det obehag som är förknippat därmed. Det konstateras att industribelysning i dag på det hela taget är ofullkomligt utformad och
att det krävs mycket innan man uppnått den belysningskvalitet som tas för given i t.ex kontorsmiljön.
Man har ofta skäl att ha platsbelysningar. Dessa måste utformas så att de passar till såväl person som arbetsuppgift. Maskiner levereras ibland med inbyggd belysning. Erfarenheten visar att maskinkonstruktören många gång- er snarare satt in en lampa som lyser än en funktionell belysning.
I rapporten konstateras att det finns en rad föreskrifter och rekommen- dationer i fråga om belysning för olika ändamål. De existerande bestäm- melserna anses dock ofta otillräckligt preciserade. Detta förklaras i viss ut- sträckning av att bra belysning i hög grad är en fråga om kvalitet och att de kvalitativa kraven kan vara svåra att formulera. Inom industrin finns behov av en mängd specialbelysning för olika ändamål. Många lösningar kan ofta tänkas och förutsättningarna för lösning kan vara högst varierande. Branschutredningar angående belysning i vissa industrier pågår, t. ex. inom grafisk industri och varvsindustri.
Våra kunskaper om belysning och seende är i dag stora, sägs det i ar- betsgruppens rapport. Däremot är det mycket som brister när kunskaperna skall överföras i praktisk belysningsplanering. Många som planerar arbets- platsernas belysning är ej tillräckligt kunniga om elementära synhygieniska krav och koncentrerar därför sin insats till tekniska och ekonomiska frågor. För arbetarskyddet är det av vikt att bättre planeringsanvisningar beträffande belysningen kommer fram.
I rapporten berörs också behovet av kontrollmetoder. Vi är i dag i den situationen att belysningsstyrkor och luminanser, dvs. ljusstyrkan per yten- het, kan mätas. En kontroll av att belysningsstyrke- och luminansfördel- ningskrav innehålls är förhållandevis enkel. Mätning av bländtal är däremot komplicerad och oftast kan endast en begränsad kontroll utföras på grundval av det beräkningsunderlag som planeraren levererar. I alla dessa avseenden är de anställdas upplevelse av belysningen av primär betydelse.
All den elektriska energi som tillförs en elektrisk lampa omvandlas till slut till värme som alltså tillförs den belysta lokalen. Detta kan orsaka fy- siologiska obehag vilka måste elimineras. Värmen måste föras bort genom kraftig ventilation om man har höga belysningsnivåer. Härvid kan man få akustiska effekter som ej är acceptabla. Sådana effekter kan man även få av lampornas driftdon. Belysnings-, värme-, ventilations- och därmed sammanhängande akustikproblem måste enligt rapporten lösas sedda som en helhet.
Vanligen räknar man enligt rapporten med att man måste överdimen- sionera belysningsanläggningarna med upp till 50 % då de är nya för att anläggningen med ett normalt skött underhåll skall uppfylla ställda krav. Det är dock alltid nödvändigt att underhålla belysningsanläggningar genom renhållning och lampbyten vid lämpligt valda tidpunkter. Härigenom vinner man mer ljus, får en bättre hygien och en ökad trivsel. I dagens ener- gisituation är det naturligtvis speciellt viktigt att spara energi genom lamp- byten och rengöring.
I rapporten påpekas slutligen att dagsljuset ger variation i kvantitet, färg- sammansättning och fördelning av ljus. Denna variation upplevs i allmänhet som positiv i förhållande till den helt statiska elbelysningen. Dagsljus genom
fönster i vägg ger också ett snett ljusinfall som ger ljuset modellerande egenskaper av betydelse. Särskilt elbelysning rakt uppifrån har väsentligt lägre kvaliteter i detta avseende. Fönstrets kanske främsta uppgift är emel- lertid att det ger möjlighet att se ut och ha kontakt med den yttre om- givningen.
2.6. Elektrisk ström
2.6.1. Gällande bestämmelser
I ll & arbetarskyddslagen sägs att sådana åtgärder skall vidtas att fara för att arbetstagare skadas genom elektrisk ström i möjligaste mån undgås. 34 & arbetarskyddskungörelsen hänvisar till särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas för att förebygga att arbetstagare skadas genom elektrisk ström vid utförande och anordnande av samt arbete på eller invid elektriska maskiner, apparater och ledningar.
Huvudförfattningen pådet elektriska området ärlagen(l902:71)innefattan- de vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. En översiktlig redogörelse för el-lagstiftningen lämnas i avsnitt 12.5. Redan här må dock nämnas de detaljerade säkerhetsföreskrifter som utfärdats av statens indu— striverk (tidigare kommerskollegiet) om utförande och skötsel av elektrisk starkströmsanläggning och anordning som är avsedd att anslutas till sådan anläggning. I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar hänvisas i huvudsak till industriverkets föreskrifter. [styrelsens anvisningar om bygghissar och bygg- kranar anges dock vissa regler för placering av och arbete med kran eller grävmaskin i närheten av starkströmsledning. Vissa bestämmelser om elek— trisk utrustning meddelas i styrelsens anvisningar angående elektrostatisk sprutmålning. I anvisningar från styrelsen angående maskiner o.d. finns vidare vissa bestämmelser om start- och stoppanordningar m. m. som har anknytning till el-området.
2.6.2. Rapporter
Den arbetsgrupp som bildats vid arbetarskyddsstyrelsen för att belysa ar- betarskyddsförhållandena på det elektriska området har främst behandlat tillsynsfrågor. Lämnade synpunkter redovisas i avsnitt 12.5. I övrigt har arbets- gruppen hänvisat till att uppgifteri första hand kan lämnas av energibyrån vid statens industriverk. Även energibyrån har i inhämtat yttrande uppehållit sig vid tillsynsfrågor och har beträffande utvecklingen på det elektriska området i sin tur hänvisat till yttrande från överinspektörerna vid statens elektriska in— spektion.
I yttrandet från överinspektörerna konstateras en mycket stark utveckling inom hela den elektriska sektorn. Förbrukningsökningen har varit så kraftig att den motsvarat en fördubbling ungefärt vart tionde år, vilket även in- neburit att elektriska anläggningar, apparater och bruksföremål ökat i samma takt. Nya material har framkommit, framför allt isolermaterial, som medfört bättre el-anläggningar och ökad säkerhet. Vad avser utförande och använd-
ning har ett omfattande normeringsarbete pågått vid vilket säkerhetssyn- punkter beaktats. För huvudsakligast bruksföremål och installationsmateriel har i alltmer ökad omfattning provningstvång och provningsbestämmelser tillkommit. El-förbrukningen är f. n. något större inom industrin än inom hushållen. Verkställd prognos tyder emellertid på att förbrukningen inom få år kommer att vara lika stor inom dessa båda områden.
I fråga om skadeutvecklingen anges i yttrandet att antalet dödsfall genom elektrisk ström efter en topp i mitten av I940-talet varit i medeltal 30 om året. För de senaste åren noteras en nedgång mot ca 25 per år. Det totala antalet el-olycksfall har pendlat mellan 200 och något mer än 300 per år. Antalet olycksfall i förhållande till den inom landet förbrukade el-kraften beskriver alltså en starkt nedåtgående kun/a. Även om antalet olycksfall per kilovattimme påtagligt minskat kvarstår dock enligt yttrandet att antalet faktiska olycksfall snarast kan sägas ha varit konstant. Enligt tillgängligt statistikmaterial drabbas yrkesmännen på el-området av det totalt sett största antalet olycksfall men där det gäller svårhetsgraden, dvs. antal sjukdagar och dödsfall, drabbas andra än yrkesmännen hårdast. Ungefär hälften av elektrikernas olycksfall händer i något slag av ställverk. Den andra hälften faller inom grupperna "industri” och ”ledningar utomhus". Inom grupperna "ledningar utomhus" och "hem" redovisas det största antalet dödsfall med någon övervikt för personer som kan rubriceras som icke arbetstagare.
2.7. Joniserande och icke-joniserande strålning
2.7.1. Allmänt om strålning
Strålskyddsfrågor har nyligen behandlats i ett betänkande Tillsyn av an- vändningen av icke-joniserande strålning, avgivet den 31 juli 1974 av en arbetsgrupp inom statens strålskyddsinstitut, och i Statskontorets betänkande (rapport 1975zl7) Statens strålskyddsinstitut, uppgifter och organisation.
Joniserande strålning utgörs huvudsakligen av röntgenstrålning och strål- ning från radioaktiva ämnen. Röntgenstrålning är i likhet med värmestrål- ning, radiovågor och synligt ljus en elektromagnetisk vågrörelse. Strålningen från radioaktiva ämnen kan bestå av gammastrålning som är av samma " karaktär som röntgenstrålningen eller av partikulär strålning, dvs. energirika partiklar som slungas ut från strålkällan med stor hastighet. Strålningen kan utlösa olika biologiska processer som leder till att levande celler skadas eller dödas. Människan har alltid varit utsatt för joniserande strålning från omgivningen. Fram till andra världskriget var artificiell sådan strålning hu- vudsakligen begränsad till röntgenstrålning. Med kärnfysikens och kärn- kraftteknikens senare utveckling har ett stort antal nya metoder, arbets- processer och tekniska utrustningar tillkommit där man använder artificiellt framställda källor för strålning.
Olika typer av joniserande strålning har olika genomträngningsförmåga och olika biologisk verkningsgrad. De eventuella strålskadornas natur beror framför allt av i vilka delar av kroppen strålningen avger sin energi samt av strålningens intensitet och bestrålningstidens längd. Joniserande strålning
kan bl. a. ge upphov till skador på celler i huden och i de blodbildande organen samt på könsceller. Verkningarna av vid olika tillfällen erhållna strål- doser kvarstår och adderas därför. Riskerna med sådan strålning har föranlett internationella rekommendationer om högsta tillåtna doser, åldersgränser för anställning i radiologiskt arbete osv.
Instrument och apparater som avger joniserande strålning används i stor utsträckning inom sjukvården vid undersökning och behandling av patienter m.m. Inom industri och vetenskap har joniserande strålning från instru- ment, preparat ("märkta ämnen”) m. m. kommit alltmer i bruk för mätning. kontroll och undersökning. Bl. a. har materialröntgen för t. ex. svetskontroll fått stor omfattning. Riskerna med joniserande strålning är vidare en central fråga vid bedömning av kärnkraftens utvecklingsmöjligheter.
Den icke-joniserande strålningens egenskaper, verkningar och använd- ningsområden har redovisats i det inledningsvis nämnda betänkandet om tillsyn av användningen av sådan strålning. Enligt betänkandet utgörs icke— joniserande strålning av elektromagnetisk strålning såsom ultraviolett, in- fraröd och synlig strålning samt av radiovågor och mikrovågor. Den del av det elektromagnetiska strålningsområdet som vare sig är kortvågig nog att kallas joniserande eller långvågig nog att kallas radiofrekvent benämns optisk strålning.
Den icke-joniserande strålningen liknar vad avser verkningarna i flera avseenden den joniserande strålningen och någon skarp gräns mellan de båda slagen av strålning föreligger inte. Exempelvis har viss ultraviolett strålning klara joniserande effekter på biologisk vävnad och sådan strålning har stundom ansetts som joniserande. I nyssnämnda betänkande har den ultravioletta strålningen emellertid räknats som icke-joniserande.
På senare år har den icke-joniserande strålningen fått många använd— ningsområden. Högintensiva strålningskällor för synligt ljus och angrän- sande våglängdsområden förekommer i allt större omfattning t. ex. inom försvaret, sjukvården, kommunikations— och transportväsendet samt indu- strin men också i hemmen och i samband med fritidsverksamhet.
Optiska strålkällor starka nog att ge ögon- och hudskador har länge funnits inom industrin. Som exempel kan nämnas ljusbågar i ugnar och vid svets- ning, smältor av stål, karbid m.m. samt värmelampor i torkugnar. S. k. kvartslampor har sedan lång tid varit i bruk även i hemmen. Bland nya högintensiva optiska strålkällor som används i arbetslivet kan nämnas laser. Även mikrovågsstrålning kan ge upphov till ögonskador liksom till bränn- skador i djupare liggande vävnader.
2.7.2. Gällande bestämmelser
Vid radiologiskt arbete regleras skyddet mot joniserande strålning genom strålskyddslagen även vad avser skyddet för arbetstagare. Arbetarskydds- lagen är tillämplig på arbete som omfattas av strålskyddslagen endast i vad angår skydd mot annan skada än sådan som orsakas av joniserande strålning. Bestämmelserna i arbetarskyddslagen om skyddsombud och skyddskommittéer gäller dock även skyddsarbete enligt strålskyddslagen. En redogörelse för strålskyddslagstiftningen finns i avsnitt 12.6.
Strålskyddslagen tillämpas däremot inte på arbete där arbetstagarna utan att arbeta med radioaktivt ämne utsätts för naturligen förekommande strål- ning. Så kan ske t. ex. i gruvor där den radioaktiva ädelgasen radon fö- rekommer. Arbete vid sådana arbetsplatser faller således under arbetarskydds- lagen. Anvisningar om skyddsåtgärder mot radon och radondöttrar, som är radioaktiva sönderfallsprodukter till radon, vid arbete underjord i gruva och stenbrott m.m. har utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med strålskyddsinstitutet.
Användningen av icke-joniserande strålning inom arbetslivet faller under arbetarskyddslagen och tillsynen ankommer på arbetarskyddsmyndigheter- na. Lagens föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall tillämpas följaktligen på arbete vid vilket icke-joniserande strålning före- kommer. Även 45 ,ä arbetarskyddslagen om skyldigheter för tillverkare m. fl. av tekniska anordningar är tillämplig vid leverans eller upplåtelse av icke- joniserande strålningskällor.
På området för icke-joniserande strålning har arbetarskyddsstyrelsen ut- färdat anvisningar angående skyddsåtgärder vid arbete med laser samt med- delat föreskrifter och rekommendationer rörande utformning och använd- ning av skyddsglasögon vid arbete med intensiva optiska strålkällor såsom smältor och olika slag av svetsutrustning. Arbete med anvisningar rörande radiofrekvent strålning pågår inom styrelsen och i en första etapp kommer anvisningar avseende mikrovågsugnar att ges ut.
I statskontorets tidigare nämnda betänkande föreslås att bestämmelser om icke-joniserande strålning tillförs strålskyddslagen.
2.7.3. Gränsvärden för strålskydd
De normer som tillämpas för att skydda mot skador frånjoniserande strålning har vuxit fram genom ett långvarigt internationellt samarbete. Gränsvärden för strålskydd ger en intressant belysning av gränsvärdesarbete över huvud och skall därför något beröras i det följande.
Redan 1928 bildades en internationell organisation för strålskydd, Inter- national Commission on Radiological Protection (ICRP), vars rekommen- dationer varit vägledande. I ILO:s år 1960 antagna rekommendation (nr 114) angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning sägs att ICRP:s rekommendationer bör ligga till grund för nationella föreskrifter, se betänkandets bilaga 3 avsnitt 23.15.
I slutet på förra århundradet inriktades skyddsarbetet på att förhindra akuta skador av strålning. 300 rad ansågs då tillräckligt för att ge akuta skador. Rad är en måttenhet för den energimängd som en kropp tillförs då den bestrålas. I början av 1900-talet upptäcktes att cancer kan uppstå i bestrålad vävnad. Ett par årtionden senare började man misstänka att strålningen även kan framkalla förändringar i arvsanlagen. Skyddsarbetet försvårades emellertid av att även relativt höga stråldoser inte ger omedelbara skador och att det inte stod klart att en lång latenstid kunde ligga mellan bestrålningen och uppkomsten av en tumör.
I början av 1950-talet, då ett möjligt samband mellan en stigande frekvens av cancersjukdomen leukemi och strålning uppmärksammats och riskerna
för förändringar i arvsanlagen ytterligare kommit i blickfånget, började dos- gränser på några få rad per år att diskuteras. Med hänsyn till leukemirisken diskuterades vid denna tid även nödvändigheten av att fastställa en total stråldos under en livstids arbete. Osäkerhet förelåg om den risk för leukemi som kunde härledas ur erfarenheter av höga stråldoser var tillämplig även vid låga doser. Med hänsyn till leukemirisken beslöt emellertid ICRP år 1956 att kraftigt sänka gränsvärdena.
Strålning kan orsaka inte bara leukemi utan även andra former av cancer. ICRP har vid olika tillfällen publicerat riskuppskattningar angående cancer, varvid efter hand större risker angetts. Riskerna vid låga stråldoser är fort- farande oklara. I avsaknad på exakt vetande antas att även mycket små dostillskott kan medföra risker och att risken är direkt proportionell mot stråldosen.
Samtidigt som en total stråldos under en livstids arbete diskuterades fram- fördes med tanke på risken för förändringar i arvsanlagen förslaget att högst en fjärdedel av denna påverkan fick ske upp till 30 års ålder. Frågan om den totala genetiska belastningen på befolkningen uppmärksammades även. Då det gällde genetiska verkningar ansåg man det troligt att risken i många fall är direkt proportionell mot stråldosen och att inga tröskelvärden existerar. År 1958 utarbetade ICRP rekommendationer byggda på antagandet att även de allra minsta stråldostillskott kan medföra risker. En allmän uppfattning var att det ovedersägligen finns tröskelvärden för stråldosen med hänsyn till risken för akuta skador. Om man däremot skulle ta hänsyn till risken för cancer och genetiska skador, måste man anta att varje gränsvärde innebär att en viss risk accepteras. De nya ICRP-rekommendationerna begränsade stråldosen för personer i radiologiskt arbete till i genomsnitt fem rad per år. Viss högre stråldos tilläts, om den totala dos som ackumulerats vid 30 års ålder understeg 60 rad. För övriga personer i befolkningen rekom- menderade ICRP en högsta tillåtna stråldos på 0,5 rad per år. Som en kom- promiss med dem som ansåg att detta var ett alltför strängt krav tilläts 1,5 rad per år när det gällde personer som i andra yrken än radiologiska utsätts för bestrålning. Vid detta tillfälle införde ICRP även rekommen- dationer beträffande den genetiska populationsdosen, dvs. den genetiskt signifikanta medeldosen till hela befolkningen. Nämnda rekommendationer har siffermässigt i huvudsak oförändrade varit vägledande sedan dess.
I början av 1960-talet riktades uppmärksamhet på att foster har särskilt hög känslighet för strålning och att förhållandevis låga stråldoser kan ge utvecklingsrubbningar och en större cancerrisk än hos vuxna. Risken anses störst under havandeskapets första sex veckor. År 1965 införde ICRP re- kommendationer om att alla strålningsarbetande kvinnor i fruktsam ålder bör ha sådant arbete att stråldosen fördelas jämnt över året.
ICRst nu gällande rekommendationer skiljer mellan operativa gräns— värden och åtgärdsnivåer. När kärnvapenproven pågick som intensivast i början—av 1960-talet uppstod nämligen situationer där rekommenderade gränsvärden kunde överskridas. Man började då skilja mellan operativa gränsvärden för planering och åtgärdsnivåer för oförutsedda situationer. Åt- gärdsnivån måste bestämmas bl. a. med hänsyn till strålrisken sedd i relation till risken med motåtgärder.
På området för den icke-joniserande strålningen finns inte samma lång-
variga internationella samarbete som för joniserande strålning. Gränsvärden för mikrostrålning har dock diskuterats och vissa sådana värden har fastställts i olika länder.
2.8. Tekniska anordningar
2.8.1. Gäl/ande bestämmelser
I 11 & arbetarskyddslagen anges de krav som från arbetarskyddssynpunkt ställs på maskinella anordningar o.d. Det föreskrivs att motorer, transmis- sioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar skall vara försedda med erforderliga skyddsanordningar samt även i övrigt vara så utförda och anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. För att fö- rebygga att arbetstagare skadas genom splitter, vassa föremål, klämning eller slag skall sådana åtgärder vidtas att fara härför i möjligaste mån undgås.
Anförda bestämmelser avser åtgärder till skydd mot olycksfall. Vissa av arbetarskyddslagens bestämmelser till skydd motohälsa avser också tekniska anordningar. Här erinras om att enligt lagens 10 & skall lämpliga anordningar såvitt möjligt vidtas för att hindra att arbetstagare utsätts för damm, rök, gas eller ånga eller för buller, skakningar e. d. Enligt samma paragraf gäller att arbete skall anordnas så att det kan utföras på sätt som inte är onödigt tröttande. Hithörande frågor behandlas enligt den i avsnitt 2.1 redovisade uppläggningen i särskilda avsnitt.
Vid sidan av nämnda bestämmelser gäller de föreskrifter som meddelas i 45 & arbetarskyddslagen om vissa skyldigheter för tillverkare m. fl. Sålunda skall tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning tillse att anordningen — då den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte — är försedd med nöd- vändiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Därvid skall också tillhandahållas för anordning- ens montering, användning och skötsel erforderliga föreskrifter. När sär- skilda skäl föranleder det kan arbetarskyddsstyrelsen föreskriva att anord- ningen dessutom skall vara försedd med skylt eller annan märkning som tar upp tillverkarens namn och annan uppgift som styrelsen finner behövlig. Arbetarskyddsstyrelsen kan också. när särskilda skäl föranleder det, beträf— fande visst slag av teknisk anordning föreskriva att anordningen skall vara godkänd av styrelsen innan den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte. 45 & arbetarskyddslagen lägger också vissa skyldigheter på installatörer. Utför någon som självständig företagare in- stallation av teknisk anordning skall han vid installation tillse att föreskrivna skyddsanordningar sätts upp och att för installationen i övrigt gällande fö- reskrifter iakttas.
Enligt 59 & arbetarskyddslagen gäller att den som tillverkar, försäljer eller upplåter teknisk anordning är skyldig att på anmodan av arbetarskydds- styrelsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av sådan an- ordning eller tillhandahålla prov för undersökning.
Närmare regler för tillämpning av de allmänna föreskrifterna i 11 och 45 åå arbetarskyddslagen ges i arbetarskyddskungörelsen och redovisas i följande avsnitt angående särskilda slag av tekniska anordningar. Där lämnas också vissa uppgifter om anvisningar som arbetarskyddsstyrelsen utfärdat på området.
2.8.2. Maskiner, verktyg 0. a'. 2.821 Riksdagsmotioner m.m.
I anledning av motioner till 1973 års riksdag underströk socialutskottet (SOU 1973:25) vikten av att arbetsmiljöutredningen ägnar uppmärksamhet åt frå- gan om typbesiktning av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar.
Frågan om varudeklaration av industrimaskiner m. m. behandlades i en motion till 1974 års riksdag. I motionen påpekades behovet av någon form av varudeklaration som talar om t.ex. en bearbetningsmaskins ljudnivå och värmeavgivning m.m. En sådan deklaration skulle enligt motionen öka möjligheterna för arbetstagarna att på planeringsstadiet medverka till en styrning av inköpen av verktyg och maskiner mot bättre arbetsmiljö.
Socialutskottet (SOU 1974:4) delade i sitt yttrande över motionen upp- fattningen att ett system med varudeklarationer eller typbesiktningar från arbetsmiljösynpunkt skulle vara ett verksamt medel att styra utvecklingen mot mer miljövänliga anordningar på arbetsplatserna och skulle ge arbets- tagarna möjlighet till medinflytande vid maskinvalet redan på planerings- stadiet. Utskottet förutsatte att frågan om varudeklaration eller typbesiktning från arbetsmiljösynpunkt av maskiner, redskap eller andra anordningar ägnas uppmärksamhet av arbetsmiljöutredningen.
Vidare har socialdemokraternas i Jämtlands län partidistrikt till utred- ningen översänt en motion angående varudeklaration av industrins maskiner och verktyg.
2.822. Gällande bestämmelser
1 32 & arbetarskyddskungörelsen sägs att maskinella anordningar skall med hänsyn till beskaffenhet och utrustning erbjuda betryggande säkerhet, vara försedda med erforderliga skydd samt vara uppställda, förlagda eller pla- cerade så att med anordningen förbunden fara för olycksfall i görligaste mån undanröjs. De skall underhållas väl. Det skall särskilt iakttas att ro- terande eller andra rörliga maskindelar inte ges större hastighet eller be— lastning än att de erbjuder tillfredsställande säkerhet, att rem e. (1. för trans- mission inte läggs på eller tas av utan att transmissionen stannats om inte för ändamålet lämplig anordning finns vidtagen, att innan motor eller transmission som driver arbetsmaskin sätts i gång, detta ges tillkänna genom särskild signal på förut bekantgiort sätt samt att arbetsmaskin eller trans- mission, där så skäligen kan påfordras, är försedd med dels lämplig och tydligt utmärkt anordning varigenom dess hastighet kan stannas, dels an- ordning som hindrar att den oavsiktligt sätts i gång. Det föreskrivs vidare i 3855 arbetarskyddskungörelsen att smörjning, rengöring, reparation eller därmed jämställd tillsyn av maskinell anordning inte får ske utan att denna
stannats och säkrats mot att oavsiktligt sättas i gång, om inte skyddsåtgärder vidtagits eller anordningen är så inbyggd att beröring är utesluten. Vidare skall vid reparations- eller ändringsarbete invid i gång varande maskinell anordning tillses att erforderliga åtgärder vidtas till skydd såväl för de med arbetet sysselsatta som för andra som därvid kan utsättas för fara. I fråga om verktyg och redskap sägs i 39; arbetarskyddskungörelsen att de skall vara av lämpligt och fullgott material och utförande samt att de skall förvaras och transporteras på betryggande sätt. Om arbetsgivare tillhandahåller ar- betstagare verktyg och redskap. åligger det honom att anmäla felaktighet som kan medföra risk för olycksfall.
Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en rad anvisningar, meddelanden och cirkulär som gäller maskiner av vissa typer eller maskiner som används inom olika branscher. I styrelsens allmänna maskinanvisningar anvisas åt- gärder till skydd av rörliga delar som vanligen tillhör eller ingår i maskiner, transmissioner o. d. Exempel härpå av axlar, axeländar, kopplingar, kugghjul, remskivor, kedjehjul, snäckhjul, vevarmar och svänghjul. Särskilda anvis- ningar har meddelats för vissa typer av maskiner såsom excenterpressar, hydrauliska och pneumatiska pressar, slipmaskiner, stenkrossar och gräv- maskiner och vidare motorgräsklippare, skördetröskor, slaghackor och trak- torer. Anvisningar för maskiner inom viss bransch har meddelats beträffande Sågverks-, hyvleri- och snickerimaskiner, grafiska maskiner, tvätterimaski- ner samt slakteri- och charkuterimaskiner. Bestämmelser om skyddsåtgärder vid speciella maskiner har dessutom meddelats i flera anvisningar som avser olika verksamhetsområden o. (1. Så har skett i bl. a. styrelsens berg-, bygg-, dammexplosions-, dykeri- och laboratorieanvisningar.
Även för handverktyg och redskap har arbetarskyddsstyrelsen meddelat vissa anvisningar, främst beträffande motordrivna handverktyg. Exempel härpå är maskindrivna handcirkelsågar, motorkedjesågar och röjningssågar. En del bestämmelser om sådana handverktyg ingår dessutom i vissa an- visningar av större innehåll, såsom i styrelsens bygg-, slipmaskin- samt slakteri- och charkuterimaskinanvisningar. Anvisningar har också meddelats för en del andra handverktyg och redskap, t. ex. anvisningar för bultpistoler och hyggesbrännare.
, Följande anordningar skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen vid leverans och/eller användning inom resp. anvisnings tillämpningsområde vara av typ som godkänts av styrelsen:
Excenterpress (excenterpressanvisningar).
, Fotoelektronisk ljusridå vid pressar (meddelande år 1972 samt anvisningar ang. hydrauliska och pneumatiska pressar).
Hydraulisk eller pneumatisk press och grindskydd för sådan press (anvisningar ang. hydrauliska och pneumatiska pressar).
Laddapparat för sprängämne,apteringsapparat för stubinsprängkapslar, tändapparat för el-sprängkapslar. provningsapparat som används vid el-tändning samt mekanisk beredare för sprängämne på sprängplats (spränganvisningar).
Prefabricerade byggnadsställningar (i vissa fall), kopplingar till rörställningar samt prefabricerade stämp, stämpbeslag. stämptorn och formbalkar (bygganvisningar). Byggsåg för trä och träprodukter (sågverks- och snickerimaskinanvisningar). Bultpistoler (buItpistolsanvisningar). Rotorgräsklippare (trädgårdsfordonsanvisningar).
Mekaniskt driven pappersskärmaskin (cirkulär år 1964). Fräsmaskinskydd (meddelande år 1969). Elsprängkapslar skall typprovas enligt föreskrift av arbetarskyddsstyrelsen. Typ- godkännande meddelas av statens provningsanstalt. Som ett gränsfall mot typgodkännande kan antecknas stämpar av stålrör för valv- formar, där provningsintyg skall tillställas arbetarskyddsstyrelsen som fastställer de tillåtna belastningar för vilka ifrågavarande stämptyp får användas vid olika töre— kommande stämplängder (cirkulär år 1966).
Beträffande blåsrör för rensning av borrhål samt laddstakar har arbetarskyddssty- relsen föreskrivit att av styrelsen godkänt material skall användas (spränganvisningar). Härvid anges vissa godtagbara material med tillägg att arbetarskyddsstyrelsen generellt eller för viss typ av ifrågavarande anordning kan godkänna annat material.
Också de standarder rörande material och utförande av vissa maskin- detaljer som utgetts av Sveriges standardiseringskommission m.fl. är av betydelse från skyddssynpunkt på maskinområdet. Ett stort antal sådana standarder finns beträffande bl. a. detaljer till excenterpressar, vissa lant- bruksmaskiner, motorkedjesågar, remskivor, sågar, sågkedjor och sågklingor, kraftuttag till traktorer, verktyg till träbearbetningsmaskiner. verktygsma- skiner osv. Här kan också nämnas standarder om varselmärkning och om varningssignaler samt om hur s. k. säkerhetsbrytare till elmotorer skall vara utförd, märkt och monterad.
2.823. Uppgifter om yrkesskadesituationen
Viss uppfattning om i vilken omfattning yrkesskador orsakas av maskiner, verktyg o.d. kan erhållas genom den officiella yrkesskadestatistiken sådan den återges i riksförsäkringsanstaltens publikation Yrkesskador. Denna sta- tistik avser i huvudsak arbetstagare. Det bör uppmärksammas att statistiken inte är frekvensrelaterad och att den alltså ej ger någon ledning om antalet olycksfall i förhållande till antalet maskiner i bruk.
I tabell 2.1 redovisas antalet arbetsolycksfall som inträffat vid arbetsma- skiner under i tabellen angivna år. Siffrorna avser skadefall som orsakats av i gång varande arbetsmaskin, vid igångsättning, smörjning, rengöring e.d. av maskin och vidare genom splitter, spån, sprängstycke e. d. från arbetsmaskin, verktyg eller arbetsstycke. Vidare avser siffrorna endast ar-
Tabe112.l Antal arbetsolycksfall vid arbetsmaskiner
År Arbetsolycksfall Antal Därav Inv. fall Dödsfall
1960 15 878 591 26 1965 16 483 568 17 1970 17 370 533 19 1971 15 318 453 10 1972 14 943 459 8
Medelvärde 1961—70 16 373 522 18
betsolycksfall där arbetsmaskin varit den huvudsakliga olycksfallsorsaken. Dessa olycksfall har såsom framgår av tabellen fram till år 1970 visat en något stigande tendens men därefter åter minskat.
I yrkesskadestatistiken lämnas separata uppgifter om skadefall där ar- betsmaskin bidragit till att skadan uppkommit utan att ha utgjort den hu- vudsakliga olycksfallsorsaken. Till de i tabellen givna uppgifterna får således läggas ytterligare ett antal skadefall. De har årligen under tioårsperioden 1961—1970 uppgått till i medeltal 510 arbetsolycksfall, varav 22 invaliditetsfall och 5 dödsfall. Läggs dessa siffror till de i tabellen för samma tioårsperiod angivna konstateras att arbetsmaskiner är direkt eller indirekt orsak till bortåt 17 000 arbetsolycksfall varje år, varav ca 550 medför invaliditet och omkring ett 20-tal döden. Det kan härtill läggas ett stort antal skadefall som inte medför sjukskrivning och således inte behöver rapporteras. Ytterligare kan anmärka; att i tabell 2.1 inte redovisas olycksfall som inträffat vid motorer, generatorer, transmissioner e. d. som inte finns på eller i en maskin. Antalet sådana arbetsolycksfall utgjorde i medeltal 451 under perioden 1961—1970. Under åren 1971 och 1972 uppgick antalet olycksfall vid dessa anordningar till 340 respektive 300.
Vid vissa arbetsmaskiner är yrkesskaderisken särskilt stor. I tabell 2.2 ges en öxerblick över olycksfallsutvecklingen vid arbetsmaskiner som klas-
» sats som lantbruksmaskiner, textil-, trä- och metallbearbetningsmaskiner etc. oavstt inom vilken bransch de använts.
Av takell 2.2 framgår att största antalet arbetsolycksfall inträffat vid ma- skiner fö' metall- och träbearbetning. Dessa maskiner torde också vara de som mes: används. Bland angivna maskintyper i övrigt har antalet olycksfall inte förändrats i någon markerad utsträckning under ifrågavarande år. Till
Tabell 2.2 Antal arbetsolycksfall vid vissa slag av arbetsmaskiner
Typ av arbetsmaskin Antal arbetsolycksfall”
; 1960 1965 1970 1971 1972
Lantbruksnaskiner 485 320 227 239 215
. _ 23—0 22—0 15—0 13-0 8—0 Maskiner ör jordbruks—
o. stenarSete m. m. 1 157 1228 1 150 870 883 _ 48—1 7 42—7 46—8 27—5 46—4 Livsmedelzbearb.-
maskiner 1 134 1086 1 162 1 109 1043 15—0 15—1 15—0 14—0 12—1 Textilbearlmaskiner 898 847 625 520 489 22—0 20—2 11—0 14—0 8—0 Träbearbnaskiner 3 661 3 698 3 434 3 086 3 230 248—3 224—2 188—6 165—1 174—1
Pappersbeabmaskiner
+ grafiskt maskiner 1 049 1 133 1 269 1 021 1 020 51—1 39—3 47—2 44—1 41—1
Metallbeanmaskiner 6 402 6 726 7 667 7 020 6 564 145—3 158—1 169—3 131—2 129—0 Andra arbztsmask. 1 092 1 445 1 836 1 207 1 167
39—2 48—1 42-0 32—1 26—1
” De övresiffrorna anger antalet arbetsolycksfall och de undre därav föranledda in- validitets- respektive dödsfall.
Tabell 2.3 Antal arbetsolycksfall orsakade av handverktyg och redskap
År Arbetsolycksfall Antal Därav lnv. fall dödsfall
1960 20 704 230 15 1965 19 767 191 17 1970 22 877 224 27 1971 22 515 239 14 1972 20 760 200 11 Medelvärde 1961—70 21 213 201 13
Tabell 2.4 Antal arbetsolycksfall vid handverktyg och redskap av olika slag
Typ av handverktyg Antal arbetsolycksfall”
1960 1965 1970 1971 1972
Maskindrivet verktyg 2 337 3 929 7 400 7 361 6 326 39—4 50—7 1 14—21 124——9 88—5 Därav bergborrmaskin 312 516 484 441 493 17—0 13—0 5—0 15—1 13—0 Därav kedjesåg 782 1 766 4 246 4 103 2 834 12—3 26—5 81—21 80—7 51—4 Därav Slipmaskin 346 522 935 1 043 1 235 6—0 5—1 6—0 7—0 8—0 Ej maskindrivet verk- tyg. redskap 18 367 15 838 15 477 15 154 14 434 191—11 141—10 110—6 115—5 112—6
” De övre siffrorna anger antalet arbetsolycksfall och de undre därav föranledda in- validitets- resp. dödsfall.
i tabellen nämnda årsuppgifter kommer totalt några hundratal olycksfall. varav ca 20 invaliditetsfall. där arbetsmaskin varit en bidragande olycks- fallsorsak.
Till maskiner i vid mening kan också räknas maskindrivna handverktyg. Bland sådana nämns i den officiella yrkesskadestatistiken bergborrmaskiner. slipmaskiner, röjnings- och kedjesågar, häckklippningsmaskiner och liknan- de verktyg som hålls i handen och manövreras för hand. De drivs vanligen elektriskt eller pneumatiskt. Vid sidan om dessa verktyg finns en mångfald andra ej maskindrivna handverktyg och redskap, såsom sågar. hyvlar, yxor, knivar och andra eggverktyg, slag- och klippverktyg, fasthållnings-, hop- sättnings— och isärtagningsdon m.fl. 1 tabell 2.3 redovisas totala antalet olycksfall som orsakats av handverktyg och redskap. Allmänt kan det konstateras att handverktyg orsakar ett stort antal ar- betsolycksfall eller omkring 1/5 av samtliga arbetsolycksfall enligt den offt- ciella yrkesskadestatistiken. För 1960 och åren därefter visar de uppgifter som lämnas i tabell 2.3 på små förändringar. Till uppgifterna i tabellen kan läggas ett antal olycksfall där handverktyg eller redskap bedömts som en bidragande olycksfallsorsak. Detta antal olycksfall uppgick år 1970 till 2 371 varav 72 invaliditetsfall och 7 dödsfall. Motsvarande siffror år 1972
var respektive 1870. 46 och 6.
Tabell 2.4 ger en överblick över hur arbetsolycksfallen fördelas på maskin- drivna handverktyg och övriga handverktyg och redskap.
Såsom framgår av tabell 2.4 orsakar handverktyg som inte är maskin- drivna det största antalet olycksfall. Detta har dock minskat något under senare år. I motsats härtill har antalet olycksfall vid maskindrivna hand- verktyg avsevärt ökat efter år 1965. Utvecklingen sammanhänger givetvis med den fortgående mekaniseringen. Den största olycksfallsorsaken är här motorkedjesågen. Bland olycksfallen vid denna under 1970 har ej mindre än 81 lett till invaliditet och 21 till döden. För år 1971 är motsvarande siffror 4 103 olycksfall varav 80 invaliditetsfall och 7 dödsfall. En påtaglig minskning av sistnämnda typ av olycksfall visar 1972 års siffror.
2.824. Rapport
Den arbetsgrupp som bildats vid arbetarskyddsstyrelsen för att belysa yrkes- skador av mekanisk och liknande art har i en rapport angående utvecklingen på maskinområdet anfört bl. a. följande.
På maskinområdet har sedan den nuvarande arbetarskyddslagen tillkomst skett en intensiv utveckling. Maskinerna arbetar i snabbare takt, har större skärhastigheter och arbetsförloppet styrs ofta automatiskt. I rapporten fram- hålls att arbetet vid maskinerna i regel kräver mindre muskelansträngning än tidigare. Denna vinst motvägs stundom av att olycksfallsrisker införts med tekniska anordningar som underlättar det manuella arbetet. Det kan gälla den mekaniska hanteringen av arbetsstycket, t. ex. armar som för det i visst arbetsläge. eller automatisk framföring av verktyget t. ex. en sågklinga från ett skyddat läge. Vidare används i allt större utsträckning special- maskiner. För att undvika eller i varje fall nedbringa antalet olycksfall vid maskiner fordras att de farliga delarna är skyddade. att skyddsanordningarna är rätt inställda och att arbetet sker enligt instruktion. Genom en detaljerad yrkesskadestatistik med analys av skadeorsakerna skulle brister hos ma- skinerna och viss felaktig användning av dem kunna klarläggas. Härigenom skulle ytterligare insatser kunna göras för att reducera yrkesskadorna.
1 I rapporten erinras vidare om att man i en maskin med elektroniska ! styrsystem kan lagra "minnen" för hur processen skall förlöpa. Dessa min- , nen måste vara sådana att en del. t. ex. matningen, eller hela processen avbryts när ett fel uppstår. Möjlighet for att felet överhoppas och processen . fortsätter får inte finnas. Det måste också finnas garantier för att en funktion ' inte felaktigt indikeras. Det blir vidare allt vanligare med manipulationer, t. ex. vid automatisk hantering av material. Det är viktigt att dessa är rätt styrda och hanterar materialet säkert. Modern teknik är också mycket känslig för störningar av olika slag t. ex. atmosfäriska störningar. Hur dessa stör- ningar kan påverka t. ex. tyristorstyrning är inte helt klarlagt. Sådana stör- ningar kan emellertid få svåra följder. Även tillkomsten av nya material skapar problem genom att man inte alltid kan förutse eller undersöka hur hållfastheten förändras t.ex. genom åldrande. Med allt mer komplicerade och riskabla maskiner följer enligt rapporten behov av utbildning av maskinoperatören t. ex. grävmaskinsförare. Arbetar- skyddsstyrelsen bör därför ha befogenhet att kräva viss utbildning för ope—
ratör av maskin för vars handhavande erfordras särskild kunskap, handlag, omdöme etc. Det kan för vissa maskiner vara nödvändigt med regelbundet återkommande besiktningar. I sådana fall bör arbetarskyddsstyrelsen kunna föreskriva att maskin skall besiktigas och ange de krav som därvid skall ställas på den.
I rapporten understryks vikten av att arbetarskyddssynpunkter kommer in redan vid konstruktion av maskiner. Utvecklingen har lett till att löretag åtar sig att projektera hela anläggningar och, utan att vara leverantör till uppdragsgivaren, anskaffar maskiner, elutrustning m.m. från olika leve- rantörer, utarbetar en plan för maskinernas uppställning och låter installera maskinerna m. rn. Uppdraget är slutfört först när anläggningen är driftfärdig. De maskiner som anskaffats från olika leverantörer kan ingå i en sådan enhet att skyddsanordningarna är helt beroende av enheten. Den enskilde maskinleverantören har i sådant fall ingen möjlighet att leverera maskiner med erforderliga skydd och installatören har att iaktta vad projektören an- visar. 1 en ny lagstiftning bör därför enligt rapporten arbetarskyddsansvaret för projektören fastslås.
2.8.3. Tryckkärl 2.8.3.1 Gällande bestämmelser
Som komplettering till arbetarskyddslagens allmänna bestämmelser före- skrivs i 33 & arbetarskyddskungörelsen att tryckkärl jämte rörledningar skall med hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet och vara anordnade och uppställda på lämpligt sätt. Tryckkärl skall underhållas väl samt i den omfattning som är föreskriven eller eljest kan anses erforderligt underkastas besiktning, provning och tillfredsställande fortlöpande tillsyn. Tryckkärl får inte brukas med högre tryck än det för tryckkärlet föreskrivna högsta tillåtna och ej heller utan att föreskriven be- siktning och provning ägt rum. Besiktning och provning som nu nämnts får utföras endast av person som har behörighet till det (besiktningsman). Föreskrifter om villkor för sådan behörighet meddelas enligt 31 & arbetar- skyddskungörelsen av arbetarskyddsstyrelsen.
[ arbetarskyddsstyrelsens anvisningar hänvisas beträffande tryckkärl till normer som styrelsen fastställt. Ett samarbete äger rum med Tryckkärls- kommissionen, som är ansluten till Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) och har till uppgift att utarbeta normer för beräkning, utrustning, till- verkning, provning och besiktning av tryckkärl. Arbetet—sker inom ett antal kommittéer, vari ingår företrädare för bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, till- verkare, besiktningsorgan m.fl. Sedan ett normförslag efter remiss slut- behandlats, överlämnas det till arbetarskyddsstyrelsen för slutlig granskning och godkännande. Det utfärdas därefter av Tryckkärlskommissionen. Det finns på tryckkärlsområdet ett stort antal normer som på detta sätt godtagits av arbetarskyddsstyrelsen. Särskilt betydelsefulla är tryckkärlsnormerna som innehåller regler för hållfasthetsberäkning av olika detaljer i tryckkärl samt detaljspecilikationer över tillåtna material till olika tryckkärl. Vidare före- ligger ett flertal special- eller objektsnormer såsom ångpannenormer, varm— vattenpannenormer, ångkärlsnormer, kokarnormer, luftbehållarnormer,
hydrofornormer, gasllasknormer, etc. Andra normer att nämna är rörled- ningsnormer och ett antal olika cisternnormer för lagring och transport av brandfarliga, frätande eller giftiga gaser eller vätskor. I dessa normer anges de speciella krav som ställs på material, tillverkning, utrustning, kontroll m. m. för ifrågavarande typer av tryckkärl. För svetsning av tryckkärl gäller särskilda normer, pannsvetsnormer, som utfärdats av den till IVA anslutna Svetskommissionen.
Följande anordningar skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen vid leverans och/eller användning inom resp. anvisnings eller norms tillämpningsområde vara av typ som godkänts av styrelsen:
Gasllaskor (gasflasknormer) Katastrofskydd för högtrycksångpanna, servo- eller tillsatsbelastade säkerhets- ventiler (ångpannenormer)
Säkerhetsventil för lågtrycksångpanna (lågtrycksångpannenormer) Ånggenerator av genomströmningstyp (cirkulär år 1956 och 1967) Som ett gränsfall kan antecknas att sluten, mindre varmvattenpanneanläggning skall stå under ständig övervakning eller också fylla vissa krav, bl.a. ha vissa av arbetarskyddsstyrelsen godkända utrustningsdetaljer (meddelande år 1974).
Enligt de nämnda normerna gäller att tryckkärl skall besiktigas och provas innan de första gången tas i bruk för kontroll av att de är utförda, utrustade m. m. enligt gällande föreskrifter och i övrigt erbjuder betryggande säkerhet (första besiktning). Tryckkärl skall vidare under den tid det används pe- riodiskt besiktigas och provas för kontroll av dess allmänna tillstånd och driftsäkerhet (revisionsbesiktning). För vissa tryckkärl ställs dessutom krav på att de under drift skall övervakas av en kompetent person som utses av arbetsgivaren. För att få utföra svetsning av tryckkärl gäller att företaget skall ha 5. k. svetslicens. Licens lämnas då fråga är om normalt förekommande stålkvaliteter, svetsförfaranden m. m. av yrkesinspektionen, annars av arbetarskyddsstyrelsen. Någon uttrycklig bestämmelse som be- myndigar styrelsen att kräva svetslicens finns dock inte i arbetarskyddslagen eller arbetarskyddskungörelsen. För att få svetslicens skall företaget ha — förutom kompetent arbetsledning och lämplig utrustning — för svetsarbetet kompetent svetsare som avlagt godkänt svetsarprov. Över tryckkärl som skall svetsas skall finnas svetsritning med vissa angivna data. Denna skall vara godkänd av svetskontrollant och det skall av ritningen framgå att kon- struktionen granskats från svetsnings- och hållfasthetssynpunkt. Behörighet som svetskontrollant meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Svetsritning skall företes vid första besiktning.
För tryckkärl och andra tryckutsatta komponenter som ingår i kärnkraft- anläggningar ställs särskilda fordringar på säkerhet utöver de säkerhetskrav som normalt gäller för tryckkärl. Några särskilda svenska tekniska säker- hetsnormer för tryckkärl på kärnkraftområdet föreligger f.n. inte. Praxis
; har hittills utbildats på grundval av amerikanska normer på området och _l med underlag i tillämpliga delar av svenska normer för konventionella tryck- kärl.
28.32. Uppgifter om yrkesskadesituationen
Uppgifterna beträffande tryckkärl iden officiella yrkesskadestatistiken avser dels skadefall, där söndersprängning av tryckkärl varit huvudsaklig olycks— fallsorsak. dels skadefall där tryckkärl bidragit till skadans uppkomst. I tabell 2.5 finns uppgifter om antalet arbetsolycksfall som angivna år orsakats av
tryckkärl.” I yrkesskadestatistiken lämnas förutom uppgifter om antalet olycksfall
totalt även särskilda uppgifter för vissa av de vanligast använda tryckkärlen.
Tabell 2.5 Antal arbetsolycksfall vid tryckkärl
År Huvudsaklig olycksfallsorsak Bidragande olycksfalls- orsak
Antal Därav Medel- Antal Därav olycks- _ inv.- olycks- fall lnv.- Döds- grad. fall 1nv.- Döds-
fall fall % fall fall
1960 585 14 3 28,6 111 1 2 1965 595 11 5 20,0 424 21 1 1970 463 6 4 22,5 407 5 1 1971 543 11 12 21 ,2 308 7 1 1972 417 14 4 24,6 336 9 3
Tabe112.6 Antal arbetsolycksfall vid vanligast använda tryckkärl under åren 1961—1970 Typ av tryckkärl Arbetsolycksfall 1961—1970
Huvudsaklig olycksfalls- Bidragande olycksfalls- orsak orsak
Antal Därav Antal Därav olycks- _ olycks- fall lnv.- Döds- * fall 1nv.- Döds-
fall fall fall fall
Ångpanna 47 4 5 — l Massakokare 21 2 1 2 — — Annan kokare 36 2 — 2 1 — Varmvattenpanna 38 — — 2 — — Vattenvärmare 9 — — — — — Stationär behållare för kondenserad gas 18 — 3 1 — — Transportabel behållare (flaska eller fat) 95 7 5 26 l — Tryckluftbehållare 4 — — 2 — — Kärl med undertryck (vakuum) 9 — — 10 — —
Totalt under åren 1961—1970 277 15 12 50 2 ]
Vid dessa tryckkärl är det årliga antalet yrkesskador förhållandevis litet. I tabell 2.6 redovisas det totala antalet yrkesskador för en tioårsperiod, näm- ligen 1961—1970.
Det har enligt tabell 2.6 under angivna tioårsperiod inträffat sammanlagt 277 ersättningsberättigade olycksfall vid nämnda tryckkärlstyper. Härtill kommer ett 50-tal fall där angivna tryckkärl bedömts vara en bidragande olycksfallsorsak. Det finns utöver nu specificerade tryckkärl ett stort antal andra kärl under tryck. som innefattas i tabell 2.5. Vid dessa har under tioårsperioden inträffat totalt ca 5 200 arbetsolycksfall som orsakats av söndersprängning genom tryck, vartill kommer ca 3 800 arbetsolycksfall där tryckkärl varit bidragande olycksfallsorsak. I flertalet fall har det gällt mera speciella tryckkärlstyper såsom autoklaver, värmebord, kökskåp. kokappa- rater, torkcylindrar, vulkaniseringsapparater, hydroforer och aerosolbehållare men också rörledningar, ventiler och annan armatur under tryck. Samman- lagt har alltså under tioårsperioden i fråga inträffat närmare 9 000 olycksfall som har samband med nyttjande av andra tryckkärlstyper än de i tabell 2.6 särskilt angivna.
2.833. Rapport
1 en rapport om utvecklingen på tryckkärlsområdet, som överlämnats, från den vid arbetarskyddsstyrelsen bildade arbetsgruppen, har allmänt berörts de yrkesskaderisker som föreligger vid tryckkärl och lämnats exempel på inträffade haverier. Den framtida utvecklingen på området bedöms komma att innebära större tryckkärlsenheter med högre tryck och temperatur samt effektivare utnyttjande av material, konstruktioner och bränslen, även andra än olja. Även den ökade användningen av olika slags kärl för förvaring av farliga ämnen kräver enligt rapporten stor uppmärksamhet från skydds- synpunkt.
2.8.4. L yft- och transportanordningar
Lyft- och transportanordningars olika utföranden och funktionssätt har lett till att man i vissa sammanhang skiljer på transportanordningar som är avsedda för övervägande vertikal transport, dvs. lyftanordningar, och sådana avsedda för övervägande horisontal transport. Denna uppdelning har följts i gällande arbetarskyddslagstiftning och motiveras av bl. a. olika krav i fråga om skyddsåtgärder, besiktning m. m. Någon bestämd gräns kan dock inte dras mellan de båda slagen av transportanordningar. Till mera allmänt an- vända lyftanordningar räknas hissar, kranar, telfrar, lyftblock och spel. Här- utöver förekommer ett stort antal speciella lyftanordningar som fordons- kranar. lyftbord. billyftare. patientlyftare m. fl. Som exempel på transport- anordningar som förekommer mera allmänt kan nämnas truckar, trans- portörer, lin-, häng— och rullbanor, rulltrappor samt fordon och vagnar av olika slag. En särskild grupp av transportanordningar utgör lastmaskiner, grävmaskiner och vissa kranar med last- och grävaggregat. Till en lyft- anordning hör i regel vissa hjälpredskap som ofta ingår i lyftanordningens fasta utrustning. Sådana redskap benämns vanligen lyftredskap. Exempel
på lyftredskap är lin-, band- eller tågvirkesstropp, kättinglänga, bandslinga, lyftok, lyftmagnet, lastpall, lastbord, gripare, skopa, balktång och klämdon.
2.8.4.1 Gällande bestämmelser
I 35 & arbetarskyddskungörelsen anges att lyftanordningarjämte därtill hö- rande fast utrustning skall med hänsyn till material, konstruktion, upp- ställning och anordnande i övrigt erbjuda betryggande säkerhet samt vara försedda med erforderliga skydd. Lyftanordning skall underhållas väl samt i den omfattning som är föreskriven eller annars kan anses erforderlig un- derkastas besiktning, provning, montagekontroll och tillfredsställande fort- löpande tillsyn. Vidare föreskrivs bl.a. att lyftanordning inte får brukas med högre belastning än den för anordningen föreskrivna högsta tillåtna och inte heller i strid med föreskrivet förbud mot eller villkor för person- befordran. Sådan anordning får vidare inte brukas utan att föreskriven be- siktning och provning ägt rum. 1 kungörelsens 366 ges motsvarande fö- reskrifter för transportanordningar. I denna paragraf upptas dessutom ut— förliga regler om fritt utrymme vid transportbana för att undvika klämskador och om bromsanordningar på fordon, vagnar m. m. I fråga om lyftredskap sägs i 39 & arbetarskyddskungörelsen att de skall vara av lämpligt och fullgott material och utförande. I fråga om underhåll, besiktning, provning, tillsyn och brukande ges om lyftredskap motsvarande föreskrifter som för lyft-
anordningar. Vid sidan av nämnda bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen före-
skrivs i 44 å byggnadsstadgan att hissar och därmed förbundna anordningar skall anordnas så att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer. Denna bestämmelse kompletteras i byggnadstekniskt hän- seende av en rad föreskrifter och anvisningar, vilka utfärdats av statens planverk och ingår i Svensk Byggnorm.
För hissar, som inte står under yrkesinspektionens tillsyn och inte heller utgörs av mindre handdrivna hissar, gäller dessutom kungörelsen (19391783) angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar. Hit hör främst hissar i bostadshus och i byggnader där de företrädesvis nyttjas av allmänheten. På arbetarskyddsstyrelsen ankommer att meddela säkerhets- föreskrifter rörande anordning. beskaffenhet och begagnande av hissar som nu nämnts. I princip erfordras byggnadslov för att inrätta hiss. Enligt kun- görelsen krävs dessutom särskilt medgivande av vederbörande tillsynsmyn- dighet, dvs. byggnadsnämnden eller i vissa fall länsstyrelsen eller annan myndighet. För hissar som omfattas av yrkesinspektionens tillsyn gäller motsvarande regler för inrättande av hiss, dock att det särskilda medgivandet lämnas av yrkesinspektionen.
Till ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningens nämnda bestämmelser har arbetarskyddsstyrelsen meddelat anvisningar och godkänt normer i fråga om ett flertal typer av lyft- och transportanordningar. Anvisningsförslagen har utarbetats dels i styrelsens egen regi. dels i sam- arbete med andra organ, främst den till lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) anslutna Kran- och hisskommissionen (IKH) men också Sveriges mekan- förbunds standardcentral (SMS), Svenska elektriska kommissionen (SEK) och i vissa fall statens trafiksäkerhetsverk.
Anvisningar o. d. rörande lyftanordningar
Beträffande hissar gäller arbetarskyddsstyrelsens hissnormer som avser både personhissar (även bostadshissar) och varuhissar. Hissnormerna innehåller ett stort antal detaljregler beträffande hissanläggnings utförande vad gäller schakt, maskinrum och maskineri, korg, säkerhetsanordningar m. m. Vissa avsnitt i normerna som gäller hisschakt, hissmaskinrum o. d. har sin mot- svarighet i Svensk Byggnorm. varifrån de återgetts. För bygghissar och gruv- och stigortshissar och fristående lyftbord har arbetarskyddsstyrelsen med- delat särskilda anvisningar.
Beträffande lyftkranar o. d. finns arbetarskyddsstyrelsens anvisningar för byggkranar och för traktormonterade s. k. skogskranar. Anvisningar finns också för stubbrytare. På kranområdet föreligger i övrigt en rad normer, som efter medverkan i normarbetet och slutligt godkännande av arbetar- skyddsstyrelsen har utgetts av IKH. Särskilt betydelsefulla är kran- och kranlinenormerna som innehåller beräkningsregler för stålkonstruktioner till lyftkranar och kranbanor resp. för stållinor till maskiner på lyftkranar o.d. samt normerna för kranars frigångsmått, gångbanor, plattformar och till- trädesvägar. Normer finns vidare för radiostyrda lyftinrättningar samt rö- rande gränsbrytning för lyftrörelse vid eldrivna kranar samt angående var- nings- och förbudsskyltar vid lyftinrättningar och truckar.
Vad gäller lyftredskap kan här också nämnas de IKH-normer som med- delats för olika slags stroppar av stållinor, tågvirke och syntetfiber, band- slingor o.d. samt dimensions- och belastningstabell för stållinestroppar. På området finns dessutom ett antal standarder som har godtagits av arbetar- skyddsstyrelsen och utfärdats av SMS. De avser detaljer till lyftanordningar såsom lastkrokar, kättingar för lyftändamål, linskivor för gruvhissar och linfästen. Av SMS har även utgetts en del andra standarder och re- kommendationer som gäller bl. a. allmänna tekniska bestämmelser och håll- fasthetsberäkningar av lastkrokar, hantering av containrar, utförande av last- skyltar m. m.
Följande anordningar skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen vid leverans och/eller användning inom resp. anvisnings eller norms tillämpningsområde vara av typ som godkänts av styrelsen:
Linskadesökare för gruvhiss (gruvhissanvisningar) Mobilplattform för skrotningsarbete avsedd att brukas för större höjd än 6 meter (berganvisningar)
Fånganordning och hastighetsbegränsare till vissa typer av hissar, slirkoppling till hiss, kedjehiss med viss hastighet, kuggstångshiss, snedbanehiss avsedd för viss an- vändning, presslås för linor till lyftinrättningar, lås för ändinfa'stning för bärande hiss- lina (anvisningar ang. bygghissar och byggkranar)
Lås för ändinfästning för bärande hisslina, anordning för nödöppning av schaktdörr i vissa fall (hissnormer)
Följande anordningar skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen typprovas utan att typgodkännande av arbetarskyddsstyrelsen behövs:
Bandsling och bandstroppar av syntetflber (typprovning vid provningsanstalt eller i närvaro av besiktningsman för lyftanordningar; [KH-norm)
Tågvirkes- och serviginstroppar i vissa fall (typprovning vid provningsanstalt eller i närvaro av besiktningsman för lyftanordningar; IKH-norm)
Beträffande backlås och hylsa till killås för hissar har arbetarskyddsstyrelsen före-
skrivit att av styrelsen godkänt material skall användas (anvisningar ang. bygghissar och byggkranar, hissnormer och skidliftanvisningar).
Föreskrifter om besiktning och provning har meddelats för vissa slag av lyftanordningar. Besiktning och provning som nu nämnts får utföras endast av personer som har behörighet härför (besiktningsmän). Föreskrifter om villkor för sådan behörighet meddelas av arbetarskyddsstyrelsen enligt 31 & arbetarskyddskungörelsen. Beträffande besiktning av hissar som brukas i bostadshus gäller föreskrifter i hisskungörelsen 1939z783.
För följande slag av lyftanordningar föreligger besiktningsskyldighet (första besiktning, revisionsbesiktning och i vissa fall montagekontroll):
permanenta hissar bygghissar, byggkranar, telfrar o.d. som används vid byggnads- och anläggningsarbete gruvhissar och vissa andra lyftanordningar som används under jord i gruva, stenbrott eller bergbygge kranar, traverser, lyftblock o.d. som används vid Stuveriarbete lyftinrättningar med korg från vilken arbete utförs eller med vilken per- sonbefordran sker.
Eli] D DD
Bestämmelser om besiktning och provning av hissar under yrkesinspek- tionens tillsyn finns i hissnormerna och i de anvisningar som gäller för bygghissar och gruvhissar. Till hissar som här avses hänförs även hissar i varuhus och tunnelbanestationer. För hissar under tillsyn av byggnads- nämnd eller annan myndighet finns motsvarande regler i den förutnämnda hisskungörelsen (19391783). Beträffande besiktning och provning samt fort- löpande tillsyn av kranar, telfrar, lyftblock etc. ges bestämmelser i de olika anvisningar och normer som meddelats för dessa slag av lyftanordningar.
Anvisningar o. d. rörande transportanordningar
På området för transportanordningar föreligger från arbetarskyddsstyrelsen ett flertal bestämmelser i form av anvisningar och hänvisningar till stan- darder. I fråga om hjultraktorer som avses att huvudsakligen användas inom jordbruket gäller styrelsens traktoranvisningar. För traktorer gäller dessutom allmänt de bestämmelser om motorfordons beskaffenhet, utrustning och kontroll som finns i fordonskungörelsen (19722595) och i de tillämpnings- bestämmelser som statens trafiksäkerhetsverk meddelat. Om förarutrymme i traktor föreskrivs att bestämmelser skall meddelas av trafi ksäkerhetsverket efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Även för truckar gäller ett antal bestämmelser. 1 arbetarskyddsstyrelsens åktruckanvisningar ges regler om förarplats, förarutrymme, siktförhållanden, förarstols och förarhytts kon- struktion, skyddstak, bullernivå, uppvärmning i hytt, placering av spakar och pedaler. Det anges också krav på förarkompetens, vissa körregler m. m. I skilda standarder för truckar ges bestämmelser av betydelse för säkerheten. Dessa standarder har utarbetats inom SMS och är sammanförda i Truck- standard 74. [ standarder rörande höglyftande frontlastande truckar och frontlastande truckar med skjutbart lastbärande organ har vissa regler om stabilitetsprovning godtagits av arbetarskyddsstyrelsen. Samtidigt har sty—
relsen rekommenderat att vissa andra truckstandarder tillämpas. l samman- hanget kan också nämnas styrelsens skördetröskanvisningar, grävmaskin- anvisningar, trädgårdsfordonsanvisningar och åktruckanvisningar där vissa föreskrifter finns om hållfasthetsprovning, stabilitetsprovning och buller- mätning. Vidare föreligger från styrelsen vissa anvisningar för skotare och lunnare i skogsbruket, för skyddshytter på hjullastare och hjulschaktare samt för transportörer, delvis i form av hänvisning till standarder.
För rulltrappor gäller styrelsens rulltrappsanvisningar som i vissa hän- seenden förutsätts gälla generellt, dvs. även om rulltrappa används under sådana förhållanden att arbetarskyddslagen inte är tillämplig. Tillsyn över att rulltrappsanvisningarna och övriga regler efterföljs sker genom yrkes- inspektionen och i vissa fall genom polismyndighet och utsedd fackman. Styrelsens skidliftanvisningar har utfärdats efter samråd med statens na- turvårdsverk, rikspolisstyrelsen och statens industriverk. I dessa anvisningar ges regler om utförande, anordnande och besiktning, fortlöpande tillsyn m. m. av släpliftar och s. k. småliftar. Ansvaret för att anvisningarna iakttas åvilar yrkesinspektionen. För tivolianordningar (karuseller m. fl.) finns inte några med stöd av arbetarskyddslagen utfärdade anvisningar. Däremot har rikSpolisstyrelsen meddelat vissa anvisningar avsedda att beaktas i samband med polismyndighets prövning av tillstånd att anordna bl. a. tivolinöjen enligt allmänna ordningsstadgan. Sådant tillstånd förbinds i regel med bl. a. krav på besiktning av tivolianordningarna, utförd av besiktningsman som anvisas av polismyndigheten. Tillsyn från yrkesinspektionens sida förekom- mer i särskilda fall.
Följande anordningar skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen vid leverans och/eller användning inom resp. anvisnings tillämpningsområde vara av typ som godkänts (i nedanstående uppställning anges inom parentes typgodkännande myn- dighet då denna är annan än styrelsen):
Förarskydd på i bruk varande traktor (cirkulär år 1964) Manöverorgan till grävmaskin i vissa fall (grävmaskinanvisningar) Följande anordningar skall typprovas utan att typgodkännande av arbetarskydds- styrelsen behövs:
Hytt- och motorvärmare till grävmaskin i vissa fall (typgodkännande meddelas av Sprängämnesinspektionen eller statens provningsanstalt; grävmaskinanvisningar)
Skyddshytt till traktorgrävmaskin (typgodkännande meddelas av statens trafik- säkerhetsverk; grävmaskinanvisningar)
Traktorhytt för traktor som väger minst 500 kg (typgodkännande meddelas av sta- tens trafiksäkerhetsverk; traktoranvisningar)
Gnistsläckare för traktor och traktorsits (typgodkännande meddelas av statens maskinprovningar; traktoranvisningar)
Hytt för skotare och lunnare (typgodkännande meddelas av statens trafiksäker- hetsverk; meddelande år 1972).
Beträffande transportanordningar har arbetarskyddsstyrelsen — vid sidan av de föreskrifter om stabilitetsprovning m. m. som nyss nämnts— föreskrivit om besiktning och provning endast i fråga om vissa slag av sådana an- ordningar. Besiktning och provning samt fortlöpande tillsyn av rulltrappor under yrkesinspektionens tillsyn sker enligt regler i rulltrappsanvisningarna. För andra rulltrappor som används huvudsakligen av allmänheten gäller bestämmelser meddelade av den myndighet som lämnat tillstånd till att
rulltrappa brukas. Rörande besiktning, fortlöpande tillsyn m. ni. av släpliftar och småliftar som avses i arbetarskyddsstyrelsens skidliftanvisningar gäller regler som meddelas i dessa anvisningar. I större utsträckning Hnns före- skrifter om fortlöpande tillsyn av transportanordningar. [ detta avseende har arbetarskyddsstyrelsen meddelat föreskrifter i form av hänvisning till standarder beträffande bl. a. truckar och transportörer.
2.8.4.2 Uppgifter om yrkesskadesituationen Olycksfall vid lyftanordningar
I tabell 2.7 redovisas antalet arbetsolycksfall enligt den officiella yrkesskade-
Tabe112.7 Antal arbetsolycksfall vid lyftanordningar (hiss. kran och annan lyftan- ordning) År Huvudsaklig olycksfalls- Bidragande olycksfalls- orsak orsak Antal Därav Antal Därav olycks- ———— olycks- __— fall lnv.— Döds- fall lnv.- Döds- fall fall fall fall 1960 4 466 108 22 147 6 1 1965 3 797 108 27 450 13 3 1970 3 321 98 22 497 20 2 1971 2 774 95 10 412 22 1 1972 2 765 74 18 320 16 3
Tabell 2.8 Antal arbetsolycksfall vid vissa typer av lyftanordningar
Typ av Antal arbetsolycksfall” under år lyftanordning 1960 1965 1970 1971 1972 I genom-
snitt under 1961—70 Personhiss, varuhiss och sänkstol 228 239 256 200 213 247 3—2 3—0 8—0 5—0 3—3 7—2 Byggnadshiss 61 56 25 27 22 46 4—0 3—1 1—0 3—0 1—0 2—1 Gruvhiss 12 9 14 9 7 15
2—2 1—0 1—3 1—0 0—1 1—1 Kran, travers,
telfer 3 453 3 199 2 720 2 309 2 226 3067 91—16 78—19 82—20 87—8 65—16 83—17 Byggnadskran 54 206 279 164 198 200
3—1 14—3 9—1 9—1 5—0 9—2
Övriga lyftanord- ningar 805 538 524 477 419 543 11—2 7.2—7 19—0 12—1 16—1 15—2
statistiken vid hissar, kranar, telfrar och andra lyftanordningar (utom last- maskiner och transportörer) under i tabellen angivna år.
Som framgår av tabellen har från år 1960 och fram till 1972 totala antalet arbetsolycksfall vid lyftanordningar minskat. Antalet invaliditets- och döds- fall visar dock en relativt liten nedgång.
Hur antalet olycksfall enligt tabell 2.7 fördelar sig på vissa slag av lyft- anordningar under angivna år och i medeltal per år under tioårsperioden 1961—1970 framgår av uppställningen i tabell 2.8. I denna redovisas olycksfall som tillskrivs lyftanordning dels som huvudsaklig, dels som bidragande olycksfallsorsak.
Av tabell 2.8 framgår att antalet arbetsolycksfall vid de vanligaste an- vända person- och varuhissarna, som torde uppgå till omkring 40000, är relativt litet i förhållande till det stora antalet befintliga hissar. I genomsnitt har det under tioårsperioden 1961—1970 inträffat ca 250 olycksfall per år. Antalet olycksfall vid byggnads- och gruvhissar är likaså förhållandevis ringa. Största antalet arbetsolycksfall förekommer vid kranar, traverser och telfrar. Det årliga antalet olycksfall för åren 1961—1970 uppgår i medeltal till ca 3100. En rätt betydande nedgång konstateras dock efter år 1970. Även siffrorna för de alltmer använda byggnadskranarna visar på en viss minskning i antalet olycksfall. För gruppen övriga lyftanordningar har antalet olycksfall nedgått efter år 1970. Fortfarande rör det sig dock årligen om mer än 400 olycksfall.
En särskild undersökning av olycksfall som inträffat under år 1973 vid kranar, traverser och telfrar (inklusive byggnadskranar) har gjorts av arbetar- skyddsstyrelsen. Undersökningen har baserats på de anmälningar om yrkes- skador som inkommit till yrkesinspektionen och där kran e. d. angetts vara huvudsaklig eller bidragande orsak till olycksfallen. Totalt inkom från yrkes- inspektionen till styrelsen 930 sådana anmälningar, varav 831 kunde närmare bearbetas och sammanställas, dvs. ca 1/3 av antalet olycksfall som inträffat vid kranar under 1973. För att få närmare uppgifter om orsakerna till olycks- fallen tillställdes varje berörd arbetsgivare ett frågeformulär. Till styrelsen återkom 716 blanketter vederbörligen besvarade eller 86 %. Bland dessa befanns 91 % representera följande näringsgrenar, nämligenjärn- och metall- verk (34 %), mekaniska verkstäder och varv (24 %), husbyggnads- och an- läggningsarbeten (14 %), gjuterier(7 %), cellulosa- och trävaruindustri (6 %) samt lager, förråd o.d. (6 %). Undersökningen visade bl. a. att 53 % av olycksfallen inträffat vid kranar av traverstyp och 16 % vid väggkranar, pelarsvängkranar och telfrar. lfrågavarande undersökningsmaterial ger i öv- rigt ett stort antal upplysningar av värde. Bl. a. konstateras att det stora flertalet av de analyserade kranolycksfallen har samband med manuella ar— beten vid kranar av olika slag såsom koppling, styrning och mottagning av last eller redskap. Åtskilliga olycksfall är vidare att tillskriva brister vad gäller kunnighet och erfarenhet att manövrera kran eller ingen eller otill- räcklig utbildning.
I anslutning till redogörelsen för olycksfallen vid kranar och andra lyft— anordningar lämnas i tabell 2.9 några uppgifter om olycksfall som förorsakas av lyftredskap. Med lyftredskap avses kättning, stroppar o.d. Även dessa uppgifter är hämtade från den officiella yrkesskadestatistiken.
Tabell 2.9 Antal arbetsolycksfall vid lyftredskap
År Huvudsaklig olycksfalls— Bidragande olycksfalls-
orsak orsak
Antal Därav Antal Därav
olycks— _— olycks- _—
fall lnv.- Döds— fall lnv.— Döds-
fall fall fall fall
1961” 929 14 2 135 5 — 1965 746 5 2 366 2 1970 756 12 1 137 11 2 1971 947 5 1 196 1 1972 757 6 — 83 5 —
”Särskild uppgift om olycksfall vid lyftredskap föreligger ej för år 1960.
Olycksfall vid transportanordningar
Rörande omfattningen av yrkesskador vid transportanordningar lämnas här istort motsvarande uppgifter som i fråga om skadefallen vid lyftanordningar. I tabell 2.10 redovisas antalet arbetsolycksfall vid transportanordningar för år 1960 och vissa år därefter. Förutom för lastmaskin har uppgifter också lämnats för grävmaskin fastän sådan vanligen hänförs till gruppen maskiner.
I tabell 2.11 redovisas olycksfall som tillskrivs olika slag av transport— redskap som huvudsaklig eller bidragande olycksfallsorsak.
Enligt tabell 211 har under åren 1965 och senare antalet arbetsolycksfall vid de i tabellen särskilt angivna transportanordningarna ökat betydligt jäm- fört med motsvarande antal för år 1960. Ökningen är särskilt kraftig be- träffande truckar men den är också relativt stor vad gäller traktorer, last- maskiner och lastbilar. Självfallet sammanhänger detta med att allt fler såda- na anordningar tagits i bruk. Inte minst torde antalet truckar ha ökat sedan 1960. Enligt uppgifter som arbetarskyddsstyrelsen inhämtat kan antalet truckar inom landet uppskattas till ca 35000. Den ökade användningen
TabellZJO Antal arbetsolycksfall vid icke spårbundna transportanordningar (in- klusive lastmaskiner och transportörer)
År Huvudsaklig olycks- Bidragande olycksfalls- fallsorsak orsak Antal Därav Antal Därav olycks- _ olycks- _— fall lnv.- Döds- fall lnv.- Döds— fall fall fall fall 1960 9 504 221 64 1 192 49 23 1965 11 725 284 90 1 720 84 47 1970 11 315 285 73 1 436 94 45 1971 9 970 263 71 1 379 72 26
1972 9021 230 56 1080 80 19
av traktorer avspeglas även i yrkesskadestatistiken. En viss nedgång i antalet olycksfall kan dock konstateras efter år 1970.
För att få ett underlag som närmare belyser yrkesskadorna vid trans- portanordningar har arbetarskyddsstyrelsen genom ett särskilt frågeformulär från ett antal arbetsgivare låtit inhämta närmare uppgifter om olycksfall som inträffat vid truckar och lyftvagnar under år 1972. Ca 1000 ifyllda analysunderlag har därvid erhållits. Detta material har bearbetats och sammanställts i en av styrelsen framlagd rapport Yrkesskador vid truckar 1972. Rapporten innehåller en rad uppgifter av betydelse för bedömning av truckolycksfallens orsaker och behovet av skyddsåtgärder. Bland upp- gifterna kan nämnas följande. Av de undersökta olycksfallen hade nära 75 % inträffat vid fyratrucktyper, nämligen motviktsåktruck, stödbenstruck, skjutmasttruck och ledtruck med åkplatta. Den största olycksfallsorsaken var påkörning som utgjorde ca 60 % av truckolycksfallen. Ett stort antal fall av påkörning hade uppgetts bero på att sikten vid körningen framåt varit skymd av last, gaffelstativ eller staplat gods. Ca 30 % av olycksfallen
Tabell 2.11 Antal arbetsolycksfall vid transportanordningar
Typ av Antal arbetsolycksfalla under år transportanord— ——_—————————— ningar 1960 1965 1970 1971 1972 Transportörer 1 234 1 288 1 453 1 124 1 197 48—9 79—5 65—1 1 61—2 56—2 Truck 1 159 2 033 2 843 2 533 2 384 21—9 47—14 65—8 64—9 52—13 Traktor 887 1 289 1 230 1 033 898 31—9 50—17 34—12 31—12 16—8 Lastmaskin 229 339 408 352 322 9—3 6—2 17—2 7—6 9—2 Grävmaskin 199 285 276 233 191 15-8 16—4 14—3 5—1 1 1—0 Lastbil 1 513 2 601 2 483 2 481 2 008 45—31 62—39 89—37 62—26 63—20 Andra ej spårbunda 5 874 5938 4 594 3 828 3 411 fordon 126—40 144—81 131-71 129—51 131—35 Spårbundna fordon 2 121 1 805 1 360 1 281 1 117
59—21 41—17 34-15 24—5 39—27
a De övre siffrorna anger antalet arbetsolycksfall och de undre därav föranledda in- validitets- resp. dödsfall.
hade inträffat i samband med att lyftning eller sänkning av last pågick eller under arbete då truck stod stilla. Olycksfallsorsaker var klämning, ned- fallande last, slag och stöt av last, fall från truck samt stjälpning. Resterande l ca 10 % av olycksfallen hade inträffat vid byte eller justering av gafflar, reparation o. d. Rörande förares utbildning angavs att huvudparten (43 %) bland de skadade hade instruerats beträffande truckkörning av förman eller arbetskamrat samt att i 26 % av fallen föraren hade genomgått förarkurs inom företaget. Erfarenhet som truckförare hade bland de skadade ca 30 % fyra år eller mer och 17 % två till fyra år. Det kan tilläggas att frågan om olycksfallsrisker och behovet av skydds- åtgärder vid truckar på senare tid också uppmärksammats av IVA:s trans-
portforskningskommission, som år 1971 tillsatt en arbetsgrupp för truckars säkerhet. Vidare har försäkringsaktiebolaget Skandia tagit upp frågan och i en skrift Truckar, utgiven år 1972, behandlat brand- och olycksfallsrisker med truckar och andra industriella motorredskap.
