SOU 1972:65
Barnavårdsmannafrågan
Till Statsrådet Carl Lidbom
Genom beslut den 5 februari 1971 bemyndi- gade Kungl Maj:t statsrådet Lidbom att till— kalla en sakkunnig med uppdrag att verk- ställa utredning angående barnavårdsmanna- institutionen.
Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- de statsrådet Lidbom den 8 mars samma är nuvarande lagmannen i Gotlands tingsrätt Tor Sveme att såsom sakkunnig verkställa utredningen.
Att såsom experter biträda den sak- kunnige förordnades den 3 maj 1971 avdel- ningsdirektören hos socialstyrelsen Greta Wallin och den 21 december samma år sekre- teraren hos Svenska kommunförbundet Nils- Olof Svantesson.
Till sekreterare förordnades den 23 april 1971 hovrättsassessom Anders Thunved.
Utredningen har antagit namnet barna- vårdsmannautredningen.
Vid fullgörandet av uppdraget har utred- ningen haft tillgång till resultatet av den undersökning bland barnavårdsrnän i 56 kommuner, som socialdepartementet slutför- de 1970.
Barnavårdsmannautredningen har därefter genom fil lic Inga-Lill Uggla, socialdepar- tementet, genomfört en undersökning bland omkring 2 000 vårdnadshavare för barn med barnavårdsman i samma kommuner.
Barnavårdsmannautredningen har vidare med biträde av socialvårdskonsulenterna i Gotlands, Jönköpings, Kristianstads, Väst- manlands och Östergötlands län granskat ärenden i vissa församlingar rörande de barn, födda utom äktenskapet under åren
1970—1971, för vilka anteckning om fast- ställt faderskap saknats hos pastorsämbetet.
Vid uppdragets genomförande har utred- ningen beaktat de anmärkningar, som social- vårdskonsulenterna i riket gjort vid gransk- ning av barnavårdsmannaskap under åren 1970—1971.
Barnavårdsmannautredningen har berett invandrarorganisationer tillfalle att yttra sig över tillämpningen och utformningen av be- stämmelserna om barnavårdsmän.
Under år 1972 har barnavårdsmannautred- ningen haft överläggningar med företrädare för socialförvaltningar eller barnavårds- nämnder i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Luleå, Lund, Uddevalla, Piteå, Kiruna, Boden och Gälli- vare. Överläggningar har därjämte ägt rum med företrädare för socialstyrelsen, riks— skatteverket, kommunförbundet och lands- tingsförbundet samt med barnavårdsmanna- föreningen i Stockholm.
Barnavårdsmannautredningen har bedrivit arbetet i samråd med socialutredningen och familjelagssakunniga, varjämte överlägg- ningar ägt rum med barnstugeutredningen.
Utredningen som slutfört uppdraget får härmed överlämna betänkande med förslag till lag om ändring i föräldrabalken m fl för- fattningar jämte därtill hörande motiv.
Stockholm den 7juni 1972
Tor Sveme /Anders Thunved
InnehåH
Utredningsuppdraget ........... 9 sökningskungörelsen
Sammanfattning .............. 11 (1971:1098) ....... , ..... 28
Författningsförslag ............ 15 —kungörelse om ändring i kun-
görelsen (1942:421) om efter-
Förslag till lysning av vissa underhålls- —lag om ändring i föräldrabalken 15 skyldiga ............... 29 —lag om ändring i lagen —lag om ändring i sekretesslagen (1969:618) om fastställande av (1937:249) ............. 30 faderskapet till barn utom —kungörelse om ändringifamilje- äktenskap .............. 20 bidragskungörelsen (1946 2101) 32 —kungörelse angående förfaran- —lag om ändring i lagen
det vid fastställande av fader— (1947:529) om allmänna barn- skapet till barn utom äktenskap 22 bidrag ................ 33 —lag om ändring i lagen —lag om ändring i lagen (1958:642) ang. blodundersök- (1964:143) om bidragsförskott 34 ning m m i mål om äktenskaplig —kungörelse om ändring i kun- börd eller vid utredning av görelsen (19642144) med vissa faderskapet till barn utom bestämmelser ang. tillämp- äktenskap .............. 23 ningen av lagen om bidragsför- —kungörelse om ändring i kun- skott ................. 36
görelsen (1969:624) om blod- —lag om ändring i barnavårds— undersökning mm i mål om lagen(1960:97) .......... 37 äktenskaplig börd eller vid ut- —kungörelse om ändring i kun- redning av faderskapet till barn görelsen (1960:721) om utom äktenskap .......... 24 organisationen av barnavårds- —lag om ändring i lagen verksamheten i Stockholm . . . 39
(1969:620) om ersättningivissa —kungörelse om ändring i kun- fall för utgivna underhållsbidrag 25 görelsen (1960:594) om foster- —kungörelse om ändring i kun- barnsvård .............. 40
görelsen (1949:661) om skyl- —kungörelse om ändring i kun- dighet för domstol att lämna görelsen (19622394) med vissa uppgifter i mål och ärenden en- bestämmelser rörande ansökan ligt föräldrabalken ........ 26 om pension enligt lagen om all- Äkungörelse om ändring i ut- män försäkringmm ....... 41
Kapitel 1 Barnavårdsmannainstitution-
—kungörelse om ändring i expedi-
tionskungörelsen (1964:618)
ens tillkomst och utveckling
Kapitel 2 Nordisk rätt 2.1 Danmark 2.2 Norge 2.3 Finland
Kapitel 3 Gällande rätt 3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
3.10 3.11
3.12
Förordnande av barnavårdsman; olika regler för barn i och utom äktenskap .............. Barnavårdsmannen förordnas av barnavårdsnämnden ....... Barnavårdsmannens åligganden med avseende på bördens fast- ställande ............... Den ändrade lagstiftningen om arvsrätt för barn utom äkten- skap .................. Bamavårdsmannens skyldighet att sörja för att barnet tillför- säkras underhåll .......... Barnavårdsmannens skyldighet att biträda med indrivning av underhållsbidrag .......... Barnavårdsmannens skyldighet att i andra avseenden bevaka barnets ekonomiska rättigheter Barnavårdsmannens skyldighet att beakta rätten till bidragsför- skott m m .............. Barnavårdsmannens uppgifter avseende vårdnaden om barnet och rätten till umgänge ..... Om förmynderskap ........ Barnavårdsmannens kurativa uppgifter .............. Barnavårdsmannens åligganden vid uppdragets utförande 3.12.1 Barnavårdsmannen skall
föra anteckningar 3.12.2 Barnavårdsmannen skall lämna vissa uppgifter
3.123 Barnavårdsmannens
43
47
47 48 48
50
50
52
52
54
55
56
56
57
58
59
60
60
60
60
tystnadsplikt .........
3.13 Barnavårdsmannens ämbetsan-
svar ..................
3.14 Barnavårdsnämndens tillsyn . .
3.15 Upphörande och förlängning av barnavårdsmannens förord-
nande .................
Kapitel 4 Tidigare reformförslag 4.1 Motion vid 1949 års riksdag och lagutskottets utlåtande ..... 4.2 Vissa anmärkningar av riks- dagens revisorer .......... 4.3 Barnavårdskommitténs arbete . . 4.3.1 Kommitténs rundskrivel- se till socialvårdskonsu— lenter och barnavårds- nämnder .......... 4.3.2 Enkätundersökning 1956 4.3.3 Av barnavårdskommittén iakttagna brister ..... 4.3.4 Kommitténs övervägan- den och förslag ...... 4.4 Motion vid 1961 års riksdag och lagutskottets utlåtande ..... 4.5 F rågans behandling vid 1963 års riksdag ................ 4.5.1 Motion vid riksdagen 4.5.2 Remissbehandling 4.5.3 Lagutskottets utlåtande . 4.6 Motion vid 1964 års riksdag och lagutskottets utlåtande ..... 4.7 Kommunförbundens och Stock- holms stads hemställan om översyn av barnavårdsmanna- institutionen ............ 4.8 Frågans behandling vid 1965 års riksdag ................ 4.8.1 Motion med begäran om översyn av bestäm- melserna i 8 kap. 1 och 3 %% föräldrabalken 4.8.2 Remissbehandling 4.8.3 Lagutskottets utlåtande 4.9 Motion vid 1966 års riksdag och lagutskottets utlåtande ..... 4.10 Familjeberedningens prome- moria angående barnavårds- mannainstitutionen ........
61
61 61
62
64
64
64 65
65 66
66 66 67 68 68 68 70
70
71
71
71 72 73
4.10.1 Familjeberedningens undersökning ....... 4.10.2 Familjeberedningens överväganden och förslag 4.11 Motion vid 1969 års riksdag och lagutskottets utlåtande ..... 4.12 Frågans behandling vid 1970 års
riksdag ................
4121 Två motioner om avskaf- fande av barnavårds- mannainstitutionen 4.12.2 Två motioner om över- syn av bestämmelserna om barnavårdsmän
4.123 Remissbehandling 4.12.4 Lagutskottets utlåtande
Kapitel 5 Samhällets barnavårdande organ 5.1 Inledning .............. 5.2 Barnavårdslagen 5.3 Den förebyggande mödra- och barnhälsovården .......... 5.3.1 Mödra- och barnavårds- centraler .......... 5.3.2 Fråga om skyldighet att anmäla barn till barna- vårdscentral ........ 5.4 Bamstugeverksamheten ..... 5.5 Skolorna .............. 5.6 Den psykiska barna- och ung-
domsvården ............. 5.7 Familjerådgivningen ....... 5.8 Den sociala hemhjälpen ..... 5.9 Den uppsökande verksamheten 5.10 Samverkan mellan barnavår-
dande organ .............
Kapitel 6 Ekonomiska stödåtgärder
6.1 Inledning .............. 6.2 Ekonomiskt stöd vid barnsbörd 6.3 Allmänna barnbidrag ....... 6.4 Studiestöd ............. 6.5 Bidragsförskott
6.6 Ekonomisk hjälp enligt lagen
om allmän försäkring ...... 6.7 Bostadstillägg till barnfamiljer . 6.8 Arbetsmarknadsutbildning . . .
74
75
76
77
77
78 78 81
82 82 82
84
84
85 86 88
89 89 90 90
91
93 93 93 93 93 94
Kapitel 7 Undersökningar angående barnavårdsmannainstitutionen 7. 1 Inledning 7.2 Enkät till barnavårdsmän i vissa kommuner ............. 7.3 Enkät till vårdnadshavare . . . . 7.4 Socialvårdskonsulenternas granskning av barnavårdsmanna- skapen ................ 7.5 Undersökning i vissa försam- lingar avseende barn födda utom äktenskap .......... 7.6 Barnavårdsmannautredningens
kommunbesök ........... Kapitel 8 Överväganden och förslag 8.1 Inledning
8.2 Fastställande av faderskap 8.3 Fastställande av underhålls- bidrag ................ 8.4 Indrivning av underhållsbidrag 8.5 Barnavårdsmannens tillsyns- plikt ................. 8.6 Barnavårdsmannens stödjande
och rådgivande verksamhet . . .
Kapitel 9 Specialmotivering
Bilaga] Två undersökningar rörande barna- vårdsmannainstitutionen av fll lic Inga-Lill Uggla, socialdepartementet
1. Bakgrund ................ 2. Urval av kommuner .......... 3. Undersökning av bamavårdsmän 3.1 Undersökningspopulation ...... 3.2 Datainsamling, svarsfrekvens m. m. 3.3 Resultat
3.3.1 Bakgrundsdata ........ 3.3.2 Bamavårdsmännens arbets- börda .............. 3.3.3 Barnavårdsmännens arbets- uppgifter ........... 3.3.4 Regler för entledigande 3.3.5 Sarnarbetet med barna- vårdsnämnden ........
95 95
95
96
97
98 99 101 101 102
106 107
108
112
116
125
125 125 126 126 126 127 127
129
130 133
3.3.7
Barnavårdsmännens inställ- ning till barnavårdsmanna- institutionen ......... Sammanfattning av resulta- ten ...............
4. Undersökning av vårdnadshavare 4.1 Undersökningspopulation och urval av vårdnadshavare ........... 4.2 Provundersökning ........... 4.3 Datainsamling, svarsfrekvens m. m. 4.4 Resultat ................. 4.4.1 4.4.2
4.4.3 4.4.4 4.4.5
Bakgrundsdata ........ Kontakten med barnavårds- mannen ............ Kontaktfrekvens ...... Hembesök ........... Behov av hjälp i olika av- seenden ............
4.4.5.1 Hjälpbehov hos vårdnadsha- vare för barn födda utom äktenskap ........... 4.4.5.2 Hjälpbehov hos vårdnadsha-
vare för barn födda i äkten- skap ...............
4.4.5 .3 Olika former av hjälpbehov 4.4.6
4.4.7
Attityden till barnavårds- mannainstitutionen ..... Sammanfattning av resulta- ten ...............
136 138
138 140 140 141 141
142 145 147
148
150
150
151
153
Utredningsuppdraget
Barnavårdsmannautredningens direktiv inne- fattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 5 februari 1971 av statsrådet Lidbom, som efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter bl a anförde:
Efter föräldrabalkens tillkomst har frågan om reformering av barnavårdsmannainstitu- tionen aktualiserats vid åtskilliga tillfällen. Vid 1970 års riksdag togs frågan upp i två motionspar. Det ena motionsyrkandet gick ut på att barnavårdsmannainstitutionen skulle avskaffas. I de andra båda motionerna hemställdes om en skyndsam, allsidig och förutsättningslös översyn av gällande bestäm- melser på området. Motionerna remissbe- handlades. I sitt utlåtande anförde första lag- utskottet bl a att olika intressen gjorde sig gällande i fråga om barnavårdsmannainstitu- tionen. Särskilt framhölls intresset av att barnets rätt tas tillvara, vårdnadshavarens intresse av minsta möjliga intrång i sina per- sonliga förhållanden och samhällets intresse av en rationell administration av dess upp- gifter på området. Dessa intressen var delvis motstridiga. En avvägning så att inget av dem blir otillbörligt eftersatt krävde en djupgåen- de och omsorgsfull prövning. Utskottet an- såg därför att barnavårdsmannainstitutionen borde underkastas en allsidig och förutsätt- ningslös utredning, som borde bedrivas med största skyndsamhet. I en reservation hem— ställdes om förslag till 1971 års riksdag an- gående avskaffande av barnavårdsmannainsti- tutionen.
Första kammaren biföll utskottsutlåt— andet och andra kammaren reservationen. Efter sammanjämkning frånträdde emellertid kamrarna sina tidigare ställningstaganden och beslöt att i skrivelse till Kungl Maj:t
hemställa att, efter erforderlig utredning, förslag till ny lagstiftning på det rättsom- råde, som omfattas av motionerna, snarast skulle föreläggas riksdagen.
I enlighet med denna hemställan bör nu göras en översyn av gällande bestämmelser rörande barnavårdsmannainstitutionen. Upp- draget bör anförtros åt särskild sakkunnig. Den lösning som den sakkunnige föreslår bör inte rubba grunderna för den nya lagstift- ningen om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap. Även i framtiden bör således gälla att faderskapet till barn utom äktenskap regelmässigt skall utredas och fast- ställas under medverkan av ett samhälleligt organ, som representerar barnets intresse. I övrigt bör den sakkunnige ha frihet att förut- sättningslöst pröva vilka möjligheter, som kan finnas att i rimlig utsträckning tillgodose de olika synpunkter och önskemål som fram- kommit vid riksdagsbehandlingen av frågan om revision eller avskaffande av barna- vårdsmannainstitutionen. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt så att ett förslag i ämnet snarast kan föreläggas riksdagen.
Den sakkunnige bör bedriva sitt arbete i samråd med socialutredningen och familje- lagssakkunniga.
Sammanfattning
Barnavårdsmannen _ ett organ för stöd och hjälp ät barn utom äktenskap
De utomäktenskapliga barnen levde ännu i början av 1900-talet under svåra förhållan- den. Modern saknade ofta förmåga och ibland även vilja att göra barnets rätt gällan- de. Underhållsbidrag till barnen bestämdes inte alltid och i många fall kunde fastställt bidrag inte indrivas. Barnens försörjning var ofta eftersatt. Barnadödligheten var hög. Samhället saknade möjligheter att skydda och stödja de ogifta mödrarna och deras barn.
För att tillgodose moderns och barnets be- hov av hjälp infördes genom lagstiftning 1917 bestämmelserna om barnavårdsmän. Enligt dessa bestämmelser skulle för varje barn utom äktenskap utses en barnavårds- man. Barnavårdsmannen skulle tillse att barnets börd fastställdes och att underhåll tillförsäkrades barnet. Förordnandet var per- sonligt och barnavårdsmannen gavs rätt att föra talan för barnet i frågor som rörde faderskap och underhåll. Det ankom på barnavårdsmannen att följa moderns sätt att vårda barnet och där missförhållanden före- kom göra anmälan om förordnande av för- myndare för barnet. Barnavårdsmannen skulle även vara ett stöd för modern och bistå henne i olika frågor. Förordnandet skulle som regel inte upphöra förrän barnet fyllt 18 år.
Barnavårdsmannen skulle utses av barna- vårdsnämnden, som skulle ha uppsikt över
barnavårdsmannens verksamhet. Uppdraget blev en kommunal förtroendepost. Nämnden skulle emellertid äga anställa barnavårdsmän mot särskild ersättning.
Bamavårdsmannainstitutionen medförde avsevärda förbättringar för de utomäkten- skapliga barnen. Genom inrättandet av barnavårdsmannainstitutionen skapades vår första uppsökande barnavård. År 1939 ut- sträcktes bestämmelserna att gälla vissa barn i äktenskap. Sålunda skulle på begäran av vårdnadshavaren barnavårdsman förordnas om föräldrarna levde åtskilda eller deras äktenskap upplösts. Barnavårdsnämnden skulle även i fall som nu nämnts utan vårdnadshavarens begäran äga förordna barnavårdsman om nämnden av särskild an- ledning fann det nödvändigt.
Bestämmelserna om barnavårdsmän sam- manfördes år 1949 i föräldrabalken, där de till sina huvuddrag kvarstått oförändrade.
Förändringar av samhället har minskat be- tydelsen av barnavårdsmannainstitutionen
Samhället har sedan barnavårdsmannainstitu- tionen tillkom genomgått stora förändringar. Samhället kan nu på annat sätt i betydande omfattning lämna stöd och hjälp åt de en- samstående vårdnadshavarna och deras barn. Många av de uppgifter, som åvilar barna- vårdsmannen, ankommer även på andra sam- hällsorgan.
De utomäktenskapliga barnens situation
är inte längre sådan att en obligatorisk tillsyn av särskilt denna grupp barn kan anses på- kallad.
I den debatt, som på senare tid förts om barnavårdsmannainstitutionen, har ofta framhållits, att det ej längre kan anses moti- verat att genom barnavårdsmannaförord- nanden försätta de ogifta mödrarna i sär- ställning. Mot barnavårdsmannainstitutionen har å andra sidan med visst fog också riktats den kritiken att institutionen på det kurativa planet i huvudsak endast riktar sig till de ogifta mödrarna, medan andra vårdnads- havare, som kan ha lika stort behov av sådan hjälp, ej har samma möjligheter att få detta tillgodosett.
Samtidigt har framkommit, att barna- vårdsmännens möjligheter att fullgöra sina åligganden på flera håll har blivit mindre. Antalet barn utom äktenskap har vuxit och barnavårdsmännen har ej ansett sig ha till- räckligt med tid för det kurativa arbetet. Det har också i skilda sammanhang, bla av JO, framhållits att barnavårdsmännen har alltför många uppdrag.
Nya former för det sociala arbetet genom- förs i allt fler kommuner. I ökad utsträck- ning tillämpas helhetssynen i behandlings- arbetet. Barnavårdsmannaskapen fördelas bland socialassistenterna. Arbetet uppdelas inte efter de olika vårdlagama utan social- assistenten får ägna sig åt samtliga de pro- blem familjen eller den enskilde kan ha. Assistenterna, vars tid huvudsakligen tas i anSpråk för socialhjälpsärenden och andra sociala ärenden, som måste prioriteras, hin- ner ofta inte med barnavårdsmannaarbetet i den utsträckning som är önskvärt.
Barnavårdsmannainstitutionen har således försvagats samtidigt som andra samhälls- organ fått större möjligheter och befogen- heter att tillvarata barnens rätt och bästa. De skäl, som föranledde barnavårdsmanna- institutionens tillkomst, har därför ej längre samma tyngd som tidigare. Institutionen får vidare numera anses i viss mån otidsenlig. Slutligen har den på senare tid visat sig vara alltmer svåradministrerad, främst på grund av de personliga förordnandena.
Uppgiften att tillse att utomäktenskapliga barns börd fastställs bör även fortsättningsvis ävila samhället
Barn utom äkenskap har sedan den 1 januari 1970 arvsrätt efter sin fader. Det är inte minst med hänsyn härtill av stor betydelse för barnet att dess börd fastställs. Vårdnads- havaren skulle mången gång inte själv kunna tillvarata barnets intressen härvidlag. Utred- ningen i faderskapsfrågan skulle inte kunna bedrivas med tillräcklig noggrannhet. Modern skulle av personliga skäl kunna underlåta att medverka vid utredningen om barnets börd. Det bör därför vara en uppgift för sam- hället att tillse att barnets börd fastställs. Åt- skilliga skäl talar emellertid emot att denna uppgift bör ankomma på personligt förord- nade barnavårdsmän. Skyldigheten att tillse att börden fastställs bör i stället åvila barna- vårdsnämnden. Nämnden skall därvid kunna delegera beslutanderätten på tjänsteman inom kommunen. Det är såväl ur effektivi- tets- som ur rättssäkerhetssynpunkt av vikt att en tjänsteman huvudsakligen får ägna sig åt faderskapsutredningarna. Först härigenom kan nödvändig erfarenhet vinnas av arbetet, som bl a på grund av den ändrade lagstift- ningen om fastställande av faderskap blivit allt mer komplicerat.
Det bör alltjämt vara en uppgift för sam- hället att tillse att underhåll tillförsäkras de utomäktenskapliga barnen
Vårdnadshavare för barn utom äktenskap kan mången gång inte själv se till att barnet får ett skäligt underhållsbidrag. Ofta saknar hon kunskap om de förhållanden, som är be- stämmande för underhållsbidragets storlek, såsom faderns inkomster och hans försörj- ningsbörda. Fadern kan vidare vid tiden för barnets födelse ha lämnat orten. Moderns möjligheter att på egen hand efterforska honom är mindre goda. Förhållanden som nu nämnts skulle kunna leda till att något underhållsbidrag för barnet inte fastställdes eller att bidraget bestämdes till för lågt be- lopp. Det bör därför även i fortsättningen
ankomma på samhället att tillse att barnets rätt iakttas. Denna uppgift bör emellertid inte åvila personligt förordnade barnavårds- män. Praktiska skäl talar för att uppgiften bör ankomma på den eller de tjänstemän, som enligt utredningens förslag skall ha till uppgift att medverka vid faderskapsutred- ningen. Sålunda görs utredningen i under- hållsfrågan lämpligast i samband med att faderskapet utreds. Bidraget till barnet fast- ställs jämväl som regel i samband med att faderskapet fastställs vare sig detta sker ge- nom erkännande eller genom dom. Uppgif- ten att tillse att underhåll tillkommer barnet bör därför åvila barnavårdsnämn den.
Särskilda bestämmelser om biträde vid in— drivning av underhållsbidrag är inte längre nödvändiga
Det åligger barnavårdsmannen att biträda med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag. Genom tillkomsten av bidragsförskottslagen har behovet av barna- vårdsmannens medverkan på detta område minskat.
Bidragsförskott utgår med i lagen fastställt belopp till den ensamstående förälderns barn, om den underhållsskyldige inte betalar fast- ställt bidrag eller om det fastställda bidraget understiger bidragsförskottet. Barnavårds— nämnden, som utger förskottet, inträder i barnets rätt gentemot den underhållsskyl- dige. Vid indrivning av oguldna bidrag bör nämnden bereda företrädare för barnet till- fälle att återkräva den del av oguldna bidrag, som överstiger det utgivna bidragsförskottet.
I enlighet med bidragsförskottslagens be- stämmelser och de anvisningar rörande lagens tillämpning, som socialstyrelsen utfärdat, sköter barnavårdsnämnden — då bidragsför- skott utgår — som regel jämväl barnets krav mot den underhållsskyldige såvitt avser över- skjutande belopp. I större kommuner har nämndens uppgifter övertagits av särskilda kravavdelningar. Det finns inte längre skäl att behålla barnavårdsmannen för denna kravverksamhet.
De utomäktenskapliga barnens ställning har efter barnavårdsmannainstitutionens till— komst väsentligt förändrats. Ensamstående mödrar har nu ofta lika goda förutsättningar som gifta att ta hand om sina barn. Inte säl- lan lever de tillsammans med barnets far. De obligatoriska fortlöpande barnavårdsmanna- skapen kan upplevas som en diskriminering av de ogifta vårdnadshavarna.
De förhållanden, som påkallade att de utomäktenskapliga barnen ställdes under sär- skild tillsyn, föreligger inte längre. Sam- hällets tillsyn bör omfatta alla barn och ut- övas av andra därför avsedda organ såsom barnavårdsnämnder, barnavårdscentraler, barnstugor och skolor. Barnavårdsnämnden bör ej heller vidare äga förordna barnavårds- man för barn i äktenskap. Om särskild över- vakning anses nödvändig bör den i stället ske i enlighet med bamavårdslagens bestämmel-
ser. Utredningen anser alltså att barnavårds-
mannen ej längre behövs för tillsynsupp- giften utan att denna bättre kan tillgodoses av samhällets övriga barnavårdande organ med barnavårdscentralen i centrum. Det är emellertid viktigt att nya samverkansformer därvid prövas. Som särskilt angelägen fram- står en samverkan för tillsyn av de barn, som på grund av sina hemförhållanden eller av andra orsaker är utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt.
Många vårdnadshavare har stort behov av stöd och hjälp
För många ensamstående vårdnadshavare har möjligheten att kunna vända sig till en be- stämd person upplevts som en stor trygghet. Det är viktigt att behovet av en stödjande och rådgivande verksamhet även i fortsätt- ningen tillgodoses. Denna verksamhet bör dock inte enbart gälla de ensamstående vård- nadshavarna utan den bör utvidgas till att omfatta alla de vårdnadshavare, som har svå- righeter att klara upp sin situation. Barna- vårdsmannainstitutionen är mindre väl läm-
pad att tillgodose angivna intressen. Den stödjande och rådgivande verksamheten bör i stället utövas av barnavårdsnämnden. Verk- samheten bör prioriteras. Den bör bedrivas så nära vårdnadshavarna som möjligt. Utred- ningen föreslår att en tjänsteman från nämn- den är verksam på mödra- och barnavårds- central, som besöks av så gott som alla vård- nadshavare. I vart fall bör på barnavårds— central finnas en sådan tjänsteman. Härför talar även det förhållandet att vårdnads- havarens behov av stöd och råd ofta kommer fram vid besöken på centralen. Socialassis- tenten skall således biträda vårdnadshavaren i frågor, som rör vårdnaden om barnen, rät- ten till umgänge med dem, familjens bostad och ekonomi samt förmedla kontakter med andra myndigheter och organ mm. I sin verksamhet kommer socialassistenten att kunna avlasta sköterskan vid centralen de många frågor av social karaktär, som hon ställs inför.
Genom de föreslagna arbetsformerna kommer barnavårdsnämnden att bättre kun- na fullgöra sina åligganden att tillhandagå all- mänheten i frågor, som rör nämndens verk- samhetsområde.
Flertalet av barnavårdsmannens åligganden övertas av barnavårdsnämnden
Utredningen har således funnit att barna- vårdsmannainstitutionen inte vidare bör be- stå. Uppgiften att medverka vid utredning av utomäktenskapligt barns börd bör övertas av barnavårdsnämnden, som jämväl skall tillse att barnet erhåller underhållsbidrag. Den obligatoriska tillsynen av en viss grupp barn bör upphöra. Samhällets tillsyn 4 omfat- tande alla barn — bör utövas av andra organ. Behovet av stöd och hjälp bör slutligen till- godoses av barnavårdsnämnden. Detta synes bäst kunna ske genom att nämnden förlägger del av sin verksamhet till mödra- och barna- vårdscentral.
Författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken dels att 8 kap. skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 2 och 4 åå, 6 kap. 6 och 12 åå, 7 kap. 2 och 7 åå,20kap.6, 11,28 och 38 åå samt 21 kap. 5 & skall ha nedan angiven lydelse, dels att i 3 kap. skall införas tre nya paragrafer, 5—7 åå, av nedan angivna lydelse.
3 kap.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Zå
Erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall bevittnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsmannen eller, om sådan ej är förordnad, barnavårdsnämnden samt av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Erkännande kan ske även före barnets födelse.
Barnavårdsmannen och barnavårdsnämn- den får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.
Erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall bevittnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden samt av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Erkännande kan ske även före barnets födelse.
Barnavårdsnämnden får lämna sitt god- kännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.
Visas senare ———————————— saknar verkan.
4å
Det åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes, om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sörja för att faderskapet till annat barn utom äkten- skap fastställes om vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare.
Vad sålunda stadgats skall ej gälla om barnet fyllt 18 är.
Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap för vilket bamavårdsman är förordnad, meddelas i särskild lag.
Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap meddelas i särskild lag.
55
Uppgiften att sörja för att barnets börd fastställes åvilar barnavårdsnämnden i den församling, där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd eller, om vårdnads- havaren ej är kyrkobokförd i riket, barna- vårdsnämnden i den ort där vårdnadshavaren vistas eller, om denne ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm.
Gå
Har sedan utredning inletts ändring inträtt i förhållande som anges i 5 5? vare barna- vårdsnämnden ändock skyldig att slutföra utredningen.
Barnavårdsnämnden äger förordna att ärendet skall överflyttas till annan nämnd om det skulle avsevärt underlätta utred- ningen. Om sädant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjligen underrät- tas.
7å
Över barnavårdsnämnds beslut enligt 6 _? mä klagan föras genom besvär hos länsstyrel- sen.
Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.
6 kap. 6 %
Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän
Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårds-
åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den and- re. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden ä särskilt förordnad förmyndare.
12
Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern eller barnavårdsman- nen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden å fa- dern eller särskilt förordnad förmyndare. Vad i 2—4 och 10 åå stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom äktenskap.
nämnd förordna, att vårdnaden skall tillkom- ma allenast den andre. Inträffar sådant falli fråga Om bägge föräldrarna, äge rätten över- flytta vårdnaden å särskilt förordnad för- myndare.
&
Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd över- flytta vårdnaden å fadern eller särskilt för- ordnad förmyndare. Vad i 2—4 och 10 %% stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom äktenskap.
7 kap. 2 5 I k05tnaden ———————————— sin förmåga. Fader eller ———————————— giftermålsbalken stadgas.
Det åligger barnavårdsnämnd, som jämlikt 3 kap. 4 5 skall sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.
7 % Avtal angående ———————————— högre underhållsbidrag. Gäller avtalet underhåll enligt ] & till barn utom äktenskap, vare det doek bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsmannen eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämn- den. Har modern vårdnaden om barnet, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras städse
Gäller avtalet underhåll enligt 1 5 till barn utom äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av bamavårdsnämn- den. Har modern vårdnaden om barnet, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden, och varde
(Nuvarande lydelse)
godkännande av barnavårdsnämnden. Belopp som sist sagts skall betalas till nämnden, och varde med beloppet så förfaret som i 4 kap. 6 % sägs med avseende å där nämnt engångs- belopp.
(Föreslagen lydelse)
med beloppet så förfaret som i 4 kap. 65 sägs med avseende å där nämnt engångsbe-
lopp.
Avtal angående ———————————— barnets födelse.
20 kap. 6 &
I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från barnavårds- nämnden i den församling där sökanden är kyrkobokförd samt, om barnavårdsman för- ordnats för barnet, från den barnavårds- nämnd, som har att utöva tillsyn å barna- vårdsmannens verksamhet, och eljest från barnavårdsnämnden i den församling där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobok- förd.
I ärende om antagande av adOptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från barnavårds- nämnden i den församling där sökanden är kyrkobokförd samt från barnavårdsnämnden i _den församling där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.
Fader eller ———————————— han höras.
115
I mål om underhåll till barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare för barnet förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsman får föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet.
Underhållsbidrag må __________
I mål om underhåll till barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare för barnet förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsnämnd får i fall som avses i 7 kap. 2 5 tredje stycket föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet.
— — av underhållstiden.
Underhåll till ———————————— föreligger därefter.
2855
Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med avseende å förmyndarskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap. 2 a & eller i 29 & stadgas, göras, förutom av
Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med avseende å förmyndarskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap. 2 a 5 eller i 29 & stadgas, göras, förutom av
överförmyndaren och förmyndare,jämväl av barnavårdsman och den omyndige själv, om han fyllt sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som avses i denna paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill, upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.
överförrnyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till för- summelse i vårdnaden om underårig, må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som avses i denna paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill, upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.
Mot rättens ———————————— är sagt. Mot beslut ———————————— av vitet. 38 &
I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyn- dare för talan, skall vad i 20% lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.
I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyn- dare för talan, skall vad i 20% lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Vad sålunda stadgats gäller ej mål vari barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap och underhåll till bam utom äktenskap.
21 kap. 5 5
Är det uppenbart att förhållandena änd- rats väsentligt sedan allmän domstols dom eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att fråga om ändring beträf- fande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barna- vårdsman eller barnavårdsnämnd.
Är det uppenbart att förhållandena änd- rats väsentligt sedan allmän domstols dom eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att fråga om ändring beträf- fande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barna- vårdsnämnd.
Länsrätten får ———————————— själsliga hälsa.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den
2. Vad i lag eller annan författning är stadgat angående barnavårdsman skall gälla barnavårdsnämnd.
3. Genom lagen upphäves kungörelsen (1950:146) om bamavårdsmans verksamhet och tillsynen därå.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap
dels att i rubriken till 25 och i 3, 4 och 6 åå samt i övergångsbestämmelserna ordet ”barnavårdsman” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”barnavårdsnämnd” i motsvaran- de form,
dels att 1, 2,5, 7, 10 och 11 5,5 skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 &
Denna lag gäller förfarandet vid faststäl- lande av faderskapet till barn utom äkten- skap, för vilket barnavårdsman är förordnad.
Denna lag gäller förfarandet vid faststäl- lande enligt 3 kap. 4 &” föräldrabalken av faderskapet till barn utom äktenskap.
Zå
Barnavårdsmannen skall försöka utreda vem som är fader till barnet. För detta ändamål skall han inhämta upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen.
Barnavårdsnämnden i annan kommun skall på begäran av barnavårdsmannen biträ- da denne.
Barnavårdsnämnden skall försöka utreda vem som är fader till barnet. För detta ändamål skall nämnden inhämta upplys— ningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utred- ningen.
Så
Med bamavärdsnämndens medgivande får barnavårdsmannen lägga ned påbörjad utred- ning angående faderskapet, om det
Barnavårdsnämnden får lägga ned påbör- jad utredning angående faderskapet, om det
1. visar sig ———————————— psykiska hälsa.
75
Talan om fastställande av faderskapet föres av barnavårdsmannen. Även den som har vårdnaden om barnet eller särskilt för- ordnad förmyndare för barnet får föra sådan talan. Har modern vårdnaden om barnet, får
Talan om fastställande av faderskapet föres av barnavårdsnämnden. Även den som har vårdnaden om barnet eller särskilt för- ordnad förmyndare för barnet får föra sådan talan. Har modern vårdnaden om barnet, får
(Nuvarande lydelse)
hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder.
Barnavårdsmannen skall föra talan mot den man eller de män som enligt hans utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som fader till barnet.
10
Talan väckes vid rätten i den ort där den barnavårdsnämnd finns som har tillsyn över barnavårdsmannens verksamhet. Rätten kan förordna att målet skall flyttas över till annan domstol, om det skulle avsevärt un- derlätta handläggningen av målet.
hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder.
Barnavårdsnämnden skall föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som fader till barnet.
%
Talan väckes vid rätten i den ort där den barnavårdsnämnd finns som har att tillse att barnets börd fastställs. Rätten kan förordna att målet skall flyttas över till annan dom- stol, om det skulle avsevärt underlätta hand- läggningen av målet.
Är mål ——————————————— det målet. Talan får ———————————— barnets födelse. 11 &
I samband med att barnavårdsmannen väcker talan skall protokollet över hans utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall rätten förelägga barnavårdsman- nen att ge in protokollet.
I samband med att bamava'rdsnämnden väcker talan skall protokoll över barnavårds- nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall rätten förelägga barna- vårdsnämnden att ge in protokollet.
Svaranden skall ———————————— med stämningen.
Rätten kan förelägga barnavårdsmannen att fullständiga utredningen om faderskapet.
Denna lag träder i kraft den —————— .
Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet.
Förslag till Kungörelse angående förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap
Härigenom förordnas som följer
1 &
Socialstyrelsen fastställer formulär till protokoll som barnavårdsnämnd skall föra vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap.
Zä
Barnavårdsnämnd skall innan påbörjad utredning om faderskapet till barn utom äktenskap läggs ned om möjligt inhämta moderns uppfattning i frågan, varjämte socialvårdskonsulenten i länet bör beredas tillfälle att yttra sig.
3å
Innan barnavårdsnämnd väcker talan om fastställande av faderskapet, bör nämnden rådgöra med person som är behörig att vara rättegångsbiträde enligt rättshjälpslagen (1972: 429).
45
När faderskapet till barn utom äktenskap fastställts, skall barnavårdsnämnden genast anmäla detta hos pastorsämbetet i barnets födelsehemort. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovningsbarn.
Saknar barnet födelsehemort i landet sändes anmälan till pastorsämbetet i barnets kyrko- bokföringsort.
Anmälan skall göras skriftligen på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.
Denna kungörelse träder i kraft den Har faderskapet till barn utom äktenskap fastställts före 1970 utan att anteckning om barnet gjorts i faderns personakt, skall barnavårdsnämnden — om barnavårdsman var förordnad för barnet vid kungörelsens ikraftträdande — skyndsamt sörja för att sådan anteckning göres. Begäran om anteckning göres hos pastorsämbetet i församling där fadern är eller tidigare varit kyrkobokförd.
Förslag till . Lag om ändring i lagen (l958:642) ang blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap
Härigenom förordnas att Så lagen (1958:642) ang blodundersökning mm i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.
Så
(Nuvarande lydelse)
Har blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsman för utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, skall barnavårdsnämnden ersätta kostnad som avses i 4 &.
Denna lag träder i kraft den ikraftträdandet.
(Föreslagen lydelse)
Har blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utred- ning av faderskapet till barn utom äkten- skap, skall barnavårdsnämnden ersätta kost- nad som avses i 4 5.
och gäller i fråga om undersökning som inletts efter
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969:624) om blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap
Härigenom förordnas att 2 Och 3 %% i kungörelsen (1969 :624) om blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
25
Domstol som förordnat om blodundersök- ning skall genast underrätta blodgruppssero- logiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium härom. Barnavårdsman har samma skyldighet, om han tagit initiativ till blodundersökning.
Domstol som förordnat om blodundersök- ning skall genast underrätta blodgruppssero- logiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium härom. Bamavårdsnämnd har samma skyldighet, om nämnden tagit initia- tiv till blodundersökning.
Avser domstols ———————————— Stockholm underrättas.
3å
Har undersökning verkställts på grund av domstols förordnande, skall utlåtandet över undersökningen sändas till domstolen. Utlå- tande över undersökning som utförts efter
Har undersökning verkställts på grund av domstols förordnande, skall utlåtandet över undersökningen sändas till domstolen. Utlå- tande över undersökning som utförts efter
anmodan av barnavårdsman tillställes denne. anmodan av barnavårdsnämnd tillställes nämnden. Är insänt ———————————— stället denne.
Denna kungörelse träder i kraft den — — —.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag
Härigenom förordnas att 8å lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 & Den som ————————————— blivit underhållsskyldig.
Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barna- vårdsmannen eller barnavårdsnämnden, åta— git sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderska- pet föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blod- undersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersätt- ning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller er- kännande är att anse som fader till barnet.
Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barna- vårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersök— ning om faderskapet föreligger, och blodun- dersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtan- det över blodundersökningen förelåg. Oav- sett resultatet av blodundersökningen före— ligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraft- vunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.
Denna lag träder i kraft den — — * och gäller handling som godkänts efter lagens ikraftträdande. SOU 197265 25
Förslag till
Kungörelse om ändring i kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken
Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, dels att formulär till 2 å skall utgöra bilaga 3, dels att 2—11 åå skall betecknas 3—12åå, dels att hänvisningeni 10 å till 1—4 åå skall gälla 1—5 åå, dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 2 å, och rubrik till paragrafen av nedan
angiven lydelse,
dels att det meddelande rätten har att lämna enligt sistnämnda paragraf skall ha det inne- håll, som framgår av bilagda formulär (Bilaga 2).
Denna kungörelse träder i kraft den
(Föreslagen lydelse)
Fastställande av faderskap till barn utom äktenskap
25
Har underrätt förklarat att erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap saknar verkan, skall därom skyndsamt insändas meddelande, innehållande uppgift i de av- seenden som angivas i härvid fogade formu- lär (Bilaga 2), till pastorsämbetet i den församling och, om barnet är under 18 år, till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört, samt till pastorsäm— betet i den församling, där mannen är kyrkobokförd.
Uppgift
från .............................................. (domstolens namn) rörande förklaring att faderskapserkännande saknar verkan.
Av ....................... (mannens yrke, fullständiga namn och personnummer), kyrkobokförd i ................................. av ........... församling och .................... län (uppslag i församlingsboken1 . . . .), lämnat erkännande av faderskapet till .................. (barnets fullständiga namn och personnummer), ........... ochkyrkobokfördi..........av församling och .......................... län (uppslag i församlingsboken'. . . . ) har den ......................................... förklarats sakna verkan. Modern ....................... (moderns fullständiga namn och personnummer). Målet har tidigare avgjorts2 av ............................ (underrättens namn) genom dom den .......... nr ...... samt av ........................ (hovrättens namn) genom dom den .............................................. ............................................. den..........19
1 Angives där uppgift om uppslaget i församlingsboken finnes tillgänglig. 2 Här ifrågavarande uppgifter lämnas av överrätt ivissa fall (se 11 å kungörelsen).
Förslag till Kungörelse om ändring i utsökningskungörelsen (1971:1098)
Härigenom förordnas att 103å utsökningskungörelsen (1971:1098) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 103 å
Är barnavårdsnämnd eller barnavårdsman Är barnavårdsnämnd sökande i införsel- sökande i införselmål skall utmätningsman- mål skall utrnätningsmannen, när han första nen, när han första gången redovisar influtna gången redovisar influtna medel till sökan- medel till sökanden, uppge hur medlen den,uppge hur medlen avräknats. avräknats. Har sedermera ———————————— medlen avräknats.
Denna kungörelse träderi kraft den
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1942:421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga
Härigenom förordnas att 2 å kungörelsen (1942 :421) om efterlysning av vissa underhålls— skyldiga skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
25
Framställning om efterlysning må göras av socialnämnd eller barnavårdsnämnd. 1 fall, som avses i 1 å första eller andra stycket, må sådan framställning göras jämväl av under- hållsberättigad eller barnavårdsman ävensom av utmätningsman, hos vilken införsel sökts till gäldande av bidraget.
Denna kungörelse träder i kraft den — — —.
Framställning om efterlysning må göras av socialnämnd eller barnavårdsnämnd. 1 fall, som avses i l å första eller andra stycket, må sådan framställning göras jämväl av under- hållsberättigad ävensom av utmätningsman, hos vilken införsel sökts till gäldande av bidraget.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1937 :249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas att 14 å lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
145
Handlingar vilka av läkare eller hos social- styrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upprät- tats vid psykologisk undersökning som utförts för forskningsändamål eller i samband med in- skrivning av värnpliktiga eller yrkesväg- ledning, arbetsvård eller omskolning eller i ärende om anställning eller upphörande av an- ställning hos myndighet eller i ärende om ut- tagning av anställd hos myndighet till viss ut- bildning eller tjänstgöring; läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering; handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjuk- vård, socialhjälp, understöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns verksamhet, sådan familjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun, för— samling eller kyrklig samfällighet, rätt för en- skilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, be- handling av alkoholister eller eljest nykter- hetsnämnds verksamhet, folkpensionering el- ler eljest pensionsstyrelsens eller pensions- nämnds verksamhet, försäkring för olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrädets verksamhet, tillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid ar- betslöshet; så ock handlingar i ärenden röran-
Handlingar vilka av läkare eller hos social- styrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredningi mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upp- rättats vid psykologisk undersökning som utförts för forskningsändamål eller i sam- band med inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvård eller omskolning eller i ärende om anställning eller upphöran- de av anställning hos myndighet eller i ärende om uttagning av anställd hos myndig- het till viss utbildning eller tjänstgöring; läkarutlåtanden i ärenden om statlig perso- nalpensionering; handlingar i ärenden enligt lagen (197211 19) om fastställande av könstill— hörighet i vissa fall; handlingar i ärenden rö- rande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, under- stöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds verksamhet, sådan familjerådgivning som dri- ves av kommun, landstingskommun, försam— ling eller kyrklig samfällighet, rätt för enskilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering eller eljest pen- sionsstyrelsens eller pensionsnämnds verk- samhet, försäkring för olycksfall iarbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäk— ringsrådets verksamhet, tillsyn å understöds- föreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å
de kontroll å utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angår en— skilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än sjut- tio år efter handlingens datum. Även utan så- dant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ända- mål för vilket utlämnande åstundas och om- ständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att miss— brukas till skada eller förklenande för den vil- kens personliga förhällanden i handlingen av- ses eller för hans nära anhöriga. Vid utläm— nande böra erforderliga förbehåll göras.
utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angår enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till an- nan utlämnas tidigare än sjuttio år efter hand- lingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens personliga förhål- landen i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Angår handling ———————————— annan person. Vad i ———————————— om kastrering. Uppgifter och ———————————— om socialregister.
Denna lag träder i kraft den — — —.
Förslag till Kungörelse om ändringi familjebidragskungörelsen (1946:101)
Härigenom förordnas att 9 å 2 mom. familjebidragskungörelsen (1946:101) skall ha nedan angivna lydelse
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 9 & 2 mom. Ansökning, som ———————————— den värnpliktige. Vid förhinder ———————————— av hustrun; för den värnpliktiges eller hans hustrus för den värnpliktiges eller hans hustrus
barn under sexton år, som ej sammanbor barn under sexton år, som ej sammanbor med den värnpliktiges hustru, av den som med den värnpliktiges hustru, av den som har vård om barnet eller av barnavårdsman; har vård om barnet; samt samt för annan ———————————— båda makarna. Vad i detta ———————————— stycket familjebidragsförordningen. Har ansökning ———————————— avgiva deklaration.
Denna kungörelse träder i kraft den — — —.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1947 :529) om allmänna barnbidrag
Härigenom förordnas att 5 å lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
55
Finnes någon, som enligt 4 å äger uppbära allmänt barnbidrag, icke vara skickad att handhava detsamma, må barnavårdsnämnden förordna att bidraget i stället skall utbetalas till den andre av föräldrarna eller barnavårds- man för barnet eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill. själv omhändertaga bidraget för att användas för barnets bästa på sätt som prövas vara för barnet mest gagneligt.
Finnes någon, som enligt 4 å äger uppbära allmänt bambidrag, icke vara skickad att handhava detsamma, må barnavårdsnämnden förordna att bidraget i stället skall utbetalas till den andre av föräldrarna eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synner- liga skäl äro därtill, själv omhändertaga bidraget för att användas för barnets bästa på sätt som prövas vara för barnet mest gagneligt.
Denna lag träder i kraft den — — —.
Förslag till Lag om ändringi lagen (1964zl43) om bidragförskott
Härigenom förordnas att 6, 9, 11 och 12 åå lagen (1964zl43) om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
65
Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.
Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren eller särskilt för- ordnad förmyndare för barnet. Ä'r barnet omhändertaget för samhällsvård äger nämn- den utan ansökan utbetala bidragsförskott.
Ansökan skall ———————————— för barnavårdsnämnden.
9å
Bidragsförskott utbetalas ————————
Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas, icke vara skickad att handhava förskottet, må barna- vårdsnämnden förordna, att förskottet i stål- let skall utbetalas till barnavårdsman för barnet eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill, själv omhändertaga bidragsförskottet för att an- vändas för barnets bästa.
— — — — annorlunda förordnar.
Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas, icke vara skickad att handhava förskottet, må barna- vårdsnämnden förordna, att förskottet i stål- let skall utbetalas till lämplig person. Nämn- den må ock, då synnerliga skäl äro därtill, själv omhändertaga bidragsförskottet för att användas för barnets bästa.
Åtnjuter barn ———————————— mot vårdkostnaden. Det bidragsförskottsbelopp ———————
_____ av myndigheten.
11 å Det åligger ———————————— föranleda därtill. Om barnet ———————————— indraga förskottet.
Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen delgivas vård- nadshavaren, särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman för barnet samt den underhållsskyldige.
Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen delgivas vård- nadshavaren, särskilt förordnad förmyndare för barnet och den underhållsskyldige.
(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse) 12 å
Vårdnadshavaren, särskilt förordnad för- Vårdnadshavaren och särskilt förordnad myndare och barnavårdsman för barnet äro förmyndare för barnet äro skyldiga att skyldiga att ofördröjligen till den barnavårds- ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som nämnd, som utgiver bidragsförskottet, an— utgiver bidragsförskottet,anmäla mäla
a) om barnet ———————————— än barnavårdsnämnden.
Denna lag träder i kraft den — — —.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1 9641144) med vissa bestämmelser ang tillämpningen av lagen om bidragsförskott.
Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (19642144) med vissa bestämmelser ang tillämpningen av lagen om bidragsförskott att 3å skall upphöra att gälla samt att hänvisningen till 3 å i4 å skall utgå.
Denna kungörelse träder i kraft den — — —.
Förslag till Lag om ändring i bamavårdslagen (196097)
Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen (196097) dels att 3, 11 och 12 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a å, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 3 % Barnavårdsnämnden har ———————————— egna sammanslutningar, att lämna allmänheten råd och upplys- ningar i frågor som äga samband med nämn- dens verksamhet, att förvalta ———————————— och verkställighet.
3aå
Barnavårdsnämnden har att lämna råd och upplysningar [ frågor som äga samband med nämndens verksamhetsområde.
Nämnden bör därvid särskilt uppmärksam- rna ensamstående vårdnadshavares behov av stöd och hjälp.
11 å Kan barnavårdsnämndens ———————————— 51 å samt 4. förordna barnavårdsman Beslut som ————————————— nästa sammanträde. Avser beslutet ———————————— ordförandens beslut. 12 å Om kommunfullmäktige —————————— eller 51 å,
4. fullgöra vad som ankommer på nämn- den enligt föräldrabalken, enligt 4å andra stycket eller 5 å lagen om allmänna barnbi— drag eller enligt 9, 11 eller lSå lagen om bidragsförskott eller
4. fullgöra vad som ankommer på nämn- den enligt föräldrabalken iandra avseenden än som avses i 3 kap. 2 och 4 5, 7 kap. 2 och 7 5, om avtalet ej innefattar åtagande att utge engångsbelopp, samt i 20 kap. 11 5, enligt 4 å andra stycket eller 5 å lagen om
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse
allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 å lagen om bidragsförskott eller
5. göra framställning ———————————— till kommunfullmäktige.
Beslut som ———————————— nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den — — —.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:721) om organisationen av bamavårdsverksamheten i Stockholm
Härigenom förordnas att 6 å kungörelsen (1960:721) om organisationen av barnavårds- verksamheten i Stockholm skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 6 % Kan barnavårdsnämndens ———————————— allt barnavårdslagen, samt 4. förordna barnavårdsman. Beslut som ———————————— nästa sammanträde. Avser beslutet ———————————— ordförandens beslut.
Denna kungörelse träder i kraft den _ — —.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:594) om fosterbarnsvård
Härigenom förordnas att 5 5 kungörelsen (19601594) om fosterbarnsvård skall ha nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 5 & Ansökan om ———————————— samt innehålla
a) uppgift om sökandens eller sökandenas namn, ålder och adress;
b) motsvarande uppgift rörande barnet och dess vårdnadshavare;
c) upplysning huruvida barnavårdsman är förordnad för barnet samt, där så är fallet, uppgift om bamavårdsmannens namn och adress;
(1) uppgift om barnavårdsnämnd eller an- nan, som må ha förmedlat överenskommelse om barnets mottagande i det tillämnade fosterhemmet.
a) uppgift om sökandens eller sökandenas namn, ålder och adress;
b) motsvarande uppgift rörande barnet och dess vårdnadshavare;
c) uppgift om barnavårdsnämnd eller an— nan, som må ha förmedlat överenskommelse om barnets mottagande i det tillämnade fosterhemmet.
På anfordran ———————————— av tillståndsfrågan. Sökande är ———————————— lämnade uppgifter.
Denna kungörelse träder i kraft den —— — —.
Förslag till Kungörelse om ändringi kungörelsen (1962z394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m m
Härigenom förordnas att 3 å kungörelsen (19621394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m m skall ha nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3.3;
Ansökan skall undertecknas av sökanden. Är sökanden gift och avser ansökningen hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, skall jämväl hans make underteckna ansök- ningen. För omyndig sökande skall ansök- ningen undertecknas av förmyndaren eller, beträffande barn för vilket barnavårdsman är förordnad, barnavårdsmannen. Är sökande, som är myndig, ur stånd att själv underteck- na ansökningen, må i den ordning riksförsäk- ringsverket bestämmer ansökningen under- tecknas av viss eller vissa med sökandens förhållanden förtrogna personer. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning be- träffande sökandens make.
Ansökan skall undertecknas av sökanden. Är sökanden gift och avser ansökningen hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, skall jämväl hans make underteckna ansök- ningen. För omyndig sökande skall ansök- ningen undertecknas av förmyndaren. Är sökande, som är myndig, ur stånd att själv underteckna ansökningen, må i den ordning tiksförsäkringsverket bestämmer ansök- ningen undertecknas av viss eller vissa med sökandens förhållanden förtrogna personer. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämp- ning beträffande sökandens make.
Denna kungörelse träder i kraft den — _ —.
Förslag till Kungörelse om ändring i expeditionskungörelsen (l964:618)
Härigenom förordnas att 8 & expeditionskungörelsen (l964:618) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 8 % Fria från avgift ———————————— och hushållningssällskap, 7) överförmyndare och barnavårdsman, 7) överförmyndare, 8) tjänsteman som ————————————— sådan förmån. Medellös person ———————————— erforderlig expedition.
Denna kungörelse träder i kraft den - —— —.
l Barnavårdsmannainstitutionens tillkomst
och utveckling
Bamavårdsmannainstitutionen infördes ge- nom lagen 1917 om barn utom äktenskap. Syftet var att söka tillvarata de rättigheter, som genom lagen tillförsäkrades de utom- äktenskapliga barnen. Det hade tidigare ålegat modern ensam att i egenskap av barnets naturliga representant värna om barnets rätt. Såsom lagberedningen framhöll i förslag är 1915 till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken— innefattande förslag till lag om barn utom äktenskap — hade den rådande ordningen visat sig synner- ligen otillfredsställande. Modern saknade ofta förmåga och stundom även vilja att göra barnets rätt gällande. Endast i ett mindre antal fall hade faderns underhållsskyldighet över huvud fastställts. 1 många av dessa fall hade bidraget ej indrivits trots att det varit möjligt. Det var därför enligt beredningens mening nödvändigt att samhället ingrep till skydd och hjälp för barnen. De ogifta mödrarnas ställning var vidare ofta sådan, att de även för egen del var i behov av samhäl- lets bistånd. Beredningen fann att det lämp- ligaste sättet att lämna denna samhällshjälp var att man för varje barn utom äktenskap förordnade en barnavårdsman med uppgift att bistå modern och tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Barnavårds- mannen skulle emellertid inte träda i mo- derns ställe som representant för barnet. Modern skulle bibehållas vid vårdnaden om och förmynderskapet för barnet och själv kunna företa de åtgärder, som var nödvän-
diga för att trygga barnets och hennes egen rätt. Om modern var ur stånd eller ovillig att vidta erforderliga åtgärder skulle emellertid barnets rätt därigenom ej gå förlorad. Barna- vårdsmannen skulle äga behörighet att själv ingripa där så erfordrades. Barnavårdsman- nen skulle således äga själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande fader- skap, underhåll och om barnets förklarande för trolovningsbarn. Barnavårdsmannen skul- le även med uppmärksamhet följa moderns sätt att vårda barnet och, där större bristfäl- ligheter förekom, göra anmälan om förord- nande av förmyndare för barnet. Som rätts- lig ställföreträdare för barnet skulle barna- vårdsmannens auktoritet gentemot såväl fa- dern som modem stärkas.
Den tillsyn, som beredningen enligt det anförda fann nödvändig, skulle utövas inte bara den närmaste tiden efter barnets födelse utan under barnets hela uppväxttid. Barna- vårdsmannens funktion skulle emellertid ej fortgå längre än till dess barnet fyllt 18 år. Barnavårdsmannens uppdrag skulle dock upphöra redan dessförinnan då annan än modern eller fadern förordnades till förmyn- dare för barnet. För det fall en utomstående person av rätten förordnades till förmyndare skulle det nämligen enligt beredningens me- ning vara onödigt och olämpligt att vid hans sida ha en barnavårdsman. Barnavårdsman- nens uppdrag skulle vidare kunna upphöra om behov av barnavårdsman ej längre före- låg, såsom då den av föräldrarna, som var
förmyndare för barnet, visat sig lämplig att utan hjälp eller kontroll företräda barnet.
Beredningen ansåg att uppgiften att för- ordna barnavårdsman ej borde anförtros domstol. Uppdraget borde göras till en kom— munal förtroendepost i förhoppning om att i allmänhet dugliga och för saken intresserade personer skulle kunna erhållas för uppdra— gens fullgörande. Frågan om barnavårdsmans kvalifikationer i övrigt berördes endast kort- fattat av beredningen. Som allmän regel bor- de enligt förslaget gälla att till barna- vårdsman skulle förordnas därtill lämplig man eller kvinna. Skyldighet att motta upp- drag, vilket som regel förutsattes vara oav- lönat, skulle inte föreligga. Skulle i anledning därav svårigheter att erhålla barnavårdsmän uppstå inom en kommun, borde kommunen enligt beredningens förslag anvisa medel till ersättning åt barnavårdsmän. Därigenom skulle, framhölls det, barnavårdsmannaupp- dragen kunna koncentreras till ett mindre antal personer, som hade dessa uppdrag som sin enda eller huvudsakliga sysselsättning. En sådan anordning kunde särskilt i de större städerna vara ändamålsenlig.
Det skulle ankomma på barnavårdsnämn- den att förordna barnavårdsmän samt öva uppsikt över barnavårdsmännens verksam- het.
1917 års lag om barn utom äktenskap utformades i allt väsentligt i enlighet med lagberedningens förslag.
1 kungörelse från samma år lämnades närmare föreskrifter om barnavårdsmannens verksamhet och tillsynen därå.
