SOU 1973:34

Flygvapnets befäl : rekrytering och utbildning : delbetänkande

Till Statsrådet och chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1963 tillkallade chefen för försvarsdepartementet den 19 december 1963 numera överdirektören för försvarets rationaliseringsinstitut Alf Resare, tillika ordförande, numera byråchefen i försvarsdepartementet Frithiof Borgquist, numera chefen för Ostkustens örlogsbas, kommendören av 1. graden vid flottan Lars H:son Lundberg samt numera departementssekre- terama i finansdepartementet Ivar Tiby och Otto Winther för prövning av vissa frågor rörande användandet av äldre militär och civilmilitär personal.

Sedan Lundberg och Winther på därom gjorda framställningar entledi- gats från ifrågavarande uppdrag, tillkallade departementschefen genom beslut den 28 oktober 1971 numera flygsäkerhetsinspektören vid flygstaben, översten, av 1. graden vid flygvapnet Björn Hedberg som utredningsman.

För att biträda de sakkunniga vid arbetet har departementschefen genom beslut vid olika tillfällen tillkallat ett antal experter m.m. över vilka en förteckning ingår som bilaga till detta delbetänkande. Till utredningens förfogande har vidare stått såsom sekreterare fr. o. m. den 11 januari 1964 numera överstelöjtnanten vid Kronobergs regemente Carl-Fredrik Lindahl.

Utredningen har arbetat under benämningen militära tjänstgörings- åldersutredningen (MTU).

Utredningen har tidigare överlämnat slutligt betänkande Militära tjänstgöringsåldrar (SOU 1969: 33) med särskilt bilagshäfte (SOU 1969:34) i den fråga om tjänstgöringsåldrarna som utredningen ur- sprungligen hade att pröva.

Kungl. Maj:t remitterade genom beslut den 12 maj 1966 till utredningen vissa betänkanden och förslag rörande bl.a. fältflygares anställningsförhållanden. Härvid anmodades utredningen avge utlåtande efter att ha verkställt översyn av behovet av befälspersonal inom flygvapnets krigs- och fredsorganisationer. Arbetet såsom befälsutredning för flygvapnet har utredningen bedömt böra principiellt inriktas på att göra upp förslag till en ändamålsenlig befälsordning och till befälets vid flygvapnet inbördes gruppering, rekrytering och utbildning. Inom ramen för detta har utredningen, med hänsyn till rådande osäkerhet om flygvapnets framtida organisation och för att inom rimlig tid kunna redovisa Vissa resultat, valt att inledningsvis inrikta arbetet på frågorna om befälets rekrytering och utbildning.

Utredningen får härmed vördsamt överlämna delbetänkande i befäls— ordningsfrågan, benämnt Flygvapnets befäl — rekrytering och utbildning.

Stockholm i september 1973. A. Resare Frithiof Borgquist B. Hedberg I. Tiby

/C.-F. Lindahl

1. Sammanfattning

1.1. Allmänt (kap. 2—4)

I detta delbetänkande lägger militära tjänstgöringsåldersutredningen fram förslag beträffande rekrytering och utbildning av flygvapnets befälsperso- nal. Eftersom det f. n. föreligger en betydande osäkerhet om flygvapnets framtida krigs- och fredsorganisationer anser sig utredningen f. n. inte kunna framlägga en fullständig utredning om flygvapnets befälsordning. I detta betänkande redovisas därför i huvudsak delförslag om rekryterings-, utbildnings- och karriärgångar samt preliminära beräkningar av det totala behovet, i det organisationsalternativ som förelagts utredningen, av personal inom olika grupper av befäl inkl. värnpliktigt och reservanställt befäl.

Utredningens arbete såsom befälsutredning för flygvapnet har skett på grundval av Kungl. remiss i maj 1966 av bl. a. ett antal betänkanden och förslag i fältflygarfrågan varvid utredningen anmodades avge utlåtande efter att ha verkställt översyn av behovet av befälspersonal inom flygvapnets krigs- och fredsorganisationer. Andra, närmare direktiv för utredningens arbete såsom befälsutredning för flygvapnet har inte meddelats. Hur utredningen uppfattat förutsättningarna för arbetet redovisas närmare i kapitel 3.

Utredningen gör vissa avgränsningar till annat pågående utredningsar- bete och behandlar inte intendenturpersonal eller vissa grupper civilmili- tär personal som trafikledare, meteorologer, läkare och flygingenjörsper- sonal.

Utredningen lämnar i kapitel 2 en översikt över utvecklingen i befälsfrågan och redogör för innehållet i 1960 års befälsordningsbeslut främst med avseende på befälsgruppernas huvuduppgifter i krigs— och fredsorganisationen, hur utbildningen för dessa uppgifter sker samt hur arméns befälsstater är uppbyggda. Utredningen redovisar också de av Kungl. Maj: t fastställda riktlinjerna för nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten.

1.2 De organisatoriska utgångspunkterna m. m.

Utredningen konstaterar att osäkerheten om den framtida flygvapenor- ganisationen är påfallande. Då emellertid visst organisatoriskt underlag, bl.a. vissa antalsuppgifter, fordras även vid prövning av frågor om rekrytering samt utbildnings— och karriärgångar har utredningen med ledning av bl. a. direktiven för pågående utredningsverksamhet i anslut- ning till försvarets fredsorganisationsutrednings (FFU) arbete gjort en översikt (kap. 5, avsnitt 5.2) över förväntad organisatorisk utveckling fram mot mitten av 1980-talet. Utredningen utgår därefter vid bl. a. preliminära beräkningar av befälsbehov från att flygvapnets fredsorganisa- tion kommer att bestå av bl. a. nio flottiljadministrationer, fyra skolförband, en i stort oförändrad strilorganisation samt totalt 18 flygande divisioner (varav en lätt attack). Det personella innehållet ivarje enhet antas i stort vara detsamma som i chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag från år 1971. I vissa fall gör dock utredningen egna beräkningar (jfr avsnitt 1.5 i det följande).

Utredningen konstaterar att flygvapnets krigsorganisation fram emot mitten av 1980-talet inte minskar i motsvarande grad som fredsorganisa- tionen. Detta gäller främst krigsbasorganisationen men även staber och ledningsförband samt sambands- och strilorganisationerna. Även om osäkerhet föreligger om antalet enheter inom den framtida krigsorganisa- tionen bedömer utredningen att kraven på befattningshavare inom olika enheter kan analyseras och värderas med erforderlig noggrannhet med avseende på befälsuppgiftemas innebörd så att krigsbefattningar med likartade krav kan föras samman till grupper och så att dessa kan ordnas i förhållande till varandra — nivågrupperas.

Motsvarande analys och värdering samt nivågruppering av befattningar har även |orts för fredsorganisationen i syfte att klarlägga bl. a. hur befattningshavare i krigsorganisationen av vilka krävs aktuell och kon- tinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet, tekniska kunska- per m. m. på lämpligaste sätt bör tas i anspråk i fredsverksamheten.

Befattningarna inom flygvapnets krigsorganisation hänförs av utred- ningen till någon av de befälsnivåer som gäller för krigsmakten. Dessa är:

Nivå B bataljonschefsnivå Till denna nivå (grupp av befattningar) har utredningen i sina beräkningar även hänfört alla befattningar på nivåer över B-nivån Nivå K kompanichefsnivå Nivå P plutonchefsnivå

Nivå T troppchefsnivå

Nivå G gruppchefsnivå

I nuvarande organisation rekryteras och utbildas stambefäl för följande befälsgrupper

. regementsofficerare för uppgifter på nivå B och högre . kompaniofficerare för uppgifter på nivå K . plutonsofficerare för uppgifter på nivå T.

Extern rekrytering och utbildning sker f. n. till yrkesfack enligt tabell 1.1. De f. n. civilmilitära flottiljpoliserna rekryteras bland plutonsoffice- rare, trupputbildare.

Tabell 1.1 Nuvarande indelning i yrkesfack vid extern rekrytering och utbildning till befäl på aktiv stat vid flygvapnet

Befälsgrupp Yrkesfack flyg- stril- sambands- trupp- teknisk tjänst tjänst tjänst utbil- tjänst dare regementsofficerare 1 1 — ' — — kompaniofficerare —2 1 1 1 l3 plutonsofficerare —2 l 1 l ]”

' Rekryteras internt genom vidareutbildning av regementsofficerare eller av kompaniofficerare i sambandstjänst.

' Huvuddelen av flygförarpersonalen utgörs av korttidsanställda fa'ltflygare som provisoriskt getts möjlighet vinna anställning som extra kompani- eller plutonsoffi- cerare.

3 Mästarpersonal med civilmilitär ställning. 4 Flygtekniker med civilmilitär ställning.

1.3. Principiella synpunkter (kap. 5)

Utredningen konstaterar att den organisatoriska utvecklingen inom flygvapnet innebär en gradvis förskjutning i relationerna mellan på ena sidan tillgången i fredsorganisationen på stampersonal och på andra sidan behovet i krigsorganisationen av motsvarande personal. Särskild upp- märksamhet ägnas därför frågan hur den för krigsorganisationen ound- gängligen erforderliga stampersonalen skall kunna beredas lämpliga arbetsuppgifter i fredsorganisationen.

l krig vilar på varje befattningshavare ett ansvar att försvara sin arbetsplats och sig själv och på varje chef ett ansvar för att försvar ordnas och att underlydande personal leds och övas idetta försvar. Utredningen anser det därför nödvändigt att i flygvapnets olika yrkesfack integrera såväl duglighet i den speciella yrkesgrenen som en allmän förmåga att leda och instruera i markstridstjänst.

Slutsatsen av utredningens överväganden i dessa delar är att man bör säkerställa kvaliteten i krigsbasorganisationen resp. i sambandsorganisa- tionen och strilorganisationen bl. a. genom att låta personal på aktiv stat, utöver nuvarande fredsuppgifter inom den tekniska tjänsten resp. sambandstjänsten eller striltjänsten, i fred också ha hand om allmänmili- tär utbildning av värnpliktiga. Detta innebär att kategorin trupputbilda- re bör utgå. Samtidigt måste personalstaterna för de befintliga personal— grupperna mästarpersonal, flygtekniker, sambandspersonal och strilperso- nal ökas ut så att även de nya arbetsuppgifterna i fred för resp. fack kan bestridas.

Som konsekvens av utredningens syn på stambefälets inorn flygvapnet uppgifter i krigs- och fredsorganisationerna föreslår utredningen att de f. n. civilmilitära grupperna mästarpersonal, flygtekniker och flottiljpoli- ser ges militär ställning.

En annan konsekvens är att värnpliktigt befäl och reservbetäl måste utnyttjas i ökad utsträckning. Utredningen utgår därvid från att den kompetens som bibringas personalen inom dessa befälsgrupper under grundutbildningen kan bibehållas och befästas under regelbundet åter- kommande befäls- och repetitionsövningar i krigsförband.

Utredningen ägnar vidare stor uppmärksamhet åt flygtidsproblematiken och därmed förknippade frågor. Det i de moderna flygplansystemen totalt möjliga flygtidsuttaget är starkt begränsat. Utredningen anser att, om krigsdivisionerna skall kunna ges ett godtagbart personalinnehåll, det är nödvändigt att färdigutbildad flygförarpersonal kontinuerligt ges fortsatt flygslagsutbildning och hålls krigsplacerad vid divisionerna så länge som möjligt. Utifrån f.n. kända förhållanden räknar utredningen härvid med en genomsnittlig högsta ålder om ca 38 år. Genom att krigsplaceringstiden på krigsflygplan sträcks ut minskar nämligen perso- nalomsättningen vid divisionerna och flygtidsåtgången för den flygtids- krävande nyutbildningen begränsas.

Rekryteringen av stam- och reservbefäl bör enligt utredningen i princip ske på grundval av värnplikt och utbildningen bör inriktas så att förtidsavgångna aspiranter oavsett kategori på meningsfyllt sätt kan tas till vara som värnpliktigt befäl i krigsorganisationen.

1.4 Nivågruppering och befälsstruktur för yrkesofficerare (kap. 6—7) Vid analyser och värderingar för att nivågruppera flygvapnets befälsbe- fattningar (jfr avsnitt 1.2) tas för varje befattning hänsyn till bl. a. grad av självständig beslutsfattning, konsekvenser av beslut, tidspress, krav på utbildning m. m. Avgörande omständigheter vid val mellan yrkesbefäl och icke ständigt tjänstgörande befäl för befattningarna i krigsorganisationen är dels kraven på dagsaktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfa- renhet och tekniska kunskaper, dels de särskilda krav på hög beredskap som måste ställas på vissa staber och förband inom flygvapnet, dels slutligen hur behoven av personal för utbildning, flygtids— eller striltids- produktion, administration och förvaltning etc. i fredsorganisationen tillgodoses med yrkesbefäl. Av tiden oberoende grundförutsättningar och grundkrav är att allt befäl på aktiv stat har att verka i två principiella huvuduppgifter — den ena i krigsorganisationen och den andra i fredsorganisationen. Inom båda dessa huvuduppgifter krävs av allt befäl på aktiv stat tre roller nämligen att verka som

. chef och ledare . yrkesspecialist (fackman) och

. lärare och instruktör (utbildare).

Dessa tre huvudkrav förenar allt yrkesbefäl och gör det berättigat att betrakta yrkesbefälet som en enda grupp, yrkesofficerare. Inom ramen för detta gemensamma begrepp behandlar utredningen frågan om man inom denna grupp kan urskilja en naturlig underindelning av yrkesbefälet på kompetensgrupper med hänsyn till ekonomiska förhållanden och praktiska möjligheter. Med begreppet kompetensgrupp (eller befälsgrupp) avser utredningen en grupp av befäl som kännetecknas av en övervägande samstämmighet i fråga om uppgiftsinriktning och med denna samman- hängande rekryteringskrav, kompetensgivande utbildning m. rn.

Behovet av yrkesbefäl för skilda uppgifter inom flygvapnet kan i princip tillgodoses på två huvudvägar — extern rekrytering (grundrekry- tering) dvs. utbildning och anställning av ny personal resp. intern rekrytering dvs. vidareutbildning av redan anställd och för andra uppgifter eller uppgiftsnivåer utbildad befälspersonal.

Utredningen finner (kapitel 7) att extern rekrytering bör ske till yrkesfacken flygtjänst, sambandstjänst, striltjänst och teknisk tjänst. Personal till bl. a. räddningstjänsten (flottiljpoliserna) som f. n. rekryteras internt (bland trupputbildare) föreslås ingå i ett nytt, externt rekryterat yrkesfack, motor— och räddningstjänst. Utredningen har särskilt prövat om ett nytt externt rekryterat yrkesfack ”bastjänst” bör införas men funnit övervägande skäl tala däremot. Chefspositionerna inom bastjäns- ten i krig bör, liksom hittills, rekryteras internt. Dock förutsätter utredningen att rekryteringen till dessai ökad utsträckning sker genom vidareutbildning av personal som bedöms ha särskilda insikteri bastjänst m. m.

Rekryteringssystemet och befälsstrukturen bör enligt utredningen ge möjlighet . för organisationen att på bästa sätt ta till vara varje enskilds kapacitet,

förmåga och erfarenhet samt Oför den enskilde att i kraft av egna förutsättningar nå en häremot svarande ställning i organisationen. Hänsyn måste tas till att åtskilliga typer av befattningar inom flygvapnets krigs- och fredsorganisation ställer höga krav på innehavaren i fysiskt och psykiskt hänseende och därför måste besättas med ung eller förhållandevis ung personal. Mot bakgrund av ålderskraven är det inte möjligt att införa ett system som helt bygger på enhetlig rekrytering och utbildning. Befälsstrukturen föreslås i stället utformad som en kombina- tion av kategorivis och enhetlig rekrytering med inbyggda, relativt omfattande möjligheter för- de därtill lämpade att gå över från en befälsgrupp till en annan. Härför talar också utbildningsekonomiska omständigheter.

Utredningen finner att man inom ramen för gruppen yrkesofficerare bör räkna med att flygvapnets stambefäl även framdeles bör innefatta följande tre undergrupper (kompetensgrupper) Oregementsofficerare som utbildas för att förhållandevis snabbt uppnå kompetens för uppgifterna i krig och fred på bataljonschefsnivå och högre nivåer . kompaniofficerare som utbildas i flygtjänst för uppgifter på kompani— chefsnivå och ev. senare i marktjänst och i övriga fack för befälsuppgif- tema i krig och fred på kompanichefsnivå SOU 1973:34

Oplutonsofficerare som utbildas för befälsuppgifterna i krig och fred på troppchefsnivå.

Extern rekrytering bör ske till . regementsofficersutbildning i flygtjänst och striltjänst . kompaniofficersutbildning i flygtjänst . plutonsofficersutbildning i striltjänst, sambandstjänst, det nya yrkes- facket motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst.

Intern rekrytering bör ske till del av regementsofficerspositionerna och till alla kompaniofficersuppgifter utom de i flygtjänst.

1.5. Yrkesfackens uppbyggnad (kap. 8)

Som framgått av avsnitt 1.4 föreslår utredningen att nuvarande indelning av yrkesofficerare i yrkesfack (jfr tabell 1.1) ändras. Kategorin trupput- bildare föreslås utgå. Ett nytt yrkesfack motor- och räddningstjänst tillkommer.

För flygförarfacket föreslår utredningen att systemet med korttidsan- ställda flygförare slutligt avvecklas varvid dessa ersätts med en ny kategori kompaniofficerare i flygtjänst. Dessa förutsätts utnyttjas i krigsdivisionerna upp till ca 38 års ålder och därefter huvudsakligen i andra flygtjänstuppgifter (flyglärare, transport-, helikopter- och målflyg- förare). Fredsdivisionerna förutsätts innehålla 16 förare (20 i spanings- division).

Behovet av plutonchefer och instruktörer för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga beräknas till sammanlagt ca 280. Dessa uppgifter fördelas på yrkesfacken i marktjänst. I övriga hänseenden utgår utredningen från de personalbehov som anges i chefens för flygvapnet fredsorganisationsför— slag (jfr avsnitt 1.2).

Då trupputbildarfacket avvecklas kommer efter hand nuvarande rekry- teringsunderlag för flottiljpoliserna att försvinna. Utredningen föreslår att personal i räddningstjänst får bilda stommen inom det nya yrkesfacket motor- och räddningstjänst. Detta sätts i övrigt samman av plutonsoffi- cerare med fredsuppgifter i sjukvårdstjänst, i drivmedelstjänst (bestrids f. n. av civil personal) samt i transport- och fältarbetstjänst och kompaniofficerare med fredsuppgifter som chefer för flygfälts— och transportplutoner, ”brandchef” (utredningens arbetsnamn på nuvarande förste flottiljpolis), utbildningsledare samt lärare i markstridstjänst och befälsutbildning.

Materialet rörande flygvapnets krigs- och fredsorganisationer på 1980-talet pekar i vissa fall tydligt på obalans mellan behovet av stampersonal i krigsorganisationen och beräknat behov av fredsuppgifter. Utredningens förslag när det gäller yrkesfackens uppbyggnad inrymmer en rad åtgärder som bl. a. syftar till att undvika denna obalans. En sådan åtgärd är den nyssnämnda fördelningen av trupputbildaruppgifter till övriga markfack.

Andra åtgärder innebär att kompaniofficerare i striltjänst i fred fullgör vissa stabs— och expeditionstjänstuppgifter samt att plutonsofficerare i striltjänst svarar för huvuddelen av bevakningsuppgiftema vid strilobjekt.

Plutonsofficerare i teknisk tjänst föreslås bestrida dels expeditions— och vakttjänstuppgifter, dels ca 270 uppgifter i verkstadstjänst genom utbyte av f.n. civila tjänster. Utredningen understryker att nämnda utbyte av civila tjänster är nödvändigt om det skall vara möjligt att rekrytera och i fredsorganisationen ha i tjänst de plutonsofficerare i teknisk tjänst som oundgängligen erfordras i krigsorganisationen. Vidare framhålls att utbytet inte bör inverka negativt på möjligheterna till rekrytering eller befordran av annan civil personal inom flottiljverkstädema.

Utredningen behandlar slutligen också avvägningen mellan intern och extern rekrytering till regementsofficersuppgifterna på bataljonschefs- nivån (inkl. högre nivåer) och anser sig därvid böra räkna med att något mer än ca 250 av totalt ca 680 uppgiftshavare bör rekryteras internt genom vidareutbildning av kompaniofficerare.

1.6. Rekrytering och utbildning av yrkesofficerare (kap. 9—14)

Rekryteringen av yrkesbefäl föreslås ske inom ramen för värnplikten. Rekryteringen till regementsofficer bör inriktas på dem som är plutons- befälslämpliga medan övriga linjer i yrkesofficersutbildningen bör bygga på lägst gruppbefälslämplighet.

Utredningen använder begreppet normalutbildningsgångar för att be- skriva utbildning fram till ett för varje kompetensgrupp och yrkesfack bestämt mål.

Normalutbildningsgångarna till yrkesofficer i skilda kompetensgrupper och yrkesfack bör bygga på rekrytering från lägst 2-årig gymnasieskola. De bör leda fram till befälsnivåer i krig och fred enligt följande

Oregementsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefs (B-) nivå och högre nivåer, Okompaniofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefs (K-) nivå samt Oplutonsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på troppchefs (T-) nivå.

Följande normalutbildningsgångar föreslås

. för regementsofficerare i flygförartjänst och striltjänst, . för kompaniofficerare i dels flygförartjänst, dels markfacken striltjänst, sambandstjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst,

. fö: plutonsofficerare i markfacken striltjänst, sambandstjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst.

All kompetensbildning bör präglas av systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring i befattningar såväl inom freds— som krigsorganisationerna. Samordning med värnpliktsutbildningen bör eftersträvas. Yrkesofficersutbildningen bör därför inledas med en gruppchefsskola (GS) eller aspirantskola (AspS) som leder fram till att aspiranten når kompetens för krigsplacering på gruppchefsnivå. Därpå följande Skolmässiga utbildning bör delas upp på två eller flera skeden med mellanliggande praktisk tjänstgöring. Skolmässiga skeden benämns plutonsofficersskola (POS), kompaniofficersskola (KOS) eller regements- officersskola (ROS). Skedena ordnas i nummerföljd t. ex. POS l, POS 2, POS 3.

Utredningens förslag till normalutbildningsgångar för yrkesofficerare åskådliggörs i bild 1.1.

Varje normalutbildningsgång bör vidare byggas upp så att yrkesoffi- ceren vid varje tidpunkt av den kompetensgivande utbildningen och efter uppnått mål för utbildningen kan göra en effektiv insats i de tre rollerna chef, fackman och utbildare. Särskild uppmärksamhet ägnas därför åt följande huvudgrupper av utbildning

. fackutbildning, . allmänmilitär utbildning samt

. ledar- och lärarutbildning.

I fråga om fackutbildning bör nuvarande mål och omfattning med vissa smärre justeringar bibehållas. Viss Specialutbildning bör föras in i normalutbildningsgångarna. Allmänmilitär utbildning samt ledar— och lärarutbildning bör enligt utredningen överlag förstärkas avsevärt.

Utbildningen i allmänna läroämnen kan begränsas under förutsättning att avsedd rekrytering erhålls från gymnasieskolan. Viss komplettering av plutons- och kompaniofficersaspiranters förkunskaper är dock oundviklig och föreslås främst omfatta ämnena svenska och engelska samt i vissa fall matematik och fysik för plutonsofficerare samt historia och samhällskun- skap för kompaniofficerare. Utbildningen ges sådan omfattning att plutonsofficeren under utbildningens gång uppnår allmän behörighet för högre utbildning. Undervisningen i samhällsorienterande ämnen i kom- paniofficersutbildningen motiveras av att kompaniofficerama har bety- delsefulla uppgifter på K-nivå som chefer och utbildare för värnpliktiga.

Flygförarutbildningen bör enligt utredningen (kapitel 10) bedrivas uppdelad på två normalutbildningsgångar, en regementsofficerslinje och en kompaniofficerslinje. Bl. a. föreslås följande förändringar i förhållande till nuvarande utbildning

0 grundläggande flygförarutbildningen (GFU) ges ökat utbildnings- innehåll och omvandlas till aspirantskola (AspS) . i AspS på kompaniofficerslinjen läggs in erforderlig undervisning i allmänna läroämnen 0 kompaniofficerskurs ersätts med kompaniofficersskola och grupp- chefskurs tillkommer på kompaniofficerslinjen

10 11 , 12

13 | 144 | l

_.

Divchkurs B-nivå 1) V

Regoff

flyg AspS

ROS 1

TIS

I ROS 2 GFSU 1

FFSU

MHS ' '(Ev.MHS/' FAK FFSU ! FRK”)!

B-nivå ')v

Regoff AspS stril

ROS 1

| ROS 2 FSU |

MHS ;(Ev. MHS/ ' FAK , FHIU) ,

v K—nivå 1)

Kompoff flyg

Asp S

TIS

GFSU

FFSU |K0$1

FFSU

l Glrpchkurs FFSU

v K-nivå 1)

Kompoff i markfack GS

POS 1

!

POS 2 KOS 1

v T-nivå 1)

Plutoff GS

POS 1

[ POS 2 1

1 Pilen anger ungefärlig tidpunkt då befälsnivån uppnås.

2 Ingår inte i normalutbildningsgången.

CCI?! re

Bild 1.1 Utredningens förslag till normalutbildningsgångar för yrkesoffi-

. militärhögskolans allmänna kurs (MHS/FAK) utökas med fem veckor varav tre är avsedda för förstärkt utbildning i krigsstabstjänst och för orientering och diskussion om metodfrågor i samband med utbildning och utbildningsplanering och två för flygtjänstgöring samt . divisionschefskursen blir obligatorisk för alla regementsofficerare i flygförartjänst.

Föreslagen normalutbildningsgång för regementsofficerare i striltjänst (kapitel 1 1) innebär följande förändringari stort

. i det inledande skedet, grundläggande marktjänstutbildning (GMU), ersätts utbildningen i allmänna läroämnen med förstärkt allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning varvid skedet omvandlas till aspirantskola (AspS) . praktikskeden läggs in mellan AspS, ROS 1 och ROS 2 varvid nuvarande fackutbildning måste disponeras om så att viss del, fortsatt strilutbildning (FSU), förläggs efter ROS 2 0 ett ytterligare skede (ROS 3) med främst allmän befälsutbildning läggs in i utbildningsgången 0 MHS/FAK senareläggs och utökas på samma sätt som för regements- officerarna i flygförartjänst varvid två veckor avses för orienterande tjänstgöring vid flygförband.

Föreslagna normalutbildningsgångar för plutons- och kompanioffice- rare i markfacken (kapitel 12) innebär följande förändringari stort

. rekryteringen till plutonsofficer sker inom ramen för värnplikten vilket förutsätter att den som antas som aspirant är inskriven som värnpliktig och har visat befälslämplighet (detta gäller f. n. endast i facket teknisk tjänst), . det första skedet i plutonsofficersutbildningen blir grundutbildningen till värnpliktig gruppchef (gruppchefsskola) på härför lämpliga värn- pliktsutbildningslinjer (jfr tabell 12.1 ikap. 12), 0 den egentliga plutonsofficersutbildningen delas upp på tre Skolmässiga skeden (POS l—POS 3) med mellanliggande skeden av praktisk tjänst- göring, . kompaniofficersutbildningen senareläggs och delas upp på två skol- mässiga skeden (KOS ] och 2) med mellanliggande praktikskede. För kompaniofficerare i striltjänst tillkommer ett skede om ca fem månader (efter KOS ]) som omfattar utbildning i datastridsledning.

Vidareutbildning och övergång från en yrkesofficersgrupp till en annan (sneddning) är ett led i rekryteringen (kapitel 13). Utredningen anser därför att den som sneddar skall fylla de generella kvalitetskraven i sin nya kompetensgrupp och vara lika allsidigt användbar som övriga yrkesofficerare inom denna. Det är viktigt att prövning av förutsätt- ningarna för sneddning sker på grundval av ådagalagd praktisk duglighet under yrkesutövning efter avslutad normalutbildningsgång. Detta innebär att sneddning i normalfallen blir aktuell för plutonsofficeren tidigast några år efter POS 3 och för kompaniofficeren tidigast några år efter uppnådd K-nivå.

Plutonsofficerare som sneddar bör gå genom KOS 1. De bör dock få tillgodoräkna sig viss praktiktid från tidigare tjänstgöring.

Kompaniofficerare som sneddar bör gå genom MHS/FAK. De bör vidare, för att kunna tillgodogöra sig utbildningen vid allmänna kursen, dessförinnan gå genom en förberedande kurs i taktik m.m. samt få erforderlig komplettering av kunskaper i allmänna läroämnen.

Den f.n. förekommande specialutbildningen inom flygvapnet bör i huvudsak bibehållas (kapitel 14). Dock har vissa delar av det som nu betecknas som Specialutbildning förts över till de normalutbildnings- gångar utredningen föreslagit.

Utredningen föreslår vidare en återkommande fortbildning med syfte att yrkesofficerarna skall dels vidmakthålla de kunskaper som inhämtats såväl under den obligatoriska kompetensgivande utbildningen som under specialutbildningen, dels få dessa kunskaper anpassade till pågående utveckling.

Utredningen bedömer preliminärt att denna fortbildning bör äga rum i form av regelbundet återkommande (intervall som bör ligga mellan fem och tio år), centralt organiserade, korta kurser om en—två veckor. Dessa kurser bör i princip bedrivas gemensamt för de olika yrkesofficers- grupperna och yrkesfacken.

1.7. Rekrytering och utbildning av värnpliktigt och reservanställt befäl (kap. 16)

Utredningen föreslår inte någon förändring i fråga om nuvarande utbildning av plutons- och kompanibefälsvärnpliktiga. Ytterligare utbild- ningslinjer för värnpliktigt plutons— och kompanibefäl föreslås dock tillkomma. Utbildning av reservanställt befäl föreslås ske vid en stril- tjänstlinje, som ersätter nuvarande marklinje, samt vid en markstridslinje, en flyg/striltjänstlinje och en sambandstjänstlinje. Vid ca 40 års ålder bör reservbefälet gå över till uppgifter i underrättelsetjänst, stabs- och expeditionstjänst, personaltjänst och kommandocentraltjänst.

Utredningens förslag innebär att reservanställt befäl rekryteras bland kompanibefälsvämpliktiga och utbildas under två reservofficerskurser samt under krigsförbandsövningar. Kompanibefälsvärnpliktiga rekryteras bland plutonsbefälsvärnpliktiga och utbildas vid kadettskola. Utbildning av plutonsbefälsvämpliktiga sker vid plutonsbefälsskola. Rekryte- ring till flygtjänst/striltjänstlinjen förutsätts kunna ske bland regements- och kompaniofficersaspiranter i flygtjänst som avbrutit flygförarutbild- ningen.

Förslagen innebär vidare bl. a. att

. utbildningen av flygvapnets plutonsbefälsvärnpliktiga inom tjänste- grenama markstrids-, fältarbets-, förplägnads- och transporttjänst delvis bedrivs inom armén, . reservbefäl i flyg/striltjänst placeras som flygnavigatör till ca 32 års ålder och därefter som biträdande spanings- och attackövervakare till ca 40 års ålder,

. reservbefälets tjänstgöringsskyldighet omfattar ca 170 dagar före utgången av det år vederbörande fyller 36 år och ytterligare 150 dagar före det år han fyller 47 är.

1.8. Genomförande och konsekvenser (kap. 17—19)

Utredningen utgår från att det nya utbildningssystemet kan börja tillämpas fr.o.m. ett basår vilket hypotetiskt sätts till år 1976. Aspiranter som antas för utbildning till yrkesofficer under basåret förutsätts följa de föreslagna normalutbildningsgångarna.

Yrkesofficerare och aspiranter under utbildning till yrkesofficerare som under basåret ännu inte avslutat den obligatoriska grundutbildningen enligt nuvarande utbildningsgångar bör föras över till de föreslagna normalutbildningsgångarna. Överföringen görs möjlig genom särskilda anpassade utbildningsskeden under en övergångsperiod.

Yrkesofficerare som före basåret avslutat den nuvarande obligatoriska grundutbildningen bör enligt utredningen ges förstärkt allmän befälsut- bildning. För den skull föreslås kompletteringsutbildning som i första hand avses för personal som under basåret inte uppnått 40 års ålder.

Under övergången till nytt utbildningssystem uppstår ett avbrott i tillförseln av nyutbildade kompaniofficerare. Eventuellt uppkomna bris- ter till följd härav får täckas genom ökad rekrytering på sikt. Den föreslagna senareläggningen av MHS/FAK innebär att allmänna kursen får inställas under ett till två år.

Rekryteringen av regements- och kompaniofficerare bör fr.o.m. basåret avpassas så att det föreslagna sneddningssystemet kan komma igång snarast.

Rekryteringen av trupputbildare bör upphöra fr.o.m. basåret och uppkomna vakanta tjänster efter hand fördelas på övriga markfack. Förste flottiljpoliser och flottiljpoliser som inte uppnått 40 års ålder bör föras över till facket motor- och räddningstjänst. Tjänster för flottiljpoli- ser i övrigt bör efter hand som de blir vakanta föras över till i första hand facket motor- och räddningstjänst så att behovet av tjänster för räddningsledare täcks.

Utredningens förslag i fråga om personalstatsförändringar rn. ni. måste ses mot bakgrund av det delvis osäkra organisatoriska underlaget. Uppgifterna kan behöva justeras efter noggrannare beräkningar grundade på aktuell organisatorisk rarn.

Ca 85 tjänster för kompaniofficersaspiranter i flygtjänst föreslås inrättas varvid i stället ett antal tjänster för fältflygare kan dras in. Ca 800 tjänster för plutonsofficersaspiranter bör inrättas i utbyte mot befintliga tjänster för menig plutonsofficersaspirant och hjälptekniker.

Ytterligare 182 tjänster för kompaniofficerare i flygtjänst, utöver nu befintliga tjänster, bör inrättas efter hand och i utbyte mot befintliga tjänster för fältflygare.

Totalt 305 tjänster för civil personal inom flottiljverkstäder och i drivmedelstjänst föreslås efter hand bytas ut mot tjänster för militär personal.

Utredningen föreslår vidare att antalet tjänster för kommendering resp.

reserv för sjukdom m. m. efter hand anpassas för att täcka iförsta hand de kommenderingsbehov som följer av utredningens förslag till normalut— bildningsgångar och i andra hand behovet av reserv för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. m.

Utredningens överslagsberäkningar visar också att lärarbehovet för yrkesofficersutbildningen och utbildningen av värnpliktigt och reservan- ställt befäl ökar med ca 58 lärare. Av ökningen beror huvuddelen på ökat elevantal och mindre del, ca 20 lärare, på förlängningen av skolor och kurser.

En förutsättning för att övergången till det nya utbildningssystemet skall vara möjlig är att erforderliga resurser i fråga om bl. a. lärare och tjänster för elever efter hand tillförs organisationen fr.o.m. basåret. Dessutom måste resurser som friställs i samband med förestående förbandsindragningar övergångsvis kunna tas i anspråk dels för utbild- ningsverksamheten, dels om så erfordras för att motverka nedgång i annan verksamhet under genomförandeskedet. Det är vidare nödvändigt att resurser övergångsvis tillförs de myndigheter som har att svara för omläggningen.

De framlagda förslagen beräknas resultera iökade årliga kostnader om ca 8,5 milj. kr (varav 1,5 milj. kr i ökade värnpliktskostnader) samt 4,5 milj. kr i genomförandekostnader. Beräkningarna hänför sig till ett läge då utredningens förslag är helt genomfört och jämförelse görs med att nuvarande ordning för rekrytering, utbildning och yrkesfackindelning behålls och anpassas till vidtagna organisationsförändringar.

2. Översikt över befälsfrågan

2.1. Inledning

Utvecklingen inom försvaret och samhället i övrigt under senare år har lett fram till att det bedömts nödvändigt att sätta i gång arbete på en genomgripande och enhetlig reform av befälsordningen inom krigsmak- ten. En proposition med förslag i denna riktning framlades i maj 1973. Mot den bakgrunden avstår utredningen från att i detta kapitel lämna en fullständig beskrivning av befälsfrågans utveckling utan begränsar sig till att återge de delar av 1960 års befälsordningsbeslut för armén och av det nya tjänsteställningssystemet som har betydelse för den fortsatta framställningen.

I detta delbetänkande — främst i tabeller och bilder — använda begrepp och förkortningar m. m. redovisas i bilaga 2.

Eftersom framställningen i avsnitten 2.2—2.4 i det följande är referat av tidigare beslut i befälsfrågan används där den terminologi som gällde vid tidpunkten för aktuellt beslut.

2.2 Kort återblick i befälsfrågan

Mot bakgrund bl.a. av svårigheterna att tillfredsställande rekrytera arméns befälskårer på aktiv stat under åren närmast efter det andra världskriget gjordes inom försvarsdepartementet under senare delen av 1940-talet en preliminär utredning i syfte bl. a. att föra samman officers— och underofficerskårerna till en befälskår. På grundval härav tillkallade chefen för försvarsdepartementet år 1948 en första utredning (befälsut- redning) som enligt direktiven hade att pröva två alternativ för befälsrekryteringen och befälsorganisationen vid armén — i första hand vid infanteriet. Det ena av dessa avsåg att med avskaffande av volontärinstitutionen och därmed den fast anställda underofficerskåren ”sammanföra officers- och underofficerskårerna till en enda befälskår” enhetsalternativet, det andra ”att genom mer eller mindre långt gående reformer på grundval av det nuvarande systemet med skilda kårer söka åstadkomma en mera tillfredsställande ordning” — reformalternativet.

De sakkunniga avgav år 1953 betänkande (SOU 1953128) rörande Befälsordningen vid infanteriet. Befälsutredningens majoritet förordade reformalternativet, under det att minoriteten förordade en lösning — enhetsalternativet — som starkt avvek från majoritetens.

I yttrandena över befälsutredningens förslag framträdde stora åsikts— skillnader. I allmänhet angavs att intet av förslagen var ägnat att i oförändrat skick läggas till grund för en befälsreform. Chefen för armén fann, efter granskning av utredningens båda alternativa lösningar, för sin del erforderligt att utarbeta och lägga fram ett eget förslag till befälsordning för hela armén.

Med anledning av vad sålunda förevarit bedömdes ytterligare utredning nödvändig. År 1954 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en sakkunnig (1954 års befälsutredning) med uppgift att överarbeta det föreliggande utredningsmaterialet. Därvid skulle närmare prövas de erinringar som förts fram mot såväl majoritetens som minoritetens inom befälsutredningens förslag samt göras en ingående granskning av det förslag till befälsordning som chefen för armén lagt fram i sitt remissyttrande.

1954 års befälsutredning avgav år 1959 betänkande (SOU 1959: 23) rörande arméns befäl (Befälsordningen vid infanteriet med principiell tillämpning på övriga truppslag).

1954 års befälsutrednings betänkande och förslag remissbehandladesi sedvanlig ordning. Över betänkandet avgavs yttranden av bl.a. militära och civila myndigheter och institutioner, av berörda personalorganisa- tioner samt av flertalet politiska ungdomsförbund. Remissinstanserna var genomgående positivt inställda. Sålunda angavs (prop. 1960: 109) att den föreslagna grupperingen av befälspersonalen vid armén i relation till uppgifterna samt utredningens förslag rörande den aktiva befälspersona- lens uppgifter, rekrytering och utbildning tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Departementschefen uttala- de härom bl.a.

Det förslag till befälsordning som nu framlagts av 1954 års befälsutredning har däremot allmänt ansetts framsynt och realistiskt underbyggt och väl ägnat att läggas till grund för ett principbeslut. Ej minst betydelsefullt synes mig härvidlag vara den tillstyrkan som lämnats av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna liksom den uppslutning kring huvuddelen av förslagen som kunnat inregistreras från de olika befälskorporationernas sida.

2.3 1960 års befälsordningsbeslut

Militära tjänstgöringsåldersutredningen redogör i det följande kortfattat för huvuddragen av den befälsordning för armén som efter förslag (SOU 1959: 23) av 1954 års befälsutredning antogs av statsmakterna år 1960 (prop. 1960: 109, SU 113, rskr 290). Härvid läggs huvudvikten på att redovisa uppgiftsgrupper för befälet, hur rekrytering och utbildning sker samt hur befälsstaterna är uppbyggda.

Arméns befäl utgörs jämlikt 1960 års befälsordning av befäl på aktiv stat (yrkesbefäl) och värnpliktsbefäl. En särskilt utvald och utbildad del av värnpliktsbefälet utgör reservbefälet.

Befälet på aktiv stat består av följande tre grupper. En grupp, som i krig för lägst bataljon och som i fred leder utbildningen vid lägst kompani, tidigare benämnd officerarel; utöver dessa uppgifter måste medlemmarna i denna grupp kunna svara för alla kvalificerade uppgifter på brigadnivå (motsvarande) eller högre inom krigsorganisatio- nen samt för motsvarande, ledande uppgifter inom fredsorganisationen. Dessa innefattar bl. a. planerande, forskande och vidareutvecklande uppgifter.

En grupp, som i fred leder utbildningen av pluton och som i krig för kompani eller bestrider andra viktiga, mot fredsutbildningskompetensen svarande uppgifter, tidigare benämnd underofficerare2.

En grupp, som i fred utbildar grupp eller avdelning och som i krig bestrider i första hand uppgifterna som kvartermästare vid kompani, tidigare benämnd underbefiil3. Vid arméns specialtruppslag har denna grupp även andra viktiga uppgifter inom krigsorganisationen på en nivå som svarar mot kvartermästarbefattningarna.

Kompetens för placering i krigs— och fredsbefattning erhålls genom teoretisk och praktisk utbildning samt genom praktisk tjänstgöring. Viss utbildning är gemensam för all personal inom resp. befälsgrupp och skall gås genom av all befälsgruppens personal. Sådan obligatorisk utbildning omfattar dels utbildning före inträde i befälsgruppen, dels vidareutbild- ning under den fortsatta karriären. Härutöver finns utbildning som inte är obligatorisk och som leder till (senare) specialinriktning.

Även om utbildningen till och som befäl på aktiv stat i princip är inriktad mot slutmålet för resp. befälsgrupp placeras dock personalen dessförinnan i krigs— och fredsbefattningar som är lägre än de utbild- ningen slutligt syftar till. Systemet förutsätter nämligen erfarenhet från lägre nivåer som nödvändig för slutkompetensen. Den Skolmässiga utbildningen kan därför schematiskt sägas bestå av två delar. En del — ”fjärrförberedelser” — som syftar till de slutliga uppgifterna för resp. befälsgrupp och en del - ”närförberedelser” — som avser närliggande krigs- och fredsuppgifter.

2.3.2. Officerare på aktiv stat

I befälsordningsbeslutet framhölls bl. a. vikten av att officersrekryte- ringen sker ur hela värnpliktsmassan och inte begränsas till att omfatta endast sådana underofficersuttagna värnpliktiga som vid utbildningens början innehar studentexamen eller motsvarande kompetens. Värnplikti- ga som saknar sådan studiekompetens, men som i övrigt bedöms lämpliga

1 Gruppen har numera benämningen regementsofficerare. Gruppen har numera benämningen kompaniofficerare. Gruppen har numera benämningen plutonsofficerare och gruppchefer.

för officersyrket, bereds möjligheter att under utbildningens gång komplettera sina allmänna kunskaper intill den tidigare studentexamens- nivån (numera gymnasiekompetensnivå).

Utbildningen till och som officer framgår av bild 2.1.

Bild 2.1 Utbildningen nu och som officer1

Å'T

12

11

10

Illl

Trupptjänstgöring

Militärhögskola, allmän kurs

Tjänstgöring vid förband eller skola

Truppslagsofficersskola

Trupptjänstgöring vid förband

Officerskurs vid krigsskolan

Trupptjänstgöring Officerskurs vid krigsskolan Trupptiänstgöring 2 Aspirantskola 2 Trupptjänstgöring 1

Aspirantskola 1

Förberedande plutonchefsskola

Summa

Utbildningstid (mån) skolmässig praktisk 36 8,5 54 6 24 1 1 1,5 5,5 3 2,5 4,5 9 3 45,5 123

1 Enligt 1960 års befälsordningsbeslut med sedermera (prop. 1966: 109) vidtagna förändringar p. g. a. nya grunder för värnpliktsutbildningen.

Grundutbildningen omfattar ett inledande skede (förberedande plu- tonchefsskolan) gemensamt med övriga underofficersuttagna värnplikti- ga. Detta skede har numera en längd av ca tre månader. Vid slutet av denna utbildning sker urvalet av elever för den kommande yrkesutbild- ningen vid en för varje truppslag anordnad aspirantskola.

Vid aspirantskolan, vars längd numera är omkring tolv månader, läggs tyngdpunkten på skolning i truppföring och trupputbildning omfattande grupp och pluton. Taktisk utbildning sker inom kompaniets ram. I anslutning till aspirantskolan fullgör eleverna sammanlagt sex — åtta månaders tjänstgöring som instruktörer vid trupp. De aspiranter som saknar föreskriven studiekompetens går efter aspirantskolan genom försvarets gymnasieskola.

Utbildningen vid krigsskolan (KS) är uppdelad på en yngre och en äldre kurs. Yngre kursen omfattar ca fem månader och äldre kursen (inkl. viss trupptjänstgöring) numera ca 13 månader. Utbildningen vid krigssko— lan är i huvudsak gemensam för 'alla elever oavsett truppslag. I och med utryckningen från krigsskolans äldre kurs är utbildningen till officer avslutad.

Efter avlagd officersexamen vid krigsskolan placeras officeren såsom ställföreträdande utbildningsplutonchef. Under tredje officersåret går han genom utbildning till fältkompanichef vid en ca sex1 månaders trupp- slagsofficersskola (OS). Utbildningen vid truppslagsofficersskolan avser även att fullständiga hans kompetens som plutonchef inom utbildningen i fredsorganisationen.

Den obligatoriska utbildningen avslutas med en åtta och en halv månader lång allmän kurs (AK) vid militärhögskolan (MHS). Denna kurs skall enligt befälsordningsbeslutet genomgås under åttonde officersåret. Utbildningsmålet för kursen är att ge eleven formell kompetens som chef för utbildningskompani i fredsorganisationen och formell kompetens som bataljonschef i krigsorganisationen. Full kompetens för de båda upp- gifterna ernås efter några års trupptjänstgöring senast vid 34—35-årsål- dem.

En officer med normal utbildningsgång kan beräknas få kompetens för krigsplacering på sätt som framgår av bild 2.2.

2.3.3. Underofficerare på aktiv stat

Rekryteringen av underofficerare sker jämlikt 1960 års befälsordnings- beslut liksom tidigare från underbefäl på aktiv stat. Elever som gått genom fackskola har erforderlig studiekompetens i allmänna läroämnen.

Utbildningen till och som underofficer framgår av bild 2.3. De blivande underofficerarna inriktas tidigt på taktisk utbildning. Utbildningen i truppföring och trupputbildning ges vidgat innehåll i förhållande till tidigare. Vid arméns underofficersskola, där utbildningen pågår under tio och en halv månad, är utbildningen redan från början inriktad på uppgifter som kompanichefs ställföreträdare och kompani- chef i krigsorganisationen och som plutonchef i fredsorganisationen.

1 Vid vissa truppslag är denna skola ca elva månader.

Bild 2.2 Normal kompetenstillväxt för krigsplacering av officer på aktiv stat

Ålder I22,23,24,25,255,27,23,29,30,31,32,33,34,35J | I | I I | I I I I 7 I I I I

KS 03 MHS AK

1 1

Efter truppslagsof— batch ficersskola (OS)

krigsplaceringsbar

som kompch stf och senare som kompch

Bild 2.3 Utbildningen till och som underofficer

Utbildningstid (mån) skolmässig praktisk År ? Trupptjänstgöring 24—36 9 __ Truppslagsunderofficersskola 6,5 8 __ Trupptjänstgöring 25,5 7 6 Arméns underofficersskola 10,5 _l— 5 Trupptjänst'göring 7,5 __ ][] lnstruktörsskola 2 3 4 *- Trupptjänstgöring 24 3 —- Instruktörsskola 1 12 2 __ Befälsskola I 11 1 _L Summa 43 87 SOU 1973: 34

Efter avlagd underofficersexamen placeras underofficeren som ställ- företrädande utbildningsplutonchef. Under tredje underofficersåret går han genom en truppslagsvis organiserad ca sex månaders truppslagsunder— officersskola. Utbildningens syfte är att ge eleverna den grundliga teoretiska och praktiska kunskap i främst taktik, truppföring och teknik som är ett villkor för att de skall kunna krigsplaceras som ställföreträdan- de kompanichef och kompanichef i fält och som plutonchef vid utbildningsverksamheten inom fredsorganisationen.

Efter avslutad truppslagsunderofficersskola (UOS) erfordras två till tre års praktisk tjänst innan underofficeren beräknas ha nått sådan allmän mognad, erfarenhet och rutin att han kan krigsplaceras i nyssnämnda befattningar.

Underofficeren på aktiv stat skall normalt uppnå kompetens för krigsplacering vid de levnadsåldrar som framgår av bild 2.4.

Bild 2.4 Normal kompetenstillväxt för underofficer på aktiv stat

Ålder 23124125|26|27128,29|3o|31_32|33|34|35, | I I I I I I I I I lj

AUS UOS

TT

Krigsplaceringsbar som kompch stf (Plutch i fred) eller kompch

2.3.4. Underbefäl på aktiv stat

1960 års befälsordningsbeslut innebar i vad avser utbildningen till och som underbefäl på aktiv stat endast smärre avvikelser från tidigare utbildningsgång. En truppslagsunderbefälsskola (tidigare benämnd kvar- termästarkurs) om fyra månader infördes såsom obligatorisk utbildning för allt i trupptjänst verksamt underbefäl.

Utbildningen till och som underbefäl framgår av bild 2.5. I anslutning till att den obligatoriska kvartermästarkursen infördes uttalade departementschefen bl.a. att personal som avses för andra uppgifter på samma nivå inom krigsorganisationen bör erhålla en motsvarande skolning vid arméns fackskolor.

2.3.5. Befälsstaternas uppbyggnad

1960 års befälsordningsbeslut grundades på den principiella uppfatt- ningen att krigets krav bör vara avgörande för befälsstatens utseende såväl i krigsorganisationen som i fredsorganisationen. Behovet av officerare på aktiv stat inom armén beräknas efter krigsorganisationens behov av officerare i vissa vitala positioner — bataljonschefer, ställföreträdande bataljonschefer samt häremot svarande kvalificerade positioner på brigad-

Å '$ Utbildningstid (mån) skolmässig praktisk 7 Truppslagsunderbefälsskola 4 _l- 6 Trupptjänstgöring 24 5 __ ][]H Instruktörsskola 2 3 4 " Trupptjänstgöring 24 3 ** Instruktörsskola 1 12 2 —— Befälsskola ! 11 1 _L Summa 30 48

och högre nivå. Dessa positioner — det normerande skiktet — omfattar officerare i åldersläget 35—54 år. Den nedre åldersgränsen (35 år) är en följd av att det krävs 3 1/4 är för att utbilda en aspirant till officer och ytterligare ca 11 år för att utbilda och ge den nyblivne officeren erfarenhet för bataljonschefskap i krig.

Den yngre officerare som måste vara i ständig tjänst för att kunna erhålla den erforderliga långvariga och kvalificerade utbildning som krävs för de nyssnämnda, vitala uppgifterna benämns det rekryterande skiktet (jfr bild 2.6).

Eftersom pensionsåldern numera fastställts till 60 år har MTU valt att för egen del beteckna officerarna i åldersläget 55—60 år, som inte längre tas i anspråk för bataljonschefsuppgifter i krig, som ett ”äldre skikt".

De yngre officerarna (det rekryterande skiktet) tas i krigsorganisatio- nen i anspråk dels som bataljonsadjutanter, dels jämsides med under- officerare som kompanichefer och ställföreträdande kompanichefer samt som stabspersonal. I befälsordningsbeslutet räknades med att yrkesoffice- ren normalt uppnår kompetens som fältkompanichef vid 28 års ålder.

I fredsorganisationen tas officerarna tillhörande det normerande skiktet i anspråk för alla officersbefattningar fr.o.m. lägst kompani- chefsbefattningarna. Officerarna i det rekryterande skiktet — utom de

Ålder

+ 60

»Äldre skikt» *

50 —

— Normerande skikt 40 — 30 _ Rekryterande skikt

o,i )

som går genom fortsatt skolmässig utbildning — placeras som plutonche— fer. De två yngsta årskullarna officerare skall dock normalt placeras för egen utbildning såsom ställföreträdande plutonchefer.

Övriga plutonchefspositioner skall jämlikt befälsordningsbeslutet till- sättas med underofficerare — fanjunkare (styckjunkare) — på aktiv stat. Behovet av fanjunkare i sådana positioner i fredsorganisationen blir därför avgörande för underofficerskårernas storlek. Det räknades vidare med att arméunderofficeren har uppnått full kompetens för plutonchefs- befattning i fred vid omkring 33 års ålder. Med hänsyn till att huvuddelen av plutonchefsbefattningarna ställer höga krav på fysisk spänst hos innehavama räknades med att underofficerare äldre än 42 år principiellt inte borde tjänsteplaceras som plutonchefer (jfr bild 2.7). Enstaka befattningar — chefer för vissa specialplutoner — ansågs dock inte så fysiskt krävande utan borde kunna innehas av något äldre underofficera- re.

De äldre underofficerarna placeras i fredsorganisationen dels i trupp— tjänst (i centrala befälsgrupper vid varje förband), dels i stabs-, förvaltnings— och expeditionstjänst. De yngre underofficerarna placeras i fredsorganisationen som ställföreträdande plutonchefer.

Som angetts redan i punkt 2.3.1 är yrkesunderofficerarnas huvudupp- gift i krigsorganisationen att bestrida kompanichefskap (ställföreträdande kompanichefskap) och andra viktiga uppgifter på samma nivå. Som tidigare framgått avses även subalternofficerare på aktiv stat och reservofficerare för dessa krigsbefattningar.

Bild 2.7 Principdiagram över underofficerskår vid armén

Ålder 60 _ Underofficerare

50 _ i stabs- och för- valtningstjänst m.m.

40 — Plutonchefer m.fl.

30 _ Ställföreträdande plutonchefer

0. T )

Antal

1960 års befälsordningsbeslut innebär att behovet i arméns fredsorga- nisation av instruktörer inom plutonsenhetema är avgörande för under- befälskårernas storlek. Som framgått av det föregående avses vissa befattningar för ställföreträdande plutonchefer besättas med yngre officerare eller underofficerare. Återstående befattningar för ställföre- trädande plutonchefer och samtliga befattningar för instruktörer skall besättas med underbefäl på aktiv stat. Det räknades vidare med att instruktörsuppgifterna kräver högt uppdriven personlig färdighet och ställer höga krav på fysisk spänst och uthållighet hos yrkesunderbefälet. Det ansågs därför inte rimligt att utnyttja underbefälet som instruktörer längre än till 42—årsåldern (jfr bild 2.8). Enstaka instruktörsbefattningar inom specialtjänstens område bedömdes dock kunna bestridas av personal upp till 50-årsåldern.

De äldre underbefälen placeras i fredsorganisationen i s. k. inretjänst- befattningar främst inom stabs-, expeditions— och förvaltningstjänst.

Som framgått av punkt 2.3.1 är huvuduppgiften i krigsorganisationen för arméns yrkesunderbefäl att bestrida befattningar som kompani- kvartermästare. För de krigsbefattningar som inte kan besättas med underbefäl på aktiv stat avses reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare.

I befälsbehovsberäkningarna för krigsorganisationen räknades med en viss reserv — mobiliseringsreserv — av personal. För fredsorganisationen räknades — på grundval av framtagen statistik — särskilt behov av tjänster för att täcka behovet av kommenderingar från förbanden om mer än sex

Ålder

+

60 _ Underbefäl i stabs-, 50- förvaltnings- och expedi-

_ tionstjänst

40 * Utnämning till underofficer 30__ St-ällföre—

tradande plutonchefer och instruktörer

Antal

månaders längd. Vidare räknades med 5 % reserv av tjänster för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. rn.

Slutligen bör observeras att 1960 års befälsordningsbeslut innebar personalstatsförändringar i huvudsak endast vid infanteriregementena1 och kavalleriet. 1954 års befälsutredning hade nämligen inte kunnat erhålla erforderligt underlag för att räkna genom befälsbehoven vid arméns specialtruppslag. I utredningens uppgift ingick inte att göra någon översyn av befälsbehov vid högre staber, arméns utbildningsanstalter eller de 5. k. specialkårerna (fortifikations—, fälttyg-, intendentur- och tygtek- niska kåren).

För genomräkning av befälsbehoven vid arméns specialtruppslag tillsat- tes senare en särskild delegation — 1960 års befälsstatsdelegation (jfr punkt 2.3.6).

2.3.6 Befälsordningen vid arméns specialtruppslag

Den i det föregående omnämnda 1960 års befälsstatsdelegation lade år 1966 fram förslag (Stencil Fö 1966: 1) rörande Befälsstater vid arméns

!Varje infanteriregemente har i personalförteckningarna egen tilldelning av tjänster.

specialtruppslag rn. m. Genom beslut år 1967 (prop. 1967: 110, SU 102, rskr 250) bekräftades tillämpningen på arméns specialtruppslag av befälsordningsbeslutets principer i vad avser befälskårernas uppbyggnad, uppgifter, rekrytering, utbildning och organisation. Om befälsstatsdelega- tionens förslag rörande totala antalet tjänster inom specialtruppslagen anförde departementschefen dock att han med hänsyn till rådande ovisshet om försvarsorganisationens utveckling och omfattning på längre sikt inte var beredd att ta ställning. Personalstaterna för arméns specialtruppslag har av detta skäl inte helt anpassats till 1960 års befälsordningsbeslut.

2.4 Tjänsteställningssystemet

Genom 1960 års befälsordningsbeslut fastställdes nya principer för befälsgruppernas uppgifter i krig och fred, rekrytering, grund- och vidareutbildning m.m. I samband härmed aktualiserades också tjänste- ställningsproblemen.

Efter förslag av tjänsteställningsutredningen (SOU 1967:15) och fortsatt bearbetning inom försvarsdepartementet av tjänsteställningspro- blemen fastställde Kungl. Maj:t den 27 juni 1969 riktlinjer för ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten. Enligt dessa förs — främst med krigsorganisationen som grund — de militära befälsbefattningarna sam- man till typbefattningar och grupperas i nivåer — kompetensnivåer — enligt följande sammanställning i vilken även befälsnivåerna redovisas.

Kompetensnivå Befälsnivå

H — Högre chefer I. Generalspersoner och flaggmän R — Regementschefsnivå F — Fredsbataljonschefsnivå II. Regementsbefäl

B — Bataljonschefsnivå

K— Kompanrchefsnrva III. Kompanibefäl

P — Plutonchefsnivå T — Troppchefsnivå IV. Plutonsbefäl G — Gruppchefsnivå V. Gruppbefäl

Till de fem kompetensnivåerna från G t. o. m. B anordnas befattnings- inriktad utbildning, som är obligatorisk för all personal inom samma befälsgrupp — kompetensgivande obligatorisk utbildning. Militär personal som omfattas av sådan utbildning erhåller tjänstegrad när kompetens har uppnåtts för krigsplacering i den mot graden svarande typbefattningen. Krigsorganisatoriska förhållanden ligger alltså till grund för nyssnämnda fem kompetensnivåer. På nivåindelningen av befattningar över nivå B inverkar däremot såväl freds- som krigsorganisatoriska förhållanden.