2.8.5. Inhämtade yttranden angående _förhandsgranskning av tekniska anordningar
Arbetsmiljöutredningen har hos tillsynsavdelningen vid arbetarskyddssty- relsen, yrkesinspektionen, statens provningsanstalt, arbetsmiljölaboratoriet vid styrelsen för teknisk utveckling (STU), Elektriska prövningsanstalten AB(ELPA).1ngenjörsvetenskapsakademien(lVA)samt Kran- och hisskom— missionen (lKH), Svetskommissionen (SVK) och Tryckkärlskommissionen (TKK) och vidare hos Svenska besiktningsmannaföreningen, Svenska elek- triska kommissionen (SEK), Sveriges mekanförbunds standardcentral, nu- mera Sveriges mekanstandardisering (SMS), Sveriges standardiseringskom- mission (SlS), Tekniska röntgenccntralen AB (TRC) och Ångpannclörening- en (ÅF) gjort enkäter angående förhandsgranskning från arbetarskyddssyn- punkt av tekniska anordningar. Sammanfattningsvis har vid enkäterna fram— kommit följande.
Typgodkönnandeverksamltet
Allmänt är man i yttrandena positiv till typgodkännandeverksamhet. Till- synsavde/ningen vid arbetarskyddsstyrelsen anser att en utökning av verksam- heten med typgodkännande är önskvärd, inte minst när det gäller att ut- veckla produkter med hög kvalitet från ergonomisk synpunkt. Det framhålls dock att varje objekt kräver mycket omfattande arbetsinsats i form av ut- veckling av provningsmetod, försöksprovning och uppställning av kvali- tetskrav. Lyftsektionen inom styrelsen understryker att det endast i ringa utsträckning inom landet finns resurser för en sådan provning som i regel bör föregå ett typgodkännande av nytdon eller från säkerhetssynpunkt vä- sentlig del av detta. En internationell samordning bör ske på provnings- området. Enligt STU:s arbetsmiljölaboratorium torde föreskrifter om typgod- kännande av maskiner kunna vara miljöbefrämjande. Särskilt framhålls här maskiner som bullerkällor, varvid samtidigt konstateras att bullrets inverkan på människor långt ifrån är något endimensionellt problem. Av bl. a. SVK påpekas att typgodkännandeförfarande endast kan tillämpas på serietillver- kade produkter, medan individuell kontroll är nödvändig för unika objekt eller i de fall då tillverkningsmetoder m.m. varierar. Tryckkärl och rör- ledningar stycketillverkas vanligen och såväl konstruktivt utförande som material varierar från fall till fall. Typgodkännande kan därför endast i undan- tagsfall krävas beträffande tryckkärl.
Angående förfarandet vid typgodkännande skiljer TRC mellan olika fall. I de fall då det konstruktiva utförandet bedöms vara kritiskt med hänsyn till risk för ohälsa och olycksfall bör myndigheten granska konstruktions- ritningar, beräkningar, prototyp och färdig produkt. Om tillverkningsmetod, t. ex. svetsning, materialdefekter o.d. bedöms vara kritiska, bör typgod-
kännandet även innefatta föreskrifter om opartisk kontroll vid tillverkning- en. Statens provningsanstalt framhåller att normalt bör typgodkända produkter tillverkningskontrolleras för att typgodkännande skall ha relevans. I sam- band med typgodkännande bör man vidare besluta vilka bestämmelser som skall gälla i fråga om märkning av den typgodkända produkten (märknings- procedur, märkets utseende och placering, ev. serienumrering av produk- terna etc.).
Angående handläggningen erinrar statens provningsansta/t om att typprov- ning, tillverkningskontroll och efterkontroll i framtiden skall kunna ske vid i särskild ordning utsedd riksprovplats. Ansvarsfördelningen mellan den- na riksprovplats och tillsynsmyndigheten bör enligt anstalten anges i sam- band med utfärdandet av bestämmelser om krav på typgodkännande. Om det bedöms lämpligt bör tillsynsmyndigheten kunna delegera även ansvaret för typgodkännande till riksprovplatsen. ÅF anger följande möjliga utveck- lingslinjer. I princip ligger f. n. handläggandet av typgodkännande ansvars- mässigt hos aktuell tillsynsmyndighet. Därav följer att detta system från arbetsmiljösynpunkt har en begränsning med hänsyn till aktuell myndighets resurser och tekniska sakkunskap. Den planerade utbyggnaden av riksprov- platser genom samverkan mellan statens provningsanstalt och aktuella till- synsmyndigheter innebär möjligen att den typgodkännande verksamheten kan selektivt byggas ut,
I några yttranden efterlyses klarare besked om innebörden av lämnat typ- godkännande. Från yrkesinspektionen påpekas att arbetarskyddsstyrelsens godkännande ofta utnyttjas i reklam utan att det anges i vilken omfattning eller under vilka förhållanden det gäller. Fastare regler om förfaringssättet vid ansökan om godkännande och om tillverkares och försäljares deklaration av godkännande anses önskvärda. ELPA uppger att arbetarskyddsstyrelsens granskningsutlåtanden, meddelanden m.m. angående en viss anordning uppfattas som ett typgodkännande av denna anordning. Detta begagnas ofta i reklamsyfte eller som säljargument av leverantören.
Besiktning m. in. av vissa slag av tekniska anordningar
Statens provningsanstalt påpekar de skillnader som finns mellan å ena sidan provning och kontroll av serietillverkade produkter och utrustningar och å andra sidan anläggningar och system som var för sig är unika i fråga om utförande och funktion. I det förra fallet kan man i stor utsträckning utnyttja objektiva provnings- och kontrollmetoder som ger kvantitativa mått på produktens egenskaper. I det senare fallet finns ofta ett behov av sub- jektiva värderingar som grundar sig på erfarenhet och omdöme hos den enskilde besiktningsmannen även om han i stor utsträckning kan utnyttja att typgodkända produkter ingår i den anläggning han besiktigar. Angående det nUVarande besiktningsförfarandets ändamålsenlighet anför tillsynsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen att styrelsens resurser inte med- , ger så god kontroll över besiktningsverksamheten som vore önskvärd. Er- farenheten är dock att verksamheten i stort fungerar relativt bra, vilket bl. a. framgår av att en stor mängd anmärkningar görs som leder till åtgärder i säkerhetens intresse. Inom yrkesinspektionen anser man på de flesta håll att föreskrifterna om besiktning och provning i stort sett efterlevs. Kontrollen
från yrkesinspektionens sida av att normerna följs sker vid några distrikt rutinmässigt vid inspektion, vid andra distrikt stickprovsmässigt. I regel kontrolleras endast att besiktning skett, ej besiktningens utförande.
Enligt ÅF har förfarandet med första besiktning, revisionsbesiktning och svetskontroll rent allmänt visat sig leda till ett gott arbetarskydd. En av anledningarna härtill är att aktuella normer revideras i takt med den tekniska utvecklingen i en serie olika specialkommittéer som hämtar medarbetare från såväl myndigheter, brukare och tillverkare som besiktnings- och kont- rollorgan. Därigenom har en acceptabel återmatning av erfarenheter sä— kerställts. Dock är erfarenheten att man i dylika normer inte kan göra en sådan differentiering som i praktiken visar sig nödvändig på olika typer av objekt eller anläggningar i drift. ÅF har därför i många fall fått utarbeta interna besiktningsregler som tar hand om speciella problem. Även ELPA och IKH anser att besiktningsförfarandet har utvecklats så, att det i dagens läge fungerar tillfredsställande. Det anses dock brista i kontrollen av att vid besiktningen gjorda anmärkningar blir åtgärdade. Förslagsvis bör skydds- ombuden åläggas att närvara vid besiktningen och att tillkalla besiktnings- mannen för efterbesiktning sedan felen avhjälpts. Vid enkla anmärkningar torde det räcka med en rapportering. ELPA och IKH påpekar vidare att riktlinjer för besiktningens utförande saknas, varför omfattningen av be- siktningen i stort sett avgörs av besiktningsmannen. Detta medför alltför stor variation i besiktningsarbetets kvalitet.
Tillämpningsområdet för besiktningsförfarandet diskuteras i olika yttran- den. Tillsynsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen anser att styrelsen bör få befogenhet att när så behövs föreskriva att teknisk anordning skall kont- rolleras på lämpligt sätt. Detta kan gälla pressar, bromsorgan på valsverk, bromsar på lasthanteringsmaskiner eller dieselmotorer. Möjligheterna att ålägga arbetsgivaren erforderlig kontroll bör samtidigt beaktas. Inom yr- kesinspektionen anses det vara en brist att besiktningstvång för lyftanord- ningar endast föreligger vid byggnadsverksamhet och stuveri. Det uppges dock att i stort sett samma system frivilligt tillämpas även inom näringslivet i övrigt. Å andra sidan betonas från vissa distrikt att man om möjligt bör undvika att utöka besiktningsförfarandet, eftersom man härigenom över- flyttar en del av ansvaret för utrustningen från arbetsgivaren. Första be- siktning kan i vissa fall ersättas med typgodkännandekrav och leverans- besiktning jämte föreskrift om fortlöpande tillsyn. ELPA och IKH anser att i besiktningsförfarande bör inbegripas transportanläggningar med auto- matisk drift, såsom band—, kedje- och vagntransportörer, automatisk la- gerhantering o.d. En stor del av dessa transportanläggningar sägs redan nu genomgå periodisk besiktning på brukarens eller yrkesinspektionens initia- tiv. TRC redovisar den uppfattningen att tillämpningsområdet för be- siktningsförfarandet bör utökas beträffande vissa transportanordningar eller delar av sådana, t. ex. kranar på fordon för hantering av rundvirke samt gaffeltruckar. TKK och ÅF anför att en viss successiv utvidgning är en naturlig följd av den tekniska utvecklingen. Exempel härpå är enligt ÅF de ökande kraven. på arbetsplatsens miljö, vilket kan innebära behov av besiktningsinsatser beträffande luftföroreningar, vibrationer, buller, värme- strålning o.d.
Frågor i övrigt omförhandsgranskning av tekniska anordningar
Til/synsavde/ningen vid arbetarskyddsstyrelsen anför att styrelsen bör ha möj- lighet att föreskriva om förhandsgranskning i fråga om anordningar, in- stallationer, arbetsprocesser och arbetsmetoder. Särskilt viktigt är att kunna hindra att stora investeringar görs i anläggningar med dålig arbetsmiljö, t. ex. i en ny tidningspappersmaskin med dålig bullerbekämpning, i en mas- ugn av dåligt material, i en stor svetshall med svårlösta buller- och rök- problem eller i en kemisk process som enligt vad som kan förutses medför explosionsrisker. Genom en föreskrift om obligatorisk förhandsgranskning får styrelsen möjlighet att följa och samtidigt styra produktutvecklingen på området. Farliga anordningar och anordningar i stora serier förtjänar också särskild uppmärksamhet. Det är i dessa fall inte alltid möjligt att föreskriva om typgodkännande redan vid den tidpunkt då behov av granskning upp- stått. Enligt yttrandena från yrkesinspektionen får det med hänsyn till in- spektionens resurser anses uteslutet att införa en löpande obligatorisk för- handsgranskning från inspektionens sida av tekniska anordningar och ar- betsmetoder. Det anses dock i allmänhet önskvärt med en i viss mån ut- sträckt obligatorisk granskning. Flera distrikt är inne på att något slags an- mälningsskyldighet bör finnas som ger yrkesinspektionen kännedom om objekt där anledning finns till förhandsgranskning med hänsyn till riskerna för arbetsmiljön. Yrkesinspektionen bör i sådana fall ha befogenhet att begära in förslag för granskning.
SVK påpekar att granskningen enligt pannsvetsnormerna är att betrakta som obligatorisk förhandsgranskning, föreskriven av myndighet. Genom att de s.k. objektsnormerna, exempelvis cisternnormer I—VII, ångpanne- normer etc., innehåller bestämmelser om att pannsvetsnorrner skall tillämpas kommer kravet på ritningsgranskning in för alla tryckkärl och cisterner. Allteftersom nya objektsnormer tillkommer avses samma förfarande komma att tillämpas. Granskningen av svetsritningar täcker i huvudsak från arbets- miljösynpunkt viktiga tekniska förutsättningar för en säker konstruktion. SVK föreställer sig att ett likartat förfarande med fördel skulle kunna till- lämpas för andra slag av anordningar och installationer. Ett område som nämns är tillverkning och reparation medelst svetsning av lastbilar och lik- nande fordon. Även TRC anser att gällande anvisningar och praktiska rutiner är tillfredsställande i fråga om kontroll av tryckkärl och hissar. Beträffande lyftanordningar och speciellt transportanordningar samt verktyg och redskap förefaller det enligt TRC som om en viss skärpning av gällande anvisningar är befogad, förslagsvis innebärande krav på förhandsgranskning av ritningar och beräkningar innan tillverkningen påbörjas. Om konstruktionen utförs svetsad, bör granskningen även avse tillverkningsmetoder, omfattning av provning m.m. i likhet med vad som gäller för tryckkärl. Enligt ÅF kan det inte förnekas att det skulle vara fördelaktigt med en större omfattning av förhandsgranskning av tekniska anordningar. Det framhålls å andra sidan att ett generellt tvång skulle leda till stora komplikationer. Skälen härtill är flera, men ett viktigt sådant är att gränsdragningsfrågorna ofta är svåra. Detta innebär att man som hittills ofta får lita till frivillighet vad gäller förhandsgranskning. ÅF anser sålunda att det även i fortsättningen finns skäl att gå varsamt fram med generella föreskrifter om förhandsgranskning.
SMS framhåller att arbetarskyddsmyndigheternas verksamhet på kon- struktionsstadiet bör inriktas på att ge allmänna ramar beträffande de krav och villkor som en maskin etc. måste uppfylla för att ge acceptabel säkerhet mot olyckor och ohälsa. Detaljerade säkerhets- och skyddskrav bör utarbetas i form av standard, till vilken hänvisning kan göras i myndigheternas an- visningar och föreskrifter. Myndigheter har idag inte tillgång till personal som kan utföra de mycket krävande uppgifter som en obligatorisk förhands- granskning skulle innebära. Stora svårigheter torde föreligga att tillföra granskningsmyndigheten tillräckliga resurser så att en förhandsgranskning av här nämnt slag kan genomföras utan att dyrbara dröjsmål förorsakas. Härigenom skulle utvecklingstiden för nya produkter komma att förlängas, vilket är speciellt vanskligt i en tid då produkternas livslängd blir allt kortare. Risk torde även finnas för att ett förhandsgranskningsorgan helst skulle godkänna produkter baserade på välkänd och etablerad teknik. Vidare torde det inte vara möjligt att på ett adekvat sätt tillämpa förhandsgransknings- obligatoriet på i utlandet konstruerade och tillverkade produkter. I den hän- delse man skulle acceptera att först i efterhand granska importerade maskiner etc., skulle detta innebära att förhandsgranskningen med diskriminerande effekt uteslutande skulle drabba svenskkonstruerade produkter.
Frågan om standarder utvecklas ytterligare i åtskilliga enkätsvar. SMS anför att standarder kan liknas vid konstruktionsritningar som ger speci- fikationer för ett objekts utformning, kvalitet och säkerhet. Genom del- tagande från arbetarskyddsmyndigheternas sida vid framtagande av stan- darder, som gäller produkt eller system där något slag av säkerhetsproblem föreligger, skapas garantier för att säkerhetsaspekterna blir tillfredsställande beaktade på ett tidigt stadium i utvecklingskedjan. Med en förhållandevis liten insats får myndigheterna härigenom goda möjligheter att såväl styra som kontrollera inom ett mycket vitt fält. SIS understryker att en bedömning från skyddssynpunkt kan ske redan på konstruktions- och tillverknings- stadiet, om även arbetarskyddsmyndighet ingår i standardiseringsorganens kommittéer på ifrågavarande område. Myndigheten blir härigenom i tillfälle att dels hålla sig informerad om pågående arbete, dels påverka standar- diseringen av en produkt från skyddssynpunkt. Även SEK framhåller att standardiseringsarbete är ett viktigt led i förekommande förhandsgranskning från arbetarskyddssynpunkt av förslag och konstruktionsritningar till tek- niska anordningar m. m. Av SMS, SIS och SEK liksom i de lIesta övriga enkätsvar betonas samtidigt starkt att standardiseringsarbete numera nästan undantagslöst har en internationell inriktning.
2.8.6. Utredning rörande hissa/' m. m.
I betänkandet (Ds C 19723) Säkerhetsbestämmelser för hissar, rulltrappor m.m. har framlagts förslag till en ny kungörelse angående anordnande, begagnande och tillsyn av vissa anordningar för personbefordran m. m. Sam- tidigt har föreslagits att hisskungörelsen (1939z783) upphävs. Enligt huvud- regeln i förslaget skall den nya kungörelsen omfatta alla vid begagnandet fast uppställda anordningar för person- eller varu-personbefordran som avses att stadigvarande brukas på samma plats. Som sådana anordningar anges
i första hand till allmänt bruk upplåtna hissar, rulltrappor. rullramper. bandtransportörer, linbanor, skidliftar och tivolianordningar (karuseller, gungor, berg- och dalbanor, bilbanor). Vidare skall kungörelsen omfatta till allmänt bruk icke upplåtna i anslutning
a till bostad anordnade hissar(handikapp- och villahissar) och motsvarande anordningar och b till arbetsställe anordnade hissar (person-, varu-person-, gruvhissar), rull- trappor, rullramper, bandtransportörer och linbanor.
Genom förslagets begränsning till anordningar som stadigvarande brukas på samma plats utesluts från kungörelsens tillämpning bl. a. bygg- och stig- ortshissar samt ambulerande tivolianordningar.
För att få utföra ny anordning som ovan nämnts eller ändra en befintlig sådan på sätt som kan inverka på säkerheten krävs enligt förslaget tillstånd av byggnadsnämnden. Denna föreslås vara enda tillståndsgivande myndig- het. Före byggnadsnämnds beslut skall föreligga yttrande av besiktningsman som i fråga om anordningar vid arbetsställe skall inhämta yttrande från yrkesinspektionen. Sedan anordningen färdigställts och besiktigats skall hos nämnden inhämtas medgivande att få ta den i bruk.
Det framlagda förslaget motiveras allmänt med att ifrågavarande anord- ningar mer eller mindre utgör en del av byggnad eller i sig själva är att anse som byggnad. Den erforderliga författningsregleringen anses därför böra ske inom byggnadslagstiftningens ram. Eftersom de byggnadstekniska aspekterna har en dominerande plats i sammanhanget anses vidare lämpligt att statens planverk har det primära ansvaret på central myndighetsnivå och att byggnadsnämnden betros ansvaret på lokal nivå. Även om starka skäl anses tala för att lägga tyngdpunkten i organisationen hos byggnads- nämnderna betonas i motiveringen till förslaget vikten av att ett nära sam- arbete upprätthålls mellan byggnadsnämndema samt av dessa förordnade besiktningsmän och yrkesinspektionen. På central myndighetsnivå förutsätts nära kontakter_mellan planverket och arbetarskyddsstyrelsen.
I det övervägande antalet remissyttranden över förslaget har man ställt sig positiv till detta. Vissa remissinstanser, bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, har dock inte gått in på någon detaljgranskning av förslaget.
Kungörelseförslaget har biträtts av flertalet remissinstanser i vad gäller dess omfattning i fråga om person- och varu-personbefordrande anordningar. Några instanser finner det dock olämpligt att rena varuhissar liksom am- bulerande tivolianordningar lämnas utanför kungörelsens tillämpningsom— råde. Vidare förordar statens planverk att till allmänt bruk icke upplåtna bandtransportörer och linbanor undantas samt att tivolianordningar som hittills regleras i allmänna ordningsstadgan.
Förslaget att ansvaret för den offentliga kontrollen läggs på byggnads- nämnderna samt att dessa alltså blir tillståndsgivande myndighet och till- synsmyndighet för ifrågavarande anordningar har biträtts av vissa instanser. Andra instanser åter anser att tillsynen över till allmänt bruk icke upplåtna anordningar bör handhas av yrkesinspektionen.
Betänkandet om Säkerhetsbestämmelser för hissar är f. n. föremål för över- vägande i bostadsdepartementet i anslutning till planerade lagstiftningsåt-
gärder i anledning av bygglagutredningens betänkande (SOU 1974z21) Mark- användning och byggande.
2.9. Farliga ämnen och luftföroreningar
Bland de företeelser som kan medföra fara under arbete kan avskiljas ett område som lämpligen sammanfattas under begreppet farliga ämnen och luftföroreningar. De farliga ämnen som här åsyftas kan vara hälsofarliga, brandfarliga eller explosiva eller kan ha kombinerad verkan. Till farliga äm- nen kan även hänföras radioaktiva ämnen, vilka för övrigt också kan upp- träda som luftföroreningar, t. ex. radon. Härtill kommer mikroorganismer, vilka likaledes kan uppträda som luftföroreningar. Vidare bör uppmärk- sammas att många ämnen har korroderande verkan och sålunda kan avsevärt påverka en konstruktions hållfasthet, varierande med ämne, konstruktions- material och temperatur m. m. Denna från arbetarskyddssynpunkt viktiga och komplicerade fråga har visserligen en stark kemisk anknytning men en naturligare anknytning till konstruktionsmaterial och därmed till yrkes- risker av mekanisk eller liknande art. Luften innehåller normalt en rad gasformiga och partikulära ämnen, kvä- ve, syre, koldioxid, vatten och små mängder organiska och oorganiska äm— nen, emanerande från naturliga processer, t. ex. ozon, svaveldioxid, ädelgaser och avfallsprodukter från växter och djur, såsom kolväten, aldehyder, al- koholer, fettsyror, svavelföreningar m. m. I allmänhet menas med luftför- oreningar ämnen i gasform eller aerosolform, vilka vanligen emitterats från industriella processer, från trafiken eller från annan mänsklig verksamhet i sådana koncentrationer att ämnena påverkar bl. a. ekosystemen, olika mate- rial och människans egen hälsa. Gränsen mellan förorening i luften och naturlig luftkomponent är dock inte alltid skarp.
Ett mycket stort antal ämnen är hälsofarliga och sådana ämnen kan fö- rekomma i praktiskt taget varje slags arbetsmiljö. Ett hälsofarligt ämne på- verkar individen direkt genom de kemiska eller kemisk-fysikaliska reak- tioner individen utsätts för. Brandfarliga och explosiva ämnen är primärt farliga genom sin direkta verkan och har dessutom en indirekt verkan vid användning eller destruktion genom att ge upphov till hälsofarliga ämnen, t. ex. motoravgaser, spränggaser, brandrök. Många brandfarliga och explosiva ämnen är även i sig själva hälsofarliga.
Hittills har talats om ämnen, varmed i regel avses kemiskt väl definierade föreningar. I arbetslivet hanteras och används ofta varor som ar blandningar av ämnen eller ämnen med små mängder tillsatsmedel eller ej önskade föroreningar. I produktlagstiftningen begagnas ofta termen varor. t.ex. i lagen och kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor, förordningen om brandfarliga varor och förordningen om explosiva varor. I arbetarskyddslagen används däremot begreppen hälsofarliga, brandfarliga (eldfarliga) och ex- plosiva ämnen.
De problem som är inrymda i begreppet farliga ämnen belyses i viss mån av mängden kända kemiska föreningar. Totala antalet sådana föreningar uppskattas i dag till ungefär 3,5 miljoner. Mindre än någon procent av dessa är i bruk. Detta ger dock ett stort antal ämnen. Antalet cirkulerande ämnen
uppges sålunda vara ca 12000—15000. Omkring 500 nya ämnen beräknas årligen tillkomma i kommersiellt bruk.
2.9.1. Gällande bestämmelser
Enligt IOé arbetarskyddslagen skall — som berörts i avsnitt 2.3 — tillfreds- ställande luftväxling vara anordnad i sluten arbetslokal liksom, i den mån det är påkallat, på annan plats där arbete bedrivs. Lämpliga anordningar skall såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. Vidare föreskrivs att ordning och renlighet skall iakttas. För att förebygga att arbetstagare skadas genom brandfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen skall enligt 11 & arbetarskyddslagen sådana åtgärder vidtas att fara i möjligaste mån undgås. Arbetsgivare är skyldig att på anmodan av ar- betarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av ämne eller material, som han använder i sin verksamhet, eller tillhan- dahålla prov för sådan undersökning (593S arbetarskyddslagen).
Nämnda bestämmelser i arbetarskyddslagen kompletteras av föreskrifter i arbetarskyddskungörelsen, som i en särskild avdelning innehåller följande preciseringar i fråga om åtgärder till förebyggande av ohälsa (20, 24, 25, 28 och 30 äs"). När arbetslokal med hänsyn till behovet av luftväxling tillförs friskluft skall drag i möjligaste mån undvikas. Där det påkallas av för- hållandena skall friskluften undergå förvärmning, luftrening eller annan sär- skild behandling. Det påpekas i kungörelsen att erforderlig luftväxling skall vara anordnad även vid arbete underjord i gruva eller stenbrott. Vid arbete i brunn, behållare eller rum, där fara för syrebrist eller förgiftning kan upp— komma, skall luftväxling finnas anordnad eller annan betryggande skydds- åtgärd vara vidtagen. Där risk för syrebrist eller förgiftning föreligger skall arbetstagare, innan arbetet börjas, förvissa sig om att erforderlig luftväxling ägt rum. För att motverka luftföroreningar ges föreskrifter i första hand om att arbetsprocessen skall utföras i sluten apparat eller arbetet förläggas till avskild lokal eller inbyggd plats och i andra hand om att föroreningen skall tas omhand genom tillfredsställande anordning som såvitt möjligt skall anbringas vid den plats där föroreningen uppstår och kan spridas. Utsug- ningsanordning får inte förläggas på sådant sätt att arbetstagare genom för- orenad luft därifrån utsätts för påverkan. Genom tillägg år 1970i kungörelsen ges arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att föreskriva om undersökning av luft- förhållandena på arbetsplatser där visst arbete eller visst slag av arbete medför särskild fara för ohälsa (SFS 1970z520). Beträffande arbete där förhållandena kan medföra förgiftnings- eller smittofara nämns i kungörelsen särskilt att betryggande skyddsåtgärder skall vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall, i den mån det med hänsyn till förhållandena skäligen kan ske, ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. I fråga om ordning och renlighet innehåller arbetarskyddskungörelsen vissa allmänt utformade detaljföreskrifter. För att ohälsa skall förebyggas sägs i arbetarskyddskungö- relsen ytterligare att tiden för arbete som medför särskild hälsofara skall då så är möjligt tillbörligen inskränkas genom att den anställde sätts till annat ej hälsofarligt arbete viss tid, varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder.
Arbetarskyddskungörelsen innehåller också preciseringar i fråga om åt— gärder till förebyggande av olycksfall genom farliga ämnen (33, 42 och 43 så). Bestämmelserna om tryckkärl — behandlade i avsnitt 2.8.3 — syftar även till att skapa skydd mot olycksfall med farliga ämnen som kan orsakas av konstruktionsfel o.d. och hör alltså delvis hit. För att motverka fara för olycksfall genom gasförgiftning sägs vidare i särskild bestämmelse att det skall tillses att arbetstagare vid förgiftningsfall snarast möjligt kan få er- forderlig hjälp. För sådant ändamål bör vid arbetsplatsen finnas person som kan föra den förgiftade till lokal med frisk luft eller ut i det fria och föranstalta om att han får lämplig behandling. Där så skäligen kan påfordras skall tillgång finnas till andningsapparat med syrgas.
Det kan även påpekas att genom 1973 års reform av arbetarskydds- lagstiftningen tillfördes avsnittet i arbetarskyddskungörelsen om lokal skyddsverksamhet en bestämmelse att skyddsombud kan begära att viss undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom Skyddsområdet (64 å).
Tillämpningsföreskrifter till arbetarskyddslagens bestämmelser om farliga ämnen finns även i andra kungörelser än arbetarskyddskungörelsen, främst den s.k. silikoskungörelsen för vilken redogörs i avsnitt 8.3. Bland övriga tillämpningsförfattningar bör nämnas följande.
Beträffande hälsofarliga ämnen har med stöd av arbetarskyddslagen utfärdats kungörelsen (19491210) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg. Förbudet gäller manlig arbetstagare under 18 år och alla kvinnliga arbetstagare. Kungörelsen innehåller också skydds- föreskrifter för att förebygga ohälsa till följd av målning med blyfärg samt föreskrift om läkarundersökning i vissa fall. Yrkesinspektionen äger före- skriva särskilda villkor för att arbetstagare som ådragit sig blyförgiftning skall få användas till arbete, som avser målning med blyfärg, eller förbjuda att han används till sådant arbete samt meddela eljest erforderliga föreskrifter för målningsarbetets fortsatta bedrivande. Straffbestämmelser finns för ar- betsgivare som använder arbetstagare i strid mot förbud enligt kungörelsen. underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift av yrkesinspektionen eller åsidosätter skyldighet att anmäla inträffat sjukdomsfall till yrkesinspektio- nen. Även vårdnadshavare kan i vissa fall straffas.
Med stöd av arbetarskyddslagen har också utfärdats kungörelsen (I949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon. Överträdelse av sådant förbud medför straffansvar för arbets- givare. Här kan också nämnas kungörelsen (1945zl74) med vissa bestäm- melser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap.
Ett stort antal bestämmelser om hälsofarliga ämnen och luftföroreningar finns i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar angående olika branscher e. d., såsom i spränganvisningar, bygganvisningar, laboratorieanvisningar och ol— jetankanvisningar. Dessutom meddelas i en del särskilda anvisningshäften och meddelanden från arbetarskyddsstyrelsen bestämmelser om farliga äm- nen och luftföroreningar, t. ex. i anvisningar angående förebyggande av bly- förgiftning, PCB-anvisningar, dammexplosionsanvisningar och meddelan- den angående skyddsåtgärder vid arbete med bekämpningsmedel och vid preparering av barrträdsplantor med DDT eller vid plantering av preparerade plantor. Viktiga bestämmelser om farliga ämnen finns i styrelsens anvis-
ningar om hygieniska gränsvärden som tas upp i avsnitt 2.9.5. Styrelsen har vidare i berg-, sten-,järngiuteri- och keramikanvisningar föreskrivit om undersökning av luftförhållandena på arbetsplatser med silikosfarligt arbete. Likaså har i styrelsens limningsanvisningar föreskrivits om qutkontroll vid arbete med lim som innehåller organskadande lösningsmedel. Undersökning av luftförhållandena har också föreskrivits i styrelsens radonanvisningar.
Av stor vikt för arbetarskyddet mot farliga ämnen är vissa författningar om produktkontroll. En redogörelse för lagstiftningen om hälso- och mil- jöfarliga varor lämnas i avsnitt 12.3. Lagstiftningen om explosiva och brand- farliga varor behandlas i avsnitt 12.4. Till detta sammanhang hör också strålskyddslagstiftningen som redovisas i avsnitt 12.6.
Miljöskyddslagstiftningen syftar till att skydda den yttre miljön mot bl.a. luftföroreningar som härrör från användningen av fast egendom. En översikt lämnas i avsnitt 12.2.
Bland andra författningar som innehåller bestämmelser om farliga ämnen bör nämnas ordningsstadgan (19562617) och hälsovårdsstadgan (19582663).
2.9.2. Riksdagsmotioner
Frågor om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar har tagits upp i ett flertal riksdagsmotioner under senare år. Vidare har i riksdagsmotioner yrkats bättre kontroll av kemiska ämnen, skyldighet att bevisa nya kemiska pro- dukters oskadlighet innan de införs i arbetslivet m.m.
Socialutskottet hänvisade i betänkande (SOU l975:4) med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor till att arbetarskyddsstyrelsen år 1974 utfärdat anvisningar om hygieniska gränsvärden på arbetsplatsen. Utskottet har också framhållit (SOU 1974:4 och SoU l975:4) att det är en väsentlig uppgift för arbetsmiljöutredningen att bl.a. uppmärksamma hälsorisker på grund av luftföroreningar och att skapa förutsättningar för att man skall komma till rätta med de problem som här möter.
2.9.3. Uppgifter angående yrkesskadesituationen
Den officiella yrkesskadestatistiken lämnar föga underlag för bedömningar angående yrkesskador orsakade av farliga ämnen och luftföroreningar. Bland anledningarna härtill kan pekas på att orsakssammanhangen mellan ex- position för farligt ämne och ådragen skada ofta är synnerligen svårfångade. Kroniska effekter måste kartläggas projektvis och både akuta och kroniska skador på grund av farliga ämnen torde hittills i stor utsträckning ha blivit oregistrerade i yrkesskadestatistiken. Med den information som står till buds torde underlag i stort sett saknas för bedömningar av utvecklingen på grund- val av årsvisa redovisningar beträffande registrerade yrkesskador. Här skall endast ges några siffror ur riksförsäkringsverkets senast utgivna publikation Yrkesskador 1972. I Yrkesskador 1972 anges som en olycksfallsorsak giftigt eller frätande ämne, varmed avses förgiftning eller frätskada, som uppstått genom olycks— L fall (inverkan under högst en dag) vid utvinning, tillverkning, bearbetning & eller annat handhavande av ämne (fast, flytande eller gasformigt). Antalet
arbetsolycksfall år 1972 med nämnda olycksfallsorsak uppges ha varit 1 054, varav 5 invaliditetsfall och 3 dödsfall, och uppges ha lett till 10801 sjuk- ersättningsdagar. Antalet olycksfall med nämnda orsak uppgick till 1 % av totala antalet arbetsolycksfall samma år och antalet sjukersättningsdagar till knappt 0,5 % av totala antalet ersättningsdagar. Bland de näringsgrenar där olycksfall förekom av nämnd orsak dominerar kemisk industri, följd av pappersbruk och pappersvaruindustri samt malmgruvor.
I samma publikation anges att år 1972 antalet yppade yrkessjukdomar framkallade genom inverkan av giftigt eller frätande ämne var 1 008, varav 168 invaliditetsfall och 4 dödsfall, och att de ledde till 70 236 sjukersätt- ningsdagar. (För stendammlunga är dock fråga om antal fall där ersättning börjat utgå under 1972.) Antalet yrkessjukdomar med nämnda orsak uppgick till 47 % av totala antalet yrkessjukdomar samma år och antalet sjuker- sättningsdagar till 67 % av totala antalet ersättningsdagar. Av de 1 008 fallen framkallade genom inverkan av sådant ämne uppges 805 ha varit hud- sjukdomar, 112 invaliditetsfall, och de ledde till 58 309 sjukersättningsdagar. Bland de ämnen som framkallade yrkessjukdomar kan nämnas följande där siffrorna inom parentes anger antal fall respektive invaliditetsfall: tvätt- och rengöringsmedel (116/13), plaster (79/9), kromsyra eller förening därav (97/23), mineraloljor (72/6), stendamm, silikos (42/41), bly eller legering eller förening därav (31/1), bensen eller någon av dess homologer (såsom toulen eller xylen) e. d. (16/2), tropiskt träslag, formalin vid arbete med konsthartslim, hudsjukdom (17/3). Yrkessjukdomar framkallade genom in- verkan av giftigt eller frätande ämne anges inom praktiskt taget alla nä- ringsgrenar. I fråga om antalet inträffade fall kan man dock skönja en do- minans inom järn-, stål- och metallverk, byggnadsindustri, kemisk industri, offentliga tjänster, personliga tjänster,järn-, stål- och metallmanufakturverk. maskinindustri, jord- och stenförädlingsindustri, transportmedelsindustri samt livsmedelsindustri.
I den officiella yrkesskadestatistiken anges vidare som en olycksfallsorsak explosion, söndersprängning, eld e. d. Denna orsak är uppdelad i ett antal undergrupper, av vilka grupperna ”dammexplosion”, ”explosion eller sön- dersprängning genom tryck, övrigt” och ”eld (brand)" kan hänföras till brandfarliga ämnen. Av dessa kan ”explosion, söndersprängning genom tryck, övrigt” anses sammanhänga med explosion genom brandfarliga äm- nen. Antalet arbetsolycksfall år 1972 genom explosion till följd av brand- farliga gaser och vätskor uppgick tlll 401 arbetsolycksfall, varav 13 inva- liditetsfall och 4 dödsfall, och dessa ledde till 10 234 sjukersättningsdagar. Sådan explosion anges vidare ha varit bidragande orsak till ytterligare 332 arbetsolycksfall, varav 9 invaliditetsfall och 3 dödsfall. Eld (brand) gav upp- hov till 171 arbetsolycksfall varav 2 invaliditetsfall och 1 dödsfall, och dessa ledde till 3 365 sjukersättningsdagar. Eld (brand) anges vidare ha varit bi- dragande orsak till ytterligare 446 arbetsolycksfall, varav 5 invaliditetsfall och 4 dödsfall. Nämnda slag av olycksfall är starkt koncentrerade till en enda näringsgren, nämligen kemisk industri och inom denna särskilt kemisk- teknisk industri.
Olycksfallsorsaken "explosion, söndersprängning, eld e. d.” är uppdelad i ett antal undergrupper, av vilka grupperna "explosiv vara" och "skjutdon" kan hänföras till explosiva ämnen. Antalet arbetsolycksfall år 1972 med
explosiv vara som orsak var 66, varav 11 invaliditetsfall och 9 dödsfall, och dessa ledde till 3 159 sjukersättningsdagar. Explosiv vara anges vidare ha varit bidragande orsak till ytterligare 3 arbetsolycksfall. Av de först- nämnda olycksfallen är 8 hänförda till framställning av explosiv vara och av dessa var 3 invaliditetsfall och 2 dödsfall. De medförde 586 sjukersätt- ningsdagar. Övriga arbetsolycksfall med explosiv vara som orsak hänför sig huvudsakligen till sprängningsarbete. Antalet arbetsolycksfall med skjut- don som orsak var 53, varav 2 invaliditetsfall och inget dödsfall, och dessa ledde till 1 051 sjukersättningsdagar. Det skjutdon som var helt dominerande orsak till dessa olycksfall var bultpistolen.
2.9.4. Rapporter
Den arbetsgrupp vid arbetarskyddsstyrelsen, som avgett en rapport till ut- redningen angående farliga ämnen och luftföroreningar, konstaterar att ris- ken beträffande ett hälsofarligt ämne bestäms av en mängd kemiska och fysikaliska faktorer. Det framhålls att det är svårt att systematisera kunskaper om kemiska ämnens biologiska effekter. Vissa samband finns men redan bland nära besläktade ämnen finns betydelsefulla skillnader. Detta betyder inte att all systematik är oanvändbar, endast att man måste vara mycket försiktig med generaliseringar. Läkemedels- och bekämpningsmedelsforsk- ningen har visat den stora betydelsen av även små förändringar i struktur och sammansättning. I anslutning till frågan om den av ett ämnes kemiska sammansättning betingade risken fästes vidare uppmärksamheten på att ämnen, som själva är oskadliga eller måttligt skadliga, kan innehålla för- oreningar av ämnen med hög toxicitet. Bland de fysikaliska riskfaktorerna för ett ämne framhålls i första hand ämnets dispersitetsgrad som påverkar upptagningssättet och reaktionsbenägenheten. Med en viss förenkling kan stigande dispersitetsgrad sägas öka risken från kompakt fast ämne via pulver, damm, vätska, aerosol (damm, rök, dimma), ånga, gas. Därav följer också ökande risk med sublimerande fasta ämnen och lättflyktiga vätskor. Ämnets löslighet i särskilt vatten respektive fetter inverkar på var, i vilken omfattning och hur snabbt det upptas. För luftburna ämnen bestämmer lösligheten i vatten var upptagningen sker i luftvägarna. När det gäller upptagning genom huden, gäller att fett-vattenlösliga ämnen genomtränger denna. För gaser och ångor är även deras densitet (täthet) av betydelse. Stora den- sitetsskillnader i förhållande till luft försvårar ventilationen, särskilt för äm- nen som är avsevärt tyngre än luft. Andra faktorer som påverkar risken med ett hälsofarligt ämne är samtidig närvaro av andra ämnen som ger kombinationseffekter och ämnets varnande effekt såsom utseende, smak, luft och reteffekt vid låga halter. Betydelse har också tillgång till säkra mät- och analysmetoder för ämnet och möjlighet att analysera ämnets tidiga bio- logiska effekter. Vidare nämns ämnets grad av kemisk stabilitet i den aktuella 1 kemiska och fysikaliska miljön och hälsofaran med dess eventuella sön- derfallsprodukter, vilket kan vara av betydelse vid omhändertagande av avfall och vid sanering efter olyckshändelse. Luftfuktigheten och tempe- raturen i den aktuella miljön kan ändra halten av det hälsofarliga ämnet, t.ex. sammansättningen av fuktlösliga gaser och ångor.
I rapporten skildras hur ämnen upptas och omsätts i människan. vilket tillsammans med ett ämnes kemiska och fysikaliska egenskaper bestämmer totalrisken. I ett avsnitt om skadeverkan redogörs därefter för frågor till vilka utredningen återkommer i avsnitt 2.9.5.
Angående hälsofarliga ämnens uppkomst i olika arbetssituationer anförs i rapporten följande. Vid många arbeten och processer används ämnen som i sig är hälsofarliga. När olika ämnen och produkter utsätts för diverse me- kanisk bearbetning eller behandlas genom värme, tryck, strålning eller elek- trisk energi eller ingår i kemiska processer, ger de genom kemisk, fysikalisk eller annan verkan dessutom upphov till en mängd hälsofarliga ämnen av olika slag. Hälsofarliga ämnen är av särskilt intresse genom sin vanlighet, ämnenas mångfald och svårigheten att begränsa deras spridning. Hälsofarliga ämnen uppkommer vid drivning av tunnlar och bergrum etc., vid utvinning och bearbetning av råvaror, vid tillverkning av mellanprodukter, halvfabrikat och färdiga produkter och varor, vid lagring och transport av produkter och varor, vid användning och förbrukning av färdiga produkter och varor och vid destruktion av avfall liksom vid brand och andra oförutsedda hän- delser etc.
Ämnenas art och mängd liksom möjligheten att begränsa deras spridning bestäms enligt rapporten av ingående material och använda processer och metoder e. d.,Vissa processer kan ge upphov till ett fåtal väl definierade hälsofarliga ämnen, andra till en mångfald delvis svårdefinierbara hälso- farliga ämnen. Risken för en ökning av qutföroreningarna stiger med ökande energiinsats: från det manuella verktyget, över det maskinella handverk- tyget, till den stationära maskinen eller utrustningen. Å andra sidan kan det vara lättare att begränsa spridningen av hälsofarliga ämnen i den sta- tionära processen genom automatisering, inkapsling och inbyggnad. Bland processer e. (1. som ger upphov till hälsofarliga ämnen nämns följande. Vid utvinning och bearbetning av malmer och minerala råvaror uppkommer framför allt stendamm, ofta kvartshaltigt. Särskilt underjord måste dessutom beaktas uppkomsten av spränggaser, dieselavgaser och oljedimma samt eventuell förekomst av radon. Kvartshaltigt damm uppkommer i en mängd andra processer inom järn- och stålindustri, keramisk industri etc. Diesel- avgaser, liksom andra motoravgaser som uppkommer t. ex. i bilverkstäder, består av hundratals ämnen, av vilka många är hälsofarliga. Dock före- kommer endast några få i så stor andel att de kan ha någon effekt. Vad gäller mekanisk bearbetning i allmänhet, men kanske särskilt slipning och sågning t. ex. med maskinella handverktyg, ger denna upphov till ämnen vilkas hälsofarlighet i första hand bestäms av det bearbetade materialets sammansättning men där även det bearbetande materialet, särskilt slipmed- let och förekommande smörjmedel etc., kan vara av betydelse. Bearbetning genom blästring medför i regel hälsofarliga ämnen från blästringsmediet och/eller från bearbetat material. Svetsning och lödning, liksom gasskärning ger med varierande metoder, tillsatsmaterial och arbetsobjekt upphov till en mängd luftföroreningar av varierande slag. Sådana arbeten förekommer inom nästan all industriell verksamhet för reparationer e. d. Vid målning, rostskyddsbehandling, isolering, förstärkning, uppbyggnad av konstruktio- ner etc. används handhållna tryckluftsdrivna sprutor e. d. för påföring av materialet. I detta ingår ofta hälsofarliga ämnen som sprids under arbetet.
Även om uppkomsten av hälsofarliga ämnen främst bestäms av tillämpade processer och ingående material är dessa enligt rapporten ofta knutna till bestämda näringsgrenar, varigenom näringsgrenen i fråga kännetecknas av ett för denna typiskt spektrum av hälsofarliga ämnen. Uppkomsten av häl- sofarliga ämnen är dock i många verksamheter svår att överblicka.
I rapporten behandlas förutom hälsofarliga även brandfarliga och explosiva ämnen. Härvid lämnas också exempel på sådana ämnen som är brandfarliga eller explosiva utan att omfattas av de särskilda förordningarna därom. Vida- re ges exempel på explosiva dammluftblandningar. Det påpekas i detta sam- manhang att en rad olika ämnen kan innehålla eller komma i kontakt med katalysatorer som ger reaktionsförlopp med brandfarlig eller explosiv verkan.
I rapporten konstateras att åtskilliga ämnen i sig innebär en kombinerad risk såtillvida som ett ämne kan vara både hälsofarligt och brandfarligt och explosivt eller omfatta alla tre faromomenten. Dessutom erinras om att nästan alla brandfarliga ämnen liksom nästan alla explosiva ämnen vid nor- malt bruk eller vid oavsedd brand resp. explosion ger upphov till hälsofarliga ämnen. Behovet av en samordnad lagstiftning understryks.
Angående biologiska luftföroreningar eller smittämnen har den för detta ändamål bildade arbetsgruppen vid arbetarskyddsstyrelsen överlämnat en rapport till utredningen. I rapporten anförs bl. a. följande. De bakterier och virus som kan påvisas i luft härrör som regel från de individer som vistas i miljön. Undantag utgör speciella miljöer som t. ex. anläggningar för rening av avloppsvatten och mikrobiologiska risklaboratorier. Isjukhusmiljöer sker enligt rapporten en ganska betydande luftburen spridning av sjukdomsalst- rande mikroorganismer från infekterade patienter till personalen. De smitt- ämnen som oftast är aktuella 'är virus som orsakar övre luftvägsinfektioner liksom vissa andra Virussjukdomar. Vidare kan bakteriella luftvägsinfek- tioner orsakade av exempelvis streptokocker spridas på likartat sätt. Ett av de största sjukhushygieniska problemen har under flera årtionden utgjorts av spridning av stafylokockbakterier. Denna smittspridning är i viss ut- sträckning luftburen och kan utgöra en risk för sjukvårdspersonalen. Sta- fylokockspridning inom sjukvården utgör i allmänhet ett större hot mot patienterna än för sjukvårdspersonalen och bekämpas med tillgänglig sjuk- hushygienisk teknik. Vad gäller de anställda i reningsverk har ingen förhöjd sjukdomsfrekvens rapporterats. Den tillgängliga statistiken över infektions- sjukdomar i Sverige medger dock enligt rapporten inte en tillräckligt de- taljerad analys för att en eventuell översjuklighet bland anställda i renings- verk skall kunna påvisas.
2.9.5. Gränsvärdes/rägor 2.9.5.I Olika normtal
I det moderna samhället har efter hand en mängd krav på teknisk utrustning m. m. kvantifierats i normer av olika slag. De normtal som har använts | längst är tal för t.ex. minsta tillåtna hållfasthet hos stål, högsta tillåtna . belastning på mekaniska konstruktioner, minsta tillåten väggtjocklek i tryck- kärl och högsta tillåtna temperatur eller tryck i apparater e. (1. med anknyt- ning enbart till tekniska ting. Normtal av något annorlunda karaktär är
t.ex. tal för högsta tillåten hastighet i trafik eller tal för längsta tillåten Stopptid för excenterpress. I båda fallen måste hänsyn tas till människans möjligheter att bemästra olika situationer.
Ett annat slag av normtal är de som tar sikte på belastningen på människan i normalt arbete och dess verkan på människans fysiska och psykiska till- stånd. De avser att förebygga att belastningen blir alltför hög eller positivt uttryckt att säkerställa att arbetsmiljön är godtagbar. Det är i detta sam- manhang de hygieniska gränsvärdena hör hemma.
Den vanligaste innebörden hos termen hygieniskt gränsvärde är en ka- rakterisering av intensiteten hos eller dosen av kemiska, fysikaliska eller andra agens (agens = verksam faktor) i miljön, vilka ger en icke acceptabel effekt (respons) på människan om dosen överskrider den tröskel som gräns- värdet anger.
När det gäller luftföroreningar har begreppet hygieniskt gränsvärde eller liknande termer använts sedan några årtionden och inneburit ett av dos- respons-samband medicinskt eller toxikologiskt underbyggt värde. Särskilt gäller detta det moderna begreppet tröskelgränsvärde, som är förebilden för de hittills använda svenska hygieniska gränsvärdena.
Begreppet hygieniskt gränsvärde används även på andra områden, t. ex. i fråga om påverkan av fysikaliska agens, med förankring i ett liknande orsak-verkanförhållande. Risker med joniserande strålning blev tidigt upp- märksammade och olika dosnivåer har fastställts i syfte att förebygga skada på människor, se avsnitt 2.7.3. Beträffande gränsvärden för fysikaliska fak- torer i arbetsmiljön lämnas också vissa uppgifter i andra avsnitt av detta kapitel.
2.9.5.2 Gällande regler angående hygieniska gränsvärden för luftföroreningar
Det kan till en början nämnas att Föreningen för arbetarskydd år 1960 utgav en publikation med tabeller över hygieniska gränsvärden för luftföroreningar föreslagna av bl.a. olika sammanslutningar eller myndigheter i Amerika och Ryssland.
År 1969 publicerade dåvarande arbetsmedicinska institutet efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen m. fl. en förteckning över rekommenderade hy- gieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatser, AI — rapport nr 13. Arbetarskyddsstyrelsen har i flera särskilda anvisningar formulerat krav med anknytning till de rekommenderade värdena.
Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade år 1974 anvisningar nr 100 om hygie- niska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen. Gränsvärden anges för 114 ämnen och dessutom förtecknas 25 cancerframkallande ämnen. An- visningarna trädde i kraft den I januari 1975. De upptar två slags värden, nivåvärden och takvärden. Nivåvärden är högsta tillåtliga genomsnittsvär- den under en normal arbetsdag, medan takvärden anger ett värde som aldrig får överskridas (av praktiska skäl utförs mätning under en lS-minuterspe- riod). Nivåvärden anges när skada eller besvär normalt kan riskeras efter lång tids exposition. För snabbverkande ämnen anges takvärden. Sådana ämnen kan t. ex. vara starkt irriterande, framkalla vävnadsförändringar eller ha kraftig narkoseffekt. Hudpenetrerande och sensibiliserande ämnen är sär-
skilt markerade. Cancerframkallande ämnen är indelade i tre klasser. Den första klassen omfattar ämnen som inte får förekomma i arbetslivet. Den andra klassen omfattar ämnen som får förekomma i arbetslivet endast sedan yrkesinspektionen i det enskilda fallet lämnat anvisningar för arbetssättet. Slutligen har vissa ämnen och ämnesgrupper som är cancerframkallande placerats i en klass där gränsvärden anvisas.
1 anvisningar nr 100 understryks att gränsvärdena inte får utnyttjas som ett slags ”godtagbara värden” i den meningen att man underlåter att vidta de förebyggande åtgärder som är möjliga för att förhindra exposition för olika ämnen i koncentrationer under gränsvärdena. Den samlade exposi- tionen för ett flertal ämnen under en människas livstid kan ha betydelse för hennes hälsa. Varje möjlighet att minska arbetstagarens exposition för luftföroreningar eller för skadliga ämnen i annan form skall därför tas till vara.
Tre användningsområden anges för gränsvärdena: vid kontroll av luftens kvalitet på arbetsplatser, vid planering av bl. a. ventilationsanläggningar och som allmän upplysning vad gäller behovet av förebyggande åtgärder. An- visningarna innehåller bl. a. ett avsnitt om hur mätningar utförs men anger inte när mätningar måste ske. I samband med luftkontroll mäts luftens halt av föroreningar och mätresultatet jämförs med gränsvärdena i anvis- ningarna. Därvid skall, om ett gränsvärde överskrids annat än i samband med sådant tillfälligt förhållande, som bedöms inte komma att upprepas, sådana åtgärder vidtas att arbetstagarna inte fortsättningsvis utsätts för luft- föroreningen i för hög grad. Arten av de åtgärder som erfordras för att undanröja missförhållandena på arbetsplatsen kan enligt anvisningarna va- riera. Åtgärder av teknisk, organisatorisk eller liknande typ skall om möjligt vidtas. För vissa arbetsprocesser måste emellertid enligt anvisningarna på teknikens nuvarande ståndpunkt personlig skyddsutrustning användas. Den tid inom vilken viss åtgärd behövs anges bero främst på luftföroreningens art och till vilken grad dess gränsvärde överskrids. Om andra åtgärder är tidskrävande, skall personlig skyddsutrustning tillhandahållas och användas för att hindra skadlig eller besvärande exposition innan åtgärderna hinner genomföras.
2.953. Närmare angående hygieniska gränsvärden för luftföroreningar
Huvudtanken bakom tröskelgränsvärdesprincipen är att effekten av viss påverkande faktor på människan avtar med sjunkande intensitet hos agens, t. ex. koncentrationen hos en luftförorening, och vid en viss intensitet blir så låg att människans biologiska system utan negativa effekter kan tolerera den låga dos av ett ämne som tillförs, passerar och lämnar kroppen. Det finns alltså i ett renodlat resonemang en tröskelkoncentration ("noll-effekt- dos"), vid och under vilken ingen negativ effekt uppstår. Från och med tröskelkoncentrationen och vid högre koncentrationer ökar skadeeffekten om intensiteten ökar.
Om utsöndringen i kroppen av ett ämne sker långsamt. kan det komma att lagras där. Sker ingen utsöndring alls, blir den totalt tillförda dosen
utslagsgivande för den slutliga påverkan i stället för enbart intensiteten. [ vissa fall lagras en effekt av ett ämne genom upprepad påverkan som så småningom ger påvisbar skada.
För att illustrera resonemanget bakom olika gränsvärden demonstreras i figur 2.1 en s.k. dos-respons-kurva för en luftförorening av'ett ämne med O-effektnivå. På den horisontella axeln i diagrammet är koncentrationen av luftföroreningen avsatt medan responsen — graden av påverkan — är avsatt på den vertikala axeln. Ju högre koncentrationen av luftföroreningen är, desto allvarligare blir graden av påverkan. Upp till en viss koncentration A, som motsvarar 0-effektnivån, kan ingen avvikelse från individens nor- mala funktioner påvisas. Upp till koncentrationen B observeras en viss av- vikelse från genomsnittet hos den studerade befolkningen. Avvikelsen är dock inte större än att den ligger inom normala variationsgränser. Det fö- religger fortfarande normala fysiologiska och biokemiska förhållanden hos individen.
Överskrids koncentrationen B börjar vissa funktioner påverkas så kraftigt att avvikelserna ligger utanför den normala variationen, t. ex. sänkning av en eller flera enzymaktiviteter, lindrigare irritation av slemhinnor, lindrig akut påverkan på centrala nervsystemet etc. Påverkan är dock inte större än att kroppens försvarsmekanismer förmår att kompensera för detta, och när expositionen upphör sker en återgång till det normala. Det koncen- trationsintervall under vilket denna påverkan äger rum kallas kompensa- tionsintervall och sträcker sig upp till koncentrationen C.
Överskrider emellertid expositionen koncentrationen C kan kroppens för- svarsmekanismer inte längre kompensera för denna påverkan utan det sker en nedbrytning av cellerna i ett eller flera organ och i större omfattning ju högre koncentrationen är och ju längre expositionen pågår. Återhämt- ningen under fritiden förmår inte att återställa organismen till normaltill-
grad av påverkan [ sjukdom hä'sa Koncentra- ,, _,_,» tion av luftföro- reningar Figur 2.1. S.A'. (Ios-ren _ >4 __ _ normala - kompensation nedbrytning spons-kurva för en lig/iför- mening.
förhållanden hos individen
ståndet. Man får en kvarstående skada. Här har skildrats det principiella resonemang som ligger till grund för tröskelgränsvärden. Principerna är ännu i huvudsak av teoretisk natur. En- dast för ett fåtal ämnen känner man dos-respons-kurvan så väl att reso- nemanget kan fullt ut tillämpas i praktiken. Det bör även observeras att gränserna A, B och C kan variera i hög grad från individ till individ.
Bakgrunden till gränsvärdena för luftföroreningar är erfarenheter från ar- betslivet och från experimentella studier på människor och på djur. I bästa fall finns erfarenheter från alla tre områdena. På senare år har den genetiska forskningen gått starkt framåt och resultat från detta fält kan även tjäna till att belysa frågan om gränsvärdet i vissa fall. Givetvis ger också ett ämnes kemiska natur en viss bakgrund till överväganden. Epidemiologiska un- dersökningar blir ett allt viktigare medel vid fastställande av hygieniska gränsvärden. Sådana har använts t.ex. i fråga om radon i USA, kolgru- vedamm i USA, Tyskland och England samt asbestdamm i England.
När ett tröskelgränsvärde av redovisad karaktär skall fixeras ligger kärn— punkten i att bedöma vilken art och grad av påverkan som skall accepteras. Flera förhållanden måste i detta sammanhang beaktas.
Vid överväganden om gränsvärden har man att ta hänsyn till att de som utsätts för aktuell faktor är en stor grupp människor med varierande grad av motståndskraft och olika hälsotillstånd. När det gäller arbetsmiljöområdet har man i stor utsträckning utgått från den begränsningen att den arbetande befolkningens huvuddel är vuxna människor med ett för arbete i allmänhet godtagbart hälsotillstånd. Gränsvärdets giltighet i andra fall kan alltså dis- kuteras. Människor med hjärtbesvär och rökare riskerar t. ex. att utsättas för övernormal belastning vid koloxidexposition och även i andra fall. Det är vidare klart att variationer i ålder liksom i genetiska egenskaper spelar en roll för individens svar på exposition. Personliga vanor inom och utom arbetet leder också till spridning i faktisk belastning. Dessutom kan erinras om de särskilda risker som kvinnor i fruktbar ålder utsätts för vid påverkan av vissa slag av ämnen framför allt på grund av risk för skador på foster i ett tidigt graviditetsskede.
Tidsfaktorn är av stor betydelse vid bedömning av verkan av viss ex- position och vid fastställande av gränsvärden. Ackumulationsproblemet har redan berörts. Även bortsett härifrån finns alltid en svårighet att bedöma om verkan under lång tid så småningom medför ogynnsamma effekter hos den exponerade. En annan aspekt på tidsfaktorn är att jämförelser mellan expositionsförhållandena av typen kort tid — hög koncentration och lång tid — måttlig koncentration, vilka ger samma genomsnittliga koncentration under en arbetsdag, är svåra att göra. Speciella, farliga tröskeleffekter vid förhöjda nivåer förekommer, varför en begränsning av såväl koncentration som expositionstid vid sådana förhöjda nivåer kan vara motiverad. Ytter- ligare frågor som avser tidsfaktorn gäller periodvis exposition, t. ex. expo- sition under halva året och exposition under övertid vid förlängd arbetsdag.
För vissa faktorer anser många vetenskapsmän att ingen säker exposi- tionsnivå finns. Hit hör främst cancerframkallande (cancerogena) ämnen. Enligt detta synsätt kan ingen säker expositionsgräns sättas. Svårigheten att komma till en säker slutsats om riskfrihet för cancerframkallande ämnen sammanhänger med den aktuella sjukdomens allmänna förekomst hos be-
folkningen och med att en låg frekvens hos exponerad grupp vid minimal exposition slutligen blir ytterligt svår att statistiskt urskilja. Andra ämnen där tveksamhet råder om förefintligheten av ofarlig dos är mutagena eller på annat sätt för arvsmassan skadliga ämnen samt fosterskadande (tera- togena) ämnen av vissa slag.
I detta sammanhang bör också allergiframkallande ämnen omnämnas. Även i detta fall synes en mycket liten dos kunna framkalla effekt, nämligen om individen har en medfödd eller förvärvad överkänslighet (sensibilitet) gentemot ämnet ifråga. I vissa fall uppkommer sensibilisering först efter långvarig, kraftig exposition. Ett flertal cancerogena ämnen är allergener.
Verkan av en exposition kan vara akut eller kronisk, dvs. göra sig gällande genast eller framträda först så småningom och bli kvarstående. Vissa verk- ningar av kemikalier yttrar sig först efter lång tid, bl. a. uppkomst av cancer och skador på arvsmassan. Det ligger i sakens natur att det är särskilt svårt att avgöra var en eventuell tröskelnivå för denna typ av skador kan finnas.
Gränsvärden för luftföroreningar kan anges på flera olika sätt. Vanligast är att ett tröskelgränsvärde anges som ett medelnivåvärde. Härmed avses medelhalten av ett ämne i luften på arbetsplatsen under viss tid. vanligen en normal arbetsdag. Orsaken till att detta är den vanligaste typen av värde är att detta värde i flertalet fall ger en god bild av risken med expositionen. Det är uppenbart att värdena är behäftade med betydande osäkerhet i den mån lagring av den samlade dosen eller dess effekter på människan sker. Värdena kan i detta hänseende behöva kompletteras med gränsvärden för den samlade expositionen. Detta har skett t. ex. i arbetarskyddSstyrelsens radonanvisningar. Nivåvärdena kan även behöva kompletteras med värden som anger acceptabel högsta halt av en luftförorening under kort tid. Vissa riktlinjer ges i anvisningar nr 100 i detta avseende samtidigt som det betonas att bedömning bör ske från fall till fall. Utom som tidsavvägda nivåvärden kan gränsvärden för luftföroreningar anges som takvärden för vilka inget överskridande alls tillåts. Anvisningar nr 100 tar upp både nivåvärden och takvärden.
Om man utsätts för flera ämnen samtidigt blir dos-respons-förhållandena komplicerade. Man brukar skilja mellan oberoende effekter och samman- lagda (additiva) effekter av ämnena som de två stora huvudgrupperna. Helt oberoende effekter torde vara sällsynta. Motsatsen till additiv effekt är an- tagonistisk effekt, t. ex. om aspirin upphäver huvudvärk som orsakats av koloxid. I praktisk yrkeshygien förekommer knappast antagonistiska ef- fekter. I vissa fall kan två ämnen tillsammans ge större verkan än den sam- manlagda verkan av vartdera ämnet. Detta kallas synergistisk effekt. Om det ena ämnet ingår i mycket ringa mängd sägs det i så fall potentiera det andra ämnet. Synergism och potentiering är sällan belagda i arbetslivet men möjligheten att de kan förekomma innebär en osäkerhetsfaktor vid bedömningar. Så har relativa luftfuktigheten stor betydelse för de irriterande egenskaperna hos svaveldioxid och liknande slemhinneretande gaser som är vanliga i förbränningsgaser. Inte bara sinsemellan utan även med fy- sikaliska faktorer kan kemiska ämnen samverka. Ett exempel på detta är att rökare, som utsätts för den koncentrerade luftförorening tobaksrök utgör, löper större risk än icke rökare vid exposition av asbest och joniserande strålning från radon.
2.9.5.4 Mättekniska frågor
Eftersom tröskelgränsvärdet är upphängt på förhållandet dos per tidsenhet är det nödvändigt att de kontrollmetoder som används ansluter så nära som möjligt till den dos av agens som människan utsätts för. Mätning av en arbetstagares belastning av skadligt agens för jämförelse med det dos-respons-bundna hygieniska tröskelgränsvärdet är dock ofta svårt att ut- föra med större grad av noggrannhet. Både provtagning och analys av luft- föroreningar medför vissa fel. Dessutom är arbetsförhållandena sällan full- ständigt konstanta. Mätning vid olika tillfällen ger därför olika resultat.
Om man skall få en absolut säker uppfattning om expositionen krävs strängt taget antingen fortlöpande mätning eller också så många mätningar att de är åtkomliga för statistisk analys. Utomlands har kraven på mätningens utförande i vissa fall noggrant specificerats. I Sverige har publicerats vissa uppsatser om provtagningsstrategi.
Gränsvärdena gäller vidare för enskilda ämnen e. d. I praktiken är en situation med endast en verksam faktor sällsynt. Å andra sidan är det i arbetslivet vanligt att ett visst ämne dominerar risksituationen så kraftigt att en rimlig bedömning av situationen kan erhållas om hänsyn tas till detta. Den motsatta situationen att flera — ofta ett begränsat antal — verk- samma faktorer förekommer med relativt hög intensitet, är dock ingalunda ovanlig.
När det gäller luftföroreningar brukar halten anges i mg per m3 luft eller, för gasformiga ämnen, ppm, vilket är en förkortning av parts per million, dvs. volymdelar på en miljon volymdelar luft. De mest använda värdena avser en tillåtlig medelhalt i luften under en arbetsdag. Ett mätningsresultat som skall jämföras med ett nivåvärde skall sålunda ange medelhalten i arbetstagarens inandningsluft under en arbetsdag. Ett medelvärde kan alltså innehålla koncentrationer som under vissa delar av arbetsdagen ligger över nivåvärdeskoncentrationen. Det är tydligt att nivågränsvärdena inte är till— räckliga för att förebygga akuta besvär eller skador eftersom de inte säger något om tillåtliga kortvariga expositioner. En fullständig miljöanalys kräver uppgifter om expositionens variationer under en längre tids arbete. Här- igenom kan jämförelser med nivåvärden och takvärden göras.
Frågan om provtagningsmetod är viktig. I ett tidigare skede var det vanligt att prov togs på fasta provplatser och att man sedan genom arbetsstudier sökte kartlägga hur lång tid arbetstagaren befann sig i olika koncentrations- zoner. Därigenom blev det möjligt att räkna fram ett tidsvägt medelvärde för expositionen under en arbetsdag. Mycket arbete har lagts ned på att i detalj utforma provtagning enligt denna metod. Metoden kan bl. a. ut-
! formas så att man söker en högsta tänkbar koncentration genom att mäta F. på ogynnsamma platser. Är det funna värdet eller medelvärdet under gräns- " värdet kan expositionen sägas vara tillfredsställande låg.
Sedan åtskilliga år strävar man efter att ta prov direkt i arbetstagarens inandningszon, helst med ett bärbart provtagningsinstrument. Detta får då inte vara så hindrande i arbetet att detta utförs på onormalt sätt. Analys av provet kan ske direkt i bärbart instrument som inkluderar provtagnings- instrumentet eller också analyseras det erhållna provet på laboratorium.
Fel kan uppstå både i själva provtagningen och i analysen. Det är viktigt
att det tagna provet motsvarar inandningsluftens verkliga halt av luftför- oreningar. För lågt resultat erhålls om vid provtagning t. ex. en använd absorbtionsvätska inte fångar all genomsugen gas eller om ett filter släpper igenom vissa partiklar. Givetvis kan å andra sidan för högt resultat erhållas, bl. a. i fall då provtagningsinstrumentets insugningshastighet är högre än vid inandning varigenom vissa partiklar sugs med som andningen inte fång- ar.
Analysen av provet kan vara relativt enkel men kan också vara mycket komplicerad. Direkt analyserande instrument, som är användbara i det hy- gieniskt intressanta koncentrationsområdet, finns f.n. endast för ett fåtal luftföroreningar. I flertalet fall är man nödsakad att ta prov och analysera dessa på laboratorium. För sådan analys har sedan andra världskriget alltmer förfinade instrument och metoder kommit fram. Noggrannheten hos de faltinstrument som används är emellertid varierande. Provtagning och analys på laboratorium ger måttlig till god noggrannhet. Noggrannhetskravet vid analysen får inte överdrivas, eftersom totalt sett ändå en betydande osäkerhet kommer in vid provtagningen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att gränsvärdena och mätvärden som skall jämföras med gränsvärdena inte tillåter någon exakt tolkning med mindre både provtagningsmetod och analysmetod specificerats. Ett omfat- tande arbete i dessa avseenden pågår. Trots de svårigheter som omnämnts är det ändå i regel möjligt att relativt klart urskilja arbetsplatser där gräns- värdet påtagligt överskrids. Det är också relativt lätt att konstatera riskfrihet vid låga halter, medan miljöer med halter omkring gränsvärdet är svår- bedömda.
När det gäller exposition för flera ämnen e. d. samtidigt mäter man i regel vartdera ämnet för sig och söker sedan värdera ämnenas samverkan. Mätning av summan av ämnena förekommer även, t. ex. i fråga om bränn- bara gaser. För fastställande av de enskilda ämnenas halter och den hy- gieniska effekten av blandningen krävs i så fall kompletterande undersök— ningar.
För att mätningar skall ge fullgott resultat måste för mätningar utbildad personal användas. I detta avseende liksom beträffande apparatur, labo- ratorier m. m. är resurserna f. n. otillräckliga för en omfattande mätteknisk kontroll av arbetsmiljön.
Förutsättningar för enklare mätningsförfaranden än sådana som direkt avser expositionskontroll kan framkomma för tekniska kompenenter i ar- betsmiljön eller hela denna miljö. Kriterierna kan vara olika emissionsdata, t. ex. damm från en maskin, i motsats till de dos-respons-bundna hygieniska gränsvärdena. Ett gränsvärde avser i sådana fall tillåten emission. En viss koppling till hygieniska tröskelgränsvärden förutsätts härvid men emis- sionsgränsvärdena kan inte direkt hänföras till medicinska data. Som exempel kan nämnas att arbete pågår vid arbetarskyddsstyrelsen med att ta fram provningsprogram för bergborrmaskiner med utsugningsutrustning. En vik- tig punkt i programmet är mätmetoder för dammemission som kan förenas med krav avseende tillåten emission.
2.9.5.5 Arbetarskyddsverkets erfarenheter av hittillsvarande reglering
Från tillsynsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen har redovisats följande yttrande om den hittillsvarande regleringen av luftförhållandena på arbets- platserna.
Rekommendationerna i AI-rapport nr l3 från 1969 fungerade enligt er- farenheterna inom verket inte tillräckligt styrande i praktiken. Det låg också i naturen hos AI-rapport nr 13 att man från forskarhåll avsåg att ge ungefärliga riktlinjer för arbetsmiljöns värdering. Från strikt medicinsk-vetenskaplig synpunkt kan heller inga exakta värden anges utan snarare en gränszon. Varje fixering till viss punkt på dos-respons-kurvan kräver ett val eller ett beslut även från andra utgångspunkter än rent medicinska.
Det sagda får enligt yttrandet inte dölja det förhållandet att rapporten ändå haft positiv betydelse, inte minst som ett kunskapsmässigt introduk- tionsmaterial som fått stor spridning. Den har även i betydande utsträckning verkat vägledande. Stora kadrar av läkare, tekniker och skyddsombud har blivit medvetna om gränsvärdenas betydelse.
En starkare ställning anses de gränsvärden ha fått som förankrats i ar- betarskyddsstyrelsens anvisningar, t. ex. gjuterianvisningar och limnings- anvisningar. Dessa värden har fått avsevärd praktisk genomslagskraft.
Det påpekas i yttrandet att gränsvärdena överskrids på vissa arbetsplatser samtidigt som ansträngningar att underskrida värdena inte gjorts med kraft av arbetsgivarna, i vart fall inte före år 1975 då anvisningar nr 100 blev gällande. Hit hör t. ex. värdena för styren, bly, kvarts, koloxid samt toluen och xylen. Mest markant är kanske läget ifråga om styrenexposition, t. ex. vid plastbåtstillverkning, där arbetsmetoder införts som gör det ytterligt svårt att uppnå gränsvärdet. Svårigheter i fråga om bly finns t. ex. vid glas— bruk, för kvarts t.ex. vid jetbränning och stenkrossar, för koloxid vid gju- terier (utdragna expositionstoppar på vissa håll) och för lösningsmedlen t. ex. vid läggning av s.k. fogfria golv.
Även från tillsynsmyndighetens sida synes enligt yttrandet ibland tvek- samhet ha rätt om de rekommenderade gränsvärdenas ställning när det gällt att ingripa med tvångsmedel. ] de fall då värdena varit svåra att nå kan konstateras att arbetsgivarparten inte sällan hänvisat till gränsvärdenas svävande karaktär. En effektivare styrning har dock kunnat ske med stöd av anvisningar nr 100 än tidigare med hjälp av AI-rapport nr 13.
Arbetarskyddsstyrelsen har hittills i viss utsträckning utnyttjat möjlig- heten att lämna föreskrifter om luftundersökningar. Det konstateras att dessa inte efterlevs i avsedd omfattning. Med anledning härav understryks behovet av resurser i form av utbildad personal, instrument, laboratorier m. m. för ändamålet. Mätningsverksamheten kommer att bli en mycket omfattande uppgift.
2.10. Arbetstyngd, arbetsställningar m.m.
2.10.I Gällande bestämmelser
I arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen finns några bestämmel- ser som fäster uppmärksamheten på frågan om belastning genom tungt arbete och genom felaktiga arbetsställningar o.d. I 105 arbetarskyddslagen föreskrivs att arbete skall anordnas så att det kan utföras på sätt som inte är onödigt tröttande. I anslutning härtill föreskriver 27 & arbetarskydds- kungörelsen att arbetet skall så anordnas och planeras att en onödigt tröt- tande arbetsställning undviks. Lämpligt anordnade sittplatser skall finnas där arbetet regelmässigt kan utföras i sittande ställning utan förfång för arbetet. Om arbetsförhållandena annars medger att arbetstagarna tillfälligt intar sittande ställning, skall de i skälig utsträckning äga tillgång till sitt- platser. I fråga om arbete som regelbundet utförs i stillastående ställning innehåller 27å den bestämmelsen att det skall tillses att arbetstagaren har tjänligt underlag att stå på där golvbeläggningen inte är av lämplig beskaf- fenhet. Angående tungt arbete sägs att om i arbetet ingår att bära eller lyfta tunga föremål, bör om möjligt särskilda hjälpmedel användas.
I sammanhanget kan också nämnas föreskriften i 11 & arbetarskyddslagen att åtgärder skall vidtas så att fara för skada genom vassa eller heta föremål, klämning eller slag i möjligaste mån undgås. Enligt 37 & arbetarskydds- kungörelsen skall vid lastning och lossning samt annat arbete. vari ingår förflyttning av tunga föremål, tillses att arbetet utförs på betryggande sätt och i erforderlig mån under särskild ledning och övervakning samt att lämp- liga redskap och andra hjälpmedel används i arbetet. Vid transportarbete skall såvitt möjligt tillses att arbetstagare, som sysselsätts med transporten, inte utsätts för fara att skadas genom vassa hörn eller skarpa kanter på det transporterade godset eller genom utstående spikar, ståltrådsändar eller plåtband på godsets emballage. Vid transport av tyngre gods skall, i den mån det anses påkallat, på godsets eller emballagets utsida finnas tydlig viktuppgift. 37 & arbetarskyddskungörelsen innehåller i fråga om viktmärk- ning också en hänvisning till lagen (1932255) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg.
Ytterligare kan nämnas 2å arbetarskyddskungörelsen. Till arbete, som ställer särskilda krav på arbetstagares hälsotillstånd eller kroppsutveckling, får enligt denna paragraf inte användas arbetstagare som vid läkarunder- sökning befunnits sakna eller eljest inte äger erforderliga fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa eller olycksfall. Sådan arbetstagare skall om möjligt beredas mera lämplig sysselsättning.
Arbetarskyddsstyrelsen har i vissa avseenden utfärdat råd och anvisningar som anknyter till nämnda bestämmelser. Följande exempel kan nämnas. I allmänna maskinanvisningar framhålls bl. a. att vid konstruktion av maskin skall beaktas att onödigt tröttande eller på annat sätt olämplig arbetsställning undviks och att tillräcklig plats erhålls så att maskinen kan brukas bekvämt och riskfritt. I pressanvisningarna sägs att excenterpress och dess manöv- rering skall vara så anordnade att bekväm arbetsställning erhålls och att arbetet inte blir onödigt tröttande. Fotmanövrerad press skall ha trampan så anordnad och placerad att pressaren under sitt arbete får en bekväm
ställning för foten. För tvättinrättningar har meddelats anvisningar rörande arbetsställningar vid sortering av smutstvätt m. m. I restauranganvisning- arna lämnas en rad uppgifter om hur arbetsbord, hyllor och arbetsstolar bör vara utförda och placerade. Vidare föreskrivs i anvisningar för grafiska maskiner att maskin och manöverdon skall vara så anordnade att bekväm arbetsställning, om möjligt sittställning, erhålls och att arbetet inte blir onö- digt tröttande. Trampa för manövrering skall vara så anordnad och placerad att den är lätt att manövrera samt medger bekväm ställning för foten och kan betjänas med såväl vänster som höger fot om så behövs för att undvika trötthet. I styrelsens anvisningar om utgångskassor i vissa försäljningslokaler ges ett flertal bestämmelser om utformningen m. ni. av utgångskassa i vad avser arbetsställningar och arbetsrörelser. Det lämnas också i laboratorie- anvisningarna vissa råd och anvisningar beträffande laboratoriebord och sitt— platser. Angående syn- och hörselförmåga sägs i stuverianvisningarna att kranförare, vinschman och luckbas skall ha tillräcklig syn- och hörselför- måga. I en anmärkning anges den synskärpa och den hörselförmåga som bör krävas. Arbetarskyddsstyrelsen har också gett ut broschyrer med råd och anvisningar angående arbetsställningar, angående arbetsstolars utform- ning och arbetsbords höjd samt angående rätt lyftteknik. Här bör också nämnas en skrift Anpassning av arbetet, utarbetad inom arbetarskydds- styrelsens arbetsmedicinska avdelning.