I motion vid 1937 års riksdag (11:35) upptogs frågan om förordnande av bama- vårdsman även för vissa barn i äktenskap. Enligt förslaget skulle barnavårdsman kunna förordnas, då föräldrarna på grund av sönd- ring eller efter vunnen hemskillnad levde åtskilda eller då deras äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad eller återgång och vårdnaden om barnet tillerkänts den ene av föräldrarna eller särskilt förordnad förmynda- re. Förordnande skulle meddelas på begäran av endera av föräldrarna eller av den förord- nade förmyndaren. Motsvarande bestämmel-
I utlåtande över motionen (nr 35/1937) framhöll första lagutskottet att behov av barnavårdsman för barn i äktenskap kunde uppkomma — förutom i de av motionären angivna fallen — även då föräldrarna sam— manlevde men där den ene av dem fråntagits vårdnaden t ex på grund av grov pliktförsum- melse. Utskottet ställde sig tveksam inför förslaget om att barnavårdsman skulle kunna förordnas även på framställning av den av föräldrarna som inte hade vårdnaden; i varje fall borde inte ett sådant förordnande med- delas utan föregående prövning av omständig- heterna i varje särskilt fall. Det kunde enligt utskottets mening övervägas om inte rätten att förordna barnavårdsman i sådant fall borde anförtros domstol. [ de fall då vårdnaden anförtrotts särskilt förordnad för- myndare skulle det enligt utskottets mening möjligen kunna tänkas att denne själv borde få rätt att erhålla en barnavårdsman vid sin sida. Utskottet fann emellertid det ej lämpligt eller behövligt att medge föräldrarna rätt atti sådana fall begära förordnande av barnavårds— man. ,
På hemställan av utskottet utreddes frågan inom justitiedepartementet. I upprättad pro— memoria föreslogs att barnavårdsman skulle kunna förordnas om modern i de angivna fallen tillerkändes vårdnaden om barnet. En- ligt förslaget skulle barnavårdsman även kun- na förordnas, då föräldrarna sammanbodde, om fadern fråntagits vårdnaden tex på grund av grov pliktförsummelse. Förordnande skulle meddelas endast på yrkande av modern. På begäran av moder, som uttagit stämning med yrkande om att bli tillerkänd vårdnad om barn. skulle barnavårdsman jämväl kunna förordnas interimistiskt. Med avseende på adoptivbarn skulle motsvarande bestämmel- ser gälla.
I remissyttranden över förslaget framhölls, att barnavårdsnämnden borde äga en själv- ständig rätt att förordna barnavårdsman.
I proposition till 1939 års riksdag (nr 11) föreslogs även en självständig förordnande- rätt för barnavårdsnämnd. För att nämnden skulle kunna förordna barnavårdsman utan
yrkande skulle emellertid krävas att nämn- den av särskild anledning fann det nödvän- digt. Ovillkorlig rätt att i de angivna fallen få barnavårdsman förordnad skulle enligt för- slaget endast tillerkännas vårdnadshavande moder, ej vårdnadshavande fader. Om mo- dern förde talan om vårdnaden om barnet skulle enligt förslaget barnavårdsman för barnet förordnas för tiden intill dess vård- nadsfrågan avgjorts, om modern begärde det eller barnavårdsnämnden av särskild anled- ning fann det nödvändigt. Vidare föreslogs i propositionen bla att barnavårdsman för barn i äktenskap skulle ha i princip samma befogenheter och skyldigheter som barna- vårdsman för barn utom äktenskap. Det främsta undantaget utgjordes av att något stadgande om skyldighet att fastställa barnets börd inte upptogs. Plikten av att vid behov göra anmälan om förordnande av särskild förmyndare för barnet skulle ej heller gälla. Barnavårdsmannen borde i stål— let på förekommen anledning göra anmälan till barnavårdsnämnd, som det ålåg att ingri- pa om en förändring av vårdnaden ansågs nödvändig.
Förslaget om ändring av lagen om barn i äktenskap antogs av riksdagen och bestäm- melserna trädde i kraft den 1 januari 1940.
I kungörelse från samma dag upptogs närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå.
På förslag av ärvdabalkssakkunniga sam- manfördes bestämmelserna om barnavårds- man för barn i och utom äktenskap till ett kapitel — 8 kap. ' i föräldrabalken (FB), som trädde i kraft den 1 januari 1950. Därvid gjordes den ändringen, att rätten att kräva barnavårdsman för barn i äktenskap utvidgades till att avse fadern om vårdnaden tillerkänts honom. Vidare föreskrevs att ma— ke. som vid domstol framställt yrkande om vårdnad, ägde påkalla förordnande av barna- vårdsman för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts. Slutligen stadgades att bar- navårdsnämnd A om särskild anledning där- till förelåg — skulle äga förlänga uppdraget för barnavårdsmannen till dess barnet fyllt 21 år.
1 ny tillämpningskungörelse gavs bestäm- melser om barnavårdsmannens verksamhet. Bestämmelserna motsvarade i huvudsak vad som gällde tidigare. En väsentlig nyhet var atti kungörelsen intogs bestämmelser om barna- vårdsmannens mera personligt betonade upp- gifter.
I lag den 4 juni 1954 upptogs bestämmel- ser om besvärstiden vid talan mot förvaltan- de myndighets beslut. Därvid upphävdes den särskilda bestämmelsen i 8 kap. iOå FB om tid för talan mot barnavårdsnämnds beslut.
Genom lag den 8 december 1967 gavs i 21 kap. FB bestämmelser angående verkställig- het av domstols dom eller beslut rörande vårdnad m m. Därvid upptogs bestämmelser om rätt för barnavårdsman att — sedan länsstyrelse (numera länsrätt) vägrat verk- ställighet av domstols dom eller beslut — hos domstol göra ansökan om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt.
Myndighetsåldem sänktes genom lag, som trädde i kraft den 1 juli 1969, från 21 till 20 år. Barnavårdsnämnds möjlighet att förlänga uppdrag för barnavårdsman begränsades sam- tidigt till att gälla för samma tid.
Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1970, jämställdes barn utom äktenskap i arvsrättsligt hänseende med barn i äktenskap. De gavs därjämte rätt att anta faderns släktnamn. Barnets egenskap av tro- lovningsbarn medförde därefter ej några sär— skilda rättsverkningar. Bestämmelserna där- om upphävdes. Samtidigt ändrades regler- na i 3 kap. FB om fastställande av fader- skap till barn utom äktenskap. Den nya lagstiftningen innebar i huvudsak att en man, som haft samlag med barnets moder under konceptionstiden skulle förklaras vara fader till barnet om det med hänsyn till samtliga omständigheter var sannolikt att barnet av- lats av honom. Vidare stadgades att erkän- nande av faderskap skulle lämnas skriftligen samt att erkännande skulle godkännas av barnavårdsman eller, om sådan ej fanns, av barnavårdsnämnd.
I syfte att vinna större säkerhet vid faderskapsbestämning gavs därjämte i sär-
skild lag, lagen om fastställande av fader- skapet till barn utom äktenskap, bestämmel- ser om barnavårdsmannens utredning, rätte- gången i faderskapsmål samt om underhålls- bidrag. Genom lagen ålades barnavårdsman- nen att, om erkännande ej lämnades, föra talan mot den eller de män, som haft samlag med modern under konceptionstiden och som skäligen kunde komma ifråga som fader till barnet.
Angivna lagändringar föranledde vissa följdändringar i 8 och 20 kap. FB. Samti- digt ändrades bestämmelsen om för vilka utomäktenskapliga barn barnavårdsman skul- le förordnas. Medan barnavårdsman tidigare skulle förordnas för barn utom äktenskap endast om vårdnadshavaren var kyrkobok- förd i riket eller vistades här, tillerkändes nu även utom riket boende vårdnadshavare för barn med svenskt medborgarskap rätt att på begäran få barnavårdsman förordnad.
Kungörelsen om barnavårdsmannens verk— samhet erhöll vid samma tid ändrad lydelse.
I lagar den 4juni 1971 , som trädde i kraft den 1 januari 1972, gavs bestämmelser om förvaltningsprocessen m m. Samtidigt ändra- des den processuella bestämmelsen i 8 kap. 10 % FB, varjämte vissa ändringar genomför- des i 21 kap. samma balk.
Bestämmelserna om adoption ändrades genom lag den 10 december 1971. 1 4 kap. FB infördes en ny paragraf, 8 &, vari stadgades att vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågerskap rättslig betydelse skall adop— tivbarn anses som adoptantens barn i äkten- skap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn skall dock barnet anses som makarnas gemensamma. Samtidigt upphävdes de särskilda bestämmelserna om adoptivbarn i 6 kap. 11 5, 7 kap. 5 &, 8 kap. 2 &, 11 kap. l ä och 12 kap. 1 % FB.
2 Nordisk rätt
Genom barnavårdsmannainstitutionen har garantier vunnits för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs och underhåll till— försäkras barnet. Barnavårdsmannainstitutio- nen erbjuder vidare vårdnadshavaren stöd och hjälp och innefattar möjligheter till er- forderlig kontroll av barnets vård och skötsel. I det följande lämnas en översiktlig framställning över hur lagstiftningen i de nordiska grannländerna tillgodoser dessa intressen.
2. 1 Danmark
[ lov den 18 maj 1960 om barns retsstilling ges bestämmelser om barn utom äktenskap. Enligt lagen åligger det politimesteren (i Köpenhamn overpraesidenten) att tillse att faderskap till barn utom äktenskap fastställs. Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, äger vända sig till politimesteren med begäran att talan väcks mot den uppgiv- ne mannen. Sådan anmälan kan även göras till modrehjaelpsinstitutionen, som vidarebe- fordrar den till politimesteren. Så snart barnet blivit fött åligger det modern att för modrehjaelpsinstitutionen eller politimeste- ren uppge vem som kan vara fader till barnet. Faderskapet fastställs genom erkän- nande inför politimesteren eller genom dom. Sedan faderskapet fastställts har barnet i huvudsak samma ställning som barn iäkten- skap. Barnet har således arvsrätt efter fadern och dennes släkt och barnet äger anta
faderns släktnamn. För underhållsskyldighe- tens fullgörande gäller samma regler som för barn i äktenskap. Det ankommer på over- ovrigheden att tillse att underhållsbidrag utgår med skäligt belopp.
Modrehjaelpsinstitutionen i Danmark växte fram ur en privat hjälpverksamhet för ensamstående mödrar. Stat och kommun övertog efterhand det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Genom verksamheten ges nu materiellt och personligt stöd åt såväl gifta som ogifta kvinnor samt åt familjer. Modrehjaelpen förmedlar vistelse i hem för gravida kvinnor, i spädbarnshem och i möd- rahem, biträder vid fastställande av fader- skap m rn.
Enligt borne- og ungdomsforsorgsloven från 1961 förelåg i Danmark en allmän tillsynsplikt beträffande vissa grupper av barn, som ansågs särskilt utsatta. Den obliga- toriska tillsynen omfattade barn under 14 år, som mot betalning mottagits i familjepleje eller dagpleje, barn utom äktenskap, som ej fyllt sju år, samt barn till vars försörjning underhållsbidrag utgick. När hänsynen till barns välfärd krävde det kunde tillsyn äga rum beträffande andra barn än nu nämnts. Till sitt begrepp utgjorde denna tillsyn en kontrollerande verksamhet men lagen ålade i första hand övervakaren att bistå hemmet med råd och anvisningar. Emellertid uppkom tveksamhet om det fanns skäl att utöva en obligatorisk tillsyn beträffande dessa grupper barn och om inte andra grupper var i större
behov av tillsyn. Det framhölls även att det inte var förenligt med samhällsutvecklingen att framhäva barn födda utom äktenskap som en grupp som särskilt behövde ställas under övervakning. Dessa överväganden led- de till att nya bestämmelser infördes i borne- og ungdomsforsorgsloven 1964. Därvid upp- hävdes den obligatoriska tillsynen beträffan- de samtliga barn utom de som mot betalning var mottagna i familje- eller dagpleje. De nya bestämmelserna innebar att borne- og ung- domsvaernet skulle kunna erbjuda familjer med barn en löpande familjevägledning och att sådant erbjudande alltid skulle riktas till de familjer, som kunde antas vara i särskilt behov av stöd. Det ankom sedan på familjen själv att avgöra om den ville motta stödet eller ej. Av lagens förarbeten framgår att med familjevägledningen avsågs en mera all— mänt praktisk vägledning avseende barnens skötsel, hemmets ekonomi, sociala hjälpåt- gärder m in. Det centrala i vägledningen skulle vara den personliga kontakten mellan vägledaren och familjen. Det skulle ankom- ma på vägledaren att utan att själv ingripa i allt för hög grad medverka till att eventuella svårigheter reddes ut. I sin verksamhet borde familjevägledaren ha tillgång till särskilda sakkunniga. Om det förelåg djupgående svårigheter, som krävde psykologisk eller psykiatrisk insikt eller juridisk sakkunskap, borde vägledaren ha möjlighet att hänvisa till dessa sakkunniga. För att förmå kommuner- na att använda särskilt kvalificerad personal för verksamheten infördes som något nytt att familjevägledningen skulle kunna erkän— nas om den anordnades på anvisat sätt med den verkan att statsbidrag utgick för verk- samheten i likhet med vad var fallet med utgifter för barnavården.
2.2 Norge
1 Norge regleras de utomäktenskapliga bar- nens ställning genom en lag från 1956, lov om barn utanom ekteskap. I lagen har det allmänna ålagts att tillse att faderskapet fastställs. Den som tillvaratar moderns och det allmännas intresse är bidragsfogden —
länsmannen eller en av socialdepartementet utsedd person. Sedan bidragsfogden genom anmälan eller på annat sätt fått vetskap om att modern väntar eller har fött ett barn utom äktenskap skall han underrätta fylkes- mannen. Bidragsfogden skall ange vem som kan vara fader till barnet samt redogöra för parternas ekonomiska förhållanden. När havandeskaps- eller födelseanmälan inkom- mit till fylkesmannen utfärdar denne ett föreläggande för den uppgivne mannen. Man- nen kan därvid erkänna faderskapet. Det antecknas då på föreläggandet att erkännan- de lämnats och att mannen upplysts om erkännandets rättsverkningar, vilken förkla- ring mannen får underteckna. Den man som mottagit föreläggandet äger påkalla att fader- skapet prövas av domstol. Kan faderskapet sålunda ej fastställas genom erkännande hän- skjuts saken till domstol. Sedan faderskapet fastställts är det utomäktenskapliga barnet i arvshänseende likställt med barn i äktenskap. Genom lagen har emellertid även sörjts för att modern skall ha någon att vända sig till i personliga frågor. Barnavårdsnämnden äger således utse en rådgivare (rettleiar) när mo- dern begär det eller när nämnden finner det erforderligt för tillvaratagande av barnets rätt. Rådgivaren har till uppgift att bistå modern vid faderskapets fastställande och sedan med barnets uppfostran. Det ankom— mer på bidragsfogden att underrätta modern om hennes rätt att få en rådgivare utsedd. Rådgivare kan även i vissa fall utses för barn i äktenskap. Sålunda äger barnavårdsnämn- den på begäran av vårdsnadshavare utse rådgivare om tvist råder om vårdnaden.
2.3 Finland
1 Finland regleras det utomäktenskapliga barnets ställning genom en lag från 1922. Enligt lagen kan faderskap fastställas endast genom erkännande. Erkännande av barnet sker antingen genom att mannen låter införa barnet som sitt i kyrkobok eller motsvarande register eller genom att han för upptagande i protokoll hos notarius publicus eller krono- länsman i vittnes närvaro erkänner barnet
som sitt. Har erkännande skett inför notarius publicus eller kronolänsman skall denne till vederbörande myndighet översända utdrag ur protokollet för anteckning i kyrkobok eller register. Erkännandet bör för att gälla och kunna intas i kyrkobok eller register godkännas av modern eller om hon är död av barnets förmyndare eller om barnet är myn— digt av barnet. Har faderskapet erkänts erhåller barnet i förhållande till fadern en ställning som motsvarar den för barn i äktenskap. Modern och den man, som kan vara fader till barnet, är underhållsskyldiga gentemot barnet. Mannens underhållsskyl- dighet fastställs genom avtal eller dom. Talan om fastställande av underhållsskyldighet förs i den för tvistemål stadgade ordningen. Mannen skall anses underhållsskyldig om han haft samlag med modern under den tid, då barnet kan vara avlat om det inte är uppen- bart osannolikt att barnet avlats vid samla- get. Underhållsbidrag kan fastställas även om faderskapet inte erkänts.
I varje kommun finns en barnatillsynings- man. Denne utses av kommunen efter god- kännande av rätten. Barnatillsyningsmannen är utan särskilt förordnande god man för varje utom äktenskap fött barn, som stadig- varande vistas i kommunen. I egenskap av god man skall bamatillsyningsmannen vaka över att barnets rätt och bästa tillvaratas, utöva tillsyn över barnets vård och fostran samt med råd och dåd bistå modern. Barna- tillsyningsmannen äger liksom barnets för- myndare föra talan för barnet rörande underhållsbidrag. Finner barnatillsynings- mannen modern olämplig som vårdnads- havare skall han göra anmälan därom.
År 1960 framlade en kommitté ett be- tänkande (nr 3/1960) med förslag till änd- ringar i lagstiftningen angående barn utom äktenskap. Förslaget upptog bl a regler om fastställande av faderskap genom dom. För- slaget har inte lett till lagstiftning.
3 Gällande rätt
De grundläggande bestämmelserna om barna— vårdsmän meddelas i 8 kap. FB. Vissa stadganden om barnavårdsman är intagna i andra kapitel av samma balk, se 3 kap. 2 och 458, 6 kap. 6 och 1258, 7 kap. 7 och 10 åå, 20 kap. 6, 11, 28 och 32 åå samt 21 kap. 5 och 6 55. Närmare föreskrifter för barnavårdsman ges i kungörelsen (1950:146) om barnavårdsmans verksamhet och till- synen därpå (vaK). Bestämmelser om bar- navårdsmans uppgifter finns även i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap (FL).
3.1 Förordnande av barnavårdsman; olika regler för barn i och utom äktenskap
För barn i äktenskap kan barnavårdsman förordnas om föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hem- skillnad, om äktenskapet upplösts genom återgång, äktenskapsskillnad eller dödsfall eller om vårdnaden jämlikt 6 kap. 6å FB tillkommer endast en av föräldrarna. Förord- nande skall meddelas om den av föräldrarna, som tillagts vårdnaden, begär det eller om barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Har make vid dom- stol framställt yrkande avseende vårdnaden skall på ansökan av honom eller andra maken barnavårdsman förordnas även för tiden intill dess laga kraft ägande dom i målet föreligger. Barnavårdsnämnden äger även utan ansökan förordna barnavårdsman
för samma tid om nämnden av särskild anledning finner det nödvändigt (8 :] FB).
Enligt kungörelsen (1949:661) om skyl- dighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken skall dom- stol, som meddelat beslut eller dom rörande vårdnaden om barn, som inte fyllt 18 år, skyndsamt skicka meddelande till barna- vårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört. Det bör sedan ankomma på nämnden att pröva om behov av barnavårds- man föreligger. 1 de fall barnavårdsnämnden yttrat sig i vårdnadsfrågan har nämnden särskilt goda möjligheter att bedöma behovet av barnavårdsman. Föreligger behov av bar- navårdsman bör nämnden underrätta vård- nadshavaren om hans möjligheter att påkalla förordnande och om de uppgifter barna- vårdsmannen har. Om vårdnadshavaren ej själv begär förordnande, äger barnavårds- nämnden som förut nämnts det oaktat utse barnavårdsman, om nämnden av särskild an- ledning finner det erforderligt. Vid prövning av ärendet skall nämnden förfara på sätt stadgas i 3 kap. barnavårdslagen. Över nämn- dens beslut att förordna barnavårdsman kan klagan föras hos länsstyrelsen (8:10 FB).
För barn utom äktenskap skall barna- vårdsman alltid förordnas om vårdnadshava- ren är kyrkobokförd i riket eller vistas här. För annat utomäktenskapligt barn, som är svensk medborgare, kan förordnande med- delas på begäran av vårdnadshavaren. För sistnämnda barn kan behov av barnavårds-
man uppkomma t ex om anledning förekom- mer att under medverkan av svenska myndig- heter fastställa faderskapet här i landet. Barnavårdsman skall också förordnas för barn, som vid födelsen haft äktenskaplig börd men som sedan förklarats sakna sådan börd. Enligt kungörelsen 1949 åligger det därför domstol, som förklarat barn sakna äktenskaplig börd, att underrätta barnavårds- nämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört (8 :3 FB).
Det har framstått som angeläget att barna- vårdsman för barn utom äktenskap förord- nas så tidigt som möjligt och redan innan barnet blivit fött. Barnavårdsmannen får på så sätt möjlighet att bistå modern redan under tiden före förlossningen. Det har därför föreskrivits, att modern igod tid före den väntade förlossningen bör vända sig till ledamot av barnavårdsnämnden i vistelse— kommunen eller till annan person, som nämnden anvisat. Den som mottagit anmälan skall genast underrätta barnavårdsnämnden. Den nämnd, som mottagit anmälan, skall i förekommande fall vidarebefordra den till barnavårdsnämnden i den kommun där kvin- nan är kyrkobokförd. Så snart anmälan inkommit till behörig nämnd, skall förord- nande för barnavårdsman meddelas. Kvin- nans föräldrar, arbetsgivare och andra i liknande ställning har ålagts att erinra henne om vikten av att anmälan blir gjord. Nämn- den äger inte utan föreskriven anmälan av modern förordna barnavårdsman före bar- nets födelse (815 FB).
Inkommer ej anmälan åligger det barna- vårdsnämnden att så snart barnet blivit fött förordna barnavårdsman. För att bamavårds- nämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet har föreskrivits viss uppgiftsplikt. Innan den- na berörs skall erinras om bestämmelserna rörande kyrkobokföring.
Enligt 15 & första stycket folkbokförings- kungörelsen (1967z495) skall barns födelse- tid, härkomst, förnamn och dop antecknasi födelse- och dopboken för barnets födelse- hemort. Födelsehemorten är enligt 25 & folkbokföringsförordningen (1967:l98) den församling där modern vid barnets födelse
var kyrkobokförd eller upptagen i obefintlig- hetsregistret. Enligt 16 & första och andra stycket folkbokföringskungörelsen skall för varje inom landet kyrkobokförd person fin- nas en personakt. När barns födelse anteck- nas i födelse- och dopboken, upprättar pastorsämbetet en personakt för barnet, om detta fötts levande.
Barns födelse skall enligt 30 % folkbok- föringsförordningen anmälas till pastorsäm- betet i födelsehemorten. Om barnet föds på sjukhus eller enskilt vårdhem görs anmälan av styresmannen eller annan vid sjukhuset eller Vårdhemmet anställd person. Biträder barnmorska i annat fall än nu sagts vid födelsen görs anmälan av henne enligt 11 & reglementet (1955 1592) för barnmorskor.
Anmälan sker på fastställd blankett, be- nämnd personbevis för förlossning. Blanket- ten sammanhänger för genomslag med an- mälan om förnamn och dop, födelseavi till länsstyrelse, födelseavi till barnavårdsnämnd och födelseavi till lokalorgan för bostads- tillägg. Blanketterna utskrivs samtidigt i tillämpliga delar av pastorsämbetet i den församling där modern är kyrkobokförd. De två först nämnda blanketterna utlämnas till modern före barnets födelse. Övriga blanket- ter behålls tills vidare av pastorsämbetet.
Modern lämnar personbeviset på sjukhuset eller Vårdhemmet, som återsänder beviset till pastorsämbetet när barnet fötts. Pastorsäm- betet underrättar härefter länsstyrelsen. Där- vid används de blanketter pastorsämbetet tidigare upprättat och behållit. Sedan läns-' styrelsen fyllt i barnets personnummer sän- der den födelseavin till barnavårdsnämnden, som underrättelse för barnbidragsregist— rering. Därigenom fullgörs även pastorsäm- betets skyldighet att jämlikt 28 & folkbok- föringskungörelsen underrätta barnavårds- nämnden i församlingen, när födelse av barn utom äktenskap antecknats i födelse— och dopboken. Någon direkt avisering från pastorsämbetet till barnavårdsnämnden sker således ej. Länsstyrelsen vidarebefordrar slut- ligen — sedan födelsenummer ifyllts —— även födelseavin till lokalorgan för bostadstillägg.
Skyldigheten för barnavårdsnämnd att
förordna barnavårdsman gäller inte bara här i landet födda utomäktenskapliga barn utan också barn med utomäktenskaplig börd, som flyttar in i landet. Denna grupp berörs ej av länsstyrelsens avisering. Barnavårdsnämnden erhåller uppgift om dessa barn från pastors- ämbetet, som enligt 3 % kungörelsen (1947: 660) med vissa bestämmelser angående till- lämpningen av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag är skyldigt att avisera inflyttning av barn i bidragsberättigad ålder.
Det bör i förevarande sammanhang upp- märksammas att domstol och pastorsämbete aviserar barnavårdsnämnden i barnets kyrko- bokföringsort, medan barnavårdsman förord- nas av nämnden i vårdnadshavarens kyrko- bokföringsort. Om vårdnadshavaren är kyrkobokförd i annan kommun än barnet, bör därför den aviserade nämnden anmäla behovet av barnavårdsman till nämnden i vårdnadshavarens kyrkobokföringsort.
3.2 Barnavårdsmannen förordnas av barnavårdsnämnden
Som redan anmärkts förordnas barnavårds- man av barnavårdsnämnden i den församling, där barnets vårdnadshavare är kyrkobok- förd. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i riket förordnas barnavårdsman av nämnden i vårdnadshavarens vistelseort eller om han inte vistas i riket, av barnavårdsnämnden i Stockholm. Skall barnavårdsman förordnas före barnets födelse är barnavårdsnämnden i den blivande mode ms kyrk obokföringsort be— hörig (8:4 FB).
Jämlikt 8 kap. 4 & FB skall till barnavårds- man förordnas därtill lämplig man eller kvinna. Vid bestämmelsernas tillkomst be- dömdes lämpligheten med hänsyn till om- ständigheterna i varje särskilt fall. Numera bedöms lämpligheten generellt. Förordnande meddelas särskilt för varje barn. Barnavårds- mannen äger åtaga sig flera uppdrag. Över- vägande antalet barnavårdsmän är nu förord- nade i egenskap av tjänstemän i kommunen. Utvecklingen under en femårsperiod framgår av följande av statistiska centralbyrån gjord uppställning.
Uppgift angående barnavårdsmän åren 19654 1970 hela riket
Män Kvinnor
Befattn.- Övriga Befattn.- Övriga
havare hos havare hos nämnden nämnden 1965 249 324 479 306 1966 281 338 521 276 1967 315 280 577 225 1968 373 218 658 183 1969 372 210 691 205 1970 421 180 781 185
3.3 Barnavårdsmannens åligganden med avseende på bördens fastställande
] 8 kap. 6 & FB stadgas, att barnavårdsman- nen har att bistå den som har vårdnaden om barn med råd och anvisningar samt tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen att sörja för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap.
I lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap har bamavårdsman- nens åligganden med avseende å faderskapets fastställande närmare angivits. Där stadgas att barnavårdsmannen skall söka utreda vem som är fader till barnet. För detta ändamål skall han höra modern. Barnavårdsmannen bör söka utreda om modern haft förbindelse med flera män under konceptionstiden. Med ledning av moderns uppgifter skall barna- vårdsmannen höra varje man, som kan tänkas vara fader till barnet, och de andra personer, som kan ha upplysningar att lämna. Barna- vårdsmannen äger vid utredningen erhålla biträde av barnavårdsnämnd i annan kommun (2 & FL).
Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårds- mannens utredning, bör bamavårdsmamen bereda den man, som enligt hans uppfattning är fader till barnet, tillfälle att erkänna faderskapet. Fastställande av faderskap ge- nom erkännande kan endast ske genom skriftlig handling. Erkännandet skall vara bevittnat av två personer och skriftligen godkänt dels av barnets moder eller en för
barnet särskilt förordnad förmyndare, dels av barnavårdsmannen eller, om sådan ej förordnats, av barnavårdsnämnden. Kan fa- derskapet på grundval av utredningen inte bedömas med tillräcklig grad av säkerhet, skall barnavårdsmannen däremot ej verka för något erkännande. Enligt 3 kap. 2 & FB äger barnavårdsmannen inte godkänna erkännan- de av faderskap med mindre det kan antas att mannen är fader till barnet (3 & FL).
Den som vill göra gällande att ett lämnat erkännande inte är gällande mot honom skall väcka talan vid domstol. Domstol skall för- klara att erkännandet saknar verkan, om det kan visas att den som lämnat erkännandet ej är fader till barnet (3 :2 FB).
Finns anledning anta att modern under konceptionstiden haft samlag med flera män, bör barnavårdsmannen tillse att blodunder- sökning äger rum beträffande modern, bar- net och de män, som kan komma ifråga. Då det kan medföra allvarliga olägenheter om ett lämnat erkännande först efter lång tid förklaras ogiltigt, är det även eljest angeläget att blodprov tas i största möjliga utsträck- ning innan faderskap fastställs genom erkän- nande. Blodundersökning bör alltid komma till stånd om den, som kan vara fader till barnet, begär det (4 & FL).
Barnavårdsmannen äger i vissa fall ned- lägga en påbörjad undersökning. Det kan finnas skäl att avbryta undersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget få några upplysningar till vägledning för utred- ning av faderskapsfrågan. Det kan även vara så att modern under konceptionstiden haft samlag med flera män och det redan tidigt står klart att det inte går att ange vem som är fader till barnet. Även ide fall där samtycke till adoption föreligger får utredningen av— brytas. Föranleder faderskapet inte någon tvekan bör det emellertid fastställas och fadern bör då få tillfälle att yttra sig i adoptionsfrågan. 1 mera komplicerade fall framstår det emellertid som meningslöst att fullfölja utredningen och eventuellt an- hängiggöra process för att få faderskapet fastställt. Slutligen får utredningen avbrytas om denna eller en rättegång skulle vara till
men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar, som innebär fara för hennes psykiska hälsa. Så kan vara fallet om barnet avlats i incest eller i samband med våldtäkt. Även när de yttre omständigheterna inte är så extrema, kan det någon gång förekomma, att fortsatt utredning och rättegång av särskilda skäl skulle innebära så påtagliga risker för moderns psykiska hälsa att man hellre bör av- stå från att försöka få faderskapet rättsligt fastställt (5 & FL).
Barnavårdsmannen skall innan undersök- ningen nedläggs om möjligt efterhöra mo- derns uppfattning samt inhämta barnavårds- nämndens medgivande. Barnavårdsnämnden bör innan beslut fattas bereda socialvårds- konsulenten i länet tillfälle att yttra sig (5 % FL, 5 & vaK).
1 förarbetena till lagen har framhållits att bestämmelserna om nedläggande av fader- skapsutredning endast avser ett begränsat urval av samtliga faderskapsfall och att be- stämmelserna således bör tillämpas restrik- tivt. Det är alltjämt en huvuduppgift för barnavårdsmannen att sörja för att barnets börd fastställs.
Det åligger barnavårdsmannen att föra protokoll över vad som förekommit vid utredningen och som är av betydelse för faderskapets fastställande. Eftersom det jäm- likt 8 kap. 6 & FB ankommer på barnavårds- mannen att tillse att underhåll tillförsäkras barnet, skall han iprotokollet även redogöra för moderns och den utpekade faderns eko- nomiska förhållanden och de andra omstän- digheter, som kan ha betydelse för under- hållsbidragets bestämmande. Formulär till protokoll fastställs av socialstyrelsen (6 5 F L, 3 & vaK).
Barnavårdsmannen skall bedriva utred- ningen skyndsamt. Om inte särskilda skäl föranleder annat skall utredningen vara av— slutad inom ett år från barnets födelse. Har faderskapet inte fastställts inom denna tid, skall anledningen härtill särskilt anges i de anteckningar, som barnavårdsmannen har att föra (6 & FL, 10 5 vaK).
Kan faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårdsmannen
att väcka talan mot den man eller de män, som enligt den företagna utredningen kan komma ifråga som fader till barnet. Tidigare kunde i samma rättegång talan riktas endast mot en man även om flera män kunde komma ifråga för faderskapet. Med de nu gällande reglerna prövas faderskapsfrågan i samma process beträffande alla män som kan komma ifråga (7 & FL).
Barnavårdsmannens taleplikt innebär en skyldighet för honom att väcka och utföra talan mot den eller de män som enligt hans utredning kan komma ifråga. Den som blivit stämd har rätt att dra in utomstående som svarande i målet. Domstolen skall på begäran av den instämde stämma den utpekade man- nen och pröva frågan om hans faderskap (8 & FL).
I praktiskt taget alla faderskapsmål kan barnet få fri rättegång. Enligt 5 & lagen (1919367) om fri rättegång kan rätten därvid förordna advokat eller annan lämplig juridiskt utbildad person att mot ersättning av allmänna medel biträda barnet vid talans väckande och utförande (jmf rättshjälpslagen 1972:429).
Rättegången i faderskapsmål kan med de nya reglerna i många fall bli mer kompli- cerad än tidigare. Barnavårdsmannen bör därför vid process anlita advokat eller annan som kan vara biträde enligt lagen om fri rättegång. Biträdet kan i samband med att stämningsansökan upprättas ge barnavårds- mannen råd ifråga om vilka män, som skall stämmas in i målet. Barnavårdsmannen bör naturligtvis även under målets fortsatta handläggning samråda med biträdet i olika uppkomna frågor. Om det under målets handläggning framkommer att modern under konceptionstiden haft samlag med man, som inte stämts in, skall som regel barnavårds- mannen ansöka om stämning även å honom (7 & FL,4 & vaK).
Barnavårdsmannen får ej utan skäl återkalla sin talan i faderskapsmål. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att talan bör åter- kallas. Så kan tex vara fallet om endast en man kan komma ifråga och faderskapet er- känns under rättegången eller om en av flera
svarandeparter är oanträffbar och av denna anledning tillfredsställande utredning i målet inte går att få (14 å FL).
Talan skall väckas vid den domstol där den barnavårdsnämnd finns, som utövar till- syn över barnavårdsmannens verksamhet. Då barnavårdsmannen väcker talan, skall han till rätten inge protokollet över utredningen. Rätten äger förelägga barnavårdsmannen att komplettera utredningen (10 och 11 åå FL).
Jämlikt 1 kap. 3 & FB erhåller barn utom äktenskap äktenskaplig börd om föräldrarna ingår äktenskap med varandra. För att legi- timation skall kunna inträda förutsätts emel- lertid, att faderskapet blivit fastställt enligt reglerna för barn utom äktenskap, alltså genom erkännande eller dom.
Faderskapslagen trädde i kraft den 1 januari 1970. Ifråga om barn, som fötts före utgången av 1969, gäller äldre lag beträf- fande barnavårdsmannens skyldigheter att sörja för att barnets börd fastställs. Bestäm- melsen i 7 ä 2 st FL äger emellertid tillämp- ning även i sådant fall. Det medför att barnavårdsmannens skyldighet att föra talan i samma process mot samtliga män, som kan tänkas vara fader till barnet, gäller även om barnet är fött före 1970.
Som tidigare nämnts har bestämmelserna om trolovningsbarn upphävts. I mål om faderskap till barn utom äktenskap kan emellertid barnets egenskap av trolovnings- barn enligt äldre lag upptas till prövning, om barnet är fött före nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern har avlidit före ikraftträdandet.
3.4 Den ändrade lagstiftningen om arvsrätt för barn utom äktenskap
Såsom tidigare anmärkts har arvsrätten för barn utom äktenskap vidgats genom att särbestämmelserna i ärvdabalken om arvsrätt för dessa barn utgått. De nya bestämmelser- na är dock inte tillämpliga om arvlåtaren avlidit före lagens ikraftträdande den 1 januari 1970. I sådana fall gäller äldre lag, vilket innebär att endast trolovningsbarn och barn för vilka arvsrättsförklaring avgivits
Ej heller gäller den nya lagen för barn, som fötts före den 1 januari 1970, såvida inte annan dödsbodelägare, boutrednings- man eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen fått kännedom om arving- en eller anteckning om barnet före arvsfallet gjorts i personakt för arvlåtaren eller annan från vilken arvlåtaren härleder sin arvsrätt. En stor del av nu ifrågavarande barn har inte haft någon kontakt med fadern. Barnets arvsrätt kommer därför i praktiken att vara beroende av om anteckning skett i faderns personakt. Det har emellertid tidigare brustit i registreringen av utomäktenskapliga barn i folkbokföringen. Före 1968 antecknades nämligen i personakten endast de barn, som hade arvsrätt. Många barn utom äktenskap för vilka faderskapet fastställts återfinns följaktligen inte i faderns personakt. Enligt kungörelsen (1969:626) med ändringar i vaK skall barnavårdsmannen därför skynd- samt sörja för att anteckning om barnet görs i faderns personakt i sådana fall då fader- skapet till barn utom äktenskap fastställts enligt äldre lag utan att anteckning därom skett. Begäran om anteckning skall göras hos pastorsämbetet i församling där fadern är eller tidigare varit kyrkobokförd. Social- styrelsen har därjämte föreslagit att om barnet har barnavårdsman och tillhör den grupp, som redan nu bör vara antecknad i faderns personakt — trolovningsbarn, barn med arvsrättsförklaring och barn födda efter den 1 januari 1968 — barnavårdsmannen kontrollerar att fastställt faderskap tidigare anmälts till pastor (jmf avsnitt 3.122).
3.5 Barnavårdsmannens skyldighet att sörja för att barnet tillförsäkras underhåll
Till barnavårdsmannens åligganden hör även — något som särskilt angesi 8 kap. 6 & FB — att sörja för att barnet tillförsäkras under- håll.
Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaderna för barnets uppehälle och ut- bildning (7:1 FB). Underhållsskyldigheten
varar till dess barnet fått den utbildning, som är tillbörlig med hänsyn till barnets anlag och föräldrarnas villkor. Den upphör dock aldrig förrän barnet fyllt 16 år.
Underhållsskyldigheten fördelas mellan föräldrarna efter vars och ens förmåga. Den som ej har vårdnaden om barnet är skyldig att utge underhållsbidrag (7 :2 FB).
Det underhållsbidrag, som den icke vård- nadsberättigade skall utge, fastställs genom dom eller avtal. Avtal om underhållsbidrag kan slutas fonnlöst. En skriftlig av två personer bevittnad förbindelse kan ligga till grund för utrnätning och införsel. Avtal om underhållsbidrag sluts mellan den bidrags- pliktige och barnet eller företrädare för barnet. Barnavårdsmannen äger ej ingå avtal för barnet.
Föräldrabalken upptar vissa bestämmelser om underhållsavtal. Bestämmelserna avser avtal rörande fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet jämlikt 7 kap.FB.
Enligt huvudregeln är avtal om framtida underhåll bindande för den underhålls- pliktige men ej för den underhållsberätti- gade. Denne kan trots avtalet kräva att utfå det högre bidrag, som enligt lag tillkommer honom. Avtal om underhåll jämlikt 7 kap. 1 & FB till barn utom äktenskap blir emeller- tid bindande även för barnet om det ingås i viss form, nämligen då det avfattas i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsmannen eller om så- dan ej finns av barnavårdsnämnden. Avser avtalet utgivande av visst belopp en gång för alla krävs alltid barnavårdsnämndens godkän- nande (7 :7 FB).
Kan avtal om underhållsbidrag inte träf- fas, fastställs bidraget av domstol. I FL ges bestämmelser om talan vid domstol angåen- de underhållsbidrag till barn utom äkten- skap. Enligt 18 å FL kan sådan talan förasi mål om faderskap. Om endast en man är instämd kan frågan om faderskap och under- håll avgöras i samma rättegång. Är flera män instämda får — främst av praktiska skäl _ frågan om underhåll inte avgöras vid under- rätten förrän faderskapet fastställts genom dom, som vunnit laga kraft. Bamavårdsman-
nen äger jämlikt 19å FL jämfört med 20 kap. 11 & FB föra talan för barnet i mål om underhåll. 1 19 och 20 åå FL ges slutligen bestämmelser om interimistiska förordnan- den och om åtagande att utge underhålls- bidrag för tiden intill dess resultat av blod- undersökning föreligger.
Såväl dom som avtal, vilket enligt vad förut sagts är bindande, kan av rätten jämkas om väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Jämkning kan ske på talan såväl av den underhållsberättigade som av den förpliktade och jämkningen kan avse underhållskost- nadens hela belopp eller dess fördelning mellan de underhållsskyldiga eller under- hållsskyldighetens varaktighet. Talan som nu sagts får emellertid inte föras mot i föreskri- ven forrn ingånget avtal om utgivande av engångsbelopp (7 :8 FB). .
En särskild jämkningsmöjlighet har stad— gats beträffande avtal om underhåll till barn slutet mellan makar med avseende på före- stående återgång av äktenskapet, hemskill- nad eller äktenskapsskillnad. Jämkning får — om avtalet ej ingåtts under hemskillnad — ske om avtalet är uppenbart obilligt för ena maken (7.9 FB).
Såsom förut nämnts är barnavårdsmannen skyldig att tillse att barnet erhåller under— hållsbidrag och barnavårdsmannen äger föra talan därom. Till barnavårdsmans skyldig- heter får också anses höra att han håller sig underrättad om förändringar rörande den underhållsskyldiges villkor och barnets be- hov samt att han vidtar åtgärder för att få fastställt bidrag höjt, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det.
De förändringar av penningvärdet som äger rum har föranlett en lagstiftning om generell höjning av fastställda underhållsbi- drag. Sedan den 1 apri1 1967 gäller lagen (1966:680) om ändring &. vissa underhålls- bidrag. Lagen syftar till en fortlöpande anpassning av utgående familjerättsliga un- derhållsbidrag till förändringar i penningvär- det. Det ankommer på barnavårdsmannen eller annan, som biträder vårdnadshavaren i ekonomiska frågor, att tillse att underhålls- bidragen räknas upp i enlighet med lagen.
3.6 Barnavårdsmannens skyldighet att biträda med indrivning av underhållsbidrag
Till barnavårdsmannens uppgifter hör vidare — enligt vad som särskilt föreskrivits i 8 kap 65 FB — att biträda vårdnadshavaren med indrivning och tillhandahållande av under— hållsbidrag. Barnavårdsmannen skall, om be- talning ej sker, utnyttja de möjligheter till indrivning, som står honom till buds. Han äger begära införsel i den underhållsskyldiges lön och utrnätning av hans egendom och lön.
Barnavårdsmannen äger vid efterforskning av den underhållsskyldige påkalla statliga myndigheters medverkan. Det åligger tex offentlig arbetsförmedling att på förfrågan av barnavårdsmannen eller annan barnets företrädare lämna uppgift om den efter- söktes senast kända adress och arbetsanställ- ning.
Barnavårdsmannen äger rätt till biträde av polismyndighet för underhållsskyldigs efter- forskande och hörande. Barnavårdsmannen äger även påkalla efterlysning av den under- hållsskyldige (25 kungörelsen /1942:421/ om efterlysning av vissa underhållsskyldiga). Finns anledning antaga att den sökte begett sig till bestämd ort utomlands kan barna- vårdsmannen påkalla biträde av utrikes- departementet för att kontrollera om den sökte finns på orten. Efterlysning i utlandet kan i vissa fall begäras hos rikspolisstyrelsen.
Har den underhållsskyldige begett sig utomlands skall barnavårdsmannen beakta de möjligheter till indrivning som finns i vistelselandet. Bestämmelser om indrivning har tex upptagits i kungörelsen (1962:514) angående indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag.
3.7 Barnavårdsmannens skyldighet atti andra avseenden bevaka barnets ekonomiska rättigheter
Till barnavårdsmannens skyldigheter hör även att tillse att barnet kommer iåtnjutan- de av övriga ekonomiska förmåner, som barnet kan vara berättigat till. Detta följer av
att barnavårdsmannen skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas (816 FB). Barna- vårdsmannen äger således rätt att för barnet göra ansökan om vissa bidrag. Så är tex fallet beträffande bidragsförskott (6 5 lagen /1964:143/ om bidragsförskott), familjebi- drag (95 familjebidragskungörelsen /1946: 101/) och bampension inom folk- och tilläggspensioneringen (3 5 kungörelsen /1962:394/ med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m m). Det åligger följaktligen barnavårdsmannen att tillse att vårdnads- havaren ansöker om dessa bidrag då barnet är berättigat därtill eller ock att själv göra sådan ansökan (jmf JO 1970 s 203). Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag omtalar även vissa uppgifter för barnavårdsmannen. Bamavårdsnämnden kan sålunda om vård- nashavaren ej anses skickad uppbära allmänt barnbidrag förordna, att bidraget skall utbe- talas till barnavårdsmannen (5 5).
3 .8 Barnavårdsmannens skyldighet att beakta rätten till bidragsförskott m m
I syfte att tillförsäkra barn i viss situation, huvudsakligen barn till ensamstående föräl- der, ett ekonomiskt grundskydd har bestäm- melser om bidragsförskott upptagits i sär- skild lag.
Berättigade till bidragsförskott är alla utomäktenskapliga barn och alla barn i äktenskap, för vilka fadern eller modern ensam är vårdnadshavare, eller som står under vårdnad av särskilt förordnad för- myndare. Förskottet utgår i förhållande till den underhållsskyldige. För att bidragsför- skott skall utgå behöver underhållsbidraget ej vara fastställt. Det är ej heller nödvändigt, att faderskapet till barn utom äktenskap fastställts.
För utomäktenskapliga barn inträder rät— ten till bidragsförskott i förhållande till fadern omedelbart vid barnets födelse. För barn med äktenskaplig börd inträder rätten till bidragsförskott, när domstols beslut an— gående vårdnad vinner laga kraft eller eljest går att verkställa.
Vissa undantag från rätten till bidragsför- skott stadgas. Bidragsförskott kan tex ej utgå om barnet bor tillsammans med den av föräldrarna, som ej är vårdnadshavare och därför underhållsskyldig. I sådana fall får den underhållsskyldige antas fullgöra sina förpliktelser genom att ge barnet underhåll i hemmet. Vidare kan nämnas att bidragsför- skott ej heller utgår om det finns grundad anledning anta, att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt bidrag ej understigande bidragsförskottets belopp. Slutligen kan nämnas att bidragsförskott ej utgår om barnets vårdnadshavare utan giltiga skäl undandrar sig att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget eller faderskapet fastställt. Familjepolitiska kommittén har nyligen framlagt förslag om ändring av dessa bestämmelser.
Bidragsförskott utgår med viss procent av i lagen om allmän försäkring omnämnt bas- belopp.
Bidragsförskott utgår efter ansökan hos barnavårdsnämnden i den kommun, där bar- nets vårdnadshavare är mantalsskriven. Rätt att göra ansökan tillkommer barnets vård- nadshavare, särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.
Beviljat bidragsförskott utbetalas månads- vis till barnets vårdnadshavare eller ifråga om fosterbarn till fostraren. Skulle vårdnads- havaren eller fostraren inte anses skickad att omhänderta medlen kan barnavårdsnämnden besluta att bidragsförskott skall utbetalas till barnavårdsmannen eller annan lämplig per- son.
[ den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder den bar- navårdsnämnd, som utgivit förskottet, på kommunens vägnar i barnets rätt till under- hållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Denne skall så länge bidragsförskott utgår betala underhållsbidraget till barnavårds- nämnden eller, om underhållsbidraget är större än bidragsförskottet, så stor del av underhållsbidraget som belöper på för- skottet. Fullgör den underhållsskyldige inte sin betalningsskyldighet till barnavårdsnämn- den, ankommer det på nämnden att vidta
åtgärder för indrivning. I många fall har även barnet en fordran på den underhållsskyldige, nämligen för underhållsbidrag, som ej täcks av bidragsförskottet. Barnavårdsnämnden bör i så fall bereda barnets företrädare — vårdnadshavaren eller barnavårdsmannen — tillfälle att jämte nämnden utfå de medel, som kan utkrävas av den underhållsskyldige. Det har i stor utsträckning förekommit att barnavårdsmannen anlitats för att biträda barnavårdsnämnderna med återkrav från de underhållsskyldiga. [ förarbetena till lagen om bidragsförskott har framhållits önskvärd- heten av att barnavårdsnämnderna själva svarar för återkravsverksamheten även i fall där barnavårdsman finns. Huvudregeln bör vara att barnavårdsnämnden svarar för båda kraven. För att kunna uppträda på barnets vägnar behöver företrädare för barnavårds- nämnden fullmakt.
3.9 Barnavårdsmannens uppgifter av- seende vårdnaden om barnet och rätten till umgänge
Barnavårdsmannen har ett personligt ansvar för det barn för vilket han förordnats. Han skall tillse att barnets rätt och bästa tillvara- tas. I kungörelsen rörande bamavårdsman- nens verksamhet har särskild vikt lagts vid dessa uppgifter. Där framhålls att barna- vårdsmannen skall öva tillsyn över barnet och med uppmärksamhet följa dess utveck- ling (8 :6 FB, 6 5 vaK).
För att barnavårdsmannen skall kunna fullgöra sina åligganden måste han skaffa sig en ingående kännedom om barnets miljö. Detta kan ske genom besök ihemmet eller genom samtal med lärare och andra. Av betydelse är att samråd kan äga rum med företrädare för den förebyggande mödra- och barnhälsovården. Även om barnet vistas på annat håll åligger det barnavårdsmannen att ha uppsikt över barnet. Kan han inte själv sköta övervakningen bör han begära hjälp av barnavårdsnämnden. Vid sin tillsyn bör bar- navårdsmannen särskilt vaka över att barnet får undergå hälsokontroll vid barnavårds— central. Barnavårdsmannen bör vidare ge akt
på psykiska förändringar hos barnet och vid ogynnsam utveckling tillse att läkar- undersökning sker.
Barnavårdsmannen skall således vaka över att barnet lever under tillfredsställande för- hållanden och om så inte är fallet vidta åtgärder. Förhållanden, som synes böra för- anleda ingripande av barnavårdsnämnd, so- cialnämnd, nykterhetsnämnd eller annat kommunalt organ skall av barnavårdsmannen ofördröjligen anmälas till nämnden eller sty- relsen. JO har i flera sammanhang framhållit vikten av att barnavårdsmännen uppmärk- sammar sitt ansvar för att barnen får växa upp under gynnsamma förhållanden. Han har därvid även förklarat att barnavårdsman- nen har en mycket betydelsefull uppgift att fylla bla då det gäller att förebygga barn- misshandel (JO 1970 s 219, 228 och 233 samt 1972 s 190). För att barnavårdsmannen skall kunna fullgöra sina åligganden måste han vara väl insatt i de lagar, som direkt berör hans verksamhet samt innebörden i stort av den sociala lagstiftningen i övrigt (7 5 vaK).
Vid konflikt mellan barnets och vårdnads- havarens intressen skall barnavårdsmannen stå på barnets sida och han måste vara beredd att handla mot vårdnadshavarens önskan. Det åligger barnavårdsmannen att vid behov göra anmälan om förordnande av särskild förmyndare för barnet. Denna be- stämmelse avsåg då den infördes de fall, där till följd av vårdnadshavarens försumlighet särskilt förordnad förmyndare erfordrades för att omhänderta vårdnaden. Bestämmel- sen bör nu ses i samband med 6 kap. 125 FB. Där stadgas att barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess barnet fyllt 20 år eller ingått äktenskap. Är modern inte lämplig att utöva vårdnaden skall rätten, efter ansökan av fadern eller barnavårdsman- nen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden till fadern eller till särskilt förordnad förmyn- dare.
Barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad. Gör en av föräldrama sig skyldig till grovt missbruk vid vårdnadens utövande eller
förekommer andra tungt vägande skäl äger domstol enligt 6 kap. 65 FB förordna att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre eller särskilt förordnad förmyndare. Bama- vårdsmannen äger jämlikt samma lagrum föra talan i fråga som nu nämnts.
Lever föräldrarna på grund av söndring åtskilda skall rätten på ansökan av endera förordna, vilken av dem som skall ha vårdna- den om barnet. Finner rätten med hänsyn till barnets bästa uppenbart, att ingen av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros särskilt förordnad förmyndare. Dömes till återgång av föräldrarnas äkten- skap eller till hemskillnad eller äktenskaps- skillnad skall rätten jämväl förordna angåen- de vårdnaden om barnet.
Den av föräldrarna, som är skild från vårdnaden, får inte betas rätten till umgänge med barnet med mindre särskilda omständig- heter föranleder därtill. Kan föräldrarna inte enas avgörs frågan av domstol (6:10 FB).
I föräldrabalken har uttryckligen fast- slagits, att domstols avgörande angående vårdnad och umgänge kan omprövas, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (6:13 FB).
Sedan 1968 finns i 21 kap. FB bestämmel- ser om överflyttning av barn. Den som vill söka verkställighet av vad domstol beslutat om vårdnad eller umgängesrätt äger göra ansökan därom hos länsrätten. Samma möj- lighet har den vårdnadshavare, vars barn vistas hos annan och som vill ha barnet överflyttat till sig (21:1 och 6 FB). Läns- rätten kan emellertid vägra medverka om väsentligt ändrade förhållanden eller särskil- da skäl påkallar en omprövning av vårdnad eller umgängesrätt. Frågan om vårdnaden eller umgängesrätten upptas i sådant fall av domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårds- man eller barnavårdsnämnd (2115 och 6 FB).
3 . 1 0 Om förrn ynderskap
I 11 kap. 1 och 2 55 FB ges bestämmelser om förmyndare för barn i och utom äkten- skap. Finns ej någon, som enligt nämnda
lagrum skall vara förmyndare för barnet, skall rätten enligt 11 kap. 3 5 FB utse förmyndare. Den som själv är omyndig får enligt 11 kap. 4 5 FB inte vara förmyndare. Ett vanligt fall, då underårigt barn inte har någon legal förmyndare, är då underårig kvinna fött barn utom äktenskap. Modern har enligt 6 kap. 125 FB vårdnaden om barnet och hon kan föra talan för barnet t ex om underhåll och faderskap, men hon är på grund av stadgandet i 11 kap. 45 FB inte förmyndare för barnet och kan därför inte föra talan för barnet i andra ekonomiska angelägenheter. Frågan om förordnande av förmyndare i fall som nu nämnts upptogs av JO (berättelsen 1966 s. 243). JO begärde yttrande från fem domstolar, hos vilka vid inspektioner befunnits att i faderskapsmål, vari modern var underårig, åtgärd inte vid- tagits för att inhämta yttrande av särskilt förordnad förmyndare på grund av att sådan förmyndare inte utsetts. Av domstolarnas yttranden framgick att de ansåg att när rätten var förmynderskapsdomstol — alltså i de fall då ett förmynderskap inte skulle skrivas in vid annan domstol — det ålåg rätten att i fall av berörd art tillse att förmyndare förordnades. JO var jämväl av den meningen att detta var gällande rätts innebörd. Förmynderskapsutredningen fram- höll i sitt betänkande (SOU 1970:67 s 225) att förmyndare alltid borde förordnas i angivna fall. Enär man emellertid inte kunde räkna med att rätten alltid kunde bevaka att förmyndare förordnades, föreslog utredning- en det förtydligandet i 8 kap. 6 5 FB, att där utsades att barnavårdsmannen skall göra anmälan till rätten ”när särskild förmyndare skall förordnas för barnet”. Förmynderskaps- utredningens förslag har inte föranlett någon ändring i nu förevarande hänseende.
Enligt förrnynderskapsutredningen bör så- ledes förmyndare förordnas så snart modern är omyndig. Det vanligaste torde dock allt- jämt vara att förmyndare utses endast när det uppkommer behov därav såsom då egen- dom tillfaller den omyndige.
Rätten skall som förmynderskapsdomstol ha uppsikt över förrnynderskapen. Frågor
som rör förmynderskapets anordnande äger rätten uppta utan särskild ansökan. 1 20 kap. 28 5 FB ges föreskrifter om vilka som äger föra talan i frågor som nu nämnts. Där stadgas, att ansökan om förmyndares förord- nande eller entledigande eller annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap må göras, förutom av överförmyndaren och för- myndaren, jämväl av barnavårdsman och den omyndige själv, om han fyllt 16 år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyn— dare, som gjort sig skyldig till försummelse, må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare och barnavårdsnämnd.
Slutligen skall i förevarande sammanhang erinras om att barnavårdsmannen jämlikt 20 kap. 325 FB i vissa fall har möjlighet att begära förordnande av god man för barnet.
3.1 1 Barnavårdsmannens kurativa uppgifter
Barnavårdsmannen skall bistå den som har vårdnaden om barnet med råd och upplys— ningar (8 :6 FB). Han bör vara ett personligt stöd för vårdnadshavaren och sträva efter att vinna dennes och barnets förtroende (] 5 vaK).
Så snart barnavårdsman förordnats efter anmälan från kvinnan bör han sätta sig i förbindelse med henne och göra sig under- rättad om hennes förhållanden. Han skall särskilt uppmärksamma om behov av ekono— misk hjälp föreligger. Barnavårdsmannen skall även tillse att kvinnan erhåller lämplig vård eller inackordering under tiden före och efter nedkomsten. Barnavårdsmannen bör uppmana kvinnan att besöka mödravårds- central eller ställa sig under annan läkarkon- troll samt anmäla barnet till barnavårds- central (2 5 vaK).
Barnavårdsmannen skall emellertid även längre fram under barnets uppväxttid hjälpa och stödja vårdnadshavaren, framför allt i frågor som rör omsorgen om barnet. Vård- nadshavaren kan behöva hjälp när det gäller barnets vård och fostran. Barnavårdsmannen kan även vara vårdnadshavaren till hjälp i andra frågor, som rör bostad, arbete och
ekonomi. I samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan starka motsättningar föreligga mellan makarna. Mången gång kan de inte komma överens i vårdnads— och umgängesrättsfrågor. Barnavårdsmannen, som kan förordnas i avvaktan på att vård- nadsfrågan avgörs, kan fylla en viktig roll som medlare mellan makarna.
Även sedan vårdnadsfrågan avgjorts kan barnavårdsmannens hjälp erfordras i sam- band med umgängesrättens utövande. Det kan innebära en stor trygghet för vårdnads- havaren att få barnavårdsmans medverkan vid överflyttning av barnet.
3. 1 2 Barnavårdsmannens åligganden vid uppdragets utförande
3.12.l Skyldighet att föra anteckningar
Barnavårdsmannen skall föra anteckningar om barnet på ett av socialstyrelsen fastställt formulär. Anteckningarna skall omfatta alla för barnet väsentliga förhållanden, såsom bla iakttagelser vid gjorda hembesök (10 vaK).
Barnavårdsman, som uppbär underhålls- bidrag för barnet, skall vidare föra särskilda räkenskaper. Räkenskaperna skall utvisa tid- punkten för varje in- och utbetalning. Utgår bidragsförskott skall fördelningen av intlutna bidrag mellan barnavårdsnämnden och den underhållsberättigade framgå. Barnet till- kommande medel och värdehandlingar skall av barnavårdsmannen hållas avskilda (11 5 vaK).
3.122 Barnavårdsmannen skall lämna vissa uppgifter
Om barnet stadigvarande skall vistas i annat enskilt hem än hos förälder eller särskilt förordnad förmyndare åligger det barna- vårdsmannen att så snart som möjligt under- rätta barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet skall vistas. Bestämmelsen har till- kommit i syfte att förbättra kontrollen över fosterbarnen. Den omständigheten att barnet
överförts till fosterhem medför inte att barnavårdsmannens tillsynsskyldighet upp- hör. Barnavårdsmannens tillsyn är betydligt mer omfattande än den kontroll av foster- barnen, som föreskrivs i barnavårdslagen (8 5 vaK).
Faderskap till barn utom äktenskap och beslut varigenom domstol enligt äldre lag förklarat barnet vara trolovningsbarn skall antecknas i församlingsliggare och försam- lingsbok för barnets och föräldrarnas kyrko- bokföringsort samt i födelse- och dopbok, där barnets födelse är inskriven (i regel barnets födelsehemort). Sedan faderskap till barn utom äktenskap fastställts åligger det därför barnavårdsmannen att genast anmäla det hos pastorsämbetet i barnets kyrkobok- föringsort. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovnings- barn. Är barnavårdsman ej förordnad för barnet, skall anmälan göras av barnavårds- nämnden (9 5 vaK).