Befälsgrupperna i det nya befälssystemet erhöll följande gruppbenäm- mngar.

Officerare (stampersonal) Underofficerare (stampersonal) Underbefäl (stampersonal)

a. äldre delen b. yngre delen Reservofficerare

Reservunderofficerare Värnpliktiga officerare

Värnpliktiga underofficerare

Värnpliktiga underbefäl

Regementsofficerare Kompaniofficerare

Plutonsofficerare

Gruppchefer Reservofficerare (kompani- befäl och högre) Reservofficerare (plutonsbefäl) Värnpliktsofficerare (kompanibefäl) Värnpliktsofficerare (plutons- befäl) Värnpliktiga gruppchefer

En sammanställning av grad-, grupp- och nivåbenämningar (för armén) i det nya tjänsteställningssystemet samt riktlinjer för tjänsteställningsbe— fordran återfinns i bilaga 3.

I departementsprömemorian angavs att för bl. a. militär och civilmili- tär personal inom flygvapnet

skall eftersträvas en tillämpning som nära överensstämmer med vad som angivits för militär personal inom armén. Genom att i vissa fall använda tjänstetiden som grund för tjänsteställningsbefordran (utom urvalsbefordran) skall befordringsvillko- ren vara i det närmaste lika oberoende av försvarsgren eller personalkategori.

Det nya tjänsteställningssystemet genomfördes samtidigt för all perso- nal inom hela krigsmakten den 1 juli 1972.

3. Utredningens direktiv och utrednings- arbetets bedrivande m.m.

3.1 Utredningens direktiv m. m.

Till militära tjänstgöringsåldersutredningen, som enligt de ursprungliga direktiven (jfr Kungl. Maj : ts bemyndigande den 6 december 1963) hade till uppgift att pröva vissa frågor rörande användandet av äldre militär och civilmilitär personal, remitterades genom Kungl. Maj: ts beslut den 12 maj 1966 vissa betänkanden och förslag för utlåtande. Härvid angavs följande.

Kungl. Maj: ts vilja är att militära tjänstgöringsåldersutredningen i dessa ärenden avgiver utlåtande efter att ha verkställt översyn av behovet av befälspersonal inom flygvapnets krigs- och fredsorganisationer.

De till tjänstgöringsåldersutredningen härvid överlämnade handlingarna var följande. 0 Det av fältflygarutredningen avgivna betänkandet (Stencil Fö 1963 : 3) med förslag rörande fältflygares och flygnavigatörers anställningsför- hållanden m. m. 0 Två av chefen för flygvapnet juli 1963 resp. september 1965 avgivna förslag till ny flygförarkategori vid flygvapnet. . Det av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning avgivna betänkandet (Stencil Fö 1964: 3) med förslag angående ekonomiska och sociala förmåner avsedda att underlätta fast anställt underbefäls övergång till civil verksamhet m. m. Några andra, närmare direktiv för utredningens arbete såsom befälsut- redning för flygvapnet har inte lämnats. Utredningen finner det därför nödvändigt att i det följande (avsnitt 3.2) närmare precisera vad utredningsuppdraget innebär samt att klarlägga (avsnitt 3.3) vilken gränsdragning som gjorts till andra pågående utredningar som berör personalområdet.

3.2. Precisering av utredningsuppdraget

Under förarbetet på 1960 års befälsordningsbeslut för armén uttalades av chefen för flygvapnet i yttrande den 12 november 1959 över 1954 års befälsutrednings betänkande (SOU 1959: 23) bl. a. följande.

Arbetsbetingelsema inom flygvapnet, främst tekniska tjänstens inriktning, skiljer sig avsevärt från de förhållanden, som råder inom armén. Betänkandets tillämplighet för flygvapnet torde därför begränsas till dess mer principiella innebörd.

Överbefälhavaren erinrade i sitt yttrande över befälsutredningens betänkande om att utredningens förslag avsett endast armén, främst infanteriet, men framhöll att den principiella utformningen av arméns befälsordning dock skulle få stor betydelse, i vissa fall vara direkt tillämpbar vid utformningen av befälsordningen även för marinen och flygvapnet. Överbefälhavaren ansåg det önskvärt att befälsordningen inom försvarsgrenama gavs en så enhetlig utformning som möjligt.

Departementschefen anförde med anledning av remissuttalandena bl. a. följande (prop. 1960: 109).

Jag finner de av överbefälhavaren och cheferna för marinen och flygvapnet anmälda synpunkterna beaktansvärda. Enligt min mening är det både önskvärt och nödvändigt att befälssystemen inom de olika delarna av försvarsmakten bringas till så stor överensstämmelse som möjligt ej minst med hänsyn till vikten av att åstadkomma en effektiv integration inom ramen av ett totalt försvar mellan de olika delarna av försvarsmakten. Det torde emellertid med nu föreliggande underlag icke vara möjligt att ställa några förslag beträffande förändringar inom övriga delar av försvarsmakten i vad avser befälssystemens uppbyggnad. Jag har därför för avsikt att låta verkställa en fortsatt översyn rörande befälssystemet vid övriga försvarsgre- nar i syfte att allsidigt få belyst möjligheterna att bringa de olika försvarsgrenamas befälssystem till största möjliga samstämmighet.

I direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den 13 december 1963) till marinens befälsutredning angavs emellertid att frågan om den principiella utformningen av befälsordningen vid flygvapnet borde anstå ännu någon tid. För marinens befälsutredning lämnades följande direktiv.

Utredningsarbetet rörande befälssystemet vid marinen bör enligt min mening bedrivas med samma utgångspunkter som använts i fråga om arméns befälsordning. ! enlighet härmed bör först preciseras befälets uppgifter, formade av de krav som i krig och fred ställs på krigsmakten. Med hänsyn till dessa uppgifter bör utarbetas förslag till en ändamålsenlig befälsordning och till befälets inbördes gruppering, rekrytering, utbildning och utnyttjande. Enligt vad jag erfarit framtages inom marinstaben underlag för en noggrann värdering av arbetsuppgifterna för alla befattningar för aktivt befäl, vilket material utredningen bör ta del av.

Vid utredningsarbetet bör, i enlighet med vad jag anförde redan vid anmälan av frågan om befälsordningen vid armén, eftersträvas att ge marinens befälssystem en utformning som i den utsträckning så befinnes lämpligt och möjligt ansluter till den beslutade ordningen vid armén.

Utredningen bör ha att utarbeta förslag till sammansättning av marinens befälsstater i fråga om aktiv militär personal vid flottan och kustartilleriet som icke är att hänföra till teknisk personal.

Beträffande sistnämnda personalgrupper väntas förslag av 1954 års utredning rörande vissa personalkårer inom försvaret m. rn. Den nya utredningen bör beakta de resultat som kan framkomma till följd av dessa förslag.

Utredningen bör även ha att ange behoven av annan befälspersonal — reserv— och värnpliktig — inom marinens krigsorganisation.

Vid utredningsarbetet bör uppmärksammas hur omdaningen av det civila skolsystemet inverkar på rekryteringen och utbildningen av befälspersonalen, i första hand den aktiva.

Genom Kungl. Maj: ts beslut den 30 juni 1965 utvidgades uppdraget för marinens befälsutredning till att omfatta skyldighet för utredningen att utarbeta förslag till sammansättning av marinens befälsstater i fråga

om militär personal på aktiv stat av samtliga kategorier vid flottan och kustartilleriet.

Med utgångspunkt i departementschefens uttalanden i samband med behandlingen av befälsfrågan vid armén (prop. 1960:109) och i de till marinens befälsutredning meddelade direktiven har tjänstgöringsåldersut- redningen ansett att den allmänna inriktningen av arbetet med befälsut- redning för flygvapnet bör kunna formuleras enligt följande.

Utredningen skall precisera befälets uppgifter, formade av de krav som i krig och fred ställs på krigsmakten. På grundval härav skall göras upp förslag till en ändamålsenlig befälsordning och till befälets inbördes gruppering, rekrytering och utnyttjande. I uppgiften bör också ingå att göra upp förslag till sammansättning av flygvapnets befälsstater av i princip alla kategorier. Behoven av annan befälspersonal, reserv- eller värnpliktig, för flygvapnets krigsorganisation bör också anges. Vid befälsordningens utformning bör jämförelse ske med den för armén gällande befälsordningen.

Uppmärksamhet måste också ägnas åt att innehållet i olika arbetsupp- gifter är utformat på ett sätt som så långt möjligt gör befälstjänsterna i fred attraktiva.

3.3 Gränsdragning till andra utredningar m. m. Av flera skäl kan det synas angeläget med en enhetlig bedömning av kraven i fred och krig på alla flygvapnets personalgrupper. Detta talar för att befälsutredningens arbete borde omfatta ivart fall alla militära och civilmilitära personalgrupper på aktiv stat. Mot ett sådant synsätt står andra rekryterings- och utbildningssamband som föranlett tillkallande av utredningar som berör viss flygvapenpersonal. I prop. 1973: 27 föreslås att nuvarande civila och militära flygtrafik- ledningsorganisationer sammanförs i en gemensam organisation som inordnas i luftfartsverket. Tjånstgöringsåldersutredningen har med anled- ning härav inte anledning att i detta delbetänkande om rekryterings—, utbildnings— och karriärgångar för flygvapnets stambefäl behandla frågor om personal inom den militära flygtrafikledningsorganisationen. Flygtrafikledningskammittén som närmare utrett flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande spörsmål har även uppgifter rörande vädertjänsten. I kommitténs direktiv anges nämligen också följande. Vidare bör frågan om den lämpligaste formen för organisationen av vädertjänsten tas upp till bedömande. Slutligen anges om arbetsuppgifter för olika personalgrupper bl. a. följande. Vidare bör undersökas huruvida väderobservationsuppgifter i ökad utsträckning kan skötas av trafikledningspersonal. Vissa frågor om samordning mellan civil och militär vädertjänst samt mellan arbetsuppgifter för trafikledningspersonal och väderpersonal prövas således av flygtrafikledningskommittén. Med anledning härav har tjänstgöringsåldersutredningen funnit lämpligt att även ta undan meteo- rologpersonalen från de grupper som behandlas i flygvapnets befälsutred- ning.

Personalkategoriutredningen (PKU) har till uppgift att se över princi- perna för förvaltningspersonalens sammansättning (fördelning mellan militär, civilmilitär och civil personal) inom tyg— och intendenturmateriel- funktionen i central, regional och lokal instans. Såväl krigs- som fredsorganisationens krav skall tillgodoses. I den. mån övervägandena bedöms få återverkningar på nuvarande militära och civilmilitära perso- nalkårer, skall PKU avge de förslag som betingas därav. PKU har beträffande den inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningen verk- samma militära och civilmilitära personalen i princip uppgifter av samma slag som befälsutredningen. Av den inom flygvapnet verksamma persona- len har — förutom intendenturofficerarna på aktiv stat som inte tillhör flygvapnet och av denna anledning inte omfattas av befälsutredningen — flygingenjörpersonalen sin tjänstgöring så gott som helt förlagd till tyg- och intendenturmaterielförvaltningen. Flygingenjörpersonalens huvuddel tjänstgör också inom försvarets materielverk. Med anledning härav, och eftersom förutsättningarna för att använda militär personal utan kvalifi- cerad teknisk utbildning i uppgifter som ankommer på flygingenjörer får anses begränsade, har utredningarna kommit överens om att flygingenjör— personalen behandlas av PKU.

Av annan flygvapenpersonal är den civilmilitära mästar— och tekniker- personalen samt vissa militära befattningshavare, bl. a. officerare i försvarets materielverk och vissa förvaltare på förband, i viss utsträckning verksamma inom tyg— och intendenturmaterielförvaltningen. Mästar- och teknikerpersonalens huvuduppgifter är emellertid att hänföra till bas- tjänsten där huvuddelen av befälsuppgifterna ankommer på denna personal. Övervägandena rörande mästar- och teknikerpersonalen får därför anses tillhöra de centrala problemen för befälsutredningen. Detta förhållande ändras inte av den omständigheten att tillgodoseendet av personalbehoven inom flottiljs materielavdelning i fred och i verkstads- förband i krig har stor betydelse för ett ändamålsenligt utnyttjande av mästar- och teknikerpersonalen. Dessa frågor faller emellertid även inom PKU arbetsområde. Samråd har därför skett mellan utredningarna i dessa delar.

Försvarets fredsorganisationsutredning (FF U) har genom tilläggsdirek- tiv den 22 januari 1971 ålagts vissa undersökningar rörande anpassningen av flygvapnets fredsorganisation från mitten av 1980-talet till den krigsorganisatoriska utvecklingen. FFU har för sina överväganden begärt visst underlag från överbefälhavaren, vilken i sin tur infordrat underlag från chefen för flygvapnet. Tjänstgöringsåldersutredningen har i sitt

'arbete fått orientering om överväganden m. ur. som gjorts inom försvars- och flygstaberna i anslutning till framtagande av underlaget till FFU.

Utredningen kan slutligen här anmäla att den inte funnit anledning att i detta betänkande behandla frågor rörande läkar- och tandläkarpersonal.

3.4 Utredningsarbetets bedrivande m. m.

Arbetet med flygvapnets befälsordning omfattade inledningsvis främst fakta- och materialinsamling parallellt med utredningens dåvarande huvuduppgift att utreda frågan om tjänstgöringsåldrarna för militär och

civilmilitär personal. Fr. o. m. hösten 1969 — då utredningen lade fram betänkande i tjänstgöringsåldersfrågan (Militära tjänstgöringsåldrar, SOU 1969: 33) — har utredningens arbete odelat kunnat ägnas åt befälsutred- ningsuppgiften.

Utredningen fann härvid det vara angeläget att tidigt inrikta arbetet på förslag till åtgärder för att förbättra flygförartillgången inom flygvapnet. Utredningen har i denna del av arbetet avgett dels i oktober 1970 en promemoria om långtidsanställning av fältflygare (Stencil Fö 1970: 11), dels förslag (den 23 mars 1971) till åtgärder för att få till stånd en direktrekrytering av piloter till civil luftfart.

Kungl. Maj:t har sedermera (den 16 april 1971) fattat beslut rörande utredningens förslag rörande långtidsanställning av fältflygare (jfr kapitel 4, avsnitt 4.7.2).

Utredningen har under det inledande arbetet på en befälsordning för flygvapnet konstaterat att flygvapnets organisation, såväl krigs— som fredsorganisationen, är i ständig utveckling och omdaning. Det kan här räcka med att peka på att organisationsförändringama på grundval av 1968 års försvarsbeslut ännu inte är helt avslutade och att de föränd- ringar som föranleds av 1972 års försvarsbeslut f.n. endast delvis är klarlagda. En betydande osäkerhet om flygvapnets framtida organisation råder alltså f. n. Samtidigt kan konstateras att förändringar i en befälsordning — vilka bl. a. kan innebära ändrad inriktning av rekrytering och utbildning — slår igenom med full effekt först på relativt lång sikt. Utredningen har av dessa skäl ansett att det inte bör vara dagens organisation utan den sannolika organisationen i framtiden — på tio års eller längre sikt — som bör tas som utgångspunkt vid utformning av en ny befälsordning för flygvapnet. I detta sammanhang har utredningen också konstaterat att en antalsmässig precisering av behovet av befäl av skilda grupper, på det sätt som skett i fråga om befälsbehoven vid armén, förutsätter exakta uppgifter om freds- och krigsorganisationernas inne- håll.

De nyssnämnda förhållandena har föranlett utredningen att ien första etapp av arbetet på en befälsordning för flygvapnet ta fram förslag avseende rekrytering och utbildning för olika befälsgrupper inom flygvapnet. Huvuddelen av utredningens underlag härför har inhämtats hos eller via flygstaben skriftligen eller genom de till utredningen knutna experterna. Det nu föreliggande delbetänkandet utgör resultatet av utredningens arbete i denna del.

Utredningen har under arbetets gång besökt följande myndigheter, förband, skolor och institutioner inom krigsmakten: militärhögskolan, första flygeskaderstaben, Roslagens flygkår, Jämtlands flygflottilj1 , Krigsflygskolan, Västgöta flygflottilj, Svea flygkår med flygvapnets bastjänstskola, Skånska flygflottiljen, Södermanlands flygflottilj, Kalmar flygflottiljl, Bråvalla flygflottilj, Hallands flygkår, Hälsinge flygflottilj, Upplands flygflottilj, flygvapnets krigsskola, flygvapnets bomb- och skjutskola samt flygvapnets uttagningskommission.

lBesöket ägde rum före den 12 maj 1966 och avsåg främst studium av tjänstgöringsåldersfrågor.

Vid studiebesöken vid förband har bl. a. studerats principer för utnyttjande av befälet i freds- och krigsorganisationerna. Härutöver har studiebesök vid krigsorganiserade staber och förband ägt rum.

Utredningen har funnit det vara av värde att få närmare kännedom om befälsordningen inom andra länders flygvapen. Utredningen har därför genom försvarsstaben från försvarsattachéerna i Danmark, Frankrike, Norge, Schweiz, Storbritannien, förbundsrepubliken Tyskland och USA inhämtat uppgifter enligt inom utredningen uppgjorda frågeformulär rörande de olika befälskategoriernas rekrytering, utbildning och använd- ning samt därmed sammanhängande förhållanden. Uppgifterna har inhämtats under år 1967 samt efter en första bearbetning kompletterats under år 1970.

De erhållna uppgifterna har dessutom berikats genom studiebesök i Schweiz den 24—28 och vid amerikanska styrkor i förbundsrepubliken Tyskland den 29—31 oktober 1969.

Det sålunda erhållna, värdefulla materialet om utländska förhållanden har utnyttjats som underlag för dels utredningens tidigare avgivna delförslag, dels bedömanden m. m. i detta delbetänkande. Någon samlad redovisning av materialet lämnas dock inte i det följande. Materialet förvaras i sammanställd form bland utredningens handlingar.

Efter remiss har utredningen till bl. a. chefen för försvarsdepartemen- tet avgett ett antal utlåtanden. Förteckning över dessa är såsom bilaga 4 fogad till detta delbetänkande.

4. Flygvapnets nuvarande befälssystem m.m.

Den beskrivning av nuläget och de sakuppgifter som lämnas i det följande av detta kapitel hänför sig i huvudsak, och där inte annat särskilt anges, till läget den 1 juli 1972. Dock har utredningen valt att så långt detta varit möjligt använda benämningar på skolor, kurser, befattningar m.m. som anpassats till det nya tjänsteställningssystemet. Sålunda används t. ex. benämningarna plutonsofficerskurs 1 och 2 i stället för korpralsko- la och furirskola trots att de nya benämningarna tillkommit efter den 1 juli 1972.

Omfattande förändringar som berör såväl freds— och krigsorganisatio— nerna som rekrytering och utbildning av yrkesofficerare pågår f. n. inom flygvapnet. Organisationsförändringamas omfattning belyses i någon mån i avsnitt 4.1 i det följande. Parallellt med utredningens arbete på förslag till rekryterings- och utbildningsgångar för flygvapnets yrkesofficerare och på grundval av bl.a. orienteringar som lämnats under hand om utredningens tankegångar har genom chefens för flygvapnet försorg skett en kontinuerlig översyn för att på en rad punkter åstadkomma förbättringar och bl. a. en anpassning till utredningens i detta betänkande framförda synpunkter och förslag. Nämnda översyn och anpassning pågår alltjämt.

4.1. Flygvapnets nuvarande organisation 4.1.1 Allmänt

Flygvapnets organisation och personaluppsättning grundas i princip på 1948 års försvarsbeslut. Sedan dess har emellertid ett stort antal förändringar vidtagits av vilka de viktigare redovisas nedan.

1958 års riksdag beslutade om indragning av F 8 och F 14 som flygande förband. Flygvapnets centrala skolor (FCS) indrogs genom beslut av 1959 års riksdag. Ändringar i F 2 organisation har skett genom riksdagsbeslut åren 1959 och 1960. Stabs— och förvaltningstjänstens organisation vid olika flottiljer har undersökts av statens organisations- nämnd åren 1958—1960 och av statskontoret 1961—1962 och reglerats

genom beslut av Kungl. Maj:t åren 1962 och 1963. Ändringar i stridslednings— och luftbevakningstjänstens organisation har skett genom ett antal beslut av Kungl. Maj:t åren 1962—1967. Beslut om indragning av F 9 fattades av 1968 års riksdag. Beslut fattades av 1970 och 1971 års riksdagar om avveckling av flottiljadministrationen vid F 3 och kåradmi— nistrationerna vid F2 och F8. I samband härmed beslutades om indragning av F 18 som flygande förband. Organisationen i stort för utbildningsanstalterna F 14 och F 18 fastställdes av Kungl. Maj:t ijuni 1972.

Ytterligare organisationsförändringar är f.n. aktuella. Kungl. Maj:t uppdrog år 1971 åt försvarets fredsorganisationsutredning att inom ramen för en översyn av flygvapnets organisatoriska utveckling på lång sikt lämna förslag till indragning av ytterligare två flottiljadministratio- ner.

Chefen för flygvapnet har med underdånig skrivelse l971.03.15 lämnat förslag till organisation och personaluppsättning vid flygvapnets enheter i fred. Förslaget har angetts vara avsett att ligga till grund för bl. a. befälsutredningens överväganden samt chefens för flygvapnet äskanden inom personalområdet. Dess innebörd är en genomgripande förändring av stabsorganisationen vid flottiljerna. Vidare föreslås viss kvalitetshöjning vad gäller militär och civilmilitär personal. Det anmälda personalbehovet överstiger den ram Kungl. Maj:t beräknat i samband med ovannämnda beslut om omorganisation av Stockholms-förbanden.

Sektorstabernas organisation, som t.v. är provisoriskt fastställd, har behandlats av överbefälhavaren i samband med utredningen om lednings- organisation i lägre regional instans. Slutligen har överbefälhavaren till Kungl. Maj: t inlämnat förslag till personaluppsättning vid F 18.

Hösten 1972 påbörjade chefen för flygvapnet och försvarets rationali- seringsinstitut i samverkan en översyn av flygvapnets fredsorganisation.

4.1.2. Fredsorganisation

Flygvapnet är i fred organiserat på en eskaderstab, 121 förband och tre1 administrativt fristående utbildningsanstalter (se tabell 4.1—2). Antalet anställdatmars 1973) är ca 5 300 på aktiv stat, ca 5 200 civila och ca 1 900 i reserven.

Fredsverksamheten leds på central nivå av chefen för flygvapnet med flygstaben. Regionalt leds viss verksamhet vid förbanden av militärbefål— havarna samt vid attack- och spaningsflottiljerna (förbanden) av chefen 1. flygeskadern. I luftförsvarshänseende är landet indelat i sektorer. Inom varje luftförsvarssektor åvilar ett samordningsansvar vad avser krigsförbe- redelsearbetet m. ni. en särskilt utsedd flottiljchef, sektorflottiljchef.

Utbildningsanstalternas organisation är uppbyggd kring en eller flera skolor. Flygflottiljerna är organiserade på flottiljstab samt bas- och flygförband. I förekommande fall tillkommer robot- och strilförband.

, Enheter under indragning oräknade.

Tabell 4. I Flygvapnets förband i fred

F 1 Kungl Västmanlands flygflottilj (jaktflottilj) Västerås 1" 4 Jämtlands flygflottilj (jaktflottilj) Frösön F 6 ” Västgöta flygflottilj (attackflottilj) Karlsborg F 7 ” Skaraborgs flygflottilj (attackflottilj) Såtenäs F 10 " Skånska flygflottiljen (jaktflottilj) Ängelholm F 11 ” Södermanlands flygflottilj (spatnfilngsflottilj) Nyköping F 12 ” Kalmar flygflottilj (jakt flotti lj) Kalmar F 13 ” Bråvalla flygflottilj (jaktflottilj) Norrköping F 15 ” Hälsinge flygflottilj (attackflottilj) Söderhamn F 16 ” Upplands flygflottilj (jaktflottilj) i Uppsala F 17 " Blekinge flygflottilj (attackflottilj) Kallinge F 21 " Norrbottens flygflottilj (jakt-, lätt attack—

och spaningsflottilj) Luleå

1 Under ombeväpning nu jaktflottilj fr. o. rn. år 1973.

Flottiljstab är organiserad på ett flertal avdelningar av varierande storlek. Störst är materielavdelningen ivilken flygverkstaden är inordnad. Chefen för flygvapnet föreslår i förenämnda organisationsförslag en genomgripande omdisposition i flottiljstabernas organisation.

Basförband består av baskompanier och specialkompanier. Baskom- panierna svarar för flygtidsproduktion och yrkesutbildning av värnpliktig personal i teknisk tjänst. Baskompaniema betjänar iregel vart och ett en flygande division. Inom specialkompaniema bedrivs bl. a. beredskaps-, brand— och räddningstjänst samt allmänmilitär värnpliktsutbildning.

Flygförband utgörs av attack-, jakt-, spanings- och transportflygdivisio- ner samt helikopterenheter. Som regel finns vid varje flottilj endast ett flygslag representerat. Divisionernas organisation och personaluppsätt- ning ger dem i princip karaktär av stående styrkor.

Luftva'rnsrobotförband är organiserade i divisioner. Med anledning av att luftvärnsrobotförbanden efter hand kommer att utgå ur flygvapnets organisation behandlar tjänstgöringsåldersutredningen inte frågor om rekrytering och utbildning av personal för dessa enheter. I föreliggande kapitel redovisas uppgifter om luftvämsrobotförbandens befäl m.m. endast i begränsad utsträckning.

Strilförband är fredsorganiserade strilbataljoner och underrättelseorgan med beredskaps-, jaktstridslednings- och luftbevakningsuppgifter. På strilförband genomförs den icke centraliserade delen av värnpliktigas yrkesutbildning i striltjänst.

Tabell 4.2 Flygvapnets utbildningsanstalter

F 5 Kungl. Krigsflygskolanl Ljungbyhed F 14 Flygvapnets Halmstadsskolor Halmstad F 18 Flygvapnets Södertörnsskolor Tullinge F 20 Flygvapnets krigsskola2 Uppsala Flygvapnets bomb- och skjut- skola (FBS) Stockholm Flygvapnets Väderskola (VÄDS)3 Kalmar

(F. 11235 ingår Herrevadsklosterskolan i vilken ingår förberedande fältflygarskolan ] administrativt hänseende ansluten till F 16. Ingåri F 12.

Fredsförband inom flygvapnet kan antingen övergå direkt i krigsorganisa- tionen eller utgöra kaderförband för enheter inom denna. Den högsta graden av samstämmighet mellan freds- och krigsorganisation föreligger inom flyg- och robotförbanden samt delar av stril- och sambandsförban- den. Den är lägre för basförband och övriga förband.

Av krigsförbandens befäl är en betydande del i tjänst i fredsorganisa- tionen. Relativt sett är andelen yrkesbefäl inom flygvapnets krigsorgani- sation större än inom övriga delar av krigsmakten. Inom vissa befäls- grupper innehar en del av personalen på aktiv stat i fredsorganisationen samma eller motsvarande befattning som i krigsorganisationen. Många befäl på aktiv stat får dock i krig andra uppgifter.

Luftkrigföringen är nu mindre beroende av väder- och ljusförhållanden än förr. Detta har medfört ökade krav på att verksamhet skall kunna bedrivas dygnet runt för samtliga staber och förband. I krigsorganisatio- nen tillämpas därför omgångsindelning med avlösningsförfarande inom alla väsentliga organisationsenheter.

Högre staber i flygvapnets krigsorganisation är attackeskaderstaben och flygstridsledarstaber på högre regional nivå samt sektorstaber på lägre regional nivå. Attackeskadems kapacitet fördelas av ÖB till berörd(a) MB. Stabens uppgifter är bl. a. att biträda eskaderchefen med att planlägga och beordra insatser av attackförband inom ramen för av MB ställda uppgifter och att hålla största möjliga antal attackförband insatsberedda. Flygstridsledare med biträde av flygstridsledarstab är direkt underställd MB och svarar för bl. a. erforderlig samordning av den luftoperativa verksamheten. Vidare biträder staben flygstridsledaren med att planlägga och beordra jaktattack- samt spanings- och transportflyg- företag. Vid flygstridsledarstaben kan också i vissa fall förekomma ledning av attackförband. Sektorchef med biträde av sektorstab leder under MB verksamheten vid flygvapenförband inom sektorn. Sektorchef luftförsvarar egen sektor. Inom vissa sektorer fullgör sektorchef med sektorstab därutöver flygstridsledares med flygstridsledarstabs uppgifter. De mest kvalificerade befattningarna i dessa staber bestrids av färdigut- bildade regementsofficerare. I övrigt utnyttjas yngre regementsofficerare, kompaniofficerare samt civil och värnpliktig personal.

Basförbanden utgörs av basbataljoner och baskompanier rn. fl. smärre enheter. Basbataljon är underställd sektorchef och lyder i markoperativt och territoriellt avseende under försvarsområdesbefälhavare. Bataljonen består av en fast del och, beroende på flygbasens uppgifter, en eller flera rörliga delar. Dess uppgift är främst att betjäna flygförband samt att tillsammans med underställda förband ur armén skydda basens anlägg- ningar, materiel och personal. Stommen till basförbanden utgörs i flertalet fall av personal på aktiv stat från fredsorganisationens baskompa- nier och specialkompanier. Huvuddelen av personalen är värnpliktig.

Flygförbanden har beroende på flygslag varierande organisatoriska lydnadsförhållanden, storlek och uppgifter. De i fred organiserade attack-, jakt- och spaningsdivisionerna övergår i flertalet fall direkt till motsvarande krigsförband. Personalen förstärks i begränsad omfattning

och företrädesvis på äldre flygplantyper med reservpersonal och värn- pliktiga f. d. fältflygare. I vissa transportflygförband i krigsorganisationen och vissa sambandsflygförband utnyttjas även civila flygplan med civila besättningar.

Strilförbanden utgörs dels av enheter ingående i stril 60—systemet, dels av enheter ur det äldre stril 50-systemet. Strilorganisationen varierar sektorvis beroende på vilket system som används. I varje sektor finns en ledningsstab — antingen direkt underställd sektorchef eller ingående i en strilbataljon — och en eller flera strilbataljoner vari ingår underrättelse- organ av skilda typer. Inom strilsystemet ingår i de datorberoende delarna främst personal på aktiv stat vartill kommer reserv- och värnpliktig personal. I det mindre komplicerade stril 50-systemet ingår reserv- och värnpliktig personal i större utsträckning. De optiska luftbevakningsförbanden bemannas huvudsakligen av värnpliktig personal och lottor.

Sambandsförbanden utgörs av sambandskompanier och fjärrskriftplu- toner. Sambandsförbandens uppgift är att betjäna sambandsmedlen och dirigera sambandstrafiken. Personalen utgörs av regementsofficerare, kompaniofficerare och plutonsofficerare i sambandstjänst samt värnplik- tiga, till huvuddelen meniga.

Robotförbanden utgörs av luftvärnsrobotförband direkt underställda sektorchef. Robotförbanden är självständiga rörliga enheter vilkas nyckel- personal i fredsorganisationen har samma befattningar. Härtill kommer värnpliktigt befäl och meniga.

Verkstadsförbanden utgörs av flygverkstadsbataljoner, markteleverk- stadsbataljoner, robotverkstadskompani och vissa rörliga verkstadsdelar. Verkstadsförbanden är direkt underställda sektorchef. Deras uppgifter i stort är att säkerställa flyg-, bas-, stril- och robotförbandens behov av förnödenheter och tjänster avseende flygmateriel. Personalen är till huvuddelen civil och i fred anställd vid försvarets verkstäder.

4.2 Allmänt om rekrytering och anställning av stambefäl vid flygvapnet

Uttagning av elever (aspiranter) till stambefälsutbildning vid flygvapnet sker enligt principer som något avviker från dem som tillämpas inom övriga försvarsgrenar. För huvuddelen av ”yrkena” sker nämligen rekrytering vid sidan av värnplikten och den grundläggande utbildningen vid sidan av den vanliga värnpliktsutbildningen. För flertalet yrkesgrenar inom flygvapnet sker vidare uttagningen av aspiranter normalt genom försorg av en särskild, i flygstaben inrättad uttagningskommission (UTK). I denna sker uttagningsprövning av sökande till följande ”yrken” inom flygvapnet regementsofficer på aktiv stat, reservofficer, flygirrgenjör1 , meteorolog1 , trafil-(ledare1 ,

! Sorr. framgår av kapitel 3 behandlar MTU i föreliggande betänkande inte denna kategori.

plutonsofficer på aktiv stat kompaniofficerl på aktiv stat flottiljpolis1 samt mästarpersonal 2 .

Sökande till de nämnda yrkesgrenarna inom flygvapnet skall i princip fylla vissa formella grundfordringar men behöver med undantag för regementsofficersaspirant inte vara inskriven som värnpliktig. Antagning av teknikeraspiranter sker däremot vid flottiljerna varvid för antagning bl. a. krävs att den sökande skall ha fullgjort första tjänstgöring som värnpliktig. Denna kan ha fullgjorts i samband med genomgång av flygmekanikerskolan i Västerås (J ohannisbergsskolan).

Anställningsformerna är följande: . Regementsofficersaspiranterna uppnår tjänstemannaställning först vid utnämning till extra löjtnant efter regementsofficersexamen. . Övriga aspiranter anställs som extra tjänstemän varvid plutonsofficersaspirant anställs som menig i Ag 1 teknikeraspirant anställs som hjälptekniker i Ag 1 1 och fältflygaraspirant anställs på kontrakt som menig i

Ag ] över stat.

4.3 Allmänt om utbildningen vid flygvapnet

Tjänstgöringsåldersutredningen finner det nödvändigt att före den följan- de redovisningen (avsnitt 4.4—4.8) för stampersonalens rekrytering, utbildning och uppgifter kortfattat redovisa vissa grundläggande förhål- landen som gäller utbildningen inom flygvapnet.

Inom flygvapnet delas utbildningen in i grundläggande utbildning och Specialutbildning varvid följande definitioner gäller.

Grundläggande utbildning syftar till att göra fast anställd personal och reservpersonal skickad att tjänstgöra som regementsofficer, kompanioffi- cer, plutonsofficer och gruppchef med vederlikar. Utbildningen omfattar utbildning till/av regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsoffice— rare och gruppchefer med vederlikar, dvs. i princip all obligatorisk utbildning till eller av stambefäl. För värnpliktiga syftar den grundläggan- de utbildningen till att göra vederbörande skickad att tjänstgöra i avsedd krigsbefattning.

Specialutbildning utgör den vidareutbildning utöver den grundläggande utbildningen som erfordras för viss befattning eller fullgörande av viss arbetsuppgift.

Utredningen lämnar i avsnitten 4.4—4.8 en kortfattad redovisning för främst den grundläggande utbildningen till och av de olika stambefäls- kategorierna inom flygvapnet. För den omfattande specialutbildningen — som enligt gällande kurskatalog omfattar mer än 650 kurser av vilka ett stort antal är materielkurser — lämnas endast vissa exempel.

; Rekryteras genom vidareutbildning av plutonsofficer på aktiv stat. Rekryteras genom vidareutbildning av flygtekniker.

Utbildningen inom flygvapnet kan med utgångspunkt i flygvapnets verksamhet i krig och fred delas upp i följande tre huvudområden . flygtjänst . striltjänst . bastjänst.

Utöver dessa verksamhetsområden finns ett område — sambands- tjänsten — som i vissa hänseenden kan jämställas med de ovan redovisade huvudområdena för utbildningsverksamheten.

Vid flygflottiljerna bedrivs kontinuerligt utbildning i flygtjänst iform av främst antingen grundläggande flygslagsutbildning (GF SU) eller fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) samt härutöver begränsad flygslagsut- bildning (BFSU) och allmän flygträning (AFT). Parallellt härmed måste bedrivas en kontinuerlig flygtidsproduktion och striltidsproduktion i takt med flygtjänsten, utbildning av värnpliktiga under grundutbildning samt repetitionsutbildning av krigsförband.

Den fortsatta allmänna befälsutbildningen i förbandens regi bedrivs i huvudsak dels i direkt anslutning till den dagliga flygtjänsten och striltjänsten för den personal som är placerad i sådan tjänst, dels — för övrig markpersonal — under rubriken allmän bastjänstutbildning (ABU). I denna bastjänstutbildning deltar all personal vid flottilj som ingår i krigsbasförbanden. Under flottiljchef ansvarar fredsbaschefen för ledning i stort och samordning av all bastjänstutbildning.

Växeltjänstgöring enligt den modell som förekommer inom övriga försvarsgrenar praktiseras inte mellan flygvapnets olika tjänstegrenar. Däremot förekommer, främst mellan flygförbanden och strilförbanden, som ett led i utbildningen utöver den allmänna teoretiska undervisningen om varandras verksamhet, kontinuerligt utbyte av erfarenheter, gemen- sam uppläggning av övningar m.m. För strilpersonal förekommer även viss praktisk utbildning och kortare tjänstgöring vid flygförband.

4.4. Regementsofficerare 4.4. ] Rekrytering

För antagning som regementsofficersaspirant krävs att den sökande har gått genom fullständig studiekurs årskurs 3 i gymnasieskolan med medelbetyg lägst 2,3 eller vid gamla gymnasiet avlagt studentexamen eller ingenjörsexamen.

Direkta krav att sökande skall ha gått viss gymnasielinje eller ha viss ämneskombination ställs inte. Sökande bör emellertid ha slutbetyg i matematik och helst även i fysik från någon av gymnasiets linjer och grenar. Sökande som inte uppfyller dessa önskemål om slutbetyg kan ändå bli antagen som aspirant om han i övrigt bedöms vara särskilt lämplig. Kompletteringen av kunskaperna i matematik och fysik sker i sådana fall under utbildningen till regementsofficer (jfr punkt 4.4.2).

Som framgått av punkt 4.1.2 i det föregående finns härutöver f.n. även området robottjänst som emellertid efter hand kommer att utgå.

Högsta antagningsåldern är 24 år, för regementsofficersaspirant i flygförartjänst dock 22 år. Kungl. Maj:t har emellertid ivissa fall gett åldersdispens. Härutöver ställs vissa krav på kroppsbeskaffenhet m. m. för antagning som aspirant.

Del av behovet av regementsofficerare i flygförartjänst tillgodoses genom vidareutbildning av fältflygare som före antagning till regements- officersaspiranter vid behov vid försvarets gymnasieskolal skall ha kompletterat sin skolunderbyggnad med slutbetyg efter tredje årskursen vid gymnasium. Sådan aspirant får då regementsofficersutbildningen påbörjas ha uppnått högst 27 års ålder och skall vara färdig krigsflygföra- re (ha gått genom grundläggande flygslagsutbildning — GFSU).

Regementsofficerare i sambandstjänst har tidigare till stor del rekryte- rats genom vidareutbildning av kompaniofficerare som före påbörjandet av regementsofficersutbildningen avlagt studentexamen vid dåvarande försvarets läroverk.

4.4.2. Utbildning

Den tre-åriga utbildningen till regementsofficer är uppdelad på två linjer, en flyglinje och en marklinje. Den egentliga utbildningen till regements- officer äger rum vid flygvapnets krigsskola (F 20) där utbildningen är uppdelad på två perioder om ca sju (för flyglinjen dock ca elva) resp. ca sex månader. Utbildningen under dessa perioder är i huvudsak gemensam för de två linjerna och avslutas med regementsofficersexamen i slutet av juni månad.

Övrig del av den tre-åriga utbildningen till regementsofficer på aktiv stat utgörs för aspirant på flyglinjen av grundläggande flygförarutbildning (GFU) ca 13 månader inlagd före och typinflygningsskede (TIS) om ca sex månader inlagt mellan regementsofficerskursema (jfr bild 4.1).

För aspirant på marklinjen inleds utbildningen med grundläggande marktjänstutbildning (GMU) om ca 12 månader f. n. förlagd till Roslagens flygkår (F 2). Under GMU ges aspirantema dels allmänmilitär utbildning, dels grundkunskaper i tekniska ämnen samt om luftbevak- nings- och stridsledningstjänst. Denna utbildning följs av fortsatt mark- tjänstutbildning (FMU ]) under ca fem månader vid sektorflottilj med

Bild 4.1 Utbildningsgången till regementsofficer vid flygvapnet

År L 1 1 2 1 3 1

| ' I j Flyglinje GFU RK 1 :l RK 1 :2 TIS RK 2 Marklinje GMU FMU1 RK122 FMU 2 RK 2

1 Tidigare benämnd försvarets läroverk (FL).

bl. a. praktisk tjänst antingen som radarjaktledare (rrjal) eller i luftbevak- ningstjänst. Mellan regementsofficerskurserna är inlagd fortsatt mark- tjänstutbildning (FMU 2) vid bl. a. F 2 under ca sex månader med bl. a. stril- och robotsystemutbildning.

Under den andra regementsofficerskursen (RK 2) fullgör kadetterna instruktörstjänst vid flottilj under ca tre veckor.

Vid regementsofficersexamen skall kadetternas kunskaper i matematik och fysik i stort motsvara gymnasieskolans naturvetenskapliga linje. Elever som vid utbildningens början inte har dessa kunskaper (jfr punkt 4.4.1) får komplettera dem under grundläggande flygförarutbildningen (GFU) resp. marktjänstutbildningen (GMU). Härvid bedrivs studierna delvis på fritid.

Fältflygare som tagits ut för vidareutbildning till regementsofficer bedriver, beroende på förkunskaper och andra förutsättningar, under ett eller — hitintills normalt — två år studier vid försvarets gymnasieskolas tre-åriga naturvetenskapliga linje. Under sommarmånaderna mellan stu- dieåren vid gymnasieskolan fullgörs flygtjänst vid förband. Efter genom- gångna, godkända gymnasiestudier och efter ytterligare flygtjänst vid förband beordras dessa kadetter till den första regementsofficerskursen (RK 1) vid flygvapnets krigsskola.

Även de kompaniofficerare i sambandstjänst som efter avläggande av studentexamen påbörjat regementsofficersutbildning har gått in i denna fr. o. m. den första regementsofficerskursen vid flygvapnets krigsskola.

Den följande utbildningen som regementsofficer kan beskrivas sålunda. Efter regementsofficerskursen sker fortsatt utbildning till krigsplace- ring som förare på krigsflygplan resp. i luftbevaknings- och stridslednings- befattningar i strilorganisationen. Regementsofficeren i flygtjänst går härvid genom grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) om 12—16,51 månader. Regementsofficeren på marklinjen går genom en s. k. löjtnants- kurs om ca två månader. Denna kurs är uppdelad på en luftbevaknings- linje och en stridsledningslinje. Vissa löjtnanter tas emellertid efter regementsofficersexamen ut till robottjänst och går då i stället genom robotutbildning om ca sex månader.

Normalt under femte året efter avlagd regementsofficersexamen går regementsofficerarna genom allmän kurs om ca sju månader vid militärhögskolans flyglinje. Undervisningen vid kursen, som omfattar bl. a. strategi, taktik (främst flygtaktik), stabstjänst och tekniska ämnen, syftar till att ge regementsofficeren formell kompetens för krigsplacering och placering i fred i majorsbefattning, företrädesvis vid flygande förband, strilförband, luftvärnsrobotförband och lägre regionala staber samt kompetens för kommendering till högre kurs vid militärhögskolans flyglinje.

Ett halvt till ett och ett halvt år efter den allmänna högskolekursen kan de regementsofficerare som kvalificerat sig för den högre kursen påbörja denna. Vid militärhögskolans flyglinje ordnas fr.o.m. hösten

] GFSU längd varierar och är beroende av flygplantyp. Det lägre värdet gäller för flygplan 32 och det högre för flygplan 35 F. För sistnämnda flygplantyp har GFSU efter hand kunnat minskas från 21 månader.

1971 försöksvis en enhetlig högre kurs1 om ca 20 månader. Undervis- ningen vid denna skall främst syfta till utbildning för stabs— och lärarbefattningar i vilka fordras ingående kunskaper om operativ och taktisk verksamhet.

Särskilt kvalificerade regementsofficerare kan gå genom försvarshög- skolan. Vid denna bedrivs undervisning som främst avser studier av totalförsvarsfrågor.

Utöver den i det föregående redovisade utbildningen bedrivs inom flygvapnet en omfattande kursverksamhet — benämnd specialutbildning — som syftar till att öka regementsofficerens användbarhet inom krigsorganisationen och i fredsverksamheten. Årligen anordnas t. ex. divisionschefs—z, basbataljonschefs-S, motmedels- och teleskydds-4 samt en rad olika striltjänstkurser (för jaktledares m. fl.) avsedda att främst uppöva resp. vidmakthålla förmågan i olika chefspositioner. Andra kurser t. ex. flyginstruktörskurs, vapenregementsofficerskurs6 avser främst att öka regementsofficerens instruktörsförmåga och hans taktiska och tekniska insikter i vapenverkan, materielens användning e. d. Flertalet Specialkurser är relativt korta.

4.4.3. Uppgifter

Uppgifterna för flygvapnets regementsofficerare på aktiv stat kan föras samman till huvudområdena stabs- och förvaltningstjänst, flygtjänst, stridslednings- och luftbevakningstjänst, sambandstjänst, luftvämsrobot- tjänst samt bastjänst. Inom samtliga dessa områden i fred tjänstgör även regementsofficerare som lärare.

De yngre regementsofficerarna på aktiv stat placeras i krigsorganisatio- nen dels jämsides med fältflygare som flygförare och senare rotechefer vid division, dels jämsides med kompaniofficerare och reservofficerare i stridslednings- och luftbevakningstjänst samt i robottjänst. Den unge regementsofficeren i flygtjänst uppnår dock inte kompetens för krigspla- cering som flygförare på krigsflygplan7 förrän efter avslutad grundläggan- de flygslagsutbildning (GFSU). Han är därför under första regements- officersåret krigsplacerad som förare av sambandsflygplan eller enklare spaningsflygplan — befattningar till vilka han kvalificerar sig under kadett-tiden. Även regementsofficeren i marktjänst bibehåller normalt under huvuddelen av första året efter regementsofficersexamen tidigare under utbildningen innehavd krigsplacering (biträdesbefattning i stabs- eller luftbevakningstjänst) och placeras därefter bl. a. som radarjaktledare eller robotstridsledare. Kaptener krigsplaceras som bl.a. gruppchef vid division och som biträdande jaktledare inom strilbataljon.

1 Utbildningen på MHS flyglinje bedrevs tidigare på två högre kurser — en stabskurs om ca 18 månader och en teknisk kurs om ca 20 månader. 13 veckor. 2 veckor för krigsbefattningen. Grundkurs 1 vecka. Repetitionskurs 1 vecka årligen. 4 veckor. 7—8 veckor. Med krigsflygplan avser MTU här och i det följande flygplan avsedda för attack-, jakt- eller spaningsuppgifter och som ingår i attack-, jakt- eller spaningsdivision. 4

De viktigaste befattningarna inom krigsorganisationen — majorsbefatt- ningar och högre — avser kvalificerade uppgifter inom staber på olika nivåer samt vid förband t. ex. divisionschef, chef för stridsledningsbatal- jon, övriga ledande befattningar inom Strilorganisationen, chef för robotkompani samt chef för basbataljon. Enligt beslutet i tjänsteställ- ningsfrågan krävs för samtliga dessa befattningar att vederbörande varit regementsofficer i minst elva år och gått genom militärhögskolans allmänna kurs.

Regementsofficerarnas uppgifter ifredsarganirationen är i stort följan- de.

De yngre regementsofficerarna tjänstgör fram till militärhögskolans allmänna kurs (femte regementsofficersåret) i huvudsak vid flygdivision resp. stridslednings-, luftbevaknings- eller robotförband. De tjänstgör härvid i fredsbefattningar som i allmänhet nära sluter an till deras krigsbefattningar. Regementsofficeren i flygtjänst fullgör härvid fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) som flygförare, senare som rotechef och gruppchef. I uppgifterna för de yngre regementsofficerama vid förbanden i såväl flygtjänst som stril- resp. robottjänst ingår uppgifter som instruktör (lärare) inom det egna facket.

Regementsofficerens fredstjänstgöring efter militärhögskolans allmän— na kurs karakteriseras av mera kvalificerade arbetsuppgifter samt en ökad uppdelning och i vissa fall, fr.o.m. 40-årsåldem, specialisering på uppgifter t. ex. inom sambandstjänstl eller förvaltningstjänst. Placeringi flygtjänst vid division upphör normalt före 40 års ålder och som flygchef vid flottilj vid ca 45 års ålder. Åtskilliga av flyglinjens regementsofficerare fullgör emellertid allmän flygträning (AFT) vid sidan av ordinarie fredsuppgifter i syfte att bibehålla aktuell flygerfarenhet.

Under 1960-talet har rått viss bristande överensstämmelse mellan antalet tjänster och antalet uppgifter i fredsorganisation för dåvarande kaptener och högre genom att organisationen byggts ut utan att tjänster i motsvarande omfattning tillförts. Detta förhållande i förening med ojämn åldersfördelning och vakansläget har inneburit att regementsofficerare under relativt tidigt skede av karriären måst tas i anspråk för befattningar i staber m.m. och att vissa befattningar vid förbanden inte kunnat besättas eller måst besättas med regementsofficerare som ännu inte uppnått formell kompetens för ifrågavarande befattningar eller med kompaniofficerare.

4.5. Kompaniofficerare 4.5.1 Rekrytering

Kompaniofficerare på aktiv stat rekryteras regelmässigt bland plutons- officerare på aktiv stat. Till kompaniofficersaspirant får antas endast den som med godkända vitsord gått genom utbildning till plutonsofficer på aktiv stat vid flygvapnet och som det år kompaniofficersutbildningen

1 Som framgått av punkt 4.4.1 har dock en stor del av regementsofficerarnai sambandstjänst rekryterats genom vidareutbildning av kompaniofficerare.

beräknas börja uppnått högst 28 års ålder. I de av Kungl. Maj : t utfärdade provisoriska bestämmelserna för antagning och utbildning till kompani- officer på aktiv stat vid flygvapnet anges bl.a. att utbildningen till kompaniofficer omfattar utbildning till och tjänstgöring som gruppchef och plutonsofficer på aktiv stat omkring fyra år. För antagning som aspirant krävs vidare att den sökande har en skolunderbyggnad som svarar mot fullständig studiekurs vid två-årig gymnasieskola (i gällande Kbr anges fackskola) och därvid efter andra årskursen erhållit medelbetyg lägst 2,3.

Åren 1965—67 förekom härutöver — efter framställning från chefen för flygvapnet hos Kungl. Maj:t (jfr Kbr den 10 december 1965) — en viss rekrytering av aspiranter till kompaniofficersutbildning (trupputbil- dare) från värnpliktsbefäl vid armén och kustartilleriet.

4. 5. 2 Utbildning

Utbildningen till kompaniofficer är uppdelad på tre linjer, en sambands- linje, en trupputbildarlinje och en stridslednings/luftbevakningslinje. Kompaniofficersaspiranter som före den militära utbildningens början inte gått genom två-årig gymnasieskola får före kommendering till kompaniofficerskurs gå genom ett eller två läsår vid försvarets gymnasie— skolas två-åriga sociala linje. I anslutning till beslutet om långtidsanställ- ning av fältflygare (jfr punkt 4.7.2 i det följande) organiserades vidare en särskild kompaniofficerslinje för flygförare (fältflygare som valt långtids- anställning).

Den egentliga kompaniofficersutbildningen utgörs av en kompanioffi- cerskurs 1 om ca fyra och en halv månad förlagd till Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14). Denna kurs, som avslutas med utnämning till kompaniofficer, följs — normalt inom samma utbildningsår — av en kompaniofficerskurs 2 om ca två månader. Den obligatoriska utbild- ningen till kompaniofficer är därmed avslutad.

Utbildningen vid kompaniofficerskurs ] är i huvudsak gemensam för samtliga linjer. Den nuvarande allmänna målsättningen redovisas närmare i kapitel 12 i det följande.

Utbildningen under kompaniofficerskurs 1 omfattar bl. a. markstrids- tjänst (med inriktning främst på plutonchefsuppgifter i krig och fred), stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst, bastjänst, psykologi och pedagogik m. m.

Kompaniofficerskurs 2, som bedrivs linjevis — för signalister och trupputbildare vid F 14 samt för stridsledare/luftbevakare vid ett sektorförband1 — omfattar främst fortsatt yrkesutbildning inorn egen yrkesgren och instruktörstjänst.

Utöver här redovisad obligatorisk utbildning förekommer — liksom för regementsofficerare — en rad vanligen relativt korta kurser, specialutbild- ning, avsedda att ge kompetens för olika befattningar inom krigs- och fredsorganisationerna resp. — främst inom strilorganisationen — för att vidmakthålla kompetens för krigsbefattning.

] Plats för flygförarlinjens kompaniofficerskurs 2 är f. 11. inte utsedd.

Verksamhetsområde Antal Procent Stabs— och expeditionstjänst 137 23 Flygförare och simulatorinstruktör 53 9 Flygnavigatör 45 7 Foto- och underrättelsetjänst 13 2 Sambandstjänst 105 18 Stridslednings— och lu ftbevakningstjänst 159 26 Robottjänst 1 1 2 Trupputbildning 78 13 Summa 601 100 Förrådstjänst2 4 Kassatj änst” 1 8 Fortifikatio nstjänst ” 18

1' 'å'7bellen år uppgjord på grundval av personalförteckningarna för budgetåret 97 73.

2 Tillhör intendenturkåren resp. fortifikationskåren. Frågor rörande personal inom dessa kårer behandlas inte av MTU (jfr kap. 3).

För äldre kompaniofficerare anordnas kurser till urvalstjänster inom bl. a. sambands-, intendenturförråds-, kassa- och fortifikationstjänst. Flera av dessa kurser är gemensamma för krigsmakten.

Den fortsatta utbildningen i övrigt som kompaniofficer sker inom ramen för resp. tjänstegren, dvs. inom flyg- resp. striltjänsten samt för övriga kompaniofficerare främst inom den allmänna bastjänstutbild- ningen (jfr avsnitt 4.3).

4.5.3. Uppgifter

Uppgifterna för flygvapnets kompaniofficerare på aktiv stat kan föras samman till huvudområdena stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst, flygtjänst, fototjänst, sambandstjänst, stridslednings— och luftbevaknings- tjänst, robottjänst samt markstridstjänst och trupputbildning. Fördel- ningen i fred av tjänsterna för kompaniofficerare framgår av tabell 4.3.

Kompaniofficerarnas arbetsuppgifter inom flygvapnets fredsorganisa- tion kan i huvudsak sammanfattas enligt tabell 4.4.

Tabell 4.4 Sammanfattning av arbetsuppgifterna i fredsorganisationen för flygvapnets kompaniofficerare

Verksamhetsområde Exempel på befattningar

Expeditionstjänst Föreståndare för flottiljstabs expedition Chef stabsgrupp vid bl. a. flottiljs baskompanier och specialkompani Chef värnpliktsdetalj vid mobiliseringsavdelning Flygförartjänst Förare av krigsflygplan, transport- flygplan och helikoptrar Simulatorinstruktör vid vissa flottiljer Sambandstjänst Sambandsbefäl vid bl. a. flygstaben

och förbandens tele- och strilavdelningar Fototjänst Fotobefäl (endast vid F 11 och F 21) Stridslednings/luftbevak- Befattningar vid sektorflottiljs strilförband ningstjän st Robottjänst Robotstridsledare vid robotdivision Trupputbildning Utbildningsledare vid flottiljs specialkompani

Plutonchef vid flottiljs specialkompani

Inom samtliga verksamhetsområden fullgör kompaniofficerare dessut- om tjänst som lärare vid flygvapnets utbildningsanstalter.

I krigsorganisationen placeras kompaniofficerama på aktiv stat som regel i befattningar inom samma verksamhetsområde som i fred. Övergången till krigsorganisation innebär dock för många kompanioffice- rare placering i befattning förenad med större ansvar.

Kompaniofficerare i expeditionstjänst tjänstgör i krig som chefer för stabsgrupper vid basbataljon eller andra förband, som expeditionskom- panibefäl vid staber eller som kompanichefs ställföreträdare vid sektor— lednings stabskompani.

Förare av krigsflygplan, helikoptrar och transportflygplan tjänstgöri samma befattningar i krig under det att flyglärare i regel placeras som förare vid flygsambandsgrupp och på enklare spaningsflygplan.

Kompaniofficerare ifototjiz'nst tjänstgör i krig som ställföreträdande chefer för underrättelsepluton.

Robotstridsledarna har samma befattning, i krig dock vid luftväms- robotkompani.

Kompaniofficerare i sambandstjänst tjänstgör i krig som chef för sambandspluton vid basbataljon och har som sådan ansvar direkt under bataljonschefen för sambandstjänsten vid basen. Andra befattningar är chefer för fjärrskriftpluton, chefer för signaltropp i strilbataljonsstab samt ställföreträdande chefer för sambandskompani i sektorledning.

I stridslednings- och luftbevakningstjänst tjänstgör kompaniofficerama i likartade befattningar som i fred. Strilorganisationen har i krig större omfattning än i fred. Flertalet befattningshavare inom denna får därföri krig vidgade uppgifter. Befattningar inom strilorganisationen som innehas av kompaniofficerare på aktiv stat är chefer för radarförband (tropp, pluton eller kompani), radarövervakare, chefsradarjaktledare, radarjakt- ledare, målföljningsledare, chefsåterledare och identifieringsledare m. fl.

Flertalet av trupputbildama är i krig placerade vid basbataljons skyddskompani som kompanichefer eller kompanichefers ställföre- trädare.

4.6 Gruppchefer och plutonsofficerare samt flottiljpoliser 4.6.1 Rekrytering

Ansökan om antagning som befälselev skall om möjligt ske senast den 1 juni det år anställning önskas. Den sökande skall ha gått genom den obligatoriska skolan och kan antas fr. o. m. 16 1/2 års ålder t. o. ur. det kalenderår under vilket han uppnår 23 år.

Rekrytering av trupputbildare har i viss utsträckning ägt rum genom anställning av färdigutbildade gruppchefer och plutonsofficerare på aktiv stat från annan försvarsgren (främst armén). Gruppchefer och plutons— officerare i sjukvårdstjänst har regelmässigt rekryterats genom anställning av gruppchefer och plutonsofficerare i nämnda tjänst från övriga försvarsgrenar.

De civilmilitära flottiljpoliserna rekryteras bland de plutonsofficerare, trupputbildare, som anses lämpliga för och önskar gå över till denna specialtjänst.

Utbildning till gruppchef och plutonsofficer är uppdelad på tre linjer, en sambandslinje, en trupputbildarlinje och en stridslednings/1uftbevaknings- linje.

Utbildningen inleds med en 12 månaders plutonsofficerskurs 1 som för signalister och trupputbildare är förlagd till F 14 samt för stridsledare/ luftbevakare är uppdelad på två skeden, ett vid Herrevadsklosterskolan om nio månader och ett vid F 2 om ca tre månader.