Bestämmelser om skyddsåtgärder mot vassa föremål, klämning och slag finns främst i arbetarskyddsstyrelsens stuverianvisningar. En del av dessa skyddsproblem har också behandlats i bygg- och berganvisningarna. Här kan också nämnas styrelsens anvisningar om hantering av tjurar med vissa föreskrifter som syftar till att förebygga skada genom slag eller klämning.
2.10.2. Inkommen skrivelse
Kungl. Maj:t har enligt beslut den 28 maj 1968 överlämnat konventionen (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare och rekom- mendationen (nr 128) i samma ämne till arbetarskyddsstyrelsen för pröv- ning av frågan om och i vad mån de båda instrumentens principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen utfärdade an- visningar. Styrelsen har genom skrivelse den 26 juni 1974 bringat Kungl. Maj:ts skrivelse till utredningens kännedom. Angående innehållet i nämnda konvention och rekommendation hänvisas till bilaga 3 till betänkandet.
2.10.3. Rapport
Den följande redogörelsen har utarbetats på grundval av en rapport från den arbetsgrupp som bildats vid arbetarskyddsstyrelsen för att redovisa er— gonomiska synpunkter.
De undersökningar och metoder som berörs i det följande vilar på en _ sammanvävning av anatomisk, fysiologisk och experimentalpsykologisk ; kunskap om människans funktion som länk i arbetsprocessen. Ordet er- i gonomi började man använda i slutet av 1940-talet som ett samlingsnamn på anatomiska, fysiologiska och vissa experimentalpsykologiska aspekter på
människans arbetssituation samt tillämpningen härav på arbetet och ar- betsförhållandenas utformning. Senare har begreppet ergonomi i olika sam- manhang även använts med utvidgade och varierande definitioner.
Förekomst och inverkan av tungt arbete. Mätmetoa'er
I ett tekniskt utvecklat land som Sverige har det tunga arbetet i stor ut- sträckning övertagits av maskiner. Trots all mekanisering är emellertid pro- blem rörande tungt arbete fortfarande aktuella i många sammanhang. Vissa arbeten går sålunda endast delvis att mekanisera. Skogsarbetaren använder visserligen motorsåg men hanterar denna för hand och bär omkring redskapet i besvärlig terräng. Vinsten med motorsågen ligger till största delen i ökad produktion, medan skogsarbetet är lika tungt som då det utfördes med handsåg och yxa. Samtidigt har nya riskfaktorer tillkommit. Liknande för- hållanden gäller vid andra yrken där handhållna motorredskap används. Andra exempel på tunga yrkesarbeten finns i många transportyrken, t. ex. varudistribution och Stuveriarbete, liksom också i gruvarbete, byggnads- arbete, fiske, lantbruk, vårdyrken, städning, brandförsvar, hemarbete m. m. Ett flertal undersökningar, i Sverige främst inom arbetsmedicinska avdel- ningen vid arbetarskyddsstyrelsen och dess föregångare, belyser dessa för- hållanden.
Till att öka belastningen på organismen vid kroppsarbete bidrar uppdriven arbetstakt, t. ex, i samband med ackordsarbete, och tvångsstyrd arbetstakt med åtföljande svårigheter att anpassa arbetsintensitet och pauser efter åter- hämtningsbehovet. Ofta finner man tvångsstyrda manuella arbetsmoment i sådana situationer där människan arbetar tillsammans med maskiner. Den belastning på kroppen som orsakas av arbetstyngden kan vidare vara förenad med belastning på grund av andra faktorer som värme och vissa typer av obekväma arbetsställningar, varför totalbelastningen kan bli avsevärd även om arbetstyngden i och för sig är måttlig. Kombinationer av denna typ är vanliga i t.ex. järnverk, gjuterier, glasindustrier etc.
Arbetstyngd är något relativt på så sätt att belastningen på kroppen vid ett visst arbete betingas av vilka förutsättningar individen har med avseende på kondition, muskelstyrka, rygg och arbetsteknik. Kvinnor har i genomsnitt ca 30 % lägre fysisk arbetsförmåga än jämnåriga män. Motsvarande genom- snittliga skillnad återfinns mellan 65-åringen och 25-åringen. Vanliga sjuk- domar av kronisk typ bland befolkningen, t. ex. hjärtsjukdomar, diabetes och ryggbesvär, innebär ofta en avsevärt nedsatt fysisk arbetsförmåga. Även fysisk oträning är en faktor att räkna med. Man hittar ibland påtagligt dålig kondition även hos vana arbetare i yrken som innehåller tunga moment. Förklaringen kan i sådana fall vara att de tunga momenten återkommer så sällan under dagen och är så kortvariga att de inte ger någon nämnvärd fysisk träning. De här nämnda förhållandena spelar en roll i dagens arbetsliv i det att även en relativt måttlig arbetstyngd i vissa yrken kan bli arbetshinder för kvinnor och för medelålders av båda könen liksom också för dem som av olika orsaker är fysiskt handikappade.
Det är ej klarlagt vilken roll tunga yrken på lång sikt spelar för uppkomsten av förslitningssjukdomar. Det är dock viktigt att påpeka att en dålig rygg ger sig tidigare till känna i ett tungt arbete, t. ex. skogsarbete, än i ett typiskt
lätt arbete. Samtidigt kan erinras om att ryggsjukdomar på det hela taget innebär ett stort problem och drabbar ungefär tre fjärdedelar av befolkningen.
Indirekt kan tungt arbete spela en roll i yrkesskadesammanhang genom att kroppen snabbare tar upp luftföroreningar i lungorna till följd av den ökade lungventilationen. Detta problem, som gäller både damm, gaser och ångor, är numera under bearbetning bl. a. vid arbetarskyddsstyrelsens ar- betsmedicinska avdelning.
Det tunga arbetets negativa verkningar har konstaterats i olika under- sökningar av hur människor uppfattar arbetsplatsens hälsorisker. I en LO- enkät år 1969, i vilken omkring 4000 LO-medlemmar i olika yrken ut- frågades om sina arbetsförhållanden, kom klagomål över fysisk ansträng- ning (tungt arbete, ryggbelastning, dåliga arbetsställningar) främst på listan. Motsvarande erfarenheter redovisas också i undersökningar av arbetsmedi- cinska problem inom olika branscher som utförts t. ex. vid arbetarskydds- styrelsens arbetsmedicinska avdelning och dess föregångare.
Arbetsfysiologin erbjuder ett flertal mätmöjligheter då det gäller att fast- ställa hur tungt ett arbete är och hur denna arbetstyngd belastar individen. Arbetets absoluta energikrav bestäms genom uppmätning av kroppens sy- reupptagning. Denna metod fordrar laboratorieresurser utöver vad som bru- kar finnas inom företagshälsovården. Man kan emellertid ofta nå nöjaktig noggrannhet med förenklade metoder, t. ex. beräkning av syreupptagningen utifrån lungventilation eller pulsfrekvens under yrkesarbetet i jämförelse med ett standardarbete. Viktigare än den absoluta arbetstyngden är den relativa, dvs. den belastning på individen arbetet innebär. Ett i vissa sam- manhang mycket användbart — men komplicerat — sätt att fastställa be- lastningen är att bilda kvoten mellan syreupptagningen under arbetet och individens maximala förmåga till syreupptagning, bestämd t. ex. med hjälp av cykelergometertest. Undersökningar har gjorts som ger underlag för hur resultattolkning skall ske i detta avseende. Cykelergometern är på det hela taget ett användbart instrument, särskilt i kombination med en EKG-ap- parat, då det gäller att bedöma olika individers förutsättningar för tungt arbete.
Stora kartläggande studier har gjorts både av arbetstyngden i olika yrken och av den fysiska arbetsförmågan i relation till kön, ålder, kroppsstorlek, yrke och träningsgrad. I många fall kan material av denna typ utnyttjas för bedömningar av vad en viss arbetstyp betyder i fråga om sysselsätt- ningsmöjligheter för olika delar av befolkningen, skälig arbetsintensitet, pausbehov, gränsvärden för luftföroreningar m. m.
Värmebelastning har behandlats i avsnitt 2.3. Eftersom arbetstyngd och värme till viss del innebär belastningar av samma typ bör här nämnas att värmebelastningen på individen kan bedömas med metoder väl användbara inom företagshälsovården. Samma goda möjligheter finns dock inte att för- handsbedöma en persons förutsättningar att klara värmebelastningen som då det gäller bedömningar av förmågan till tungt arbete.
Vad gäller upplevelsen av fysisk ansträngning har tidigare vissa under- sökningar berörts. Som underlag för en kvantitativ funktionell analys har man de senaste åren börjat använda metoder där olika fysiska belastnings- problem bedöms enligt vissa skalor.
Lokal belastning på rörelseorganen m. m. Mätmetodet'
Besvär orsakade av lokal belastning på rygg, muskler och leder har visat en tendens att snarare öka än minska i och med arbetslivets mekanisering och rationalisering i övrigt. Dessa problem förekommer både vid lätt och tungt arbete. Visserligen har belastningen totalt sett minskat genom me- kanisering. Ensidig användning av samma muskler, överbelastning på små muskler samt obekväma, statiskt spända arbetsställningar och rörelsemöns- ter är emellertid inte ovanliga i moderna kontors- och verkstadsyrken lik- som då det gäller många maskinförarplatser. I fråga om de sistnämnda kan skakningar bidra till statiska muskelspänningar som i sin tur betyder extra belastning på kroppen.
Lokala belastningsfaktorer återspeglas i yrkessjukdomsstatistiken. Till yr- kessjukdomar hänförs de sjukdomar som uppkommer eller framkallas genom inverkan av ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande rörelser. Hit hör sjukdom i sena eller senas omgivning eller i vävnader i överarmen. Vidare ingår kramp eller darrning i armens eller handens muskler eller annan rubbning i dessa musklers samverkan, som kan uppkomma vid maskin- skrivning, telegrafering och en del liknande arbeten som består i fortgående ensidig verksamhet av händer och armar. Belastningssjukdomar är den störs- ta sjukdomsgruppen i yrkessjukdomsstatistiken. Att märka är härvid att denna statistik inte omfattar ryggsjukdomar, som visserligen har ett osäkert grundläggande orsakssammanhang med arbetet men ofta förvärras eller framträder i samband med lyftarbete eller obekväma arbetsställningar.
Utom som sjukdomsorsak spelar lokal belastning på rörelseorganen en viktig roll som orsak till trötthet, särskilt sådan som yttrar sig som lokal värk och smärta. Psykisk anspänning spelar otvivelaktigt i vissa fall en roll på så sätt att muskelspänningar och besvär förstärks.
Det är svårt att i praktiken genom någon form av mätning bedöma hur bra eller dålig rygg en person har och hur väl vederbörande ägnar sig för att lyfta och hantera bördor eller på annat sätt utsätta sin rygg för påfrestning. Bedömningen får sålunda vanligen baseras på en sammanfattning av den totala kliniska bilden, varvid bl.a. den medicinska förhistorien spelar en viktig roll.
Likaså är det svårt att direkt mäta ut ryggbelastningen i en praktisk arbetssituation. Emellertid har forskningen givit åtskilliga utgångspunkter för en indirekt bedömning utifrån den föreliggande mekaniska situationen för ryggen. Man har här på olika sätt analyserat den mekaniska belastning på ryggraden som uppstår vid lyft av bördor med olika tyngd och vid in- tagandet av olika arbetsställningar.
Lokal muskelbelastning kan laboratoriemässigt studeras med t. ex. elek- tromyografi men denna metod är för komplicerad för rutinmässig använd- ning. Här är man vanligen hänvisad till mera indirekta bedömningar. Själv- fallet ger belastningsbesvär bland personalen viktiga ledtrådar angående olämpliga förhållanden.
Då det gäller riktlinjer för användning på konstruktionsstadiet finns i den ergonomiska litteraturen rikhaltiga uppgifter om den styrka människor kan utveckla vid olika rörelseförlopp och vid statisk kraftutveckling samt om hur stor del av denna styrka som under olika förhållanden högst kan
utnyttjas för att trötthet i längden skall kunna undvikas. Vidare finns i litteraturen uppgifter om lämpliga mått på arbetsplatsen i vad avser sittplats, utrymme, räckvidds- och siktförhållanden m. m., liksom också riktlinjer för lämplig utformning av reglage samt handverktyg o.d.
I många fall är det till följd av den komplicerade praktiska situationen omöjligt att. någorlunda säkert använda sådana fysikaliska och fysiologiska bedömningsgrunder som tidigare berörts, varför man kan vara hänvisad till det subjektiva omdömet hos den arbetande. Under utveckling är ex- perimentalpsykologiska metoder för att mäta upplevelsen av trötthet och arbetskomfort och på så sätt förbättra underlaget för bedömning av arbets- ställningar, ryggbelastning etc.
Moderna arbetsformer har vidare ofta medfört bundenhet med långvarigt stående eller sittande arbete som följd. Sådant arbete kan fysiologiskt ge trötthet eller yrsel.
Belastning på sinnesorganen
Sinnesorganens funktion betingas av ett flertal förhållanden såsom belysning, ljudnivå och bakgrundsbuller, se avsnitt 2.4 och 2.5. Här bör också erinras om att vissa arbetsuppgifter ställer särskilda krav på syn och hörsel. Vad gäller varseblivningen av sinnesinformation har den experimentalfysiolo- giska forskningen lämnat bidrag som för praktiskt bruk presenteras i den ergonomiska litteraturen. Det kan t. ex. gälla reaktionstiden vid olika typer av sinnesretning, risken för felhandling vid komplicerade sinnesintryck eller i valsituationer, möjligheten att i korttidsminnet bevara sinnesintryck, lämp- lig utformning av instrument och signalsystem m. m. Data av denna typ har stor betydelse vid utformning av säkra arbetsanordningar och arbets- metoder. De kan också användas för att motverka trötthet på grund av psykisk överbelastning eller i vissa fall underbelastning.
Moderna metoder för systemanalys har tillämpats på s. k. människa-ma- skin-miljösystem för att nå bästa möjliga lösningar av systemets utformning från bl. a. skyddssynpunkt. Inom systemergonomin har man arbetat på att utforma maskiner så att man inom systemet inte får onödig eller hälsofarlig belastning på kroppen eller sådan belastning som skapar alltför stor trötthet.
För att skapa vida arbetsmöjligheter måste man individualisera arbets- platsen på olika sätt. Därmed sammanhängande problem kan ofta inte lösas standardmässigt utan det kan vara nödvändigt att åstadkomma lösningar direkt anpassade till enskilda individers behov. Det finns emellertid här vissa allmänna studier av hur arbetet bäst kan anpassas till förutsättningarna hos grupper med speciella behov. Forskningsmässigt kan här insatser göras bl. a. på så sätt att man genomarbetar vissa modellfall. Man har även ägnat sig åt att utforma hjälpverktyg för att ge möjlighet åt rörelsehindrade att utföra olika arbetsuppgifter.
2.11. Fall, nedstörtande föremål, ras
2.11.1. Gällande bestämmelser
För att förebygga att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande föremål eller ras föreskrivs i 11 & arbetarskyddslagen att sådana åtgärder skall vidtas att fara i möjligaste mån undgås. I 40å arbetarskyddskungörelsen finns ett stort antal bestämmelser om vad som särskilt skall iakttas i dessa hän- seenden. Golv, gångar och vägar på arbetsställe skall vara lämpligt förlagda, erbjuda tillräckligt utrymme och ha betryggande bärighet samt så långt möj- ligt hållas i sådant skick att arbetstagare ej utsätts för fara att snava eller halka. Föremål får inte onödigtvis läggas upp i gångar och på vägar. Bas- sänger, kar och andra öppna kärl, brunnar, schakt, gropar, gravar o. (1. skall med hänsyn till läge, innehåll och djup vara anordnade på betryggande sätt samt vara i nödvändig utsträckning kringgärdade eller täckta. Mot- svarande gäller golvöppningar. Öppningar i vägg för in- och utlastning skall vara försedda med lämpliga skydd. Trappor, stegar, landgångar, ställningar och plattformar skall med hänsyn till material, utförande och uppställning erbjuda betryggande säkerhet och vara försedda med erforderliga ledstänger, skyddsräck och andra säkerhetsanordningar. De skall underhållas väl. Mate- rial, redskap och andra föremål skall vara upplagda eller staplade på be- tryggande sätt. Tak, som är avsedda att beträdas, skall ha tillräcklig håll- fasthet och vara försedda med lämpliga skyddsanordningar. Slänt eller vägg vid grävning, schaktning eller annat liknande arbete skall med hänsyn till markens beskaffenhet och slänt- eller vägghöjd utföras med lämplig lutning eller i avsatser. Där så erfordras skall betryggande stämpling eller spontning ske. Kan underminering ej undvikas, skall uppkommande överhäng stöttas på tillförlitligt sätt. Tak och väggar vid arbetsplatser, gångar och tranSport- leder i gruva, stenbrott, tunnel eller annat i berg insprängt utrymme skall hållas väl rensade (skrotade). Där avlossning eller ras inom sådant utrymme kan befaras, skall stämpling, stöttning, inbyggnad eller annan betryggande åtgärd vidtas. Utrymme, inom vilket arbete inte pågår och som på grund härav inte skrotas, skall avstängas för att hindra obehörigt tillträde. Ytter- ligare föreskrifter om förebyggande av skada genom fall finns i 41 & ar- betarskyddskungörelsen som innehåller följande. Vid arbete på plats, där risk för nedstörtande föreligger och annat tillfredsställande skydd inte skä- ligen kan anordnas skall — om fråga ej är om arbete på brädstapel, halmstack, högt lastat fordon eller annat arbete vid vilket sådan anordning ej kan på- fordras — arbetsgivaren tillhandahålla säkerhetsbälte med lina av ändamåls- enligt utförande och fullgod beskaffenhet. Det åligger arbetstagare att an- vända sådan skyddsutrustning. Saknas tillfredsställande anordning för linans fästande eller anses det eljest påkallat, skall arbetsgivaren tillse att arbets- tagaren får lämpligt biträde för fasthållande av linan på betryggande sätt. Arbete, som utförs i det fria på stor höjd, bör i skälig omfattning avbrytas då hård blåst. häftigt snöfall eller andra svåra väderleksförhållanden medför starkt ökad risk för olycksfall genom nedstörtande. Vid arbete på kaj, brygga eller annan liknande arbetsplats, där fara för drunkning föreligger, skall er- forderliga redskap för livräddning finnas lätt tillgängliga.
I fråga om sådana omständigheter som behandlas i förestående paragrafer
har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar för särskilda områden. Föl- jande exempel ger en översiktlig bild av regleringen. Bestämmelser mot halka meddelas i fråga om golv i restauranger och ålderdomshem. Beträf- fande gångar och vägar på arbetsställe finns främst i styrelsens bygg-, res- taurang-, lokal- och berganvisningar en del detaljbestämmelser. Om brunnar, schakt, gropar o.d. meddelas vissa bestämmelser i styrelsens bygganvis- ningar, flytgödselanvisningar och hissanvisningar samt även i Svensk Bygg— norm. För öppningar i golv, bjälklag, vägg m.m. föreskrivs om skydds- åtgärder i bygganvisningarna och Svensk Byggnorm. För trappor i arbets- lokaler finns bestämmelser i Svensk Byggnorm, utarbetade i samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Om trappor och stegar som används vid byggnads- arbete lämnas en del bestämmelser i bygganvisningarna. Beträffande trappa och stege i gruva gäller vad som föreskrivits i styrelsens berganvisningar. Bygganvisningarna och stuverianvisningarna innehåller också en rad de- taljbestämmelser om landgångar, ställningar och plattformar med krav på material, dimensioner och utförande samt kontroll av sådana anordningar. För ställningar och plattformar som används vid skrotningsarbete i gruvor, tunnlar o.d. meddelas bestämmelser i berganvisningarna. Föreskriften i arbetarskyddskungörelsen om uppläggning och stapling av material, redskap m. m. kompletteras av vissa bestämmelser i bl. a. bygg- och stuverianvis- ningarna. Till skydd mot olycksfall vid arbete på tak finns bestämmelser i byggnadsstadgan, Svensk Byggnorm och bygganvisningarna. Vid gräv- nings- och schaktningsarbete föreligger ofta allvarliga risker för fall, ned- störtande föremål och ras. I bygganvisningarna lämnas en rad bestämmelser om vad som skall iakttas vid sådant arbete. Även i Svensk byggnorm ges i dessa avseenden bestämmelser som är av betydelse från arbetarskydds- synpunkt. Till skydd mot ras finns också bestämmelser i styrelsens grus- tagsanvisningar och berganvisningar.
Här kan också nämnas kungörelsen (19371816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. Denna författning innehåller bl. a. åtskilliga bestämmelser om åtgärder för att fö- rebygga skada genom fall och nedstörtande föremål. För kungörelsen re- dogörs i avsnitt 9.4.4.l.
2.11.2. Rapport
Den tidigare nämnda arbetsgruppen för lokalfrågor m. ni. gör i sin rapport till arbetsmiljöutredningen allmänna påpekanden i anslutning till arbetar- skyddskungörelsens bestämmelser angående åtgärder för att förebygga olyck- or genom fall, nedstörtande föremål eller ras. [ fråga om vissa särskilda slag av arbeten anför arbetsgruppen bl.a. följande.
Vid schaktning ijordmaterial o.d. uppstår ofta risk för ras. Arbetsgruppen påpekar att föreskrifter om släntlutningar och förstärkningar som anges i bygganvisningarna ofta åsidosätts. Man har dålig respekt för rasriskerna och förlitar sig påjordmaterialets sammanbindande förmåga, vilken dock plöts- ligt kan minska vid regn, vattensamling i schaktgrop, frost, överlast eller skakningar. Starkt bidragande till att släntlutningarna hålls för branta är kostnads- och tidsvinsten genom branta slänter och smal markuppgrävning
it. ex. rörgravsschakt. Kunskaperna om hurjordarter beter sig vid schaktning eller om deras vatteninnehåll förändras synes vidare ej sällan vara små hos ledare för schaktningsarbeten. Arbetsgruppen nämner även behovet av bättre spontkonstruktioner i schakt som grävts med branta slänter.
De arbetsställen där byggnadsarbete bedrivs utmärks i likhet med väg- byggen. gruvor, bergbyggen och stuveriarbetspiatser av att deras utseende och karaktär förändras från dag till dag. Det ligger i sakens natur att riskerna för olycksfall kan bli stora på arbetsställen av denna typ. Arbetsgruppen betonar därför vikten av att arbetarskyddssynpunkter i hög grad beaktas vid planering av byggnation, transporter m. m. och vid uppbyggnaden av arbetsställets organisation. De praktiska erfarenheter som arbetstagare av olika kategorier representerar bör tillvaratas genom att deras representanter bereds tillfälle att delta i planering och organisering av bygget. Detta kan dock i många fall visa sig vara svårt att genomföra då de arbetstagare som skall arbeta vid bygget ofta inte är anställda av det byggande företaget vid tidpunkten för projektering och planering. I dessa fall bör de regionala skyddsombuden inkopplas och möjligheten lämnas öppen för arbetstagarna att senare, när de väl anställts, lämna synpunkter på planering och orga- nisation. Nästan 40 % av alla olycksfall inom byggbranschen orsakas genom fall, fallande föremål eller trampning på föremål e. (1. Bidragande orsak till dessa olycksfall är enligt arbetsgruppen ofta bristande ordning på arbets- platsen. Överbliven materiel och avfall bör snabbt tas om hand och transport— och gångvägar hållas fria.
Vid jämförelse mellan arbetsförhållandena under och över jord finner arbetsgruppen att samma slags skyddsproblem av gammalt fått olika lös- ningar. Det förhållandet att den statliga tillsynen för ovanjords- och un- derjordsarbete tidigare legat på olika händer kan ha minskat möjligheterna till en utjämning i skyddsstandarden. Genom 1973 års reform av arbetar- skyddslagstiftningen har detta ändrats men fortfarande finns en eftersläpning av skyddsstandarden under jord, väsentligen beroende på de skilda för- utsättningarna för arbete ovan och underjord. Det är fortfarande stor skillnad mellan yrkesskadefrekvens i arbete ovan och under jord. Underjordsarbe- tenas olycksfall består till stor del av traditionella olycksfall av samma typer som vid ovanjordsarbete. Utom på faran på grund av ras eller nedstörtning pekar arbetsgruppen på risk för skada eller ohälsa genom luftföroreningar, buller m. m.
Särskilda risker för skada genom fall, nedstörtning e. d. finns vid stu- veriarbete. Arbetsgruppen framhåller att man måste få hamnägarna att sörja för att det finns lämpliga arrangemang i hamnarna för att trygga passagen mellan kaj och fartyg.
Vad gäller själva arbetsplatsen ombord konstaterar arbetsgruppen att för- skjutningar i lasten kan ha ägt rum genom fartygets rörelser till sjöss om inte godset från början är rätt stuvat och säkrat. Detta medför risk för ned- störtande gods liksom för fall och feltrampningar — fot- och benskador är en av de vanligaste yrkesskadorna i Stuveriarbete. En möjlighet att minska dessa risker är enligt rapporten att förmän och skyddsombud noggrant in- spekterar varje lastrum och gör upp ordentliga planer för arbetets bedrivande samt sedan följer upp med fortsatta inspektioner under arbetets gång för
att förekomma överraskningsmoment. På samma sätt bör lastning ske enligt noggrant uppgjorda planer och med tanke på att åstadkomma en säker ar- betsplats för dem som senare skall lossa lasten.
2.12. Personlig skyddsutrustning m.m.
2.12.1. Gällande bestämmelser
Personlig skyddsutrustning kallas sådan utrustning som bärs av den ar- betande och är speciellt avsedd till skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbete (jfr prop. 19482298 s. 288).
Föreskrifter om personlig skyddsutrustning finns i 12 å arbetarskyddsla- gen. Om annan skyddsåtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras skall sådan utrustning av lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Den- ne är skyldig att använda utrustningen under arbetet och att väl värda den. Närmare föreskrifter om personlig skyddsutrustning till skydd mot ohälsa finns i 29 & arbetarskyddskungörelsen. Motsvarande föreskrifter om utrust- ning till skydd mot olycksfall finns i kungörelsens 45 &. Som exempel på personlig skyddsutrustning nämns hjälmar, andnings- och ögonskydd, hår- skydd, skyddshandskar, ben- och fotskydd, Skyddsskor och skyddskläder eller särskilda förkläden till skydd mot stänk av glöd, smält metall, syra, lut o. d. Sådan utrustning skall bekostas av arbetsgivaren, om annan över- enskommelse inte träffas, och förvaras på arbetsstället. Den skall vara god- känd av arbetarskyddsstyrelsen i den mån styrelsen föreskriver detta. Enligt nämnda paragrafer i arbetarskyddskungörelsen bör personlig skyddsutrust- ning tillhandahållas även då arbetet är av tillfällig natur och till följd därav skyddsåtgärd, som annars bort vidtas, av praktiska skäl ej lämpligen kan komma i fråga, såsom vid sprutmålning av järnkonstruktion, sandblästring av husfasad eller reparation av gasledning.
Till personlig skyddsutrustning kan också hänföras säkerhetsbälte med lina. Sådan utrustning skall enligt 41 & arbetarskyddskungörelsen tillhan- dahållas vid arbete på plats där risk för nedstörtande föreligger och annat tillfredsställande skydd inte skäligen kan anordnas.
Kläder till skydd mot blåst, kyla, värme eller väta som härrör direkt från klimatförhållanden anses inte som personlig skyddsutrustning utan som arbetskläder. Även arbetsklädernas beskaffenhet har dock betydelse från olycksfallssynpunkt. 469" arbetarskyddskungörelsen framhåller att arbets- tagare i görligaste mån skall använda Iämplig klädsel under arbete vid ma- skinella anordningar vilkas rörliga delar inte kan byggas in eller förses med skydd. Det betonas att arbetstagare också i övrigt bör använda sådan klädsel i arbetet att denna inte på grund av sin beskaffenhet föranleder olycksfall.
Anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen angående personliga skyddsut- rustningar finns dels som allmänna anvisningar dels som speciella anvis- ningar angående hörselskydd, ögonskydd, andningsskydd, fot- och ben- skydd, hårskydd samt säkerhetsbälte med lina. Bestämmelser om personlig skyddsutrustning finns också i en del av styrelsens anvisningar för olika branscher e. d.. t. ex. i sprutmålnings-, bygg-, limnings-. laboratorie-, kyl-
arbets-, radon—, PCB- och keramikanvisningar samt anvisningar angående stenkrossar, arbete i frysrum och flytande nitrogen.
Följande utrustning skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen vid leverans och/eller användning inom respektive anvisnings tillämpningsområde vara av typ som godkänts av styrelsen:
Skyddshjälm för industri m. m. (SIS-märkning enligt vissa angivna normer innebär att hjälmen är av typ som godkänts av arbetarskyddsstyrelsen)
Andningsskydd mot radon (radonanvisningar) Dykarhjälm med bröstplåt och vissa delar av lätt dykarutrustning (dykerianvis- ningar)
Tryckluftapparat för rökdykning (meddelande år 1969) Filter till andningsskydd mot DDT (meddelande år 1974) Följande utrustning skall enligt föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen typprovas i vissa angivna avseenden.
Hörselskydd (anvisningar ang. hörselskydd) Ögonskydd (anvisningar ang. ögonskydd) Andningsskydd (anvisningar ang. andningsskydd) Skyddsskodon med tåhättor av järn e. d. (anvisningar ang. fot- och benskydd) Säkerhetsbälte med lina (anvisningar ang. säkerhetsbälte med lina) Benskydd vid skogsarbete med motorkedjesåg (provning av statens maskinprov- ningar; meddelande år 1974)
Enligt arbetarskyddsstyrelsens allmänna anvisningar ang. personlig skyddsutrust- ning skall provning av sådan utrustning utföras av institution eller företag som med- delats behörighet av styrelsen. Personlig skyddsutrustning som blivit godkänd av styrelsen skall förses med märkning som anger detta.
2.12.2. Inkomna skrivelser
I en skrivelse till utredningen från Helsingborgs hamn hemställs att ut- redningen föreslår att personlig skyddsutrustning, främst skyddshjälmar, obligatoriskt skall bäras i vissa slags arbeten.
Svenska byggnadsarbetareförbundets avdelning 12 i Göteborg har begärt att utredningen skall överväga förbud mot att saluföra personlig skydds- utrustning som inte godkänts av arbetarskyddsstyrelsen.
2.123. Rapport
Den arbetsgrupp som bildats vid arbetarskyddsstyrelsen för att ge synpunkter på personlig skyddsutrustning har i en rapport till utredningen anfört bl. a. följande. »
Om ett skydd används beror till stor del på hur det är utformat. Va- riationerna i arbetstagarnas kroppsstorlek och kroppsform är stora och per- soner med ovanliga anatomiska mått kan ha svårt att hitta personlig skydds- utrustning som passar. Även olika medicinska problem försvårar användning av skydd. Korrektionsglasögon kan exempelvis vara svåra att bära samtidigt med hörselskydd eller ansiktsmask. Många av de personliga skydden kom- mer vidare i direkt kontakt med huden och kan skapa allergiska besvär hos känsliga personer. Enligt rapporten bör arbetsgivaren tillhandahålla olika storlekar och fabrikat av skydd inte bara när det gäller hjälmar och skor utan även av t. ex. masker till andningsskydd och hörselskydd. I rapporten
diskuteras vidare komfortproblem vid användning av skydd. Värmen är ett stort komfortproblem vid vissa skydd. Skydd som trycker och skaver ger upphov till såväl fysiska som psykiska obehag. Tunga, stela och klumpiga skydd inskränker rörelseförmågan och ger framför allt en uttröttningseffekt. Det påpekas att svårigheten att få de arbetande att använda utrustning som är tröttande accentureras i arbetsorganisationer där lönesystemet är av ac- kordstyp. Som ytterligare en olägenhet framhålls att personlig skyddsut- rustning kan innebära att bärarens möjligheter att ta emot information mins- kar. En kraftig skyddsstövel medför att foten inte får känning med marken. Osmidiga skyddshandskar försvårar återkopplingen mellan handen och ar- betsstycket och försämrar därmed muskelkontrollen. Vid användning av hörselskydd beskärs möjligheterna till social kontakt på arbetsplatsen. Hör- selskydd kan också upplevas som om varningssignaler stängs ute.
Även sättet för skyddsutrustningens tillhandahållande påverkar enligt ar- betsgruppen dess användande. Faktorer som slarvig utprovning, inga al- ternativ vad gäller fabrikat, obefintliga rutiner för service och utbyte av bristfälliga skydd har härvidlag betydelse. Tillverkares bruks- eller sköt- selanvisningar saknas i många fall eller är svårlästa. Vid vissa typer av skyddsutrustning, t. ex. hörselskydd av propptyp, behövs hjälp med utprov- ning av läkare, sköterska eller annan lämplig person för att skyddseffekten skall bli den avsedda. Om denna skall bibehållas måste utrustningen även underhållas. Arbetstagaren är skyldig att väl vårda utrustningen. Vissa mer komplicerade typer av personlig skyddsutrustning t. ex. andningsskydd och säkerhetsbälte med lina fordrar emellertid en av arbetsgivaren organiserad översyn och provning av särskilt utbildad personal. Även hörselskydd av kåptyper behöver underhåll för att dess skyddseffekt skall bibehållas. Ar- betarskyddsstyrelsens anvisningar angående personlig skyddsutrustning har enligt rapporten haft god effekt på användningsfrekvensen av sådan ut- rustning. Anvisningarna har tvingat fram ett kraftigare agerande från ar- betsledningens sida för utrustningens användande men här finns fortfarande brister. För att utrustningen skall användas i största möjliga utsträckning måste arbetsgivarna genom lämpliga åtgärder förmå arbetstagarna att an- vända utrustningen, t. ex. genom saklig information och utbildning kring riskerna i arbetssituationen och om de olika personliga skyddens skydds- egenskaper. En svårighet i sammanhanget är att i lagstiftningen saknas sanktionsmedel när arbetstagare vägrar att använda personlig skyddsutrust- ning som är obligatorisk. Arbetsmiljölagstiftningen bör enligt arbetsgruppens åsikt ge möjlighet att hindra arbetstagare från att fortsätta arbetet, om han underlåter att bära obligatorisk skyddsutrustning.
I rapporten diskuteras också provningsmetoder som grund för typgod- kännanden av personlig skyddsutrustning. Enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter gäller bl. a. att utrustningen skall erbjuda tillfredsställande skydd mot de risker för vilken den är avsedd och att den skall ha låg vikt. För dessa förhållanden finns provningsmetoder men i övrigt är det enligt rap- porten svårt att få fram rutiner. Ibland står dessutom krav på skyddseffekt och krav på komfort i motsatsställning till varandra. Olika forskningsarbeten pågår emellertid f. n. för att förbättra den personliga skyddsutrustningen när det gäller effektivitet och bekvämlighet.
2.13. Ensamarbete
2.13.1. Gällande bestämmelser
Under förarbetena till 1949 års arbetarskyddslag framfördes från flera håll krav på förbud mot att arbetstagare sätts att arbeta ensam i riskfyllt arbete, särskilt nattetid. 1938 års arbetarskyddskommitté (SOU 1946:60 s. 261)ansåg sig inte kunna förorda att ett sådant förbud infördes men påpekade att erforderliga åtgärder för att skydda arbetstagaren kunde vidtas med stöd av den allmänna bestämmelsen om arbetsgivares förpliktelser i 75 arbe- tarskyddslagen.
LO föreslog i sitt yttrande över kommitténs förslag en bestämmelse av innehåll att beträffande arbetslokal, där arbete utförs av endast en arbets- tagare utan möjlighet att i händelse av olycksfall omedelbart påkalla hjälp av annan, särskild hänsyn skall tas till detta förhållande vid bedömande av behovet av skyddsanordningar på maskinella hjälpmedel eller av larm- anordning.
En bestämmelse av i princip det innehåll LO förordat upptogs i 45 ar- betarskyddskungörelsen. Enligt bestämmelsen i dess ursprungliga lydelse skulle vid ensamarbete i arbetslokal eller avdelning därav särskild hänsyn tas — förutom till arten och graden av föreliggande olycksfallsrisk — till ar- betstagarens möjligheter att vid inträffat olycks- eller sjukdomsfall få hjälp.
Bestämmelsen om ensamarbete i 45 arbetarskyddskungörelsen var som den ursprungligen utformades inte tillämplig på arbetsplatser i det fria. ] skrivelse år 1970 till Kungl. Maj:t anförde arbetarskyddsstyrelsen med hän- visning till en av styrelsen verkställd utredning om skogsbrukets arbetar- skydd bl.a. följande.
Av styrelsens utredning framgår, att även med en långt driven koncentration av skogsarbetet till arbetsplatser med fasta arbetslag, varigenom hittills ett relativt stort antal arbetsplatser med ensamt arbetande skogsarbetare bortfallit, kommer ensam- arbete att finnas kvar, främst inom det mindre skogsbruket. I fall där sådant arbete ej kan undvikas framhålles i utredningen angelägenheten av att man, såsom synes vara regel för det större skogsbruket, tillser att arbetsförhållandena blir så säkra som möjligt i skyddshänseende. Detta kan ske t. ex. genom viss tillsyn, förläggning av arbetsplatserna i nära anslutning till varandra, lämplig organisation av resor och raster för icke alltför långt från varandra ensamt arbetande eller genom möjlighet till di- rektkontakt, såsom via radio- eller telefonförbindelser, med annan arbetstagare eller med arbetsledningen.
Även vid andra arbeten utomhus än skogsarbete kan i det särskilda fallet samma behov av skyddsåtgärder föreligga, såsom vid arbete ensam i grustag, pumpskötsel vid kraftverksbygge och felsökning på elkraftledning. Frågan om ensamarbete har också aktualiserats vid bärgning av bilar, framförande av tåg och arbete med traktor inom jordbruket på större avstånd från bostad eller ekonomibyggnad.
För att fästa arbetsgivares uppmärksamhet på skyldigheten att beakta behovet av skyddsåtgärder i bl. a. ovan berörda fall anser styrelsen. att 4 & arbetarskyddskungö- relsen bör ändras så, att den gäller generellt för ensamarbetande arbetstagare.
I enlighet med arbetarskyddsstyrelsens förslag ändrades 4 ; arbetarskydds- kungörelsen så att bestämmelsen kan få tillämpning också på ensamarbete som bedrivs i det fria (SFS 1970:520).
Ett förbud mot ensamarbete i visst fall finns vidare inbegripet i 41 & ar-
betarskyddskungörelsen som behandlar arbete på plats där risk föreligger för nedstörtande. Om annat tillfredsställande skydd inte skäligen kan an- ordnas skall arbetsgivaren — såvida fråga ej är om arbete på brädstapel, halm- stack, högt lastat fordon eller annat arbete vid vilket sådan anordning inte kan påfordras — tillhandahålla säkerhetsbälte med lina. Saknas tillfredsstäl- lande anordning för att fästa linan eller är det annars påkallat, skall ar- betsgivaren tillse att arbetstagaren får lämpligt biträde att hålla fast linan på betryggande sätt.
Frågor som avser skyddsåtgärder vid ensamarbete har i åtskilliga fall be- handlats i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar. I vissa fall förbjuds härvid ensamarbete. Främst har ensamarbete behandlats i grustags-. bygg-. flyt- gödsel- och varvsanvisningarna samt anvisningarna om dykeriarbete, hand- havande av tjurar och arbete i frysrum.
Vidare finns en bestämmelse om ensamarbete i statens industriverks kungörelse (196018) med föreskrifter angående utförande och skötsel av elek- triska starkströmsanläggningar. Enligt 127å kungörelsen får i vissa fall ar- beten utföras direkt på spänningsförande anläggningsdel. Arbetena får då inte utföras av person som är ensam på arbetsplatsen.
Slutligen kan nämnas att behovet av skydd mot överfall vid ensamarbete föranlett en bestämmelse att överfallslarm skall finnas i polisstationernas arrestsystem. Bestämmelsen har tagits in i byggnadsstyrelsens anvisningar angående polishus i centralort.
2.13.2. Riksdagsmotioner
I motioner senast till 1975 års riksdag har yrkats förbud i arbetarskyddslagen mot enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg.
Socialutskottet (SOU 1973:25 och l975:4) har avstyrkt bifall till motionerna. Samtidigt har utskottet hänvisat till att det är en viktig uppgift för arbets- miljöutredningen att i dess arbete med att omgestalta det materiella in- nehållet i arbetarskyddslagstiftningen överväga utformningen av de framtida regler som skall gälla i fråga om ensamarbete.
2.133 Tillämpningen av bestämmelserna om ensamarbete
Ett stort antal förfrågningar har under åren gjorts hos arbetarskyddsstyrelsen om visst arbete får utföras av ensam arbetstagare. Vid handläggning inom styrelsen har i allmänhet framhållits att i arbetarskyddslagen inte finns något förbud mot att använda arbetstagare ensam till visst arbete men att styrelsen eller yrkesinspektionen i särskilda fall kan ingripa med stöd av den allmänna bestämmelsen i 7 5 första stycket arbetarskyddslagen. Förutsättningarna för ingripande har i varje särskilt fall bedömts med hänsyn till föreskrifterna i 4 & arbetarskyddskungörelsen. Följande fall kan nämnas då styrelsen uttalat sig mot ensamarbete i visst fall. Som svar på förfrågningar har arbetarskyddsstyrelsen vid olika tillfällen i uttalat att ensam arbetstagare inte bör utföra tillsyn av gasledningar till j ugnar i stålverk och inte heller vissa arbeten i gasverk där risk för kol- oxidförgiftning bedömts föreligga. Vidare har angetts att i regel två ar-
betstagare samtidigt skall utföra arbete med felsökning på elektrisk stark- strömsledning, liksom vid arbete med felsökning vid linjehaveri om olycks- fallsrisken på grund av speciella omständigheter, såsom svåra väderleks- förhållanden eller mörker, bedöms vara särskilt stor. Fråga har också upp- kommit om ensamarbete i samband med slamsugning av gatubrunnar. Ar- betarskyddsstyrelsen har om detta uttalat att ensamarbete inte får utföras på sådana ledningar där risk kan förekomma för syrebrist, skadliga gaser eller stor vattenföring.
Arbetarskyddsstyrelsen har i en skrivelse år 1971 relativt ingående be- handlat kravet på kontakt under skogsavverkning med ensam arbetstagare. I skrivelsen anförs bl. a. följande.
Skada kan till sin art vara sådan, att varje dröjsmål med hjälpen kan få allvarliga konsekvenser, exempelvis vid svår blödning, "Erforderlig hjälp” måste i sådana fall innebära att hjälpen kommer omedelbart, vilket emellertid kräver, att varje arbetstagare står under så gott som ständig uppsikt av arbetskamrat eller annan person. Även om detta vore rimligt eller möjligt, skulle arbetarskyddsstyrelsen med hänsyn till säkerhetsavståndet vid trädfällning inte rekommendera en sådan arbetsorganisation. På grund av terrängformationer samt småträd och buskar kan man vanligen ej räkna med ögonkontakt från man till man inom en avverkningstrakt, om säkerhetsavståndet skall upprätthållas. Där flera personer fäller och upparbetar träd är det vanligt, att man arbetar inom hörhåll för varandra dvs. att den som stannar sin motorsåg och tar av hörselskyddet kan höra om kamraternas sågar är i arbete. Man träffas vid måltiderna samt innan man lämnar arbetsplatsen. Arbetarskyddsstyrelsen har ansett att kravet på kontaktmöjligheter f. n. måste stanna vid vad en sådan arbetsplats er- bjuder.
Risken att genom olycksfall bli i behov av omedelbar hjälp är i stort sett densamma när man arbetar ensam som när man arbetar i ett arbetslag. Styrelsen anser att kon- taktmöjligheterna på en ordinär arbetsplats, som de ovan beskrivits, bör vara norm- givande vid bedömningen av kontakterna vid ensamarbete. Tre—fyra kontakter per dag har ansetts ge åtminstone tillnärmelsevis motsvarande skydd.
På grund av den aktuella skyddsfrågans natur har några särskilda skälighetshänsyn med avseende på de olika företagens storlek och resurser icke ansetts kunna tas.
Vid de flesta företag är det på grund av kostnader och brist på personal uteslutet att ordna tre—fyra besök per dag hos den ensamarbetande. Exempel på sådant är- rangemang finns dock. De tre—fyra besöken är således oftare en bild av kravet än en praktisk lösning av kontaktfrågan. Radio av lämplig typ kan i vissa fall användas. Terrängförhållandena liksom avståndet (3—5 km) mellan arbetsplatsen och den andra apparaten begränsar emellertid dess användbarhet.
Anförda uttalanden angående godtagbara intervaller i kontakterna med ensamarbetare synes vara utgångspunkten för rådande praxis i fråga om ensamarbete i skogsbruket.
I åtskilliga ytterligare fall där det satts i fråga om visst arbete bör utföras av ensam arbetstagare har arbetarskyddsstyrelsen av olika skäl ansett att hinder inte föreligger. Härvid har i allmänhet något eller några av ne- dan nåmnda förhållanden konstaterats eller satts som villkor för arbetet, nämligen
att arbetet är av relativt enkel beskaffenhet, att risk för skada kan bedömas inte vara särskilt framträdande, att andra arbetstagare finns i närheten, att möjlighet finns att påkalla hjälp per telefon, radio eller annan alar-
meringsanordning,
att arbetstagare är fullt förtrogen med arbetet och har nödvändig kännedom om arbetsplatsen.
Som exempel på arbeten där visst eller vissa av nämnda förhållanden varit avgörande för bedömningen om ensamarbete bör tillåtas kan nämnas
arbete nattetid vid skärmaskin m.m. inom textilindustrin, arbete på maskinverkstad, inkörning av bilmotorer, betjäning eller arbete som nattvakt vid kraftverk, bemanning av lok på industriområde, nattvakts laddning av acetylengastuber, tillsyn av ångpanna, nödslakt nattetid, betjäning av hamnkran nattetid, arbete i stolpe till elektrisk friledning, sandblästring från byggnadsställning, arbete på mentalsjukhus, arbete vid polisstations arrestenhet samt arbete vid elugnar och oljeeldade tunnelvagnar på isolatorfabrik.
DDDBDDDDDDDDDD
Arbetarskyddsstyrelsen har i vissa fall uppställt detaljerade villkor för ensamarbete i samband med dispens från nattarbetsförbudet i 205 arbe- tarskyddslagen. Som villkor har bl. a. angetts att arbetstagaren skall utrustas med bärbar radio och instrueras att minst en gång i timmen ta kontakt och att en bevakningsman skall minst en gång varje natt besöka arbets- platsen.
2.13.4. Kommunikationsutrustning vid ensamarbete
Tillsynsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen har till utredningen lämnat följande uppställning angående kommunikationsutrustning som kan använ- das som hjälpmedel vid ensamarbete.
]. Portabla radiostationer Minst två apparater erfordras. Kostnad: från ca 500:— per apparat upp till t. ex. 10 OOO:— för enbart en basstation Val av apparat och därmed kostnader är beroende av räckvidd m.m. Medger talkommunikation 2. Personsökaranläggning Kostnad: Sändare, manöverenhet samt en mottagare från ca 1 800:—. Varje ytterligare bärbar mottagare ca 500:—. Medger ej talkommunikation. 3. Bevaknings TV Kostnad: Kamera, bildskärm, komplett monterade, från ca 5 0001—lan- läggning. Medger inte talkommunikation. Täcker ett begränsat område där man kan se en ev. olycka och medger även teckenspråk. Tillsynsavdelningen har även undersökt vilka alternativa lösningar som finns beträffande mobiltelefon (radio) med fristående basstation, dvs. bas- station som ej bemannas av arbetsgivarens personal. Att anlita taxi anses
härvid som mindre bra på grund av att jourtjänst kan upphöra under vissa timmar av dygnet. Vidare påpekas att taxi i glesbygder inte alltid har mo- bilradio. Det finns också ett antal av televerket auktoriserade företag som får bedriva larmtjänst. Liksom när det gäller taxi är dock spridningen av basstationer f.n. sådan att endast de mera tätbefolkade områdena täcks. Om en överenskommelse kan träffas med brandkårerna om att ta hand om denna typ av larmtjänst kan i stället den jour som finns där utnyttjas. En kartläggning bör enligt tillsynsavdelningen göras för att ge en bild av den geografiska täckning som kan åstadkommas med denna metod.
2.13.5. Kontakt med ensamarbetare via intern television
I många fall kan en kontaktmöjlighet för ensamarbetare skapas via intern television.
Hittills torde TV-anläggningar på arbetsplatser i allmänhet ha installerats i andra syften än som medel att hålla kontakt med ensamarbetare. Som exempel kan nämnas att TV-anläggningar ej sällan installeras i olika ut- rymmen i varuhus o.d. för att förhindra stölder. Vidare förekommer TV- övervakning av trafik exempelvis inom ett hamnområde. Det har ifrågasatts om inte arbetsgivaren härigenom skaffar sig ett medel att bevaka de anställda på ett sätt som strider mot den enskildes anspråk på integritetsskydd. Som svar på en fråga i riksdagen angående övervakning av arbetare via intern television anförde inrikesministern den 1 november 1973 (riksdagens pro- tokoll nr 124, å7) att frågor av detta slag bör lösas i första hand genom förhandlingar mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer. Han erinrade vidare om att det pågår utredningar som syftar till att genom lagstiftning bereda de anställda ökat inflytande över förhållandena på ar- betsplatsen.
Frågan om rättsskydd mot missbruk av optisk apparatur har behandlats av integritetsskyddskommittén i betänkandet (SOU 1974:85) Fotografering och integritet. I betänkandet föreslås att i brottsbalken införs vissa allmänna bestämmelser om skydd mot olovlig fotografering i bostad och på vårdan- stalter och mot otillbörlig fotografering i vissa andra fall då fotograferingen är uppenbart kränkande för den avbildade. Kommittén har särskilt övervägt möjligheterna att bereda arbetstagare skydd mot att arbetsgivaren missbrukar optisk apparatur på arbetsplatsen. Enligt kommitténs mening är emellertid frågor om arbetsgivares användning av optisk apparatur gentemot anställda mera lämpade att lösas förhandlingsvägen än genom allmänna straffrättsliga regler. Kommittén har därför inte föreslagit någon särskild straffbestämmelse angående bruket på arbetsplatser av optisk apparatur i allmänhet.
De föreslagna straffbestämmelserna innefattar ett visst skydd för den en- skilde också mot missbruk av TV-apparatur. Integritetsskyddskommittén anser emellertid att därutöver finns behov att bereda enskilda skydd mot övervakning med TV. Kommittén lägger fram förslag till en särskild lag om TV-övervakning som gäller såväl myndigheters som enskildas över- vakning. I lagen föreslås upplysningsplikt för all personövervakning med TV. Dessutom föreslås att tillstånd av länsstyrelsen skall fordras för TV- övervakning av allmän plats.
Vad gäller TV-övervakning av arbetsplatser framhåller integritetsskydds- kommittén att TV kan ha väsentliga funktioner som hjälpmedel för att skapa en lämplig arbetsmiljö eller säkerhet i arbetet. Kommittén hänvisar till att bevaknings— eller övervakningsuppgifter kan skötas från en plats där man inte är utsatt för ogynnsamma miljöfaktorer och att ensamarbetande kan beredas större trygghet från såväl fysisk som psykisk synpunkt. Enligt kommittén är det emellertid uppenbart att TV också kan utnyttjas på ett sätt som inte är godtagbart. Med TV kan utforskas vad som utgör arbets- tagares privata förhållanden. Kommittén påpekar att den föreslagna straff- bestämmelsen om otillbörlig fotografering bereder visst skydd mot sådant utnyttjande av TV-apparatur. Rättsskyddet enligt bestämmelsen anses dock begränsat. Enligt den föreslagna bestämmelsen om upplysningsplikt får TV- övervakning inte företas i hemlighet. Detta gäller även arbetsplatser. Hu- ruvida TV-övervakning av arbetsplatser därutöver bör bli föremål för särskild reglering har enligt kommittén samband med frågor om arbetsmiljön. Kom- mittén hänvisar till pågående utredningsarbete om arbetsmiljön.
Integritetsskyddskommitténs betänkande har remissbehandlats och är f. n. föremål för övervägande inom justitiedepartementet.
2.13.6. Inhämtade yttranden
Förbunden inom LO-området har lämnat bl. a. följande synpunkter angående ensamarbete. Till en början beskrivs vissa typer av ensamarbeten som utgör problem inom de olika förbundens verksamhetsområden.
Svenska bleek— och plåtslagarejörbundet och Svenska skorstensfejeriarbeta- rejörbundet pekar i sina yttranden på arbeten på fastigheter där det saknas ställningar och liknande skyddsanordningar och vidare på takarbeten.
FastighetsanstäI/das förbund nämner som besvärliga ensamarbeten arbeten i fläktrum och pannrum och vid fläktmaskiner som är placerade i källare eller på vindar.
H andelsanställa'as förbund och Svenska livsmedelsarbetareförbundet för fram frysrummen som fällor för ensamarbetare och beskriver olyckshändelser som inträffat på grund av att arbetstagare blivit inlåst i sådana utrymmen.
lndustriförbunden pekar på en rad arbeten som gäller passning eller re- paration av maskiner, ugnar i kontrollrum, ångcentraler, magasinsarbeten, massavedsinspelning etc. Vidare nämns reparationsarbeten på kranar och traverser nattetid samt arbeten i trånga utrymmen på fartyg.
Statsanställdas förbund och Svenska kommitna/arbetare/örbima'et räknar upp följande ensamarbeten som innebär problem: arbeten på ödemarkslinjer, luftkabelarbeten, arbeten i kabelbrunnar, arbeten i tunnlar, stolplastning, maskinarbeten, arbeten vid vatten- och avloppsreningsverk, vissa arbeten vid gasverk, schaktningsarbeten, mentalvårdsarbete och nattjänstgöring på vårdinrättningar.
Åtskilliga problem i samband med transportarbete påtalas. Chaufförer, som kör långa sträckor nattetid, får själva även svara för att koppla till och från släp. Skogskörslor med lastning och lossning innebär också problem. Arbetstagare vid maskinstationer samt jordbrukets och skogsbrukets trak- _ torförare arbetar oftast åtskilda från andra anställda. Vid fastkörning och sönderkörning uppstår då lätt situationer där personal kan komma till skada.
Från Svenska lantarbetare/örbundet och Svenska Skogsarbetareförbundet framhålls att ensamarbete inom bondeskogsbruket och övrigt skogsarbete med motorsåg innebär ytterst allvarliga problem i sammanhanget.
Svenska byggnadsarbetareförbundet påpekar att ensamarbete är svårt att avgränsa i byggverksamhet. I vissa fall är arbetstagaren helt ensam på arbetsstället, i andra fall arbetar han tillsammans med andra men ändå på en avskild arbetsplats. Det som ena dagen är flerrnansarbete kan genom omfördelning av arbetskraften nästa dag bli ensamarbete.
En klar majoritet av LO-förbunden konstaterar att ensamarbetet ökar. Som orsaker anges ökad mekanisering, nya och högeffektiva maskintyper som är enmansbetjänade och övergång till processindustri med kontinuerlig drift. Handelsanställdas förbund och Kommunalarbetare/örbundei framhåller att arbetstidsförkortning, nattarbete och jourtjänst starkt bidragit till att öka omfattningen av ensamarbete. Enligt Byggnadsarbetareförbundet har arbeten av reparations- och servicekaraktär förändrats påtagligt under senare år. Ofta utförs arbeten på olika arbetsplatser under en och samma dag, varvid för- flyttning sker med servicebil. Enligt Byggnadsarbetareförbundet finns en tendens till ökning av ensamarbete speciellt beträffande servicearbete.
Bland verksamhetsområden som tillkommit och påtagligt utökat andelen av ensamarbete nämns i övrigt byggnadsämnesindustrin, den kemiska in- dustrin och ol jeraffinaderierna. Lantarbetarejörbundet och Handelsanstäl/das förbund pekar på spannmålstorkarna som ett nytt problem. Skogstransporter med bil är också ett problem som kommit till.
Svenska beklädnadsarbetare/örbundet och Svenska transportarbetarejörbun- det anger att som helhet är läget oförändrat men inom vissa områden sker en ökning av ensamarbete. Svenska litografförbuna'et och Svenska typograf- förbundet uppger att ensamarbete sker endast i ringa omfattning.
Endast Fastigltetsaitställdasförbuna' och Skogsarbetai'e/örbundet ger uttryck för uppfattningen att ensamarbete minskar. Skogsarbetareförbundet tillägger dock att användningen av allt större skogsbruksmaskiner — processorer o. d. — åter medför tendens till ökat ensamarbete i samband med att maskinerna används i skiftgång. Samtidigt framhåller förbundet att förutsättningarna att begränsa ensamarbete starkt förbättrats med nuvarande möjligheter att planera och organisera avverkningsarbetet. Trots detta konstateras emellertid årligen flera olycksfall med dödlig utgång där de förolyckade arbetat en- samma utan tillgång till första hjälp och utan möjlighet till kontakt och transport.
Någon statistik över olycksfall i samband med ensamarbete finns inte inom LO-Iörbiinden. De som är ansvariga för arbetarskyddsverksamheten inom de olika förbunden har emellertid i allmänhet också hand om för- säkrings- och skadeståndsärenden och har enligt yttrandena därför en god bild av olycksfallssituationen.
Enligt Kommunalarbetareförbundet finns det ett klart samband mellan den ökade omfattningen av ensamarbete och ökningen av yrkesskador. Bleek- oe/t plåtslagare/ömandet säger att man de senaste åren haft många svåra olycksfall vid ensamarbete. Samma uppfattning har en rad andra för- bund. Bleck- och plåtslagareförbundet och SkarsienJejeriarbetare/örbundet påpe- kar att vid olyckor måste deras medlemmar ofta ta hjälp av utomstående.
Service/örbunden erinrar om de allt oftare förekommande övergreppen mot kiosk-, butiks- och annan servicepersonal.
En i viss mån motsatt uppfattning angående olycksfallssituationer vid ensamarbete framförs av vissa LO-jörbund som konstaterar att olycksfalls- frekvensen för de ensamarbetande är lägre än då flera arbetar tillsammans, trots att riskerna är betydligt större i vissa enmansarbeten.
Enligt LO-jörbundens uppgifter finns ännu inte något fullgott system för kontroll av att ensamarbetande inte i händelse av olycka blir liggande utan hjälp. De system som förekommer är
kontroll via arbetsledning, arbetskamrat eller väktare, tillgång för den ensamarbetande till telefon, summersändare, kommu- nikationsradio, walkie-talkie, ljud- eller ljussignal eller nödstopp,
kontinuerlig kontroll via någon av nämnda kommunikationsapparater el- ler TV-övervakning.
Skogsarbetare/örbundet kommenterar användningen av kommunikations- radio på följande sätt.
Tyvärr disponeras dessa system i vissa fall på ett fantasilöst sätt. Det finns exempel där kortvågsradion van't påkopplad endast under dagskift 0700—1630 trots att en- samarbetande personal arbetat skift på andra tider av dygnet. Man har således inte organiserat någon form av jourtjänst på övriga tider.
Kommunikationsradion inom skogsbruket utvecklas och utnyttjas på mycket po- sitivt och konstruktivt sätt hos en del större företag, främst på maskinsidan. Man har då utvecklat ett kontaktsystem för arbetsplatserna, med intervallanrop på vissa bestämda tider (en gång per timme). Man har en fullständig jourtjänst på sambands- centralen och vid utebliven kontakt med arbetsplatsen och berörd person, träder larmberedskapen i funktion. Sådana system praktiseras för närvarande i större företag på skilda platser i landet. Erfarenheterna är mycket goda och de anställda upplever detta ur trygghetssynpunkt som mycket positivt. Blir någon på grund av olika skäl, reparationer o.dyl., försenad på kvällen, meddelar sambandscentralen vederbörandes familj.
Kommunikationsradiosystemet är således en god lösning kompletterad med en fastlagd kontakt- och beteendeorganisation. Den möjliggör även en kontroll och s. k. "inräkning" av samtlig personal vid arbetets slut för dagen eller skiftet. Det bör inte vara omöjligt att komplettera kommunikationsradion genom att utrusta skogs- arbetaren med s.k. ficklarmsändare.
I övrigt har från LO—jörbundens sida anförts att ensamarbete utanför nor- mal dagarbetstid bör begränsas och tillåtas endast i undantagsfall. Vid risk- fyllda arbeten skall över huvud taget arbete inte utföras som ensamarbete. Förbunden har vidare framhållit att det finns behov av klara anvisningar i lag och i anvisningsform om när ensamarbete får tillgripas.
Här kan också redovisas Skogsarbetareförbundets synpunkter på ensam- boende i Skogsförläggningar. Det finns enligt förbundet exempel på hastiga insjuknanden vid ensamboende i isolerat belägna förläggningar där veder- börande förolyckats allvarligt på grund av att det inte funnits möjligheter att tillkalla hjälp. Förbundet anser därför att ensamboende i förläggning utan kontaktmöjligheter inte bör få ske.
Förbunden inom TCO.-s område har anfört bl. a. följande angående en- samarbete. ' Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund: Följande grupper
inom förbundets område är speciellt utsatta för såväl olycksfall som psykisk
påfrestning på grund av ensamarbete, nämligen personal inom psykiatrisk vård och på somatiska vårdavdelningar — speciellt nattetid (överfallsrisker), personal inom sjukvårdens akutmottagningar — speciellt nattetid och vid mottagning av alkohol- och narkotikamissbrukare, sjuksköterskor som ar- betar inom mobila enheter inom företagshälsovård och laboratorieassistenter vid kliniskt-kemiska laboratorier. Som åtgärder föreslås dels utökning av personal nattetid på psykiatriska och somatiska vårdavdelningar, akutmot- tagningar och klinisk-kemiska laboratorier, dels bemanning med minst två anställda inom samtliga vårdformer där ett flertal patienter skall betjänas eller där man kan förvänta flera besökande.
Svenska polisjörbundet: Ensamarbete förekommer numera inom det totala verksamhetsområdet i mindre utsträckning än tidigare. Inom övervaknings- verksamheten förekommer dock fortfarande i viss utsträckning ensamarbete under såväl dag- som nattid. Polismännen är då utrustade med kommu- nikationsradio. Vid efterspaning av efterlysta och stöldgods utförs också fortfarande uppgiften av befattningshavare ensam. Företrädesvis i mindre polisdistrikt förekommer vidare att polisstationer och andra av polisverket disponerade lokaler för betjäning av allmänhet bemannas av endast en be- fattningshavare. Polisförbundet anser det vara av stort värde att lagstift- ningsvägen skapas skydd mot ensamarbete i yttre tjänst (med vissa undantag t. ex. hundförare, kvarterspoliser) och mot vissa speciella former av polis- arbete i övrigt som betjäning av allmänhet i polisverket tillhörig lokal och vid yttre spaningstjänst.
Sveriges arbets/edare/örbuntl (SALF) framhåller att arbetsgivaren bör vara skyldig att använda befintlig teknik till förekommande av olycksfall eller ohälsa vid ensamarbete.
Svenska industritjönstemannaförbuna'et (SIF): Ensamarbete har ökat inom förbundsområdet. Ensamarbete förekommer framför allt vid skiftarbete, spe- ciellt inom ADB-området, vid reparations-, underhålls- och installations- arbete och vid övertidsarbete. Dessa arbeten utförs ofta under pressande förhållanden. Förbundet anser att ensamarbete bör begränsas och att i ny lagstiftning bör tas in bestämmelser som ger den enskilde arbetstagaren eller den fackliga organisationen rätt att neka att utföra ensamarbete.
Försvarets civila ijänstemanna/örbund: Inom förbundets verksamhetsom- rådef förekommer främst inom mark-teleområdet ensamarbete under för- hållanden som kan anses riskabla från olycksfallssynpunkt. Förbundet efter- lyser bestämmelser som klart anger vilka arbeten som får utföras som en- samarbete.
Kompanioficersförbundet: Ensamarbete under riskfyllda eller särskilt psy- kiskt påfrestande förhållanden förekommer inom försvarets militära område i form av dykeriarbete, i flygtjänst och i enstaka fall vid värnpliktsutbild- ningen. Verksamheten är omgärdad av stränga Säkerhetsbestämmelser och föremål för skyddsombuds och skyddskommittéers uppmärksamhet. Ytter- ligare lagstiftningsåtgärder anses därför knappast behövliga.
Från förbund och företag inom SAF har inkommit yttranden vari bl.a. anförs följande.
SAF :s allmänna grupp: Ett företag inom den kemiska industrin anser vissa posi_tiva drag finnas vid ensamarbete, nämligen möjlighet till större ansvar, tillfälle till djupare apparat- och processkännedom samt större möjligheter
att planera sina arbetsuppgifter. Som negativt anges större risk för olyckor och större press på den anställde. Ett verkstadsföretag uppger att man under de senaste åren helt undvikit ensamarbete. Från ett gruvföretag framhålls att arbetsförhållandena är sådana att många arbeten bedrivs som ensam- arbete. Möjligheterna att mekanisera arbetsoperationer i gruvor, sätta ope- ratörer i säkra hytter, bygga ut kommunikationssystem etc. är avhängiga av ekonomiska marginaler som i många fall förutsätter ensamarbete. Ut- vecklingen går dock i riktning mot att arbetsplatsernas isolering minskar. En fokusering på ensamarbete vore olyckligt eftersom andra åtgärder bättre klarar problematiken och samtidigt har andra positiva aspekter.
Svenska byggnadsindustriförbundet: Arten av arbetsuppgifter inom området för mindre reparations-, underhålls- och serviceverksamhet är sådan att ar- beten där i inte oväsentlig utsträckning bedrivs som ensamarbete och utan egentlig ledning från arbetsplatsen. Uppdragen dirigeras i allmänhet från företagets depå eller terminal. Transporter och förflyttningar sker med ser- vicebilar. Trots den stora förekomsten av enmansarbete är dock möjligheten att påkalla omedelbar hjälp vid personskada normalt sett stor genom att verksamheten är förlagd till bebodda utrymmen.
Byggnadsämnesjörbundet: De flesta företag anger att utvecklingen går mot mera ensamarbete, främst på grund av ökad automatisering. Ett antal företag anser det å andra sidan inte aktuellt med någon ökning av ensamarbete. Bl. a. hänvisas till att automatisering inom ifrågavarande del av branschen (byggnadselementtillverkning) under överskådlig tid inte kommer att drivas så långt att ensamarbete behövs i någon större utsträckning. Ett annat skäl som anges (keramisk industri) är att genom ökad skiftgång allt flera kommer att finnas på arbetsplatsen nattetid.
Motorbranschens arbetsgivarejörbund: Inom förbundet är ensamarbete van- ligast inom bensin- och gummisektionema. Vid de tillfällen då ensamarbete utförs vid företag inom dessa sektioner är oftast kunden närvarande. Om en skärpning av reglerna om ensamarbete skulle komma till stånd, skulle detta negativt påverka även traktor- och entreprenadmaskinverkstäder. Ser- vicemontörerna vid denna typ av verkstäder utför i stor utsträckning sina arbetsuppgifter i fält. Vid dessa arbeten är maskinskötaren vanligtvis när- varande. Vidare bemannar bilbärgningsföretag normalt sina bilar med en person. Erfarenheten visar att denna typ av arbetsuppgifter med fördel utförs av en arbetstagare. Risken för skador på hjälparbetaren kan nämligen vara stor, eftersom denne i allmänhet står på en oskyddad plats. Närvaro av inblandade förare och polis är vanlig. Allmänt framhålls att man vid en bedömning av möjligheten att få hjälp vid en eventuell olycka måste ta hänsyn till att hjälp även kan lämnas av andra personer än arbetstagare. Framförda krav på kommunikationsmöjligheter bedöms vara godtagbara. Det enklaste sättet att lösa denna fråga anses vara att installera en väl utbyggd radiocentral med regelbunden passning.
Petroleumbranschens arbetsgivare/örbund: Ensamarbete förekommer nor- malt dels på bensinstationer under helger och kvällar, dels under framförande av tankbil. Moderna tankfordon utrustas numera ofta med kommunika- tionsradio, varigenom hjälp snabbt kan tillkallas i en nödsituation.
Sveriges textilindztstrfo'rbund: I yttrande från ett företag diskuteras ingående förekomsten av ensamarbete. Att en anställd ständigt utför arbete på avskild
arbetsplats utan kamrater eller organiserad tillsyn är enligt yttrandet sällsynt. Arbeten av denna typ har i första hand vakter, eldare, kraftstationsma- skinister, städare och chaufförer. Dessutom finns vissa maskiner som är uppställda i avskild lokal och betjänas av en person men där normalt kontakt kan tas med personal i angränsande arbetslokaler. Vidare förekommer re- parations- eller andra servicearbeten i avskilda lokaler belägna exempelvis i källarutrymmen, maskincentraler, ytterförråd och liknande där f. n. ej or- ganiserad tillsyn finns. Där ensamarbeten mera regelbundet sker i avskild lokal och där arbetet bedöms som riskfyllt — exempelvis för vakter, eldare, kraftstationsmaskinister m. fl. — bör en regelbunden tillsyn organiseras. För arbeten där arbetet som sådant ej medför någon risk för olycksfall, exempelvis städning av kontorslokaler m. m., vissa typer av lagerarbeten, kontorsarbeten etc. anses däremot någon tillsyn från olycksfallssynpunkt ej vara nödvändig. Det anses lämpligt att inom skyddskommittéerna diskuteras fram allmänna riktlinjerjämte förslag till åtgärder i olika fall av ensamarbete. l tveksamma fall bör kontakt tas med yrkesinspektionen.
Skogs- och lantarbetsgivarefo'reningen: Ett generellt förbud mot ensam- arbete skulle omöjliggöra rationell jordbruks- och skogsbruksverksamhet. Riskerna kan väsentligt minskas genom att arbetarskyddsstyrelsen anger hur en maskin från skyddssynpunkt skall vara konstruerad och utrustad för att få saluföras. I vissa speciella arbeten där risken för olycksfall uppen- barligen är mycket stor bör ensamarbeten ej förekomma. Åter andra arbeten kan organiseras så att man avpassar tillsynen efter arten och graden av risken för olycksfall. Det bör normalt kunna lämnas åt parterna att bevaka dessa frågor och vid behov reglera dem i kollektivavtal. I vissa speciella fall kan det vara motiverat att förbud meddelas av arbetarskyddsstyrelsen.
2.13.7. Svenska metal/industriarbetare/örbtindets kongress är 1973
I en rapport som underlag för 1973 års kongress inom metallindustriar- betareförbundet anfördes att viktiga begränsningar finns i arbetstagarens skyldighet att stå till förfogande för arbete. Trots detta kvarstår enligt rap- porten en omfattande arbetsskyldighet som särskilt framträder vid ensam- arbete. Bestämmelsen i 45 arbetarskyddskungörelsen ansågs otillräcklig. I rapporten påpekades att den fortgående mekaniseringen har fört med sig att antalet anställda tunnas ut. Allt fler medlemmar får arbetsplatser som är helt eller delvis isolerade. Det måste därför enligt rapporten finnas möj- lighet att inte behöva ställa sig till förfogande för arbeten som utförs utan kontakt med andra arbetstagare.
Enligt det av förbundet antagna handlingsprogrammet framstår det som särskilt viktigt att i en ny arbetarskyddslag tas in bestämmelser som bl.a. ger den enskilde arbetstagaren vidgad rätt att neka att utföra ensamarbete.
2.13.8. Särskilt angående enmansbetjäning av tåg
Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1973:13O angående ändringar i arbetar- skyddslagstiftningen diskuterades bl. a. frågan om enmansbetjäning av gods- tåg. Socialutskottet (SoU 197325 5. 68) konstaterade att en viktig uppgift
för arbetsmiljöutredningen i dess fortsatta arbete blir att överväga utform- ningen av de framtida regler som skall gälla i fråga om ensamarbete. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet en motion (1973: 1 179) vari yrkats införande i arbetarskyddslagen av förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och expresståg.
Följande redogörelse utgår från uppgifter och material som trafiksektionen vid arbetarskyddsstyrelsen överlämnat till utredningen.
Enmansbetjäning av tåg förekom redan på 1930-talet. Allteftersom den elektriska tågdriften utökades tillkom flera enmansbetjänade tåg, framför allt kortväga persontåg. År 1956 accepterades av personalen regler som in- nebar att ytterligare ett antal persontåg kördes enbemannade liksom vissa lokalgodståg, År 1963 framlade en särskilt tillsatt arbetsgrupp med repre- sentanter för parterna förslag till nya regler, som gick ut på att alla tåg på vissa sidobanor och samtliga ej elektrifierade bandelar fick enbemannas. Dessa regler gällde fram till slutet av år 1972, då ny överenskommelse träf- fades och nya regler meddelades angående bemanning av dragfordon inom statens järnvägar.
Av tabell 2.12 framgår utvecklingen under åren 1960—1973 i fråga om enmansbetjäning av tåg. Tabellen visar snarast en viss tendens till ökning av tvåmansbetjäning i förhållande till enmansbetjäning. Det bör beaktas att siffrorna är genomsnittssiffror och att stora variationer kan förekomma mellan olika förare. Motorvagnståg (”rälsbussar”) har alltid varit enmansbetjänade om tåget bestått av högst två fordon. [ tåg med större antal fordon skall konduktör finnas.
Enligt 1972 års nämnda regler behöver dubbelbemanning ske endast av tåg (dragfordon) med tillåten hastighet av mer än 120 km/tim. och av tåg med hastighet av 101—120 km/tim. som ej har särskild tågbefälhavare. Sam- tidigt infördes detaljerade regler om begränsning av körtid vid enmanstjänst. Enligt reglerna skall vidare vid bedömning av frågor angående planenlig enbemanning av lok i tåg samråd ske med personalorganisationen.
Enligt bestämmelser om rapportering av tågförsening i statens järnvägars säkerhetsanordning gäller bl.a. följande. Har tåg ej kommit till bevakad
Tabell 2.12 Tågkilometer för lokförare vid statens järnvägar i genomsnitt per man och vecka åren 1960—1973
År Enbemannat Tvåbemannat Summa 1960 322 392 714 1965 336 378 714 1966 329 399 728 1967 343 420 763 1968 350 427 777 1969 343 434 777 1970 329 448 777 1971 322 448 770 1972 329 462 791 1973 371 455 826
station 30 minuter efter det att tåget normalt skulle ha kommit in och känner tågklareraren ej till orsaken, skall han vidta åtgärder för att utröna denna, t. ex. genom avsyning av banan. På sträcka med tågorderradio skall åtgärder för avsyning vidtas, när förare som meddelat att han lämnat drag- fordonet ej avhörts inom 15 minuter efter den tidpunkt då han beräknat vara tillbaka.
Trafiksektionen vid arbetarskyddsstyrelsen har sammanfattningsvis läm- nat följande synpunkter. Olycksfall vid framförande av tåg förekommer sällan. Bland lokpersonal inträffar olycksfall till huvudsaklig del i samband med av- och påstigning av dragfordon. Någon statistik som visar olycks- fallsutvecklingen för lokpersonal på en- respektive dubbelbemannade tåg finns ej tillgänglig men av inkomna yrkesskadeanmälningar att döma finns inget som tyder på att enmanstjänsten skulle vara mera olycksbelastad än annan tjänst för lokpersonal. Den utveckling som skett inom statens järn- vägar mot en successiv utökning av enmansbetjäning av tåg har såvitt tra- fiksektionen kan bedöma skett i samförstånd med personalorganisationen. Vid förfrågningar rörande tolkningen av gällande bestämmelser om ensam- arbete har arbetarskyddsmyndigheterna i likhet med personalrepresentan- terna starkt tryckt på behovet av nya tekniska hjälpmedel främst i form av automatiskt tågstopp och utökning av tågorderradio.