Någon särskild form för anmälan är inte föreskriven. Är barnets födelsehemort, mo- derns eller faderns kyrkobokföringsort annan församling än barnets kyrkobokföringsort, underrättar pastorsämbetet i barnets kyrko- bokföringsort respektive församling om fast- ställt faderskap enligt mottagaren anmälan från barnavårdsmannen eller barnavårds- nämnden.
3.12.3 Barnavårdsmannens tystnadsplikt
En grundläggande förutsättning för att bar— navårdsmannainstitutionen skall omfattas med förtroende är att uppgifter om mödrar- nas personliga förhållanden inte lämnas ut till obehöriga. Särskilda föreskrifter i kun- görelsen har även getts om tystnadsplikt för barnavårdsman, ledamot eller tjänsteman hos barnavårdsnämnd samt annan kommunal be- fattningshavare, som biträder i ärenden an— gående barnavård. ] kungörelsen har någon påföljd för den som bryter mot tystnads- plikten ej angivits. Ett sådant förfarande är emellertid såvitt avser tjänsteman inom kom- munen att anse som tjänstefel. Det åligger
barnavårdsman och barnavårdsnämnd att förvara handlingarna rörande barnavårds- mannaskapen så att de inte är tillgängliga för obehöriga. Handlingar i ärende rörande bar- navårdsmans verksamhet får enligt lagen om inskränkning i rätten att utbekomma allmän- na handlingar inte lämnas ut utan den enskildes samtycke. Även utan sådant sam- tycke skall dock handlingen utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande önskas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas. Vid utlämnande bör erforderliga förbehåll göras (17 5 vaK, 145 lagen /1937:249/ om in- skränkningar i rätten att utbekomma all— männa handlingar).
3 .1 3 Barnavårdsmannens ämbetsansvar
Till barnavårdsmän förordnas huvudsakligen tjänstemän inom kommunen. Dessa är i sin verksamhet underkastade ämbetsansvar. Öv- riga barnavårdsmän har icke ansetts under- kastade ämbetsansvar. Barnavårdsman, som visar försumlighet med uppdragets fullgöran- de, torde kunna ådraga sig skadeståndsskyl- dighet.
3.14 Om barnavårdsnämndens tillsyn
Det åligger barnavårdsnämnden att föra för- teckning över barnavårdsmannaskap, som står under nämndens tillsyn (165 vaK). Barnavårdsnämnden har ytterst ansvaret för att det stöd, som barnavårdsmannen har att lämna, blir effektivt. Barnavårdsnämnden skall därför hålla sig underrättad om barna- vårdsmannens arbete och lämna erforderliga råd och anvisningar. För att nämnden skall kunna fullgöra sin övervakningsskyldighet åligger det nämnden att årligen granska barnavårdsmannens handlingar. Nämnden skall vid granskningen bilda sig en uppfatt- ning om hur uppdraget fullgjorts och i förekommande fall lämna anvisningar. Vid granskningen skall barnavårdsnämnden ägna särskild uppmärksamhet åt de fall, där fader- skapet ej fastställts. Granskningen skall även
avse att avtalat underhållsbidrag är skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges vill- kor. Om fastställt bidrag inte till fullo indrivits bör nämnden undersöka om barna- vårdsmannen vidtagit tillräckliga åtgärder för indrivningen. Nämnden skall vidare bevaka att barnets rätt till bidragsförskott och barn- pension beaktas samt i övrigt tillse att barnavårdsmannen ägnar barnet tillräcklig uppmärksamhet. Granskningen bör vara av- slutad före den 1 april varje år. Granskning som nu nämnts skall även äga rum innan handlingarna efter beslut om överflyttning av tillsynen tillställs annan barnavårds- nämnd. Finner barnavårdsnämnden vid granskningen att barnavårdsmannen inte full- gör sitt uppdrag tillfredsställande, ankommer det på nämnden att entlediga barnavårds- mannen från uppdraget och förordna annan i hans ställe (8:8 FB, 15 5 vaK).
Om vårdnadshavaren eller barnet flyttar till annan ort kan det bli omöjligt för barnavårdsnämnden att fullgöra tillsyns- plikten. Barnavårdsnämnden äger därför jäm- likt 8 kap. 85 FB överflytta tillsynen till barnavårdsnämnden i vårdnadshavarens eller barnets nya vistelseort. Några närmare be- stämmelser om när tillsynen skall överflyttas har inte givits. [ proposition vid 1949 års riksdag (nr 93/1949) framhöll departements- chefen, att det inte var lämpligt att i lagtexten ge detaljerade bestämmelser om tillämpningen av gällande regler. Enligt de- partementschefen kunde ledning hämtas av de vägledande anvisningar rörande överflytt- ning av tillsynen över barnavårdsmannaskap, vilka socialstyrelsen fogat vid ett i ärendet avgivet remissyttrande.
Barnavårdsnämnden äger inte vägra motta tillsynen sedan beslut om överflyttning med- delats. Anser barnavårdsnämnden att be- slutet är oriktigt, äger nämnden föra talan mot beslutet på sätt föreskrives i 8 kap. 10 5 FB.
Även barnavårdsmannen kan få svårt att sköta sitt uppdrag om vårdnadshavaren eller barnet flyttar. Om barnavårdsmannen önskar bli entledigad skall han göra ansökan hos den barnavårdsnämnd, som utövar tillsynen. Be-
gärs entledigande i samband med överflytt- ning av tillsynen till annan barnavårds- nämnd, bör ansökan om entledigande göras hos denna. Det är angeläget att den barna- vårdsnämnd, som skall överta tillsynen, sna— rast entledigar barnavårdsmannen och för- ordnar ny (8 :8 FB, 13 5 vaK).
3.13 Upphörande och förlängning av barnavårdsmannens förordnande
När barnet fyllt 18 år upphör uppdraget att vara barnavårdsman. Barnavårdsnämnden kan emellertid redan dessförinnan entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny om det visar sig att behov av barnavårdsman inte längre föreligger. Så kan vara fallet när vårdnadshavaren visar att han ordnat det på betryggande sätt för barnet. Barnavårdsman— naskapet skall även upphöra när barnet legitimerats genom föräldrarnas giftermål. Det ankommer på barnavårdsmannen att un- derrätta barnavårdsnämnden om förhållan- den, som nu nämnts (8:7 FB, 125 vaK). Barnavårdsnämnden äger förlänga upp— draget att vara barnavårdsman för tid efter det barnet fyllt 18 år, dock längst till dess barnet fyllt 20 år. Anledning härtill kan föreligga om barnet visat anpassningssvårig— heter i olika avseenden och därför behöver fortsatt stöd och hjälp av barnavårdsmannen. I andra fall kan en nyligen påbörjad yrkesut— bildning föranleda att barnavårdsmannen kvarstår i sin befattning ytterligare någon tid. Även i fall där den bidragsskyldige resterar med underhållsbidrag kan skäl före- ligga att förlänga uppdraget. Den omständig- heten att fadern åtagit sig eller ålagts att utge bidrag för tid efter det barnet fyllt 18 år kan också vara orsak till att uppdraget förlängs. Det ankommer på barnavårdsmannen att fästa barnavårdsnämndens uppmärksamhet på förhållanden, som nu nämnts (8 :7 FB). Sedan uppdraget upphört skall barna- vårdsmannen till nämnden överlämna an- teckningar, räkenskaper och andra handling— ar rörande barnet. Vid överflyttning av tillsyn skall, sedan ny barnavårdsman förord- nats, handlingarna av nämnden tillställas
denne. Har barnavårdsmannen biträtt med indrivning av underhållsbidrag skall han då uppdraget upphör underrätta barnets för- myndare samt den tillträdande barnavårds- mannen och den underhållsskyldige om stor- leken av utestående underhållsbidrag (145 vaK).
4 Tidigare reformförslag
Bestämmelserna om barnavårdsmän har vid flera tillfällen utsatts för kritik och olika förslag till ändring har framlagts. I det följande lämnas en kort framställning av vad som förekommit i dessa hänseenden.
4.1 Motion vid ] 94 9 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anled- ning därav
I en motion vid 1949 års riksdag (11:28) framhölls att styvbarn och skilsmässobarn var i avsaknad av det skydd de var berättiga— de till och som samhället var skyldigt att ge dem. Motionärerna ansåg det erforderligt med en utredning om vilka åtgärder som kunde vara lämpliga för att åstadkomma ett förbättrat skydd för dessa barn. I motionen anvisades som en åtgärd att bestämmelserna om tillsättande av barnavårdsman för barn och adoptivbarn i söndrade eller upplösta äktenskap gjordes obligatoriska och utsträck- tes att gälla för alla barn, där endera av föräldrarna ingått äktenskap med annan än barnets fader eller moder. I två likalydande motioner vid samma riksdag (11257, 11:321) framhölls även som ett önskemål att rätten skulle äga förordna barnavårdsman i de fall där föräldrarna tvistade om vårdnad och umgänge.
] yttrande (nr 34/1949) över motionerna framhöll första lagutskottet, att behov av barnavårdsman i många fall kunde uppkom- ma, då föräldrarna levde åtskilda på grund av
söndring eller då äktenskapet upplösts ge- nom skilsmässa. ] dessa fall kunde det vara av värde att barnavårdsman utsågs för att den av föräldrarna, som tillagts vårdnaden, skulle få en medhjälpare, som kunde tillvara- ta barnets rätt gentemot den andre för- äldern. En barnavårdsman kunde även i dessa fall vara erforderlig för att tillse att barnets rätt och bästa iakttogs även av vårdnads- havaren. En godvillig överenskommelse i fråga om vårdnad eller om umgängesrätt med barnen skulle även i många fall underlättas om makarna visste att vårdnadshavaren fick en barnavårdsman vid sin sida, som vid behov kunde tillvarata den andre makens intressen. Över huvud taget, fortsatte utskot- tet, kunde en barnavårdsman hindra onödiga slitningar och tvister mellan makarna röran- de barnen. Utskottet ifrågasatte om det var tillräckligt att som den gällande rätten stad- gade barnavårdsman tillsattes först efter framställning av vårdnadshavaren eller då barnavårdsnämnden av särskilda skäl fann det påkallat. Utskottet ansåg att frågan om ändrad lagstiftning borde utredas. Barna- vårdskommitten erhöll härefter i uppdrag att verkställa utredningen.
4.2 Vissa anmärkningar av riksdagens revisorer
Riksdagens revisorer upptogi sin för år 1954 avgivna berättelse (5 15) vissa frågor rörande barnavårdsmannainstitutionen. Revisorerna
framhöll att av gjorda undersökningar fram- gått att antalet barn för vilka fader ej antecknats var betydande. Undersökningarna utvisade att huvudorsaken till att så många barn redovisats med okänd fader var att faderskapet över huvud taget inte fastställts. Detta hade sin grund bla i att barnavårds- nämnderna inte alltid handlade dessa ären- den med tillbörlig omsorg. Revisorerna an- märkte att det inte sällan förekom att barnavårdsnämnder underlät att förordna barnavårdsman, oaktat nämnden under— rättats om barnets födelse. Det anmärktes vidare att barnavårdsnämnden mången gång underlät att förordna barnavårdsman, när de kände till att kontrahenterna ämnade ingå äktenskap. Det förekom även att barnavårds- nämnderna ansåg att faderskapsfrågan sakna- de betydelse när barnet skulle bortadopteras.
Försummelse från barnavårdsmannens sida kunde även vara orsaken till att fader- skapsanteckning saknades. Det förekom att barnavårdsmannen underlät att anmäla fast- ställt faderskap till pastorsämbetet. Det före- kom vidare, att pastor inte förde in uppgift om faderskap liksom även att barn som flyttade från födelseförsamlingen till annan församling innan faderskapet fastställts, inte erhöll anteckning om faderns namn i födelse- församlingen. Anledningen till att anteck- ning inte skedde var i allmänhet att pastor i den nya församlingen inte aviserade födelse- församlingen om faderskapet.
Revisorerna framhöll vikten av att fader— skapsärendena handlades mer effektivt. Det var därför av stor betydelse att barnavårds- nämnderna med största möjliga omsorg utsåg barnavårdsmän. Revisorerna erinrade om den tillsynsverksamhet som statens socialvårds- konsulenter utövade. Konsulenternas arbete skulle enligt revisorernas mening kunna effektiviseras om pastor ålades att en gång årligen till vederbörande konsulent rappor- tera de barn, för vilka det saknades anteck- ning om faderskap i födelse- och dopboken. Revisorerna ansåg vidare att det av vissa barnavårdsnämnder tillämpade förfarandet att varje år tillsammans med vederbörande pastor kontrollera, att i födelse- och dopbo—
ken under nästföregående år införda utom- äktenskapliga barn var upptagna i nämndens förteckning över barnavårdsmannaskap, bor— de göras obligatoriskt. Barnavårdsnämnden borde vidare åläggas att med intyg styrka att anmälan gjorts till vederbörande pastorsäm- bete om faderskap för utomäktenskapligt barn.
Socialstyrelsen uttalade i yttrande den 17 januari 1955 att det skulle vara värdefullt om pastor ålades att årligen till vederbörande socialvårdskonsulent rapportera de barn för vilka anteckning om faderskap saknades. Rörande revisorernas förslag att barnavårds- männen med intyg skulle styrka att anmälan skett anmärkte styrelsen, att de blanketter som allmänt användes för anmälan till pas- torsämbete om bl a faderskap även upptog ett utrymme för pastors erkännande av att anmälan mottagits.
Övriga remissmyndigheter — pensionssty- relsen, statskontoret och statistiska central- byrån — tillstyrkte i huvudsak revisorernas förslag. Förslaget ledde ej till några författ- ningsändringar.
4.3 Barnavårdskommitténs arbete
4.3.1 Kommitténs rundskrivelse till socialvårdskonsulenter och barnavårdsnämnder
Barnavårdskommittén hade som förut nämnts fått i uppdrag att utreda frågan om ändrade bestämmelser beträffande förord— nande av barnavårdsman för barn i äkten- skap. Kommittén begärde under år 1951 i rundskrivelse till socialvårdskonsulenterna och ett stort antal barnavårdsnämnder upp- lysningar om vunna erfarenheter rörande vårdnadshavarnas behandling av styv- och skilsmässobarn samt frågade om det kunde anses befogat att barnavårdsman alltid för- ordnades för dessa bam eller att barnens förhållanden på annat sätt ställdes under skärpt tillsyn. Barnavårdskommittén anförde om resultatet av undersökningen bl a följan- de (SOU 1957:49 s 146).
De ifrågavarande barnens ställning var
enligt barnavårdsnämndernas uppfattning inte sällan otillfredsställande. För skilsmässo- barnen, som föreföll ha en svårare ställning än styvbarnen, var det största problemet umgängesrätten för den av föräldrarna, som inte hade vårdnaden. Denna rätt utnyttjades ofta på sådant sätt att barnen utsattes för allvarliga psykiska påfrestningar. Då fadern erhöll vårdnaden, hade barnens ställning ej sällan blivit osäker på grund av att barnet allt för ofta måste byta vårdare. Ett fåtal barna- vårdsnämnder bedömde skilsmässobarnens ställning som direkt allvarlig. Socialvårdskon- sulenterna och flertalet barnavårdsnämnder förklarade emellertid att regler innebärande obligatoriskt förordnande av barnavårdsmän för skilsmässo- och styvbarn ej borde införas. Det skulle innebära ett alltför stort intrångi privatlivet samt medföra ett mycket betung- ande arbete för bamavårdsnämnderna. Bar- navårdsnämnderna borde i stället i större utsträckning än som tidigare varit fallet anlita möjligheten att utan ansökan förordna barnavårdsman för barn i äktenskap. Den inskränkningen skulle emellertid göras att barnavårdsman endast i undantagsfall skulle förordnas mot vårdnadshavarens bestämda önskan. Vissa barnavårdsnämnder förordade, att barnavårdsman alltid förordnades i de fall, där föräldrarna var oense beträffande vårdnad och underhåll. Behov av barnavårds- man kunde ofta föreligga under den tid dessa frågor var tvistiga främst för att förhindra att make efter uppslitande skilsmässoprocess godtog för maken och barnet oförmånliga villkor. Förslag framställdes även om att barnavårdsman skulle förordnas under den första tiden efter det föräldrarna separerat, eftersom barnets ställning under denna tid bedömdes som särskilt vansklig. Som ett alternativ till obligatoriskt förordnande före- kom förslag om skyldighet för barnavårds- nämnderna att underrätta vårdnadshavaren om hans rätt att erhålla barnavårdsman. [ barnavårdsnämndernas svar awisades genom- gående tanken på att tillsynen över skils- mässo- och styvbarnen ordnades på annat sätt än genom förordnande av barnavårds- man. Man anförde att om behov av tillsyn
förelåg var förordnande av barnavårdsman att föredraga. eftersom en sådan anordning var smidigare än övervakning enligt barna- vårdslagen. Det framhölls även att allmän- heten ej uppfattade förordnandet av barna- vårdsman som en övervakningsåtgärd utan som en hjälpåtgärd.
4.3.2 Enkätundersökning 1956
Barnavårdskommitten redovisade även resul— tatet av en enkätundersökning 1956 hos barnavårdsnämnderna i Stockholms och Uppsala län. Undersökningen utvisade att fall, där behov av barnavårdsman för barn i äktenskap förelåg, mera sällan kom till nämndernas kännedom om inte vårdnads- havaren gjorde framställning om sådant för- ordnande. Några barnavårdsnämnder ansåg dock att det goda samarbete de hade främst med andra socialvårdsorgan och med dist- riktssköterskor ledde till att flertalet fall uppspårades och blev kända av nämnden.
4.3.3 Av barnavårdskommittén iakttagna brister
Rörande barnavårdsmannainstitutionen i öv- rigt redovisade barnavårdskommittén vissa brister. Det gällde främst den personligt stödjande delen av barnavårdsmannens arbe- te. Den personliga kontakten hade visat sig mindre god, vilket ofta berott på att till barnavårdsman utsetts mindre lämpliga per- soner men även på att barnavårdsmännen vanligtvis erhöll för många uppdrag. Det hade även framkommit att underhållsbidra— gen i åtskilliga fall sannolikt fastställts till alltför låga belopp. lndrivningen av under- hållsbidrag ägde ej heller alltid rum i den omfattning som var möjlig; ett förhållande som riksdagens revisorer anmärkt på tidigare.
4.3.4 Barnavårdskommitténs över- väganden och förslag
Barnavårdskommittén fann isitt betänkande (s 154) att det inte kunde komma ifråga att obligatoriskt förordna barnavårdsman för
vissa kategorier av barn i äktenskap, såsom skilsmässobarn och styvbarn. Redan löslig- heten i begreppsbestämningen omöjliggjorde en sådan reform. Därtill kom att dessa barn inte allmänt levde under sådana förhållanden att förordnande av barnavårdsman kunde anses motiverat. Kommittén ansåg att starka skäl talade för att, då tvist rådde om vård- naden, barnavårdsman borde förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts, om det inte var uppenbart onödigt. Emellertid fann kommittén att den rådande ordningen inte borde frångås. Kommitténs överväganden ledde inte fram till förslag om några mer omfattande ändringar av bestäm- melserna om barnavårdsmän. Vad angår barn i äktenskap föreslog kommittén en mindre jämkning i syfte att betona att barnavårds- nämnd, i de fall vårdnadshavaren inte—själv begärde förordnande av barnavårdsman, bor- de använda sin befogenhet att självmant utse barnavårdsman något mindre sparsamt. I fråga om det ovillkorliga och undantagslösa förordnandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap anmärkte kommittén, att detta otvivelaktigt ledde till en del onödiga förordnanden. Sådana onödiga uppdrag kun- de emellertid upphöra genom beslut enligt 8 kap. 7 5 FB. Kommittén ansåg inte att förhållandena vållade några olägenheter av betydelse i jämförelse med de stora fördelar det innebar, att lagen uppställde ett klart och ofrånkomligt krav på barnavårdsman för alla utomäktenskapliga barn. Kommittén framhöll vidare att det varit önskvärt att det först och främst betonats, att biträdet åt barnet var kärnan i barnavårdsmannens upp- gift, även om detta biträde regelmässigt lämnades i form av bistånd åt vårdnadshava- ren. I anledning av den brist på självständig- het och initiativ hos barnavårdsmännen, som ofta omvittnats, hade det, framhöll kom- mittén, varit lämpligt om plikten att vid behov handla oberoende av vårdnadshavaren framhållits. Av samma skäl hade en erinran bort ges om barnavårdsmannens rätt och plikt att ta initiativ till omprövning av vårdnadsfrågan. Kommittén ansåg emellertid inte att det var nödvändigt med något
ändringsförslag. Kommittén övervägde vidare att föreslå, att barnavårdsmannen i denna sin syssla skulle vara underkastad ämbetsansvar, varigenom hans ansvar och verksamhetens stora betydelse skulle inskärpas, men fann sig böra avstå därifrån. I sitt slutbetänkande lade kommittén fram förslag till en ny kungörelse om barnavårdsmannens verksam- het och tillsynen därå. I förslaget sköts barnavårdmannens kurativa uppgifter i för- grunden. Där intogs vidare bestämmelser om skyldighet för barnavårdsman att med intyg styrka att anmälan om fastställt faderskap skett. Det föreslogs jämväl att barnavårds- nämnden årligen borde kontrollera att i nämndens förteckning över fastställda barna- vårdsmannaskap fanns upptagna samtliga de utomäktenskapliga barn, vilka nästföre- gående år inskrivits i födelse- och dopboken för församling, hörande till kommunen, och för vilka församlingen var födelsehemort.
Barnavårdskommitténs förslag medförde inte några ändringar i författningarna.
4.4 Motion vid 1961 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anled- ning därav
I motion vid 1961 års riksdag (111579) begärdes en översyn av bestämmelserna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap. Motionärerna ansåg med hänsyn till dels det stigande antalet skilsmässor mellan yngre makar, dels de likartade för- hållanden, som förelåg för barn utom äkten- skap och för barn, vars föräldrar erhållit hemskillnad, det önskvärt med likartade bestämmelser ifråga om förordnande av bar- navårdsman.
Första lagutskottet hänvisade i utlåtande (nr 16/1961) till det av barnavårdskom- mittén framlagda förslaget. Enär kommitténs förslag nyligen framlagts och några nya omständigheter inte framkommit under ti- den därefter fanns enligt utskottets mening ej skäl att tillsätta en ny utredning. Det anmärktes vidare inom utskottet att barnens rätt och bästa på tillfredsställande sätt kunde tillvaratas redan enligt gällande bestämmel-
ser. Det androgs vidare, att de av barnavårds- kommittén förordade ändringarna i föräldra— balkens regler huvudsakligen tillkommit för att påverka en alltför restriktiv praxis hos vissa nämnder, då förordnande av barna- vårdsman för barn i äktenskap kunde ifråga- komma. Redan de gällande reglerna gav nämnden möjlighet att ingripa när det be- hövdes. I avvaktan på att barnavårdskom- mitténs förslag prövades kunde det därför övervägas om inte barnavårdsnämnderna bor- de underrättas om den rätta innebörden av reglerna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap. Det kunde enligt utskottets mening ifrågasättas om inte social- styrelsen i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis borde ge tillkänna hur villkoret ”av särskild anledning” i 8 kap. 1 5 FB rätteligen borde tolkas.
4.5 Frågans behandling vid 1963 års riksdag
4.5.1 Motion vid 1963 års riksdag
I motion vid 1963 års riksdag (11:542) upptogs på nytt frågan om barnavårdsman- nainstitutionens utformning. I motionen framhölls inledningsvis att de ensamstående mödrarnas ställning under senare år blivit föremål för ökat intresse från statsmakternas sida men att ännu mycket återstod för att förbättra den. Detta gällde inte minst det personliga, kurativa biståndet, i vilket hän- seende barnavårdsmannainstitutionen hade en viktig uppgift att fylla. Det var emellertid inte möjligt för barnavårdsmännen att lämna detta bistånd med hänsyn till det antal förordnanden, som i allmänhet åvilade varje barnavårdsman. Möjligheterna till vissa änd— ringar i barnavårdsmannainstitutionen borde därför övervägas. Motionärerna ifrågasatte om barnavårdsman behövdes för de utom- äktenskapliga barnen i samma utsträckning, som tidigare varit fallet. Den ogifta modern hade numera i allmänhet avsevärt större möj- ligheter att klara sig på egen hand än då barnavårdsmannainstitutionen tillkom. För många inskränkte sig även kontakten med
barnavårdsmannen till ett minimum. Barna- vårdsmannens möjligheter att öva tillsyn över barnet blev då små. Andra däremot, såväl ogifta som frånskilda och deras barn, kunde ha ett växande behov av det person- liga stöd som barnavårdsmannen kunde ge. Motionärerna ifrågasatte därför om inte bar- navårdsmannens arbete på ett bättre sätt kunde koncentreras på dessa senare fall. Detta kunde ske tex på så sätt att barna- vårdsmannen befriades från ansvaret för det säkerligen icke ringa antal fall, där hans insats på grund av moderns förmåga att klara sig själv var av mindre betydelse. Motionärer— na ifrågasatte om inte barnavårdsman för barn utom äktenskap skulle förordnas obli- gatoriskt för ett begränsat antal är, t ex sju år, varefter fortsatt förordnande skulle bli beroende av vårdnadshavarens önskemål. En annan möjlighet vore att barnavårdsnämnden fick rätt att dela upp barnavårdsmannaför- ordnandena i aktiva och passiva ärenden, varvid barnavårdsmannens ansvar då det gäll- de de passiva ärendena skulle inskränka sig till viss bevakningsskyldighet. Motionärerna ansåg att frågan borde bli föremål för utred- ning.
4.5 .2 Motionen remissbehandlas
Första lagutskottet inhämtade yttrande över motionen från socialstyrelsen, varjämte till- fälle att avge yttrande bereddes barnavårds- nämnderna i Stockholm, Göteborg och Mal- mö, dåvarande Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet samt Svenska socialvårdsförbundet. Socialstyrelsen framhöll, att de kurativa uppgifter, som åvilade barnavårdsmannen endast i ringa utsträckning tillgodosågs. Oproportionerligt stor del av bama- vårdsmännens arbetstid åtgick till indrivning av underhållsbidrag. I de större städerna hade som regel kameral personal övertagit indrivningsverksamheten men barnavårds- mannen hade i stället fått ett ökat antal förordnanden, 3—400 för varje barnavårds- man. Socialstyrelsen ifrågasatte om det allt— jämt fanns skäl att låta förordnandet av
barnavårdsman för alla barn utom äktenskap bestå sedan väl faderskapet fastställts. Styrel- sen underströk att barnavårdsnämnderna ägde upphäva förordnandet om behov av barnavårdsman ej längre förelåg. Möjligen skulle nämnderna kunna tillämpa denna be- stämmelse mindre restriktivt. Styrelsen för- ordade vidare, att den i större städer tilläm— pade ordningen att all kravverksamhet över- flyttades från barnavårdsmännen till barna- vårdsnämnderna genomfördes i alla kommu- ner. Härigenom skulle barnavårdsmännen be- redas tillfälle att i större utsträckning ägna sig åt kurativt arbete. Socialstyrelsen an- märkte därvid att gruppen förut gifta ensam- stående fostrare numera, vad gällde behovet av kurativa åtgärder, kunde jämställas med gruppen ogifta mödrar. Obligatoriskt barna- vårdsmannaförordnande torde vara lika på- kallat för båda grupperna. Barnavårdsnämnden i Stockholm anförde, att den i motionen berörda huvudfrågan, nämligen koncentrationen av barnavårds- mannaarbetet till de viktigaste uppgifterna, länge hade utgjort ett framträdande men samtidigt svärbemästrat problem. Svårig- heterna hade efter hand accentuerats till följd av att en del ärenden blivit alltmer arbetskrävande. Detta hade, påpekades det, ansetts sammanhänga med bl a andelen öka- de förordnanden för barn i äktenskap, i vilka ärenden särskilt frågan om umgänget med barnen medförde mycket arbete. Problemet hade angripits genom rationalisering av bar- navårdsmannaarbetet. Arbetet med indriv- ning hade överförts till särskild byrå och avsikten var vidare att överföra vissa expedi- tionella arbetsuppgifter till kontorsarbets- kraft. 1 yttrandet framhölls att det ändock inte var möjligt att med rådande arbets- mängd fullgöra de uppgifter, som förutsattes i kungörelsen om barnavårdsmans verksam- het. Hur arbetet tekniskt än underlättades kvarstod, att det personligt inriktade kura- tiva barnavårdsmannaarbetet inte tillfreds- ställande kunde fullgöras om varje barna- vårdsman hade att svara för ett stort antal enskilda ärenden. I utlåtandet förordades att frågan blev föremål för en undersökning. Om
vid sådan undersökning framkom att barna- vårdsmannaskapen i många fall skulle kunna upphöra tidigare måste garantier ändock skapas för att barnavårdsnämnden kunde lämna hjälp exempelvis med indrivning av underhållsbidrag och bevakning av barnens ekonomiska rättigheter. I utlåtandet fram- hölls även att barnavårdsnämnderna måste ha någon form av organiserad verksamhet för frivillig rådgivning och stöd ipraktiska ange- lägenheter i de fall barnavårdsmannaskapen upphört innan barnet fyllt 18 år. Barnavårdsnämnden [ Malmö förklarade att nämnden delade motionärernas uppfatt- ning om behovet av en utredning rörande de ensamma mödrarnas problem med avseende på råd och stöd i personliga angelägenheter. Nämnden framhöll emellertid att gruppen ensamma fäder förtjänade minst samma upp- märksamhet. En utredning borde därför kartlägga de ensamma föräldrarnas villkor och levnadsförhållanden sedda ur sociolo- giska och psykologiska aspekter. Nämnden anförde vidare i yttrandet att samhällets stöd åt de ensamma föräldrarna inte borde be- gränsas till de nog så viktiga rent praktiska omsorgerna utan även mentalhygieniska syn- punkter borde tillmätas stor betydelse vid utformningen av den framtida verksamheten på ifrågavarande område. Barnavårdsnämn- den uppgav vidare att sedan indrivning av underhållsbidrag överflyttats till annat organ och skrivhjälp anskaffats för utförande av rutinarbete, barnavårdsmännen fått ökad tid för den kurativa verksamheten. Antalet barnavårdsmannaärenden hade emellertid ökat kraftigt. En verklig lösning av ifråga- varande stora problem var ej möjlig att ernå förrän de områden, där praktiska hjälpåt- gärder erfordrades, inventerats och målsätt— ningen för den kurativa verksamheten klart preciserats. Därvid borde ett väsentligt prob- lem uppmärksammas. Under senare år hade tvister mellan makar i vårdnadsfrågan och beträffande umgängesrättens utövande otvi- velaktigt givit barnavårdsmännen en väsent- ligt ökad och i viss mån artsny arbetsbörda. Behovet av tillgång till bampsykiatrisk och psykologisk expertis liksom till verksamhet
av familjerådgivande karaktär hade framträtt allt starkare.
Svenska landskommunernas förbund an- märkte, att barnavårdsmannaförordnande mången gång kvarstod för barn utom äkten- skap utan att behov av barnavårdsman före- låg, medan barnavårdsman inte förordnades för barn i äktenskap i fall där ett verkligt behov förelåg. Förbundet ansåg emellertid inte att det erfordrades någon lagändring för att uppnå motionärernas syfte utan snarare en ändrad tillämpning av gällande bestäm— melser. Emellertid fanns det enligt förbundet andra frågor som förtjänade större beaktan- de, såsom frågan om individuella förord- nanden, handhavandet och fördelningen av det med barnavårdsmannaskapet förenade göromålen liksom frågan om en ändrad inspektions- eller tillsynsverksamhet.
4.5.3 Första lagutskottets utlåtande
Första lagutskottet anförde i utlåtande (nr 44/1963), att betydande olägenheter kunde uppstå om alltför många uppdrag samlades på en person. Utskottet fann det angeläget att barnavårdsmännen vid sysslandet med sina uppdrag så långt som möjligt inriktade sig på kurativa uppgifter. I görligaste mån borde rent expeditionella uppgifter överföras från barnavårdsmännen till annan därför lämpad personal, varigenom betydande för- delar kunde vinnas. En sådan rationalisering fordrade emellertid inte ändringar i gällande bestämmelser. De av motionärerna anvisade lösningarna, som avsåg att möjliggöra en koncentration av barnavårdsmannens arbete på de kurativa uppgifterna, kunde ej föror- das. Utskottet framhöll svårigheten i att kunna bedöma om behov av barnavårdsman kvarstod efter det barnet uppnått sju eller åtta års ålder. Det måste vidare förutsättas att även om ett förordnande upphörde, fortlöpande uppmärksamhet måste ägnas fal- let så att vid behov nytt förordnande snarast kunde lämnas eller andra lämpliga åtgärder vidtagas. Samma invändningar kunde ihu- vudsak göras mot förslaget att dela upp barnavårdsmannauppdragen på passiva och
aktiva. De gällande bestämmelserna lämnade emellertid möjligheten öppen att i det enskil- da fallet låta barnavårdsmannauppdraget upphöra före den i lagen utsatta normalti- den. Utskottet hemställde därför att motio- nen inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
4.6 Frågans behandling vid 1964 års riksdag
I en motion vid 1964 års riksdag (111257) upptogs åter frågan om en utredning av barnavårdsmannainstitutionen. Det fram- hölls, att mycket ännu återstod att göra för de ensamma mödrarna, inte minst då det gällde bostadsfrågan och det personliga, ku- rativa arbetet. Detta gällde inte bara de ogifta mödrarna utan också de frånskilda och hemskilda. Samtidigt ifrågasatte motio- närerna om inte barnavårdsmannen kunde befrias från ansvaret för det säkerligen inte ringa antal fall, där hans insats på grund av moderns förmåga att klara sig själv var av mindre betydelse. De framhöll emellertid att garantier i så fall måste skapas för att barnavårdsnämnderna, om barnavårdsmanna— skapet upphört, kunde lämna hjälp med bl a bevakning av barnets ekonomiska rättigheter och indrivning av underhållsbidrag. Det tor- de även vara önskvärt, fortsatte motionärer- na, att barnavårdsnämnderna i sådana fall kunde lämna frivillig rådgivning och stöd i praktiska angelägenheter till mödrar med barn under 18 år. Möjlighet att förordna barnavårdsman på nytt måste också finnas.
Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 6/1964) ej anledning att överväga en särskild utredning rörande barnavårdsmännens verk- samhet innan man vunnit erfarenheter av tillämnad ändring av bidragsförskottslagen och innan verkningarna av den fortgående rationaliseringen av barnavårdsmännens ar- bete framträtt någorlunda klart.
4.7 Kommunförbundens och Stockholms stads hemställan om översyn av barnavårdsmannainstitu tionen
Svenska stadsförbundet och Svenska lands- kommunernas förbund (numera Svenska kommunförbundet) begärde 1965 hos Kungl Maj:t att frågan om barnavårds- mannainstitutionens utformning prövades. Förbunden framhöll att den ekonomiska situationen för de ensamstående mödrarna och deras barn förbättrats. Vidgade utkomst- möjligheter, socialförsäkring, allmänna barn- bidrag och bidragsförskott gav numera en säkrare tillvaro i materiellt hänseende. Andra samhällsåtgärder som daghem, förebyggande hälsovård, förbättrad fosterbarnskontroll och vidgade utbildningsmöjligheter gav vida- re förutsättningar för bättre uppväxtför- hållanden. Tillsynsmomentet i barnavårds- mannaarbetet hade till en del onödiggjorts eller överflyttats. Ett växande behov av rådgivning, upplysning och insatser från bar- navårdsmannens sida av helt ny karaktär förelåg emellertid. Barnavårdsmannaupp- draget hade fått ett annat innehåll. Barna- vårdsnämndernas möjligheter att anpassa barnavårdsmannaarbetet efter de nya kraven var emellertid begränsade. Särskilt utbildade tjänstemän utsågs i allt större omfattning till barnavårdsmän. Ett stort antal ärenden ho- pades på varje enskild barnavårdsman. Det var inte längre möjligt för barnavårdsmannen att i det enskilda fallet handla i överensstäm- melse med lagens krav. Förhållandena hade lett till att frågan om att låta barnavårds- mannaskapet upphöra vid en tidigare tid- punkt än då barnet fyllt 18 år aktualiserats. Detta syntes förutsätta att barnavårdsnämn- den och övriga socialvårdsorgan fick ökade resurser för kurativ verksamhet. Förbunden ansåg att frågan om barnavårdsmannainstitu- tionens utformning borde utredas. Utred- ningen borde enligt förbundens mening in- riktas på spörsmålet om de obligatoriska barnavårdsmannaskapen för vissa barn allt- jämt var berättigade. Det borde vidare prövas om inte de individuella förordnandena kun- de slopas och ansvaret för verksamheten
överflyttas på barnavårdsnämnderna. Detta skulle innebära att barnavårdsnämnderna åla- des att bistå den som hade vårdnaden om barn med råd och upplysningar och tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Särskilt skulle det åligga nämnderna att sörja för att barnets börd fastställdes när det var fött utom äktenskap och att barnet fick underhåll. Nämnden skulle ha möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som rättslig före- trädare för barnet verka för fastställande av barnets börd etc. Uppdraget skulle sedan upphöra. Krawerksamheten kunde överföras på kameral personal. Nämndens insatser i övrigt för mödrarna och barnen skulle ombe- sörjas av dess assistentpersonal ivanlig ord- ning. Det stöd, som inom barnavårdsmanna- skapets ram krävdes beträffande barn i upp- lösta äktenskap, var numera vanligen av medlande och kurativ natur. Sådant bistånd kunde med fördel lämnas eller förmedlas av barnavårdsnämnderna under de angivna for- merna. Förbunden framhöll att en lösning enligt angivna riktlinjer skulle innebära att de med obligatoriet förenade olägenheterna togs bort samtidigt som ett bortfall av administrativa skyldigheter gav utrymme för en inriktning på den nu eftersatta kurativa verksamheten och på de fall där tillsyn och insatser verkligen erfordrades.
Stockholms stadsfullmäktige begärde sam- ma år och i huvudsak på samma grunder som förbunden hos Kungl Maj :t åtgärder för en revision av lagbestämmelserna om barna- vårdsman i syfte att överföra barnavårds- mans befogenheter enligt föräldrabalken till barnavårdsnämnd.
4.8 Frågans behandling vid 1965 års riksdag
4.8.1 Motion med begäran om översyn av bestämmelserna i 8 kap. 1 och 3 55 FB
I motion vid 1965 års riksdag (II:382) hemställdes på nytt att bestämmelserna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap sågs över och att i avvaktan på
denna översyn socialstyrelsen fick i uppdrag att ge vederbörande myndigheter till känna hur villkoret ”av särskild anledning” borde tolkas, så att enhetlig praxis i möjligaste mån kunde erhållas. Motionärerna åberopade i huvudsak samma omständigheter som i mo- tion till 1961 års riksdag.
4.8 .2 Remissbehandling
Första lagutskottet inhämtade yttrande över motionen från socialstyrelsen, varjämte bar- navårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö bereddes tillfälle att avge yttran- de.
Socialstyrelsen framhöll inledningsvis att då fråga var om förordnande av barnavårds- man för barn i äktenskap utan att framställ- ning därom gjorts av vårdnadshavaren, barna- vårdsnämnden hade att iaktta reglerna i 3 kap.barnavårdslagen. Styrelsen anmärkte att förordnande av barnavårdsman på detta sätt blivit en mera sällan utnyttjad nödfallsutväg. Däremot torde det inte vara ovanligt att barnavårdsnämnden, då så ansågs erforder- ligt, tog initiativ till förordnande av barna- vårdsman genom att råda eller till och med övertala vårdnadshavaren att göra framställ— ning därom. Att barnavårdsnämnden valde denna väg var lätt förklarligt, eftersom det låg nära till hands att vårdnadshavaren upp- fattade en av särskild anledning utsedd bar- navårdsman som en av barnavårdsnämnden utsedd övervakare med vilken vårdnadshava- ren helst ville ha så litet som möjligt att göra. Styrelsen ansåg emellertid att hela barna- vårdsmannainstitutionen borde ses över. En- ligt styrelsens uppfattning borde barnavårds- mannaverksamheten reformeras såväl till sitt innehåll som till sin organisation. Härtill bidrog den nya bidragsförskottslagstiftning, som trädde i kraft 1964. Denna aktualisera- de bla spörsmålet om inte ansvaret för att faderskap och underhållsbidrag för barn utom äktenskap borde avlyftas från barna- vårdsmännen och anförtros åt barnavårds- nämnderna. Det måste numera vara ett ekonomiskt intresse för barnavårdsnämn- derna att få direkt inflytande på dessa
frågor. Samtidigt förelåg enligt socialstyrel- sens bedömande ett klart behov av att barnavårdsmännen fick koncentrera sig på rent kurativa uppgifter. Socialstyrelsen ut- talade vidare rörande motionens senare del, att den syntes avse att åtgärder skulle vidtas i syfte att inom ramen för gällande bestäm- melser provisoriskt åstadkomma vidgade möjligheter att förordna barnavårdsman för barn i äktenskap oberoende av vårdnads- havarens vilja. Styrelsen, som inte delade motionärernas uppfattning om önskvärd- heten därav, förklarade emellertid att styrel- sen avsåg att i Råd och anvisningar uppmana barnavårdsnämnderna att verka för att en- samstående vårdnadshavare till barn i äkten- skap, i synnerhet unga vårdnadshavare, i ökad utsträckning använde sig av möjlig- heten att få stöd av en barnavårdsman. Barnavårdsnämnden iStockholm åberopa- de som remissvar tjänsteutlåtande av barna- vårdsdirektören. I detta anfördes bla att barnavårdsmannen i fråga om barn utom äktenskap hade vissa omedelbara och pri- mära uppgifter som bevakare av barnets rätt och intressen vid fastställande av faderskap och underhåll. Därvidlag förelåg såvitt avsåg skilsmässobarnen en väsentlig skillnad, som i och för sig motiverade skiljaktigheter i lagbe- stämmelserna för de olika grupperna. Det torde vidare utan lagändring vara uteslutet att införa en praxis, som skulle innebära att barnavårdsman förordnades mer eller mindre obligatoriskt för skilsmässobarn. Om inte vårdnadshavaren själv begärde det, kunde barnavårdsman endast förordnas när särskild anledning förelåg. Med särskild anledning menades då uppenbarligen inte skilsmässan som sådan eller förhållanden, som regel- mässigt inträdde vid en skilsmässa. Avslut- ningsvis berördes frågan om en allmän över- syn av bestämmelserna om barnavårdsman. Barnavårdsnämnden i Göteborg uttalade att enligt nämndens erfarenheter var möjlig- heterna att förordna barnavårdsman för barn i äktenskap enligt de nu gällande bestämmel— serna betryggande. Det fanns därför inte anledning att se över dessa bestämmelser. Denna ståndpunkt fick vidare stöd i den
alltmer rådande uppfattningen att förord- nande av barnavårdsman för barn utom äktenskap inte onödigtvis borde kvarstå när moder och barn levde under betryggande förhållanden med god ekonomi och modern inte själv önskade att förordnandet bibe- hölls. Vidkommande motionens senare led uttalade nämnden att iuttrycket ”av särskil- da skäl” torde inrymmas så många skiftande anledningar att det svårligen i önskvärd utsträckning kunde återgivas. Det var därför enligt nämndens mening lämpligast att även i fortsättningen låta barnavårdsnämnderna be- döma de olika skälen för ett förordnande av barnavårdsman.
Barnavårdsnämnden i Malmö framhöll in- ledningsvis, att skillnaden i fråga om behovet av barnavårdsman för barn i och utom äktenskap väl motiverade olika bestämmel- ser. Nämnden framhöll vidare att genom det intima arbete, som förekom mellan barna- vårdsnämnd och andra sociala organ, läkare, Skolsköterskor, lärare, kuratorer m fl, torde missförhållanden beträffande skilsmässobarn och eventuellt behov av barnavårdsman i mycket stor utsträckning bringas till nämn- dens kännedom. Nämnden fann bla med hänsyn härtill att en utvidgning av bestäm- melserna om barnavårdsmän inte var motive- rad. Nämnden uttalade avslutningsvis att det framstod som angeläget att en vidare översyn av barnavårdsmannainstitutionen, sedd iför- hållande till de mångskiftande hjälp- och stödåtgärder av ekonomisk och kurativ art, som samhället nu kunde erbjuda den ogifta modern, kom till stånd.
4.8.3 Lagutskottets utlåtande
Lagutskottet uttalade (nr 15/1965) att som motionärerna framhållit hade mången gång vårdnadshavare av skilsmässobarn lika stort behov av stöd och hjälp från barnavårdsman som den som hade vårdnaden om barn utom äktenskap. Särskilt torde detta vara fallet beträffande unga vårdnadshavare. Detta tala- de med viss styrka för motionens syfte. Det kunde å andra sidan med fog göras gällande, att generellt sett förelåg beträffande barn
utom äktenskap sådana särskilda problem att olika regler i och för sig var motiverade. Gällande lag hindrade emellertid inte er- forderliga förordnanden. Av nämndernas ytt— randen framgick även att barnavårdsnämn- derna hade goda möjligheter att få känne- dom om de fall i vilka barnavårdsman borde förordnas. Lagutskottet fann att något mera framträdande behov av ändring av nu ifråga- varande bestämmelser inte förelåg. Utskottet ansåg sig inte böra förorda en ny särskild utredning beträffande den väckta frågan. Beträffande det andra ledet imotionen fann utskottet under hänvisning till socialstyrel- sens yttrande ej skäl förorda någon särskild åtgärd.
4.9 Motion vid 1966 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anledning därav
I motion vid 1966 års riksdag (11:689) hemställde motionärerna om en översyn av barnavårdsmannainstitutionen. Motionärerna föreslog att barnavårdsmannens befogen- heter enligt föräldrabalken överfördes till barnavårdsnämnden. Till stöd för sin hem- ställan åberopade motionärerna bland annat ovan berörda framställningar till Kungl Maj:t.
Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 12/1966) att en revision av bestämmelserna borde övervägas. Genom ändrade bestämmel- ser kunde enligt utskottets mening åtskilliga fördelar vinnas av både administrativ och praktisk natur till gagn bl a för den kurativa verksamheten. Enär emellertid frågan över- vägdes inom justitiedepartementet och av 1962 års familjeberedning, fann utskottet att någon ytterligare översyn inte var erforder-
lig.
4.10 Familjeberedningens promemoria angående barnavårdsmannainstitutionen
[ sitt slutbetänkande (SOU 1967:8) upptog familjeberedningen en promemoria rörande barnavårdsmannainstitutionen, avsedd att ut- göra underlag för en lagteknisk översyn av bestämmelserna om barnavårdsmän. F arnilje-
beredningen redovisar i promemorian resul- tatet av en undersökning angående barna- vårdsmännens verksamhet.
4.10.1 Familjeberedningens undersökning
Familjeberedningens undersökning avsåg elva kommuner. Undersökningen utvisade att i samtliga tillfrågade kommuner var barna- vårdsmännen förordnade i egenskap av tjän- stemän i kommunen. I tre av kommunerna ägnade sig barnavårdsmännen helt åt sina förordnanden. För varje barnavårdsman kun- de därvid antalet förordnanden uppgå till 300—400.
Den huvudsakliga orsaken till att barna- vårdsmän förordnades för barn i äktenskap var meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna angående umgängesrätten. Vårdnadshavarens önskan om biträde för utfående av under- hållsbidrag förekom liksom även — fast i mindre omfattning — att barnavårdsnämn- den själv av särskilda skäl förordnade barna- vårdsman.
Samarbete med barnavårdscentraler, dag- hem och skolor förekom enligt undersök- ningen i de flesta kommuner. Endast i de större kommunerna förekom dock ett mera regelbundet samarbete. Hembesök ägde rum i ringa omfattning. I vissa kommuner gjordes inga hembesök. I Stockholm och Göteborg förelåg överenskommelse med barnavårds- centralerna att dessa skulle sköta hembe- söken under det första eller de första lev- nadsåren.
Undersökningen utvisade vidare att indriv- ningen av underhållsbidrag i de större städer- na ofta överförts till särskilda kravbyråer, som inrättats inom barnavårdsnämnderna.
Inte någon av de tillfrågade kommunerna ansåg att det obligatoriska förordnandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap skulle upphöra. Det bedömdes som nödvän- digt att samhället biträdde vid fastställande av faderskap. De ensamma mödrarna hade ej tillgång till alla de möjligheter, som barna- vårdsmän och barnavårdsnämnder kunde ut- nyttja såsom polismyndigheter, anställnings-
register m m. Därtill kom att vissa mödrar ej heller hade någon önskan att få faderskapet fastställt. Moderns möjligheter att utan hjälp avtala och indriva underhållsbidrag ansågs även små. De tillfrågade kommunerna fann emellertid att entledigande av barnavårds- män borde ske i väsentligt större omfattning än som var fallet, under förutsättning att kurativa åtgärder ordnades på ett tillfreds- ställande sätt. Det framhölls att den i lagen stadgade möjligheten att entlediga barna- vårdsman redan innan barnet fyllt 18 år utnyttjades endast i liten omfattning. Alla kommuner utom en ansåg att frågan om entledigande av barnavårdsman regelmässigt borde upptagas till prövning av barnavårds- nämnden sedan faderskapet fastställts och underhållsbidrag avtalats eller utdömts. Bar- navårdsnämnden i Stockholm ställde sig emellertid tveksam till ett entledigande av barnavårdsmannen såvitt avsåg omyndiga mödrar. Vidare ville nämnden göra det tilläg- get att vårdnadshavarens arbets- och bostads- förhållanden först måste vara ordnade. Bar— navårdsnämnden i Göteborg framhöll att det var väsentligt att man vid prövningen tog hänsyn till om vårdnadshavaren önskade ha kvar barnavårdsmannen eller ej.
Det framkom vid undersökningen att de tillfrågade kommunerna ansåg att det per- sonliga förordnandet av barnavårdsman inte längre tjänade sitt ursprungliga syfte. De flesta kommuner hade tjänstemän anställda som barnavårdsmän och varje tjänsteman hade ett stort antal förordnanden. Arbetet med indrivning och redovisning av under- hållsbidrag hade ofta överförts till en särskild byrå. Då barnavårdsmannen förordnades per- sonligen och då det ålåg honom att tillse att underhållsbidraget kom den bidragsberättiga- de till del, måste fullmakt för kravbyrån infordras för varje särskilt fall. Än vidare måste mången gång då en barnavårdsman var ledig förordnas en vikarie, som svarade för att erforderliga åtgärder vidtogs. Varje för- ändring som inträffade med förordnandet måste jämväl anmälas till vårdnadshavaren. Kommunerna ansåg därför att det personliga förordnandet var synnerligen omständligt och
svårrnanövrerat. Åtta av de elva kommuner- na ansåg att en överflyttning till barnavårds- nämnderna av barnavårdsmännens skyldig- heter och befogenheter borde ske för att åstadkomma rationella arbetsmöjligheter.
Formerna för granskningen av barnavårds- männens verksamhet ansågsjämväl av många kommuner föråldrade. Det framhölls att, sedan förordnande av barnavårdsman ofta blivit ett tjänsteuppdrag, tillsynen av att barnavårdsmännen fullgjorde sina arbetsupp- gifter borde ske på samma sätt som beträf- fande övriga tjänstemän hos barnavårds- nämnderna. Vidare framhölls att i många kommuner vissa av barnavårdsmannens ur- sprungliga uppgifter överförts till andra or- gan. Med denna utveckling kom den före- skrivna granskningen att huvudsakligen avse faderskapets fastställande och barnavårds- mannens kurativa arbete. De flesta kommu- nerna ansåg ej heller att tillvägagängssättet vid kontrollen var så rationellt och effektivt, att det av den anledningen fanns skäl att behålla systemet. Det anmärktes att gransk- ning av den ekonomiska verksamheten ofta också skedde genom kommunens revisorer även i sådana fall där särskild kravbyrå ej fanns. Hälften av de tillfrågade kommunerna ansåg emellertid att granskning i någon form borde finnas kvar, speciellt granskning av räkenskaper. Barnavårdsnämnderna i dessa kommuner ansåg jämväl granskningen vara ett gott stöd i arbetet. Det var främst för de nyanställda som granskningen var av värde för att påvisa felaktigheter i ingångna avtal om underhållsbidrag m m.
4.102 Familjeberedningens över- väganden och förslag
Familjeberedningen fann i sina överväganden (s 84) att det materiella innehållet i lagstift- ningen utgjorde ett så värdefullt stöd åt ensamstående vårdnadshavare till barnens bästa att det borde i huvudsak kvarstå. Vissa föråldrade bestämmelser borde emellertid anpassas till det nutida samhället. Beredning- en framhöll därvid att det personliga förord- nandet av barnavårdsman blivit en tungrodd
organisationsforrn i de flesta kommuner. Bamavårdsmännen, som nästan alltid rekry- terades bland tjänstemän inorn barnavårds- nämnderna, belastades ofta av ett stort antal rutinärenden, som tog tid från de ärenden som krävde större insatser. Den senare sor- tens ärenden å andra sidan kunde bli försum- made under tider då barnavårdsmannen inte var i tjänst och ingen annan var formellt behörig att överta ansvaret för ett fall. Familjeberedningen föreslog därför att bar- navårdsmans skyldigheter och befogenheter överfördes till barnavårdsnämnden. Det per- sonliga barnavårdsmannaförordnandet borde ersättas med ett beslut av barnavårdsnämn- den, att nämnden själv — för ett år i taget — skulle tillvarata barnets rätt och bistå dess vårdnadshavare med råd och upplysningar. På den person, som på nämndens vägnar fullgjorde dess åligganden, borde man bibe- hålla benämningen barnavårdsman, som all- mänt omfattades med förtroende. När det gällde barn utom äktenskap, skulle barna- vårdsnämnden alltid besluta om att sådant stöd skulle lämnas. Särskilt beslut skulle också enligt familjeberedningens mening fat- tas när stödet skulle upphöra. Därvid skulle en noggrann prövning ske av faderskapsfrå- gan och underhållet. Vårdnadshavarens ar- bets- och bostadssituation borde även finnas med i bedömningen. När så kunde ske utan risk för barnet, borde den särskilda bevak- ningen av dess intressen kunna upphöra. Enligt beredningen borde även antalet hem- besök hos barn i de första levnadsåren ökas. Ett ökat och regelmässigt samarbete borde komma till stånd med barnavårdscentraler, barnstugor, Skolläkare och Skolsköterskor. Det nuvarande speciella granskningsförfaran- det av barnavårdsmannens arbete borde vida- re avskaffas, eftersom barnavårdsmannens arbete blev underkastat samma tjänsteansvar, som gällde för barnavårdsnämndens övriga tjänstemän. Barnavårdsmännens räkenskaper borde dock granskas av kommunens reviso- rer och en prövning av orsakerna till att faderskap inte fastställts skulle äga rum en gång om året. Slutligen föreslog beredningen att bestämmelserna om stöd åt vårdnads-
havare borde utformas så att de vid behov kunde omfatta alla barn med endast en förälder — alltså även barn till änkor och änklingar.
Betänkandet remissbehandlades. Det för- anledde inte några författningsändringar så- vitt gäller barnavårdsmannainstitutionen.
4.1 1 Motion vid I 96 9 års riksdag och lagutskottets utlåtande
I anledning av proposition med förslag till lag om ändring i ärvdabalken väcktes vid 1969 års riksdag en motion rörande barna- vårdsmannainstitutionen (11:1230). Motio- närerna ifrågasatte om inte barnavårds- mannainstitutionen kunde betraktas som ett opåkallat förmynderskap. Att en speciell grupp föräldrars barn skulle stå — åtminsto- ne formellt sett — under en rigorös tillsyn innebar enligt motionärerna en särbehand- ling, som borde vara främmande för dagens socialpolitik. Det kunde särskilt i mindre orter vara ytterst påfrestande att en främ- mande person hade möjlighet att följa famil- jen i så gott som alla situationer. Förhållan- dena kunde för många barn innebära att de redan tidigt upplevde att de befann sig i särställning. Barnavårdsmännen kunde vidare i de större städerna endast i begränsad omfattning fullgöra den stödjande och hjäl- pande verksamheten. Hembesök skedde en- dast sporadiskt och den kurativa verksamhe- ten kunde inte skötas i den omfattning lagstiftningen avsett. Det hade också visat sig att bindningen till en tjänsteman i vissa fall närmast verkade hindrande för andra organ och tjänstemän att utöva normal service. Motionärerna framhöll att om det obliga- toriska barnavårdsmannaskapet upphörde och vissa uppgifter såsom fastställande av faderskap och tillförsäkrande av underhåll, överfördes på barnavårdsnämnderna, skulle nämndernas register kunna "rensas” och effektiv tid skulle kunna ägnas åt de föräld- rar och barn, som var i behov av kvalificerat socialt stöd. I övrigt borde ensamstående föräldrar kunna söka samhällets hjälp och service på samma sätt som andra familjer
utan att hänvisas till en speciell form av tillsyn över barnen. Motionärerna erinrade därvid om att föräldrarna ofta hade behov av att för stöd och hjälp vända sig till annat organ än barnavårdsnämnden tex i frågor rörande omskolning, bostad, social hemhjälp och barntillsyn. Barnavårdscentralerna hade vidare större möjligheter att bistå unga möd- rar än barnavårdsmännen. En utökad hälso- kontroll av alla förskolbarn skulle ge bättre stöd åt alla föräldrar. Fara för barnmisshan- del och bristande vård och skötsel skulle på detta sätt uppdagas på ett tidigt stadium, särskilt om det genomfördes beslut om obligatorisk hälsokontroll. Motionärerna hemställda att de obligatoriska barnavårds- mannaskapen för barn utom äktenskap togs bort och att barnavårdsnämnden i stället åla- des att träda i barnavårdsmannens ställe intill dess börd och underhåll fastställts.
I utlåtande över motionen framhöll första lagutskottet (nr 52/1969), att mödrar till barn utom äktenskap ofta var mycket unga. Erfarenheterna visade att de unga vårdnads- havarna många gånger hade svårt att själva tillvarata barnets rätt. I utlåtandet erinrades om att i såväl familjeberedningens avlämnade betänkande som i direktiven för utredningen om översyn av den familjerättsliga lagstift- ningen förordats att obligatoriskt barna- vårdsmannaskap för barn utom äktenskap skulle bibehållas. I direktiven sades emeller- tid också att utredningen borde överväga att utforma bestämmelserna så att modern i allmänhet kunde avstå från barnavårdsman om hon så önskade. Utskottet ansåg att om en sådan ordning genomfördes så fanns det mindre fog för att uppfatta barnavårds- mannainstitutionen som en diskriminerande kontroll av ogifta mödrars sätt att sköta sina barn. Det fanns därför ej anledning förorda annat än att obligatoriet bibehölls. Utskottet framhöll emellertid att vissa nackdelar var förenade med barnavårdsmannainstitutionen i dess nuvarande utformning. Det hade bland annat uttalats, att det i och för sig kunde anses omotiverat, att barnavårdsnämnderna i fråga om den verksamhet som nu utövas av barnavårdsmän, skulle ha mindre ansvar och
befogenheter än beträffande övrig barnavård. En svaghet hade vidare ansetts vara att den kurativa delen av arbetet skjutits i bakgrun- den. Utskottet fann emellertid med hänsyn till det inom socialutredningen och familje- rättsutredningen pågående arbetet att något initiativ från riksdagens sida inte var på- kallat.
Vid lagutskottets utlåtande fanns fogat en reservation i vilken yrkades bifall till motio- nen. Vid behandlingen i kamrarna följde första kammaren utskottets förslag medan andra kammaren biföll reservationen. Då sammanjämkning ej var möjlig föll frågan.