Utbildningsmålet för kursen är att göra signalisten lämpad som chefstelegrafist och som chef för linjegrupp. Stridsledaren/luftbevakaren erhåller dels (under första skedet) undervisning i allmänna läroämnen, orientering om sitt blivande yrke och allmänmilitär utbildning, dels (under andra skedet) en grundläggande yrkesutbildning närmast inriktad på radarobservatörstjänst. För trupputbildama anges utbildningsmålet för hela gruppchefs- och plutonsofficersutbildningen och inte något delmål för plutonsofficerskurs 1.

Under plutonsofficerskurs 2, som omfattar 10—12 månader och är förlagd till F 14 resp. F 2, skall eleverna ges de ytterligare kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som gruppchefer och plutonsofficerare inom den egna yrkesgrenen. I denna kurs ingår bl. a. den huvudsakliga utbildningen för instruktörsuppgifter.

Utbildningsmålet för plutonsofficerskursen i sambandstjänst är att göra eleven lämpad som signalist vid radiostation samt som instruktör i trådsignal- och fjärrskrifttjänst. Eleverna i striltjänst bibringas kunskaper om och färdighet i en rad lägre befattningar i stril 60 samt färdighet som instruktör i striltjänst. För trupputbildare anges målsättningen för hela gruppchefs— och plutonsofficersutbildningen vara att ge eleverna kunska- per och färdigheter så att de kan tjänstgöra i fred som instruktör vid enskild utbildning och utbildning av grupp under de värnpliktigas soldatutbildning och i krig som ställföreträdande chef vaktpluton eller transportpluton.

I gruppchefs- och plutonsofficersutbildningen är inlagd undervisning i allmänna läroämnen — svenska, engelska, matematik, samhällskunskap, historia, fysik, ergonomi och etik — om sammanlagt ca 400 eller 9001 timmar. Denna utbildning syftar till att ge eleverna de kunskaper som erfordras för att de dels under gruppchefs- och plutonsofficersutbild- ningen skall kunna tillgodogöra sig yrkesutbildningen, dels efter avslutad utbildning skall kunna föra befäl och tjänstgöra som utbildare. Komplet- teringsutbildningen för blivande signalister och trupputbildare är upp- delad på de två plutonsofficerskurserna medan den för strileleverna är koncentrerad till det inledande skedet av plutonsofficerskurs 1.

Med plutonsofficerskurs 2 är den obligatoriska utbildningen till gruppchef och plutonsofficer i sambandstjänst resp. trupputbildare avslutad. Plutonsofficerarna i striltjänst påbörjar, under förutsättning att de förklarats lämpliga härför och är villiga, efter ett—två års praktisk tjänstgöring utbildning till radarjaktledare. Denna inleds med en grund-

! Kompletteringens omfattning är beroende av elevernas förkunskaper.

läggande kurs om ca tre månader vid F 2 och följs av ca 10 månaders praktisk utbildning i radarjaktledarbefattning vid strilförband. Elever som bedöms ha större anlag för luftbevaknings— än stridsledningstjänst eller som själva väljer luftbevakningstjänst fortsätter i stället sin utbildning under praktisk tjänst i luftbevakningsbefattningar vid förband.

I flottiljpolisutbildningen om totalt ca sex månader har hitintills ingått kurser i polis-, brand- och räddningstjänst samt hundtjänst. Till denna utbildning tas ut trupputbildare som bedöms lämpliga för och som har intresse att 9? över till denna specialtjänst.

Den fortsatta utbildningen i övrigt som plutonsofficer sker inom ramen för striltjänsten eller den allmänna bastjänstutbildningen (jfr avsnitt 4.3 i det föregående).

4.6.3. Uppgifter

Uppgifterna för flygvapnets gruppchefer och plutonsofficerare på aktiv stat kan föras samman till huvudområdena expeditions— och förvaltnings- tjänst, markstridstjänst och trupputbildning, sambandstjänst, sjukvårds- tjänst samt stridslednings— och luftbevakningstjänst. Befattningarna inom expeditions— och förvaltningstjänsten har karaktär av inretjänstbefatt- ningar men även inom de övriga verksamhetsområdena finns enstaka befattningar av denna typ. Nu tillämpad fördelning i stort på verksam- hetsområden framgår av tabell 4.5.

Tabell 4.5 Fördelningen i fred av flygvapnets gruppbefäl och plutons- officerare på aktiv stat1

Verksamhetsområde Antal Procent Inre tjänst (inkl. chef körcentral) 111 22 Trupputbildnin g 178 36 Sambandstjänst 67 14 Sjukvårdstjänst 3 7 8 Stridslednings[luftbevakningstjänst 96 20 Summa 489 100

1 T7bellen är uppgjord på grundval av personalförteckningarna för budgetåret 1972 73.

Urvalstjänster för plutonsofficer finns inrättade för följande typer av befattningar vid en ”normalflottilj”.

Specialinstruktör i trupptjänst (två—tre per flottilj), chef sambandsexpedition och expeditionsföreståndare vid sjukvårdsavdelning.

Härutöver finns bl.a. följande befattningar som kan räknas som inretjänstbefattningar.

Chef för budcentral, chef för körcentrall , biträde till chef för stabsgrupp vid baskompani resp. specialkompani samt chef för utbildningsmaterielförråd.

Övriga fanjunkare, sergeanter och överfurirer är placerade med hänsyn till yrkesinriktningen i flottiljstabens avdelningar och vid kompanierna. Trupputbildarna är huvudsakligen placerade vid specialkompaniet som instruktörer samt vid luftvärnsrobotdivision som chef för transport- och vakttropp.

Vid sektorflottiljernas strilförband tjänstgör gruppchefer och plutons—_ officerare i stridslednings- och luftbevakningstjänst. Urvalstjänster för plutonsofficer finns inrättade för bl.a. radartroppchefer och specialin- struktörer i striltjänst.

Plutonsofficerare ur olika yrkesgrenar tjänstgör dessutom som instruk- törer vid flygvapnets utbildningsanstalter.

Vad som tidigare anförts beträffande kompaniofficerare om vidgade uppgifter i krigsorganisationen gäller även för plutonsofficerarna.

Trupputbildare placeras i regel som chefer för vakt- och transportplu- toner inom basbataljon eller som chef för transport- och vaktpluton vid robotkompani.

Sambandsbefa'l utnyttjas som chef sambandscentraltropp vid basbatal- jon samt i olika befattningar inom sektorlednings sambandskompani.

Plutonsofficerare i sjukvårdstjänst placeras vid basbataljons sjukvårds- pluton som chef för stabs— eller sjukvårdsgrupp.

Inom strilorganisationen innehar gruppcheferna och plutonsofficerarna olika specialbefattningar inom samma verksamhetsområde som i fred. Exempel på befattningar är chefsobservatör, biträdande radarövervakare och biträdande målföljningsledare samt analysledare och höjdmätnings— ledare.

Flottiljpoliserna tjänstgör i fred vid specialkompanis beredskapspluton. De svarar där för vakt-, säkerhets-, ordnings(polis-), brand- och räddnings- tjänst samt hundtjänst. För den direkta ledningen av flottiljpolistjänsten svarar en förste flottiljpolis (kompaniofficers tjänsteklass) vid varje flottilj.

Flottiljpoliserna har i krig uppgifter som chefer för brandtroppar eller som räddningsledare.

1 I .de av chefen för flygvapnet utfärdade detaljerade personalförteckningarna redovrsas tjänsterna för chef körcentral i särskild kolumn och inte i kolumnen ”Inretjänstbefattningar".

4.7 Fältflygare och flygnavigatörer 4.7.1 Rekrytering

För antagning som fältflygare krävs att den sökande gått genom den obligatoriska skolan. Anställning sker med kontrakt för en tid av sex år och tio månader och får tillträdas tidigast det kalenderår sökanden fyller 17 år och senast det kalenderår han fyller 23 år. Särskilt lämplig sökande kan dock påbörja anställning redan vid 16 års ålder.

Flygnavigatörerna har vid behov rekryterats bland de elever som skilts från flygutbildningen vid krigsflygskolan (F 5). För antagning som flygnavigatör har krävts att den sökande skall ha en skolunderbyggnad som minst svarar mot genomgången förberedande fältflygarskola (FÖFS). För flygnavigatörerna gäller samma anställningsform (kontraktsanställ- ning) som för fältflygarna.

Gällande bestämmelser för fältflygares övergång från kontraktsanställ- ning till långtidsanställning redovisas närmare i följande punkt (4.7.2).

4.7.2. Utbildning

Vid antagning av fältflygare delas eleverna in i fyra kategorier — E 0, E 1/2, E 1 resp. E 21. Kategoriindelningen är beroende av aktuell skolunderbyggnad och innebär för kategori E 1/2 ett halvt års utbildning, kategori E 1 ett-årig utbildning och kategori E 2 två-årig utbildning vid förberedande fältflygarskolan (FÖFS). Kategori E 0 som inte behöver gå genom FÖFS och kategori E 1/2 har tillkommit under senare år och hitintills bestått av endast ett fåtal elever.

Utbildningen till krigsplacering på krigsflygplan genomförs (jfr bild 4.2) som förberedande grundläggande flygförarutbildning (FörGFU; 10 veckor) vid krigsflygskolan (F 5), förberedande fältflygarskola (FÖFS; 0—2 är), grundläggande flygförarutbildning (GFU; ] år) vid krigsflygsko- lan (F 5), typiiiflygning på aktuell krigsflygplantyp (TIS; 3—62 måna-

Bz'ld 4.2 Den inledande utbildningen av fältflygare

År _ 1 l 2 | 3 J 4 . | I | | | | r Kat 51 Få!" FÖFS GFU TIS 32 Gäåu Fäåu ' GFU | TIS GFSU I 35 35 | ' Fölr __ TIS 3.2 652” ' F Kat EZ GFU CFS GFU TIS GFSU 35 35

l Preliminär indelning sker vid antagningen, slutlig indelning sker efter godkänd FörGFU.

2 Det lägre värdet gäller för flygplan 32 och det högre för flygplan 35 F.

der) och grundläggande flygslagsutbildning på aktuell krigsflygplantyp (GFSU; 12—16,51 månader) vid jakt-, attack- eller spaningsdivision.

Under FörGFU, som närmast är ett gallringsskede, och under GFU sker all flygutbildning på skolflygplan. Eleverna ges härutöver dels undervisning i ämnen som erfordras i den fortsatta flygförarutbildningen, dels viss allmänmilitär utbildning.

Utbildningsmålet för FÖFS är att eleverna vid skolans slut skall ha kunskaper som motsvarar fullständigt genomgången årskurs 1 av gymna- sieskolans naturvetenskapliga linje samt i matematik och fysik större delen av årskurs 2 av samma gymnasielinje. Utöver undervisning i allmänna läroämnen ges eleverna under studierna vid FÖFS viss flygträ- ning samt någon allmänmilitär utbildning.

Den grundläggande flygnavigatörsutbildningen (GNU), som vid behov anordnats bland elever som skilts från utbildningen vid krigsflygskolan (F 5), har ägt rum vid förband och omfattat en fem—sex månaders dels teoretisk utbildning av i stort samma omfattning som vid GFU, dels utbildning på radio- och radarutrustningarnas handhavande i luften. Utbildning till krigsplacering har därefter ägt rum under ca 12—15 månaders grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) vid attack- eller spaningsdivision.

Den färdigutbildade flygföraren och flygnavigatören fullgör fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) som kan sägas ha till syfte att dels vidmakt- hålla och vidareutveckla den enskilde flygförarens skicklighet, dels samträning inom och mellan förband, med basorganisationer och med stridsledning. I de korttidsanställda fältflygarnas förmåner ingår en särskild kostnadsfri civilanställningsutbildning. Denna äger rum under senare delen av fältflygarens kontraktstid. Av ordinarie arbetstid anslås för denna utbildning 600 timmar. Vid fortsatt anställning efter kon- traktstidens slut anslås av ordinarie arbetstid för civilanställningsutbild- ning 400 timmar/år under de två första åren av fortsatt anställning. För tid därefter får, om särskilda skäl föreligger, sådan utbildning fortgå under ordinarie arbetstid under högst 400 timmar/år (äs dnr 135/69).

Efter förslag i oktober 1970 av militära tjänstgöringsåldersutredningen (PM om långtidsanställning av fältflygare, Stencil Fö 1970:11) har förordnats (äs den 16 april 1971) att f.n. anställda fältflygare och de fältflygare som anställs fram till tidpunkten för ställningstagande till frågan om flygvapnets befälsordning får erbjudas långtidsanställning i tjänster som inrättas för kompaniofficer och plutonsofficer. Kungl. Maj: t har härvid föreskrivit att civilanställningsutbildning inte får erhållas under tid för ifrågavarande anställning som kompaniofficer eller plutonsofficer.

Fältflygare som bedöms lämpad för sådan utbildning kan tas ut till regementsofficersutbildning (jfr punkt 4.4.2). Uttagning härför kan ske redan under grundläggande flygslagsutbildning (GFSU). Denna skall dock vara slutförd innan vidareutbildningen till regementsofficer påbörjas.

Vissa fältflygare går genom utbildning2 (flyginstruktörskurs) till flyglärare eller till simulatorinstruktör. Äldre fältflygare (kompanioffice-

1 Det lägre värdet gäller för flygplan 32 och det högre för flygplan 35 F. Aven yngre regementsofficerare kan gå genom här redovisad utbildning.

rare) kan komma i fråga för utbildning till förare på transportflygplan eller helikopter och har även haft möjlighet få utbildning till trafikledare.

4.7.3. Uppgifter

Fältflygama tjänstgör efter genomgången grundläggande flygslagsut- bildning (GFSU) som flygförare och rotechefer vid övningsdivisioner i fredsorganisationen. De fullgör härvid fortsatt flygslagsutbildning (FFSU). En del fältflygare tas också i anspråk som flyglärare såväl vid grundläggande flygförarutbildning som vid typinflygningsskeden och skoldivisioner. Ett mindre antal tjänstgör som förare på helikoptrar och transportflygplan.

Tjänstgöringsåldersutredningen pekade i sin förut omnämnda PM om långtidsanställning av fältflygare på möjligheterna att utnyttja de äldre fältflygarna dels som förare av helikoptrar, transport- och målflygplan dels som flyglärare och för uppgifter i marktjänst.

I krig är övervägande antalet fältflygare placerade som flygförare och rotechefer vid divisioner.

Flygnavigatörerna är efter grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) på motsvarande sätt i fred och krig placerade i flygnavigatörsbefattningar vid förband utrustade med två-sitsiga krigsflygplan. Ett fåtal flygnavigatö- rer tas i anspråk på helikoptrar och transportflygplan. Behovet av flygnavigatörer på krigsflygplan går ned i takt med att flygplan 32 ersätts av flygplan 37.

4.8 Civilmilitär teknisk personal 4.8.1 Rekrytering

För antagning som hjälptekniker (teknikeraspirant) krävs att den sökande a) antingen gått genom verkstadsskola och fullgjort praktisk tjänstgöring vid verkstad under sammanlagt tre år eller

b) under minst tre år förvärvat mot verkstadsskola svarande utbildning samt såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring företrädesvis i teknisk befattning vid flygvapnet.

Efter förslag i prop. 19682109 kan blivande flygtekniker — dock endast inom yrkesgrenen flygplan — gå genom den centrala flygmekani- kerskolan i Västerås (Johannisbergsskolan) vid vilken utbildningen ordnas som en kombination av yrkesutbildning och värnpliktstjänstgöring (grundutbildning). Denna integrerade utbildning påbörjades budgetåret 1969/70. Utbildningen vid den centrala flygmekanikerskolan i Västerås ingår numera som en gren för flygmekaniker inom den fordonstekniska linjen av den allmänna gymnasieskolan. Eleverna fullgör normalt värn- pliktstjänstgöringen efter genomgång av denna skola.

Mästarpersonalen1 rekryteras bland flygteknikerna. Ansökan om mästarutbildning (mästarkurs) kan ske ca fyra år efter avslutad flygtek- nikerkurs.

] I be eppet mästarpersonal ingår mästare, förste mästare, förste verkmästare och förradsförvaltare.

4.8.2. Utbildning till och som flygtekniker

Utbildningen till flygtekniker är numera uppdelad på två linjer, en till flygtekniker flygplan och en till flygtekniker elektro. Den grundläggande utbildningen har f.n. olika längd för de elever som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen i teknisk befattning vid flygvapnet — nämligen ca ett och ett halvt år — och för de elever som fullgjort värnpliktstjänst- göringen i annan ordning — nämligen ca två år. Eftersom det senare alternativet förekommer i relativt liten utsträckning redovisar utred- ningen i det följande inte närmare uppgifter härom. De flygteknikeraspi- ranter (endast flygplan) slutligen som har gått genom flygmekaniker- skolan i Västerås (Johannisbergsskolan) eller gymnasieskolans gren för flygmekaniker inorn fordonslinjen samt flygtekniker, elektro som genom- gått teleteknisk variant av elteknisk gren inom gymnasieskolans två-åriga tekniska linje får f. n. kortare grundläggande utbildning i flygvapnets regi till flygtekniker än övriga teknikeraspiranter.

Utbildningen till flygtekniker av teknikeraspirant (hjälptekniker) som fullgjort första tjänstgöring som värnpliktig i teknisk befattning vid flygvapnet är uppdelad i följande tre eller fyra ”skeden”1 (jfr även bilaga 21).

”Skede ]” om ca tre månader omfattar grundläggande utbildning vid flottilj.

”Skede 2” utgör första del av flygteknikerkursen och är ett militärt skede omfattande ca 11 veckor.

"Skede 3” är en första period av flygteknikerkursens tekniska skede. Denna period omfattar ca 14 veckor för elever ur kategorin flygplan och 17 för elever ur kategorin elektro. Elever med tidigare nämnda gymnasieutbildning går inte genom detta ”skede” (period).

”Skede 4” är en andra period av flygteknikerkursens tekniska skede omfattande ca 22 veckor.

Den grundläggande utbildningen till flygtekniker är härmed avslutad. Den nyutnämnde flygteknikern har emellertid nu endast allmänna kunskaper om och färdigheter för den tekniska tjänsten. Innan han kan tas i anspråk som flygtekniker i flygtidsproduktionen vid flottilj måste han bibringas ytterligare utbildning — specialutbildning — på den flygplanmateriel som utnyttjas vid hans förband. Denna specialutbildning ges vid materielkurser om tre—fem månader direkt efter flygtekniker- kursens slut.

Den fortsatta utbildningen som flygtekniker i övrigt sker dels inom ramen för den allmänna bastjänstutbildningen vid förbanden, dels i form av specialkurser av olika slag. Dessa kan avse antingen materielutbildning (vidareutbildning eller omskolning) eller utbildning för viss krigsbefatt- ning — t. ex. ställföreträdande pluton- eller troppchef — inom basorgani— sationen.

! Eleier med gymnasieskolans gren för flygmekaniker eller med teleteknisk variant går genom utbildning om tre skeden. Elever med andra förkunskaper går genom utbildning om fyra skeden.

Till mästarutbildning (mästarkurs) beordras härför lämpliga flygtekniker. För kommendering till mästarkurs fordras att flygteknikern — utöver visad lämplighet — har gått genom påbyggnadskurs för flygtekniker (framdeles den förlängda flygteknikerkursen) med godkända vitsord och har fullgjort väl vitsordad tjänst som flygtekniker under minst fyra år.

Mästarkursen, om ca elva månader och förlagd till F 14, omfattar två skeden — ett allmänmilitärt skede och ett tekniskt. Det allmänmilitära skedet om ca två månader omfattar bl. a. allmän befälsutbildning och utbildning i bastjänst med inriktning på chefsbefattningar inom kompani vid basbataljon. Det tekniska skedet om ca nio månader innehåller undervisning i dels tekniska ämnen, dels allmänna läroämnen, främst matematik och fysik. Härutöver ges eleverna undervisning i bl. a. arbetsledning och förvaltningstjänst.

Efter avslutad godkänd mästarkurs utnämns eleven till mästare med fänriks tjänsteklass.

Den fortsatta utbildningen av mästarpersonalen sker dels vid förband inom ramen för den allmänna bastjänstutbildningen, dels i form av specialkurser av olika slag. Dessa kan — liksom för flygtekniker — avse antingen materielutbildning (vidareutbildning eller omskolning på ny materiel) eller utbildning för viss krigsbefattning. Mästarpersonalen går emellertid — i motsats till vad som gäller för flygtekniker — regelmässigt genom någon kurs som förberedelse för krigsbefattning inom basorganisa- tionen, t. ex. som chef för stationskompani, klargöringsplutonchef etc.

4.8.4. Uppgifter

Förrådsförvaltare är chef för flygmaterielförrådet vid flygflottiljs (mot- svarande) materielavdelning. Han svarar för redovisning av flygmateriel och ammunition, leder förrådstjänsten vid flottiljens freds- och mobilise- ringsförråd samt svarar för krigsplanläggning av nämnda förrådstjänst. l krigsorganisationen ingår förrådsförvaltarna i sektorstabs sektion 2. Mästarpersonal och tekniker avses för följande huvuduppgifter . flygtidsproduktionl vid baskompanier och verkstäder, . drifttidsproduktion1 vid luftvärnsrobotdivisioner, . utbildning vid flottilj (motsv.) och vid flygvapnets utbildningsanstalter av fast anställd personal och värnpliktiga i tekniska ämnen samt i bas- och robottjänst samt . mobiliseringsförberedelser och krigsplanläggning.

Vid en flottilj kan denna personal vara placerad enligt följande exempel (tabell 4.6). Det bör observeras att flottiljerna dock inte har likformig organisation.

1Flygtidsproduktion resp. drifttidsproduktion innebär klargöring av flygplan resp. robotmateriel, ammunitionstjänst samt service och verkstadstjänst på flygplan resp. robotmateriel.

Tabell 4.6 Normalfördelningen av civilmilitär teknisk personal inom flottilj

Typ av underavdelning Antal per enhet

mästare tekniker

Baskompani (normalt finns två—tre per flottilj) 5 25 Robo tdivision 1 6 12 Instruktionsverkstad 1 8 Måltropp' , fältarbetstropp, bastropp2 — 6-8 Flygverkstad 7 —9 6

' Endast vid vissa flottiljer. 2 Eri—flera, dock endast vid vissa flottiljer.

Mästarpersonalen och teknikerna är fördelade på yrkesgrenarna flyg- plan, vapen, elektro och materiel. Vissa befattningar för förste verkmästare är inte bundna till viss yrkesgren. Tjänsternas ungefärliga, procentuella fördelning på yrkesgrenar framgår av tabell 4.7.

Huvuddelen av flygvapnets mästarpersonal tjänstgör i fred i befatt- ningar som ställföreträdande kompanichefer eller i uppgifter på plutons- nivå. Befälsuppgiftema innefattar även rent militära arbetsuppgifter. En del har befattningar med huvudsaklig uppgift att vara arbetsledare för civil personal. Teknikerna tjänstgör bl. a. i befattningar som ställföreträ- dande troppchef.

I krigsförbanden placeras flertalet av mästarpersonalen som kompani- chefer, ställföreträdande kompanichefer, pluton- och troppchefer samt teknikerna som plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer, troppche- fer, ställföreträdande troppchefer och gruppchefer. Personalens befatt- ningar i krigsorganisationen sammanfaller beträffande teknisk inriktning i stor utsträckning med fredsbefattningarna.

Med befattningarna i krigsorganisationen följer dock ett ökat ansvar och vidgade arbetsuppgifter jämfört med fredsorganisationen. Som exempel härpå kan följande anges. Mästarpersonalen skall som förbands- chefer ansvara för underställd personal bl. a. beträffande personaltjänst,

Tabell 4.7 Fördelning på yrkesgrenar av tjänsterna för flygvapnets mästarpersonal och tekniker

Yrkesgren 1. verkmästare 1. mästare/ Tekniker mästare

Ej bundna till viss yrkesgren 54 % 6 %' 6 %1 Flygplan 11 % 30 % 62 % Vapen 9 % 14 % 11 % Elektro 26 % 36 % 21 %

Materiel - 14 % —

* Kommenderings— eller utbildningsreserv.

förläggning och viss underhållstjänst. Utöver fredsuppgifterna har de som förbandschefer i krig även uppg'fter att föra befäl i samband med verkskydd och markförsvar av visst område. Förbanden i krigsorganisa- tionen är större än motsvarande enheter i fredsorganisationen. En stationsavdelning i fred består t. ex. av ca 65 man medan ett stationskom— pani i krigsorganisationen varierar i storlek mellan ca 200 och 400 man.

Antalet tjänster för civilmilitär teknisk personal sammanräknat utgör nära 50% av flygvapnets tjänster totalt sett för militär och civilmilitär personal på aktiv stat.

4.9. Stampersonalens fördelning på verksamhetsområden (fack)

Tjänstgöringsåldersutredningen redovisar här en översikt över vilka personalkategorier som normalt återfinns i de olika verksamhetsområde- na (facken) för flygvapnets stampersonal.

Flyg(förar)tjänst

Till flyg(förar)tjänst leder två skilda rekryterings- och utbildningslinjer — en regementsofficerslinje och en fältflygar/flygnavigatörslinje. Fältflygare och flygnavigatörer får under sin anställning tjänstegrad först som gruppbefäl och plutonsofficer samt ca tre och ett kvarts år efter avslutad grundläggande flygförar- resp. flygnavigatörsutbildning (GFU resp. GNU) kompaniofficers tjänstegrad. Fältflygarna har numera möjlighet att få långtidsanställning som plutons— och kompaniofficerare.

Huvuddelen av regementsofficerarna i flygförartjänst går över till andra verksamhetsområden inom flygvapnet senast vid ca 40 års ålder. Kompaniofficerare har haft möjlighet att stå kvar i flygförartjänst till 50 års ålder (den tidigare gällande pensionsåldern) varvid de tagits i anspråk som förare på krigsflygplan längst intill ca 40 års ålder och därefter som förare på transportflygplan och/eller helikopter.

Plutonsofficerare i egentlig mening förekommer inte inom detta verksamhetsområde.

Luftvärnsrobottjänst

I luftvämsrobottjänst — till vilken man inte grundutbildat stambefäl — tjänstgör f. n. ett litet antal regements— och ett fåtal kompaniofficerare samt mästare och flygtekniker. Härutöver finns vid luftvärnsrobotför- banden i fred placerat ett antal plutonsofficerare (trupputbildare) för instruktörsuppgifter i markstridstjänst och för fordonstjänst.

Stridslednings— och luftbevakningstjänst

Till facket stridslednings- och luftbevakningstjänst leder två skilda rekryterings- och utbildningslinjer — en regementsofficerslinje och en plutonsofficerslinje. Kompaniofficerama rekryteras från plutonsofficerar- na.

Huvuddelen av regementsofficerarna går för längre eller kortare tid

över från striltjänst till annan verksamhet — t. ex. till stabstjänst — och kan därefter antingen stanna kvar inom det nya verksamhetsområdet eller återgå till striltjänsten. Huvuddelen av kompani— och plutonsofficerarnai striltjänst torde hitintills ha haft möjlighet att stå kvar i striltjänst intill de före år 1972 gällande pensionsåldrarna. Enstaka kompani— och plutonsofficerare har emellertid gått över från striltjänst till stabs-, förvaltnings— och expeditionstjänst.

Sambandstjänst

Till facket sambandstjänst leder två rekryterings— och utbildningslinjer — en rege mentsofficers- och en plutonsofficerslinje. Till skillnad från flyg- resp. striltjänst sker emellertid inte grundrekrytering av regements- officerare i sambandstjänst. Dessa rekryteras i stället genom vidareutbild- ning av regementsofficerare (hitintills vanligen regementsofficerare från flyglinjen) eller — vilket under en följd av år varit den huvudsakliga rekryteringsvägen — genom vidareutbildning av antingen kompanioffice- rare i sambandstjänst eller flygnavigatörer. Kompaniofficerama i sam- bandstjänst rekryteras från plutonsofficerarna.

Personalen i sambandstjänst torde hitintills i stor utsträckning ha haft möjlighet att stå kvar inom sitt verksamhetsområde intill de tidigare gällande pensionsåldrarna. Övergång till annat verksamhetsområde — t. ex. stabstjänst — har i första hand skett av regementsofficerare.

Teknisk tjänst

Till facket teknisk tjänst leder en rekryterings- och utbildningslinje. Mästarpersonalen rekryteras från flygteknikerna. Regementsofficerare förekommer inte inom detta verksamhetsområde (fack). De tas emeller- tid i anspråk som chefer för baskompanier och har därmed ansvar för den tekniska tjänst som bedrivs inom dessa.

Personal inom detta fack går normalt inte över till annat verksamhets- område för militär eller civilmilitär personal vid flygvapnet. De avgångar som ägt rum har skett antingen till verksamhet utanför flygvapnet eller till civila befattningar i teknisk tjänst vid flottiljs materielavdelning, militära verkstadsenheter i övrigt, centrala verkstäder eller till försvarets materielverk. -

Markstridstjänst och trupputbildning

Till facket markstridstjänst och trupputbildning leder en rekryterings- och utbildningslinje. Kompaniofficerama rekryteras från plutonsoffice- rarna. Regementsofficerare förekommer inte inom detta verksamhets- område (fack). De tas dock i anspråk som chefer för specialkompaniema och har därmed ansvar för bl. a. utbildningen inom dessa.

Båda kategorierna trupputbildare går efter hand i relativt stor utsträckning över till befattningar inom stabs-, förvaltnings- och eXpedi- tionstjänst. Personalläget inom de senare områdena har ofta medfört att förhållandevis unga kompani- och plutonsofficerare på detta sätt lämnat

trupputbildartjänsten. Vissa befattningar för trupputbildare — t.ex. befattningarna för utbildningsledare, Specialinstruktör m.fl. _ har hitintills bestridits av personal intill de före år 1972 gällande pensionsåld- rarna.

Som framgått av avsnitt 4.6 i det föregående rekryteras också flottiljpoliserna från plutonsofficerarna i markstridstjänst och trupput- bildning. I flottiljpolistjänst förekommer endast personalkategorin flot- tiljpoliser.

Stabs-, förvaltnings— och expeditionstjänst

Till befattningar i stabs-, förvaltnings— och expeditionstjänst förekommer inte någon grundrekrytering av militär eller civilmilitär stampersonal. Personalbehoven — utöver civil personal — tillgodoses genom att ta i anspråk vanligen äldre militär och i undantagsfall civilmilitär personal. Vidareutbildning före övergång till befattningar i stabs-, förvaltnings— och expeditionstjänst förekommer i vissa fall.

Övriga verksamhetsområden (fack)

Utöver de i det föregående redovisade större verksamhetsområdena finns ett antal fristående verksamhetsområden i vilka tjänstgör ett begränsat antal militära eller civilmilitära befattningshavare. Exempel på sådana fack är trafikledningstjänst, vädertjänst, foto- och underrättelsetjänst samt sjukvårdstjänst. Som framgått av kapitel 3 (avsnitt 3.3) har utredningen ansett att det i detta delbetänkande inte finns anledning att behandla trafiklednings— och meteorologpersonalen. I foto- och under- rättelsetjänst tjänstgör ett begränsat antal kompaniofficerare som vanli- gen rekryterats med personal från flygtjänst. Av de inom facket sjukvårdstjänst verksamma personalkategoriema kommer utredningen att behandla endast plutonsofficerarna (jfr kap. 3, avsnitt 3.3, sista stycket).

4.10. Rekryteringsutfall och personalläge

Utredningen har valt att begränsa redovisningen av rekryteringsutfall och personalläge till att omfatta endast de personalkategorier som är föremål för utredningens överväganden. Som bakgrund till personalläget redovisas också flygvapnets personalstater (punkt 4.10.1) och vissa uppgifter om förtidsavgångarna från de olika befälsgrupperna (punkt 4.10.3).

4.10.1. Personalstater

Förändringar beträffande antalet stater inom flygvapnet (flygvapnet och flygstaben) framgår av sammanställningen i tabell 4.8 som grundar sig på flygvapnets personalförteckningar1 för budgetåren 1962/63—1971/72. I tabellen är däremot inte medräknade de tjänster vid gemensamma

_1 Fr.o.m. budgetåret 1966/67: flygvapnets och flygstabens personalförteck- ningar.

Tabell 4.8 Översikt över antalet tjänster för vissa personalkategorier inom flygvapnet A. 1963— 6 8 Kategori 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 Regementsofficerarel 647 644 649 617 608 Kompaniofficerare 585 600 615 617 611 Gruppbefäl och plutons—

officerare 476 493 499 500 499 Fältflygare och flygnavigatör 697 697 697 697 674 Mästarpersonal 582 589 601 613 593 Flygtekniker 2413 2 369 2 331 2 318 2 254 Flottiljpoliser 255 255 255 255 255 Arvodestjänster 94 112 117 100 84 B. 19 68— 7 3 Kategori 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73 Regementsofficerarel 608 591 592 592 605 Kompaniofficerare 611 599 599 617 631 Gruppbefäl och plutons—

officerare 499 484 484 484 489 Fältflygare och flygnavigatör 646 642 642 642 640 Mästarpersonal 576 559 559 560 557 Flygtekniker 2 244 2 127 2 127 2 127 2 096 Flottiljpoliser 255 244 244 244 246 Arvodestjänster 105 98 95 85 67

l Exkl. intendenter och e. o. lötjnanter.

myndigheter inom krigsmakten som kan eller skall tillsättas med personal ur flygvapnet. I utredningens betänkande i tjänstgöringsåldersfrågan (SOU 1969: 33, sid. 201) räknades med att flygvapnets andel av sådana tjänster vid gemensamma myndigheter utgör 77 för regementsofficer, 9 för kompaniofficer och 9 för plutonsofficer.

Under förra hälften av 1960-talet medförde strilorganisationens utbyggnad en viss ökning i antalet tjänster. Minskningar i fredsorganisa- tionen och vakantsättning av ett antal flygande divisioner med minskad flygtidsproduktion som följd är de huvudsakliga skälen till nedgången i antalet tjänster under senare år. Den år 1966 genomförda organisationen av krigsmaktens regionala ledning innebar bl. a. en omfördelning av tjänster från flygvapnet till regionala staber.

4.10.2. Rekryteringsutfall

Rekryteringen till befälskårerna på aktiv stat inom flygvapnet har under den senaste tioårsperioden med undantag för år 1970 varit i huvudsak tillfredsställande kvantitativt sett så till vida att de av chefen för flygvapnet uppställda rekryteringsmålen kunnat uppnås. Utvecklingen på den civila arbetsmarknaden påverkar resultatet av rekryteringsverksam- heten. Under konjunktumedgången år 1968 då efterfrågan på civil arbetskraft var låg hade flygvapnet ett särskilt gott rekryteringsår. Av samma skäl kunde den under åren 1969 och 1970 konstaterade nedgången i antalet ansökningar vändas i uppåtgående riktning år 1971.

Särskilda rekryteringsinsatser och informationsverksamhet från flygvap- nets sida kan också ha bidragit.

Rekryteringens kvalitativa utfall kan vara svårare att bedöma. En förutsättning är att antalet sökande är tillräckligt stort för att möjliggöra erforderligt urval. I bilagorna 5—11 åskådliggörs förhållandet mellan antal sökande, antal antagna och rekryteringsbehovetl för de skilda regements- officers- och plutonsofficerslinjerna samt för fältflygare och reservoffice- rare (i marktjänst)2. Av bilagorna framgår bl. a. att man vid antagnings- prövningarna för flertalet utbildningslinjer gör en hård gallring bland de sökande.

Flygvapnets regementsofficerslinjer uppvisar god rekryteringskraft. Problemen att rekrytera till marklinjen anses av chefen för flygvapnet övervunna sedan yrkesinformationen förbättrats.

Till plutonsofficerslinjerna förefaller det ha varit svårast att rekrytera trupputbildare. Antalet sökande med godtagbar kvalitet har där inte räckt till för att fylla behoven. Vad gäller strilfacket, som i och för sig får bedömas vara attraktivt från rekryteringssynpunkt, har antalet sökande stundom varit lågt. Anledningen härtill kan vara att informationssprid- ningen kring yrket försvårats av sekretesskäl.

Antalet sökande till fältflygarlinjen har varit relativt stabilt sedan år 1964 med undantag för en bottennotering år 1970. Rekryteringsbehcvet har för denna kategori gått ned i takt med minskning i antalet divisioner. Möjligheten för fältflygarkategorin att vinna långtidsanställning väntas öka rekryteringskraften i yrket.

Civilmilitära teknikeraspiranter rekryteras lokalt av varje flottilj för sig. Under de senaste åren har rekryteringen av hjälptekniker begränsats.

4.10.3. Förtidsavgångar

Utredningen behandlade i tjänstgöringsåldersbetänkandet (SOU 1969: 33) förtidsavgångar från de militära och civilmilitära personalgrup- perna på aktiv stat. Som underlag infordrades och bearbetades ett omfattande material som för huvuddelen av grupperna avsåg perioden 1945—1964. För vissa grupper (bl.a. plutonsofficerare) gällde dock materialet för kortare period. I en sammanställning redovisades följande genomsnittliga förtidsavgångar i procent av medelantalet anställda.

Major och högre 1 % Kapten (regementsofficer) 1—2,2 % Kapten (kompaniofficer) ] % Löjtnant (regementsofficer) 2,3—2,9 % Löjtnant (kompaniofficer) 1—1,3 % Fänrik 1,3 % Fanjunkare 1—5 % Sergeant 5 % Överfurir 15 %

; Av chefen för flygvapnet angivna behov. Motsvarande uppgifter för de lokalt rekryterade flygteknikerna har inte ställts samman.

Flottilj polis I— 1 ,5 % Mästarpersonal 1—2,5 % Flygtekniker 1—5 %

Vid genomgång och bearbetning av materialet kunde bl. a. följande iakttagelser göras. A. De relativt höga procenttalen för yngre regementsofficerare hänger samman med att den civila luftfarten rekryterar piloter från flygvap- nets flygförarkategorier. B. Inom de militära och civilmilitära personalgrupperna med i övrigt likartade förhållanden visar sig förtidsavgången vara högst bland den yngre personalen för att sedan avta med stigande ålder bland personalen. C. Materialet synes ge stöd åt den i arbetsmarknadslitteraturen uttalade åsikten om förtidsavgångamas konjunkturberoende. Tjänstgöringsåldersutredningen har för att undersöka om avgångsfre- kvensen förändrats under senare år begärt kompletterande uppgifter om förtidsavgångarna för perioden 1964—1971 bland plutonsofficerare och flygtekniker. Av det från flygstaben erhållna materialet framgår att de i SOU 1969: 33 redovisade procenttalen fortfarande är i huvudsak riktiga. Utredningen har därför använt sig av ovannämnda värden för årlig förtidsavgångi diagram m. m. över befälskårerna.

4.10.4. Personalläge

Enligt chefen för flygvapnet har de begränsade personalresurserna i fredsorganisationen framtvingat hård prioritering av uppgifterna vilket lett till att uppsatta mål i flygvapnets verksamhet under budgetåret 1970/71 inte helt kunnat uppnås. Resursbristen har så långt möjligt måst kompenseras genom övertid.

ÖB framhåller i sin årsredovisning bl. a. följande.

Bristen på aktiv militär personal — i flygvapnet mycket beroende på avsaknad av en fastställd modern fredsorganisation — har under de senaste åren medfört att målen för vämpliktsutbildningen i vissa avseenden icke uppnåtts.

Bristen på personalresurser beror dels på antalet tjänster, dels på den rådande vakanssituationen. Enligt chefen för flygvapnet saknar flygvap- net en stor del av de tjänster organisationen behöver för att kunna fungera. Övertaliga tjänster i samband med förestående förbandsindrag- ningar har därför av chefen för flygvapnet föreslagits få tas i anspråk för att täcka flygvapnets brister av tjänster. Vidare har anförts att arbetstids- förkortningen medför ett ökat behov av tjänster främst för dygnet runt- funktioner.

Personalläget inom flygvapnet i januari 1972 framgår av tabell 4.9. Den är uppgjord på grundval av flygvapnets datalistor över personal. I tabellen har som jämförelse lagts in antalet tjänster enligt flygvapnets och flygstabens personalförteckningar samt flygvapnets andel av tjänster vid gemensamma myndigheter inom krigsmakten.

Kategori Tjänster Personal i tjänst Tjänst— lediga andel för FV summa vid inom summa och vid ge— och FS ge— FV fören. mensam— mens. och av ma mynd. mynd. FS tjänst Regementsoffice- rarel 77 592 669 123 566 6892 16 Kompanioffice- rare3 9 617 626 13 532 545 41 Gruppbefäl och plu- tonsoffrcerare 9 484 493 — 413 413 15 Fältflygare och flygnav.4 — 642 642 — 464 464 9 Mästarpersonal — 560 560 13 483 496 162 Flygtekniker — 2 1275 2 1275 — 1 703 1 703 407 Flottiljpoliser _ 244 244 — 237 237 5

' Exkl. e. o. löjtnanter. ' Inkl. 22 extra löjtnanter. 3 Exkl. flygförare i extra tjänster. ' Inkl. flygförare med extra tjänst som kompoff eller plutoff. 5 I den av chefen för flygvapnet upprättade, detaljerade personalförteckningen (jfr TKF 71086) angavs 141 av dessa tjänster som chefens för flygvapnet utbildningsreserv.

I sin årsredovisning för budgetåret 1970/71 anförde chefen för flygvapnet att kompaniofficersvakanserna är mest kännbara. Vidare har, enligt chefen för flygvapnet, grundutbildningen vid förband främst vad avser den allmänmilitära utbildningen blivit eftersatt p. g. a. bristen på instruktörer.

Rekryteringsunderlaget, dvs. antalet ynglingar i rekryteringsbar ålder kommer att minska under hela 1970-talet. Chefen för flygvapnet har emellertid konstaterat att det finns ett relativt utbrett intresse för vapnets yrken och bedömer utsikterna som goda att framdeles få rekryteringsbehoven tillgodosedda.

4.1 1 Tidigare reformförslag 4.11.1 Allmänt

Tjänstgöringsåldersutredningen redovisar i det följande huvudpunkterna i de förslag till förändringar av befälssystemet för flygvapnet som i olika sammanhang lagts fram. Framställningen i detta avsnitt begränsas emellertid till förslag som lagts fram efter år 1960 dvs. efter fastställandet av befälsordningen för armén.

4.1 1.2 Reformförslag rörande fältflygare

Tjänstgöringsåldersutredningens förslag (Stencil Fö 1970:11) rörande långtidsanställning av fältflygare föregicks av en rad reformförslag i frågan. Dessa var följande.

I februari 1961 avgav chefen för flygvapnet förslag om att dels

återinföra kategorin långtidsanställda underofficerarel iflygförartjänst — som flyglärare vid krigsflygskolan samt som förare av transportflygplan och helikoptrar — dels rekrytera underofficerare i stridsledningstjänst (radarjaktledare) från korttidsanställda flygnavigatörer och fältflygare.

År 1962 tillkallade Kungl. Maj:t en sakkunnig för att utreda vissa frågor om fältflygares och flygnavigatörers anställningsförhållanden — fältflygarutredningen.

Chefen för flygvapnet inlämnade den 17 juni 1963 förslag om ny flygförarkategori vid flygvapnet. Förslaget innebar bl. a. att de korttids- anställda fältflygarna skulle ersättas av långtidsanställda underofficerare på aktiv stat samt att utbildningen av flygförare skulle förlängas.

Den nyssnämnda fältflygarutredningen inarbetade i sitt betänkande (Stencil Fö 1963: 3) sitt remissutlåtande över chefens för flygvapnet i det föregående redovisade förslag. Utredningen anförde bl. a. att den funnit övertygande skäl tala för en övergång till anställningsformer som i princip stämde överens med dem som föreslagits av chefen för flygvapnet. Flygvapenchefens förslag borde dock inte genomföras med mindre vissa ändringar gjordes i detsamma.

Den 15 september 1965 överlämnade chefen för flygvapnet en överarbetning av sitt förslag från år 1963 avseende en ny flygförarkatego- ri varvid bl. a. behandlades den civila luftfartens rekryteringsbehov av flygförare och flygvapnets möjligheter att utöver eget behov också utbilda dessa förare.

Efter tjänstgöringsåldersutredningens förslag (Stencil Fö 1970:11) fattade Kungl. Maj:t beslut (äs den 16 april 1971) som innebar att då anställda fältflygare och de fältflygare som anställs fram till tidpunkten för ställningstagande till frågan om flygvapnets befälsordning har möjlighet att vinna långtidsanställning.

4.11.3. Anställning av kvinnlig personal i militära och civilmilitära befattningar

I februari 1969 hemställde chefen för flygvapnet om utredning av behovet av åtgärder för att — enligt vissa angivna grunder — inom flygvapnet få anställa kvinnor i militära och civilmilitära befattningar avsedda för de dåvarande kategorierna officerare, underofficerare och underbefäl. Kungl. Maj:t uppdrog den 7 november 1969 åt överbefälha- varen att utreda frågan om ökade anställningsmöjligheter för kvinnlig personal inom det militära försvaret. Förslag i ämnet har ännu inte redovisats för Kungl. Maj : t.

4.1 1.4 Underofficersförbundets framställning om utbildningsreform

Svenska Underofficersförbundet avgav i augusti 1969 till försvarsminis- tern en framställning om en utbildningsreform för kompaniofficerare och

1 Denna flygförarkategori skulle efter beslut av 1946 års riksdag (prop. 1946: 120) efter hand ersättas av starnflygförare som senare fick benämningen fältflygare.

civilmilitära vederlikar. Förbundets framställning och förslag innebar i stort följande:

A. Förstärkning av kompaniofficerspersonalens obligatoriska utbildning i ämnena psykologi, pedagogik och sociologi med målsättningen att undervisningen i dessa ämnen inriktas mot fordringarna för ett betyg vid högskola.

I anslutning härtill föreslogs också att den obligatoriska kompanioffi- cers- och mästarutbildningen skulle ses över samt att lärarorganisationen vid aktuella skolor och kurser skulle granskas bl. a. med syfte att skapa möjligheter för regementsofficerare, kompaniofficerare och vederlikar att nå behörighet att i kompaniofficersutbildningen undervisa på högskole- nivå i ämnena pedagogik, psykologi och sociologi.

B. Införande av fortsatt obligatorisk befäls- och lärarutbildning — ”fortsatt mästarutbildning” — vid armén.

Förbundet räknade i denna punkt med att pågående befälsutredningar rörande marinen och flygvapnet i sina kommande betänkanden skulle lägga fram förslag om att den fortsatta obligatoriska utbildningen för kompaniofficerare vid dessa försvarsgrenar anordnas i skolor som motsvarar arméns truppslagsskolor.

C. Översyn av nuvarande bestämmelser vid armén rörande kompani- officers och mästares övergång till regementsofficers- resp. arméingenjörs- karriären.

Förbundet utgick även i denna punkt från att befälsutredningarna gällande marinen och flygvapnet i sinom tid skulle lämna förslag rörande övergången vid dessa försvarsgrenar från kompaniofficers- till regements- officerskarriären (motsv.). I anslutning till sitt förslag om karriärövergång hemställde förbundet att möjligheter öppnas för kompaniofficerare och vederlikar att efter ca tio års tjänst få gå genom lämplig linje vid militärhögskolan samt att komma i fråga för utbildning till ”intendent, tygofficer rn. tl. befattningar i förvaltningstjänst”.

D. Provisoriska åtgärder — utan att avvakta befälsutredningarna gällande marinen och flygvapnet —— för att i möjligaste mån snarast utjämna rådande skillnader mellan försvarsgrenama i kompaniofficers- personalens utbildning.

Utbildningen borde ges vid tillfälligt organiserade centrala kompani- chefsskolor. Dessa skulle ges en målsättning som svarar mot kompanioffi- cerens på aktiv stat nivåanvändning i freds- och krigsorganisationen enligt principerna i 1960 års befälsordningsbeslut. Vidare framhölls att utbild- ningen borde vara obligatorisk för kompaniofficer och vederlike som uppnått förslagsvis högst 40—45 års ålder.

5. Utredningens principiella synpunkter på befälsordningen vid flygvapnet

Tjänstgöringsåldersutredningen har funnit det nödvändigt att, innan den går in på frågor rörande befälspersonalens fack- och nivågruppering, rekrytering, utbildning och utnyttjande inom flygvapnets krigs— och fredsorganisationer, redovisa dels vissa väsentliga utgångsvärden för utredningens förslag rörande befälsordningen vid flygvapnet, dels några huvudproblem som utredningen funnit vara förknippade med frågan om utformningen av denna befälsordning. Dessa huvudproblem som utred- ningen ansett sig behöva särskilt studera och överväga är följande 0 hur man inom en fram emot mitten av 1980-talet efter hand minskande fredsorganisation för flygvapnet skall kunna tillgodose befälsbehoven inom en krigsorganisation som inte minskar i motsvarande grad samt . flygtidsproblematiken och därmed förknippade frågor.

5.1. Vissa grundläggande utgångsvärden 5.1.1 Befälsuppgifterna och den militära utvecklingen

Flygvapnets krigsorganisation är uppbyggd kring komplicerade och tekniskt högt kvalificerade vapensystem. Huvuduppgiften för flygvapnets personal i krig är att medverka i och göra möjligt att leda dessa kvalificerade vapensystem på effektivt sätt till snabba och upprepade stridsinsatser.

Den gradvisa förskjutningen mot färre antal divisioner understryker vikten av att tillgängliga enheter kan bemannas och utnyttjas till det yttersta. Antalet flygförare samt personalens kvalitet och utbildning har härvid utslagsgivande betydelse. Flygvapnets inriktning mot och beroen- de av högt utvecklad och tekniskt komplicerad materiel får inte undanskymma det faktum att det är yrkesskickligheten hos den personal som handhar materielen som har avgörande inflytande på flygvapenför- handens effekt i krig. Personalens kvalitet måste vara lika god som materielens om det skall råda balans i systemet.

Den tekniska utvecklingen inom vårt eget och utländska makters

flygvapen har efter hand medfört att stridsmedlen blivit allt mindre beroende av väder— och ljusförhållanden. De höga flyghastighetema ger numera mycket små tidsmarginaler för beslutsfattning. Detta gäller inte bara för den enskilde flygföraren utan i lika hög grad för t. ex. personal inom stridsledning och vissa stabs— och andra ledningsenheter. Möjlighe- terna till operationer dygnet runt och de nyssnämnda tidsförhållandena medför att personalen inom åtskilliga typer av staber och förband i stor utsträckning måste tjänstgöra i avlösningar. Vidare måste ofta operativa och taktiska beslut inom ramen för högre chefs direktiv delegeras på befattningshavare i lägre befälsställning. Den tekniska utvecklingen har också väsentligt ökat kraven på tekniskt kunnande. Dessa förhållanden måste på ett avgörande sätt beaktas då man ställer krav på bl. a. rekrytering och utbildning av flygvapnets befäl.

Det är emellertid också nödvändigt att se befälets roll i ett vidare sammanhang med hänsyn till de uppgifter som flygvapnet jämsides med sina huvuduppgifter mot bakgrund av krigets karaktär måste kunna lösa inom totalförsvaret.

En utförlig redovisning av krigets ändrade karaktär har lämnats av bl. a. 1960 års vämpliktsutredning i dess betänkande Värnplikten (SOU 1965: 68). I denna redovisning framhölls bl. a. att kriget ändrat karaktär i väsentliga hänseenden främst genom utnyttjandet av den moderna tekniken i fråga om vapenverkan, transportmedel och teleteknik. Sålunda har transportmedlens utveckling efter hand ökat risken för att stridshand- lingar kommer att utsträckas till ytor som omfattar hela stater eller väsentliga delar därav. Striden får ett snabbare förlopp. Kuppanfall kan genomföras lättare. Dessa förändringar, framhöll utredningen, kommer att medföra ökade och delvis nya krav på befäl, enskilda meniga och förband.

Vidare framhölls att strid över större ytor och ett snabbare stridsför- lopp innebär skärpta krav på befälets förmåga att fatta självständiga beslut och att omsätta besluten i korta och entydiga order. Utsätts förbanden genom stridens ändrade karaktär för större påfrestningar än tidigare skärps även kraven på befälets förmåga att genomdriva nödvändi- ga beslut under svåra förhållanden. Dessa skärpta krav berör befäl på alla nivåer vid samtliga försvarsgrenar.

Risken för strid över landets hela yta medför, påpekade utredningen vidare, att alla krigsmaktens förband — oavsett om de har strid till huvuduppgift eller inte — måste kunna medverka i ytförsvaret. Detta innebär att varje förband eller annan enhet måste ha god förmåga att försvara platsen för sin egen verksamhet. Härav följer också att varje befäl måste kunna leda strid i detta avseende.

I prop. 1966: 106 underströk departementschefen i sina uttalanden om värnpliktsutbildningen vid flygvapnet bl. a. ”att den gällande målsätt- ningen för krigsmakten förutsätter att samtliga krigsmaktens förband kan effektivt medverka i ytförsvaret”.

Såvitt kan utläsas av 1972 års försvarsbeslut och det underlag på vilket detta försvarsbeslut grundas bedöms utvecklingen fram mot 1980-talet kännetecknas bl. a. av de i föregående stycken anmälda förhållandena. ] 1972 års försvarsbeslut underströks också (jfr prop. 1972:75) att av

betydelse för handlingsfriheten på sikt är en kvalificerad utbildning av fast anställt och värnpliktigt befäll.

Det har ofta framhållits att krigsmakten måste vara uppbyggd för att svara mot krigets krav. Det moderna krigets karaktär innebär, såvitt tjänstgöringsåldersutredningen kunnat finna, ökade krav på möjligheter till ombasering samt omgrupperingar av förband av skilda typer. Flygvapnets förband måste också, i likhet med förbanden inom övriga försvarsgrenar, inom ramen för sina huvuduppgifter vara omedelbart beredda för försvarsstrid eller annan verksamhet under eller efter en snabb mobilisering för att säkerställa att huvuduppgiften skall kunna fyllas.

Tjänstgöringsåldersutredningen får i denna punkt slutligen återge ett uttalande av 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4, 5.195) som ytterligare framhäver vikten av att flygvapnets befäl och förband förbereds för att kunna verka inom ytförsvaret.

Det militära försvarets förband bör från dessa utgångspunkter organiseras så att de som förband kan verka så länge den organisationsbestämmande materielen är funktionsduglig. Därefter skall övergång kunna ske till enklare enheter och försvaret fortsätta med största kraft. I sista hand skall i förbanden ingående personal, organiserade i större eller mindre grupper eller förband, kunna övergå till det fria kriget.

5.1.2. Beredskapsaspekterna

Vid utformningen av flygvapnets fredsorganisation enligt 1948 års försvarsbeslut —- såväl som vid 1942 års — var grundprincipen att flygförbanden skulle ha erforderlig krigsberedskap. Vid beräkningen av personalbehovet räknades för övningsdivisionerna med ett personalbehov som avsågs tillgodose kravet på hög sådan beredskap. För flottiljen i övrigt beräknades personal för att fredstjänsten skulle kunna bedrivas rationellt och effektivt. Den betydelse som beredskapsaspekterna till- mättes framgår bl. a. av ett uttalande av dåvarande statsministern i prop. 1949: 197 angående förstärkning av flottiljerna.

Flygvapnet med sin höga beredskapsgrad och sin stora rörlighet kan betraktas såsom vår första försvarslinje, i all synnerhet vid ett överraskande anfall mot vårt land.

I de senare uttalanden som gjorts om beredskapsaspekterna och beredskapskraven har åter igen betonats flygvapnets betydelse i insatsbe- redskapen — incidentberedskapen och kuppförsvarsberedskapen — samt kraven på hög mobiliseringsberedskap för flygvapnets förband. Så uttalade t. ex. 1970 års försvarsutredning följande.

Luftförsvaret bör så långt möjligt förhindra att angriparen genom sin bekämpning lamslår väsentliga samhällsfunktioner och fördröjer försvarets mobilisering.

Den viktiga roll som tilldelats flygvapnet i insatsberedskapen har som naturlig följd fått att divisionerna till sin huvuddel samt stridsledningsför-

1 Kursiverat av tjäristgöringsåldersutredningen.

banden och basbataljonemas stationskompanier till största delen sätts upp med personal på aktiv stat (jfr punkt 4.1.3 i det föregående). Kravet i den tidigare målsättningen för krigsmakten att omedelbart kunna uppta försvar vid överraskande anfall1 och i den nu gällande målsättningen för totalförsvaret att krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid hänger för flygvapnets del också nära samman med att övervakningen av luftrummet ihuvudsak åvilar flygvapnet.

Det är också naturligt att kraven på god mobiliseringsberedskap och korta mobiliseringstider ställts särskilt höga på t. ex. flygvapnets stril- och basförband eftersom detta ger förbättrade möjligheter till förnyade insatser av de från början insatsberedda flygande förbanden samt uthållighet.

Det starka framhävandet i skilda sammanhang av insatsberedskapen vid flygvapnet har enligt utredningens mening ibland kommit att något undanskymma att grunden i beredskapssystemet skall utgöras av en hög långsiktig beredskap2 och mobiliseringsberedskap. Betydelsen av god långsiktig beredskap framhölls bl. a. i Kungl. Maj:ts direktiv (den 18 december 1964) för överbefälhavarens utredningsarbete om det militära försvarets fortsatta utveckling vari bl. a. hette:

Samtliga i krigsorganisationen ingående förband och enheter bör ges ett sådant personellt och materiellt innehåll, att de kan lösa eller medverka till att lösa operativa stridsuppgifter omedelbart efter mobilisering och rustning.

Samtidigt framhölls att insatsberedskapen skall upprätthållas inom ramen för en utbildningsverksamhet, som är avpassad främst med hänsyn till den långsiktiga beredskapen.

Ett betydelsefullt led vid upprätthållande av den långsiktiga beredska- pen är en kvalificerad grundutbildning av fast anställt befäl, värnpliktsbe- fäl3 och värnpliktiga samt den efter förslag i prop. 1966: 106 införda repetitionsutbildningen i krigsförband vid flygvapnet. Tjänstgörings- åldersutredningen har funnit det vara av särskild vikt att överväga hur kravet på allt befäl på aktiv stat att kunna medverka i en fullgod utbildning för den långsiktiga beredskapen bör tillgodoses. Utredningens granskning och överväganden i denna punkt omfattar såväl den grund- läggande utbildningen till och den fortsatta utbildningen för stambefäl, som gällande indelning av utbildningen på linjer eller fack. En nödvändig utgångspunkt för denna granskning är stambefälets dubbla uppgifter som chefer (ledare) inom krigs- och fredsorganisationen resp. som lärare eller instruktörer inom fredsverksamheten.

1 [ nu gällande målsättning för totalförsvaret har denna sats ersatts med de mera allmänt hållna uttalandena: ”Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen” och ”Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka”.

2 Denna syftar till att fortlöpande hålla krigsmaktens personella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid och efter mobilisering. 3 Utredningen använder i det följande begreppet värnpliktsbefäl som sammanfatt- ande benämning på icke ständigt tjänstgörande befäl — dvs. värnpliktigt befäl och reservbefäl — som tas i anspråk i befattningar t. o. m. nivå K.

Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående (kapitel 4) redogjort för flygvapnets nuvarande fredsorganisation, lämnat vissa data om krigsorganisationen samt redovisat vissa beslutade eller förestående förändringar av flygvapnets fredsorganisation. De lämnade uppgifterna om flygvapnets freds- och krigsorganisation hänför sig till läget den 1 juli 1972. Utredningen utgår i den följande belysningen av den organisato- riska utvecklingen fram emot mitten av 1980-talet från det i kapitel 4 beskrivna nuläget. Utredningen vill emellertid betona att utredningens bedömanden av den organisatoriska utvecklingen vilar på osäker grund. Utredningen anser emellertid att vissa utvecklingstendenser ter sig så tydliga att det är möjligt att dra bestämda slutsatser rörande utveck- lingens konsekvenser för flygvapnets befälsordning framför allt vad gäller de kvalitativa kraven på befäl.

Såsom framgått av kapitel 4 kommer totala antalet administrationer för förband och självständiga utbildningsanstalter att gradvis minska. Minskningen av antalet flottiljadministrationer hänger nära samman med att antalet kvalificerade attack-, jakt- och spaningsdivisioner efter hand minskar och motvägs inte av att resurser för lätt attack tillkommer. Parallellt med att antalet flygdivisioner i fred minskar går också behovet av personal för bl.a. den fredstida produktionen av flygtid och för sambandstjänst och räddningstjänst samt för de av MTU inte behandlade områdena väder- och trafikledningstjänst ned.

Den fortlöpande tillkomsten av ny materiel av tekniskt komplicerad natur, införandet av ny krigsorganisation vid flygvapnet samt nedläggning av flottiljadministrationer kommer emellertid att innebära bl. a. ett ökat förvaltnings- och mobiliseringsansvar för kvarvarande flottiljer (jfr bl. a. försvarets rationaliseringsinstituts yttrande den 29 februari 1972 över försvarsdepartementets remiss av chefens för flygvapnet förslag till organisation och personaluppsättning vid flygvapnets enheter).

Av kapitel 4 har vidare framgått att luftvämsrobotförbanden efter hand kommer att utgå ur organisationen. Däremot räknas med att vissa rörliga stridsledningsenheter skall tillkomma i organisationen. Chefen för flygvapnet har härvid förutsatt att de tjänster som f.n. avses för luftvämsrobotförband framdeles erfordras inom och skall föras över till stridsledningsområdet. Några tjänster för tillkommande nya rörliga strilenheter har inte beräknats.

Inom krigsorganisationen förutses en motsvarande nedgång som i fredsorganisationen av antalet kvalificerade attack-, jakt- och spaningsdi- visioner. Ett antal lätta attackdivisioner tillkommer. Antalet förband och enheter för sambandsflyguppgifter, enklare spaningsuppgifter samt för transportuppgifter beräknas däremot förbli i stort oförändrat.

Efter genomförd mobilisering skall flygstridskraftema ha stor strate- gisk rörlighet så att förändringar av tyngdpunkten i försvaret kan ske och så att kraftsamlade insatser kan göras i olika riktningar. Härför krävs en relativt stark organisation för såväl stril som krigsbaser. Kraven på strategisk rörlighet blir än mer uttalade i en krigsorganisation med få flygförband.

För stridslednings- och luftbevakningsförbanden förutses en kontinuer- lig anpassning av organisation och personaluppsättning i takt med att äldre materiel ersätts av ny. Som nyss anförts beräknas personalbehoven för tillkommande, rörliga stridsledningsenheter kunna täckas med perso- nal från luftvärnsrobotorganisationen. För övriga delar (huvuddelen) av strilförbanden förutses f. n. inte några förändringar i stort av personalbe— hoven i krigsorganisationen. _

Det ökande behovet att vid minskande antal flygande förband kunna kraftsamla dessa i aktuella riktningar ställer särskilda krav på krigsbas- organisationen. Denna måste vara relativt sett stark. Vidare måste baserna vara lämpligt grupperade. Tidsfaktorerna i krig beräknas vara sådana att några mera omfattande omgrupperingar av basförband inte är möjliga. Som framhållits av 1970 års försvarsutredning (SOU 1972: 4, sid. 204) utgör ett effektivt fungerande jaktförsvar med en uthållig basorganisa- tionl ett viktigt bidrag till våra försvarsansträngningari stort.

Den minskande fredsorganisationen för bl. a. produktion av flygtid ställer flygvapnet inför särskilda problem då det gäller att tillgodose krigsbasorganisationen och dess personalbehov. Detta föranleds bl. a. av att det behövliga antalet stambefäl för den fredstida flygtidsproduk- tionen omkring år 1985 kan beräknas ha minskat med totalt ca 45 % medan krigsbasorganisationens behov av yrkesbefäl i teknisk tjänst vid samma tidpunkt kan beräknas ha gått ned med högst ca 25 %.

Det sker därför en förskjutning i relationen stambefäl — värnpliktiga så att antalet värnpliktiga per stambefäl i krigsorganisationen ökar. Enligt utredningens beräkningar är denna relation i nuläget ca 1 : 10 och i mitten av 1980-talet ca 1 : 12. En väsentlig fråga är hur behovet av stampersonal i teknisk tjänst inom krigsbasorganisationen framdeles skall kunna tillgo- doses. Frågan kan emellertid också formuleras enligt följande: Hur skall den för krigsorganisationen oundgängligen erforderliga stampersonalen i teknisk tjänst kunna beredas lämpliga arbetsuppgifter i fredsorganisatio- nen?

I ett underlag avsett att ligga till grund för försvarets fredsorganisa- tionsutrednings överväganden har ÖB angett att följande lösningar kan vara möjliga för att inom ramen för en minskande fredsorganisation tillgodose krigsbasorganisationen

. öka de enskilda fredsförbandens personella innehåll och därmed förmåga att sätta upp krigsbasförband . öka basförbandens kvantitet på bekostnad av kvaliteten och/eller . skapa en särskild utbildningsorganisation för basförband.

Tjänstgöringsåldersutredningen vill för egen del framhålla att frågan om hur man framdeles inom ramen för en minskande fredsorganisation skall kunna tillgodose krigsbasorganisationens oundgängliga behov av stampersonal har mycket stor betydelse för flygförbandens effektivitet i krig. En annan fråga som har nära sammanhang med den först nämnda är hur krigsbasorganisationens befäl av skilda kategorier — stam-, reserv- och värnpliktigt befäl — och meniga skall få den för krigsuppgifterna

' Kursiverat av tjänstgöringsåldersutredningen.

nödvändiga utbildningen. Även denna fråga måste enligt utredningens mening tillmätas stor betydelse. Utredningen finner nämligen att vårt flygvapen i likhet med våra övriga försvarsgrenar och till skillnad mot flygvapen inom flertalet stater i vår närmaste omvärld är och kommer att förbli i stor utsträckning beroende av värnpliktig personal såväl i befälspositioner som i positioner för meniga.

Utredningen behandlar i avsnitt 5.4 i det följande bl. a. frågor om befälsuppgifternas fördelning i stort på stambefäl och värnpliktsbefäl i krigsbasorganisationen, om stambefälets uppdelning på utbildningslinjer och fack samt frågor om stambefälets allmänna uppgifter som chefer, lärare och instruktörer inom flygvapnets freds- och krigsorganisationer.

5.3. Flygtidsproblematiken

Utredningen har i sina tidigare delförslagl behandlat frågor som hänger samman med att de moderna krigsflygplanen är konstruerade för ett visst, begränsat flygtidsuttag. Utredningen redovisade i nämnda delförslag bl. a. de skäl som anförts för att ge de flygande divisionerna ett starkt personellt innehåll och samtidigt förbättra det aktuella beredskapsläget (krigsplaceringsläget). I dessa förslag påvisades bl. a. att det i de moderna flygplansystemen totalt möjliga flygtidsuttaget samt flygtidsbehovet för såväl grundläggande som fortsatt flygslagsutbildning utgör begränsande faktorer för möjligheterna att tillförsäkra divisionerna godtagbart per- sonalinnehåll. Förhållandet belystes med följande formel:

Antal disponibla : Totalt möjligt flygtidsuttag förare Antal flygtimmar per förare

Antalet flygtimmar per förare är i sin tur avhängigt av följande tre faktorer a) behovet av flygtimmar under grundutbildningen,

b) behovet av flygtimmar under fortsatt flygutbildning och c) antal år då förare kan vara krigsplacerad på krigsflygplan.

Utredningen vill med bild 5.1 ytterligare belysa vikten av att ta till vara färdigutbildad förarpersonal och därigenom spara in flygtid för nyutbild- ning (grundutbildning) av flygförare.

Det sammanlagda flygtidsbehovet under TIS och GFSU för att få fram en krigsanvändbar förare på flygplan 37 beräknas uppgå till 320 flygtimmarz.

Som framgår av bilden är flygtidsbehovet per år under den grundläg- gande utbildningen fram till krigsplacering på krigsflygplan och under de första åren efter krigsplacering stort. Flygtidstilldelningen per förare och år bedöms därefter successivt kunna minska i takt med att föraren erhåller rutin. Det kan förtjäna framhållas att här angivna värden för flygtidsbehovet i varje fall under fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) synes vara hårt pressade i jämförelse med vad som gäller utomlands.

1 PM om långtidsanställning av fältflygare (Stencil Fö 1970: 11) och PM (den 23 mars 1971) om flygvapnets flygförarfråga och avgångarna till civil luftfart. 2 För grundutbildningen erfordras 300 timmar. För erforderligt urval tillkommer ytterligare 20 timmar.

Bild 5.1 Behov av flygtid på krigsflygplan under grundutbildning och fortsatt flygslagsutbildning (FFSU)

FFSU period3 År 11 . Krigsplacering 2 FFSU period på krigsflygplan År 6 FFSU period1 År 1 TIS och GFSU Grundutbildning

| l I I | > I I | | I 0 50 100 1 50 200

Behov av flygrim/år

I bilden har förutsatts att förarpersonal kan utnyttjas för krigspla- cering på krigsflygplan under i genomsnitt 15 år. För varje förare som efter krigsplacering under 15 år lämnar flygtjänsten måste, om systemet skall fungera på avsett vis, finnas en förare som avslutar grundutbild- ningen (vid GFSU) och påbörjar fortsatt flygslagsutbildning. I annat fall uppstår luckor i krigsflygförbanden. Om några förare lämnar flygtjänsten i förtid (före de 15 krigsplaceringsåren) måste extra förare — utöver det normala omsättningsbehovet — gå genom den flygtidskrävande grundut- bildningen för att senare ersätta de i förtid avgångna. I divisionerna kommer efter hand förare med lågt flygtidsbehov (FFSU period 3, jfr bild 5.1) att ersättas av förare med högre årligt flygtidsbehov (FFSU period 1). Dessa två förhållanden tår på den i flygplansystemet totalt tillgängliga flygtiden och medför att förartillgången vid krigsdivisionerna blir lägre än vad som är teoretiskt möjligt och lägre än vad som angetts vara av operativa skäl önskvärt. Utredningen redovisade i sin promemoria den 23 mars 1971 (PM om flygvapnets flygförarfråga och avgångarna till civil luftfart) tre huvudgrupper av förhållanden som medför att förarna inte kan utnyttjas för krigsplacering under 15 år och som därigenom medför minskad förartillgång vid krigsdivisionernal. De olika förhållan- dena angavs påverka förarantalet enligt följande:

' Utredningens beräkningar i nämnda PM grundades på antagandet att för grundutbildning på flygplan 37 erfordras 380 flygtimmar (inkl. erforderligt urval). Behovet beräknas numera till 320 timmar (jfr texten i anslutning till bild 5.1). Reduceringen innebär endast obetydliga förändringar av tidigare anmälda värden för procentuell nedgång av förarantalet.

Förhållande Procentuell nedgång1 av förarantalet korttidsanställningssystemet för fältflygare 24 % föraravgångarna till civil luftfart 22 % andra förhållanden2 8 %

De angivna värdena gäller för varje faktor tagen för sig. Utredningen framhöll emellertid att vissa kombinationer är möjliga. En kombination av de två sist nämnda faktorerna framhölls medföra en nedgång av förarantalet med 28 %. Värdet för nedgången i förarantalet p.g.a. avgångarna till civil luftfart var framräknat på grundval av antalet fredsdivisioner enligt dåvarande planeringsnivå. Utredningen påpekade samtidigt att om antalet fredsdivisioner framdeles blir lägre än vad som då förutsattes i planeringsnivån kommer en till antalet oförändrad total avgång av förare till civil luftfart att drabba varje division hårdare. Det kan nu konstateras att planeringen som en följd av 1972 års försvars- beslut inriktats på ett lägre antal divisioner än i tidigare planeringsnivå. Utredningens beräkningar visar att en oförändrad total avgång av förare till civil luftfart fördelad på detta lägre antal divisioner kommer att medföra att den procentuella nedgången i förarantalet ändras från 22 till 32 %

Som redan framgått av kapitel 4 har utredningens förslag (Stencil Fö 1970: 11), att som engångsåtgärd bereda nu anställda fältflygare m.fl. långtidsanställning, resulterat i åtgärder som kan sägas innebära ett provisoriskt slopande av korttidsanställningssystemet. Utredningen be- handlar i det följande av detta betänkande frågan om att slutligt avveckla systemet med korttidsanställning av fältflygare.

Frågan om åtgärder för att i annan ordning än den hittillsvarande tillgodose den civila luftfartens pilotrekrytering är alltjämt olöst. l promemorian om flygvapnets flygförarfråga och avgångarna till civil luftfart redovisade utredningen bl. a. också de konsekvenser för flygvap- nets möjligheter att i krig lösa sina uppgifter som fortsatta avgångar till civil luftfart medför. Tjänstgöringsåldersutredningen finner att betydel- sen av åtgärder för att få till stånd direktrekrytering av piloter till civil luftfart ökar i takt med att antalet fredsdivisioner inom flygvapnet minskar.

Då utredningen i detta delbetänkande behandlar frågor om rekrytering och utbildning samt karriärgång för personal i flygförartjänst utgår utredningen från att den nuvarande rekryteringsvägen till civil luftfart via flygrapnets stridsflygutbildning framdeles ersätts med någon form av direktrekrytering av piloter till civil luftfart.

l'tredningen återkommer i nästa avsnitt till flygtidsproblematiken och dess konsekvenser då det gäller rekrytering och utbildning till samt utnyttjande av flygförarpersonalen.

1 Nedgången beräknad från det teoretiska maximiantalet förare vid krigsdivision. 2 31. a. viss annan förtidsavgång än förut nämnd, övergång till flyglärar- eller stabstjänst m. m.

5.4 Utredningens överväganden och slutsatser 5.4.1 Allmänt

Tjänstgöringsåldersutredningen kan här inledningsvis konstatera att flyg- vapnets befälsorganisation och utbildning av stambefäl karakteriseras av en långt driven specialisering och tidig inriktning av befälet inom vissa bestämda uppgiftsområden — i det följande benämnda fack. Sålunda sker rekrytering och utbildning av stambefäl till facken flygtjänst, stridsled— nings- och luftbevakningstjänst (striltjänst), sambandstjänst, markstrids- tjänst (trupputbildare) och teknisk tjänst. Härutöver finns facken bevaknings-, brand- och räddningstjänst samt sjukvårdstjänst. Personal inom ett fack är normalt inte användbar inom annat fack förrän den gått genom en relativt omfattande ytterligare utbildning eller omskolning. Byte av fack äger heller inte rum annat än undantagsvis. Även inom facken förekommer i vissa fall en specialisering som innebär att personal inom facket inte kan bestrida mer än en del av de uppgifter som åvilar personal inom aktuellt fack. Exempel härpå är bl.a. striltjänsten inom vilken personalen i stort är inriktad på antingen stridsledning eller luftbevakning och den tekniska tjänsten inom vilken mästare och flygtekniker är uppdelade på linjerna flygplan resp. elektro.

Den starka specialiseringen i stambefälsutbildningen och i utnyttjandet av stambefäl inom flygvapnet innebär i och för sig åtskilliga fördelar. Personalen uppnår sålunda en erkänt hög yrkesskicklighet inom den egna avgränsade sektorn av flygvapnets verksamhet samtidigt som kostnaderna för utbildning m.m. kan hållas nere. En stark specialisering innebär emellertid också inte önskvärda begränsningar i möjligheterna att allsidigt utnyttja befälet för uppgifter inom krigs- eller fredsorganisationerna och verkar hämmande på befälets förmåga att lösa uppgifter som normalt åvilar eller bör åvila befälet utöver uppgifter inom specialområdet.

Utredningen finner det vara naturligt att utbildningen till chefsposi— tioner på olika nivåer inom en organisation som är uppbyggd kring materiel med hög teknisk komplicitet kommit att under ett uppbygg- nadsskede domineras av den tekniska utbildningen och utbildningen på den kvalificerade materielen. Detta är nämligen en av förutsättningarna för att full stridseffekt skall kunna erhållas av den dyrbara tekniska materielen. Samtidigt ligger emellertid i en långt driven specialisering av utbildningen i tekniskt hänseende faran att det för viss funktion eller verksamhet kan krävas flera olika specialister och att befälsorganisationen därigenom blir mer personalkrävande än som skulle vara fallet om personalen har bred utbildnings— och erfarenhetsbakgrund och därmed är flexibelt användbar inom organisationen.

Utredningen har i det föregående (punkt 5.1.1) tecknat den allmänna bakgrunden till de militära befälsuppgifterna och redovisat sin syn på den framtida utvecklingen. Utredningen vill understryka att det i den sålunda beskrivna krigsmiljön vilar ett ansvar på varje befattningshavare att försvara sin arbetsplats och sig själv. På varje chef — även på chefer för utpräglat tekniskt betonade enheter och förband — vilar i krigsmiljön ett ovillkorligt ansvar för att försvar för skydd av personal och materiel ordnas och att underlydande personal leds och övas i detta försvar. I

detta sammanhang finns anledning understryka att vårt lands stora utsträckning och antalet viktiga skyddsobjekt medför att det inte alltid är möjligt att tilldela särskilda skydds- eller bevakningsförband till varje enhet eller förband ur flygvapnet.

Utredningen finner med anledning av det sagda det nödvändigt att i princip all befälspersonal inom flygvapnets skilda yrkesfack bibringas såväl duglighet i den speciella yrkesgrenen som en allmän förmåga att leda och utbilda personal i markstridstjänst. Markstriden är en funktion som enligt utredningens mening måste behärskas av allt yrkesbefäl inom flygvapnets personalkadrar. I en försvarsordning som den svenska är förmågan att leda och instruera i markförsvar odelbar med den militära yrkesuppgiften som sådan, oavsett specialinriktning i övrigt.

Utredningen har funnit det nödvändigt att ägna särskild uppmärksam- het åt att pröva förutsättningarna att — utan att göra avkall på utbildningen för de fackbetonade uppgifterna inom de skilda yrkesgre- narna (facken) — bredda befälspersonalens allmänna befälskompetens.

5.4.2. Vissa rekryteringsaspekter

Som framgått av kapitel 4 sker vid stambefälsrekryteringen vid flygvap- net för flertalet betälskategorier en särskild uttagningsprövning av sökande. Antagna elever (aspiranter) går därefter genom särskilda befälsskolor av olika slag. Den första delen av den grundläggande utbildningen till stambefäl utgörs i flera fall av kompletterande utbild- ning i vissa allmänna läroämnen i förening med allmänmilitär utbildning. Detta system synes medge en i och för sig önskvärd och lämplig växling mellan teoretisk (lektionsbunden) och praktisk (soldatut- bildningen) verksamhet. Systemet kan av detta skäl te sig pedagogiskt tilltalande. Det synes också innebära att eleverna successivt kan ställa om sig och anpassa sig till en för dem ny miljö. Systemet kan därför te sig tilltalande även från psykologisk synpunkt.

I takt med utvecklingen inom det allmänna skolväsendet —— den kraftiga utbyggnaden av den gymnasiala utbildningen —— bör emellertid behovet av kompletteringsutbildningi allmänna läroämnen komma att gå ned. Utredningen, som i kapitel 9 återkommer med en utförligare belysning av frågor rörande rekrytering rn. m., vill redan här uttala att det synes angeläget att rekryterings- och utbildningsvägama för stambefäl byggs upp med tanke på att hushålla med försvarets egna resurser. Härav följer att man bör söka ta till vara den utbildning som ges inom det allmänna skolväsendet på bästa sätt. Man bör därför söka i första hand tillgodose behovet av elever (aspiranter) i stambefälsutbildningen från den eller de linjer i gymnasieskolan som i varje särskilt fall ger det minsta behovet av kompletterande inomverksutbildning.

Mot den här i korthet beskrivna bakgrunden till rekryteringen förefaller det utredningen inte lyckligt att generellt låta någon utbild- ningslinje som skall föra fram till yrkesanställning som befäl förutsätta en mera omfattande påbyggnad (komplettering) av elevernas kunskaper i allmänna läroämnen redan vid den grundläggande militära utbildningen.

Härtill kommer att det för utredningen ter sig från många synpunkter naturligt att flygvapnets, liksom övriga försvarsgrenars, befälsrekrytering sker inom ramen för värnplikten och att grundutbildningen av stam- och reservbefäl också vid flygvapnet i möjlig utsträckning samordnas med värnpliktsutbildningen.

Enligt utredningens mening innebär en rekrytering av stam- och reservbefäl genom värnplikten samt samordning av dessa gruppers grundutbildning med värnpliktsutbildningen en rad påtagliga fördelar. Från utbildningsekonomisk synpunkt ter sig en sådan samordning önskvärd framför allt för utbildningslinjer som omfattar få aspiranter. Aspiranterna på flertalet utbildningslinjer bör härigenom också utan egentliga merkostnader få en grund av fackkunnande, allmänmilitärt kunnande och grundläggande befälsutbildning till gruppchef som är lämplig för fortsatt utbildning till yrkes- eller reservbefäl. Genom att samordna den inledande delen av stambefälets resp. reservbefälets utbildning med värnpliktsutbildningen bör rekryteringsunderlaget kunna breddas samtidigt som stambefäls- eller reservbefälsaspiranten erhåller utbildning för en krigsbefattning. Denna senare aspekt synes vara av särskilt värde i de fall aspirant inte fullföljer utbildningen fram till anställning som yrkes— resp. reservbefäl. Utbildningen av aspiranter bör således principiellt ges sådan inriktning att förtidsavgången aspirant oavsett kategori på meningsfullt sätt kan tas till vara som värnpliktsbefäl i krigsorganisationen. Eftersom flygvapnet är och bedöms komma att förbli en vämpliktsberoende organisation synes det slutligen vara av värde att erfarenhet av värnpliktigas förhållanden i allmänhet säkerställs bland allt befäl på aktiv stat.

Utredningen anser av här anförda skäl det motiverat att särskilt pröva förutsättningarna att rekrytera flygvapnets stam- resp. reservbefäl inom ramen för värnplikten och anordna grundutbildningen av stam- och reservbefäl inom flygvapnet som värnpliktsutbildning.

5.4.3. Flygtidsproblematiken

I redovisningen i avsnitt 5.3 — som i huvudsak är en sammanfattning av MTU tidigare avgivna förslag i flygförarfrågan — påvisades bl. a. vikten av att ta till vara färdigutbildad flygförarpersonal och härigenom spara in flygtid för nyutbildning av flygförare. I utredningens beräkningar har därvid förutsatts att förarpersonalen kan utnyttjas för krigsplacering på krigsflygplan under genomsnittligt 15 år. Utredningen utgår i det följande liksom tidigare1 från att förarna kan stå kvar till i genomsnitt 38 år vid divisionerna. Utredningen kan här peka på att de uppgifter utredningen inhämtat från en rad utländska flygvapen tyder på att detta kan vara en lämplig, genomsnittlig övre åldersgräns för krigsplacering på krigsflyg- plan. Som utredningen i tidigare sammanhang uttalat bör emellertid lämpligheten av denna åldersgräns fortlöpande prövas med ledning av de erfarenheter som erhålls av personalens fortsatta tjänstgöring på krigsflyg- plan. Härför talar inte minst ekonomiska faktorer.

1 Jfr SOU 1969:33, 5.198, PM Stencil Fö 1970:11, s. 21 och PM 1971.03.23, s. 7. '

Om det skall vara möjligt att inrymma 15 krigsplaceringsår före 38 års ålder för huvuddelen av flygvapnets flygförare är det nödvändigt att dels rekrytera unga aspiranter, dels koncentrera utbildningen från och med aspirantanställningen på flygutbildning. Grundutbildningen av aspiranter bör alltså från denna synpunkt inriktas på att så snabbt som möjligt göra aspirantema krigsplaceringslämpade som förare på krigsflygplan. Mot detta synsätt kan ställas önskemål att den grundläggande utbildningen inte enbart skall inriktas mot de relativt sett närliggande uppgifterna som krigsflygförare under 15 år utan också bör utgöra en nödvändig förberedelse och erfarenhetsbakgrund för befälsuppgifterna efter 38 års ålder — dvs. befälsuppgifterna under mer än hälften av livskarriären vid nu gällande pensionsålder.

Vid avvägningen mellan dessa två motsatta ytterlighetssynpunkter måste härutöver också andra aspekter beaktas, bl. a. — och kanske främst — behovet att utbilda personal även för chefspositionerna inom de flygande divisionerna.

Utredningen finner det för egen del viktigt att den grundläggande utbildningen till stambefäl i flygförartjänst inriktas på att snabbt förbereda huvuddelen av aspirantema för krigsplacering som förare på krigsflygplan. Alla flygföraraspiranter bör emellertid härutöver ges den för hela det militära försvaret gemensamma grund som utgörs av den allmänmilitära utbildningen. Detta är, som utredningen redan framhållit i punkt 5.4.2, en grund som allt yrkesbefäl inom flygvapnet behöver. Det är vidare en förutsättning för att aspirant som inte fullföljer utbildningen till stambefäl på ett meningsfullt sätt skall kunna tas till vara som värnpliktsbefäl i krigsorganisationen.

Av det föregående har framgått att det bör eftersträvas att utnyttja de färdigutbildade flygförarna för krigsplacering på krigsflygplan under i genomsnitt minst 15 år. Fortsatt utbildning av och tjänstgöring för den färdigutbildade flygförarpersonalen bör med denna utgångspunkt utfor- mas så att varje flygförare som uppnått krigsplaceringsduglighet fr. o. m. tidpunkten härför under de närmast följande 15 åren kontinuerligt ges fortsatt flygslagsutbildning av den omfattning som redovisats i det föregående (punkt 5.3, bild 5.1), dvs. 150 timmar per år under första, 130 timmar per år under andra och 110 timmar per år under den tredje fem-årsperioden. Ett årligt flygtidsuttag av denna omfattning förutsätter att flygföraren huvuddelen av året tjänstgör vid division. Mot detta kan ställas önskemål om att flygföraren, ilikhet med övrigt stambefäl, bör ges den fortsatta utbildning som erfordras för kommande befälsuppgifter dels inom de flygande förbanden, dels efter tjänsten vid division. Vidare finns önskemål att ta i anspråk flygförarpersonal i åldrar under 38 år för befattningar som bl. a. flyglärare eller provflygare. Slutligen finns också ett främst av karriär— och rättvisehänsyn, och med dessa förknippade rekryteringsaspekter, betingat önskemål att ge även relativt unga flyg- förare möjlighet till högre karriär genom högre utbildning följd av stabstjänstgöring.

Även utformningen av den fortsatta utbildningen (under krigspla- ceringstiden som flygförare) av flygförarpersonalen blir en fråga om avvägning varvid följande aspekter måste beaktas

önskemål att varje flygförare har erforderlig krigsanvändbarhet samt . önskemål om fortsatt utveckling av flygförarnas chefs- och ledarför- måga. Utredningens överväganden av dessa frågor som rör fortsatt utbild- ningsgång och karriärgång för den färdigutbildade flygförarpersonalen redovisas i kapitel 10.

I anslutning till vad i det föregående anförts om ianspråktagande av flygförarpersonal för uppgifter utanför divisionerna vill utredningen framhålla vikten av att flygförarna stimuleras stanna kvari flygtjänst vid division med krigsflygplan så länge de alltjämt kan krigsplaceras på sådana flygplan. Utredningen vill således generellt förorda att möjligheten till fortsatt befordran inte skall vara sämre för den som kommer att tjänstgöra vid division intill övre gränsen för krigsplacering på krigsflyg- plan än för den som relativt tidigt går genom högre kurs vid militärhög- skolan och därefter går över till stabstjänst. Utredningen finner det slutligen vara en styrka för systemet om det bland befattningshavare med flygtjänstbakgrund i ledande positioner inom flygvapnet finns ett relativt starkt inslag av personal med flerårig praktisk erfarenhet av divisions- Chefskap.

5.4.4. Förutsättningarna att utnyttja icke ständigt tjänstgörande befäl

Som redan delvis framgått av kapitel 4 i det föregående tas det ständigt fredstjänstgörande befälet inom flygvapnet i krigsorganisationen 1 an- språk för uppgifter av ytterst skiftande slag. Många sådana krigsuppgifter kräver aktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeser- farenhet, tekniska kunskaper rn. m. Exempel härpå är bl. a. befattningar- na för förare på krigsflygplan, radarjaktledare m. fl. befattningar inom stridsledningsorganisationen och befattningar inom den tekniska tjänsten vid krigsbasernas stationskompanier. Andra uppgifter inom krigsorganisa- tionen som f. n. bestrids av flygvapnets stambefäl kan visserligen ställa bestämda krav på skicklighet, erfarenhet och teknisk kunskap, men inte samma höga krav på att denna skicklighet, erfarenhet och kunskap är dagsaktuell och kontinuerligt underhållen. Tjänstgöringsåldersutredningen anser att det allmänt taget finns möjlighet att utnyttja icke ständigt tjänstgörande befäl (dvs. befäl på reservstat eller i reserv och värnpliktigt befäl) i krigsbefattningar av typen vaktplutonchef, skyddskompanichef m.fl. Utredningen bedömer vidare att det bör vara bättre att i krigsorganisationen ha reserv- och värnpliktigt befäl i nyssnämnda och liknande positioner som f. n. bestrids av trupputbildare på aktiv stat och bibehålla nuvarande antal stambefäl inom t. ex. stationskompaniema än att bibehålla stampersonalen vid vaktplutoner och som skyddskompanichefer och i stället utnyttja reserv- och värnpliktigt befäl inom stationskompanier och i klargöringsplutoner. Det synes emellertid i detta sammanhang vara av vikt att betona att utnyttjandet av värnpliktig eller reservpersonal i stället för personal på aktiv stat som en förutsättning har att vederbörande kontinuerligt och

konsekvent repetitionsövas i krigsbefattning inom ramen för krigsför- band.

Utredningen finner vidare att samma resonemang som i det föregående förts om krigsbefattningar inom stationskompanier resp. vaktplutoner e. d. i viss utsträckning kan föras då det gäller på ena sidan vissa befattningar inom alla yrkesfack och på den andra sidan befattningari expeditionstjänst.

5.4.5. Stambefalets lårar- och instruktörsuppgifter

Utredningen har i avsnitt 5.2 i det föregående påvisat att den organisato- riska utvecklingen inom krigsbasorganisationen fram mot mitten av 1980-talet medför att antalet värnpliktiga per stambefäl i krigsorganisa- tionen ökar. Samtidigt ökar också antalet värnpliktiga som årligen måste utbildas vid varje enskild flottilj.

Grundutbildningen av värnpliktiga vid flygvapnet är organiserad på två skeden. Det första skedet om ca tre1 månader upptar huvudsakligen för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Härutöver ges de värn- pliktiga under detta skede en befattningsutbildning (yrkesutbildning) så att den värnpliktige skall kunna placeras vid baskompani eller motsvaran- de enhet för fortsatt befattningsutbildning.

Det andra skedet om ca nio2 månader upptar huvudsakligen befatt- ningsutbildning inom förbands ram (baskompani etc.) och förbandsut- bildning. Härutöver ingår viss ytterligare allmänmilitär utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen under såväl skede ett som två leds i allt väsentligt av särskilda instruktörer, trupputbildare.

Utbildningsorganisationen är vidare uppbyggd så att de värnpliktiga

. fördelas på fyra i huvudsak lika stora omgångar som rycker in i början av varje kvartal (jfr bild 5.2).

Detta utbildningssystem ger i vissa hänseenden stora fördelar. Bl. a. erhålls en jämn belastning på specialkompaniet vid vilket utbildningen under det första skedet äger rum. Detta gör det möjligt att rationellt utnyttja instruktörspersonalen — trupputbildama — vid specialkom- paniet. Denna personalgrupp leder dessutom den under andra skedet utspridda allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga. Huvuddelen av utbildningen under detta skede — befattningsutbildningen inom förbands ram (baskompani etc.) — och befattningsutbildningen under första skedet leds av befäl inom t. ex. baskompani, dvs. av mästarpersonal och tekniker. Rörande utbildningssystemet under andra skedet uttalade 1960 års vämpliktsutredning bl. a. följande (SOU 1965: 68, s. 450):

Den allmänmilitära utbildningen under andra skedet sköts i princip av särskilda instruktörer, tillhörande kategorin trupputbildare. Enligt värnpliktsutredningens mening är det emellertid angeläget, att även de värnpliktigas ordinarie befäl deltar i

1 l CFV principförslag till försök med modifierad värnpliktsutbildning räknas mgd 21/2 månad. ] CFV principförslag till försök med modifierad värnpliktsutbildning räknas med en försöksvis minskning av utbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga under detta skede från nio till 8 1/2 månad.

Bild 5.2 Grundutbildningens inpassning1 för flertalet av de värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet

//////////Ö”2 . /////////73 . ! //////////

8/10

4 /////////B

Grundläggande skolmässig utbildning (skede 1).

/9

ll

Fortsatt utbildning inom förbands ram (skede 2).

/

' Enligt CFV principförslag till försök med modifierad värnpliktsutbildning.

främst den allmänmilitära utbildning under ifrågavarande skede som avser tillämpad utbildning i förhand. Härför talar två skäl. För det första ger denna utbildning den tekniska stampersonalen möjlighet att få fortlöpande övning i att föra trupp under förhållanden, närbesläktade med dem som råder under krig. Denna personal är i krig förbandschefer och skall som sådana leda sina förband också under nu nämnda förhållanden. Fortlöpande övning torde vara nödvändig härför. För det andra bidrar en sådan ordning till att hos den värnpliktige öka känslan av att han är medlem i ett av befäl och meniga fast sammansatt förband för vars funktion förbandets chef i alla avseenden har ett odelat ansvar; härigenom stärks disciplinen och utbildnings- resultatet förbättras. En förutsättning för att den angivna ordningen skall komma till stånd är emellertid att den aktiva militära och civilmilitära personalen själv erhållit och erhåller skolning härvidlag.

Tjänstgöringsåldersutredningen delar värnpliktsutredningens uppfatt- ning i denna fråga och vill härutöver framhålla att ökad förmåga hos bl. a. flygvapnets mästare och tekniker att ha hand om allmänmilitär utbild- ning av värnpliktiga m. fl. även i andra avseenden bör ha positiv effekt. Sådan ökad förmåga bör enligt utredningens mening innebära en nödvändig, förbättrad kvalitet på dessa befattningshavare eftersom de i sina krigsuppgifter som chefer inom basförbanden måste kunna utbilda sina egna krigsförband. Härtill bör läggas att god förmåga att utbilda förband över huvud taget erfarenhetsmässigt även verkar utvecklande på förmågan att leda förband.

Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående konstaterat (jfr

även bild 5.2) att systemet med koncentration av den allmänmilitära utbildningen till första skedet av grundutbildningen i förening med uppdelningen av vämpliktskontingenten på fyra inryckningsomgångar ger jämn belastning på specialkompaniet och rationellt utnyttjande av instruktörspersonalen. Dessa fördelar bör emellertid inte få undanskym- ma att systemet också innebär vissa nackdelar. Enligt utredningens mening kan nämligen den ständiga upprepningen av i stort samma utbildning och övningar inryckningsomgång efter inryckningsomgång i längden komma att te sig monoton för berörd instruktörspersonal. Härtill kommer att systemet med en utbildningsorganisation för det första skedet och en annan för det andra skedet av grundutbildningen samt med utbildningsansvaret för allmänmilitär utbildning och fackutbildning fördelat på befäl i skilda yrkesfack synes ge befälet relativt små möjligheter att under hela grundutbildningen fortlöpande följa upp de värnpliktigas totala utbildning, utveckling, tjänstgöring m. m. Ett system med bibehållen skedesindelning och utbildningsomfattning m. rn. ivilket befäl inom samma yrkesfack under hela grundutbildningen svarar för huvuddelen av all utbildning — såväl allmänmilitär som i teknisk tjänst — för sina värnpliktiga synes i princip ge klarare ansvarsförhållanden samt ge befälet bättre möjligheter att kontinuerligt följa upp de värnpliktiga totalt (såväl allmänmilitärt som fackmässigt) under deras utbildning och tjänstgöring. Någon förändring i uppföljningen av den fackmässiga utbildningen ernås däremot inte.

5.4.6. Slutsatser och sammanfattning

Utredningen har i avsnitt 5.2 pekat på att den organisatoriska utveck- lingen inom flygvapnet innebär att antalet flygdivisioner och flottiljad- ministrationer efter hand minskar. Samtidigt går också behovet av personal för bl. a. produktion av flygtid resp. i sambandstjänst ned. Minskningar av motsvarande omfattning av behovet av personal i dessa fack inorn basorganisationen i krig bedöms inte vara aktuella. Det kan således förväntas en gradvis förskjutning i relationerna mellan på ena sidan tillgången i fredsorganisationen på stampersonal i bl. a. sambands- tjänst och teknisk tjänst och på andra sidan behovet i krigsorganisationen av motsvarande personal. Frågan uppstår då hur man inom en efter hand minskande fredsorganisation skall kunna tillgodose befälsbehoven inom en krigsorganisation som inte minskar i motsvarande grad.

Utredningen har vidare i avsnitt 5.1 beskrivit krigsmiljön och i punkt 5.4.1 framhållit att det i krig på varje befattningshavare vilar ett ansvar att försvara sin arbetsplats och sig själv samt på varje chef vilar ett ansvar för att försvar ordnas och att underlydande personal leds och övas i detta försvar. Utredningen anser därför det nödvändigt att i flygvapnets olika yrkesfack integrera såväl duglighet i den speciella yrkesgrenen som en allmän förmåga att leda och instruera i markstridstjänst. Utredningens överväganden i denna punkt leder fram till slutsatsen att det är fel att tala om exklusiv markstrid och att det år principiellt felaktigt att ha en särskild personalgrupp som enbart sysslar med markstrid. Denna är i

flygvapnets befälskadrar.

Slutsatsen av utredningens överväganden i dessa delar är att man bör säkerställa kvaliteten i krigsbasorganisationen resp. i sambandsorganisa- tionen och strilorganisationen med personal på aktiv stat som, utöver nuvarande fredsuppgifter inom aktuellt yrkesfack, i fred också har hand om den allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga. Detta innebär att kategorin trupputbildare bör utgå. Samtidigt måste personalstaterna för mästare, tekniker, sambandspersonal och strilpersonal ökas ut så att även de nya arbetsuppgifterna i fred för resp. fack kan bestridas.

I den mån här avsedd ändring av fackindelningen av stambefälet inte visar sig vara tillräcklig för att säkerställa att den för krigsorganisationen oundgängligen erforderliga stampersonalen har arbetsuppgifter i fredsor- ganisationen bör även andra åtgärder kunna komma i fråga. En sådan kan vara att pröva möjligheterna att utnyttja militär eller civilmilitär personal på aktiv stat för arbetsuppgifter som f. n. bestrids av annan personal.

Den av utredningen här skisserade ändringen av indelningen av stambefälet i yrkesfack förutsätter att befattningshavarna enligt visst systern cirkulerar mellan sina specialuppgifter i resp. yrkesfack och uppgifterna att vara instruktörer i allmänmilitär utbildning. Denna fråga behandlas närmare i kapitel 8 i det följande.

I det föregående har utredningen framhållit den avgörande betydelse för utformningen av den flygande personalens utbildning och tjänstgöring som flygtidsproblematiken och kraven på kontinuerlig flygtjänst har. Utredningen finner att den flygande personalen inom flygvapnet måste ha en fullgod markstridsutbildning så att den i ett trängt läge kan försvara sig själv och leda försvar av t. ex. motståndsnästes styrka. Utredningen anser emellertid att det inte är möjligt att med hänsyn till flygtidsaspek- terna och behovet av kontinuerlig flygträning för flygförarpersonalen ålägga denna personalgrupp vidgade uppgifter som instruktörer i mark- stridstjänst under tjänstgöringen som flygförare vid division.

Utredningens slutsatser av sina överväganden i avsnitt 5.4 kan sammanfattas enligt följande: . Nuvarande indelning av stambefälet i yrkesfack bör ändras varvid kategorin trupputbildare avskaffas och trupputbildarnas uppgifter fördelas på personalen i övriga fack utom flygförarfacket. . Flygförarpersonalens uppgifter bör i stort förbli oförändrade. . Önskvärdheten av att finna ytterligare arbetsuppgifter i fredsorganisa- tionen för den för krigsorganisationen oundgängligen erforderliga stampersonalen talar för att förefintliga uppgifter i fredsorganisationen i första hand förbehålls denna personal. . Rekryteringen av stam- och reservbefäl bör i princip ske genom värnplikten och utbildningen bör inriktas så att förtidsavgångna aspiranter oavsett kategori på meningsfyllt sätt kan tas till vara som värnpliktsbefäl i krigsorganisationen.

5.5 Vissa konsekvenser m. m.

Förändringar i enlighet med utredningens slutsatser och ställningstagan- den i det föregående medför konsekvenser inom en rad olika områden. Utredningen lämnar i det följande en kortfattad översikt över de viktigaste konsekvenserna och redovisar samtidigt på vilken plats i den följande framställningen den aktuella frågan närmare behandlas.

A. Konsekvenser rörande markstridsutbildningen

Som en följd av att trupputbildarnas uppgifter i markstridstjänsten förs över på personal i övriga fack utom flygförarfacket måste personalen i de övriga facken ha utbildning för de tillkommande uppgifterna som instruktörer i markstridstjänst i fredsorganisationen utöver den utbild— ning för markstrid som är nödvändig för fyllande av uppgifterna i krigsorganisationen.

Utredningen behandlar denna fråga i kapitel 9.

B. Konsekvenser rörande lärar- och ledarutbildningen

Mot bakgrund av stambefälets uppgifter som lärare och instruktörer dels allmänt, dels i värnpliktsutbildningen finner utredningen nödvändigt att särskilt se över utbildningen främst i ämnena pedagogik och psykologi i stambefälsutbildningen.

Även denna översyn görs i kapitel 9.

C. Vissa följder beträffande fackindelningen

Kategorin flottiljpoliser rekryteras f. n. genom vidareutbildning av plutonsofficerare i markstridstjänst (trupputbildare). Då trupputbildar- facket avvecklas kommer efter hand nuvarande rekryteringsunderlag för flottiljpoliserna (personal i räddningstjänst) att försvinna.

Utredningen behandlar i kapitel 8 bl. a. vissa fackindelningsfrågor som hänger samman med avvecklingen av trupputbildarfacket.

D. Avveckling av trupputbildarfacket

En förändring av fackindelningen av den omfattning som angetts idetta kapitel medför särskilda problem eftersom den nu anställda personalen rekryterats, anställts och utbildats för de uppgifter som f. n. åvilar personalen i resp. fack.

Utredningen behandlar frågor av denna art i kapitlen 17 och 18. Härvid behandlas organisationsfrågor främst ikapitel 17 och utbildnings- frågor i kapitel 18.

E. Tillkomst av eller utökad utbildning till värnpliktsbefäl

Till följd av att trupputbildarfacket slopas och kategorin trupputbildare efter hand försvinner måste trupputbildarnas nuvarande uppgifter i krigsorganisationen efter hand tas över av reserv- eller värnpliktigt befäl.

Utredningen redovisar i kapitel 16 bl. a. uppgiftsförändringarna för värnpliktigt och reservanställt befäl vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag och anger samtidigt riktlinjer för utbildning m. nr. av dessa kategorier.

6. Nivågruppering m.m. av befäls- uppgifterna

6.1 Allmänt

Som utredningen framhållit redan i kapitel 3 (avsnitt 3.4) får föränd- ringar i en befälsordning _ vilka bl. a. kan innebära ändrad inriktning av rekrytering och utbildning — full effekt först på lång sikt. Utredningen har därför ansett det vara av vikt att som underlag för sina överväganden och förslag i detta delbetänkande få belyst utvecklingen på sikt av flygvapnets krigs- och fredsorganisationer samt få dessas sannolika utformning på tio års eller längre sikt i möjlig mån klarlagd eller förutsagd.

Då det gäller den framtida krigsorganisationen har utredningen som utgångspunkt för sitt arbete haft antagandet att de viktigare enheterna inom denna och inom dess skilda system f. n. är kända till uppgifter och innehåll. Därmed kan också de viktigare befattningarna inom den framtida krigsorganisationen och dess olika system analyseras och värderas med avseende på befälsuppgifternas innebörd. Utredningen anser sålunda att kraven framdeles på befattningshavare inom t. ex. flygdivision i krig (divisionschef, gruppchef etc.), strilbataljon, basbataljon, sambands- enheter osv. kan bestämmas med erforderlig noggrannhet så att krigsbe- fattningar med likartade krav kan föras samman till grupper och så att dessa grupper kan ordnas i förhållande till varandra — nivågrupperas. Viss osäkerhet föreligger däremot om antalet enheter inom den framtida krigsorganisationen och om förutsättningarna att inom en krympande fredsorganisation tillgodose befälsbehoven i krigsorganisationen.

Även då det gäller fredsorganisationen har utredningen — trots rådande osäkerhet om dess framtida omfattning och utformning — ansett sig ha underlag för att bedöma vilka huvudsakliga kvalitetskrav som måste ställas på skilda grupper av befäl. Motsvarande analys och värdering som i krigsorganisationen samt nivågruppering av befattningar har därför gjorts för fredsorganisationen i syfte att närmast klarlägga hur de befattnings- havare i krigsorganisationen av vilka krävs aktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet, tekniska kunskaper m. m. på lämpligaste sätt bör tas i anspråk i fredsverksamheten.

I ett senare led av arbetet har utredningen därefter prövat behovet av jämkningar och omfördelning av uppgifter för att åstadkomma balans mellan krigs- och fredsuppgifter samt för att så långt möjligt inom ramen för det sakligt rimliga utforma befälsordningen så att befälsuppgifternai fred ter sig attraktiva. Denna del av arbetet redovisas närmare i kapitel 8.

Innan utredningen i detta kapitel närmare beskriver och exemplifierar befälsuppgifterna i krig för flygvapnets befäl samt lägger fram förslag rörande befälets uppgifter och gruppering på nivåer finner utredningen det nödvändigt att kortfattat redovisa sina utgångspunkter rörande flygvapnets framtida krigs- och fredsorganisationer.

6.2. Organisatoriska utgångspunkter 6.2.1 Den framtida krigsorganisationen

Det för utredningen under hand framlagda materialet rörande krigsorga- nisationens omfattning från mitten av 1980-talet stämmer i allt väsentligt överens med den hypotes beträffande den framtida krigsorganisationen som ligger till grund för chefens för flygvapnet underlag1 till överbefäl- havarens studier och utredningar med anledning av försvarets fredsorgani- sationsutrednings arbetez. Materialet visar i stort följande:

Staber och ledningsförband beräknas i krig framdeles kräva personal ur flygvapnet i ungefär samma omfattning som f. n.

Antalet flygförband beräknas enligt två alternativ. I det större alternativet stämmer antalet krigsdivisioner överens med det antal divisioner som angavs i Kungl. Maj: ts tilläggsdirektiv den 22 januari 1971 till FFU. I förhållande till nuläget minskar dock antalet krigsdivisioneri detta alternativ. Det mindre alternativet knyter an till departements- chefens uttalande i prop. 1972: 75 att planeringen bör riktas in mot ett färre antal divisioner än vad som tidigare planerats. MTU har i detta mindre alternativ räknat med åtta jakt-, sex attack- och sex krigsspanings— divisioner.

Även för krigsbasorganisationen redovisas antalet basförband i två alternativ. Båda alternativen innehåller ett i förhållande till nuläget minskat antal basbataljoner och ökat antal baskompanier.

För strilförbanden räknas med fortsatt utbyggnad och materielanskaff— ning på grundval av bl. a. rekommendationer av strilsystemutredningen (SUS 70).

För verkstadsförbanden slutligen räknas i materialet med en viss nedgång i antalet enheter i krigsorganisationen. Denna nedgång svarar mot minskningen i antalet flottiljadministrationer.

I arbetet med analyser, värdering och nivågruppering av befattningar inom krigsorganisationen har tjänstgöringsåldersutredningen utgått från att staber och förband under 1980-talet i stort måste innehålla motsvarande befattningar som de som upptas i de år 1972 gällande

] CFV SkI'l972.04.27 nr H 302736215. __ * Kungl. Maj:ts tilläggsdirektiv till FFU 1971.0l.22 och FFU skr till OB l971.03.3l.

mobiliseringstabellerna över personalbehov vid krigsförbanden (P-tabeller behov). Utredningens analyser och värdering av kraven på olika befatt- ningshavare inom krigsorganisationen har skett på grundval av ett omfattande underlag av bl.a. uppgiftsbeskrivningar för aktuella befatt- ningar. Detta underlag har kompletterats med översikts— och detaljstudier under upprepade studiebesök vid alla aktuella typer av staber och förband inorn flygvapnets krigsorganisation.

Vid utredningens analyser och värdering av befattningshavarnas upp- gifter har särskilt studerats faktorer som t. ex. följande grad av självständig beslutsfattning, konsekvenser av beslut, komplicitet i beslutsunderlag, tidspress, krav på utbildning och krav på tidigare erfarenhet från (tjänstgöring i) viss befattning etc. Utredningen har under detta analys- och värderingsarbete utgått från att befattningarna inom flygvapnets krigsorganisation bör kunna hänföras till någon av de befälsnivåer som gäller för krigsmakten. Befälsbefatt- ningarna inom flygvapnets krigsorganisation har därför av utredningen efter hand hänförts till någon av följande nivåer:

Nivå B bataljonschefsnivå Till denna nivå (grupp av befattningar) har utredningen i sina överslagsberäkningar även hänfört alla befattningar på nivåer över B-nivån Nivå K kompanichefsnivå Nivå P plutonchefsnivå Nivå T troppchefsnivå och Nivå G gruppchefsnivå

Det totala antalet krigsbefattningar på de skilda befälsnivåerna framgår av tabell 6.1.

Tabell 6.1 Krigsbefattningarnas fördelning på befälsnivåer

Nivå Ungefärligt antal krigsbefattningar

B 680

(och högre)

K 1 750 P 1 270 T 3 500 G 11 520

Krigsbefattningar för följande personal är inte medräknade i tabellen trafikledare, meteorologer, kassachefer och krigskassörer, läkarpersonal, intendenter, flygingenjörer samt flygfältsingenjörer och mätningstekniker.

För utredningens överväganden m.m. rörande befälsuppgifterna i den framtida fredsorganisationen har som underlag disponerats dels den f. n. fastställda eller tillämpade organisationen, dels det förslag till organisa- tion och personaluppsättning vid flygvapnets enheter i fred som chefen för flygvapnet avgav med underdånig skrivelse l971.03.15. Nämnda förslag föranledde inte annan åtgärd än att det av Kungl. Maj:t den 24 mars 1972 överlämnades till tjänstgöringsåldersutredningen ”att beaktas vid utredningens undersökningar av behovet av befäl vid flygvapnet”.

Chefens för flygvapnet nyssnämnda organisationsförslag byggde på antagandena att bl. a. omorganisationen av stockholmsförbanden (F 2, F 8 och F 18) genomförts och att Östgöta flygflottilj (F 3) dragits in. För F 14 räknades i förslaget med personalbehov som överstiger den personalram som sedermera av Kungl. Maj:t fastställts för denna enhet. F 18 personaluppsättning förväntas komma att fastställas vid senare tidpunkt. I organisationsförslaget hade inte kunnat inarbetas belysning av konsekvenserna av ev. ytterligare organisationsförändringar i enlighet med Kungl. Maj:ts tilläggsdirektiv till FFUl — indragning av ytterligare två resp. tre flottiljer. I flygstaben har därför senare för tjänstgörings- åldersutredningens räkning gjorts en överslagsmässig beräkning av perso- nalbehoven i fredsorganisationen för två alternativ — ett större och ett mindre — som knyter an till dels de krigsorganisatoriska förändringarna (jfr punkt 6.2.1), dels de alternativ för antalet flottiljadministrationer som FFU fått i uppdrag att pröva.

Det i det föregående omnämnda materialet har tjänstgöringsåldersut- redningen utnyttjat dels för nivågruppering m. in. av befälsuppgifterna i fredsorganisationen, dels för klarläggande av tendenser i utvecklingen av flygvapnets fredsorganisation och av flygvapnets personalstater. De förändringar som ett genomförande av de olika alternativen skulle få i fråga om flygvapnets personalstater framgår närmare av tabell 6.2. I denna har dock inte redovisats den minskning av antalet tjänster för civil personal som beräknas vara möjlig. I CFV fredsorganisationsförslag anges att behovet av tjänster för civilanställd personal beräknas minska med ett par hundra.

Vid utarbetandet av tabell 6.2 har utredningen till gällande personal- stater lagt det antal tjänster som skall tillkomma i samband med genomförandet av pensionsåldersreformen (jfr Fö PM 71). Tjänster för flygförarpersonal (utöver regementsofficerare i flygtjänst) har genom- gående redovisats tillsammans med kategorin kompaniofficerare.

Som framgår av tabell 6.2 förutsätter chefens för flygvapnet fredsorga- nisationsförslag och de därur överslagsmässigt framräknade hypotetiska organisationerna år 1980 en relativt omfattande omfördelning av tjänster mellan olika uppgiftsområden (fack). Den av utredningen i kapitel 5 (avsnitt 5.2) i det föregående beskrivna minskningen av organisationen för flygtidsproduktion framgår tydligt av tabellen.

] Tidpunkterna för avlämnandet av organisationsförslaget och utfärdandet av tilläggsdirektiven sammanföll i det närmaste.

Tabell 6.2 Procentuell förändring i förhållande till nuläget av antalet tjänster i olika fredsorganisationsalternativ

Kategori Procentuell förändring i förhållande till nuvarande personalstater för flygvapnet i CFV fredsorganisa— överslagsmässigt framräknad tionsförslag fredsorganisation år 1980 alternativ alternativ större mindre Regementsofficerare + 15 % + 9 % + 2 % Kompaniofficerare + 15 % + 14 % + 11 % Plutonsofficerare + 67 % + 23 % + 11 % Mästarpersonal — 6 % — 22 % — 33 % Flygtekniker — 31 % — 40 % - 49 % Flottiljpoliser — 4 % — ll % — 20 % Totalt - 1% —11% —21%

Utredningen återkommer till vissa frågor rörande flygvapnets freds- organisation i kapitel 8 i det följande.

6.3. Befälsuppgifterna i krig och fred 6.3.1 Allmänt

Utredningen har i det föregående (kapitel 5) i stora drag beskrivit den miljö i vilken flygvapnet har att verka i krig. En självklar utgångspunkt för flygvapnets befälsordning finner utredningen vara att den skall utformas så att krigets krav kan tillgodoses. Befälsordningen — dvs. befälets inbördes gruppering, rekrytering, utbildning och utnyttjande — är beroende av de uppgifter befälet ställs inför. Befälsuppgifterna i sin tur formas av de krav som ställs på krigsmakten i krig och de förberedelser härför som erfordras i fred.

Mellan befälsuppgifterna i freds- och krigsorganisationen finns i en mängd fall klara samband. Sålunda krävs i princip av befäl i fredsorganisa- tionen om de effektivt skall fylla en rad väsentliga militära uppgifteri fred att de har dels god allmän kännedom om krigsorganisationen och krigets krav, dels fullgod förmåga och befäst vana att lösa uppgifter inom denna senare organisation. Detta gäller i fråga om såväl stabsuppgifter av planerande eller vidareutvecklande karaktär, som uppgifter inom mobili- seringsarbete, administration och förvaltning. Det är inte minst fram- trädande för personal som i fredsarbetet skall fullgöra uppgifter som lärare eller instruktörer.

I den motsatta riktningen, dvs. mellan uppgifterna i krig och uppgifterna i fred, föreligger däremot inte alltid ett lika klart samband. För åtskilliga uppgifter inom krigsorganisationen krävs nämligen inte att vederbörande befattningshavare är ständigt tjänstgörande i flygvapnets fredsorganisation. Sådana uppgifter återfinns framför allt inom verksam- hetsområden inom vilka man kan tillgodogöra sig personal med viss speciell civil utbildning eller inom vilka visserligen ställs bestämda krav på militär yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet och teknisk kunskap, men inte

krav på att dessa är dagsaktuella och kontinuerligt underhållna genom ständig tjänstgöring.

För en rad vitala befattningar inom flygvapnets krigsorganisation — främst uppgifter på bataljonschefsnivå och högre — krävs emellertid en så omfattande och kvalificerad utbildning att personal som går genom den måste vara i oavbruten tjänst under en lång följd av år. Kompetens för sådana befattningar uppnås emellertid inte genom enbart en grundlig flerårig skolmässig utbildning. En viktig del av utbildningen till fullstän- dig bataljonschefskompetens utgörs av praktisk tjänstgöring vid förband i efter hand alltmer kvalificerade befattningar. För utredningen ter det sig väsentligt och nödvändigt att kompetenstillväxten till bataljonschefs— och högre nivå byggs upp genom fortlöpande växling mellan kvalificerad skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring vid förband.

För andra betydelsefulla befattningar — t. ex. inom stridslednings- och teknisk tjänst — kan i och för sig föreligga krav på att utbildningen till aktuell krigsbefattning är relativt omfattande och högt kvalificerad. I vissa fall torde dessa krav i princip kunna infrias av reserv- eller värnpliktigt befäl i den mån dessa beträffande utbildningen också kan falla tillbaka på kvalificerad civil utbildning. Avgörande omständigheter vid val mellan yrkesbefäl och värnpliktsbefäl för sådana befattningar blir dels kraven på dagsaktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklig- het, yrkeserfarenhet och tekniska kunskaper, dels de särskilda krav på hög beredskap som måste ställas på vissa staber och förband inom flygvapnet, dels slutligen hur behoven av personal för utbildning, flygtids- eller striltidsproduktion, administration och förvaltning etc. i fredsorgani- sationen har tillgodosetts med yrkesbefäl. Utredningen får ånyo understryka att den i överväganden om att utnyttja reserv- och värnpliktigt befäl i krigsorganisationen allmänt taget utgått från den förutsättningen att den kompetens för krigsplacering som bibringats personal inom dessa befälsgrupper under grundutbildningen kan bibehål- las och befästas under regelbundet återkommande befäls- och repetitions- övningar i krigsförband. Utan en sådan återkommande utbildning saknar systemet med reserv- och värnpliktspersonal trovärdighet då hänsyn tas till de krav som inom ramen för gällande målsättning ställs på krigsmakten.

Utredningen redovisar i de följande punkterna närmare uppgifter om den nivågruppering av befälsuppgifterna i krig och fred som utredningen ansett sig böra utnyttja som underlag för sina överväganden rörande rekryterings-, utbildnings— och karriärgångarna för stambefäl inom flyg- vapnet. Redovisningen görs först nivåvis varefter utredningen i punkt 6.3.7 lämnar en sammanfattning av nivågrupperingen för olika uppgifts- fält eller yrkesfack. Utöver redovisningen i punkterna 6.3.2—6.3.6 lämnar utredningen också i bilaga 12 en förteckning över befälsbefattningar för flygvapnets personal i krigsorganisationen av vilken bilaga framgår den av utredningen utnyttjade nivågrupperingen.