2.14. Utländska gränsvärden
2.14.1. Inledning
En förteckning över gränsvärden för luftföroreningar i arbetsmiljön publi- cerades år 1933 i Sovjetunionen. Denna förteckning omfattade 14 ämnen. Fyra år senare utgav delstaten Massachusetts den första amerikanska del- statliga listan och år 1938 följde Tyskland med gränsvärden för ett antal lösningsmedel. Numera bedrivs arbete med att få fram gränsvärdeslistor i de flesta industrialiserade länder. Termen högsta tillåtna koncentration (maximum allowable concentration, MAC) har myntats av American Stan- dards Association och kommit att användas i facklitteraturen över hela världen. Med högsta tillåtna koncentration kan avses dels halter som i princip aldrig får överskridas, dels tidsvägda medeltal som anger högsta tillåtna genomsnittskoncentration för viss tidrymd.
På senare år har man på olika håll i världen också infört gränsvärden för fysikaliska och klimatologiska faktorer. Den biologiska verkan av jo- niserande strålning (röntgen, radioaktiv strålning) har studerats i flera de- cennier och har lett till att högsta tillåtna doser per tidsenhet av joniserande strålning för olika typer av bestrålning kunnat arbetas fram. Detsamma gäller i viss utsträckning också andra fysikaliska agens i arbetsmiljön såsom ult- raviolett strålning, laser, mikrovågor, buller och Värmebelastning.
2.14.2. De nordiska länderna
I de nordiska länderna finns förutom i Sverige officiellt fastslagna hygieniska gränsvärdeslistor i Norge och Finland.
I Norge publiceras en gränsvärdesförteckning av Yrkeshygienisk institutt. Den är en modifierad översättning av American Conference of Industrial Governmental Hygienists (ACIGH) gränsvärdeslista utan ändring av dennas värden. Värdena är att betrakta som rekommendationer.
I Finland utgav social- och hälsovårdsministeriet år 1972 en gränsvär- desförteckning, sammanställd av en kommitté inom ministeriet. Den utgörs i princip av ett urval av de lägsta värdena i motsvarande amerikanska, västtyska och svenska gränsvärdesförteckningar.
Danmark saknar f. 11. en egen av myndighet fastställd lista. Den danska arbetarskyddsmyndigheten hänvisar dock till en förteckning över gräns- värden som utges av en säkerhetskommitté i branschorganisationen för ke- misk industri. Denna förteckning upptar i huvudsak gränsvärden från den amerikanska ACIGH-listan. Ett mindre antal ämnen har dock åsatts lägre värden baserade på bl.a. svenska erfarenheter.
2.14.3. Amerikas förenta stater
American Conference of Industrial Governmental Hygienists (ACIGH) är en frivillig sammanslutning av forskare och hygieniker inom det arbets- vetenskapliga fältet. Den bildades under 1940-talet och accepterar också medlemmar från andra länder. Underlaget för hygieniska gränsvärden be- arbetas och granskas av en särskild kommitté inom ACIGH, The TLV Airborne Contaminants Committee, som består av 16 medlemmar (1974).
Sedan år 1974 sammanställer ACIGH årligen en gränsvärdeslista. Gräns- värden (Threshold limit values, TLV) för luftföroreningar definieras där som koncentrationer av ifrågavarande ämnen i arbetsluften och arbetsför- hållanden för vilka man antar att nästan alla arbetstagare kan exponeras upprepade gånger dag för dag utan skadeverkningar. Den begränsande in- nebörden i definitionen grundar sig enligt inledningen till ACIGH-listan på stora skillnader i individuell känslighet som medför att en liten procent av arbetstagarna kan få obehag vid koncentrationer vid eller under gräns- värdet och några få kan bli mer allvarligt påverkade genom ett tidigt existerande tillstånd.
ACIGst gränsvärden för luftföroreningar är av två slag: tidsvägda me- delvärden och takvärden. De tidsvägda medelvärdena utgörs av medelvär- den för en åttatimmars arbetsdag som inom vissa i listan angivna gränser får överskridas under korta tidsperioder under förutsättning att dessa över- i skridanden kompenseras av motsvarande underskridanden.
Kriterierna för fastställande av de amerikanska värdena för luftförore- ningar i ACIGH-listan kan sammanföras till fyra grupper. nämligen mor- fologiska, funktionella, biokemiska och övriga förändringar. Av dessa utgör de morfologiska och funktionella förändringarna det dominerande under- laget för gränsvärden som fastställts fram t.o.m. år 1968. Någon statistik för senare år har inte lagts fram. Med anledning av att alltmer förfinade biokemiska metoder utarbetats och att allt större kunskap om toxiska effekter
erhållits inte minst under laboratorieförsök på djur finns det anledning att tro att inslaget av experimentalbiologiska kriterier ökat i USA sedan 1968. Ökade krav från arbetarnas sida på en god arbetsmiljö torde ha medfört att också s.k. komfortkriterier ökat i betydelse.
Omkring hälften av alla gränsvärden för luftföroreningar i ACIGH:S för- teckningar fram till 1968 har fastställts på grundval av observationer av hur människan reagerar. Det stora flertalet av dessa värden baserar sig på erfarenheter från industrin. Omkring en fjärdedel av värdena vilar på djur- försök, varav de flesta på kroniska toxicitetsprövningar. Antalet djur- eller andra laboratorieexperiment utförda i syfte att studera eventuell cancer- framkallande, mutagen eller fosterskadande verkan har emellertid varit re- lativt litet. Den återstående fjärdedelen av värdena har fastställts genom analogislut, dvs. utan experimentell eller praktisk erfarenhet. Dessa värden har grundats på jämförelser med närbesläktade kemiska ämnen, vilkas ef- fekter varit mer kända.
Den amerikanska gränsvärdeskommittén inom ACIGH publicerar som en bilaga till den årliga gränsvärdesförteckningen också uppgifter om till- tänkta förändringar. Dessa innefattar ämnen som inte förut funnits i gräns- värdeslistan men som man avser införliva i förteckningen samt också redan listade ämnen för vilka värdena föreslås ändrade. De tilltänkta värdena är avsedda som provvärden under en prövotid på två år. Om inte några all- varligare invändningar reses mot värdena efter två år kan de accepteras av gränsvärdeskommittén på den ordinarie listan.
Fram till 1970 var ACIGH den dominerande organisationen i det ame- rikanska gränsvärdesarbetet. Sedan 1970 har USA en ny arbetarskyddslag, Occupational Safety and Health Act. I enlighet med denna publicerar Oc- cupational Safety and Health Administration (OSHA) under Department of Labor en officiell federal gränsvärdeslista (occupational health standards) som f.n. i huvudsak baserar sig på ACIGH:s gränsvärdeslista.
När det gäller utvärderingen av hälsorisker på arbetsplatsen och bedöm- ningen av den tekniska kontrollen är National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) huvudansvarigt organ enligt 1970 års arbetar- skyddslag. NIOSH sorterar under Department of Health, Education and Welfare. NIOSH utarbetar eller låter utarbeta s. k. Criteria Documents, som utgör en omfattande litteraturgenomgång av det medicinska, kemiska, tek- niska och arbetshygieniska underlaget för det hygieniska gränsvärdet för ett kemiskt ämne eller en fysikalisk eller klimatologisk faktor. Underlaget genomgår en serie granskningar. Den första granskningen påminner om förberedelserna till en domstolsförhandling, där data och principiella ställ- ningstaganden diskuteras och försvaras. I nästa granskningssteg medverkar arbetsvetenskaplig expertis, utvald med hänsyn till erfarenhet oavsett var vederbörande är anställd. I det sista granskningssteget får professionella sam- manslutningar som Society of Toxicology, the American Hygiene Asso- ciation, ACIGH, American Academy of Occupational Medicine, American Academy of Industrial Hygiene m.fl. tillfälle att yttra sig. Personer som deltagit i kriteriearbetet eller i något granskningssteg får senare inte ännu en gång medverka i processen. Det slutliga dokumentet överarbetas av che- fen för NIOSH, som vidarebefordrar det detaljerade underlaget till OSHA för fastställande av gränsvärdet.
Efter sin tillkomst har NIOSH i några fall utarbetat underlag för gräns- värden som OSHA accepterat. Det är troligt att NIOSH:s kriteriearbete i framtiden kommer att överta ACIGH:s hittillsvarande dominerande roll för OSHAzs ställningstaganden. NIOSH:s arbete har redan haft stor betydelse när det gäller åtgärder kring cancerframkallande substanser.
Den officiella federala gränsvärdeslistan publiceras årligen av OSHA i Federal Register, tillsammans med andra bestämmelser och anvisningar för reglering av arbetsmiljön. Department of Health, Education and Welfare utger också OSHA:s förteckning över gränsvärden som inledning till sin Toxic Substances Annual List. Denna giftförteckning utgör en samman- ställning över vissa toxicitetsdata för cirka 11 000 kemiska ämnen och 14 000 synonymer (1974).
De amerikanska gränsvärdeslistor som i ACIGH:s regi publicerades före 1970 utgjorde rekommenderade gränsvärden. Även i senare listor utgivna av ACIGH talas i den inledande texten om värdena som vägledare för kontrollen av arbetsmiljön. Publiceringen i Federal Register och i Toxic Substances List med samtidigt åberopande av den nya arbetarskyddslagen innebär en förhöjd legal status hos gränsvärdena jämfört med tidigare. Detta tycks dock inte innebära att varje överskridande av angivet värde utan vidare kan bli föremål för juridisk påföljd. Endast i speciella fall, där skada eller yrkessjukdom klart kan sättas i samband med kraftig exposition för ett visst ämne, kan överskridanden tänkas leda till påföljd och skadestånd efter prövning inför domstol.
Vid behov kan OSHA också fastställa ”emergency temporary standards” för enskilda ämnen. Enligt den amerikanska arbetarskyddslagen är ett till- fälligt värde i kraft endast under sex månader. OSHA måste före utgången av en sådan sexmånadersperiod presentera ett slutligt ställningstagande för ifrågavarande ämne. I samband med publiceringen i Federal Register av ett tillfälligt eller slutligt värde redovisas den tekniska, ekonomiska och biomedicinska bakgrunden och avvägningen till ställningstagandet.
OSHA:s och ACIGH:s listor för 1973 omfattar drygt 400 ämnen med hygieniska gränsvärden. Därtill kommer i OSHAzs gränsvärdesförteckning 14 cancerframkallande ämnen. I ACIGH:s förteckning upptas som cancer- framkallande tolv ämnen utan gränsvärden och fem ämnen eller ämnes- grupper med gränsvärden.
Underlaget för ACIGH:s värden för kemiska och fysikaliska faktorer — och de värden i OSHA:s lista som överensstämmer med ACIGH — finns dokumenterad i Documentation of TLVs utgiven av ACIGH. Dokumen- tationen utgör en kort sammanfattning av underlaget till gränsvärdet samt en förteckning av relevanta referenser. ACIGH-dokumentationen är ofta ofullständig. I många fall är det totala relevanta litteraturunderlaget betydligt större än det anförda, i andra fall åberopas gamla, opublicerade erfarenheter eller svåråtkomliga undersökningar. Underlaget för ACIGH:s gränsvärden publiceras i nytryck med oregelbundna intervaller. Den senaste trycktes 1971 och utkom 1974 i delvis reviderat skick. I denna volym ingår underlaget för nytillkomna ämnen eller för ämnen som fått ändrade värden.
NIOSH utarbetar som tidigare nämnts särskilda Criteria Documents. Des- sa innehåller omfattande redogörelser för kemiska och fysikaliska faktorers egenskaper, provtagnings- och'mätmetoder, förekomst i arbetsmiljön och
biologiska/ medicinska effekter. Criteria of Documents utgör värdefulla mo- nografier över de enskilda ämnenas toxikologi. I USA sker en kontinuerlig utvärdering av industriellt använda kemiska ämnen. I en amerikansk uppskattning räknas f. n. med att totalt 2 000 ämnen skulle behöva ha hygieniska gränsvärden.
Även för fysikaliska faktorer har ACIGH på senare år fastställt gräns- värden. När det gäller gränsvärde för joniserande strålning hänvisas dock till Bureau of Standards inom Department of Commerce. För ultraviolett strålning rekommenderar ACIGH gränsvärden för olika våglängdsområden. Dessa värden gäller också för solstrålning. För att skydda hud och ögon mot skada av laser har man också fastställt gränsvärden för olika typer av sådan strålning. Dessa värden är baserade på experimentella studier. När det gäller bestrålning från mikrovågor anges medelnivåer för energitäthet samt expositionstiden. Bullerexposition kan regleras med hjälp av tidsbe- gränsningar för exposition i olika ljudnivåer(dBA), vilka också anges i gräns- värdesförteckningen över fysikaliska faktorer. För Värmebelastning har ACIGH:s särskilda kommitté för fysikaliska faktorer föreslagit införandet av ett värmeindex som reglerar arbetsbelastning och arbetstidens längd för olika värmebelastningar.
2.14.4. England
I England publiceras en oavkortad utgåva av ACIGH:s lista av den engelska motsvarigheten till arbetarskyddsstyrelsen, Factory Inspectorate som är un- derställt Department of Employment. För asbest och bomullsdamm har särskild bedömning publicerats i British Occupational Hygiene Societys (BOHS) regi. De amerikanska värdena och de av BOHS föreslagna hygieniska värdena är upptagna i de speciella råd och anvisningar, Code of Practice samt Inspectorate”s Technical Data Notes, som Factory Inspectorate utfärdar.
2.14.5. Frankrike
1 Frankrike har inga hygieniska gränsvärden fastställts för arbetsmiljön. I stället publiceras regelbundet en avskrift av de amerikanska och sovjetiska gränsvärdeslistorna. De båda förteckningarna publiceras med en kort pre- senterande inledning av Institut National de Recherche et de Sécurité i Cahiers de Notes Documentaires. I praktiken torde den franska industrin välja gränsvärden mitt emellan dessa båda listor, med viss övervikt åt de amerikanska värdena.
2.14.6. Förbundsrepubliken Tysk/and
Deutsche Forschungsgemeinschaft tillsätter en Kommission zur Pr't'rfung gesundheitsschädlicher Arbeitsstoffe. Inom denna kommission finns två ar- betsgrupper, en för damm och en för övriga luftföroreningar. Medlemmarna i dammgruppen består (1974) av fem damm- och silikosforskare samt två representanter från stenkolgruvföreningen. Den andra gruppen är (1974) sammansatt av åtta industriforskare inom områdena toxikologi och arbets-
vetenskap och två universitetsforskare inom området toxikologi. Hela kom- missionen består av 26 medlemmar och nio ständigt adjungerade.
Västtysklands gränsvärdeslista anger den maximala arbetsplatskoncen- trationen som den koncentration av en gas, ånga eller aerosol i luften på arbetsplatsen som på kunskapens nuvarande ståndpunkt vid upprepad och långvarig exposition, i regel under åtta timmars daglig inverkan och med en arbetsvecka på i genomsnitt 45 timmar, inte generellt inkräktar på ar- betstagarnas hälsa. Värdena utgör tidsvägda medelvärden och baseras på experimentaltoxikologiska erfarenheter eller på erfarenheter från exposition av människor i industrin. I princip har erfarenhet från observationer på människa större betydelse än observationer på djur. I listan anges hud- penetrerande och sensibiliserande ämnen särskilt. Substanser som uppvisar cancerframkallande egenskaper har förtecknats för sig. I denna förteckning återfinns en grupp ämnen som är cancerframkallande på människa och en annan grupp med ämnen som visats vara cancerframkallande på djur. För humancarcinogenema sätts inga gränsvärden, medan mer än hälften av djur- carcinogenerna har gränsvärden.
Gränsvärdeslistan utges årligen. En särskild dokumentation publiceras separat i lösbladssystem. Den utgör en god sammanfattning över de enskilda ämnenas toxikologi, med särskild motivering för det föreslagna gränsvärdet. Endast 77 ämnen av dei 1974 års gränsvärdeslista upptagna cirka 230 ämnena har redovisat underlag.
2.14.7. Japan
De japanska gränsvärdena fastställs på sätt som' liknar den amerikanska ACIGH-listan. En kommitté för gränsvärden organiserad av Japanese As- sociation of Industrial Health diskuterar det amerikanska underlaget för ACIGH-listan och accepterar som regel detta. I några fall har kommittén gjort egna bedömningar.
I inledningen till förteckningen över hygieniska gränsvärden på arbets- platsen utsägs att listans rekommenderade tillåtna värden i huvudsak över- ensstämmer med motsvarande ACIGH-värden. I några fall har särskilda japanska värden upptagits i förteckningen. Underlaget för värdena på dessa ämnen anges kortfattat med litteraturreferenser som bilaga till gränsvär- desförteckningen.
2.148. Schweiz
Värdena i den federala schweiziska gränsvärdeslistan överensstämmer med ACIGH:s och Västtysklands lista. Gränsvärden definieras som maximala arbetsplatskoncentrationer och utgörs av tidsvägda medelvärden och tak- värden avpassade för 8-timmars exposition och en veckoarbetstid på 45 timmar. Hudpenetrerande ämnen och sensibiliserande ämnen betecknas på särskilt sätt. Cancerframkallande substanser återfinns i en särskild förteck- ning. De är uppdelade på humancarcinogener och experimentalcarcinogener. Schweiz har vidare gränsvärden för joniserande och icke-joniserande strål- ning samt för buller. Den schweiziska gränsvärdeslistan publiceras av den schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, SUVA.
2.14.9. Sovjetunionen
En vetenskaplig kommitté för hygieniska gränsvärden på arbetsplatsen till- sätts av regeringen. Kommittén har cirka 15 medlemmar. Ordförande i kom- mittén är föreståndaren för det arbetsmedicinska institutet i Moskva. Kom- mittén har till uppgift att granska alla tillgängliga data och att rekommendera gränsvärden till Sovjetunionens hälsovårdsministerium. Centrala fackför- bund får kommitténs förslag på remiss innan det officiellt fastställs av häl- sovårdsministeriet.
I Sovjetunionen accepterar man inte några tidsvägda medelvärden bland sina gränsvärden för luftföroreningar utan rör sig enbart med takvärden. Dessa takvärden sätts med utgångspunkt från vad som, i fall av daglig yrkesmässig exposition under åtta timmar, inte orsakar några sjukdomar eller avvikelser från det normala hälsotillståndet som kan upptäckas med moderna undersökningsmetoder hos arbetstagarna under eller efter arbetet. Gränsvärden för korta expositionstider (30 minuter) är för närvarande under diskussion.
Förslag angående högsta tillåtna koncentrationer utarbetas först på basis av djurförsök. De erhållna värdena korrigeras senare genom epidemiologiska studier över aktuella arbetsmiljöförhållanden och över arbetstagarnas häl- sostatus.
Kommittén för fastställande av hygieniska gränsvärden inom de medi- cinska vetenskapernas akademi har föreskrivit standardiserade betingelser under vilka djurförsök bör utföras och vilken typ av experiment som i första hand bör utföras. Dessa innefattar akuta, subakuta och kroniska exposi- tionsförsök varvid olika matematiska index beräknas. I dessa matematiska index inräknas fysikaliska variabler, som fettlöslighet, flyktighet m.m.
Ett vanligt kriterium för fastställande av hygieniska gränsvärden har varit förändringar i nervös respons hos experimentdjur efter exposition för toxiska ämnen. Därvid har man studerat bl. a. förändringar i betingade reflexer och i storhjärnbalkens funktioner, i det senare fallet t. ex. genom kartläggning av elektrisk aktivitet. Liknande funktioner har studerats också på människa under kontrollerade försöksbetingelser, t. ex. mörkeradaption hos ögat och visuell aktivitet. Psykofysiologiska undersökningsmetoder på människa (t. ex. hastigheter vid ordklassificeri ng) och på djur (labyrintförsök) har också kommit till användning. Biokemiska och immunologiska förändringar av olika slag har likaså använts, speciellt på senare år. Det får antas som högst troligt att de ryska värdena i avsevärt större omfattning än de amerikanska är baserade på djurstudier. Någon dokumentation som underlag för den ryska gränsvärdeslistan finns inte publicerad. Det är därför inte möjligt att närmare bedöma de sovjetiska gränsvärdena.
Under de senaste två åren har en ny definition på de hygieniska gräns- värdena diskuterats i Sovjetunionen. Enligt denna är den högsta tillåtna koncentrationen av ett kemiskt ämne i miljön den koncentration som inte genom sin verkan tillfälligt eller under hela livstiden på den mänskliga organismen direkt eller indirekt orsakar kroppslig eller mental sjukdom (in- klusive latenta eller tillfälligt kompenserade tillstånd) eller över huvud taget några förändringar i hälsotillståndet, vilka går utanför området för adaptiv fysiologisk respons och som är möjliga att upptäcka med moderna under-
sökningsmetoder vid tillfället i fråga eller senare i livet på innevarande eller efterföljande generationer.
Ryska toxikologer använder sig av tre grundläggande begrepp, nämligen adaption, kompensation och tillvänjning. Med adaption avses organismens anpassning till miljöfaktorer inom fysiologiska gränser. Adaption skulle en- ligt den diskuterade nya definitionen vara tillåten. Kompensation innebär organismens anpassning utanför fysiologiska gränser. Denna skulle däremot inte vara tillåten. Gränsdragningen mellan adaption och kompensation å ena sidan och tillvänjning å den andra är oklar. På senare tid har man alltså i Sovjetunionen börjat diskutera begreppet skadlig effekt och därvid menat att alla mätbara förändringar inte behöver vara skadliga.
När det gäller cancerframkallande ämnen finns inget officiellt uttalat ställ- ningstagande. Ryska forskare brukar dock på internationella konferenser hävda att det är möjligt att fastställa s. k. noll-effekt-doser för åtminstone vissa cancerframkallande ämnen i arbetslivet. Som en konsekvens av detta har Sovjetunionen fastställt gränsvärde för benzo(a)puren som är ett i för- bränningsprodukter vanligen förekommande cancerframkallande ämne. Andra välkända carcinogener saknas i den sovjetiska gränsvärdeslistan.
Den sovjetiska listan av 1972 omfattar drygt 500 ämnen med gränsvärden. Gränsvärdeslistan är avsedd att utkomma årligen. Underlaget för gräns- värdeslistan är som nämnts inte allmänt tillgängligt. I enstaka fall kan en enskild toxikologisk uppsats, publicerad i en rysk tidskrift, innehålla ett förslag till hygieniskt gränsvärde för ämnet ifråga. Det är dock svårt att i efterhand avgöra om enbart denna uppsats utgör underlaget för ett visst gränsvärde.
De sovjetiska gränsvärdena är som framgått ofta mycket låga och anses gälla främst för konstruktion av nya industrianläggningar. Överskridande kan i princip straffas. Svårigheter finns för speciellt den äldre industrin att hålla den hygieniska standarden. Ett dispenssystem tillämpas därför. Även om ryska forskare är angelägna om att skilja mellan biomedicinska och tekniskt-ekonomiska kriterier förekommer det jämsides en hygienisk stan- dard, baserad på biomedicinska kriterier, och en praktisk sanitär standard, anpassad efter teknisk och ekonomisk rimlighet (Izmerov, 1. V. Principles underlying the establishment of air quality standards in the USSR. WHO Chronicle 28 (1974) 255—260). Innehållet i dessa standarder är inte känt.
2. 14. 10 Tjeckoslovakien
De tjeckiska hygieniska gränsvärdena utarbetas av en permanent kommis- sion bestående av sex forskare inom arbetsvetenskapen, en forskare inom området organisk kemisk syntes och en representant för hälsovårdsmini- steriet. Kommissionen tillsätts som ett rådgivande organ av Tjeckoslovakiens chefshygieniker.
Gällande gränsvärdeslista utkom 1969 och upptar 75 ämnen. Den omfattar också en kortfattad dokumentation som anger vissa fysikaliska och kemiska egenskaper hos respektive ämne, vissa biomedicinska effekter i tabellform (luktgräns, narkosgräns m.m.) och kort sammanfattning av det biomedi- cinska underlaget. Litteraturreferenser anges.
I inledningen till den tjeckiska gränsvärdeslistan definieras de officiella
gränsvärdena som högsta tillåtna koncentrationer (dvs. i princip takvärden). Där påpekas emellertid att sådana värden kan ge upphov till tekniska och ekonomiska problem och att takvärden generellt sett inte heller alltid 'är medicinskt motiverade. Därför föreslår gränsvärdeskommittén att landets chefshygieniker inrättar tidsvägda medelvärden och högsta tillåtna topp- värden, vilka senare tillåts för korta tidsperioder. Toppvärdena är emellertid satta så att de inte avsevärt skall påverka det tidsvägda medelvärdet avsett för ett arbetsskift.
2.14.11. Tyska demokratiska republiken
Den östtyska gränsvärdesförteckningen utfärdas av hälsovårdsministeriet och bekräftas av standardiseringsbyrån (Amt fur Standardisierung) i Berlin. Östtyskland har omkring 170 ämnen med gränsvärden.
De hygieniska gränsvärdena utgör högsta tillåtna värden i likhet med de sovjetiska värdena. Östtyskland använder sig av två slags hygieniska gränsvärden, som båda fungerar som takvärden. För varje ämne anges en maximalt tillåten "arbetsplatskoncentration", som utgör en genomsnittskon- centration under 8 3/4 timme samt en motsvarande genomsnittskoncen- tration under en halvtimme. Av de ämnen som förtecknats på 1972 års lista hade omkring 67 % skilda korttids- och långtidsvärden. För övriga ämnen var det numeriska värdet detsamma för korttids- och Iångtidsex- position.
2.14.12. Internationella organisationers verksamhet beträffande hygie- niska gränsvärden för kemiska ämnen
Vid internationella vetenskapliga kongresser i arbetsmedicin och arbetshy- gien under de senaste 20 åren har frågor om de hygieniska gränsvärdena diskuterats och olika synpunkter framförts från olika länder. Så småningom har kommit till stånd ett organiserat utbyte av erfarenheter.
Den Permanenta internationella kommissionen för arbetsmedicin — en expertorganisation, grundad år 1906 och officiellt erkänd av Förenta Na- tionerna, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Världshälsoorgani- sationen (WHO) — anordnade år 1959 i Prag det första internationella sym- posiet om hygieniska gränsområden. Inom Permanenta kommissionen fram- kom successivt ett behov att fördjupa diskussionen och i detalj behandla olika giftiga ämnen. Därför bildades flera speciella kommittéer, såsom en för kolsvavla och en för metaller. Sammanträden anordnas i samarbete med ILO och WHO och ofta med deltagande av representanter för dessa or- ganisationer. Inom Permanenta kommissionen har man koncentrerat sig på att vid symposier och konferenser presentera resultat av vetenskaplig forskning särskilt angående giftiga ämnens verkningsmekanism, långtids- effekt av låga halter eller doser och metodik för tidig diagnos av påverkan eller förgiftning, för att eventuellt kunna komma med förslag till veten- skapligt grundade hygieniska gränsvärden för enstaka ämnen.
Så småningom bedömdes tiden lämplig för verksamhet även inom ILO och WHO. De båda organisationerna började med ett sammanträde år 1968
med deras gemensamma expertkommitté för arbetsmedicin. Eftersom det inte var möjligt att uppnå någon principiell enighet mellan experterna i kommittén. sammanställde man som en kompromiss "gränsvärdes-zoner" för ett mindre antal ämnen för vilka det förelåg obetydliga skillnader i de olika ländernas inställning i fråga om gränsvärdesnivåer. I stort sett kan emellertid sägas att detta möte misslyckades i sin strävan att nå interna- tionella riktlinjer beträffande definition och metoder för fastställande av hygieniska gränsvärden. ILO har sedan fortsatt sitt arbete angående hy- gieniska gränsvärden väsentligen i anslutning till expertkonferenser om spe- ciella giftiga ämnen, såsom bensen.
WHO har i fortsättningen inriktat sig på att samla information om metoder som kan ha betydelse för fastställande av hygieniska gränsvärden. En ex- pertkommitté diskuterade och rapporterade 1973 metoder för att registrera arbetsmiljöfaktorer. Det gällde här särskilt halten av giftiga ämnen och hur dessa kan sättas i relation till hälsotillstånd hos exponerade personalgrupper med målsättning att upptäcka förändringar i tidigt stadium och få förbättrade möjligheter att fastställa hygieniska gränsvärden (Environmental and health, WHO techn. report series no. 535, WHO, Geneva, 1973). WHO anordnade i december 1974 ett sammanträde mellan experter för att diskutera och rapportera om de senaste metoderna för att fastställa tidig diagnos av sjuk- domar som kan orsakas av faktorer i arbetsmiljön eller där sådana kan bidra till uppkomsten av sjukdomen.
Med anledning av de internationella skiljaktigheterna i fråga om hygie- niska gränsvärden, särskilt mellan Sovjetunionen och USA, har WHO an- ordnat två konferenser i Moskva för att få information om rysk metodik för att fastställa hygieniska gränsvärden, den första år 1972 och den andra år 1974. Resultaten från konferenserna kommer att publiceras. Under tiden har genom WHO:s försorg en översikt över ryska metoder för kontroll av luftföroreningar publicerats (tidigare nämnda rapport av Izmerov).
2.14.13. Vissa jämförelser
Som delvis framgår av föregående avsnitt bygger olika länders gränsvär- deslistor i större eller mindre utsträckning på amerikanska eller ryska för- teckningar. En jämförelse mellan dessa båda länders gränsvärden blir lätt missvisande inte minst med tanke på de olika listornas tillämpning. Det torde sålunda vara klart att högre eller lägre värden i olika länders listor inte motsvaras av motsvarande skillnader beträffande det faktiska tillståndet på arbetsplatserna utan här spelar en rad andra avvägningar in. Följande anteckningar ger en bild av vissa skillnader i själva uppbyggnaden av gräns- värdena.
De amerikanska och ryska hygieniska gränsvärdena skiljer sig definitions- mässigt. De amerikanska värdena utgörs av tidsvägda nivågränsvärden och takvärden. De ryska högsta tillåtna koncentrationerna har sin amerikanska motsvarighet endast i de amerikanska takvärdena.
En biologisk effekt som inte bedöms som relevant för en ändring i häl- sotillståndet accepteras i USA, medan däremot en avvikelse från det normala oavsett dess relevans för hälsotillståndet hittills inte accepteras i Sovjet- unionen. På senare tid har dock ryska toxikologer börjat acceptera att viss
adaption inom fysiologiska gränser kan ske hos organismen.
Toxikologiska undersökningar på djur är i USA inriktade på förändringar på cellulär nivå och på organnivå. Rysk experimentell toxikologi är inriktad på organrespons, särskilt på nervösa regleringsmekanismer. Beteendetoxi- kologiska undersökningsmetoder på människor och djur tilldrar sig stort intresse i Sovjetunionen och har på senare tid ägnats ökad uppmärksamhet också i USA och Tjeckoslovakien. När det gäller bedömningen av exposition i industrier avser de amerikanska TLV-värdena att skydda alla eller nästan alla arbetare. Enstaka överkänsliga eller särskilt mottagliga personer omfattas inte. Med de ryska värdena avses enligt uttalanden av ryska vetenskapsmän att skydda också de känsligaste personer. Det är dock osannolikt att personer med allergi mot ett ämne ej skulle påverkas av expositionen vid det ryska gränsvärdet för detta ämne. Epidemiologiska studier över industriellt ex- ponerade människor upptar en större del av underlaget i den amerikanska gränsvärdeslistan än i den ryska, där djurstudier synes dominera.
Av det stora antal gränsvärden, som förekommer i den amerikanska offi- ciella OSHA-listan och den ryska gränsvärdeslistan, är endast knappt 170 ämnen gemensamma. En jämförelse mellan numeriska värden i de båda ländernas listor visar att endast ett 20-tal ämnen har samma gränsvärden, ett 30-tal ämnen skiljer sig med en faktor på 2 och därunder, medan cirka 20 ämnen har en skiljande faktor på mer än 50. I dessa fall är de sovjetiska värdena lägre än de amerikanska. Skillnaderna i gränsvärden för ämnen med besvärande akuta effekter, som irriterande och lungskadande gaser och ångor, är i allmänhet inte särskilt stor. Däremot skiljer sig gränsvärdena för ämnen med centralnervös effekt systematiskt från varandra. Detta är framförallt märkbart för organiska lösningsmedel. Förhållandet är inte över- raskande eftersom man i Sovjetunionen lägger stor vikt vid nervfysiologiska metoder, vid vissa experimentella toxikologiska studier samt vid beteen- detoxikologiska mätningar på människa. Vad slutligen gäller metaller, me- tallsalter och metalloider är överensstämmelsen mellan de amerikanska och ryska värdena tämligen god utom beträffande oorganiskt bly, oorganiskt kvicksilver och mangan.
När det gäller tillämpbarheten av hygieniska gränsvärden tycks ameri- kanska forskare anse att de amerikanska värdena ärtekniskt-praktiskt rimliga. Det har sålunda anförts att alltför stränga hygieniska åtgärder kan försvåra användningen av kemiska produkter, som i sig själva kan vara av stor social, ekonomisk och medicinsk betydelse. Andra forskare tar däremot avstånd från det amerikanska begreppet "technical feasibility" (den tekniska delen av bedömningsgrunden) och tycks mena att modern teknologi utvecklas snabbt och att morgondagens teknologi ofta kan visa sig bemästra dagens problem. Ryska forskare är över lag angelägna om att hålla boskillnad i bedömningen mellan biomedicinska och tekniskt-ekonomiska kriterier.
De praktiska aspekterna på bruket av hygieniska gränsvärden kan vara av olika art. De innefattar även problem som har med provtagning, mät- metoder och noggrannhet att göra. Varje provtagningsmetod och metod för analys av det tagna provet är behäftad med viss upplösningsförmåga och visst fel. Analysproblemen innebär att det är önskvärt att den utfärdande myndigheten när den anger ett gränsvärde också rekommenderar eller an- visar metoder för analys av ämnet. Detta görs f. n. inte generellt i något land. Bestämningsmetoder redovisas dock i de amerikanska Criteria of Do- cuments och andra mera omfattande underlagsbeskrivningar.
3. Arbetsmiljön i psykosocialt avseende
Begreppet psykosociala faktorer i arbetsmiljön är omfattande och delvis svår- fångat. Olika arbetsmiljöfaktorer kan som nämnts i avsnitt 2.1 indelas efter art och innehåll. Det är sålunda vanligt att arbetslivets fysikaliska miljöfaktorer delas upp i grupper såsom klimat, buller, vibrationer, belysning, strålning etc. Vid sidan härav har vi de kemiska miljöfaktorerna. Tillsam- mans kan de omgivningshygieniska faktorerna sägas utgöra den fysiska arbetsmiljön. ] denna ingår också olika arbetstekniska faktorer såsom ar- betstyngd, arbetsställningar, utrymme, tekniska säkerhetsanordningar o.d. En annan viktig typ av faktorer utgörs av de organisatoriska och sociala förhållandena på arbetsplatsen, t.ex. arbetsuppgifternas innehåll och möj- ligheterna till kontakt, samarbete, inflytande och personlig utveckling.
Mellan nämnda faktorer sker ett samspel. Den fysiska miljön ger ramen för den sociala och samtidigt påverkas den fysiska miljön av värderingar och anspråk hos dem som arbetar där. Tillsammans bildar alla dessa typer av faktorer det totala sammanhang i vilket arbetet bedrivs. Detta samman- hang ger för den arbetande effekter som kan sägas ha en fysiologisk och en psykologisk sida. Fysiologiskt kan arbetet påverka den kroppsliga hälsan. De psykiska relationerna på arbetsmiljön kan å andra sidan ta sig uttryck i upplevelser av trygghet eller otrygghet, i tillfredsställelse eller vantrivsel. Dessa upplevelser kan i sin tur i vissa fall ge upphov till psykiska störningar och kan också vara bestämmande för rent kroppsliga återverkningar.
De psykosociala faktorerna utgör inte någon åtskild grupp av arbetsmil- jöfaktorer. Psykosociala faktorer i arbetsmiljön framkommer genom att ar- betsmiljön betraktas från ett psykologiskt och sociologiskt perspektiv. Detta perspektiv omfattar såväl fysiska som organisatoriska och sociala arbets- miljöfaktorer, vilka tillsammans ger den upplevelsemässiga sidan av ar-
. betssituationen. En psykosocial inriktning är inte främmande för den arbetarskyddsverk- samhet som hittills förekommit. Exempel kan hämtas från såväl arbetar- skyddsstyrelsens som yrkesinspektionens verksamhet och det kan noteras att i arbetarskyddsmyndigheterna ingår viss personal med social eller so- cialmedicinsk utbildning Här kan också nämnas den forskning med so- i cialpsykologisk inriktning. som bedrivs vid arbetarskyddsstyrelsens arbets- l medicinska avdelning och som förekommit vid arbetsmedicinska institutet. * Vidare kan hänvisas till företagshälsovårdens verksamhetsformer sådana
dessa angetts i överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden och
i lagstiftningssammanhang. I den överenskommelse om riktlinjer lör fö- retagshälsovård, som antogs av LO och SAF år 1967. anfördes att även psykiska påfrestningar i det moderna arbetslivet måste uppmärksammas. Denna överenskommelse följdes sedan av liknande överenskommelser mel— lan andra arbetsmarknadsparter.
Tankegångarna i partsöverenskommelserna utvecklas ytterligare i betän— kandet (SOU 1968:44) Företagshälsovård, som överlämnades av arbetar- skyddsstyrelsen år 1968. Betänkandet hade utarbetats av en utredningsgrupp som bildats av styrelsen med representanter för bl. a. SAF. LO och TCO. l betänkandet definierades begreppet företagshälsovård med anslutning till ILO-rekommendationen år 1959 som en på elleri närheten av arbetsplatsen upprättad verksamhet med syfte a) att skydda arbetstagarna mot varje häl— sorisk, för vilken de kan bli utsatta till följd av sitt arbete eller de förhållanden under vilka detta utförs, b) att medverka till arbetstagarnas fysiska och psykiska anpassning, särskilt genom arbetets anpassning till arbetstagarna samt genom anvisning av arbetsuppgifter för vilka de är lämpade, c) att medverka till att för arbetstagarna skapa och vidmakthålla högsta möjliga grad av fysiskt och psykiskt välbefinnande. [ betänkandet betonades bl. a. att skillnaden mellan arbetskrav och arbetskapacitet och andra anpassnings- faktorer liksom arbetspsykologiska samband kan vara bidragande orsaker till uppkomsten av olycksfall. Vidare framhölls att tillämpningen av er- gonomiska principer gör det möjligt att bl. a. reducera psykiska påfrestningar och skapa förutsättningar för ökat välbefinnande i arbetet. Behovet av re— habiliterande verksamhet accentueras enligt betänkandet av de struktur- omvandlingar som sker på arbetsmarknaden och som särskilt för de betingat arbetsföra innebär svåra problem. Det konstaterades i anslutning härtill att flera av företagshälsovårdens aktiviteter inrymmer åtgärder som syftar till att reaktivera en försämrad arbetsanpassning. Företagsläkaren ansågs ha sär- skilt goda möjligheter att vidta rehabiliteringsåtgärder. l betänkandet läm- nades slutligen vissa förslag till organisationsformer för företagshälsovården.
På grundval av bl. a. nämnda betänkande lades i propositionen 1971123 fram förslag avseende en utbyggnad av företagshälsovårdens läkarresurser m. m. I propositionen påpekades att vi på ett annat sätt än tidigare måste förlägga huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna inne i det enskilda företaget och där ge de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor. Här ansågs företagshälsovården som en utvidgad form av arbetarskyddet ha en viktig uppgift. Genomgången i betänkandet av företagshälsovårdens målsättning. utformning och innehåll utgör enligt propositionen ett värdefullt material ägnat att tjäna som vägledning och stimulans för utbyggnad av insatserna på området.
Frågan om förbättring av arbetsmiljöerna i syfte att motverka skadlig stress och psykisk otrygghet i arbetslivet har behandlats i ett antal riks- dagsmotioner. Socialutskottet framhöll i sitt betänkande (SoU 1973125) att det ligger i sakens natur att möjligheterna att på ett effektivt sätt förebygga skadlig stress och psykisk ohälsa i arbetet genom lagstiftningsåtgärder är begränsade. Enligt utskottet är det därför betydelsefullt att vid sidan av arbetsmiljöutredningens arbete insatser görs som direkt eller indirekt syftar till att få fram underlag för åtgärder som kan förbättra den psykiska ar- betsmiljön. Utskottet framhöll också att 1973 års lagändringar i arbetar—
skyddslagstiftningen innebär klart förbättrade möjligheter för de anställda att angripa de särskilda problem som kan finnas i berörda avseende. Spörsmålen kring de psykosociala faktorerna i arbetsmiljön kopplar nära till metoder för förverkligande av arbetstagarinllytande på arbetsplatserna. [ detta sammanhang erinras om att tyngdpunkten i den år 1973 genomförda reformen av arbetarskyddslagstiftningen ligger på de anställdas medverkan i utformningen av sin arbetsmiljö. I anslutning till 1973 års reform har partsöverenskommelser träffats på det statliga området mellan statens avtalsverk och berörda partsorganisa- tioner och på det kommunala området mellan Landstingslörbundet, Svenska kommunförbundet och berörda partsorganisationer. l arbetsmiljöavtalet på det kommunala området har psykosociala frågor i arbetsmiljön särskilt upp- märksammats. Enligt avtalet är det en av företagshälsovårdens viktigaste uppgifter att beakta sådana förhållanden på arbetsplatserna som påverkar den anställdes psykiska möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter. ] avtalet framhålls vidare att brister i samarbetet mellan människor på arbetsplatsen ofta ger upphov till störningar i det psykiska klimatet. Det anses därför av stor betydelse att samarbetsfrågorna beaktas vid organisatoriska föränd- ringar. Utbildningsinsatser kan enligt avtalet vara nödvändiga för att för- bättra individernas samarbetsförmåga och därigenom skapa öppenhet i re- lationerna på arbetsplatsen. Den enskildes trygghet i anställningen är också en del av det psykologiska frågekomplexet. Här erinras om att genom lagen (1974112) om anställnings- skydd har en betydelsefull reglering skett på detta område. [ anslutning härtill bör även nämnas lagen (1974113) om vissa anställningsfrämjande åt- gärder, som ger möjlighet att påverka företagens anställningspolitik i syfte att ge arbete åt äldre personer och personer med handikapp. Lagen ger stöd åt verksamheten med s. k. anpassningsgrupper, som skall överlägga om och initiera sådana förändringar i det särskilda fallet av arbetsplatser och ar- betsuppgifter att nämnda personalgrupper kan få anställning respektive be- hålla sin anställning. Lagstiftningsarbetet till främjande av anställningstrygg- het har fullföljts genom lagen (l974:358)om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Arbetsmiljöutredningen vill här också ge en allmän hänvisning till ut- vecklingen mot förstärkt demokrati på arbetsplatserna. En redogörelse för försöksverksamhet på företagsdemokratins område lämnas i arbetsrättskom- mittens betänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. Arbetsrätts- kommitten föreslår i sitt betänkande reformerad lagstiftning om förhand- lingsrätt och kollektivavtal. En grundregel i förslaget är att varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare skall kunna tas upp till förhandling. En annan central punkt är att frågor om arbetets ledning och fördelning föreslås bli reglerade i kollektivavtal så snart arbetstagarsidan önskar detta. I anslutning därtill vidgas rätten för arbetstagarsidan att ta till fackliga stridsåtgärder för att få till stånd sådana regler. Inom begreppet * arbetsledning faller enligt arbetsrättskommitte'n bl. a. val av arbetsuppgifter l och arbetsmetoder. frågor om arbetets utformning för individen och för ; gruppen. arbetarskyddsfrågor etc. Mot bakgrunden av arbetsrättskommittens
betänkande har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats lagförslag l som f. n. behandlas i lagrådet.
Vad gäller frågor om arbetsmiljön i psykosocialt avseende hänvisas vidare till betänkandets bilaga 2 som innehåller rapporter till arbetsmiljöutredningen i arbetspsykologiska och arbetssociologiska frågor.
4. Arbetstidens förläggning
4.1. Inledning
Arbetstidslagstiftningen i vårt land gäller i huvudsak frågor om arbetstidens längd. Spörsmål som avser hur arbetstiden skall förläggas under dygnet och veckan behandlas sedan gammalt i arbetarskyddslagstiftningen. I en- lighet härmed upptar allmänna arbetstidslagen (19701103) grundläggande fö- reskrifter om hur lång den ordinarie arbetstiden. övertiden och jourtiden får vara. Arbetarskyddslagen (l949:1) innehåller regler om arbetsuppehåll i form av raster och pauser samt nattvila och veckovila. Det skall framhållas att den angivna uppdelningen är i viss mån schematisk. Frågan om den s. k. begränsningsperiodensl längd. som berörs i arbetstidslagstiftningen_ är delvis en iörläggningsfråga. Å andra sidan finns särregler för minderåriga som gäller arbetstidens längd i arbetarskyddslagstiftningen.
Arbetstidslagstiftningen har för några år sedan reviderats helt. I samband med tillkomsten av allmänna arbetstidslagen intog statsmakterna den stånd- punkten att arbetstidslagstiftningen inte skulle utvidgas till att omfatta nya materiella områden. Arbetstidslagstiftningen skulle i huvudsak begränsas till frågor angående arbetstidens längd och liksom dittills varit fallet skulle regler om arbetstidens förläggning under dygnet och under veckan ha sin plats i arbetarskyddslagstiftningen. Denna systematiska uppdelning ansågs naturlig bl. 21. mot bakgrunden av att det inte längre bedömdes nödvändigt att låta Skyddssynpunkter vara i främsta rummet avgörande för arbetstids- lagstiftningens utformning.
När arbetarskyddslagen kom till var den systematiska frågan inte självklar. Vid den tidpunkten var arbetstidslagstiftningen föremål för översyn av 1947 års arbetstidsutredning. l prop. 19482298 med förslag till ny arbetarskyddslag uttalade föredragande departementschefen att vissa av de i arbetarskydds- lagen reglerade arbetstidsfrågorna kunde komma att påverkas av arbets- tidsutredningen och att för den skull de bestämmelser om raster och ar- betspauser samt natt- och veckovila som föreslogs intagna i arbetarskydds- lagen kunde betraktas som i viss mån provisoriska i avbidan på resultatet av arbetstidsutredningens arbete. Det förslag till arbetstidslagstiftning som arbetstidsutredningen lade fram år 1954 (SOU 195422) ledde emellertid inte till några genomgripande reformer.
Den nuvarande uppdelningen av arbetstidsregleringen på arbetstidslag och arbetarskyddslag är inte genomgående accepterad. Av den sammanställning
' Begränsningsperiod kal- las i arbetstidssamman— hang den tidrymd inom vilken veckoarbetstiden genomsnittligt sett inte får överstiga visst max- imum.
av förslag m. m. från arbetarskyddsverkets personal, som inkommit :ill ar- betsmiljöutredningen i juni 1970, framgår nämligen att arbetstidsbyrån på verket anser att frågan om överförande av arbetstidsreglerna i arbetarskydds— lagen till allmänna arbetstidslagen bör övervägas. Samma åsikt hävdade arbetarskyddsstyrelsen f. ö. redan i sitt remissvar över arbetstidskommitténs betänkande SOU 1968:66. Därvid framhöll styrelsen att det för arbetsgivare och arbetstagare, som kommer i beröring med frågor som gäller arbetstid och vilotid, måste te sig naturligt att bestämmelser i dessa båda hänseenden finns sammanförda i en lag samt att ett av skälen mot överförande av arbetarskyddslagens arbetstidsregler till arbetstidslagen bortfaller i och med att tillämpningsområdet för de bägge lagarna blir i stort sett detsamma.
Direktiven för arbetsmiljöutredningen bygger närmast på det synsätt som anlades vid allmänna arbetstidslagens tillkomst. Mot bakgrunden bl. a. av att arbetstidslagen fått karaktären av en ramlagstiftning utan ingripande detaljbestämmelser framhålls i direktiven, att spörsmål som gäller arbets- tidens förläggning nu fordrar en grundlig genomgång och att skyddssyn- punkter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om raster och arbetspauser samt dygnsvila och veckovila. Något direkt ställ- ningstagande som binder arbetsmiljöutredningen vid dess bedömning av vad en lagstiftning om arbetsmiljön skall omfatta beträffande arbetstiden torde dock knappast böra inläggas i direktiven. Man får också hålla i minnet att en snabb utveckling skett på arbetarskyddsområdet under den senaste femårsperioden och att arbetstidslagen delvis är grundad på bedömningar och förarbeten i övrigt som hänför sig till tiden strax innan debatten om arbetsmiljön tog fart. Vid prövningen av arbetarskyddslagens regler om ar- betstiden bör således inte tas för givet att bestämmelserna systematiskt eller på annat sätt skall vara uppbyggda som f. n. Å andra sidan följer inte nöd- vändigtvis av ett modernt synsätt på arbetarskyddet och dess uppgifter att alla lagregler om arbetstiden skall samlas i ett nytt lagverk om arbetsmiljön.
Författningsbestämmelser om arbetstiden finns inte bara i arbetstidslagen och arbetarskyddslagen. För skeppstjänst gäller sjöarbetstidslagen (1970:105) som inrymmer såväl arbetstids- som viloregler som är avpassade efter för- hållandena till sjöss. De hushållsanställdas arbetstider regleras av lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete. Särskilda bestämmelser om arbetstid och vilotid för förare i förvärvsmässig motorfordonstransport finns i kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport, m. m. och i för- ordningen (1975:883) om arbetsförhållanden vid vissa internationella väg- transporter. Dessa författningar omfattas inte av arbetsmiljöutredningens uppdrag.
4.2. Gällande bestämmelser om arbetstidens förläggning
4.2.1. Lagreg/er
Raster och arbetspauser
Arbetarskyddslagen innehåller en definition av begreppet rast. Enligt 17% andra stycket förstås med rast sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet
är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att kvarstanna på arbetsstället.
Huvudregeln i fråga om rast föreskriver att om arbetstagare utför arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Avbrott skall ske i den utsträckning, som kan anses behövlig med hänsyn till arbetets be- skaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i Övrigt. Avvikelse från huvudregeln får göras tillfälligtvis, då sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse kräver det (17 & första stycket). ] undantagsfall, nämligen när det med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena i övrigt är ound- gängligen påkallat, får rast utbytas möt ledighet för intagande av förtäring på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet (17% tredje stycket).
Med arbetspaus förstås i arbetarskyddslagen ett på förhand bestämt kort- varigt uppehåll i arbetet, som anordnas i syfte att bereda arbetstagare av- koppling från detta och som inte är att hänföra till rast eller ledighet som avses i 175S (18 å andra stycket). Arbetspauser skall under vissa förutsätt- ningar beredas arbetstagaren under arbetstiden. Detta gäller vid arbete som på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller som av annan orsak kräver ihållande anspänning eller annars är särskilt påfrestande. Arbetspauserna skall uppgå till behövligt antal och vara lämpligt avpassade och förlagda (185 första stycket).
Bestämmelserna om raster och arbetspauser gäller ej — ehuru arbetar- skyddslagen i princip är tillämplig också på dessa grupper — för familje- medlem till arbetsgivaren, för arbete inom 5. k. kooperativ verksamhet, för elever vid läroanstaltereller för intagna vid vårdinrättningar(4 & första stycket).
Om arbetsgivare åsidosätter bestämmelserna om raster eller arbetspauser kan arbetarskyddsstyrelsen meddela honom behövliga föreskrifter till tryg- gande av att den åsidosatta bestämmelsen iakttas (54 å). Överträdelse av sådan föreskrift är enligt 63é belagd med straff.
Namvi/a
Arbetarskyddslagen upptar en huvudregel om förbud mot nattarbete. Den säger att arbetstagare skall ha behövlig ledighet för nattvila och att tiden mellan kl. 24 och 5 skall ingå i ledigheten ( 19 & första stycket). Från förbudet får avvikelse ske där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före kl. 5 eller efter kl. 24. Också i nödfallssituationer kan arbetstagare användas till arbete mellan kl. 24 och 5. Det krävs därvid att natur— eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat för- utses, vållat avbrott i driften eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv. hälsa eller egendom. Nattarbete får då ske i den mån det är nödvändigt med hänsyn till förhållandena (19å andra stycket). Ett undantag från nattarbetsförbudet görs dessutom för arbetstagare i överordnad ställning (1945 tredje stycket).
Arbetarskyddsstyrelsen får medge dispens för arbete mellan kl. 24 och 5 när särskilda skäl föreligger. Dispens får också ges när det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller på annat
sätt framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare som skulle beröras av undantaget finner detta önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte skäligen kan befaras uppkomma därigenom (20 å).
Bestämmelserna om nattvila har samma tillämpningsområde som rast— bestämmelserna (4ä första stycket). Också sanktionssystemet vid överträ- delse av nattarbetsförbudet följer det mönster som redovisats under avsnittet
om raster.
V eckovi/a
Arbetstagare skall enligt arbetarskyddslagen beredas minst 24 timmars sam- manhängande ledighet för varje period om sju dagar. Avvikelse får ske tillfälligtvis när särskilt förhållande påkallar undantag. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla anställda vid ett arbetsställe (21 å' första stycket). Arbetarskyddsstyrelsen får medge undantag för visst slag av arbete eller visst arbetsställe. [ dispensärende skall styrelsen höra vederbörande sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare (21 .5 andra stycket). Görs inskränkning i veckovilan skall såvitt möjligt kom— pensationsledighet beredas (21 & tredje stycket). 1 71 ;" arbetarskyddskungö- relsen ftnns vissa bestämmelser om anslag om tiden för veckovila.
Tillämpningsområdet för veckovileregleringen är detsamma som redo- visats beträffande raster (4å första stycket arbetarskyddslagen). Sanktions- systemet är också identiskt.
4.2.2. K o/Iekrivavia/sbesrämme/ser
Lagreglerna om arbetstiden kompletteras av bestämmelseri ett mycket stort antal kollektiva avtal och andra överenskommelser. reglementen, tjänst- göringsföreskrifter m. m. Dessa bestämmelser. som har stor bety- l delse i betalningshänseende. anger främst måttet för den ordinarie ar- i betstiden och hur den ordinarie arbetstiden skall förläggas. En redovisning av huvuddragen i bestämmelserna i avtalsbeståndet och reglementena har skett i 1963 års arbetstidskommittés slutbetänkande SOU 1968266. ] redo- visningen har medtagits bestämmelser som gällde avtalsperioden 1969—1971 , dvs. innan den senaste allmänna arbetstidsförkortningen genomförts. Det avsnitt i redovisningen som är av särskilt intresse i förevarande sammanhang är rubricerat arbetstidens förläggning. Däri behandlas bestämmelser om ar— betstidens fördelning på veckans dagar och om arbetstidens förläggning un- der dygnet. De uppgifter som i det följande lämnas rörande arbetstidsbe- stämmelser utanför lagstiftningen grundar sig delvis på arbetstidskommit- tens redovisning. Därjämte har underlag för framställningen erhållits vid genomgång av ett större antal riksavtal och andra handlingar som samlats på statens förlikningsmannaexpedition. I samband därmed har kunnat be- aktas förhållandena under avtalsperioderna 1971—1974 samt, i någon mån, 1974—1975. En beskrivning av avtalsreglerna rörande arbetstidens längd med tonvikt på de nyheter som tillkommit i anledning av arbetstidslagen och arbetstidsförkortningen till 40-timmarsvecka har lämnats av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet (Ds A 1975:3 sid. 5 i).
Kollektivavtal av riksavtals natur innehåller i förläggningsfrågan ofta bara en hänvisning till de lokala överenskommelser som träffas för varje företag eller arbetsställe. Ibland förenas en sådan hänvisning med en erinran om att överenskommelserna skall beakta såväl produktionens som arbetstagar- nas intressen. Stundom anges hur arbetstiden skall förläggas för det fall att överenskommelse ej nås lokalt. I detta sammanhang kan nämnas att det f. n. i princip torde vara arbetsgivaren som slutligen bestämmer i frågor om arbetstidsförläggningen som lämnats oreglerade i avtal. Detta har i ar- betsdomstolens rättstillämpning ansetts följa av arbetsgivarens allmänna rätt att leda och fördela arbetet.
Allmänt kan sägas att det är svårt att med ledning enbart av riksavtal eller liknande få en bild av rastförhållandena i arbetslivet. Normalt anges i avtalen att rasttiden inte inräknas i arbetstiden. Riksavtalen begränsar sig härutöver inte sällan till att ange hur långa rasterna maximalt får vara. Den sammanlagda rasttiden brukar inte få överskrida 1 eller 1 1/2 timme (1/2 timme på lördagar). Ibland utsägs mera allmänt att rasterna inte får göras onödigt långa. Mera sällan påträffar man rastbestämmelser som kan tänkas vara förestavade av skyddshänsyn. Det kan då vara fråga om en erinran i en protokollsanteckning eller anmärkning om att förekommande frukost- och middagsraster skall vara av erforderlig längd. Emellanåt fö- rekommer också bestämmelser som begränsar möjligheterna att förskjuta rasttiden. Man har t. ex. skrivit in att arbetsgivaren kan senarelägga rast med högst rastens längd. Ibland sägs att rasten bara undantagsvis får för- flyttas och att den då skall förläggas så nära ordinarie rasttid som möjligt.
När annan överenskommelse ej träffats lokalt gäller för vissa verksam- hetsgrenar rastbestämmelser som upptagits i riksavtal för området i fråga. I sådana fall preciseras naturligtvis rasternas antal. längd och förläggning mera noggrant där. Vanligen anges en rasttid av 1 eller 1 1/2 timme per dag (1 /2 timme på lördag). Oftast är det fråga om en eller två raster dagligen. För något område gäller att måltidsrasternas längd genomsnittsberäknas för en period av två, tre eller fyra veckor, varvid längden kan anges t. ex. till 12, 18 resp. 24 timmar för perioden. I den mån rasternas förläggning specificeras brukar formuleringarna ge utrymme för vissa variationer lokalt. Föreskrifterna brukar innebära att raster skall infalla mellan vissa klockslag, t. ex. frukostrast mellan kl. 8.30 och 9.30 samt middagsrast mellan kl. 12 och 14.
För treskiftsarbete ges i regel inga bestämmelser om raster. Vanligt är nämligen vid denna arbetsform att måltidsuppehåll — ofta om ca 30 minuter — inräknas i arbetstiden. Uttrycklig bestämmelse om inräknande av rast- tiden vid treskiftsarbete återfinns bl. a. i väg- och anläggningsavtalen.
För tvåskiftsarbete förekommer ibland föreskrifter om en rast under vart- dera skiftet. Rasttiden, som ej ingår i arbetstiden, är inte sällan 30 minuter. Ibland sägs att rasttiden skall vara minst 15 minuter.
1 riksavtal förjordbruket finns en erinran om att arbetstagare vid skiftarbete i sammanhängande skift har rätt till ledighet på arbetsplatsen för intagande av förtäring. Bestämmelser som anknyter till lagregeln om utbyte av rast mot måltidsuppehåll är emellertid sällan förekommande.
Föreskrifter om arbetspauser påträffas inte heller ofta i riksavtal eller lik- nande. I avtal för konfektionsindustrin och glasindustrin samt i avtal för
vissa orkestermusiker finns dock sådana. Beträffande konfektionsindustrin föreskrivs för arbete vid löpande band eller annat taktreglerat arbete att iden ordinarie arbetstiden skall ingå fem arbetspauser om tillhöpa 40 minuter vid 8 timmars arbetsdag. Förläggningen av pauserna bestäms lokalt. Inom glasindustrin medger avtalet i verkstäder för halvautomatisk tillverkning att en arbetspaus om högst 5 minuter tas ut per effektiv arbetstimme. I vissa verkstäder medges i stället en paus om högst 10 minuter på varje arbetsperiod om 3 timmar och därutöver. Såväl avslutande som igångsät- tande av det produktiva arbetet skall enligt glasbruksavtalet ske inom tiden för arbetspauserna. Musiker som uppträder i orkester vid folkparker o.d. har rätt till paus 20 minuter vid tre timmars engagemangstid och till ytter- ligare 10 minuters paus för varje överskjutande timme. ' I stor utsträckning innehåller kollektivavtalen föreskrifter om arbetstidens förläggning under dygnet. Som regel anger avtalen vissa klockslag inom vilka det dagliga arbetet skall förläggas. De yttre gränserna för dessa klockslag ärvid vanligtdagarbetekl. 50ch kl. 18måndagart. o. m. fredagarsamt kl.500h kl. 15 lördagar. Oftast föreskriver avtalen dock att arbetstiden skall förläggas mellan kl. 6.30 och kl. 17 måndag—fredag samt mellan kl. 6.30 och kl. 13 lörda- gar. Man kan notera att ramen för förläggningen av arbetstiden i många avtal har krympt i anslutning till 40-timmarsveckans genomförande.
I avtal som angår vårdområdet och verksamhetsområden av servicenatur föreskrivs betydligt vidare gränser för arbetstidens förläggning under dygnet. Tjänstgöring på kvällen eller natten förekommer ofta. För handelsanställda stadgas vanligtvis att arbetstiden skall förläggas till butikernas öppethållande, dvs. större delen av året mellan kl. 9 och kl. 18 samt lördagar mellan kl. 9 och kl. 13 eller 14. Förskjutningar i öppethållandetiderna bl. a. för va- ruhusen har på sina håll medfört kvällsarbete vissa veckodagar. Anställda inom kioskhandel åläggs ofta kvälls- och nattarbete. Samma är förhållandet med hotell- och restauranganställda. Beträffande dem förskrivs i avtalen att den dagliga arbetstiden får delas upp i högst två vakter per dag, varvid uppehållet mellan vakterna skall uppgå till minst tre timmar (två timmar om lokal överenskommelse träffas därom). Anställda inom tidningsbran- schen har arbetstider förlagda till alla delar av dygnet, varierande allt efter tidningens karaktär av morgontidning, kvällstidning eller veckotidning samt efter den anställdes arbetsuppgifter. Detsamma gäller för trafikpersonal samt personal med vård- och vakttjänst. De bestämmelser som finns i avtalen och reglementena beträffande sistnämnda kategorier arbetstagare är ofta mycket detaljerade. Inte så sällan hänvisas till tjänstgöringslistor som upp- rättas lokalt för varje arbetsplats. ] samband med sådana hänvisningar in- nehåller avtalen ofta bestämmelser angående antalet fridagar som den an- ställde skall åtnjuta under året eller del därav.
Arbete utanför kollektivavtalets ram för förläggningen av arbetstiden skall regelmässigt gottgöras som övertid. Denna konsekvens undgås emellertid om kollektivavtalet ger arbetsgivaren möjligheter att i viss ordning förskjuta den ordinarie arbetstiden. För vissa områden finns bestämmelser som ger sådan rätt, ev. beträffande vissa kategorier av arbetstagare eller i enlighet med lokal överenskommelse. Förskjutningen kan omfatta t. ex. upp till två timmar åt ena eller andra hållet.
Innehåller kollektivavtal regler om skiftarbete innebär detta att arbete
kan utföras utanför ramen för den ordinarie dagarbetstiden utan att över- tidsersättning skall utgå. (Regler om särskilda skifttillägg är dock vanliga.) Vad som är skiftarbete i avtalets mening kan stundom vara föremål för tvekan. Arbetsdomstolen har också i en del fall haft att ta ställning till frågor om skiftarbete förelegat eller ej. Skiftarbetstiderna enligt avtalen va- rierar betydligt alltefter skiftformen. Vid tvåskiftsarbete förlagt till fem av veckans dagar omfattar varje skift jämte rast i allmänhet 8 1/2 timmar och skiften tillsammans 17 timmar. Normalt får första skiftet börja tidigast kl. 5 och andra skiftet sluta senast kl. 23. I vissa avtal kan ramen vara en eller två timmar större eller mindre. Vid treskiftsarbete uppgår vanligtvis varje skift — inberäknat måltidsuppehåll — till 8 timmar och skiftbyte sker kl. 6, kl. 14 och kl. 22. På några håll sker skiftbyte kl. 4, kl. 12 och kl. 20. I kontinuerlig drift tillämpas inte sällan längre skift under veckosluten, t.ex. 12 timmar med skiftbyte kl. 6 och kl. 18.
Den dagliga arbetstidens längd överstiger för dagarbete i allmänhet inte 8 timmar. Vissa riksavtal upptar direkt föreskrift om att arbetstiden skall fördelas med 8 timmar per dag. Möjlighet ges då i regel till lokala över- enskommelser om annan förläggning. Undantag görs dessutom ofta för vissa speciella arbetstagargrupper. I olika riksavtal medges längre dagliga arbets- tider, såsom 10 timmar för lantarbetare och 11 timmar för hotell- och re- stauranganställda. Droskchaufförer och väktare kan också åläggas så långa arbetspass. Förläggningsreglerna i arbetstidsavtalet för statstjänstemän med- ger att en arbetsperiod (tiden mellan två perioder för sammanhängande dygns- vila) får omfatta högst 14 timmar. 1 stor utsträckning saknar emellertid riksavtalen direkta bestämmelser om längsta tillåtna arbetsdag. I stället över- låts på de lokala parterna atti samband med upprättande av arbetstidsschema komma överens om den saken. Därvid har man till stor del framför allt när det gäller trafikpersonal och personal i vård- och vakttjänst kommit överens om förhållandevis långa maximiarbetsdagar.
Regler om femdagarsvecka har i stor utsträckning tagits in i kollektivavtal. Arbetstidskommittén konstaterade att endast 15 % av LO-avtalen på den icke-offentliga sektorn saknade sådana regler. I första hand var det därvid fråga om avtal inom olika serviceområden såsom hotell- och restaurangnä- ringen samt trafikområdet. Övriga avtal föreskrev antingen direkt att fem- dagarsvecka skulle tillämpas hela året eller del av året eller att parterna lokalt skulle komma överens om en sådan arbetstidsförläggning. I den mån TCO-avtalen för den icke offentliga sektorn innehöll arbetstidsbestämmelser föreskrevs däri överlag femdagars arbetsvecka. Inom den offentliga sektorn var femdagarsvecka helt dominerande, om man bortsåg från sådan verk- samhet som måste pågå under veckans alla dagar. Förhållandena torde inte ha förändrats i någon större utsträckning i an- slutning till 40-timmarsveckans införande. Avtalen synes dock numera ge uttryck för en något större restriktivitet än tidigare när det gäller lördags- arbete. Bl. a. kan framhållas att vissa avtal som medger lördagsarbete fordrar att arbetet avslutas vid ett tidigare klockslag än som förr var angivet, t. ex. kl. 12 i stället för 14. Även inom vissa områden där femdagarsveckan tra- ditionellt ansetts svår att genomföra pågår numera strävanden att successivt förverkliga denna arbetsordning. Förbundsparterna inom hotell- och re- staurangnäringen har t. ex. träffat överenskommelse som bekräftar detta. I
1976 års kollektivavtal för området avser man att som en huvudregel skriva in att de anställda skall ha två lediga dagar i genomsnitt per vecka räknat på längst en fyraveckorsperiod.
4.3. Bakgrunden till gällande lagbestämmelser
R asrer och pauser
1912 års arbetarskyddslag innehöll vissa rastbestämmelser som avsåg min— deråriga industriarbetare. Några mera allmängiltiga lagregler om raster eller pauser fanns däremot inte. En generell bestämmelse om raster infördes i samband med 1931 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Bestäm- melsen utsade att arbetet, där dess natur medgav detta, borde avbrytas genom en eller flera tillräckliga och lämpligt förlagda raster. Bestämmelsen motiverades med arbetshygieniska synpunkter som hade stöd i vissa un- dersökningar rörande riskerna för hälsa och arbetsförmåga av en arbetsdag utan rast eller med en mycket kort rast. Åttatimmarsdagens införande hade ytterligare aktualiserat reglering av rastförhållandena, eftersom denna ledde till strävanden att förkorta arbetsdagen genom borttagande eller inskrän- kande av raster. Det framhölls att rastfrågan så långt möjligt borde lösas genom överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare. Genom lag- bestämmelser ansågs det dock möjligt att motverka menliga följder av att raster inte anordnades på tillbörligt sätt. Särskild hänsyn borde tas till att det fanns oorganiserade arbetstagare och till att arbetsgivare och arbetstagare stundom var ense om att inskränka rasterna mer än som var förenligt med hygienens krav. En lagreglering ansågs — trots att den med nödvändighet måste ges en mycket allmän utformning - kunna ha ett betydande värde som utgångspunkt och stöd för inspektionsorganens verksamhet.
1938 års arbetarskyddskommitté anförde i betänkandet SOU 1946:60 att den dåvarande arbetarskyddslagens rastbestämmelser var i behov av re- vision. Otillfredsställande rastförhållanden förekom i en hel del fall. Den ökning av antalet olycksfall i arbete som noterats berodde enligt kommitten till icke oväsentlig del på det jäkt och den rastlöshet som kännetecknade arbetslivet och som framkallade ökad trötthet hos arbetstagarna. Otillräckliga raster medförde också risk för ohälsa. Samband fanns vidare mellan trötthet och mottaglighet för sjukdom. Anordnande av tillfredsställande raster var otvivelaktigt av väsentlig betydelse för motverkande av trötthet.
Kommitténs slutliga förslag anslöt i princip till den då gällande rastbe- stämmelsen men innebar likväl en skärpning. I lagtexten föreslogs intagen i huvudsak den definition av begreppet rast, som för närvarande gäller och som hämtats från arbetstidslagen för detaljhandeln. Den föreslagna huvud- regeln om raster innebar att raster i regel skulle vara anordnade men att vid bestämmandet av rasternas antal, längd och förläggande hänsyn skulle tas till arbetets beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i övriga.
Undantag från den allmänna rastbestämmelsen föreslogs beträffande ar- bete, som utfördes under högst sex timmar av dygnet, beträffande nöd- fallsarbete och då sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse tillfälligtvis föranledde därtill. Vidare föreslogs undantag för arbete där arbetstagares
närvaro på arbetsplatsen var nödvändig för arbetets fortgång. I sådant fall skulle rast kunna utbytas mot enbart ledighet för intagande av förtäring på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. Enligt vad kommittén ut- talade i motiveringen förutsattes för tillämpningen av denna bestämmelse, att arbetet var av sådan beskaffenhet att det ej kunde avbrytas eller att tillsyn måste ske. Tiden för sådan ledighet skulle inte frånräknas arbetstiden.
I förslag till anvisningar hade kommittén tagit in vissa detaljföreskrifter, vilka enligt kommittén närmast var att anse som rekommendationer. Med hänvisning till att det var av betydelse att rasterna inte gjordes alltför korta föreslogs en regel av innehåll, att den sammanlagda tiden för rast för ar- betstagare, som utförde arbete under minst sex timmar av dygnet, borde uppgå till minst en timme vid dagarbete och minst 30 minuter vid skiftarbete. Tiden sex timmar valdes med beaktande av att arbetstiden på lördagar ofta uppgick till 5 1/2 timmar. Som en ytterligare anvisningsregel föreslogs att arbete ej borde pågå utan rast under längre tid än 4 1/2 timmar. En sådan föreskrift hade förordats av yrkesinspektionen och ansågs förestavad av fy- siologiska skäl.
Kommittén fann att det vid vissa slag av arbete var nödvändigt att ar- betstagare utöver rast fick annan tillfällig avkoppling från arbetet. På grund härav föreslog kommittén en lagbestämmelse om arbetspauser. Den före- slagna bestämmelsen är likalydande med den regel som nu finns inskriven i 18 & första stycket arbetarskyddslagen. I de tillämnade anvisningarna gavs — förutom en definition på arbetspaus som överensstämmer med nuvarande 18å andra stycket arbetarskyddslagen — följande föreskrifter. Arbetspaus borde omfatta en tid av 5—10 minuter. Paus var främst påkallad vid arbete som utfördes vid löpande band men behövdes också vid vissa slag av andra arbeten, vilka på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena medförde särskilt stor kroppslig eller psykisk påfrestning. Arbetspaus borde under an- givna förutsättningar anordnas såväl vid dagarbete som skiftarbete och borde inte frånräknas arbetstiden. Som exempel på här avsett arbete nämner kom- mittén i motiveringen — förutom arbete vid löpande band — vissa kontroll- och avsyningsarbeten samt visst manuellt tvångsstyrt arbete.
Den gällande ordningen för tryggande av rastbestämmelsernas efterlevnad ansåg kommittén kunde bibehållas oförändrad.
I prop. 19481298 godtogs i huvudsak kommitténs förslag om en skärpt formulering av lagens rastbestämmelser. Departementschefen anslöt sig i allt väsentligt till den motivering som anförts till stöd härför. I remissyttrande hade riksförsäkringsanstalten (då chefsmyndighet för yrkesinspektionen) framfört förslag om en längre gående skärpning än vad kommittén stannat för. Bl.a. förordades krav på dispens av arbetsrådet för att rast skulle få utbytas mot ledighet för intagande av förtäring på arbetsplats. Departements- chefen ansåg emellertid att anledning inte fanns att gå längre i skärpande riktning än vad kommittén föreslagit. Kommitténs anvisningar, som hade mött åtskillig kritik från remissinstanserna, kom inte att få någon mot- svarighet i propositionens författningsförslag. Departementschefen uttalade att anvisningarnas rekommendationer, om än väl avpassade för många fall, inte kunde tillämpas överallt med hänsyn till att förhållandena inom nä- ringslivet var mycket skiftande. Särskilt var att märka att svårigheter att följa rekommendationerna kunde föreligga vid skiftarbete. I den mån så
var möjligt borde dock kommitténs uttalanden tjäna till ledning vid be- stämmandet av rasternas längd.
Kommittéförslaget om lagreglering av arbetspauser upptogs i propositio- nen. Närmare föreskrifter om vid vilka slag av arbeten arbetspaus lämpligen borde anordnas borde enligt departementschefen meddelas av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet. I övrigt skulle det överlåtas på arbetsmarknadens parter att avtalsvägen reglera frågan om arbetspauser.
Riksdagen godtog propositionen oförändrad i fråga om raster och arbets- pauser (2LU 1948:62).
Några ändringar i bestämmelserna om raster och arbetspauser har inte skett sedan nuvarande arbetarskyddslag kom till. Bestämmelsernas tillämp- ningsområde har emellertid utvidgats betydligt genom 1963 års beslut om att lagen skall vara tillämplig inte bara på rörelse o.d. utan i princip på all slags verksamhet, i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning (prop. 19631126).
För ett område av näringslivet skedde en förändring i rasthänseende när allmänna arbetstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1971. Därmed upp- hävdes nämligen den särkilda arbetstidslagen för detaljhandeln, vari fanns en specialregel som föreskrev att arbetstagare som utförde arbete minst sex timmar av dygnet skulle ha minst en timmes sammanhängande rast eller, om arbetsgivare och arbetstagare var ense därom, två raster om sammanlagt minst en timme och 15 minuter. I prop. 197015 med förslag till allmän arbetstidslag anfördes att detaljhandelslagens rastbestämmelse motiverats av de mindre goda förhållanden som rådde inom detaljhandeln vid lagens tillkomst och att de handelsanställdas rastförhållanden numera kunde regleras enbart av arbetarskyddslagens rastbestämmelser.
Nairvila
Först år 1931 infördes i arbetarskyddslagstiftningen regler om nattvila som gällde arbetstagare i allmänhet. Dessförinnan fanns emellertid speciella fö- reskrifter om nattvila för minderåriga och kvinnor samt regler som begrän- sade nattarbetet i bagerier och konditorier. Den reglering som infördes 1931 innebar att behövlig ledighet för nattvila borde beredas arbetstagarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kunde anses kräva avvikelse. Bestämmelsen motiverades främst av öns- kemål om ett lagstöd för ingripande av tillsynsmyndigheterna i de — som det sades— troligen sällsynta fall då missbruk av nattarbete kunde förekomma. I förslag som låg till grund för lagbestämmelsen uttalade socialstyrelsen att nattarbete i regel måste anses som en i och för sig onaturlig ochi osund arbetsform, vars användning det från skyddssynpunkt gällde att inskränka till de fall där denna med hänsyn till särskilda skäl måste anses mer eller mindre oundgänglig. Vidare framhöll styrelsen att det i regel inte borde anses tillåtet att använda nattarbete i sådana fall då det inte fanns annat motiv än önskan att se driftens avkastning ökad i proportion till den ökade driftstiden. Gentemot sistnämnda uttalande anförde departementschefen i prop. 1931140 att om än hänsyn till arbetarnas hygien naturligt nog måste vara den primära synpunkten vid stadgandets tillämpning, torde ;å andra sidan all skälig hänsyn böra visas arbetsgivarnas berättigade intressen och
därefter en avvägning av de olika intressena ske. Särskilt i de fall då de hygieniska synpunkterna inte var mycket vägande borde ganska långt gående hänsyn till arbetsgivarnas önskningar vara möjliga. En mjuk tillämpning av stadgandet syntes över huvud vara nödvändig. Riksdagen godtog pro- positionen under uttrycklig erinran om departementschefens berörda ut- talanden.