4.12 Frågans behandling vid 1970 års riksdag
4.12.1 Två motioner om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen
Frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning upptogs på nytt i två motioner vid 1970 års riksdag (1:25, 11:27). Motionä- rerna framhöll, att den grupp ogifta föräld- rar och barn, som behövde speciellt stöd från samhällets sida, var ganska liten. Barnens rätt skulle inte eftersättas om barnavårds- nämnd trädde i bamavårdsmans ställe. Det primära måste vara att barnets börd blev fastställd och att frågan om underhållsbidrag fick en tillfredsställande lösning. Om barna- vårdsnämnden eller vid delegerad beslutande- rätt nämndens arbetsutskott slutligen pröva- de och beslutade i dessa frågor, borde det finnas större garantier för att barnets rätt verkligen blev tillgodosedd än med nuvaran- de ordning. När det gällde fastställande av börd och ordnande av underhållsbidrag var det självklart att den ensamme föräldern skulle ha speciell hjälp av samhället. ] övrigt borde enligt motionärernas mening stöd och hjälp i princip utgå när föräldern själv anhöll om det eller när barnavårdsnämnden på lagmässiga grunder fann skäl att ingripa för barnets bästa. Den föreslagna ordningen med upphörande av obligatoriet sedan primärfrå- gorna lösts skulle emellertid inte utesluta barnavårdsnämndernas ansvar när det gällde
att bistå förälder och barn genom kurativa insatser, men dessa borde sättas in när de verkligen behövdes. Motionärerna erinrade om att familjerättsutredningen enligt sina direktiv inte hade att pröva frågan om obligatoriet utan hade att överväga om be- stämmelserna kunde utformas så, att modern i allmänhet kunde avstå från barnavårdsman om hon så önskade. Motionärerna framhöll att riskerna för olikformighet mellan kom- munerna med en sådan ordning var uppen- bara. Motionärerna framhöll vidare, att frå- gan om barnavårdsmannaskapen var tillräck- ligt utredd genom familjeberedningens un- dersökning 1967. Motionärerna erinrade om beredningens förslag, att barnavårdsnämn- derna skulle ersätta den nuvarande barna- vårdsmannainstitutionen men att obligato- riet skulle bibehållas och omprövas varje år. Även en sådan ordning skulle enligt motio- närernas mening medverka till olikformighet och till en förmyndarattityd, som borde vara främmande för dagens samhälle. Det fanns enligt motionärerna i stället skäl att övergå till den i motion vid 1969 års riksdag förordade ordningen. Motionärerna fann så- ledes att starka skäl talade för att det obligatoriska barnavårdsmannaskapet avskaf- fades och att barnavårdsnämnderna ålades de uppgifter, som ankom på barnavårdsmännen. Nämnden, som alltså skulle överta det an- svar, som nu åvilade barnavårdsmännen, bor- de därvid ha möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som rättslig företrädare för barnet verka för att barnets börd fastställes etc. När dessa uppgifter var slutförda skulle nämndens uppdrag upphöra och ärendet avföras. Självfallet skulle nämnden det oak- tat i enlighet med barnavårdslagens bestäm- melser ha ansvar för alla barn såväl genom allmänt förebyggande åtgärder och den all- männa hälsovården som genom ingripande i det enskilda fallet. Detta gällde för barn utom äktenskap liksom för andra barn. Motionärerna framhöll slutligen, att barna- vårdsmannakungörelsen i samband med re- formering av barnavårdsmannainstitutionen borde ersättas med en instruktion till barna- vårdsnämnden. Det borde i det sammanhanget
understrykas att förälder, som var i behov av särskilt stöd borde komma i kontakt med övriga sociala organ inom kommunen, bo- stadsförrnedling, arbetsmarknadsmyndighet m fl genom medverkan av barnavårdsnämn- den. Motionärerna hemställde att förslag om avskaffande av barnavårdsmannainstitutio- nen förelades riksdagen.
4.122 Två motioner om översyn av bestämmelserna om barnavårdsmän
1 två andra motioner (1:163, 11:182) vid samma riksdag upptogs frågan om en över- syn av bestämmelserna. I motionerna fram- hölls att det i dagens samhälle fanns ett växande antal mödrar, som på egen hand kunde klara såväl vård- som försörjningspro- blem för sig och barnen. För dessa mödrar kunde det obligatoriska barnavårdsmanna- skapet upplevas som ett utslag av samhällets förmynderi, som riktade sig mot dem speci- ellt i deras egenskap av ogifta mödrar. Det var därför motiverat att undersöka om inte samhällets service till dessa mödrar borde inskränkas till biträde vid fastställande av faderskap och underhållsbidrag. Det borde då beaktas att den vid flera tillfällen av riksdagen beslutade uppräkningen av fast- ställda underhållsbidrag kunde komma att ställa krav på fortlöpande bevakning av barnens rätt i detta hänseende. Motionärerna anförde vidare, att trots den stigande välfär- den och trots en ny, av moralism mindre präglad syn på den ogifta modern, kommer många ogifta mödrar att fortfarande vara i behov av den personliga kontakt och det stöd en barnavårdsman kan ge i brydsarnma situationer. Gjorde man institutet till en frivillig angelägenhet, kunde resultatet bli — förutom risken att frivilligheten minskade kommunernas ambitioner att fullgöra sin uppsökande och övervakande verksamhet — att en del av dessa mödrar, kanske den större delen, sökte och tog emot den service som erbjöds dem, medan andra, och kanske de som bäst behövde stöd, ställde sig avvisande. Eftersom barnavårdsmannaskapet främst tog sikte på barnets rätt, fick det enligt motio-
närerna förutsättas att deti sista hand måste finnas någon form av tvång för att i grava fall även mot en vårdnadshavares önskan ingripa med rådgivning och andra åtgärder. Om det obligatoriska barnavårdsmannaskapet kunde kännas diskriminerande för den ekonomiskt välställda och väletablerade modern kunde man kanske ifrågasätta om inte, därest fri- villigheten blev regel, en liten grupp, som påtvingades någon form av hjälp, kunde uppleva detta än mer personligt stötande. Motionärerna framhöll vidare, att det obliga- toriska barnavårdsmannaskapet upplevdes mycket olika av de ogifta mödrarna. Någon undersökning rörande deras inställning fanns inte. Hittills gjorda utredningar kunde ej heller ge klarhet rörande konsekvenserna av ett eventuellt slopande av det obligatoriska barnavårdsmannaskapet. Lika litet förelåg någon redovisning på vad sätt barnavårds- nämnderna i stället på ett bättre sätt skulle kunna fullgöra de funktioner, som nu utöva- des av barnavårdsmännen. Det borde vidare enligt motionärerna vara av värde att under- söka vilka möjligheter, som redan nu står till buds att genom kungörelser och utfärdande av råd och anvisningar komma till rätta med icke önskvärda konsekvenser av obligatoriet och undvika onödig stelhet i lagens tillämp- ning. Likaså borde övervägas om en partiell ändring av nuvarande bestämmelser var möj- lig i syfte att eliminera vissa olägenheter utan att systemets fördelar gick förlorade. Motio- närerna föreslog avslutningsvis en allsidig och förutsättningslös utredning rörande barna- vårdsmannainstitutionen.
4.12.3 Motionerna remissbehandlades
Vid remissbehandlingen av motionerna till- styrkte kommunförbundet motionerna om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen samt framhöll att de i motionerna framförda argumenten var grundade på vad förutva- rande Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet anfört i dessa avseenden. Även i fråga om den lagstiftning, som skulle träda i stället för barnavårds- mannainstitutionen, överensstämde motio-
nerna med vad kommunförbunden tidigare förordat. Den socialorganisation, som var under uppbyggnad med tillämpning av hel- hetssynen i ärendebehandlingen, skulle enligt förbundets mening ha bättre möjligheter att utan tvång och särbehandling erbjuda hjälp och stöd än vad barnavårdsmannainstitutio- nen vanligtvis erbjöd i dag.
Stockholms barnavårdsnämnd tillstyrkte att barnavårdsmannainstitutionen avskaffa- des. Nämnden åberopade ett av barnavårds- direktören avgivet tjänsteutlåtande. I ut- låtandet erinrades om att barnavårdsnämn- den tidigare väckt förslag om revision av bestämmelserna om barnavårdsmän i syfte att överföra barnavårdsmannens befogen- heter enligt föräldrabalken på barnavårds- nämnden. Detta ståndpunktstagande inne- bar, att en allmän översyn borde företas av de bestämmelser, som reglerade barnavårds- mannainstitutionen. Det personliga barna- vårdsmannaförordnandet borde lämpligen avskaffas samtidigt som nuvarande barna- vårdsmannafunktioner överfördes på barna- vårdsnämnden. Frågan om entledigande av barnavårdsman borde regelmässigt prövas när faderskap och underhåll fastställts. Vid revision av lagstiftningen måste de positiva erfarenheterna av nuvarande ordning be- aktas, så att utom äktenskap födda barn och deras vårdnadshavare även fortsättningsvis fick det stöd och den service, som de behövde. I utlåtandet anmärktes vidare, att ett viktigt skäl att inte forcera avgörandet så som föreslagits i motionerna, var att en betydande grupp av ogifta barnaföderskor var i behov av fortlöpande hjälp och stöd även sedan de primära frågorna lösts. Detta gällde självfallet inte minst de underåriga barnaföderskoma. Ett annat skäl till varsam- het i fråga om avvecklingen var hänsynen till de utomäktenskapliga mödrarnas önskemål. Erfarenheterna från Stockholm visade att många av mödrarna vid förslag om entledig- ande uttalat önskemål om att barnavårds- mannen skulle kvarstå.
Föreningen Sveriges socialchefer fann bä- rande skäl ej föreligga för att bibehålla det obligatoriska barnavårdsmannaskapet. Enligt
föreningens mening erfordrades inte person- liga förordnanden för att fullt tillfredsstäl- lande kunna fastställa faderskap och reglera underhåll. Föreningen framhöll vidare, att den kommunala socialvården var inriktad mot en verksamhet med helhetssynen som bärande princip. Personliga förordnanden stred mot denna helhetssyn, som förutsatte att en tjänsteman handlade samtliga ärenden oavsett vilken karaktär den sociala problema- tiken kunde ha. Socialvården borde enligt föreningen svara för en utökad föräldraser- vice, som riktade sig till olika föräldrakate- gorier. Det var av vikt att man därvid fick personella resurser så att information och rådgivning kunde ges med tillgång till er- forderlig expertis och utan långa väntetider. Föreningen fann att den helt föråldrade barnavårdsmannalagstiftningen borde refor- meras grundligt. Av såväl principiella som administrativa skäl borde inte bara de per- sonliga förordnandena utan hela barnavårds- mannainstitutionen som företeelse upphöra.
Sveriges socialt/"anstemannaförbund ansåg att bestämmelserna om barnavårdsmän var helt otidsenliga. De personliga förordnan- dena kunde slopas och det obligatoriska barnavårdsmannaskapet upphöra. Kontakt- möjligheter fanns inom ramen för barna- vårdslagstiftningen. Obligatorisk anmälnings- skyldighet borde dock finnas för att skapa en första kontakt och möjliggöra biträde med fastställande av faderskap genom att föra barnets talan. Detta kunde uppdras åt viss tjänsteman. Sedan detta slutförts skulle, såsom motionärerna föreslagit, nämndens uppdrag upphöra. Möjlighet borde emellertid finnas för mödrarna att behålla kontakten med viss bestämd tjänsteman inom barna- vårdsnämnden om så önskades. Detta kunde emellertid ske inom ramen för den nuvaran— de barnavårdslagstiftningen.
Socialstyrelsen tillstyrkte kravet på en allsidig utredning rörande barnavårdsmanna- institutionen. Socialstyrelsen framhöll, att genom att avskaffa barnavårdsmannainstitu- tionen skulle skyldigheten för ett samhälls- organ att — även mot moderns önskan _ tillvarata barnets rätt i fråga om faderskap
och underhåll bestå medan de kurativa upp- gifterna skulle upphöra. Detsamma skulle gälla skyldigheten att bevaka, att fastställt underhåll i görligaste mån inflöt, att möjlig- heterna till justering av bidraget iakttogs och att barnets ekonomiska rättigheter i övriga sammanhang tillvaratogs. Någon ovillkorlig rätt för modern att få hjälp med dessa uppgifter skulle alltså inte längre föreligga. Personligt bistånd skulle endast kunna läm- nas under de villkor, som angavs i barna- vårdslagen, alltså främst som förebyggande åtgärder när missförhållanden hade iakt— tagits. Det var enligt socialstyrelsens uppfatt- ning uppenbart, att en sådan ändring av gällande rätt allvarligt skulle försämra den samhällsservice, som nu gavs de ensamståen- de mödrarna och deras barn, i vart fall så länge nuvarande barnavårdslag och social- hjälpslag gällde. Det var därför enligt styrel- sens mening bättre att främja den utveckling, som pågått under senare år och som innebar, att barnavårdsmannaskapet med stöd av 8 kap. 7 & FB awecklades i de fall där modern önskade det och barnavårdsnämnden fann att barnavårdsman ej längre behövdes. I dessa fall fanns det alltid möjlighet för modern att på nytt få barnavårdsman förord- nad om hon så önskade — en möjlighet som modem upplystes om i samband med ent- ledigande av barnavårdsmannen. Socialstyrel- sen fann främst med hänsyn till den oroande utvecklingen av barnmisshandeln, där risker- na för barn till mycket unga och okunniga mödrar, som levde under otrygga förhållan- den kunde anses större än för barni allmän- het, ökningen av antalet tonårsmödrar med barn utom äktenskap etc, att det var mindre lämpligt att utan kännedom om den grupp det här var fråga om vidta så ingripande åtgärder som motionärerna avsåg. Styrelsen kunde därför inte tillstyrka motionerna om avskaffande av barnavårdsmannainstitutio— nen. Socialstyrelsen ansåg emellertid att en allsidig utredning borde äga rum. Styrelsen hänvisade därvid till sitt remissyttrande över familjeberedningens förslag. 1 det remiss- yttrandet uttalade styrelsen, att vissa skäl talade för familjeberedningens förslag, att
barnavårdsnämnderna skulle överta barna- vårdsmännens verksamhet. Det fanns således i och för sig knappast någon anledning till att nämnderna i fråga om denna verksamhet skulle ha mindre ansvar och befogenheter än för övrig barnavård inom kommunen. Syste- met med personliga ombud utrustade med självständiga befogenheter hade emellertid haft uppenbara fördelar. Det hade upplevts som stimulerande för barnavårdsmännen. Det hade även för många klienter varit lättare att vända sig till och få förtroende för en person, som självständigt skulle företräda deras intressen, än att ha att göra med ett samhälleligt organ. I fråga om den personligt inriktade, kurativa delen av barnavårdsman- nens arbete framhöll styrelsen, att all er- farenhet talade för att behovet av sådana insatser för den gmpp det var fråga om var större än för barn och barnfamiljer i övrigt. Vårdaren och barnet levde i en del fall under förhållanden, som kunde kräva omfattande och kanske långsiktiga åtgärder från samhäl- lets sida. I andra fall kunde förhållandena vara instabila och leda till misshandel, van- vård eller svårigheter av annat slag för barnet. En skärpt uppmärksamhet och en god kontakt med barnets miljö var då erforderlig för att i tid avvärja svårare miss- förhållanden. Socialstyrelsen ansåg emeller- tid att det gällande systemet, genom vilket barnavårdsmännen författningsenligt hade skyldighet att genom hembesök etc fort- löpande uppmärksamma förhållandena för samtliga klienter, oavsett behov därav, var föga rationellt. Om barnavårdsnämnden övertog ansvaret för barnavårdsmannens uppgifter kunde, såsom familjeberedningen framhöll, en arbetsfördelning bli möjlig, som gav mer tid till personliga insatser, där sådana behövdes samtidigt som en del onö- digt arbete kunde utgå. En ändamålsenlig arbetsfördelning kunde emellertid tänkas även med bibehållande av individuella för- ordnanden. I många kommuner hade vissa uppgifter, främst ekonomiska och kamerala, överflyttats till andra tjänstemän. En ytter- ligare utveckling i denna riktning kunde tänkas möjlig. Barnavårdsmannen skulle där-
vid alltid ensam svara för den kurativa verksamheten men formellt helt eller delvis befrias från en eller flera övriga uppgifter, som i stället ombesörjdes av andra personer inom eller utom socialförvaltningen. Styrel- sen framhöll vidare i det angivna remiss- yttrandet, att förutsättningen för att kura- tivt arbete skulle leda till något resultat var en viss kontinuitet. Vårdnadshavaren och barnet borde i personliga angelägenheter ha möjlighet att vända sig till en och samma person och denne borde genom hembesök och annan uppsökande verksamhet bilda sig en uppfattning om vilka hjälpbehov som fanns samt föreslå, erbjuda eller förmedla lämplig hjälp.
Socialutredningen, familjelagssakkunniga, länsstyrelsen i Norrbottens län, Advokatsam- fundet och Föreningen Sveriges rättshjälps- jurister yttrade sig.
4.12.4 Utskottets utlåtande
Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 49/1970) att, såsom framgår av barnavårds- mannautredningens direktiv, att frågan bor- de bli föremål för en allsidig utredning.
5 Samhällets barnavårdande organ
5.1 Inledning
Samhället erbjuder vårdnadshavare och deras barn stöd och hjälp under andra former än genom barnavårdsmannainstitutionen. Sam- hället kan även genom andra organ utöva tillsyn av barns och ungdoms levnadsför- hållanden. I det följande skall samhällets resurser på förevarande område beröras.
5 .2 Barnavårdslagen
Det har vid flera tillfällen anmärkts, att det stöd och den hjälp, som erbjuds vissa grup- per barn och deras vårdnadshavare genom barnavårdsmannainstitutionen lika väl kan ges inom barnavårdslagens ram. Det finns därför skäl att erinra om de möjligheter, som barnavårdslagen erbjuder.
Barnavårdens målsättning framgår av bar- navårdslagens 1 55, där det sägs att samhällets vård av barn och ungdom har till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.
Det ankommer på kommunerna att ge- nom barnavårdsnämnderna eller särskilt ut- sedda organ bedriva en allmänt förebyggande verksamhet. Barnavårdslagen innehåller få anvisningar beträffande denna verksamhet. Kommunerna har stor frihet vid dess utform- ning. Allmänna riktlinjer upptas i 3 & barna- vårdslagen, där det sägs att barnavårdsnämn- den skall göra sig väl förtrogen med barns
och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt särskilt uppmärksamma så- dana minderåriga, som med hänsyn till sin kroppsliga eller själsliga hälsa och utrustning, hem— och familjeförhållanden samt om- ständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Av intresse i förevarande sammanhang är barna- vårdsnämnds skyldighet att uppmärksamma sådana barn, som är utsatta för speciella risker på grund av faktorer hos den unge själv, såsom sjukdom eller bristande begåv- ning, eller på grund av ogynnsamma hemför- hållanden, såsom barn i hem där det före- kommer alkoholmissbruk eller i hem som präglas av kriminalitet eller annan asocialitet. Regeln har anknutits till att en ogynnsam utveckling hos den underårige kan befaras. Det har överlåtits på nämnden att skaffa sig de informationer, som behövs för att den skall kunna fullgöra den särskilda tillsyns- plikten. 1 nu angivna fall kommer nämndens allmänt förebyggande verksamhet de indivi- duellt förebyggande åtgärderna mycket nära. De åtgärder som nämnden kan vidta i det enskilda fallet på detta tidiga stadium måste emellertid falla inom ramen för den allmänt förebyggande verksamheten.
Det ankommer vidare enligt 3 & barna- vårdslagen på nämnden att inom den allmänt förebyggande verksamheten verka för önsk- värda förbättringar i fråga om kommunernas barnavård samt i mån av behov och möjlig- heter främja anordningar för bättre fritids-
förhållanden för barn och ungdom. De före- byggande åtgärder, som avses med denna bestämmelse, kan vara av de mest skiftande slag, tex anordnande av barnstugor eller lekplatser.
Barnavårdsnämnden skall även inom ra- men för den allmänt förebyggande verksam- heten stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet, som ut- övas genom ungdomens egna sammanslut- ningar.
Nämnden skall slutligen lämna allmän- heten råd och anvisningar i frågor, som har samband med nämndens verksamhet. Den rådgivande verksamheten är av särskild be- tydelse. Den tillhör den allmänt förebyggan- de verksamheten men utgör samtidigt ett värdefullt komplement till nämndens indivi- duellt inriktade verksamhet. Den kan avse föreläsningar och kurser i frågor, som rör barnens vård och fostran, men även rådgiv- ningi det enskilda fallet.
Det åligger alltså barnavårdsnämnden att genom den allmänt förebyggande verksam- heten finna lämpliga stödformer för barn och ungdom, vars sociala utveckling kan vara hotad utan att situationen är så allvarlig att ett ingripande i det enskilda fallet är befogat. Det bör därvid ankomma på barnavårds- nämnden att samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra, vilkas verksamhet berör barnavården. Socialstyrel- sen har i anvisningar särskilt framhållit vik- ten av samarbete med skolan. Ett sådant samarbete medför ökade möjligheter för barnavårdsnämnden att på ett tidigt stadium få kontakt med barn, som på grund av sin kroppsliga eller själsliga utrustning eller för- hållanden i hemmet kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt.
I förevarande sammanhang skall erinras om barnavårdsnämndens skyldighet att jäm- likt 9 å 3 st barnavårdslagen göra anmälan till domstol, om åtgärd beträffande vårdnad av eller förmynderskap för underårig finns påkallad.
Föräldrarna skall sörja för barnets vård och fostran. Brister det i dessa hänseenden måste samhället ingripa till barnets skydd
och hjälp. Samhällets ingripande kan avse förebyggande åtgärder i det enskilda fallet (26—28 555) men även omhändertagande av barnet för placering i annat hem eller i anstalt (29, 31 åå). Barnavårdsnämnden äger även då fara är i dröjsmål omhänderta barnet för utredning (30 5).
Det åligger alltså barnavårdsnämnden att då missförhållanden föreligger vidta före- byggande åtgärder eller omhänderta den unge. Nämnden äger ingripa även mot den enskildes vilja. Förutsättningarna för att ingripande skall få ske finns angivna i 25 & barnavårdslagen, där åtskillnad görs mellan förhållanden, som avser föräldrars oförmåga att själva omhänderta barn, 25% a), samt förhållanden, som avser den unges beteende, 25 & b).
Barnavårdslagen upptar fyra olika slag av individuellt förebyggande åtgärder, nämligen hjälpåtgärder innefattande råd och stöd, förmaning och varning, föreskrift rörande den unges levnadsförhållanden samt övervak- ning. Barnavårdsnämnden har stor frihet vid valet av hjälpåtgärd. Vilken åtgärd som skall företas blir beroende av omständigheterna i varje särskilt fall. Barnavårdsnämnden kan tex finna det påkallat att meddela råd rörande erforderlig läkarbehandling eller an- gående den unges utbildning. Ofta erfordras ett personligt stöd. Det är viktigt att för- äldern och den unge får tillfälle att redogöra för sina problem och hjälp att ta itu med dem. Barnavårdsnämnden kan då ofta ge föräldern eller den unge den handledning, som erfordras för att undanröja ett konstate- rat missförhållande. Meddelad föreskrift kan tex gälla barnets placering på daghem. Övervakning kan även komma i fråga. Den kan företas som en enda åtgärd men kombi- neras vanligen med en eller flera av förut nämnda förebyggande åtgärder. Övervakaren skall fortlöpande följa barnets utveckling och levnadsförhållanden och fullgöra en råd- givande och stödjande funktion. Övervak- ningen står under barnavårdsnämndens till- syn. Övervakaren skall samråda med barna- vårdsnämnden i alla frågor av betydelse för övervakningen samt lämna rapport till nämn-
den minst två gånger om året.
Även om de i25 & angivna indikationerna inte föreligger äger barnavårdsnämnden vidta hjälpåtgärder om vårdnadshavaren sam- tycker. Som socialstyrelsen framhållit i an- visningar kan en mycket värdefull hjälpåt- gärd vara, att barnavårdsnämnden i samråd med vårdnadshavaren utser någon person — tjänsteman hos barnavårdsnämnden eller an- nan — som vårdnadshavaren kontinuerligt kan hålla kontakt med. Denne person kan bistå med råd och förmedla behövliga kon- takter samt inge vårdnadshavaren den trygg- het, som det innebär att ha någon att vända sig till.
Barnavårdsnämnden bör i görligaste mån rätta till missförhållanden genom före- byggande åtgärder. Kan rättelse inte vinnas på detta sätt ankommer det jämlikt 29 & barnavårdslagen på nämnden att omhänderta den unge.
Innan barnavårdsnämnden får vidta före- byggande åtgärder eller omhänderta den unge för samhällsvård skall utredning ha ägt rum. Nämnden äger jämlikt 30 & barnavårds- lagen i vissa fall omhänderta den unge innan utredningen slutförts. Åtgärden innebär att nämnden ordnar provisoriskt för den unge medan utredning om lämpliga åtgärder på- går. För att omhändertagande för utredning skall få ske, skall sannolika skäl för att ett ingripande med stöd av 25 & är påkallat föreligga. Omständigheterna i det särskilda fallet skall vidare vara sådana att snabba åtgärder från nämndens sida är påkallade. Omhändertagandet får bestå under högst fyra veckor.
I syfte att bringa förhållande, som kan påkalla barnavårdsnämndens åtgärd, till nämndens kännedom har i 93 & barnavårds- lagen stadgats en anmälningsplikt för vissa myndigheter och befattningshavare. Anmäl- ningsplikten gäller myndigheter, vilkas verk- samhet berör barnavården, befattningshavare hos sådana myndigheter samt i allmän tjänst ej anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor. Till de myndigheter, vilkas verksamhet berör barnavården, hör exempel- vis barnavårdscentralerna, centralerna för
psykisk barna- och ungdomsvård, skolmyn- digheterna samt social- och nykterhetsnämn- derna. Befattningshavare vid dessa myndig- heter har alltså anmälningsplikt. Detsamma gäller personal vid kommunala barnstugor samt kommunalt anställda familjedagvårda— re. Det ankommer på nu angivna myndighe- ter och befattningshavare att ofördröjligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant förhål- lande, som de i sin verksamhet fått känne- dom om av beskaffenhet att föranleda nämn- dens ingripande. Den nu angivna anmälnings- plikten för vissa myndigheter och yrkesut- övare har kompletterats med en uppmaning till alla och envar att till barnavårdsnämnd anmäla då ett barn under 18 år misshandlas i hemmet eller där på annat sätt behandlas så att dess kroppsliga eller själsliga hälsa även- tyras.
5 .3 Den förebyggande mödra- och barnhälsovården
5.3.1 Mödra— och barnavårds- centralerna
Det är givetvis viktigt. att barnavårdsnämn- den samverkar med de organ, som sysslar med barn och ungdom. Därigenom kan nämnden i god tid få kännedom om sådana förhållanden, som kan påkalla nämndens ingripande. Av stor betydelse härvidlag är mödrä- och barnhälsovården. Vid utövande av denna hälsovård kan ingående kunskaper vinnas om barnen och deras levnadsmiljö. Enligt 1 & normalreglemente för mödra- och barnhälsovården, fastställt av socialsty- relsen den 13 juni 1969 (MF nr 39), skall varje landsting och kommun utanför lands- ting inom sitt sjukvårdsområde tillhandahålla en organisation med huvudsaklig uppgift att genom hälsovårdande verksamhet förebygga uppkomsten av sjukdomar och insufficiens- tillstånd hos blivande eller nyblivna mödrar och hos barn intill skolåldern. Mödra- och barnhälsovården meddelas utan kostnad för den enskilde. Rätt att inskrivas i mödra- och barnhälsovården tillkommer, förutom med- borgare i de nordiska länderna, här bosatta
och kyrkobokförda utländska medborgare (4 å)-
Mödrahälsovården meddelas vid mödra- vårdscentral. Vården omfattar förvård, efter- vård och preventivmedelsrådgivning. Beträf- fande förvården kan anmärkas, att syftet med den är att ge den blivande modern erforder- lig hälsovård och därigenom minska riskerna för missfall och förtidsbörd samt förebygga sjukdomar, skador och missbildningar hos barnet. Under förvården kan kvinnan även få råd och hjälp i personliga angelägenheter samt anvisningar om ytterligare samhälls- hjälp. Unga och ensamstående skall ägnas särskild uppmärksamhet (8 å). Omkring 90 % av de gravida kvinnorna uppsöker mödra- vårdscentral.
Barnhälsovården meddelas vid barnavårds- central. Den avser en fullständig hälsoöver- vakning och handikappuppspårande verk- samhet. Verksamheten, som gäller barn från födelsen och intill skolåldern, omfattar i första hand förebyggande åtgärder samt kon- troll av barnens kroppsliga och själsliga hälsa. Vidare ingår åtgärder för tidig upptäckt av rubbningar i barnets fysiska och psykiska utveckling samt av tillstånd och sjukdomar, som medför eller kan medföra handikapp. Genom barnavårdscentralerna skall föräldrar- na vidare kunna få upplysningar i frågor av betydelse för barnets vård och fostran. Verk- samheten skall bedrivas i samarbete med samhällets övriga barnavårdande organ (17 å)-
Vid barnavårdscentral skall särskild läkar- mottagning finnas anordnad. Hälsokontroll av barnet bör under första levnadsåret äga rum 4—7 gånger, under andra levnadsåret två gånger och i övriga åldrar en gång om året. Vid läkarundersökningen skall vid centralen anställd sköterska närvara. Hon skall jämväl hålla egna mottagningar på därför fastställda tider. Sköterskan skall särskilt ägna sig åt spädbarnens och srnåbarnens uppfödning, utveckling och välbefinnande (18, 21 åå).
När ett barn skrivits in vid barnavårds- central bör sköterskan snarast möjligt kon- takta familjen för att överenskomma om lämplig tid för hembesök. Kan en familj inte
anträffas för hembesök och uteblir den från besök på barnavårdscentralen, bör efter- forskningar göras genom barnbidragsregistret eller länsstyrelsens folkbokföringsregister. Socialstyrelsen framhåller i anvisningar att om någon familj avböjer hembesök bör anledningen härtill utredas. Skulle sköter- skan efter samråd med barnavårdscentralens läkare inte finna skälen godtagbara, bör hon kontakta barnavårdsmannen eller barna- vårdsnämnden. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de barn beträffande vilka det föreligger uppfödningssvårigheter eller mind- re goda hygieniska eller sociala förhållanden. Detsamma bör gälla om familjen utan god- tagbar anledning vägrar låta barnet vara inskrivet vid centralen (22 å).
Framkommer vid hembesök eller på annat sätt något anmärkningsvärt med av- seende på barnets hälsa, vård eller hemför- hållanden skall sköterskan snarast underrätta läkare vid barnavårdscentralen och samråda med denne om barnets fortsatta vård. Möd- ra- och barnhälsovården bör i erforderlig utsträckning samordnas med övriga grenar inom den öppna och slutna vården(22, 24 åå)-
Inom barnhälsovårdens ram företas för närvarande en speciell hälsokontroll av fyra- åringar. Avsikten är att skaffa kunskap om de sjukdomar och handikapptillstånd i vid bemärkelse som förekommer i förskole- åldern och därmed ge möjlighet att på ett tidigt stadium förebygga respektive behandla sjukdomar och skador, som utan behandling kan verka invalidiserande.
5.3.2 Fråga om införande av skyldighet att anmäla barn till barnavårdscentral
För närvarande föreligger inte någon skyldig- het att anmäla barn till barnavårdscentral. I syfte att vidga anslutningen förordade då- varande medicinalstyrelsen i cirkulär den 19 november 1955 (MF nr 151) att det redan vid många förlossningsanstalter praktiserade förfarandet, att lämna födelseanmälan till vederbörande organ inom den förebyggande barnavården, skulle komma till allmän an-
vändning.
Vid en av socialstyrelsen år 1969 avslutad undersökning om barnmisshandel framgick, att vid barnavårdscentralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö inskrivnings- och be- söksfrekvensen för de barn, som misshand- lats, var betydligt lägre än genomsnittligt. Knappt hälften hade haft regelbunden kon- takt med barnavårdscentraler under första levnadsåret. Återstoden hade endast haft tillfälliga kontakter eller hade aldrig varit inskrivna. I flera fall hade barnen avförts från barnavårdscentral sedan de inskrivits vid daghem. Även om de sedan vistats där bara en kort tid hade de inte återinskrivits vid barnavårdscentral. Undersökningen gav be- lägg för den uppfattningen att många av de, som allra mest skulle behöva stöd och hjälp genom en barnavårdscentral, stod utanför denna verksamhet.
Många barn skrivs ut från barnavårds— central, när familjen flyttar till annan ort. Det är sedan inte säkert att barnet skrivs in vid centralen på den nya bosättningsorten. En del barn kan på detta sätt hamna utanför barnhälsovården. Ofta är det barn ur den sociala riskgruppen som på detta sätt försvin- ner från en barnavårdscentral utan att skrivas in vid en ny. Det är därför angeläget att barnavårdscentral utan dröjsmål får känne- dom om när ett barn inflyttat i distriktet.
Kungl Maj :t uppdrog genom beslut den 19 december 1969 åt socialstyrelsen att bla utreda och lägga fram förslag till åtgärder för en obligatorisk anmälan av alla nyfödda barn till den förebyggande barnavården. Enligt direktiven borde förslaget vidare innefatta förslag om åtgärder för att främja en fort- löpande kontakt mellan den förebyggande vården å ena och barn och föräldrar å den andra sidan och vara så utformat att barnen skrevs ut från den förebyggande vården först i samband med inskrivning vid skola.
Socialstyrelsen har därefter i skrivelse till Kungl Maj:t den 15 oktober 1971 föreslagit, att kvinnoklinik eller annat sjukhus med förlossningsavdelning åläggs att vid utskriv- ning tillställa barnavårdscentral, mödravårds- central och socialstyrelsen ett födelsemed-
delande, som innefattar en sammanställning över viktiga uppgifter rörande moder och barn. Sedan meddelandet inkommit till cen- tralen skall inskrivning ske och de övriga åtgärder, som föranleds av meddelandet, vidtas. Barnet skall sedan enligt förslaget vara inskrivet vid centralen intill inskrivning vid skola. Socialstyrelsen har i skrivelsen hemställt, att Kungl Maj:t förordnar om skyldighet att lämna sådan födelseanmälan och att socialstyrelsen bemyndigas att fast— ställa formulär till meddelandet och meddela de anvisningar, som erfordras för fullgörandet av anmälningsskyldigheten.
Socialstyrelsens förslag har remissbehand- lats. Socialstyrelsen har härefter den 22 december 1971 avgett kompletterande för- slag till åtgärder för att även invandrarbarn och barn, som flyttar mellan kommuner, skall omfattas av anmälningsförfarandet.
Kungl Maja har den 14 januari 1972 uppdragit åt socialstyrelsen att på grundval av de framlagda förslagen meddela en vägled- ande information till sjukvårdshuvudmännen om ett enhetligt förfarande vid anmälan av nyfödda barn till barnavårdscentral och mödravårdscentral. Kungl Maj:t har vidare uppdragit åt riksskatteverket att i samråd med socialstyrelsen vidta erforderliga åtgär- der för avisering till barnavårdscentral av förändringar i personregistret avseende barn, som under kalenderåret uppnår högst sju års ålder.
5 .4 Bamstugeverksamheten
Bamstugeverksamheten fyller en viktig funk- tion. Verksamheten bedrivs i daghem, lek- skolor och fritidshem. Daghemmen tar emot barn från sexmånadersåldern och upp till skolåldern. Daghemmen täcker för närvaran- de mellan 15 och 20 % av förvärvsarbetande eller studerande föräldrars behov. Lekskolor- na tar emot barn i åldern från och med fyra till och med sex år för regelbunden grupp- samvaro tre timmar om dagen fem dagar i veckan. I undantagsfall kan även treåringar och skolomogna sjuåringar ifrågakomma. Fri- tidshemmen tar emot skolbarn de tider på
Är Antal platser1 Sammanlagt Antal barn antal i lekskola I daghem 1 fritidshem 1 familjedaghem platser 1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 11900 3 000 8 000 22 900 52 100 1969 26 900 5 200 25 600 57 700 75 500 1970 33 000 6 500 32 000 71500 86 000 19712 41 000 8 000 42 000 91 000 95 000 19722 52 000 10 000 45 000 107 000 105 000
1 Prop. 1972zl Bil. 7. ? Beräknat
dagen, då barnen är lediga från skolan och föräldrarna förvärvsarbetar. Förutom tillsyn av barn i barnstugor förekommer barntillsyn i familjedaghem.
Ovanstående sammanställning visar hur verksamheten byggts ut sedan 1960-talets början.
Verksamheten vid barnstugorna regleras av stadgan (19601595) för barnavårdsanstal- ter. Där föreskrivs bl a att för barnstugor och övriga barnavårdsanstalter skall finnas en läkare för övervakning av hälsotillståndet hos de intagna. Socialstyrelsen har efter samråd med dåvarande medicinalstyrelsen år 1963 utfärdat anvisningar såvitt avser hälsokon- trollen vid barnstugorna. 1 anvisningarna upptas en norrnalinstruktion för läkare vid barnstuga. Enligt instruktionen skall läkare vid daghem övervaka daghemmets hygien samt kontrollera barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl psykiskt som fysiskt hän- seende. Barnavårdscentralens hälsovårdande uppgift bör enligt instruktionen helt övertas av läkaren vid daghemmet. Läkaren skall föra hälsokort över intaget barn. Hälsokortet skall förvaras i daghemmet.
För barn i lekskola gäller enligt normalin- struktionen inte någon motsvarande skyldig- het för läkare, utan det förutsätts att barnen står under kontinuerlig kontroll vid barna- vårdscentral eller hos privatläkare. Hälsokort skall emellertid föras och förvaras vid lek- skolan.
Barnstugepersonalen har under utövandet av sitt arbete goda möjligheter att iaktta avvikelser i beteendet hos barnet, avvikelser som kan föranleda en närmare undersökning.
Personalen har även i samband med att barnet lämnas och hämtas tillfälle att bilda sig en uppfattning om den eller de personer, som handhar barnet i hemmet.
Barnstugeutredningen, som tillkallades 1968, har genomfört en undersökning av barnstugeverksamheten. Utredningen redovi- sari ett nyligen framlagt betänkande bl a för- slag till pedagogiskt program för förskolan och förslag om utbyggnad och organisation av denna. Verksamheten skall enligt förslaget regleras av en särskild lag.
I förslaget användes förskola som enhetlig beteckning på vad som nu kallas daghem och lekskola. Förskolan kan organiseras som heltidsförskola, som huvudsakligen tar emot barn minst fem timmar dagligen (= nuvaran- de daghem), eller som deltidsförskola, som omfattar tre timmars verksamhet dagligen (= nuvarande lekskola).
Från och med år 1975 skall enligt barn- stugeutredningens förslag alla barn från sex års ålder och fram till skolåldern kunna beredas plats i förskola.
Barn med särskilda behov på grund av psykiska, fysiska, sociala eller språkliga handikapp skall kunna beredas plats i för- skolan tidigare. Barnstugeutredningen fram- håller betydelsen av att barn med särskilda behov spåras upp så tidigt som möjligt. Bamavårdscentralerna bör därför i samarbete med de primärkommunala sociala organen följa barnen från födelsen till skolstarten.
Barnstugeutredningen framhåller vikten av en uppsökande verksamhet främst beträffan- de barn med särskilda behov. För att få en generell och positiv uppsökande verksamhet
föreslår utredningen, att en samverkan kring förskolan prövas främst mellan barnavårds- nämnd och barnavårdscentral. Utredningen föreslår att personal från barnavårdsnämnd/ social centralnämnd knyts till barnavårds- central för ett integrerat socialmedicinskt lagarbete. Undersökningen vid barnavårds- central under våren det år barnet fyller fyra år bör därvid vidgas så att den omfattar alla 4-åringar och så att den kan utgöra grund för en förtursprövning till förskolan. Undersök- ningens syfte bör således enligt förslaget i första hand vara att finna barn med behov av särskilt stöd och stimulans och erbjuda dem förtur till förskolan. Utredningen. föreslår vidare att en direkt samverkan mellan barnavårdsnämnd/social centralnämnd, möd- ravårdscentral, barnavårdscentral och PBU prövas. En sådan samverkan innebär att de olika organen förstärks genom utnyttjande av varandras resurser.
5 .5 Skolorna
Skolplikt föreligger från och med det år barnet fyller sju år till och med vårterminen det år barnet fyller 16 år. Skolplikten kan i vissa fall upphöra tidigare. Genom den obli- gatoriska skolplikten kommer samtliga barn att under en lång tid stå under fortlöpande tillsyn. Det torde därför vara möjligt att i de flesta fall inom skolan på ett tidigt stadium upptäcka tecken på missanpassning eller beteendembbningar. Det är viktigt att skolan samarbetar med andra organ för barna- och ungdomsvård. 1 skollagen sägs att skolstyrel- sen bör samarbeta med myndigheter och andra, vilkas verksamhet berör styrelsens (2 kap. 11 ä 2 st). I skolstadgan sägs vidare, att skolstyrelsen i viktiga frågor rörande elever- nas uppförande och ordning, bör samarbeta med barnavårdsnämnden (2 kap. 2 å). Sty- relsen skall vidare samråda med bamavårds- nämnden innan avstängning eller annan åt- gärd, vartill styrelsen har att ta ställning beslutas. Motsvarande skyldighet har samar- betsnämnd i fråga som rör underårig elev vid gymnasiet. Det stadgas vidare att styrelsen i frågor rörande elevernas fritidssysselsätt-
ningar bör samarbeta med barnavårdsnämn- den eller annan kommunal nämnd, som handlägger sådana frågor samt ungdomsorga- nisationema i orten.
Inom skolans ram bedrivs med statsbidrag hälsovård, som avser att utgöra en fortsätt- ning på den hälsokontroll barn i förskole- åldern får genom den förebyggande mödra- och barnhälsovården. Skolhälsovården har enligt skolstadgan (4 kap.) till ändamål att bevara elevernas själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska. I grundskolan skall nyin- skriven elev undersökas i början av läsåret. Elev skall därutöver undersökas minst två gånger under skoltiden. I annan skola skall elev undersökas i första årskursen och däref- ter vartannat år. Elev, som är klen, sjuk eller sjukdomshotad (kontrollelev) skall under- sökas så ofta skolläkaren anser det behövligt. Närmare bestämmelser om innebörden av begreppet kontrollelev har getts av skolöver- styrelsen (SÖ 27.7.1971). Till kontrollelev hänförs bl a elev med anpassningssvårigheter samt elev vars livsföring eller hemförhålladen påkallar särskild uppmärksamhet.
I överensstämmelse med 4 kap. 10 & skolstadgan har särskilda bestämmelser (SÖ 27.7.1971) utfärdats för skolläkaren. Där sägs, att det åligger skolläkaren att med uppmärksamhet följa elevernas mentala och kroppsliga utveckling, ge akt på deras hälso- tillstånd och i samarbete med skolans led- ning och övriga befattningshavare samt för- äldrar vidta åtgärder för bevarande av elever- nas hälsa och för deras fostran till sunda levnadsvanor. Verksamheten skall vara av förebyggande art och inte innefatta sjukvård i egentlig mening. Det ankommer bla på skolläkaren att lämna rektor, lärare och föräldrar råd rörande elever, som visat på- fallande psykisk särart eller har särskilda svårigheter att följa undervisningen.
Skolsköterskan skall enligt de för henne gällande bestämmelserna (SÖ 27.7.1971) ge akt på elevernas hälsa, fostran och miljö. Skolsköterskan skall vidare till skolläkaren hänvisa sådana elever, som visar påfallande
psykisk särart liksom elever som är klena, sjuka eller sjukdomshotade. Hon skall verk- ställa utredning rörande dessa elevers miljö i skola och hem. Vidare skall hon ägna upp- märksamhet åt att givna råd beträffande vården följs. Vid behov skall sköterskan göra besök i elevs hem och därvid särskilt ge akt på sådana förhållanden, som kan antas ogynnsamt inverka på elevernas mentala och kroppsliga hälsa. Det ankommer även på skolsköterskan att förmedla kontakten mel- lan skolan och samhällets organ på de medicinska och socialmedicinska områdena.
För närvarande finns särskild skolsköter- ska anställd endast i de större kommunerna. I övriga kommuner tjänstgör distriktssköter- skan som skolsköterska några timmar i veck- an.
I förevarande sammanhang skall även upp- märksammas den verksamhet, som skolpsy- kologer och skolkuratorer bedriver vid vissa skolor. Norrnalreglemente för skolpsykolo- ger och skolkuratorer har inte fastställts. Till kurators åligganden anses höra att lämna råd och hjälp åt elever i personliga frågor och ägna speciell uppmärksamhet åt dem för vilka hjälpåtgärder enligt barnavårdslagen be- slutats eller kan ifrågasättas. Kurator bör vidare samarbeta med samhällets barna- och ungdomsvårdande organisationer för allmänt förebyggande elewårdande åtgärder liksom i fråga om hjälpåtgärder för enskilda elever.
Slutligen må erinras om att för de elever, som på grund av psykiska eller fysiska handikapp har svårigheter att följa den van- liga undervisningen, har undervisning i sär- skilda former anordnats.
5.6 Den psykiska barna- och ungdomsvården
Den psykiska barna- och ungdomsvården växte fram ur de rådgivningsbyråer, som på 1930—talet anordnades på initiativ av bl a barnavårdsnämnder och skolor. Syftet var att förebygga uppkomsten och utvecklingen av social missanpassning och asocialitet hos det unga släktet. Verksamheten har därefter utvidgats. Den bedrivs för närvarande som
sjukhusvård vid barn- och ungdomspsykiat- risk lasarettsklinik och som öppen vård vid central anknuten till barn- och ungdoms- psykiatrisk lasarettsklinik eller vid fristående central eller klinik. Till den öppna vården utgår statsbidrag. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960:619) om stats- bidrag till psykisk barna- och ungdomsvård. Kliniker är anordnade i samtliga sjukvårds- områden. Till flertalet kliniker är ansluten central för öppenvård. Därjämte finns ett tjugotal fristående centraler. Personalen vid de barnpsykiatriska centralerna består van- ligtvis av läkare, psykolog, kurator och pedagogassistent.
Verksamheten skall enligt norrnalinstruk- tionen (MF l962:l7) genom medicinska, psykologiska, pedagogiska och sociala åtgär- der bland barn och ungdom undanröja såda- na förhållanden som visat sig leda till eller kan befaras leda till psykiska störningar samt behandla uppkomna sådana. I instruktionen betonas det förebyggande arbetet och det framhålls att åtgärderna ofta gäller hela familjen. Det sägs vidare att samarbete skall äga rum med andra organ. Samarbetet med barnavårdsnämnderna är betydande. Social- styrelsen framhåller i anvisningar att det gemensamma målet bör vara att medverka till skapandet av gynnsamma uppväxtför- hållanden för alla barn och ungdomar, att samordna planeringen och att effektivisera åtgärderna för att hjälpa grupper och indivi- der som är utsatta för risk.
5.7 Familjerådgivningen
För farniljerådgivningen, som bedrivs på för- sök sedan 1960, utgår statsbidrag. Bidragsbe- stämmelserna återfmns i kungörelsen (1960: 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Rådgivningen utövas av läkare eller kuratorer. Verksamheten kan förläggas till fristående familjerådgivnings- byråer eller anknytas till lasarettsklinik, cen- tral för psykisk barna- och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå för abortförebyggande verksamhet. Familjerådgivningen avser råd- givning och behandling i samband med kon-
fliktsituationer i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadspro- blem. Familjerådgivningen kan även inne- fatta stöd och hjälp åt abortsökande kvin- nor. Familjerådgivningens uppgifter finns i huvuddrag angivna i dåvarande medicinal- styrelsens cirkulär 94/1962; norrnalinstruk- tion för den statsunderstödda familjerådgiv- ningen.
Dåvarande medicinalstyrelsen och social— styrelsen har redovisat vissa erfarenheter av verksamheten i skrivelser till Kungl Maj 1 den 18 juni 1965 och den 2 april 1969. Därav framgår bl a att vid slutet av 1968 fanns det 22 byråer (f n 25), som beviljats statsbidrag. Av dessa var tio förenade med abortrådgiv- ning och förlagda till sjukhus under ledning av läkare. Övriga statsunderstödda byråer var organiserade som fristående byråer utan abortrådgivning och under ledning av kura- tor. Vid samtliga byråer hade förmärkts en ökning av antalet ärenden. Behovet av fa- miljerådgivning var stort. Väntetiden var ofta lång. Flera landsting planerade en utvidgning av verksamheten. Rådgivningen hade till största delen avsett sarnlevnadsproblem och socialekonomisk rådgivning, i mindre om- fattning sexualfrågor och endast i ett fåtal fall föräktenskaplig rådgivning.
Enligt direktiv till socialutredningen (S 196929) har utredningen när det gäller den primärkommunala barna- och ungdoms- vården i uppdrag att undersöka möjligheter- na att få till stånd samarbete i mera fast organiserade former med bl a familjerådgiv- ningen. Vidare skall utredningen när det gäller den sociala rådgivnings- och upplys- ningsverksamheten särskilt uppmärksamma familjerådgivningen i samband med att ut- redningen undersöker förutsättningarna för socialcentra i kommunerna.
Kungl Maj:t har den 10 december 1971 i tillägg till nänmda direktiv uppdragit åt socialutredningen att lägga fram förslag rö- rande familjerådgivningens framtida utform- ning och organisation, varvid utredningen har att utvärdera och beakta de erfarenhe- ter som gjorts vid den försöksvis anordnade familjerådgivningsverksamheten.
Genom kommunernas försorg kan barn- familjer få viss hjälp i hemmet. Denna sociala hemhjälp ges av kommunalt anställda hem- vårdare och barnvårdare (barnsamariter). Hemvårdarna skall främst ge korttidshjälp till barnfamiljer, där den som vårdar barnet på grund av sjukdom eller liknande ej kan sköta hemmet. Barnavårdarna skall även se till de barn, som vanligtvis vistas i daghem eller familjedaghem men som på grund av sjukdom måste stanna hemma. Verksam- heten bedrivs med statsbidrag. Bestämmel- serna finns i kungörelsen (l964z427) om statsbidrag till social hemhjälp. Bestämmel— ser ges även i Kungl brev den 6 maj 1970. Den sociala hemhjälpen har byggts ut i snabb takt under de senaste åren. Ungefär 90 000 barnfamiljer har fått hjälp under 1971.
5.9 Den uppsökande verksamheten
Genom barnavårdsnämndernas verksamhet, genom skolor och barnavårdscentraler kan missförhållanden avseende barnens vård och skötsel spåras upp tidigt och vårdnadshava- ren kan få stöd och hjälp. Genom änd- ring i socialhjälpslagen år 1968 har i 6 & intagits en bestämmelse, enligt vilken social- nämnden har att bedriva en aktivt uppsökan- de verksamhet. Genom lagändringen ålades socialnämnden att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och att verka för att detta behov blir tillgodosett. I anvisningar framhåller socialstyrelsen att målsättningen för den uppsökande verksam- heten skall vara att få en ingående kännedom om de enskilda medborgarnas behov av omvårdnad, hjälp och social service och att få underlag för kommunernas planering på lång sikt av den sociala verksamheten. Det ankommer således på socialnämnden att bedriva en uppsökande verksamhet och på grundval av denna avhjälpa uppspårade indi- viduella hjälpbehov samt planera mera lång- siktiga generella insatser.
Den uppsökande verksamheten bör i för- sta hand avse de grupper och enskilda, som
kan antas vara särskilt utsatta. I syfte att vinna kunskap om dessa riskgrupper bör socialnämnden samarbeta med andra organ. Det framstår tex som naturligt att social- nämnden samarbetar med barnavårdsnämn- den, som kan lämna uppgift tex om ensam- stående vårdnadshavare som ofta kan behöva hjälp i ekonomiska och andra frågor.
Emellertid skall erinras om att även barna- vårdsnämnden ålagts att i viss utsträckning bedriva en uppsökande verksamhet. Såsom förut nämnts ankommer det på barnavårds- nämnden att inom ramen för den allmänt förebyggande verksamheten särskilt upp- märksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig och själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Det framstår som naturligt att nämndernas uppsökande verksamhet i sådant fall samordnas.
Allt fler kommuner tillämpar helhets- synen i behandlingsarbetet. Samme tjänste- man utreder den enskildes eller familjens hela behov av hjälp och stöd för att genom en samlad insats kunna utnyttja samhällets olika resurser. Formella förutsättningar för ett sådant behandlingsarbete har jämväl givits genom lagstiftning 1970. Genom lagen (19701296) om social centralnämnd m ni får kommunfullmäktige besluta att de uppgifter i en kommun som enligt gällande författ- ningar ankommer på socialnämnd, barna- vårdsnämnd och kommunal nykterhets- nämnd i stället skall handhas av en för de tre vårdområdena gemensam social central- nämnd. Har sådan nämnd inrättats kan kommunfullmäktige även besluta att indela kommunen i två eller flera distrikt och för varje distrikt inrätta en social distrikts- nämnd, med uppgift att i centralnämndens ställe avgöra ärenden som avser vård och behandling eller annan åtgärd beträffande enskild person.
5 .1 0 Samverkan mellan barnavårdande organ
I de olika författningar som berörts i fram- ställningen har föreskrifter lämnats om sam- arbete mellan barnavårdande organ. Formerna för denna samverkan bör vara sådana att samhällets resurser till gagn för barnen kan utnyttjas på bästa sätt. I sådant syfte har riktlinjer för samarbetet angivits.
År 1959 utfärdade Kungl Maj:t tre cirkulär om bl a samverkan till förebyggande av brott, riktade till polisen, de sociala myndigheterna, skolmyndigheterna mfl.I cirkulären (19591474, 492 och 604) under- ströks betydelsen av regelbundet samarbete mellan socialvårdsmyndigheter, skola och polis samt andra berörda myndigheter och ideella organisationer. Det föreslogs att särskilda samarbetsorgan skulle bildas i kommunerna för regelbundna överläggningar om hithörande problem. Socialstyrelsen behandlade i anvisningar ingående det föreslagna samarbetet.
I cirkulär (1968z756) till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, barnavårdsnämnder, skol- styrelser m fl framhölls vikten av ett intensi- fierat samarbete mellan barna- och ungdoms- vården samt skolan för att främja en gynn- sam utveckling och goda uppväxtförhållan- den i övrigt för barn och ungdom. Framför allt hade barnavårdsnämnderna, skolan och den psykiska barna- och ungdomsvården ett gemensamt ansvar för de ungas utveckling. Samarbetet såväl mellan dessa organ inbör- des som mellan dem och de ungas egna organisationer, föräldrar samt andra som hade att verka för barns och ungdoms bästa borde emellertid intensifieras. Inte minst gällde detta det förebyggande arbetet. Enligt cirkuläret borde barnavårdsnämnderna ta ini- tiativet till ett organiserat samarbete med skolan och den psykiska barna- och ung- domsvården. Samarbetet kunde enligt cirku- läret bedrivas i olika former. Representanter för olika organ kunde ha regelbundet åter- kommande sammanträden för behandling av gemensamma frågor. Samarbetsgrupper mel- lan t ex förtroendemän och tjänstemän kun-
de bildas. Lämpliga personer kunde tilldelas speciella uppgifter i sammanhanget. Skol- kuratorn kunde vara förbindelseman mellan skolan och barnavårdsnämnden. En assistent hos nämnden kunde bedriva rådgivande verk- samhet i viss eller vissa skolor, som tilldela- des honom. Samarbetet kunde enligt cirku- läret gälla allmänna frågor och riktlinjer för verksamhetens bedrivande. Det borde emel- lertid i minst lika hög grad gälla barn och ungdomar och deras problem. Enligt cirkuläret borde det ankomma på socialstyrelsen och skolöverstyrelsen att meddela närmare råd och anvisningar beträf- fande samarbetet mellan barnavårdsnämnd, skola och den psykiska barna- och ungdoms- vården.
I promemoria 1969 ”Samarbete i brotts- förebyggande syfte” lade en arbetsgrupp inom det av Kungl Maj:t år 1964 tillsatta ”Samarbetsorganet för åtgärder mot ung- domsbrottsligheten” fram förslag till samar- betsformer i större och medelstora städer med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö. I promemorian påvisades att de anvisningar, som upptagits i cirkulären 1959, inte följts i önskvärd utsträckning. Konti— nuerligt samarbete saknades på många håll. Enligt arbetsgruppens mening borde cirkulä- ren ersättas med en författning, som stadgade att ett samarbetsorgan skulle finnas i orter av viss storlek.
Kungl Maj:t utfärdade härefter ett cirkulär (19701513) till bla skolöverstyrelsen, polis- myndigheter, barnavårdsnämnder och skol- styrelser, som innefattade rekommendatio- ner om ett intensifierat samarbete. I cirku- läret framhölls att samhällets resurser för att främja barns och ungdoms utveckling samt förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning måste samordnas och utnyttjas effektivt. För att främja denna samordning borde i kommunerna finnas sam- arbetsorgan mellan framför allt barnavårds- nämnd, skola och polis såvida inte sådant organiserat samarbete var uppenbart obehöv- ligt. Förutom företrädare för skola, barna- vårdsnämnd och polis borde även andra myndigheter och organisationer som berör-
des av verksamheten delta i samarbetet. Samarbetsorganet borde enligt cirkuläret verka för att samarbetet på fältet bedrevs i lämpliga former med bl a uppsökande verk- samhet samt information i barna- och ung- domsfrågor. Frågan om hur samarbetet med barnavårdsnämnd, skola och polis närmare skall bedrivas har behandlats av socialstyrel- sen (Råd och anvisningar 23/1971).
6 Ekonomiska stödåtgärder
6 .1 Inledning
De ensamstående vårdnadshavarnas ställning har avsevärt förbättrats sedan barnavårds- mannainstitutionen tillkom. Som den läm- nade framställningen visat kan vårdnads- havaren nu ges personligt stöd och service i skiftande former. Det är emellertid inte bara genom denna verksamhet, som de ensamstående föräldrarnas trygghet ökat. Härtill har även en omfattande lagstiftning om ekonomiskt stöd åt barnfamiljer bidragit.
6.2 Ekonomiskt stöd vid barnsbörd
Enligt lagen (l962z381) om allmän försäk- ring är all förlossningsvård inom landstings- kommunen avgiftsfri. Vid barnsbörd är modern vidare berättigad till ekonomisk hjälp, moderskapspenning, som utgår med 1080 kronor vid enkelbörd. Föder hon samtidigt flera barn ökar beloppet med 540 kronor för varje barn utöver det första. Modern är emellertid berättigad till ytterligare ekonomiskt bistånd i samband med barnsbörd. Sålunda får en kvinna, som under minst 270 dagar före nedkomsten varit placerad i lägst sjukpenningklass 3, tilläggssjukpenning om hon avbryter sitt arbete på grund av barnsbörd. Tilläggssjuk- penning utgår under den tid kvinnan avhåller sig från arbete på grund av barnsbörd, dock längst under 180 dagar. Sjukpenningen varierar mellan en och 46 kronor om dagen.