En första självklar uppgiftsgrupp inom flygvapnet finner utredningen vara de befälsuppgifter inom krigsorganisationen som avser Chefskap för bataljon (inkl. uppgifter som ställföreträdande bataljonschef) och högre enheter och som innebär att inom krigsorganisationen svara för den kvalificerade ledningen av förbanden eller bestrida häremot svarande uppgifter inom staber. Som exempel härpå kan nämnas chef och ställföreträdande chef för bas- eller strilbataljon, chef för lednings-, sektor- och attackeskaderstab, sektorchef, chefjaktledare och chefluft- bevakningsledare. Vidare finns viktiga positioner för sektions—, avdel- nings- och en rad detaljchefer vid operations— (eller luftoperations—), attack-, jakt-, spanings-, stril— och bassektioner (avdelningar eller detaljer) inom högkvarteret, militärområdes—, tlygstridsledar- och sektorstab samt attackeskaderstaben som tveklöst bör hänföras till denna grupp. Hit hör också t.ex. sambandschefer inom bl.a. sektor- och högre staber. Kompliciteten i uppgifterna och de förberedelser som krävs i fred för att lösa krigsuppgifterna som chef för attack-, jakt- eller spaningsdivision ger enligt utredningens mening vidare vid handen att även Chefskap för flygande division måste hänföras till denna grupp av kvalificerade befälsuppgifter inom flygvapnets krigsorganisation.

Nära sammanhängande med dessa uppgifter inom krigsorganisationen är de uppgifter inom fredsverksamheten som gäller ledning av flygtjäns- ten vid divisioner och skolor, av striltjänsten vid strilanläggningar och av värnpliktsutbildning resp. av sambandstjänst inom fredsförbanden samt lärarverksamhet vid de olika militära utbildningsanstalterna. Nära sam- manhang med krigsuppgifterna har också de kvalificerade stabs- och ledningsuppgifter inom flottiljer, utbildningsanstalter, regionala och centrala staber samt förvaltningar som i fred avser planering, forskning samt vidareutveckling av t. ex. utbildning, taktik och stridsteknik.

Det för tjänstgöringsåldersutredningen framlagda materialet visar att överslagsmässigt ca 680 uppgifter för befäl ur flygvapnet inom krigsorga- nisationen vid mitten av 1980-talet bör vara att hänföra till bataljons- chefsnivå och högre. Under förutsättning att flygvapnets fredsorganisa- tion vid samma tid erhållit den av chefen för flygvapnet föreslagna utformningen och omfattningen skulle inom fredsverksamheten finnas behov av kvalificerad personal i sådan utsträckning att de överslagsmäs- sigt beräknade ca 680 personerna med bataljonschefs- eller högre kompetens för krigsorganisationen skulle kunna finnas anställda i fredstid. Som emellertid framgått av det föregående (punkt 6.2.2, tabell 6.1) förutsätter chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag en relativt omfattande omfördelning av tjänster mellan vissa nuvarande personalgrupper och bl.a. en viss utbyggnad av antalet tjänster för regementsofficer.

6.3.3. Befälsuppgifterna på K-nivån

Till en andra uppgiftsgrupp inom flygvapnet vill tjänstgöringsåldersutred- ningen föra de befälsuppgifter inom krigsorganisationen som dels avser chef eller ställföreträdare för kompani, dels svarar för andra betydelse-

Till denna grupp anser utredningen bör föras uppgifterna som ställföreträdande divisionschef och gruppchef vid krigsdivisionerna. Be- träffande uppgifterna för ställföreträdande divisionschef får utredningen dock anmäla att utredningen funnit att befattningshavare som bestrider dessa uppgifter måste ha den teoretiska bakgrund som erfordras för divisionschefskap. Inom strilorganisationen bör med kompanichefsbe- fattningama jämställas bl. a. uppgifterna för chefsradarjaktledare och radarjaktledare, radarövervakare, stridsledningsgruppchef , luftbevaknings- plutonchef, huvuddelen av uppgifterna för biträdande jaktledare och ett antal uppgifter av närmast stabsmässig karaktär. Till samma nivå som kompanichefsuppgifterna vid sambandsförband finner utredningen böra föras bl. a. sambandsofficersuppgiftema vid stril- och basbataljon samt en rad sambandsbefälsuppgifter inom de staber och ledningsförband som helt eller delvis organiseras av flygvapnet. Inom den tekniska tjänsten kan som exempel på uppgifter på kompanichefsnivå nämnas, förutom chef och ställföreträdare vid stationskompani, Chefskap för en rad viktiga enheter som klargörings-, ammunitions— resp. stationspluton samt flyg- plan-, flygplantele- eller materieltropp.

Utredningen har funnit att av personal som skall bestrida de i det föregående exemplifierade uppgifterna och en rad liknande uppgifter inom krigsorganisationen krävs aktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet, tekniska kunskaper m. m. Personal för dessa krigsuppgifter måste därför vara i ständig tjänst i fredsorganisatio- nen. Det för utredningen framlagda materialet visar att krigsorganisatio- nens behov (inkl. reserv) av befattningshavare för att bestrida här redovisade uppgifter uppgår till ca 1 050 personer. Härtill bör emellertid läggas ca 100 uppgifter för bl. a. chefer för stabskompanier och vissa positioner i staber där det kan vara av livsavgörande betydelse att ha personal med väl befäst och stor rutin omedelbart gripbar för att lösa uppgifter vid oväntad, kuppartad insats mot landet.

Utöver vad som förut angetts finns emellertid ytterligare ett antal uppgifter på kompanichefsnivå inom krigsorganisationen. Det är dels det framtida behovet av förare vid bl. a. lätt attackdivision samt vid transport-, helikopter- m. fl. icke stridande flygförband som företrädesvis bör tillgodoses med yrkesförare som lämnat flygtjänsten vid krigsdivision, dels ett antal uppgifter som bör kunna bestridas av personal som inte är i ständig tjänst inom fredsorganisationen. Sistnämnda uppgifter återfinns huvudsakligen inom staber och ledningsförband (främst uppgifter i stabs- eller sambandstjänst), luftbevakningsorganisationen (chef och stf chef luftbevakningskompani) samt de delar av basförbanden som svarar för betjäningsfunktioner av allmän karaktär (stabstjänst, skydd, intendentur- tjänst m. m.). Behovet (inkl. reserv) av icke ständigt fredstjänstgörande personal med kompanichefskompetens har utredningen funnit vara ca 700 personer.

Kravet på aktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet, tekniska kunskaper m. m. i en stor del av krigsuppgifter- na på kompanichefsnivån medför att den för krigsorganisationen erfor— derliga personalen i fredsorganisationen måste vara verksam i uppgifter

som utgör lämplig förberedelse för krigsuppgifterna. Utredningen finner det sålunda vara nödvändigt att förare för krigsdivision kontinuerligt undergår fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) vid fredsdivision, att radar- jaktledare kontinuerligt övas i radarjaktledning under så långt möjligt krigsliknande former och att t.ex. klargöringsplutonchef i fred har kontinuerlig kontakt med de tekniska m. fl. frågor som hänger samman med klargöringstjänsten i fred.

Utredningen tar i kapitel 8 i det följande upp frågan om hur balans mellan uppgifterna i krigs- och fredsorganisationerna skall kunna åstad- kommas.

6.3.4. Befälsuppgifterna på P-nivån

Som befälsuppgifter på plutonchefsnivå anser utredningen bör räknas en rad uppgifter med högst skiftande innehåll inorn flygvapnets krigsorgani- sation. En betydande del av dessa positioner utgörs av chef resp. ställföreträdare vid skilda typer av plutoner t. ex. kommandocentral- pluton, vaktpluton, stabspluton och plutoner för olika delar av under- hållstjänsten.

Utredningen anser att man i flertalet av de nyss exemplifierade uppgifterna bör kunna utnyttja värnpliktsbefäl.

Till plutonchefsnivån anser utredningen även i princip bör föras alla flygföraruppgifter vid krigsdivision som inte enligt punkterna 6.3.2—3 är att hänföra till högre nivå. Utredningen anser nämligen att man i princip bör ställa krav på lägst rotechefskompetens hos alla flygförare. Som utredningen senare (kapitel 10) kommer att påvisa bör emellertid med hänsyn till den begränsade tillgängliga flygtiden flygutbildningen priorite- ras så att förarna kan utnyttjas för krigsplacering under ett stort antal år. Av dessa skäl är det nödvändigt att acceptera att vissa befattningshavare som formellt inte hunnit längre i kompetenstillväxt än till troppchefs- nivån används i flygföraruppgifter vid krigsdivison.

Till plutonchefsnivån bör också föras ett litet antal uppgifter för flygnavigatör vid lätta attackförband samt vid bl.a. transport- och helikopterenheter. Däremot kommer behovet av flygnavigatörer vid attack- och spaningsförbanden att försvinna efter hand som övergång sker till ensitsiga flygplan vid dessa förband. Enstaka uppgifter för flygnaviga- tör (yrkesbefäl) återfinns också på kompanichefsnivån. Vidare bör med plutonchefsuppgifter jämställas dels vissa striluppgifter såsom återledare, dels ett antal uppgifter inom sambandstjänsten. Till plutonchefsnivå inom den tekniska tjänsten finner utredningen bör räknas ett antal uppgifter för ställföreträdare till befattningshavare på K-nivå främst inom stationskompani.

Här exemplifierade uppgifter för flygförare och i striltjänst samt de omnämnda uppgifterna i sambandstjänst har utredningen funnit böra bestridas av stampersonal. Av flygnavigatörsuppgifterna bör däremot huvuddelen kunna bestridas av icke ständigt fredstjänstgörande befäl.

Det totala antal plutonchefsuppgifter i krig som kräver stambefäl är förhållandevis ringa. Om positionerna i flygtjänst frånräknas uppgår antalet till endast drygt 300.

Befälsuppgifterna på troppchefsnivå inom flygvapnets krigsorganisation kräver — liksom fallet är på andra nivåer — till mycket stor del personal som besitter aktuell och kontinuerligt underhållen yrkesskicklighet, yrkeserfarenhet och tekniska kunskaper m. m.

Inom strilorganisationen finner utredningen att bl. a. krigsbefattningar såsom trådjaktledare, radarjaktledarbiträde i stril 60 och biträdande målföljningsledare bör hänföras till troppchefsnivå och bestridas av personal i ständig tjänst i fred. Utredningen anser härvid att ett 70-tal krigsbefattningar som nu bestrids av tekniska biträden principiellt bör bestridas av militär personal. Även inom sambandsförbanden i krig finns ett antal uppgifter på troppchefsnivå som utredningen funnit kräva sådan aktuell väl underhållen yrkesskicklighet, rutin m.m. att för uppgifterna bör svara personal i ständig tjänstgöring. Ett väsentligt större antal uppgifter på denna kompetensnivå inom sambandstjänsten bör emellertid kunna anförtros åt värnpliktsbefäl.

Om den tekniska tjänsten inom bl. a. krigsbasförbanden skall fungera tillfredsställande krävs framdeles liksom f. n. ett relativt stort inslag av stampersonal på troppchefsnivå inom stationskompanier (-plutoner) m. fl. förband som svarar för bl. a. klargöring av flygplan, service, reparationer, förrådshållning etc. Antalet sådana uppgifter i krigsorganisa- tionen på 1980—talet uppgår enligt det till utredningen överlämnade materialet till omkring 1 300.

Till troppchefsnivå bör även hänföras uppgifterna som t. ex. räddnings- ledare vid krigsbaserna och flygfältsplutonchef vilka uppgifter enligt utredningens mening är av sådan karaktär att de måste bestridas av stampersonal.

Antalet uppgifter som kräver stampersonal på troppchefsnivå i den framtida krigsorganisationen är betydande — totalt ca 1 750.

Uppgifter på troppchefsnivå inom den framtida fredsorganisationen är bl. a. uppgifter som beträffande uppgiftsinnehållet svarar mot krigsupp- gifterna inom stril och en rad uppgifter för flygtidsproduktion och instruktörsverksamhet inom den tekniska tjänsten. Till troppchefsnivån bör vidare hänföras ett antal uppgifter för den löpande verksamheten och som instruktörer i sambandstjänst, instruktörsuppgifter i markstridstjänst (nuvarande trupputbildaruppgifter) samt uppgifter som räddningsledare, i vakt- och brandtjänst samt vissa uppgifter inom expeditions— och förvaltningstjänsten. Antalet uppgifter som bör hänföras till troppchefs- nivån i den skisserade framtida fredsorganisationen uppgår till ca 1 550. Det till utredningen överlämnade materialet visar således att det kommer att föreligga en betydande obalans mellan behovet av stampersonali krigsorganisationen och tillgången på uppgifter för yrkesbefäl i fredsorga- nisationen. Denna obalans hänför sig främst till två områden — striltjänsten och den tekniska tjänsten — inom vilka områden behovet av stampersonal i krigsorganisationen väsentligt överstiger det antal arbets- uppgifter i fredsorganisationen, som kan beräknas föreligga vid oföränd- rad uppgiftsfördelning i fred. Utredningen återkommer i kapitel 8 till frågan om hur balans mellan befälsuppgifterna på troppchefsnivå inom flygvapnets framtida krigs- och fredsorganisationer kan åstadkommas.

Ett relativt stort antal befälsuppgifter inom flygvapnets krigsorganisation kan hänföras till gruppchefsnivå. Gemensamt för dessa befälsuppgifter är att de inte ovillkorligen kräver personal som är i ständig tjänst inom flygvapnets fredsorganisation. Befälsuppgifterna på gruppchefsnivå inom flygvapnets krigsorganisation bör därför generellt kunna lösas av befäl som utbildas och repetitionsövas inom ramen för värnpliktslagens stadganden — dvs. av värnpliktsbefäl.

Det ter sig emellertid naturligt att framdeles liksom f. n. ta i anspråk för uppgifter på gruppchefsnivå i krigsorganisation utöver värnpliktsbefäl även elever under utbildning till yrkes— eller reservbefäl. Såsom utred- ningen framhållit i det föregående (punkt 5.4.3) bör också utbildningen av stambefäls— och reservbefälsaspiranter i princip och i möjlig utsträck- ning samordnas med värnpliktsutbildningen. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 9 Allmänna mål för rekrytering och utbildning.

6.3.7. Fackvis sammanfattning av befälsuppgifterna i krig och fred

Inom samtliga de i föregående punkter (6.3.2—6) beskrivna befälsnivåer- na inom freds- och krigsorganisationen finns befälsuppgifter som på ett naturligt sätt kan hänföras till ett bestämt yrkesfack eller yrkeslinje. De fack eller yrkeslinjer som sålunda kan klart särskiljas är enligt utred- ningens mening följande 0 flygtjänst . striltjänst . sambandstjänst och . teknisk tjänst.

Det finns emellertid också en rad befälsuppgifter som antingen inte naturligen hör hemma i något av de nyssnämnda huvudfacken (yrkes- linjerna) eller om vilka tvekan kan råda om de bör hänföras till något av dessa fack eller inte. I den följande framställningen i denna punkt har tjänstgöringsåldersutredningen valt att behandla de befälsuppgifter som inte klart kan hänföras till något av de nyssnämnda yrkesfacken under rubriken ”övrig tjänst”.

En på dessa grunder gjord, grov uppdelning av stambefälsuppgifternai krigsorganisationen på huvudfack och befälsnivåer redovisas i tabell 6.3. I anslutning till denna tabell, som i avrundade tal återger det ungefärliga antalet stambefälsuppgifter i krig, får utredningen anföra följande.

F Iygtjänst

Till facket flygtjänst har utredningen hänfört samtliga uppgifter för flygförare vid krigsdivisionerna samt vid transport-, helikopter- m. fl. förband. Uppgifter —— t.ex. vissa sambandsflygföraruppgifter — som bedöms kunna lösas av elever under utbildning till krigsflygförare har inte tagits med i tabellen. Uppgifter för flygnavigatör har heller inte medräknats.

Tabell 6.3 Antalet stambefälsuppgifter (avrundade tal inkl. mobilise- ringsreserv) i krig fördelade på vissa huvudfack och på befälsnivåer

Befälsnivå Ungefärligt antal stambefälsuppgifter flyg- stril— sam- teknisk ”övrig totalt tjänst tjänst bands— tjänst tjänst" tjänst B och högre 50 220 40 _ 370 680 K 50 390 100 380 130 1 050 P 300 130 30 160 10 630 T — 290 60 1 330 180 1860 Summa 400 1 030 230 1 870 690 4 220

Till kolumnen ”övrig tjänst” har utredningen hänfört alla de uppgifter inom krigsorganisationen som inte hänförs till flygtjänst men ändå angetts kräva personlig flygtjänsterfarenhet.

Striltjänst

Till facket striltjänst har uteslutande hänförts uppgifter av renodlad stridslednings— och/eller luftbevakningskaraktär. Av dessa uppgifter på bataljonschefsnivå och högre finns emellertid ett 40—tal som med hänsyn till önskemål att inom strilorganisationen i vissa strilbefattningar ha tillgång till personal med tlygförarerfarenhet har ansetts böra bestridas av flygutbildad personal.

Inom strilorganisationen finns härutöver ett antal uppgifter som inte innefattar direkta striluppgifter och som kan eller bör bestridas av personal med flygutbildning. Dessa uppgifter redovisas i kolumnen ”övrig tjänst”. Uppgifterna inom sambandstjänsten i strilorganisationen redovi- sas i kolumnen sambandstjänst.

Sam ba ndrtjiinst

Till facket sambandstjänst har hänförts alla positioner som bedömts kräva stambefäl i sambandstjänst oavsett var inom krigsorganisationen uppgifterna skall fullgöras.

Teknisk tjänst

I facket teknisk tjänst ingår alla positioner som kräver stambefäl i teknisk tjänst vid flygförband (färdmekaniker), bas— och verkstadsförband samt strilförband. Härutöver ingår också ett fåtal uppgifter för teknisk personal inom vissa staber.

"Övrig tjänst”

Som framgått av det föregående har till denna kolumn i tabell 6.3 hänförts alla uppgifter som inte klart kunnat hänföras till något av de nyssnämnda huvudfacken. Denna kolumn upptar följaktligen inte något enhetligt

yrkesfack utan uppgifter som från skilda utgångspunkter kan grupperas och föras samman på olika sätt.

Som framgår av tabell 6.3 återfinns huvuddelen av befälsuppgifterna på bataljonschefs- och högre nivå i denna kolumn. Dessa uppgifter kan delas upp i två grupper. Den ena gruppen utgörs av befälspositioner i vilka det i krig krävs eller är önskvärt med flygförarerfarenhet. Den andra gruppen utgörs av uppgifter i krigsorganisationen på bataljonschefs— och högre nivå som bedöms kunna lösas av personal som saknar flygförarer- farenhet. I det underlag som utredningen har haft tillgängligt rörande fredsorganisationen har förutsatts att av uppgifterna på befälsnivåerna B och högre ca 190 skulle besättas med personal med flygförarerfarenhet medan ca 430 uppgifter skulle kunna bestridas av personal med annan erfarenhetsbakgrund än flygförarerfarenhet. Fördelningen av uppgifterna på B-nivå och högre på fack skulle med denna utgångspunkt totalt bli följande

med flygförarerfarenhet 601 + 190 = 250 utan ” = 430

Knappt två tredjedelar av befälsuppgifterna på befälsnivå B och högre nivåer skulle alltså enligt här redovisad fördelning kunna bestridas av personal med annan erfarenhetsbakgrund än flygförarerfarenhet. Utred- ningen utgår från att man inom ramen för den totala massan uppgifter på dessa nivåer bör ha möjlighet att efter hand ompröva de inbördes relationerna mellan personal med och utan flygförarerfarenhet.

Till kompanichefsnivån har utredningen hänfört ett 30—tal uppgifter för äldre flygförarpersonal (flygförare som inte längre uppfyller ford- ringarna för krigsplacering vid krigsdivision). Dessa uppgifter avser i krig planläggnings- och reservföraruppgifter vid division och i fred uppgifter som divisionsadjutant resp. simulatorinstruktör. Utredningen återkom- mer i kapitlen 8 och 10 i det följande till behovet av personal för bl. a. nyssnämnda krigs- och fredsuppgifter.

Återstående uppgifter på kompanichefsnivå i kolumnen ”övrig tjänst” avser skilda typer av uppgifter _ bl. a. för stabskompanichef, chef underrättelsepluton och ett mindre antal uppgifter inom staber — som med hänsyn till kraven på hög beredskap m. rn. bör bestridas av stambefäl. Vidare ingår här en del av de fåtaliga flygnavigatörsuppgifter som framdeles måste bestridas av stambefäl.

I uppgifterna på troppchefsnivå ingår bl.a. uppgifterna i räddnings- tjänst, som flygfältsplutonchef m. fl.

l Divisionschefer, flyglärare, flygchefer m. fl.

7. Rekryteringsprinciper och befälsstruktur

7.1 Allmänt

Utredningen finner angeläget att inledningsvis peka på vissa väsentliga förutsättningar och grunder för utformningen av befälsordningen och befälsstrukturen.

Av tiden oberoende grundförutsättningar och grundkrav är att allt befäl på aktiv stat har att verka i två principiella huvuduppgifter — den ena i krigsorganisationen och den andra i fredsorganisationen. Inom båda dessa huvuduppgifter krävs av allt befäl på aktiv stat tre roller nämligen att verka som chef, som fackman och som utbildare.

Mellan uppgifterna i krig och i fred finns starkt samband. Krigets krav är ytterst styrande för allt befäls insatser och därmed för kraven på yrkesbefälet. Före ett krigsutbrott och i krig skall stambefälet kunna verka i samtliga nyssnämnda roller i kraft av den utbildning och verksamhet som genomförts i fred.

På sikt (jfr avsnitt 5.1 i det föregående) måste räknas med allt mer utvecklade krav på kvalitet hos personalen. Detta gäller för personal på alla uppgifts- eller kompetensnivåer. Kraven på förmåga till självständigt handlande blir mer framträdande. Det samma gäller kraven på förmåga att instruera, leda och ha kontakt med människor i de mest skiftande och svåra situationer.

Uppgifterna framdeles för yrkesbefälet — oberoende av uppgiftsnivå och oavsett nuvarande ställning som militär eller civilmilitär personal — ställer som nyss nämnts alla tre huvudkrav.

Dessa är 0 att vara chefer och ledare . att vara yrkesspecialister (fackmän) och 0 att vara lärare och instruktörer (utbildare)

De slutsatser rörande utformningen av befälsordningen som kan dras av här beskrivna förhållanden har redovisats i anförandel av statsrådet Sven Andersson:

1Anförande vid Försvarsväsendets underbefälsförbunds kongress den 16 maj 72.

De tre huvudkraven visar att det idémässigt och praktiskt är mera som förenar än som skiljer uppgiftsinnehavarna åt. En ny grundsyn är berättigad: yrkesbefälet utgörs i start av en enda grupp. yrkesofficerare, med gemensam identitet. Den totala mängden uppgifter för yrkesofficerare måste fördelas på innehavare utbildade för att verka inom olika uppgiftsfält och på skilda kompetensnivåer. Inom den helhet yrkesofficerarna bildar måste alltså finnas en ur krigs- och fredsorganisatio- nernas krav härledd underindelning. Denna motiveras av de skilda praktiska möjligheterna att skapa en fungerande befälsordning. Utifrån olika sakliga förutsätt- ningar kan denna kompetensfördelning leda fram till en uppdelning på ett varierande antal kompetensgrupper. Underindelningen i kompetensgrupp är naturlig och självklar både med hänsyn till faktiska förhållanden och ekonomi.

Utredningen söker i det följande klarlägga principerna för rekrytering och hur uppgifterna för yrkesofficerare (yrkesbefäl) kan delas upp på kompetensgrupper med hänsyn till ekonomiska förhållanden och praktis- ka möjligheter. Begreppet kompetensgrupp anser sig utredningen kunna tolka som en grupp av befäl som kännetecknas av en övervägande samstämmighet i fråga om uppgiftsinriktning och med denna samman- hängande rekryteringskrav, kompetensgivande utbildning m.m. Utred- ningen använder sig emellertid i det följande oftast av begreppen befälsgrupp eller yrkesofficersgrupp som utredningen anser ha samma innebörd som begreppet kompetensgrupp.

Innan utredningen i de följande punkterna går in på frågor om rekryteringsprinciper i stort — dvs. frågor om extern rekrytering (grundrekrytering) resp. intern rekrytering (vidareutbildning) till skilda typer av befälsuppgifter — och frågor rörande befälsstrukturen finner utredningen det vara nödvändigt att kortfattat redovisa några utgångs- punkter för de fortsatta övervägandena.

7.2 Vissa utgångspunkter

En självklar utgångspunkt för utredningens överväganden rörande befäls- ordningen vid flygvapnet är att flygvapnets skilda yrkesfack skall erbjuda livsyrken åt dem som väljer stambefälsbanan. Liksom andra grupper inom samhället måste också flygvapnets yrkesbefäl ha trygghet i anställningen. Utredningen har i sina beräkningar och överväganden rörande flygvapnets befälsstruktur funnit sig böra utgå från att fortsatt anställning som stambefäl vid flygvapnet intill den avgångsålder vid 60 år som numera gäller för huvuddelen av militär och civilmilitär personal på aktiv stat i princip bör erbjudas den som visat sig kvalificerad i samband med den grundläggande yrkesutbildningen.

Utredningen finner det också nödvändigt att i detta sammanhang något beröra de åldersfaktorer som har betydelse för utnyttjandet av befäl på aktiv stat i krig och fred och därmed för befälsstrukturen över huvud taget. Som utredningen redovisat i tidigare betänkande (SOU 1969133) finns inom såväl krigs- som fredsorganisationen en rad befälsuppgifter som ställer sådana krav i fysiskt och psykiskt hänseende att normalt endast ung personal kan komma i fråga. Andra befälsupp- gifter inom krigs— och fredsorganisationen kan också ställa höga krav på innehavama i fysiskt och psykiskt hänseende men samtidigt kräva att innehavama tillägnat sig ett för uppgifternas lösande avpassat mått av

ytterligare utbildning och/eller erfarenhet och rutin. För sådana befäls- uppgifter kan normalt inte den allra yngsta eller allra äldsta personalen komma i fråga. Ytterligare andra befälsuppgifter kan ha sådan karaktär att kraven på innehavama i fysiskt hänseende kan bedömas vara relativt sett låga. Om så är fallet kan — om även andra faktorer (behov av erfarenhet, rutin, arbetsuppgifternas kvalitet etc.) pekar häremot — äldre personal kommai fråga för denna typ av uppgifter.

Det kan alltså konstateras dels att vissa typer av uppgifter inom flygvapnets organisation måste bestridas av yrkesbefäl i ett visst givet åldersläge, dels att yrkesbefäl efter hand måste placeras om från uppgifter som uteslutande kan bestridas av personer i yngre åldrar till uppgifter som även kan uppehållas av äldre personal. Utredningen har i tidigare sammanhang (jfr SOU 1969: 33) kommit fram till vissa åldersnormer för befäl inom flygvapnets krigs- och fredsorganisation. Utredningens förslag till åldersnormer grundades på ett omfattande material. Detta innefattade bl. a. uppgifter om åldersgränser inom en rad utländska krigsmakter. Delvis grundades dessa på krigserfarenheter.

Utredningens normer redovisas häri tabell 7.1.

Tabell 7.1 Åldersnormer för flygvapnets personal

Krigsbefattning m. rn. Ovre åldersgräns (median) för krigsplacering Förare på stridsflygplanl 38 Radarjaktledare 45 Flygchef 50 Vissa befattningshavare i staber och strids— ledningstjänst 50 Personal inom basbataljon och radartropp 55

' Härmed avsåg utredningen flygplan aVSedda för attack-, jakt- eller spaningsupp- gifter och som ingår i attack-, jakt— eller spaningsdivision.

För åtskilliga befattningar inom flygvapnets fredsorganisation förelig- ger identitet med krigsbefattningarna. För sådana befattningar måste vad gäller åldersnormer kraven i krig vara styrande. Detta gäller bl. a. för de befattningar som redovisats i tabell 7.1. För vissa specifika fredsbefatt- ningar inom flygvapnets fredsorganisation räknade utredningen med åldersnormer enligt tabell 7.2.

Tabell 7.2 Åldersnormer utöver dem i tabell 7.1 för militär och civilmili- tär personal på aktiv stat i flygvapnets fredsorganisation

Fredsbefattning m. rn. Övre åldersgräns (median) för fredsplacering

Plutonchef och instruktör (trupputbildare) 42 Personal i räddningstjänst 42 Utbildningsledare 50

Under utredningens arbete på befälsordningen för flygvapnet har, sedan betänkandet (SOU 1969: 33) i tjänstgöringsåldersfrågan lades fram, inte kommit fram några omständigheter som gett utredningen anledning

räkna med andra åldersnormer för flygvapnets befäl än de här redovisade. Bl. a. ekonomiska skäl och flygsäkerhetsaspekterna gör det angeläget att man efter hand och på grundval av vunna erfarenheter prövar lämplighe- ten att tillämpa en övre åldersgräns (median) vid 38 år för krigsplacering av flygförare på krigsflygplan.

7.3. Rekryteringsprinciper

Behovet av militärt eller civilmilitärt yrkesbefäl för skilda uppgifter inom flygvapnet kan i princip tillgodoses på två huvudvägar —— extern rekrytering (grundrekrytering) dvs. utbildning och anställning av ny personal resp. intern rekrytering dvs. vidareutbildning av redan anställd och för andra uppgifter eller uppgiftsnivåer utbildad militär eller civilmilitär personal. Detta är intet nytt. Sålunda sker f. n. extern rekrytering av t. ex. regementsofficerare i flygtjänst. Intern rekrytering (dvs. vidareutbildning av redan anställd personal) sker t. ex. till rege- mentsofficer i sambandstjänst bland dels regementsofficerare som externt rekryterats i flygtjänst, dels kompaniofficerare i sambandstjänst. De största internt rekryterade grupperna är kompaniofficerama och den f. n. civilmilitära mästarpersonalen som rekryteras genom urval bland och vidareutbildning av plutonsofficerare resp. flygtekniker.

För någon mindre uppgiftsgrupp kan förekomma en variant av extern rekrytering — anställning av färdigutbildat militärt eller civilmilitärt befäl från annan försvarsgren. Denna rekryteringsväg har kunnat utnyttjas systematiskt endast då det gällt att tillgodose behov av befäl i sjukvårdstjänst. Den har i viss utsträckning kunnat användas för att tillgodose behov av trupputbildare eller av reservbefäl och synes i övrigt endast i enstaka undantagsfall ha kunnat utnyttjas för att tillgodose behov av stambefäl vid flygvapnet. För utredningens fortsatta övervägan- den rörande rekryteringen av stambefäl vid flygvapnet är denna sistnämn- da rekryteringsväg ointressant eftersom endast ett fåtal stambefäl vid flygvapnet framdeles torde kunna rekryteras denna väg. Den kan däremot ha intresse då det gäller rekryteringen av reserv- och värnpliktigt befäl (jfr kapitel 16).

De särskilda krav i fysiskt och psykiskt hänseende som ställs på förare av krigsflygplan och en rad befattningshavare inom strilorganisationen — bl. a. radarjaktledare # gör det nödvändigt att externt rekrytera personal till flygtjänst resp. striltjänst. Det kan, enligt utredningens mening, heller inte råda något tvivel om att även facket teknisk tjänst måste bygga på extern rekrytering till den lägsta yrkesofficersgruppen.

Som framgått av det föregående (avsnitt 6.3) är stambefälsuppgifterna inom sambandstjänsten relativt sett fåtaliga. Med hänsyn härtill och eftersom arméns truppslag utom signaltrupperna tillgodoser behovet av stambefäl i sambandstjänst genom intern rekrytering har utredningen särskilt undersökt om flygvapnets behov av stambefäl i sambandstjänst kan tillgodoses genom en liknande modell. Utredningen har härvid ansett sig kunna konstatera att befälsuppgifterna upp t. o. m. kompanichefsnivå i sambandstjänst inom flygvapnets freds— och krigsorganisation kräver en fackutbildning av sådan omfattning att det ter sig olämpligt att framdeles

räkna med att utbilda personal på troppchefs-, plutonchefs- eller kompanichefsnivå i facken flyg—, stril- eller teknisk tjänst till befälsupp- gift på motsvarande nivå i sambandstjänst. Utredningen finner därför att extern rekrytering bör ske även av stambefäl i sambandstjänst. Utred- ningen återkommer i punkt 7.5 till frågan om hur befälsbehoven på bataljonschefsnivå i sambandstjänst skall tillgodoses och hur befälsstruk- turen inom sambandstjänsten bör byggas upp.

Utredningen har i sina principiella överväganden om befälsordningen vid flygvapnet (jfr kap. 5, avsnitt 5.4) bl. a. konstaterat att även markstridsuppgifter måste behärskas av alla yrkesmän inom flygvapnets befälskadrar samt att instruktörsuppgifterna i markstridstjänst bör fördelas på personal i facken stril-, sambands— och teknisk tjänst. Kategorin trupputbildare bör härvid utgå samtidigt som personalstaterna i facken stril-, sambands- och teknisk tjänst byggs ut så att även de nya arbetsuppgifterna i markstridstjänst (de f.d. trupputbildaruppgifterna) kan bestridas.

Då trupputbildarfacket avvecklas kommer emellertid efter hand nuvarande rekryteringsunderlag för personal i räddningstjänst (flottilj- polispersonalen) att försvinna. Som framgått av det föregående (bl. a. p. 6.3.5 och 6.3.7) har utredningen funnit att uppgifterna i räddnings- tjänst i krig och fred även framdeles måste bestridas av stampersonal. Det är också tydligt att befälsuppgifterna i räddningstjänst är fysiskt och psykiskt krävande och därför (jfr tabell 7.2) bör bestridas av relativt ung personal (övre åldersgräns vid ca 42 år). För utredningen har det därför tett sig nödvändigt att närmare undersöka förutsättningarna för extern rekrytering av personal till räddningstjänsten. I utbildningen till rädd- ningsledare måste ingå bl. a. allmän militärutbildning samt utbildningi motor-, brand- och räddningstjänst. Det synes därför naturligt att till ett nytt externt rekryterat yrkesfack, motor- och räddningstjänst, samla befälsuppgifter i krigs- och fredsorganisationerna för vilka erfordras en utbildning av här skisserad typ. Liksom i övriga yrkesfack inom marktjänsten måste personal inom detta nya fack även behärska markstridsuppgiftema och bestrida instruktörsuppgifter i markstrids- tjänst. Utredningen återkommer i följande punkt med ytterligare synpunkter på utformningen av facket motor- och räddningstjänst.

Av avgörande betydelse i krig för de flygande förbandens möjligheter till snabba, förnyade insatser är en smidigt fungerande, uthållig basorgani- sation. Denna kan beräknas bli utsatt för hårda påfrestningar genom bl. a. fientlig motverkan i skilda former. Stora krav måste därför ställas på personalen, inte minst på chefer på olika nivåer, inom basorganisationen. Av särskild betydelse finner utredningen vara att de som i ledande positioner (basbataljonschefer och ställföreträdare samt baskompaniche- fer) har att svara för den mångskiftande bastjänsten i krig har hög kvalitet och systematiskt övats och förberetts för sina uppgifter. Utredningen har därför prövat förutsättningarna att införa en extern rekryteringslinje syftande mot chefspositioner inom bastjänsten i krig. Utredningens undersökningar i denna fråga har emellertid visat att det inte är möjligt att i fredsorganisationen på ett naturligt sätt bygga in en särskild ”bastjänstkarriär” inom vilken befattningshavama växlar mellan olika

befattningar som ger lämplig erfarenhetsbakgrund för basbataljonschef- skap i krig Extern rekrytering av personal till ett nytt fack ”bastjänst” kan enligt utredningens mening av dessa skäl inte införas. Utredningen finner det emellertid vara allmänt angeläget att bredda den bataljons- chefskompetenta personalens kunskaper och förmåga inom bastjänst, markförsvar m.m. Detta kan i princip ske antingen genom förbättrad grundutbildning av personal som senare avses för ledande positioner inom krigsbasorganisationen, eller genom vidareutbildning av personal på kompanichefsnivå som bedöms ha särskilda insikter i bastjänst m. m. och förutsättningar för bataljonschefskap. Utredningen lägger i kapitlen 9 och 13 fram vissa förslag i denna fråga.

7.4. Befälsstruktur

Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående påvisat att stambe- fälsuppgifterna i krig och fred på grundval av uppgifternas innebörd kan delas upp på ett antal skilda kompetensnivåer från troppchefsnivå till bataljonschefsnivå och högre. Tre av dessa kompetensnivåer — bataljons- chefsnivån inkl. högre nivåer, kompanichefsnivån samt troppchefsnivån — omfattar var för sig ett förhållandevis stort antal uppgifter (jfr kapitel 6, tabell 6.2). Antalet stambefälsuppgifter på plutonchefsnivån är däremot relativt sett litet.

Utredningen har också påvisat (jfr tabellerna 7.1 och 7.2) att åtskilliga typer av befattningar inom flygvapnets krigs- och fredsorganisation ställer särskilda krav på innehavaren i fysiskt och psykiskt hänseende och därför måste besättas med ung eller förhållandevis ung personal.

I föregående avsnitt har utredningen också framfört vissa allmänna synpunkter i frågan om till vilka fack extern rekrytering resp. intern rekrytering bör äga rum. För den närmare utformningen av en ändamåls- enlig befälsordning är det emellertid nödvändigt att med utgångspunkt i den ur krigs- och fredsorganisationen härledda nivågrupperingen av befälsuppgifterna mera i detalj överväga hur organisationen skall kunna fyllas av ett levande innehåll. Härvid måste man ge möjlighet . för organisationen att på bästa sätt ta till vara varje enskilds kapacitet,

förmåga och erfarenhet samt 0 för den enskilde att i kraft av egna förutsättningar med beaktande av

individuell mognadstakt nå häremot svarande ställning inom organisa- tionen. Stor hänsyn måste vidare tas till de ekonomiska förhållandena och till förhållandena i samhället utanför försvaret, särskilt utvecklingen inom det allmänna undervisningsväsendets område.

I prognoser rörande det allmänna undervisningsväsendet har för utbyggnad och utveckling av den gymnasiala utbildningen nämnts tal som skulle göra det möjligt att 85—95 % av all ungdom går genom någon av den sammanhållna gymnasieskolans utbildningslinjer. Det är dock möjligt att det faktiska utfallet kan komma att bli lägre. Vissa tecken tyder f. n. härpå. Det torde dock i varje fall vara säkert att den alldeles övervägande delen av alla ungdomar framdeles kommer att gå genom gymnasial utbildning. Mot bakgrund härav kan det ligga nära till hands att ställa

frågan om det inte numera bör vara möjligt att gå över till enhetlig rekrytering och gemensam utbildning — i varje fall under den grundläg- gande delen — av allt yrkesbefäl. Därigenom borde också bli möjligt att i vart fall under ett antal år uppnå ett gemensamt utnyttjande av allt yrkesbefäl vilket bl. a. skulle innebära den fördelen att allt befäl skulle få gedigna kunskaper och erfarenheter från verksamhet på lägre befälsnivåer — ”gräsrotserfarenhet”.

Ett vidareutvecklande av detta resonemang om enhetlig rekrytering, utbildning och utnyttjande av yrkesbefälet kan leda till tankar på att genom en horisontell skiktning av befälsuppgifterna söka skapa garantier för att allt befäl på en viss kompetensnivå har samma rutin och erfarenhetsbakgrund i stort. Om de befälsuppgifter inom flygvapnets krigsorganisation som kräver yrkesbefäl skiktas horisontellt får man en bild (bild 7.1) som bl.a. innebär att den enskilde måste bestrida befälsuppgifter på troppchefsnivån under en l7-årsperiod innan han kan gå vidare till mera krävande uppgifter.

Bild 7.1 Horisontell skiktning av uppgifterna för yrkesbefäl inom flygvapnets krigsorganisation

Ålder

B-uppgifter och högre (7 år)

50 — K-uppgifter (11är) W

40. P-uppgifter (2 år) 60

T-u ifter 17 är) 30 _ ppg (

oi »

| Antal

En skiktning av befälsuppgifterna enligt denna modell är naturligtvis inte rimlig eftersom bl. a. de åldersnormer som redovisats i det föregående (jfr avsnitt 7.2) över huvud taget inte kan tillgodoses då det gäller en rad vitala befälsuppgifter t. ex. från gruppchef och uppåt i flygtjänst, bataljonschef, radarjaktledare etc. Det är därför nödvändigt att skikta om befälsuppgifterna så att åldersnormema i allt väsentligt kan innehållas. Oavsett hur befälsuppgifterna skiktas måste emellertid hela

tiden antalet uppgifter på de olika kompetensnivåerna förutsättas vara konstant. Redan en omskiktning av uppgifterna så att t. ex. uppgifterna på bataljonschefsnivå besätts vid genomsnittligt 40 års ålder och uppgifterna på kompanichefsnivå vid i genomsnitt 35 års ålder innebär att ett antal befattningshavare står kvar i troppchefsuppgifter intill 60 års ålder. En på dessa grunder uppbyggd befälsstruktur redovisas i bild 7.2.

Bild 7.2 Exempel på omskiktning av befälsuppgifterna

Ålder 60 50 " B-uppgifter 40 — K-uppgifter P-uppgifter 30 — T-uppgifter

o i + Antal

Det bör emellertid observeras att det inte heller i denna bet'älskon- struktion är möjligt att tillgodose åldersnormema för t. ex. divisionschef eller för en rad befattningar på kompanichefsnivå i strilorganisationen och basförbanden.

Den i bild 7.2 exemplifierade befälsstrukturen kan därför redan av detta skäl anses orimlig. Det kan emellertid trots detta vara lämpligt att i anslutning till bilden något beröra frågan om enhetlig, gemensam rekrytering till de militära befälsyrkena.

En av utgångspunkterna för resonemangen om enhetlig rekrytering till stambefälsyrkena synes vara de förändringar som inträffat inom det allmänna skolväsendet. Man har därvid, liksom också tidigare, ibland antagit att den militära befälsstrukturen i varje punkt av utvecklingen alltid skulle återspegla indelningen inom det allmänna skolsystemet. Utredningen finner det emellertid angeläget att här peka på att 1972 års riksdags beslut (efter förslag i prop. l972z84) om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. har en helt annan innebörd. I riksdagsbeslutet framhölls nämligen bl. a. att man måste avpassa behörighetskraven efter den typ av utbildning som skall äga rum. Behörighetsreglerna bör,

framhölls det vidare, vara sa utformade att de ger eleverna på gymnasieskolans olika linjer möjligheter att utan alltför omfattande kompletteringar gå vidare till högre utbildning. Utredningen finner att utgångspunkterna för befälsstrukturens utformning ytterst måste vara de krav som befälsuppgifterna på olika nivåer ställer i fråga om utbildning och erfarenhet. Behörighetskraven måste således formas med utgångs- punkt i de särskilda förutsättningar och omständigheter som är förhan- den inom flygvapnets krigs— och fredsorganisationer så att kompetensbild- ningen till olika typer av kvalificerade befälsuppgifter blir ändamålsenlig. Utredningen återkommer i kapitel 9 med närmare belysning av frågor om antagningskrav (allmänna behörighetsvillkor, krav på särskilda förkun— skaper i vissa ämnen — särskild behörighet) m. m.

Då det gäller frågan om enhetlig, gemensam rekrytering till de militära befälsyrkena får utredningen peka på de speciella omständigheter som talar för att man för en del av stambefälsuppgifterna måste anordna en särskild, målinriktad rekrytering och utbildning. De av utredningen åsyftade omständigheterna är att vissa yrkesofficersuppgifter i sig förenar krav på hög allmän kompetens och prestationsförmåga som oftast inte återfinns hos personalen över viss ålder. Härom får utredningen anföra följande.

Befälsuppgifterna på bataljonschefsnivå och högre nivåer innebär, som framgått av det föregående, ansvar för den kvalificerade ledningen av förbanden eller bestridande av stabsmässiga uppgifter av motsvarande karaktär i krigsorganisationen. Dessa uppgifter inom krigsorganisationen motsvaras i fred av uppgifter att leda flygtjänst, striltjänst, sambands- tjänst, värnpliktsutbildning etc. inom fredsförbanden, av läraruppgifter vid högre militära skolor samt av stabs- och ledningsuppgifter av planerande, forskande och vidareutvecklande slag inom förband, skolor, staber och förvaltningar.

Här nämnda befälsuppgifter framstår tveklöst som kvalificerade mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, inte minst inom luftkrigföringens område, och den starkt ökade kompliciteten i de försvarsuppgifter som flygvapnet inom ramen för totalförsvaret har att förbereda sig för och att genomföra.

Härav följer att den utbildning som krävs för att ge kompetens att leda bataljon eller bestrida andra uppgifter på motsvarande uppgiftsnivå måste innefatta lång och grundlig teoretisk utbildning varvad med praktisk skolning på högt plan i bl.a. en rad tekniska ämnen och taktik. De uppgifter i fred som avser planering, forskning samt vidareutveckling av t. ex. utbildning, taktik och stridsteknik kräver regelmässigt ingående orientering och kunskaper om förhållanden och utveckling utomlands. Ledning av den mångskiftande verksamheten inom flygvapnet — förband, värnpliktsutbildning, skolor och staber — förutsätter kunskaper om bl. a. sociala och ekonomiska förhållanden inom samhället i dess helhet samt om förvaltning och administration. Befälsuppgifter inom totalförsvaret kräver i minst lika hög grad ingående insikter från nyssnämnda områden.

Kravet på hög allmän kompetens hos de yrkesofficerare som skall bestrida uppgifterna på bataljonschefsnivån och högre nivåer innebär således att utbildningen måste inriktas mot ett obestridligen mer

kvalificerat utbildningsmål — detta ligger redan i själva nivågrupperingen av befälsuppgifterna — än utbildningen för övriga befälsuppgifter.

Den andra omständigheten är att man av organisatoriska skäl måste ha vissa bestämda gränser i fråga om levnadsålder för vissa befattningshavare (jfr avsnitt 7.2 i det föregående). Dessa två faktorer sammantagna gör det angeläget att i ekonomins intresse se till att personalen så tidigt som möjligt har de särskilda förutsättningarna att snabbt tillgodogöra sig utbildningen för lägst bataljonschefskompetens. Särskilda behörighets- krav bör därför ställas upp vid rekryteringen av personal för uppgifterna på bataljonschefsnivån och högre nivåer.

Den i bild 7.2 skisserade befälsstrukturen innebär att alla enskilda inledningsvis under ett antal (i bilden ca tio) år fullgör uppgifter på troppchefsnivå. Härunder måste urval och vidareutbildning äga rum av dem som är bäst lämpade för att via plutonchefsuppgifter gå vidare till kompanichefsuppgifter. Samma procedur måste uppenbarligen äga rum ytterligare en gång före övergången till uppgifter på bataljonschefsnivån. Det kan konstateras att, vid givet antal befälsuppgifter och given utbildningstid, en vidareutbildning före övergång till högre nivå drar högre kostnader ju högre upp i åldrarna övergången äger rum (jfr bild 7.3). Detta hänger framför allt samman med att elevantalet måste ökas ut ju senare vidareutbildningen och övergången äger rum.

Det kan alltså konstateras att ett system med enhetligt rekryterat yrkesbefäl som förutsätter att de enskilda först efter ett antal års praktisk

Bild 7.3 Elevantal vid vidareutbildning före övergång till bataljonschefs- uppgifter

Ålder Ålder 60 — 60 _ 50 _ B-uppgifter 50 — och hogre B-uppgitter _ och högre 40 - 40 ' = " 45 elever _ 30 __ 30 —= 35 elever , (ii/+ Antal Antal SOU 1973: 34

tjänst på lägre nivå väljs ut och vidareutbildas för uppgifter på högre nivå ofta drar högre kostnader än ett system där de enskilda från början inriktas på och konsekvent utbildas för uppgifter på högre nivå.

Enligt utredningens mening är det inte möjligt att införa ett system som helt bygger på enhetlig rekrytering och utbildning samt utnyttjande av yrkesbefälet upp till en viss given ålder eller befälsnivå. Befälsstruktu- ren synes i stället böra utformas som en kombination av kategorivis och enhetlig rekrytering med inbyggda, relativt omfattande möjligheter för de därtill lämpade att gå över från en befälsgrupp till en annan.

Utredningen finner således att utbildningen fram till lägst bataljons- chefskompetens måste ske konsekvent och snabbt så att personalen uppnår bataljonschefsnivån vid förhållandevis låg levnadsålder. Detta är nödvändigt av såväl ekonomiska skäl som med hänsyn till de krav av fysiskt och psykiskt slag som ställs på personalen (jfr utredningens sammanfattning om åldersnormer i krig och fred i avsnitt 7.2 i det föregående). De som rekryteras för utbildning till lägst bataljonschefs- nivån bör därför principiellt redan då de börjar den militära grundutbild- ningen, och i varje fall före denna grundutbildnings avslutande skede, ha allmänna kunskaper som svarar mot lägst fullständig studiekurs i årskurs 3 i gymnasieskolan. Utredningen finner vidare att stor vikt bör läggas vid den närmare utformningen av denna utbildnings- och karriärgång med avseende på när- och fjärrförberedelser och växling mellan teoretisk och praktisk utbildning och tjänstgöring.

Det finns emellertid också starka skäl för att i befälssystemet ha inbyggda möjligheter till övergång från en yrkesofficersgrupp till en annan. Utredningen finner att dessa skäl kan vara av två skilda slag. Det ena huvudskälet är att det för myndigheten kan te sig önskvärt att i högre positioner kunna dra nytta av personal som i sin yrkesutövning visat sig äga särskilda förutsättningar för verksamhet i högre uppgifter och därigenom också dra nytta av den yrkeskunskap, erfarenhet och yrkesskicklighet som en befattningshavare förvärvat under tjänstgöring på lägre befälsnivå. Det andra huvudskälet är att det ter sig betydelsefullt att varje anställd ges möjlighet att, oberoende av normala rekryteringsvägar och karriärgränser, nå den ställning inom befälsorganisationen (befäls- yrket) som motsvarar hans reella förutsättningar. Även detta senare måste i och för sig anses ligga i organisationens intresse. Detta bedömer utredningen ha stor betydelse för de anställdas motivation och intresse och därmed bidra till hög arbetseffekt och goda prestationer. Från dessa synpunkter ter sig sådan övergång från en befälsgrupp till en annan ekonomiskt rimlig.

Utredningen finner således att det vid sidan av den nyss angivna utbildnings- och karriärgången till lägst bataljonschefsnivån bör finnas möjligheter till övergång till denna för personal, oavsett fack eller yrkesinriktning, som påbörjat sin yrkesverksamhet i en annan yrkesoffi- cersgrupp. Enligt utredningens mening bör den enskildes övergång från en befälsgrupp till en annan grundas på en fri prövning av vederbörandes förutsättningar att lösa befälsuppgifterna inom den nya gruppen och inte på krav på formell behörighet. Utredningen återkommer i kapitel 13 till frågor som hänger samman med övergång mellan olika befälsgrupper och

den kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen som den enskilde bör ges tillfälle gå genom så att han i den nya yrkesofficersgruppen får möjlighet att på lika villkor konkurrera med personal som följt en normal utbildnings- och karriärgång.

Eftersom mognad samt tillväxt av erfarenheter kan ske i olika takt för skilda personer synes det utredningen principiellt nödvändigt att den enskilde ges tillräcklig tid för personlighetsutveckling. Även det förhållan- det att den enskildes förutsättningar för övergång från en befälsgrupp till en annan måste prövas bl. a. under hans yrkesutövning i den ursprungliga gruppen talar för att den enskilde bör fullgöra väl vitsordad tjänst under åtminstone några år inom denna innan övergång till annan yrkesofficers- grupp är aktuell. Detta innebär samtidigt att yrkesofficer som går över till den utbildnings- och karriärgång som leder fram till bataljonschefskompe- tens regelmässigt måste förutsättas ha något högre ålder då han uppnår denna kompetens än den som grundrekryterats till denna karriär.

Befälsuppgifterna på kompanichefsnivån innebär, som framgått av det föregående, självständigt ansvar för betydelsefulla enheter — kompani och motsvarande — eller verksamhet inom flyg-, stril-, sambands- eller teknisk tjänst inom krigsorganisationen. Dessa viktiga uppgifter inom krigsorganisationen har i många fall nära motsvarighet i liknande uppgifter i fred. Härtill kommer i fred uppgifter att svara för utbild- ningen av värnpliktiga och en rad läraruppgifter av kvalificerat slag samt administrativa uppgifter inom förband, skolor, staber och ledningsenhe- ter.

Flertalet av uppgifterna på kompanichefsnivån i såväl krig som fred är av sådan karaktär att de inte lämpar sig för personal i de allra högsta ålderslägena (jfr utredningens sammanfattning i tabellerna 7.1 och 7.2 av åldersnormer för flygvapnets personal). Ett mindre antal uppgifter på kompanichefsnivå av administrativ eller stabsmässig karaktär samt inom sambandstjänsten resp. verkstadstjänsten bör emellertid kunna bestridas av personal i högre åldersläge (upp till 60 års ålder).

Den utbildning som krävs för att ge kompetens för kompanichefskap eller att bestrida häremot svarande betydelsefull verksamhet inom krigsorganisationen samt att i fred fullgöra kvalificerad lärarverksamhet bör omfatta såväl grundlig teoretisk skolning som praktisk skolning och tjänstgöring. All personal på kompanichefsnivån oavsett yrkesanställning eller reservanställning måste ha fullgod förmåga både att vara chef och ledare och att bestrida uppgifterna i den egna krigsbefattningen. Av stambefälet på kompanichefsnivån måste härutöver krävas befäst och rutinerad förmåga som kvalificerad lärare inte blott inom eget fack utan även (utom flygande personal) i allmänmilitär utbildning. Utredningen finner det vara av särskild betydelse att de krävande och ansvarsfulla uppgifterna på kompanichefsnivån i krig och fred framdeles liksom tidigare bestrids av personal som besitter stor yrkesskicklighet och grundhg yrkeserfarenhet. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas åt urvalet av elever och åt den utbildning som skall föra upp den enskilde till kompanichefsnivån.

Utredningen finner att kraven på dem som i krig och fred skall bestrida uppgifterna på kompanichefsnivån bäst tillgodoses genom urval bland

och vidareutbildning av personal som under grundläggande befälsutbild- ning varvad med praktisk tjänstgöring såsom dels fackspecialist, dels instruktör i facktjänst och i allmänmilitär utbildning visat prov på särskilt god befälsförmåga och utvecklingsmöjligheter. Rekryteringen till huvud- delen av uppgifterna på kompanichefsnivån bör alltså bygga på urval bland och vidareutbildning av personal på lägre nivå som kan förväntas på fullgott sätt bestrida kommande uppgifter på kompanichefsnivån.

Utredningens här framlagda syn på hur rekryteringen till befälsuppgif- terna på bataljonschefsnivån och högre nivåer resp. till kompanichefs- nivån bör ske får som naturlig följd bl. a. att de relativt sett fåtaliga stambefälsuppgifterna på plutonchefsnivån bör förbehållas befäl under utbildning till kompanichefsnivån. Detta är naturligt eftersom praktisk tjänstgöring i uppgifter på plutonchefsnivån — i de fack sådana förekommer — utgör en omistlig erfarenhetsbakgrund för den som senare under anställningen skall bestrida uppgifter på kompanichefs- eller bataljonschefsnivå.

Befälsuppgifterna på troppchefsnivån innefattar, som framgår av det föregående, en rad viktiga och nödvändiga uppgifter inom krigsorganisa- tionen. I dessa är det av stor betydelse att disponera befäl med väl underhållen yrkesrutin och erfarenhet samt med goda kunskaper om det egna kompaniets (motsv. enhets) organisation och verksamhet. Fredsupp- gifterna på troppchefsnivån domineras av dels uppgifter som utgör direkta förberedelser för den enskildes krigsuppgifter, dels uppgifter som utbildare (instruktör) såväl inom den renodlade special(fack-)tjänsten som i allmänmilitär utbildning. Inom fredstjänsten finns emellertid också ett antal uppgifter av fysiskt mindre krävande slag för vilka det är av värde att personalen har den rutin och erfarenhet som befälet på troppchefsnivån förvärvar. Sådana uppgifter — bl. a. vissa arbetsledarupp- gifter inom verkstadstjänsten, specialinstruktörsuppgifter och uppgifter inom stabs— och förvaltningstjänsten — bedömer utredningen kunna med fördel bestridas även av äldre personal på troppchefsnivån.

Av det föregående (kapitel 6, tabell 6.2) har framgått att antalet uppgifter som måste bestridas av stambefäl på troppchefsnivå är väsentligt mycket större än antalet stambefälsuppgifter på någon annan kompetensnivå. Sålunda utgör uppgifterna på troppchefsnivå nära hälften av det totala antalet stambefälsuppgifter. Inom ett yrkesfack — flyg- tjänsten — är dock antalet uppgifter på troppchefsnivån förhållandevis litet. Detta innebär att huvuddelen av den personal i detta fack som uppnår troppchefsnivån måste vidareutbildas för och senare gå över till uppgifter på högre kompetensnivå. Dessutom tillkommer en betydelsefull faktor som måste tillmätas avgörande vikt vid utformningen av befäls- strukturen inom detta fack nämligen den begränsade tillgången på flygtid (jfr bl. 3. punkt 5.4.3 Flygtidsproblematiken i det föregående). Rekryte- ringen och utbildningen till flygförare måste därför som tidigare framhållits inriktas på att så snabbt som möjligt göra huvuddelen av aspirantema lämpade för krigsplacering som förare på krigsflygplan. Detta innebär att krigsflygförama endast övergångsvis kommer att uppehålla positioner på troppchefsnivå för att så fort utbildningen är avslutad gå över till uppgifter på plutonchefsnivå.

Inom facken striltjänst, sambandstjänst och teknisk tjänst samt i det nya yrkesfack (jfr avsnitt 7.2) motor- och räddningstjänst som utred- ningen funnit böra tillkomma är däremot antalet uppgifter på troppchefs- nivån så stort att endast en del av dem som rekryteras till ifrågavarande fack kommer att kunna väljas ut för vidareutbildning till uppgifter på högre kompetensnivå. Åtskilliga yrkesofficerare som når troppchefsnivå inom nämnda yrkesfack har sålunda ett livsyrke på denna kompetens- nivå. Detta förhållande hänger främst samman med att urvalet och vidareutbildningen till huvuddelen av kompanichefsuppgifterna måste ske så tidigt 4 i allmänhet före 30-årsåldern — att tillräckligt antal kompanichefsuppgifter kommer att bestridas av personal som fyller de krav i fysiskt och psykiskt hänseende som måste ställas på innehavama av dessa positioner. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang betona vikten av att personal på troppchefsnivån som under ett senare skede visar sig väl lämpad för vidareutbildning till kompanichefsuppgifterna också ges denna möjlighet till fortsatt befordran.