Med 1949 års arbetarskyddslag tillkom de regler om nattvila som — något jämkade — ännu gäller. Detta innebar en skärpt reglering av nattarbetet. 1938 års arbetarskyddskommitté anförde beträffande behovet av skärpning följande.
Det kan icke bestridas, att nattarbete i allmänhet är mera betungande än arbete på dagen. Detta har särskilt framhållits beträffande skiftarbetet. Därvid har hänvisats till de ständiga omställningar i kroppens funktioner. som äro en följd av de ofta återkommande skiftväxlingarna. Dessutom kan i regel ej erhållas lika ostörd vila på dagen som på natten. Med skiftarbetet följa också oregelbundna måltidsförhål- landen, och hemlivet utsättes ej sällan för störningar i olika former. Alldeles särskilt är detta fallet, där familjemedlemmarna sysselsättas i arbete på olika tider av dygnet. Även om vissa med nattarbete förenade olägenheter kunna — där detsamma bedrives regelbundet — minskas genom åtgärder från arbetsgivarens sida, kunna de dock icke helt elimineras. Med hänsyn till de olägenheter nattarbetet otvivelaktigt medför, är det ett allmänt önskemål, att det begränsas där detta låter sig göra. Det är dock uppenbart att nattarbete inom vissa verksamhetsområden inte kan undvikas. För att visst arbete skall få bedrivas på natten måste enligt kommitténs mening godtagbart skäl härför föreligga. Den nuvarande bestämmelsen i Sik) är dock icke tillfyllest för att en sådan begränsning av nattarbetet skall kunna ernås, utan härför fordras mera detaljerade bestämmelser.
I prop. 19482298 anförde departementschefen att något mera utbrett miss— bruk av nattarbete inte torde förekomma i vårt land men att i en del fall nattarbete syntes tillgripas utan att de skäl som föranlett detta kunde anses uppväga de nackdelar som var förbundna därmed. Det fick anses obestridligt att nattarbete i allmänhet var förenat med sådana olägenheter för arbets- tagarna att det från samhällelig synpunkt var önskvärt att sådant arbete i möjligaste mån undveks. Det var därför angeläget att man på ett effektivare sätt än dittills bringade nattarbetet under kontroll.
Arbetarskyddskommitténs av regering och riksdag godtagna lösning av frågan innebar ett principiellt förbud mot nattarbete. Med natt avsågs därvid tiden mellan kl. 23 och 5. Från förbudet undantogs sådant arbete som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas nattetid. Möjlighet skulle därjämte finnas att få dispens från förbudet. Kommittén hade övervägt också andra alternativ innan den stan— nade för sitt förslag. Enligt ett av dessa skulle nattarbete ej få förekomma inom något slag av verksamhet utan att vederbörande myndighet lämnat medgivande därtill. En sådan lösning ansågs emellertid skola medföra ett formellt ansökningsförfarande i alltför stor omfattning, eftersom nattarbete varoundvikligt inom ett flertal verksamhetsområden. Vidare hade diskuterats ett förslag som innebar att man i lagen intog ett allmänt förbud mot nattarbete jämte undantagsbestämmelser som avsåg dels att direkt undanta vissa upp- räknade slag av verksamhet och dels möjlighet att medge dispens i särskilda fall. Detta alternativ avvisades med hänvisning till att en uppräkning var
svår att åstadkomma och dessutom förenad med lagtekniska olägenheter. En begränsning av regleringen till att gälla enbart industriellt och därmed likställt arbete ansågs inte heller utgöra någon lämplig lösning.
Innebörden av det generella undantaget från nattarbetsförbudet utveck- lades av arbetarskyddskommittén på följande sätt.
Till arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas jämväl nattetid, anser kom- mittén böra hänföras sådant arbete, som till följd av arbetsprocessens tekniska natur måste försiggå kontinuerligt, exempelvis på grund av ugnsdrift eller kemiska processer. Hit hör i första hand vissa slag av arbete vid järnverk, glas—. kalk- och tegelbruk, pappersmassefabriker och pappersbruk samt olika kemiskt-tekniska fabriker. Även kolnings- och flottningsarbete bör enligt kommitténs mening likställas med arbete av nyssnämnda slag. Emellertid är det givet, att alla arbeten inom angivna verk— samhetsgrenar ej äro av sådan natur, att desamma av tekniska skäl måste försiggå kontinuerligt och således bedrivas nattetid. Vid'exempelvis ett järnverk föreligga tek- ; niska skäl för nattarbete vid hyttor, elektriska smältugnar, bessemerugnar och mar- ' tinugnar, enär i dessa fall arbetsprocessen ej kan avbrytas varje natt. utan att materialet förstöres, den framställda produkten försämras eller att ugnar eller andra apparater utsättas för skada. Däremot kunna sådana skäl ej åberopas i fråga om arbete vid ett järnverks byggnadsavdelning, mekaniska verkstad, snickeriverkstad m. fl. avdel- ningar. Även inom andra industrier förekomma arbetsprocesser. som av nyss angivna skäl ej kunna avbrytas varje natt, men det innebär dock icke. att alla andra arbeten, som förekomma vid dessa industrier. behöva utföras nattetid. Emellertid bör vid bedömandet av frågan. huruvida ett arbete är av sådan natur, att det måste försiggå även nattetid, en begränsning till arbetsprocessens tekniska natur ej vara enbart be- stämmande. Stundom kan det vara tekniskt möjligt att avbryta ett arbete varje natt, men detta kan vara förenat med sådana konsekvenser ur tekniskt-ekonomisk eller driftsekonomisk synpunkt. att det icke bör ifrågakomma. Det kan sålunda förekom- ma, att arbete måste bedrivas nattetid, även om arbetsprocessens natur icke med nödvändighet så påkallar.
Som skäl för nattarbete uppställes i den föreslagna bestämmelsen jämväl det vill- koret, att arbetet skall vara betingat av allmänhetens behov. Hit hör enligt kommitténs mening vissa arbeten vid trafikföretag av olika slag. post, telegraf och telefon, hotell, restauranger och kaféer, apotek, sjukhus, gas—, elektricitets- och vattenledningsverk. vissa tidningstryckerier osv. Givet är, att det inom ifrågavarande verksamhetsgrenar förekommer arbete, som ej kan direkt hänföras till arbete för allmänhetens behov och som därför ej bör tillåtas pågå nattetid. Förutom de ovan angivna kunna också andra bärande skäl för nattarbete andragas. Kommittén föreslår därför att hänsyn får tagas även till annan särskild omständighet. Såsom dylik omständighet anser sig kommittén bland annat böra nämna djurskötsel och vakttjänst samt sådana förberedelse- och avslutningsarbeten, som avses i gällande arbetstidslagar. Till vakttjänst hänföres i första hand sådant arbete, som normalt utföres av vaktpersonal, såsom portvakter, nattvakter, kraftstations-. damm- och slussvakter. Men även tillfällig vakttjänst, såsom vid utställningar, lantbruksmöten. biografer, teatrar och andra tillställningar, bör inbegripas under förevarande undantag. Med förberedelse- och avslutningsarbeten förstås sådana arbeten, som inleda eller avsluta det egentliga driftsarbetet och regelbundet återkomma. Vad härmed avses framgår av de utlåtanden arbetsrådet avgivit rörande arbetstidslagarnas tillämpning i berörda avseende.
Till arbete, som på grund av särskild omständighet måste försiggå nattetid, bör jämväl hänföras arbete, som avser förarbetande av varor, underkastade hastig för- sämring. Till sådana varor äro förträdesvis att hänföra frukt och grönsaker samt fisk och skaldjur. Kommittén anser dessutom, att till annan särskild omständighet bör hänföras sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse, som tillfälligtvis föranleder
till undantag.
Inom jordbruket förekomma en del arbeten. som av särskilda skäl böra utföras å tid mellan klockan 23 och 5. Hit höra skörd av vissa oljeväxter, torkning av spannmål i samband med tröskning m. m. Dessa och andra liknande jordbruksarbeten böra enligt kommitténs mening hänföras till arbete. vilket på grund av särskild omstän- dighet måste bedrivas som nattarbete. Ej sällan förekommer det, att fartyg måste snabbt lastas eller lossas och att detta arbete därför måste utföras nattetid. Även i sådant fall torde förutsättningen "annan särskild omständighet" vara uppfylld.
Departementschefen anförde i propositionen att kommitténs motivering till undantagsbestämmelsen syntes kunna tjäna till ledning vid arbetar- skyddsstyrelsens prövning i det särskilda fallet av frågan om nattarbets- förbudets omfattning. I propositionen berördes i övrigt den mera principiella frågan huruvida enbart driftsekonomiska skäl kunde motivera att en verk- samhet hänfördes till sådant arbete som måste fortgå jämväl nattetid. De- partementschefen uttalade sig mot en sådan tolkning och anförde:
För att driftsekonomiska skäl skola kunna motivera ett avsteg från nattarbets- förbudet böra de sammanhänga med arbetsprocessens tekniska natur, exempelvis på det sättet att igångsättningsprocessen kräver så lång tid att det icke skulle vara ekonomiskt möjligt att driva verksamheten i fråga, om driften skulle avbrytas varje natt. Undantagsbestämmelsen bör således icke anses omfatta fall, där på grund av att den maskinella utrustningen är mycket dyrbar treskiftsarbete utgör en förutsättning för att verksamheten skall bli lönande. I dylikt fall kan däremot möjligen dispens ifrågakomma efter prövning av de föreliggande omständigheterna.
Beträffande den allmänna möjligheten till dispens från nattarbetsförbudet när särskilda skäl föreligger framhölls av kommittén bl. a. att bestämmelsens största betydelse låg i att dispens kunde ges av tekniska, ekonomiska och sociala hänsyn. Ett generellt förbud mot nattarbete kunde medföra stora olägenheter i dessa avseenden. Sålunda kunde ett förbud mot nattarbete — särskilt med hänsyn till förhandenvaron av utländsk konkurrens — medföra att en viss tillverkning, som kunde vara betydelsefull för landet, inte kunde bedrivas. Vidare kunde en övergång från tre- till tvåskiftsarbete medföra arbetslöshet bland de anställda. För att undvika att missförhållanden i sådana hänseenden skulle uppkomma var dispensmöjligheten befogad. Vid avgö- randet av dispensärenden av detta slag borde hänsyn tas till huruvida för— utsättningar fanns för framtida omläggning av arbetet så att detta ej behövde försiggå nattetid. Dispens borde kunna meddelas individuellt eller generellt för visst slag av arbete och, där så befanns påkallat, avse en relativt lång tidsperiod.
Departementschefen godtog i huvudsak vad kommittén anfört rörande dispensmöjligheten. Under riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner med yrkande bl. a. att riksdagen skulle uttala att dispens skulle ges då viktiga driftsekonomiska skäl talade för det. Andra lagutskottet an- förde i anledning härav att en företagares enskilda intresse av att bedriva nattarbete inte i och för sig utgjorde tillräckligt motiv för att tillåta nattarbete, hur betydande detta intresse än kunde vara. För att dispens skulle kunna ges syntes det enligt utskottet böra krävas att därutöver förelåg andra om- ständigheter som kunde göra nattarbete försvarligt. Dispensprövningen bör- de sålunda innefatta en allsidig prövning av omständigheterna i det särskilda fallet.
Lagens bestämmelser om det generella nattarbetsförbudet undergick viss jämkning år 1962. Jämkningen innebar att den tid som skall ingåi nattvilan bestämdes till tiden mellan kl. 24 och 5. Motsvarande tid hade tidigare varit fixerad till tiden mellan kl. 23 och 5. Syftet med ändringen Vir att möjliggöra tvåskiftsarbete även i fall då veckoarbetstiden uttogs under fem dagar.
Samtidigt med sistnämnda ändring slopades de särbestämmelsei som fanns beträffande kvinnors nattarbete.
I prop. 19621167 gjorde därvid departementschefen följande allmänna uttalande rörande nattarbetsreglerna. *
Betraktar man bestämmelserna om nattarbete mot bakgrund av de förhål anden som nu råder inom arbetslivet är det mycket som talar för att dessa bestämnelsers betydelse från arbetarskyddssynpunkt inte är lika stor i våra dagar som tidiga'e. Ar- betstidens förkortning, den alltmer ökande mekaniseringen inom industrin, förbätt- rade arbetshygieniska förhållanden och den starkt höjda levnadsnivån för alla grupper av arbetstagare gör att nattarbete inte på samma sätt som förr behöver innebära våda för arbetstagarnas hälsa. Samtidigt som insättandet av kapitalkrävande maskinell ut- rustning i produktionen varit en viktig faktor för förbättringen av arbetstagarnas villkor har kravet på effektivt utnyttjande av de nämnda produktionsresurserna ökat behovet av nattarbete.
Departementschefen uttalade sig också rörande möjligheten att ge dispens från nattarbetsförbudet på grund av särskilda skäl. Han erinrade om att arbetarskyddskommittén förutsatt att dispens, även utan tillstyrkan av ar- betstagarna, skulle kunna medges på företagsekonomiska grunder. Emel- lertid hade vissa senare uttalanden i förarbetena till lagen kunnat föranleda tvekan på denna punkt och de hade tagits till intäkt för en återhållsam praxis. Enligt departementschefen borde det inte möta något hinder att ut- nyttja dispensbestämmelsen även i det fall då endast företagsekonomiska skäl åberopades. Till stöd härför hänvisade departementschefen till den be- tydelse som skiftgång med nattarbete kan ha för ett effektivt utnyttjande av industrins produktionskapacitet.
Departementschefens vägledande uttalande föranledde riksdagsmotioner, i vilka det gjordes gällande att dispens på enbart företagsekonomiski grunder inte kunde vara förenlig med den sociala hänsyn som arbetarskyddslagen var ett uttryck för. Riksdagen hade år 1960, med hänvisning till förestående överläggningar mellan arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens huvud- organisationer, avslagit motioner som gick ut på att avvikelse från bestäm- melserna om nattvila skulle få ske med hänsyn till ekonomiska faktorer. Därvid hade riksdagen uttalat att om svensk industri skulle kunna bestå i den alltmer hårdnande utländska konkurrensen förutsatte de stora ka- pitalinvesteringarna i viss mån ett effektivare utnyttjande av produktions- apparaten, något som skulle kunna uppnås genom ökad användning av treskiftsarbete. 1 andra lagutskottets godkända utlåtande 1962231 framhölls att departementschefens yttrande i propositionen i stort sett överensstämde med den ståndpunkt som 1960 års riksdag intagit samt att anlecning inte fanns att frånträda det ställningstagandet. Utskottet pekade emellertid sam- tidigt på att en dispensgivning som saknade stöd hos arbetstagarsidan inte torde leda till något större utbyte för arbetsgivaren. Mot arbetstagarnas vilja syntes nämligen en arbetsgivare få svårt att genomdriva att arbetstagarna
deltar i nattarbete. Detta talade enligt utskottet för att dispensgivning utan tillstyrkan från arbetstagarsidan borde meddelas med mycket stor försik- tighet.
Nattvilereglernas tillämpningsområde utvidgades betydligt genom beslu- tet år 1963 om att arbetarskyddslagen skulle gälla för i princip alla arbets— tagare. ] prop. 19632126 berörde departementschefen något nattvile- och veckovilereglernas betydelse för vissa statliga och kommunala verksam- hetsgrenar. Därvid konstaterades att de möjligheter som lagen gav till undan- tag från nattarbetsförbudet tillgodosåg de behov av avvikelser som kunde föreligga.
I samband med tillkomsten av den nya allmänna arbetstidslagen beslöts att den befintliga särskilda regleringen av nattarbete och söndagsarbete i bagerinäringen (den s. k. bagerilagen) skulle upphävas vid utgången av juni 1971. Genom bagerilagens upphävande anpassades bestämmelserna om ar- betstidsförläggningen inom bagerinäringen till vad som gällde för övriga delar av näringslivet enligt arbetarskyddslagen. Avgörande för förändringen var enligt förarbetena (prop. 1970:5 s. 123) bl. a. att arbetarskyddslagens re- gelsystem ansågs erbjuda ett godtagbart skydd mot nattarbete för arbetstagare i bagerinäringen.
Veckovila
1912 års arbetarskyddslag innehöll en generell föreskrift om att arbetet borde anordnas så att arbetarna kom i åtnjutande av behövlig söndagsvila, om arbetets natur medgav detta. Den revision av arbetarskyddslagen som skedde år 1931 innebar beträffande veckovileregleringen framför allt en anpassning till bestämmelserna i en av ILO år 1921 antagen konvention angående till- lämpningen av veckovila vid industriella företag. Huvudregeln kom att in- nebära att arbetarna för varje period om sju dagar i regel skulle beredas en sammanhängande ledighet av 24 timmars varaktighet. Möjlighet infördes för yrkesinspektionens chefsmyndighet att meddela dispens efter hörande av arbetsmarknadens organisationer. Enligt en övergångsbestämmelse skulle någon ovillkorlig skyldighet att bereda arbetstagarna veckovila inte gälla för sådant slag av sysselsättning eller sådant arbetsställe där veckovila inte tillämpades vid tiden för Iagändringens ikraftträdande.
Med 1949 års arbetarskyddslag fick veckovileregleringen sin nuvarande avfattning. Detta innebar en något skärpt reglering. Undantaget för äldre sedvana slopades. För att klart markera att det inte utan dispens skulle vara tillåtet att mer eller mindre regelbundet tillämpa kortare veckovila än 24 timmari följd, utbyttes orden "i regel” mot ”där ej särskilt förhållande tillfälligtvis påkallar undantag".
I likhet med lagbestämmelserna om raster och pauser samt nattvila fick veckovileregleringen fr.o.m. år 1964 ett betydligt utökat tillämpningsom- råde genom att arbetarskyddslagen vidgades till att omfatta i princip alla arbetstagare.
4.4. Arbetarskyddsstyrelsens utlåtanden m.m.
Raster och pauser
Arbetarskyddsstyrelsen har i ett antal ärenden gjort uttalanden om inne- börden av rast- och pausbestämmelserna i lagen. Detta har skett som ett led i styrelsens uppgift att ge råd och anvisningar rörande lagens tillämpning.
När det gällt raster har frågan bl.a. gällt innebörden i kravet på att ar- betsuppehåll skall vara av tillräcklig varaktighet. Följande fallbeskrivning kan ge en antydan om styrelsens inställning i denna fråga.
År 1951. Raster om 30 minuter under tjänstgöringsvakter mellan kl. 8 och 14 samt mellan kl. 15 och 23 ansågs ej stå i strid med 175 arbetarskyddslagen.
År 1954. I ett industriföretag skulle arbetet pågå med avbrott för en eller två raster från kl. 7 under 8 1/2 timmar måndag—fredag och 5 1/2 timmar lördag. Arbetstagarnas majoritet önskade 12 minuters frukostrast och 18 minuters lunchrast. Företagsled- ningen ansåg dessa raster för korta och föreslog en rast om minst 30 minuter och ev. även en frukostrast om minst 12 minuter. Arbetarskyddsstyrelsen fann att två raster om 12 resp. 18 minuter inte kunde anses vara raster av tillräcklig varaktighet. Dessa raster borde från arbetarskydds— och hälsosynpunkt ha en längd av minst 15 resp. 30 minuter eller också borde de slås samman till en rast om 45 minuter.
År 1957. Önskemål av den Skiftgående personalen vid gruva om avkortning av eftermiddagsskiftets rast från 1 timme till 1/2 timme. Avkortningen ansågs ej stå i strid med lagen. Det var dock synnerligen önskvärt att rasttiden 1 timme behölls.
År 1958. Arbete vid mineralullsfabrik pågick i två skift mellan kl. 5 och 22 med skiftbyte kl. 13.30 och med en rast om 15 minuter i mitten av varje skift. Styrelsen fann att rasten borde ha en längd av minst 30 minuter med hänsyn till arbetets beskaffenhet.
År 1966. I samband med arbetstidsförkortning om 30 minuter per dag ville ar- betsgivaren lägga in en rast mellan kl. 9 och 9.30 medan arbetstagarna föredrog att arbetsdagen avkortades och att de fick sluta kl. 16.30 i stället för som tidigare kl. 17. Den gällande rasttiden var 1 timme och arbetarskyddsstyrelsen ansåg inte att en utökning med ytterligare en halv timmes rast kunde påfordras på grund av ar- betarskyddslagen.
År 1968. Frukostrast vid mekanisk verkstad mellan kl. 9 och 9.25 ansågs vara av tillräcklig varaktighet och i överensstämmelse med l7å arbetarskyddslagen.
År 1971. Vid glasbruk hade glasmaskinskötarna två 30-minuters uppehåll per åt- tatimmarsskift med avlösning enligt uppgjort schema. Synarna vid glasbruket hade under varje åttatimmarsskift fyra arbetsuppehåll om tillhopa 60 minuter. Uppehållen erhölls genom avlösning enligt uppgjort schema och hade följande varaktiglhet och inbördes ordningsföljd: ett lO-minutersuppehåll, två uppehåll om vartdera 20 minuter och slutligen ett uppehåll om 10 minuter. Tolkning av 175 andra stycket arbetar- skyddslagen begärdes för att möjliggöra beräkning av arbetstiden för resp. arbets- tagarkategorier. Arbetarskyddsstyrelsen fann att uppehållen om 10 minuter inte kunde anses som rast enligt 17å arbetarskyddslagen och följaktligen skulle räknas som ar- betstid enligt lagen. Uppehållen om 20 eller 30 minuter var däremot att anse som sådan rast, under förutsättning att arbetstagaren inte var skyldig att stanna kvar på arbetsstället under dessa uppehåll. Två arbetsgivarrepresentanter i styrelsen reser- verade sig mot beslutet. Enligt dessa ledamöter uppfyllde också 10-minutersuppehållen kraven på rast i 175 arbetarskyddslagen. En av reservanterna åberopade till stöd för sin åsikt bl.a. att också två 20-minutersuppehåll utlagts under skiftet..
År 1971 hade arbetarskyddsstyrelsen att bedöma om arbetsuppehåll kunde betraktas som rast även om uppehållets förläggning inte var exakt bestämd
på förhand. Styrelsen fann att lagens uttryck "lämpligt förlagda raster" inte innebär att rasterna måste utgå vid på förhand fastställda tidpunkter. Styrelsen tillfogade att en förläggning av rasterna till bestämda klockslag bör eftersträvas.
Den frågan har också varit aktuell hos arbetarskyddsstyrelsen huruvida uttryckssättet ”utför arbetstagare arbete under minst sex timmar av dyg- net. . skall tolkas så att arbetet inte får pågå sex timmar i sträck utan rast. Styrelsen har inte gjort något uttalande i frågan. Av utlåtanden från arbetsrådet under början av detaljhandelslagens giltighetstid rörande inne- börden av rastbestämmelsen i den lagen har emellertid ansetts framgå att det inte under alla omständigheter skulle stå i strid med lagen om arbets- tagarna inte erhöll den föreskrivna rasten under de sex första timmarna av arbetsdagen (jämför Nordin, Arbetsrådet och arbetstidslagen för detaljhan- deln, 1940, s 55).
Möjligheterna att utbyta rast mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen har varit under bedömande i enstaka fall.
I ett av dessa, som gällde arbete i Ställbergs gruva, fann arbetarskyddsstyrelsen (16.12.1958), med hänsyn till de förhållanden under vilka arbetet bedrevs i gruvan och till svårigheterna att ordna med persontransporter, att det inte förelåg hinder mot att med stöd av 17% tredje stycket arbetarskyddslagen ersätta rast med ledighet för förtäring.
I ett annat fall gällde det arbete med sandberedning för maskinformning i gjuteri. Sandberedningen kunde ej stoppas under den tid formning pågick och det var nästan omöjligt att lämna sandberedarna. som började sin arbetsdag kl. 6. en längre tids- bestämd rast före kl. 12. Sandberedarna hade emellertid möjlighet att vid 9-tiden ta en paus om 10—15 minuter för att inta förtäring under arbetstiden. Arbetarskydds- styrelsen fann (24.11.1959) att arbetsgivaren med hänsyn till de förhållanden under vilka arbetet bedrevs vid sandberedningsanläggningen var oförhindrad att på sätt som skedde utbyta rast mot ledighet för intagande av förräring.
År 1972 har arbetarskyddsstyrelsen i ett ärende uttalat. att arbete med lotsning på vilket arbetarskyddslagen är tillämplig (i fall då lotsen arbetar ombord på det lotsade fartyget men är anställd av sjöfartsverket) är att hänföra till sådant arbete där rast får utbytas mot ledighet för intagande av förtäring på arbetsplatsen. De i ärendet avsedda lotsarna tjänstgjorde på Mälaren i arbetspass som kunde uppgå till 6 1/2—9 timmar. Under pågående tjänstgöring kunde lotsen inte lämna fartygets brygga utan måste hela tiden vara beredd att ge anvisningar om fartygets framförande.
I ett 20-tal fall har styrelsen haft att ta ställning till frågor om skyldighet att anordna arbetspauser. Det har därvid gällt bl. a. följande arbetsuppgifter.
År 1951. Kranmaskinister vid kolfirmor (arbetet ansågs under vissa förhållanden påfrestande men ej av den art som avses i 18 &; det tillades att även om det inte kunde påfordras att på förhand bestämda pauser skulle inläggas, det syntes skäligt att kranmaskinisterna vid särskilt ihållande arbete, t. ex. i samband med övertidsarbete, bereds nödig avkoppling genom att efter viss tids oavbruten krankörning ordnas med rast eller paus):
År 1950. Skötsel och tillsyn i viss takt på spårvagnar och bussar i vagnhall (arbetet innebar viss bundenhet men var ej direkt ansträngande och ett tioprocentigt spill- tidstillägg hade gjorts vid takttidens bestämmande);
År 1951. Gummiskotillverkning vid löpande band (utöver två raster tillämpades fem pauser, vilket ansågs godtagbart med hänsyn till 18 å)",
År 1951. Ensamarbete vid kraftstation i åttatimmarspass utan rast (enligt yrkesin- spektionen ej ihållande anspänning);
År 1951. Maskinstyrt arbete vid automatisk fanértork (krävde ej ihållande anspän- ning och var ej heller eljest särskilt påfrestande);
År 1951. Sprutmålning och sandblästring vid Ankarsrums bruk (enligt yrkesin- spektionen hindrade arbetet ej de anställda från att då och då ta någon paus);
År 1951. Tillverkning i automatmaskiner vid Svenska tacksfabriken (arbetstagarna fick naturliga pauser genom att de några gånger om dagen försåg maskinerna med material, genom att de i övrigt kontrollerade produktionen och genom att de utförde smärre reparationer);
År 1954. Arbete vid paketeringsmaskiner och automatiska uppslagningsmaskiner vid spisbrödsfabrik (även om arbetet kunde anses vara i viss mån enformigt och kräva viss psykisk anspänning var det med hänsyn taget till alla omständigheter ej att hänföra till 18 å);
År 1956. Trafikpersonal vid Göteborgs spårvägar (det kunde ej generellt avgöras om tjänstgöringen var av den natur som avses i 18 5);
År 1954. Arbete vid sorteringsband för ilgods i åttatimmarspass med en halv timmes rast (enligt arbetsgivarsidan hade arbetet ej samma kontinuerliga eller monotona ka- raktär som vid löpande band, ej heller uppstod större problem om en sorterare tillfälligt lämnade sin arbetsplats; 18å ansågs ej tillämplig);
Åren 1951 och 1956, kranförare vid hamn (arbetet påfrestande och behov fanns vid särskilt ihållande arbete av nödig avkoppling genom rast eller paus, däremot kunde ej med stöd av 189” påfordras bestämda pauser);
År 1968, arbete av bilskolornas lärare och instruktörer. Styrelsen fann i beslut den 23 juli 1968 att arbetet var att hänföra till sådant arbete som avses med lag- bestämmelsen om arbetspauser. I yttrande till Kungl. Maj:t den 16 december 1969 i anledning av besvär över styrelsens beslut fann emellertid styrelsen att särskilt påfrestande situationer inte förekom i så stor omfattning att 18% arbetarskyddslagen kunde anses vara tillämplig på instruktörsarbetet. Med hänsyn härtill ville styrelsen inte motsätta sig bifall till besvären. Styrelsen framhöll emellertid att det syntes skäligt att bilskolornas lärare och instruktörer under perioder med särskilt påfrestande arbete bereds nödig avkoppling genom att efter varannan eller var tredje lektion ordnas med rast eller paus. Arbetstagarrepresentanterna i styrelsen anmälde avvikande me- ning. Kungl. Maj:t upptog ej besvären till prövning i sak. Fråga väcktes därefter om föreskrift enligt 545 för trafikskola att införa arbetspauser vid skolan, antingen 10 minuters paus efter varannan lektion eller 5 minuters paus efter varje lektion. Ärendet avgjordes den 7 december 1971, varvid arbetarskyddsstyrelsen ej fann an- ledning att frångå den uppfattning som styrelsen redovisat i yttrandet den 16 december 1969. En minoritet bestående av arbetstagarrepresentanterna'i styrelsen fann 18% första stycket arbetarskyddslagen tillämplig på instruktörsarbetet. Mot styrelsens be— slut anfördes besvär men dessa blev av formella skäl inte prövade i sak.
I några av arbetarskyddsstyrelsens generella anvisningar är frågan om arbetspauser berörd. Detta gäller anvisningarna nr 62 angående utgångs- kassor samt anvisningarna nr 80 angående kylarbete och nr 95 angående arbete i frysrum. I utgångskasseanvisningarna sägs att pauser skall beredas i kassatjänsten, vid behov genom avbrytare, under tider och dagar då arbetet på grund av kraftig kundgenomströmning kräver ihållande anspänning. På arbetsplatser där cirkulation mellan arbetsuppgifterna genomförts kan detta dock ersätta pauser. I anslutning till utgångskasseanvisningarna har handelns och de handelsanställdas organisationer träffat särskild överenskommelse med närmare riktlinjer för arbetspassens längd, raster, pauser och cirku- lationstjänst. Överenskommelsens innehåll har prövats och godtagits av ar-
betarskyddsstyrelsen. 1 kylarbets— och frysrumsanvisningarna framhålls att arbetstagare skall beredas erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser samt att arbetstagarna därvid skall ha tillgång till rum med normal rumstemperatur, beläget i närheten av arbetslokalen. I ett ärende år 1973 som gällde arbete med lossning av fiskefartyg med last av frusen fisk har styrelsen under hänvisning till frysrumsanvisningarna uttalat att det kunde vara lämpligt att införa en paus om 10 minuter varannan timme iden mån arbetet i lastrummet inte avbröts av rast eller genom att arbetslagen växlade.
Narrvi/a
Arbetarskyddsstyrelsen har inte sällan att avge utlåtanden i fråga om till- lämpningen av 19 &" arbetarskyddslagen, dvs. närmast huruvida visst arbete kan utföras nattetid utan tillstånd. Den allt överskuggande uppgiften för styrelsen när det gäller nattvilereglerna är dock att pröva ansökningar om dispens från nattarbetsförbudet. Det årliga antalet ärenden om nattvila hos styrelsen framgår av tabell 4.1.
Utlåtandena rörande 1958 har gällt tolkningen av uttryckssättet ”arbete som med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas nattetid”. Styrelsen har därvid haft ledning framför allt av de uttalanden som arbetarskyddskommittén gjorde rörande innebörden av det generella undantaget (se ovan avsnitt 4.3). Schematiskt kan möjligen sägas att nattarbetsförbudet i stort sett fått omfatta sådana verksamheter där enbart ekonomiska skäl kunnat åberopas som motiv för nattarbete. Undantagsbestämmelsen skulle således kunna aktualiseras när någon annan faktor av nämnvärd betydelse än den rent ekonomiska eller investeringsmässiga kommit med i bilden. Merparten av styrelsens avgö- randen har haft avseende på en viss industrigren eller en viss arbetsprocess. Det är närmast ogörligt att sammanfattningsvis redovisa de besluten, som hänför sig till mycket skiftande förhållanden inom ett flertal olika närings- grenar. En del beslut har dock haft en mera allmän betydelse och kan sägas
Tabell 4.1 Antal ärenden om nattvila åren 1960-1973
År Utlåtanden betr. 19 & Dispensärenden enl. 20 5 1960 9 1474 (inga avslag) 1961 2 1400 (1 återkallat tillstånd) 1962 6 1389 (2 avslag) 1963 9 1403 (1 återkallat tillstånd) 1964 4 1523 (1 återkallat tillstånd) 1965 3 1518 (1 avslag) 1966 2 1469 (1 avslag) 1967 7 1628 (inga avslag) 1968 2 1935 (1 avslag) 1969 7 2076 (inga avslag) 1970 3 1898 (1 avslag) 1971 3 1894 (inga avslag) 1972 8 2178 (inga avslag) 1973 9 2282 (inga avslag)
beröra hela näringslivet oberoende av verksamhetens art.
Till sådana arbeten som ansetts undantagna från nattarbetsförbudet har hänförts olika slag av förberedelse- och avslutningsarbeten som föregår eller följer på det egentliga driftsarbetet. En annan typ av arbeten som ansetts undantagna från nattarbetsförbudet är sådana reparations- och översynsar- beten som måste företas nattetid för att den normala driften skall kunna hållas i gång. Vissa ombyggnadsarbeten i arbetslokal. som pågått nattetid och ej kunnat ske på vanlig arbetstid med hänsyn till det ordinarie arbetets fortgång, har också ansetts tillåtna utan särskilt tillstånd. Undantaget från förbudet har vidare bedömts tillämpligt på tillfälligt nattarbete vid maskin i själva driften som föranletts av och utförts under reparation av annan arbetsmaskin. Att ett behov av nattarbete i driften är tillfälligt medför där- emot inte i och för sig att det får utföras utan tillstånd. En tillfällig sned- belastning i produktionen har således inte ansetts motivera att en kortare tids nattarbete i driften som föranletts av snedbelastningen kunde ske utan dispens. Arbete som nattvakt eller portvakt samt arbete i treskift vid kraft- stationer, transformatorstationer o. (1. är inte att hänföra under nattarbets- förbudet. Dispens har inte heller krävts för vissa sysslor som inte i och för sig skulle ha undantagits men som utförts under natten som fyllnadsarbete vid sidan av den egentliga arbetsuppgiften av en arbetstagare vars arbete i prin- cip faller under undantagsbestämmelsen. En detaljrik sammanställning av ar- betarskyddsstyrelsens beslut i nu berörda avseenden för tiden intill år 1959 har lämnats i Nordin, Arbetarskyddslagstiftningenjämte arbetarskyddsstyrelsens beslut och godkända normer. 1959. avd. 1 5. 87—107. avd. 11 s. 40—53 samt supplement s. 10—13.
Från tillämpningen under åren 1971—1974 kan nämnas att bl. a. följande sysslor har ansetts hänförliga till arbeten som får utföras nattetid utan särskilt tillstånd. I regel har arbetarskyddsstyrelsen inte direkt angivit vilken eller vilka av de i 19 å andra stycket angivna faktorerna som medfört att undan- tagsbestämmelsen ansetts tillämplig.
Arbete med djupborrning till havs på oljeborrplattformar; Arbete med tillverkning av folie och extruderat gods; Arbete med tillverkning av polyeterpåsar för hushållsbruk (extrudering av råvaran till tunnfilm. däremot ej konvertering av tunnfilmen till plast- påsar);
Arbete med tillverkning av elektroder (samtliga i processen ingående ar— beten utom vissa avslutande dragnings- och klippningsarbeteni;
Arbete vid formblåsningsmaskiner i plastfabrik; Arbete vid plastextruderingsmaskiner för tillverkning av folie iill flaskor (särskild omständighet åberopad);
Arbete i press- och torkningsanläggning vid makaronfabrik; Arbete för tillverkning av polystyrolskumplasttråg; Flertalet arbetsmoment vid virkesfabrik som skulle förse sulfatfabrik med flis av olika slag och i vissa proportioner;
Lastnings- och lossningsarbete i Göteborgs hamn; Arbete med lastning av malm i Luleå malmhamn; Utlastningsarbeten från cellulosafabrik till hamn (särskild omständighet åberopad beträffande sådant arbete om en eller annan timme nattetid som fordrades för att fartyg skulle kunna avgå under natten. Däremot krävdes
tillstånd för sådant arbete som planerats ske i tvåskift med avslutning först kl. 0.30).
Förberedande arbete mellan kl. 4.30 och 5 bestående i att tända ugnar samt att smörja maskiner i plåttillverkares tryckeri (särskild omständighet åberopad)".
Uppvärmning till driftstemperatur av ugnar för härdning av bultartiklar, i den mån det behövdes för arbetets ohindrade gång;
Reparations- och översynsarbeten i jiggar m.m. vid biltillverkares ka- rosslinjer, i den mån arbetet inte kunde utföras mellan kl. 5 och 24;
Visst rengöringsarbete i anslutning till bl. a. conveyorband vid biltillverka-
res karossverkstad.
Arbetarskyddsstyrelsens dispensprövning enligt 20 ;" resulterar som fram- går av uppställningen ovan så gott som genomgående i bifall till ansökan. Regelmässigt grundas dispenserna på paragrafens andra stycke, dvs. till- styrkan föreligger från arbetstagarsidan. Dispenserna ges alltid för begränsad tid som kan variera från något dygn upp till fem år. Längre dispenser än ett a ett och ett halvt år är inte så vanliga. Av de år 1975 meddelade 2 282 dispenserna var det bara 176 som avsåg mer än ett år och 25 som avsåg mer än ett och ett halvt år. Femårsdispenser har alltsedan arbetarskydds- lagens tillkomst meddelats Järnbruksförbundet avseende varmbearbetnings- avdelningar vid järnverk anslutna till förbundet. Den 30 juni 1974 gällde 1 133 dispenser enligt 20%. varav 368 meddelats under år 1973.
Det är sällsynt att arbetarskyddsstyrelsen åberopar särskilda skäl enligt 20ä första stycket som grund för medgivande till nattarbete. Främst har första stycket utnyttjats för att ge interimistiskt tillstånd i avvaktan på ären- dets slutliga avgörande. Från senare år kan antecknas några beslut enligt 20% första stycket som avsett dispens för mer än en helt kort period.
År 1967. Dispens beviljades för en tid av ca ett år för användande av fyra arbetstagare till visst dagligt och veckovis återkommande underhållsarbete på offsettryckpressar jämväl mellan kl. 24 och 5 nätter till tisdagar—lördagar. Bakom ansökan låg önskan att uppnå ett rationellt utnyttjande av pressparken. Särskild mekanikerpersonal skulle anställas för det förebyggande underhållet.som skulle utföras utom ordinarie skifttider.
År 1967. Dispens gavs för treskiftsarbete vid viss arkskärningsmaskin i pappersbruk för en tid av ca ett år. Sökanden åberopade bl. a. att kapaciteten hos maskinen var otillräcklig vid tvåskift trots att maskinen var modern. vilket nödgat sökanden att ta i bruk också en äldre maskin i annan byggnad. Från ekonomisk synpunkt var det dock mycket oförmånligt att använda den äldre maskinen. Från arbetslednings- synpunkt var det dessutom olämpligt att ha tvåskift vid arkskärningsmaskinen. vilken som ett led i pågående rationalisering placerats i en avdelning där arbete i övrigt bara bedrevs i treskift. Senare ansökan om förlängd dispens beviljades efter tillstyrkan av arbetstagarnas fackförbund.
År 1968. Dispens gavs för ca åtta månader åt gruvföretag för användning av en krossverksarbetare till arbete under två timmar mellan kl. 24 och 5. Sökanden åbe— ropade bl. a. svårigheter att tillgodose anrikningsverket med krossad malm. enär ka- paciteten i krossverk och bergspel för uppfordring inte var tillräcklig. Dessutom an— fördes att anordningen ökade möjligheterna att undvika underhållsarbete på lördagar och söndagar. Senare dispenser har beviljats efter tillstyrkan.
År 1968. Dispens beviljades för en tid av ca sju månader åt kommuns fastig- hetskontor för Städningsarbete i skola av fyra arbetstagare mellan omkr. kl. 22 och 3—4. Enligt sökanden måste städarbetet utföras under tiden kl. 22—7.30 på grund
av att undervisning pågick övriga delar av dygnet. Skulle städning ske enbart under dispensfri tid skulle det krävas 19 städerskor som arbetade mellan kl. 5 (ch 7.30 och en städerska med arbetstid mellan kl. 17 och 22. Dagsinkomsten skulle bli låg och inskränkningar i busstrafiken före kl. 5.30 medförde problem för arbetstagarna att komma till skolan. Kommunalarbetarförbundet ansåg att det borde ha varit möjligt att rent arbetstekniskt klara städningsarbetet genom heltidsanställd städpersmal. Un- der alla förhållanden borde sökanden ha varit skyldig att uppta överläggningar med förbundet innan man gjorde avvikelse från kollektivavtalets och arbetarskyddslagens principer. Senare ansökan om förlängd dispens har beviljats efter tillstyrkar av för- bundet.
År 1969. ] ärende om tillämpningen av 19 ; andra stycket arbetarskyddslagen be- viljades — i avvaktan på närmare utredning i saken — dispens enligt 20 & första stycket för LKAB att vid behov tills vidare t.o.m. utgången av 1971 bedriva lastning av fartyg och därmed sammanhängande arbeten i Luleå malmhamn jämväl å tid mellan kl. 24 och 5. Sökanden åberopade bl.a. att all malm skulle skeppas ut under den korta seglationstiden i Luleå. att fartygen anländer oregelbundet till hamnen. att far- tygens liggetid måste begränsas samt att det var omöjligt att i förväg bedöma när nattarbete kunde behövas. Från gruvindustriarbetarförbundet anfördes att nattarbete kunde behövas vid vissa tillfällen men att det var bättre att kontroll över nattarbetet erhölls genom dispenser. som ev. skulle kunna avse en säsong i sänder. Sedermera har lastningsarbetet i malmhamnen av arbetarskyddsstyrelsen ansetts kunna bedrivas nattetid utan särskilt tillstånd.
År 1971. Dispens gavs i avvaktan på vidare utredning åt dataserviceföretag för användande av främst dataoperatörer i diskontinuerligt skiftarbete. Sökanden åbe- ropade att databearbetning krävdes kontinuerligt (även under nätter och veckoslut) för att huvudföretagen skulle kunna utnyttja sin kapacitet under vanlig arbetstid. Tillstyrkan förelåg inte beträffande arbete från lördag kl. 6 till måndag kl. 6 och ej för längre tid än tre månader. Styrelsens dispens avsåg ca fem månader och be— gränsades till nätterna till tisdag—lördag.
Förlängningar av dispensen har sedermera beviljats efter tillstyrkan av Svenska industritjänstemannaförbundet och har avsett ett år i taget.
År 1973. Sedan arbetarskyddsstyrelsen i ärende om tolkning av nattarbetsförbudets omfattning konstaterat att visst utlastningsarbete (framforsling av gods till fartyg) som vid en cellulosafabrik skulle bedrivas i tvåskift intill kl. 0.30 fordrade dispens. meddelade styrelsen tillstånd för en tid av cirka 13 månader för användande av 20 arbetstagare till nämnda nattarbete.
De avslag på dispensansökan som förekommit under perioden 1960—1972 har meddelats efter avstyrkande yttrande från arbetstagarnas fackförbund. I ett fall ansökte en pappersfabrik om s.k. ramdispens för att under det kommande året kunna förlägga 100 övertidstimmar för envar av 70 anställda i s.k. färdigställningsavdelning mellan kl. 22 och 6. Troligen har behovet av nattarbete inte ansetts tillräckligt dokumenterat. Ett annat fall avsåg ansökan från entreprenörfirma, som utförde bl. a. eldfasta inmurningar inom stål- och cellulosaindustrierna, om att vid reparationsarbeten o. d. få använda arbetstagare till arbete jämväl mellan kl. 24 och 5, dock först sedan över— enskommelse om nattarbete träffats mellan sökanden och arbetstagarnas lokala organisation. Som skäl för sin avstyrkan åberopade Byggnadsarbe- tareförbundet bl. a. att sökanden brast i kontakten med den lokala orga- nisationen. 1 två fall har dispensansökan gällt skiftarbete som skulle utföras av anställda vid entreprenörfirmor som hyrde ut arbetskraft till varv. Den ena firman hade överträtt arbetstidslagstiftningen och den andra var föremål
för utredning på grund av misstanke om olaga arbetsförmedling. 1 ett fall slutligen gällde det en telegrafisk ansökan från ett storföretag om dispens för bergutlastningsarbete i två skift även mellan kl. 4—5 och 24—2. Ansökan avsåg delvis förfluten tid och arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser hade på grund av okunnighet eller nonchalans inte iakttagits.
Veckovila
Arbetarskyddsstyrelsen har under årens lopp avgett en del utlåtanden rö- rande tillämpningen av 21 & arbetarskyddslagen. Uttrycket ”för varje period om sju dagar" har ansetts kunna avse även annan fast sjudagarsperiod än kalenderveckan. Vidare har ansetts att den sammanhängande ledigheten inte nödvändigt behöver omfatta ett obrutet kalenderdygn. Det har således bedömts förenligt med lagen att förlägga veckovilan till exempelvis tiden kl. 13 en dag till kl. 13 påföljande dag. Att veckovilan såvitt möjligt skall förläggas till söndag har ansetts innebära att veckovilan får förläggas till annan veckodag om särskilda förhållanden ger anledning därtill. Förhål- landen som kan åberopas är t. ex. behovet av service för allmänheten såväl vardag som söndag samt förekomsten av helkontinuerlig drift inom industrin som omöjliggör söndagsledighet varje vecka. I enlighet med dessa ställ- ningstaganden har hinder inte ansetts möta mot att ledighetsdagen var tredje vecka förläggs till en söndag och övriga veckor till en vardag, varigenom upp till 12 dagar kan förflyta mellan två ledighetsdagar. Vidare har godtagits att veckovilan för två på varandra följande sjudagarsperioder slås samman så att 24 timmar omedelbart före det mellanliggande veckoskiftet räknas som veckovila för den första perioden och 24 timmar omedelbart efter samma veckoskifte som vila för den andra perioden. Veckovileregleringen har inte ansetts innebära skyldighet att avstå från att arbeta. utan arbetstagaren har ansetts ha möjlighet att avgöra om han vill ta erbjuden ledighet.
Arbetarskyddsstyrelsen har tidigare ansett att en arbetstagare kan åtnjuta veckovila samtidigt som han — utan att faktiskt utföra arbete — fullgör be- redskapstjänst i sin bostad eller på annan av honom vald plats där han kan nås per telefon e. d. lett ärende år 1969 beträffande tjänsteläkare frångick styrelsen denna tolkning och intog den motsatta ståndpunkten. Vid sådan beredskap som nyss sagts åtnjuts — med denna tolkning — ej veckovila och detta oavsett om arbete utförs eller ej.
Arbetarskyddsstyrelsen handlägger årligen några tiotal ärenden om med- givande att upphäva eller inskränka veckovilan enligt 21 _é arbetarskydds- lagen. Sedan år 1967 har det årliga antalet dispensärenden normalt hållit sig mellan 60 och 70. Dessförinnan var i regel antalet högre. i början av 1960-talet mer än det dubbla. Ansökningarna om dispens har nästan genom- gående varit eller blivit tillstyrkta på arbetstagarsidan och de har då också resulterat i bifall från styrelsen. Dispenserna har regelmässigt varit tids— begränsade. Dispenstiden har ofta bara omfattat någon eller några veckor. Längre giltighetstider förekommer emellertid också (under perioden 1.7.1972—30.6.1974 har längsta dispenstiden varit 3 år).
Beträffande arbetstagare med omfattande beredskapstjänstgöring kan fö- religga svårigheter att organisera arbetet så att kravet på veckovila uppfylls.
Dispenser har de senaste åren återkommande meddelats för distriktsve- terinärers arbete och för arbete av vissa offentliganställda läkare. Dispenser beträffande distriktsveterinärerna har delvis getts mot arbetstagarförbundets avstyrkande yttrande.
Beträffande vissa tjänstemän vid turisthotell har meddelats dispens som berättigar till att samla arbetstagarnas ledighetsdagar för veckovila per tre- veckorsperiod att uttagas på en gång. Beträffande en del artister och musiker har meddelats eftergift under villkor att samlad ledighet utgår per åtta- veckors- eller tvåmånadersperiod.
En annan grupp som omfattas av återkommande dispenser är arbetstagare som sysselsätts i flottningsarbete eller visst därmed sammanhängande verk- stadsarbete för ett större antal flottningsföreningar och skogsföretag. Generell dispens har vidare meddelats beträffande anställda i företag som är anslutna till Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet. Dispensen ansluter till för området gällande kollektivt riksavtal,enligt vilket varannan sön- och helgdag skall vara helledig med vissa undantag vid jul- och påskhelgerna. Ytterligare ett exempel på arbete där dispens från veckovileregleringen getts är olje- borrningsarbete, vilket inte sällan bedrivs med omväxlande arbets- och le- dighetsperioder om 14 dagar i följd.
Hos arbetarskyddsstyrelsen har också aktualiserats dispensfrågor gällande arbete i samband med glidformsgjutningar av skorstenar, silos o. d. Arbetena har varit av kortvarig natur och avsetts att bedrivas under ca 13 dygn i regelbunden treskiftsgång med åttatimmarsskift. Efter avstyrkande yttranden från Byggnadsarbetareförbundet har arbetarskyddsstyrelsen i vissa fall avslagit dispensansökan. Bl. a. har i ett ärende åberopats att Byggnadsarbetareför- bundet i det aktuella fallet inte motsatte sig att arbetet ordnades i tolvtimmarsskift under lördagar och söndagar föratt veckovila skulle kunna erbjudas arbetstagarna. I ett annat fall, där arbetet planerats bli genomfört under högst 11 dygn men på grund av väderleken kommit att sträcka sig något över 12 dygn, ansåg arbetarskyddsstyrelsen att förskjutningen av veckovilan var föranledd av sådant särskilt förhållande som enligt 21 & ar- betarskyddslagen tillfälligtvis påkallade undantag från paragrafens bestäm- melser om veckovila och att dispens följaktligen inte fordrades.
Ett dispensärende från senare tid förtjänar att redovisas närmare. Sökan- den, Lessebo pappersbruk, begärde hos styrelsen tillstånd att utan iaktta- gande av bestämmelserna i 21 & första stycket arbetarskyddslagen använda arbetstagare till arbete utan föreskriven veckovila i den omfattning som behövdes för att upprätthålla den kontinuerliga driften vid anläggningarna. Lokal överenskommelse hade träffats om ett skiftschema med sextimmars- skift under vardagsdygnen och tolvtimmarsskift under söndagsdygnen. i.e- digheten vid veckoskifte uppgick under en fyraveckorsperiod till resp. 60, 12, 36 och 12 timmar. Två lediga dagar hade lagts in i schemat var sjätte vecka. En minoritet bland arbetstagarna motsatte sig den angivna ordningen och önskade få till stånd reguljära åttatimmarsskift. Dispensansökningen. som tillstyrktes av den lokala fackliga avdelningen, bifölls med avseende på en ettårsperiod. Styrelsen torde bl.a. ha fäst avseende vid att ledighets- förhållandena för den Skiftgående personalen förbättrats genom tvådagars- ledigheterna var sjätte vecka som införts i samband med arbetstidsförkort- ningen.
4.5. Uppgifter om olika former av arbetstidsförläggning
Som framgått av redovisningen av bestämmelseri kollektiva riksavtal m. m. (avsnitt 4.2.2) kan man inte ur avtalsbeståndet hämta närmare upplysningar om olika former av arbetstidsförläggning som tillämpas i praktiken. Inte heller via den officiella arbetsmarknadsstatistiken eller ur annan källa går det att utvinna mera fullständiga besked om arbetstiden i olika avseenden som kan vara av intresse. Vissa undersökningar och kartläggningar har dock gjorts av främst arbetstidskommittén (SOU 1968:66). låginkomstutred- ningen (delrapporten Löntagarnas faktiska arbetstider), 1970 års långtids- utredning (SOU 197027] jämte bilagorna SOU 1971:5 och 8), arbetarskydds- fondens arbetsgrupp för skiftarbete (fondens rapport 1973:1) samt LO:s ar- betsgrupp för arbetstids- och semesterfrågor (LO-rapport om arbetstiden). Från SCB:s officiella lönestatistik kan också erhållas visst material. Arbe- tarskyddsfonden har vidare låtit genomföra en brett upplagd statistisk un- dersökning över förekomsten av olika former av obekväm arbetstidsför- läggning. Rapporten över denna undersökning kallad ”Oregelbundna och obekväma arbetstider” (OA-undersökningen) färdigställdes hösten 1974. Det är här fråga om en under slutet av 1973 och början av 1974 till de ordinarie arbetskraftsundersökningarna kopplad intervjuundersökning, baserad på ett svarsunderlag från ca 34 000 på hel- eller deltid sysselsatta personer (riks- representativt urval).
1 det följande skall lämnas vissa uppgifter om olika former av arbets- tidsförläggning som hämtats ur ovannämnda material.
F års/gjuten arbetstid
Begreppet förskjuten arbetstid inrymmer en rad olika varianter på arbets- tidsförläggning. Envar som regelbundet eller mera tillfälligt arbetar helt eller delvis utanför sedvanlig dagtid kan omfattas av en sådan bestämning. Enligt- den förenämnda OA-undersökningen hade knappt 11 % av de sysselsatta eller 410 000 personer regelbundna men förskjutna arbetstider. För 2 % eller 90000 var arbetstiderna starkt förskjutna (utanför intervallet 500—20.30). Antalet personer med oregelbundna arbetstider och som inte uteslutande arbetade på dagtid var 792 000 motsvarande 20 % av de sysselsatta. Tillhopa skulle således enligt undersökningen omkring en tredjedel av de sysselsatta åtminstone delvis arbeta utanför vanlig dagtid (utanför tiden mellan kl. 6.45 och 17.45) och i denna mening ha obekväm arbetstidsförläggning.
Skiftarbete
Med skiftarbete förstår man sådant arbete där två eller flera arbetslag re- gelbundet avlöser varandra på bestämda tider varje fullt arbetsdygn. Ett arbetslag kan bestå av en eller flera arbetstagare. För att skiftarbete skall anses föreligga krävs att det arbete som varje skiftlag utför ingår som ett led i en enhetlig och sammanhängande arbetsprocess. Skiftarbetet skall också vara av viss beständighet. Vid tvåskiftsarbete bedrivs arbetet med två arbetslag, varav det ena som
regel arbetar på förmiddagen och det andra på eftermiddagen. Arbetstiden förläggs vanligen till fem dagar i veckan och varje skift omfattar fr. o. m. 1973 åtta timmar. Skiften avbryts i allmänhet av en rast. Arbete. pågår endast undantagsvis på sön- och helgdagar. Skiftväxling sker varje vecka.
Vid treskiftsarbete bedrivs arbetet med tre eller flera skiftlag, som avlöser varandra på sådant sätt att arbetet pågår dygnet runt.
Vid diskontinuerligt eller intermittent treskiftsarbete görs uppehåll på veckosluten, i vissa fall även på helgdagar. Arbetet drivs som regel med tre skiftlag som arbetar åtta timmar var. ett mellan kl. 22—6, ett mellan kl. 6—14 och ett mellan kl. 14—22. Andra klockslag förekommer också. Raster räknas vanligen in i arbetstiden. Skiftväxling sker varje vecka. Efter tre veckor har ett skiftlag arbetat i samtliga skift (= skiftcykel). Fr. 0. m. 40-timmars- veckans införande har varje skiftlag att under Skiftcykeln arbeta i genomsnitt 15 åttatimmarspass.
Det kontinuerliga treskiftsarbetet pågår veckan runt utan söndagsuppehåll och i många fall utan helgdagsuppehåll. Arbetstiden uppgår till 40 tim./vecka. Arbetet bedrivs som regel med fyra skiftlag. Varje skift uppgår till åtta timmar inklusive eventuella raster. Skiftindelningen är ofta den- samma som vid diskontinuerligt treskiftsarbete, dock att söndagsdygnet ibland delas in i två tolvtimmarsskift. Skiftcykeln är vanligen fyra veckor under vilka varje skiftlag arbetar 20 åttatimmarspass eller 17 åttatimmarspass och 2 tolvtimmarspass.
I vissa fall bedrivs kontinuerligt treskiftsarbete med fler än fyra skiftlag. Därigenom skapas förutsättningar för att driften hålls i gång året runt utan avbrott för de anställdas semester och på sina håll även utan avbrott för större helger.
För kontinuerligt treskiftsarbete uppstod vissa problem vid övergången till 40-timmarsvecka. Varierande lösningar har tillämpats. På vissa håll be- drivs arbetet med fem skiftlag och femveckorscykel där förut fyra lag och fyraveckorscykel varit regel. Skiftschemat kan läggas ut med ett färre antal veckotimmar än fyrtio, varpå de återstående timmarna fördelas genom olika arrangemang (avlösare som skiftar mellan olika befattningar, varierande ar- betstid under olika delar av året, arbetstidsreserv för att täcka sjukfrånvaro eller utbildning m. m.).
Till den gjorda beskrivningen skall fogas att under år 1975 och i en del fall 1976 genomförs i överensstämmelse med 1974 års centrala parts- överenskommelser på arbetsmarknaden en successiv förkortning av den or- dinarie arbetstiden för arbetstagare i kontinuerligt treskiftsarbete och under- jordsarbete till 36 tim./vecka och för arbetstagare i intermittent treskiftsgång till 38 tim./vecka.
Den senast tillgängliga informationen om skiftarbetets omfattning är att hämta ur den av statistiska centralbyrån genomförda undersökningen "Ore- gelbundna och obekväma arbetstider". Från sammanfattningen av under- sökningen kan här nämnas att 4,9 % av undersökningspopulationen var skiftarbetande (uppräknat till totalbefolkningsnivå 191 000 personer). Två- skiftsarbetande var 2,9 % av de sysselsatta, motsvarande totalt 113 000 perso- ner. Treskiftsarbetarna utgjorde 1.6 % av samtliga sysselsatta. motsvarande to— talt 62 000 personer. Sysselsatta med ”annan form av skiftarbete" (torde när- mast kunna hänföras till treskiftsarbetande) utgjorde 0,4 % av totalantalet sys-
selsatta. dvs. knappt 17000 personer. I undersökningen anges antalet hel- tidsarbetande (mer än 35 tim./vecka) skiftarbetare till 167 000. vilket skulle motsvara 5.8 % av samtliga heltidsarbetande. Av dessa var 61 % eller 101000 tvåskiftsarbetande. 32 % eller 53000 treskiftsarbetande och 7 % eller 11000 skiftarbetande i annan form.
I undersökningen lämnas vissa uppgifter om skiftarbetets utläggning. Bl. a. nämns att 93 % av de heltidsarbetande tvåskiftsarbetarna har en skiftar- betsform som enbart består av förmiddags- och eftermiddagsskift och att kombinationen med nattskift således är mycket ovanlig. Tvåskiftsarbetet innebär en mycket ringa grad av helgarbete, medan treskiftsarbetet medför intensivt helgarbete. Av tvåskiftarbetarna hade 85 % två skiftlag och åter- stoden uppgav sig ha endera ett. tre. fyra eller fler än fyra skiftlag. De heltidsarbetande treskiftsarbetarna hade i 52 % av fallen tre skiftlag. 29 % hade fyra och 15 % fem skiftlag. Undersökningen redovisar härutöver en del statistiska uppgifter om skiftarbetarnas ålder, kön, civilstånd. yrken, arbetsområden m. m.
Någon motsvarighet till den breda OA-undersökningen har inte utförts tidigare och direkta jämförelser med annat mer begränsat material om skift- arbetet kan inte göras.
Vid en undersökning som 1963 års arbetstidskommitté lät utföra med avseende på arbetare inom den egentliga industrin framräknades ungefärliga siffror beträffande skiftarbetets omfattning och fördelningen mellan olika skiftarbetsformer. Sammanlagt 102 000—134 200 arbetare hade skiftarbete, varav 50 900—61 900 tvåskiftsarbete, 14 000—17 600 diskontinuerligt treskifts- arbete och 37 100-54 600 kontinuerligt treskiftsarbete. Av alla industriarbetare år 1964, 741 000. hade alltså 6,9—8.4 % tvåskiftsarbete, 1,9—2,4 % diskontinu- erligt treskiftsarbete och 5.0—7.4 % kontinuerligt treskiftsarbete. Totalt hade 118—18.1 % skiftarbete.
Vissa uppgifter om skiftarbetet kan hämtas ur den officiella lönestatistiken. Denna anger antalet av vuxna arbetare utförda arbetstimmar inom egentlig industri (reservation får göras för viss ofullständighet). Redovisningen är därvid fr.o.m. år 1968 uppdelad — förutom efter arbetstagarnas kön — på dels dagarbete jämte tvåskiftsarbete, dels intermittent treskiftsarbete, dels kontinuerligt treskiftsarbete samt dels underjordsarbete. För åren dessför- innan skedde redovisningen med en annan uppdelning och det är därför svårt att göra jämförelser med dessa år. Tabell 4.2 visar en sammanställning avseende åren 1968—1973. För åren 1971—1973 har också tvåskiftsarbetet särre- dovisats.
Uppställningen synes antyda att skiftarbetet har ökat från år 1968 till 1973 trots att det totala antalet utförda arbetstimmar har minskat betydligt un- der samma tid. Trenden har emellertid brutits under 1971 och 1972 vad gäller kontinuerligt treskiftsarbete. År 1973 är timantalet i kontinuerligt tre- skift åter i det närmaste vid 1970 års nivå. Beträffande kvinnliga arbetstagare är ökningen genomgående i alla skiftformerna.
1970 års långtidsutredning lämnade i sin rapport SOU 1970:71 jämte bi- lagor en del uppgifter av intresse i förevarande sammanhang. Uppgifterna bygger bl. a. på en enkätundersökning rörande industriföretagens planer fram till år 1975. Undersökningen, som genomfördes under slutet av år 1969, ; omfattade ett urval av drygt 1 000 företag representerande omkring 60 %
Tabell 4.2 Antal arbetstimmar (] OOO-tal) av vuxna arbetare inom egentlig industri
År Dagarbete jämte Intermittent Kontinuerligt tvåskift treskift treskift 1968 820 902 (män) 24 106 (män) 60 241 (män) 181 434 1959 (kv.) 1 770 (kv) 1 002 336 26 065 62 01 1 1969 799 267 26 020 66 256 179 782 2 476 2 291 979 049 28 496 68 547 1970 810 585 25 650 67 838 187 472 3 124 3 078 998 057 28 774 70 916 1971 779 713 24 442 63 302 176 086 3 398 3 432 955 799” 27 840 66 734 1972 748 608 25515 61 558 169 148 3 557 3 623 917 756b 29 072 65 181 1973 745 862 25 932 66 030 i 168 284 3 825 4 055 * 914 1460 29 757 70 085
a varav tvåskift 88 847 + 5 varav tvåskift 97 368 + (' varav tvåskift 96 365 + 18 638: 107485. 21339: 118707. 22417=118 782
av det totala antalet anställda inom industrin. Undersökningens syfte och uppläggning har beskrivits närmare i SOU 1971 :5 s. 63 f. Ienkäten tillfrågades företagen bl. a. om arbetarpersonalens fördelning på skifttyper 1969 och 1975. Det framkom att år 1969 arbetade 77,5 % av totala antalet inom industrin anställda arbetare i ”enskift”, 13 % i tvåskift och 9,5 % i skiftarbete med mer än två alternerande skift. Flerskift hade stor omfattning endast i massa-, pappers- och wallboardindustrin samt järn- och metallverk, där hälften re- spektive en tredjedel arbetade i flerskiftsarbete. Några större förändringar i dessa andelar planerades inte för dessa båda branscher. För hela industrin angav planerna att andelen flerskiftsarbetande skulle vara så gott som oför- ändrad 1975 i förhållande till 1969. medan däremot en omfördelning från enskift till tvåskift beräknades ske. Andelen tvåskiftarbetande skulle därvid öka från 13 % till 16,7 %. En stor del av denna förändring hänförde sig till verkstadsindustrin, där andelen arbetare i tvåskift planerades öka från 10,6 % till 17,1 %.
Långtidsutredningen framhöll att den väntade knappheten på arbetskraft gjorde det tveksamt om de red0visade planerna kunde gå i uppfyllelsel ett försök att göra en kalkyl över arbetskraftsutvecklingen under 1980-talet räknade långtidsutredningen också med en fortsatt utveckling mot successivt
kortare arbetstid. Därvid framhölls att om de ekonomiska förutsättningarna för arbetstidsförkortning skulle föreligga samtidigt som produktionen inom alla verksamhetsformer blev alltmer kapitaiintensiv. kunde det krävas en ut- ökning av skiftarbetetjämfört med nuläget.
1 arbetarskyddsfondens kartläggningsrapport av år 1973 lämnas följande uppgifter om skiftarbetet (s. 82).
Av arbetsmarknadsstatistiken för 1971 framgår att av arbetstiden ca 20 % för vuxna män och 14 % för vuxna kvinnor sysselsatta i industriarbete utgör skiftarbete. Två- skiftsarbete är vanligast (10 % för båda könen) följt av kontinuerligt 3-skift (7 resp. 2 %) och intermittent 3—skift (3 resp. 2 %).
3-skiftsarbetets volym synes vara ökande 1". n. (speciellt kontinuerligt 3-skiftsarbete som 1968 hade 6,6 % men 1970 7.4 %) Beträffande 2—skiftsarbete har ingen separat redovisning gjorts i statistiken under tidigare år. ,
De mängduppgifter som lämnats av de fackliga organisationerna är i många fall osäkra eller t.o.m. gissningar varför ingen systematisk sammanställning av dem kan göras.
Stora andelar skiftarbete finner man på arbetarsidan inom pappersindustri (ca 50 %). vid järnbruk (ca 55 %). gruvindustri (ca 50 %) samt på ”fabriksområdet" (kemisk och kemisk-teknisk industri m. fl.). Litografer har i stor omfattning 2-skiftsarbete (ca 50 %) liksom textilarbetare (ca 33 %; i mindre omfattning även andra skiftformer). 1 övrigt är andelen skiftarbetande begränsad men förekommer inom emballageindustri. vid anläggningsarbeten i byggnadsverksamheten (kraftverk m. fl.). hos elektriker (kraftverksmaskinister), i maskintjänst m.m. på det kommunala området, i verk- stadsindustri (ca 10 % i 2-skift) samt träindustri (mer än 1 000 arbetare berörs). Inom skogsindustrin införs nu 2-skiftsarbete (ca 1 000 berörda f. n.). På transportområdet har man skiftarbete vid bensinstationer. Bland typografer har sättare ofta 2-skiftarbete.
Bland tjänstemän är skiftarbete betydligt mindre utbrett. Arbetsledare i industri har ofta samma förhållanden som arbetarna i företag med skiftgång. Det är emellertid inte ovanligt att man som alternativ endast har beredskap. lndustritjänstemän enga- geras i ökande utsträckning i skiftarbete där datorer används för att styra processer respektive används för administrativa rutiner (ännu rör det sig endast om några hund- ra). Även i andra verksamheter engageras tjänstemän i skiftarbete vid datacentraler, t.ex. bank- och försäkringstjänstemän (f.n. något hundratal av vardera).
På vissa områden får skiftarbete inte förekomma enligt avtalen. Detta gäller t. ex. konfektionsindustrin och banktjänstemän (personalen vid datacentraler undantagna). Enligt Byggnadsavtalet har arbetsgivaren inte rätt att införa skiftarbete utan särskild överenskommelse (lokal förhandling).
2-skift har f.n. den största volymen av skiftformerna. Den dominerar inom tex- tilindustrin, "fabriksområdet”,gruv- och verkstadsindustri,järnbruk. bland litografer, inom skogsavverkning och på transportsektorn.
"Kontinuerligt 2-skift" (dvs. 2-skifsarbete inkl. veckoslut) försöker man introducera i järnbruken som alternativ till 3-skift, men detta har mött motstånd från de anställda. Det har prövats också inom pappersindustrin samt i verkstadsindustri där det emel- lertid inte var i överensstämmelse med avtalen.
Kombinationen 2-skiftsarbete och ständigt nattarbete förekommer inom verkstads- industrin. liksom 2—skiftsarbete kombinerat med beredskapstjänst nattetid.
4-skift (skift om 6 timmar) förekommer i enstaka fall. Under 42-timmarsveckans tid var skiftarbete med 4—skiftlag mycket vanligt. Med införandet av 40-timmarsveckan går detta inte längre jämnt upp. Nu förekommer i ökad utsträckning arbete med 5 skiftlag varvid veckoarbetstiden vid 8-timmars skift blir ca 36 1/2 timmar. Den överskjutande tiden används för "utfyllnadsskift" på dagtid. för att täcka frånvaro i skiftlagen eller för utbildning.
Skiftschemats utformning varierar starkt både mellan och inom branscher. Vid både 3— och 2-skiftsarbete är skiftbyten kl. 06—22 vanligast, men vid 3-skift förekommer även 04-12-20 t.ex. inom vissa järnbruk samt i något fall 14-21—06.
Skiftsvitens längd har tidigare i fiertalet skiftsystem varit ca en vecka, speciellt vid intermittent drift. Stor variation föreligger emellertid och sviter mellan 2 och 7 dagar är vanliga. Inom fabriksområdet (t. ex. glasindustri) är kortare skiftsviter ofta förekommande (2. 3. 4 dagar). Pappersindustrin har övervägande l-veckas sviter men kortare förekommer i enstaka fall även här: man delar upp nattskil'tssvitcn i två eller tre kortare sviter (4—3 eller 2—2—3) med fridagar emellan.
Skiftlängden är som regel 8 timmar. 6-timmars skift förekommer i mycket få fall medan 12-timmars skift på lördagar och söndagar är ganska vanligt inom t. ex. pap- persindustri och på "fabriksområdet".
lnom dataverksamheten byggs skiftscheman i stor utsträckning upp med industrin som modell. Vanligast är således system med veckoligt byte.
Tur/istetid
En betydande grupp av sysselsatta har sin arbetstid förlagd helt eller delvis utanför sedvanlig dagtid till olika tider på dygnet enligt en i förväg för minst en vecka i sänder bestämd tjänstgöringslista. Enligt OA-undersök- ningen utgjorde de i denna mening turlistetidsarbetande 7,5 % . motsvarande 292000 personer, av samtliga sysselsatta. 116000 av dem arbetade i stort sett enbart på vardagar, 28 000 alltid eller nästan alltid på veckoslut/helger drygt 141000 ”då och då eller ofta” på veckoslut. Turlistetidsarbetande återfinns främst inom offentlig förvaltning och service, inom samfärdsel. post och tele samt varuhandel.
Ständigt nattarbete
Vid sidan av det nattarbete som bedrivs av skiftarbetande eller turliste- tidsarbetande eller andra med oregelbunden arbetstidsförläggning förekom- mer nattarbete hos en kategori med regelbunden arbetstidsförläggning, de ständigt nattarbetande. Enligt OA-undersökningen är denna grupp relativt liten, 05 % av samtliga sysselsatta. motsvarande omkring 18 000 personer. merparten på deltid.
Enligt arbetarskyddsfondens kartläggningsrapport förekommer ständigt nattarbete, utom i anslutning till skiftsystem (t. ex. i kombination med2- skiftsarbete) bland bevakningspersonal, tryckare vid tidningarna,journalister, viss underhållspersonal (t. ex. vid spårvägarna) samt i vårdyrken (nattsköter- skor m. 11.) och inom transportväsendet (långtradarchaufförer). 1 mindre ut- sträckning ftnner man nattarbete hos hotell- och restauranganställda och bland litografer.
Veckoslurs- och helgdagsarbete
Förut har nämnts att de treskiftsarbetande och de turlistetidsarbetande ofta har veckosluts-och helgdagsarbete. Enligt OA-undersökningen berördes 71 % av de på heltid treskiftsarbetande av sådant arbete och 81 % av de på heltid turlistetidsarbetande arbetade åtminstone ibland på veckoslut
och/eller helger. Även andra heltidsarbetande med oregelbundet arbete har ofta veckosluts- eller helgarbete; närmare tre fjärdedelar (72 %) arbetade åtminstone någon gång under veckosluten. Var fjärde i denna kategori ar- betade varje söndag. Ungefär 0,5 % av samtliga sysselsatta eller 23 000 per- soner arbetade uteslutande under veckosluten. Av dessa var 92 % deltids- arbetande.
Arbetstidsavsnittet i 1968 års levnadsnivåundersökning omfattade bl. a. veckosluts- och helgdagsarbete. Undersökarna fann att mer än 20 % (630 st) av de tillfrågade 2 861 personerna arbetade på lördagar. De yrkesgrupper där lördagsarbete var vanligast var biträdespersonal i privat tjänst, skogs- och lantarbetare, offentligt anställda högre tjänstemän samt offentligt an- ställda arbetare och biträden. Detaljhandeln, transport, post. tele och sjukvård var några av de områden där arbetstagare med lördagsarbete oftast förekom. Över huvud taget var lördagsarbete mycket vanligare inom tjänstesektorn än inom den varuproducerande sektorn. Söndagar/bete hade bortåt 10 % (270 st.) av de tillfrågade arbetstagarna. Offentligt anställda arbetare och biträ- den var den yrkesgrupp som oftast var representerad bland de sön- dagsarbetande. Andra större grupper var offentligt anställda högre tjäns- temän och skogs- och lantarbetare. Av näringsgrensområdena var husligt arbete och hotell m. m. samt uppdrags- och nöjesverksamhet ävensom sjuk- vård vanligast företrädda. Helgdagsarbere — dvs. arbete under minst en av nio angivna helgdagar — hade nästan 28 % (786 st.) av undersökningsper- sonerna. 58 arbetstagare av de tillfrågade hade arbetat minst åtta av nio specincerade helgdagar. Helgdagsarbete var i särklass vanligast bland ar- betare och biträdespersonal inom privat och offentlig service. Detaljhandel. sjukvård samt transport. post och tele var de näringsområden som oftast var företrädda bland de helgdagsarbetande.
Raster
Varken OA-undersökningen eller arbetarskyddsfondens kartläggningsrap- port berör rastförhållandena i arbetslivet. Däremot togs frågan upp av de av låginkomstutredningen anlitade levnadsnivåundersökarna som kom till den slutsatsen att 1 362 (47,6 %) av de utfrågade 2 864 arbetstagarna hade en otillfredsställande sammanlagd rasttid per arbetsdag. Som otillfreds— ställande betecknades därvid en sammanlagd rasttid om mindre än 60 mi- nuter eller mer än 120 minuter, om nettoarbetstiden översteg 4 timmar per arbetsdag. eller mer än 120 minuter. om den dagliga arbetstiden ej över- steg 4 timmar. 39 stycken av de 1 362 arbetstagarna med otillfredsställande rastförhållanden hade raster som enligt den angivna normen var för långa. Otillfredsställande rasttider var klart vanligare bland kvinnor än bland män i varje åldersgrupp. Det befanns däremot inte vara någon markant skillnad i rasttider mellan de olika åldersgrupperna. Yrkesgrupper som oftast hade otillfredsställande rasttider var offentliganställda högre tjänstemän och of- fentliganställda lägre tjänstemän. Detta resultat bedömdes som troligen ej helt rättvisande med hänvisning till att informella raster sannolikt var van- ligare i vissa yrkesgrupper än i andra. Verkställd näringsgrensuppdelning utvisade att otillfredsställande rasttider bland tjänstemän var särskilt vanliga
bland sysselsatta inom transport, post, tele. inom sjukvård. inom fabriks- industri samt inom livsmedels- och dryckesvaruindustri. Bland arbetare var motsvarande förhållande vanligast bland sysselsatta inom uppdrags- och nöjesverksamhet m. m., inom husligtarbete, hotell,hygien m. m. samt inom livsmedels- och dryckesvaruindustri. Av de arbetstagare som arbetat minst fem dagar under undersökningsveckan och haft en genomsnittlig netto- arbetstid på mer än nio timmar var det 25 som uppgivit att de ej haft några raster alls.
4.6. Arbetsmedicinska forskningsresultat m. m.
Arbetarskyddsfonden har under åren 1972/73 låtit kartlägga och analysera forskningsbehoven i arbetstidsfrågor. I fondens rapport 197311 kallad "Ar- betstidens förläggning" ftnns intagen en översikt över inhemsk och inter- nationell forskning inom arbetstidsområdet. I rapporten berörs en rad olika former av arbetstidsarrangemang: skiftarbete. förskjuten obekväm arbetstid. turlistetid, långa arbetsskift. övertidsarbete, dubbelarbete, deltidsarbete och flexibla arbetstider. Inledningsvis konstateras att den övervägande delen av forskningen har ägnats åt skiftarbetets effekter. medan forskningen be- träffande övriga arbetstidsfrågor har varit mycket begränsad. Beträffande skiftarbetsforskningen anförs i rapportens sammanfattande del följande.