6.3 Allmänna barnbidrag
De allmänna barnbidragen utgör en viktig del av familjestödet. Enligt lagen (1947 :529) om allmänna barnbidrag utgår bidrag för barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket samt för här i landet bosatt barn av annan nationalitet om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av föräldrarna sedan minst sex månader vistas här. Bidrag utgår från kvartalet efter det barnet fötts eller rätt till bidrag på annat sätt uppkommit. Bidragets storlek är för närvarande ] 200 kronor för barn och år.1
6 .4 Studiestöd
De allmänna barnbidragen upphör när barnet fyllt 16 år. För de ungdomar, som fortsätter att studera, finns ett statligt studiestöd. Jämlikt förordningen (1964:400) om för- längt barnbidrag utgår sådant bidrag till ungdomar över 16 år, som går i grundskola eller motsvarande. Bidragsbeloppet utgör för närvarande 100 kronor i månaden, dock inte under ferier.2
Därjämte har i studiehjälpsreglementet (19641402) getts bestämmelser om studie— stöd till ungdomar mellan 16 och 20 år, som studerar bland annat vid gymnasier och
1 1320kronorfo m1.1.1973 ? llOkronorfo m 1.1.1973.
yrkesskolor. Stödet utgår i form av studie- hjälp. Grundstommen utgörs av ett bidrag på 100 kronor i månaden.1 Därjämte kan rese- och inackorderingstillägg utgå för de som inte studerar på hemorten. Förutom nu nämnda bidrag kan ett inkomstprövat tillägg till studiehjälpen utgå. Studerande kan jämväl vid behov få borgensfria studielån, som löper med viss ränta.
6.5 Bidragsförskott
Såsom förut anmärkts har genom lagen (1964:l43) om bidragsförskott barn, som endast har en av föräldrarna som vårdnads- havare eller som inte står under föräldrarnas vårdnad tillförsäkrats ett minimiunderhåll, vilket utgår även om dom eller avtal avseende underhållsskyldigheten inte förelig- ger.
6.6 Ekonomisk hjälp enligt lagen om allmän försäkring
Inom den allmänna försäkringens ram finns andra stödformer än moderskapspenning och tilläggssjukpenning. Sålunda äger förälder som är sjukskriven erhålla barntillägg för barn under 16 år som bor hemma. Barntillägg till hel sjukpenning utgår för närvarande med en krona per dag för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn och tre kronor för fem eller flera barn.
Beträffande änka, som har vårdnaden om barn under 16 år, ges särskilda bestämmelser om änkepension. Jämte denna pension kan pensionstillskott och kommunalt bostads- bidrag utgå.
Från folkpensioneringen utgår vidare barnpension till varje barn under 16 år, som mist någon av eller båda föräldrarna.
Inom den allmänna försäkringen finns även ett vårdbidrag i form av invaliditets- ersättning, som utgår till svårt handikappade barn under 16 år.
Änke- och barnpensionen från folkpen- sioneringen kan kompletteras med änke- och barnpension från tilläggspensioneringen
(ATP) med belopp, som står i relation till den avlidnes inkomster.
6.7 Bostadstillägg till barnfamiljer
Som bidrag till täckande av barnkostnaderna och till främjande av bostadsstandarden utgår bidrag av allmänna medel till barn- familjer, som är bosatta här i landet. Bostadstillägget utgår enligt kungörelsen (1968z425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen. Med familj avses därvid jämväl ensamstående med barn. Tillägget utgår efter inkomstpröv- ning. Oreducerat bostadstillägg utgår med 900 kronor om året för varje barn. Förutom dessa statliga bostadstillägg kan kommunalt bostadstillägg utgå. För dessa tillägg gäller enligt kungörelsen (1968:426) om statsbi- drag till kommunala bostadstillägg till barn- familjer samma regler om inkomstprövning som beträffande de statliga tilläggen.
6.8 Arbetsmarknadsutbildning
Slutligen bör i förevarande sammanhang erinras om bestämmelserna om arbetsmark- nadsutbildning. Hemmavarande kvinna, som under en längre tid varit borta från förvärvs- livet, kan genom arbetsmarknadsutbild- ningen få en kvalificerad undervisning. För- utom fri undervisning, undervisningsmaterial och fria resor utgår grundbidrag, hyresbidrag och barntillägg. Bestämmelserna härom finns intagna i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368)
1110kronorfro m 1.1.1973.
7 Undersökningar angående barnavårdsm annainstitutionen
7.1 Inledning
Socialdepartementet har genomfört en un- dersökning bland barnavårdsmän i vissa kommuner. Undersökningen har av barna- vårdsmannautredningen kompletterats med en enkät till vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän i samma kommuner. En kort sammanfattning av undersökningens resultat, som redovisas i särskild bilaga, lämnas här nedan. Vidare redovisas här en sammanfatt- ning av de iakttagelser statens socialvårds- konsulenter enligt upprättade rapporter till socialstyrelsen och länsstyrelserna gjort vid granskning av barnavårdsmannaskapen, lik- som även en rapport över en undersökning, som socialvårdskonsulenterna genomfört på barnavårdsmannautredningens begäran. Slut- ligen lämnas en redogörelse för redovisade erfarenheter av barnavårdsmannaarbetet i några kommuner.
7.2 Enkät till barnavårdsmän i vissa kommuner
Inför en översyn av barnavårdsmanna- institutionen företogs genom socialdepar- tementets försorg en undersökning bland barnavårdsmännen i 56 slumpmässigt utvalda kommuner. Syftet med undersökningen var att utreda barnavårdsmännens huvudsakliga arbetsuppgifter och att få kännedom om deras inställning till barnavårdsmanna- institutionen.
Vid undersökningen, som avslutades 1970, framkom att av de utvalda kommuner- na hade nära hälften en särskild avdelning, som biträdde med indrivning och tillhanda- hållande av underhållsbidrag. I tre av dessa kommuner fanns därjämte en särskild tjänsteman, som handlade frågor rörande faderskap och underhåll.
I flertalet kommuner var barnavårdsman- nen heltidsanställd tjänsteman i kommunen. I genomsnitt sysslade 38 procent av barna- vårdsmännen med barnavårdsmannaarbetet på heltid. Det genomsnittliga antalet förord- nanden per barnavårdsman motsvarade om- kring 350 uppdrag för en heltidsanställd barnavårdsman. Barnavårdsmännen ansåg att uppdragen för en heltidsanställd barnavårds- man borde begränsas till 230—260.
Enligt undersökningen fastställdes fader- skap och underhåll i flertalet kommuner vanligtvis inom 1—2 månader efter barnets födelse. I Stockholm och Göteborg var tiden i genomsnitt 4—5 månader.
Fördelningen av barnavårdsmannens arbetstid för olika arbetsuppgifter varierade kraftigt mellan olika kommuntyper. Det framkom sålunda att i kommuner utan kravavdelning tog underhållsfrågor ofta i anspråk stor del av tiden. Barnavårdsman, som befriats från skyldigheten att tillse att underhållsbidrag inflöt, kunde ägna väsent- ligt mer tid är kurativt arbete.
De vanligaste kurativa uppgifterna avsåg råd och samtal, frågor rörande bostad och
ekonomi samt barntillsyn. Barnavårdsmän- nen biträdde även i icke ringa omfattning med anskaffande av arbete, upprättande av ansökningshandlingar och information i sociala frågor. Så gott som alla barnavårds- män företog någon gång hembesök. Alla mödrar besöktes dock ej. Hembesöken bedömdes som värdefulla eftersom de beredde barnavårdsmännen möjlighet att lära känna barnets miljö och få en bättre kontakt med vårdnadshavaren. Dock ansågs i allmän- het ej att eventuella missförhållanden häri- genom kunde avslöjas.
Utredningen visade att så gott som alla barnavårdsmän ville ha en annan fördelning av arbetsuppgifterna. Främst ville de ägna mer tid åt kurativt arbete. Krawerksamheten borde därför skötas av en särskild kravavdel- ning. Vidare ansågs att kontorsarbetet och kontorsrutiner tog för mycket tid. I kom- muner där en särskild tjänsteman handlade frågor om faderskap och underhåll framhölls värdet av denna arbetsfördelning. Övervägan- de antalet barnavårdsmän ansåg att umgäng- esrättsfrågor tillhörde barnavårdsmannens verksamhetsområde. Förslag framställdes emellertid om att umgängesrättsärenden, speciellt de av svårare art, borde skötas av PBU eller familjerådgivningen. Flera barna- vårdsmän ansåg att tillsynen av småbarn och förskolebarn, även barn i äktenskap, som inte hade barnavårdsman, borde ske genom barnavårdscentralerna, som även borde svara för hembesök.
Nära hälften av barnavårdsmännen ansåg att barnavårdsmannen kunde entledigas då faderskap och underhåll fastställts om vård- nadshavaren hade ordnade bostads- och ar- betsförhållanden.
Undersökningen utvisade slutligen att drygt hälften av barnavårdsmännen ansåg att de personliga förordnandena borde upphöra och barnavårdsmannaskapen överföras på barnavårdsnämnden.
7.3 Enkät till vårdnadshavare
Barnavårdsmannautredningen har med biträ- de av socialdepartementet genomfört en
undersökning hos vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän i de 56 kommuner, som undersökningen bland barnavårdsmän omfat- tade. Syftet med undersökningen har varit dels att söka utröna vårdnadshavarens inställ- ning till barnavårdsmannainstitutionen, dels att kartlägga vårdnadshavarens kontakter med barnavårdsmannen och i vilka avseen— den vårdnadshavaren haft behov av samhäl- lets hjälp och stöd.
Undersökningen omfattade 1853 vård- nadshavare. Svarsfrekvensen uppgick till 76,9 procent.
I undersökningspopulationen utgjorde 83 procent barn utom äktenskap.1 Faderskapet hade fastställts för 94 procent av dem. Ungefär en tredjedel av faderskapen hade fastställts före barnets födelse. Faderskapet hade fastställts för tre fjärdedelar av barnen då barnen var en månad gamla. I åtta procent av ärendena hade det dröjt mer än ett år innan faderskapet fastställts. Utred— ningen hade lagts ner i 1,8 procent av ärendena. Omkring en tredjedel av vårdnadshavarna
sammanbodde icke med annan vuxen per- son, medan en ungefär lika stor del samman- bodde med barnets fader. Övriga vårdnads- havare sammanbodde med någon vuxen.
Utredningen visade att det var vanligen förekommande att barnet haft mer än en barnavårdsman.
Ungefär en tredjedel av vårdnadshavarna för barn utom äktenskap hade haft den första kontakten med barnavårdsmannen i början av graviditeten och en lika stor del vårdnadshavare strax före förlossningen.
Nära hälften av vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med barnavårdsmannen. Detta hade vanligtvis skett vid telefonsamtal och genom besök på barnavårdsmannens tjänsteställe.
Ungefär 44 procent av kontakterna med vårdnadshavarna för barn utom äktenskap
] Antalet förordnanden för hela riket var 156 99], varav 77 procent gällde barn ridim äktenskap.
hade huvudsakligen avsett kurativa frågor. Motsvarande andel för vårdnadshavarna för barn i äktenskap var 39 procent.
Kontakten med barnavårdsmannen var mest intensiv i början av förordnandet. Över en tredjedel av vårdnadshavarna för utom- äktenskapliga barn under ett år hade haft kontakt med barnavårdsmannen minst en gång i halvåret. Övervägande antalet vård- nadshavare inom denna grupp (80 %) ville hålla kontakt med barnavårdsmannen och en tredjedel ville tala med barnavårdsmannen oftare än vad som var fallet. Då barnen vari åldern 1—7 år minskade kontakterna påtag- ligt. Nära hälften av vårdnadshavarna hade således inte haft någon kontakt med barna- vårdsmannen under det sista året. Av vård- nadshavare för barn i åldern från sju år hade drygt hälften inte haft kontakt med barna- vårdsmannen under det sista året.
Omkring 38 procent av vårdnadshavarna för barn i äktenskap hade inte haft någon kontakt och 22 procent endast en kontakt under det senaste året. Nära 90 procent av vårdnadshavarna ville hålla kontakt med barnavårdsmannen.
Utredningen visade att hembesök förekom i begränsad omfattning. Endast en femtedel av vårdnadshavarna hade fått besök av barnavårdsmannen under det sista året och två tredjedelar hade över huvud taget inte haft något besök av barnavårdsmannen. Vårdnadshavarna var i allmänhet positiva till hembesök. Nära hälften av dem ville gärna eller mycket gärna att barnavårdsmannen besökte dem i hemmet.
Vårdnadshavarna för barn utom äkten- skap hade i allmänhet ett stort behov av hjälp i olika frågor. Sålunda hade ungefär 90 procent av de icke samboende och 50 procent av de samboende behövt någon form av hjälp. Av vårdnadshavarna för barn i äktenskap uppgav omkring 90 procent att de behövt någon form av hjälp.
Hjälpbehovet hade avsett de mest skiftan- de frågor. Vanligen förekommande var att barnavårdsmannen biträdde vårdnadshavarna med indrivning av underhållsbidrag och andra ekonomiska frågor, med anskaffande
av bostad, med ordnande av barntillsyn samt med frågor rörande vårdnadshavarens per- sonliga problem. Barnavårdsmannen biträdde även i icke ringa utsträckning med upp- rättande av ansökningar och information i sociala frågor.
Behovet av hjälp var i stor utsträckning inriktat på kurativa uppgifter. Av vårdnads- havare för barn utom äktenskap hade 64 procent av de icke samboende och 43 procent av de samboende behövt någon hjälp isådana frågor.
Många vårdnadshavare ansåg att barna- vårdsmannaskapen borde vara frivilliga i högre grad än för närvarande. Omkring två tredjedelar ansåg att det skulle ankomma på vårdnadshavaren att själv bestämma om barnavårdsmannen skulle finnas kvar sedan faderskap och underhåll fastställts.
I allmänhet ansåg vårdnadshavarna (80 %) att det kändes tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om det skulle uppstå problem. De ansåg därför att det skulle vara fel att avskaffa barna- vårdsmannen helt. Nära hälften av dem förklarade att de haft god hjälp av sin barnavårdsman och att de gärna vände sig till honom med sina problem. Tre fjärdedelar av antalet vårdnadshavare ansåg att både gifta och ogifta vårdnadshavare borde ha rätt till den kurativa service, som barnavårdsmannen skall lämna. Medan åtskilliga vårdnadshavare förklarade att de önskade bättre kontakt med barnavårdsmannen uppgav emellertid andra att de ansåg kontakterna för täta.
7.4 Socialvårdskonsulenternas granskning av barnavårdsmannaskapen
Statens socialvårdskonsulenter har att i sin inspektionsverksamhet granska jämväl barna- vårdsmannaskapen. Av de rapporter, som upprättats i anledning av kommunbesök under åren 1970—1971, framgår bl a följan- de.
Faderskapsutredningama sköttes i flera kommuner inte med tillräcklig noggrannhet. Det förekom bla att noggrann utredning inte gjordes när faderskapet erkänts. Vidare
hade barnavårdsmännen i flera fall inte fört protokoll i enlighet med föreskrifterna i lagen om fastställande av faderskap, när parterna sammanbodde eller när de haft en stadigvarande förbindelse.
I några kommuner hade faderskapen inte fastställts, oaktat några svårigheter såvitt avsåg utredningen inte förelegat. Ofta hade detta berott på att barnavårdsmannen, som vanligtvis var tjänsteman i kommunen, på grund av andra arbetsuppgifter inte kunnat ägna barnavårdsmannaskapen erforderlig tid. Arbetsbördan hade i en del fall även lett till att nytillkommen barnavårdsman inte hunnit sätta sig in i äldre ärenden.
I en kommun framhölls att svårigheten att få en advokat, som var villig att åta sig faderskapsmålen, fördröjt handläggningen.
I övervägande antalet kommuner var socialassistenten eller annan tjänsteman i kommunen barnavårdsman. Inför en över- gång till helhetssynen i behandlingsarbetet hade frågan om en integrering av barnavårds- mannens arbetsuppgifter prövats. Därvid hade från vissa kommuners sida framhållits, att en viss specialisering var nödvändig även framdeles. Såvitt avsåg barnavårdsmanna- skapen för barn utom äktenskap ansågs det således nödvändigt med en specialisering för att barnavårdsmannen skulle kunna få till- räcklig erfarenhet för handläggningen av den del av verksamheten, som avsåg faderskaps- fastställelse. Sedan väl faderskapet fastställts kunde — om behov av kurativa åtgärder förelåg — ärendet överflyttas på den tjänste- man, som enligt gängse fördelningsnormer hade att handlägga ärendet. Det framhölls att en sådan fördelning av arbetet var nödvändig med tanke på de många gånger mycket komplicerade utredningar, som kunde föregå faderskapets fastställande.
I några kommuner, där helhetssynen i behandlingsarbetet införts, hade barnavårds- mannaskapen fördelats på någon eller några socialassistenter.
Det framkom att underhållsbidragen i många fall var satta till låga belopp. Påfallan- de ofta visade det sig att kravverksamheten inte bedrevs med tillräcklig omsorg. Barna-
vårdsmannen utnyttjade inte möjligheterna till utmätning och införsel. Det förekom även att barnavårdsmannen inte underrätta- de de underhållsskyldiga om generella höj- ningar av underhållsbidragets belopp. Vidare sköttes räkenskaperna i flera fall inte med tillräcklig noggrannhet. Sålunda kunde i fall där bidragsförskott utgick av räkenskaperna inte framläsas barnets och nämndens ford- ringar på den underhållsskyldige. Rappor- terna utvisade att effektiviteten ökade om kravverksamheten handlades av särskild för- medlingskassa inom kommunen.
Den kurativa sidan av barnavårdsmannens verksamhet var på grund av barnavårds— mannens arbetsbörda ofta eftersatt. I flera kommuner kunde hembesök äga rum endast undantagsvis. De sammanträffanden som förekom ägde vanligtvis rum på socialbyrån.
Rapporterna utvisade att behovet av social service ökat. Allmänheten sökte råd i frågor rörande samlevnaden, familjens ekonomi mm. Ofta måste barnavårdsmannen lägga ned mycket arbete i vårdnads- och umgäng- esrättsfrågor.
I flera fall hade barnavårdsmannen inte fört anteckningar i föreskriven omfattning. Anteckningar om när faderskapet fastställts saknades och samtal med vårdnadshavaren eller andra åtgärder hade inte redovisats. 1 en kommun hade några anteckningar inte gjorts under de senaste sex åren. Barnavårds- nämndema hade i flera fall underlåtit att årligen granska barnavårdsmannaskapen. I några kommuner hade granskning inte skett på flera är.
7.5 Barnavårdsmannautredningens under- sökningi vissa församlingar avseende barn födda utom äktenskap
Barnavårdsmannautredningen har jämväl i några församlingar undersökt i vilken om- fattning anteckning om fastställt faderskap saknats för barn födda utom äktenskap. Undersökningen har utförts av socialvårds- konsulenterna i Gotlands, Jönköpings, Kristianstads, Västmanlands och Östergöt- lands län. Den har omfattat samtliga barn,
som fötts utom äktenskap under åren 1970—1971 i fyra församlingar på Gotland,i Ljungarums församling i Jönköpings län, i samtliga församlingar i Kristianstads län, i Köpings församling samt i Linköpings domkyrkoförsamling. Vid undersökningen har uppgift inhämtats från pastorsämbetena om barn med okänd fader, varefter barna- vårdsnämnden utrett orsaken till att fader- skapet för dessa barn inte antecknats hos pastorsämbetet.
Undersökningen utvisade att faderskapsut- redningarna i vissa fall inte bedrivits med erforderlig skyndsamhet. Vidare observera- des att barnavårdsman för barn utom äktenskap i några fall förordnats först efter en avsevärd tid, beroende på att födelseavi inte kommit barnavårdsnämnden tillhanda.
Därjämte kunde konstateras att barna- vårdsmännen i icke obetydlig utsträckning underlåtit att anmäla fastställt faderskap till pastorsämbetet. Till följd härav hade för flera barn uppgift i kyrkoboken om fadern saknats under lång tid. Pastorsämbetena hade också i flera fall underlåtit att vidarebefordra mottagen anmälan om fast- ställt faderskap till pastorsämbetet i barnets födelseförsamling. Det hade även förekom- mit att pastorsämbetet mottagit anmälan om fastställt faderskap, men underlåtit att göra någon anteckning därom.
Slutligen framkom vid undersökningen att barnavårdsnämnd och pastorsämbete inågot fall saknat vetskap om att förutsättningen för att barn skall erhålla äktenskaplig börd genom föräldrarnas giftermål är att fader- skapet fastställs genom dom eller erkännan- de.
7.6 Barnavårdsmannautredningens kommunbesök
Barnavårdsmannautredningen har haft över- läggningar med företrädare för socialför- valtningar eller barnavårdsnämnder i några kommuner samt med barnavårdsmannafö- reningen i Stockholm. Barnavårdsmannaar- betets nuvarande organisation har därvid belysts, varjämte frågor rörande barnavårds-
mannainstitutionens upptagits.
I alla av utredningen besökta kommuner utom en tillämpades helhetssynen i behand- lingsarbetet i mer eller mindre renodlad form. I samband med en övergång till helhetssynen i arbetet hade i flera kommu- ner barnavårdsmannaskapen fördelats bland assistenterna. Assistenternas arbetsbelastning hade emellertid varit för stor, varför fader- skapsutredningarna försenats. Vid gransk- ning av barnavårdsmannaskapen i en större kommun hade framkommit, att faderskapen inte fastställts i tio procent av ärendena. Över hälften av dessa ärenden var mer än ett år gamla.
I vissa kommuner hade en specialisering av barnavårdsmannaarbetet framstått som nöd- vändig. För att tillgodose kravet på ökad snabbhet och säkerhet vid utredning av utomäktenskapligt barns börd hade uppgif- ten att medverka vid utredningen lagts på en eller två tjänstemän i kommunen. Tjänste- männen förordnades sålunda i det inledande skedet till barnavårdsman för alla barn utom äktenskap. Det ankom på denna tjänsteman att tillse att faderskap och underhåll fast- ställdes. Sedan dessa uppgifter slutförts prövades i samråd med vårdnadshavaren och på grundval av den kännedom om barnets förhållanden, som vunnits vid faderskapsut- redningen, om behov av fortsatt stöd förelåg och om barnavårdsmannaskapet borde kvar- stå. Kunde barnavårdsmannen entledigas, underrättades vårdnadshavaren om att hon kunde vända sig till socialassistenten om behov av hjälp frarndeles skulle uppkomma. Fann tjänstemannen att ärendet borde kvar- stå, lades ärendet ut på det distrikt till vilket det hörde.
I Stockholms kommun, där särskilda tjänstemän helt ägnar sig åt de uppgifter, som ankommer på barnavårdsman, hade förslag väckts om en uppdelning av barna- vårdsmannens uppgifter. Enligt förslaget skulle samtliga barnavårdsmannaskap hand- läggas vid en central enhet tills faderskap och underhåll fastställts. Ärendet skulle sedan föras över till det distrikt, där vårdnadshava-
ren var bosatt, om inte vårdnadshavaren själv begärde att få ha utredningsassistenten kvar som barnavårdsman.
I samtliga besökta kommuner sköttes indrivningen av underhållsbidrag av en sär- skild kravsektion eller avdelning. Barnavårds- mannen medverkade endast vid fastställan- det av bidraget.
I kommunerna hade allmänt den erfaren- heten gjorts att resurserna inte räckt till för den allmänt stödjande verksamheten. Barna- vårdsmännen-socialassistenterna hade svårt att hinna med de ensamstående mödrarna. Ofta blev de glömda för andra arbetsuppgif- ter, som bedömdes som angelägnare. Den uppsökande verksamheten blev lidande och modern sökte sig inte alltid till assistenten, när hon behövde stöd och råd.
I samband med att barnavårdsmannaarbe- tet omorganiserats hade i flera kommuner äldre barnavårdsmannaärenden granskats. Barnavårdsmannen hade därvid entledigats med vårdnadshavarens samtycke när behov av fortsatt stöd ej prövades föreligga.
1 de kommuner, som utredningen besökte, rådde enighet om att barnavårdsmannainsti- tutionen borde upphöra, en mening som biträddes jämväl av barnavårdsmannaföre- ningen. Många av de barn och mödrar, som nu omfattas av bestämmelserna, behövde inget stöd och ingen hjälp. Andra ensamstå- ende kunde inte få den hjälp de behövde. Många vårdnadshavare, framför allt de sam- manboende ogifta, reagerade mot de obliga- toriska förordnandena. De personliga förord- nandena ledde vidare till omfattande admini- strativa svårigheter.
Det ansågs emellertid nödvändigt att sam- hället även framdeles medverkade vid fast- ställande av utomäktenskapligt barns börd. I flera kommuner framhölls, att det var viktigt att faderskapsutredningen bedrevs av socialt välutbildad personal. Ofta var det sociala hjälpbehovet stort i detta inledande skede. Utredningen fick inte bedrivas strikt juri- diskt utan assistenten måste vara beredd att ge modem allt det stöd hon kunde behöva. Uppgiften att medverka vid utredningen borde därför åvila barnavårdsnämnden.
Personaltillgången var bestämmande för omfattningen av det kurativa arbetet. Barna- vårdsmannen saknade ofta möjlighet att fortlöpande bevaka barnets intressen. Det kurativa arbetet trängdes lätt undan av andra uppgifter. 1 kommunerna framhölls, att det var viktigt att garantier skapades för att behovet av stöd och hjälp kunde tillgodo- ses. Det anmärktes därvid att om det kurativa arbetet skulle ligga kvar hos social- assistenten som en uppgift bland många andra, det kunde befaras att arbetet inte kunde bedrivas i tillräcklig omfattning. Så- som en åtgärd för att finna sociala störningar och tillgodose behovet av stöd och hjälp föreslogs på några håll att barnavårds- nämnden skulle tillhandahålla en tjänsteman med placering på barnavårdscentralen. I Göteborg hade redan tidigare förslag väckts om en sådan samverkan mellan socialvården och den förebyggande barnhälsovården. Enligt detta förslag skulle en tjänsteman förläggas till barnavårdscentralen och tjänst- göra som kontaktman mellan socialbyrån och barnavårdscentralen. Även i andra kommuner framhölls vikten av ett vidgat samarbete mel- lan barnavårdsnämnderna och barnavårds- centralerna.
Kommunerna ansåg således sammanfatt- ningsvis, att bamavårdsmannainstitutionen borde upphöra, att barnavårdsmannens nuva- rande uppgifter att medverka vid fastställan- de av faderskap och underhåll borde övergå på barnavårdsnämnden samt att ökat utrym- me borde ges åt kurativt arbete. Samma åsikt uttalades av barnavårdsmannaföre- ningen i Stockholm.
8 Överväganden och förslag
8 .1 Inledning
Barnavårdsmannainstitutionen tillkom vid en tid då de utomäktenskapliga barnens ställ- ning var synnerligen utsatt. Modern saknade ofta förmåga och stundom även vilja att få faderskapet utrett och fastställt. Underhålls- bidragen bestämdes ofta till låga belopp. Modern hade vanligtvis inte möjlighet att driva in fastställt bidrag. De utomäktenskap- liga barnens förhållanden var synnerligen svåra. Barnadödligheten var stor. Det var mot denna bakgrund, som behovet av ett samhälleligt organ, som tillvaratog barnens rätt, växte fram. Genom inrättandet av barnavårdsmannainstitutionen skapades vår första uppsökande barnavård. Barnavårds- mannainstitutionen kom sedan att fylla en mycket viktig funktion. Även om barna- vårdsmannainstitutionen inte alltid fungera- de så väl som ursprungligen avsetts, blev erfarenheterna av den dock så goda att bestämmelserna år 1939 utsträcktes att gälla även vissa barn i äktenskap.
Samhället har därefter undergått stora förändringar. Nu kan genom andra organ ensamstående vårdnadshavare ges stöd och hjälp och barnens rätt till goda uppväxtför- hållanden i allt större utsträckning tryggas. Barnavårdsmannainstitutionen fyller inte längre samma viktiga funktion, som vid dess tillkomst. 1 den utsträckning ett hjälpbehov för vårdnadshavare föreligger hänför sig detta ej allenast till de ogifta mödrarna utan
även till andra kategorier av vårdnadshavare, såsom frånskilda, änkor och änklingar. Det har också i den allmänna debatten allt oftare framhållits, att det ej längre kan anses motiverat att genom barnavårdsmanna- förordnande sätta den ogifta modern i särställning.
Vid barnavårdsmannainstitutionens till— komst gällde 1902 års lagar om fosterbarns vård och om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Lagarna gav samhället små möjligheter att lämna stöd och hjälp åt ensamma mödrar och deras barn. Därför framstod det som naturligt att tillskapa särskilda organ, barnavårdsmän, för tillsyn och bistånd. Barnavårdsmannaupp- draget var avsett att bli ett kommunalt förtroendeuppdrag. Uppdragen blev personli- ga. I dag är läget väsentligt annorlunda. De behov som föranledde tillskapandet av sär- skilda organ föreligger inte längre och inte heller — på samma grunder som tidigare — behov av personliga förordnanden. I det praktiska arbetet har barnavårdsmännens verksamhet i allmänhet inordnats i barna- vårdsnämndernas arbete. I flertalet kommu- ner anlitas således enbart tjänstemän inom kommunens socialförvaltning som barna- vårdsmän (tabell 1).
Den kommande framställningen skall avse frågan i vilka hänseenden ensamstående vårdnadshavare och deras barn alltjämt är i behov av den tillsyn och hjälp, som barna- vårdsmannainstitutionen är avsedd att ge,
Kommunernas Antal kommuner där som barnavårdsmän anlitas storlek antal2 1. enbart tjänstemän (socialass) 2. även personer utanför socialför— inom socialförvaltningen valtningen — 5 000 173 85 88 5 000—10 000 100 88 12 10 000—25 000 94 86 8 25 000—50 000 53 48 5 50 000— 27 27
1Uppgifterna hämtade ur en undersökning som genomförts av kommunförbundet år 1972. Vid undersökningen har 17 kommuner ej inkommit med svar.
och hur dessa behov bäst tillgodoses.
De olika uppgifter, som åvilar barnavårds- mannen, kan indelas i fem huvudgrupper, nämligen att sörja för att barnets börd fastställs,_när det är fött utom äktenskap, att sörja för att barnet tillförsäkras underhåll, att biträda med indrivning och tillhanda- hållande av underhållsbidrag, att även i andra avseenden tillse att barnets rätt och bästa iakttas samt att bistå vårdnadshavaren med råd och upplysningar. Dessa olika delar av barnavårdsmannens verksamhet skall i den följande framställningen behandlas var för sig.
8.2 Fastställande av faderskap
[ barnavårdsmannautredningens direktiv framhålls, att faderskap till barn utom äktenskap även framdeles regelmässigt skall utredas och fastställas under medverkan av ett samhälleligt organ, som tillvaratar bar- nens rätt. De överväganden, som föranlett detta uttalande, är väl underbyggda. De utomäktenskapliga barnens intresse av att få börden utredd måste — inte minst med tanke på barnets rätt till arv efter sin fader — bedömas vara så stort att det bör ankomma på samhället att skapa garantier för att faderskapet fastställs där så är möjligt. Om denna uppgift läggs på vårdnadshavaren ensam kan befaras att barnets rätt inte alltid blir tillgodosedd. Det måste nämligen antas,
att vårdnadshavaren mången gång saknar förmåga att utreda faderskapet. Sökandet efter en man som lämnat orten skulle således inte kunna bedrivas med tillräcklig omsorg. Modern skulle vanligtvis sakna vet- skap om de möjligheter till hjälp vid efter- forskningarna som samhället erbjuder. I de fall där flera fäder kan komma ifråga för faderskapet skulle moderns svårigheter vara än större. Det skulle i sådana och andra fall inte heller kunna uteslutas att modern i strid med barnets intressen av personliga skäl underlät att söka få faderskapet fastställt. Det processuella förfarandet vid fastställande av faderskap är dessutom komplicerat. Mo-
? Kommuner fördelade efter folkmängd 31.12.1969 enligt indelning 1971 och 1974.
Folkmängd Kommuner enligt indelning 31.12.1969 1.1.1971 111974 Antal Procent Antal Procent — 2 999 94 20 0 0 3 000— 4 999 87 19 4 2 5 000— 9 999 109 23 66 24 10 000— 14 999 45 10 62 23 15 000—19 999 32 7 36 13 20 000—29 999 35 8 39 14 30 000—49 999 35 8 37 14 50 000—99 999 18 4 19 7 100 000— 9 2 10 4 Hela riket 464 100 273 100 SOU 1972:65
dem skulle inte alltid kunna tillvarata bar- nets rätt. Det framstår därför som nödvän- digt med en samhällelig medverkan vid utredning om och fastställande av utomäk- tenskapligt barns börd.
Såsom förut framhållits föreligger inte längre de skäl, som föranledde tillskapandet av särskilda organ för tillsyn och bistånd åt ensamstående vårdnadshavare och deras barn. Det rådande systemet med personligt förordnade barnavårdsmän har vidare — såvitt avser nu ifrågavarande arbetsuppgifter — visat sig vara förenat med olägenheter som under senare tid framträtt allt klarare. De personliga förordnandena har lett till om- fattande administrativa svårigheter.
Utvecklingen har fört med sig att alltför många uppdrag samlats på varje barnavårds- man. Då varje förordnande innefattar flera åligganden och då barnavårdsmannen som tjänsteman i kommunen jämväl haft andra uppgifter att sköta har faderskapssutredning- arna inte kunnat bedrivas med erforderlig skyndsamhet. Vid en övergång till helhetssy- nen i behandlingsarbetet har i flera kommu- ner barnavårdsmannaskapen fördelats bland socialassistenterna (tabell 2). Många av socialassistenterna har inte tidigare sysslat med dessa arbetsuppgifter. Andra trängande uppgifter har skjutit barnavårdsmannaskapen i bakgrunden. Samtidigt har den nya lagen
Tabell 2. Fördelning av barnavårdsmanna- skapen1
Kommunernas Fråga: Fördelas barna- vårdsmannaskapen på storlek antal socialassistenterna en- ligt hclhetsprincipen, jfr tabell 1. Ja Nej — 5 000 173 57 28 5 000— 10 000 100 30 58 10 000—25 000 94 41 45 25 000—50 000 53 31 17 50 000— 27 16 11
* Uppgifterna hämtade ur kommunförbundets fö- renämnda undersökning.
om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap ställt allt större krav på barnavårdsmannen. Utredningarna har blivit mer komplicerade. Allt oftare måste blodun- dersökning genomföras. Ärenden med inter- nationell anknytning har blivit vanligare. Förfarandet inför domstol har även genom den nya lagstiftningen blivit mer komplice- rat. Enkäten till barnavårdsmän, som besva- rades omkring ett halvt år efter den nya lagen, utvisade att drygt hälften av barna- vårdsmännen ansåg att arbetet med faststäl- lande av faderskap blivit mer tidskrävande.
Angivna förhållanden har medfört att faderskapsutredningarna i många kommuner blivit eftersatta. Ibland har bristande kunska- per hos barnavårdsmännen medfört att faderskapen inte kunnat fastställas med erforderlig grad av säkerhet. Barnavårds- nämnderna har inte heller haft erforderliga resurser för att kunna granska barnavårds- mannaskapen i den omfattning, som lagstif- taren förutsatt.
Andra arbetsformer, som ger ökad säker- het och snabbhet, har övervägts. Det har ifrågasatts om inte behovet av juridisk sakkunskap bäst tillgodoses genom att uppgiften att medverka vid faderskapsutred- ningen anknytes till länsstyrelsen som en specialistfunktion. Det har även ifrågasatts om inte uppgiften att medverka vid utred- ningen bör åvila rättshjälpen. Behovet av en specialistfunktion vid socialförvaltningen för fastställande av faderskap och juristmedver— kan har framhållits såväl av ett flertal barnavårdsmän som av de socialförvaltning- ar, som utredningen besökt.
Utredningen i faderskapsärendena in- rymmer emellertid så många andra frågor än de rent juridiska. Ofta är modern ibehov av sociala insatser. Det kan vara nödvändigt att ordna bostad för henne och barnet eller att sörja för att hon får ekonomisk hjälp. Skäl att vidta åtgärder för att tillgodose barnets intressen kan även föreligga. Åtskilliga skäl talar följaktligen för att uppgiften att biträda modern i dessa frågor läggs på lokalt organ med social sakkunskap. De särskilda för- hållandena vid utredningen av barnets börd
och främst behovet av social sakkunskap talar för att uppgiften bör knytas direkt till barnavårdsnämnden. Anledning att behålla barnavårdsmannen för dessa uppgifter före- ligger däremot inte längre.
För att vinna ökad säkerhet vid fast- ställandet av barnets börd är det nödvändigt att arbetet i högre grad än vad nu är fallet specialiseras. Det bör således ankomma på viss bestämd tjänsteman i kommunen att medverka vid utredning och fastställande av utomäktenskapligt barns börd. Först här- igenom kan behovet av den sakkunskap, som erfordras för dessa ofta mycket svåra arbets- uppgifter, tillgodoses. Det är såväl ur effekti- vitets- som ur rättssäkerhetssynpunkt av vikt att en tjänsteman får koncentrera sig på faderskapsutredningarna. I flera större kom- muner har redan den erfarenheten gjorts att det är nödvändigt att tillägga särskilda tjänstemän uppgiften att medverka vid fader- skapsutredning.
Under den tid faderskapsutredningen på- går bör det ankomma på tjänstemannen att bistå modern med stöd och råd. Kräver moderns förhållanden omfattande eller lång- variga insatser bör dock den delen av ärendet övertas av annan. Om den tjänsteman, som har faderskapsutredningarna om hand, skulle medverka vid lösandet av svåra sociala frågor, skulle han inte kunna ägna erforderlig tid åt sin egentliga uppgift, nämligen att tillse att faderskap till barn utom äktenskap blir utrett och fastställt.
Det är viktigt att de tjänstemän, som bedriver utredning i faderskapsärenden, får tillgång till juridisk sakkunskap. Barnavårds- nämnden bör således genom avtal med advokatbyrå eller på annat sätt bereda tjän- stemannen möjlighet att under ärendets handläggning rådgöra med jurist.
Barnavårdsnämnden bör alltså enligt ut- redningens förslag överta de uppgifter såvitt avser faderskapsbestämningen som nu åvilar barnavårdsmännen. Många av dessa uppgifter kan tjänsteman hos nämnden vidta utan särskilt bemyndigande från nämnden. Han kan höra modern och de andra personer som kan ha upplysningar att lämna. Han kan ta initiativ till blodundersökning och vidta de övriga åtgärder som erfordras för utred- ningen. Tjänstemannen skall därvid fullgöra den skyldighet att föra protokoll, som enligt utredningens förslag skall åvila nämnden.
Om barnavårdsnämnden skall överta bar- navårdsmannens uppgifter kommer det en- ligt 3 kap.2 & FB att åligga barnavårdsnämn- den att godkänna faderskapserkännande. Uppenbarligen kan nämnden med hänsyn till det stora antal utredningar som avslutas genom erkännande (tabell 3) inte samfällt fatta beslut i dessa frågor. Den tjänsteman, som utfört utredningen och som har en ingående kännedom om ärendet, bör på nämndens vägnar kunna pröva frågan om godkännande. Nämnden bör således kunna delegera denna beslutsfunktion på tjänste- man hos kommunen.
Tabell 3. Barn födda utom äktenskap med barnavårdsmannaskap den 31 decemberl.
1963 1964 1965 1966 1967 1968 Med fastställt faderskap 89 593 91 728 93 780 95 597 98 175 Genom erkännande 76 608 78 547 80 207 82 065 84 324 Genom dom 12985 13181 13 573 13 532 13 851 Utan fastställt faderskap 8 888 9 506 9 812 10 137 9 915 — lät 3185 3 764 3 839 4 063 3 675 1— 2 år 1555 1640 1785 2 043 2 090 3—15 år 3 626 3 610 3 724 3 627 3 754 16— år 522 492 464 404 396
1 Statistisk årsbok 1971 tab. 282. 104 SOU 1972:65
Barnavårdsnämnden skall jämväl överta barnavårdsmannens uppgift att föra talan om faderskap till barn utom äktenskap. Nämn- den kan befullmäktiga tjänsteman att föra nämndens talan. En rättegångsfullmakt, som avser rättegång i allmänhet, medför emeller- tid inte rätt för ombudet att väcka talan i faderskapsmål eller andra mål, varom förlik- ning inte är tillåten. Fullmakt skulle därför behöva utfärdas för varje mål. Ett sådant fullmaktsförfarande kan främst i större kommuner leda till administrativa svårighe- ter. Nämnden bör därför ha möjlighet att delegera även denna beslutsfunktion på tjänsteman hos kommunen. Denne kommer förmodligen i regel att anlita jurist för väckande och utförande av talan.
Om utredningens förslag genomförs kom- mer regelmässigt alla faderskapsutredningar och övriga åtgärder i samband därmed att inom barnavårdsnämnden utföras av tjänste- man under tjänstemannaansvar. Emellertid kan och bör barnavårdsnämnden kontrollera tjänstemannens verksamhet. Sålunda skall beslut som fattas på grund av delegation anmälas för nämnden. Nämnden kan därvid se hur uppgiften fullgjorts. Förekommer anledning till anmärkning kan delegationen återkallas eller andra erforderliga åtgärder vidtas. Vidare synes lämpligt, att barnavårds- nämnden, som får huvudansvaret för hur verksamheten bedrivs, följer denna, exempel- vis genom stickprovsundersökningar och genom årliga uppföljningar av ärenden, som ej slutligt avgjorts inom loppet av ett år.
Uppgiften att jämlikt Så FL pröva om faderskapsutredning skall läggas ner bör även framdeles ankomma på nämnden. Skäl att tillåta delegation av denna uppgift på tjänste- man finns inte.
Det är angeläget att kommunerna för uppgiften att medverka vid faderskapsutred- ningen väljer sådan personal, som är väl förtrogen med de författningar som reglerar faderskapsbestämningen. För att tillgodose behovet av kvalificerad personal kan det bli nödvändigt att anordna särskild kursverk- samhet. Inför en ändring av bestämmelserna bör kommunförbundet och socialstyrelsen
uppta frågan om behovet av och formerna för en sådan verksamhet.
Enligt 95 vaK skall barnavårdsman respektive barnavårdsnämnd göra anmälan till pastorsämbete om fastställt faderskap. Barnavårdsmannautredningens undersökning hos vissa pastorsämbeten har visat, att barnavårdsmannen ofta underlåtit att göra sådan anmälan och att pastorsämbetet även underlåtit att vidarebefordra mottagen an- mälan till barnets födelsehemort. Anteck- ning om barnets börd i födelse- och dopbo- ken har till följd härav saknats i ett stort antal fall.
Riksskatteverket har efter samråd med utredningen framlagt förslag till nya blan- ketter för anmälan om fastställt faderskap. Enligt de anvisningar riksskatteverket i sam- band därmed utarbetat skall det åligga barnavårdsnämnden att anmäla fastställt fa- derskap till pastorsämbetet i barnets födelse- hemort. Anmälan, som innehåller uppgifter om barnet, modern och fadern, omfattar två delar. Den ena delen arkiveras hos pastors- ämbetet, medan den andra delen återsänds till barnavårdsnämnden med upp- gift om att föreskriven anteckning gjorts. Är barnet eller någon av dess föräldrar inte kyrkobokförd i församlingen vidarebefordrar pastorsämbetet i förekommande fall den andra delen av anmälan till pastorsämbetet i moderns, barnets eller faderns kyrkobokfö- ringsort. Det pastorsämbete, som i sista hand mottar anmälan, återsänder den till barna- vårdsnämnden, som av blanketten kan utläsa att föreskrivna anteckningar gjorts.
Det angivna tillvägagångssättet ger barna- vårdsnämnd bättre möjligheter att kontrolle- ra att faderskapet antecknas i kyrko— böckerna, något som med hänsyn till de utomäktenskapliga barnens arvsrätt är av största betydelse. Utredningen anser därför att barnavårdsnämnden bör åläggas att göra anmälan om fastställt faderskap till pastors- ämbetet i barnets födelsehemort i enlighet med vad riksskatteverket föreslagit. Anmälan skall göras på blankett, som fastställs av riksskatteverket efter samråd med socialsty- relsen.
[ kungörelse (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken stadgas, att underrätt som förklarat barn sakna äkten- skaplig börd skyndsamt skall sända medde- lande därom till pastorsämbetet i den för- samling och barnavärdsnämnden i den kom- mun, där barnet är kyrkobokfört. Motsva— rande bestämmelse saknas för det fall dom- stol förklarat att faderskapserkännande sak— nar verkan. Det är emellertid av vikt såväl med hänsyn till barnets arvsrätt som med hänsyn till barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att barnets börd blir utredd, att pastorsämbete och barnavårdsnämnd får underrättelse om förhållande som nu nämnts. Det bör således ankomma på dom- stol, som förklarat att faderskapserkännande saknar verkan, att underrätta pastorsämbete och barnavårdsnämnd.
8.3 Fastställande av underhållsbidrag
Det åligger barnavårdsmannen att sörja för att underhåll tillförsäkras barnet. Barna- vårdsmannen skall vidare biträda med indriv- ning av underhållsbidrag. Vid en överflytt- ning av barnavårdsmannens åligganden såvitt avser bördens fastställande måste jämväl övervägas om nu angivna uppgifter alltjämt bör åvila barnavårdsmannen. Med hänsyn till de olika intressen, som därvid gör sig gällande såvitt avser bidragets fastställande och bidragets indrivande, bör frågorna be- handlas var för sig.
Vårdnadshavare till barn utom äktenskap ställs mången gång inför allvarliga svårigheter då det gäller att tillförsäkra barnet underhåll. Förbindelsen mellan parterna kan ha upp- hört. Förhållandet mellan dem kan vara sådant att fadern inte har någon allvarlig önskan att sörja för barnets underhåll. Han kan undandra sig att medverka till att bidrag för barnet fastställs. Modern har små möjlig- heter att själv efterforska honom. Ofta saknar hon vetskap om de närmare omstän- digheter, som är bestämmande för under- hållsbidragets storlek, såsom mannens in- komst och hans försörjningsbörda. Om det
ankom på modern ensam att sörja för att underhåll tillförsäkrades barnet, skulle för- hållanden som nu nämnts ofta leda till att något bidrag för barnet över huvud taget inte kunde fastställas eller att bidraget bestämdes till för lågt belopp. Riskerna härför får anses så betydande att det alltjämt bör ankomma på samhället att se till att underhåll till- försäkras de utomäktenskapliga barnen.
Anledning att behålla barnavårdsman för denna uppgift finns emellertid inte. Förut- sättningar saknas att med nuvarande ordning vinna enhetlighet vid bestämmandet av un- derhållsbidragens storlek. Praxis vid bestäm- mande av bidrag kan också skifta från en kommun till en annan. Barnavårdsmannen får ofta inte tillräcklig erfarenhet för att han skall kunna se till att bidraget bestämmes till skäligt belopp. Det förekommer således att barnavårdsmannen vid bestämmande av underhållsbidrag för barnet utgår från andra förutsättningar än de i lagen angivna.
Avtal om bidrag till barnets underhåll träffas vanligtvis i samband med att faderska- pet erkänns. Då faderskapet underställs domstols prövning, prövas i samma rättegång — om endast en man är instämd — jämväl frågan om mannens bidragsskyldighet. Un- derhållsfrågan är vanligtvis så förbunden med faderskapsfrågan både vad gäller utredningen och prövningen, att det skulle leda till allvarliga olägenheter om inte befogenheten att föra talan för barnet tillkom samma organ. Skyldigheten att tillse att underhåll tillförsäkras barnet bör därför åvila barna- vårdsnämnden. Samme tjänsteman, som ut- reder frågan om barnets börd, bör jämväl pröva frågan om underhåll till barnet. Ge- nom att särskild tjänsteman inom varje kommun får till uppgift att medverka vid utredning och fastställande av faderskap och underhåll ges fömtsättningar för en enhetli- gare bedömning av underhållsbidragens stor— lek.
Barnavårdsnämnden skall således överta barnavårdsmannens uppgifter att tillse att underhåll tillförsäkras det utomäktenskap- liga barnet. Nämnden skall därvid äga föra talan för barnet. Möjlighet för nämnden att
delegera beslutanderätten på den tjänsteman, som verkställt utredningen i faderskaps— och underhållsfrågorna, bör föreligga. Det skall också ankomma på nämnden att godkänna sådant avtal om underhåll till barn utom äktenskap, som anges i 7 kap. 7 % FB. Även denna uppgift bör kunna delegeras på tjäns- teman i kommunen. Barnavårdsnämndens uppgift att enligt samma lagrum pröva och godkänna avtal om engångsbelopp bör där- emot inte kunna delegeras.
Det kan övervägas om inte samma bestäm- melser bör gälla även för barn iäktenskap. Ofta kan föräldrarna till följd av starka meningsskiljaktigheter inte enas i frågor som rör barnets underhåll. De är då hänvisade till att begära domstols prövning. Med hänsyn till de möjligheter vårdnadshavaren har att på grund av bestämmelserna i lagen om fri rättegång eller eljest erhålla biträde i rätte- gången, torde risken att barnets rätt efter- sätts vara liten. Förhållandena kan inte allmänt sägas vara sådana, att det av hänsyn till barnet är påkallat att ålägga barnavårds- nämnd att vaka över att barnets rätt i förevarande hänseende tillvaratas. Nämnden kan emellertid på vårdnadshavarens begäran biträda i frågor som rör underhållsbidragets fastställande.
8 .4 Indrivning av underhållsbidrag
En stor del av barnavårdsmannens tid har åtgått för indrivning av underhållsbidrag. Ofta har barnavårdsmannen _ till men för arbetet i övrigt — jämväl fått sköta barna- vårdsnämndens åligganden såvitt avser utgivna bidragsförskott. Enligt barnavårdsmannaen- käten har i genomsnitt en fjärdedel av barnavårdsmannens arbetstid upptagits av kravverksamhet och utbetalning av bidrags- förskott i de kommuner, som saknat särskild avdelning för denna uppgift. Under senare år har emellertid barnavårdsmännen i stor ut-
sträckning avlastats arbetet med indrivningen.
Inom de större kommunerna har inrättats särskilda kravavdelningar, som övertagit bar- navårdsmännens uppgifter att biträda med indrivning av underhållsbidrag.
I många fall betalar den underhållsskyl- dige fastställt bidrag och vårdnadshavaren behöver inget biträde. Det är först när den underhållsskyldige vägrar att utge bidrag eller då han endast utger en del därav, som svårigheter för vårdnadshavaren uppkommer. Det kan då vara nödvändigt att vidta åtgärder för utmätning och införsel. Det kan finnas anledning att genom anställningsregis- ter, arbetsförmedling eller med bistånd av polis efterforska den underhållsskyldige. Mången gång skulle vårdnadshavaren inte tillräckligt effektivt kunna tillvarata barnets rätt. Av undersökningen bland vårdnadshava- re framgår att omkring 45 procent av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott. Det framstår därför som nödvändigt att vård- nadshavaren även framdeles erhåller hjälp med indrivning av underhållsbidrag.
I beaktande av bidragsförskottslagens be— stämmelser kan övervägas om uppgiften att biträda med indrivning av bidrag alltjämt bör ankomma på barnavårdsman.
Som den tidigare framställningen utvisat utgår bidragsförskott till barn, som inte står under föräldrarnas vårdnad eller som endast har en av föräldrarna som vårdnadshavare. Bidragsförskott utgår med visst i lagen angivet belopp. Finns grundad anledning anta, att fastställt bidrag betalas i vederbörlig ordning och är det fastställda bidraget lägre än gällande bidragsförskott, utgår bidragsför- skott med skillnaden mellan det maximala förskottsbeloppet och underhållsbidraget. Förskott utgår alltså — såvitt nu är i fråga — om den underhållsskyldige inte utger fast- ställt bidrag eller om underhållsbidraget understiger förskottet. Barnavårdsnämnd som utgett förskott inträder i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhålls- skyldige. Denne skall till nämnden inbetala den del av underhållsbidraget, som motsvarar förskottet.
Barnavårdsnämnd, som utger bidragsför- skott, skall sörja för att erforderliga indriv- ningsåtgärder vidtas gentemot försumlig un- derhållsskyldig. Nämnden bör därvid såsom anges i bidragsförskottslagen och som fram-
hållits vid olika tillfällen svara för barnets krav gentemot den underhållsskyldige (prop 1964270 5 45 och Råd och anvisningar 174/64). Särskilda bestämmelser — utöver de i bidragsförskottslagen angivna — som regle- rar barnavårdsnämndens krawerksamhet sy- nes ej erforderliga. Det finns således inte skäl att behålla regler, som innefattar skyldighet för ett annat organ — barnavårdsman — att bistå vårdnadshavaren.
Enligt utredningens förslag bör således barnavårdsnämnden då bidragsförskott utgår biträda vårdnadshavaren vid indrivning av den del av underhållsbidraget som överstiger förskottet. Nämnden äger givetvis även i andra fall biträda vårdnadshavaren med indrivning av underhållsbidrag. För att nämnden skall kunna företräda barnet erfordras fullmakt från vårdnadshavaren. Enär nämnden inte kan vara rättegångsombud, bör fullmakten ställas på viss person med rätt för denne att sätta annan i sitt ställe (R 1963 :104).
Upphör barnavårdsmannens befattning med underhållsbidraget kommer barnavårds- mannen ej heller att medverka till att fastställt bidrag höjs när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det eller att tillse att lagstadgad uppräkning av underhållsbidragen iakttas. Har barnavårdsnämnden inträtt i barnets rätt på grund av utgivna förskott får det anses ankomma på nämnden att vid erhållen vetskap underrätta vårdnadshavaren om sådana särskilda förhållanden, som kan föranleda ändring av fastställt bidrag, liksom även tillse att den underhållsskyldige beaktar uppräkning av underhållsbidrag. Nämnden bör därjämte genom en vidgad och allmän information ge upplysningar om förekom- mande uppräkningar av underhållsbidrag och om de åtgärder vårdnadshavaren har att vidta för att vid väsentligt ändrade förhållanden få ett underhållsbidrag höjt eller nedsatt. Beho- vet av en sådan infomiation är påtagligt och får därför inte försummas.l
8.5 Barnavårdsmannens tillsynsplikt
Det åligger barnavårdsmannen att ha uppsikt över barnets vård och fostran. I föräldrabal-
ken stadgas att barnavårdsmannen skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas. I kungörelsen rörande barnavårdsmannens verksamhet har tillsynsplikten närmare be- stämts. Där sägs att barnavårdsmannen skall öva tillsyn över barnets personliga förhållan- den och med uppmärksamhet följa dess utveckling. Barnavårdsmannen skall besöka barnet och dess vårdnadshavare i den omfatt- ning, som med hänsyn till omständigheterna anses påkallad.
Den föreskrivna tillsynen riktar sig mot en bestämd grupp nämligen de utomäktenskap- liga barnen. När barnavårdsmannainstitution- en tillkom fanns särskilda skäl att föreskri- va en obligatorisk tillsyn av dessa barn. De utomäktenskapliga barnens ställning har emellertid såsom den lämnade frarnställning— en visat väsentligt förändrats. Nu ges förut- sättningar att under andra former trygga barnens uppväxtförhållanden. Den allmänna inställningen till de utomäktenskapliga bar- nen har även ändrats. Nu förekommer i ökad grad att föräldrarna sammanbor utan att ingå äktenskap. Hushållsbudgetundersökningen 1969 och familjeundersökningen 1970, vilka undersökningar utfördes av statistiska cen- tralbyrån, ger en uppfattning om gruppens storlek. Sålunda framgår av den rapport över undersökningarna, som år 1971 upprättats på uppdrag av familjelagssakkunniga, att 6,4—6,8 procent av samtliga samlevnadsfall utgörs av sammanboende mellan ogifta. Detta innebär i absoluta tal att 105 000—135 000 par bor under äktenskaps- liknande former. I undersökningen bland vårdnadshavare erhölls betydligt större pro- portion samboende. Sålunda var omkring 30 procent av vårdnadshavarna samboende med barnets andre förälder. Skillnaden mellan denna undersökning och de tidigare nämnda
* Familjepolitiska kommittén har i betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) föreslagit, att bidrags- förskottsverksamheten överförs på försäkringskas- sorna. Även om ansvaret för verksamheten i enlig- het med förslaget överförs på annan myndighet, hör det ankomma på barnavårdsnämnden att sörja för en allmän information i dessa frågor.
angående proportionen samboende beror bl a dels på att vårdnadshavarundersök- ningen ej är representativ för riket,dels på att enkäten riktade sig enbart till personer med barn.
Sett mot angiven bakgrund har från många håll framhållits, att behov av särskild tillsyn över just de utomäktenskapliga bar- nen ej längre föreligger. I den kritik, som riktats mot barnavårdsmannainstitutionen, har även framhållits att det inte finns någon anledning att barnavårdsnämnden i fråga om de utomäktenskapliga barnen skall ha mind- re ansvar och befogenheter än beträffande övrig barnavård inom kommunen. Frågan om man nu längre har anledning att särbe- handla en grupp av vårdnadshavare kommer också att upptas i FN.1
Det har vidare ifrågasatts om barnavårds- männen beträffande de barn de har att vaka över verkligen har möjlighet att tillfreds- ställande fullgöra denna uppgift. Det har sålunda framhållits att barnavårdsmannen inte kunnat ägna erforderlig tid åt tillsynen av barnen. Gjorda undersökningar har även visat att barnavårdmannen vanligtvis haft så många uppdrag att han inte haft tid för hembesök (se J 025 ämbetsberättelse 1970 s 219, 228 och 233 samt socialvårdskonsulen- ternas rapporter 1971). Även om barnavårds- nämnderna i ökad utsträckning entledigat barnavårdsmannen sedan faderskap och underhåll fastställts, har antalet kvarvarande förordnanden varit så stort att en erforderlig kontroll av barnens levnadsförhållanden inte kunnat ske.
Vid den övergång till helhetssynen i behandlingsarbetet, som genomförts i allt fler kommuner, har nya former för handlägg- ningen av barnavårdsmannaärendena prövats. Flera kommuner har — såsom förut nämnts — överfört uppgiften att fastställa faderskap och underhåll på särskild personal, som även haft att pröva om behov av fortsatt barna- vårdsmannaförordnande förelegat. De ären- den, som fordrat fortsatt förordnande, har fördelats bland assistenterna. I dessa kom- muner har emellertid den erfarenheten gjorts, att andra trängande ärenden som
exempelvis socialhjälpsärenden lett till att socialassistenten inte kunnat fullgöra uppgif- ten att genom hembesök eller på annat sätt ha tillsyn över barnen. Förhållandena i en kommun i mellansverige är belysande. I kommunen fördelas alltsedan den 1 januari 1972 barnavårdsmannaärendena bland assi- stenterna. Dessa har emellertid med hänsyn till övriga arbetsuppgifter över huvud taget inte ansett sig kunna ansvara för barnavårds- mannaskapen, varför de begärt att få bli entledigade. Av förhållandena i andra kom- muner framgår jämväl att barnavårdsmanna- arbetet inte kunnat ges sådan prioritet att förutsättningar skapats för en föreskriven tillsyn av barnens uppväxtförhållanden. Det har för övrigt även ifrågasatts om barnavårds- männen ens i de fall då hembesök skett haft möjlighet att iakttaga missförhållanden. Enligt barnavårdsmannaundersökningen an- såg endast åtta procent av barnavårdsmännen att hembesök var av värde för att kunna avslöja missförhållanden.
Inför en ändring av bestämmelserna om barnavårdsmän måste därför övervägas om barnavårdsmannen bör behållas såsom ett särskilt organ för tillsyn av vissa barn eller om inte samhällets tillsyn bör utövas av barnavårdsnämnd i samverkan med andra barnavårdande organ och omfatta alla kate- gorier barn.
I förevarande sammanhang tilldrar sig mödra- och barnavårdscentralemas verksam- het särskild uppmärksamhet. Denna verk- samhet, som avser alla barn från födelsen och upp till skolåldern, omfattas med ett allt större intresse. För närvarande omsluter barnavårdscentralemas verksamhet 99 pro- cent av l-åringarna, 97 procent av 2-åringar- na och 83 procent av 4-åringarna.