Eftersom framdeles den alldeles övervägande delen av den manliga ungdomen beräknas gå genom gymnasial utbildning bedömer utredningen att det bör finnas förutsättningar att i huvudsak tillgodose behovet av elever (aspiranter) för utbildning till positioner på troppchefsnivån med ungdomar som gått genom minst två-årig gymnasieskola. Härigenom bör allmänt sett behovet av kompletterande utbildning i allmänna läroämnen i form av inomverksutbildning kunna hållas nere. Utredningen belyser frågor rörande rekrytering och behovet av kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen närmare i kapitel 9.

7.5 Slutsatser och sammanfattning

Enligt grunderna för tjänsteställningssystemet såsom det beskrivits i Kungl. Maj: ts prop. 1972244 är yrkesbefälet fördelat på grupperna regementsofficerare, kompaniofficerare samt plutonsofficerare och gruppchefer. Utredningen har i detta kapitel inledningsvis (punkt 7.1) återgett de tre huvudkrav som förenar allt yrkesbefäl och som gör det berättigat att betrakta yrkesbefälet som en enda grupp, yrkesofficerare. För utredningens fortsatta framställning är det emellertid nödvändigt att också behandla frågan om man inom denna grupp kan urskilja en naturlig underindelning av yrkesbefälet på kompetensgrupper. En sådan underin- delning i kompetens— eller befälsgrupper synes lämpligen böra grundas på att varje grupp tagen för sig kännetecknas av en övervägande samstäm- mighet i fråga om uppgiftsinriktning och med denna sammanhängande rekryteringskrav, kompetensgivande utbildning m. in.

Som en sammanfattning av vad utredningen i det föregående redovisat finner utredningen att man inom ramen för gruppen yrkesofficerare bör räkna med att flygvapnets stambefäl även framdeles bör innefatta följande tre undergrupper (kompetensgrupper) nämligen . regemen tsofficerare som utbildas för att förhållandevis snabbt uppnå

kompetens att bestrida uppgifterna i krig och fred på bataljonschefs- nivå och högre nivåer . kompaniofficerare som utbildas i flygtjänst för att bestrida uppgifter

på kompanichefsnivå i flygtjänst och ev. senare i marktjänst och i övriga fack för att bestrida befälsuppgifterna i krig och fred på kompanichefsnivå . plutonsofficerare som utbildas för att bestrida befälsuppgifterna i krig och fred på troppchefsnivå. Extern rekrytering och utbildning bör ske enligt följande: Till regementsofficersutbildning som inledningsvis måste vara uppdelad på två yrkeslinjer — en i flygtjänst och en i striltjänst.

Till kompaniofficersutbildning i flygtjänst. Till plu tonsofficersu tbildning som bör ordnas till följande yrkesfack . striltjänst . sambandstjänst . motor- och räddningstjänst samt . teknisk tjänst.

Intern rekrytering bör ske enligt följande: Till regementsofficer1 av kompaniofficer som bedöms ha förutsätt- ningar att tillgodogöra sig utbildning till och lösa uppgifter som regementsofficer. Enligt utredningens bedömning bör det vara möjligt att räkna med att upp till ca 25 % av kompaniofficerama oavsett yrkesfack visar sig ha sådana förutsättningar att de bör komma i fråga för fortsatt befordran. Det faktiska antal som vid varje tidpunkt kan ges denna möjlighet blir beroende av de organisatoriska behoven. Eftersom flygföra- re på krigsflygplan under vidareutbildning före övergång till regements- officer under avsevärd tid endast kommer att ha begränsad användbarhet som förare på krigsflygplan bör emellertid sådan övergång endast undantagsvis medges. Vidareutbildningen och övergången för sådan förare bör i stället förläggas till tidpunkt då föraren av andra skäl inte längre kan bibehållas som krigsflygförare.

Till kompaniofficer av plutonsofficer i facken striltjänst, sambands- tjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst som under utbildningen till troppchefsnivå och därpå följande praktiska tjänstgöring visat prov på särskilt god befälsförmåga och goda utvecklingsmöjligheter.

Utredningen finner vidare att den enskildes förutsättningar för vidareutbildning och övergång till annan yrkesofficersgrupp kontinuerligt bör följas upp. Utredningen räknar slutligen med att beslut om den enskildes övergång bör grundas på en sakprövning av hans förutsättningar att lösa uppgifterna inom den nya befälsgruppen.

] Behovet av regementsofficerare i sambandstjänst bör framdeles liksom hitintills del även kunna täckas genom erforderlig specialutbildning av regementsofficera- re som lämnar flygtjänsten.

Bild 7.4 Flygvapnets principiella stambefälsstruktur enligt MTU förslag

Ålder A 60 " B-uppgifter K-uppgiftar T-uppgifter och högre 50 — (Regements- (Kompani- (Plutons- _* officerare) j officerare) officerare) 40 — K ___J 30 _l P-uppgifter _ P oi +

Antal

Den av tjänstgöringsåldersutredningen förordade principiella befäls- strukturen för flygvapnet åskådliggörs i bild 7.4. Det bör emellertid observeras att i diagrammet gjorts vissa förenklingar. Bl.a. har huvud- delen av övergångarna från plutonsofficers- till kompaniofficersgruppen resp. från kompaniofficers- till regementsofficersgruppen schematiserats till sneda linjer kompletterade med pilar för att antyda rörelserna från den ena befälsgruppen till den andra. De organisatoriska förutsättningar- na, aktuellt personalläge och den kontinuerliga prövning som bör göras av de enskildas förutsättningar för övergång kan sammantaget leda till att de skilda övergångsfallen kan uppvisa stora variationer i fråga om såväl årlig frekvens som ålder för olika individer.

8. Yrkesfackens uppbyggnad

8. 1 Allmänt

Utredningen har i det föregående redovisat dels (kapitel 6) den nivågruppering m.m. av befälsuppgifterna i krig och fred som utredningen funnit sig böra utgå från, dels (kapitel 7) sina överväganden om rekryteringsprinciper och befälsstruktur. Utredningen har funnit det nödvändigt att före detaljövervägandena i kapitel 9 om rekrytering och utbildning av flygvapnets yrkesbefäl närmare redovisa en del utgångsvär- den och antaganden rörande flygvapnets framtida fredsorganisation. Vidare redovisas resultaten av utredningens prövning av behovet av jämkningar och omfördelning av befälsuppgifter för att åstadkomma balans mellan uppgifterna i krigs- och fredsorganisationerna samt utredningens syn på yrkesfackens principiella uppbyggnad.

Det finns emellertid anledning framhålla att utredningens exempel på de skilda yrkesfacken har tagits fram uteslutande som underlag för utredningens överväganden om stambefälets rekrytering och utbildning. Resultaten av den under hösten 1972 genom försorg av chefen för flygvapnet och försvarets rationaliseringsinstitut gemensamt påbörjade översynen av flygvapnets fredsorganisation har däremot inte kunnat awaktas. Tjänstgöringsåldersutredningens i det följande framlagda beräk- ningar och förslag bör därför närmast ses som riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av flygvapnets personalstater.

Då utredningen i avsnittet 8.4 i det följande lägger fram sin syn på yrkesfackens principiella uppbyggnad sker detta, som tidigare nämnts, på grundval av ett underlag rörande flygvapnets krigs- och fredsorganisatio- ner på 1980-talet som i många hänseenden är osäkert. Utredningen vill betona att utredningens skisser i fråga om detaljer för de olika yrkesfacken måste tas som exempel på hur den framtida befälsstrukturen kan te sig. Utredningen är däremot av den åsikten att de bärande idéerna bakom skisserna — t. ex. för vilka yrkesfack och kompetensgrupper man framdeles skall grundrekrytera och grundutbilda eller för vilka man skall vidareutbilda redan anställd personal — inte på avgörande sätt torde rubbas av nu inte förutsedda förändringar i fråga om flygvapnets krigs- och fredsorganisationer.

8.2. Fredsorganisationsutveckling 8.2.1 Allmänna utgångspunkter

Såsom framgått av det föregående (kapitel 6, punkt 6.2.2) har tjänst- göringsåldersutredningen för sina överväganden rörande flygvapnets framtida fredsorganisation haft till sitt förfogande ett omfattande material bestående av dels den f. n. fastställda eller tillämpade organisatio- nen, dels det av chefen för flygvapnet år 19711 framlagda förslaget till organisation och personaluppsättning vid flygvapnets enheter. På grund- val av det senare har också för utredningens räkning i flygstaben gjorts en överslagsmässig beräkning av personalbehoven för ett alternativ i freds- organisationen som knyter an till bl.a. det större av de alternativ för antalet flottiljadministrationer som försvarets fredsorganisationsutred- ning (FFU) har att pröva. Med ledning av flygstabens överslagsmässiga beräkning av personalbehoven i det större fredsorganisationsalternativet har inom utredningen räknats fram även personalbehoven i det mindre organisationsalternativ som FFU har att pröva.

Tjänstgöringsåldersutredningen har för sina egna överslagsberäkningar och för att klarlägga behovet av jämkningar och omfördelning av arbetsuppgifter för att åstadkomma balans mellan befälsuppgifterna i krig och fred utnyttjat behovsberäkningarna för det mindre organisationsal— ternativet. I detta har räknats med nio flottiljadministrationer. Antalet flygande förband har antagits vara sex attack-, åtta jakt- och tre fredsspaningsdivisioner samt en lätt attackdivision.

Tjänstgöringsåldersutredningens val av alternativ för sina överslagsbe- räkningar av befälsbehoven i flygvapnets fredsorganisation får emellertid inte ses som ett ställningstagande till en viss organisation. Utredningens val i detta hänseende är uteslutande betingat av nödvändigheten att ha en angiven utgångspunkt för nämnda beräkningar.

Eftersom utredningens överslagsberäkningar i vissa hänseenden inte har skett med utgångspunkt i det nyssnämnda av flygstaben framräknade fredsorganisationsalternativet utan grundas på utredningens egna detalj- beräkningar redovisas dessa närmare i de följande punkterna (8.2.2—6).

8.2.2. Flygförarbehovet

Som utredningen anmälde i sin PM (Stencil Fö 1970: 11) om långtidsan- ställning av fältflygare hade den redan då funnit att flygförarpersonalen fortsättningsvis borde vara långtidsanställd. Utredningen var emellertid då inte beredd föreslå att systemet med korttidsanställda fältflygare helt skulle ersättas med ett system med långtidsanställda. Bl. a. framhölls att ställning i denna principfråga kunde tas först då frågorna om befälskårer- nas sammansättning och sammanhangen mellan befälspersonal i olika uppgifter och med skilda rekryteringsgångar närmare klarlagts. I stället föreslog utredningen en ordning som överensstämmer med det f.n. gällande provisoriet som innebär att f.n. anställda fältflygare och de fältflygare som anställs fram till tidpunkten för ställningstagande till

1 Avgivet med underdånig skrivelse l97l.03.15.

frågan om flygvapnets befälsordning har möjlighet att vinna långtidsan- ställning (äs den 16 april 1971).

Utredningens beräkningar och överväganden i det följande görs bl. a. med utgångspunkt i att flygvapnets flygförarpersonal skall vara långtids- anställd. Beräkningarna av förarantal rn. m. görs vidare med utgångspunkt i förutsättningen att den nuvarande rekryteringsvägen till civil luftfart via flygvapnets stridsflygutbildning framdeles ersätts med någon form av direktrekrytering av piloter till civil luftfart. Som utredningen påvisat i avsnitt 5.3 kommer i annat fall antalet färdigutbildade flygförare i tjänst aldrig att uppgå till mer än två tredjedelar av det möjliga antalet. Detta beror bl. a. på att antalet förare under den flygtidskrävande grundutbild- ningen till krigsflygförare väsentligt måste ökas ut för att tillgodose behovet av såväl krigsflygförare som civilflygets rekrytering1 och att divisionerna efter hand kommer att innehålla fler förare med högt flygtidsbehov (FFSU period ], jfr kap. 5, bild 5.1) och färre förare med lågt flygtidsbehov (FFSU period 3).

Trots att utredningen förutsatt att all flygförarpersonal skall vara långtidsanställd, att nuvarande rekryteringsväg till civil luftfart via flygvapnets stridsflygutbildning framdeles ersätts med någon form av direktrekrytering och att utredningen i det följande (kapitel 10) föreslår vissa andra flygtidsbesparande åtgärder räknar utredningen med att den tillgängliga flygtiden kommer att begränsa antalet utbildade förare vid divisionerna till ca 285 (lätt attack oräknad). Detta innebär att jakt- resp. attack-divisionerna kommer att bestå av ca 16 förare och krigsspanings- divisionerna av ca 10 förare av vilka 14 resp. 9 beräknas vara i ständig tjänst vid divisionerna. Utrymme för särskild mobiliseringsreserv enligt principer som tillämpas på övriga befälsgrupper inom krigsmakten saknas.

Angivet divisionsinnehåll svarar enligt utredningens mening inte mot ett operativt önskvärt antal förare. Omständigheter som talar för att antalet förare borde vara större än 16 resp. 10 föreligger. Utredningen har därför prövat olika möjligheter att tillförsäkra divisionerna ökade insatsmöjligheter. Utredningen har härvid funnit att införandet av en reservgrupp omfattande divisionsadjutant och simulatorinstruktör (som jämväl synes erforderliga av fredsskäl, jfr den fortsatta framställningen dels i punkt 8.4.3, dels i kapitel 10) samt ännu inte helt färdigutbildade (krigsplaceringsbara) elever skulle kunna öka divisionernas insatskapaci— tet. Införande av en reservgrupp innebär nämligen dels att de helt utbildade förarna kan avlastas från visst planläggningsarbete före företag, dels att reservgruppens personal kan insättas i enklare flygföretag och vid förflyttningsflygningar. Utredningen behandlar närmare dessa frågor i bilaga 13. Med stöd av vad som anförs däri föreslår utredningen att för varje division beräknas dels en befattning för divisionsadjutant, dels en befattning för simulatorinstruktör. Befattningama bör besättas med äldre kompaniofficerare som lämnar flygtjänsten vid division. Båda befatt- ningshavama bör krigsplaceras vid divisionens reservgrupp.

1 Jfr även utredningens PM den 23 mars 1971 med förslag till åtgärder för att få till stånd en direktrekrytering av piloter till civil luftfart.

Utredningen föreslår härutöver att elever under de ca nio sista månaderna av GFSU krigsplaceras vid divisionernas reservgrupp.

Utredningen har med utgångspunkt i möjligt antal färdigutbildade flygförare för krigsflygplan och den i kapitel 6 redovisade nivågruppe- ringen av förarpersonalen särskilt övervägt och prövat förutsättningarna att införa en enhetlig flygförarkategori inom flygvapnet. Utredningen har emellertid, såsom också framgår av kapitel 7, kommit fram till att flygförarpersonalen även framdeles bör rekryteras och utbildas på två linjer # en regementsofficerslinje och en kompaniofficerslinje. Av totalan- talet flygförare för krigsflygplan har utredningen funnit att ca en tredjedel (drygt 100 förare) bör utgöras av regementsofficerare och ca två tredjedelar av kompaniofficerare.

Antalet kompaniofficerare i flygtjänst har utredningen beräknat till vid division ca 180 flyglärare ca 28

Utredningen har vidare räknat med att drygt hälften av flyglärarbefatt- ningarna för kompaniofficer bör kunna tillsättas med personal över 38 års ålder. Utöver här redovisat behov av kompaniofficerare i flygtjänst föreligger behov av förare även för transport-, helikopter- och målflyg- uppgifter. Dessa uppgifter bör enligt utredningens mening företrädesvis bestridas av äldre förarpersonal som inte längre fyller medicinska och/eller andra kvalifikationer för placering som förare på krigsflygplan inom division.

Utredningens granskning av förutsättningarna att bereda äldre kompa- niofficerare i flygtjänst lämpliga arbetsuppgifter inom flygvapnets freds- organisation redovisas närmare i punkt 8.4 i det följande.

8.2.3. Personalbehov för allmänmilitär utbildning

Utredningens ställningstagande i det föregående (jfr kapitel 5, punkt 5.4.6) innebär bl. a. att instruktörsuppgifterna i allmänmilitär utbildning av de värnpliktiga fördelas på stampersonalen inom den tekniska tjänsten, sambandstjänsten och striltjänsten samt på personal inom det av utredningen föreslagna nya facket motor- och räddningstjänst varvid kategorin trupputbildare bör utgå. Samtidigt måste också antalet befattningshavare inom de tre förstnämnda yrkesfacken ökas ut så att de nytillkommande arbetsuppgifterna för yrkesfackets personal kan bestri- das utan förfång för de tidigare arbetsuppgifterna inom resp. yrkesfack. Som också framgått av kapitel 5 anser utredningen att de uppgifter inom krigsorganisationen som f.n. tilldelas trupputbildama i huvudsak bör kunna bestridas av reserv- eller värnpliktigt befäl (jfr även kapitel 16 i det följande).

Chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag har tagits fram med utgångspunkt i bl. a. det inkallelsebehov per år av värnpliktiga som föreligger för att omsätta den i början av 1970-talet gällande krigsorgani- sationen. Krigsorganisatoriska förändringar under 1970-talet kan beräk- nas medföra vissa förändringar bl. a. avseende det årliga inkallelsebehovet

av värnpliktiga. Dessa förändringar kan i sin tur leda till förändrat behov av stampersonal för bl. a. lärar- och instruktörsuppgifterna i den allmänmilitära utbildningen. Tjänstgöringsåldersutredningen har därför funnit det vara nödvändigt att göra vissa överslagsberäkningar för att klarlägga dels ungefärligt inkallelsebehov per år av värnpliktiga, dels överslagsmässigt behov av stampersonal för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga på 1980-talet.

Utredningens överslagsberäkningar av behovet av stampersonal för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga i 1980-talets fredsorganisation redovisas närmare i bilaga 14. Som framgår av denna har utredningen kommit fram till att behovet kan beräknas vara ca 75 plutonchefer (K-nivål ) samt 205 instruktörer varav ca 25 på P-nivå och ca 180 på T-nivå.

Utredningen finner att instruktörsuppgifterna i den allmänmilitära ut- bildningen av värnpliktiga bör fördelas på de övriga yrkesfacken (utom flygförarfacket) ihuvudsak i proportion till det antal stambefälsuppgifter i krig som ingår i resp. fack. För facket motor- och räddningstjänst föreslår utredningen dock vissa avsteg. Fördelningsberäkningen framgår av bilaga 15 ur vilken uppgifterna i tabell 8.1 hämtats.

Tabell 8.1 Överslagsmässig fördelning av stambefälsuppgifterna i allmän- militär utbildning (AMU) av värnpliktiga på yrkesfacken (utom flygförar- facket)

Yrkesfack Ungefärlig fördelning av uppgifterna som plutonchef instruktör

P-nivå T-nivå Striltjänst 26 9 26 Sambandstjänst 8 3 6 Motor- och räddningstjänst 9 10 19 Teknisk tjänst 31 12 119 Summa 74 34 170

Utredningen utgår från att all vid förband placerad personal inom yrkesfacken striltjänst, sambandstjänst, teknisk tjänst samt motor— och räddningstjänst upp till viss ålder kontinuerligt växlar mellan de arbetsuppgifter som ankommer på resp. yrkesfack och uppgifterna i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. Denna åldersgräns kommer att växla något mellan olika yrkesfack, men bör i allmänhet ligga mellan 40 och 45 år. Varje kompani— och plutonsofficer inom nämnda yrkesfack bör sålunda efter viss tids yrkestjänst — enligt utredningens överslagsbe- räkningar kan denna tid variera för de skilda facken från ca ett upp till ca två år — tjänstgöra ca ett kvartal som plutonchef eller instruktör i den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga under första skedet av grundutbildningen. De kompani- och plutonsofficerare som fullgör

1 Personal i facket .motor- och räddningstjänst bedöms dock kunna bestrida plziåtonchefsuppgifter 1 AMU redan efter KOS 2, dvs. på P-nivån (jfr kap.

yrkestjänst har i detta nya system att vid sidan av verksamheten inom yrkesfacket också svara för instruktörsuppgifterna i den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga under andra skedet av grundutbildningen. Utredningens system förutsätter vidare att den allmänmilitära utbild- ningen av enskilda och förband under repetitionsutbildning i krigsför- band leds och bedrivs av det befiil, främst stambefäl, som är krigsplacerat i olika chefspositioner inom ifrågavarande förband. Tidigare behov att ställa särskilda instruktörer (trupputbildare) till krigsförbandens förfo- gande för den allmänmilitära utbildningen kommer härvid att i huvudsak försvinna. Främst i de fall krigsförband helt saknar tillgång på krigsplace- rad stampersonal kan emellertid förstärkning av resurserna för allmän- militär utbildning komma att bli aktuell. Flottiljchef (motsv.) kommer emellertid för sådana fall att ha relativt sett stora möjligheter att välja ut tillfällig instruktör att ställa till det repetitionsövande krigsförbandets förfogande eftersom all personal utom flygförarpersonalen i princip bör kunna komma i fråga för att leda den allmänmilitära utbildningen vid krigsförband.

8.2.4. Facket motor- och räddningstjänst

Som framgått av kapitel 7 (avsnitt 7.4) har utredningen funnit det motiverat att föreslå tillkomst av ett nytt grundrekryterat yrkesfack för vilket utredningen valt arbetsbenämningen ”motor- och räddningstjänst”. Utredningen angav samtidigt att i detta nya yrkesfack bör hållas samman de befälsuppgifter inom krigs- och fredsorganisationerna för vilka erfordras en fackutbildning som innefattar bl. a. utbildning i motor-, brand- och räddningstjänst.

Utredningen föreslår att facket motor— och räddningstjänst sätts samman enligt följande principer.

A. Plutonsofficerare

Fackets plutonsofficerare bör i fredsorganisationen bestrida samtliga uppgifter för räddningsledare (f.n. flottiljpolisuppgifter). De bör paral- lellt härmed enligt ett cirkulationssystem tjänstgöra som instruktörer i allmänmilitär utbildning (jfr punkt 8.2.3 i det föregående) och i motortjänst för värnpliktiga bilförare under första skedet av grundutbild— ningen. Vissa bör enligt ett cirkulationssystem även tjänstgöra som instruktörer i sjukvårdstjänst.

Till facket bör även hänföras plutonsofficerare i fältarbetstjänst, drivmedelstjänst och transporttjänst som vid sidan av dessa huvuduppgif- ter i cirkulationssystem bör bestrida uppgifter som expeditionsförestån- dare vid sjukvårdsavdelning.

För äldre plutonsofficerare inom detta yrkesfack räknar utredningen med uppgifter i bl. a. stabs— och expeditionstjänst.

Utredningen räknar överslagsmässigt med att plutonsofficerarna i detta fack bestrider följande antal befälsuppgifter inom fredsorganisationen

ca 65 räddningsledare ca 20 instruktörer i allmänmilitär utbildning av värnpliktigal ca 30 isjukvårdstjänst ca 35 idrivmedelstjänst ca 65 itransporttjänst eller fältarbetstjänst samt ca 30 i stabs— och expeditionstjänst rn. m.

Summa 240—250 uppgifter.

Då det gäller räddningsledare har utredningen, i avvaktan på resultatet av pågående överväganden inom flygstaben rörande den s.k. husbrand- tjänstens framtida organisation och utan att utredningen tagit ställningi sak, utgått från att det erfordras personal för den egentliga räddnings- tjänsten — fyra-fem räddningsledare per flottilj — och att den s.k. husbrandtjänsten i framtiden kommer att ombesörjas av kommunernas brandväsen.

Rörande förslaget att plutonsofficerare inom detta fack även skall bestrida uppgifter inom drivmedelstjänsten vill utredningen anföra följande.

I nuvarande organisation ombesörjs drivmedelstjänsten vid fredsflottil- jer och krigsbaser av civil personal och värnpliktiga. Fredstillgången per flottilj utgörs av en drivmedelsingenjör, en förrådsförman samt ett efter det lokala behovet anpassat antal förrådsmån och värnpliktiga under grundutbildning (bilförare i drivmedelstjänstz).

I krigsorganisationen ingår i varje basbataljon en drivmedelstropp om ca 30 man (värnpliktiga). Som chefer för dessa förband tas f. n. i anspråk de civila tjänstemän som i fred finns anställda för drivmedelstjänsten vid flottiljerna. Dessa civila tjänstemän har sålunda att i krig fullgöra uppgifter i krigsorganiserade förband och att därvid föra befäl över värnpliktig personal.

Tjänstgöringsåldersutredningen har redan i sitt betänkande Militära tjänstgöringsåldrar (SOU 1969: 33) framhållit att uppenbara svagheter vidlåder en organisation som förutsätter att befattningshavare utan befälsutbildning, ja kanske t. o. 111. utan värnpliktsutbildning, i krig sätts att leda förband som i vissa lägen måste delta i stridsverksamhet. Utredningens studiebesök i anslutning till krigsorganiserade basförband har bekräftat riktigheten av detta tidigare konstaterande.

Utredningen föreslår att den för drivmedelstjänst vid fredsflottiljerna avsedda civila personalen efter hand ersätts med militär personal. Enligt utredningens överslagsberäkningar erfordras inom flygvapnets framtida fredsorganisation ca 35 militära tjänster för personal i drivmedelstjänst vilket innebär att samtliga civila tjänster för drivmedelspersonal bör ersättas med militära. Eftersom befälsuppgifterna i krig och fred i drivmedelstjänst bedöms kräva en befälskompetens som i huvudsak svarar mot troppchefsnivån bör dessa uppgifter kunna bestridas av plutonsoffi- cerare.

] Enligt cirkulationssystem,jfr även punkt 8.2.3 i det föregående. -tabellbenäm ning: drivmedelsman.

Utredningen återkommer i kapitel 17 till frågan om bl.a. utbyte av civila tjänster mot militära. Utredningen vill emellertid redan nu framhålla att ett utbyte, såsom här föreslagits, av en hel grupp tjänsteri olika lönegrader inte bör inverka menligt på rekryterings- och beford- ringsmöjligheterna för civil personal i andra uppgifter inom flygvapnets förband.

Utredningen har vidare särskilt övervägt frågan om befälsuppgifternai drivmedelstjänst bör hänföras till yrkesfacket teknisk tjänst eller motor- och räddningstjänst. Oavsett vilket yrkesfack som väljs är det oundgäng— ligen nödvändigt att personal som skall bestrida befälsuppgifterna i drivmedelstjänst i krig och fred får erforderlig vidareutbildning för dessa uppgifter. Eftersom emellertid befälsuppgifterna i drivmedelstjänst i såväl krig som fred bl. a. innefattar ansvar för och ledning av transportverksam- het synes det vara nödvändigt att drivmedelsbefälet har god utbildningi motortjänst. Detta i förening med förhållandet att högsta åldern för krigsplacering i räddningstjänst bör hållas jämförelsevis låg (40—45 är) gör det enligt utredningens mening naturligt att föra samman drivmedels- personalen med yrkesfacket motor- och räddningstjänst.

B. Ko mpaniofficerare

Utredningen utgår från att antalet kompaniofficerare i yrkesfacket motor- och räddningstjänst bestäms med utgångspunkt i fredsorganisatio- nens behov av personal för bl. a. följande uppgifter . chefer för flygfälts- och transportplutoner, . ”brandchefer” (utredningens arbetsbenämning på nuvarande förste flottiljpolis) . utbildningsledare samt . lärare i markstridstjänst och befälsutbildning vid utbildningsanstalter. Utredningen räknar i det följande överslagsmässigt med ett behov (inkl. reserv för att täcka bortovaro p.g.a. sjukdom m.m.) av ca 90 kompaniofficerare i facket motor- och räddningstjänst.

8.2.5. Facket teknisk tjänst

Utredningen har under sina överväganden rörande utbildning och kompetenstillväxt för personal inom facket teknisk tjänst funnit att kompetenstillväxten inom detta fack i princip bör ske enligt samma modell som i övriga fack. Utredningen har också, som närmare framgår av kapitel 6 (punkt 6.3.4), funnit att ett antal uppgifter för ställföreträdare till befattningshavare på kompanichefsnivå inom krigsorganisationens stationskompanier bör hänföras till plutonchefsnivån. Det ter sig för utredningen naturligt att kompaniofficerare som ännu inte uppnått kompanichefskompetens krigsplaceras i dessa befattningar på pluton- chefsnivån. Enligt utredningens överslagsberäkningar kommer dock inte alla de krigsbefattningar på plutonchefsnivå — ca 160 befattningar — som redovisats i kapitel 6 (jfr tabell 6.3) att kunna besättas med yngre kompaniofficerare. Ca 30 befattningar kan beräknas behöva besättas med plutonsofficerare.

På motsvarande sätt är det nödvändigt, om kompaniofficerama i teknisk tjänst skall kunna få en logisk och konsekvent kompetenstillväxt till kompanichefsnivån, att ett antal befattningar i fredsorganisationen som medger denna kompetensuppbyggnad besätts med yngre kompani- officerare. Utredningen räknar därför med att ca 130 fredsbefattningar, företrädesvis befattningar för ställföreträdande troppchefer, bör bestridas av kompaniofficerare på plutonchefsnivå. Nämnda 130 fredsbefattningar har i chefens för flygvapnet organisationsförslag avsetts för flygtekniker vilket överensstämmer med f. n. gällande organisation och personalstater.

8.2.6. Kommenderingsbehov och befälsreserv

I chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag anförs följande rörande kommenderingsbehov och befälsreserv:

[ föreliggande förslag har någon kommenderingsreserv ej beräknats. Jag har förutsatt att denna fråga kommer att penetreras av befälsutredningen i överensstäm— melse med de principer som normalt tillämpas i befälsutredningssammanhang.

Vid utredningens överslagsberäkningar av befälsbehoven i flygvapnets fredsorganisation har utredningen, där inte annat anges, gjort vissa generella antaganden. Utredningen har sålunda räknat med att elever som går genom Skolmässiga skeden i den av utredningen i kapitlen 9—13 föreslagna utbildningen inte är disponibla för produktiv tjänst vid förband e. d. En närmare redovisning av det kommenderingsbehov som utredningen med anledning härav räknar med lämnas i kapitel 17. Utredningen har däremot inte tagit ställning till eller gjort beräkningar av kommenderingsbehov för specialutbildning och av utredningen i kapitel 14 föreslagen fortbildning.

Utredningen har vidare utgått från att en viss reserv av yrkesofficerare bör finnas i fredsorganisationen för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. m. Denna reserv har, där inte annat anges, generellt beräknats till 5 % dvs. till samma storlek som motsvarande reserv jämlikt 1960 års befälsordningsbeslut (prop. 1960: 109).

8.3. Balansen mellan krigs- och fredsuppgifter 8.3.1 Allmänt

Utredningen hari det föregående konstaterat att det framlagda materialet rörande flygvapnets krigs- och fredsorganisationer på 1980-talet i vissa fall tydligt pekar på obalans mellan behovet av stampersonal i krigsorga- nisationen och beräknad tillgång på fredsuppgifter. Utredningen finner det angeläget att i detta avsnitt och innan utredningen i följande kapitel (kap. 9) behandlar frågor om rekrytering och utbildning skissera åtgärder som kan vara aktuella och som måste vidtas för att skapa balans mellan krigsbehov och fredstillgång av yrkesbefäl vid flygvapnet. De åtgärder som utredningen föreslår är sådana som utredningen funnit vara nödvändiga att vidta även i andra organisationsalternativ än det för vilket utredningen redovisar mera detaljerade beräkningar. Utredningen har

däremot inte funnit anledning behandla något organisationsalternativ som anknyter till de i vissa sammanhang framförda tankarna att skapa balans genom att förstärka fredsorganisationen så att den tillgodoser krigsorganisationens personalbehov.

8.3.2. Regementsofficerare

Som utredningen framhållit iföregående kapitel (punkt 6.3.2) ger det för utredningen framlagda materialet om behov och tillgång på 1980-talet av regementsofficerare med bataljonschefskompetens vid handen att balans mellan behov och tillgång då skulle kunna föreligga. Härvid har emellertid i materialet förutsatts en relativt omfattande omfördelning av tjänster och samtidigt en viss utbyggnad av antalet tjänster för regementsofficer.

Om det sedermera visar sig att förutsättningar saknas för att ha all den för krigsorganisationen erforderliga personalen med bataljonschefs- och högre kompetens anställd i fred och verksam i kvalificerade uppgifter inom fredsorganisationen måste åtgärder tillgripas för att åstadkomma erforderlig balans. Närmast till hands liggande lösning är enligt utred- ningens mening att ha en viss mindre del av den för krigsorganisationen nödvändiga personalen med bataljonschefs- och högre kompetens anställd på reservstat. Regementsofficer på reservstat som årligen ges förberedelse för och övning i sin krigsuppgift bör nämligen enligt utredningens uppfattning kunna utnyttjas i ett mindre antal positioner på bataljons- chefsnivå inom flygvapnets krigsorganisation.

8.3.3. Kompaniofficerare

Av kapitel 7 (avsnitt 7.4, jfr bl.a. bild 7.4) har framgått att det är nödvändigt att utforma karriärgången till uppgifterna på bataljonschefs- och högre nivåer så att personalen på dessa nivåer får erfarenhet av praktisk tjänstgöring på kompanichefs- och lägre nivå. Ett antal positioner på dessa nivåer måste därför bestridas av regementsofficerare under utbildning till bataljonschefsnivån. Detta gäller för positioner i såväl krigs- som fredsorganisationen. Utredningens granskning av förhållandena på kompaniofficerssidan har föregåtts av en sådan avräkning av ett antal positioner på främst kompanichefs- och plutonchefsnivå. Utgångspunkt för utredningens granskning är vidare att befälsuppgifterna i allmänmili- tär utbildning av värnpliktiga fördelas på yrkesfacken på sätt som föreslagits i det föregående (punkt 8.2.3).

Av det föregående (bl. a. kapitlen 5 och 6) har framgått att, om avsedd effekt skall uppnås, de moderna krigsflygplanen kräver förare som kontinuerligt övas i sina uppgifter. Samtliga för krigsorganisationen erforderliga attack-, jakt- och spaningsgruppchefer m.fl. måste således vara placerade i kontinuerlig flygtjänst vid fredsdivisionerna. Förhållan- det mellan krigsbehov av och fredstillgång på äldre flygförarpersonal belyser utredningen närmare i sin granskning i avsnitt 8.4 (punkt 8.4.3) av möjligheterna att bereda den äldre flygförarpersonalen lämpliga arbetsuppgifter i fred.

Utredningens material visar vid en jämförelse mellan flygvapnets krigs-

och fredsorganisationer på 1980-talet att all den för teknisk tjänst i krigsorganisationen erforderliga personalen med kompanichefskompetens bör kunna bestrida sådana arbetsuppgifter i fredsorganisationen som innebär lämplig och nödvändig förberedelse för krigsuppgifterna i teknisk tjänst. Utredningen bedömer vidare att den för krigsorganisationen erforderliga stampersonalen med kompanichefskompetens i sambands- tjänst också erfordras för arbetsuppgifter i sambandstjänst i fred. Däremot kan förutses att endast drygt hälften av den för kompanichefs- och motsvarande uppgifter i krigsorganisationen erforderliga stamperso- nalen i striltjänst kan vara ständigt placerad i renodlade striluppgifter i fred.

I flygvapnets fredsorganisation finns f.n. och måste även framdeles finnas en rad uppgifter utanför flyg-, stril-, sambands- och teknisk tjänst som naturligen måste bestridas av personal som uppnått kompetens för kompanichefsuppgifter i krig. Hit hör bl. a. uppgifterna för utbildnings- ledare, plutonchef i värnpliktsutbildningen och vissa lärarbefattningar rörande vilka utredningen i punkterna 8.2.3 och 8.2.4 lagt fram förslag hur de framdeles bör bestridas. Hit hör också ett antal uppgifter — chefens för flygvapnet till utredningen överlämnade underlag upptar ca 200 sådana fredsuppgifter — huvudsakligen i stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst. Om det skall vara möjligt att i krig ha tillgång på stampersonal med kompanichefskompetens i striluppgifter i någorlunda den omfattning som framgår av det underlag utredningen erhållit är det nödvändigt att färdigutbildad, kompanichefskompetent personal inom strilfacket i stor utsträckning i fredstid fullgör uppgifter inom stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänsten. Kompetensen för krigsplaceringi strilbefattningar måste för sådana befattningshavare underhållas genom regelbundet återkommande, kortare övningar i striltjänst. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 14.

8.3.4. Plutonsofficerare

Som redan framhållits i det föregående (punkt 6.3.5) visar jämförelsen mellan utredningens material rörande flygvapnets krigs— och fredsorgani- sationer på 1980—talet att det på troppchefsnivå kommer att föreligga en betydande obalans mellan behovet av stampersonal ikn'gsorganisationen och tillgången på uppgifter för yrkesbefäl i fredsorganisationen. Den bristande balansen gäller främst två yrkesfack — striltjänsten och den tekniska tjänsten. Inom dessa områden beräknas behovet av stampersonal i krigsorganisationen väsentligt överstiga det antal arbetsuppgifter i fredsorganisationen som kan beräknas föreligga vid oförändrad fördelning av fredsuppgifterna på yrkesfack.

Utredningen har i det föregående (jfr bl. a. avsnitt 8.2.3) föreslagit att det nuvarande yrkesfacket trupputbildare avskaffas och att instruktörs- uppgifterna i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga fördelas på stam- personalen inom teknisk tjänst, sambandstjänst, striltjänst samt motor- och räddningstjänst. Utredningen har också konstaterat (jfr punkt 8.2.5 i det föregående) att ett antal ställföreträdarbefattningar (125 ställföreträ- dare till befattningshavare på kompanichefsnivån) inom den tekniska

tjänsten i fred bör utnyttjas för att ge kompaniofficerama i teknisk tjänst en logisk kompetenstillväxt till kompanichefsnivån.

Efter omfördelning av dels instruktörsuppgifterna i allmänmilitär utbildning, dels de ca 125 ställföreträdarbefattningarna iteknisk tjänst från plutons- till kompaniofficerare ger utredningens material rörande beräknat krigsbehov av och beräknad fredstillgång på uppgifter för plutonsofficerare i 1980-talets flygvapenorganisation följande ungefärliga bild (tabell 8.2).

Tabell 8.2 Jämförelse mellan beräknat behov inom krigsorganisationen av och beräknad fredstillgång på uppgifter för plutonsofficerare i flygvapnets organisation omkring år 1980

Beräknat krigsbehov av resp. beräknad fredstillgång på uppgifter för plutonsofficerare inom olika yrkesfack

stril sam- teknisk motor— och övriga totalt

bands- tjänst räddnings- tjänst tjänst Krigsbehov 290 60 l 330l 2102 0 1 890 Fredstill- gång 2303 75 9354 2505 190 1680 Brist (—) —60 -395 —455 Overskott (+) +15 +40 +190 +2456

' Ca 1 300 på troppchefsnivå och ca 30 (jfr punkt 8.2.5) på plutonchefsnivå. ' Inkl. befälsbefattningarna på T-nivå i drivmedelstjänst. 3 Häri inräknas 70 uppgifter — bl. a. för trådjaktledare (tråjal), radarjaktledarbi- träde (rrbi), bordsövervakare (bovak) och instruktör — som f. n. bestrids av tekniska biträden men som enligt utredningens mening principiellt bör bestridas av yrkesofficerare. .

" Härtill kommer ca 140 befattningar som måste reserveras för plutonsofficerare 1 åldersläget 55—60 år. De senare kan nämligen beräknas inte längre fylla fordringar- na för krigsplacering inom basbataljoner m. m.

5 Inkl. ca 30 befattningar i stabs- och expeditionstjänst (jfr punkt 8.2.4. A). & Överskottet av fredsuppgifter i facken sambandstjänst samt motor- och räddningstjänst kan inte utnyttjas för att täcka brister inom andra yrkesfack. Överskottet av uppgifter i kolumn "övriga” kan däremot utnyttjas for detta ändamål (jfr den följande kapiteltexten).

Om det skall vara möjligt att i krig ha tillgång på plutonsofficerare på aktiv stat i striltjänst i den omfattning som utredningens underlag utvisar är det nödvändigt att strilplutonsofficerare i fred utöver instruktörsupp- gifter under allmänmilitär utbildning även fullgör uppgifter som vakt- chefer vid de olika strilobjekten. Enligt utredningens mening bör det finnas förutsättningar för en naturlig växling i det dagliga arbetet mellan striluppgifterna och uppgifterna i vakttjänst. I chefens för flygvapnet organisationsförslag räknas med ca 80 uppgifter för vaktchefer inom strilorganisationen (i tabell 8.2 redovisade kolumn ”övriga”). Om huvuddelen av dessa 80 heltidsuppgifter och de i fredstillgången i strilfacket redan medräknade trupputbildaruppgifterna besätts med strilutbildad personal och personalen systematiskt växlar mellan dels striluppgifter och instruktörsuppgifter i allmänmilitär utbildning, dels striluppgifter och vaktchefsuppgifter kommer tillgången på uppgifter för strilutbildade plutonsofficerare i fred att täcka behovet i krig.

Inom facket teknisk tjänst måste emellertid vidtas en rad åtgärder utöver förändringen av fackindelningen och den därmed förknippade utökningen av plutonsofficerarnas i teknisk tjänst arbetsuppgifteri fred med instruktörsuppgifter i allmänmilitär utbildning. Erforderliga åtgärder för att bereda det för krigsorganisationen oundgängligen erforderliga stambefälet på troppchefsnivå iteknisk tjänst lämpliga uppgifteri fred är följande: 0 För äldre plutonsofficerare bör tillkomma 120 befattningar inom flottiljverkstädema (avdelning 6). Dessa befattningar bör tillkomma genom utbyte av civila tjänster mot tjänster för plutonsofficer. Härutöver erfordras att ca 20 äldre plutonsofficerare kan placeras i befattningar i stabs— och expeditionstjänst. Genom dessa två åtgärder bör det vara möjligt att vid jämn åldersfördelning bland plutonsoffice- rarna i teknisk tjänst bereda dem (ca 140) som är i åldersläget 55—60 är lämpliga arbetsuppgifter i fredsorganisationen (jfr tabell 8.2, not 3). . Utöver förutnämnda trupputbildaruppgifter bör plutonsofficerare i teknisk tjänst också ta över uppgifter — sammanlagt ca 105 — i vakttjänst samt — utöver de nyssnämnda 20 — även i stabs— och expeditionstjänst. Utredningen förutsätter härvid att personalen i teknisk tjänst systematiskt växlar mellan uppgifterna inom den tekniska tjänsten och upp till ca 42 års ålder uppgifter som instruktörer i allmänmilitär utbildning samt fr.o.m. ca 42 års ålder mellan uppgifter i antingen vakttjänst eller expeditionstjänst. . Slutligen bör plutonsofficerarna i teknisk tjänst framdelesi fred överta ca 150 uppgifter inom tillsynstjänsten. Detta är arbetsuppgifter som f. n. bestrids av civila flygplanmontörer. Utredningen är medveten om att denna sista åtgärd medför konsekvenser för krigsbasförbanden eftersom även de civila flygplanmontörerna ingår i dessa. Utredningen finner emellertid att det bör eftersträvas att inom en krigsbasorgani- sation i vilken yrkesofficerarna utgör knappt 7% av den totala personalstyrkan så många som möjligt av de positioner som måste bestridas av yrkespersonal besätts med personal som är flexibelt användbar i krigsorganisationen. Med det synsättet är det, med hänsyn till organisationens uppgifter, totalt sett att föredra att ha plutons- officerare i teknisk tjänst framför civila flygplanmontörer. Utredningen vill understryka att här föreslagna åtgärder är nödvändiga om det skall vara möjligt att rekrytera och i fredsorganisationen ha i tjänst de plutonsofficerare i teknisk tjänst som oundgängligen erfordrasi krigsorganisationen. Utredningen har också anledning framhålla att ett utbyte av de civila tjänster som här kommer i fråga1 mot militära tjänster inte bör inverka negativt på möjligheterna till rekrytering eller befordran av annan civil personal inom flottiljverkstädema.

] Tjänster som kan komma i fråga är inom flottiljverkstäderna t. ex. tjänster för planerings- resp. kalendertidstekniker, teknisk bokförare, tele-, el-, apparat-, motor- resp. vapenmontör samt för fallskärmsförråds—, förste förråds- resp. förrådsförman och inom tillsynstjänsten huvudsakligen tjänster för flygplanmontörer.

8.4. Yrkesfackens principiella uppbyggnad 8.4.1 Allmänt

Av utredningens framställning i kapitel 7 har framgått att flygvapnets stambefäl inom ramen för en gemensam identitet — begreppet yrkesoffi- cer — även framdeles bör utgöras av tre huvudgrupper i kompetenshän- seende nämligen 0 regementsofficerare som efter genomförd utbildning bestrider uppgif- terna i krig och fred på bataljonschefsnivå och högre nivåer, . kompaniofficerare som efter genomförd utbildning bestrider uppgifter- na i krig och fred på kompanichefsnivå samt . plutonsofficerare som rekryteras och utbildas för att bestrida befäls- uppgifterna i krig och fred på troppchefsnivå. Utredningen har samtidigt redovisat sin syn på hur rekrytering och utbildning av stambefäl vid flygvapnet principiellt bör tillgå. Härvid framhölls att flygvapnets behov av yrkesofficerare principiellt bör tillgodoses genom dels

extern rekrytering och utbildning till regementsofficer på två yrkeslin- jer (flygtjänst och striltjänst), till kompaniofficer i flygtjänst och till plutonsofficer på fyra yrkeslinjer (striltjänst, sambandstjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst), dels

in tern rekrytering och vidareutbildning till regementsofficer av kompa- niofficer och till kompaniofficer av plutonsofficer.

Särskild uppmärksamhet bör enligt utredningens mening ägnas åt avvägningen mellan på den ena sidan extern rekrytering och utbildning och på den andra sidan intern rekrytering och vidareutbildning av redan anställd personal så att organisationen når bästa effekt med de personella resurser som står till förfogande. Härför krävs bl. a. en kontinuerlig uppföljning och sakprövning av förutsättningarna hos var och en enskild att lösa befälsuppgifterna inom en högre befälsnivå.

Då utredningen i följande punkter (8.4.2—7) lägger fram skisser för befälsstrukturen inom de olika yrkesfacken inom flygvapnet sker detta med utgångspunkt i att följande måste tillgodoses . rekryteringen av stambefäl bör bygga på värnplikt och den inledande

delen av stambefälsutbildningen bör i möjlig utsträckning samordnas med värnpliktsutbildningen, . kompetensbildningen inom normalutbildnings- och normalkarriär- gångarna bör byggas upp genom omväxlande skolmässig teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring så att de genom tjänsteställnings- beslutet fastställda tidpunkterna för tjänsteställningsbefordran — och därmed övergångama från en lägre till närmast högre kompetensnivå -— kan innehållas, . möjligheterna bör vidgas för varje enskild att i kraft av egen kapacitet och förmåga nå häremot svarande positioner inom organisationen varvid den enskildes förutsättningar för vidareutbildning och övergång till annan befälsgrupp bör klarläggas genom kontinuerlig uppföljning och sakprövning.

Befälsuppgifterna i krig och fred på bataljonschefsnivå och högre nivåer är eller bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna betraktas som möjliga att bestridas av färdigutbildade flygvapenregementsofficerare oavsett utbildningslinje eller tidigare tillhörighet till visst yrkesfack. Vid sidan av dessa befattningar av allmän eller gemensam karaktär finns emellertid ett antal som förutsätter att innehavaren har särskilt grundliga fackkunskaper. Exempel härpå är befattningarna för flygchef resp. vissa befattningar för sambandsregementsofficer.

Eftersom en stor del av uppgifterna för färdigutbildade flygvapen- regementsofficerare kan anses obundna av utbildningslinjer och yrkesfack finner utredningen det praktiskt att redovisa den principiella uppbygg- naden av regementsofficersstrukturen gemensamt för hela regements- officersgruppen inom flygvapnet. De organisatoriska utgångspunkterna för utredningens beräkningar är härvid att antalet uppgifter på B-nivå och högre nivåer i krig är ca 680 samt att tillgång på motsvarande antal kvalificerade uppgifter finns i fredsorganisationen.

Som framgått av det föregående bör den externa rekryteringen och utbildningen till regementsofficer ske på två yrkeslinjer — en flygförar- linje samt en stridslednings- och luftbevakningslinje (strillinje).

Det primära målet för utbildningen på flygförarlinjen bör vara att bibringa regementsofficeren kompetens för divisionschefsbefattning (jfr kap. 10 i det följande). Som framgått av kapitel 5 måste det eftersträvas att utnyttja de färdigutbildade flygförarna för krigsplacering på krigsflyg- plan under längsta möjliga tid (under i genomsnitt minst 15 år). Den dyrbara och begränsade tillgången på flygtid på de moderna krigsflyg- planen (flygplan 37) gör det nödvändigt att avpassa den årliga antag- ningen av regementsofficerare i flygtjänst så snävt som möjligt och så att någon egentlig över-rekrytering till divisionschefsuppgifterna inte uppstår. Utredningen räknar därvid med att det är nödvändigt att man har en viss valmöjlighet efter bedömningen av de individuella kvalifikationema för divisionschefsuppgifterna. Av denna anledning har utredningen beräknat att ca 20% av regementsofficerarna i flygtjänst vid uppnådd B-nivå kommer att tas i anspråk för andra uppgifter än som divisionschef. Med divisionschefsuppgifterna jämställer utredningen i sina beräkningar i det följande ett mindre antal av de totalt ca 20 flygläraruppgifter som utredningen bedömer böra bestridas av regementsofficerare. Det beräkna- de behovet av divisionschefer m.fl. (inkl. tillägg om 20% för andra uppgifter) — totalt ca 40 regementsofficerare på B-nivå — bör ses som normerande skikt för de externt rekryterade regementsofficerarna i flygtjänst.

Utredningen räknar vidare med att övergång från kompaniofficer till regementsofficer i flygförartjänst ienstaka fall, dvs. då kompaniofficeren bedöms ha förutsättningar att senare bestrida uppgift som divisionschef, äger rum före 38 års ålder (jfr kap. 13, punkt 13.2.2 i det följande). Som framhållits i punkt 8.2.2 utgår utredningen vidare från att den civila luftfartens pilotrekrytering inte längre som f. n. sker huvudsakligen från flygvapnets krigsflygförare.

Med dessa utgångspunkter och beräkningsgrunder samt under förut- sättning av jämn rekrytering, åldersfördelning och förtidsavgång kan tillgången på huvudsakligen externt rekryterade regementsofficerare inom facket flygtjänst schematiskt åskådliggöras enligt bild 8.1.

Bild 8.1 Diagram över regementsofficerare (huvuddelen externt rekryte- rad) inom facket flygtjänst

Ålder A

60—

50 _ Äldre regements-

officerare ca 190

40 — Divisionschefer ca 40 (inkl. 20 % reserv för andra uppgifter)

30 _ Förare vid division m.m. ca 90 K Från kompaniofficer ca 0,5/är , —— — Under utbildning vid GFSU ca 20 Asp under utbildning N—__

20_l ___—____—__=—_

ol : l : l l %

o 5 10 1 5 20 25 Anm,

Av de i bild 8.1 angivna ca 90 förarna vid division rn. m. bedöms ca 20 behöva tas i anspråk som flyglärare och som provflygare vid försökscen- tralen. De externt rekryterade regementsofficerarna (inkl. de kompaniofficerare som går över till regementsofficer under krigsplace- ringstiden som krigsflygförare) kommer, som framgår av bild 8.1, att kunna bestrida totalt ca (40 + 190=) 230 av regementsofficersuppgifter- na på B-nivå och högre nivåer i fredsorganisationen. Återstående ca (680 — 230=) 450 regementsofficersuppgifter på dessa nivåer måste sålunda besättas med externt rekryterade regementsofficerare från strillinjen och genom intern rekrytering.

Efter överväganden och detaljberäkningar av skilda alternativ för omfattning av extern resp. intern rekrytering till de nyssnämnda ca 450 regementsofficersuppgifterna har utredningen ansett sig böra räkna med att ca 200 uppgifter bör rekryteras externt med regementsofficerare från en strillinje. Till återstående ca 250 uppgifter bör enligt utredningens bedömning kunna påräknas intern rekrytering genom vidareutbildning av kompaniofficerare före övergång till regementsofficersgruppen.

Under förutsättning av jämn rekrytering, åldersfördelning och förtids- avgång kan tillgången på externt rekryterade regementsofficerare i facket striltjänst schematiskt åskådliggöras enligt bild 8.2.

Bild 8.2 Diagram över externt rekryterade regementsofficerare inom facket striltjänst Ålder

A

60—

Regements- 50 — officerare på B-nivå och

högre ca 200

40 — 30 — K-nivä ca 75

P-nivå ca 30

Asp under utbildning 20 L _ _ _ _ _ ..

+

oi

Antal

I anslutning till bild 8.2 får utredningen framhålla att bl.a. utbild- ningsekonomiska skäl talar för att den externa rekryteringen till regementsofficer i striltjänst normalt inte bör underskrida den i bilden angivna storleken.

Utredningen redovisar också i bild 8.3 ett diagram över den totala tillgången i fred på regementsofficerare enligt det av utredningen disponerade beräkningsunderlaget. I diagrammet har — till skillnad mot principbilden i kapitel 7 (bild 7.4) — övergången från kompaniofficer till regementsofficer lagts in som en vågrät linje vid en bedömd genomsnittlig levnadsålder. Utredningen använder i bilderna i fortsättningen av detta kapitel samma schematiserade sätt att åskådliggöra övergång mellan olika befälsgrupper.

8.4.3. Flygfacketiövrigt A. Allmänt

Som framgått av punkt 8.4.2 räknar utredningen med att ca två tredjedelar av antalet färdigutbildade flygförare vid divisionerna bör

tionen Ålder A 60 50 " nu int- Regementsofficerare på kåren m.m. B-nivå och högre nivåer T 40 - — Från kompOff 30— Från kompoff i flygtjänst | markfacken Rekryterande skikt F'Yg'lnie 20 Strillinje 4 : 1 * l . : l 1 : + Antal 15 10 5 0 5 10 15 20 Antal

utgöras av kompaniofficerare i flygtjänst och att denna personalgrupp härutöver skall bestrida totalt 28 uppgifter för flyglärare. Under förutsättningen att 12 av de 28 flyglärarbefattningarna normalt tillsätts med kompaniofficer som ännu inte nått 38 års ålder och under förutsättning av jämn rekrytering, åldersfördelning och förtidsavgång kan tillgången på kompaniofficerare inom facket flygtjänst schematiskt åskådliggöras enligt bild 8.4. Ca 180 kompaniofficerare kommer att vara i åldersläget 38—60 år. De har då passerat den av utredningen beräknade genomsnittliga övre gränsen för förare av krigsflygplanl' (jfr även vad utredningen i punkt 5.4.3 uttalat om det angelägna i att fortlöpande pröva lämpligheten av denna genomsnittliga övre åldersgräns). De bör då i fredsorganisationen beredas arbetsuppgifter som är lämpliga för äldre flygförarpersonal.

B. Arbetsuppgifter för äldre kompaniofficerare ifacket flygtjänst

Det ter sig för utredningen naturligt att äldre kompaniofficerare i facket flygtjänst tas i anspråk för uppgifter i annan typ av flygtjänst —

l Utredningen räknar dock med att förare vid lätt attackdivision kan vara något äldre — ca 38—42 år.

Ålder A

60"

50 4 Äldre kompani-

officerare ca 175 40 _ T Egna??? Exempel på uppgifter." officer "— — _ _ _ __

Gruppchef—flygförare Flyglärare (del)

30 ' åtaga— _ _ _ Flygförare T-nivä Eli—9385 : : : - - Elev 20 Under Utblldnmg Xx _ __ ol ; l : 1 : % o 5 10 15 20 25 Anta,

flyglärare, transport-, helikopter- eller målflygförare, förare vid lätt attackdivision — och för uppgifter med nära anknytning till flygtjänsten t.ex. simulatorinstruktör, inom foto- och underrättelsetjänsten samt divisionsadjutant. Utredningen bedömer att det iflertalet av här aktuella uppgifter finns möjlighet att stå kvar till ca 55 års ålder. Härutöver bör även andra befattningar — t. ex. i stabs-, förvaltnings- eller expeditions- tjänst —- kunna komma i fråga för äldre flygförarpersonal.

Det organisatoriska läget beträffande de befattningar som är aktuella för äldre flygförare är alltjämt1 oklart. Chefen för flygvapnet har i olika sammanhang bl. a. till Kungl. Maj:t anmält behov av 156 flygförare för transport-, helikopter- och målflygorganisationerna. Beslut i anledning av dessa förslag föreligger f.n. inte. Efter det att chefens för flygvapnet ursprungliga förslag till utformning av flygtransport-, helikopter- och målflygorganisationerna utarbetades har emellertid vissa beskämingar av flygvapnets fredsorganisation fastställts eller aktualiserats. Det synes numera stå klart att flygtransport- och målflygorganisationerna inte kommer att få den omfattning som tidigare planerats. Enligt underlag som tagits fram av dels försvarets rationaliseringsinstitut och chefen för

1 Möjligheterna att bereda äldre flygförare lämpliga arbetsuppgifter har tidigare behandlats av utredningen i PM (Stencil Fö 1970:11) om långtidsanställning av fältflygare.

flygvapnet för uppbyggnad av målflygorganisation och flygtransportorga- nisation vid F 3, dels chefen för flygvapnet för flygtransportorganisation vid F 7 räknas sålunda med lägre antal flygförare vid dessa enheter än tidigare. Om det framräknade antalet flygförare i nämnda underlag kan betecknas som behov på längre sikt skulle behovet av förare för transport-, helikopter— och målflygorganisationerna vara 94. I chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag (l97l.03.15) redovisades behov av bl. a. simulatorinstruktör, planerare (kompaniofficer) och flygförbereda- re (kompaniofficer) vid flottiljs flygavdelning samt behoven av kompani- officerare i foto- och underrättelsetjänst.

Läget den 1 oktober 1972 i fråga om tjänster och personal samt anmälda behov av tjänster eller personal för transport-, helikopter- och målflyguppgifter sammanfattas i tabell 8.3.

Tabell 8.3 Sammanställning av tillgång på tjänster och personal samt behov av äldre flygförare (utom regementsofficerare)

Transport- Helikop- Målflyg- Summa flygförare terföra- förare re

l personalförteckning upptagna tjänster 13 29! 17 0 59 Faktiskt ianspråktagna tjänster 22 28 8 58 Ursprungligen anmält behov 62 52 42 156 Reducerat behov 21 52 211 94

* Dessa tjänster (för kompaniofficer) är avsedda för såväl transportflygförare som helikopterförare.

* l FRI/CFV 'organisationsunderlag anges 13 målflygförare med anmärkning att denna behovssiffra förutsätter att AFT-personal härutöver utnyttjas i fred. Vidare anges att vid indragning av flottiljadministrationer och krigsdivisioner ev. övertali flygande personal kan ersätta AFT—personalen. Chefen för flygvapnet har önskemrå om ytterligare åtta förare (utöver 13). Denna utökning har inräknats i behovet 21 förare.

Som framgår av bilaga 13 har utredningen funnit att varje division (utom lätt attackdivision) bör tillföras en befattning för divisionsadjutant samt att det härutöver erfordras simulatorinstruktörer till samma antal som antalet divisioner (lätt attackdivision undantagen). Utredningen anser vidare att divisionsadjutanten i åtskilliga delar bör kunna åläggas arbetsuppgifter som enligt chefens för flygvapnet organisationsförslag kan antas komma att falla på flygförberedare inom flottiljs flygavdelning. Behovet av sistnämnda befattning bör därför enligt utredningens mening i huvudsak försvinna om varje division tillförs en divisionsadjutant.