Inom skiftarbetsområdet har forskningen varit koncentrerad till medicinska/fysio- logiska effekter av arbetstidens förläggning. Relativt litet forskningsarbete har bedrivits över de sociala och psykologiska aspekterna av skiftarbete. Beträffande ekonomiska aspekter på arbetstidens förläggning är det inte klart vilka verkningar skiftarbete m. m. har för den enskildes ekonomi och för samhällsekonomin.
Den medicinska forskningen över skiftarbetets effekter har främst inneburit studier över påverkan på fysiologiska dygnsrytmer, sömnproblem samt mag—tarm-rubbningar och nervösa besvär.
I den tidigare forskningen över effekter av skiftarbete på fysiologiska dygnsrytmer fann man i vissa fall tendenser till en fasförskjutning av dessa (t. ex. en invertering av rytmerna vid nattarbete) och drog slutsatsen att skiftbyten bör ske så sällan som möjligt för att undvika dessa störningar i fysiologiska dygnsförlopp. Under senare år har man i denna forskning i allmänhet inte kunnat konstatera några förskjutningar av dygnsrytmer. En plausibel tolkning synes vara att invertering av dygnsrytmer äger rum endast då hela livsföringen läggs om till en ny rytm. vilket sällan sker hos skiftarbetande (p. g. a. helgledighet m. m.). Vissa forskare är numera benägna att rekommendera korta skiftsviter för att dygnsrytmerna inte skall hinna förändras alls.
Sömnbrist i samband med skiftarbete är ett av de mest konsekventa resultaten i denna forskning. Den uppstår framför allt vid arbete i nattskift och är förknippad med svårigheter att somna in och sova ostört på dagtid framför allt på grund av ljudstörningar.
Elektrofysiologiska registreringar under sömn hos skiftarbetare har visat att även Sömnens kvalitet påverkas (mindre REM-sömn).
Sjukfrånvaro och dödlighet har inte visats vara högre hos skiftarbetande. Mag—tarm-rubbningar och magsår har i många undersökningar varit vanligare hos skiftarbetande än hos dagarbetande. Nervösa besvär är också vanligare hos de skift-
arbetande enligt det fåtal undersökningar som gjorts på detta område.
De jämförelser mellan skift— och dagarbetande som gjorts i ovan nämnda under- sökningar påverkas naturligtvis av att selektionsprocesser kan tänkas ske. Dels sker sannolikt en viss selektion redan vid rekryteringen till skiftarbete och dels efter en tid i skiftarbete. De skiftarbetande kan sålunda tänkas utgöra ett ur medicinsk och andra synpunkter positivt urval. Selektionsmekanismerna är mycket litet utredda.
Forskningen över skiftarbete och hälsa har dessutom varit koncentrerad till ett mycket snävt område av symtom och förstadier till dessa sjukdomar. deras tänkbara orsaker, har inte klarlagts alls.
Prestationsförmåga och produktivitet har i de undersökningar som utförts inte visat konsekventa samband med skifttyp eller skiftsystem. 1 majoriteten av dem var emel- lertid nattskiftet sämst med avseende på prestationsförmåga eller produktivitet.
Forskning över individuella skillnader i individers förmåga att anpassa sig till arbete vid olika tider på dygnet och dessa skillnaders samband med personlighetsfunktioner har förekommit i mycket liten utsträckning. Samband mellan olikheter i upplevd habituell dygnsrytm. personlighetsdrag och fysiologiska dygnsrytmer har på sistone börjat studeras.
Undersökningar Över attityder hos skiftarbetare har visat att negativa inställningar till arbetstidsförläggningen dominerar. men också att det finns en grupp av skift— arbetande som är nöjd. Den positiva attityden förefaller även att öka med ökande erfarenhet av skiftarbete och med stigande ålder. Vid tolkningen av dylika resultat bör observeras att i de flesta fall någon reell möjlighet att välja andra arbetstider inte funnits och att man sålunda inte vet vilka preferenser den berörda arbetskraften har. Resultaten pekar snarast mot att de flesta skiftarbetare så småningom lär sig att leva med och anpassar sig till skiftarbetets nackdelar. De som av någon anledning inte klarar av skiftarbetet bortfaller och man får en selektionsprocess. Dessa för- hållanden framkommer endast sällan på tillfredsställande sätt i survey-undersökningar som sålunda vidlådes av metodologiska svagheter.
De sociala effekterna av skiftarbete har belysts i ett relativt fåtal undersökningar. Dessa har visat att sociala aktiviteter såsom familjeliv, umgänge. föreningsliv, studier m. m. påverkas negativt av skiftgång. I framtida undersökningar bör uppmärksamhet ägnas åt beskrivningar av de anpassningsprocesser som berörts ovan samt åt skift- arbetets inverkan på levnadsförhållandena för de skiftarbetande och deras familjer.
I den i serien LO informerar ingående skriften Skiftarbete, författad av utredningens expert Erik Bolinder. ges vissa synpunkter på skiftarbetstider och på hur man skall kunna begränsa de negativa effekterna av skiftarbete. Bl.a. kan utläsas följande.
Fastställandet av skifttider är inte bara en medicinsk fråga. Stor vikt måste läggas vid de sociala och psykologiska aspekterna. Det kan också konstateras att de medicinska kunskaperna om skiftarbete bara i begränsad mån kan ge ledning i fråga om skiftsviter o.d. De ofrånkomliga omställningssvå- righeterna talar kanske i viss mån för så långa skiftsviter som möjligt. Å andra sidan kan hävdas att mycket korta tider mellan skiftbytena är att föredra på grund av att dygnsrytmanpassningen ändå inte kan bli fullständig. De som stöder denna åsikt framhåller bl.a. att vid korta skiftsviter sömn- underskottet under nattskift inte hinner bli så stort att det ej kan uppvägas under andra skift. Vilka verkningar ett långvarigt sönderryckande av dygns- rytmen kan få på längre sikt vet man f. n. inte något om. Önskemål om att så långt som möjligt reducera nattarbetet kan leda till att man söker konstruera skiftsystem som innebär färre nattskift i följd men i stället fler andra skift.
Vanligen brukar man numera rekommendera skiftbytestider kl. 6. 14 och 22. Särskilt för nattskiftet innebär dock också dessa tider problem, eftersom sömnbehovet skall tillgodoses från omkring kl. 7 till framåt kl. 15. en period dådet från dygnsrytmsynpunkt och med hänsyn till omgivningens krav är svå- rast att sova.
Olika skiftsystem finns som går ut på att tillförsäkra skiftarbetare längre sammanhängande ledigheter några gånger årligen. Det är emellertid ovisst om sådana system kan rekommenderas. eftersom de långa ledigheterna kan väntas resultera i att andra ledigheter beskärs alltför hårt. Som en allmän princip för ledigheten mellan två skiftsviter kan uppställas att viloperioden efter nattskift måste vara tillräckligt lång för att sömnunderskottet från natt- skiftet skall kunna tas igen. Viloperioden efter nattskiftssviten bör inte un— derstiga 72 timmar och bör helst vara längre. Uppmärksamhet bör också fästas på ledigheten mellan övriga skiftsviter. Helst bör minsta tiden för sådan ledighet vara 32 timmar. Inte minst vid oregelbunda skiftformer — något som förekommer inom bl. a. transportsektorn och olika servicenäringar — bör största vikt läggas vid att tillräcklig vilotid erbjuds före skift som börjar under sena nattimmar eller tidiga morgontimmar.
Vad gäller förebyggande åtgärder för att minska de negativa medicinska och sociala verkningarna av skiftarbete framhålls ytterligare följande. Behov ftnns av medicinsk kontroll av den skiftarbetande arbetskraften. Hälsoun- dersökningar i samband med nyanställning bör ske, varvid medicinsk råd- givning kan ges om arbetsformen i fråga. Personer som är över 50 år och som inte tidigare gått i skift bör avrådas från skiftarbete. Samma gäller personer som har besvär från matsmältningsapparaten eller företer tecken på neurotiska reaktioner. speciellt sömnsvårigheter och psykosomatiska åkom- mor. Vissa sjukdomar. vars behandling kräver regelbunden livsföring. måste beaktas i samband med skiftarbete. Det kan t. ex. gälla sockersjuka. epilepsi. vissa hjärt—kärl-sjukdomar. Krav bör ställas på att skiftarbetare har tillfredsställande bostadsförhållanden som möjliggör ostörd sömn även un- der dagtid. En någorlunda bekväm och ej alltför lång resväg till och från arbetet är också av betydelse. Nyanställningundersökningen bör komplet- teras med regelbundna hälsokontroller av skiftarbetande personal. Täta kon- troller är av särskild vikt under det första året av skiftarbete. Klara tecken på hälsostörning bör föranleda omplacering till dagarbete. Personalvårdande insatser med speciell inriktning på den skiftarbetande personalens förhål- landen erfordras. Stödåtgärder av såväl psykologisk som social karaktär bör kunna sättas in så snart skiftarbetare får problem med avseende på bo- stadssituation, måltidsförhållanden. barntillsyn m.m.
Av arbetarskyddsfondens rapport framgår som nämnts att forskningen över andra arbetstidsarrangemang än skiftarbete har varit sparsamma. Rap- porten säger endast att survey-undersökningar har visat att sådant som långa arbetsskift. övertidsarbete. dubbelarbete och deltidsarbete är relativt vanliga företeelser som i stor utsträckning medför arbete på "obekväma" tider. De medicinska, psykologiska och sociala effekterna av dessa arbetstidsförhål- landen är dock outredda. Flexibel arbetstid följs på många håll upp genom attitydundersökningar. Erfarenheterna sägs vara övervägande positiva men hittills har få resultat publicerats.
Raster och pauser berörs inte i arbetarskyddsfondens rapport. 1 en av
arbetarskyddsnämnden år 1960 utgiven skrift ”Pauser och raster i arbetet" finns en översikt (prof. E. Hohwii Christensen) som upptar arbetsfysiologiska synpunkter på raster och pauser och en annan översikt (prof. Sven Forssman och dr. Nils Masreliez) som redogör för socialmedicinska aspekter på ämnet. Det följande utgör vissa huvudpunkter ur översikterna.
[ det arbetsfysiologiska avsnittet sägs bl. a. att rasterna (definierade som arbetsuppehåll som ej är helt kortvariga) har som huvuduppgift att återställa det normala fysiologiska och psykologiska jämviktstillståndet hos den mänskliga organismen efter en period av arbete. Under arbetstiden sker en gradvis tömning av kroppens bränsleförråd och vidare kan dess vätske- innehåll. speciellt genom svettning. kraftigt reduceras.
Det uppges vara förkastligt att reducera arbetsdagens enda måltidsrast till en halv timme eller mindre. Vidare anses det förkastligt. om denna måltid intages på själva arbetsplatsen för att spara tid. Det vore ur fysiologisk synpunkt i hög grad motiverat med en måltidsrast på ca 1 timma. och att måltiden intoges antingen i matsal i anknytning till arbetsplatsen. eller i hemmet. om så kan ordnas. ! direkt anknytning till måltiden är en viss kortare vilotid fysiologiskt motiverad. Normal matsmältning underlättas av en sådan period.och den störs lätt om arbetet omedelbart sättes in. Ordentligt tilltagna måltidsraster är även av betydelse för kroppens vätskebalans.
Med avseende på de korta arbetsuppehållen av upp till 10 minuters längd framhålls i det arbetsfysiologiska avsnittet att de undersökningar som gjorts över trötthetsmekanismer och trötthetsgrader i samband med arbete i det stora hela gett ett nedslående resultat och är av föga värde för en bestämning av pausers frekvens. längd och fördelning. Undersökningarna anses kunna ge vissa hållpunkter och riktlinjer för pauser och dessas fördelning vid arbeten som kräver en relativt hög energiåtgång och som eventuellt måste genomföras under extrema klimatförhållanden. Ett viktigt resultat är t. ex. att vid sådant arbete pausernas fördelning kan spela en helt dominerande roll för deras effektivitet. medan längden av de enskilda pauserna och relationerna arbete: pauser blir av sekundär betydelse.
Arbetsfysiologin anses tills vidare kunna ge mycket litet av värde när det gäller yrken med relativt låg energetisk belastning. t. ex. flertalet arbeten inom verkstadsindustrin. Här kan egentligen bara sägas sådant som att paus- behovet är större vid arbete i stående än i sittande ställning och att ensidiga. snabba rörelser lokaliserade till en mindre muskelgrupp innebär ett ökat pausbehov på grund av lokala störningar i jämviktstillståndet. Inte heller i dessa fall är det dock möjligt att i detalj Och med fysiologisk motivering ange fördelningen och längden av pauser. Fortsatt och intensifterad forskning på dessa områden anses vara i hög grad önskvärd.
Det socialmedicinska avsnittet inleds med en utläggning beträffande be- greppet trötthet samt de problem som är förbundna med mätning av främst den psykiska kapaciteten. Bl. a. nämns att det för den psykiska kapaciteten är av stor betydelse hur individen subjektivt uppfattar sin egen situation. Det anses följaktligen naturligt att någon enhetlig mätmetod för tröttheten inte kan finnas. De rekommendationer som framläggs i den vetenskapliga litteraturen angående arbetstid. raster och pauser är mot denna bakgrund ofta grundade mera på allmän socialmedicinsk erfarenhet än på direkt ve-
tenskapliga experimentella undersökningar.
Erfarenhetsmässigt vet man att det är rationellt att föra in kortare och längre arbetsuppehåll under arbetsdagen för att därigenom undvika att arbetet blir onödigt tröttandeoch därigenom även i vissa fall motverka uppkomsten av för- slitning och sjukdom.
Faktorer som anses bestämmande för ett riktigt genomfört rastsystem är dels rasternas fördelning under arbetsdagen, dels rasternas längd och dels tillgång till matrum eller matsalar.
Vad först rasternas fördelning beträffar framhålls att man på många ar- betsplatser funnit det ändamålsenligt att under förmiddagspasset inskjuta en kortare rast på ca 10—15 minuter. då tillfälle ges till förtäring av något lättare mål. Huvudrasten förlägges mitt på dagen. då den anställde skall ha tillfälle att intaga föda helst i särskilda matrum.
Beträffande huvudrastens längd står såväl svensk som utländsk yrkes- medicinsk expertis enig om att densamma av hälsoskäl icke bör understiga en timme. Några vetenskapliga rön som man kan stödja denna uppfattning på finns inte. Trots detta talar medicinsk erfarenhet för att måltidsrastens längd skall vara så tilltagen. att födan skall i lugn och ro kunna förtäras samt att därefter tillfälle ges till en stunds avkoppling. Under matsmält- ningsakten dirigeras en betydande del av det cirkulerande blodet till mat- smältningsorganen, till magsäck. tarmar. lever. Endast en relativt mindre mängd blir då över för musklerna. hjärnan m.m. Dessutom tillkommer en för många påtaglig men övergående trötthet i samband med matsmält- ningsarbetet. Allt detta gör att människan strax efter en större måltid är mindre lämpad för vare sig kroppsarbete eller intensivare tankeverksamhet.
Beträffande pauser framhålls att åtskilliga synpunkter kan läggas på deras längd och fördelning på arbetsdagen. men att den vetenskapliga grunden för rekommendationer är mycket ringa. Även här får man väsentligen stödja sig på allmän socialmedicinsk erfarenhet. Pausens längd kan diskuteras mot bakgrunden av att om den är längre kan vissa svårigheter föreligga att åter komma igång t. ex. med tungt muskelarbete efter ett alltför långt uppehåll. men att om den är alltför kort. den inte ger tillräcklig tid för återhämtning. Pausens längd måste också ses i relation till arbetspassets längd. I den vetenskapliga litteraturen rekommenderas i stället för enstaka längre uppe- håll ofta flera korta pauser. särskilt vid repetitivt och monotont arbete (arbete som innefattar upprepande av samma rörelser många gånger och i regel utan omväxling). Detsamma gäller arbete som medför ständigt krav på stor uppmärksamhet. som medför konstant fysisk ansträngning på vissa mus- kelgrupper. eller ett stelt vidmakthållande av en viss kroppsställning. ] lit- teraturen framhålls att man vid utformande av pauser måste ta hänsyn såväl till den belastning som arbetet kan medföra som till den enskilda individens arbetsförmåga och motståndskraft. Det är därför mycket svårt att lämna allmängiltiga rekommendationer på medicinska grunder.
Avslutningsvis framhålls att för skiftarbetarna gäller samma medicinska principer som för övriga anställda och att en måltidsrast på t. o. m. mindre än 30 minuter icke motsvarar ens synnerligen lågt ställda medicinska krav.
4.7. Uppgifter rörande utvecklingen på arbetstidsområdet på senare tid
4.7.1. Ändringar i lagstiftningen
I första hand är att nämna arbetstidslagstiftningens omgestaltning genom beslut år 1970 på grundval av förslag i arbetstidskommitténs betänkande SOU 1968:66 "Allmän arbetstidslag". Här skall ges en kort rekapitulation av ändringarna i arbetstidslagstiftningen och vissa överväganden. som sked- de i samband därmed.
För de tidigare gällande arbetstidslagarna. som i väsentliga delar byggde på de förhållanden inom arbetslivet som rådde för mer än femtio år sedan. hade motiv av huvudsakligen social och politisk karaktär varit bestämman- de. När det gällt att utforma lagarnas materiella innehåll hade skyddssyn- punkterna blivit utslagsgivande. De hade bl. a. bestämt maximigränserna för den ordinarie arbetstiden och övertiden. Den nya arbetstidslagstiftningen skulle emellertid beakta den allmänna samhällsutveckling, som sedermera skett och som bl. a. lett till en avsevärd förbättring av de förhållanden under vilka yrkesarbete utfördes. Arbetstidsförkortningar och semesterreformer hade genomförts. Fackföreningsrörelsens utbyggnad hade givit arbetstagarna goda möjligheter att effektivt hävda sina intressen. Risken för att arbets- tagarna mot sin vilja användes till arbete i övermått var redan på grund härav ringa. Arbetarskyddslagen gav också genom sina bestämmelser om raster och pauser i arbetet samt om ledighet för nattvila och veckovila be- tydelsefulla garantier mot olämpligt utnyttjande av arbetskraft. Arbetet kun- de visserligen på sina håll innebära vissa risker för arbetstagarnas hälsa och arbetstagarna upplevde ofta sin arbetssituation som otillfredsställande eller påfrestande. Orsakerna till dessa förhållanden fick dock företrädesvis sökas i andra faktorer än arbetstidens längd. Om man inriktade sig på att mo- dernisera arbetarskyddslagstiftningen och på att överhuvud taget öka in- satserna för arbetarskyddet behövde arbetstidslagstiftningen inte längre i främsta rummet utformas utifrån skyddsaspekter. Den grundläggande upp- giften för en sådan lagstiftning skulle i stället vara att ange de normer som enligt rådande allmän uppfattning borde gälla i fråga om arbetstidens längd.
Mot denna bakgrund var det naturligt att låta arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde bli så vidsträckt som möjligt. Lagstiftningen utformades också så att den i princip gjordes tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för arbetsgivares räkning. Vid utformningen av den materiella reg— leringen undveks detaljbestämmelser och eftersträvades föreskrifter som var enhetliga för alla arbetstagare. Bestämmelserna sammanfördes i en all- män arbetstidslag. En betydande uppmjukning skedde av tidigare gällande stela och snäva begränsningar. Möjligheterna för arbetsmarknadens orga— nisationer att komma överens om avvikelser från lagens normer utvidgades. Dispositiviteten kom härigenom att omfatta inte bara reglerna om den or- dinarie arbetstiden utan också. helt eller delvis. bestämmelserna om till- lämpningsområdet samt om jourtid och övertid. För avsteg från lagen genom avtal krävs dock godkännande av fackförbund eller motsvarande på ar- betstagarsidan.
Genom arbetstidslagen föreskrevs en allmän förkortning av den ordinarie
arbetstiden till högst 40 timmar per vecka. Förkortningen skulle vara helt genomförd med ingången av år 1973. Beträffande den ordinarie arbetstiden skedde vid jämförelse med den äldre lagstiftningen en viss liberalisering för en del områden genom att inga bestämmelser om dygnsmaximum upp- togs. En uppmjukning skedde också beträffande begränsningsperioden för den ordinarie arbetstiden. Relativt generösa möjligheter till genomsnitts- beräkning av den ordinarie arbetstiden för en längre period än veckan in— fördes.
Övertidsbestämmelserna i arbetstidslagen bygger på grundtanken att över- tidsarbete bara skall tillgripas för att tillgodose tillfälliga behov då särskilda skäl föreligger. Däremot skall som regel inte förekomma någon kontinuerlig förlängning av arbetstiden med stöd av dessa bestämmelser. Maximigrän- serna för allmän övertid och övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten sattes något snävare än vad som var fallet i tidigare lagstiftning. För allmän övertid sattes en gräns vid 150 timmar per kalenderår. Samtidigt skedde den förändringen. att bestämmelserna om allmän övertid gjordes dispositiva. För avvikelse från lagen genom kollektivavtal uppställdes här liksom i övrigt krav på medverkan av huvudorganisation på arbetstagarsidan.
En betydelsefull nyhet i den nya lagstiftningen var slutligen reglerna om jourtid. som tillkom främst för att göra det möjligt att inordna vissa statliga och kommunala verksamhetsgrenar under lagstiftningen. Jourtid definieras ' som tid då arbetstagaren är skyldig att vistas på arbetsplatsen for att vid uppkommande behov utföra arbete. Sådan tid omfattas av regleringen i motsats till s. k. beredskapstid. dvs. tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens disposition utan skyldighet att stanna kvar på arbetsstället. Den gränsdragning som härigenom skedde innebar att arbetstidsbegreppet för första gången blivit bestämt i lag. Som motiv för gränsdragningen an- fördes att som regel arbetstagarens handlingsalternativ just genom förefintlig skyldighet att vistas på arbetsplatsen begränsas på ett sådant sätt att det ter sig främmande att tala om fritid. Vidare framhölls att det generellt sett råder en helt annan och större personlig frihet för arbetstagaren vid sådan beredskap som fullgörs i hemmet eller i övrigt utanför arbetsstället. Maxi- minormen förjourtid sattesvid 48timmarunderfyra veckorellerSOtimmarper månad
Arbetstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1971. I anslutning till arbetstidslagens tillkomst skedde en anpassning av be- stämmelserna om arbetstidsförläggningen inom bagerinäringen till vad som gäller för övriga delar av näringslivet. Således slopades vid utgången av juni 1971 den särreglering — den s. k. bagerilagen — som tidigare funnits beträffande nattarbete och söndagsarbete inom bagerier.
Också de speciella restriktioner för öppethållandetiden i detaljhandeln som funnits i affärstidslagen har numera upphävts. Affarstidslagen. som år 1966 ersatte den tidigare butiksstängningslagen och då gavs begränsad giltighetstid (fem år). upphörde att gälla med utgången av år 1971. I anslutning därtill inrättades en särskild affärstidsnämnd med uppgift att fortlöpande följa ut- vecklingen och uppmärksamma följderna av affärstidslagens slopande. bl. a. beträffande arbetstiderna för den handelsanställda personalen. Sedan affärs— tidsnämnden avslutat sitt uppdrag har i juni 1975 tillsatts en särskild ut- redning för att göra en samlad bedömning av verkningarna av fria affärstider.
Även konsekvenserna för den handelsanställda personalen skall tas upp till behandling.
För de hushållsanställdas arbetstider har är 1971 getts nya regler i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Denna lag. som ersatt den tidigare hembiträdeslagen. upptar arbetstidsregler som i stort ansluter till bestäm- melserna i allmänna arbetstidslagen. Därigenom har man velat i princip jämställa de husligt anställda med andra arbetstagargrupper i arbetstids- hänseende. Med hänsyn till att husligt arbete inte omfattas av arbetarskydds- lagen har reglerna om arbetstidens längd kompletterats av vissa bestäm- melser av arbetarskyddsnatur. bl. a. bestämmelser som skall garantera vuxna och minderåriga anställda behövlig ledighet för nattvila och veckovila. Dessa regler är utformade i nära anknytning till arbetarskyddslagens motsvarande regler. Det har därvid framhållits att en revision av arbetarskyddslagen kan föranleda omprövning av nu berörda bestämmelser i lagen om arbetstid för hushållsanställda.
På de statliga och kommunala tjänstemännens område har skett vissa ändringar av intresse i arbetstidssammanhang. [ statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen har tidigare funnits inskrivet förbud mot avtal beträffande arbetstidens förläggning. Detta förbud. som innebar att frågor som omfattades av förbudet var förbehållna offentligrättslig reglering. upp— hävdes år 1970 (prop. 19702164). Förändringen innebar dock inte att avtal fick träffas om utläggning av fastställda arbetsuppgifter som sker genom upprättandet av tjänstgöringslistor o.d. Sådana åtgärder ansågs ingå som ett led i den fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika arbetstagare som det åligger resp. myndighet att företa. Genom ändring i de båda tjänste- mannalagarna år 1973 vidgades det avtalsbara området ytterligare genom att förbudet mot avtal om myndighets arbetsuppgifter. ledningen och för- delningen av arbetet inom myndigheten m.m. ersattes av ett förbud mot avtal beträffande myndighets eller inrättnings verksamhet (prop. 1973:177). Vad angår arbetstidsområdet innebär förändringen att avtal fortsättningsvis får träffas om fördelning i lista av den arbetstid som myndigheten finner behövlig för verksamhetens bedrivande. Avtal får däremot inte träffas om vilka tider på dygnet eller vilka dagar som myndigheten skall bedriva sitt arbete.
Slutligen kan här nämnas att nyare arbetsrättslig lagstiftning ger vissa arbetstagare möjligheter till erforderlig ledighet på betald arbetstid för sär- skilda ändamål. Förutom arbetarskyddslagens bestämmelse om rätt för skyddsombud till ledighet för sitt uppdrag kan framhållas regler i lagen (1972:650) om svenskundervisning för invandrare och lagen (l974:358) om facklig förtroendemans ställning. Fr. o. m. 1975 föreligger också lagfäst rätt för alla arbetstagare till behövlig ledighet från anställningen för studier.
4.7.2. Offentliga utredningar m. m.
Sedan arbetstidslagen varit i kraft några år har det ansetts lämpligt att göra en kartläggning av lagens tillämpning under det första skedet av dess gil- tighetstid. I sådant syfte tillsattes våren 1974 en arbetsgrupp med repre- sentanter för arbetsmarknadsdepartementet. arbetarskyddsstyrelsen och ar—
betsmarknadens partsorganisationer. Resultatet av gruppens arbete har re— dovisats i rapporten Arbetstidslagens tillämpning (Ds A 19753).
Rapporten ger en belysning av förändringar i avtalsregleringen av arbets- tidens längd som inträffat sedan arbetstidslagen kom till. Vidare har lämnats vissa statistiska uppgifter om arbetstidens längd. varvid bl. a. övertidsarbetets omfattning berörts. Den direkta tillämpningen av arbetstidslagens bestäm- melser har undersökts närmare och uppmärksamhet har därvid ägnats bl. a. åt möjligheterna att genomsnittsberäkna arbetstiden för längre period än veckan. avsaknaden av dygnsreglering av arbetstiden. de olika övertids- formerna. jour- och beredskapstiden samt de vidgade möjligheterna till av- steg genom kollektivavtal. Även frågor som sammanhänger med tillsynen enligt arbetstidslagen har tagits upp.
Arbetstidsgruppens arbete har inte resulterat i konkreta förslag om för— ändringar. I redovisningen har emellertid noterats synpunkter på och kritik mot arbetstidslagen på ett flertal punkter. De största löntagarorganisatio- nerna, LO och TCO. vill närmare undersöka möjligheterna att genom lag- stiftningsåtgärder eller på annat sätt förbättra förutsättningarna att få till stånd från sina utgångspunkter tillfredsställande lösningar på praktiska ar- betstidsproblem. De väckta frågorna har som regel mera generell innebörd. De avser sammantagna såväl ordinarie arbetstid som övertid. jourtid och beredskapstid m. m. och spänner således över hela arbetstidslagens område. Mot bakgrund av erfarenheter som gjorts på arbetstagarhåll sedan arbets- tidslagen tillkom finns enligt organisationerna behov av ett starkare stöd för den fackliga verksamheten när det gäller att driva partsdiskussioner i arbetstidsfrågorna än vad arbetstidslagen ger i sin nuvarande utformning. Från arbetsgivarsidan har i arbetstidsgruppen framförts att det kartläggnings- arbete som gjorts på arbetsgivarhåll i anslutning till gruppens arbete bekräftar att arbetstidslagen innebär att man utvidgat regleringen av arbetstidsfrågorna så långt det är möjligt att tillämpa en normerande allmän lagstiftning på området. Arbetstidslagen skulle med denna utgångspunkt inte kunna till- föras regler som innebär snävare ramar. minskad flexibilitet, mer detalj- betonade regler eller ökade krav på företagens administration av arbets- tidsfrågorna.
Sedan år 1973 pågår utredningen rörande de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m.m. (Fartygsmiljöutredningen). Enligt direktiven är utredningen oförhindrad att i den mån det är påkallat också ta upp frågor om arbetstidens förläggning och dygnsvila m.m. Därvid bör man sträva efter att finna samma lösningar som till lands. l fartygsmiljöutredningens under våren 1975 framlagda delbetänkande berörs inte några arbetstidsfrågor. 1 tilläggsdirektiv hösten 1975 har fartygsmiljöutredningen fått till uppgift att även göra en översyn av sjöarbetstidslagstiftningen.
! slutet av år 1972 tillkallades särskilda sakkunniga för en översyn av lagstiftningen om arbets- och vilotid i vägtrafik. Denna utredning (bilar- betstidsutredningen) skall bl. a. — med utgångspunkt i överväganden som grundas på trafiksäkerhetshänsyn — ompröva vägtrafiklagstiftningens be- stämmelser om arbetspassens längd. om längsta dagliga tjänstgöring och om vilotider. Därvid bör utredningen enligt direktiven beakta också den utveckling som skett i fråga om den socialt inriktade allmänna arbetstids- lagstiftningen. Gällande ordning för tillsyn av regleringen av arbets-. kör-
och vilotider i vägtrafik skall ses över. F. n. handhas tillsynen främst av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Bilarbetstidsutredningen be- räknas lägga fram förslag är 1976.
Vissa frågor om arbetstiden berörs av den ijanuari 1974 tillsatta famil— jestödsutredningen. Denna utredning har hösten 1975 lagt fram ett del- betänkande med bl. a. förslag om partiell föräldrapenning för småbarnsför- äldrar med avkortad arbetstid. (SOU l975:62).
I anslutning härtill kan nämnas att delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har låtit genomföra en undersökning rörande deltidsarbetet i syfte att belysa de deltidsarbetandes arbetstider och arbetsvillkor m. m. Rapporten häröver framläggs hösten 1975.
En allmän översyn av semesterlagstiftningen pågår. Uppdraget för ut- redningen — 1974 års semesterkommitté — innefattar bl. a. att lägga fram förslag om lämplig tidpunkt för genomförande av en lagfäst rätt till fem veckors semester. Utredningen skall också undersöka möjligheterna att för- bättra arbetstagarnas inflytande när det gäller semesterns förläggning. Förslag från utredningen läggs fram hösten 1975.
1 direktiven för 1974 års parlamentariska utredning om den framtida sys- selsättningspolitiken framhålls att det bör ankomma på de sakkunniga att ge en översiktlig bedömning av behovet av åtgärder för att förändra ar- betslivet efter människornas krav. Bl. a. på arbetstidsområdet sägs föränd- ringar kunna övervägas som gör arbetslivet mera lättillgängligt. Därvid påpekas att tanken på större individuell frihet i valet mellan å ena sidan arbetstidens förläggning och å andra sidan studier. semester, pension och andra ledighetsperioder har vunnit allt större aktualitet. I direktiven tar föredragande departementschefen ställning för att en framtida arbetstids- förkortning bör genomföras genom att den dagliga arbetstiden reduceras. För en sådan lösning anses såväl sociala som sysselsättningspolitiska skäl tala. inte minst med tanke på strävandena efter jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet. Utredningen beräknas framlägga ett delbetänkande kring årsskiftet 1975/76.
Under år 1974 har vidare inrättats en särskild delegation för arbetstidsfrågor med uppgift bl. a. att överblicka och kontinuerligt följa pågående arbete rörande arbetstidsfrågorna samt att ta de initiativ som är nödvändiga för att få fram behövligt kompletterande utredningsmaterial. Avsikten är att delegationen skall ägna uppmärksamhet åt bl. a. sociala och ekonomiska frågor som sammanhänger med kommande generella arbetstidsförkortning- ar. Delegationen består av statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet som ordförande samt representanter för arbetsmarknadens parter på såväl den privata som den offentliga sektorn.
Arbetsrättskommitténs betänkande Demokrati på arbetsplatsen innehåller förslag som kan väntas bli av betydelse för frågorna om arbetstidsförlägg- ningen. I huvudförslaget till ny lag om förhandlingsrätt och kollektivavtal fastläggs en vidsträckt förhandlingsrätt som i princip omfattar varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vidare föreskrivs en omfattande förhandlingsrätt för arbetstagarparten i ett kollektivavtals- förhållande på det lokala planet. Den tar sikte på alla frågor i vilka ar- betsgivaren hittills haft ensidig beslutanderätt enligt avtalet; såväl indivi- duella fall som frågor av mer generell betydelse inbegrips. I motiven till
den föreslagna regleringen uttalas att frågor om arbetstidens förläggning hänförs hit. Arbetsgivaren skall vara skyldig att avvakta med beslut eller annan åtgärd i frågan tills förhandling slutförts där sådant uppskov skäligen kan krävas. En ytterligare förstärkt förhandlingsställning för arbetstagarsidan föreslås om arbetsgivaren avser att fatta beslut eller vidta annan åtgärd som skulle medföra viktigare förändring av drifts- eller arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt. För sådan fall åligger det arbetsgivaren att på eget initiativ ta upp förhandlingar med den lokala motparten. Bl.a. arbetstidsfrågor som är av större räckvidd. främst på grund av att de har betydelse för ett större antal arbetstagare. kan komma att beröras av den avsedda nya primära förhandlingsskyldigheten.
Lagförslaget om förhandlingsrätt och kollektivavtal avser inte minst att bana väg för ett vidgat medbestämmande för arbetstagarna via avtal. En bestämmelse i förslaget ger uttryck för att kollektivavtalen bör uppta regler som tillgodoser arbetstagarnas berättigade intresse av medbestämmande i bl. a. frågor om arbetets ledning och fördelning. Till sådana frågor hänförs enligt motiven spörsmål om arbetstidens förläggning. däremot ej arbetstidens längd. Bestämmelsen är sanktionerad genom 5. k. kvarlevande stridsrätt.
Arbetsrättskommitténs betänkande upptar även förslag om ändringar i stats- och kommunaltjänstemannalagstiftningen. Kommittén föreslår att av- talsförbuden i punkterna a) och b) i andra stycket av 3å statstjänste- mannalagen och 2 & kommunaltjänstemannalagen ersätts av en regel om ogil— tighet av avtal som inskränker det allmännas rätt att besluta om myndighets eller inrättnings verksamhet. Till belysning av den föreslagna regelns in- nebörd vad beträffar sådana villkor som rör arbetstidens längd och förlägg- ning framhålls i betänkandet att de faller utanför begreppet myndighets verksamhet och att de i princip är avtalsbara. Givetvis kan äver villkor på arbetstidsområdet omöjliggöra myndighets verksamhet och de blir i så fall ogiltiga. Normalt föreligger emellertid vida ramar inom vilka det är möjligt att tillgodose de intressen verksamheten är avsedd att trygga. Den föreslagna ogiltighetsregeln anses av kommittén böra ges en mindre snäv innebörd än nuvarande förbudsregler synes ha.
4.7.3. Vissa riksdagsärenden
I riksdagen har vid några tillfällen tagits upp arbetstidsfrågor som berör reglerna om arbetsuppehåll och ledighet för natt- och veckovila i arbetar- skyddslagen. Åren 1971 och 1972 begärdes i motioner snabbutredning av frågan om föreskrifter beträffande arbetspauser vid löpande band och i kon- tinuerliga arbetsprocesser samt beträffande högsta tillåtna hastighet vid lö- pandebandsarbeten och repetitiva arbetsprocesser. Motionerna avslogs av riksdagen under hänvisning till arbetsmiljöutredningens direktiv (SOU 1971:7 och 197219). Även i en motion som väcktes i anledning av prop. 1973:13O angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen samt i motioner till 1974 och 1975 års riksdag framställdes liknande yrkanden. Riksdagen avslog motionsyrkandena (SOU 1973:25. 1974:4 och 197514).
I riksdagen har under ettvart av åren 1970—1975 väckts motioner om kortare ordinarie arbetstid än 40 timmar i veckan för vissa arbetstagargrupper. Därvid har förslagsställarna avsett gruvarbetare och andra underjordsarbetare '
samt arbetstagare i kontinuerlig skiftgång och ijämförbara arbetstidsformer inom servicenäringar. I vissa fall har åsyftats också andra arbetstagare i skiftgång. De nämnda motionerna har alla avslagits under hänvisning främst till att arbetstidslagen inte bör förses med undantagsregler för särskilda ar- betstagargrupper för tillgodoseende av Skyddssynpunkter. Därjämte har framhållits att de skyddsaspekter som finns på arbetstidsområdet bör beaktas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen. Riksdagen har förutsatt att ar- betsmiljöutredningen kommer att beakta de särskilda problem som upp- kommer vid skiftarbete och annat jämförbart arbete (jfr 2 LU 197011, SOU 1971:18, 197234. 1973:14, 197417 och 197521). År 1975 har också erinrats om att SAF och LO i avtalsuppgörelse 1974 tagit in en rekommendation till berörda förbund om en successiv förkortning under avtalstiden av ar- betstiden för arbetare i kontinuerligt treskiftsarbete och i underjordsarbete till 36 timmar i veckan samt för arbetare i intermittent treskiftsarbete till 38 timmar i veckan. Vid de efterföljande förbundsförhandlingarna har re- kommendationen i huvudsak följts. Några riksdagsmotioner år 1973 behandlade frågan om åtgärder för att bemästra skadlig stress och psykisk ohälsa i arbetslivet. I socialutskottets godkända betänkande 1973225 framhölls bl. a. att möjligheterna att på ett effektivt sätt förebygga skadlig stress och psykisk ohälsa i arbetet genom lag- stiftningsåtgärder är begränsade. I enlighet härmed underströks betydel- sen av att vid sidan av arbetsmiljöutredningens arbete insatser sker som kan förbättra den psykiska arbetsmiljön. Utskottet pekade på olika aktiviteter och förhållanden som medverkar till att lösa problem på detta område. Mo- tionsyrkandena, som gällde grunderna för det fortsatta reformarbetet på ar- betsmiljöområdet, avslogs.
Frågan om antalet veckoarbetsdagar har aktualiserats i en riksdagsmotion år 1971. Motionärens begäran om utredning av frågan om fyradagarsvecka avvisades bestämt av riksdagen (SOU 197134). En sådan utveckling som motionen syftade till ansågs stå i strid mot de strävanden som finns då det gäller arbetstidens förläggning för de stora arbetstagargrupper som har ett både fysiskt krävande och stressande arbete. Fyradagarsvecka inom ra- men för samma totala arbetstidsuttag som nu sker skulle vidare öka svå- righeterna för de äldre på arbetsmarknaden. Många arbetstagare, framför allt i storstadsområdena, hade f. ö. redan med nuvarande arbetstidsförhål- landen en mycket lång frånvarotid från hemmet, något som av dem upp- levdes som ytterst pressande.
Ett flertal motionsyrkanden om generell arbetstidsförkortning med sikte på sex timmars arbetsdag väcktes vid 1975 års riksmöte. Yrkandena avslogs med hänvisning bl. a. till att någon oenighet när det gäller formen för en framtida arbetstidsförkortning inte torde föreligga (SOU 1975:1).
Under hänvisning till behovet av att minska jäkt och stress i tillvaron väcktes år 1972 motion om utredning av frågan om åtgärder för att Iskapa en "verklig veckovilodag". Motionsyrkandena avslogs underåberopande bl. a. av att behovet av sammanhängande veckovila förden enskilde arbetstagaren fick tillgodoses inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen och att denna lagstift- ning var föremål för översyn av arbetsmiljöutredningen.
Riksdagen har vidare vid olika tillfällen i anledning av motioner behandlat frågor om deltidsarbete. Motionärernas önskemål om kartläggning och ut-
redning har avslagits. Därvid har hänvisning skett bl. a. till att delegationen förjämställdhet mellan män och kvinnor beslutat att kartlägga deltidsarbetet med utgångspunkt i frågeställningar som rör kvinnornas situation på ar- betsmarknaden (InU 1972:23, 1973:35 och 1975/76z9).
Även spörsmål om s. k. flexibel arbetstid i bl. a. statlig verksamhet har berörts i riksdagen. Motionsyrkande om utvidgning av den försöksverk- samhet som pågår inom statsförvaltningen har avslagits under hänvisning till den utveckling som sker på området i samverkan med personalorga- nisationerna (jfr sistnämnda utskottsbetänkanden).
Förslag har återkommande väckts om utredning av möjligheterna för arbetstagare till längre tids sammanhängande ledighet. Förslagen har av- styrkts under motivering att frågor om sådan ledighet är ägnade att lösas avtalsvägen och att ett allmänt genomförande av sabbatsledigheten inte kan tilläggas prioritet vid jämförelse med andra aktuella reformkrav (se bl. a. SOU 1973:16). När frågan om längre sammanhängande ledighet åter be- handlades vid 1975 års riksmöte hänvisades dessutom till att syftet med den aktuella motionen delvis kunde tillgodoses inom ramen för lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Vidare erinrades om semes- terkommitténs uppdrag rörande utformningen av en femveckorssemester.
I motion till 1974 års riksdag har yrkats en översyn av arbetstidslagen. Därvid har motionärerna åberopat bl. a. att reglerna om begränsningspe- rioden för den ordinarie arbetstiden. om övertidsberäkningen samt om jour- tiden skapar tillämpningsproblem för arbetstagarna. Riksdagen har avslagit motionen under hänvisning till pågående kartläggning av arbetstidslagens tillämpning genom arbetsmarknadsdepartementets försorg (SOU 1974:7). Samma har förhållandet blivit med motioner till 1975 års riksmöte rörande vissa frågor om övertid och övertidsberäkning (SOU 1975:1).
4.7.4. Vissa andra förhållanden av intresse
Arbetstidsfrågor av olika slag har under de senaste åren varit föremål för uppmärksamhet i flera andra sammanhang än som nämnts under avsnitt 4.7.1—4.7.3. Här skall lämnas några kompletterande uppgifter som belyser detta.
Arbetarskyddsfonden, som började sin verksamhet 1972, har i ett in- ledningsskede valt att uppmärksamma vissa utvalda forskningsområden, varibland ett är forskning kring arbetstidsproblem. Området har ansetts kräva betydande tvärvetenskapliga insatser för målinriktad forskning och under- sökningsarbete. I en rapport, kallad Arbetstidens förläggning, som avläm- nades ijanuari 1973. har en arbetsgrupp kartlagt och analyserat forsknings- behoven och lagt fram förslag om åtgärder till fondstyrelsen.
Rapporten behandlar skiftarbete, övertidsarbete, deltidsarbete, förskjuten och obekväm arbetstid samt flexibel arbetstid, eller således olika arbets- tidssystem som avviker från normalt dagtidsarbete. Arbetsgruppen har gjort en översikt över forskningen inom arbetstidsområdet. Vidare har gruppen redovisat synpunkter från arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Inven- tering har skett beträffande pågående och planerad forskning. Arbetarskydds- fonden rekommenderas bl. a. att stödja en bred kartläggning av arbetstidens förläggning i Sverige. Vidare föreslås en analys av pågående utveckling be-
träffande arbetstidens förläggning. En utredning om ekonomiska ersättning- ar för skiftarbete och obekväm arbetstid inom olika branscher anses också böra prioriteras. Vad gäller stöd till tillämpad forskning betonas vikten av forskning över effekter av skiftarbete, arbete med turlistetid samt annan obekväm arbetstid. Såväl medicinska konsekvenser som inverkan på sociala mönster och aktiviteter bör därvid beaktas. Psykologisk forskning över främst individuella skillnader i anpassning till arbete vid olika tider på dygnet framhålls också. Vidare anses att en utvärdering bör ske av ekonomiska konsekvenser av skiftarbetet och olika former av obekväm arbetstid. Slut- ligen pekas på behovet av utredning av sociala och ekonomiska konsekvenser av övertidsarbete. Som en allmän rekommendation framhålls bl. a. att tvär- vetenskapliga forskningsinsatser i första hand bör stödjas.
] enlighet med förslag i arbetsgruppens rapport följdes rapporten i maj 1973 av en konferens om arbetstiden i arbetarskyddsfondens regi. Arbe- tarskyddsfonden har sedermera uppdragit åt statistiska centralbyrån att genomföra en bred statistisk undersökning med syfte att beskriva förekomst och utbredning av olika former av skiftarbete, förskjuten arbetstid och andra obekväma arbetstidsformer. Resultaten av undersökningen har hösten 1974 presenterats i rapporten ”Oregelbundna och obekväma arbetstider". Upp- gifter ur denna har redovisats ovan i avsnitt 4.5. Arbetarskyddsfonden har vidare beviljat bidrag för flera forskningsprojekt rörande skiftarbete och dess hälsomässiga och sociala konsekvenser.
Inom facklig verksamhet har på olika sätt markerats stort intresse för arbetstidsfrågorna. LO har gjort enkätundersökningar rörande sina medlem- mars inställning i frågor som gäller de psykiska påfrestningarna i arbets- miljön. Därvid har berörts sådana faktorer som arbetstidens betydelse, fö- rekomsten av övertid, hög arbetstakt, monotoni i arbetet m. m. Resultaten av undersökningarna har redovisats år 1971 i boken ”Stress på svenska arbetsplatser”. Skiftarbete och olämplig arbetstidsförläggning anges ha till betydande del upplevts som orsaker till stress och olust i arbetet.
Vid 1971 års LO-kongress väcktes en del motioner som gällde arbetstiden. De flesta motionsyrkandena avsåg arbetstidsförhållandena för arbetarei kon- tinuerlig drift och underjordsarbete. Vidare berördes frågan om lagfäst dygns- maximering av arbetstiden och om övertidsuttag. 1 anledning av LO-kon- gressens beslut tillsatte landssekretariatet i början av år 1972 en arbetsgrupp för undersökning av vissa arbetstids- och semesterfrågor. Arbetsgruppen skulle bl. a. beakta synpunkterna i de nyssnämnda motionerna. En rapport över ar- betsgruppens verksamhet överlämnades i mars 1973. Landssekretariatet har därefter beslutat att godkänna rapporten som underlag för LO:s handlandei ar- betstidsfrågorna.
LO-rapporten behandlar frågor om deltidsarbete, flexibel arbetstid, skift- och underjordsarbete samt semester. Sammanfattningsvis anförs i rapporten bl. a. att målet för fackföreningsrörelsen på kort sikt bör vara att söka förkorta veckoarbetstiden för speciellt utsatta grupper som skiftarbetare och under- jordsarbetare samt att förlänga den lagstadgade semestern. På längre sikt talar dock starka sociala och familjepolitiska skäl för en ytterligare generell förkort- ning av arbetstiden. Frågan ställs om en förmodad utveckling motökat skiftar- beteianslutningtillen kornmandearbetstidsförkortningär försvarlig mot bak- grund av hänsynen till människornas bästa. Den långsiktiga målsättningen bör
vara en etappvis genomförd 30-timmars arbetsvecka med 6 timmars arbetstid per dag. För att göra skiftarbete och liknande arbetstidsformer attraktivare kan man överväga att genomföra förkortningen snabbare för arbetstagare i dessa arbetstidsformer.
Även inomTCO har stort intresse ägnats åt arbetstidsfrågor och en ar- betsgrupp har varit verksam sedan den senaste TCO-kongressen. fram- ställning till arbetsmarknadsministern i april 1974 har TCO begärt en ut- redning av möjligheterna att genomföra en ytterligare generell arbetstids- förkortning. Enligt framställningen bör olika alternativ för utläggnirgen av en förkortning belysas bl. a. med hänsyn till arbetstagare som arbetaii skift, är sysselsatta utanför hemorten eller är bundna till arbetsplatsen ocksr under fritiden. Önskemål förs också fram om en översyn av arbetstidslagen. Bl. a. tas upp frågor om övertidsberäkning, om dygnsmaximering för arbe'stiden. om beredskapstjänstgöring och om tid för tjänsteresor.
Frågan om en kortare arbetsdag har på senare tid med stor energi drivits av vissa politiska organisationer. Bl.a. Sveriges socialdemokratiski kvin- noförbund har engagerat sig för genomförandet av 6 timmars anetsdag mot bakgrunden av sitt program i familjepolitiska och arbetsmarknadspo- litiska frågor.
Vid överläggningar mellan företrädare för regeringen och löntagarnas or- ganisationer i juni 1974 har som långsiktigt mål i arbetstidsfrågan listlagts en arbetsvecka om 30 timmar fördelade på sex timmar per arbezsdag
l l l l
4.8. Nordisk lagstiftning och internationella instrument
Inledande upplysningar
De nordiska ländernas lagstiftningar om arbetstiden företer skiljakiigheter såväl systematiskt som innehållsmässigt.
1 Danmark regleras arbetstiden bara i begränsad utsträckning genom lag. Befintliga lagbestämmelser, som återfinns i arbetarskyddslagstiftningen, gäl- ler dygnsvila samt sön- och helgdagsvila. Arbetstidens längd sarrt raster och pauser är sådant som helt överlåtits åt arbetsmarknadsparterna att avtala om. 1 nu föreliggande danskt förslag till lag om arbetsmiljön frångås inte dessa principer. Finland har lagregler om arbetstidens längd och förläggning främst i arbetstidslagstiftningen. Där ges bl. a. föreskrifter om raster. nattarbets- begränsningar och veckovila. Lagen om skydd i arbete upptar däremot inga arbetstidsregler utöver en bestämmelse om inskränkning av arbetstiden i särskilt hälsofarligt arbete. I ett hösten 1974 framlagt utredningsfö'slag till ny arbetarskyddslag föreslås vissa bestämmelser för att lindra olägenheter vid skift- och nattarbete. Bl.a. förordas att man vid sådant arbete för den tid arbetsskiften pågår skall vid behov ordna vilotider och ändamålsenliga utrymmen för vila. Norge har ingen allmän arbetstidslag utan arbetarskyddslagen upptar be- stämmelser om såväl arbetstidens längd som om dess förläggning. 1 sist- nämnda avseende finns föreskrifter om vilopauser, nattarbete, sön- cch helg-
dagsarbete samt veckovila. Ett av vederbörande departement i december 1974 presenterat utkast till lag om arbetsmiljön upptar inga bestämmelser om arbetstiden. Avsikten är emellertid att lagutkastet skall kompletteras med arbetstidsregler.
Ett flertal internationella konventioner finns på arbetstidsområdet. Eu- roparådets sociala stadga upptar vissa allmänt formulerade bestämmelser som ålägger ratilicerande stat att garantera rimliga dygns- och veckoarbets- tider och en veckovila som så långt möjligt skall infalla på den dag som av tradition eller sedvana i resp. land är vilodag. ILO har antagit ett stort antal instrument rörande arbetstidsfrågor. Dessa konventioner och rekom- mendationer har inte minst syftat till att främja arbetstidsförkortningar. ln- strument som gäller arbetstidens förläggning och samtidigt är av generell natur (och således inte angår särskilda grupper såsom minderåriga eller kvin- nor eller avser någon enstaka näringsgren) är dock fåtaliga. Att nämna i förevarande sammanhang är framför allt de konventioner och rekommen- dationer som ILO antagit rörande veckovila i industriella företag och för affärs- och kontorsanställda.
Raster och pauser
[ Danmark finns ingen lagreglering av raster och pauser. Dessa frågor bestäms helt genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna.
Den finska arbetstidslagen föreskriver som huvudregel att arbetstagare som har längre arbetstid än sju timmar om dygnet skall beredas tillfälle till åtminstone en regelbunden rast på minst en timme, varunder arbets- tagaren är oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen. Undantag gäller för arbetstagare vars närvaro är nödvändig för arbetets fortgång. Vid re- gelbundet skiftarbete där skiften är längre än sju timmar samt vid vissa andra angivna arbeten (bl. a. inom kommunikations- och vårdområdena) skall arbetstagare beredas minst en halv timmes rast eller tillfälle att inta en måltid under arbetstiden. Avvikelse kan ske efter dispens av arbetsrådet eller genom kollektivavtal som slutits av arbetstagarnas huvudorganisatio- ner. Beträffande arbetspaus säger lagen endast att om i kollektivavtal mellan huvudorganisationer överenskommits om regelbundet återkommande paus, skall denna inräknas i arbetstiden om avtalet ej föreskriver annat.
Norge har regler om vilopauser i arbetarskyddslagen av år 1956. Där sägs att arbetstiden skall avbrytas av minst en vilopaus om den allmänna ar- betstiden överstiger 5 1/2 timmar om dygnet. Pauserna bestäms genom av- tal. Dock skall paustiden utgöra minst en halv timma om arbetstiden över- stiger åtta timmar om dygnet. Kommer parterna inte överens träffar ar- beidstilsynet avgörandet. Myndigheten kan, om hänsyn till arbetstagarnas hälsa kräver det, fastställa annan ordning för vilopauser än den som parterna avtalat om. Under paus får arbetstagarna inte utan arbeidstilsynets samtycke uppehålla sig i arbetslokalerna såvitt inte driften där är helt inställd. Vid intermittent och kontinuerligt skiftarbete och annars när verksamhetens art kräver det kan arbetsgivaren låta arbetstagarna inta sina måltider i pauser under arbetets gång, varvid arbetstagarna om det är nödvändigt får uppehålla sig på arbetsplatsen.
Natrvila
De danska lagarna om allmänt arbetarskydd och om arbetarskydd i handels- och kontorsverksamhet innehåller vissa regler om dygnsvila. Bestämmelser om förbud mot eller andra regler om nattarbete finns däremot inte. Dessa frågor förutsätts bli reglerade genom överenskommelser mellan arbetsmark- nadens parter.
Huvudregeln om dygnsvilan föreskriver att arbetstiden skall förläggas så att arbetstagarna varje dygn får en viloperiod om minst 11 på varandra följande timmar. Viloperioden kan dock begränsas till 8 timmar i vissa fall, främst vid regelbundet skiftbyte i verksamheter som drivs i flerskift samt i övrigt i samband med skiftbyte i sådana verksamheter när lokal överenskommelse träffas därom. Dispensmöjlighet finns för speciella fall, t. ex. vid driftsstörningar på grund av särskilda oförutsedda händelser. Den nämnda dygnsvileregleringen avser inte varje anställningslörhållande. Den gäller med vissa undantag för arbetstagare i industri. hantverk. byggnads- Och anläggningsverksamhet, laboratoriearbete, transportverksamhet samt handels- och kontorsarbete. *
Enligt det danska förslaget till arbetsmiljölag sker inga principiella för- j ändringar beträffande innehållet i reglerna om daglig viloperiod. Reglering- . ens tillämpningsområde föreslås emellertid bli avsevärt utvidgat och be- stämmelserna får därmed närmast generell giltighet för anställda.
Reglerna om arbetstidsförläggningen är i Finland intagna i arbetstidslagen, som i princip men med en del undantag har giltighet på varje rörelse, in- rättning och företag där arbetstagare utför avlönat arbete för arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning. Med nattarbete förstås i arbetstidslagen arbete mellan kl. 21 och 6. Nattarbete är medgivet bara i vissa i lagen angivna fall. Dessa avser främst arbete i tre eller flera skift, arbete i tvåskift intill kl. ], service- och reparationsarbete som är nödvändigt för att upprätthålla det regelmässiga driftsarbetet, nödfallsarbete, arbete inom kommunikationssektorn och vårdsektorn, arbete i polisväsendet, bevak- ningsarbete, arbete i hotell- och restaurangbranschen samt arbete vid konst- Och nöjesetablissemang. Också annat arbete kan utföras nattetid om riks- organisationer på arbetsmarknaden i kollektivavtal kommit överens därom.
Den norska arbetarskyddslagen innehåller bestämmelser om nattarbete. Arbete mellan kl. 21 och 6 räknas som nattarbete och är förbjudet utom i undantagsfall som är särskilt angivna i lagen. Undantagen gäller främst arbete som med hänsyn till verksamhetens jämna gång måste utföras natte- tid, arbete som är nödvändigt för att inte anläggningar, maskiner, råvaror eller produkter skall ta skada, vaktsysslor och tillsyn av djur, transport- verksamhet, expedition av post m.m., byggnads- och anläggningsarbete, arbete i tvåskift mellan kl. 6 och 23, sjukvårdsarbete. hotell- och restau- rangarbete samt arbete som på grund av sin art eller beskaffenhet inte kan avbrytas. Ytterligare undantag kan göras genom kollektivavtal som ingåtts av fackförening som uppfyller vissa villkor. Direktoratet for arbeidstilsynet kan dessutom efter hörande av arbetstagarna medge nattarbete vid arbets— anhopning eller oförutsedda händelser samt när hänsyn till det allmänna kräver det eller när det behövs av särskilda ekonomiska skäl.
Arbetarskyddslagen gäller i princip för varje verksamhet där arbetstagare
är anställd eller som utnyttjar mekanisk drivkraft. Nattarbetsreglerna liksom övriga arbetstidsbestämmelser i arbetarskyddslagen har dock ett något snä- vare tillämpningsområde. Bl. a. undantas arbete av ledande eller kontrol- lerande art (dock ej arbetsledare som har samma arbetstidsförhållanden som dem som de leder eller kontrollerar). annat arbete av särskild förtroende- karaktär, arbete av handelsresande m. fl., arbete vid undervisnings-och upp- fostringsanstalter samt arbete vid teatrar och andra föreställningar och fö- revisningar.
Veckovila
De danska lagarna om allmänt arbetarskydd och om arbetarskydd i handels- och kontorsverksamhet innehåller ett principiellt förbud mot att sysselsätta arbetstagare i sön- och helgdagsdygn. Förbudet omfattar tiden från kl. 22 kvällen före sön- eller helgdagen till kl. 8 dagen efter. En rad uppräknade verksamheter eller arbeten är undantagna från förbudet. Avvikelse från för- budet kan vidare göras efter dispens i olika situationer som beskrivs i lagen. 1 fall av mera regelbundet söndagsarbete skall arbetstagaren normalt beredas sammanhängande kompensationsledighet. Därvid fastställer arbetsministe- riet närmare regler om ledigheten under beaktande av förhållandena på det särskilda arbetsområdet. 1 praxis brukar ställas krav på att var fjärde söndag skall vara ledig.
1 det föreliggande danska förslaget till lag om arbetsmiljön har förordats regler som mer än de nu gällande ansluter till de svenska bestämmelserna. Enligt förslaget skall arbetstagare ha ett fridygn för varje period av sju dygn. Fridygnet skall följa i omedelbar anslutning till en daglig viloperiod (som normalt skall omfatta minst elva timmar i följd). Såvitt möjligt skall vecko- ledigheten infalla på söndagar och samtidigt för alla anställda i verksamheten. Från veckovileregleringen undantas helt lantbruket, skogsbruket och träd- gårdsmästeri. Lagförslaget medger att veckovilan undantagsvis förskjuts vid arbete med passning av människor, djur eller växter eller vid arbete som krävs för att bevara sakvärden. Avvikelse får vidare göras tillfälligt vid oförutsedda störningar i driften och i viss utsträckning efter dispens. Arbetsministern bemyndigas att bestämma om vissa undantag från eller om omläggning av veckovilan. Bl. a. skall han kunna bestämma under vilka villkor reglerna om veckovila får frångås genom avtal. För bl.a. personer i överordnad ställning kan veckovileregleringen komma att gälla endast i begränsad omfattning.
Arbetstidslagen i Finland föreskriver att veckovilan så långt möjligt skall förläggas till söndag och omfatta minst 30 timmar. 1 helkontinuerligt arbete får veckovilan uppgå till i medeltal 30 timmar i veckan under en trevec- korsperiod. Dock skall vilan vara minst 24 timmar varje gång. I vissa speciella situationer kan undantag göras. Enligt lagen om arbetsförhållandena inom handel och kontor skall arbetstagare beredas minst 30 timmars samman- hängande veckovila. Vilan kan i vissa fall förläggas även till annan tid av veckan än söndagen. För den som arbetat en söndag ges vissa bestäm- melser om kompensation i form av ledighet och ekonomisk gottgörelse. Lantarbetstidslagen har en huvudregel om minst 34 timmars sammanhäng-
ande veckovila.
Den norska arbetarskyddslagen innehåller principförbud mot arbete på sön- och helgdagar. Viloperioden skall omfatta tiden från kl. 18 dagen före sön- och helgdagen till kl. 22 dagen före nästa vardag (28 timmar). Vissa uppräknade slag av arbeten är undantagna från förbudet. För arbetstagare som utfört sön- eller helgdagsarbete skall dock som regel den följande sön- eller helgdagen vara fri. Vid skiftarbete fordras att arbetstagaren får minst var tredje söndag ledig i genomsnitt under skiftperioden. Dispens kan ges om allmänna intressen eller andra viktiga omständigheter gör det särskilt påkallat. Jämte sön- och helgdagsreglerna ställer lagen krav på att den all- männa arbetstiden fördelas så att arbetstagaren varje vecka har en sam- manhängande fritid om minst 24 timmar. Denna regel får betydelse främst för yrken där söndagsarbete är tillåtet. Även från veckovileregeln kan under vissa förutsättningar medges avvikelse, dock i regel bara på så sätt att fritiden under en angiven tidrymd genomsnittligt uppgår till 24 timmar i veckan.
ILO har år 1921 antagit konventionen nr 14 angående tillämpningen av veckovila i industriella företag. För konventionens innehåll redogörs i bilaga 3. Sverige har ratificerat konventionen år 1931 sedan den svenska lagstift- ningen anpassats efter konventionens krav.
År 1957 antog ILO konventionen nr 106 angående veckovila för affärs- och kontorsanställda samt rekommendationen nr 103 i samma ämne. Kon- ventionens innehåll beskrivs i bilaga 3. Rekommendationen, som likaledes redovisas i bilagan, anger en högre standard än konventionen och innehåller därutöver vissa vägledande principer. Konventionen har inte ratificerats av Sverige. I den av riksdagen godtagna prop. 1958146 konstaterades att kon- ventionen på enstaka punkter syntes gå längre än den svenska lagstiftningen. bl. a. beträffande undantag för familjemedlemmar och beträffande regler för veckovilans förläggning. Rekommendationen ansågs inte böra föranleda lagstiftningsåtgärder vid dåvarande tidpunkt. Den skulle emellertid kunna beaktas vid en kommande revision av arbetarskyddslagen.
5. Kvinnorna i arbetslivet
5.1. Bakgrund
De första särbestämmelserna om kvinnlig arbetskraft i Sverige infördes genom lagen (1900175) angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke, som innehöll förbud mot arbete under jord i gruva eller stenbrott samt bestämmelser om ledighet efter barnsbörd. I och med tillkomsten av 1912 års lag om arbetarskydd fördes bestämmelserna om kvinnlig arbetskraft samman med övriga arbetarskyddsbestämmelser. Nämnda lag innehöll även förbud mot nattarbete för kvinnor. Dessutom gav lagen befogenhet för Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar fö- reskriva villkor för eller meddela förbud mot att använda kvinna i visst slag av sysselsättning. Även gällande arbetarskyddslag upptar bestämmelser beträffande samma frågor. Genom lagändring år 1962 upphävdes dock det särskilda förbudet mot kvinnors användande till nattarbete.
l direktiven för utredningen framhålls att den fortgående utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det na- turligt att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i arbetsrättslig lagstiftning samt att utredningen därför bör pröva i vilken utsträckning sådana bestämmelser alltjämt behövs för att tillgodose arbe- tarskyddets intressen.
ILO har antagit en konvention (nr 136) angående skydd mot förgiftnings- risker härrörande från bensen och en rekommendation (nr 144) i samma ämne. Konventionen stadgar bl. a. att kvinnor som på medicinsk väg konsta- terats vara havande samt ammande mödrar inte skall sysselsättas i arbets- processer som medför att de utsätts för bensen eller produkter som innehåller bensen. Kungl. Maj:t har den 30 juni 1972 överlämnat konventionen och rekommendationen till arbetsmiljöutredningen för övervägande av frågan huruvida och i vad mån bestämmelserna i konventionen resp. anvisningarna i rekommendationen bör komma till uttryck i svensk lagstiftning. Kon- ventionen har i avvaktan härpå ej ratificerats.
Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har i skrivelse den 28 april 1975 till arbetarskyddsstyrelsen uttalat att det är angeläget att arbetsplatserna utformas så att såväl män som kvinnor kan sysselsättas.
188 Kvinnorna i arbetslivet SOU 1976:2 5.2 Förbud mot gruvarbete under jord
5.2.1. Gäl/ande rätt och dess fil/komst
Enligt 34% arbetarskyddslagen får kvinna inte användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Förbudet gäller inte arbetstagare i överordnad ställning som ej utför kroppsarbete. Vidare kan arbetarskyddsstyrelsen med- ge att kvinna utan hinder av förbudet får användas till arbete under jord.
Det ovillkorliga förbudet mot kvinnors användande till arbete underjord i 1912 års lag om arbetarskydd överfördes ursprungligen oförändrat till 1949 års arbetarskyddslag. Förbudet anknöt till 1LO:s konvention (nr 45) angående användande av kvinnor till arbete under jord i gruvor av alla slag. som hade ratificerats av vårt land är 1936 (se bilaga 3 till betänkandet).
På förslag av arbetarskyddsstyrelsen, som framhöll. att utvecklingen inom gruvhanteringen kunde gå därhän att anlitande av kvinnlig arbetskraft i den egentliga gruvdriften i viss utsträckning skulle visa sig önskvärd. in- fördes genom lagändring år 1962 vissa undantag från det tidigare totala förbudet mot kvinnors användande till arbete under jord. Förbudet upp- hävdes helt i vad gällde arbetstagare i överordnad ställning, som ej utför kroppsarbete". Vidare infördes rätt för arbetarskyddsstyrelsen att medge att kvinna utan hinder av förbudet mot underjordsarbete fick anlitas för vissa arbeten som inte utgjorde egentlig gruvdrift. Till sådan fick kvinnlig ar- betskraft fortfarande inte användas eftersom en sådan ändring ej kunde förenas med ILO-konventionen. Denna kunde uppsägas tidigast till år 1968. Då tiden var inne för att ta ställning till om vårt land skulle säga upp konventionen föreslog arbetarskyddsstyrelsen en utvidgning av undantags- bestämmelserna till att omfatta även sådana arbetsuppgifter. som kunde hänföras till lätt arbete och som utfördes under yrkeshygieniskt godtagbara förhållanden. Styrelsen anförde att utvecklingen inom den svenska gruv- industrin hade lett till ökad mekanisering. förbättrade ventilationsförhål- landen och allmän högre hygienisk standard än tidigare. Gruvarbetet hade blivit mindre fysiskt påfrestande och mindre hälsofarligt. Av arbetsvärde- ringar, som utförts vid vissa svenska gruvföretag. framgick att inom gruv- driften ftnns arbetsuppgifter under jord, vilka skulle vara lämpliga att utföras av kvinnliga arbetstagare. De tänkta arbetsuppgifterna skulle inte vara direkt förknippade med det egentliga ht'yinii'igsarbetet. Som exempel angavs sådana arbeten som pumpövervakning, verktygsreparationer, borrslipning, förråd- sarbete och vakthållning.
Departementschefen anförde i prop. 1967187 sid. 6 bl.a. följande:
1 den mån den sociala. tekniska och arbetshygieniska utvecklingen i ett land kommit en viss reglering i en konvention att framstå som ett hinder för arbetstagarna, bör arbetstagarnas intresse få falla utslaget när det landet skall ta ställning till om det fortfarande vill vara bundet av konventionen.
1 vårt land skulle otvivelaktigt den kvinnliga arbetskraften gagnas mest av att få tillträde till sådant gruvarbete som nu är förbehållet männen. Jag vill erinra om att inom gruvdistrikten näringslivet vanligen inte har sådan differentiering att tillräckliga arbetstillfällen finns för kvinnor utanför gruvindustrin.
Jag anser att kvinnorna bör få tillträde till det gruvarbete som är lämpligt för dem. Arbetarskyddsstyrelsen har ansett att dispensmöjligheten bara bör avse arbete som
kan anses som lätt. Denna begränsning trorjag inte är behövlig. Enligt min uppfattning kommer arbetarskyddsstyrelsen. som vid handläggning av dispensärendena har re- presentanter för arbetstagarna och arbetsgivarna som ledamöter. att utan särskild bestämmelse se till att kvinnor inte används i uppgifter som är för ansträngande för dem.
Propositionen föranledde uppsägning av den tidigare nämnda konven- tionen och en lagändring (SFS 19672461) varigenom 34 & arbetarskyddslagen fick sin nuvarande lydelse.
5.2.2. A rbefars/wddsstyre/sens dispensgivning
Utredningen har från arbetarskyddsstyrelsen inhämtat uppgifter om i vilken utsträckning förefintliga dispensmöjligheter utnyttjats. Omedelbart efter in- förandet av nuvarande generella dispensmöjlighet ansöktes i juli 1968 om en relativt omfattande dispens. Styrelsen beviljade dispens för bl. a. skötsel av dataanläggning för trafikkontroll. gruvstugestädning. portvaktsarbete, vågavläsning. avsyningsarbete i fråga om el-anläggningar. telearbete. drift- övervakning. persontransport och damm- och gasprovtagning. Under villkor av att en genomgång från ergonomisk synpunkt av arbetsuppgifterna för eliminering av sporadiskt återkommande tunga lyft och annan manuell han- tering av tungt materiel företogs lämnades vidare tillstånd för utlämning från förråd. lokreparation (avseende elektronik). godsmottagning och städ- ningsarbete. Däremot avslogs ansökningen i vad den gällde bergborrslipning, gruvmätning, gruvmätningshantlangning, provtagning i skivområden och materialtransporter. Avslaget motiverades med att arbetet i stor utsträckning bedrevs i miljö för egentligt gruvarbete och att tung manuell hantering förekom.
De riktlinjer som framkom vid detta större ärende har varit utslagsgivande för dispensgivningen från den 1 juli 1968. Dispens har sålunda beviljats för praktikarbete för utbildning. hantlangning vid gruvkartering, lättare el- och mekaniska reparationer. spelstyrning, bandpassning, tappning, tillverk- ning av ammoniumnitratsprängämne samt arbete som hisskonduktör, ser- veringsarbete och guidarbete. Däremot har ansökan om dispens i fråga om borrnings- och lastningsarbete avslagits emedan det krävde stor fysisk på- frestning och inte var att anse som lätt.
1 ett dispensärende under hösten 1974 fastställdes som princip att dispens fick avse arbete i färdigställda orter och bergrum men ej brytningsområden. Därvid lämnades dispens för användande av kvinnlig arbetskraft under jord som lastmaskinförare, truckförare, reparatör och servicearbetare på fordon under förutsättning att närmare angiven utbildning skedde och att arbetet utfördes i färdigställda orter och bergrum, där de aktuella arbetsplatserna undersökts med avseende på halten radon och radondöttrar i luften samt att därvid konstaterats betryggande och stabila förhållanden som motsvarade kraven i styrelsens radonanvisningar.
5.2.3. Riksdagsmotion m.m.
Frågan om avskaffande av förbudet mot kvinnors anlitande till gruvarbete har behandlats i motion nr 36 vid 1975 års riksdag. Socialutskottet framhöll i sitt yttrande (SOU 1975:4) över motionen att det bör vara en självklar målsättning för det pågående reformarbetet att arbetsmiljön på alla arbets- platser skall vara tillfredsställande från arbetarskyddssynpunkt oberoende av om arbetstagare är män eller kvinnor. En utveckling mot säkrare ar- betsmiljöer där lämplighet för ett visst arbete inte behöver bedömas med utgångspunkt i arbetstagarens kön utgör enligt utskottet ett väsentligt inslag i strävandena att öka jämställdheten mellan män och kvinnor på arbets- marknaden. Samtidigt bör det dock enligt utskottet beaktas att förhållandena på vissa arbetsplatser, t. ex. i gruvor, kan vara sådana att det finns särskilda yrkesrisker vid graviditet. Med hänsyn till att det i motionen upptagna spörsmålet kommer att prövas av arbetsmiljöutredningen ansåg utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte var påkallad.
Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt har till utredningen insänt vissa handlingar av vilka framgår att paragrafen enligt distriktets uppfattning bör upphävas.
5.3. Särskilda bestämmelser om kvinnas användande till arbete
38% arbetarskyddslagen ger regeringen möjlighet att föreskriva särskilda villkor för kvinnas användande till arbete eller förordna att kvinna inte får användas därtill, om visst slag av arbete medför synnerlig fara för olycks- fall, när kvinna används därtill, eller är synnerligen ansträngande eller häl— sofarligt för kvinna.
Bestämmelsen överensstämmer i sakligt hänseende med 22 s* i 1912 års lag om arbetarskydd. Med stöd av denna utfärdades kungörelsen (19161114) angående förbud mot användande av kvinna under tjugoett år till lastning. stuvning ellertlossning av varor å vissa fartyg. Kungörelsen upphävdes år 1962. Sedan arbetarskyddslagens tillkomst har några föreskrifter med stöd av lagens 38ä inte utfärdats. Däremot har med stöd av bl.a. 16.5 arbe- tarskyddslagen utfärdats kungörelsen (1949:210) om förbud att använda ar- betstagare till målningsarbete med blyfärg. Kungörelsen innehåller förbud mot användande av kvinnlig arbetstagare till dylikt arbete och reglerar när- mare under vilka förutsättningar manlig arbetstagare får användas därtill.
Arbetarskyddsstyrelsen har i föreskrifter om utförande av läkarundersök- ning och läkarbesiktning till förebyggande av blyförgiftning sagt att kvinna under 45 är bör avrådas från att ta anställning i blyarbete eftersom skada på foster kan uppstå hos kvinna som är sysselsatt i sådant arbete.
Ytterligare en särreglering av kvinnlig arbetskraft återfinns i arbetarskydds- lagens särskilda bestämmelser om minderåriga arbetstagare. Som nämns i avsnitt 6 innehåller dessa förbud mot anlitande av minderåriga för arbete under jord i gruva, i stenbrott eller därmed jämförlig arbetsplats. Möjlighet till dispens från förbudet finns enbart för manlig arbetskraft.
När det gällerjoniserande strålning inom strålskyddslagens tillämpnings- område innehåller statens strålskyddsinstituts föreskrifter om radiologiskt arbete särskilda bestämmelser om kvinnliga arbetstagare.
5.4. Särskilda hälsorisker för kvinnor
Förmågan att utföra tungt eller eljest särskilt ansträngande arbete 'är i och för sig knuten till individens förutsättningar oberoende av kön. Däremot finns det undersökningar som visar att kvinnan generellt sett har ca 25—30 % lägre maximal syreupptagningsförmåga än mannen vid fysiskt tungt arbete. Vidare har undersökningar visat att kvinnor i genomsnitt endast har 65 % av mäns muskelkraft. Både maximal syreupptagningsförmåga och muskel- kraft varierar med åldern hos såväl män som kvinnor.
Det enda tunga arbete som i dag är förbjudet för kvinnor är arbete under jord i gruvor och stenbrott. Arbetarskyddsstyrelsens gruvsektion har tillställt utredningen en förteckning över de vanligare arbetena under jord med be- dömning av deras lämplighet för kvinnor. Förekomst av buller, vibrationer. spränggaser, dieselavgaser, stendamm och risk för stenfall, klämning och nedstörtning har därvid i och för sig inte ansetts medföra att arbetet är olämpligt för kvinnor. Däremot bedömer sektionen tungt eller mycket tungt arbete som inte lämpat för kvinnor.
För kvinnor i fruktsam ålder föreligger enligt allmän medicinsk bedöm- ning speciella risker med hänsyn till att olika ämnen kan verka nedsättande på fruktsamheten eller framkalla abort eller ha fosterskadande effekt. Bland ämnen som särskilt uppmärksammats från dessa utgångspunkter märks bly, metylkvicksilver, kolsvavla, narkosgas och olika blodnedsättande ämnen såsom bensen. anilin och organiska nitrater.
Även radioaktiva ämnen kan vid vissa större stråldoser orsaka foster- skador. Därmed är den i gruvor förekommande radioaktiva strålning som betingas av radon och dess sönderfallsprodukter en specifik hälsorisk för kvinnor. Det är dock ej bekant i vilken mängd radioaktiva produkter upptas i kroppen i gruvor med hög radonhalt i luften eller hur de sönderfördelas och fördelas i kroppen och vilka stråldoser som avges under denna process. Sannolikt rör det sig om låga dosnivåer.