Av socialstyrelsens utredning om barn-
1 Kommissionen angående kvinnans ställning har är 1972 för antagande förelagt 1?st ekonomis- ka och sociala råd (ECOSOC) ett resolutionsför- slag, vari bland annat uttalas: En familj som består av ogift moder och hennes barn skall inte vara underkastad någon särskild kontroll eller tillsyn avvikande från den som ges andra familjer.
misshandel (Socialstyrelsen redovisar 9/1969) framgår att många av de barn som utsatts för misshandel inte var kända för barnavårdscentralerna. Förutsättningar kom- mer emellertid att ges för att samtliga barn skall kunna skrivas in vid barnavårdscentral. Socialstyrelsen kommer under 1972 att meddela vägledande informationer till för- lossningsanstalterna angående födelsemedde- landen till barnavårdscentral. Nya journaler för barnhälsovården kommer även att tas i bruk. Riksskatteverket skall slutligen i sam- råd med socialstyrelsen meddela anvisningar rörande avisering till barnavårdscentral om förändringar i barnets personregister. Här- igenom kommer garantier att vinnas för att barnavårdscentralerna får kännedom om samtliga barn.
Även om förutsättningar ges för en obliga- torisk inskrivning vid barnavårdscentral är det vårdnadshavaren, som avgör om besök vid centralen skall ske. Det måste emellertid anses ankomma på barnavårdscentral att särskilt uppmärksamma de vårdnadshavare, som inte besöker centralen, och de som motsätter sig hembesök. Barnavårdscentralen bör därför — om inte av förhållandena klart framgår att barnet på annat sätt är underkas- tat läkartillsyn — påkalla biträde av barna- vårdsnämnd för utredning om anledningen till utevaro. Barnavårdscentralen kan därvid i samråd med barnavårdsnämnden bedriva en uppsökande verksamhet för att förvissa sig om att barnen lever under tillfredsställande förhållanden.
Bamavårdscentralerna har i sin verksam- het bättre möjligheter än barnavårdsmännen att se till barnets vård och fostran. Vid de läkarundersökningar, som äger rum vid cent- ralen och vid de besök som i övrigt görs där, kan kunskap vinnas om barnets psykiska och fysiska utveckling. Personalen vid barna- vårdscentralen kan därvid och vid de hembe- sök som görs även få god inblick i barnets miljö och vårdnadshavarens möjligheter att omhänderha barnet. Möjligheterna att följa barnet är störst under barnets första levnads- år, då de flesta besöken vid centralen äger rum. Då barnet blir större minskar vårdnads-
havarens behov av barnavårdscentralens tjänster. Det är först vid 4-årskontrollen som hembesök vanligtvis äger rum på nytt och som barnet underkastas en ny omfattande undersökning. Även vid en minskad besöks- frekvens torde emellertid barnavårdscentra- len ha möjligheter att tillse att barnet utvecklas gynnsamt och att det lever under goda betingelser.
Stor betydelse i förevarande sammanhang har även barnstugorna. Lekskolor och dag- hem kan nu bereda plats åt stor del av förskolebarnen. Av de barn, som för närva- rande är inskrivna vid barnstugorna, utgör omkring 49 procent barn till ensamstående föräldrar.
Enligt norrnalinstruktion för läkare vid barnstugor skall läkare vid daghem kontrolle- ra barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl fysiskt som psykiskt hänseende. Läka- ren vid daghemmet övertar således barna- vårdscentralens förebyggande hälsovård. För närvarande saknar emellertid 30 procent av daghemmen läkare. Det synes lämpligt att daghem, som saknar läkare, anordnar hälso- vården genom barnavårdscentralen.
Med hänsyn till den tid varunder barnet vanligtvis står under uppsikt vid lekskolor och i daghem och med hänsyn till den hälsokontroll, som där sker, har barnstuge- personalen goda förutsättningar att tillse att barnet erhåller godtagbar omvårdnad i hemmet. Personalen har även möjlighet att följa barnets utveckling och på ett tidigt stadium iaktta sådana förhållanden, som kan bottna i brister hos vårdnadshavaren eller i hemmiljön.
Även skolorna och fritidshemmen fyller en mycket viktig funktion i samhällets barntillsyn. Under vistelsen vid skolan kan svårigheter i skolarbetet, skolkning, agressivi- tet eller andra förhållanden ge läraren anvis- ningar om begynnande missanpassning. Vid de elevvårdskonferenser, som hålls inom skolan, kan i enskilda elevärenden bilden av en begynnande missanpassning framträda genom de erfarenheter rörande en elev, som de i konferensen deltagande kan redovisa. Under vistelsen på fritidshemmet kan liknan-
Om barnavårdsnämnden — i enlighet med utredningens förslag — skall sörja för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs, har även nämnden möjligheter att se till barnets förhållanden.
Bamavårdsnämnders och övriga barnavår- dande organs möjligheter att ha uppsikt över barnens levnadsförhållanden växlar från en kommun till en annan beroende på personal- tillgång och andra förhållanden. För att effektivt kunna utnyttja tillgängliga resurser är det nödvändigt att kunskap vinns om de barn, som på grund av medicinska eller sociala skäl är särskilt utsatta.
Det är således nödvändigt att särskild uppmärksamhet ägnas de barn, som på grund av medicinska skäl löper risk att utvecklas ogynnsamt. Denna grupp kan bestämmas vid de undersökningar, som sker vid mödra- och barnavårdscentraler och vid förlossningsan- stalter. Det är angeläget att barnavårdscen- tralen får vetskap om de iakttagelser rörande barnet och modern, som kan ha .orts vid förlossningsanstalten, liksom vad som kan ha framkommit vid besök på andra sjukhus. Vetskapen om där gjorda iakttagelser ökar barnavårdscentralemas möjligheter att vid fortsatt förebyggande hälsovård ha uppsikt på sådana förhållanden, som innefattar risker för barnet.
Det är även av största betydelse att kunna finna de barn, som på grund av sociala förhållanden riskerar att utvecklas ogynn- samt. Ännu i början på 1960—talet saknadesi stort sett vetskap om omfattningen av barnmisshandeln och om de förhållanden, som kunde leda till misshandel. Dessa frågor har därefter ägnats allt större uppmärksam- het. Socialstyrelsen har är 1969 redovisat en inom styrelsen .ord utredning om barnmiss- handel. Ytterligare utredningar på området har därefter inletts av andra arbetsgrupper. ] 3 & barnavårdslagen framhålls, att barna- vårdsnämnden skall ägna särskild uppmärk- samhet åt sådana barn, som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem— och familjeförhållanden samt omstän- digheterna i övrigt kan anses vara särskilt
I skolstadgans bestämmelser om hälsovård ges särskilda bestämmelser om kontrollele- ver, till vilka bl a hör elever med anpassnings- svårigheter samt elever vilkas livsföring eller hemförhållanden påkallar särskild uppmärk- samhet.
De barnavårdande organen kan var och en inom sitt område verka till stöd och hjälp åt barnfamiljer med särskilda svårigheter. Skö- terskan vid barnavårdscentralen kan i sin verksamhet finna vägar att lösa akuta pro- blem rörande barnet och hon kan mången gång förhindra att barnet utsätts för vanvård. Personalen vid barnstugorna kan ägna barn från en torftig miljö större omsorg och uppmärksamhet för att förebygga upp- komsten av störningar. Barnavårdsnämnden kan utan att ingripande jämlikt barnavårds- lagen är påkallat i samråd med vårdnadshava- ren lösa uppkomna problem och frnna vägar för ett fortsatt stöd.
För att de barnavårdande organen var och en med sina resurser skall kunna verka effektivt till förebyggande av missförhållan- den måste de få vetskap om de barn, som lever under sådana förhållanden att de utsätts för särskilda risker.
Föreskrift om skyldighet att lämna under- rättelse frnns i 93å barnavårdslagen. Där stadgas bl a att myndighet, vilkens verksam- het rör barnavården, skall underrätta barna- vårdsnämnd om förhållanden, som är av beskaffenhet att de kan föranleda ingripande av nämnden. Bestämmelsens utformning har emellertid lett till att barnavårdsnämnd underrättats endast vid allvarliga missför- hållanden. De övriga föreskrifter som medde- lats har endast innefattat rekommendationer om samverkan mellan barnavårdande organ. Dessa rekommendationer har följts endast i mindre omfattning. I flera kommuner före- kommer ingen som helst samverkan mellan barnavårdscentral och barnavårdsnämnd.
En effektiv barntillsyn kräver en vidgad samverkan mellan barnavårdens organ. Sam- verkan skall främst avse att lämna uppgifter om sådana hemförhållanden, som kan inne- fatta risker för barnet och om sådana
förhållanden avseende barnet som tyder på att barnets vård är eftersatt. Barnavårdande organ skall således göras uppmärksamma på ömtåliga förhållanden i hemmet, på undernä- ring eller andra tecken på vanvård hos barn. Underrättelse skall även lämnas om de åtgärder, som vidtas för att förbättra barnets förhållanden. Syftet skall vara att ge barna- vårdande organ möjlighet att ägna särskild uppmärksamhet åt sådana barn, vars utveck- ling av en eller annan orsak är hotad.
Det föreslagna samarbetet måste för att vara effektivt kunna ske i enkla former. Ett skriftligt förfarande är ofta mindre väl ägnat att tillgodose angivna intressen. Samarbetet bör i stället ske genom regelbundna möten med företrädare för berörda organ. Härige- nom kan även kunskap om andra organs arbetsformer och resurser förmedlas. Sam- verkan kan organiseras i olika former, såvitt avser barnstugor och barnavårdscentraler tex genom att centralerna svarar för hälso- vården jämväl på barnstugorna. 1 mindre kommuner torde några svårigheter att hålla fortlöpande kontakter inte uppkomma. För större kommuner kan det bli nödvändigt att för varje befolkningsområde ange den före- trädare för varje organ, som skall ha till uppgift att svara för sambandet med övriga organ. Sålunda kan för ett befolkningsom- råde på förslagsvis S 000 personer föreskrif- ter ges om vem som inom detta område skall företräda tex barnstuga, barnavårdscentral, barnavårdsnämnd och skola.
Det är av stor betydelse att den föreslagna samverkan i individuellt förebyggande syfte kan komma till stånd. Först om barnavår- dande organ får kännedom om barn, som på grund av förhållandena i hemmet eller eljest är särskilt utsatta, kan tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Det bör därför ankomma på socialstyrelsen att i samråd med kommun- förbundet frnna former för och ge anvis- ningar om ett sådant inforrnationsutbyte mellan de barnavårdande organen.
De barnavårdande organen har goda möj- ligheter att i föreslagna samverkansformer utöva en erforderlig tillsyn, en tillsyn som gäller alla barn. Anledning att ställa en viss
grupp under särskild uppsikt föreligger inte längre. Det finns därför inte skäl att behålla barnavårdsman för tillsyn av vissa barn.
8.6 Barnavårdsmannens stödjande och råd- givande verksamhet
I föräldrabalken stadgas att barnavårdsman- nen skall bistå vårdnadshavaren ned råd och upplysningar. Enligt kungörelsen röran- de barnavårdsmannens verksamhet skäl] har- navårdsmannen vara ett stöd för den som har vårdnaden om barnet. Där sägs vidare, att barnavårdsman, som förordnats för kvinna som väntar barn utom äktenskap, skall lämna uppgift om och förmedla den hjälp som kan ifrågakomma.
Vårdnadshavaren kan ha behov av att anförtro någon sina särskilda problem för att vid samtal med denne finna vägar att lösa dem. Det kan gälla hemmets ekonomi eller barnets vård. Vårdnadshavaren kan ha svårig- heter att efter havandeskap finna arbete och en bostad, som är lämpad för de nya förhållandena. Barntillsynen kan vålla pro- blem. Olika insatser från samhällets sida kan bli påkallade. Ofta saknar vårdnadshavaren vetskap om vilka möjligheter till hjälp för henne och barnet, som står till buds. Behov av att få biträde med att upprätta ansök- ningar och att fylla i blanketter kan före- ligga.
Vårdnadshavaren kan även behöva hjälp i umgängesrättsfrågor. Hjälpen kan bestå i att överbrygga motsättningar mellan föräldrarna rörande umgängesrättens utformning och omfattning. I vissa fall begärs också direkt medverkan vid umgängesrättens utövande.
Av undersökningen bland vårdnadshavar- na framgick att omkring 60 procent av vårdnadshavarna för barn utom äktenskap hade haft behov av kurativ hjälp. Motsvaran- de andel för vårdnadshavare för barn i äktenskap var omkring 72 procent.
Den tidigare framställningen har visat hur en alltmer ökad arbetsbörda lett till att barnavårdsmannen inte kunnat ägna erfor- derlig tid åt det kurativa arbetet. Vid barnavårdsmannautredningens besök i olika
kommuner har ofta framhållits, att sprid- ningen av barnavårdsmannaskapen bland assistenterna lett till att det kurativa arbetet i allt större omfattning blir eftersatt. Social- assistenterna har på grund av socialhjälps- ärenden och andra brådskande ärenden inte haft tid över för den stödjande och rådgivan- de verksamheten. Samtidigt har ett ökat behov av hjälp och stöd kunnat förrnärkas.
Många vårdnadshavare har framhållit be- hovet av och tryggheten i att kunna vända sig till en bestämd person — barnavårds- mannen. Barnavårdsmannautredningens enkät till vårdnadshavarna visar att över 80 procent ansåg, att det var bra eller mycket bra att det fanns en bestämd person, som tillvaratog deras intressen.
Den kurativa verksamheten är synnerligen viktig. Genom stöd och hjälp i en svår situation kan ofta missförhållanden före- byggas. Den kurativa verksamheten kan ha betydelse när det gäller att förhindra olämp- lig behandling av barn.
Behovet av kurativa insatser bör emeller- tid framdeles inte tillgodoses genom barna- vårdsmannainstitutionen. De obligatoriska förordnandena för barn utom äktenskap har ofta lett till att förordnandena kvarstått trots att något behov av stöd och hjälp inte längre förelegat. Detta har i sin tur medfört en del onödigt och betungande administra- tivt arbete för både bamavårdsmän och barnavårdsnämnder. Även i övrigt synes syste- met med personliga förordnanden tungrott och opraktiskt. Härtill kommer att vare sig andra ensamstående vårdnadshavare — från- skilda, änkor och änklingar — eller övriga vårdnadshavare som är i behov av hjälp kunnat ges det bistånd, som erbjudits vård- nadshavare till barn utom äktenskap genom barnavårdsmannainstitutionen. Det är därför nödvändigt att finna sådana arbetsformer att behovet av stöd och hjälp kan tillgodoses.
Den kurativa verksamheten bör enligt utredningens förslag framdeles omfatta alla vårdnadshavare, som har behov därav, och omhänderhas av barnavårdsnämnden. I bar- navårdslagen anges redan nu att barnavårds- nämnden har att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhetsområde. Om barnavårdsmanna- institutionen upphör, är det emellertid ange- läget att denna barnavårdsnämndens rådgi- vande funktion förstärks. Detta bör marke- ras genom lagändring.
För att behovet av stöd och hjälp bäst skall kunna tillgodoses föreslår utredningen att barnavårdsnämnden anvisar en tjänste- man inom nämnden med huvudsaklig upp- gift att bistå vårdnadshavarna med råd och upplysningar. Denne socialassistent skall allt- så i samråd med vårdnadshavaren söka lösa uppkomna problem och vara ett stöd för vårdnadshavaren. Om vårdnadshavarens för- hållanden påkallar det, såsom då behov av bostad föreligger, bör assistenten samråda med andra organ. Han bör vidare hjälpa vårdnadshavaren i dennes kontakter med andra myndigheter genom att ge anvisningar, upprätta ansökningar m m. Denne särskilde assistents uppgift bör vara enbart stödjande och rådgivande.
Vårdnadshavaren har ofta stort behov av stöd och hjälp i samband med nedkomsten och under barnets första levnadsår. Så gott som alla vårdnadshavare besöker under den- na tid mödra- eller barnavårdscentral. Ofta aktualiseras behovet av stöd och hjälp vid samtal med sköterskan vid centralen. Sköter- skan får även hjälpa vårdnadshavarna i olika sociala frågor. För att tillgodose det behov av stöd och hjälp, som ofta framkommer vid besök på mödra- och barnavårdscentral, bör socialassistenten vara verksam på centralen. Han bör således ha tillgång till lokal på centralen och, om förhållandena påkallar det, tjänstgöra där under samma tider som centralen hålles öppen. Om mödra- och barnavårdscentralen ej har gemensamma lo- kaler bör assistenten vara verksam på barna- vårdscentralen, varjämte information härom lämnas på mödravårdscentralen. Assistentens verksamhet skall i första hand gälla vårdnads- havare för barn, som ej uppnått skolåldern. Vårdnadshavaren skall även kunna vända sig till assistenten sedan barnet uppnått sådan ålder att det inte längre skall vara inskrivet vid centralen.
Mot ett avskaffande av barnavårdsmanna- institutionen skulle visserligen kunna invän- das, att majoriteten av vårdnadshavarna i den gjorda enkäten förklarat sig anse det felak- tigt att helt avskaffa barnavårdsmännen. Vidare måste även beaktas, att åtskilliga vårdnadshavare funnit en trygghet i att ha en bestämd person att vända sig till, om svårig- heter skulle uppkomma. Vid bedömandet av svaren i enkäten kan emellertid, å andra sidan, ej bortses från att vårdnadshavarna vid utfrågningen ej känt till vilka möjligheter samhället har eller kan skapa för att på annat sätt ge vårdnadshavarna erforderlig service. Därjämte förekommer i enkäten vissa opinionsyttringar som tyder på att en stor del av vårdnadshavarna i grund och botten ej anser det nuvarande systemet med barna- vårdsmän tillfredsställande. Sålunda har nära tre fjärdedelar av vårdnadshavarna ansett, att både ogifta och gifta vårdnadshavare bör ha rätt till den kurativa service som barnavårds- man skall lämna. Samtidigt har åtskilliga vårdnadshavare, för vars barn barnavårdsman förordnats, förklarat sig önska mera kontakt med barnavårdsmannen, medan andra vård- nadshavare ansett kontakterna för täta och onödiga.
Enligt utredningens mening talar även resultatet av enkäten för att en förändring, då det gäller samhällets kurativa insatser för vårdnadshavarna, är önskvärd. Å ena sidan bör denna verksamhet utsträckas till att omfatta alla vårdnadshavare, som är i behov av och önskar sådan hjälp, oavsett om vårdnadshavaren är gift eller ogift. Å andra sidan bör samhället ej ionödan tränga sig på vissa vårdnadshavare, som ej är i behov av hjälp och ej önskar samhällets inblandning. Om barnavårdsnämnd, såsom utredningen föreslår, anvisar en assistent att vara verksam på barnavårdscentralen skapas möjligheter för att lämna kurativ service åt alla katego- rier vårdnadshavare, oavsett vårdnadshava- rens civilstånd. Genom en sådan reform bör också vårdnadshavare, som önskar tätare kontakter med den tjänsteman som skall bistå honom, kunna få sina önskemål härom bättre tillgodosedda, medan onödigt arbete
med vårdnadshavare, som ej önskar kontak- ter, kan undvikas. En sådan lösning av frågan torde också, så långt möjligt är, tillgodose önskemålet om att vårdnadshavaren, då han söker råd, skall ha en viss bestämd tjänste- man att vända sig till, samtidigt som barna- vårdsnämnden besparas ett krångligt admini- strativt system med personliga barnavårds- mannaförordnanden. Utredningen anser där- för sammanfattningsvis, att utredningens för- slag på denna punkt är väl förenligt med den ståndpunkt vårdnadshavarna intagit i enkä- ten.
Enligt 3 & barnavårdslagen åligger det barnavårdsnämnden att lämna råd och anvis- ningar i frågor som rör nämndens verksam— het. Nämnden har emellertid inte med nuva- rande arbetsformer kunnat i någon större omfattning tillhandagå allmänheten med en allmän rådgivning. Genom utredningens för- slag kommer flera av de nuvarande arbets- uppgiftema på barnavårdsmannaområdet att falla bort. Obligatorisk bevakning av det utomäktenskapliga barnets och den ogifta vårdnadshavarens förhållanden upphör. De administrativa svårigheterna med de person- liga förordnandena försvinner. Den barna- vårdsmännen nu åliggande skyldigheten att föra fortlöpande anteckningar i varje ärende bortfaller. I den mån registrering och doku- mentation i rådgivningsärenden skall före- komma, bör den ges så liten omfattning som möjligt. Om utredningens förslag genomförs, bör detta sålunda kunna medföra en del besparingar och barnavårdsnämndens skyl— dighet att sörja för en allmän rådgivning kommer att med tillgängliga resurser bättre kunna tillgodoses.] den mån omorganisationen skulle medföra ökade kostnader för kommu- nen är detta ett pris som får betalas för en prioritering av omvårdnaden om barnen.
För landstingens del synes förslaget inte böra medföra några ökade utgifter. Tvärtom torde genom socialassistentens verksamhet på mödra- och barnavårdscentral där anställd personal komma att avlastas en ofta ganska omfattande rådgivningi sociala frågor.
Det är viktigt att information ges om vårdnadshavarens möjligheter att få stöd och
hjälp. Även om stöd och hjälp bör ges till alla vårdnadshavare som begär det, är det betydelsefullt att vid informationen särskilt uppmärksamma dem som kan ha speciellt behov av hjälp. Kvinna, som väntar barn utom äktenskap, kan behöva hjälp i åtskilliga frågor. Det bör därför åligga personalen vid mödravårdscentralen att upplysa henne om den sociala rådgivningsverksamheten vid cen- tralen. Likaså är det viktigt att social- assistenten, sedan utredningen i faderskaps- frågan avslutats, underrättar modern om hennes möjligheter till fortsatt stöd genom den assistent, som är verksam vid centralen. Det bör även ankomma på personalen vid barnavårdscentralerna att då behov av stöd och hjälp föreligger, hänvisa vårdnadshavaren till assistenten. Slutligen bör beaktas att vårdnadshavarens behov av stöd och hjälp kan kännas särskilt starkt vid hemskillnad och äktenskapsskillnad. Barnavårdsnämnd, som författningsenligt får uppgift om dom eller beslut, som rör vårdnaden om barn, bör därför efter mottagen underrättelse snarast möjligt underrätta vårdnadshavaren om före- liggande hjälpmöjligheter.
Socialassistenten bör i sin verksamhet även biträda vårdnadshavaren i umgänges- rättsfrågor. Hans uppgift därvidlag bör dock endast vara att söka hjälpa vårdnadshavaren till en överenskommelse i umgängesrätts- frågan.
I de fall kontakterna med en vårdnadsha- vare bedöms bli mer tidskrävande bör hand- läggningen övertas av annan assistent inom so- cialförvaltningen.
9 Specialmotivering
Föräldrabalken 3 kap.2 &
Förevarande lagrum behandlar formerna för erkännande av faderskap. Föreslagen änd- ring, som är av formell natur, föranleds av utredningens ställningstagande att barna- vårdsnämnden skall överta barnavårds- mannens uppgifter i nu angivet hänseende.
4å
I lagrummet slås fast att barnavårdsnämnden skall sörja för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelsen skall en- ligt utredningens förslag omfatta samtliga de barn utom äktenskap för vilka barnavårds- man enligt nu gällande regler skall förordnas. Nämnden skall således alltid tillse att fader- skap till barn utom äktenskap fastställs om den som har vårdnaden om barnet är kyrko- bokförd i riket eller vistas här. Nämnden skall jämväl på vårdnadshavarens begäran tillse att annat utomäktenskapligt barns börd fastställs om barnet är svensk medborgare. Detta motsvarar vad som nu gäller enligt 8 kap. 3 %. Bestämmelsen tillkom för att ge barn med svenskt medborgarskap, som vista- des utomlands tillsammans med sin vård- nadshavare, möjlighet att få det stöd en barnavårdsman kunde ge. Detta kunde — enligt vad som särskilt framhölls vid bestäm- melsens införande — vara av betydelse då barnets börd inte fastställts och det var
aktuellt att fastställa faderskapet under med- verkan av svensk myndighet.l
Enligt utredningens förslag skall skyldig- heten för nämnden att sörja för att fader- skapet fastställs upphöra när barnet fyllt 18 år.
Bestämmelser om barnavårdsnämnds tale- rätt upptas i lagen om fastställande av faderskap.
Så
I förevarande paragraf ges bestämmelser om vilken barnavårdsnämnd, som skall sörja för att utomäktenskapligt barns börd fastställs. Faderskapsutredningen kan ofta bli långva- rig. Särskilt då flera män kan komma ifråga för faderskapet, kan lång tid förflyta innan utredningen kan avslutas. Det är därför angeläget att nämndens skyldighet att sörja för att börden fastställs anknyts till mer varaktiga förhållanden. Barnavårdsmannaut- redningen har därför ansett att det bör ankomma på nämnden i den kommun, där vårdnadshavaren är kyrkobokförd, att tillse att börden fastställs. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i riket bör uppgiften åvila barnavårdsnämnden i vistelseorten eller, om vårdnadshavaren inte vistas i riket, barna- vårdsnämnden i Stockholm.
| Prop nr 124/1969 s 101
I lagrummet upptas bestämmelser om förfa- randet när vårdnadshavaren byter kyrko- bokförings- eller vistelseort. Det kommer således ofta att inträffa att vårdnadshavaren hinner flytta, innan utredningen slutförts. Det kan ifrågasättas om inte barnavårds- nämnden i den nya orten därvid alltid borde överta utredningen. Det har emellertid fram- stått som mest ändamålsenligt att den barna- vårdsnämnd som inlett utredningen även får slutföra den. Utredningen inleds sålunda ofta med att modern hörs. Några svårigheter såvitt avser faderskapets fastställande före- ligger vanligtvis inte. 1 övervägande antalet fall avslutas utredningen med att faderskapet erkänns]. Huvudregeln bör därför vara att den barnavårdsnämnd som inlett utred- ningen även får slutföra den.
Det kommer emellertid att kunna inträffa att en omfattande utredning måste bedrivas i vårdnadshavarens nya boningsort. Det skulle ofta leda till onödiga kostnader och svårig- heter i utredningsarbetet om skyldigheten att sörja för utredningen alltjämt åvilade nämnden i den tidigare boningsorten. Det kan även på ett tidigt stadium av utredningen stå klart att talan bör väckas vid domstol. Ofta är det lämpligt att talan väcks i vård- nadshavarens boningsort och att biträde där anlitas för rättegången. Det föreslås därför att barnavårdsnämnden skall äga överflytta ärendet till barnavårdsnämnden i den nya boningsorten om utredningen därigenom av- sevärt underlättas.
7%
I 8 kap. 10 & upptas bestämmelse om besvär över barnavårdsnämnds beslut i fråga om barnavårdsman. Bestämmelsen avser bl a be- slut om överflyttning av tillsynen till annan barnavårdsnämnd. Bestämmelsen bör med vissa formella ändringar överföras till föreva- rande kapitel. Den kommer således att gälla beslut om överflyttning av ärende angående faderskapsutredning. Den nämnd, som be- slutat om överflyttning, bör dock enligt
förslaget vara skyldig att fortsätta utred- ningen till dess överflyttningsbeslutet vunnit laga kraft.
6 kap.6 &
Enligt förevarande lagrum kan rätten för vissa angivna fall förordna att vårdnaden till barn inom äktenskap skall tillkomma alle- nast den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare. Detta kan ske på ansökan av föräldern eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Anledningen till att allmän åklagare och barnavårdsnämnd tillerkänts initiativrätt i nu angivna fall är att det allmänna ansetts ha så starkt intresse i saken, att behörighet att föra talan ej uteslutande borde förbehållas den enskilde som saken närmast angår. Någon åtskillnad med avseende på rätten att väcka och föra talan mellan å ena sidan vårdnads- havare och barnavårdsman och å andra sidan allmän åklagare och barnavårdsnämnd torde således inte ha åsyftats.2
I enlighet med utredningens förslag skall bestämmelsen om rätt för barnavårdsman att föra talan utgå ur förevarande lagrum. Då någon åtskillnad mellan barnavårdsmans och barnavårdsnämnds talerätt inte föreligger, finns ej skäl att göra annan ändring än nu nämnts.
12%
Lagrummet upptar bestämmelser om över- flyttande av vårdnaden om barn utom äkten-
1 Enligt senast tillgängliga uppgifter (1969) hade 78 procent av faderskapen fastställts genom erkännande. ? jfr Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken. II. 5 90, 139, IV. s 441. Prop nr 11/1939 5 17. Ärvdabalkssakkunnigas förslag till Föräldrabalk. SOU 1946z49 596—97, 101. Prop nr 93/1949 5111, 123. F.. Stenbeck och A. Lindhagen: Den nya förmyn- derskapslagen. Sthm 1924. s 248—249. G. Walin: Föräldrabalken. Sthm 1952. 5463—464 samt 3 a Sthm 1971.5122—123, 177,411.
skap. Om modern inte är lämplig att utöva vårdnaden eller om hon dör kan barnavårds- mannen ansöka om rättens beslut att vårdna- den skall överflyttas på fadern eller på särskilt förordnad förmyndare. Detta kan ske jämväl på anmälan av allmän åklagare och barnavårdsnämnd. På skäl, som anförts under 6 &, skall endast den ändringen göras, att bestämmelsen om barnavårdsman skall utgå ur lagrummet.
7 kap.2 &
Enligt 8 kap. 6å åligger det barnavårds- mannen att sörja för att underhåll tillförsäk- ras barnet. Denna uppgift skall framdeles ankomma på barnavårdsnämnden. Enligt ut- redningens förslag skall således — i de fall nämnden har att sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs — närrmden jämväl tillse att barnet tillförsäkras under- håll. Detta innebär dock ej —- lika litet som nuvarande bestämmelser — att ett avtal om eller en dom å underhållsskyldighet alltid måste drivas fram beträffande barn utom äktenskap. Om föräldrarna sammanbor och fadern fullgör sin del av underhållsplikten, torde ett sådant förfarande mången gång kunna underlåtas.
7å
Lagrummet behandlar avtal om fullgörande för framtiden av underhållsbidrag. Föresla- gen ändring är av formell natur.
20 kap.6 &
I lagrummet ges föreskrift om inhämtande av yttrande i adoptionsärenden. Föreslagen ändring är av formell natur.
llå
I första stycket av förevarande lagrum ges föreskrifter om vem som äger föra talan för barnet i mål om underhåll. Enligt utred- ningens förslag skall det åligga barnavårds- nämnden att tillse att underhåll tillförsäkras
barn utom äktenskap. Nämnden bör jämväl äga rätt att föra talan för barnet. Nämnden skall således i fall som avses i 7 kap 2å tredje stycket enligt utredningens förslag äga föra talan om underhåll.
28%
1 frågor rörande förrnynderskaps anordnan- de, exempelvis om förmyndares förordnan- de, överflyttning av tillsynen, om förmynda- res entledigande m m gäller officialprincipen. Rätten har befogenhet och skyldighet att, när anledning ges, ex officio föranstalta om utredning och meddela de beslut, som kan finnas påkallade.
I förevarande lagrum har särskild behörig- het att göra framställning till rätten med den verkan att ett beslut i saken måste meddelas och att talan mot beslutet kan föras tiller— känts vissa personer, däribland barnavårds- man. Förmyndare som gjort sig skyldig till försummelse kan entledigas jämväl på ansö- kan av allmän åklagare och barnavårds- nämnd.
Lagrummet motsvarar vad som gällde en- ligt lagen om förmynderskap. Talerätt för allmän åklagare och barnavårdsnämnd inför- des för att överensstämmelse skulle nås med vad i lagen om barn i äktenskap var föreskri- vet om åklagares och barnavårdsnämnds initiativrätt i fråga om förmyndares skiljande från vårdnaden (nu 6 kap.6 å). Bestämmel- sen avser endast förordnad förmyndare.
Då barnavårdsmannainstitutionen enligt utredningens förslag inte vidare skall bestå, skall förevarande lagrum ändras i enlighet därmed. Anledning förekommer inte att utsträcka barnavårdsnämnds talerätt utöver vad nu finns stadgat.
Barnavårdsnämnd är dock utan särskilt stadgande oförhindrad att hos rätten hem— ställa att fråga om förmyndare upptas1 .
1 Å. Romander m fl: Barnavårdslagen, 4:e uppl. s 78.
Enligt förevarande lagrum skall i fråga om mål och ärenden, vari barnavårdsnämnd (överförmyndare eller allmän åklagare) för talan, vad i 20 5 lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att rättegångsbal- kens regler för brottmål skall tillämpas i fråga om rättegångskostnad och om ordning- en för målets fullföljd i högre rätt samt att beträffande den som för talan å det all- männas vägnar i stället för vad i fråga om tvistemål stadgas om föreläggande för part och parts utevaro skall gälla vad om åklagare är föreskrivet.
Barnavårdsnämnden äger enligt gällande rätt föra talan i fråga om vårdnad av barn i och utom äktenskap enligt 6 kap.6 och 12 å 5 samt i fråga om entledigande av försum- lig förmyndare och god man enligt 20 kap. 28 och 32 å &. Nämnden har därvid parts- ställning. Det allmänna har — såsom förut nämnts — ansetts ha ett så starkt intresse i saken att talerätt ej uteslutande borde förbe- hållas den enskilde. För dessa mål, vari nämnden närmast för talan å det allmännas vägnar, har det befunnits ändamålsenligt att tillämpa brottmålsreglerna i vissa avseenden.
Enligt utredningens förslag skall barna- vårdsnämnden äga föra talan i mål om faderskap och underhåll till barn utom äktenskap. Nämnden uppträder därvid som ställföreträdare för barnet1 . Sådan talan som avses i 38 & föreligger inte. Nämnda bestämmelse bör alltså inte äga tillämpning på mål vari nämnden för talan om faderskap och underhåll. Till undvikande av oklarhet bör detta särskilt anges.
2lkap.5å
Föreslagen ändring är av formell natur
Övergångsbestämmelser
Barnavårdsnämnden bör överta barnavårds- mannens uppgifter att sörja för att faderskap och underhåll fastställs redan vid lagens ikraftträdande. I de fall rättegång är an-
hängig kan nämnden — om delegation inte beslutas — utfärda fullmakt för barnavårds- mannen eller det biträde denna anlitat att utföra rättegången." Förhållandena är inte sådana att särskilda övergångsbestämmelser erfordras. Vad gäller barnavårdsmannens ku- rativa uppgift skall uppenbarligen barna- vårdsman, som är tjänsteman hos kommu- nen, även framdeles ge vårdnadshavaren det stöd denne kan behöva. I de fall barnavårds- mannen inte är tjänsteman bör nämnden tillse att behovet av stöd och hjälp snarast kan tillgodoses.
Lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap
Såsom framgått av vad förut sagts skall enligt utredningens förslag barnavårds- nämnden överta uppgiften att tillse att fader- skapet till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelserna i 3 kap. barnavårdslagen kommer att i tillämpliga delar gälla för förfarandet. Vissa bestämmelser i 13 kap. kommer även att gälla, såsom bestämmelsen om tystnadsplikt i 91 &.
lå
Bestämmelsen anger lagens tillämpningsom- råde. Enligt utredningens förslag skall barna- vårdsnämnden vara skyldig att tillse att utomäktenskapligt barns börd fastställs. Skyldigheten avser enligt förslaget de barn för vilka barnavårdsman enligt gällande rätt kan förordnas. Vid förfarandet skall — utöver vad som anges i barnavårdslagen — förevarande lag äga tillämpning.
2ä
Första stycket av förevarande paragraf inne- håller vissa grundläggande regler rörande omfattningen av utredningsplikten. Angiven ändring, som är av formell natur, föranleds av utredningens förslag att barnavårdsnämn-
1 Prop nr 124/1969 5 110
den skall överta barnavårdsmannens uppgif- ter härvidlag.
I andra stycket stadgas att barnavårds- nämnd i annan kommun på begäran skall biträda barnavårdsmannen. Någon motsva- rande föreskrift för barnavårdsnämnd torde inte erfordras. Sålunda torde utan särskild föreskrift det ankomma på barnavårdsnämn- derna att lämna biträde i fråga som här avses.
Barnavårdsnämnden skall inleda fader- skapsutredningen så snart nämnden får kännedom om att barn fötts utom äkten- skap. Nämnden underrättas om barnets fö- delse genom födelseavi från länsstyrelsen. Nämnden skall kunna påbörja utredningen redan före barnets födelse om modern begär det. Anledning att behålla bestämmelsen i 8 kap. 5 & FB om havandeskapsanmälan före- kommer inte.
3—7åå
De ändringar som föreslagits i förevarande paragrafer är av formell natur.
lOå
I lagrummet upptas forumbestämmelser. Barnavårdsnämnden skall som förut nämnts enligt förslaget sörja för att faderskapet fastställs. I många fall kommer nämnden att väcka talan sedan utredningen avslutats. Nämnden skall vidare enligt förslaget vara skyldig att föra talan mot alla presumtiva fäder och nämnden skall kunna föreläggas att fullständiga utredningen. Talan bör där- för väckas vid rätten i den ort, där den barnavårdsnämnd finns, som har att tillse att barnets börd fastställs. Har utredningen en- ligt 3 kap. 6 & FB överflyttats från en nämnd till en annan, skall talan väckas i den ort, där den senare nämnden är belägen.
Enligt 2 & barnavårdslagen skall det finnas en barnavårdsnämnd i varje kommun. Dom- kretsindelningen bygger på kommunerna som minsta enhet. Det kan därför inte uppstå någon tvekan om vilken domstol som skall pröva målet.1
1 förevarande lagrum ges föreskrift om skyl- dighet att vid talans väckande inge protokoll över utredningen. Föreslagen ändring är av formell natur.
Övergångsbestämmelser
Utredningen föreslår att angivna lagändring skall träda i kraft genast. I de fall talan om fastställande av faderskap anhängiggjorts av barnavårdsmannen, kommer vid lagens ikraftträdande barnavårdsmannens rätt att som ställföreträdare för barnet föra talan att upphöra. Nämnden bör därför skyndsamt ge barnavårdsmannen fullmakt att föra nämn- dens talan. Nämnden skall jämväl enligt utredningens förslag kunna besluta om dele- gation. Regelmässigt torde emellertid barna- vårdsmannen ha anlitat biträde i rättegången. Den omständigheten att barnavårdsmannen vid lagens ikraftträdande inte längre är behö- rig ställföreträdare för barnet medför inte att för biträdet utfärdad fullmakt blir ogiltig. Sålunda stadgas i 12 kap. 195 rättegångs- balken att har fullmakt getts av parts ställ- företrädare och upphör sedan hans behörig- het vare fullmakten dock gällande. Utred- ningen anser på skäl nu anförts att särskilda övergångsbestämmelser inte erfordras.
Kungörelsen angående förfarandet vid fast- ställande av faderskapet till barn utom äktenskap
I förevarande kungörelse, som ansluter till lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap, upptas vissa av de bestämmelser, som nu finns intagnai vaK.
15
Bestämmelsen, som gäller formulär till pro- tokoll över faderskapsutredning, motsvarar stadgandet i 3 5 vaK. Föreslagen ändring är av formell natur.
* jmf prop nr 124/1969 5109
[ förevarande lagrum föreskrivs bland annat, att modern såvitt möjligt skall höras innan faderskapsutredning läggs ned. Bestämmel- sen motsvarar med vissa formella ändringar 5 & vaK.
35
Barnavårdsnämnden skall enligt förslaget till- se att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelserna i barnavårdslagen blir i tillämpliga delar gällande. I 105 barnavårdslagen sägs, att om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden bör den anlita biträde av lagfaren person. Barnavårdsmannautredningen har funnit det angeläget att betona vikten av att juridiskt biträde anlitas i faderskapsmål. I förevarande lagrum framhålls, att nämnden bör rådgöra med jurist, innan nämnden väcker talan om fastställande av faderskapet.
45
Enligt gällande rätt åligger det barnavårds- mannen att genast underrätta pastorsämbe- tet i barnets kyrkobokföringsort när fader- skapet fastställts. Det har såsom förut fram- hållits ofta förekommit att barnavårds- mannen underlåtit att göra sådan anmälan. Pastorsämbete, som mottagit anmälan, har jämväl underlåtit att vidarebefordra den till pastorsämbetet i barnets födelsekommun. Enligt utredningens förslag skall det åligga nämnden att underrätta pastorsämbetet i barnets födelsehemort. Det pastorsämbete som mottar anmälan skall i förekommande fall meddela pastorsämbetet i barnets och föräldrarnas kyrkobokföringsort. Saknar bar- net födelsehemort i landet, skall enligt förslaget anmälan sändas till pastorsämbetet i barnets kyrkobokföringsort. För barn, som ej heller är kyrkobokfört i riket, torde meddelande kunna sändas till pastorsämbe- tet i faderns kyrkobokföringsort. Barna- vårdsnämnden skall underrättas om att föreskrivna anteckningar .orts. Först sedan
meddelande därom inkommit till nämnden, skall nämndens befattning med ärendet vara avslutad.
Det bör enligt förslaget ankomma på riksskatteverket att i samarbete med social— styrelsen utforma formulär i enlighet med vad ovan angivits. Riksskatteverket bör jäm- väl meddela erforderliga anvisningar.
Övergångsbestämmelser
Utomäktenskapliga barn erhöll arvsrätt ge- nom lagstiftning som trädde i kraft 1970. Trolovningsbarn och barn med arvsrättsför- klaring, som är födda före lagens ikraftträ- dande, omfattas av bestämmelserna. Andra utomäktenskapliga barn, som är födda före lagens ikraftträdande, ärver fadern och dennes släktingar, dels om annan dödsbodel- ägare, boutredningsman eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen får känne- dom om arvingen, dels om anteckning om barnet gjorts i faderns personakt före arv- fallet, eller om arvet gäller någon av faderns släktingar, i personakt för arvlåtaren eller den person från vilken arvingen härleder sin arvsrätt.
Först från och med 1968 har anteckningi faderns personakt gjorts beträffande samtliga barn utom äktenskap och således inte enbart beträffande trolovningsbarn och barn med arvsrättsförklaring. I samband med att de nya bestämmelserna om arvsrätt trädde i kraft intogs därför i övergångsbestämmelser till barnavårdsmannakungörelsen en före- skrift om skyldighet för barnavårdsman att, om faderskapet till barn utom äktenskap fastställts enligt äldre lag utan att anteckning därom gjorts i faderns personakt, skyndsamt sörja för att sådan anteckning gjordes.
Enligt utredningens förslag bör det an— komma på barnavårdsnämnden, som övertar vissa av barnavårdsmannens uppgifter, att beträffande de barn för vilka barnavårdsman är förordnad vid kungörelsens ikraftträdan- de, tillse att anteckning om barnet gjorts i faderns personakt.
De barn under 18 år, som vid lagens ikraftträdande inte hade barnavårdsman och
för vilka barnavårdsman hade entledigats på andra grunder än överflyttning av tillsynen, bör enligt socialstyrelsens anvisningar anmä- las för anteckning i faderns personakt fastän legal skyldighet därtill inte föreligger. Sådan anmälan bör undertecknas av barnavårds- nämndens ordförande (Råd och anvisningar 11/1970).
Kungörelsen om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken
lå
Faderskapet till barn utom äktenskap kan fastställas genom erkännande. Visas senare att mannen ej är fader till barnet skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan (3:1 och 2 F B).
Förklaras erkännande sakna verkan blir det erforderligt att på nytt ta upp utredning om faderskapet. Det är därför angeläget att det organ, som har att tillse att faderskapet fastställs, får meddelande om att erkännan- det inte vidare är gällande. Det är jämväl med avseende på rätten till arv av vikt att pastorsämbete i den församling där barnet och fadern är kyrkobokförda fär vetskap om att faderskapserkännande inte är gällande.
Någon bestämmelse om skyldighet att lämna meddelande i fall som nu avses finns för närvarande inte. Utredningen föreslår därför att domstol, som förklarat erkännan- de sakna verkan, skall underrätta pastorsäm— betet och, om barnet inte fyllt 18 år, barnavårdsnämnden i barnets kyrkobok- föringsort samt pastorsämbetet i den försam- ling, där mannen är kyrkobokförd. Skulle modern vara kyrkobokförd i annan kommun än barnet, ankommer det på den nämnd som mottar anmälan att meddela barnavårds- nämnden i moderns kyrkobokföringsort.
Lagen om allmänna barnbidrag
Så
Barnavårdsnämnd har att besluta om utgi- vande av allmänt barnbidrag till barn kyrko-
bokförda ikommunen. Enligt 5 & kan nämn- den, om den som normalt äger uppbära bidraget inte är skickad att handha det, förordna att bidraget i stället skall utbetalas till annan, bl a barnavårdsman, eller — enligt andra punkten — om synnerliga skäl är därtill, själv omhänderta bidraget.
Med de uppgifter barnavårdsnämnd enligt utredningens förslag skall ha finns ej skäl att i stället för barnavårdsman låta barnavårds- nämnd inträda som mottagare av bidrag i de fall, som avses med lagrummet. Eftersom den barnavårdsnämnd som i sådant fall skulle motta bidraget i regel skulle vara samma nämnd som beslutar om bidraget skulle en bestämmelse av angivet innehåll inte heller vara förenlig med andra punkten av förevarande lagrum.
Lagen om bidragsförskott 6 5
Fråga om bidragsförskott prövas, efter ansö- kan, av barnavårdsnämnden i den kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort ej finns, av barnavårdsnämnden i den kommun, där bar- net är bosatt. Ansökan kan göras av bla barnavårdsman. Om barnavårdsmannainstitu— tionen i enlighet med utredningens förslag upphör, kan vårdnadshavaren inte längre få särskild hjälp i frågor som nu nämnts. Utredningen har därför övervägt att införa en generell bestämmelse om skyldighet för nämnden att utan ansökan besluta om bi- dragsförskott. Barnavårdsnämnden torde emellertid ofta sakna vetskap om när rätten till bidragsförskott inträder. Utredningen har därför endast upptagit en bestämmelse om rätt för barnavårdsnämnden att utan ansö- kan besluta om bidragsförskott till barn, som är omhändertaget för samhällsvård. Utred- ningen förordar därjämte att barnavårds- nämnden vidgar sin information i frågor som nu avses och att nämnden i förekom- mande fall biträder vid upprättande av ansö- kan.
Nämnd kan, om den som normalt är bidrags- mottagare inte är skickad att handha bidra- get, förordna att förskottet skall utbetalas till barnavårdsman eller annan lämplig per- son eller, om synnerliga skäl är därtill, själv omhänderta det. Utredningen föreslår på skäl anförda i föregående avsnitt ingen annan ändring än den som föranleds av att barna- vårdsmannainstitutionen skall upphöra.
llochl2åå
De ändringar, som föreslås i förevarande lagrum, är av formell natur.
Barnavårdslagen 3 a %
1 3 % sägs bl a att barnavårdsnämnden har att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor, som äger samband med nämndens verksamhet. Barnavårdsnämnderna har en— dast i begränsad omfattning kunnat fullgöra denna rådgivande verksamhet.
Barnavårdsmannautredningens undersök- ningar har visat att den kurativa verksam- heten är viktig. Icke minst har de ensamstå- ende vårdnadshavarna ett stort behov av stöd och hjälp.
I samband med att bamavårdsmannainsti- tutionen upphör bör den kurativa verksam- heten ges ökat utrymme i barnavårds- nämndernas arbete. Utredningen har för att behovet bättre skall kunna tillgodoses före- slagit att den kurativa verksamheten bedrivs i samarbete med den förebyggande mödra- och barnhälsovården och att barnavårds- nämnderna förlägger den stödjande och råd- givande verksamheten till mödra- och barna- vårdscentraler. Härigenom skulle enligt ut- redningens mening vårdnadshavarnas önskan att kunna vända sig till en bestämd person i möjligaste mån kunna tillgodoses, varjämte en viss kontinuitet i den rådgivande verksam- heten skulle kunna upprätthållas.
I syfte att framhålla barnavårdsnämnder- nas ansvar såvitt avser den kurativa verksam-
heten föreslår utredningen, att barnavårds- nämndens åliggande att tillhandagå med stöd och råd upptas i en särskild paragraf och att där anges, att nämnden särskilt bör uppmärksamma ensamstående vårdnadshava- res behov av stöd och råd.
llå
I förevarande lagrum anges i vilka fall barna- vårdsnämndens ordförande äger meddela in- terimistiska beslut. Föreslagen ändring är av formell natur.
12å
Den i 125 givna möjligheten att delegera barnavårdsnämnds beslutanderätt i vissa ärenden omfattar enligt uttrycklig bestäm- melse inte vad som ankommer på nämnden att fullgöra enligt föräldrabalken. När barna- vårdsmans befogenheter och skyldigheter så- vitt avser faderskap och underhåll överflyttas till barnavårdsnämnden bör viss delegations- möjlighet på detta område införas. Sålunda torde av praktiska skäl barnavårdsnämnden i sin helhet inte kunna besluta i alla de frågor, som enligt utredningens förslag skall ankom- ma på nämnden. Barnavårdsnämnden bör enligt förslaget kunna delegera nämndens uppgifter såvitt avser faderskapserkännande enligt 3 kap. 2 % FB. Tjänsteman i kommun bör jämväl på nämndens vägnar kunna väcka och föra talan i mål om faderskap och underhåll enligt 3 kap. 4å och 7 kap.4å samma balk. Möjlighet till delegation bör jämväl finnas i fråga om godkännande av avtal om underhåll enligt 7 kap. 7å andra stycket FB. Frågor om nedläggande av faderskapsutredning och godkännande av underhållsavtal avseende engångsbelopp är emellertid inte av sådan art och torde inte vara så vanligen förekommande att möjlighet till delegation bör finnas.
Beslut som fattas på grund av delegation skall anmälas vid nämndens nästa samman- träde. Nämnden har därvid möjligheter att kontrollera hur tjänstemannen fullgör sitt uppdrag. Nämnden kan således välja ut vissa
ärenden, som föredras inför nämnden i sin helhet.
Nämnden bör även som en kontrollåtgärd tillse att de ärenden, som är över ett år gamla, föredras inför nämnden en gång årligen.
Enligt lagen om sociala centralnämnder får efter beslut av kommunens fullmäktige de uppgifter i kommunen, som enligt gällan- de författningar ankommer på socialnämnd, barnavårdsnämnd och kommunal nykter- hetsnämnd, i stället handhas av en gemensam social centralnämnd eller social distrikts— nämnd.
Social centralnämnds och distriktsnämnds möjligheter att besluta om delegation finns angivna i 7 och 10 55 lagen om social centralnämnd. Enligt dessa bestämmelser skall de begränsningar, som finns angivna i 12% barnavårdslagen, därvid gälla. Utvidgas möjligheterna till delegation enligt 12 å,vid- gas samtidigt centralnämndens och distrikts- nämndens möjligheter att delegera. Någon ändring i bestämmelserna såvitt avser dessa nämnder erfordras således inte.
Övriga författningar
Föreslagna ändringar är av formell natur.
] . Bakgrund
Vid 1970 års riksdag aktualiserades frågan om reformering av bamavårdsmannainstitu- tionen. Någon mer omfattande undersökning angående barnavårdsmannainstitutionen fö— relåg inte vid denna tidpunkt. Socialdepartementets planerings- och hud- getsekretariat beslöt därför att göra en kart- läggning av barnavårdsmännens arbetsupp- gifter och undersöka deras inställning till sitt arbete och till barnavårdsmannainstitu- tionens utformning. Undersökningen genom- fördes sommaren 1970. Barnavårdsmannautredningen, som till- sattes den 5 februari 1971,fann det nödvän— digt att för sin översyn av barnavårdsmanna- institutionen utvidga undersökningen till att även omfatta inställningen till barnavårds- mannainstitutionen bland vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän. En kart- läggning borde även göras av vårdnadshavar- nas kontakter med barnavårdsmännen och i vilka avseenden vårdnadshavarna haft behov av samhällets hjälp. Datainsamlingen till denna undersökningen skedde hösten 1971.
2. Urval av kommuner
Den 31 december 1970 fanns i hela riket 156 991 barnavårdsmannaförordnanden var- av 120 681 gällde barn utom äktenskap och 36 310 barn i äktenskap dvs, 23 % av bamavårdsmannaförordnandena gällde barn i
äktenskap.
Vid samma tidpunkt fanns 1 567 barna— vårdsmän. Ungefär tre fjärdedelar av dessa var befattningshavare hos nämnden. 62 % av barnavårdsmännen var kvinnor.
Både undersökningen bland barnavårds- män och undersökningen bland vårdnadsha— vare har utförts genom enkäter och i samma slumpmässiga urval av kommuner. För en undersökning av beslutsprocessen inom barnavårdsnämnderna gjordes 1968 ett riks- omfattande slumpmässigt urval av 56 kom- muner. I den sistnämnda undersökningen ingick några frågor angående barnavårds- mannainstitutionen. För att få möjlighet till en eventuell jämförelse bedömdes det som önskvärt att samma urval av kommuner även användes vid undersökningarna av inställ- ningen till barnavårdsmannainstitutionen bland barnavårdsmän och vårdnadshavare.
Vid kommunurvalet togs hänsyn till kom- munernas invånarantal, tätortsgrad, närings- karaktär och geografiska läge. 19681åg 13 av de 56 urvalskommunerna inom storstadslän, 17 inom skogslän och 26 inom övriga län. Den 1 januari 1968 var antalet invånare mindre än 4 000 i 4 av urvalskommunerna, mellan 4000 och 10000 i 23 kommuner, mellan 10 000 och 50 000 i 17 kommuner och 10 kommuner hade mer än 50000 invånare. Dessutom ingår Stockholm och Göteborg i urvalet. De större kommunerna var således kraftigt överrepresenterade i urva- let.
Då 1970 års undersökning av barnavårds- män utfördes hade inte några större föränd- ringar skett beträffande urvalskommunernas invånarantal. Vid undersökningen av vård- nadshavare hösten 1971 hade emellertid invånarantalet ökat kraftigt i vissa urvals- kommuner beroende på kommunsamman- läggningen den 1.1.1971. För att erhålla jämförbarhet mellan 1971 års undersökning och tidigare undersökningar, innefattades i de sammanlagda kommunerna endast de kommundelar, som undersökts tidigare.
På grund av de kommunsammanläggningar som skett sedan kommunurvalet gjordes, har det inte varit möjligt att räkna om resultaten från undersökningarna rörande barnavårds- mannainstitutionen till rikssiffror.
Föreliggande resultat får därför endast ses som en beskrivning av läget i urvalskommu- nerna vid undersökningstillfällena och kan inte på grund av överrepresentationen av större kommuner betraktas som representati- va för hela landet.
3. Undersökning av barnavårdsmän
3.1 Undersökningspopulation
Undersökningen omfattade samtliga vid un- dersökningstillfället verksamma barnavårds- män i urvalskommunerna.
Antalet barnavårdsmän skiftar mycket
Tabell 3.] Antal barnavårdsmän i urvals- kommunerna
Antal barnavårdsmän Anta] kommuner
1 31 2 8 3 l 4 5 5 3 6— 10 4 11— 20 2 21— 30 — 31— 40 — 41— 50 1 51—100 — över 100 1
Summa 56
starkt mellan olika kommuner beroende på kommunens storlek och socialvårdens orga— nisation. Av tabell 3.1 framgår att i drygt hälften av urvalskommunerna tjänstgjorde endast en barnavårdsman.
I 34 kommuner skötte barnavårdsmannen samtliga arbetsuppgifter, som är förknippade med barnavårdsmannaskap. I regel hade dessa kommuner mindre än 10 000 invånare. I övriga 22 kommuner fanns en särskild avdelning, som skötte kravverksamheten. Bland dessa kommuner fanns dessutom tre, som hade en särskild tjänteman som fastställ- de faderskap och underhållsbidrag.
3,2 Datainsamling, svarsfrekvens m m
Ett utkast till frågeformulär sammanställdes med frågor riktade till barnavårdsmän angå- ende deras arbetsbörda, arbetstidens fördel- ning på olika arbetsuppgifter, deras inställ- ning till obligatoriska barnavårdsmannaför— ordnaden för utomäktenskapliga barn, det personliga barnavårdsmannaförordnandet, entledigande av barnavårdsman m m. Ett tiotal barnavårdsmän vid Stockholms barna- vårdsmannabyrå ombads att ge synpunkter på forrnulärets utformning. Efter vissa omar— betningar och kompletteringar sammanställ- des det slutliga formuläret (se bilaga A).
Frågeformulären utsändes den 22 juni 1970 till barnavårdsnämnderna i urvals- kommunerna. Barnavårdsnämnden sände därefter frågeformulären till samtliga barna— vårdsmän i kommunen. För att garantera barnavårdsmännen anonymitetsskydd kunde barnavårdsmännen, om de så önskade, lämna de besvarade enkäterna i förseglade kuvert till barnavårdsnämnden, som skickade samt— liga besvarade enkäter till undersökningsleda- ren. 1 de fall då ej samtliga barnavårdsmän i kommunen besvarat enkäten, skulle barna- vårdsnämnden ange antalet obesvarade enkä- ter.
I slutet av september hade efter påminnel- ser samtliga kommuner inkommit med svar. 50 kommuner har inte redovisat något bortfall. Sammanlagt besvarade 245 av de uttagna 301 barnavårdsmännen enkäten, dvs
Tabell 3.2 Svarsfrekvens bland barnavårds- män (%).
Svarsfrek— Antal Antal in— Antal ej in— vens kommuner komna svar komna svar 100 50 104 — 90— 81 4 58 11 70—61 2 83 45 Summa 56 245 56
svarsfrekvensen var 81 %.
1 17 fall har anledningen till bortfallet angivits. Tre barnavårdsmän var tjänstlediga vid undersökningstillfället, en vikarierade på annan tjänst, fem hade korttidsvikariat eller hade endast varit barnavårdsmän en kortare tid, två hade semester och sex besvarade ej enkäten på grund av sjukdom.
För de två kommuner, som har den lägsta svarsfrekvensen, måste resultaten tolkas med stor försiktighet. Den låga svarsfrekvensen kan troligtvis förklaras av att barnavårds- mannaskapen i dessa kommuner är integrera- de i övrigt socialvårdsarbete och utgör en mycket liten del av socialarbetarens totala arbetsuppgift.
Svarsfrekvensen på enstaka frågor kan anses som mycket tillfredsställande med några få undantag. Endast cirka hälften av respondenterna har besvarat samtliga delfrå- gor i fråga 27, vilken gällde anledningar som bör medföra ett entledigande. Å andra sidan har bara två respondenter lämnat frågan helt obesvarad. Orsaken till den låga svarsfrekven- sen vid vissa delfrågor kan vara, att fråga 27 var alltför opreciserad och att det inte poängterats att samtliga delfrågor skulle be- svaras. Resultatet av vissa delfrågor i fråga 27 måste därför tolkas med stor försiktighet. Fråga 29 angående nuvarande anledningar till entledigande har besvarats av ungefär 80 %. Bortfallet vid denna fråga torde bero på att barnavårdsmännen i många fall ej känner till på vilka grunder beslut fattas om entledigande. Fråga 16, som gäller antal barnavårdsmannaförordnanden som kan an- ses lämpligt för en heltidsanställd barna— vårdsman, har ett bortfall på 18 %. Detta bortfall beror antagligen på att många barna-
vårdsmän aldrig haft personlig erfarenhet av heltidsarbete som barnavårdsman och därför haft svårt att göra en bedömning.
Som framgått av tabell 3.1 varierar antalet barnavårdsmän mycket starkt mellan urvals- kommunerna. Vid bearbetningen har därför den genomsnittliga svarsfördelningen på var- je variabel beräknats för varje kommun. Genom detta förfarande har svaren från olika kommuner fått lika stor vikt. Troligen har barnavårdsmän inom samma kommun i flera fall besvarat enkäten i samråd med varandra. Även detta talar för att man bör betrakta svaren från barnavårdsmän inom samma kommun som en enhet och att man vid bearbetningen använder ett samman- fattande mått för kommunen.