Liksom då det gäller personalbehoven i övrigt inom flygvapnets fredsorganisationen har utredningen beräknat behovet av flyglärare, divi- sionsadjutant och simulatorinstruktör enligt det tidigare nämnda mindre organisationsalternativet (jfr punkt 8.2.1). Enligt uppgifter som under hand inhämtats från flygstaben har vidare framkommit att behovet av simulatorinstruktörer i chefens för flygvapnet organisationsförslag beräk- nats för ett större antal simulatorer än vad som numera beräknas kunna anskaffas. Utredningen räknar därför med följande behov av äldre kompaniofficerare som förare vid lätt attackdivision, flyglärare, divisions- adjutant, resp. simulatorinstruktör

flyglärare 16l divisionsadjutant 17

simulatorinstruktör 17 Summa ?

Utredningen utgår vidare från att ca 50 befattningar för kompanioffi- cerare i det av utredningen framräknade mindre organisationsalternativet (jfr punkt 8.2.1) bör kunna bestridas av äldre kompaniofficerare från facket flygtjänst. Exempel på sådana befattningar är bl. a. kompanioffi- cer i foto- eller underrättelsetjänst, planerare vid flygavdelning m. fl.

För äldre kompaniofficerare i facket flygtjänst skulle därmed stå till förfogande följande antal befattningar

transport-, helikopter- och målflygförare 59 — 156 (94) förare vid lätt attackdivision, flyglärare, divi— sionsadjutant, simulatorinstruktör 56 övriga befattningar (bl. a. i stabs— och expe- ditionstjänst) ca 50 Summa ca 165 — 262 (200)

Utredningen utgår från att ytterligare ett antal befattningar (utöver det här angivna lägre antalet — 165) lämpade för äldre flygförarpersonal framdeles kommer att inrättas inom flygvapnet och vill här peka på att målflygorganisationen f.n. över huvud taget inte är tillgodosedd med tjänster och endast i liten utsträckning är tillgodosedd med personal. Med utgångspunkt i detta antagande finner utredningen det möjligt föreslå att nuvarande system med korttidsanställda fältflygare slutligt ersätts med ett system med långtidsanställda kompaniofficerare i flygtjänst. De äldre kompaniofficerama inom flygförarfacket skulle därmed framdeles kom- ma att utnyttjas enligt principer som åskådliggörs i bild 8.5.

Utredningen får vidare peka på att det beräknade antalet ca 180 äldre kompaniofficerare inom facket flygtjänst inte täcker det totalbehov om 262 (200) äldre förare som erhålls vid summering av samtliga anmälda personalbehov. Om samtliga de anmälda personalbehoven skall tillgodo- ses är det nödvändigt att grundutbilda personal (eller aspiranter som måste skiljas från fortsatt utbildning på krigsflygplan) för vissa av de anmälda uppgifterna, t. ex. transport- och/eller helikopterförare.

Utredningen får slutligen understryka att beräkningarna och övervä- gandena i denna punkt uteslutande skett för en teoretisk princip— eller normalmodell som bl.a. förutsätter jämn rekrytering, åldersfördelning och förtidsavgång inom flygförarfacket.

C. Flygnavigatörer

Som framgått av kapitel 6 (punkt 6.3.4) kommer det även på 1980-talet och framdeles, trots att attack- och spaningsdivisionerna då har utrustats

1 Härtill kommer 12 flygförare (kompaniofficerare) under 38 års ålder.

Bild 8.5 Principiellt utnyttjande i fredsorganisationen av äldre kompa- niofficerare i facket flygtjänst

Ålder T Exempel på uppgifter: 60 -— —— -— —— — -— —— ca 50 81.3. stabs- och exptjänst Förare målflyq-, transport-, 50 * helikopter-, lätt attack ca 125 Divisionsadjutant Simulatorinstruktör 40 _- Flyglärare (del) Genomsnittlig övre åldersgräns för förare

30% på krigsflygplan

OT i i +

0 5 10 Antal

med ensitsiga flygplan, att finnas kvar ett mindre behov av flygnavigatö- rer (yrkesbefäl) för lätt attackdivision samt inom flygtransport-, helikop- ter- och målflygorganisationerna. Nuvarande tillgång på personal och tjänster samt det av chefen för flygvapnet anmälda behovet i fredsorgani- sationen av flygnavigatörer framgår av tabell 8.4.

Utredningen har konstaterat att nuvarande tillgång på utbildade flygnavigatörer (kompaniofficerare) i fred bör kunna täcka behovet av flygnavigatörer vid lätt attackdivision ca 15 år framåt (övre åldersgräns vid 42 år) samt vid flygtransport-, helikopter- och målflygorganisationer- na ca 20 år framåt (övre åldersgräns vid 55 år).

Tabell 8.4 Sammanställning av tillgång på tjänster och personal samt behov av flygnavigatörer

Attack- Lätt Flyg- Heli- Målflyg- Sum- och attack- tran s- kopter- organi- ma spanings- divi- portor- organi- satio- divisio- sion ganisa- satio- nen ner tionen nen I personalförteck- ning up tagna tjänster 37'+(71) 0 6 l+(l2) l+(2) 45+(85) Faktiskt ianspråk— tagna tjänsterl 262+(50) 2 7 13 3+(2) 51+(52) Anmält behov 1 5 15 15 6 42

1 Antal utom parentes = kompaniofficer Antal inom parentes = flygnavigatör (korttidsanställd) ” Varav eni E 1 stab.

Om ytterligare ett antal korttidsanställda flygnavigatörer får anställ- ning som kompaniofficerare förbättras utgångsläget ytterligare. Utred- ningen anser att behovet i fredsorganisationen av kompaniofficerare för flygnavigatörsuppgifter är så litet att det framdeles bör kunna tillgodoses genom omskolning av t. ex. kompaniofficersaspiranter som gallras under ett relativt sent skede av flygförarutbildningen. De bör därvid efter flygnavigatörsutbildning vid division kunna i huvudsak följa samma utbildningsgång som flygföraraspiranterna och kompaniofficerama i flygtjänst. Utredningen anser sig av här anförda skäl inte ha anledning att närmare överväga eller lämna förslag till någon särskild utbildningsgång för flygnavigatörer.

Utredningen återkommer i kapitel 16 med förslag rörande utbildning m. m. för de flygnavigatörer i krig som erfordras utöver stampersonalen.

8.4.4. Markfacken i övrigt A. Allmänt

Uppbyggnad och sammansättning av befälsgruppen kompaniofficerare synes generellt kunna ske enligt i huvudsak likartade principer för de skilda markfacken — dvs. strilfacket, sambandsfacket, facket motor- och räddningstjänst samt facket teknisk tjänst. Det samma gäller även för den principiella uppbyggnaden och sammansättningen av befälsgruppen plu- tonsofficerare inom nyssnämnda yrkesfack. Utredningen redovisar därför i det följande sina förslag rörande kompaniofficerare samlade ien punkt (punkt B) och rörande plutonsofficerare i en punkt (punkt C).

B. Kompaniofficerare

Utredningens organisatoriska underlag ger vid handen att uppbyggnaden av kompaniofficersgruppen i yrkesfacken striltjänst och sambandstjänst måste ske med utgångspunkt i att det i fredsorganisationen måste finnas tillgång till ett visst preciserat antal yrkesofficerare på K— och P-nivå i aktuellt yrkesfack om det skall vara möjligt att tillgodose det krigsorgani- satoriska behovet (inkl. mobiliseringsreserv) av yrkesofficerare på nämn- da nivåer inom samma yrkesfack. Det ungefärliga antal uppgifter i fredsorganisationen som bör vara disponibelt är härvid följande

för kompaniofficeri facket på nivå K på nivå P striltjänst ca 320 ca 100 sambandstjänst ca 95 ca 30

Kompaniofficerama i yrkesfacket motor- och räddningstjänst föreslås krigsplacerade i befattningar som inte har direkt anknytning till fredsuppgifterna. Sammansättningen av denna befälsgrupp blir följakt- ligen beroende av fredsorganisationens behov av kompaniofficerare med denna yrkesinriktning. Även för yrkesfacket teknisk tjänst finner utredningen att fredsorganisationens personalkrav blir styrande för

sammansättningen av kompaniofficersgruppen. Utredningens underlag visar nämligen att behovet av kompaniofficerare på K-nivå i fred inom detta yrkesfack överstiger krigsorganisationens behov av yrkesofficerare på denna nivå. Det ungefärliga antalet uppgifter i fredsorganisationen som bör bestridas av kompaniofficerare från de sistnämnda två yrkes- facken är följande

kompaniofficer i facket på nivå K på nivå P motor- och räddningstjänst ca 65 ca 20 teknisk tjänst ca 465 ca 130

Utredningen redovisar i tabell 8.5 ett överslagsmässigt exempel på hur kompaniofficerama i markfacken med de nyssnämnda utgångspunkterna rörande krigs— och fredsorganisationerna kan fördelas på uppgifter i en fredsorganisation med struktur och omfattning som utredningens under- lag uppvisar.

Härutöver bör äldre kompaniofficerare från samtliga yrkesfack bestri- da ytterligare ca 25 av de totalt ca 200 befattningarnal i stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst (jfr punkt 8.3.3 i det föregående) inom flygvapnets fredsorganisation vilka inte kan hänföras till visst yrkesfack. Sistnämnda ca 25 uppgifter har av utredningen fördelats på yrkesfacken enligt följande

strilfacket 9 sambandsfacket 3 facket motor- och räddningstjänst 2 facket teknisk tjänst 12

Med de i det föregående redovisade utgångspunkterna och under förutsättning av jämn rekrytering, åldersfördelning och förtidsavgång kan tillgången på kompaniofficerare i markfacken schematiskt åskådliggöras enligt bilderna 8.6—8.9.

Eftersom ett mindre antal av kompaniofficerama i teknisk tjänst har avgångsålder vid 63 år kommer en schematisk bild över denna befäls- grupp att något avvika från diagrammen för övriga kompaniofficersgrup- per. Utredningen räknar vidare med att personal i teknisk tjänst normalt inte går över till t.ex. intendenturkåren eller annan för krigsmakten gemensam specialkår.

Av diagrammet över kompaniofficerare i teknisk tjänst framgår även den ungefärliga proportionen mellan kompaniofficersaspiranter från de två fackområdena flygplan och elektro.

Fördelningen av uppgifter i stabs— och expeditionstjänst på kompani- officerama i facken striltjänst och sambandstjänst innebär överslagsmäs- sigt att de under del av livskarriären — ca 30 % i strilfacket och 10—15 % i sambandsfacket — har att fullgöra nämnda typ av uppgifter. Uppgifter- na i allmänmilitär utbildning upptar överslagsmässigt 15 % av tillgänglig tid för kompaniofficerama under 42 års ålder i facken striltjänst, sambandstjänst och teknisk tjänst.

1 Av dessa återfinns 127 i tabell 8.5 medan ca 50 tagits i anspråk för äldre kompaniofficerare i flygförarfacket (jfr punkt 8.4.3 B 1 det föregående).

Tabell 8.5 Exempel på kompaniofficerarnas fördelning på uppgifter i fredsorganisationen

Uppgift m. m. i Antal i yrkesfacket Antal fredsorganisationen totalt striltjänst sambands- motor— och teknisk tjänst tjänst räddningstjänst

På nivå K P K P K P K P K P Fackbundna uppgifter

(inkl. läraruppgifter) 190 40 77 20 55 18 412 100 734 178 Uppgifter i AMU 26 9 8 3 9 31 12 74 24 Stabs—, förvaltnings- och

expeditionstjänst 90 30 4 3 0 0 0 0 94 33 Elever vid skolor 2 18 O 3 O 3 2 12 4 36 Reserv för sjukdom m.m. 12 3 4 1 3 1 20 6 39 11

Summa ca 320 100 95 30 67 22 465 130 950 280

Totalantal kompoff ca 420 125 90 595 1 230

Bild 8.6 Diagram över kompaniofficerare i facket striltjänst

Ålder 4 Exempel på uppgifter :1) 60 _ — _ — —- — — Stabs- och exptjänst Chef radarförband T ' d Lbev plutch _ il inten en- .. 50 turkåren B'lal K_nivå ca 330 Chef måldatapluton T Till regoff Lärare och instr. 40— Crrjal — rrjal Från Rrvak _ iled plutoff Plutch AMU Exptjänst K laj—ah birrvak, måled 307 P-nivå ca 100 lnstr. AMU Exptjänst ___ 20 —l— 0 , l l l : ) O 5 10 15 20 Anta|

[ Förkortningarnas innebörd framgår av bilaga 2.

Bild 8. 7 Diagram över kompaniofficerare i sambandstjänst

Ålder

60

50

40

30—

20

O

_ Till intenden- K-nivå turkaren ca 95 i Till regoff Från plutoff P-nivå ca 30 & —:— : : : : : : : »

0 1 2 3 4 5 6

Exempel på uppgifter :

Sambandsbefäl vid staber och förband Lärare

Stabs- och exptjänst

Sambandsbefäl vid förband Plutch AMU

Sambandsbefäl vid förband lnstr. AMU Exptjänst

Antal

Bild 8.8 Diagram över kompaniofficerare i facket motor- och rädd-

ningstjänst Ålder 60 50 — . . K-nivå T|II Intendenturkåren ca 70 T Till regoff 40 _ T 30 —l - K P'mVå ca 20 Från plutoff 20 ——

Exempel på uppgifter :

Chef flygfälts- och transportpluton Utbildningsledare Brandchef

Lärare i markstrid och

befälsutbildning

Ålder

+

Exempel på uppgifter :

Chef flygmaterielförräd 1. vm i teknisk enhet, flygplan

60—

1. vm i flygplanenhet Chef stationskompani

50 * Chef instruktionsverkstad

Chef pr-, eI-, mtrltropp

ca 480 '- Till regoff Larare

40 _ T Chef fpl-, e|-, eller mtrltropp

Plutch AMU K Bitr. troppchef 30 — - P-anå ca 130 Från plutoff lnstr. AMU Kategori: 20 T flygplan elektro o :i l i i , 0 10 20 30 Antal

C. Plutonsofficerare

Som framgått av punkt 8.3.4 i det föregående är det nödvändigt vidta en rad åtgärder för att bereda de för krigsorganisationen oundgängligen erforderliga yrkesofficerarna på T-nivå lämpliga uppgifter i fredsorganisa- tionen. De åtgärder som härvid är aktuella berör huvudsakligen plutons- officerarna i striltjänst och teknisk tjänst.

Under förutsättning att de i punkt 8.3.4 skisserade åtgärderna vidtas och med de utgångspunkter i övrigt som utredningen redovisat i det föregående bör plutonsofficerarna i markfacken kunna fördelas på uppgifter i fredsorganisationen i stort enligt exempel i tabell 8.6.

Med de i det föregående redovisade utgångspunkterna och under förutsättning av jämn rekrytering, åldersfördelning och förtidsavgång kan tillgången på plutonsofficerare i markfacken schematiskt åskådliggöras enligt bilderna 8.10—8.l3.

Enligt utredningens överslagsberäkningar måste plutonsofficerarna i strilfacket 10—20 % av tiden på T-nivån fullgöra uppgifter inom vakt- och bevakningstjänsten företrädesvis i anslutning till strilorgan. Uppgifterna som instruktör i allmänmilitär utbildning beräknas också kräva 10—20 % av plutonsofficerens tjänstgöringstid intill 42 års ålder. Sistnämnda gäller även för plutonsofficerarna i övriga yrkesfack — sambandstjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst.

Tabell 8.6 Exempel på plutonsofficerarnas fördelning på uppgifter i fredsorganisationen

Uppgift m. m. i Antal i yrkesfacket Antal fredsorganisationen totalt stril- sambands— motor- teknisk tjänst tjänst och rädd- tjänst nings- tjänst

Fackbundna uppgifter

(inkl. lärar- och in— struktörsuppgifter) 175 57 190 863 1 285 Uppgifter i AMU 26 6 19 119 170 Central tillsyn — — — 150 150 Verkstadstjänst (inom

avdelning 6) — — — 118 118 Stabs- och expeditions-

tjänst 5 2 25 20 52 Vakttjänst 521 0 0 105 157 Elever vid skolor2 22 7 6 40 75 Reserv för sjukdom

m. m. 11 3 11 55 80

Summa 291 75 251 1 470 2 087

' Främst vid strilobjekt. 2 Elever vid främst KOS 1 och POS 3 (jfr även kap. 12).

Bild 8.10 Diagram över plutonsofficerare i facket striltjänst

Alder A Exempel på uppgifter : 60 — — —- — — —— — Chef Ibevtropp Chef måldatatropp 50 _ Störskyddsoperatör Vakttjänst Lärare och instr. 40 _ Till kompaniofficer __. _ __ _ f Tråjal, rrbi, bimåledl) Till kompaniofficer ca 19/år Lärare OCh instr. instruktör AMU 30 — . Vakttj'anst T-nivä ca 290 Under utbildning Elev m.m. 20 _ _ _ _ o i : : : : : )

1 Förkortningarnas innebörd framgår av bilaga 2.

Bild 8.1] Diagram över plutonsofficerare i facket sambandstjänst Ålder

+

60—

50—

Till kompaniofficer

Till kompaniofficer ca 6/är

40—

30—

T-nivå ca 75

Under utbildning

20

o i l ' ' o

5 10 15

Antal

Exempel på uppgifter :

Sambandsbefäl vid

*lygstaben, luftförsvars- central och förband

Lärare och instruktör

Sambandsbefäl vid

qutförsvarscentral och förband Instruktör AMU

Bild 8.12 Diagram över plutonsofficerare i facket motor- och rädd-

Exempel på uppgifter :

Chef och stf drivmedelsgrupp Chef flygfältstropp Chef fältarbeten Chef körcentral Expförest. sjvavd

Räddningsledare Instruktör AMU Instruktör sjvtjänst

ningstjänst Ålder 60 50 — 40 _ 4 Från teknisk tjänst , Till kompaniofficer Till kompaniofficer 30_ i T-nivå ca 250 Under utbildning 20 0 i i | i i 0 5 10 15 20 158

Ålder ? Exempel på uppgifter: 60 —— — — —_——— — _ '— Verkstadstjanst (avd. 6) Exp.tjänst Bitr. chef fp|-, el- eller 50 - Till facket motor— ”""”? "'""- och räddningstjänst Chef bas- eller amtropp Lärare och instruktör f Vakt- och exptjänst 40 _ Till kompaniofficer ___—__— f Flyg-, el- eller mtrltekniker Till kompaniofficer Stf chef bastropp 30 _ ? Lärare och instruktör Instruktör AMU T-nivå ca 1.330 Under utbildning Elev m.m. 20 _ — '— — -—

Uppgifterna i fredsorganisationen i transport- och fältarbetstjänst — totalt ca 65 — bör enligt utredningens mening kunna bestridas av plutonsofficer från alternativt facket motor- och räddningstjänst eller teknisk tjänst. I bild 8.12 redovisar utredningen samtliga dessa uppgifter i diagrammet över plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst varvid förutsätts att två-tre plutonsofficerare per år i åldern 40—45 år går över från uppgifter i teknisk tjänst till uppgifter (chef fältarbeten enligt den terminologi som använts i chefens för flygvapnet fredsorganisationsför- slag) i transport- och fältarbetstjänst.

Som framgått av punkt 8.3.4 bör äldre plutonsofficerare (i det ungefärliga åldersläget 55—60 år) i facket teknisk tjänst beredas arbetsuppgifter antingen i stabs— och expeditionstjänst — överslagsmässigt ca 20 man — eller inom flottiljverkstäderna (avdelning 6) — ca 120 plutonsofficerare.

Utöver den växling mellan renodlade yrkesfackuppgifter och uppgifter som instruktörer i allmänmilitär utbildning som utredningen föreslår för alla plutonsofficerare intill 40—45-årsåldern tillkommer att plutonsoffice- rarna i teknisk tjänst också måste växla mellan uppgifter inom denna och uppgifter inom vakt-(bevaknings—) och expeditionstjänst. Sistnämnda växling mellan uppgifter är för plutonsofficerarna i teknisk tjänst aktuell fr. o. m. 40—45 års ålder. Överslagsmässigt kommer plutonsofficerarna i

detta yrkesfack att fullgöra vakt- eller expeditionsuppgifter något mer än 20 % av tillgänglig tid mellan 42 och 55 års ålder.

Uppgifterna i central tillsyn betraktar utredningen som likvärdiga med plutonsofficerarnas uppgifter inom t. ex. den tekniska tjänsten vid baskompanierna. Utredningen förutsätter dock att plutonsofficerarna cirkulerar mellan uppgifterna i baskompanierna och uppgifter inom central tillsyn. Härvid synes lämpligt att placering i central tillsyn begränsas till perioder om två-tre år.

9. Allmänna mål för rekrytering och utbildning

9.1. Inledning 9.1.1 Allmänna utgångsvärden

Av utredningens överväganden och slutsatser i kapitel 7 rörande rekryteringsprinciper och befälsstruktur har framgått att rekrytering och utbildning av yrkesbefäl vid flygvapnet, inom ramen för den gemensam- ma identiteten yrkesofficer, bör ha följande primära mål . regementsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefs(B-)nivå och högre nivåer . kompaniofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefs(K-)nivå samt . plutonsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på tropp- chefs(T—)nivå. Utredningen har också i kapitel 7 redovisat de faktorer — åldersaspek- tema i krig och fred, ekonomiska aspekter m. rn. — som gör det nödvändigt att bygga upp en förhållandevis snabb kompetensbildning till uppgifterna i krig och fred på bataljonschefsnivå och högre nivåer. I samma kapitel har också framhållits betydelsen av att personal på kompanichefsnivån besitter stor yrkesskicklighet och grundlig yrkeserfa- renhet. Detta leder till slutsatsen att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt urval av elever och den kompetensgivande utbildning som skall föra upp eleverna till kompanichefsnivån.

Utredningens slutsatser i kapitel 7 rörande principerna för rekrytering av yrkesofficerare vid flygvapnet kan sammanfattas enligt tabell 9.1.

Tabell 9.1 Principerna för rekrytering av yrkesofficerare vid flygvapnet

Extern rekrytering Intern rekrytering Regementsofficerare Regementsofficerare (huvuddelen) (viss del) Kompaniofficerare i Kompaniofficerare i stril-, flygtjänst (alla) sambands-, motor- och rädd- nings- samt teknisk tjänst (alla)

Plutonsofficerare (alla)

Eftersom utredningen funnit att huvuddelen av flygvapnets behov av yrkesofficerare normalt bör tillgodoses genom dels extern rekrytering till regementsofficerare, kompaniofficerare i flygtjänst och plutonsofficerare, dels intern rekrytering till kompaniofficerare i marktjänst finner utred- ningen det naturligt att för dessa utbildningsgångar använda begreppet normalutbildningsgångarl. Som framgått av det föregående (jfr kapitel 7 och tabell 9.1) har utredningen vidare funnit att det vid sidan av de normala utbildnings— och karriärgångarna till regementsofficer resp. kompaniofficer måste finnas möjlighet för varje yrkesofficer att nå den ställning inom befälsstrukturen som svarar mot hans verkliga förutsätt- ningar. Varje därtill lämpad yrkesofficer i en lägre kompetensgrupp bör således ha möjligheter att gå över till en högre kompetensgrupp. Denna typ av internrekrytering benämner utredningen idet följande sneddning. Den som på så sätt gått från en befälsgrupp till en annan skall dock ha samma kompetens som den som följt normalutbildningsgången. Utred- ningen återkommer i avsnitt 9.11 med vissa allmänna riktlinjer för sneddning.

De normalutbildningsgångar som utredningen har anledning att be- handla är följande:

Till bataljonschefsnivån (B-nivån )

iflygfacjcet: normalutbildningsgång för regementsofficerare i flygförar— tjänst istrilfacket: normalutbildningsgång för regementsofficerare i striltjänst.

Till ka mpanichefsnivån (K -nivån )

iflygfacket: normalutbildningsgång för kompaniofficerare i flygfö- rartjänst i markfacken: normalutbildningsgång för kompaniofficerare i striltjänst, sambandstjänst, motor— och räddningstjänst samt teknisk tjänst.

Till troppchefsnivån (T-nivån)

i markfackeniz normalutbildningsgång för plutonsofficerare i striltjänst, sambandstjänst, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst.

Innan utredningen i de följande avsnitten närmare går in på frågor rörande normalutbildningsgångarnas principiella uppbyggnad och utbild- ningsfrågor av gemensam natur finner utredningen det vara lämpligt att

1 I begreppet normalutbildningsgång innefattar utredningen all utbildning, såväl låkolmässigalsom praktisk, fram till ett för varje kompetensgrupp och yrkesfack estämt m' .

redovisa innebörden i ytterligare ett antal begrepp som utnyttjas i den fortsatta framställningen.

Utöver och vid sidan av den obligatoriska kompetensgivande utbild- ningen (jfr föregående avsnitt) förekommer och erfordras även framdeles en omfattande utbildning. Man kan här särskilja utbildning som, utan att ingå i normalutbildningsgång, ändå syftar till höjning av befälsnivån. Sådan kompetensgivande utbildning kan avse antingen utbildning för högre nivå än bataljonschefsnivån (B-nivån) eller utgöra ett villkor för att den enskilde skall kunna gå över från en kompetensgrupp till en annan (villkor för sneddning). Utredningen benämner fortsättningsvis denna typ av kompetenshöjande utbildning vidareutbildning. Eftersom utbildningen av plutonsofficer till kompaniofficer är ett led i den normala kompaniof- ficersutbildningen behandlar utredningen denna del av utbildningen i kapitel 12 Rekrytering och utbildning av övrig personal i markfacken. All utbildning i övrigt som hänger samman med övergång från en befälsgrupp till en annan (sneddning) behandlas däremot samlat i ett kapitel — kap. 13 Vidareutbildning och övergång mellan olika yrkesofficersgrupper (sneddning). Den vidareutbildning av regementsofficerare som äger rum vid högre kurs vid militärhögskolan (MHS/FHK) berörs i kapitel 10 i det följande. På vidareutbildningen av regementsofficerare vid försvarshög- skolan (FHS) finner utredningen inte anledning att i det följande framföra några synpunkter.

Inom flygvapnet förekommer en omfattande specialutbildning på materielslag eller för byte av befattningar, stundom fördjupad om befattningsbytet även innebär byte av yrkesfack. I begreppet specialut- bildning inbegriper utredningen materielutbildning och befattningsutbild- ning utöver den som bedrivs inom ramen för normalutbildningsgångarna. Utredningen har inte ansett sig ha anledning att detaljstudera specialut- bildningen inom flygvapnet. I kapitel 14 i det följande lämnas emellertid en viss översikt över f. n. förekommande utbildning av denna typ. Vidare belyses vilka förändringar i stort som blir aktuella vid genomförande av utredningens förslag rörande normalutbildningsgångarna m. m.

Utredningen anser sig slutligen kunna konstatera att det för all fast anställd personal allmänt erfordras utbildning för att vidmakthålla personalens yrkeskunnande med hänsyn till taktisk, teknisk, 'administra- tiv m. m. utveckling. Behovet av sådan utbildning synes mera framträdan- de bl. a. efter höjningen av avgångsåldrarna för militär personal. Utbildning med detta syfte benämner utredningen i det följande fortbildning. Frågor om fortbildning behandlar utredningen ikapitel 14.

9.2 Extern rekrytering — Antagningskrav 9.2.1 Allmänt

MTU har i det föregående (kapitel 5) som sin principiella uppfattning framfört att det synes angeläget att bygga upp rekryterings- och utbildningsvägama för stambefäl så att den utbildning som ges inom det allmänna skolväsendet tas till vara på bästa sätt för att därigenom hushålla med flygvapnets resurser. Vidare har framhållits att det ter sig

naturligt att flygvapnets, liksom övriga försvarsgrenars, rekrytering skeri princip inom ramen för värnplikten.

Målet för rekrytering av aspiranter till yrkesofficersutbildning vid flygvapnet måste sammanfattat vara att säkerställa att flygvapnet får tillräckligt antal sökande med erforderliga befälsanlag, intellektuella och karaktärsmässiga förutsättningar samt lämplig skolmässig bakgrund. Utredningen redovisar i det följande sin syn på vissa frågor rörande rekryteringsunderlaget och rekryteringen. Härmed avses bl. a. kraven på befälslämplighet och förkunskaper främst i allmänna läroämnen samt behovet av rekryteringsbredd för att medge tillräckliga urvalsmöjligheter.

9.2.2. Kraven på befälslämplighet

I befälsuppgiften intar delrollen att vara chef en dominerande plats. Chefskap måste avkrävas varje yrkesofficer inom flygvapnet, oavsett kompetensnivå och yrkesfack. Grunden för Chefskap är de naturliga befälsanlag som finns hos individen och som endast till del kan utvecklas genom utbildning. Ett första krav för antagning till flygvapnets olika linjer av stambefälsutbildning är alltså kravet på befälslämplighet. Härmed begränsas emellertid antalet individer som kan komma i fråga för utbildning till stambefäl om samtidigt restriktioner i andra avseenden måste ställas upp. Detta måste motverkas genom att ge rekryteringsbasen sådan bredd att erforderligt urval av befälslämpliga blir möjligt. Den enskildes befälsanlag och befälslämplighet måste emellertid även fortsätt- ningsvis kontinuerligt följas upp och prövas så att ett tillfredsställande urval av befälslämpliga elever (aspiranter) erhålls. Den urvalsprocess som är nödvändig för att vid den grundläggande stambefälsutbildningens slut få erforderligt antal väl kvalificerade yrkesofficerare talar således mot snäva begränsningar av rekryteringsunderlaget, t. ex. i form av oeftergiv- ligt krav att sökande skall ha gått genom en bestämd gymnasielinje.

De synpunkter på befälsanlag och befälslämplighet som utredningen i det föregående framhållit då det gäller stambefälsrekryteringen vid flygvapnet gäller i princip även för reservbefälsrekryteringen och — i tillämpliga delar — uttagningen av övrigt värnpliktsbefäl.

Rekrytering till yrkesbefäl och reservbefäl inom ramen för värnplikten bör för flertalet yrkeslinjer inom flygvapnet kunna ge ett breddat rekryteringsunderlag samtidigt som möjligheter öppnas att stimulera lämpade värnpliktiga att söka stam- eller reservbefälsutbildning. Rekryte- ring i princip inom ramen för värnplikten och samordning av grundutbild- ningen av stam- och reservbefäl med värnpliktsutbildningen ger som framhållits i kapitel 5 (punkt 5.4.2) även andra betydelsefulla fördelar. MTU finner skälen för rekrytering inom ramen för värnplikten till yrkesbefäl och reservbefäl inom flygvapnet starka. MTU föreslår därför att flygvapnets stambefäls- och reservbefälsrekrytering sker inom ramen för värnplikten. I anslutning härtill ter det sig naturligt att flygvapnet drar nytta av den prövningsverksamhet i fråga om bedömning av de värnpliktigas befälslämplighet som äger rum vid inskrivningen av värnplik— tiga.

Det synes härvid lämpligt att generellt utgå från att rekryteringen till

regementsofficerslinjerna bör inriktas på den del av vämpliktskontingen- ten som vid inskrivningen eller senare bedöms som särskilt befälslämplig, dvs. på dem som blir bedömda som lämpade som plutonsbefäl.

För övriga linjer i flygvapnets stambefälsutbildning synes rekryteringen i princip böra bygga på lägst gruppbefälslämplighet.

9.2.3. Kraven på förkunskaper i allmänna läroämnen

Utredningen har i det föregående pekat på att det av ekonomiska skäl är angeläget att bygga upp rekryterings- och utbildningsvägama så att den utbildning som ges inom det allmänna skolväsendet tas till vara på bästa sätt. Samtidigt är det nödvändigt att välja sådan bredd för rekryteringen att flygvapnet tillförsäkras tillräckliga urvalsmöjligheter bland sökande med positiv befälsskattning.

Det svenska skolväsendets utveckling möjliggör att den övervägande delen — ca 90 % — av all ungdom går genom någon av den sammanhållna gymnasieskolans utbildningslinjer. Mot bakgrund härav ter det sig möjligt utgå från att rekryteringen i princip kan gmndas på värnpliktiga med genomgången lägst två-årig gymnasial utbildning. Det nya skolsystemet är rikt differentierat, vilket i och för sig ger ökade möjligheter att rekrytera aspiranter från linjer i gymnasieskolan så att behovet av kompletterande utbildning i allmänna läroämnen blir litet. Varje åldersklass värnpliktiga som gått genom gymnasial utbildning måste emellertid förutsättas ha varit fördelad på flertalet linjer av gymnasieskolan. Val av en enstaka gymnasielinje som grund för rekrytering till en viss befälsgrupp eller ett visst militärt yrkesfack kan därför komma att ge ett ganska snävt rekryteringsunderlag. Det kan därför visa sig nödvändigt för att säkerställa stambefälsrekryteringen vid flygvapnet att bredda rekryte- ringsbasen så att den omfattar flera gymnasielinjer och vid behov även ungdom med enbart genomgången grundskola. Samtidigt måste då accepteras att aspirantema uppvisar stora variationer i fråga om förkunskaper och att del av aspirantema måste komplettera dessa.

A. Nuvarande antagningskrav

Enligt nu gällande bestämmelser krävs för antagning som regementsoffi- cersaspirant (oavsett utbildningslinje) genomgången fullständig studiekurs vid årskurs 3 i gymnasieskolan med lägst medelbetyg 2,3. Slutbetyg bör finnas i matematik och fysik. Sökande som inte uppfyller önskemålen om slutbetyg i matematik och/eller fysik kan bli antagen om han iövrigt bedöms särskilt lämplig. Komplettering av kunskaperna sker i sådana fall före regementsofficersexamen (jfr avsnitt 9.9 i det följande).

För antagning till plutonsofficersutbildning eller som fältflygarelev krävs f.n. endast genomgången obligatorisk skola. Som hjälptekniker antas f. n. värnpliktig som med godkända vitsord gått genom verkstads- skola eller fullgjort praktisk verkstadstjänst under sammanlagt minst tre år och fullgjort grundutbildningen vid flygvapnet, eller annan utbildning som chefen för flygvapnet bestämmer. Iutbildningsgångama till plutons- officer, fältflygare och flygtekniker är f. n. inlagd en relativt omfattande, kompletterande utbildning i allmänna läroämnen (jfr avsnitt 9.9 i det följande). SOU 1973: 34

Utgångspunkter för bedömning och klarläggande av vilka krav på eller önskemål om förkunskaper i allmänna läroämnen m. 111. som bör ställas på de sökande till yrkesofficersutbildningen vid flygvapnet måste vara de krav befälsyrket sammantaget ställer på kunskaper. Utredningen anser sig här i viss utsträckning kunna skilja mellan krav av allmän natur, som knyter an till yrkesofficerens roller som chef och ledare resp. instruktör och lärare (utbildare), och krav som är avhängiga av yrkesofficerens roll som specialist och fackman.

I chefs- och utbildarrollerna ställer befälsuppgifterna krav främst på en allmän kunskapsbakgrund som kan hänföras till ämnen av typen svenska, historia och samhällskunskap, pedagogik och psykologi m. fl. Yrkesoffi- cerens roll som specialist och fackman ställer inom flygvapnet ofta särskilda krav på kunskaper i matematik och fysik. Goda kunskaper i dessa ämnen är inom vissa utbildningsgångar ett villkor för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig utbildningen — främst den tekniskt betonade yrkesutbildningen.

Utredningen har efter ingående undersökningar och överväganden rörande dels kraven på kunskaper för yrkesofficerare på skilda nivåer och i olika fack, dels innehållet i olika gymnasielinjer, dels slutligen kraven på tillräcklig rekryteringsbredd resp. önskemålet om rimlig ekonomi i utbildningen kommit fram till att normalutbildningsgångarna bör bygga på extern rekrytering från de linjer i gymnasieskolan som framgår av tabell 9.2.

Av tabell 9.2 framgår också att utredningens förslag rörande normal- utbildningsgångama till yrkesofficerare vid flygvapnet förutsätter ändrad inriktning av flygvapnets rekryteringsverksarnhet mot ungdom som går

Tabell 9.2 Gymnasielinjer som bedöms böra utgöra grund för normalut- bildningsgångarna

Normalutbildningsgång för Normallinje (fullständig studie-

kurs) vid rekryteringen Regementsofficerare 3-årig naturvetenskaplig eller genomgången (oavsett fack) årskurs 3 av 4-årig teknisk linje

(med lägst betyget 2 i matematik och fysik)

Kompaniofficerare i flygförar- 2-årig teknisk (med lägst betyget 2 tjänst i matematik och fysik), social eller ekonomisk linje (med lägst betyget 2 i svenska och engelska)

”

Plutonsofficerare i striltjänst Plutonsofficerare i sambands- 2—årig gymnasielinje oavsett inriktning tjänst resp. i motor- och räddningstjänst

Plutonsofficerare i teknisk tjänst

kategori ”flygplan” Gren för flygmekaniker inom fordons— teknisk linje kategori ”elektro” Teleteknisk variant av elteknisk gren

inom 2-årig teknisk linje.

genom gymnasial utbildning. Enligt utredningens mening är detta en åtgärd som från effektivitetssynpunkt bör vidtas från första möjliga tidpunkt i syfte att undvika tidigare rekryteringssvårigheter (jfr kap. 4, punkt 4.10.2). Enligt vad utredningen under hand inhämtat pågår f. n. viss översyn inom flygvapnet av rekryteringsbroschyrer m. m.

Utredningen redovisar i det följande (avsnitt 9.9) behovet i normalut- bildningsgångarna av utbildning i allmänna läroämnen för att yrkesoffice- rarna före den Skolmässiga utbildningens slut skall ha nått erforderlig kunskapsnivå i allmänna läroämnen. Utredningens val av gymnasielinjer som grund för de olika normalutbildningsgångarna har, som antytts i det föregående, skett med utgångspunkt i antagandet att en kvantitativt tillräcklig rekrytering för att medge erforderligt, allsidigt urval skall kunna erhållas från dessa gymnasielinjer. Utredningen lämnar i avsnitt 9.3 i det följande sin syn på förutsättningarna för flygvapnet att tillgodose behoven av yrkesofficersaspiranter genom rekrytering från de i tabell 9.2 angivna gymnasielinjerna.

9.2.4. Gränsdragning värnpliktsverket — flygvapnets uttagnings- kommission

F.n. sker såsom framgått av kapitel 4 uttagning av flertalet elever (aspiranter) till stam— resp. reservbefälsutbildning vid flygvapnet genom försorg av en särskild, i flygstaben inrättad uttagningskommission (UTK). Utredningens förslag i punkt 9.2.1 innebär att antagning av aspiranter vid flygvapnet fortsättningsvis föregås av eller - för dem som före inskrivningen ansöker om yrkesofficersutbildning — sker i samband med inskrivning i värnpliktsverkets regi varvid samtidigt bedömning av den vämpliktiges befälslämplighet äger rum.

F. n. åvilar emellertid UTK även att göra en prövning av den sökandes lämplighet för vissa typer av befattningar eller yrkesuppgifter, t. ex. flygförare eller inom stridsledningstjänst, delvis med hjälp av särskilda anlagstester m. ni. som tagits fram för detta ändamål. Särskilt proven före uttagning av flygföraraspiranter är av stor omfattning. Bl.a. ingår begåvningsbedömning, prov på simultankapacitet, koordinations- och reaktionsförmåga, kartläggning av personlighetsegenskaper såsom stabili- tet och stresstolerans samt motivationsbedömning. Med ledning av resultaten av nämnda prov m. rn. samt övriga data såsom skol— och arbetsbetyg gör UTK en preliminär uttagning av flygföraraspiranter. Godkända sökande går därefter före slutlig antagning genom dels en medicinsk undersökning, dels ett särskilt test av lämpligheten för flygutbildning (Defense Mechanism Test).

Utredningen, som särskilt övervägt frågan om hur gränsen bör dras mellan värnpliktsverket och flygvapnets uttagningskommission då det gäller antagning av aspiranter till stam- resp. reservbefälsutbildning vid flygvapnet, finner det angeläget att flygvapnet systematiskt utnyttjar den information som inskrivningsväsendet kan ge. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning nödvändigt att flygvapnet även framdeles har en särskild organisation för anlags- och urvalsprövning av aspiranter. Det förefaller även lämpligt att samma prövningsinstans svarar för erforderlig,

systematiserad uppföljning av aspirantema och därutöver också har hand om den uppföljning och urvalsprövning som erfordras för att inom den av utredningen förordade befälsstrukturen tillgodose det ökade antalet övergångar (sneddning) mellan olika befälsgrupper.

Utredningen föreslår att flygvapnets externa rekrytering fortsättnings- vis sker inom ramen för värnplikten varvid förutsätts att den som antas som aspirant är inskriven som värnpliktig och har bedömts befälslämp- lig.1 För de ynglingar som före inskrivningen ansökt eller i samband med denna uttalar önskemål om utbildning till yrkes- eller reservbefäl vid flygvapnet bör antagningsprövningen ske i anslutning till inskrivningsför- rättningen. Den särskilda anlags- och urvalsprövning som kan vara nödvändig utöver vad som ingår i inskrivningsförfarandet och som kan avse såväl urval m.m. i anslutning till extern rekrytering som fortsatt uppföljning och urval före karriärövergång (sneddning) bör liksom tidigare ske i flygvapnets regi. För sistnämnda uppgifter synes flygvapnets uttagningskommission väl lämpad.

9.2.5 Sammanfattning m. m.

Utredningen vill sammanfattningsvis framhålla att rekryteringen måste inriktas med hänsyn till yrkets krav. Vid urvalet av sökande måste stor vikt läggas vid den sökandes befälslämplighet samt förutsättningar och förmåga att tillgodogöra sig utbildning och kunskaper.

I yrkesofficerens tre roller krävs — utöver befälsanlag och studielämp- lighet — förkunskaper i svenska, historia och samhällskunskap för såväl ledarrollen (chefsuppgifterna) som utbildarrollen. I fack- (specialist-) rollen krävs i vissa fack särskilda förkunskaper i matematik och fysik.

Normalutbildningsgångarna bör bygga på rekrytering från gymnasielin- jer enligt tabell 9.2i det föregående.

Målet för rekryteringen bör vara att få aspiranter med . erforderliga befälsanlag och motivation samt fysiska och övriga

psykiska förutsättningar för officersyrket samt . erforderliga förkunskaper i allmänna läroämnen så att behovet av kompletterande utbildning i allmänna läroämnen kan hållas nere. Utredningen vill slutligen framhålla att det synes väsentligt att framdeles inrikta rekryteringsansträngningarna mot de linjer i gymnasie- skolan som ger de lämpligaste förkunskaperna för yrkesofficersutbild- ningens skilda utbildningslinjer.

9.3. Rekryteringsförutså'ttningar

Utredningen har i tabell 9.2 under punkt 9.2 i det föregående redovisat vilka linjer i gymnasieskolan som bör ses som normallinjer vid den externa rekryteringen till de skilda yrkesfacken inom flygvapnet. Utredningen lämnar i det följande sin syn på förutsättningarna att

[ MTU förutsätter här att möjlighet måste föreligga att — liksom hitintills — efter godkänd provtjänstgöring och efter frivilligt åtagande föra över värnpliktig, som inte uppfyllt kraven för uttagning till gruppchefsutbildning eller plutonsbefälsutbildning vid inskrivningen, till gruppchefs- eller plutonsbefälsutbildning.

tillgodose flygvapnets behov av yrkesofficersaspiranter genom rekrytering från dessa gymnasielinjer.

9.3.1 Rekrytering av regementsofficersaspiranter i flygtjänst Underlag för utredningens bedömning av rekryteringsförutsättningarna har varit rekryteringsutfallet för regementsofficersaspiranter på flyglinjen för antagningsåren 1967—1971. Utredningen har bl.a. undersökt de antagnas gymnasiala bakgrund och genomförd utbildning fram till krigsplacering som krigsflygförare (för de senare åren bedömd utveckling fram till krigsflygförare). Det har härvid visat sig att det hittills aktuella årliga behovet av nytillförsel av regementsofficerare färdiga för krigspla- cering som krigsflygförare till något över 40% kunnat fyllas (beräknas kunna fyllas) med sökande som vid antagning hade en gymnasial bakgrund motsvarande genomgången årskurs 3 av nuvarande naturveten- skapliga/tekniska linjer. Om hänsyn endast tas till de två senaste åren bedöms andelen med sådan bakgrund bli något högre. Framtida behov av nytillförsel av regementsofficerare färdiga för krigsplacering som krigsflygförare har av utredningen beräknats utgöra 40 % av motsvarande behov för antagningsåren 1967—1971. Detta antal ryms således inom procentandelen krigsplaceringslämpade förare med avsedd gymnasielinje för antagningsåren 1967—1971. Mot bakgrund av de senaste årens rekryteringserfarenheter och bedömd organisationsutveckling bör enligt utredningens mening kunna förutsättas att huvuddelen av regementsofficerarna i flygtjänst framdeles normalt kan rekryteras med aspiranter med genomgången årskurs 3 av naturvetenskaplig/teknisk gymnasielinje.

9.3.2. Rekrytering av regementsofficersaspiranter i striltjänst

Enligt nuvarande bestämmelser krävs för antagning som regementsofficer på marklinjen genomgången fullständig studiekurs vid årskurs 3 i gymnasieskolan. Slutbetyg bör finnas i matematik och fysik. Utredningen har undersökt rekryteringsutfallet för åren 1970—1972 med avseende på de antagnas gymnasiala grund. Resultatet härav framgår av tabell 9.3.

Av tabellen framgår att nära 90 % (28 av 32) av antalet antagna haft en

Tabell 9.3 Årligt rekryteringsbehov samt gymnasial bakgrund för de som antagits som regementsofficersaspiranter på marklinjen under åren 1970—1972

År Behov Antal an- Gymnasial bakgru nd tagna _ 3 Na/Te 3 Sh 3 Hum Övrigt 1 97 0 10 9 8 1 197 1 15 1 3 l l l l ' 1 97 2 10 10 8 1 1 35 3 2 27 3 l l 1

* Reallinjens biologiska gren.

gymnasial bakgrund motsvarande genomgången årskurs 3 av nuvarande naturvetenskapliga/tekniska linjer. Detta motsvarar 80 % av rekryterings- behovet.

Då behovet inte kommer att öka ger rekryteringserfarenheterna från de studerade åren stöd för utredningens bedömning att tre-årig naturve- tenskaplig eller fyra-årig teknisk linje i gymnasieskolan kan utgöra grund för normalutbildningsgången för regementsofficeri striltjänst.

9.3.3. Rekrytering av kompaniofficersaspiranter i flygtjänst

Motsvarande underlag som i punkt 9.3.1 för bedömning av förutsätt- ningarna att rekrytera aspiranter till kompaniofficersutbildningen i flygtjänst föreligger inte. Detta hänger samman med dels de förändringar som skett inom det allmänna skolväsendet, dels de förändringar i rekryteringssituationen som övergång från fältflygarsystemet till ett system med långtidsanställda kompaniofficerare iflygförartjänst bedöms medföra.

De nyssnämnda förändringarna och det framdeles avsevärt minskade rekryteringsbehovet (långtidsanställning och minskad organisation) tyder dock enligt utredningens mening på att tillräckligt rekryteringsunderlag skall kunna erhållas från de två-åriga teoretiskt inriktade gymnasielinjerna (social, ekonomisk, teknisk linje). Härutöver kan ev. påräknas någon sökande med genomgången tre-årig gymnasielinje.

För samtliga kompaniofficersaspiranter (utom ev. aspiranter från 3-årig naturvetenskaplig/teknisk/samhällsvetenskaplig linje) föreligger behov av utbildning i allmänna läroämnen om totalt ca 440 timmar (jfr punkt 9.9.2 D i det följande).

9.3.4. Rekrytering av plutonsofficersaspiranter

I punkt 9.2 i det föregående har utredningen föreslagit att plutonsoffi- cersaspiranter till alla yrkesfack inom flygvapnet skall rekryteras med elever från gymnasieskolan. Detta innebär genomgripande förändringar i förhållande till dagens rekryteringsprinciper.

A. Plutonsofficersaspiranter :" striltjänst

Bland dem som rekryterats till plutonsofficersaspiranter i striltjänst de senaste åren har endast ett fåtal som allmän bakgrund haft fackskola eller motsvarande. Flygvapnet har emellertid i sitt rekryteringsarbete inte inriktat sig på ungdom med gymnasial utbildning utan i första hand vänt sig till elever med grundskola som bakgrund. Utredningen anser det inte osannolikt att man bland de enligt skolöverstyrelsens prognos ca 10 000 manliga eleverna på angivna (jfr tabell 9.2) gymnasielinjer skall kunna rekrytera ca 50 plutonsofficersaspiranter i striltjänst.

B. Plutonsofficersaspiranter i sambandstjänst samt i motor- och rädd- ningstjänst

För utbildning till plutonsofficerare i sambands— resp. motor- och räddningstjänst skall enligt utredningens förslag i punkt 9.2 rekryteras elever med fullständig studiekurs på två-årigt gymnasium oavsett linje.

Flygvapnet har tidigare för rekrytering av aspiranter i sambandstjänst i huvudsak vänt sig till elever med grundskola. Facket motor- och räddningstjänst" är nytt Erfarenheter från rekryteringsutfall som kan ligga till grund för bedömning av de framtida förutsättningarna att rekrytera till dessa två yrkesfack saknas därför. Utredningen har i stället valt att grunda sitt bedömande på enjämförelse mellan behovet av aspiranter i de två facken och den av skolöverstyrelsen prognosticerade tillgången på elever som gått genom två-årigt gymnasium på någon av de två-åriga linjerna utom de teoretiska.

Till facket sambandstjänst erfordras med det av utredningen använda organisatoriska underlaget en årlig rekrytering av ca 15 och till facket motor- och räddningstjänst ca 20 aspiranter. Dessa antal skall ställas mot ett årligt antal manliga elever av ungefär 20 000—25 000 vid de aktuella gymnasielinjerna. Utredningen bedömer därför rekryteringsförutsätt- ningarna som goda och att de, jämfört med nuläget, i vart fall inte försämras genom den förändrade inriktningen av rekryteringen.

C. Plutonsofficersaspiranter i teknisk tjänst

Plutonsofficersaspiranter i teknisk tjänst skall enligt utredningens förslag rekryteras från två specificerade gymnasielinjer nämligen till kategorin ”flygplan” från fordonsteknisk linje, gren för flygmekaniker och katego- rin ”elektro” från teknisk linje, elteknisk gren, teleteknisk variant. Till resp. kategori erfordras enligt utredningens beräkningar en årlig rekryte- ring av ca 110 resp. 35 aspiranter.

I dag förekommer den fordonstekniska linjen, gren för flygmekaniker endast vid en undervisningsanstalt, nämligen vid Johannisbergsskolan i Västerås. Den årliga kapaciteten vid denna skola är ca 80 elever. F.n. finns inte några planer på en utökning av antalet elever vid denna gymnasiegren. Utav de ca 80 eleverna vid skolan har ca 20 beräknats täcka det civila behovet av flygmekaniker. Flygvapnet kan således rekrytera högst ca 60 plutonsofficersaspiranter i teknisk tjänst varje år från denna gymnasiegren. Detta täcker emellertid inte det av utredningen framräknade behovet av ca 110 aspiranter. Åtgärder måste därför vidtas för att täcka bristen.

För utredningen ter det sig angeläget att rekrytering av aspiranter i teknisk tjänst kan ske från denna del av gymnasieskolan. En utbyggnad av utbildningskapaciteten med ytterligare ca 50 elever per år synes härvid vara den bästa lösningen.

Om detta inte är möjligt måste rekryteringen ske från andra delar av gymnasieskolan och kompletteringsutbildning ges i flygvapnets regi. De linjer som närmast uppfyller de krav som ställs på en plutonsofficersaspi- rant i teknisk tjänst är härvid övriga grenar på den fordonstekniska linjen

och i andra hand vissa grenar på den verkstadstekniska linjen (gren för verkstadsmekaniker och gren för plåt- och svetsmekaniker). Dessa grenar ger ett rekryteringsunderlag av storleksordningen 7 OOO—8 000 elever från vilka resterande ca 50 plutonsofficersaspiranter skall rekryteras.

Mot denna bakgrund ter sig möjligheterna att få erforderligt antal aspiranter goda. Det måste emellertid observeras att om en utbyggnad av den fordonstekniska linjens flygmekanikergren inte sker kommer ett avsevärt behov av kompletteringsutbildning att föreligga då det gäller aspiranter i facket teknisk tjänst.

Rekryteringen av plutonsofficersaspiranter i teknisk tjänst kategorin ”elektro” skall enligt utredningens mening normalt ske från den teletekniska varianten av den eltekniska grenen inom den två—åriga tekniska linjen. Det beräknade antalet manliga elever på specificerade varianter är ca 1 100 per år. Mot detta ställs flygvapnets behov av ca 35 aspiranter per år. '

Utredningen bedömer att rekryteringsförutsättningarna ter sig rimliga mot bakgrund av den gymnasiala utbildningens nära anknytning till den kommande utbildningen i flygvapnet och den goda utbildning som ”elektro”teknikern får i flygvapnet.

Skulle inte behovet av plutonsofficersaspiranter i teknisk tjänst i kategorin ”elektro” kunna fyllas från denna linje synes det utredningen lämpligast att rekrytera resterande behov från den två-åriga el-teletek- niska linjen varvid mot bakgrund av elevantalet på denna linje (ca 3 500) rekryteringsförutsättningarna får betecknas som relativt goda. I sådana fall erfordras dock en inom flygvapnet anordnad kompletteringsutbild- mng.

9.3.5. Alternativa rekryteringsvägar

De i punkterna 9.3.1—9.3.4 gjorda bedömningarna av förutsättningarna för rekrytering från vissa bestämda gymnasielinjer är i viss mån osäkra. Detta hänger bl. a. samman med osäkerhet om framtida elevtillströmning till aktuella linjer i gymnasieskolan samt om flygvapnets framtida organisation och därmed sammanhängande rekryteringsbehov.

Valet av gymnasielinje (jfr tabell 9.2 i det föregående) som grund för utredningens förslag i kapitlen lO—12 till normalutbildningsgångar utesluter dock inte möjligheten att, främst i en bristsituation, anta aspiranter även från gymnasielinjer som ger mera begränsade förkunska- per i de för yrkesofficeren viktigaste läroämnena än de i tabell 9.2 redovisade linjerna eller från gmndskolan. Om så blir nödvändigt måste emellertid den antagne aspiranten därvid få en komplettering av förkunskaperna utöver den utbildning i allmänna läroämnen som utredningen lagt in i aktuell normalutbildningsgång. Utredningen belyser bl. a. dessa frågor i avsnitt 9.10 i det följande.

Utredningen finner också att osäkerheten i bedömningarna av rekryte- ringsförutsättningarna talar för att bestämmelser för antagning av aspiranter till yrkesofficersutbildning utformas så att antagande myndig- het har dispensmöjligheter i erforderlig utsträckning.

Även den olösta frågan om den civila luftfartens rekrytering har starkt

samband med flygvapnets rekryteringsbehov. Också denna fråga bidrar till osäkerheten i bedömning av flygvapnets rekryteringsförutsättningar på flygförarsidan. Utredningen finner det nödvändigt att i det följande — och efter framläggande av förslag (i kapitel 10) rörande normalutbild- ningsgångar för regements- och kompaniofficerare i flygförartjänst — särskilt överväga behovet av åtgärder för att flygvapnet framdeles på bästa sätt skall kunna dra nytta av det faktiska rekryteringsutfallet av flygföraraspiranter. Utredningens överväganden och förslag i detta hänseende redovisas i kapitel 10 (avsnitt 10.7).

9.4 Normalutbildningsgångar m. m. 9.4.1 Allmänt

Som framhållits i det föregående måste normalutbildningsgångarna för yrkesbefälet leda fram till följande befälsnivåer i krig och fred för yrkesofficerarna

. regementsofficerare — bataljonschefsnivå (B-nivå) . kompaniofficerare — kompanichefsnivå (K-nivå) och . plutonsofficerare — troppchefsnivå (T—nivå)

Kompetensbildningen för yrkesofficerarna bör i princip inriktas så att varje yrkesofficer vid varje tidpunkt av den kompetensgivande utbild- ningen — i detta begrepp innefattar utredningen såväl skolmässig utbildning som praktisk tjänstgöring — kan göra en effektiv insats i de tre rollerna, chef, fackman och utbildare inom såväl krigs- som fredsorganisa- tionen. Varje normalutbildningsgång måste därför byggas upp så att yrkes- officeren bibringas de kunskaper och den rutin som erfordras för att lösa uppgifterna i var och en av de nyssnämnda delrollerna i såväl krigs- som fredsorganisationen. I varje normalutbildningsgång måste av dessa skål ingå, och särskild uppmärksamhet ägnas åt, följande huvudgrupper av utbildning . allmänmilitär utbildning . ledar- och lärarutbildning och . fackutbildning.

Som ett stöd för undervisning för ledar- och läraruppgifterna samt ofta för undervisningen i fackämnen kan i vissa fall krävas komplettering av kunskaper som erhållits inom det allmänna skolväsendet. Komplettering kan också erfordras i de fall då aspirantema inte har den allmänna kunskapsbakgrund som fordras för att de senare på godtagbart sätt skall kunna lösa yrkesofficersuppgifterna i krig och fred. I sådana fall finner utredningen det nödvändigt att i normalutbildningsgången också lägga in utbildning i allmänna läroämnen.

Eftersom utredningen anser att man generellt sett bör ställa samma krav på alla yrkesofficerare på en viss befälsnivå inom flygvapnet ifråga om allmänmilitärt kunnande1 samt ledar- och lärarförmåga är det naturligt att utredningen behandlar allmänmilitär utbildning samt ledar-

] Som redan framgått av kapitel 5 motiverar dock flygtidsaspekterna att vissa avsteg från denna regel görs för flygförarpersonalen.

och lärarutbildningen samlat i detta kapitel (avsnitten 9.5 och 9.6). Vidare framförs i det följande (avsnitt 9.7) vissa allmänna synpunkter på fackutbildningen. Även utbildningen i allmänna läroämnen är av gemen- sam natur och berör i åtskilliga fall mer än ett yrkesfack. Även denna utbildning behandlas därför samlat i detta kapitel (avsnitt 9.9).

9.4.2. Behovet av ”vapenofficersskolor”1

Som framgått av det föregående (bl. a. kap. 5) har utredningen generellt funnit att flygvapnets yrkesofficersutbildning bör förstärkas då det gäller allmänmilitär utbildning och ledar- och lärarutbildning. Förstärkningen är enligt utredningens mening aktuell i fråga om såväl teoretiska (skolmäs- siga) kunskaper som praktisk tillämpning. Utredningen har som närmare framgår av den följande framställningen (avsnitten 9.5—9.9) funnit att det totala utbildningsomfånget inom de skilda normalutbildningsgångar- na med de föreslagna förstärkningarna blir så stort att utbildningen framdeles bör delas upp på ett större antal Skolmässiga skeden än tidigare. Utredningen föreslår därför i det följande tillkomst av ett antal nya Skolmässiga skeden inom normalutbildningsgångarna.