5.5. Ledighet i samband med barns födelse
5 . 5. 1 A rbe/arskydds/agen
För kvinnas rätt att erhålla ledighet från arbetet i samband med havandeskap och barns födelse gäller enligt arbetarskyddslagen olika regler för tiden före nedkomsten och för tiden därefter.
Enligt 35% första stycket arbetarskyddslagen får kvinna inte förvägras ledighet från arbetet om hon företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor. Någon behovsprövning skall alltså inte ske utan lagen förutsätter att behov av ledighet alltid föreligger under nämnda tid.
För tiden efter förlossningen innehåller arbetarskyddslagen däremot ingen rätt till ledighet utan enbart ett förbud att under viss tid efter nedkomsten anlita kvinna för vissa slag av arbeten. 35 & andra stycket arbetarskyddslagen förbjuder sålunda att kvinna, som fött barn, används till hantverks- eller industriellt arbete, byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag eller på annat sådant arbetsställe. skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer eller gods eller arbete i hotell-, res- taurang- eller kaferörelse under de sex första veckorna efter förlossningen om inte med läkarintyg styrks att kvinnan utan men för sig och barnet kan börja arbeta tidigare. Förbudet gäller dock inte uträttande av bud eller ärenden eller lättare distributionsarbete. Hinder finns inte heller mot att ta annat arbete än de ovannämnda t. ex. kontors-, jordbruks- eller butiks- arbete. 1938 års arbetarskyddskommitté hade föreslagit att förbudet skulle gälla alla kvinnliga arbetstagare som föll under lagens tillämpningsområde. Eftersom frågan om ersättning för inkomstbortfallet inte var löst vid lag- stiftningens tillkomst upptogs detta förslag inte i arbetarskyddslagen. Enligt uttalande i förarbetena (prop. 19481298 5. 217) borde lösningen av denna fråga ske i samband med en omläggning av de samhälleliga stödåtgärderna vid havandeskap och barnsbörd. Någon ändring av arbetarskyddslagen på denna punkt har dock inte företagits.
Slutligen innehåller arbetarskyddslagens 34 å en rätt för kvinna som am- mar barn att erhålla erforderlig ledighet härför. Tiden för ledigheten är inte preciserad i lagrummet. Enligt en av Sverige inte ratificerad lLO-konvention (nr 3), reviderad år 1952, angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd skall kvinna, om hon ammar sitt barn, äga rätt att erhålla en halvtimmes rast för detta ändamål två gånger dagligen under arbetstiden (jämför bilaga 3 till betänkandet). 1938 års arbetarskyddskom- mitté uttalade att bestämmelserna i arbetarskyddslagen torde få anses sträcka sig längre än konventionens motsvarande stadgande.
5.5.2. Annan lagstiftning m. m.
Kvinnlig arbetstagares rättigheter vid havandeskap och barnsbörd regleras även av annan lagstiftning än arbetarskyddslagen. Tryggheten i anställning- en behandlas sålunda i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. Enligt denna får kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, inte sägas upp eller avskedas därför att hon blivit havande eller fött barn. Ej heller får hon sägas upp eller avskedas om hon i samband med havandeskap eller barns födelse avhåller sig från arbetet under högst sju månader. Tiden kan i visst fall förlängas till nio månader. Förbudet mot uppsägning gäller inte mer än två perioder, varjämte arbetstagaren har viss underrättelseskyldighet gent- emot arbetsgivaren och ej får återinträda i tjänst utan tre veckors varsel. Det kan anmärkas att rätten att vara ledig fr. o. m. år 1975 avser även fadern.
Kvinnlig arbetstagare, som inte varit anställd hos samma arbetsgivare sedan ett år före barnets födelse och som inte är sysselsatt med visst tyngre arbete har alltså inte lagstadgad rätt till ledighet efter nedkomsten enligt
vare sig 1945 års lag eller arbetarskyddslagen.
Tryggheten i anställningen regleras även i lagen (1974212) om anställ- ningsskydd, eftersom begränsningar i uppsägningsrätten på grund av ha- vandeskap eller barns födelse i och för sig kan hänföras till sådana upp- sägningsanledningar, som inte bör godtas som saklig grund för uppsägning enligt denna lag. Lagen om anställningsskydd ger dock inte samma trygghet som 1945 års lag därför att den inte gäller alla arbetstagare. Såsom utred- ningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbets- domstolen anfört i betänkandet Trygghet i anställningen 2 (SOU 1973156 sid. 73—74) anses å andra sidan inte de begränsningar av förbudet mot upp- sägning som gäller enligt 1945 års lag utan olägenhet kunna avvaras. Ut- redningen erinrar härvidlag om att kravet på ett års anställning främst avser att förhindra att arbetstagare med fördöljande av havandeskapet söker an- ställning för att sedermera kunna göra de rättigheter som lagen tillförsäkrar dem gällande.
Vissa frågor i anslutning till barnafödande behandlas i lagen (1962:381) om allmän försäkring och semesterlagen (19631114). Föräldrapenning utgår för tiden efter barnets födelse till den av föräldrarna som till huvudsaklig del ombesörjer vården om barnet. Moder äger rätt till föräldrapenning tidigast två månader före den beräknade tidpunkten för förlossningen. Föräldra- penningen utgår i allmänhet under högst 210 dagar sammanlagt för för- åldrarna. Vid halvtidsarbete för den ena eller båda föräldrarna kan halv föräldrapenning utgå. Även för föräldrapenning gäller en karenstid. Enligt semesterlagen får kvinna räkna högst 90 dagar av sin ledighet i samband med barnsbörd som semestergrundande tjänstgöring. Förmånerna på fö- revarande område har vidare genom kollektivavtal utsträckts i flera av- seenden. Avtalen är olika på de skilda områdena men på flera avtalsområden får kvinnan full lön under hela ledighetstiden och denna räknas som tjänst- göringstid och är semestergrundande.
Sverige har är 1962 godkänt en av Europarådet utarbetad europeisk social stadga och därvid genom att ratificera artikel 8 mom. 1 och 3 förbundit sig att bereda kvinnor tillfälle till en viloperiod om sammanlagt minst tolv veckor före och efter barnsbörd genom att tillförsäkra dem rätt antingen till avlönad ledighet eller till erforderliga socialförsäkringsförmåner eller för- måner, som utgår av allmänna medel samt att tillförsäkra mödrar som ammar sina barn tillräcklig ledighet under arbetstiden för detta ändamål.
I propositionen med förslag till godkännande av stadgan anförde depar- tementschefen (prop. 19621175 sid. 12) att bestämmelsen om ledighet för kvinnlig arbetstagare i samband med barnsbörd måste antas syfta till att garantera kvinnan ekonomiska möjligheter att vara ledig från arbetet minst tolv veckor och att det inte kunde vara någon tvekan om att svensk lag- stiftning på denna punkt mer än väl motsvarade stadgans krav.
Från Europarådets generalsekretariat har ifrågasatts huruvida den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i stadgans förevarande artikel såvitt avser rätten till ledighet vid barnsbörd för de kvinnor som inte varit anställda hos samma arbetsgivare under minst ett år före barnsbörden och som inte är sysselsatta med industriellt och liknande arbete. Det har härvid framhållits att ifrågavarande bestämmelse har två krav, för det första att tillförsäkra kvinnan tolv veckors vila i samband med barnsbörd och för det andra att
under denna period tillförsäkra henne ekonomisk trygghet.
Från svensk sida har dock hävdats att den svenska lagstiftningen innebär en fast grund för ekonomisk trygghet och arbetsledighet åt kvinnliga ar- betstagare i samband med barnsbörd och att de praktiskt viktiga reglerna i sammanhanget finns inom socialförsäkringens ram samt att utan ett eko- nomiskt stöd av detta slag garantier om ledighet vid barnsbörd är at ringa värde. Det har även framhållits att den svenska lagstiftningen inte ger uttryck för rådande förhållande. Ledighetsfrågan skapar inte några problem för de kvinnliga anställda i Sverige därför att svenska arbetsgivare inte vägrar kvinnliga anställda en så kort ledighetsperiod vid barnsbörd som tolv veckor och inte heller säger upp kvinnliga anställda som på grund av barnsbörd önskar sådan kortvarig ledighet.
På detta område finns även en av ILO år 1952 antagen konvention (nr 103) angående skydd vid havandeskap och barnsbörd (se bilaga 3 till be- tänkandet). Denna har inte ratificerats från svensk sida.
6. Minderåriga
6.1. Inledning
I arbetarskyddslagstiftningen finns sedan länge ett flertal bestämmelser, som reglerar villkoren för minderårigas arbete. Med minderårig förstås enligt arbetarskyddslagen den som inte fyllt 18 år. För användande i arbete fö- reskrivs bl. a. viss minimiålder och fullgjord skolplikt. Vidare finns särskilda regler om att minderårig arbetstagare skall ha arbetsbok och stå under lä- karkontroll samt bestämmelser om minderårigas arbetstid och ledighet för undervisning och nattvila. Arbetsgivare åläggs att vara särskilt uppmärksam på och förebygga menlig inverkan av arbetet i olika hänseenden för min- derårig arbetstagare. Särskilda villkor eller förbud kan uppställas beträffande arbete av minderårig som kan medföra synnerlig fara. Minderårigbestäm- melserna bildar ett särskilt kapitel i arbetarskyddslagen, varjämte komplet- terande regler har meddelats i arbetarskyddskungörelsen och vissa andra av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser. Ytterligare tillämpningsföreskrifter på området har meddelats av arbetarskyddsstyrelsen.
1 direktiven för arbetsmiljöutredningen konstaterar departementschefen att särskilda skyddsbestämmelser rörande minderårigas användande till ar- bete också framdeles torde behövas. Vidare framhålls att utformningen får övervägas mot bakgrunden av nya förhållanden, att bl.a. förekomsten av organiserad företagshälsovård motiverar en översyn av reglerna om läkar- kontroll av minderåriga samt att bestämmelserna om minderårigas arbetstid bör omprövas mot bakgrunden av bl. a. den ändrade arbetstidslagstiftningen.
6.2. Gällande bestämmelser
6.2.1. Minimiålder
Som huvudregel för tillträde till arbete gäller enligt 23 & första stycket ar- betarskyddslagen att den minderårige skall ha fyllt eller under kalenderåret fylla 14 år samt ha fullgjort sin skolplikt eller ha fått behörigt tillstånd att avsluta sin skolgång. Regeln om fullgjord skolplikt gäller ej för arbete under ferietid. Vid regleringens tillkomst gällde olika skolplikt i skilda kommuner. Såväl sjuårig som åttaårig folkskola förekom. Skolgången avslutades normalt i och med vårterminens slut det år under vilket den minderårige fyllde
14 resp. 15 år. Lagens bestämmelse om minimiålder avpassades därför efter den kortare skolplikten. Enligt skollagen (1962z319) upphör skolplikten nu- mera senast vid utgången av vårterminen det kalenderår när den minderårige fyller 16 år. Skolplikten omfattar alla i landet bosatta personer under nämnda ålder. Bortsett från arbete under ferietid eller liknande gäller alltså i regel att minderårig inte kan ta anställning förrän efter vårterminens slut det kalenderår under vilket han fyller 16 år. Skolplikten är enligt skollagens 36 & fullgjord då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i grundskolan eller vid särskild prövning styrkt sig äga motsvarande kunskaper. Av skollagens 30å framgår att skolplikten, om den ej fullgjorts dessförinnan, alltid upphör med utgången av vårter- minen det kalenderår då barnet fyller 16 år. 1 365 andra stycket skollagen sägs emellertid att, om med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl är därtill, medgivande får lämnas att hans skolgång, utan hinder av vad som stadgats om skolplikt, avslutas med utgången av vårterminen det kalenderår då han fyller 15 år. Närmare föreskrifter angående detta undantag meddelas i 2 kap. 11 å andra stycket skolstadgan (197lz235), där det sägs att med- givande enligt 36å andra stycket skollagen får ges endast under villkor, att eleven under återstoden av sin skolpliktstid får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning. Om villkoret inte uppfylls, skall med- givandet återkallas. Eleven står under skolstyrelsens tillsyn.
Elev som erhållit särskilt medgivande att avsluta skolgången, anses upp- fylla villkoret i arbetarskyddslagens 235 om behörigt tillstånd att avsluta skolgången. Sådan elev behöver därför inte dispens enligt arbetarskyddslagen för placering i praktiskt arbete hos arbetsgivare.
1 245 arbetarskyddslagen föreskrivs en högre minimiålder för vissa slag av arbeten. som ansetts vara mera påfrestande för minderåriga. Den min- derårige skall sålunda ha fyllt eller under kalenderåret fylla 15 år för att få anlitas till hantverks- eller industriellt arbete, byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag eller på annat dylikt arbetsställe, skogsavverk- nings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer eller gods eller arbete i hotell-. restaurang- eller kaférörelse. Den högre minimiåldern gäller dock ej s.k. springpojksarbete. 1 förarbetena till arbetarskyddslagen (SOU 1946:60 s. 390) påpekades att 15-årsregeln inte avsåg allt arbete vid t. ex. ett industriföretag. Sådant arbete, som inte kunde anses som indu- striellt, t.ex. kontorsarbete, vakttjänst och laboratoriearbete, som inte är ett direkt led i tillverkningen, skulle falla under den vanliga huvudregeln. Vidare framhölls att vissa arbeten inom skogsbruket inte faller under be- stämmelsen om förhöjd minimiålder t. ex. skogssådd, skogsplantering och liknande arbeten.
Förbud råder enligt lagens 256 mot att anlita minderåriga till arbete, som bedrivs underjord i gruva, i stenbrott eller på annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats. Med arbete på annan jämförlig arbetsplats avses arbete vid under jord eller i berg belägna arbets- och förrådslokaler, kraftstationer, reningsverk och skyddsrum samt tunnelarbete ävensom brunnsgrävning.
Arbetarskyddsstyrelsen kan medge dispens från bestämmelserna om mi- nimiålder. Enligt 72 & arbetarskyddslagen äger arbetarskyddsstyrelsen över- lämna åt yrkesinspektionen att meddela vissa dispenser. Styrelsen har i en-
lighet härmed beslutat att under närmare angivna förutsättningar till yr- kesinspektionen delegera dispensgivningen enligt 23 och 24 åå arbetar- skyddslagen. Dispensärenden av principiell eller tveksam natur skall dock alltid underställas styrelsen.
Från huvudregeln — att minderårig skall ha fyllt eller under kalenderåret fylla 14 år och ha fullgjort sin skolplikt — kan dispens medges i fråga om lätt arbete, som kan antas inte inv'erka menligt på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller hans förmåga att tillgodogöra sig skolunder- visningen, 23;,; andra stycket. Undantag kan sålunda medges dels för fe- riearbete av minderårig, som inte under året uppnår 14 års ålder, och dels för arbete vid sidan av skolgången under terminen, s. k. eftermiddagsarbete. Någon åldersgräns, under vilken dispens från huvudregeln inte får meddelas, har inte fastslagits. Enligt uttalande av departementschefen i prop. 19481298 (5. 183 1) skall dispens endast mera sällan lämnas för den som inte fyllt 13 år.
Till yrkesinspektionen har delegerats att bevilja undantag från huvud- regeln för arbete under pågående skoltermin, varvid följande av arbetar- skyddsstyrelsen antagna riktlinjer gäller. Eleven skall ha fyllt eller under terminen fylla 13 år. Arbetet skall vara lätt, t. ex. uträttande av bud eller ärenden eller lättare distributions- och handräckningsarbete. Arbete får inte utföras under frukostrast, före skolarbetets början på morgonen eller på sön- dagar. Sammanlagda arbetstiden per vecka får uppgå till högst tolv timmar. I regel får arbetstiden vara högst två timmar per dag. Skolfria lördagar får arbetstiden uppgå till högst sju timmar. Under villkor att den ovan angivna begränsningen av arbetstiden för vecka inte överskrids får medges att ar- betstiden en dag i veckan utöver lördagen utsträcks till högst tre timmar, dock längst till kl. 19. Elever, som deltar i konfirmationsundervisning, får inte utföra arbete de dagar de bevistar denna, om inte undervisningen är förlagd inom skolans lästid. Elevens klasslärare och, där skäl föreligger, skolläkaren och eventuellt skolans rektor skall yttra sig över dispensansökan.
För att underlätta förfarandet, då elev söker tillstånd till s. k. eftermid- dagsarbete har skolstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Söder- manlands, Uppsala, Älvsborgs, Örebro, Jönköpings, Kronobergs och Malmö- hus län erhållit arbetarskyddsstyrelsens medgivande till förenklat ansök- ningsförfarande och tillståndsgivande. Detta innebär att arbetarskyddssty- relsen meddelat elever vid nämnda läns skolor generell eftergift för visst förvärvsarbete under skoltermin. Arbetarskyddsstyrelsen har fastställt för- teckning över sådana lätta arbeten beträffande vilka dispensen får tillämpas. Dessa är uträttande av bud eller ärenden eller lättare distributions- och hand- räckningsarbete, arbete som tidningsbud eller telegrambud, arbete som medhjälpare i butik, damfrisering, på kontor och lager eller liknande arbete under annans ledning samt arbete som packhjälp i butik av självbetjänings- typ. Den generella dispensen får tillämpas på elever som fyllt eller under terminen fyller 13 år under samma villkor beträffande arbetstidens om- fattning och förläggning som gäller för yrkesinspektionens dispensgivning. Skolan skall i varje särskilt fall godkänna tillämpningen av den generella dispensen. Skolans godkännande sker genom rektors påtecknande av blan- kett med anmälan om elevens arbete. Yrkesinspektionen skall följa till- lämpningen av dispenserna och handha tillsynen över efterlevnaden av dis-
pensföreskrifterna. Yrkesinspektionen erhåller därför avskrift av skolans godkännande. Om skolan inte anser sig kunna godkänna tillämpningen av dispensen skall ärendet överlämnas till yrkesinspektionen för beslut.
Från den högre minimiåldern för industriellt och därmed likställt arbete får dispens lämnas för arbete under ferietid som är att anse som synnerligen fått, 24 å andra stycket. Vid tillkomsten av stadgandet åsyftades bl. a. arbete med märkning av produkter inom sågverksindustrin. Avser dispensansökan minderårig, som inte under kalenderåret fyller 14 år, måste undantag även begäras från den allmänna huvudregeln.
Vid tillkomsten av reglerna om dispensgivning uttalades att generell dis- pens, avseende alla minderåriga som uppnått viss ålder, borde beviljas i fråga om utpräglat lätta arbeten under ferietid. Beslut om sådan generell dispens har meddelats av arbetarskyddsstyrelsen. Härigenom har diSpens för feriearbete av minderåriga, som fyllt 13 år, meddelats i fråga om en rad arbetsuppgifter. Arbetarskyddsstyrelsens meddelande 1974117 angående arbete för minderåriga under ferietid innehåller dessa dispensbestämmelser. Arbetsuppgifterna har utvalts med ledning av från arbetsmarknadsstyrelsen erhållna uppgifter på lättare sysselsättningar inom industri och hantverk samt skogs- och trädgårdsarbete. För att det generella undantaget skall gälla fordras att vid inomhusarbete lokaler, ventilation, uppvärmning, dagerför- hållande och belysning är tillfredsställande, att arbetet inte sker vid löpande band, att arbetet inte är ackordsatt, att den minderårige inte utsätts för fara från frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen, att sammanlagda arbetstiden per vecka inte överskrider 40 timmar samt att arbetet inte pågår under sön- och helgdagar.
För feriearbeten som inte omfattas av nyssnämnda generella dispens kan individuell dispens sökas. Sådant undantag får enligt arbetarskyddsstyrelsens delegationsbeslut meddelas av yrkesinspektionen under förutsättning att den minderårige fyllt 13 år och att arbetet är av lätt beskaffenhet.
Individuell dispens kan vidare meddelas för industriellt och därmed lik- ställt arbete, om den minderårige uppnått den allmänna minimiåldern för arbete, dvs. om han under kalenderåret fyller 14 år. Undantag får medges under förutsättning att detta är påkallat av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning eller det annars kan anses vara till gagn för honom, 24% andra stycket. Denna dispensmöjlighet tillkom ursprungligen för att min- deråriga, som slutat skolan och tänkte söka sig till industrin, skulle kunna göra detta omedelbart efter avslutad skolgång utan att först behöva under någon tid ägna sig åt icke-industriellt arbete. 1 och med att Skolplikten nu varar till utgången av vårterminen det år den minderårige fyller 16 år har stadgandets tillämpning minskat. Dispensmöjligheten har emellertid fortfarande sin betydelse i de fall minderårig erhållit behörigt tillstånd att avsluta sin skolgång innan Skolplikten upphör. Stadgandet kan även ha betydelse för minderårig som under ferietid önskar skaffa sig yrkespraktik.
Enligt arbetarskyddsstyrelsens delegationsbeslut får yrkesinspektionen medge undantag i ovannämnda hänseende för minderårig, som under ka- lenderåret fyller 14 år, om arbetet är av värde för hans yrkesutbildning eller annars kan vara till gagn för honom och under förutsättning att den minderårige enligt läkarintyget i arbetsboken äger god hälsa och kropps- konstitution samt att bestämmelserna i kungörelsen (1966:521) om förbud
att använda minderårig till vissa arbeten och kungörelsen (19492210) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg iakttas.
Från förbudet mot underjordsarbete kan arbetarskyddsstyrelsen medge undantag beträffande yngling, som vid läkarbesiktning funnits ha god hälsa och kroppsutveckling, dels när särskilda skäl är därtill för den som fyllt 16 är, dels ock där så befinns påkallat av hänsyn till hans yrkesutbildning för den som fyllt 15 år eller under kalenderåret uppnår 15 års ålder. Vid medgivande av undantag har som särskilda skäl godtagits verksamhetens rekryteringsbehov eller den minderåriges behov av yrkesutbildning. För att underlätta en förhandsbedömning av i vilka fall undantag från förbudet mot underjordsarbete kan påräknas har arbetarskyddsstyrelsen upprättat en promemoria, som anger av styrelsen tillämpade riktlinjer.
6.2.2. F ar/igt arbete
Särskilda bestämmelser om farliga arbeten finns i arbetarskyddslagens 26 &. Enligt paragrafens första stycke skall arbetsgivare särskilt tillse att arbete av minderårig inte medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling samt att arbete som minderårig utför inte innebär våda i moraliskt avseende. Bestämmelsen inpräntar även nödvändigheten av att arbetsgivare, som an- litar minderårig arbetskraft, ägnar särskild omtanke åt dennes arbetsför- hållanden. Arbetsgivaren skall också tillse, att minderårig inte utför arbete, som kan medföra fara för ohälsa eller olycksfall för övriga arbetstagare, t. ex. på grund av bristande färdighet, kunskap, omdöme eller sinnesnårvaro hos den minderårige.
265 andra stycket arbetarskyddslagen bemyndigar regeringen att före- skriva särskilda villkor för eller förbjuda att minderårig utför arbete, som kan medföra synnerlig fara i ovannämnda hänseenden. Med stöd härav har utfärdats kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten.
En rad arbeten, som bedömts medföra synnerlig fara för ohälsa, olycksfall eller annan menlig inverkan för minderårig, har angetts i en vid kungörelsen fogad förteckning. Denna innehåller också beträffande ett flertal av arbetena föreskrifter om under vilka villkor arbetena får utföras av minderårig. I åtskilliga fall krävs att yrkesinspektionen godkänner arbetssätt, skyddsan- ordningar och ventilations- och utsugningsanordningar. För att yrkesinspek- tionen skall kunna ge tillstånd fordras som regel att den minderårige fyllt 16 år. Arbetarskyddsstyrelsen kan medge dispens från förbud enligt kungö- relsen, om den fara som i regel är förbunden med arbetet inte föreligger på grund av särskilda omständigheter. Minderårigkungörelsen avser inte arbete, som minderårig elev utför vid undervisnings- eller utbildningsanstalt, som omfattas av den s. k. elevkungörelsen, om arbetet är förlagt till sådan arbetsplats, som är särskilt anordnad för undervisning eller utbildning, och för denna finns personal, som är anställd eller särskilt utsedd för ändamålet. Undantaget motiveras av att en tillämpning av minderårigkungörelsens för- bud skulle kunna bli till förfång för den praktiska utbildningen och vidare av att eleverna vid arbetet står under fackkunnig ledning och övervakning.
Genom kungörelsen (1949:210) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg förbjuds minderårig arbetstagare att utföra så- dant arbete som där avses. Arbetarskyddsstyrelsen äger under närmare an- givna förutsättningar medge manlig arbetstagare under 18 år att utföra dylikt arbete, där det fordras för hans yrkesutbildning.
Enligt 12 & strålskyddslagen (19581110) råder förbud att utan strålskydds- myndighetens medgivande använda någon som är under 18 år till radio- logiskt arbete. '
6.2.3. Arbetsbok
Enligt 27% arbetarskyddslagen får minderårig inte användas till arbete om inte arbetsbok avlämnats till arbetsgivaren. I sådan bok skall, förutom upp- gifter om den minderåriges namn, ålder och skolförhållanden, även finnas ett läkarintyg. Intyget får vid arbetsbokens avlämnande till arbetsgivaren inte vara äldre än ett år. Sistnämnda bestämmelse gäller emellertid inte om den minderåriges anställning avser kortare tid än en månad eller fråga är om arbete under ferietid. Arbetsbok behöver över huvud taget inte av- lämnas om fråga är om arbete under högst tre dagar och arbetet medför ringa ansträngning.
Detaljerade regler om arbetsboken ges i arbetarskyddskungörelsen (49—54 åå). Boken skall förutom den minderåriges fullständiga namn och födelsetid innehålla intyg om att den minderårige fullgjort sin skolplikt eller också erhållit behörigt tillstånd att avsluta sin skolgång. Sådant intyg fordras emellertid inte om fråga är om arbete under ferietid. Boken skall vidare innehålla ett läkarintyg som utvisar den minderåriges hälsotillstånd. Om den minderårige företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling skall antecknas i vilka avseenden så är fallet och under vilka villkor den minderårige trots detta får användas till arbete. Formulär till arbetsbok fast- stålls av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med skolöverstyrelsen.
Den på angivet sätt ifyllda arbetsboken skall på begäran av den minderårige eller den som har vårdnaden om honom tillhandahållas utan kostnad genom skolmyndigheternas försorg. Om svårighet föreligger att på detta sätt erhålla arbetsbok åligger det pastor att tillhandahålla sådan. Pastor har också skyl- dighet att i boken införa föreskrivna uppgifter i den mån de är kända för honom eller styrks för honom.
Om arbetsbok utfärdas för skolelev skall skolläkaren i arbetsboken införa ovannämnda läkarintyg. Även resultatet av tidigare läkarundersökningar under skoltiden skall antecknas samt vidare de råd om yrkesval som eleven fått i samband med dessa läkarundersökningar.
Den minderåriges arbetsgivare skall i arbetsboken anteckna arbetsstället samt dess adress och verksamhetens art. Han skall vidare anteckna den dag den minderårige påbörjat arbetet och det slag av sysselsättning denne har samt vidare den minderåriges arbetstider. Om anställningstiden är kor- tare än en månad fordras inte sådan anteckning. Anteckning skall också ske när den minderårige slutar sin anställning eller när den minderåriges arbetsuppgifter eller arbetstider förändras.
Arbetsgivaren är skyldig att förvara den minderåriges arbetsbok under anställningstiden. Slutar den minderårige anställningen innan han fyllt 18
år skall boken återlämnas till honom. Blir arbetsboken obehövlig för den minderårige, t. ex. på grund av att han uppnått 18 års ålder, skall arbets- givaren överlämna den till yrkesinspektionen.
6.2.4. Läkarkontroll
Arbetarskyddslagen (28 å) föreskriver att läkarkontroll skall ske en gång årligen vid arbetsställe där minderårig används till arbete. Syftet skall vara att klarlägga om den minderåriges sysselsättning är till men för dennes hälsa eller kroppsutveckling. Kontrollen skall utföras av besiktningsläkare som länsstyrelsen förordnar. För kostnaden svarar i princip arbetsgivaren.
Om förfarandet vid läkarundersökning av minderåriga arbetstagare ges föreskrifter i en särskild kungörelse (19492213) samt vidare i arbetarskydds- kungörelsen (57—61 åå). Bestämmelserna innebär bl. a. att läkaren skall göra sig underrättad om huruvida den minderårige genomgått allvarlig sjukdom samt huruvida den minderårige deltagit i skolans gymnastikundervisning. Läkaren skall vidare undersöka den minderåriges längd och vikt, hans all- männa fysiska och psykiska tillstånd, kroppsutveckling och kroppshållning. Den minderårige skall också undersökas med avseende på förekomst av sjuklig förändring eller mera väsentlig defekt beträffande vissa särskilt an- givna organ och organsystem. Om den minderårige på grund av under- sökningens resultat inte eller endast under särskilda villkor får användas till arbete skall detta anges i läkarintyget. Läkaren skall i sådant fall efter samråd med arbetsgivaren såvitt möjligt ge anvisningar rörande det slag av arbete vartill den minderårige lämpligen kan användas. Intyget skall införas i arbetsboken. Bland övriga bestämmelser kan nämnas att läkaren är skyldig att då han första gången undersöker vid visst arbetsställe sys- selsatta minderåriga samt annars när skäl därtill föreligger ta del av de min- derårigas arbetsförhållanden.
Ovan avsedd läkarundersökning fordras inte om den minderårige under kalenderåret undergått sådan undersökning i anslutning till att arbetsbok utfärdats. Detta undantag gäller även för det fall den minderårige tidigare under kalenderåret läkarundersökts vid annat arbetsställe.
Arbetarskyddsstyrelsen kan beträffande arbete som medför synnerligen ringa ansträngning eller pågår bara under kortare tid av året medge befrielse från kravet på läkarkontroll (295 arbetarskyddslagen).
För att kunna övervaka bestämmelserna om den årliga läkarbesiktningen måste yrkesinspektionen veta på vilka arbetsställen det finns minderåriga anställda. Med hänsyn härtill skall arbetsgivare inom 14 dagar efter det att minderårig påbörjar en anställning som beräknas vara minst en månad göra skriftlig anmälan till yrkesinspektionen (55% arbetarskyddskungörel- sen). Anmälan skall också ske när arbetsgivare upphör att använda min- deråriga arbetstagare och fråga inte enbart är om ett kortare uppehåll. Om arbetarskyddsstyrelsen jämlikt 29 & arbetarskyddslagen medgivit befrielse från skyldighet att verkställa läkarbesiktning kan arbetarskyddsstyrelsen medge befrielse från denna anmälningsskyldighet.
Om minst fem minderåriga sysselsätts på ett arbetsställe, skall arbets- givaren för varje kalenderår föra förteckning över samtliga under året till arbete använda minderåriga. I förteckningen skall antecknas bland annat
de minderårigas namn, födelseår och dag. Såväl arbetsböcker som förteckning skall vara tillgängliga för yrkesinspektionen(56 % arbetarskyddskungörelsen).
6.2.5. Arbetstid
Särskilda bestämmelser finns i 31 % arbetarskyddslagen om minderårig ar- betstagares arbetstid. Bestämmelserna gäller utöver allmänna arbetstidsla- gens föreskrifter. Minderårigs totala arbetstid, dvs. ordinarie arbetstid jämte eventuell övertid och jourtid, får inte överstiga tio timmar under ett dygn och inte heller 54 timmar i veckan. Undantag får göras i nödfallssituationer, varvid dock fordras anmälan till arbetarskyddsstyrelsen och, om arbetet skall fortgå mer än två dygn, särskilt tillstånd. Arbetarskyddsstyrelsen kan även i övrigt medge dispens för kortare tids utsträckning av arbetstiden utöver vad huvudregeln anger.
Särbestämmelser för minderåriga finns också beträffande nattvila. Enligt 33% arbetarskyddslagen skall minderårig beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn. Är den minderårige under 16 år skall i nattvilan ingå tiden mellan kl. 19 och 6. För 16—18-åringar skall ingå tiden mellan kl. 22 och 5 eller, efter dispens, annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22 och 7. Undantag får göras i nödfallssituationer. Ar- betarskyddsstyrelsen kan medge dispens beträffande den som är under 16 år från kravet på ledighet mellan kl. 19 och 22 samt beträffande den som fyllt 16 år och enligt läkarintyg har god hälsa och kroppsutveckling från de krav som annars gäller för denna ålderskategori. Beträffande den som fyllt 15 år och har god hälsa och kroppsutveckling kan vidare medges dispens för flottningsarbete på annan tid än som annars är tillåten.
En föreskrift i 32% arbetarskyddslagen ger minderårig arbetstagare rätt till ledighet för deltagande i kurs för religionsundervisning eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning som helt eller delvis bekostas av staten eller med kommunala medel.
6.2.6. Minderårigbestämmelser/ms tillämpningsområde
Liksom arbetarskyddslagen i övrigt gäller minderårigbestämmelserna i prin- cip för alla arbetsgivar—arbetstagarförhållanden. De allmänna undantagen i lagens 3 % för okontrollerbart arbete, husligt arbete, skeppstjänst och arbete av familjemedlem inom jordbruk eller inom hemmet avser dock också min- deråriga anställda. Ett särskilt undantag finns vidare för minderåriga fa- miljemedlemmars arbete. Enligt 4% första stycket arbetarskyddslagen om- fattas nämligen anställda familjemedlemmar inte av reglerna om minimi- ålder, arbetsbok, läkarkontroll och arbetstid. För minderåriga anställda fa- miljemedlemmar gäller följaktligen — i den mån deras arbete inte är helt undantaget enligt 3% — enbart grundbestämmelsen i 26% om arbetsgivares allmänna åligganden och regleringen enligt samma lagrum av farligt arbete samt föreskriften i 32% om rätt till ledighet för viss undervisning. Genom 2% arbetarskyddslagen har lagens tillämpningsområde utsträckts att gälla även i vissa fall då något arbetsgivar-arbetstagarförhållande ej föreligger. Bl.a. gäller detta arbete som elev utför vid vissa undervisnings-
eller utbildningsanstalter. I kungörelsen (1963z662, ändr. 1971155) om till- lämpning av arbetarskyddslagen på arbete vid vissa undervisnings- och ut- bildningsanstalter finns en förteckning över de anstalter som avses i lagens bestämmelse om elevarbete. Arbetarskyddslagen har dock gjorts tillämplig endast på hantverks-, verkstads- och laboratoriearbete, arbete inom storkök och restaurangkök. jordbruks- och skogsarbete samt annat jämförligt arbete, som elev utför vid ifrågavarande läroanstalter. För sådant arbete som nu nämnts gäller dock av de särskilda minderårigbestämmelserna enbart skyddsföreskrifterna i 26% arbetarskyddslagen. Lagens bestämmelser om minimiålder, arbetsbok, läkarkontroll, arbetstid, ledighet för undervisning har enligt 4% första stycket arbetarskyddslagen inte tillämpning på sådant arbete.
Den med stöd av 26% andra stycket arbetarskyddslagen utfärdade min- derårigkungörelsen innehåller ytterligare en begränsning med avseende på minderåriga elever. Enligt 1 % andra stycket kungörelsen är denna nämligen inte tillämplig på arbete som utförs av minderåriga elever vid berörda un- dervisnings- och utbildningsanstalter, om arbetet är förlagt till sådan ar- betslokal eller annan arbetsplats, som är särskilt anordnad för undervisning eller utbildning och undervisningen eller utbildningen handhas av personal, som är anställd eller eljest utsedd för ändamålet.
Arbetarskyddslagen är över huvud taget inte tillämplig på arbete, som utförs av s. k. pryoelever, dvs. elever som erhåller praktisk yrkesorientering. Denna form av undervisning har inte ansetts konstituera något arbetsgi- var—arbetstagarförhållande (prop. l963:126 s. 66) och nämns ej heller i elev- kungörelsen. Däremot är elever och lärlingar, som för sin praktiska utbild- ning deltar i verksamheten på olika arbetsplatser, i allmänhet att anse som arbetstagare. På dessa anses lagen äga tillämpning i samma utsträckning som på övriga arbetstagare.
6.2.7. Andra bestämmelser om minderåriga
Lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete tar sikte på en grupp av arbetstagare som till stor del är minderåriga. Lagen upptar vissa be- stämmelser av arbetarskyddskaraktär. Bl. a. föreskrivs i 8 % att arbetsgivare särskilt skall tillse, att arbetstagare som inte fyllt 18 år inte används till arbete på sådant sätt att det kan anses medföra fara för överansträngning eller annan skadlig inverkan på arbetstagarens hälsa eller kroppsutveckling. Särskilda regler finns därjämte om nattvila och veckovila som är utformade efter mönster av arbetarskyddslagens motsvarande bestämmelser.
Vad angår skeppstjänst finns minimiåldersbestämmelser i sjömanslagen (1973r282). Enligt lagens 45% får manlig arbetstagare inte användas i far- tygsarbete före det kalenderår under'vilket han fyller 16 år eller innan han fullgjort sin skolplikt. Sjöfartsverkets tillstånd krävs för att den som är under 18 år skall lå användas i fartygsarbete som eldare. Kvinnlig arbetstagare under 18 år får över huvud taget inte anlitas för fartygsarbete.
Enligt 21 % allmänna ordningsstadgan (1956:617) får barn under 15 år inte medverka vid offentlig teaterföreställning, cirkusföreställning, tivoli— och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning om inte länsstyrelsen medgett undantag från förbudet. Sådant medgivande får läm-
nas om deltagandet inte inverkar menligt på barnets andliga eller fysiska hälsa.
Bestämmelser om minderårigas arbete finns även i lagen (1926z72) an- gående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. Lagen ger möjlighet för kommun att i vissa fall förbjuda barn under 16 år att inom stads, köpings eller municipalsamhälles område — således ej den egentliga landsbygden — till salu utbjuda eller utdela trycksaker, blommor, kramvaror eller annat i den mån barns användande till dylikt arbete inte är förbjudet i arbetarskyddslagen. Dock får barn över 13 år inte förbjudas att idka för- säljning i handelsbod. Den som fyllt 13 år får ej heller förbjudas att på vardagar mellan kl. 8 och 19 idka försäljning eller utdelning av tidningar. Annan försäljning eller utdelning får inte förbjudas den som är över 13 år under förutsättning att den sker på nyssnämnda tider och under omedelbar tillsyn av någondera av barnets föräldrar.
Beslut om förbud skall underställas länsstyrelsen. Barnavårdsnämnd kan medge undantag från sådant förbud för visst tillfälle om omständigheterna påkallar detta. Vidare kan barnavårdsnämnden medge undantag från för- budet i fråga om visst barn om detta är påkallat av särskilda skäl och kan ske utan fara för menliga inverkningar.
Arbetarskyddsstyrelsen har undersökt i vad mån förbud enligt 1926 års lag meddelats genom förfrågan till samtliga länsstyrelser. Av svaren, som inkommit under maj—augusti månader 1969, framgår att såvitt länsstyrel- serna kunnat finna sådana förbud endast meddelats i Stockholm, Sund- byberg, Kalmar(l943), Malmö(1950), Helsingborg(l928), Ystad (1936), Lund (1951), Eslöv (1939), Halmstad (1943), Göteborg(1928, ändrat 1941)och Sand- viken (förutvarande köpingsområdet, 1938).
6.3. Uppgifter från arbetarskyddsmyndigheterna
6.3.1. M inimiå/der
Uppgifter har inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen beträffande under år 1973 handlagda dispensärenden rörande minimiålder.
I-Ios arbetarskyddsstyrelsens sociala sektion behandlades nämnda år 160 ansökningar om dispenser för eftermiddagsarbete. Av dessa avslogs två. En ansökning avseende arbete med påsättning av skidremmar avslogs på grund av att den minderårige inte fyllt eller under kalenderåret fyllde 14 år. Den andra icke bifallna ansökningen avsåg arbete som tidningsbud och avslogs dels på grund av arbetstidens förläggning, dels enär den minderårige inte fyllt eller under kalenderåret fyllde 14 år. Ansökningar om tillstånd till arbete under skoltermin beviljades i 158 fall. Av dessa gällde 66 fall praktiskt arbete kombinerat med särskild skolundervisning på grund av skol- trötthet och liknande. Enligt uppgift beviljas alltid tillstånd i dylika fall så snart skolmyndigheterna tillstyrker detta. Arbetets art och de minderårigas ålder beträffande samtliga bifallna ansökningar framgår av tabell 6.1.
Tabell 6.1 Beviljade tillstånd till eftermiddagsarbete
Arbetets art Fördelning per födelseår
1957 1958 1959 1960
Summa
Affärsbiträde 6 Budskickning 5 Kassör Packhjälp l Paket- 0. väskinlämning på varuhus 1 Prismärkning, uppackning, varupåfyllning 3 Lagerarbete och/eller budskickning 3 Medhjälp: i bageri i korvkiosk på bensinstation på damfrisering Restaurang- 0. serveringsarbete, diskplockning 2 Barnpassning Arbete på: barnstuga I ålderdomshem Bibliotekselev Brevutbärning och övriga exp. göromål Tidningsutbärning Handräckning: åt hantverkare 10 i cementgjuteri vid grafiskt arbete på textilfabrik på vägmaterielfabrik elektrikerlärling 1 mätnings- o. borrningsarbete Lättare arbete: med automatsvarv på skofabrik i snickeri/modellsnickeri 1 på syfabrik/textilfabrik på träindustri 1 på äggpackeri Manuellt arbete: lådspikning efterbehandling av plastartiklar fastsättning av skidspännare på stängselduksfabrik Servicearbete: på cyklar/mopeder 1 jordbruksredskap/skogsmaskiner 2 bilmekaniker 1 Verktygsutlämning från förråd 1 Medhjälp vid lastbilstransport av småpaket Medhjälp vid brandövningar (ej brandsläckning) I
9 9 4 1 I
1
2
17 18
___—NN._-_. ._-w._.._._.._.a( Ng,;
'—'N
v—n—Nw
Arbetets art Fördelning per födelseår Summa
___/___—
1957 1958 1959 1960
Djurskötsel 2 4 1 1 8 Jordbruk I 1 3 Trädgårdsarbete 3 l 4 Diskningsarbete på laboratorium 1 ] Servicearbete 2 1 3 Städningsarbete 1 1 2
Summa 55 74 24 5 158
Ansökningar som avser undantag såväl från reglerna om minimiålder eller skolplikt som bestämmelserna om nattvila behandlas av arbetarskydds- styrelsens sociala sektion och arbetstidsbyrå gemensamt. Tabell 6.2 och 6.3 visar under år 1973 i denna ordning behandlade dispenser. Samtliga in- komna ansökningar bifölls.
I tabell 6.3. redovisas bl. a. minderårigas anställningar vid teatrar under år 1973. Under år 1972 beviljades en kollektiv ansökan — avseende 13 min- deråriga för vilka åldersuppgifter saknas — samt 16 individuella ansökningar för arbete som statister och medverkande vid teaterföreställningar. Av de individuella ansökningarna avsåg elva tid före kl. 20 (de minderåriga var födda en år 1960, tre år 1961, fem år 1962 och två år 1963) samt fem tid mellan kl. 20 och 22 (de minderåriga var födda fyra år 1957 och en år 1960).
Undantag från förbudet mot underjordsarbete har av arbetarskyddssty- relsen under år 1973 medgetts i enlighet med tabell 6.4. För minderåriga under 16 år har några dispenser ej sökts.
Tabell 6.2 Ansökningar om undantag för tid före kl. 20 från reglerna om minimiålder eller skolplikt och nattvila
Arbetets art Fördelning per födelseår Summa 1957 1958 1959 1960
Affarsbiträde 4 5 1 10 Budskickning 2 1 3 Kassör 1 ] Packhjälp vid utgångskassa 5 3 1 9 Transportör av kundvagnar 1 5 6 Uppackning o. prismärkning 3 3 Väsk- och/eller tomglas-
inlämning 2 1 3 Städnings- o. diskningsarbete
på charkuteriavd. 1 l Kioskbiträde 2 2 Kioskbiträde på ungdomsgård 2 2 Hisskötare (tryckknapps-
manövrerad hiss) 1 1 Städning 1 l 1 3 Aggpaketering 1 1
Summa 13 18 10 4 45
Tabell 6.3 Ansökningar om undantag för tid mellan kl. 20 och 22 från reg- lerna om minimiålder eller skolplikt och nattvila
Arbetets art Fördelning per födelseår Summa 1957 1958 1959
Affärsbiträde 3 3 Budskickning 1 1 Transportör av kundvagnar 4 4 Väsk- och tomglasinlämning 1 1 Medhjälpare i kiosk 1 1 2 Bensinstationsarbete 1 I Medhjälpare på lastbil 2 2 Praktikant på fritidsgård 1 I Praktikant på ungdomsgård 2 3 5 Redaktionsbevakning på tidning l 1 Skötsel av isbana 2 2 Stanbiträde på travbana I 1 Städning 1 1 Teaterarbete:
garderobiär 1 1 konfektyr- och läskedrycks-
försäljning ] l påkläderska 1 ] statering 1 1
Summa 8 19 2 29
Tabell 6.4 Beviljade undantag från förbudet mot underjordsarbete
Arbetets art Fördelning per födelseår Summa 1955 1956 1957
Formsättning och formrivning
i bergrum 1 1 Hantlangning o. service 1 ] Hantlangning i bergtunnel 1 Hantlangning vid formsättning 1 1 Hantlangning åt elektriker l ] Hantlangning vid utsättning
i kraftverk 1 1 Hantlangning vid utsättning
i tunnlar I 1 2 Mätningshantlangning 8 8 2 18 Provtagningsarbete 2 2 Praktisk utbildning vid
industriskola I 1 Undervisning i bergteknik 1 1
Summa 10 13 7 30
6.3.2. Far/igt arbete
Från yrkesinspektionsdistrikten har inhämtats att dispens från minderårig- kungörelsens förbud huvudsakligen har sökts och beviljats för Sprutmålning, för svetsarbete, arbete som skötare av förbränningsmotor m. m., cirkelsåg
och rikthyvel med föreskrivna skydd, arbete med bandsåg, excenterpressar med slutet verktyg eller grindskydd, digel- och offsetpressar med skydd enligt anvisningar för grafiska maskiner, motorgräsklippare, smörjning, ren— göring av i gång varande motor m. m., förande av traktor med grävaggregat och truck i enstaka fall samt användning av explosiv vara i enstaka fall för minderårig som utbildats till bergsprängare. Några undantag för min- deråriga under 16 år skall inte ha lämnats.
Enligt uppgift från arbetarskyddsstyrelsen behandlar styrelsen per år drygt ett hundratal ansökningar om dispens från minderårigkungörel- sen. De llesta dispensansökningarna är individuella ansökningar, men det förekommer även att dispens ges beträffande t. ex. elever vid en viss skola eller utbildningslinje. I några fall har styrelsen medgett dispenser av generell karaktär. I dessa fall har dispenserna mer eller mindre fått karaktär av detaljföreskrifter till minderårigkungörelsen. Sålunda medges att min- derårig, som fyllt sexton år, får anlitas för arbete med motorkedjesåg under förutsättning att den minderårige genom intyg från kurs om minst 80 un- dervisningstimmar kan styrka sin kompetens och lämplighet för ifrågava- rande arbete. Vidare medges att elever vid gymnasieskolans byggnadstek— niska linje, som under skolans ledning och tillsyn arbetar på en bygg- nadsarbetsplats, där byggföretagets personal samtidigt utför arbete, under närmare angivna villkor sysselsätts med arbete med cirkelsåg, bandsåg, kap- maskin för lättbetongplattor, tegelsten e. d., sax för armeringsjärn och bult- pistol. Som allmänna villkor gäller att eleverna genomgår utbildning vid kommunal eller central yrkesskola och att de, innan utbildningen på bygg- nadsarbetsplats sker, undervisats minst en termin vid skolan, att skydds- anordningarna fortlöpande tillses, så att de är i fullgott skick, är rätt inställda och fungerar på avsett sätt samt att eleverna noga instrueras om de risker för ohälsa och olycksfall, som finns vid arbetet ifråga och hur dessa risker kan undvikas. Arbetarskyddsstyrelsen har också meddelat generell dispens för elever i gymnasieskolornas undervisningsgrenar gatu-, våg- och led- ningsteknik samt bergsteknik att i närmare angiven omfattning delta i sprängningsarbete.
Innan ett ärende rörande en individuell dispensansökan avgörs inhämtas alltid yttrande från vederbörande yrkesinspektionsdistrikt. Det förekommer enbart i rena undantagsfall att arbetarskyddsstyrelsen lämnar eftergift om yrkesinspektionen avstyrkt detta. De llesta dispensansökningarna har efter tillkomsten av 1966 års kungörelse gällt eftergift från förbudet beträffande silikosfarligt arbete. Yrkesinspektionens yttrande grundas i sådana fall på utförda dammätningar och dispens lämnas om dessa visat godtagbara re- sultat. I vissa fall medges dispens rutinmässigt t. ex. beträffande arbete med motorröjningssåg om den minderårige genomgått ovannämnda utbildning på 80 timmar.
6.3.3. Arbetsbok och läkarkontroll
Vid en av arbetarskyddsverkets personal på utredningens begäran företagen probleminventering (1970-06-04) framkom bl. a. önskemål om att föreskrif- terna i såväl arbetarskyddslagen som arbetarskyddskungörelsen om arbets- bok, läkarintyg och besiktning borde förenklas väsentligt. Bestämmelserna
borde även kunna begränsas till att gälla minderåriga som avslutat sin ut- bildning. Det allmänna intryckethos yrkesinspektionens personal var att de nu gällande bestämmelserna i dessa hänseenden inte fungerar i praktiken. Man framhöll också att det var meningslöst att göra besiktning på alla ar- betande ungdomar när 95 % av dem är friska. Från något håll påpekades att det var omöjligt att få läkarbesiktningen att fungera på grund av den arbetsbelastning läkarna har.
Arbetarskyddsstyrelsens förutvarande sociala sektion har till utredningen lämnat vissa synpunkter i fråga om arbetsbok för minderåriga m.m. De återges här nedan.
A rbetsbok för minderåriga Avsikten med arbetsboken är
1. att arbetsgivaren skall få upplysning om a) den minderåriges ålder b) om den minderårige fullgjort sin skolplikt eller ej c) den minderåriges hälsotillstånd och ev. villkor för deltagande i visst arbete,
2. att besiktningsläkaren har underlag för den årliga läkarbesiktningen och där- igenom kan följa den minderåriges hälsoutveckling,
3. att ge yrkesinspektionen information om de minderårigas hälsoutveckling och användande i arbete, 1—3 berättigat så länge folkskolan med fortsättningsskolplikt utgjorde det obliga- toriska skolsystemet — men knappast nu, sedan grundskolan med gymnasie— skolan införts.
M inderärigas förvärvsarbete
1. Under pågående skoltermin Arbetsboken har ingen funktion att fylla. Skriftligt arbetstillstånd utfärdat av arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektören eller skolledaren är tillfyllest.
2. Feriearbete Minimiålder för olika slag av arbeten det enda som behövs. Arbetsbok däremot behövs ej. Troligen icke ändamålsenligt att ersätta arbetsboken med annan hand- ling. Det skulle fungera lika illa som kravet på arbetsbok hittills har gjort vid feriearbete.
3. Anställning efter fullgjord skolplikt. ] och med att företagshälsovården byggs ut kommer de minderåriga arbetstagarna att stå under fortlöpande hälsokontroll. Troligen kommer läkaren att göra an- teckningar på personkort för varje anställd. Detta kan ersätta arbetsboken. Möj- ligen kan företagsläkaren få tillgång till den minderåriges skolhälsokort, om han behöver upplysning om den minderåriges tidigare hälsotillstånd.
Behöver arbetsboken ersättas av något annat?
Arbetsgivaren måste veta vilka arbetstagare som är minderåriga för att kunna skydda dem mot särskilda risker i arbetet. (Kungörelsen om förbud att använda minderåriga till vissa arbeten, SFS 521/1966, bör vara kvar.) Eftersom personnummer numera används i all registrering. får arbetsgivaren härigenom upplysning om de anställdas födelsedatum.
Om i den nya arbetarskyddslagen den årliga besiktningen av minderåriga arbets-
tagare av speciellt utsedd, utifrån kommande besiktningsläkare ersätts med hälso- kontroll genom företagshälsovården. behövs endast hälsokort. som förvaras hos lä- karen. Det förutsätts att läkaren beträffande minderåriga arbetstagare med något sjuk- domstillstånd, t. ex. sockersjuka, astma, hjärtklenhet, epilepsi, eller liknande. får till- gång till skolhälsokortet.
Om arbetsbok och läkarbesiktning slopas, har icke heller en förteckning över min- deråriga arbetstagare någon funktion att fylla.
Sammanlä/ming: Ett totalt genomförande av företagshälsovården enligt utredning- ens intentioner gör annan särbehandling av minderåriga än skydd mot farliga arbeten onödig. Till dess så har skett, krävs troligen någon form av hälsokontroll beträffande de ej helt friska minderåriga arbetstagare, som avslutat sin utbildning och inte står under skolans läkartillsyn.
Kontrollen från yrkesinspektionens sida av arbetsböckerna sker mer eller mindre sporadiskt genom teknikerna, däremot genomgående vid socialinspektörernas inspek- tioner. Deras besök på teknikernas arbetsställen är ju dock f.n. alltför fåtaliga. Ar- betsboken fyller således icke heller i detta avseende sin funktion på ett tillfredsställande sätt.
Slutsats: Arbetsboken har numera spelat ut sin roll och kan ersättas med hälsokort hos företagsläkaren.
6.3.4. Arbetstid
Här skall lämnas vissa uppgifter om antalet dispensärenden under åren 1968—1973 hos arbetarskyddsstyrelsen som avser arbetarskyddslagens be- stämmelser om minderårigs arbetstid och vilotid.
Antalet ärenden avseende dispens från tiotimmarsregeln i 31 % har de ifrågavarande åren varit resp. 106, 47, 55, 27, 27 och 14. Bl. a. har dispenser medgetts för att möjliggöra deltagande i skiftarbete med 12-timmarsskift inlagda var fjortonde dag för att skapa förutsättningar för ökat antal sön- dagsledigheter. Fråga om undantag för nödfall synes ha behandlats endast vid ett tillfälle, år 1970.
Vad gäller nattvileregleringen i 33% fördelar sig antalet ärenden enligt följande. Dispenser för minderåriga under 16 år för arbete mellan kl. 19 och 22 har prövats i några tiotal fall varje år (lägst 24 och högst 81 fall). Vanligare är frågor om dispens för arbetstagare som fyllt 16 år för arbete efter kl. 22 eller före kl. 5. Antalet sådana ärenden har de aktuella åren varierat mellan 295 och 462. Oftast gäller det här deltagande i treskiftsarbete med nattskift inlagda i Skiftcykeln. Övriga dispensmöjligheter har varit ak- tuella bara i enstaka fall.
I några fall varje år leder dispensprövningen till avslagsbeslut. Framför allt har avslag förekommit när det gällt tillstånd till industriellt arbete på kvällstid för minderåriga under 16 år. Även nattarbete för 16—17-åringar har vägrats i vissa fall. Särskilt har detta gällt situationer då nattvilan in- skränkts mer än som ansetts försvarligt.
6.4. Användning av minderårig arbetskraft i detaljhandeln
På uppdrag av arbetarskyddsstyrelsen har Handelns Utredningsinstitut genomfört en undersökning i avsikt att belysa förekomsten av minderårig arbetskraft i detaljhandeln. Undersökningen har genomförts i två etapper. Den första avsåg förhållandena under december 1973, då på grund av jul- handeln särskilt mycket extra arbetskraft använts i butikerna. Den andra gällde läget i april 1974, som kan betraktas som en mera normal säsong. Som butiksurval vid undersökningen användes den s. k. "specialpanelen” för affärstidsnämndens löpande undersökningar om öppethållande m. m. i detaljhandeln. ”Specialpanelen” utgör ett slumpmässigt urval av försälj- ningsenheter med mer än fem anställda av samtliga kategorier inom följande branscher: varuhus, livsmedels-, möbel- och järnhandel samt herr- och dam— beklädnadshandel. Uppgifter begärdes från 792 butiker. Bearbetningsbara svar erhölls i den första etappen från 654 butiker (83 %) och i den andra från 638 butiker (80 %). Bland huvudresultaten från undersökningen kan nämnas följande.
Antal butiker med minderåriga
I december 1973 hade 70 % av butikerna minderåriga sysselsatta. Den höga andelen sammanhänger med den högbelastning som inträffar i samband med julhandeln. Under den mera normala månaden april hade 57 % av butikerna minderårig arbetskraft.
Antal minderåriga anstå/Ida per butik
Underjulmånaden redovisades i genomsnitt dubbelt så många minderåriga som under april 1974. Varuhusen hade i genomsnitt sju å åtta minderåriga per försäljningsenhet, medan övriga branscher hade knappt tre minderåriga per butik. De individuella variationerna var dock betydande.
A nia/et minderåriga
I december 1973 redovisades vid de undersökta försäljningsställena över 5 000 minderåriga, varav 90 % tillfälligt eller extra anställda. I april 1974 var antalet knappt hälften så stort. Eftersom undersökningen inte täcker alla branscher kan någon uppgift om det totala antalet minderåriga i de- taljhandeln inte anges. En grov uppskattning tyder emellertid på att to- talsiffrorna under normalsäsong (april) kan röra sig om 5 000 och vid hög- säsong (december) mellan 12000 och 15000.
Åldersfördelningen
Vid undersökningstillfället i december 1973 var närmare hälften av de min- deråriga födda 1956, dvs. 17 år gamla. Cirka en fjärdedel var 15 år eller
yngre. Också i april 1974 dominerade 16- och 17-åringarna. Man kunde inte göra direkta jämförelser mellan andelarna, eftersom en del av de 1956 födda hunnit fylla 18 år vid det senare undersökningstillfället och därför uteslutits ur undersökningen.
Anställning och sko/gång
Vid aprilundersökningen tillfrågades företagen om de minderåriga sköter sin skolgång parallellt med anställningen. Omkring tre fjärdedelar av alla minderåriga anställda gick samtidigt i skolan. För de yngsta åldersgrupperna låg andelen vid 90 %. Av 17-åringarna hade två tredjedelar skolgång vid sidan om anställningen.
Det vanligaste var att arbetet var förlagt till eftermiddagarna, efter skolans slut. Endast i 5 % av fallen uppgavs att det rörde sig om heltidsarbetande. Det förekom också (20 %) annan förläggning av arbetstiden, t. ex. lördagar och söndagar.
Typ av arbetsuppgift De vanligaste göromålen var påfyllning i hyllor och försäljningsarbete. Också som packhjälp i utgångskassa förekom ofta minderåriga. Vidare förekom bl.a. varubud, kundvagnshantering, städning, returglashantering samt un- derjulhandeln paketinslagning. Skillnaderna i fördelningarna av arbetsupp- gifterna mellan december och april var inte särskilt betydande.
Växling av arbetsuppgifter
Stor omväxling i arbetsuppgifterna var relativt ovanlig. De minderåriga sys— selsattes antingen hela tiden med samma göromål eller hade en begränsad variation i arbetsuppgifterna. I vanliga butiker var växlingen mellan olika arbetsuppgifter större (33 %) än i varuhusen (11 %), där graden av spe- cialisering på olika uppgifter var relativt hög.
A rbetsbok
På fråga om arbetsbok begärdes vid anställning av minderåriga blev resultatet att nio arbetsgivare av tio begärde arbetsbok av dem som betraktades som minderåriga. Vad gäller tillfälligt anställda låg andelen lägre, särskilt under julhandeln, då ett stort antal ungdomar som annars inte hade något yr- kesarbete var verksamma. Andelen som begärde arbetsbok var högre i va- ruhusen än i ”Övriga butiker”.
Arbete olika veckodagar
Under vecka 17 (april) arbetade 1 527 minderåriga födda före 1960 i de un- dersökta butikerna. Därav var två tredjedelar sysselsatta på lördagar och 13 % på söndagar. Endast 24 ungdomar födda 1960 eller senare var sys- selsatta under veckan i fråga. Fördelningen på veckodagar var ungefär den- samma som för den äldre kategorin.
Tidpunkt för arbetets avslutande
Var tredje anställd minderårig (född 1957—59) hade någon gång under veckan i april arbetat till kl. 19 eller senare.
A rbetsveckans längd
Tre fjärdedelar av dem som var födda före 1960 hade i aprilundersökningen haft en arbetsvecka om mindre än 13 timmar. Endast 1 % kom över 40 timmar. Resten (24 %) hade arbetat mellan 13 och 40 timmar. Också i ål- dersgruppen födda 1960 och senare hade det övervägande flertalet kortare arbetsvecka än 13 timmar.
6.5. Minderåriga försäljare
Enligt flera till arbetsmiljöutredningen inkomna uppgifter förekommer det i inte oväsentlig utsträckning att minderåriga anlitas för kringföringshandel med tryckalster, blommor och liknande fastän de varken uppnått föreskriven minimiålder eller dispens för arbetet sökts och beviljats. De avtal som sluts mellan uppdragsgivaren och den minderårige är ofta av den art att det är tveksamt om ett arbetsgivar—arbetstagarförhållande föreligger i arbetar- skyddslagens mening. Avtalen konstrueras ofta så att den minderårige upp- träder som egen företagare. Oavsett om den minderårige kan anses som arbetstagare eller ej är emellertid verksamheten undantagen från arbetar— skyddslagens tillämpning på grund av att den utförs under sådana förhållan- den att det inte kan anses tillkomma arbetsgivare att vaka över arbetets anordnande (s. k. okontrollerbart arbete, 3 % 1 stycket a) arbetarskyddslagen).
Arbetarskyddsstyrelsen har i skrivelse den 24 februari 1970 till Kungl. Maj:t hemställt att Kungl. Maj:t skall överväga lämpliga åtgärder för att förhindra att barn på ett för dem skadligt sätt utnyttjas till förvärvsarbete i sådana former att arbetarskyddslagen ej är tillämplig. Nämnda hemställan har genom skrivelse den 25 maj 1970 överlämnats till socialutredningen och arbetsmiljöutredningen för att beaktas vid fullgörande av utredningarnas uppdrag. Socialutredningen har i sitt principbetänkande Mål och medel (SOU 1974:39) inte behandlat denna fråga.
1 arbetarskyddsstyrelsens skrivelse framhålls att frågan berör ett område på gränsen mellan arbetarskyddslagen och samhällets allmänna omvårdnad om minderåriga genom barnavårdslagen och därmed sammanhängande lag- stiftning, att styrelsens möjligheter att agera beror på dels om de minderåriga i dessa fall skall vara att anse som arbetstagare, dels om arbetarskyddslagen i så fall skall anses tillämplig. En fastare reglering skulle enligt styrelsen medföra bättre samstämmighet med de internationella strävandena på om- rådet.
Konsumentombudsmannen har i skrivelse den 17 november 1971 fäst arbetsmiljöutredningens uppmärksamhet på det förhållandet att olika förlag sedan många är tillbaka varje höst bedriver försäljning av jultidningar i hemmen med hjälp av minderårig arbetskraft, i allmänhet i åldern 10—13 år.
Genom skrivelse den 5 mars 1974 från yrkesinspektionen i dåvarande VII distriktet har bringats till utredningens kännedom att vissa kvällstid- ningar anlitar skolungdomar under 15 år för försäljning utan att iaktta ar- betarskyddslagens bestämmelser. Dessa kringgås genom att försäljarna be- traktas som egna företagare. Inom nämnda distrikt har i samband med dylikt försäljningsarbete inträffat olycksfall senast sommaren 1973, varvid en 11-årig pojke dödades i en trafikolycka.
Sveriges köpmannaförbund har i skrivelse den 2 april 1974 till arbetar- skyddsstyrelsen påtalat att vissa blomsterleverantörer annonserar efter myc- ket unga medarbetare, ända ned till 12 år, för försäljning av blommor i bo- stadsområden samt att leverantörerna genom speciella avtal gör ungdomarna till egna företagare och därigenom anser sig stå utanför arbetarskyddslagens tillämpning.
6.6. Yrkespraktik inom skolväsendet
Igrundskolans årskurs 8 ingår ämnet praktisk yrkesorientering. Denna består bl. a. av tre obligatoriska studiebesök på olika företag vartdera om 1/2—1 dag. Som namnet antyder rör det sig främst om information om och de- monstration av olika arbetsuppgifter men eleverna får eventuellt möjlighet att pröva på vissa enklare arbetsmoment. I årskurs 9 förekommer en ob- ligatorisk ”pryoperiod" om två veckor inom ett yrkesområde. Under denna period får eleven delta i verksamheten på ett företag och utföra enklare arbetsuppgifter.
Inom de teoretiska linjerna av gymnasieskolan förekommer ingen ob- ligatorisk yrkespraktik. Vissa skolor bedriver dock försöksverksamhet med en yrkesorienteringsvecka i sista årskursen. På gymnasieskolans yrkesorien- terade linjer förekommer praktik inom företag i större utsträckning. På livs- medelslinjen deltar eleverna i arbetet på livsmedelsföretag. På distributions- och kontorslinjen utförs praktiskt arbete på företag under 18 timmar i veckan. Krav på nio månaders yrkespraktik är uppställt för att få påbörja årskurs 2 av den 2-åriga tekniska linjen. För den 4-åriga tekniska linjen föreligger krav på sammanlagt 20 veckors yrkespraktik. Denna får göras såväl under terminerna som under somrarna. På t. ex. den verkstadstekniska och for- donstekniska linjen sker all yrkespraktik inom skolans verkstäder. Det fö- rekommer även specialkurser med stor yrkespraktik utanför skolan. På t. ex. den apotekstekniska linjen fullgörs årskurs 2 genom tjänstgöring på apotek.
6.7. Uppgifter om skolhälsovård
Enligt skolstadgan (4 kap.) skall skolhälsovård anordnas för elever i grund- skolan samt för elever i gymnasieskolan på Studieväg som omfattar minst ett läsår. Ansvaret för skolhälsovården åvilar huvudmannen för skolan, dvs. i regel vederbörande primärkommun.
Skolhälsovårdens ändamål anges vara att bevara elevernas själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Verksamheten
skall främst vara av förebyggande natur och ej avse egentlig sjukvård.
För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska. När det gäller elevunderlaget för verksamheten anges som rekommendation att på en heltidsanställd skolsköterska inte bör ankomma mer än 1 500 elever i grundskolan. Motsvarande underlag för gymnasieskolan anges till 1 OOO—l 200 elever. Någon rekommendation avseende elevunderlag för skol— läkares verksamhet synes inte finnas.
Beträffande undersökningsintervallerna gäller följande. I grundskolan skall nyinskriven elev läkarundersökas i början av läsåret och därefter fram till och med årskurs 8 ytterligare minst två gånger. Om inte särskilda för- hållanden föranleder undantag skall eleverna läkarundersökas även i årskurs 9. När det gäller gymnasieskolan skall eleverna läkarundersökas under det första läsåret och därefter högst vartannat år enligt bestämmelser som skol- överstyrelsen meddelar. Klena, sjuka eller sjukdomshotade elever (kontroll- elever) skall läkarundersökas så ofta skolläkaren anser det nödvändigt. Un- dersökningens resultat skall antecknas på ett s.k. skolhälsokort, som ar- kiveras.
Skolöverstyrelsen har efter samråd med socialstyrelsen meddelat närmare bestämmelser för skolläkarna. Även i dessa är huvudregeln att verksamheten skall främst vara av förebyggande natur och inte innebära sjukvård i egentlig mening. Bland detaljbestämmelserna kan nämnas att det åligger skolläkaren att då arbetsbok utfärdas i sådan bok införa vederbörligt läkarintyg och föreskrivna anteckningar samt i övrigt, där medicinska skäl så påfordrar, biträda vid ungdomens yrkesvägledning.
Efter framställning från riksdagen (UbU 1973132, rskr 273) har regeringen i början av år 1974 tillsatt en särskild utredning för översyn av skolhäl- sovårdens organisation och huvudmannaskap (U 1974101). Utredningen har i inledningsskedet bl. a. låtit kartlägga skolhälsovårdens omfattning vårter- minen 1974. Resultatet av inventeringen tyder bl.a. på att svårigheterna är stora att tillgodose behovet av skolläkare, något som i sin tur komplicerar genomförandet av det av socialstyrelsen upplagda hälsovårdsprogrammet för skolelever.
6.8. Internationella instrument
6.8.1. Internationella arbetsorganisationen (ILO)
Minderårigas arbete är reglerat genom flera konventioner och rekommen- dationer. Beträffande av ILO antagna konventioner som behandlar ungas anlitande för arbete med hänsyn till ålder och riskfyllda arbetsuppgifter hän- visas till bilaga 3 avsnitt 2.7. I vissa konventioner som gäller speciella arbeten av mera farlig karaktär finns regler som fäster uppmärksamhet på om och i vad mån minderåriga får användas till dessa arbeten. Dessa regler finns redovisade i nämnda avsnitt i bilaga 3.
Av konventionerna har nr 10 ang. minimiålder för barns användande till arbete inom jordbruket, nr 13 ang. användande av blyvitt vid målning och nr 115 ang. skydd för arbetstagare mot joniserande strålning ratificerats
av Sverige. Den år 1973 antagna konventionen nr 138 och rekommenda- tionen nr 146 ang. minimiålder för tillträde till arbete samt konventionen nr 136 och rekommendationen nr 144 ang. skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen har överlämnats till arbetsmiljöutredningen för över- vägande av huruvida och i vad mån bestämmelserna i konventionerna och anvisningarna i rekommendationerna bör komma till uttryck i svensk lag- stiftning. Konventionen nr 127 och rekommendationen nr 128 ang. den högsta tillåtna vikt som får bäras av en arbetstagare har överlämnats till arbetarskyddsstyrelsen för prövning av frågan om och i vad mån de båda instrumentens principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen utfärdade anvisningar. Styrelsen har genom skrivelse till ar- betsmiljöutredningen bringat sistnämnda förhållande till utredningens kän- nedom.
6.8.2. Europarådet
Sverige har år 1962 ratificerat den av Europarådet utarbetade europeiska sociala stadgan. I stadgans artikel 7 finns regler om skydd för barn och ungdom. Sverige har sålunda förbundit sig att fastställa en högre minimiålder för minderårigas användning till vissa särskilt angivna arbeten, vilka anses som riskfyllda eller hälsofarliga, att föreskriva att personer, som inte fullgjort sin skolplikt, inte får användas till arbete, som hindrar dem att i full ut- sträckning tillgodogöra sig undervisningen, att sörja för att arbetstiden för personer under 16 år begränsas med hänsyn till deras utveckling och särskilt till deras behov av yrkesutbildning, att sörja för att arbetstagare under 18 år erhåller minst tre veckors betald semester om året, att förbjuda att ar- betstagare under 18 år används till nattarbete, med undantag endast för vissa i den nationella lagstiftningen angivna yrken, att föreskriva att ar- betstagare under 18 år, som är sysselsatta i vissa i den nationella lagstift- ningen angivna arbeten, skall vara underkastade regelbunden läkarkontroll samt att tillse att särskilt skydd bereds minderåriga mot de risker i fysiskt och moraliskt avseende, för vilka de är utsatta och i synnerhet mot risker, som direkt eller indirekt härrör från deras arbete.
Den europeiska sociala stadgans artikel 7 innehåller dessutom tre av Sve- rige inte ratificerade moment, nämligen mom. 1, som föreskriver att den minimiålder, som minderåriga skall ha uppnått för att få användas i arbete, fastställs till 15 år, dock att undantag härifrån får göras beträffande minderåriga, som sysselsätts i särskilt angivna lättare arbeten, som inte menligt inverkar på deras hälsa, moral eller upp- fostran. mom. 5, som innehåller en regel om att minderåriga arbetstagares och lärlingars rätt till skälig lön eller annan lämplig gottgörelse skall erkännas. mom. 6, som föreskriver att sådan tid på dagen, som minderåriga ar- betstagare med arbetsgivarens samtycke är frånvarande från arbetet på grund av yrkesutbildning, skall betraktas som en del av arbetsdagen. I anslutning till europeiska sociala stadgans artikel 7 har Europarådet antagit en rekommendation, vars riktlinjer bör tas i beaktande beträffande arbetande ungdom under 18 år oavsett eventuell släktskap med den som driver verksamheten. Följande sysslor är dock undantagna: hjälp inom den
minderåriges familj, skolarbete inklusive praktiskt arbete enligt undervis- ningsplan, verksamhet inom vissa ideella organisationer, terapi- eller upp- fostringsarbete samt tillfälliga tjänster utan ersättning. Med avseende på vissa arbeten bör tillämpningen kunna anpassas efter de speciella omstän- digheterna inom verksamhetsgrenen. Detta gäller arbete som utförs av unga som familjemedlemmar, hushållsarbete, utomhusarbete, jordbruksarbete, insjöfart och fiske, sjöfart och offentlig administration. Enligt rekommen- dationen bör minimiåldern vara lägst 15 år och successivt höjas till 16 år. Från minimiåldern får medges följande undantag. Lätt arbete av begränsad varaktighet per dag får tillåtas den som fyllt 14 år och som fullgjort den obligatoriska skolgången. Arbete som ingår i yrkesutbildning får tillåtas den som fyllt 15 år men har avslutat den obligatoriska skolgången under förutsättning att arbetet övervakas av vederbörlig myndighet. Lätt arbete av tillfällig natur och av kort varaktighet får tillåtas den som fyllt 13 år och ännu inte avslutat skolgången, förutsatt att det inte gäller industriarbete, att det inte hindrar skolgången, att det övervakas av vederbörande myn- digheter och att det inte inverkar negativt på hälsan eller den fysiska ut- vecklingen. Det förutsätts också att arbetets varaktighet begränsas genom lag eller andra föreskrifter. Vederbörande myndighet får i särskilda fall medge undantag för personer under 15 år som skall delta som skådespelare eller statister i bl. a. radio och TV, på cirkus och variete men däremot inte på kabaré.
Rekommendationen upptar ett flertal regler om arbetstid och vilotid samt semester. Normalarbetstiden bör successivt begränsas till 40 timmar per vecka. För den som är under 16 år bör 40 timmars veckoarbetstid vara maximum och övertid ej medges. Den ordinarie arbetstiden per dag bör i regel ej få överstiga åtta timmar. Övertid skall kunna medges dem som fyllt 16 år under förutsättning att den ej överstiger en timme om dagen och tre timmar per vecka samt att totalarbetstiden ej överstiger 10 timmar per dag. Dygnsvilan bör omfatta minst 12 timmar i följd. Arbete mellan kl. 20 och kl. 6 bör förbjudas. För dem som fyllt 16 är bör dock förbudet kunna begränsas till tiden mellan kl. 23 och kl. 5. Sön- och helgdagsarbete bör ej få medges annat än under vissa förutsättningar. Veckovilan bör efter hand ökas till två dagar i följd per vecka. Semestern bör omfatta minst 24 vardagar, varav minst två veckor i följd.
Bestämmelser finns också om läkarkontroll av unga arbetande. Läkarun- dersökning bör ske före arbetets början eller inom två veckor därefter. Ytter- ligare läkarundersökning bör sedan ske inom ett år. Vid farligt arbete bör undersökningar företas med regelbundna lämpliga mellanrum. Dessa arbeten och undersökningsintervaller bör bestämmas av nationell lagstiftning.
Enligt rekommendationen skall lämpliga lagstiftningsåtgärder vidtas för att skydda unga arbetstagares liv, hälsa, arbetsförmåga och moral samt för att förhindra varje hot mot deras fysiska och psykiska utveckling. Dessa åtgärder skall särskilt omfatta förhindrande av vissa sysselsättningar som anses farliga eller ohälsosamma på grund av arbetssättet, den arbetsmiljö de utförs i eller på grund av de material som handhas i arbetet. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att garantera att minderåriga får detaljerade instruk- tioner rörande hälso- och säkerhetsåtgärder som kan hindra olycksfall och yrkessjukdom. Bestämmelserna i övrigt i rekommendationen gäller bl.a.
yrkesvägledning och utbildning, rätten till lön, bevakningen inom företagen av de minderårigas förhållanden och svårigheter samt den offentliga till- synen.
7. Lokal skyddsverksamhet
7.1. Allmänt om den lokala skyddsverksamheten
I kapitel 3 i betänkandet har lämnats en översikt över gällande bestämmelser i fråga om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare genom lokal skyddsverksamhet. Dessa bestämmelser var föremål för ingående övervä- ganden i utredningens förra betänkande. De reformer som infördes på grund- val av utredningens förslag ökade väsentligt de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna. Området för verksamheten vidgades. Skyddsom- budens och skyddskommittéernas uppgifter breddades bl. a. i fråga om pla- neringen av arbetslokaler, arbetsmetoder m. m. Skyddsombuden gavs rätt att avbryta visst arbete i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen om arbetet innebar omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa. Skyddsombudens rätt till erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter fastslogs. Även i övrigt stärktes Skyddsombudens och skydds- kommittéernas ställning.