Eftersom barnavårdsmannens arbete ihög grad beror på om det finns kravavdelning och speciell tjänsteman som fastställer fader- skap och underhållsbidrag, har kommunerna grupperats i tre organisationstyper vid bear- betningen, nämligen
a) kommuner utan kravavdelning (kommun- typ A)
b) kommuner med kravavdelning (kommun- typ B)
c) kommuner med kravavdelning och med speciell tjänsteman som fastställer faderskap och underhållsbidrag (kommuntyp C).
3.3 Resultat
3.3.1 Bakgrundsdata
Det är oftast kvinnor som är barnavårdsmän. I 33 av de 56 kommunerna fanns enbart kvinnliga barnavårdsmän.
Tabell 3.3 Den genomsnittliga könsfördel- ningen bland barnavårdmän (%).
Kommuntyp Samtliga A B+C Män 36,8 12,9 27,4 Kvinnor 63,2 87,1 72,6 100 100 100 Antal kommuner 34 22 56 127
Den genomsnittliga andelen kvinnor bland barnavårdsmännen var 72,6 %. I kommunty- perna B+C fanns relativt fler kvinnliga bar- navårdsmän än i kommuntyp A (tabell 3.3).
Tabell 3.4 Den genomsnittliga åldersfördel- ningen bland barnavårdsmän (%).
Ålder Kommuntyp Samtliga A B+C Under 26 år 0,7 6,8 3,0 26—35 år 22,1 35,7 27,3 36—45 år 37,5 26,9 33,5 46—55 år 22,1 21,4 21,8 56 år och däröver 17,6 9,2 14,4 100 100 100 Antal kommuner 34 21 55
En tredjedel av barnavårdsmännen var i åldern 36—45 år (tabell 3.4). I kommuntyp A var barnavårdsmännen i genomsnitt äldre än i kommuntyperna B + C. De hade äveni regel en längre erfarenhet som barnavårds- män. I genomsnitt hade sålunda ungefär två tredjedelar av barnavårdsmännen i kommun- typ A varit barnavårdsmän i minst tre år mot cirka hälften av barnavårdsmännen i kom-
muntyperna B+C. 31 % av barnavårdsmännen var sociono— mer eller hade annan akademisk utbildning
Tabell 3.5 Den genomsnittliga fördelningen i kommunerna av barnavårdsmännens utbild- ning (%).
Utbildning Kommuntyp Samtliga A B+C Folkskola 22,9 14,4 19,5 Grundskola 1,0 — 0,6 Folkhögskola 18,2 19,9 18,9 [flickskola 3,9 7,8 5 ,5 Realexamen 23,4 8,7 17,4 Studentexamen 7,8 6,6 7,3 Socionomexamen 19,5 34,2 25,5 Annan akademisk utbildning 3,1 8,4 5,3 100 100 100 Antal kommuner 32 22 54 128
(tabell 3.5). ] kommuntyp A hade i genomsnitt 23 % denna utbildning mot 43 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B+C. Kommuntyp C hade en speciellt hög andel socionomer och akademiskt utbildade bland sina barnavårdsmän (62 %). Den genomsnittliga andelen barnavårdsmän i kommunerna, som var eller hade varit lands- tingsmän eller ledamöter av stads- eller kom- munalfullmäktige, var 13 %. Andelen var något högre i kommuntyp A. Det var endast i fem kommuner, som någon barnavårdsman var ledamot av någon social nämnd. Den genomsnittliga andelen barnavårdsmän, som var ledamöter av någon social nämnd, var 6,8 %.
1 de flesta kommuner var samtliga barna- vårdsmän heltidsanställda tjänstemän i kom- munen. Endast sex kommuner hade barna- vårdsmän som inte var tjänstemän i kommu- nen.
Tabell 3.6 Den genomsnittliga fördelningen av barnavårdsmän som var hel- eller deltids— anställda tjänstemän i kommunen (%).
Anställnings— Kommuntyp Samtliga förhållande A B+C Heltidsanställd tjänsteman _ 77,9 91,8 83,4 Deltidsanställd tjänsteman 5,9 8,2 6,8 l—Jj tjänsteman 16,2 — 9,8 100 100 100 Antal kommuner 34 22 56
Av tabell 3.6 framgår att i kommuntyperna B+C var samtliga barnavårdsmän anställda som tjänstemän i kommunen men även i kommuntyp A var det mycket vanligt att barnavårdsmännen var anställda tjänstemän.
1 26 kommuner handlade barnavårdsmän- nen enbart bamavårdsmannaärenden. I kom- muntyp B hade i genomsnitt 68 % av barna- vårdsmännen heltidsarbete som barnavårds- män, vilket var en mycket större andel än i kommuntyperna A och C. 1 kommuntyp C
Tabell 3.7 Den genomsnittliga fördelningen av antal veckotimmar som barnavårdsman- nen ägnar åt barnavårdsmannaärenden (%).
Tabell 3.8 Det genomsnittliga antalet minu- ter per vecka och förordnande.
Antal minuter per vec- Kommuntyp
Antal Kommuntyp Samtliga ka OCh förordnande A B C veckotimmar
A B C Mindre än 3 1 1 1 Högst 5 timmar 11,7 10,7 61,1 14,2 2: f, 11 ; 1
6—10timmar 28,3 10,0 11,1 20,9 8—10 4 4 __ 11—20 timmar 24,4 5,6 16,7 17,3 10—15 4 1 _ 21 —30 timmar 10,0 5,4 -— 7,8 15 eller mer 3 _ _ 31—35 timmar 3,3 — — 2,0 _— 36 timmar eller mer 22,3 68,4 11,1 37,9 Antal kommuner 30 18 3
100 100 100 100 Antal kommuner 30 18 3 51
använde i regel barnavårdsmännen högst 5 timmar i veckan till barnavårdsmannaären- den medan det vanligen rörde sig om 6—20 veckotimmar i kommuntyp A (tabell 3.7).
3.3.2 Barnavårdsmännens arbetsbörda
För att få ett sammanfattande mått på barnavårdsmännens arbetsbörda har för varje kommun beräknats det genomsnittliga anta- let minuter i veckan, som barnavårdsmannen kunde ägna åt ett bamavårdsmannaförord- nande.
Då olika kommuntyper jämförs med av- seende på det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande bör det uppmärk- sammas, att barnavårdsmännen blivit avlasta- de betungande arbetsuppgifter i kommun- typerna B och C genom att särskilda kravav- delningar inrättats och att det i kommuntyp C även finns en särskild tjänsteman avdelad, som fastställer faderskap och underhållsbi- drag.
Det rådde en stor spridningi det genom- snittliga antalet minuter per vecka och för- ordnande mellan olika kommuner. I kom- muntyp A fanns variationer mellan 2,5 minuter och 20 minuter per vecka och förordnande och i kommuntyp B varierade det genomsnittliga antalet minuter per vecka och barnavårdsmannaförordnande mellan 2 och 10 minuter. 1 de tre kommunerna av typ C var antalet minuter per vecka och förordnande lägre än i kommuntyperna A och B.
Det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande var cirka sju minuter, vilket motsvarar ungefär 350 barnavårds- mannaskap för en heltidsanställd barnavårds- man (tabell 3.8).
Antalet barnavårdsmannaförordnanden är dock ett osäkert mått på barnavårdsmannens arbetsbörda. I regel är ett förordnande mest arbetskrävande de första åren. Olika kommu- ner har olika normer för entledigande, vilket kan medföra att kommuner, där entledigan- de endast sker vid 18-årsgränsen, har en större andel barnavårdsmannaförordnanden, som är mindre arbetskrävande än en kom- mun, som har andra regler för entledigande.
En enkätfråga gällde hur många barna- vårdsmannaförordnanden som ansågs vara lagom för en heltidsarbetande barnavårds- man. Barnavårdsmän, som inte hade arbetat som barnavårdsmän på heltid, hade svårt att göra en bedömning och därför redovisas endast svaren från de heltidsarbetande barna- vårdsmännen .
Det genomsnittliga önskade antalet för- ordnanden för en heltidsanställd barnavårds- man var i kommuner av typ A 262, vilket motsvarar ungefär 9 minuter per vecka och förordnande. Motsvarande siffror blevi kom- muntyperna B och C 230 eller cirka 10 minuter per vecka och förordnande.
Skillnaderna mellan kommuntyperna i önskat antal förordnanden per barnavårds- man beror dels på slumpmässiga variationer dels på att man i kommuntyp A oftare entledigar först vid 18—årsgränsen och att man därför troligen räknar med fler äldre
Om genomsnittligt önskat antal barna- vårdsmannaförordnanden jämförs med det faktiska antalet, visar det sig att i 22 av 30 kommuner av typ A har barnavårdsmannen i genomsnitt fler förordnanden än det genom- snittligt önskade antalet i denna kommuntyp och att barnavårdsmännen i 20 av de 21 kommunerna av typ B och C har fler förordnanden än det genomsnittligt önskade antalet.
Några frågor har ställts angående fast- ställandet av faderskap. Förordnanden, för vilka faderskap och underhållsbidrag var under utredning, ut|orde i genomsnitt 4,8 % av samtliga bamavårdsmannaförordnanden. I Stockholm och Göteborg var andelen förord- nanden, där faderskap och underhållsfrågan var under utredning, 9 resp 10 %.
I kommuntyp A uppgavs att det vanligen tog 1—2 månader innan faderskaps- och underhållsfrågan var fastställd medan det i kommuntyp B, där Stockholm och Göteborg ingår, dröjde en något längre tid. De båda storstäderna skiljde sig från övriga kommu- ner genom att barnavårdsmännen där i ge- nomsnitt uppgav en längre tid. Mediantiden i Stockholm var fyra månader och i Göteborg fem månader (tabell 3.9).
Tabell 3.9 Den genomsnittliga fördelningen av den tid barnavårdsmännen uppgav att det vanligen dröjde innan faderskaps- och under- hållsfrågan faställts (%).
Genomsnittlig tid för Kommuntyp fastställande av få- derskap och underhåll A B A+B Före barnets födelse 3,1 2,4 2,8 1 månad 29,7 48,4 36,7 2 månader 52,1 20,2 40,2 3 månader 6,3 18,7 10,9 4 månader 3,1 4,2 3,5 5 månader 1,0 1,0 1,0 6 månader 4,7 3,1 4,1 7 månader — 0,2 0,1 8 månader — 0,3 0,1 9f12 månader — 0,2 0,1 1—2 år — 1,0 0,4 mer än 2 år — 0,2 0,1 100 100 100 Antal kommuner 32 19 51
Fr o m den 1 januari 1970 trädde nya regler i kraft för fastställande av faderskap och arvsrätt för de utomäktenskapliga barnen. Trots att barnavårdsmännen endast hade en kort erfarenhet av de nya reglerna vid undersökningstillfället, ställdes dock en fråga för att belysa om de nya reglerna påverkat barnavårdsmannens arbete och i så fall på vad sätt.
Den genomsnittliga andelen barnavårds- män i kommunerna som svarat att deras arbete påverkats av de nya reglerna, var 57 %. De flesta av dessa barnavårdsmän uppgav att arbetet med fastställandet av faderskap blivit mer tidskrävande genom att noggrannare utredningar måste göras. En del barnavårdsmän ansåg, att utredningen och protokollet var onödigt omständligt i de fall då barnets föräldrar under en längre tid levt i sarnvetsäktenskap. I klara fall skulle anmälan kunna skickas direkt till pastorsämbetet från BB. Ett annat förslag var att samboende par vid ett gemensamt besök hos pastorsämbetet anmälde faderskapet. Om två föräldrar var överens om sitt föräldraskap, borde de kunna få det bekräftat utan protokollför- farande eller frågor.
3.3.3 Barnavårdsmännens arbetsuppgifter
Ett syfte med undersökningen var att belysa hur barnavårdsmännen fördelade sina arbets- uppgifter och vilka önskemål som fanns angående en förändring av arbetsuppgifter- nas inriktning.
Barnavårdsmännen ombads därför göra en uppskattning av olika arbetsuppgifters pro- centuella andel av arbetstiden under en normal månad.
I kommuntyp A upptog kravverksam- heten cirka 22 % och frågor rörande fader- skap och underhållsbidrag 18% av barna- vårdsmännens arbetstid. Ungefär en fjärdedel av arbetstiden ägnades åt hembesök och övriga kurativa uppgifter.
I kommuntyp B upptog frågor angående faderskap och underhållsbidrag en fjärdedel av barnavårdsmännens arbetstid medan i genomsnitt 41 % av tiden ägnades åt hem-
Arbetsuppgift Kommuntyp Samtliga A B C Frågor rörande faderskap och underhållsbidrag 17,9 25,2 9,0 19,9 Utbetalning av bidragsförskott 2,5 0,2 0,6 1,6 Kravverksamhet 21,8 0,4 0,8 13,4 Umgängesrättsfrågor 3,3 5 ,8 10,8 4,6 I—lembesök 12,9 15,6 17,7 14,1 Ovriga s. k. kurativa uppgifter 13,2 25,5 28,0 18,2 Kontorsarbetet (journalskrivning, statistik) 15,5 18,3 22,8 16,9 konferenser 2,3 3,0 3,2 2,6 Ovriga arbetsuppgifter 10,5 6,1 7,1 8,8 100 100 100 100 Antal kommuner 32 18 3 53
besök och övriga kurativa arbetsuppgifter. I kommuntyp C ägnades 46 % av arbetstiden åt hembesök och övriga kurativa uppgifter(ta- be113.10). Frågor som rör faderskap och underhålls- bidrag tog således en större andel av barnavårdsmannens arbetstid i kommuntyp B än i kommuntyp A, där man i stället ägnade sig mest åt kravverksamhet. 1 kom- muntyp A upptog de kurativa uppgifterna en mindre del av arbetstiden än i kommunty- perna B och C. Undersökningen visar således att inrättandet av en kravavdelning medför den önskade betoningen av de kurativa arbetsuppgifterna.
Kontorsarbete (joumalskrivning, statistik) tar i kommuntyp A ca 15 % av arbetstiden,i kommuntyp B 18% och i kommuntyp C 23 %. Kommuntyp C innefattar i detta material endast tre kommuner och resultatet från denna kommuntyp är därför rätt osäkert. För att kunna tolka den relativt höga andelen kontorsarbete i kommuntyp C måste en mer detaljerad arbetstidsstudie utföras.
Barnavårdsmännen ombads att specificera de viktigaste sk kurativa uppgifterna. Av tabell 3.11 framgår att allmänna råd och samtal nämndes mest (22 %) men nästan lika vanligt var klienternas bostadsproblem
Tabell 3.1] Den genomsnittliga fördelningen av de viktigaste kurativa uppgifterna (%).
Kurativ uppgift Kommuntyp Samtliga A B C Ekonomiska frågor 14,1 13,7 10,6 13,7 Bostadsfrågor 17,7 21,1 18,6 19,0 Arbetsanskaffning 6,2 7,4 6,3 6,7 Utbildningsfrågor 5,4 1,9 9,8 4,4 Umgängesrättsfrågor 1,4 5,3 4,5 3,0 Barntillsyn 10,1 10,5 14,4 10,5 Skolproblem 1,7 1,8 — 1,7 Uppfostringsproblem 3,5 7,2 5,7 5,0 Ansökningar 8,5 4,5 3,6 6,7 Information i sociala frågor 6,8 5,3 5,7 6,2 Allmänna råd och samtal 23,4 18,6 20,7 21,5 Övrigt 1,1 2,7 — 1,6 100 100 100 100 Antal kommuner 29 18 3 50
(19 %). Därnäst kom klienternas ekonomiska förhållanden (14 %) och barntillsynsproblem (ll %).
Så gott som alla barnavårdsmän företog någon gång hembesök. I genomsnitt uppgav 36 % att hembesök alltid var värdefulla medan övriga ansåg att hembesök var värde- fulla ibland. Endast en barnavårdsman tyckte att hembesök aldrig var värdefulla.
Barnavårdsmännen ombads även att moti- vera sina svar. Det vanligaste skälet till att hembesök ansågs värdefulla var, att kontak- ten med vårdnadshavaren underlättas genom att samtalen förs i en mer avspänd atmosfär. Det nämndes även ofta att hembesök var bra genom att man lärde känna klientens och barnets hemmiljö. Att missförhållanden skulle kunna avslöjas vid hembesök utgjorde dock endast 8 % av de nämnda motiven för hembesök.
Undersökningen skulle även kartlägga önskemål om en omfördelning av barna- vårdsmannens arbetsuppgifter. För att inte styra barnavårdsmännens svar utan ge möjlig- het till spontana reaktioner från barnavårds- männen, ställdes två öppna, allmänt hållna frågor som gällde huruvida det fanns några speciella arbetsuppgifter, som barnavårds- männen skulle vilja ägna mer respektive mindre tid åt.
Av tabell 3.12 framgår att i genomsnitt var det endast 9% av barnavårdsmännen, som inte ville ha någon förändring av arbetsupp- gifternas fördelning. I kommuntyp B var det bara 4 % som var helt nöjda med den rådande arbetsfördelningen.
1 kommuntyperna A, B och C ville 61 %, 65 % reSp 40 % av barnavårdsmännen ha mer tid för en speciell arbetsuppgift och i stället avsätta mindre tid för någon annan uppgift.
Framför allt ville barnavårdsmännen i alla kommuntyper ägna sig mer åt kurativ verk- samhet och hembesök. Man önskade även mer tid för kontinuerlig uppföljning och mer kontakt med barnen (tabell 3.13).
1 kommuntyp A ville barnavårdsmännen helst avlastas kravverksamheten medan man i kommuntyperna B och C oftast nämnde att mindre tid borde ägnas åt kontorsarbete och
På en direkt fråga svarade i genomsnitt 16% att barnavårdsmännen skulle ha hand om kravverksamheten, 8% att de skulle sköta utbetalning av bidragsförskott och 80 % ansåg att umgängesrättsfrågor tillhörde barnavårdsmännens arbetsuppgifter.
En fråga löd: ”Finns det någon av barna- vårdsmannens nuvarande arbetsuppgifter
Tabell 3.12 Den genomsnittliga fördel- ningen i kommunerna av barnavårdsmän, som ville ha mer resp. mindre tid till någon speciell arbetsuppgift (%).
Kommuntyp A (32 kommuner)
Mer tid Mindre tid Summa Ja Nej
Ja 60,9 12,5 73,4 Nej 15,1 11,5 26,6 Summa 76,0 24,0 100,0
Kommuntyp B (19 kommuner)
Mer tid Mindre tid Summa Ja Nej
Ja 64,5 17,7 82,2 Nej 13,7 4,1 17,8 Summa 78,2 21,8 100,0
Kommuntyp C (3 kommuner)
Mer tid Mindre tid Summa Ja Nej
Ja 40,2 43,6 83,8 Nej 2,6 13,6 16,2 Summa 42,8 57,2 1000
Samtliga kommuner (54 kommuner)
Mer tid Mindre tid Summa Ja Nej
Ja 61,0 16,1 77,1 Nej 13,9 9,0 22,9 Summa 74,9 25,1 100,0
Tabell 3.13 Den genomsnittliga fördelningen av de arbetsuppgifter som barnavårdsmännen ville ägna mer tid (%).
Mer tid åt Kommuntyp Samtliga A B C Kurativa uppgifter 40,0 47,1 40,5 42,9 Hembesök 37,1 31,6 50,0 35,8 Kontinuerlig uppföljning 8,3 8,1 2,4 7,8 Mer kontakt med barnen 8,1 — 3,2 Juridiska frågor — 1,2 — 0,5 Umgängesrättsfrågor — 0,2 — 0,1 Omprövning av underhållsbidrag 2,1 1,0 7,1 2,0 Utredningsarbete — 0,8 — 0,3 Information — 0,2 — 0,1 Övrigt 12,5 1,9 _ 7,4 100 100 100 100 Antal kommuner 24 18 3 45
eller ärenden som med fördel skulle kunna flyttas över till annan myndighet eller annat organ? Om ja, precisera och ge om möjligt förslag på vem eller vilka som skulle handha denna arbetsuppgif .” Två tredjedelar av barnavårdsmännen svarade jakande på denna fråga.
De arbetsuppgifter, som främst nämndes var kravverksamheten. Denna borde skötas av en särskild kravavdelning. Några barna- vårdsmän ansåg att kronofogdemyndigheten borde ha hand om kravverksamheten.
Ett flertal barnavårdsmän ansåg att fast- ställande av faderskap och underhållsbidrag borde skötas av en speciell tjänsteman, gärna jurist, eller av rättshjälpsanstalterna. Det var främst barnavårdsmän i de kommuner som redan har en särskild tjänsteman som fast- ställer faderskap och underhållsbidrag, som föreslog detta.
Flera barnavårdsmän ansåg att bostadsfrå- gor borde behandlas direkt av bostadsför- medlingen. Vidare föreslogs att umgänges- rättsärenden, speciellt av svårare karaktär, borde skötas av PBU eller familjerådgiv- ningen. Flera barnavårdsmän ansåg vidare att tillsynen över alla småbarn och förskolebarn, även i ä barn utan barnavårdsman, borde ske genom barnavårdscentralerna, vilka också skulle svara för hembesök. En barnavårds- man ansåg att ett särskilt informationsorgan,
där socialarbetare och jurister ingick, borde bildas. Detta organ skulle bistå föräldrar med minderåriga barn, då ansökan inlämnas om hemskillnad.
3.3.4 Regler för entledigande
Barnavårdsmännen har redogjort för den oftast förekommande anledningen till entle- digande om man bortser från entledigande på grund av att förordnande överflyttas till annan kommun, föräldrarnas vigsel, barnets död, adoption, bruten hemskillnad.
De uppgivna skälen till att entledigande vanligen sker varierar både mellan kommu- ner och mellan bamavårdsmän inom samma kommun.
I kommuntyp A angav i genomsnitt 70 % av barnavårdsmännen, att det vanligaste skä- let till entledigande för utomäktenskapliga barn är 18—årsgränsen, medan endast 34 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B och C angav detta skäl som det vanligast förekommande. I kommuntyperna B och C angavs ofta att entledigande sker då barnet lever under ordnade förhållanden (31%). Ungefär 13 % av barnavårdsmännen i kom- muntyperna B och C angav att ett vanlig skäl för entledigande är att föräldrarna samman- bor.
Kommuntyp A skiljde sig även från övriga
kommuntyper beträffande entledigandeför- farandet för inomäktenskapliga barn. I genomsnitt har 61 % av barnavårdsmännen i kommuntyp A uppgivit 18—årsgränsen som den vanligaste anledningen till entledigande för iä barn medan endast 23 % av barna- vårdsmännen i kommuntyperna B och C uppgivit detta skäl som det vanligaste för entledigande av barnavårdsman för i ä barn.
3.3.5 Samarbetet med barnavårdsnämnden
Barnavårdsmännen tillfrågades om de sam- råder med barnavårdsnämnden och om de anser att barnavårdsnämnden bistår dem tillräckligt.
Vid dessa frågor kan barnavårdsmännen i vissa kommuner, där beslut som rör barna- vårdsmannaverksamheten delegerats till gruppledare, chefen för barnavårdsmanna- byrån, chefen för barnavårdsmannaavdel- ningen m fl , ha avsett dessa beslutsfattare, då de besvarat frågorna om samarbete med barnavårdsnämnden.
I medeltal svarade 24 % av barnavårds- männen att de ofta samråder med barna- vårdsnämnden, 46 % att detta händer ibland och 25 % svarade att de sällan samråder med nämnden medan 5 % svarade att de aldrig samråder med nämnden.
I kommuntyp A är det vanligare att barnavårdsmännen samråder med barna- vårdsnämnden än i kommuntyperna B och C, troligtvis beroende på att det är relativt små kommuner, som ingår i kommuntyp A.
Ca 14 % av barnavårdsmännen ansåg att barnavårdsnämnden inte bistår dem tillräck- ligt. Av dem som angivit att de sällan samråder med barnavårdsnämnden var dock bara 39 % missnöjda med kontakten med barnavårdsnämnden och bland dem som aldrig samråder med barnavårdsnämnden var endast 40 % missnöjda. Över hälften av barnavårdsmännen som sällan eller aldrig har kontakt med barnavårdsnämnden för samråd var således ändå nöjda med det bistånd barnavårdsnämnden gav barnavårdsmännen.
3.3.6 Barnavårdsmännens inställning till barnavårdsmannainstitutionen
Ca 20 % av barnavårdsmännen var klart mot det obligatoriska barnavårdsmannaförord- nandet (tabell 3.14). Den negativa attityden till obligatoriskt barnavårdsmannaskap var mest markant i kommuntyp C me dan endast 9 % i kommuntyp A var helt negativa till ett obligatorium. 27 % av barnavårdsmännen ansåg att obligatoriet enbart borde gälla tills faderskaps- och underhållsfrågan är fast-
Tabell 3.14 Den genomsnittliga svarsfördelningen på frågan: ”Anser Ni att barnavårdsman- naförordnandet skall vara obligatoriskt för u ä barn? Motivera Ert svar.” (%)
Avgivna svar Kommuntyp Samtliga A B C
Ja, motiv ej angivet 49,3 18,2 5,1 36,4 Ja, för fullgörandet av underhållsplikt 9 0,4 ? 3,7
Ja, för unga mödrar 4 — — 2,7 Ja, men ej då föräldrarna sammanbor 1 3 10,5 22,2 11.0 Ja, men ej om modern gift sig 0,1 — 0,0 Ja, men endast vid sociala problem 0,1 — 0,0 Ja, men endast för fastställande av
faderskap 8,8 6,3 5,6 7,8
Ja, men endast för fastställande av faderskap och underhåll 12,5 30,6 19,0 19,0 Nej, motiv ej angivet 8,1 32,2 48,1 18,4 Nej, frivilligt 0,7 1,5 —- 1,0 100 100 100 100
Antal kommuner 34 19 3 56
ställd. Det kan tänkas att flera barnavårds- män har denna uppfattning bland dem som sagt ja till ett obligatorium men ej motiverat sina svar.
Barnavårdsmännen tillfrågades huruvida det finns någon viss grupp som mer än andra behöver barnavårdsman. Nästan tre fjärdede- lar av barnavårdsmännen ansåg att så var fallet. Variationsrikedomen i barnavårds- männens svar på denna fråga visar, att behovet av barnavårdsman är mycket indivi- duellt. 42 % av barnavårdsmännen nämnde dock att ensamma mödrar har störst behov av barnavårdsman, 23 % nämnde de unga mödrarna. Ca 11 % av barnavårdsmännen ansåg att det också många gånger behövs en barnavårdsman vid en skilsmässa, särskilt om det uppstår stridigheter angående umgänges- rätten.
De grupper, som ansågs ha mest behov av barnavårdsman, nämligen de ensamma möd- rarna, de unga mödrarna och de nyligen frånskilda, ansågs även behöva mer kontakt än andra.
Barnavårdsmännen fick ta ställning till i vilka situationer entledigande borde ske, om barnavårdsmannaskapen bibehålls i sin nuvarande form. Sju delfrågor med svarsal— ternativen ja och nej gavs. Var och en av delfrågorna angav en entledigandesituation med mer eller mindre stränga krav för ett
entledigande. Bortfallet blev vid vissa del- frågor stort, varför resultatet måste tolkas med försiktighet. Om man tänker sig att samtliga som ej besvarat en delfråga antingen skulle svarat ja eller nej på delfrågan, erhålls dock den möjliga variationsbredden för den procentuella fördelningen ja-svar på en delfråga.
Av tabell 3.15 framgår att drygt 70% ansåg att entledigande bör ske då föräldrarna sammanbor eller då barnet är stadigvarande omhändertaget för samhällsvård. Endast ett fåtal barnavårdsmän ansåg, att det var lämpligt att entlediga då barnet börjar skolan eller då vårdnadshavaren blir myndig. Ca 17% av barnavårdsmännen instämde i att entledigande bör ske, då vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden.
Drygt hälften av barnavårdsmännen tyck- te att entledigande bör ske, då vårdnadshava— ren så önskar. Däremot var det bara 22% som ansåg att entledigande skulle kunna ske utan vårdnadshavarens medgivande.
I genomsnitt tyckte 23 % av barnavårds- männen att entledigande skulle kunna ske så fort faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd. I kommuntyperna B och C hade 37 % denna uppfattning och i kommuntyp A 14 %. Ungefär 38% av barnavårdsmännen var positiva till entledigande då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd om dess-
Tabell 3.15 Den genomsnittliga procentandelen ja-svar på frågan när entledigande skulle kunna ske. Övre och undre gräns för procenten ja-svar om samtliga barnavårdsmän besvarat delfrågorna. Entledigande kan ske Medeltal Övre gräns Undre gräns a. så fort faderskaps— och underhållsfrågan är
fastställd 22,7 28,3 20,6 b. så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och
bostadsförhållanden och faderskaps- och under- hållsfrågan är fastställd 38,0 44,9 27,0 c. då barnet börjar skolan 14,4 28,4 8,8 d. då vårdnadshavaren har ordnade arbets- och
bostadsförhållanden 16,7 33,0 10,2 e. då föräldrarna sammanbor 70,8 75,5 57,2 f. då barnet är stadigvarande omhändertaget för
samhällsvård 73,2 78,1 60,3 g. då vårdnadshavaren så önskar 53,9 57,0 43,0 h. så fort vårdnadshavaren blir myndig 6.2 25,7 5 8
utom vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden. Denna åsikt var betydligt vanligare i kommuntyperna B och C (69 %) än i kommuntyp A (19 %).
Om man antar att alla, som instämt i att entledigande bör ske så fort faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd, även instäm- mer i att entledigande bör ske så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden och faderskaps- och un- derhållsfrågan fastställts, kan man beräkna att ungefär 47 % av barnavårdsmännen var positiva till entledigande då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd under förut- sättning att vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden.
I genomsnitt ville 32 % behålla det person- liga förordnandet, 52 % ville ha en över- föring till barnavårdsnämnden medan 16 % ej hade någon uppfattning i denna fråga.
Som motiv för att behålla det personliga förordnandet angavs ofta att det var bra för klienten att ha en bestämd person att vända sig till men man nämnde även att det personliga förordnandet medför att barna- vårdsmannen känner ett större ansvar för sin klient.
Det vanligaste skälet för att barnavårds- männen vill ha en överföring av barnavårds- mannaskapen till barnavårdsnämnden är att administrationen förenklas och att arbetet flyter smidigare vid sjukdom, semester, snabb personalomsättning osv. Några barna- vårdsmän ansåg också att det personliga förordnandet medför ett alltför stort ekono- miskt ansvar för den enskilde barnavårds- mannen.
Slutligen ställdes en allmän fråga till barnavårdsmännen angående önskemål om förändring av barnavårdsmannainstitutionen. I kommuntyp A ville 58 % av barnavårds- männen ha en förändring medan motsvaran- de procentandel i kommuntyperna B och C var 85 %.
Främst ville man att de personliga förord- nandena skulle försvinna och att en över- föring sker av barnavårdsmannaskapen till barnavårdsnämnden (46 %). Som jämförelse kan nämnas att på den direkta frågan om
inställningen till personliga förordnanden, ville 52 % av barnavårdsmännen ha en överföring till barnavårdsnämnden.
Det därnäst vanligaste önskemålet var att entledigande skulle ske då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd, varefter ären- det skulle behandlas som ett vanligt barna- vårdsärende (21 %). Denna åsikt framfördes framför allt från barnavårdsmän i kommun- typ C. 13 % av önskemålen gällde tidigare entledigande och en kontinuerlig ompröv- ning av behovet av barnavårdsman, medan 10 % av önskemålen gällde avskaffandet av det obligatoriska barnavårdsmannaförord- nandet för utomäktenskapliga barn. I kom- muner, som integrerat barnavårdsmanna- skapen i övrigt socialvårdsarbete, har en del barnavårdsmän önskat att barnavårdsmanna- verksamheten skall skiljas från övrigt social- vårdsarbete. Önskemål har även framförts om att alla föräldrar skall få rätt till den service barnavårdsmännen nu ger sina klien- ter. Man menade, att det kan finnas andra grupper, som har större hjälpbehov än en ensamstående förälder. Genom den uppsö- kande verksamhet, som barnavårdsnämnden är skyldig att bedriva, borde nämligen hjälp- behov och missförhållanden bland barnfa- miljer kunna upptäckas i tid.
3.3.7 Sammanfattning av resultaten
Kvinnorna dominerade bland de undersökta barnavårdsmännen. En tredjedel av barna- vårdsmännen var i åldern 36—45 år. Ca 30 % av barnavårdsmännen hade socionomexa— men eller annan akademisk utbildning. Få barnavårdsmän var eller hade varit lands- tingsmän eller ledamöter av stads- eller kom- munalfullmäktige och ytterst få var ledamö- ter av någon social nämnd. De flesta barna- vårdsmän var tjänstemän i kommunen. I genomsnitt sysslade ungefär 38 % av barna- vårdsmännen enbart med barnavårdsmanna- ärenden på heltid.
Det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande varierade kraftigt mellan olika kommuner. Det vanligaste var dock ca 7 minuter per vecka och förordnan-
de, vilket motsvarar ungefär 350 barnavårds- mannaskap för en heltidsanställd barnavårds- man. De heltidsanställda barnavårdsmännen ansåg att ungefär 230 — 260 förordnanden borde vara lagom för en heltidsanställd barnavårdsman.
Vanligen dröjde det 1 — 2 månader innan faderskaps- och underhållsfrågan var fast- ställd, i Stockholm och Göteborg nämndes dock ofta 4 — 5 månader.
I kommuner utan kravavdelning ägnades ca 22 % av barnavårdsmännens arbetstid åt kravverksamhet och 26 % åt hembesök och övrigt kurativt arbete. I kommuner, som har särskild kravavdelning, ägnades drygt 40 % av arbetstiden åt hembesök och övrigt kura- tivt arbete.
De vanligaste kurativa arbetsuppgifterna var allmänna råd och samtal och bostadsfrå- gor. Även klientens ekonomiska problem och frågor om barntillsyn var viktiga kurati- va uppgifter.
Hembesök företas av så gott som samtliga barnavårdsmän. Hembesöken bedöms ge- nomgående som värdefulla. Det främsta skälet till den positiva inställningen till hem- besök var att hembesök underlättar kontak- ten med barnets vårdnadshavare.
Ungefär 90 % av barnavårdsmännen ville ha en förändring av arbetsuppgifternas för- delning. Främst ville man ägna mer tid åt kurativ verksamhet och hembesök. I kom- muner utan kravavdelning ville en stor andel av barnavårdsmännen inte handha kravverk- samheten. Barnavårdsmännen i kommunty- perna B och C angav att de främst ville ägna mindre tid åt kontorsarbete och kontorsru- tiner. På en direkt fråga svarade i genomsnitt 8 % av barnavårdsmännen att utbetalning av bidragsförskott bör skötas av barnavårds- män, 16 % ansåg att kravverksamheten bör handhas av barnavårdsmän och 80 % ansåg att barnavårdsmän bör sköta umgängesrätts- frågor.
Två tredjedelar av barnavårdsmännen an— såg att det finns vissa av barnavårdsmännens arbetsuppgifter som skulle kunna flyttas över till annan myndighet eller annat organ. Främst nämndes att kravverksamheten borde
skötas av speciell kravavdelning. [ kommu- ner, som har särskild tjänsteman som fast- ställer faderskap och underhållsbidrag, re- kommenderade barnavärdsmännen ofta den- na arbetsfördelning.
I kommuntyp A var det betydligt vanliga- re än i kommuntyperna B och C att entledi- gande skedde först vid 18 år. Genomsnittligt har 70 % av barnavårdsmännen i kommun- typ A uppgivit 18-årsgränsen som det vanli- gaste skälet för entledigande av barn utom äktenskap jämfört med 34 % av barnavårds- männen i kommuntyperna B och C; för barn i äktenskap var motsvarande procenttal 61 % respektive 23 %.
Ca 30 % av barnavårdsmännen angav att de sällan eller aldrig samråder med barna- vårdsnämnden men över hälften av dessa barnavårdsmän var ändå nöjda med det bistånd de fick av nämnden.
Ungefär 20 % av barnavårdsmännen var klart mot obligatoriskt barnavårdsmanna- förordnande för barn utom äktenskap. 27 % ansåg att barnavårdsmannaförordnandet en- dast borde vara obligatoriskt till faderskaps- och underhållsfrågan var löst. [ kommuntyp A var man mer positiv till ett obligatorium än i kommuntyperna B och C.
Barnavårdsmännen ansåg att det främst var de ensamma mödrarna som behövde barnavårdsman och att dessa mödrar fordrar mycken kontakt men även de unga mödrar- na och de nyligen frånskilda ansågs ha behov av barnavårdsman och mycken kontakt.
Drygt 70 % av barnavårdsmännen ansåg att entledigande skulle kunna ske dä föräld- rarna sammanbor eller då barnet är stadigva- rande omhändertaget för samhällsvård. Ungefär en fjärdedel av barnavårdsmännen ansåg att entledigande bör ske då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd och om man tillfogar kravet att vårdnadshavaren skall ha ordnade arbets- och bostadsför- hållanden instämde nästan hälften av barna- vårdsmännen. Drygt hälften av barnavårds- männen tyckte att entledigande bör ske, då vårdnadshavaren så önskar. Däremot var det endast 22 % som ansåg att entledigande skulle kunna ske utan vårdnadshavarens
Drygt hälften av barnavårdsmännen ville att barnavårdsmannaskapen skulle överföras till barnavårdsnämnden främst för att för— enkla administrationen vid sjukdom, semes- ter eller stor personalomsättning.
Ungefär en tredjedel av barnavårdsmännen ville att det personliga förordnandet skulle bibehållas. Det vanligaste skälet härför var, att det är viktigt för klienten att ha en bestämd person att vända sig till. Drygt hälften av barnavårdsmännen ville emellertid att barnavårdsmannaskapen skulle överföras på barnavårdsnämnden.
På en allmänt hållen fråga om inställ- ningen till barnavårdsmannainstitutionen i dess nuvarande form, svarade 58 % att de ville ha en förändring. Främst ville de av- skaffa det personliga förordnandet och där- näst kom önskemålet om att entledigande skulle ske, då faderskaps- och underhållsfrå- gan är fastställd, varefter ärendet skulle behandlas som ett vanligt barnavårdsärende.
4. Undersökning av vårdnadshavare
4.1 Undersökningspopulation och urval av vårdnadshavare
Som nämnts i avsnitt 2 har undersökningen av vårdnadshavare utförts i samma urval kommuner som undersökningen av barna- vårdsmän. Om kommunsammanläggning ha- de skett mellan undersökningstillfällena, har endast den kommundel innefattats, som undersökts vid den första undersökningen. Undersökningspopulationen bestod av vårdnadshavare för barn med barnavårdsman i urvalskommunerna. Dessutom ställdes vissa krav för att vårdnadshavaren skulle ingå i undersökningspopulationen, nämligen att
a) vårdnadshavaren skulle vara barnets biolo- giske mor eller far b)bamet skulle bo stadigvarande hos mo- dem eller fadern
c) vårdnadshavaren skulle bo stadigvarande i den kommun, där barnavårdsmannen för- ordnats.
Dessa krav ställdes för att undersök- ningen skulle kunna belysa kontakten mellan barnavårdsmannen och vårdnadshavaren un- der de mest typiska förhållandena. Det ansågs att de fall, där barnet inte bor stadigvarande hos den biologiske modern eller fadern eller där vårdnadshavaren bor i annan kommun än där barnavårdsmannen är förordnad, är så speciella att de inte borde ingå i denna undersökning.
Ett urval omfattande ca 2 000 vårdnads- havare bedömdes vara tillräckligt stort för att tillåta en gruppering efter kommunstor- lek, barnens ålder, börd osv. För att varje urvalskommun skulle väga lika tungt skulle 35 vårdnadshavare uttas i var och en av kommunerna.
Eftersom det inte finns något centralt register över vårdnadshavare för barn med barnavårdsman i olika kommuner, ombads socialförvaltningarna i urvalskommunerna att göra ett slumpmässigt urval av vårdnads- havare.
Följande urvalsförfarande skulle tillämpas. Samtliga vårdnadshavare födda den första i varje månad skulle uttas. Om inte antalet vårdnadshavare då uppgick till 50, skulle alla vårdnadshavare födda den andra i varje månad uttas osv till dess minst 50 vårdnads- havare uttagits. I några kommuner uppgick inte antalet vårdnadshavare för barn med barnavårdsman till 50, utan där gjordes en totalundersökning.
Åtta kommuner anmälde att urvalsförfa- randet medförde stora administrationssvårig- heter. Dessa kommuner har därför gjort ett systematiskt urval av vårdnadshavare.
Socialnämnderna upprättade en förteck- ning över de uttagna vårdnadshavarnas namn, adress, födelsenummer samt barnens födelsedatum. Från varje förteckning på minst 50 vårdnadshavare uttog undersök- ningsledaren slumpmässigt 35 barn och deras vårdnadshavare. Om vårdnadshavaren hade flera barn, uttogs slumpmässigt ett av bar- nen.
Tabell 4.1 Svarsfrekvens bland vårdnadshavare.
Kommunstorlek Undersökningspopulation Bortfall Totalt Svars- inkomna pro- Antal Antal där bar- Antal Antal vård- Antal Antal Antal vägrare Summa och be— cent vård- net ej stadig- där nadshava— ej in- okänd _ bort- arbeta- nads— varande bor ent- re i popu- komna adress Utan EJ haft Annat fall de svar havare hos vårdnads— ledi- lationen svar 3119" kontakt Skäl
havaren gande vet med bar-
skett skäl navårds-
man
— 4 000 inv. 120 3
4 000—10 000 inv. 777 18 10 000450 000 inv. 595 11 mer än 50 000 inv. 350 9 338 78 Stockholm/Göteborg 70 3 66 13
Summa 1 912 44 15 1 853 377
116 32 755 148 578 106
35 81 69,8 164 591 78,3 119 459 79,4 89 249 73,7 21 45 68,2 428 1 425 76,9
|oosr-N Nmmmm dkaM—t
_NNm—t G ("1va Q'
_!
14 14
Ett frågeformulär sammanställdes med frå- gor till vårdnadshavarna angående vissa av deras bakgrundsdata, kontakter med barna- vårdsmannen och behov av hjälp i olika avseenden samt några påståenden för att mäta vårdnadshavarnas allmänna attityd till barnavårdsmannainstitutionen.
För att pröva frågornas lämplighet och om en enkätundersökning med ett frågeformulär av detta slag över huvud taget kan genom- föras utan allt för stort bortfall, företogs en provundersökning. Denna genomfördes i sep- tember 1971 och var riktad till 100 vård- nadshavare i Stockholm. Dessa hade uttagits så att olika grupper av vårdnadshavare fanns representerade. Härigenom kunde prö- vas om frågorna passade såväl olika ålders- grupper bland barnen som u ä respektive i ä barn. Efter en påminnelse hade två tredje- delar av svaren kommit in.
Med hänsyn till att svarsfrekvensen var så pass hög från en storstad efter att endast en påminnelse skickats och att de inkomna svaren från olika kategorier vårdnadshavare tydde på att frågorna fungerade väl för olika grupper, beslöts att en enkätundersökning skulle göras, varvid det testade frågeformulä- ret med vissa mindre justeringar skulle an- vändas.
4.3 Datainsamling, svarsfrekvens m m
Den 10 november 1971 utsände undersök- ningsledaren frågeformulären till de utvalda vårdnadshavarna (bilaga B). 1 ett följebrev betonades att det var vårdnadshavarens egen personliga inställning som skulle komma till uttryck i svaren och att svaren skulle _be— handlas konfidentiellt och inte utlämnas till barnavårdsnämnden eller barnavårdsmannen.
Två påminnelser efter en respektive två månader utsändes. Vid en jämförelse mellan vårdnadshavare, som svarat utan påminnelse och vårdnadshavare, som svarat efter en respektive två påminnelser, märktes ingen markant skillnad i svarsfrekvensen från olika grupper av vårdnadshavare.
Sammanlagt utsändes enkäten till 1912 vårdnadshavare. 44 vårdnadshavare svarade att barnet ej bodde stadigvarande hos dem och i 15 fall var barnavårdsman entledigad. Antal vårdnadshavare som fyllde de ställda kraven för att ingå i undersökningspopula- tionen uppgick således till 1853. Givetvis kan även vissa vårdnadshavare i bortfalls- gruppen falla utanför undersökningspopula- tionen.
Bortfallet uppgick till 428 vårdnadshavare eller ca 23 % av undersökningspopulationen. [ bortfallsgruppen var adressen till 14 vård— nadshavare okänd, medan 37 vägrade att besvara enkäten, relativt ofta beroende på att de inte haft kontakt med barnavårds- mannen på lång tid. Den högsta genomsnitt— liga svarsfrekvensen erhölls i kommuner med 4 000 — 50 000 invånare (tabell 4.1).
I nio kommuner låg svarsfrekvensen mellan 60 — 70 %, i 26 kommuner mellan 70 — 80 %, i 19 kommuner mellan 80 — 90 % och två kommuner hade en svarsfrekvens som översteg 90 %.
Genom att socialnämnderna lämnat upp- gifter om samtliga barns ålder, kunde en jämförelse göras mellan barnens åldersfördel- ning i bortfallsgruppen och i undersöknings- populationen (tabell 4.2).
I stort sett erhölls samma åldersfördelning av barnen i undersökningsp0pulationen och bortfallsgruppen. Den äldsta åldersgruppen var dock något underrepresenterad i materia-
Tabell 4.2 Barnens åldersfördelning i bort- fallsgruppen och i undersökningspopulatio- nen.
Barnens ålder Undersöknings- Bortfallsgruppen
population Antal % Antal %
— lår 248 13,4 49 11,5 1— 2år 216 11,7 47 11,0 2— 3 år 149 8,0 32 7,5 3— 7 år 486 26,2 108 25,2 7—13 år 438 23,6 102 23,8 13 år eller mer 316 17,1 90 21,0 Summa 1853 100 428 100
let. De äldre barnen var huvudsakligen underrepresenterade i kommuner med mind- re än 10 000 invånare.
Jämförelse mellan undersökningspopula- tion och bortfallsgrupp visar att bortfallet skett relativt slumpmässigt vad gäller barnens ålder. Detta förhållande liksom att ingen påfallande skillnad i svarsmönstren kunnat konstateras mellan dem som svarat utan påminnelse och dem som svarat efter en eller två påminnelser, tyder på att bortfallet inte orsakat någon snedvridning av resultaten.
Antal barnavårdsmannaförordnanden var den 31 december 1970 i hela riket 156 991, varav 77 % gällde barn utom äktenskap. ] undersökningspopulationen utgjorde barn utom äktenskap 83 %, dvs dessa barn var något överrepresenterade i undersökningen. De större kommunerna är likaså överrepre- senterade. Härav följer att resultaten av undersökningen inte kan betraktas som re- presentativa för hela riket utan endast för de 56 urvalskommunerna.
Vid bearbetningen har uppdelningar mestadels gjorts mellan 11 ä och i ä barn och mellan olika kommunstorlekar. Överrepre- sentationen i dessa variabler har härigenom ej haft någon betydelse för resultaten i undergrupperna.
1 det inkomna materialet får svarsfrekven- sen på enskilda frågor anses som mycket tillfredsställande. I regel har högst några procent lämnat en fråga obesvarad. Det var endast på fråga 5 angående samboende med föräldrar, anhörig eller annan vuxen utom barnets far och fråga 7 a angående datum för faderskapsfastställelse, som bort-
fallet blev stort. Vid dessa frågor uppgick bortfallet till drygt 20 %.
4.4 Resultat
4.4.1 Bakgrundsdata
Av de undersökta vårdnadshavarna för barn med barnavårdsmän var 12 män, dvs knappt 1 %. Ungefär 42 % av vårdnadshavarna var högst 25 år, 36 % var mellan 26 och 35 år och 22 % var över 35 år. Endast 3 % av vårdnadshavarna var 18 år eller yngre.
Ungefär 80 % av mödrarna till barn utom äktenskap hade varit under 25 år då barnet föddes. 1 kommuner med mindre än 10 000 invånare hade 22 % av mödrarna varit högst 18 år då barnet föddes. 1 kommuner med mer än 50000 invånare hade ca 15 % av mödrarna varit högst 18 år, då barnet föd- des.
Om vårdnadshavaren hade flera barn för vilka barnavårdsman var förordnad, har endast ett barn uttagits slumpmässigt till undersökningen. Mödrarna kan således då deras första barn föddes ha varit något yngre än som framkommit vid denna undersök- ning.
Ca 30 % av vårdnadshavarna var födda i vistelsekommunen och nära två tredjedelar hade bott i vistelsekommunen minst fem år. Ungefär samma bild erhölls i de olika kom- mungrupperna.
102 vårdnadshavare (7,2 %) var födda utomlands, varav hälften i Finland. Ungefär tre fjärdedelar av de utomlands födda vård- nadshavarna hade emellertid bott i Sverige i
Tabell 4.3 Vårdnadshavarnas civilstånd fördelade efter kommunstorlek.
Kommunstorlek Ogifta Gifta Förut gifta Summa Antal % Antal % Antal % Antal — 4 000 inv. 48 59,3 17 21,0 16 19,8 81 4 000—10 000 inv. 334 56,5 132 22,3 125 21,2 591 10 000—50 000 inv. 284 62,0 79 17,2 95 20,8 458 Minst 50 000 inv. 162 65,1 37 14,9 50 20,0 249 Stockholm/Göteborg 22 48,9 6 13,3 17 37,8 45 Summa 850 59,7 271 19,0 303 21,3 1 424 SOU 1972:65 14]
Tabell 4.4 Andelen ensam- och samboende vårdnadshavare (%).
Kommun- Samboende Samboende Ensam- storlek med någon med bar- boende vuxen nets far
—4 000 inv. 79,0 38,8 21,0
4 000— 10 000 inv. 71,0 30,8 29,0 10 000— 50 000 inv. 61,5 30,0 38,5 Minst
50 000 inv. 58,3 30,4 41,7 Stockholm/ Göteborg 31,8 14,0 68,2 Summa 64,9 30,4 35,1
minst fem år.
Av tabell 4.3 framgår att ca 60 % av vårdnadshavarna var ogifta, 19 % gifta och 21 % förut gifta. Andelen ogifta var störst i de medelstora kommunerna medan gruppen förut gifta var vanligast i storstadsgruppen.
Andelen vårdnadshavare som stadigvaran- de bodde tillsammans med någon annan vuxen var störst i de mindre kommunerna (79 %) och minst i storstäderna (32 %) (tabell 4.4). Ungefär 39 % av mödrarna i kommuner med mindre än 4 000 invånare bodde stadigvarande tillsammans med bär- nets far. Andelen samboende föräldrar var omkring 30 % i övriga kommuner utom i storstäderna, där andelen samboende föräld- rar endast var 14 %. Det var således vård- nadshavare, som bodde i storstäderna som oftast inte bodde stadigvarande med barnets far eller någon annän vuxen.
De undersökta barnens ålder vid under- sökningstillfället framgår av tabell 4.5. Unge- fär en fjärdedel av barnen var under 2 år och ca 40 % var 7 år eller äldre. Åldersfördel- ningarna i de olika kommunstorlekarna visa- de inga markanta skillnader med undantag av Stockholm—Göteborgsområdena, där relativt många 7—13-åringar fanns med i det under- sökta materialet.
Ungefär 83 ”a av barnen var födda utom äktenskap. Någon större skillnad mellan kommungrupperna fanns inte beträffande den procentuella andelen u ä barn iurvalet.
Faderskapet var fastställt för 94 % av u ä barnen. ] 20 fall (1 ,8 %) var faderskapsutred- ningen nedlagd.
l ungefär en tredjedel av fallen hade faderskapet fastställts före barnets födelse. Då barnen var en månad var faderskapet fastställt för ca tre fjärdedelar av dem. I 8 % av fallen hade det dröjt till barnet var över ett år, innan faderskapet fastställts.
4.4.2 Kontakten med barnavårdsmannen
För att belysa hur personlig kontakten var mellan vårdnadshavare och bamavårdman tillfrågades vårdnadshavarna om de kände till namnet på barnets nuvarande barnavårdsman och när denne förordnades. Kännedom om den nuvarande barnavårdsmannen beror na- turligtvis på hur gammalt barnavårdsmanna- förordnandet är och när den sista kontakten togs. Resultatet från hela undersöknings- gruppen speglar emellertid den genomsnitt- liga situationen.
Sålunda kände i genomsnitt 84 % av vård- nadshavarna till namnet på den nuvarande barnavårdsmannen och drygt hälften visste vilket år denne förordnats.
41 % av vårdnadshavarna ansåg att det var mycket bra att en viss bestämd person hade utsetts att som barnavårdsman hjälpa i olika sammanhang. 40 % tyckte att det var bra med en bestämd barnavårdsman medan 17 % av vårdnadshavarna svarade att det gick lika bra med olika tjänstemän. 2 % ansåg att olika tjänstemän var att föredra.
Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavar- na hade haft mer än en barnavårdsman. Ca 28 % hade haft två barnavårdsmän, 12 % tre, 5 % fyra och 4 % hade haft minst fem barnavårdsmän. 12 % av vårdnadshavarna visste inte hur många barnavårdsmän som varit förordnade för deras barn eftersom de trodde att de inte alltid blivit underrättade om byte av barnavårdsman. 4 % kom inte ihåg hur många barnavårdsmän, som varit förordnade för barnet.
Om barnet haft flera barnavårdsmän, skulle vårdnadshavaren ange om bytet av barnavårdsman huvudsakligen berott på att
Tabell 4.5 Barnens ålder fördelad efter kommunstorlek.
Kommunstorlek Under 1 år
1—2år 2—3år
3—7 år
7—13år
13 år eller äldre
Antal
%
Antal
%
Antal Antal Antal Antal
%
Summa
Antal
— 4 000 inv. 10
4 000—10 000 inv. 84 10 000—50 000 inv. 69 Minst 50 000 inv. 33 Sto ckho lm/ Göteborg 3
Summa 199
12,3 14,2 15,0 13,3
6,7
14,0
8 68 54 34 5
169
9,9 11,5 11,8 13,7 11,1
11,9
12,3 1022 10,4 6,7
8,2
17 149 125 76 11
378
21,0 25,2 27,2 30,5 24,4 26,5
20 161 90 49 16 336
24,6 27,2 19,6 19,7 35,6 23,6
16 98 74 31
7
226
19,8 16,6 16,1 12,4 15,6 15,9
81 591 459 249 45 1 425
Kommunstorlek Orsak till byte av barnavårdsman
Vårdnadshavaren Barnavårdsmannen har Vårdnadshavaren har flyttat lämnat sin tjänst e. dyl. vet ej orsaken
_ 4 000 inv. 34,8 59,4 5,8 4 000— 10 000 inv. 43,7 41,3 15,0 10 OOO—50 000 inv. 37,6 31,2 31,2 Minst 50 000 inv. 25,4 37,3 37,3 Stockholm/Göteborg 14,3 45,7 40,0 # Summa 36,6 38,6 24,9
vårdnadshavaren flyttat till annan kommun eller om det berott på att barnavårdsmannen lämnat sin tjänst, fått tjänstledigt e dyl (tabell 4.6).
] genomsnitt berodde 37 % av barnavårds- mannabytena på att vårdnadshavaren flyttat till annan kommun. 1 mindre kommuner förekom oftare än i större kommuner att byte av barnavårdsman berodde på att vård- nadshavaren flyttat till annan kommun. Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna kände inte till varför byte skett av barna- vårdsman. Ju större kommunerna var desto större andel av vårdnadshavarna var okunni- ga om skälet till barnavårdsmannabytet.
31 % av mödrarna till barn födda utom äktenskap hade haft sin första kontakt med barnavårdsmannen i början av graviditeten och 30 % strax före förlossningen.
Ungefär hälften av vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med har- navårdsmannen. En fjärdedel angav att det
oftast varit barnavårdsmannen som tagit kontakt och ungefär lika många vårdnads- havare uppgav att det varit ungefär lika vanligt att kontakten tagits av barnavårds- mannen som av dem själva. Om svarsfördel- ningen i olika kommunstorlekar jämförs, verkar det som om det var vanligare att kontakten tas av barnavårdsmannen i de små kommunerna.
] genomsnitt hade 40 % av kontakterna skett huvudsakligen genom telefonsamtal och 37 % genom att vårdnadshavaren besökt barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär9 % av vårdnadshavarna angav att kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen skett genom brev och 14 % angav att det mest varit fråga om hembesök av barnavårds— mannen.
Det var betydligt vanligare att hembesök var den huvudsakliga kontaktformen i de små kommunerna än i de större.
Av tabell 4.7 framgår att ungefär 45 % av
Tabell 4.7 Andel vårdnadshavare som uppgett att kontakterna huvudsakligen gällt fader- skapsfastställelse och fastställelse eller indrivning av underhållsbidrag fördelat efter u ä— och i ä-förordnanden och kommunstorlek (%).
Kommunstorlek Andel vårdnadshavare vars kontakter huvudsakligen gällt faderskapsfaststäl—
Andel vårdnadshavare vars kontak- ter huvudsakligen gällt underhålls—
lelse bidrag
u ä i ä u ä l ä — 4 000 inv. 55,2 — 47,4 88,9 4 OOO—10 000 inv. 45,2 2,4 37,3 62,7 10 000—50 000 inv. 45,9 7,3 36,4 60,0 Mer än 50 000 inv. 40,3 10,0 27,3 35,7 Stockholm/Göteborg 42,4 — 32,3 66,7 Summa 45,0 5,0 35,6 59,1
u ä barnens vårdnadshavare uppgett att kon- takterna huvudsakligen gällt faderskapsfast- ställelse och 35 % har angett att det mest gällt underhåll. Det var vanligare i de små kommunerna än i de större att kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällde dessa juridiska frågor. Skillnaden mellan kommunstorlekarna beror bl a på att det är främst de större kommunerna, som har särskilda kravavdelningar.
Underhållsfrågorna spelar en viktig roll i kontakterna mellan iä barnens vårdnads- havare och barnavårdsmännen. I genomsnitt angav ca 60 % av vårdnadshavarna föri ä barn att kontakterna huvudsakligen gällt under- hållsbidrag.
Andelen vårdnadshavare som angett att kontakten med barnavårdsmannen endast till en mindre del eller inte alls gällt fastställelse av faderskap eller underhåll eller indrivning av underhållsbidrag visar hur stor andel av kontakterna som gällt barnavårdsmannens kurativa uppgifter (tabell 4.8).
Ungefär 44 % av uä barnens vårdnads- havare har uppgett att kontakterna huvud- sakligen gällt kurativa frågor. Motsvarande andel för i ä barnens vårdnadshavare var 39 %. Det var i regel vanligare att kontakten gällde kurativa frågor i de större kommuner- na än i de mindre. Differensen mellan kommunstorlekarna kan bl a bero på dels att barnavårdsmannen i större kommuner ofta avlastats kravverksamheten och sålunda fått mer tid till kurativa uppgifter, dels att de kurativa behoven är större i de stora kommunerna. Som framgick av tabell 4.4 var andelen ensamboende vårdnadshavare störst i de stora kommunerna, vilket troligen också medför ett större behov av kurativ hjälp.
4.4.3 Kontaktfrekvens
Ofta är kontakten med barnavårdsmannen mest intensiv i början av ett förordnande. För u ä barn skall faderskap och underhålls- bidrag fastställas. Ofta finns dessutom prak- tiska problem, som måste få en snar lösning.
Vid undersökningen av den faktiska och önskade kontaktfrekvensen med barnavårds-
Tabell 4.8 Andel vårdnadshavare vars kon- takter huvudsakligen gällt kurativa frågor fördelat efter u ä- och iä-förordnanden och kommunstorlek (%).
Kommunstorlek u ä i ä — 4 000 inv. 33,9 14,3 4 000— 10 000 inv. 42,6 35,8 10 OOO—50 000 inv. 42,8 35,2 Mer än 50 000 inv. 51,6 64,3 Stockholm/Göteborg 51,6 33,3 Summa 44,2 39,2
mannen vid uä — förordnanden har det bedömts som mest angeläget att gruppera materialet efter barnens ålder. Sålunda har tre grupper använts, nämligen barn under 1 är, barn mellan 1 och 7 år och barn från 7 är.
a) Barn under ett år och födda utom äkten- skap.
Ungefär 38 % av vårdnadshavarna med barn under 1 år hade haft kontakt med barna- vårdsmannen minst en gång per halvår. 39 % hade haft en kontakt med barnavårds- mannen och 23 % angav att de inte haft någon kontakt under det sista året. Kontakt- frekvensen var relativt oberoende av kom- munstorlek (tabell 4.9).
Drygt 80 % av vårdnadshavarna ville ha någon kontakt med barnavårdsmannen. 30 % ville ha kontakt minst en gång i kvartalet.
Tabell 4.9 Faktisk och önskad kontakt- frekvens under senaste året bland vårdnads- havare för u ä barn under ett år (%).
Kontaktfrekvens Faktisk Önskad fördelning fördelning En gång i månaden eller oftare 17,9 11,1 Ungefär en gång i kvartalet 11,6 18,9 Ungefär en gång per halvår 8,4 21,6 En gång 38,9 22,6 inte någon gång 22,6 18,9 Vid behov 0,5 6,8 100 100 Antal svar 190 190 145
Av vårdnadshavarna med barn under ett år bodde 141 (73 %) tillsammans med barnets far. Bland dem som önskat kontakt en gång i kvartalet eller oftare var vårdnadshavare, som inte bodde tillsammans med barnets far, klart överrepresenterade.
Om den genomsnittliga faktiska kontakt- frekvensen jämförs med den önskade, visar undersökningen att ungefär 29 % var nöjda med kontaktfrekvensen, medan 34 % önska- de mer kontakt och 37 % önskade mindre kontakt med barnavårdsmannen.
b) Barn mellan ett och sju år och födda utom äktenskap Då barnen var i åldern 1—7 år var kontakten med barnavårdsmannen mer sparsam än un- der barnets första levnadsår. 46 % av vård- nadshavarna hade inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen under sista året och ca 23 % hade endast haft en kontakt. Kontaktfrekvensen var något högre i kom— muner med 10 000 — 50 000 invånare ochi Stockholm/Göteborg än i övriga kommuner.
Som framgår av tabell 4.10 önskade 82 % kontakt med barnavårdsmannen. Ungefär hälften av vårdnadshavarna för barn i åldern 1—7 år ville ha kontakt med barnavårds- mannen minst en gång i halvåret och nära 30 % minst en gång i kvartalet.
Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna
Tabell 4.10 Faktisk och önskad kontakt- frekvens under senaste året bland vårdnads- havare för u ä barn i åldern 1—7 år (%).
bodde inte tillsammans med barnets far under barnets första levnadsår. I gruppen vårdnadshavare med barn i åldern 1—7 år var andelen inte samboende föräldrar 62 %. Bland dem som önskade kontakt med barna- vårdsmannen en gång i kvartalet eller oftare dominerade vårdnadshavare som inte bodde tillsammans med barnets far.
[ genomsnitt var en tredjedel av vårdnads- havarna för barn mellan 1 och 7 är nöjda med kontaktfrekvensen. 45 % önskade dock mer kontakt med barnavårdsmannen. Endast 22 % önskade mindre kontakt. [ gruppen vårdnadshavare med barn under 1 år hade en högre andel (37 %) önskat få mindre kontakt med barnavårdsmannen. Skillnaden mellan grupperna kan bl a bero på att dels var den faktiska kontaktfrekvensen lägre då barnen var mellan 1 och 7 är, dels på att flera vårdnadshavare inte bodde tillsammans med barnets far, då barnen var äldre.
c) Barn från sju år och födda utom äkten- skap Vårdnadshavare för barn från 7 år hade lägre kontaktfrekvens med barnavårdsmannen än de båda övriga grupperna. Drygt hälften hade inte haft någon kontakt med barna- vårdsmannen det sista året och 22 % hade endast haft en kontakt (tabell 4.11). I den minsta kommunstorleken var det vanligare
Tabell 4.1] Faktisk och önskad kontakt- frekvens under senaste året bland vårdnads- havare för u ä barn från 7 år (%).
Kontaktfrekvens Faktisk Önskad Kontaktfrekvens Faktisk Önskad fördelning fördelning fördelning fördelning En gång i månaden En gång i månaden eller oftare 6,7 9,3 eller oftare 6,6 8,7 Ungefär en gång i Ungefär en gång i kvartalet 11,5 19,1 kvartalet 6,3 14,1 Ungefär en gång per Ungefär en gång per halvår 12,8 21,2 halvår 13,7 19,4 En gång 23,3 26,1 En gång 21,6 32,7 Inte någon gång 45,8 17,5 inte någon gång 51,8 18,9 Vid behov — 6,7 Vid behov — 6,2 100 100 100 100 Antal svar 601 593 Antal svar 365 355 146 SOU 1972:65
att vårdnadshavare inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen än i övriga kommu- ner.
Drygt 80 % av vårdnadshavarna ville ha kontakt med barnavårdsmannen. Ungefär 42 % ville ha minst en kontakt per halvår.
Endast 12 % av vårdnadshavarna för barn från 7 år bodde stadigvarande tillsammans med barnets andre förälder. Något tydligt samband mellan önskan om kontakt och icke samboende med barnets andre förälder kunde ej urskiljas.
I gruppen vårdnadshavare för barn från 7 år fanns ungefär lika många nöjda med den faktiska kontaktfrekvensen som i gruppen vårdnadshavare för barn 1—7 år, dvs ca en tredjedel. Även andelarna som önskade mer kontakt (44 %) respektive mindre kontakt (23 %) var ungefär lika stora i de två åldersgrupperna.
d) Barn födda i äktenskap Undersökningen omfattade 240 iä förord- nanden varav nära 80 % gällde barn från 7 år.
Kontaktfrekvensen för förordnanden för barn i äktenskap har inte samma naturliga samband med barnens ålder somu ä — förord- nandena utan beror mera på förordnandenas ålder.
Vid bearbetningen av kontaktfrekvenserna för iä barn har därför ingen uppdelning gjorts på basis av barnens ålder.
i genomsnitt var 37 % nöjda med kontakt- frekvensen, 44 % ville ha mer kontakt och 19 % önskade mindre kontakt med barna- vårdsmannen.
Som framgår av tabell 4.12 hade omkring 38 % av l ä barnens vårdnadshavare inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen och 22 % hade endast haft en kontakt senaste året. Nära 90 % av vårdnadshavarna ville emellertid ha kontakt med barnavårds- mannen.
I genomsnitt önskade ca 36 % av vård- nadshavarna ha kontakt minst en gång i kvartalet. Då förordnandena fördelades efter ålder visade det sig att 67 % av vårdnadshavar- na som haft barnavårdsman mindre än ett år, ville ha kontakt minst en gång per kvartal.
Tabell 4.12 Faktisk och önskad kontakt- frekvens under senaste året bland vårdnads- havare för i ä barn (%).
Kontaktfrekvens Faktisk Önskad fördelning fördelning
En gång i månaden
eller oftare 11,6 17,3 Ungefär en gång i
kvartalet 10,7 19,1 Ungefär en gång per
halvår 17,4 24,5 En gång 22,3 22,3 Inte någon gång 37,5 11,4 Vid behov 0,5 5,4 Antal svar 224 220
Bland dem som haft barnavårdsman 1—3 år ville 33 % ha kontakt minst en gång i kvartalet. Motsvarande andel bland vårdnads- havare som haft barnavårdsman 3—7 år och som haft barnavårdsman mer än sju år var 41 % respektive 25 %.
Relativt många vårdnadshavare som haft barnvårdsman en längre tid önskar således täta kontakter med barnavårdsmannen.
4.4.4 Hembesök
I undersökningen av barnavårdsmän fram- kom önskemål från bamavårdsmännen om mer tid för hembesök. De flesta barnavårds- män ansåg att hembesök var värdefulla och att kontakten med vårdnadshavarna under- lättades genom hembesök.
] genomsnitt ville 42 % av vårdnadsha- varna gärna eller mycket gärna att bama- vårdsmannen gör hembesök. 38 % svarade att det var likgiltigt om barnavårdsmannen gör hembesök och 19 % var negativa till hembesök. Vårdnadshavarna i Stockholm/ Göteborg var mycket mer positiva till hem- besök än andra. 35 % av vårdnadshavarnai storstäderna ville mycket gärna och 35 % ville gärna att barnavårdsmannen gör hembe- sök.
Endast omkring 20 % av vårdnadsha- havarna hade emellertid fått hembesök av barnavårdsmannen det sista året. 63 % av vårdnadshavarna hade över huvud taget
Ungefär 42 % av Vårdnadshavarna som fått hembesök angav att hembesöken oftast varit oväntade, 47 % angav att hembesöken mest skett efter överenskommelse och 11 % att hembesöken lika ofta varit oväntade som avtalade i förväg. ] de mindre kommunerna var det vanligare att hembesöken var ovänta- de än i de större kommunerna.
Ca hälften av vårdnadshavarna tyckte att det inte spelade någon roll om hembesöken är oväntade eller avtalade i förväg. 12 % ansåg att hembesöken gärna får vara ovänta- de medan omkring 40 % ansåg att hembesök borde vara avtalade i förväg. Vårdnadshavare i Stockholm/Göteborg ville oftare än andra att hembesöken skulle vara avtalade i förväg.
4.4.5 Behov av hjälp i olika avseenden
Vårdnadshavarna tillfrågades om de, under den tid barnavårdsman varit förordnad, haft behov av hjälp i olika avseenden och i så fall vem som hjälpt dem. Vidare ställdes en fråga angående vilken myndighet vårdnadshavarna helst skulle vilja anlita om de behövde olika former av hjälp.
Frågoma omfattade följande hjälpsituatio— ner:
a) fastställande av faderskap och/eller under- hållsbidrag
b) få ut underhåll eller bidragsförskott
c) andra ekonomiska frågor
d) lösa umgängesrättsfrågor
e) ordna bostad
f) ordna arbete
g) få vidareutbildning
h) ordna barntillsyn
i) ordna social hemhjälp
j) räd angående barnets uppfostran eller utbildning
k) råd angående personliga problem 1) hjälp med ansökningar
m) information i sociala frågor
Om vårdnadshavaren haft barnavårdsman en längre tid kan flera behov av hjälp ha
aktualiserats under perioden än då förord- nandet är tämligen nytt. Å andra sidan är det kanske mest i början av ett förordnande som det finns mest problem att lösa. Vid bearbet- ningen har därför inte någon uppdelning gjorts efter förordnandets längd.
Behov av hjälp kan uppfattas på olika sätt. Många mödrar kanske anser att det inte funnits något behov av faderskapsfastställel- se, då det inte förekommit något tvivel om vem som är barnets far. För barn födda utom äktenskap måste det emellertid juri- diskt sett alltid finnas behov av att faderska- pet fastställs.
Minnet kan även svika angående hjälpbe- hov för länge sedan. En del vårdnadshavare kanske inte heller vill medge att behov av hjälp förelegat i olika avseenden. Vissa vård- nadshavare kanske måste vara i en verklig nödsituation för att de skall anse att hjälpbe— hov föreligger.
Undersökningens resultat ger en genom- snittlig bild av graden av hjälpbehovi olika frågor bland vårdnadshavare i urvalskommu- nerna. För u ä barnen har antagits att hjälpbehoven har samband med om föräld- rarna sammanbor och moderns ålder vid barnets födelse. Ca 37 % av mödrarna, som varit i någon åldersgrupp under 30 år då barnet föddes, bodde tillsammans med bar- nets far vid undersökningstillfället. Bland dem som fött barn efter 30 års ålder var ungefär 28 % samboende med barnets far.
Vid bearbetningen har vårdnadshavare för u ä barn fördelats efter kommunstorlek och om de bodde tillsammans med barnets far varefter andelen vårdnadshavare beräk- nats, som redovisat att något behov av hjälp förekommit. Hjälp med fastställande av faderskap och/eller underhållsbidrag och hjälp med att få ut underhållsbidrag eller bidragsförskott har rubricerats som juridiska uppgifter, medan hjälp i andra avseenden betecknats som kurativ hjälp.
Tabell 4.13 Andelen bland uä barnens vårdnadshavare som haft behov av hjälp fördelat efter samboende resp icke samboende med barnets far (%).
Kommunstorlek Samboende Icke samboende Samtliga vårdnadshavare för u ä barn
Enbart Både Enbart Något Inget Enbart Både Enbart Något Inget Enbart Både Enbart Något Inget
jur. hjälp jur. o. kur. hjälp
kur. hjälp
behov behov
jur. hjälp jur. o. kur. hjälp
kur. hjälp
behov behov
jur. hjälp jur. o. kur. hjälp kur. hjälp
behov behov
— 4 000 inv.
4 OOO—10 000 inv. 10 OOO—50 000 inv. Mer än 50 000 inv. Stockholm/Göteborg 10,0 6,1 3,1 5,4 16,7
3,3 7,9 10,0 12,2 33,3
23,3 28,7 41,5 36,5 33,3 36,7 42,7 54,6 54,1 83,3 63,3 57,3 45,4 45 ,9 16,7 52,8 29,5 20,7 11,9
7,7
27,8 47,7 55,3 55,5 57,7 91,7 85,1 91,1 89,7 92,3
8,3 14,9 8,9 10,3 7,7
33,3 21,5 14,7 10,1
9,4
16,7 33,0 39,5 40,6 53,1 16,7 15,1 24,5 26,6 28,1
66,7 69,6 78,7 77,3 90,6 33,3 30,4 21,3 22,7
9,4
Summa
5,4 9,4
33,9 48,8 51,2 23,8 50,8 13,7 88,5 11,5 17,6 36,1 20,7 74,4 25,6
4.4.5.1 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för barn födda utom äktenskap
Av tabell 4.13 framgår att i genomsnitt hade tre fjärdedelar av vårdnadshavarna för u ä barn haft något behov av hjälp. Vårdnadsha- vare som inte sammanbor med barnets far hade genomgående haft större behov av hjälp än samboende föräldrar. Omkring 90 % av de icke samboende mot omkring 50 % av de samboende hade behövt någon form av hjälp. Andelen bland de icke samboende som behövt hjälp var ungefär lika stor oavsett kommunstorlek. Däremot hade samboendei större kommuner haft mer behov av hjälp än samboende i mindre kommuner.
Ungefär 5 % av de samboende och 24 % av de icke samboende hade enbart behövt hjälp i juridiska frågor. I genomsnitt hade ca 18 % av samtliga vårdnadshavare för u ä barn enbart behövt hjälp i juridiska frågor.
Både icke samboende och samboende vårdnadshavare hade i stor utsträckning haft behov av kurativ hjälp. Sålunda hade 64 % av de icke samboende och 43 % av de samboen- de vårdnadshavarna behövt någon form av kurativ hjälp. Andelen som behövt kurativ hjälp var större ju större kommun vårdnads- havaren var bosatt i.
I flera sammanhang har framhållits att det speciellt är de unga mödrarna som behöver olika former av hjälp. Ibarnavårdsmannaun- dersökningen nämnde 42 % av barnavårds- männen att det var särskilt de ensamma mödrarna som behövde en barnavårdsman
och 23 % av barnavårdsmännen angav att de unga mödrarna hade störst behov av barna- vårdsman.
Att ensamma mödrar, dvs de som ej bor tillsammans med barnets far, har ett stort hjälpbehov, stämmer väl med undersök- ningens resultat. Att särskilt unga mödrar skulle ha ett stort behov av barnavårdsman kan emellertid inte verifieras genom under- sökningen av vårdnadshavare.
Av tabell 4.14 framgår nämligen att beho— vet av hjälp varit ungefär lika stort oavsett moderns ålder vid barnets födelse. Det kura- tiva behovet har varit minst lika stort bland de äldre mödrarna som bland de yngre.
4.4.5.2 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för barn födda i äktenskap
Frågan angående olika hjälpbehov har besva- rats av 207 vårdnadshavare för barn i äkten- skap. 19 % av dessa vårdnadshavare hade enbart behövt hjälp ijuridiska frågor, 13 % enbart i kurativa och 59 % hade behövt såväl juridisk som kurativ hjälp. 9 % har angett att de inte behövt någon hjälp över huvud taget. Undersökningsmaterialet var av för liten omfattning för att tillåta någon statistiskt hållbar jämförelse mellan iä barnens vård- nadshavare i olika kommunstorlekar eller i olika åldersgrupper. Det tycks emellertid inte föreligga några större skillnader 1 hjälp- behov mellan kommuner av olika storlek.
Tabell 4.14 Andelen bland u ä barnens vårdnadshavare som haft behov av hjälp fördelat efter moderns ålder vid barnets fördelse (%).
Hjälpbehov Högst 19—21 22—25 26—30 31—35 Över Samtligavärd- 18 är år är är år 35 år nadshavare
Enbartjuridisk hjälp 19,1 18,3 17,9 16,4 13,9 10,0 17,6 Bådejuridisk och kurativ
hjälp 34,1 34,6 37,5 37,3 41,7 42,5 36,1 Enbart kurativ hjälp 23,2 21,7 16,4 23,6 16,7 22,5 20,7 Summa: något behov 76,4 74,6 71,8 77,3 72,2 75,0 74,4 Inget behov 23,6 25,4 28,2 22,7 27,8 25,0 25,6
Summa 100 100 100 100 100 100 100
Antal vårdnadshavare 246 405 280 110 72 40 1 155 150 SOU 1972:65
Nedan följer en redovisning av andelen vård- nadshavare, som behövt hjälp i enstaka frågor och vilken myndighet som varit be- hjälplig. Även önskemål om vem vårdnadsha- varna helst skulle vilja anlita om de behövde hjälp i olika avseenden redovisas.
a) Fastställande av faderskap och/eller un- derhållsbidrag 49 % av vårdnadshavarna uppgav att de haft behov av hjälp med att fastställa faderskap eller underhållsbidrag. I 81 % av fallen hade barnavårdsmannen hjälpt dem. 12 % angav att rättshjälpen hade hjälpt till med fast- ställelse av faderskap och underhåll och 2 % hade fått hjälp av advokat.
Ungefär tre fjärdedelar ville helst att barnavårdsmannen skulle fastställa faderskap och underhållsbidrag, 4 % nämnde social- byrån och 9 % ville helst anlita rättshjälpen, medan 12 % ansåg att vilken myndighet som helst kunde bistå.
b) Underhåll eller bidragsförskott
Ca 45 % hade haft behov av hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott. 83 % av dessa vårdnadshavare hade fått hjälp av barnavårdsmannen. Tre fjärdedelar av vård- nadshavarna ville helst anlita barnavårds— mannen i detta ärende. 7 % ville helst vända sig till socialbyrån.
c) Andra ekonomiska frågor 29 % av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med andra ekonomiska problem. Drygt hälften av dessa hade fått hjälp genom socialbyrån och ungefär 40 % av barnavårds- mannen. Ca två tredjedelar av vårdnadshavar- na ville helst vända sig till barnavårdsmannen med ekonomiska problem; 12 % angav socialbyrån. För 16 % spelade det ingen roll vilken myndighet som hjälpte i ekonomiska frågor.
d) Umgängesrättsfrågor I genomsnitt hade 5 % av vårdnadshavarna fått hjälp angående umgängesrättsfrågor. 2 %
av vårdnadshavarna för uä barn hade haft behov av hjälp i umgängesrättsfrågor och 15,6 % av vårdnadshavarna för i ä barn. 57 % av vårdnadshavarna som behövt hjälp med umgängesrättsfrågor hade erhållit hjälp av barnavårdsmannen och 23 % av rättshjälp eller advokat. 19 % hade inte fått någon hjälp trots behov.
Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavar- na uppgav att de helst skulle vilja anlita barnavårdsmannen om umgängesrättsprob- lem uppstod.
e) Bostad En fjärdedel av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att ordna bostad. En tredjedel av dessa hade fått hjälp genom barnavårds- mannen, 5 % genom bostadsförmedlingen medan 44 % inte fått någon hjälp med bostadsanskaffning trots behov.
Drygt hälften av vårdnadshavarna skulle helst vända sig till barnavårdsmannen med bostadsproblem. Endast 8 % angav att de helst skulle vilja anlita bostadsförmedlingen om de behövde annan bostad, medan det för 28 % var likgiltigt vem de vände sig till.
f) Arbete
Endast 9 % av vårdnadshavarna uppgav att de haft behov av hjälp med att ordna arbete. 28 % av dessa hade fått hjälp genom arbets- marknadsorgan och 16 % genom barnavårds- mannen. Drygt hälften som behövt hjälp med att ordna arbete hade inte fått någon hjälp alls.
42 % av vårdnadshavarna skulle i första hand vända sig till barnavårdsmannen, om de behövde hjälp med arbetsanskaffning, medan 18 % helst skulle anlita arbetsförmedlingen. För en tredjedel spelade valet av myndighet ingen roll.
g) Vidareutbildning Ungefär 10 % hade behövt hjälp med vidare- utbildning. Hälften av dessa hade fått hjälp genom arbetsmarknadsmyndigheter medan 37 % uppgav att de inte erhållit hjälp av någon.
Ca 40 % av vårdnadshavarna skulle helst
vända sig till barnavårdsmannen om de skulle få behov av vidareutbildning, ca 11 % till arbetsförmedlingen och drygt en tredjedel föredrog inte någon speciell myndighet.
h) Barntillsyn
Ca 27 % av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att ordna barntillsyn. Behovet har varit betydligt större i kommuner med mer än 10 000 invånare än i de mindre kommu- nerna.
En tredjedel hade fått hjälp med att ordna barntillsynen genom barnavårdsmannen och en tredjedel genom socialbyrån. 27 % av dem som behövt hjälp med att ordna bamtillsy- nen hade inte erhållit någon hjälp.
Nära två tredjedelar av vårdnadshavarna skulle helst vända sig till barnavårdsmannen om de behövde hjälp med att ordna barntill- syn.
i) Social hemhjälp I genomsnitt hade 11 % av vårdnadshavarna behövt social hemhjälp. Ju större kommunen var desto större andel hade behövt social hemhjälp. I kommuner med mindre än 4 000 invånare hade endast 4 % behövt social hemhjälp medan andelen i Stockholm/ Göteborg var 24 %. Ca 46 % hade fått social hemhjälp genom socialbyrån och 29 % ge- nom bamavårdsmannen. En femtedel hade inte fått social hemhjälp trots behov.
Nära hälften av vårdnadshavarna ville i första hand få hjälp genom barnavårds- mannen och 28 % angav socialbyrån, om de skulle behöva social hemhjälp.
j) Barnets uppfostran och utbildning I genomsnitt hade 6 % behövt råd angående barnets uppfostran och utbildning. Drygt en tredjedel av dessa hade fått råd av barna- vårdsmannen medan hälften inte fått någon hjälp angående problem med barnets upp- fostran och utbildning.
Ungefär 70 % ville helst få råd av barna- vårdsmannen i dessa frågor medan 21 % tyckte att det spelade ingen roll vem man vände sig till för att få råd angående barnets uppfostran och utbildning.
15 % av vårdnadshavarna angav att de behövt räd angående personliga problem. Ungefär hälften av dessa hade diskuterat personliga problem med barnavårdsmannen. 38 % angav att de inte fått hjälp av någon med sina personliga problem.
62 % ville helst vända sig till barnavårds- mannen med personliga problem. Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna föredrog ingen myndighet framför den andra om de skulle behöva råd i personliga angelägenheter.
l) Ansökningar Ungefär var sjätte vårdnadshavare (15 %) hade behövt hjälp med ansökningar. Barna- vårdsmannen hade hjälpt nära två tredjedelar av dessa. Ca en fjärdedel av dem som behövt hjälp med ansökningar, hade inte fått någon hjälp.
Över hälften av vårdnadshavarna skulle i första hand vända sig till barnavårdsmannen om de behövde hjälp med ansökningar. En tredjedel hade inga speciella önskemål röran— de vilken myndighet som skulle bistå.
m) Information i sociala frågor I genomsnitt hade 16 % av vårdnadshavarna behövt information i sociala frågor. 41 % hade fått information av barnavårdsmannen, 16 % av socialbyrån, medan 46 % angav att de inte fått någon information trots behov. Drygt hälften önskade helst få informa- tion i sociala frågor av barnavårdsmannen, 27 % nämnde i första hand socialbyrån, medan 20 % inte hade några speciella önske- mål.
Även om behovet av hjälp i vissa avseen- den inte varit av så stor omfattning, måste dock konstateras att det sammantagna hjälp- behovet är stort bland vårdnadshavare för barn med barnavårdsman. Barnavårds- männen har oftast fått hjälpa vårdnadshavar- na på de mest skilda områden. Hjälpbehovet har inte enbart gällt fastställande av fader- skap/underhåll eller krawerksamhet utan har i stor utsträckning varit inriktat på kurativ verksamhet. Från barnavårdsmännens sida har även framhållits önskemål om större
Vårdnadshavarna har i regel mycket stort förtroende för barnavårdsmännen. Det har bl a visat sig av resultaten på frågan om vem man helst vill vända sig till för att få hjälp i olika avseenden. I alla undersökta behovs- situationer har det vanligast förekommande önskemålet bland vårdnadshavarna varit att anlita barnavårdsmannen.
4.4.6 Attityder till barnavårdsmannainstitutionen
Vårdnadshavarna har tagit ställning till 15 påståenden angående barnavårdsmannainsti- tutionen. Tre svarsalternativ användes, näm- ligen rätt, fel och vet ej. Påståendena var generellt hållna och anknöt endast i några fall direkt till vårdnadshavarens egen situa-
tion. Positiva och negativa påståenden till nuvarande bestämmelser angående barna- vårdsmannainstitutionen blandades.
Antalet påståenden var allför litet för att konstruera en Likhertskala. Någon samman- fattande attitydpoäng för varje vårdnads- havare har av detta skäl inte beräknats. Sambandsanalys mellan olika påståenden har inte genomförts på grund av tidsbrist. Resul- taten av de 15 attitydpåståendena kommer därför endast att presenteras genom den genomsnittliga svarsfördelningen för varje påstående, I vissa fall har en uppdelning gjorts mellan vårdnadshavare för barn födda i och utom äktenskap. Tabell 4.15 visar svarsfördelningen på de enskilda påstående- na.
78 % av vårdnadshavarna ansåg det vara felaktigt att helt avskaffa barnavårdsmännen.
Tabell 4.15 Den genomsnittliga fördelningen av vårdnadshavarnas svar på attitydpåstående- na (%). .Påstående Rätt Fel Vet ej a) Min barnavårdsman ägnar för litet tid åt mig och
mitt barn 30,5 34,6 34,9 b) För barn utom äktenskap bör barnavårdsman alltid
finnas tills faderskap och underhållsbidrag fast- ställts, sedan bör det vara frivilligt 67,2 23,2 9,6 0) Ogifta mödrar skall själva få avgöra om de vill ha
barnavårdsman 63,0 28,2 8,8 d) Man behöver en barnavårdsman innan man fått
ordnade arbets- och bostadsförhållanden 72,2 11,8 16,0 e) Samboende par behöver inte ha barnavårdsman
för sitt barn 47,5 34,0 18,5 0 Det är en nedvärdering av den ogifta modern då hon
tvingas att ha barnavårdsman för sitt barn 21 ,0 68,0 11,0 g) Barnavårdsmän borde avskaffas helt 6,9 78,4 14,7 h) Jag har haft god hjälp av min barnavårdsman och
vänder mig gärna till honom/henne med mina problem 46,0 34,2 19,8 i) Barnavårdsman behövs bara för de juridiska frågorna 17,3 62,1 20,6 j) Då ett äktenskap upplöses borde barnavårdsman
alltid förordnas för de minderåriga barnen 62,6 16,9 20,5 k) Det är bra att barnavårdsman alltid förordnas för
barn utom äktenskapet 67,2 18,3 14,5 1) Det känns tryggt att ha en särskilt utsedd barna-
vårdsman att vända sig till om man skulle få problem 79,3 8,1 12,6 m) Både ogifta och gifta borde ha rätt till barna-
vårdsman 74,1 8,1 17,8 n) Det är bra om barnavårdsmannen har hand om både
juridiska och praktiska frågor 73,7 7,7 18,6 0) Barnavårdsmannaskapet för barn utom äktenskapet
bör upphöra så fort faderskapet fastställts 16,1 64,3 19,6 SOU 1972:65 153
Endast 7 % instämde i detta påstående (påst. g). Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavar- na tyckte att det var bra att barnavårdsman alltid förordnades för barn utom äktenskap (påst. k). Vårdnadshavare för iä barn in- stämde i detta påstående något oftare än vårdnadshavare för u ä barn. Ca två tredje- delar tyckte det var felaktigt att låta barna- vårdsmannaskapet upphöra för u ä barn så fort faderskapet fastställts (påst. o). Iä barnens vårdnadshavare ansåg oftare (73 %) än u ä barnens (60 %) att barnavårdsman alltid borde förordnas för minderåriga barn, då äktenskap upplöses (påst. j). Ungefär en tredjedel ansåg att samboende par behövde en barnavårdsman (påst. e). Nära tre fjärde- delar av vårdnadshavarna instämde i påståen- det att både ogifta och gifta borde ha rätt till barnavårdsman (påst. m).
Många anser att barnavårdsmannaskap bör vara frivilligt i större grad än för närvarande. Sålunda instämde ca två tredjedelar i att det skall vara frivilligt med barnavårdsman för u ä barn efter det att faderskap och under- hållsbidrag fastställts (påst. b). I genomsnitt tyckte 63 % av vårdnadshavarna att ogifta mödrar själva skall få avgöra om de vill ha barnavårdsman (påst. c).
I diskussionen om barnavårdsmannainsti- tutionen har ibland hävdats att obligatorisk barnavårdsman för u ä barn är en nedvärde- ring av den ogifta modern. Denna åsikt hade emellertid endast ungefär 22 % av u ä barnens mödrar och 16 % av iä barnens mödrar (påst. f).
Nära 80 % av vårdnadshavarna tyckte att det kändes tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om problem skulle uppstå (påst. l). Över 70 % ansåg att man behöver en barnavårdsman innan man fått arbets- och bostadsförhållanden ordnade (påst. d). Ungefär 46 % instämde i att de haft god hjälp av sin barnavårdsman och gärna vände sig till denne med problem (påst. h). Ca 30 % tyckte dock att barna- vårdsmannen ägnade dem för litet tid (påst. a).
Ca tre fjärdedelar av vårdnadshavarna tyckte det var bra om barnavårdsmannen
hade hand om både juridiska och praktiska frågor (påst. n). Endast 17 % av vårdnadsha— varna ansåg att barnavårdsman endast behöv- des vid juridiska problem (påst. i).
Sammanfattningsvis kan sägas att attity- den mestadels är positiv till barnavårds- mannainstitutionen bland de undersökta vårdnadshavarna för barn med barnavårds- man. Det bör emellertid observeras att un- dersökningen inte avser vårdnadshavare, vars barn tidigare haft barnavårdsman vilken ent- ledigats för att behov inte ansetts föreligga. De sistnämnda vårdnadshavarna kan ha haft en mindre positiv inställning till barnavårds- männens verksamhet.
De undersökta vårdnadshavarna vill inte avskaffa barnavårdsmannainstitutionen utan anser i stället i stor utsträckning att även gifta bör få rätt till barnavårdsman. Denna inställning kom även fram i undersökningen av barnavårdsmän. Det finns en tendens hos vårdnadshavarna att betrakta barnavårds- mannainstitutionen som en samhällsservice som alla bör få anlita vid behov. Av detta betraktelsesätt följer att barnavårdsmanna- förordnanden i så stor utsträckning som möjligt bör tillsättas på frivillig grund och baseras på vårdnadshavarnas egen uppfatt- ning om behov av barnavårdsman.
4.4.7 Sammanfattning av resultaten
Av de 1 425 undersökta vårdnadshavarna för barn med barnavårdsman var knappt 1% män. Ungefär 83 % av barnen var födda utom äktenskap. 42 % av vårdnadshavarna var högst 25 år, 36 % var mellan 26 och 35 år och 22 % var över 35 år. Ca 30 % av vårdnadshavarna var födda i vistelse» kommunen och nära två tredjedelar hade bott i vistelsekommunen minst fem år. 7 % var födda utomlands; tre fjärdedelar av dessa hade emellertid bott i Sverige i minst fem år. 60 % av vårdnadshavarna var ogifta, 19 % gifta och 21 % förut gifta. Ungefär 30 % av förordnandena gällde barn, vars föräld- rar stadigvarande bodde tillsammans. Ca 35 % av mödrarna bodde ensamma med sina barn. Omkring en fjärdedel av barnen var
under två år medan ca 40 % var 7 år eller äldre. Faderskapet var fastställt för tre fjär- dedelar av uä barnen, då barnen var en månad gamla.
I genomsnitt kände 84 % av vårdnadsha- varna till namnet på den nuvarande barna- vårdsmannen och drygt hälften visste vilket år denne förordnats. 81 % ansåg att det var bra eller mycket bra att en viss bestämd person utsetts till barnavårdsman. Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavarna hade haft mer än en barnavårdsman. I genomsnitt berodde 37 % av bamavårdsmannabytena på att vårdnadshavaren flyttat till annan kom- mun.
Ungefär hälften av vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med har- navårdsmannen. Oftast skedde kontakten genom telefonsamtal eller genom att vård- nadshavaren besökte barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär 44 % av u ä barnens vårdnadshavare har uppgett att kontakterna med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt kurativa frågor. Motsvarande andel bland i ä barnens vårdnadshavare var 39 %.
Kontakten mellan barnavårdsman och vårdnadshavare för u ä barn var störst under barnets första levnadsår för att sedan succe- sivt minska. Ca 29 % av vårdnadshavarna för barn under ett år, 18 % av vårdnadshavarna för barn i åldern 1—7 år och 13 % av vårdnadshavarna för barn från 7 år hade kontakt med barnavårdsmannen minst en gång per kvartal. Ungefär en tredjedel av vårdnadshavarna för barn under ett år och 45 % av vårdnadshavarna för barn mellan 1 och 7 år samt lika stor andel av vårdnadsha- varna för barn från 7 år önskade emellertid oftare kontakt med barnavårdsmännen än vad de nu hade. De vårdnadshavare som inte bodde tillsammans med barnets far önskade tätare kontakter med barnavårdsmannen än de samboende.
De undersökta förordnandena för i ä barn gällde huvudsakligen barn från 7 år. Ungefär 22 % av vårdnadshavarna för dessa barn hade haft kontakt med barnavårdsmannen minst en gång per kvartal. Ca 44 % av vårdnads- havarna för iä barn ville ha mer kontakt
I genomsnitt ville 42 % av vårdnadshavar- na gäma eller mycket gärna att barnavårds- mannen gjorde hembesök. Endast en femte- del av vårdnadshavarna hade emellertid fått hembesök av barnavårdsmannen det senaste året och nära två tredjedelar hade över huvud taget aldrig fått hembesök av barna- vårdsmannen.
Omkring 90 % av u ä barnens vårdnads- havare som ej bodde tillsammans med bar- nets far hade behövt någon form av hjälp från samhället. Bland de samboende vård- nadshavarna hade omkring hälften behövt hjälp. Ca 90 % av i ä barnens vårdnadshavare har redovisat att de haft behov av hjälp i någon form.
Ca 5 % av samboende vårdnadshavare för u ä barn, 24 % av icke samboende vårdnads- havare för u ä barn och 19 % av vårdnads- havare för i ä barn har enbart behövt hjälpi juridiska frågor. Övriga vårdnadshavare, som haft hjälpbehov har behövt både juridisk och kurativ hjälp eller enbart kurativ hjälp.
Oftast är det barnavårdsmännen som hjälpt vårdnadshavarna i de mest skilda avseenden. Då vårdnadshavarna fick ange vilken myndighet de helst skulle vilja anlita för hjälp i olika frågor, angavs mestadels barnavårdsmannen.
Även svaren på frågorna angående attity- den till barnavårdsmannainstitutionen visar vårdnadshavarnas positiva inställning till bar- navårdsmännen. Man vill i regel att barna- vårdsmannainstitutionen skall vara en frivil— lig samhällsservice som alla vårdnadshavare för både u ä och i ä barn skall kunna vända sig till då de behöver juridisk och kurativ hjälp i olika former.
Bilaga A
SOCIALDEPARTEMENTET
Planerings- och budgetsekretariatet 22.6.1970
Enkät till barnavårdsmän
Socialdepartementets planerings- och bud- getsekretariat skall göra en undersökning av barnavårdsmännen och deras inställning till barnavårdsmannainstitutionen i ett urval kommuner, där Er kommun ingår. Sekreta- riatet ber därför om Er välvilliga medverkan vid denna undersökning och vill samtidigt understryka betydelsen av att Ni snarast besvarar samtliga frågor varefter enkäten lämnas, gärna i ett slutet kuvert med avsän— darens namn angivet, till barnavårdsnämnden i Er kommun f. v. b. till Socialdepartemen- tets planerings- och budgetsekretariat.
Svaren kommer givetvis att behandlas helt konfidentiellt och endast redovisas vid statistiska sammanställningar.
Var god kryssmarkera i tillämpliga svars- rutor och TEXTA vid öppna svar och i kommentarer.
1. Kön Man Cl KvinnaD
2. Födelseår
3. Utbildning (kryssa för högsta utbildning)
folkskola ...................... El grundskola .................... D folkhögskola ................... El realexamen .................... D studentexamen ................. |]
socionomexamen ............... Cl annan akademisk utbildning ....... Cl annan utbildning, nämligen ..........
. Är eller har Ni varit landstingsman eller ledamot av stads- eller kommunalfull-
mäktige?
ja ........................... D nej .......................... El . Är Ni f. n. ledamot i någon social
nämnd? nej .......................... El ja, i socialnämnden .............. El ja, i barnavårdsnämnden .......... |:] ja, i nykterhetsnämnden .......... CI
ja, 1 ............................
. I vilken kommun är Ni förordnad som
barnavårdsman? ..................
. Är Ni anställd som tjänsteman i kom- munen? ja, på heltid .................... Cl ja, på deltid .................... Cl nej .......................... El
. Barnavårdsmannaskapen upptar .....
tim/vecka
. Hur länge har Ni sammanlagt varit för- ordnad som barnavårdsman (inkl. i and- ra kommuner än den nuvarande)? ....... år.......mån.
. För hur många barn är Ni förordnad som barnavårdsman? antal i. ä. barn .................... antal u. ä. barn ...................
12.
13.
14.
15.
17.
. Hur
skaps— och underhållsfrågan under utred- ning? antal
Hur lång tid dröjer det innan faderskaps- och underhållsfrågan är avgjord i det stora flertalet fall?
....... år.......mån.
Har de nya reglerna för fastställandet av faderskap och arvsrätt för u. ä. barn, som trädde i kraft den 1.1.1970, påver- kat Ert arbete?
ja ........................... El nej .......................... El Om ja, på vad sätt? ................
Ange ungefärligen hur stor del av arbets- tiden Ni procentuellt ägnar under en normal månad åt olika arbetsuppgifter som barnavårdsman.
% frågor rörande faderskap och under- hållsbidrag ................... utbetalning av bidragsförskott kravverksamhet ............... umgängesrättsfrågor ........... hembesök ................... övriga s. k. kurativa uppgifter kontorsarbete (journalskrivning, statistik) ..................... konferenser .................. . . övriga arbetsuppgifter .............
100 %
Ange de huvudsakliga s. k. kurativa upp- gifterna
många barnavårdsmannaför- ordnande anser Ni f. n. är lagom för en heltidsarbetande barnavårdsman?
ungefärligt antal .................. Finns det någon viss grupp som Ni anser vara i mer behov av barnavårdsman än
andra?
ja ........................... El nej .......................... El Om ja, precisera ..................
20.
21.
22.
23.
Finns det någon viss grupp som fordrar mer kontakt än andra?
ja ........................... El nej .......................... Cl Om ja, precisera ..................
. Förekommer det att Ni som barnavårds-
man gör hembesök?
ja ........................... El nej .......................... |:] Anser Ni att det är värdefullt med hembesök? ja, alltid ...................... El ja, ibland ...................... El nej, aldrig ..................... El Motivera Ert svar ................. Finns det någon speciell arbetsuppgift som Ni som barnavårdsman skulle vilja ägna mer tid åt? ja ........................... El nej .......................... D om ja, vilken .....................
Finns det någon speciell arbetsuppgift som Ni som barnavårdsman skulle vilja ägna mindre tid åt?
ja ........................... El nej .......................... [| Om ja, vilken ....................
Finns det någon av barnavårdsmannens nuvarande arbetsuppgifter eller ärenden som med fördel skulle kunna flyttas över till annan myndighet eller annat
organ? ja ........................... El nej ......................... Cl
Om ja, precisera och ge om möjligt förslag på vem eller vilka som skulle handha denna arbetsuppgift
. Anser Ni att barnavårdsmannaförord- nandet skall vara obligatoriskt för 11. ä.
barn?
ja ........................... El nej .......................... D Motivera Ert svar ................. 157
26.
27.
28.
29.
30.
Skall barnavårdsmannaförordnandet va- ra personligt eller skall det överföras till
barnavårdsnämnden?
personligt ..................... El överföras ...................... D vet ej ......................... El Kommentar .....................
Anser Ni att barnavårdsmännen skall ha hand om ja nej a. kravverksamheten ....... D D b. utbetalning av bidragsför-
skott ................. D B C. umgängesrättsfrågor ...... B D
Om barnavårdsmannaskapen bibehålls i sin nuvarande form bör entledigande ske a. så fort faderskaps— och un- ja nej derhållsfrågan fastställts . El El b. så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostads- förhållanden och faderskaps- och underhållsfrågan fast- ställts ................. c. då barnet börjar skolan . . . . d. då vårdnadshavaren har ord- nade arbets- och bostadsför- hållanden .............. då föräldrarna sammanbor då barnet är stadigvarande omhändertaget för samhälls- vård g. då vårdnadshavaren så öns- kar h. så fort vårdnadshavaren blir myndig ................ El El
Anser Ni att barnavårdsman skall kunna entledigas utan vårdnadshavarens med-
I"”? DD Eli] DEJ [:||:]
DE]
DE!
givande? ja ........................... El nej .......................... Cl
Ange den oftast förekommande anled- ningen till entledigande (bortse från de fall förordnande överflyttas till annan kommun, föräldrarnas vigsel, barnets död, adoption, bruten hemskillnad) a. vanligaste orsaken för i. ä. barn
Samråder Ni med barnavårdsnämnden?
ofta .......................... Cl ibland ........................ Cl sällan ........................ El aldrig ........................ D
32.
Anser Ni att barnavårdsnämnden bistår Er tillräckligt? ja ........................... D nej .......................... El Om nej, motivera
Anser Ni att den nuvarande barnavårds- mannainstitutionen bör ändras på något
ja ........................... l:] nej .......................... 13 Kommentar .....................
Bilaga B
Barnavårdsmanna- utredningen
Frågeformulär angående vårdnadshavares in- ställning till barnavårdsmän
Frågorna gäller barnavårdsmannaskapet för Ert barn fött den
Var god kryssmarkera i tillämpliga svarsrutor vid frågor med angivna svarsalternativ, TEX- TA i övrigt.
1. När är Ni född? År ...... Månad ..... Dag ............................
2. I vilken kommun är Ni född? ........ Om Ni inte är född i Sverige anges födelselandet och det är Ni flyttade till Sverige födelseland ...................... flyttade till Sverige år ..............
3. Sedan när är Ni bosatt i Er nuvarande vistelsekommun? År ....... Månad ................
4. Är Ni El ogift Cl gift.
Sedan när? År ...... Månad ..... D hemskild.
Sedan när? År ...... Månad ..... El frånskild.
Sedan när? År ...... Månad ..... D änka/änkling.
Sedan när? År ...... Månad .....
5. Bor Ni stadigvarande tillsammans med barnet El ja D nej Om ja, besvara samtliga nedanstående delfrågor. Bor Ni och barnet stadigvarande till- sammans med a) barnets far Dja Dnej b) Era föräldrar eller annan anhörig
D ja Dnej
c) annan vuxen El ja El nej
6. Barnets börd D utomäktenskaplig El inomäktenskaplig (hit räknas även adoptivbarn)
Om barnet är utomäktenskapligt, besva- ras fråga 7 a), fortsätt sedan till fråga 8. Om barnet är inomäktenskapligt besva- ras fråga 7 b), fortsätt sedan till fråga 8
7 a). (Besvaras om barnet är utomäktenskap-
ligt)
El faderskapet är fastställt. När? År . .
Månad . .........................
Cl åtgärder för faderskapsfastställelse pågår EI åtgärder för faderskapsfastställelse ännu ej inledda Cl faderskapsutredningen nedlagd 7 b). (Besvaras om barnet är inomäktenskap-
ligt) Har barnavårdsman tillsatts på Er begäran El ja El nej på den andra förälderns begäranDja El nej Om Ni begärt barnavårdsman för barnet, ange kort anledningen härtill . ........
10.
11.
12.
13.
14.
. När fick Ni först barnavårdsman för barnet? År ...... Mån. ..................
. Vet Ni när den nuvarande barnavårds- mannen förordnades? El ja År ...... Mån. D nej
Vet Ni namnet på barnets nuvarande barnavårdsman? Eija Dnej
Hur många barnavårdsmän har barnet haft?
en
två tre
fyra
fem fler än fem kommer inte ihåg vet inte, eftersom jag tror att jag inte alltid har fått reda på byte av
barnavårdsman Om barnet haft flera barnavårdsmän, ange om byte av barnavårdsman huvud- sakligen berott på att El Ni eller barnet eller båda har flyttat till ny kommun El barnavårdsmannen lämnat sin tjänst, fått tjänstledigt el. dyl. El känner inte till orsakerna
DDDDDDDD
(Besvaras om barnet är utomäktenskap- ligt) När hade Ni första gången kontakt med barnets barnavårdsman? III i början av graviditeten Cl strax före förlossningen El efter förlossningen Cl har ännu ej haft kontakt
Har kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt frågor om fader-
skapsfastställelse? El ja
El nej, endast till en mindre del El nej, inte alls B har inte haft kontakt med barna-
vårdsmannen
Har kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt fastställelse eller in— drivning av underhållsbidrag?
ja nej, endast till en mindre del nej, inte alls har inte haft kontakt med barna- vårdsmannen
[181313
16.
17.
18.
19 a).Gick barnet i skolan under våren 1971
Ni själv barnavårdsmannen
ungefär lika ofta Ni själv som barna- vårdsmannen har inte haft kontakt med barna- vårdsmannen
EI DDD
Har kontakten huvudsakligen skett ge- nom
telefonsamtal brev besök av Er på byrån eller expedi- tionen hembesök hos Er av barnavårds- mannen har inte haft kontakt med barna— vårdsmannen
DDDDD
Hur ofta har Ni talat med eller träffat barnavårdsmannen sedan den 1 novem- ber 1970 eller om barnavårdsmanna- skapet tillkommit senare, efter det att barnavårdsman förordnats?
en gång i månaden eller oftare ungefär en gång i kvartalet ungefär en gång per halvår en gång inte någon gång
DDDDD
Har kontakten med barnavårdsmannen ändrats efter den 1 januari 1971 i jämförelse med tidigare? 13 kontakten har ökat El kontakten har varit oförändrad El kontakten har minskat [1 hade inte barnavårdsman före den 1 januari 1971
'Q
[1 ja El nej Om nej, har barntillsynen huvudsakligen skett i hemmet eller i familjedaghem sedan den 1 november 1970? Eija El nej
19 b).1-Iar någon från mödravårds- eller barna-
vårdscentralen besökt Er i hemmet se- dan den 1 november 1970?
Dja
D nej Cl minns inte Om ja, hur många sådana besök har gjorts? ...... besök
21.
22.
23.
24.
25.
Har barnavårdsmannen besökt Er i Ert hem sedan den 1 november 1970 eller om barnavårdsmannaskapet tillkommit senare, efter det att barnavårdsman för- ordnats? D ja D nej D minns inte Om ja, hur många sådana besök har gjorts? ...... besök
Har barnavårdsmannen under den tid barnet haft sådan, oftast besökt Er oväntat eller efter överenskommelse? D oväntat D efter överenskommelse D ungefär lika ofta oväntat som efter överenskommelse D barnavårdsmannen har aldrig gjort hembesök
Önskemål beträffande barnavårds-
mannens hembesök D hembesöken får gärna vara oväntade D hembesöken bör helst vara avtalade i förväg D hembesöken bör alltid vara avtalade iförväg D det spelar ingen roll om hembesö- ken är oväntade eller avtalade i förväg
Vill Ni att barnavårdsmannen gör hem- besök? B ja, mycket gärna D ja, gärna B likgiltigt D nej, inte gärna D nej, absolut inte
Hur ofta skulle Ni vilja tala med eller träffa barnavårdsmannen?
en gång i månaden eller oftare ungefär en gång i kvartalet ungefär en gång per halvår högst en gång om året
aldrig
BBBBB
Vad anser Ni om att en viss bestämd person utses att som barnavårdsman hjälpa Er i olika sammanhang?
mycket bra
bra har ingen betydelse, lika bra med olika tjänstemän
D bättre med olika tjänstemän
BBB
26. Har Ni under den tid barnavårdsman varit förordnad för Ert barn haft behov av hjälp i något av nedan angivna avseen- den? Om svaret är ja, har Ni erhållit erforderlig hjälp av barnavårdsmannen, socialbyrån eller annan myndighet? Om annan myndighet hjälpt Er, ange vilken
a) Har Ni haft behov av hjälp med fastställandet av faderskap och/eller un- derhållsbidrag?
B ja D nej Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån rättshjälpen annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
BB DBBD
b) Har Ni haft behov av hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott? D ja D nej Om ja, vem har hjälpt Er? D barnavårdsmannen D socialbyrån D rättshjälpen D annan myndighet, nämligen ...... D ingen myndighet D ingen alls
c) Har Ni haft behov av hjälp med andra ekonomiska frågor? D ja D nej Om ja, vem har hjälpt Er? D barnavårdsmannen B socialbyrån D rättshjälpen D annan myndighet, nämligen ...... D ingen myndighet D ingen alls
(1) Har Ni haft behov av hjälp med att lösa umgängesrättsfrågor? Dja Dnej
Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen
socialbyrån rättshjälpen
annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DB BBDB
e) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna bostad?
El ja Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
Cl nej
ingen myndighet ingen alls
CIEI DDD
f) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna arbete?
D ja Cl nej Omja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DD GBC]
g) Har Ni haft behov av hjälp med att få vidareutbildning?
Cija El nej Omja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ...... ingen myndighet ingen alls
[IEI DDD
h) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna barntillsynen?
D ja Dnej Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DD DDD
i) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna social hemhjälp Elja D nej
Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen
socialbyrån
annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DD DDD
27.
j) Har Ni haft behov av råd angående barnets uppfostran eller utbildning?
13 ja Cl nej Omja, vem har gett Er råd? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DEJ DDD
k) Har Ni haft behov av råd angående personliga problem?
EI ja Omja, vem har gett Er råd? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
El nej
ingen myndighet ingen alls
DC] BDD
!) Har Ni haft behov av hjälp med ansökningar?
Cl ja El nej Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen ......
ingen myndighet ingen alls
DEJ DDD
m) Har Ni haft behov av information i sociala frågor?
Cija El nej Omja, vem har gett Er information? El barnavårdsmannen D socialbyrån El annan myndighet, nämligen ......
El ingen myndighet D ingen alls
Vem skulle Ni helst vilja anlita om Ni behövde hjälp i nedan angivna avseen- den:
a) att fastställa faderskap och under- hållsbidrag?
en egen barnavårdsman
socialbyrån rättshjälpen
annan myndighet, nämligen ......
D BEIGE]
spelar ingen roll
b) att få ut underhåll eller bidragsför- skott? El en egen barnavårdsman El socialbyrån D rättshjälpen Cl annan myndighet, nämligen ......
Cl spelar ingen roll
c) med andra ekonomiska frågor? Cl en egen barnavårdsman CJ socialbyrån |] rättshjälpen
El annan myndighet, nämligen ......
El spelar ingen roll
d) att lösa umgängesrättsfrågor?
Cl en egen barnavårdsman III socialbyrån
|:! rättshjälpen D
annan myndighet, nämligen ......
El spelar ingen roll
e) att ordna bostad? D en egen barnavårdsman Cl socialbyrån Cl annan myndighet, nämligen ......
D spelar ingen roll
f) att ordna arbete? D en egen barnavårdsman
C] socialbyrån
El annan myndighet, nämligen ......
D spelar ingen roll
g) att få vidareutbildning?
D en egen barnavårdsman
D socialbyrån
Cl annan myndighet, nämligen ......
El spelar ingen roll
h) att ordna barntillsynen? Cl en egen barnavårdsman El socialbyrån El annan myndighet, nämligen ......
D spelar ingen roll
i) att ordna social hemhjälp? I] en egen barnavårdsman El socialbyrån [] annan myndighet, nämligen ...... El spelar ingen roll
j) med råd angående barnets uppfostran och utbildning?
[:| en egen barnavårdsman
D socialbyrån
El annan myndighet, nämligen ......
D spelar ingen roll
k) med råd angående personliga pro- blem?
D en egen barnavårdsman
El socialbyrån
D annan myndighet, nämligen ......
El spelar ingen roll
1) med ansökningar? D en egen barnavårdsman El socialbyrån
[:| annan myndighet, nämligen ......
El spelar ingen roll
m) med information i sociala frågor? I] en egen barnavårdsman D socialbyrån El annan myndighet, nämligen ...... I:] spelar ingen roll
. Vad anser Ni om vart och ett av nedan-
stående påståenden?
a) Min barnavårdsman ägnar för litet tid åt mig och mitt barn D rätt Cl felD vet ej
b) För barn utom äktenskap bör barna- vårdsman alltid finnas tills faderskap och underhållsbidrag fastställts, se- dan bör det vara frivilligt El rätt D fel CI vet ej
c) Ogifta mödrar skall själva få avgöra om de vill ha barnavårdsman El rätt El felD vet ej
d) Man behöver en barnavårdsman innan man fått ordnade arbets— och bostadsförhållanden El rätt D fell] vet ej
e) Samboende par behöver inte ha barnavårdsman för sitt barn [1 rätt D fel D vet ej
f) Det är en nedvärdering av den ogifta modern då hon tvingas att ha barna- vårdsman för sitt barn D rätt [I fel D vet ej
g) Barnavårdsmän borde avskaffas helt [] rätt I] fel [] vet ej
29.
30.
h) Jag har haft god hjälp av min barnavårdsman och vänder mig gär- na till honom/henne med mina prob- lem D rätt I:] fel [I vet ej
i) Barnavårdsman behövs bara för de juridiska frågorna 13 rätt I:! fel [I vet ej
j) Då ett äktenskap upplöses borde barnavårdsman alltid förordnas för de minderåriga barnen C] rätt D fel [] vet ej
k) Det är bra att barnavårdsman alltid förordnas för barn utom äktenska— pet D rätt I:] fel [:| vet ej 1) Det känns tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om man skulle få problem D rätt D fel |:! vet ej
m) Både ogifta och gifta borde ha rätt till barnavårdsman D rätt El fel [] vet ej
n) Det är bra om barnavårdsmannen har hand om både juridiska och praktiska frågor [I rätt El felCl vet ej 0) Barnavårdsmannaskapet för barn utom äktenskapet bör upphöra så fort faderskapet fastställts D rätt [I fel [I vet ej
Andra synpunkter, som Ni vill anföra:
Ange nedan om Ni haft svårt att svara på någon fråga enligt de angivna svarsalter— nativen:
KP'GL mau ”J 1 SEP 19?
STOCKHOLM " |__.
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
& PHP?» Pvr
Ämbetsansvaret ll. Ju. Svensk möbelindustri. |. Personal för tyg- och ningen. Fö. Säkerhets— och försvarspolitiken. Fö. CK R.(Centrala körkortsregistret) K. Reklam l. Beskattning av reklamen. U. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) Godsbefordran till sjöss. Ju. Förenklad löntagarbeskattning. Fi.
intendenturförvalt—
_ Skadestånd IV. Ju.
Kommersiell service i glesbygder. ln. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Följd- författningar) Ju. Nomineringsförfarande vid riksdagsval ' Riks— dagen i pressen. Ju. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U.
. Svävarfartslag. K .
Domstolsväsendet IV. skiljedomstol. Ju. Högre utbildning - regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. Vägfraktavtalet Il. Ju. Naturgas i Sverige. |. Förskolan 1. S. Förskolan 2. S. Konsumentköplag. Ju. Konsumentupplysning om försäkringar. H. Bostadsanpassningsbidrag. In. Lag om hälso— och miljöfarliga varor. Jo. Kommunalt samlingsstyre eller majoritets- styre? C. Förhandlingsrärt för pensionärer. In. Familiestöd. S. . Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo.
Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra
trossamfu nds ekonomi. U. . Abortfrågan. Remissyttranden. Ju.
Konkurrens i bostadsbyggandet. ln. Familj och äktenskap l. Ju. Vägtrafikbeskattningen. Fi. Utnyttjande och skydd av havet. I. Reformerad skatteutjämning. Fi. Kulturminnesvård. U. Landskapsvård genom täktsamverkan. Ju. Data och integritet. Ju. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. . Tryckfriheten och reklamen. Ju. . Skyddsrum. Fö. . Siölagens befraktningskapitel. Ju.
Rapport angående kommunal information m.m. C. Handräckningstjänst i försvaret. Fö.
. Skyddat arbete. ln. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. Fi.
Glesbygder och glesbygdspolitik. ln. Ledningsrättslag. Ju. Koncession för pipelines. K. Att välja framtid. Ju. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbets- löshet rn. m. S. Försök med bibliotek. U. Offentligt stöd till de politiska partierna. Ju. Näringslivets försörjning med rikskapital. Fi. Kriminalvård. Ju. Barnavårdsmannafrågan. Ju.
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Ämbetsansvaret ||. [1] Godsbefodran till sjöss. [10] Skadestånd iv. [12] Revision av vattenlagen, Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomi— neringsförfarande vid riksdagsval = Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilrege- ringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsender IV. skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet ||. [24]
Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden. [39]
Familj och äktenskap ], [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51] Ledningsrättslag. [57] Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [64] Barnavårdsmannafrågan. [65]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendentu rförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och för- svarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplane ringen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53]
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 'I. [26] 2. Förskolan 2. [27]
Familjestöd, [34]
Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [60]
Kommunikationsdepartementet CKR.(Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21 [
Koncession för pipelines. [58]
Finansdepartementet
Förenklad Iöntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [44]
Decenlralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. [55] Näringslivets försörjning med rikskapital. [63]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam l. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam Il. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämmningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19]
1968 års Iitteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteratu rutredningens läs- vanestudier. [20] 2. Försök med bibliotek. Littera- turutredningens biblioteksstudier. [61] Högre utbildning — regional rekrytering och sam- hällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38]
Kulturminnesvård. [45]
Jordbruksdepartementet
Lag om hälso- och miljöfarliga varor, [31] Skogsbrukets frö och plantförsörjning. [35]
Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29] Inrikesdepartementet
Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56]
Civildepartementet Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information m. m. [52]
lndustridepartementet
Svensk möbelindustri. 2] Naturgasi Sverige. [25 Utnyttjande och skydd av havet. [43]