Sedan 1973 har från olika håll drivits en intensiv utbildning och infor- mation för att underlätta de anställdas deltagande i skyddsarbetet. I detta sammanhang har arbetarskyddsstyrelsen byggt upp ett register över alla skyddsombud vilket underlättar spridningen av information. I detta register fanns den 18 november 1975 totalt 86 012 lokala och 861 regionala skydds— ombud enligt uppställningen i tabell 7.1.
Arbetarskyddsstyrelsen har från yrkesinspektionsdistrikten inhämtat upp-
Tabell 7.1 Till yrkesinspektionen anmälda skyddsombud
Slag av skyddsombud Organisation Summa LO TCO SACO/ Övriga SR
Huvudskyddsombud 9 010 2 006 101 92 11 209 Ensamskyddsombud 16 255 4 340 71 180 20 846 Ovriga lokala skydds-
ombud 42 935 10 197 453 372 53 957 Regionala skyddsombud 825 33 1 2 861
Summa 69 025 16 576 626 646 86 873
gifter om de fall under år 1974 där yrkesinspektionen gjort en bedömning sedan ett skyddsombud avbrutit arbete med stöd av 40 b% arbetarskydds- lagen. '
Totalt har 61 ingripanden under år 1974 redovisats. Fallen är spridda över ett stort antal olika branscher och typer av arbeten. I 25 fall har in- gripandet gällt mekaniska risker (klämning, skärning, fallande föremål o. d.) i samband med användning av olika slag av maskiner, lyftredskap och fordon eller vid byggnads- och monteringsarbetet. Av dessa 25 fall har t. ex. åtta avsett lyftanordningar, fem fordon och fyra olika typer av bearbetnings- maskiner.
I 16 fall har det varit fråga om risk för förgiftning o. d. i samband med användning av olika slag av hälsovådliga ämnen. Bland de övriga fallen kan nämnas fyra fall av risk för nedstörtning, fyra fall som gällt smittofara vid arbete som haft samband med sjukvård, tre fall av hälsorisker på grund av kyla eller drag samt två fall av explosionsrisk.
Av de redovisade fallen har 43 gällt privata, åtta statliga och tio kom- munala arbetsgivare.
I 35 av fallen har yrkesinspektionen efter Skyddsombudets ingripande meddelat förbud med avseende på det stoppade arbetet. I 24 fall har in- spektionen låtit arbetet återupptas men meddelat föreläggande eller anvis- ningar om förbättring av arbetsförhållandena. I två fall har stoppet hävts utan att förbud, föreläggande eller anvisningar meddelats.
För år 1975 saknas motsvarande redovisning. Det totala antalet ingri- panden av skyddsombud som anmälts till yrkesinspektionen uppgick den 1 november 1975 till 76.
7.2. Regionala skyddsombud
7.2.1. A rbetarskydds/agens bestämmelser
Möjlighet att utse s.k. regionala skyddsombud infördes genom 1949 års arbetarskyddslagstiftning. I 40 % arbetarskyddslagen upptogs en bestämmelse att arbetarskyddsstyrelsen kunde medge lokal organisation, som företrädde arbetstagarna, att där förhållandena inom visst slag av verksamhet påkallade det utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe. Bestämmelsen tillkom med tanke på sådan verksamhet där på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkans sammansättning svårighet förelåg att utse skyddsombud bland arbetstagarna. Arbetarskyddsstyrelsen lämnade dock endast medgivande att utse regionalt skyddsombud om parterna var ense. Man beräknar att det år 1970 fanns 486 regionala skyddsombud med stark koncentration inom hotell- och res- taurangbranschen (176 st.), skogsbruket (140 st.) och målarna (117 st.). Utredningen lade i sitt förra betänkande fram förslag om en utbyggnad av systemet med regionala skyddsombud. Därvid koncentrerades intresset till de mindre arbetsställena, där det av flera skäl kan behövas en förstärkning utifrån för att skyddsorganisationen skall bli effektiv. Som riktmärke angavs att behov av regionalt skyddsombud ofta föreligger i företag där skydds- kommitté saknas och antalet anställda följaktligen understiger 50. Det be-
tonades, att arbetsgivaren inte skulle ha möjlighet att ensidigt motsätta sig att regionalt skyddsombud utses. Prövningen borde ligga regionalt och ej på arbetarskyddsstyrelsen.
Vid remissförfarandet godtogs utredningens förslag av i stort sett alla remissinstanser, ehuru några arbetsgivarorganisationer uttryckte viss reser- vation. Sålunda anförde SAF att det fanns eri risk att ombuden skulle be- traktas mera som utomstående inspektörer än som medverkande i företagets skyddsarbete. De borde därför tillsättas mycket restriktivt och samråd borde alltid ske mellan arbetsmarknadsparterna i dessa frågor.
Propositionen 1973:13O byggde i huvudsak på utredningens förslag, varvid anfördes:
Genom ett ansökningsförfarande före tillsättandet av regionalt skyddsombud skapas enligt min mening förutsättningar för en fullständig registrering av vilka personer som innehar uppdrag av detta slag och av vilka arbetsställen eller delar därav som deras verksamhetsområde omfattar. Vidare ges på detta sätt också underlag för en praktisk lösning av frågan om eisättning för de regionala skyddsombudens insatser, som jag strax återkommer till. Yrkesinspektionens prövning av frågor beträffande tillsättande av regionalt skyddsombud bör i enlighet med utredningens förslag ske med utgångspunkt i att huvuduppgiften för regionalt skyddsombud skall vara att aktivera det lokala skyddsarbetet samt under hänsynstagande jämväl till risksitua- tionen och arbetsmiljöförhållandena i övrigt på arbetsställe där ombudet avses vara verksamt. Genom att yrkesinspektionen på sätt jag kommer att förorda i det följande blir förstärkt med representanter för arbetsmarknadsparterna bör förutsättningar ska- pas för en tillfredsställande ordning beträffande handläggningen av dessa frågor.
I enlighet med dessa förslag infördes i 40% tredje stycket arbetarskydds- lagen en bestämmelse enligt vilken yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, äger medge att skyddsombud utses utanför kretsen av arbets- tagare för arbetsställe där skyddskommitté ej tillsatts. Endast lokal avdelning av sådan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, kan få sådant medgivande. Reglerna om skyddskommitté i 41 % innebär att kommitté skall tillsättas vid arbetsställe med mindre än 50 anställda endast om det begärs av ar- betstagarna.
7 . 2 . 2 Bidragsbestämmelser
I utredningens betänkande Bättre arbetsmiljö uttalades att det är naturligt att kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet — liksom för övriga skyddsombud — bärs av arbetsgivarna. Utredningen föreslog att denna princip skulle slås fast i lagstiftningen. Hur ersättningsfrågorna i praktiken skulle regleras borde med den angivna utgångspunkten kunna lösas mellan parterna, varvid överenskommelser branschvis ansågs ligga nära till hands.
Vid remissbehandlingen togs ersättningsfrågorna upp i några yttranden. Därvid ansåg LO att kostnadsfrågan borde lösas genom en generell arbets- givaravgift och att det inte var möjligt att förhandlingsvägen lösa de praktiska frågorna kring uppbörd m. m. av ersättningar till regionala skyddsombud.
I proposition 1973:13O följde departementschefen LO:s förslag om en ge- nerell arbetsgivaravgift. Han förordade därför att medel från arbetarskydds- fonden ställdes till förfogande för bidrag till kostnaderna för de regionala
skyddsombudens verksamhet. Ersättningen borde i princip utformas som ett belopp per arbetsställe. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Bestämmelser om bidrag har därefter fastställts av regeringen.
Bestämmelserna bygger på förutsättningen att utgifterna för verksamheten i första hand bestrids av de lokala fackföreningarna. Statsbidraget utgår till dessa med ett schablonbelopp per arbetsställe och är oberoende av den fak- tiska utgiften i det enskilda fallet. Därmed slipper man en tungrodd re- dovisnings- och granskningsverksamhet i anslutning till utbetalningen. Ett villkor för bidrag är dock att ombudet varit utsett under minst ett kvartal, varigenom man har viss säkerhet för att något skyddsarbete utförts.
Bidragets storlek var ursprungligen 100 kr. per arbetsställe och år. Fr. o. m. år 1975 är det 150 kr.
För vissa områden har det visat sig olämpligt med angivna schablonbelopp. Redan från början infördes särskilda regler för byggnads- och anläggnings- verksamheten med hänsyn till arbetsställenas rörlighet. I princip utgår er- sättning endast för var tredje byggarbetsplats. Likaså beslöts från början en specialregel för skogsbruket eftersom varje arbetsställe inom detta ofta omfattar vidsträckta områden med många arbetsplatser. F. n. utgår 225 kr. för varje arbetsställe inom skogsbruket.
För ytterligare två områden har av liknande skäl särskilda bidragsregler beslutats under 1975, nämligen för skorstensfejarverksamhet och för en del av transportväsendet.
För 1974 har bidrag utgått med sammanlagt nära 2,9 milj. kr. Arbetar- skyddsstyrelsen uppskattar medelsbehovet för år 1976 till 12 milj. kr.
7.2.3. Systemets tillämpning
Fråga om medgivande att utse regionala skyddsombud skall enligt yr- kesinspektionens instruktion handläggas av yrkesinspektionsnämnd.
Erfarenheterna av det nya systemet är begränsade till tiden efter den 1 juli 1974, eftersom yrkesinspektionen ej började lämna medgivanden innan den nya distriktsindelningen var klar och yrkesinspektionsnämnderna in- rättats.
Enligt uppgift från arbetarskyddsstyrelsen hade yrkesinspektionen under tiden fram till den 1 juli 1975 medgett utseende av regionalt skyddsombud för 39 173 arbetsställen. Byggnadsarbetareförbundet och Transportarbetare- förbundet ligger utanför denna statistik. Av det totala antalet låg det helt övervägande antalet (38 692 av nämnda 39173 arbetsställen) inom LO:s avtalsområden. Den 18 november 1975 fanns 861 regionala skyddsombud intagna i styrelsens skyddsombudsregister.
Genom att såväl 40% tredje stycket arbetarskyddslagen som bidragsbe- stämmelserna utgår från arbetsstället som grund för de regionala skydds- ombudens verksamhet har det nya systemet aktualiserat frågan om vad som avses med ett arbetsställe. Eftersom det inte finns några klara kriterier för detta har yrkesinspektionsnämnderna ofta av hänsyn till frågans eko- nomiska betydelse för fackföreningarna varit benägna att hänföra begrep- pet till relativt små enheter. Det har även förelegat tendenser att föra samman flera arbetsställen till ett därför att man ansett att vissa branscher gynnas. Ett rätt belysande exempel på svårigheterna är fastigheterna i Stock-
holms län som indelats i portvaktsområden när det gäller regionala skydds- ombud för Fastighetsanställdas förbund och i sotningsdistrikt när det gäller Skorstensfejeriarbetarnas förbund. Ett sotningsdistrikt omfattar ett flertal portvaktsområden. Skillnaden grundas på att fastighetsskötarna och sotarna har skilda arbetsgivare.
I fråga om byggnads- och anläggningsarbeten och en stor del av trans- portområdet har det inte varit praktiskt möjligt att knyta medgivandena till vissa namngivna arbetsställen, eftersom dessa växlar så ofta. I stället har avdelningarna fått medgivande att utse skyddsombud för alla arbets- ställen där föreningen har medlemmar inom visst geografiskt område. En förutsättning är även här att skyddskommitté saknas.
Yrkesinspektionsnämnden har i regel inskränkt sin prövning i ärenden om medgivande att utse regionalt skyddsombud till de formella förutsätt- ningarna och ej gjort någon ingående bedömning av föreliggande risker m. m. Arbetarskyddsstyrelsen har dock haft två besvärsärenden, där hänsyn till risksituationen gjort att ansökan avslagits av nämnden. Det gäller vissa av AB Svensk Bilprovnings anläggningar. Yrkesinspektionsnämnden be- dömde risken som ganska liten då endast besiktning förekom och använd- ning av avgasventilation respekterades. Vidare ansågs att regionalt skydds- ombud ej erfordrades, eftersom det redan fanns ett välordnat skyddsarbete med bl. a. två skyddsingenjörer som var placerade i Stockholm och betjänade samtliga anläggningar inom bolaget. Arbetarskyddsstyrelsen, som fann det påkallat att regionalt skyddsombud utsågs, biföll besvären från arbetsta- garparten i båda fallen.
Den formella prövningen omfattar frågan om skyddskommitté finns. Det- ta har vållat vissa svårigheter vid koncernföretag och liknande, där det fun- nits en skyddskommitté centralt. Här har arbetarskyddsstyrelsen i sin råd- givning till distrikten utgått från att en skyddskommittés område måste vara begränsat till ett arbetsställe. Om t. ex. ett bensinbolag har en central kommitté i Stockholm kan den därför inte anses vara skyddskommitté i arbetarskyddslagens mening för bolagets samtliga bensinstationer i hela lan- det, utan det skulle vara möjligt att utse regionala skyddsombud för dessa. Med hänsyn till att begreppet arbetsställe inom vissa gränser ansetts dis- positivt har dock parterna ansetts kunna komma överens om att betrakta relativt vidsträckta områden som ett arbetsställe. Det kan t.ex. gälla ett län eller ett distrikt inom företagets interna organisation av motsvarande omfattning.
Arbetarskyddsstyrelsen har i skrivelse till regeringen anmält att det fö- religger betydande oklarheter när det gäller att fastställa innebörden av be- greppet huvudorganisation. Den bestämmelse i lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som 40% tredje stycket arbetarskyddslagen hänvisar till, har tillkommit för lång tid sedan och för annat syfte än som nu är aktuellt. Lagtexten och rättspraxis ger ofullständig ledning för tolkningen. Styrelsen har därför hemställt att i anslutning till det pågående Iagstiftningsarbetet på arbetsrättens område prövas lösningar som undanröjer Oklarheterna.
7.3. Riksdagsmotioner m.m.
Frågor som rör de anställdas och deras organisationers ställning på ar- betsplatsen har behandlats i motionen 2005 vid 1973 års riksdag. I motionen föreslås bl. a. att maktbefogenheter skall tillförsäkras de anställda och deras organisationer för att åstadkomma säkra och sunda arbetsförhållanden. So- cialutskottet anförde i sitt yttrande (SOU 1973:25) över yrkandet att den i propositionen 1973:13O föreslagna lagtexten enligt utskottets mening väl återspeglade den huvudprincip på vilken den lokala skyddsverksamheten i fortsättningen skall vila. Vidare föreslogs i motionen att de anställdas organisationer skall svara för att skyddsombud får erforderlig utbildning. Beträffande denna fråga erinrade utskottet om att arbetsmarknadens parter redan har ett väl fungerande samarbete på området och att inte minst ar- betstagarnas organisationer ställt sig starkt positiva till att det nuvarande systemet i princip skall bibehållas och byggas ut. I motionen föreslogs även att då skyddsombud avbrutit arbetet med stöd av 40 b % arbetarskyddslagen det berättigade i Skyddsombudets åtgärd skall prövas av Skyddsombudets lokala fackförening och inte av yrkesinspektionen. I yttrande i denna fråga framhöll utskottet att — med hänsyn till dels gjorda överväganden rörande arbetstagarsidans medinflytande på arbetarskyddsfrågorna, dels principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens ram ytterst ankommer på arbetar- skyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som från ar- betarskyddssynpunkt bör ställas på arbetsplatsers utformning och på arbets- processerna — utskottet inte kunde biträda motionsförslaget. Vidare föreslogs i motionen att de anställda skall ha majoritet inom skyddskommittén. Be- träffande denna fråga ansåg utskottet inte erforderligt att författningsvägen reglera hur många företrädare för arbetsgivaren respektive arbetstagarna som skall utses. Slutligen föreslogs i motionen att skyddskommitté skall ha rätt att avge anmodan varigenom arbetsgivare blir skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material. I denna fråga erinrade utskottet om de möjligheter som finns för varje ledamot i en skyddskommitté att göra framställningar som tas upp av yrkesinspektionen. Med hänsyn härtill och då det inte finns anledning att i detta avseende frånkänna tillsynsmyn- digheten rätten att pröva behovet av ingripande avstyrkte utskottet mo- tionsyrkandet.
Frågor om vidgad rätt för skyddsombud att avbryta hälsofarligt arbete behandlas i motionerna 2005 vid 1973 års riksdag och 1257 vid 1975 års riksdag. I motionen krävs även att lokal fackförening blir den enda instans som kan pröva det berättigade i ett skyddsombuds åtgärd.
I sitt yttrande över motionen 2005 anförde socialutskottet (SOU 1973:25) bl.a. att arbetstagarna vid ett genomförande av förslagen i propositionen 1973:13O får ökade möjligheter att i ett tidigt skede påverka olika arbets- miljöfaktorer och till beslutade och tillämnade förstärkningar av tillsyns- funktionerna. Med hänsyn härtill torde man kunna utgå från att behovet av regler som ger skyddsombuden möjlighet att avbryta arbetet är förhål- landevis begränsat. Enligt utskottets mening hade i pr0positionen gjorts en lämplig avgränsning av situationer i vilka skyddsombud skall äga avbryta arbetet. Med hänsyn till dels gjorda överväganden rörande arbetstagarsidans
medinflytande på arbetarskyddsfrågorna, dels principen att det inom ar- betarskyddslagstiftningens ram ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som från arbetarskyddssynpunkt bör ställas på arbetsplatsens utformning och på arbetsprocesserna, kunde utskottet inte heller biträda motionsförslaget i den del det avsåg spörsmålet om vilket organ som skall pröva ett skyddsombuds beslut att avbryta arbetet. I sitt yttrande över motionen 1257 anförde utskottet att dessa tidigare åbe- ropade skäl alltjämt är bärande.
Arbetarskyddsstyrelsen har till utredningen för kännedom översänt en skrivelse den 26 november 1974 från Sveriges arbetares centralorganisation om val av skyddsombud. I skrivelsen anförs bl.a. att skyddsverksamheten ibland hotas av fullständig förlamning därför att valet av skyddsombud så hårt anknutits till kollektivavtalsbunden organisation.
Frågan om vem som skall tillsätta skyddsombud, arbetstagarledamöter och skyddskommitté har tagits upp i motionerna 19751481 om rätt för icke kollektivavtalsslutande facklig organisation att utse skyddsombud m.m. och 19751768 om vissa arbetsmiljöfrågor.
I motion 481 uttalas, att beslutet att endast lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal har rätt att utse skyddsombud och ledamöter till skyddskommitté har väsentligt försämrat möjligheterna för vissa arbets- tagarekategorier att bedriva ett effektivt skyddsarbete. Som exempel anges förhållandena i de flesta svenska hamnar. I motion 768 förordas en återgång till det tidigare systemet, emedan detta innebar ett större direktinflytande för arbetstagarna. Socialutskottet avstyrkte i sitt yttrande över motionerna (SOU 1975:4) bifall med framhållande av att kopplingen till kollektivavtalsslutande or- ganisation är ett uttryck för en princip som tillämpas i det pågående ar- betsrättsliga reformarbetet.
Frågor om företagsdemokrati på arbetsmiljöområdet har bl. a. behandlats i riksdagsmotionerna 197312004, l974:700 och l975:153 om garantier för de anställda av en position jämställd med arbetsgivarens i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening och 1973:287 om för- utsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön på företagsnämn- derna. varvid dessa tillåggs beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor.
I sitt yttrande (SoU 1973225) över motionerna l973z287 och 2004 erinrade socialutskottet bl.a. om de försök med fördjupad företagsdemokrati som pågår såväl inom den statliga som inom den enskilda sektorn. Beträffande ett yrkande i motionen 2004 att den kommande arbetsmiljölagen skall ga- rantera en position jämställd med arbetsgivarens i vad avser det reella in- flytandet över arbetsmiljön i vid mening erinrade utskottet om att de resultat. som successivt framkommer under försöken med fördjupad företags- demokrati, självfallet kan bli av betydelse för arbetsmiljöutredningens fort-
satta arbete. . Socialutskottet framhöll i sitt yttrande (SoU l975:4) över motionen
l975:153 bl. a. att ställningstagandet till arbetsrättskommitténs betänkande med förslag till en ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal och till de synpunkter som framkommer under remissbehandlingen enligt utskottets mening kommer att bli av stor betydelse när det gäller att förstärka arbetstagarnas inflytande över arbetsmiljön i vid mening. Enligt utskottet borde detta ställningstagande inte föregripas.
8. Företagshälsovård, läkar— undersökningar
8.1. Inledning
Medicinska undersökningar av arbetstagarna i syfte att förhindra och av- hjälpa sjukdom som hänger samman med arbetsmiljön sker bl. a. genom särskilda besiktningsläkare som förordnas av socialstyrelsen efter framställ— ning av arbetarskyddsstyrelsen. Besiktningsläkarsystemet regleras i författ- ning på sätt närmare berörs i det följande. Själva företagshälsovården är däremot inte författningsreglerad, om man bortser från en bestämmelse i lagen (1961:262) om allmän försäkring enligt vilken ersättning av allmänna medel i vissa fall kan utgå till arbetsgivare som anordnar företagshälsovård. Där sådan hälsovård finns anordnad torde den i allmänhet fördela sig i lika män mellan förebyggande verksamhet och sjukvård för de anställda. Någon allmän skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om företagshäl- sovård finns således inte i vårt land.
I det följande lämnas först vissa uppgifter om företagshälsovården. Där- efter behandlas det system för läkarundersökningar som finns föreskrivet i författning och, i anslutning därtill, de viktigare register över vissa yr- kessjukdomar som har upprättats. I samband härmed lämnas en kortfattad redogörelse för den rapport som nyligen har avgetts av en av arbetarskydds- styrelsen förordnad arbetsgrupp (MESI) för översyn av reglerna om medi- cinsk silikoskontroll m. m. I ett efterföljande avsnitt tas sedan upp den anmälningsplikt för läkare vid inträffat sjukdomsfall som infördes år 1974 (52% arbetarskyddslagen).
8.2. Företagshälsovården m.m.
Företagshälsovårdens syfte är att på arbetsplatserna förebygga yrkesrisker, främja hälsa och arbetsförmåga samt bidra till trygghet och tillfredsställelse i arbetet. Som nämnts inledningsvis föreligger inte någon lagreglerad skyl- dighet för arbetsgivare att anordna företagshälsovård. Denna är inte heller i övrigt reglerad genom lagstiftning. På de arbetsplatser där sådan hälsovård har anordnats har detta skett antingen efter överenskommelse med arbets- tagarorganisation eller också ensidigt på föranstaltande av arbetsgivaren.
I arbetsmiljöutredningens förra betänkande Bättre arbetsmiljö (SOU 1972:86 s. 125) lämnas en redogörelse för företagshälsovårdsfrågans behand-
ling. För närmare uppgifter får utredningen hänvisa dit. I det följande lämnas vissa uppgifter om förhållanden som hänför sig till tiden efter det att ut- redningen avgav sitt förra betänkande.
Utredningen föreslog i sitt förra betänkande att i 41 a% arbetarskydds- lagen införs en bestämmelse att skyddskommittén skall behandla frågor om företagshälsovård. Enligt propositionen 1973:130, som avgavs på grund- val av betänkandet, bör företagshälsovården ses som en del av ett modernt arbetarskydd. Att skyddskommittén ges kompetens att behandla frågor kring företagshälsovården ansågs därvid väsentligt. Det framhölls i anslutning härtill att företagshälsovården är en viktig förutsättning för en fortlöpande effektiv bevakning av arbetsmiljön på arbetsstället och därför inte kan fri- kopplas från den lokala skyddsorganisationen i övrigt. Föredragande de- partementschefen ansåg det vara av stor betydelse att de anställda får direkt inflytande över de viktiga frågor som gäller företagshälsovården och för- ordade därför att utredningens förslag antogs. Riksdagen biföll propositionen och förslaget genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1974.
Företagshälsovården organiseras i dag på olika sätt beroende på företagets storlek, organisation, förekomsten av hälsorisker m. m. I större företag be- drivs verksamheten inom företaget. 1 andra fall kan företag gemensamt ha inrättat företagshälsovårdscentraler. En tredje form utgörs av överens- kommelse med fristående läkare om biträde med uppgifter inom företags- hälsovårdens område. Vidare finns olika former av branschanknuten fö- retagshälsovård.
Inrättande av tjänst som företagsläkare inom den kommunala sektorn förutsätter enligt 1972 års sjukvårdskungörelse socialstyrelsens medgivande. Tjänst som företagsläkare inom privat eller statlig företagshälsovård är där- emot inte underkastad någon sådan kontroll. Den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen tillämpar emellertid ett rekommen- dationsförfarande. Enligt detta skall inom företagshälsovården inte anställas personal som inte uppfyller de kompetenskrav som föreslagits av delega- tionen.
I propositionen 1971123 angående vissa frågor om företagshälsovård m. m. beräknades att företagshälsovården skulle tillföras totalt 90 läkare per år under perioden 1971—1975, varav 45 inom den offentliga hälso- och sjuk- vården. Totalantalet verksamma läkare (heltidstjänster) inom företagshäl- sovård beräknades därigenom uppgå till ca 650 år 1976.
Genom den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelega- tionens försorg har utförts en undersökning av hur många läkare som i augusti 1973 var verksamma inom företagshälsovård. Uppgifterna erhölls från en inventering som SAF genomfört beträffande företagshälsovården inom SAF-anslutna företag med mer än 500 anställda samt från Lands— tingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Därutöver inlämnades upp- lysningar om läkare anställda för företagshälsovård vid statliga verk. statliga företag m.fl. Uppgifterna redovisas i tabell 8.1 som hämtats ur skriften "Företagshälsovårdens personalresurser. Läkarna" (företagshälsovårdsdele- gationen 1974).
Tabell 8.1 Antal företagsläkare anställda minst 20 tim./vecka (hel- eller deltid)
Arbetsgivare Heltid Deltid 40—30 tim./v. 29—20 tim./v.
SAF-anslutna företag (500 anställda) 111 23 Företagshälsocentraler 107 7 Bygghälsan 18 I Statsföretag AB 9 10 Statliga verk 12 3 Kooperativa förbundet 8 2 Primärkommuner 25 — Landstingskommuner 32 12 Summa 322 58 Total summa 380
Antalet företagsläkare med en arbetstid av minst 20 tim./vecka uppgick enligt undersökningen till 380. Företagshälsovårdsdelegationen inhämtade vidare uppgifter från socialstyrelsens läkarregister avseende år 1971 och upp- gifter från Svenska företagsläkarföreningens medlemsmatriklar. På grund- val av de uppgifter som framkommit uppskattade delegationen antalet fö- retagsläkare som under minst halva sin arbetstid var verksamma inom fö- retagshälsovård till ca 400 i augusti 1973. En mindre del av dessa 400 — understigande 20 % — uppskattades ha en deltidsanställning.
Företagshälsovårdsdelegationen anförde i anslutning till undersökningen att man har goda skäl att anta att en utbyggnadstakt på 45 utbildade läkare per år, som sanktionerats av statsmakterna, dittills inte överskridits under den tid som förflutit sedan företagshälsovårdsutredningen framlade sitt be- tänkande (SOU l968:44). Med hänsyn till att planerna för utbyggnad av företagshälsovården även omfattade ett årligt tillskott av läkararbetstid mot— svarande 45 heltidstjänstgörande läkare inom den offentliga hälso- och sjuk- vården, ansåg man sig kunna hävda att utbyggnadsramarna i själva verket avsevärt underskridits.
Socialstyrelsen genomförde år 1974 en undersökning avseende läkares arbetstid och tjänster under denna period. Undersökningen omfattade alla läkare inom den offentliga hälso- och sjukvården liksom bl. a. läkare verk- samma inom företagshälsovård vid företag, företagshälsovårdscentraler, Bygghälsan samt statliga verk och myndigheter. Uppgifter om anvisnings- läkares verksamhet inhämtades inte.
Undersökningens resultat redovisades i april 1975 i rapporten LATT 74. Sammanlagt 410 läkare angavs härvid normalt ha en arbetstid av 16 timmar eller mer per vecka inom företagshälsovård i november 1974.
För att skatta det totala antalet läkare inom företagshälsovård med tjänst- göring 16 timmar eller mer per vecka i slutet av 1974 inhämtades genom arbetarskyddsstyrelsens försorg uppgifter över antalet verksamma läkare vid de företag eller företagshälsovårdscentraler som ej besvarat LATT-under— sökningen. Därvid konstaterades att 54 läkare var knutna till dessa företag eller centraler. Detta innebär att enligt undersökningen ca 465 läkare normalt var verksamma 16 timmar eller mer per vecka inom företagshälsovård i
Tabell 8.2 Arbetstidens innehåll inom företagshälsovård (ej landstingskommunal, motsv.) Procent
Sjukvård 43.1 Hälsoundersökningar 19,1 Miljöinriktat hälsovårdsarbete 14,2 Rehabilitering 3.2 Information/utbildning 6.9 Ovrigt 13.5
november 1974.
I LATT—undersökningen frågades bl. a. efter den faktiska arbetstiden och dess innehåll under undersökningsveckan. 345 läkare inom statlig. primär- kommunal och privat verksamhet redovisade faktisk arbetstid. Uppgifterna redovisas i tabell 8.2 som hämtats ur LATT 74.
Några aktuella uppgifter finns inte angående antalet sköterskor och ingen— jörer inom företagshälsovården.
Statens personalnämnd avgav år 1974 förslag till riktlinjer för den statliga personalhälsovårdens utformning. Enligt förslaget bör personalhälsovården för statsanställda byggas ut allteftersom personella- och ekonomiska resurser föreligger. Den föreslås omfatta en medicinsk, en teknisk och en perso- nalsocial del. Utformningen, inriktningen och prioriteringen på det lokala planet föreslås utformas i skyddskommitté och i särskilda hälsoråd. Myn- digheter med över 1 500 anställda inom en ort borde anordna personal- hälsovården inom myndigheten. Ifråga om mindre myndigheter anförs möj- ligheterna till samverkan mellan flera statliga myndigheter och samverkan med landsting eller kommun. Förslaget, som hittills inte lett till någon åtgärd, innehåller även i andra hänseenden uttalanden om organisationen av den statliga personalhälsovården.
Socialstyrelsen redovisade ijuni 1975 ett förslag till läkarfördelningspro- gram för perioden 1975—1980 (LP 80). Utbyggnaden av företagshälsovården beräknas i förslaget ansluta sig till den i propositionen l97lz23 angivna takten. Härigenom skulle som tidigare nämnts företagshälsovården tillföras 90 läkare per år, varav 45 inom ramen för offentlig hälso- och sjukvård. Detta program har fastställts av socialdepartementets sjukvårdsdelegation i juni 1975. I samband med fastställandet av LP 80 beslöt sjukvårdsde- legationen den 24juni 1975 atti kontakt med den till arbetarskyddsstyrelsen
knutna företagshälsovårdsdelegationen ta upp frågan om en närmare an- slutning av företagshälsovården till läkarfördelningsprogrammet. Beredningen av statlig företagshälsovård har i oktober 1975 avgett be- tänkandet Statlig företagshälsovård. Beredningen föreslår att företagshälso— vårdsverksamhet med den inriktning som ursprungligen angetts i ILO-re- kommendationen från år 1959 och senare i svenska offentliga utredningar och även förelagts och antagits av riksdagen införs även för den statliga företagsamheten. I fråga om inriktningen av företagshälsovården anser be- redningen inte erforderligt att föreslå någon ändring, även om det med
hänsyn till ställningstaganden från regeringens sida borde ske en ökning av insatserna på det förebyggande området. Den inom företagshälsovårdens ram bedrivna sjukvården anses emellertid böra begränsas till dels sådan sjukvård som bör vara en integrerad del av företagshälsovården som underlag för kontinuerliga och direkta konstateranden om hälsoriskernas ursprung och konsekvenser för de anställdas fysiska och psykiska hälsa, dels i övrigt sådan sjukvård som av särskilda skäl bör ombesörjas av företagshälsovården.
Beredningen anser vidare att den sociala och psykologiska kompetensen som föreslås företrädd inom företagshälsovården främst skall utnyttjas i preventivt syfte och tillsammans med den medicinska och tekniska kom- petensen utgöra en självständigt organiserad men funktionellt integrerad del av den personaladministrativa verksamheten. Liksom när det gäller den medicinska delfunktionen bör åtgärder av social eller psykologisk karaktär inom företagshälsovårdens ram begränsas till i huvudsak förebyggande verk- samhet relaterad till arbetsmiljön.
Vad beträffar de organisatoriska överväganden som redovisats i statens personalnämnds förslag har beredningen inte funnit anledning att närmare behandla dessa. Beredningen anser dock att personalnämnden i sin fortsatta planläggning kan utgå från det ursprungliga organisationsförslaget. Bered- ningen framhåller betydelsen av att personalnämnden i sin fortsatta planering av företagshälsovård för statsanställda beaktar behovet av samplanering med i första hand landsting och kommuner.
I fråga om tilldelningen av läkare för statlig företagshälsovård har be- redningen funnit att sådana bör kunna ställas till förfogande inom ramen för de 90 heltidstjänster för läkare som årligen anvisas företagshälsovården enligt gällande läkarfördelningsprogram. Någon fast maximerad kvot av lä- kare avsedda för statlig företagshälsovård bör enligt beredningens uppfatt- ning inte införas. Den statliga sektorn får härigenom rekrytera personal i konkurrens med andra arbetsgivare inom angivna planeringsram. En kon- troll av utbyggnadstakten av företagshälsovården bör enligt beredningen åstadkommas genom att särskilda kompetensregler införs, varigenom ar- betarskyddsstyrelsens utbildningskapacitet blir styrande för nytillskottet av företagsläkare. Det huvudsakliga motivet för sådana kompetensregler anges dock vara strävan att garantera företagshälsovården en tillfredsställande kva- litativ utveckling. Beredningen har inte funnit anledning att härutöver pröva frågan om allmän etableringskontroll för inrättande av företagsläkartjänster. Beredningen understryker dock betydelsen av ett fastställande av kompe- tenskravet för den personal som skall vara verksam inom företagshälso- vårdens förebyggande psykosociala och personalsociala del. Med hänsyn till nuvarande och framtida väntad planeringskapacitet inom statens per- sonalnämnd har beredningen räknat med en möjlig utbyggnadstakt av 12—15 nya statliga företagshälsovårdscentraler per år.
I utredningens förra betänkande berördes 1967 års överenskommelser mel- lan LO och SAF om riktlinjer för företagshälsovård och om förbundssam- verkan och lokalt samråd på företagshälsovårdens område. Liknande över- enskommelser har träffats mellan andra arbetsmarknadsparter. Tankegång- arna i överenskommelserna har förts vidare i företagshälsovårdsutredningens tidigare nämnda betänkande och i den likaledes nämnda propositionen
197lz23. Under år 1975 slöts ett centralt avtal på det kommunala området rörande arbetsmiljöfrågor. Företagshälsovårdens inriktning och arbetsfält en- ligt en bilaga till avtalet överensstämmer i stora delar med vad som anges i LO—SAF-överenskommelsen. Företagshälsovårdens huvudsakliga arbets- fält anges sålunda som arbetsanpassning, arbetshygien. ergonomi. sjukvård och yrkesskador. [ förhållande till nämnda överenskommelser tillkommer avsnitt om stress och om samarbetsproblem. Förutom företagshälsovårdens tekniska och medicinska funktion anges att verksamheten skall vara psy- kosocialt förebyggande. I fråga om sjukvård sägs att den skall dimensioneras så att den inte i oskälig grad inkräktar på det förebyggande arbetet.
Anslutningsvis vill utredningen erinra om att försäkringskassa enligt 2 kap. 75 lagen (1962:381) om allmän försäkring kan träffa avtal med ar- betsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder, om skälig gottgörelse för arbetsgivarens kostnader. Kungl. Maj:t har är 1972 uppdragit till riksförsäkringsverket och socialstyrelsen att. bl.a. mot bak- grund av utbyggnaden av företagshälsovården. göra en översyn av reglerna och tillämpade principer för ersättning från den allmänna försäkringen för läkarvårdskostnader i de fall då läkarvården ombesörjs av annan än staten, landstingskommun eller privatpraktiserande läkare. I utredningen ingår även företrädare för arbetarskyddsstyrelsen.
Frågor om utbildningen av personal inom företagshälsovården behandlas i avsnitt 15.4.
8.3. Besiktningsläkarsystemet
Enligt 16% arbetarskyddslagen får regeringen föreskriva särskilda villkor för arbetstagares användande till arbete som bedöms medföra särskild fara för ohälsa eller olycksfall. Sådana bestämmelser finns främst i kungörelsen (19491211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Enligt denna kungörelse skall arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen — om visst arbete medför särskild fara för uppkomst av bensol-, bly-, kadmium- eller kvicksilverförgiftning, dammlunga (pneumokonios)eller tryckfallsjuka hos arbetstagare — föreskriva att arbetstagare får användas till arbetet endast om han vid läkarunder- sökning befunnits inte förete sjuklighet eller svaghet som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den hälsofara som är förbunden med arbetet. Arbetarskyddsstyrelsen skall vidare efter samråd med socialstyrelsen fö— reskriva om periodisk läkarbesiktning av arbetstagare som används till sådant arbete. De undersökningar och besiktningar som föreskrivs i kungörelsen utförs av läkare som för ändamålet förordnas av socialstyrelsen efter fram- ställning av arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat beslut enligt kungörelsen beträffande ett antal arbetsställen där det finns fara för bensol- eller blyförgiftning eller för silikos eller asbestos. På dessa arbetsställen skall enligt kungörelsen föras register om arbetets art och nam- nen på arbetstagarna. I kungörelsen finns vidare föreskrifter om läkarintyg. journal. läkares rapporteringsskyldighet, åliggande för arbetsgivaren att ställa lokal till förfogande för läkarundersökning. skyldighet för honom att se
till att arbetstagarna infinner sig till besiktning samt ansvarsbestämmelser. Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av kungörelsen utfärdat föreskrifter om utförande av läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av dammlunga (pneumokonios). Föreskrifter har senast utfärdats i med- delande l975:12.
För närvarande omfattas drygt 300 företag med tillsammans ca 20000 anställda av föreskrifter om medicinsk silikoskontroll med stöd av 1949 års kungörelse. Något över 100 besiktningsläkare svarar för undersökning och besiktning. Förberedelser pågår för införande av medicinsk silikoskon- troll vid arbetsställen inom stenindustrier och vid krossanläggningar. Fö- reskrifter för medicinsk kontroll av asbestos har utfärdats för drygt 50 företag.
Det bör i detta sammanhang nämnas att det till arbetarskyddsstyrelsen finns knuten en central bedömningsnämnd för dammlunga. Den har till uppgift bl. a. att på begäran av besiktningsläkare, arbetsgivare eller arbets- tagare eller i annat fall avge utlåtande angående misstänkt eller konstaterad dammlunga. Nämnden skall också från medicinsk och arbetshygienisk syn— punkt följa utvecklingen beträffande arbete som är förenat med fara för dammlunga. Under år 1974 har nämnden prövat 144 fall och konstaterat silikos i 17 fall och asbestos i likaledes 17 fall.
Med stöd av kungörelsen om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar har arbetarskyddsstyrelsen vidare utfärdat föreskrifter(meddelande 7111 |) om utförande av läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av blyförgiftning. Kontrollen avser förgiftning av metalliskt bly och oorganiska blyföreningar. Sådana föreskrif- ter har utfärdats för omkring 85 företag.
Frågan om läkarundersökningar har av arbetarskyddsstyrelsen även tagits upp i vissa andra anvisningar och meddelanden. [ styrelsens radonanvis- ningar föreskrivs bl. a. att arbetstagare före anställning i arbete där risk finns för radon och radondöttrar i andningsluften bör ha undergått läkarunder- sökning för utrönande av om arbetet för honom medför särskild fara för lungcancer. Vidare föreskrivs i arbetarskyddsstyrelsens PCB-anvisningar bl. a. att arbetsgivare bör bl. a. genom läkarundersökning vid anställningen förvissa sig om att det i regelbundet arbete med PCB inte sysselsätts ar- betstagare som har benägenhet för övre luftvägssjukdomar eller hudbesvär eller som lider av infektionssjukdomar eller kroniska sjukdomar i inre organ. I anvisningarna framhålls också att arbetstagare med ej helt utläkta sår inte bör sysselsättas i sådant arbete med PCB där hudkontakt kan förekomma.
8.4. Centrala register
År 1958 inrättades inom dåvarande medicinalstyrelsen ett cancerregister. Detta förs numera hos socialstyrelsen. Läkare vid sjukvårdsinrättning i öppen eller sluten sjukvård är skyldig att till registret anmäla nyupptäckta primära tumörer. Anmälningsskyldighet finns däremot inte för privatpraktiserande läkare eller distriktsläkare. Vidare skall varje tumör som fastställs av pa- tolog/cytolog och rättsläkare anmälas av den ansvarige läkaren. I ca 95 %
av alla registrerade fall i cancerregistret bygger uppgiften på två anmälningar, en från klinik och en från patologavdelning. Varje år kompletteras registret maskinellt med uppgift angående inträffade dödsfall från statistiska cen- tralbyråns dödsorsaksregister.
I registret ingår f. n. omkring 350000 fall. avseende åren 1958—1971. För vart och ett av de nämnda åren har statistik över antalet cancerfall redovisats i publikationen Cancer lncidence in Sweden. En utförligare redogörelse för materialet med bl. a. geografisk spridning redovisas för åren 1959—1965. Hos cancerregistret har vidare upprättats vissa icke publicerade tabeller över bl. a. förhållandet mellan cancerdiagnos och uppgift angående yrke och ålder.
Cancerregistret kommer till användning bl. a. av forskare som försöker utreda sambandet mellan cancer och yrkesexposition eller boendemiljö. när misstanke uppstått om sådant samband. Någon mera omfattande under- sökning beträffande skilda miljöfaktorers carcinogena effekt har ännu inte gjorts i vårt land. Vissa studier av förmodat samband mellan cancer och yrkesexposition eller omgivningshygieniska faktorer har emellertid med hjälp av cancerregistret genomförts på mindre material. I fråga om begrän- sade grupper av arbetstagare har således gjorts kontroll mot cancerregistrets datalistor, varefter utfalletjämförs med cancerförekomsten beräknad på riks- materialet.
En brist i cancerregistrets nuvarande material är att hemortsuppgifter och yrkesuppgifter för åren 1958—1970 är ofullständiga. Under år 1976 avses komplettering bli genomförd i dessa hänseenden. Därigenom möjliggörs bättre studier av eventuella samband mellan cancer och t. ex. yrkesexpo- sition.
Hos arbetarskyddsstyrelsen förs ett register över fall av silikos. pneu- mokonios- eller silikosregistret. Bakgrunden till registrets tillkomst är föl- jande. Arbetarskyddsstyrelsen beslöt. efter samråd med dåvarande medi- cinalstyrelsen. år 1962 att de läkare som förordnats med stöd av 1949 års kungörelse om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar skulle rapportera sina iakttagelser till arbetarskydds- styrelsen. Dessa uppgifter jämte resultatet av en av SAF och LO företagen undersökning av t. o. m. år 1956 inträffade silikosfall kom att bilda grunden för arbetarskyddsstyrelsens silikosregister.
Registret har därefter tillförts ett stort antal uppgifter i samband med en landsomfattande utredning om silikosen och dess uppkomstbetingelser. som genomfördes under åren 1963—1967. det s.k. silikosprojektet. Omfat- tande arbete har nedlagts i syfte att fullständiga registret och genom detta skapa förutsättningar för en effektiv kartläggning av silikossituationen i vårt land. Registret tillförs fortlöpande uppgifter. främst från besiktningsläkarna. arbetsgivarna och socialförsäkringsinrättningarna.
8.5. Rapport om medicinsk silikoskontroll
Genom arbetarskyddsstyrelsens beslut den 17 september 1973 tillsattes en arbetsgrupp (MESI) med uppgift att se över formerna för den medicinska silikoskontrollen och överväga vilka åtgärder som behövs för kontrollens
genomförande. Arbetsgruppen har i oktober 1975 till styrelsen överlämnat en rapport med resultatet av gruppens överväganden. Förslaget samman- fattas i bl.a. följande punkter.
Arbetsgivarna skall åläggas ansvaret för att medicinsk silikoskontroll genomförs när detta skall ske enligt arbetarskyddsstyrelsens anvisningar.
Arbetarskyddsstyrelsen skall. i samråd med socialstyrelsen. fastställa kraven på kom- petens för de läkare som skall utföra medicinsk silikoskontroll (kontrolläkare). Ar- betarskyddsstyrelsen skall utfärda normerande förslag till avtal avseende medicinsk silikoskontroll mellan arbetsgivare och kontrolläkare. Arbetsgivare skall ansvara för att avtal träffas med läkare om utförande av medicinsk silikoskontroll. Avtal mellan arbetsgivare och kontrolläkare om utförande av medicinsk silikoskontroll skall re- gistreras i silikosregistret.
Innehållet i och rutinerna för den medicinska silikoskontrollen skall fastställas av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med socialstyrelsen.
Den offentliga sjukvården skall ombesörja röntgenundersökningar i samband med medicinsk silikoskontroll. Arbetarskyddsstyrelsen skall verka för utarbetandet av cen- trala anvisningar eller rekommendationer avseende röntgenteknik i samband med medicinsk silikoskontroll. Bedömningen av röntgenbilder skall utföras inom länssjukvården.
En regional bedömningsnämnd för dammlunga skall inrättas inom varje sjuk- vårdsregion. Centrala bedömningsnämnden för dammlunga skall i huvudsak verka för enhetlighet i vad avser lungröntgenundersökningar i samband med medicinsk silikoskontroll och vad som sammanhänger därmed.
Silikosregistret skall kunna lagra även teknisk miljöinformation. Arbetsgivarna skall åläggas informationsskyldighet avseende teknisk miljöinfor- mation.
8.6. Läkares anmälningsplikt m.m.
Enligt 52 & arbetarskyddslagen i dess lydelse före den 1 januari 1974 ålåg det i statens eller kommuns tjänst anställd läkare. som fick kännedom om förhållande som stred mot arbetarskyddslagen eller med stöd av lagen med- delad föreskrift. att göra anmälan hos tillsynsmyndigheten. Arbetsmiljö- utredningen föreslog i betänkandet Bättre arbetsmiljö att anmälningsplikten borde utvidgas att gälla i alla de fall då läkare i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete. Begreppet sjukdom borde därvid inte ges en snäv tolkning utan borde kunna innefatta även sjuk- domssymptom av intresse. Vidare borde i fråga om anmälningsskyldighet någon kategoriklyvning inte föreligga mellan i allmän och privat tjänst an- ställd läkare beträffande iakttagelser vid behandling av sjukdomsfall eller i samband med hälsoundersökningar. Detta ansågs särskilt viktigt med hän- syn till att företagsläkare i stor utsträckning är anställda vid enskilda företag. Förevarande paragraf har getts ändrad lydelse i enlighet med vad nu sagts.
l betänkandet framhölls att det är angeläget att paragrafen i sin föreslagna nya lydelse får god efterföljd. För tillsynsmyndigheterna är det nämligen av stor betydelse att få samlade olika iakttagelser av hälsorisker. Samlade kan iakttagelserna ge värdefulla upplysningar om under vilka förhållanden hälsorisker uppkommer.
Förslaget genomfördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1974 (prop. 1973:130). Anmälan enligt 52 & skall göras hos tillsynsorgan, dvs. yrkesin- spektionen eller arbetarskyddsstyrelsen. Det ankommer på arbetarskydds- styrelsen att meddela närmare anvisningar om former m.m. för anmäl— ningspliktens fullgörande. Sådana har utfärdats i samråd med socialstyrelsen (meddelande l975:15).
Också skyldigheten enligt förevarande paragraf att lämna tillsynsorganen upplysningar och biträde har vidgats till att gälla alla läkare. Det ligger i sakens natur att skyldighet för läkare som ej är i allmän tjänst att lämna upplysningar och biträde åt tillsynsmyndighet närmast kan komma att beröra företagsläkare.
9. Arbetarskyddslagens tillämpnings- område
9.1. Inledning
När man i Sverige i slutet av 1800-talet började arbeta på en särskild lag- stiftning med ändamål att förebygga olycksfall och ohälsa i arbete. bedömde man att behov av en sådan lagstiftning förelåg på ett förhållandevis begränsat område. De missförhållanden man uppmärksammat var koncentrerade till industrin och i första hand fabriksindustrin. Den första arbetarskyddslagen i modern mening, 1889 års lag om skydd mot yrkesfara, blev med den utgångspunkten i huvudsak tillämplig endast på kroppsarbetare inom in- dustrin.
Den efterföljande lagen. 1912 års lag om arbetarskydd, avsåg rörelser och vissa särskilda arbetsföretag, såsom hus—, väg- eller vattenbyggnad, i vilka arbetstagare användes för arbetsgivares räkning. Det spelade ingen roll om rörelsen var industriell eller inte. Som skäl mot att göra lagen tillämplig på varje verksamhet, där någon utförde arbete för annans räkning, åberopades att det skulle vara att gå utanför gränsen för ett verkligt och påvisbart behov. Den statliga och kommunala förvaltningen nämndes som exempel på verk- samhet som saknade behov av särskilda skyddsföreskrifter. Lagens anknyt- ning till begreppet rörelse medförde vidare att privat verksamhet bedriven av stiftelser, ideella föreningar, fackorganisationer, politiska organisationer, välgörenhetsorganisationer och liknande ansågs falla utanför lagens ram.
1949 års lag om arbetarskydd hade ursprungligen i fråga om arbetstagare sitt tillämpningsområde bestämt på samma sätt som 1912 års lag. Däremot skedde en utvidgning genom att vissa kategorier utanför anställningsför— hållanden likställdes med arbetstagare. Genom lagändring år 1963 slopades senare den begränsning som låg i anknytningen till begreppet rörelse (SFS 1963:245),
9.2. Huvudregel för lagens tillämpning
Från och med den 1 januari 1964 gäller den huvudregeln att arbetarskydds- lagen är tillämplig på varje verksamhet i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning (] & första stycket arbetarskyddslagen). Lagen skall sålunda alltid tillämpas då anställningsförhållande föreligger och om- fattar numera även statlig verksamhet, såsom arbetet inom centrala äm-
betsverk, lokala förvaltningar, polisväsendet etc. Visst undantag gäller dock i fråga om försvaret, se avsnitt 9.5. Likaså faller den kommunala förvalt- ningen inom området för lagens tillämpning. 1963 års lagändring innebar också att anställda i privat verksamhet, som inte bedrivs i förvärvssyfte. kom att omfattas av lagen.
I den proposition som låg till grund för 1963 års lagändring framhölls (prop. 19631126 5. 61) att arbetarskyddslagen blir tillämplig så snart någon anlitar en persons arbetskraft under sådana omständigheter att ett arbets- tagarförhållande uppkommer. Föreligger ett arbetstagarförhållande borde la— gen äga tillämpning även om arbetet är av tillfällig karaktär. Härav ansågs dock inte följa att samtliga skyddsbestämmelser skulle komma till använd- ning i sådana fall. Det påpekades att en stor del av bestämmelserna är så utformade att de endast får betydelse för arbete som är av mera sta- digvarande natur.
För lagens tillämplighet förutsätts däremot att verksamheten bygger på någon form av anställningsavtal. Det vanliga vid sådant avtal är givetvis att arbetsgivaren skall utge vederlag för arbetet och i allmänhet torde ett arbetsgivar-arbetstagarförhållande innebära att lön utgår. Den omständighe- ten att så ej är fallet torde dock inte i och för sig föranleda att verksamheten undantas från lagens tillämpning om arbetet består i uppgifter som är jäm- förliga med vanliga arbetstagares. Den som för sin praktiska utbildning oav- lönad deltar i arbete i en verkstad eller dylikt anses sålunda som arbetstagare. Detta gäller dock ej s.k. pryoelever, se avsnitt 9.3.2.1.
] 1 & andra stycket arbetarskyddslagen görs ett försök att närmare be- stämma begreppen arbetstagare och arbetsgivare. Med arbetstagare förstås i lagen envar som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse som självständig företagare. Med arbetsgivare avses envar för vilkens räkning arbete utförs av sådan arbetstagare utan att mellan dem står någon tredje person som åtagit sig att ombesörja arbetets utförande såsom självständig företagare. När motsvarande bestämning infördes i 1912 års arbetarskyddslag var detta förestavat av att lagen skulle omfatta alla kategorier som utförde arbete för arbetsgivare inom vissa verksamheter oav- sett om de enligt vanligt språkbruk var att anse som arbetare.
Eftersom arbetarskyddslagens tillämplighet i första hand bygger på att det föreligger ett arbetsgivar-arbetstagarförhållande får det avgörande be- tydelse om den som utför arbete för annans räkning är anställd eller har en mera självständig ställning. Bestämmelsen i 1 % andra stycket arbetar- skyddslagen utgår från en skiljelinje mellan arbetstagare och självständig företagare men ger inte någon ledning hur gränsdragningen skall ske. Vid framläggande av propositionen med förslag till gällande arbetarskyddslag anfördes (prop. 19481298 5. 282) att det inte är möjligt att uttömmande ange innebörden av arbetstagarbegreppet, helst som frågan i viss utsträckning måste bedömas med hänsyn till de i det särskilda fallet föreliggande om— ständigheterna. Det ansågs därför liksom dittills få ankomma på rättstill- lämpningen att närmare utforma begreppets innebörd. Därvid syntes praxis i fråga om tillämpningen av arbetstids- och olycksfallsförsäkringslagstift- ningen kunna tjäna till god ledning.
Begreppet arbetstagare används i ett stort antal författningar och frågan vem som skall anses som arbetstagare har behandlats i olika sammanhang.
Här skall inte göras någon översikt över arbetstagarbegreppets utveckling utan det hänvisas till litteraturen på området. Frågan har nyligen ingående behandlats i arbetsrättskommitténs betänkande (SOU 197521 5. 691—741) i anslutning till att kommittén lagt fram förslag till lag om förhandlingsrätt och kollektivavtal. En vägledning vid bedömande av frågan vem som är att anse som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst enligt lagarna om allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring har utfärdats av riksförsäkrings- verket.
Vem som är arbetsgivare enligt arbetarskyddslagstiftningen följer oftast av att man tar ställning till om det föreligger något arbetstagarförhållande. Stundom kommer emellertid frågan upp till särskilt bedömande. Så var fallet i ett mål som högsta domstolen avgjorde år 1974 (NJA 1974 s. 392). I målet hade ett företag åtagit sig nedmontering av en byggnadskran och för detta arbete hyrt in en mobilkran med kranförare. Högsta domstolen framhöll att arbetet med nedmonteringen krävt samordnade insatser av fö- retagets egna anställda och den personal som skötte mobilkranen. Detta förhållande liksom nödvändigheten att anpassa omfattningen av varje lyft till mobilkranens kapacitet hade krävt en gemensam arbetsledning. Företaget ansågs därför i fråga om nedmonteringsarbetet som arbetsgivare i arbetar- skyddslagstiftningens mening även för den personal som skötte mobilkra- nen.
9.3. Utvidgning av tillämpningsområdet
Enligt den tidigare behandlade huvudregeln förutsätts för arbetarskyddsla- gens tillämpning att ett anställningsförhållande föreligger. Detta innebär att den som driver verksamhet utan anställda. 5. k. ensamföretagare. i princip faller utanför lagen. Det medför också att lagen inte är tillämplig på arbete, som utförs av personer som inte är att anse som arbetstagare. 25 arbe- tarskyddslagen utvidgar emellertid lagens tillämpningsområde att i vissa avseenden gälla även utanför anstälIningsförhållandena. Så är fallet beträf- fande visst arbete som två eller flera personer utför för gemensam räkning och i fråga om värnpliktiga (se 9.5) samt vissa skolelever och vårdtagare. I de avsedda fallen skall vad i lagen sägs om arbetstagare äga motsvarande tillämpning på den, som utför arbetet, och vad i lagen är föreskrivet om arbetsgivare gälla den som driver den aktuella verksamheten.
9.3.1. Arbete för gemensam räkning
På förslag av 1938 års arbetarskyddskommitté har i 2,3 första stycket 1. arbetarskyddslagen upptagits en bestämmelse som gör lagen tillämplig även på arbete som två eller flera personer utför för gemensam räkning under sådana förhållanden att lagen enligt 1 & skulle ägt tillämpning på arbetet om arbetstagare funnits anställd (s.k. kooperativ verksamhet). Från till- lämpningen undantas dock lagens bestämmelser om arbetstid. i stort sett de särskilda föreskrifterna om minderåriga och kvinnor samt bestämmel- serna om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Föreskrift härom
ges i 4 % första stycket arbetarskyddslagen. Föreskriften — som är utformad på samma sätt beträffande dem som utför arbete för gemensam räkning, elever och vårdtagare — innebär att tillämpningsområdet för dessa kategorier istort sett omfattar lagens allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall samt tillsyns- och ansvarsbestämmelser.
Till motivering av bestämmelsen om arbete för gemensam räkning an- förde arbetarskyddskommittén (SOU 1946:60 s. 223) att fall förekommit då missförhållande förelegat men yrkesinspektionen inte kunnat ingripa på grund av att arbetarskyddslagen inte varit tillämplig. Enligt kommittén har detta gjort sig märkbart särskilt i samband med användningen av vissa maskiner och ångpannor. Kommittén erinrade om att enmansföretag i regel inte har samma omfattning som här avsedd verksamhet och vidare om att varje delägare är beroende av meddelägares vilja för rättelse av miss- förhållande.
Sin nuvarande utformning har 2 & första stycket 1) fått genom en följd- ändring i samband med att arbetarskyddslagen år 1963 gjordes generellt tillämplig på anställningsförhållanden (SFS l963z245). Tidigare lydelse för- utsatte att verksamheten utgjordes av en rörelse eller ett företag.
Bestämmelsen om arbete för gemensam räkning har vid en av arbets- miljöutredningen företagen probleminventering hos arbetarskyddsverket inte rönt annan uppmärksamhet än att från ett yrkesinspektionsdistrikt på- pekats att bestämmelsen stundom kringgås. Småverkstäder för bl. a. bil- reparationer, bilplåtslageri och billackering drivs enligt påpekandet ofta av två kompanjoner som formellt arbetar under skilda firmor.
9.3.2. Utbildningsområder 9.321 Gällande bestämmelser
Genom tillkomsten av gällande arbetarskyddslag blev arbetarskyddslagstift- ningen i viss utsträckning tillämplig på elevarbete. Tidigare hade detta varit fallet endast i den mån arbetet utförts av elev som är att räkna som ar- betstagare. 1938 års arbetarskyddskommitté föreslog (SOU 1946:60 s. 220) att arbetarskyddslagen skulle tillämpas på arbete som elev utför vid läro- anstalt för att vinna praktisk utbildning. 1 proposition 1948:298 5. 75 anfördes emellertid att något verkligt behov av att göra arbetarskyddslagen tillämplig på elever knappast syntes föreligga annat än beträffande arbete som är förenat med fara av den art att anlitande av yrkesinspektionens speciella sakkunskap kan anses påkallad. Tillräckliga skäl ansågs inte heller föreligga att utsträcka lagen till att omfatta exempelvis arbete i handelsskolor eller hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd eller enklare träslöjd. Då det ansågs önskvärt att närmare utreda vilka skolor och vilka arbeten som i enlighet härmed borde omfattas av lagen, föreslogs att Kungl. Maj:t skulle meddela närmare föreskrifter om lagens tillämplighet på skolor.
Enligt 2 & första stycket 2) arbetarskyddslagen är lagen numera tillämplig på arbete som elev utför vid sådan undervisnings- eller utbildningsanstalt eller avdelning därav beträffande vilken regeringen förordnat att lagen skall gälla. Enligt den ursprungliga lydelsen av stadgandet kunde förordnas om lagens tillämpning endast i fråga om elevarbete vid anstalt för yrkesut-
bildning. Nuvarande lydelse (SFS 1963:245) tillkom närmast för att för- ordnande även skulle kunna gälla elever i grundskolan eller motsvarande skolform vilka erhåller praktisk yrkesförberedande utbildning inom skolans lokaler (prop. l963:126 s. 36). I propositionen underströks att med den nya lydelsen inte avses att under lagens tillämpningsområde skall föras annat arbete än sådant som är förenat med fara av den art att anlitande av yr- kesinspektionens speciella sakkunskap kan anses påkallat för att trygga sund- het och säkerhet i arbetet (prop. ]963:126 s. 75).
Från tillämpning på elevarbete undantas arbetarskyddslagens bestämmel- ser om arbetstiden och om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare (4å första stycket arbetarskyddslagen). Vidare undantas föreskrifterna om minderåriga och kvinnor utom bestämmelsen i lagens 26 &. Denna paragraf innehåller dels ett allmänt förbud att använda minderårig i arbete som kan ha menlig inverkan och dels ett bemyndigande för regeringen att föreskriva särskilda villkor för minderårigs användande till arbete som kan medföra synnerlig fara eller att förordna att minderårig inte får användas därtill. Kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten är emellertid inte tillämplig på arbete som avses i 2 & första stycket 2) ar- betarskyddslagen om arbetet är förlagt till sådan plats, som är särskilt an- ordnad för undervisning eller utbildning, och undervisningen eller utbild- ningen handhas av personal som är anställd eller eljest särskilt utsedd för ändamålet. När det gäller kungörelsen (1949:210) om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg, som också innehåller bestäm- melser om minderårigs användande till arbete, kan dispens från bestäm- melserna meddelas av arbetarskyddsstyrelsen där så erfordras för den min- deråriges yrkesutbildning.
I kungörelsen (1963:662) om tillämpning av arbetarskyddslagen å arbete vid vissa undervisnings- och utbildningsanstalter finns en förteckning över de anstalter som avses i lagens bestämmelse om elevarbete. Förteckningen har erhållit ny lydelse år 1971 (SFS 1971:55). Det är att märka att elev- kungörelsen enligt sin ingress är tillämplig endast på hantverks-, verkstads- och laboratoriearbete, arbete inom storkök och restaurangkök, jordbruks-och skogsarbete samt annat jämförligt arbete, som elev utför vid ifrågavarande läroanstalter. Arbete av annan karaktär faller alltså utanför arbetarskydds- lagen.
I förteckningen i elevkungörelsen finns intagna årskurs 7 och högre års- kurser inom folkskolan, grundskolan, specialskolan och folkskolesemina- riernas övningsskolor beträffande yrkeskunskap, teknisk orientering, teknik, verkstadsarbete och yrkesämnen samt motsvarande undervisning inom ung- domsvårdsskolorna och särskolorna för psykiskt utvecklingsstörda. Förteck- ningen upptar vidare teknisk utbildning vid gymnasiet och fackskolan och dessutom en mängd olika högre och lägre läroanstalter och utbildnings- former, företrädesvis skolor och fakulteter med teknisk, medicinsk eller eljest naturvetenskaplig inriktning men även exempelvis skolor och kurser för undervisning i vårdyrken. Förteckningen är delvis allmänt hållen men delvis ganska speciell. Den nya gymnasieskolans införande återspeglas inte i förteckningen.
Arbetarskyddslagen är inte tillämplig på sådant arbete som utförs av s. k. pryoelever (elever som utför praktisk yrkesorientering). Denna form av un-
dervisning har nämligen inte ansetts konstituera något arbetsgivar-arbets- tagarförhållande (prop. l963:126 s. 66) och nämns inte heller i elevkungö- relsen. Däremot är elever och lärlingar, som för sin praktiska utbildning deltar i verksamheten på olika slags arbetsplatser, i allmänhet att anse som arbetstagare. Här är arbetarskyddslagen alltså omedelbart och utan undantag
tillämplig.
9.322. Riksdagsmotion
Frågan om arbetsmiljölagstiftningens tillämplighet på skolarbete behand- lades i motion nr 469 till 1972 års riksdag. Enligt motionen bör i första hand samtliga skolelever omfattas av lagstiftningen när de undervisas i praktiskt arbete.
Socialutskottet (SoU 197219) erinrade i sitt yttrande över motionen om att i arbetsmiljöutredningens direktiv uttalas att arbetarskyddslagstiftningen, liksom nu är fallet, i princip bör vara allmängiltig. Med hänsyn härtill och då redan en stor del av det praktiska arbetet i skolorna omfattas av ar- betarskyddslagens bestämmelser ansåg utskottet att motionen inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.
9.323. Inhämtade yttranden
Arbetsmiljöutredningen har hos ett antal myndigheter (alnarpsinstitutet, ar- betarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, fiskeristyrelsen, lantbruks- högskolan, lantbruksstyrelsen, luftfartsverket, sjöfartsverket, Skogsstyrelsen, Skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens brandskola. universitetskanslers- ' ämbetet, yrkesinspektionen och överbefälhavaren) anhållit om synpunkter på den nya lagstiftningens tillämplighet på elevarbete. Enligt inkomna enkätsvar bör förteckningen över läroanstalter och kurser i elevkungörelsen slopas och ersättas av generellt utformade bestämmelser. Svårigheten att hålla uppräkningen i en förteckning aktuell har framhållits. De inkomna svaren går i regel ut på att tillämpningsområdet för en ny arbetarskyddslagstiftning bör utsträckas att gälla allt praktiskt arbete som elev utför vid skola eller kurs för undervisning eller utbildning. De myn- digheter som ger sig in på tolkning av termen praktiskt arbete lämnar som exempel på sådant arbete — förutom mera utpräglat tekniskt betonad verk- samhet — trä-, metall- och textilslöjd, hushållsarbete av olika slag, fysikaliska och kemiska experiment, maskinskrivningskurser och andra kurser för an- vändning av kontorsmaskiner. Vissa myndigheter pekar på svårigheten att dra gränsen mellan praktiskt arbete och annan verksamhet i undervisningen. Som ett exempel på avgränsningssvårigheter nämns lektioner där tekniska hjälpmedel används för att stimulera händelseförlopp m. m. Ett par yrkes- inspektionsdistrikt är inne på vissa begränsningar i en ny lagstiftnings till- lämplighet på praktiskt elevarbete. Sålunda anförs att praktiska kurser som bedrivs av olika bildningsorganisationer och föreningar kan betraktas som hobbyverksamhet och då inte bör föras in under lagen. Vissa myndigheter är inställda på att en ny arbetarskyddslagstiftning bör avse elevarbete utan begränsning till praktiskt arbete. Skolöverstyrelsen hy-
ser den uppfattningen att en lagstiftning om arbetsmiljön bör gälla allt elev- arbete och framhåller att i undervisningssituationen uppstår även för elever som inte deltar i direkt praktiskt manuellt arbete en mångfald arbetsmil- jöfrågor såsom belysningsfrågor, bullerfrågor, frågor om luftfuktighet, tem- peratur och ventilation samt problem avseende arbetsställningar, funktions- riktiga möbler etc. Även arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, överbe- fälhavaren och ett par yrkesinspektionsdistrikt förordar att en ny lag om arbetsmiljö utsträcks att gälla i princip all verksamhet vari elev sysselsätts.
I flertalet yttranden har anförts att även arbete, som elev utför under praktisk yrkesorientering. bör omfattas av arbetarskyddsbestämmelser. Ar- betarskyddsstyrelsen har uttryckt sin ståndpunkt så, att styrelsen anser att tillämpningsområdet beträffande elevarbete bör vara så vidsträckt att det omfattar allt praktiskt arbete som elev utför vid undervisnings- eller ut— bildningsanstalt eller under i läroplanen förutsedd praktiktid utanför sådan anstalt. I yttrandena från yrkesinspektionen är i regel inställningen den att pryoeleven bör betraktas som arbetstagare och på den vägen komma in under den nya lagen.
Även Skolöverstyrelsen anser att de elever som deltar i praktisk yrkes- orientering bör omfattas av arbetarskyddslagens bestämmelser i samma utsträckning som gäller för elevarbete i övrigt. Samtidigt anför styrelsen att de ekonomiska konsekvenserna för skola och företag inte kunnat över- blickas varför frågan bör bli föremål för vidare utredning och eventuellt överläggningar med branschorganisationer.
Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att en tillämpning av arbetarskyddsla- gen på pryoelever förutsätter att det ges möjligheter att göra undantag från bestämmelserna om arbetstidens förläggning. Inom vissa områden av ar- betslivet kan det nämligen vara av värde om en del av orienteringen under någon eller några dagar kan förläggas efter klockan 19.00. Det torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen inte heller vara nödvändigt att bestämmelserna om arbetsbok tillämpas på praktisk yrkesorientering.
Frågan om samverkansbestämmelserna bör gälla även beträffande elev- arbete har behandlats i några yttranden. Enligt alnarpsinstitutet bör över- vägas om inte lagens föreskrifter om skyddsombud borde tillämpas inom undervisningsområdet i gymnasieskolan och uppåt, så att bland eleverna i varje undervisningsavdelning utses ett skyddsombud med de befogenheter och skyldigheter som tillkommer sådana ombud. Skolöverstyrelsen hänvisar beträffande frågan om samverkan till samråd med utredningen om skolans inre arbete (SIA). Nämnda utredning har i skrivelse till arbetsmiljöutred- ningen förordat att en ny arbetsmiljölagstiftning omfattar allt arbete som elev utför vid varje slag av skola eller kurs för undervisning eller utbildning. Det föreslås att eleverna, och åtminstone i grundskolan elevernas föräldrar, tillförsäkras rätt till medverkan i det lokala skyddsarbetet samt att detalj- bestämmelser om arten och graden av denna medverkan samordnas med kommande förslag från SIA om beslutsrätt och samverkan i skolan.
9.324. Betänkandet Skolans arbetsmiljö
Sedan SIA — som omnämnts i föregående avsnitt — föreslagit att eleverna skall tillförsäkras rätt till medverkan i det lokala skyddsarbetet samt att detaljbestämmelser om arten och graden av denna medverkan skall sam- ordnas med kommande förslag från SIA om beslutsrätt och samverkan i skolan har SIA framlagt betänkandet Skolans arbetsmiljö (SOU 1974:53). Detta innehåller förslag om att i ledningen för ett rektorsområde eller en gymnasieskolenhet bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd bestyrelse. Denna bestyrelse skall utgöra styrelse för institutionen och utnämnas av skolstyrelsen. Bestyrelsen skall enligt förslaget inte befatta sig med frågor som regleras genom avtal eller arbetsrättsliga frågor över huvud taget. Dess område begränsas till frågor som berör den egna arbetsplatsen och som ligger inom ramen för av skolstyrelsen anvisade medel och uppdragna rikt- linjer för arbetet i övrigt. Bestyrelsen skall vara sammansatt av representanter för skolans personal, för elever och föräldrar. För grundskolans låg- och mellanstadieområde skall dock representanter för elever inte ingå i besty- relsen. Möjlighet för bestyrelsen att adjungera sådana representanter föreslås dock. Enligt SIA bör sammanträdesformer inom ett företag av skolans storlek och variation endast i begränsad utsträckning vara centralt reglerade. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är väsentliga, dels för bestyrelsens funktion, dels för elevernas medverkan i arbetet. Beträffande elevernas del- tagande föreslås gälla att elever skall ingå i alla sammanträdesformer och samrådsgrupper, där pedagogiska frågor eller frågor som rör den allmänna skolmiljön behandlas. Elever bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och i gymnasieskolan äger eleverna delta i besluten. Vidare skall en representant per klass i gymnasieskolan eller motsvarande på hög- och mellanstadierna utgöra skolans elevråd. Till detta bör bestyrelsen kunna delegera olika uppgifter. Betänkandet innehåller inte någon diskussion av
frågan om skyddsombud för eleverna. Betänkandet har remissbehandlats. Lagstiftningsåtgårder på grundval av betänkandet övervägs f.n. inom utbildningsdepartementet.
9.3.3. Värdomräder 9.3.3.1 Gällande bestämmelser
Utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde har skett även be- träffande personer intagna på vissa anstalter. Enligt 2 ;" första stycket 4) arbetarskyddslagen skall lagen äga tillämpning på arbete som utförs av den som är intagen på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt, arbetshem som avses i lagen om socialhjälp, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller sin- nessjukhus eller annan anstalt för vård av sinnessjuka. Som ytterligare för- utsättning gäller att arbetet utförs efter anvisning av anstaltsledningen. La- gens bestämmelser om arbetstiden samt flertalet av de särskilda föreskrif- terna om minderåriga och kvinnor är undantagna från tillämpning på arbete av intagna personer (49 första stycket arbetarskyddslagen). Ej heller be- stämmelserna om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare är till- lämpliga.
Enligt den före år 1949 gällande arbetarskyddslagen var arbete vid anstalter av olika slag i allmänhet undantaget från lagens tillämpning. Vid tillkomsten av nuvarande arbetarskyddslag konstaterades (prop. 1948:298 5. 77) att ar- betsmomentet fått allt större betydelse såväl vid vården av socialt miss— anpassade som inom sjukvården. Enligt föredragande departementschefen syntes det emellertid tillräckligt att utsträcka lagens tillämplighet till i hu- vudsak sådana vårdanstalter där de intagna kan hållas kvar tvångsvis.
Anförda lagrum undergick på grund av förändrad terminologi på ifrå- gavarande författningsområden redaktionella ändringar är 1963 (prop. l963:126 s. 75, SFS l963z245). Gällande lydelse synes med hänsyn till vad som nu gäller i nom berörda vårdområden vara föråldrad i följande avseenden.
Tvångsarbetsanstalter benämns arbetsanstalter sedan lösdriverilagen er- satts av lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.
Bestämmelserna om arbetshem i lagen (1956:2) om socialhjälp har upp— hävts (SFS 1964166).
Sinnessjukhus benämns numera lasarett för psykiatrisk vård. Med "annan anstalt för vård av sinnessjuka" torde åsyftas tidigare befintliga kommunala och enskilda vårdhem för sinnessjuka, jämför stadga (1929z328) angående sinnessjukvården i riket som i aktuell del upphävts genom tillkomsten av sjukhusstadgan (l959z494). ! dag bedrivs sluten vård av psykiskt sjuka — förutom vid lasarett avsedda uteslutande för vård av psykiskt sjuka — vid psykiatriska kliniker i anslutning till vanliga lasarett, vid sjukhem som drivs av landstingskommunerna och de landstingsfria städerna (jämför 65 sjukvårdslagen) samt vid enskilda vårdhem (jämför stadgan /1970:88/ om enskilda vårdhem m.m.).
Däremot omfattar 2 & första stycket 4) arbetarskyddslagen. åtminstone efter ordalydelsen, inte de personer som vid tiden för arbetarskyddslagens utarbetande betecknades som sinnesslöa. Denna grupp motsvarar de per- soner som numera kallas psykiskt utvecklingsstörda. Lagen (19671940) an- gående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda anger att det för vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem. Behövlig vård i vårdhem eller special- sjukhus kan under vissa omständigheter genomföras med tvång.
9.3.3.2 Inhämtade yttranden
Utredningen har hos socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen anhållit om synpunkter på arbetarskyddslagstiftningens tillämplighet på arbete som ut- förs på olika slags vårdanstalter.
Socialstyrelsen har framhållit att arbetsdrift och arbetsterapi sedan arbe— tarskyddslagens tillkomst undergått en stark expansion på vårdanstalter och liknande inrättningar inom styrelsens verksamhetsområde. Anstalterna — även Sådana där endast terapi av mer hobbybetonad inriktning bedrivs — för- fogar numera regelmässigt över maskinell utrustning och tekniska anord- ningar, färger, lösningsmedel etc. används alltmera. Behovet av tillsyn från yrkesinspektionens sida från såväl skyddsteknisk som yrkeshygienisk syn- punkt blir därmed allt större inom hela området. Enligt socialstyrelsens mening bör skyddsaspekterna principiellt göra sig gällande med samma styr-
ka för vårdtagare i likartade arbetsuppgifter och likartad arbetsmiljö obe- roende av om vårdtagaren kan kvarhållas på anstalten med tvång eller ej. Socialstyrelsen anser därför att arbetarskyddslagstiftningen bör bli tillämplig på allt arbete — inberäknat arbetsterapi — som vårdtagare efter anvisning av anstaltsledningen utför vid olika vårdanstalter och liknande inrättningar. De anstalter och inrättningar som härvid kommer i fråga är enligt en av styrelsen upprättad förteckning lasarett, sjukstugor, förlossningshem och sjukhem (sjukvårdslagen), ålderdomshem (lagen om socialhjälp), samt spe- cialsjukhus, vårdhem, specialvårdhem och sysselsättningshem (lagen an- gående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda). Den av styrelsen upprättade förteckningen upptar vidare allmänna vårdanstalter för alkohol- missbrukare, enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare och inackorde- ringshem för alkohol- och narkotikamissbrukare (lagen om nykterhetsvård) samt enskilda vårdhem för alkohol- och narkotikamissbrukare (stadgan om enskilda vårdhem). Från socialstyrelsens olika byråer har framförts ski