I normalutbildningsgångarna till regementsofficer resp. kompaniofficer har utredningen särskilt övervägt frågan om behovet av en ”vapenofficers- skola" för att ernå en logisk kompetenstillväxt till slutmålet B- resp. K-nivån för resp. kompetensgrupp. Utredningen har härvid funnit att sådana skolor2 bör tillkomma i normalutbildningsgångarna för mark- facken.

För flygförarfacket har utredningen funnit att krigsflygförarnas behov av kontinuerlig flygträning medför att en i och för sig principieut önskvärd ”vapenofficersskola” inte bör tillkomma. För flygförarfacket föreslår utredningen i det följande (jfr kap. 10) en kompetenstillväxt med obligatorisk divisionschefs— resp. gruppchefskurs under tiden för förarnas krigsplacering vid division. Utbildningsgångarna för flygförare avviker således något från de som gäller för motsvarande kompetensgrupper i markfacken.

9.4.3. Principiell uppbyggnad av normalutbildningsgångarna

Utredningen anser att all kompetensbildning, oavsett inriktning mot nivå, måste präglas av en systematisk växling mellan skolmässig utbildning vid ett antal kurser eller skolor och praktisk tjänstgöring i befattningar såväl inom freds— som krigsorganisationen.

Varje utbildningsväg som skall leda fram till någon av de nyssnämnda kompetensnivåerna (B, K resp. T) måste alltså omfatta ett antal skeden av omväxlande skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring. Det är i detta sammanhang av vikt att konstatera att den samlade yrkeskompeten-

1 Med "vapenofflcersskolor" avser MTU här närmast en motsvarighet till arméns truppslagsskolor och marinens vapenoffrcersskolor. 2 Benämns i det följande regementsofficersskola 3 (ROS 3) resp. kompaniofficers- skola 2 (KOS 2).

sen måste sättas samman av dessa två komponenter och att man följaktligen inte kan ge avkall på kravet på praktisk tjänstgöring utan att resultatet i fråga om yrkesskicklighet blir sämre. Behovet att i varje utbildningsgång varva skolmässig utbildning med praktisk tjänstgöring medför att det även för uppgifter som ställer samtidiga krav på kvalificerad kompetens och hög fysisk samt psykisk prestationsförmåga krävs åtskilliga år för att bygga upp erforderlig befälskompetens.

Utredningen finner att den skolmässiga utbildningen inom varje normalutbildningsgång i princip bör fördelas på ett antal skeden med mellanliggande skeden av praktisk tjänstgöring så att utbildningen ger en successiv kompetenstillväxt i lämplig stegringsföljd. Varje skolmässigt skede bör härvid ge ett preciserat tillskott i kompetens för såväl krigs— som fredsuppgifter. Eftersom den fortlöpande utvecklingen ständigt medför förändringar i krigsuppgifterna och därmed också i fredsuppgif- terna måste den skolmässiga utbildningen utformas så att den täcker möjliga variationer i befälsuppgifterna på kort sikt. Det är emellertid inte tillräckligt att inrikta varje skolmässigt skede enbart på de efter skedets slut närmast aktuella befälsuppgifterna även om skedet utöver dessa ”närförberedelser” också ger en viss reserv av kunskaper för att täcka möjliga uppgiftsförändringar. Ett visst mått av fjärrförberedelser, dvs. kunskaper som erfordras under senare skeden av yrkesofficerens tjänst- göring, synes generellt sett nödvändigt i all yrkesofficersutbildning bl. a. för att ge yrkesofficeren allsidig användbarhet och t.ex. underlätta framtida rollväxling.

Skedena av praktisk tjänstgöring inkl. deltagande i krigsförbandsöv- ningar m.m. mellan de skolmässiga skedena skall principiellt ge den erfarenhet och rutin som erfordras för att yrkesofficeren självständigt skall kunna bestrida de befattningar i krig och fred till vilka utbildningen syftar.

Som framgår av det föregående (bl. a. kap. 5) anser utredningen att den inledande delen av yrkesofficersutbildningen i möjlig utsträckning bör samordnas med värnpliktsutbildningen. Utbildningen bör av detta skäl inledas med antingen en gruppchefsskola eller en aspirantskola som leder fram till att aspiranten vid utbildningens slut uppnått kompetens för krigsplacering i befattning på gruppchefsnivå (G-nivån). Den skolmäs- siga utbildningen efter denna inledande värnpliktsutbildning bör delas upp på två eller flera skeden med mellanliggande skede(n) med praktisk tjänstgöring. De skolmässiga skedena benämner utredningen i det följande i enlighet med underindelningen i kompetensgrupper plutons- officersskola (POS), kompaniofficersskola (KOS) eller regementsofficers- skola (ROS). Skedena ordnas i nummerföljd t. ex. POS l, POS 2, POS 3.

Normalutbildningsgångarnas principiella uppbyggnad åskådliggörs när- mare i bild 9.1 i vilken utredningen också redovisar kompetenstillväxten i de skilda utbildningsgångarna.

Utredningen vill särskilt framhålla att bild 9.1 uteslutande åskådliggör principerna för s. k. varvad utbildning i utredningens förslag till normal- utbildningsgångar och principerna för kompetenstillväxt. Bilden åskådlig- gör inte det tidsmässiga förhållandet och omfattningen av skolmässig

PIutonsa/licer

Värnplikts- £ T-nivå tjänstgöring

Praktikskede Prakt. tjg. GS POS 1 POS 2 POS 3

K ompanio/Iicer

[lé P-nivå )k— K-nivå — []Prakt. tjg. Praktikskede Praktisk tjänstgöring (POS 2) KOS 1 KOS 2 Regementsofficer Värnplikts- tlänstgöring (T "'Vå*' P "'Vå %* K "'Vå + 3" "'Vå _

P P P P P

AspS ROS 1 ROS 2 ROS 3 MHS/FAK

P = praktikskede resp. praktisk tjänstgöring

utbildning resp.,praktisk tjänstgöring. Dessa frågor belyser utredningen närmare i de kapitel (10—12) i det följande som mera i detalj behandlar de olika normalutbildningsgångarna. För normalutbildningsgångarna i flygförarfacket finner utredningen nödvändigt föreslå vissa avvikelser från de i bild 9.1 åskådliggjorda principerna. Dessa avvikelser framgår närmare av kapitel 10.

9.5 Allmänmilitär utbildning 9.5.1 Inledning

Med begreppet allmänmilitär utbildning (ofta förkortat till AMU) brukar normalt förstås den för krigsmakten gemensamma, likformiga delen av de värnpliktigas grundutbildning. Då emellertid utredningen i föreliggande avsnitt behandlar behovet i yrkesofficersutbildningen vid flygvapnet av allmänmilitär utbildning lägger utredningen i detta begrepp en annorlun- da och 1 vissa hänseenden vidare innebörd än vad som läggs 1 begreppet då det används i fråga om värnpliktsutbildningen. Utredningen räknar i yrkesofficersutbildningen i det följande under begreppet allmänmilitär

utbildning med dels vad som ingår i allmänmilitär utbildning (AMU) för värnpliktiga utom fysisk träning och orientering (redovisas fortsättnings- vis under fysisk träning), dels den utbildning härutöver (markstridsutbild- ning m. in.) som erfordras för att ge yrkesofficerarna tillräckligt allmänmilitärt kunnande för markstridsuppgifterna i krig och fred.

9.5.2. Nuläge

Nuvarande mål för den allmänmilitära utbildningen i flygvapnets yrkes- officersutbildning redovisas närmare i bilaga 16. Flertalet av plutonsoffi— cerarna (inkl. flygteknikerna) skall således bibringas

. någon förmåga som nästeschef i krig samt . någon förmåga som instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnplik- tiga under repetitionsutbildning.

Från ovan angivet utbildningsmål avviker målet för utbildningen av trupputbildare och fältflygare på följande sätt. Trupputbildarna skall kunna tjänstgöra som ställföreträdande chefer för vaktpluton och transportpluton i krig samt som instruktörer vid allmänmilitär utbildning i fred, medan fåltflygarna bibringas ”den allmänmilitära utbildning som erfordras för tjänsten i plutonsofficersgraderna vid flygförband”.

Såsom framgår av bilaga 16 ställs målen för den allmänmilitära utbildningen av blivande kompaniofficerare något högre än för plutons- officerarna. För den allmänmilitära utbildningen av blivande regements- officerare är utbildningsmålet f.n. inte så preciserat som för flertalet övriga grupper.

Omfattningen av nuvarande allmänmilitära utbildning i yrkesofficers- utbildningen framgår av tabell 9.4 i vilken utbildningstiderna är angivna i arbetsveckor.

Tabell 9.4 Den allmänmilitära utbildningens nuvarande omfattning (i arbetsveckor)

Yrkesfack Plutoff1 Kompoff2 Regoff Flygtjänst 10 10+5,5=15,5 18,5 Striltjänst 13 13+5,5=l8,5 18 Sambandstjänst 14 l4+5,5=l9,5 — Teknisk tjänst 19,53 l9,5+7=26,5 — Trupputbildning 49 49+5,5 =54,5 —

' Med plutoff i flygtjänst avses fältflygare och i teknisk tjänst flygtekniker. ' Med kompoff i teknisk tjänst avses mästare. I alla summatider ingår den allmänmilitära utbildningen under plutonsofficersutbildningen.

3 Inkl. AMU under grundutbildningen som värnpliktig.

9.5.3. Utredningens överväganden och förslag A. Allmänt

Utredningen har i det föregående (kapitel 5) beskrivit krigsmiljön och bl. a. framhållit att det i krig på varje befattningshavare vilar ett ansvar att försvara sin arbetsplats och sig själv samt på varje chef vilar ett ovillkorligt ansvar för att försvar ordnas och att underlydande personal leds och övas i detta försvar. Det framhålls också att markstriden är en funktion som måste behärskas av alla yrkesofficerare inom flygvapnet.

Utredningens överväganden i kapitel 5 ledde fram till slutsatserna att den nuvarande befälskategorin trupputbildare bör utgå och att trupput- bildarnas uppgifter i markstridsutbildningen bör övertas av personal inom övriga yrkesfack utom flygförarfacket.

Trupputbildarnas nuvarande uppgifter vad rör allmänmilitär utbildning av värnpliktiga i allmänhet skall alltså framdeles lösas av yrkesofficerarna i facken stril-, sambands-, motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst. Uppgifterna som lärare i markstridstjänst och befälsutbildning vid flygvapnets utbildningsanstalter samt som utbildningsledare vid flottilj (motsv.) bedömer utredningen däremot kräva en så omfattande utbild- ning att det inte förefaller rimligt att föra upp all personal i markfacken till denna nivå. Utredningen anser att dessa uppgifter lämpligen bör åläggas kompaniofficerama i facket motor- och räddningstjänst (jfr kapitel 8). Trupputbildarnas nuvarande uppgifter i krigsorganisationen bör som framhållits i kapitel 5, i huvudsak kunna övertas av värnpliktsbe- fal.

En sådan fördelning av trupputbildarnas uppgifter innebär att persona- len i markfacken tilldelas nya, vidgade uppgifter jämfört med de nuvarande. För att de värnpliktigas allmänmilitära utbildning skall kunna bibehållas på lägst nuvarande nivå är det enligt utredningens mening nödvändigt att målen för den allmänmilitära utbildningen av yrkesoffice- rare i markbefattningar höjs och att den allmänmilitära utbildningen får större omfattning med tyngdpunkten lagd på att utveckla yrkesofficerens förmåga som lärare och instruktör. Utredningen vill i detta sammanhang också peka på att yrkesofficerarna i markfacken framdeles har att lösa trupputbildarnas uppgifter i den allmänmilitära utbildningen under såväl första skedet (ca tre månader) av de värnpliktigas grundutbildning som andra skedet (f. n. ca åtta och en halv mån.). En utökad allmänmilitär utbildning i flygvapnets yrkesofficersutbildning bör också innebära en nödvändig förbättrad kvalitet på yrkesbefälet i uppgifterna som chefer på olika nivåer inom krigsorganisationen.

Även om det enligt utredningens mening vore önskvärt att föra upp alla yrkesofficerare till en allmänmilitär kunskapsnivå som i stort svarar mot den befälsnivå de i övrigt förs till anser utredningen som nyss nämnts att undantag härifrån måste göras beträffande yrkesofficerarna i flygfö- rarfacket. Anledningen härtill är främst flygtidsaspekterna (jfr kap. 5) och kravet på att flygförarna undergår kontinuerlig flygträning. Detta innebär bl. a. att yrkesofficerarna i flygförarfacket enligt utredningens mening inte bör ges uppgifter som instruktörer vid allmänmilitär utbildning.

B. Utbildningsmål

Utredningen anser att alla plutonsofficerare i markfacken bör bibringas en sådan allmänmilitär utbildning att de vid försvar av motståndsområde kan vara nästeschefer samt att de i fred kan tjänstgöra som instruktörer vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning.

Målet i stort för den allmänmilitära utbildningen i kompaniofficersut- bildningen bör vara att kompaniofficeren på K-nivå skall kunna tjänst- göra som chef för motståndsområde i krig och som plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga i fred. Från detta allmänna utbildningsmål bör dock målet för allmänmilitär utbildning av kompani- officerare i facken motor— och räddningstjänst samt flygtjänst avvika på följande sätt.

Kompaniofficerama på K-nivån i motor- och räddningstjänst bör i fred kunna tjänstgöra som lärare vid markstrids— och befälsutbildning vid utbildningsanstalter och som utbildningsledare vid flottilj (motsv.). Kompaniofficer i flygförartjänst bör . kunna tjänstgöra som nästeschef . bibringas någon förmåga att leda strid i motståndsområde samt 0 ha förmåga att som instruktör leda elementär AMU ivärnpliktsutbild-

ningen. En genomgång av befattningarna för regementsofficerare på B-nivån ger enligt utredningens mening vid handen att flertalet regementsofficera- re på denna nivå har sådana uppgifter att en allmänmilitär utbildning som ger förmåga som chef för motståndsområde i krig och plutonchef i fred vid allmänmilitär utbildning väl täcker behovet. Vissa befattningshavare, t. ex. chefer för grupperingsplatser med flera motståndsområden och lärare vid utbildningsanstalter, behöver dock en mera omfattande allmänmilitär utbildning än flertalet regementsofficerare. I viss utsträck- ning har sådan utbildning hitintills getts vid olika specialkurser.

Enligt utredningens beräkningar kommer regementsofficerarna nor- malt att placeras i nyssnämnda befattningar först vid omkring 40 års ålder. Dessutom torde endast ett fåtal regementsofficerare komma ifråga för denna typ av befattningar. Utredningen anser det därför vara förmånligare att endast de regementsofficerare som blir aktuella för här nämnda befattningar ges den erforderliga tilläggsutbildningen vid lämplig tidpunkt före tillträdandet av befattningen. Utredningen återkommer i kapitel 14 i det följande till frågor om bl. a. denna typ av tilläggsutbild- ning.

Utredningen finner därför att målet för allmänmilitär utbildning i normalutbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst bör vara i stort detsamma som för kompaniofficerare i markfacken.

I normalutbildningsgången till regementsofficer i flygförartjänst bör utbildningsmålet för allmänmilitär utbildning också vara detsamma som för kompaniofficerare i flygförartjänst.

Utredningen redovisar i de följande punkterna hur den allmänmilitära utbildningen bör läggas in i de skilda normalutbildningsgångarna för att medge en lämplig växling mellan skolmässig utbildning och praktisk

tjänstgöring och medge en konsekvent stegring fram till slutmålet för utbildningen i de skilda utbildningsgångarna.

C. Plu tonsofh'cersutbildning

Som framgått av det föregående (avsnitt 9.3) bör normalutbildnings- gångarna till plutonsofficer grundas på att plutonsofficersaspiranten fullgjort grundutbildning som värnpliktig och därvid gått genom grupp- chefsskola (GS) inom aktuellt yrkesfack. Utredningen förutsätter att aspirantens utbildning i denna del sker enligt gällande bestämmelser för grundutbildning av värnpliktiga gruppchefer inom resp. yrkesfack. Plutonsofficersaspiranten kommer härigenom att ha erhållit allmänmilitär utbildning under totalt ca 11 arbetsveckor och i fråga om allmänmilitär utbildning bibringats följandel . vilja och förmåga att ta ansvar som chef för grupp, patrull, arbetslag

(motsv.) i vad gäller enklare uppgifter avseende den rutinmässiga tjänsten . någon förmåga att biträda chef för motståndsnäste att leda förberedel-

ser och strid O någon förmåga att föra spanings— och bevakningspatrull . god personlig färdighet.

För den händelse att större förändringar i värnpliktsutbildningen framdeles skulle vidtas kan det bli nödvändigt att se över de följande skedena av plutonsofficersutbildningen så att delmål och slutmål för den allmänmilitära utbildningen inom denna med säkerhet kan innehållas.

Under plutonsofficersskola ] (POS ]) som enligt utredningens förslag bör utgöra det första skedet av den egentliga plutonsofficersutbildningen bör den allmänmilitära utbildningen inriktas mot att dels öka aspirantens kunskaper i markstridstjänst, dels ge honom en grundläggande utbildning för kommande instruktörsuppgifter. Delmål för den allmänmilitära utbildningen under POS ] bör därför vara att eleverna vid skolans slut skall kunna tjänstgöra som . ställföreträdande nästeschef i krig och . biträdande instruktör vid allmänmilitär utbildning (AMU) av värnplik-

tiga.

Enligt utredningens beräkningar erfordras för att nå dessa delmål ca 13 arbetsveckor.

Utredningen finner det vara av vikt att de under POS l inhämtade skolmässiga kunskaperna befästs under praktisk tjänstgöring som biträ- dande instruktör under handledning av rutinerad plutonchef. Plutons— officersaspiranten bör därför under perioden mellan POS 1 och POS 2 utöver tjänstgöring i sitt yrkesfack varje år tjänstgöra under det första skedet (ca tre månader) av värnpliktsutbildningen som biträdande instruktör i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. Det första skedet som biträdande instruktör bör vidare läggas in snarast efter POS 1.

Den allmänmilitära utbildningen under plutonsofficersskola 2 (POS 2)

1 Utbildningsmål jämlikt bestämmelser för grundutbildning av värnpliktiga vid flygvapnet (BUF V Vpl Grund).

bör enligt utredningens mening främst syfta till att höja elevernas trupputbildningsförmåga. Delmål för denna skola bör alltså i allmänmili- tär utbildning vara att göra aspiranten lämpad som instruktör. Utred- ningen räknar med att det krävs ca fyra arbetsveckor främst avsedda för skolning i trupputbildning för att nå detta delmål. Härtill kommer tid för undervisning i pedagogik m. m. (jfr avsnitt 9.6 i det följande).

Under perioden mellan POS 2 och POS 3 bör plutonsofficeren tjänstgöra som instruktör för värnpliktiga vid allmänmilitär utbildning (AMU) dels under en tremånadersperiod varje eller vartannat är, dels under facktjänstgöringen (det andra skedet av värnpliktsutbildningen). Den första tjänstgöringen som instruktör bör läggas in snarast efter POS 2.

Under plutonsofficersskola 3 (POS 3) bör plutonsofficeren få den fortsatta allmänmilitära utbildning främst i fråga om taktik och stridstek— nik som erfordras för att han skall kunna tjänstgöra som nästeschef i krig. Utredningen beräknar att det för att nå detta delmål krävs ca fyra arbetsveckor allmänmilitär utbildningi POS 3.

Efter genomgången POS 3 bör plutonsofficeren fortsätta som instruk— tör i ungefär samma omfattning som under skedet mellan POS 2 och POS 3. Instruktörstjänsten bör pågå tills plutonsofficeren uppnått ca 42 års ålder. Enligt utredningens mening bör vidare växlingen mellan fackuppgifter och uppgifterna som instruktör i allmänmilitär utbildning planeras så att alla plutonsofficerare får likvärdiga erfarenheter från de olika verksamhetsområdena.

Utredningen sammanfattar i tabell 9.5 sina förslag rörande delmål för och omfattning av den allmänmilitära utbildningen i normalutbildnings— gångarna för plutonsofficerare. Eftersom utredningen inte avger några förslag rörande värnpliktsutbildningen redovisas i tabell 9.5 den allmän- militära utbildningen under gruppchefsskolan (GS) inom parentes.

Tabell 9.5 Förslag rörande delmål för och omfattning av allmänmilitär utbildning för plutonsofficerare

Skola Delm ål : Ungefärligt

Eleverna skall kunna tjänstgöra som antal arbets- veckor

(GS chef för grupp, patrull, arbetslag ll) POS l ställföreträdande nästeschef i krig och 13 biträdande instruktör vid AMU av värnpliktiga.

POS 2 instruktör vid AMU av värnpliktiga 4

POS 3 nästeschef i krig 4

Förändringarna beträffande omfattningen av den allmänmilitära ut- bildningen i plutonsofficersutbildningen framgår av tabell 9.6. D. Kompaniofficersutbildning för markfacken

Som redan framhållits bör aspiranter till kompaniofficersutbildningen i markfacken väljas ut bland plutonsofficerare som efter genomgång av plutonsofficersskola 2 (POS 2) och därpå följande praktisk tjänstgöring

Tabell 9.6 Omfattningen (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning för plutonsofficerare i nuläget och enligt utredningens förslag

Yrkesfack Omfattning (1 arbets- Föreslagen

veckor) ändring

i nuläget enligt MTU

förslag1 Flygtjänst 102 —3 3 Striltjänst 13 32 +19 Sambandstjänst 14 32 +18 Motor- och räddningstjänst - 32 nytt yrkes- fack

Teknisk tjänst 19,51 32 +12,5 Trupputbildare 49 — facket utgår

' Inkl. allmänmilitär utbildning under grundutbildningen som värnpliktig (totalt ca 11 veckor). Jfr även vad som anförts om behov av översyn för det fall att större förändringar vidtas i värnpliktsutbildningen.

2 I nuvarande fältflygarutbildning. 3 Behandlas under punkt Ei det följande.

under några år visat sig lämpliga för fortsatt utbildning till kompanioffi- cer. Den allmänmilitära utbildning som erfordras i kompaniofficersutbild— ningen bör därför bygga på att kompaniofficersaspiranten bibringats förmåga att tjänstgöra som ställföreträdande nästeschef i krig (jfr föregående punkt). Aspiranten har härutöver erhållit viss praktisk övning som instruktör i AMU under vämpliktstjänstgöringen.

Som framgltt av punkt B i det föregående bör målet för den allmänmilitära utbildningen i kompaniofficersutbildningen vara att kom- paniofficeren på K-nivå skall kunna tjänstgöra som chef för motstånds- område i krig och som plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga i fred.

Den allmänmilitära utbildningen i normalutbildningsgångarna till kompaniofficer i facken stril-, sambands— och teknisk tjänst bör enligt utredningens mening ordnas på följande sätt.

Under kompaniofficersskola ] (KOS 1) bör delmålet för den allmän- militära utbildningen vara att bibringa eleverna förmåga att tjänstgöra som nästeschefer i krig. Den allmänmilitära utbildning, främst i taktik och stridsteknik, som erfordras för att nå detta delmål beräknar utredningen — liksom för POS 3 — kräva ca fyra arbetsveckor.

Under perioden mellan KOS ] och KOS 2 bör kompaniofficerens rutin som instruktör i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga befästas genom varje år återkommande tjänstgöring som instruktör under ett tre-måna- ders skede av värnpliktsutbildningen.

Den allmänmilitära utbildningen under kompaniofficersskola 2 (KOS 2) bör syfta till att ge kompaniofficeren den ytterligare formella skolning som erfordras för uppgifterna som chef för motståndsområde (kompanichef) i krig och som utbildare (plutonchef) under allmänmilitär utbildning av värnpliktiga i fred. Utredningen räknar med att för denna utbildning erfordras ca nio arbetsveckor.

Utredningen bedömer emellertid att kompaniofficeren efter genom- gången KOS 2 ännu inte är slutligt förberedd för uppgifterna i krig som chef för motståndsområde (kompani) och i fred som plutonchef i

värnpliktsutbildningen. Härför erfordras ytterligare övning under de närmaste två till tre åren dels under krigsförbandsövning, dels som ställföreträdande plutonchef vid allmänmilitär utbildning under ett tre-månadersskede per är, dels slutligen parallellt med facktjänstgöringen under andra skedet av de värnpliktigas grundutbildning.

Kompaniofficerama i facket motor- och räddningstjänst bör som utredningen i det föregående framhållit avses för bl. a. befattningar som lärare i markstridstjänst och befälsutbildning vid utbildningsanstalter samt som utbildningsledare vid flottilj (motsv.). För dessa uppgifter erfordras en mera omfattande allmänmilitär utbildning än den som övriga kompaniofficerare behöver för sina uppgifter. Utredningen anser att den allmänmilitära utbildningen för kompaniofficerare i detta yrkesfack närmast kan betraktas som fackutbildning (jfr även punkt 9.7.2 och kapitel 12).

Förändringarna beträffande omfattningen av den allmänmilitära ut- bildningen i normalutbildningsgångama till kompaniofficerare i mark- facken framgår av tabell 9.7.

Tabell 9.7 Omfattningen (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning för kompaniofficerare i markfacken i nuläget och enligt utredningens förslag

Yrkesfack Omfattning (i arbetsveckor)' Föreslagen

___—_— förändring

i nuläget enligt MTU

förslag

Striltjänst l3+5,5=18,5 28+13 =4l +22,54 Sambandstjänst _ 14+S,5=19,5 28+13 =4l +21,5' Motor- och räddningstjänst — 28+391 =67 nytt yrkesfack Teknisk tjänst 19,53+7=26,5 28+13 =41 +l4,54 Trupputbildare 49+5,5=54,5 — facket utgår

' Före tecknet + anges den utbildning som ingår i plutonsoff'rcersutbildningen t. o. rn. POS 2 resp. för nuläget t.o.m. PK 2.

2 Denna utbildning (varav ca 11 arbetsveckor avsedda för utbildning till stabskompanichef i krig) kan närmast betraktas som fackutbildning för detta yrkesfack (jfr även kap. 12) 3 Inkl. AMU under grundutbildningen som värnpliktig. * Inkl. förändringar i normalutbildningsgången t. o. m. POS 2 till plutonsofficer.

E. Utbildning[flygförarfacket

Den allmänmilitära utbildningen i normalutbildningsgångarna till kom- paniofficer resp. regementsofficer i flygförartjänst bör, som framgått av det föregående, inordnas i utbildningen under hänsynstagande till de särskilda förhållanden som är förknippade med flygtidsaspekterna. Utredningen har därför funnit att huvuddelen av utbildningen bör ges aspirantema innan utbildningen på krigsflygplan påbörjas dvs. under den inledande aspirantskolan. Återstående del av den allmänmilitära utbild- ningen bör ges aspirantema vid kompaniofficersskola l (KOS 1) resp. regementsofficersskola 1 och 2 (ROS 1 och ROS 2).

skolorna för flygförare bör vara att ge eleverna . . förmåga att leda förberedelser och strid i motståndsnäste samt . förmåga att som biträdande instruktör leda elementär allmänmilitär utbildning. Enligt utredningens beräkningar erfordras för att nå dessa delmål ca 25 arbetsveckor av allmänmilitär utbildning i aspirantskolorna.

Utredningen anser vidare att slutmålet för den allmänmilitära utbildningen i flygförarfacket i princip bör uppnås under kompanioffi- cersskola 1 (KOS 1) resp. regementsofficersskola l (ROS l). Eleverna bör därför under dessa skolor — utöver viss repetition av tidigare under aspirantskolan inhämtade kunskaper — ges fördjupade kunskaper i allmänmilitär utbildning som ger dem någon förmåga som chef för motståndsområde. Det synes utredningen härutöver vara väsentligt att eleverna under dessa skolor ges tillfälle till praktisk tillämpning av de skolmässiga kunskaperna i allmänmilitär utbildning. Eleverna bör därför under ca fyra veckor tjänstgöra för egen utbildning som biträdande instruktörer vid grundläggande värnpliktsutbildning vid flottilj. Aspiran- terna bör under denna instruktörstjänst få handledning av erfaret befäl. De bör dessutom under ca en vecka deltaga i tillämpningsövning avseende flygbasförsvar.

Utredningen räknar med att för allmänmilitär utbildning under KOS ] resp. ROS I och ROS 2 erfordras sju till åtta arbetsveckor.

Förändringarna beträffande omfattningen av den allmänmilitära ut- bildningen i normalutbildningsgångarna för flygförarfacket åskådliggörsi tabell 9.8.

Tabell 9.8 Omfattningen (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning för kompani— och regementsofficerare i flygförartjänst i nuläget och enligt utredningens förslag

Normalutbildningsgång till Omfattning (1 arbetsveckor) Föreslagen x förändring i nuläget enligt MTU förslag regementsofficer 18,5 33 + 14,5 kompaniofficer' 10+5,5=15,5 32 + 16,5

' I nulägeskolumnen redovisas omfattningen i fältflygarutbildningen + vad som f. n. ingår i den provisoriska utbildningen till kompaniofficer.

F. Regemen tsofficersutbildning i strilfacket

Utredningens överväganden rörande behovet av allmänmilitär utbildning i normalutbildningsgången till regementsofficer i striltjänst har som tidiga- re (punkt B) angetts lett fram till att slutmålet för utbildningen bör vara i stort detsamma som för kompaniofficerama i markfacken. De i det föregående framförda synpunkterna rörande delmål för och omfatt- ningen av den allmänmilitära utbildningen ger då de tillämpas på normalutbildningsgången till regementsofficer i striltjänst vid handen att utbildningen lämpligen bör utformas enligt förslagi tabell 9. 9.

Tabell 9.9 Förslag rörande delmål för och omfattning av allmänmilitär utbildning för regementsofficerare i striltjänst

Skola Delmål: Ungefärligt

Eleverna skall kunna tjänstgöra som antal arbets- veckor

Asp S ställföreträdande nästeschef samt 19 biträdande instruktör vid AMU av värnpliktiga

ROS l nästeschef samt 13 instruktör vid AMU av värnpliktiga

ROS 2 ställföreträdande områdeschef samt 4 ställföreträdande plutonchef vid AMU av värnpliktiga

ROS 3 områdeschef samt 5

plutonchef vid AMU av värnpliktiga

Under de praktiska skedena mellan AspS och ROS ] samt mellan ROS 1 och ROS 2 bör aspirantema tjänstgöra som biträdande instruktör reSp. instruktör under första skedet av de värnpliktigas grundutbildning.

Utredningen anser slutligen att regementsofficerarna i striltjänst efter genomgången ROS 3 måste få tillfälle att praktiskt tillämpa de inhämtade kunskaperna som plutonchef under minst ett första skede av de värnpliktigas grundutbildning.

9.5.4. Sammanfattning

Utredningen sammanfattar i tabell 9.10 sina i det föregående framlagda förslag rörande omfattningen av den allmänmilitära utbildningen i de skilda normalutbildningsgångarna till yrkesofficer.

Tabell 9.10 Föreslagen omfattning (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning i normalutbildningsgångarna

Fack Plutof f Kompo ff ' Regof f Flygtjänst — 32 332 Striltjänst 323 28+13=41 41 Sambandstjänst 323 28+13=41 — Motor- och rädd-

ningstjänst 323 28+39=674 — Teknisk tjänst 323 28+13=41 —

' Inkl. utbildningstiden under GS, POS 1 och POS 2. ” Varav ca 1 arbetsvecka under ROS 2 för vidmakthållande utbildning. 3 Inkl. ca 11 veckor under grundutbildningen som värnpliktig. " Härav är ca 11 arbetsveckor avsedda för utbildning till stabskompanichef i krig. Den merutbildning om (67—4l=) 26 veckor som föreslås för detta fack kan närmast betraktas som fackutbildning (jfr även kap. 12).

9.6 Ledar- och lärarutbildning 9.6.1 Nuläge

I gällande utbildningsbestämmelser är målet för ledar— och lärarutbild- ningen i regel inte konkret angivet. Av målsättningen i stort och av utbildningsinnehållet framgår att en generell målsättning i stort för nuvarande utbildning kan anges på följande sätt: Efter genomgången skola eller kurs skall eleven kunna . utöva Chefskap i enlighet med för skolan (kursen) angivet utbildnings- mål istort, . planera och genomföra undervisning inom eget kompetensområde samt . tillämpa grundläggande regler för ledarskap. Omfattningen av nuvarande ledar— och lärarutbildning uttryckt i antal arbetsveckor framgår av tabell 9.1 1.

Tabell 9.1] Omfattningen (i arbetsveckor) av nuvarande ledar- och lärarutbildning

Yrkesfack Plutoff Kompoff Regoff Fly jänst 0' O +1,5=1,5 9,5 Stri tjänst 0' 0 +l,5=1,5 10,5 Sambandstjänst 3 3 +l,5=4,5 — Teknisk tjänst 3,5 3,5 +4 =7,5 — Trupputbildning O' 0 +l,5=l ,5 —

' Redovisas inte separat. Ingår huvudsakligen i den allmänmilitära utbildningen.

Som framgår av tabellen har det i några av utbildningsplanerna inte avsatts särskild tid för ledar- och lärarutbildning. För t. ex. trupputbild- arna ingår sådan utbildning i delämnena truppföring och trupputbildning och för t. ex. personalen i striltjänst även i yrkesutbildningen.

9.6.2. Utredningens överväganden och förslag A. Allmänt

Utredningen har i det föregående framhållit att av varje yrkesofficer måste avkrävas förmåga att fullgöra uppgifter som chef och ledare och som lärare och instruktör (utbildare) samt att varje utbildningsgång måste byggas upp så att yrkesofficeren bibringas erforderliga kunskaper och rutin för dessa uppgifter.

Ledarutbildningen bör enligt utredningens mening anpassas dels till de chefsuppgifter som yrkesofficerarna tilldelas efter en genomgången skola, dels till de i slutmålet för den obligatoriska utbildningen angivna chefsuppgifterna, vilka i regel hänförs till en bestämd befälsnivå.

I rollen som utbildare har yrkesofficeren uppgifter att utbilda både fast anställda och värnpliktiga. Utredningen har utgått från att rekryte- ringen av fast anställda i huvudsak skall kunna ske bland värnpliktiga som genomgått gymnasieskolan. Av prognoserna för den framtida allmänna skolan anser utredningen det framgå att även flertalet av de värnpliktiga

framdeles kommer att ha gått genom gymnasieskolan. Det ter sig naturligt för utredningen att yrkesofficerarnas förmåga som utbildare (instruktör och lärare) bör vara av allmänt sett motsvarande standard som den som eleverna mött under sin tidigare skolutbildning.

Av utbildningen inom flygvapnet utgör yrkesutbildningen huvuddelen och den allmänmilitära utbildningen en mindre del. Enligt utredningens mening bör lärarutbildningen främst inriktas mot yrkesutbildning men även väl fylla de krav den allmänmilitära utbildningen ställer på lärarförmåga.

B. Utbildningsmål istort

Yrkesofficerarna hänförs allt efter sina befälsuppgifter till olika befälsni- våer. Förutsättningen för att en yrkesofficer skall placeras på en viss befälsnivå är att han med stöd av fackkunnande har kompetens att utöva befäl på nivån i fråga. Utredningen anser därför att målet i stort för ledarutbildningen bör vara att bibringa eleverna en god förmåga att tjänstgöra som chef på den befälsnivå som utbildningen syftar till.

Yrkesofficerarna tilldelas allt mera krävande läraruppgifter efter hand som deras allmänna kompetens växer. Målet för lärarutbildningen bör därför enligt utredningens mening anpassas till de läraruppgifter som normalt återfinns inom de olika kompetensområdena. Det grundläggande målet för lärarutbildningen bör dock vara att bibringa yrkesofficerarna förmåga att undervisa svenska värnpliktiga med ll-årig skola som genomsnittlig bakgrund.

Utredningen föreslår att målet i stort för ledar- och lärarutbildningen bör vara att yrkesofficeren skall kunna . tjänstgöra som chef enligt följande

regementsofficer på B-nivån, kompaniofficer på K-nivån och plutonsofficer på T-nivån . planera och genomföra undervisning inom eget kompetensområde

rörande såväl yrkesutbildning som allmänmilitär utbildning.

C. Omfattning

Utredningen har kunnat konstatera, att det enligt nuvarande utbildnings- bestämmelser anslås olika mycket tid för ledar- och lärarutbildningen inom de olika yrkesfacken. I en del fall bedrivs denna utbildning huvudsakligen i samband med allmänmilitär utbildning. I andra fall har särskild tid avsatts för ledar- och lärarutbildningen.

Utredningen bedömer att den i dag avsatta tiden för ledar— och lärarutbildningen i allmänhet är för knapp för att syftet med utbild- ningen skall kunna tillgodoses. Enligt utredningens mening bör ledar— och lärarutbildningen avsevärt förstärkas, främst genom att omfattningen av den grundläggande ledar- och lärarutbildningen ökas ut.

För flygförarfacket anser sig utredningen, som påvisas i det följande, dock ha anledning att iviss utsträckning frångå denna princip.

Vid utbildningen i ledarskap bör enligt utredningens mening yrkesof-

ficerarna få grundläggande kunskaper i främst psykologi, pedagogik och sociologi men även i arbetslagstiftning, arbetarskydd och ergonomi. Ledarutbildningen bör utöver dessa grundläggande kunskaper även omfatta särskilda övningar i ledarskap under vilka särskilt övas förmågan att i olika situationer och under växlande betingelser tillämpa de inhämtade grundkunskaperna.

Lärarutbildningen bör enligt utredningens mening ge yrkesofficerarna erforderliga kunskaper i främst pedagogik och metodik. Utbildningen bör även omfatta röst- och talvård. I lärarutbildningen bör utöver nyss nämnda grundläggande ämnen även ingå undervisningsövningar och undervisningsträning.

Enligt utredningens mening bör — utöver den för ledar- och lärarut- bildning schemalagda tiden — varje tillfälle under all övrig utbildning och praktisk tjänstgöring tas tillvara för ledar— och lärarutbildning.

Utredningen föreslår att ledar— och lärarutbildningen utökas till att omfatta det i tabell 9.12 angivna antalet arbetsveckor.

Tabell 9.12 Förslag rörande omfattning (i arbetsveckor) av ledar— och lärarutbildningen

Yrkesfack Plu toff Kompoff Regoff' Flygtjänst — 7,5 12 Striltjänst 10,5 7,5+8=15,52 15,5 Sambandstjänst 10,5 7,5+8=15,52 — Motor- och räddningstjänst 10,5 7,5+8=15,52 — Teknisk tjänst 10,5 7,5+8=15,52 —

' Inkl. utökning med 1—2 veckor vid MHS/PAK (jfr tabell 9.15). " Inkl. utbildningstiden under GS, POS ] och POS 2.

Utredningens förslag innebär att omfattningen av ledar- och lärarut- bildningen ökar jämfört med omfattningen av nuvarande utbildning. Ökningen uttryckt i antal arbetsveckor framgår av tabell 9.13.

Som framgår av tabell 9.13 föreslår utredningen endast relativt obetydliga förändringar av ledar— och lärarutbildningen för flygförar- facket. Av tabell 9.12 framgår att denna utbildning för flygförarfacket kommer att få väsentligt mindre omfattning än för övriga yrkesfack. Utredningen får härom anföra följande.

I dagens utbildning får en del av personalen i flygtjänst ledar- och lärarutbildning under divisionschefskurs för regementsofficerare och under utbildningen av kompaniofficerare till rote- och gruppchefer. Den senare utbildningen sker under fortsatt flygslagsutbildning (FFSU).

Tabell 9.13 Ökningen (i arbetsveckor) av ledar- och lärarutbildningen

Yrkesfack Plutoff Kompoff Regoff Flygtjänst — 6 l Striltjänst 10,5 14' 5 Sambandstjänst 7,5 11' — Motor- och räddningstjänst ” '

Teknisk tjänst 7 8' —

' Inkl. utökningen under GS, POS 1 och POS 2. 2 Nytillkommet fack.

Utredningen kommer i sina överväganden och förslag i det följande (kap. 10) rörande utbildningsgång för personal i flygtjänst fram till att divisionschefskursen bör vara obligatorisk för regementsofficerarna samt att en obligatorisk gruppchefskurs bör tillkomma i utbildningsgången för kompaniofficerare.

I dessa två obligatoriska kurser ligger enligt utredningens mening en så omfattande ledar- och lärarutbildning att omfattningen av sådan utbild- ning kan begränsas vid skolorna (AspS, KOS 1, ROS 1 och ROS 2) i utbildningsvägama för personal i flygtjänst. Utredningen har emellertid inte ansett sig kunna i de föreslagna nya obligatoriska kurserna göra en strikt uppdelning mellan ledar- och lärarutbildning och annan utbildning. Tabellema 9.12 och 9.13 ger därför inte en till alla delar rättvisande bild av omfattningen och förändringarna i ledar- och lärarutbildningen för flygförarfacket.

D. Delmål och inplacering

För varje skola i de av utredningen föreslagna utbildningsvägama redovisar utredningen i kapitlen 10—12 ett utbildningsmål i stort. Av detta framgår till vilka chefs- och läraruppgifter utbildningen skall leda. Utredningen anser att ledar- och lärarutbildningen vid varje skola dels bör anpassas till de chefs— och läraruppgifter som anges i utbildningsmålet för skolan, dels som fjärrförberedelser bör inriktas mot slutmålet för den obligatoriska utbildningen för berörd kompetensgrupp. Utredningen har därför inte funnit anledning att föreslå särskilda delmål för ledar- och lärarutbildningen.

Omfattningen av ledar- och lärarutbildningen vid de olika skolorna i utbildningsvägama för plutons— och kompaniofficerare i markbefatt- ningar föreslår utredningen till det i tabell 9.14 angivna ungefärliga antalet arbetsveckor.

Tabell 9.14 Föreslagen omfattning (i arbetsveckor) och inplacering av ledar— och lärarutbildning i plutonsofficers- och kompaniofficersutbild- ningen

Skola Plutoff Kompoff POS 1 4 (4) POS 2 3,5 (3,5) POS 3 3 —

KOS 1 — 3 KOS 2 — 5

Utbildningen under gruppchefsskolan (GS) bör enligt utredningens mening ske enligt gällande bestämmelser för grundutbildning av värn- pliktiga gruppchefer inom de olika facken och har därför inte redovisats i tabellen.

Den föreslagna sammanlagda tiden (7,5 arbetsveckor) för ledar- och lärarutbildning för kompaniofficersaspiranter i flygtjänst bör fördelas på ca två arbetsveckor på AspS och ca fem och en halv på KOS 1.

Ledar- och lärarutbildning i regementsofficersutbildningen bör placeras in i utbildningsvägama enligt tabell 9.15. Omfattningen anges i antal arbetsveckor.

Tabell 9.15 Föreslagen omfattning (i arbetsveckor) och inplacering av ledar- och lärarutbildning i regementsofficersutbildningen

Skola Flyg Stril AspS- 2 ] ROS 1 5,5 3 ROS 2 3 3 ROS 3 —— 7 MHS/PAK 1—2 1—2

Under de praktiska skedena mellan och efter skolorna fram till den tidpunkt då slutmålet uppnåtts bör ledar- och lärarutbildningen pågå i form av övervakad praktisk tillämpning av de under föregående skola inhämtade kunskaperna.

9.7. Fackutbildning 9.7.1 Allmänt

I begreppet fackutbildning inbegriper utredningen i den följande fram- ställningen all utbildning som erfordras för att ge yrkesofficeren kompetens att bestrida uppgifterna i rollen som yrkesspecialist och fackman. I t. ex. flygförarfacket utgörs fackutbildningen av flygtjänsten med för denna erforderlig utbildning i bl.a. flygtaktik, flygteknik, flygtjänstreglementen, luftnavigation, väderlära, säkerhetsmaterieltjänst och flygmedicin. I strilfacket utgörs fackutbildningen av utbildning i stridslednings— och luftbevakningstjänst osv. Ytterligare klarlägganden av vad utredningen räknat till fackutbildningen för de skilda facken synes erforderligt endast då det gäller yrkesofficersutbildningen i facket motor- och räddningstjänst. Utredningen återkommer till denna fråga i punkt 9.7.2 i det följande.

Utredningen har då det gäller fackutbildningen i allmänhet funnit nuvarande obligatoriska utbildning väl fylla kraven för att yrkesofficerar- na i de skilda yrkesfacken skall uppnå fullgod kompetens för uppgifterna som yrkesspecialister och fackmän. Utredningen har därför endast undantagsvis ansett sig ha anledning föreslå förändringar då det gäller mål för eller omfattning av den obligatoriska fackutbildningen. Eftersom utredningens förslag i det föregående (avsnitt 9.5 och 9.6) innebär väsentliga förstärkningar av den allmänmilitära utbildningen och ledar- och lärarutbildningen för flygvapnets yrkesofficerare är det emellertid nödvändigt att i vissa fall föreslå ändringar i fråga om delmål för och inplacering av fackutbildningen i olika skeden eller avsnitt av yrkesoffi- cersutbildningen. Utredningen har också i några fall funnit starka skäl tala för att utbildning som f. n. ges i form av specialutbildning vid smärre kurser framdeles inordnas i fackutbildningen inom normalutbildnings- gångarna. Även det förhållandet att utredningen funnit att normalutbild- ningsgångarna konsekvent och systematiskt bör byggas upp under växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring leder i något fall till att delmål för eller inplacering av fackutbildningen bör ändrasjämfört med vad som f. n. tillämpas.

Utredningens överväganden och förslag rörande fackutbildningen återfinns i de kapitel ( 10—12) i det följande i vilka utredningen behandlar de olika normalutbildningsgångarna.

9.7.2. Fackutbildning i facket motor- och räddningstjänst

Som framgått av det föregående (kap. 7) har utredningen funnit det naturligt att till ett nytt, externt rekryterat yrkesfack motor— och räddningstjänst samla de befälsuppgifter på troppchefs-, plutonchefs- och kompanichefsnivå i krigs— och fredsorganisationerna som knyter an till bl. a. motor- och räddningstjänst.

I utbildningen till räddningsledare i krig och fred måste ingå — utöver den för alla yrkesofficerare i prinicp gemensamma allmänmilitära utbildningen samt ledar- och lärarutbildningen — bl. a. utbildning i motor-, brand- och räddningstjänst. Fackutbildningen i detta nya yrkesfack bör enligt utredningens mening omfatta dessa ämnesområden.

Yrkesofficerarna på kompanichefsnivå inom detta nya av utredningen föreslagna yrkesfack avses utöver vissa uppgifter i motor- och räddnings- tjänst även bestrida uppgifter i krig som stabskompanichefer och i fred som dels lärare i bl. a. markstrids- och befälsutbildning, dels utbildnings- ledare vid flottilj. Fackutbildningen för kompaniofficerama i detta yrkesfack hör av dessa skäl huvudsakligen utgöras av sådant slag av utbildning som närmast kan hänföras till allmänmilitär utbildning (inkl. utbildning till stabskompanichef i krig).

9.8 Övrig utbildning m. m. 9.8.1 Övrig militär utbildning

Under rubriken övrig militär utbildning redovisar utredningen i de kapitel (10412) i det följande i vilka utredningen behandlar de olika normalutbildningsgångarna en rad ämnen och utbildning som inte direkt knyter an till någon av de föregående ämnesgrupperna (allmänmilitär utbildning, ledar- och lärarutbildning eller fackutbildning). Exempel på ämnen m.m. som utredningen hänför till rubriken övrig militär utbildning är taktik och teknik som inte kan hänföras till renodlad fackutbildning, viss utbildning i ämnen av allmän karaktär såsom försvarskunskap, mobiliseringstjänst, bas— och underhållstjänst, stabs- tjänst, förvaltningslära, vissa tillämpningsövningar, studiebesök etc.

Vad utredningen i det föregående (avsnitt 9.7.1) uttalat om föränd- ringar i stort av mål för eller omfattning av den obligatoriska fackutbild- ningen gäller för vissa yrkesfack även i fråga om de ämnen som utredningen behandlar under rubriken övrig militär utbildning. För andra yrkesfack leder utredningens överväganden fram till förslag till förstärk- ningar av utbildningen i ämnen under denna rubrik. Så är fallet för facket teknisk tjänst för vilket utredningen föreslår utökning av bastjänstutbild- ningen. För facket sambandstjänst och för utbildningsgången till plutons- officer i striltjänst föreslås också utökningar av bl. a. utbildningen i taktik, vapenteknik m. m. samt i sambandsfacket också bastjänstutbild-

ning. Av bl. a. dessa skäl och med anledning av förändringar inom andra huvudgrupper av utbildning har utredningen funnit det nödvändigt att i flera fall föreslå ändringar i fråga om delmål för och inplacering av övrig militär utbildning i olika skeden eller avsnitt av normalutbildningsgångar- na.

Utredningens överväganden och förslag rörande övrig militär utbild- ning återfinns i förekommande fall i de kapitel (IO—12) i det följande i vilka utredningen behandlar de olika normalutbildningsgångarna.

9.8.2. Fysisk träning och inre tjänst

I de olika normalutbildningsgångarna har utredningen för de skolmässiga skedena räknat med behov av fysisk träning och inre tjänst enligt i huvudsak samma normer som de som tillämpas i närmast motsvarande skeden i f.n. organiserad skolmässig utbildning. I allmänhet har härvid räknats med sammanlagt tre timmar fysisk träning och inre tjänst per utbildningsvecka. För flygande personal har dock räknats med något större antal timmar per vecka för dessa ändamål.

9.8.3. Reservtid

I f. n. befintliga utbildningsgångar för yrkesofficerare avsätts i allmänhet under skolmässiga skeden 5—10 % av utbildningstiden som reserv. Tjänstgöringsåldersutredningen räknar för de i följande kapitel (10—12) behandlade normalutbildningsgångarna generellt ca 5 % reserv av totala antalet timmar under skolmässiga skeden av utbildningen.

9.9 Utbildning i allmänna läroämnen 9.9.1 Nuläge

I nuvarande utbildningsgångar till stambefäl vid flygvapnet är inlagd en relativt omfattande utbildning i allmänna läroämnen för komplettering av aspiranternas förkunskaper. Denna utbildning i allmänna läroämnen är f.n. utformad med utgångspunkt i det tidigare skolsystemet och bygger därför för många befälskategorier på komplettering av grundskolekompe- tens till högre kompetens.

Utredningen lämnar i bilaga 17 en närmare redovisning av principerna för den utbildning i allmänna läroämnen som f. n. är inlagd i flygvapnets stambefälsutbildning. Sammanfattningsvis kan konstateras att komplet- tering av aspiranternas förkunskaper i allmänna läroämnen i stort sker till följande nivåer

regementsofficer 3-årig gymnasieskola, naturvetenskaplig linje kompaniofficer 2-årig gymansieskola, social linje plutonsofficer förstärkt grundskolekompetens, i vissa ämnen ungefär halvvägs till 2-årig social linje

fältflygare årskurs 1 av gymnasieskolans naturvetenskapliga linje samt i matematik och fysik större delen av årskurs 2 av samma gymnasielinje

mästare förstärkningen — främst i matematik och fysik — kan inte direkt beskrivas som någon linje i gymnasieskolan.

9.9.2. Utredningens överväganden A. Allmänt

Utredningen har inledningsvis anledning konstatera att de krav befäls- yrket sammantaget ställer på kunskaper i allmänna läroämnen måste utgöra en av utgångspunkterna för överväganden om behovet i yrkesoffi- cersutbildningen av undervisning i allmänna läroämnen. En annan utgångspunkt är de förkunskaper som aspirantema inhämtat inom det allmänna undervisningsväsendet. Skillnaden mellan kravet på kunskaper och de förkunskaper som aspirantema medför från den civila skolan utgör vad som måste tillföras av kunskaper under yrkesofficersutbild- ningen.

Utredningen har redan i det föregående (punkt 9.2.3) framhållit att befälsuppgifterna i chefs- och utbildarrollerna ställer krav främst på en allmän kunskapsbakgrund som kan hänföras till ämnen av typen svenska, historia och samhällskunskap, pedagogik och psykologi m. fl. Utredningen har också i det föregående (avsnitt 9.6) redovisat sin syn på behovet av förstärkning av ledar- och lärarutbildningen för flygvapnets yrkesofficerare. Denna innebär bl.a. att ökad vikt måste läggas vid utbildningen i psykologi och pedagogik. Denna utbildning bör också få större omfattning. En förutsättning för att utbildningen i dessa ämnen skall ge flygvapnets yrkesofficerare ökad förmåga i ledar- och läraruppgifterna synes vara att aspirantema har förutsättningar och förmåga att inhämta och behärska det kunskapsstoff som måste ges under ledar- och lärarutbildningen.

— Utredningen finner vidare att en av grundförutsättningarna för att yrkesofficeren skall kunna verka effektivt i rollerna som chef (ledare) och utbildare (instruktör eller lärare) är kunskaper och för- måga att kort, klart och entydigt meddela sig med andra, dvs. behandla svenska språket. Det kan gälla att i chefsuppgiften ge en order eller anvisning som inte kan missförstås. Det kan gälla att som instruktör ange hur eleven skall handla, skälen härför och att sedan effektivt inöva förfaringssättet. Det kan också gälla att förklara invecklade tekniska system. Eller det kan gälla läraren som genom sin muntliga framställning skall väcka elevernas intresse och stimulera deras självverksamhet m. m.

B. Plutonsofficerare

Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående (avsnitt 9.2) funnit att normalutbildningsgångarna för plutonsofficerare vid flygvapnet bör byggas upp med utgångspunkt'i att plutonsofficersaspiranterna gått genom fullständig studiekurs vid någon av gymnasieskolans två-åriga

linjer. Flertalet av dessa gymnasielinjer ger enligt utredningens uppfatt- ning inte eleverna i alla hänseenden den teoretiska grund som yrkesoffice- ren behöver i rollerna som chef och utbildare. Sålunda ger flertalet av de två-åriga gymnasielinjerna utbildning i svenska endast under ett år. Undervisningen i svenska har dessutom annan inriktning än t. ex. undervisningen på två-årig social linje. Förhållandet belyses också av det förhållandet att av gymnasieskolans totalt 16 två-åriga linjer endast två linjer utan kompletteringar ger allmän behörighet för högskolestudier. Om engelska väljs inom ramen för det fria tillvalet ger ytterligare tre linjer sådan behörighet (UbU 1972: 31, s. 5). Elever från flertalet två—åriga gymnasielinjer måste komplettera minst en årskurs svenska (prop. 1972: 84, s. 95).

Mot bakgrund av det nyss anförda och mot bakgrund av de krav på kunskaper som innefattas i begreppet allmän behörighet för högre utbildning finner utredningen det lämpligt att i normalutbildningsgångar- na till plutonsofficer lägga in undervisning i allmänna läroämnen så att alla plutonsofficerare får allmän behörighet för högre utbildning. Utredningens ställningstagande i denna fråga och utredningens utgångs- punkter för rekryteringen till plutonsofficersutbildningen (jfr avsnitt 9.2, tabell 9. 2) innebär att i varje normalutbildningsgång till plutonsofficer måste läggas in undervisning i svenska och engelska så att elevernas kunskaper i dessa ämnen lägst motsvarar två årskurser på social linje i gymnasieskolan. Enligt utredningens beräkningar erfordras härvid under- visning i svenska om ca 200 och i engelska om ca 240 timmar dvs. totalt ca 440 timmar.

Utredningen har här anledning konstatera att det beräknade tillskottet av undervisning i svenska och engelska innebär att plutonsofficerarna i dessa två ämnen framdeles kommer att uppnå en högre kunskapsnivå än i nuvarande utbildningsgång. Eftersom undervisningen i allmänna läroäm- nen under plutonsofficersutbildningen endast bedöms behöva omfatta två ämnen finner utredningen att undervisningen inte längre bör anordnas i form av ett avgränsat utbildningsblock av typ nuvarande komplette- rings- eller påbyggnadsutbildning (jfr bilaga 17). En sådan koncentrerad undervisning i endast två ämnen torde nämligen av bl. a. pedagogiska skäl vara olämplig. Undervisningen bör i stället fördelas på lämpligt sätt på skedena i plutonsofficersutbildningen. Utredningen återkommer i det följande (punkt F) till frågan om hur denna utbildning bör placeras in i normalutbildningsgångarna till plutonsofficer.

För facket striltjänst har utredningen funnit att eleverna, för att tillfredsställande kunna tillgodogöra sig fackutbildningen, måste ha kunskaper i matematik och fysik som i huvudsak motsvarar kunskaperna från två-årig teknisk linje i gymnasieskolan. Av de gymnasielinjer som utredningen i tabell 9. 2 angett som normallinjer för rekrytering till plutonsofficerare i striltjänst fyller endast den tekniska linjen dessa krav. Elever från övriga linjer måste i erforderlig grad komplettera kunskaperna i matematik och fysik. För elever från dessa linjer bortfaller dock kompletteringsbehovet i svenska och engelska. Utredningen bedömer att för den kompletterande utbildningen i matematik och fysik erfordras 440 timmar.

Utredningen bedömer emellertid att kunskaperna inte behöver vara inhämtade före POS I början utan att de kan meddelas successivt under den övriga utbildningens gång.

C. Kompaniofficerare i markfacken

Utredningens ställningstagande till behovet av utbildning i allmänna läroämnen under plutonsofficersutbildningen innebär också att normalut- bildningsgångarna för de internt rekryterade kompaniofficerama — dvs. kompaniofficerama i markfacken — kan bygga på att kompaniofficersas- pirantema uppfyller de allmänna behörighetsvillkoren. Utredningen bedömer att kompaniofficersaspiranterna därmed har de förkunskaper i bl. a. svenska och engelska som erfordras dels för att tillgodogöra sig övrig undervisning under kompaniofficersutbildningen, dels för yrkes- rollerna som chef (ledare) resp. utbildare (instruktör och lärare).

I de betydelsefulla uppgifter som chefer och utbildare som kompani- officerarna har att bestrida i krig och fred är det enligt utredningens mening av vikt att befattningshavama har särskilda insikter i samhälls- orienterande ämnen — främst historia och samhällskunskap. Inte minst kompaniofficerarnas uppgifter på K-nivå som chefer och utbildare för värnpliktiga motiverar enligt utredningens mening att yrkesofficeren ges en kunskapsnivå i dessa ämnen som i huvudsak svarar mot de värnpliktigas kunskapsnivå.

I flertalet två-åriga gymnasielinjer är undervisningen i samhällsoriente- rande ämnen (historia och samhällskunskap) antingen av relativt obetyd- lig omfattning eller obefintlig. Utredningen finner det därför vara nödvändigt att i kompaniofficersutbildningen lägga in undervisning i samhällsorienterande ämnen (historia och samhällskunskap) för att säkerställa att kompaniofficerama får erforderlig kunskapsnivå i dessa ämnen. Utredningen har efter ingående överväganden rörande utbild- ningens omfattning kommit fram till att antalet timmar bör begränsas till ca 300. Undervisningen i samhällsorienterande ämnen synes böra specialutformas varvid huvuddelen bör ägnas ämnet samhällskunskap. Detta innebär en väsentlig förstärkning av utbildningen i samhällsorien— terande ämnen jämfört med nuvarande mästarutbildning men en viss reduktion av antalet timmar jämfört med nuvarande kompaniofficersut- bildning för markfacken i övrigt.

Utredningen vill i anslutning härtill peka på att de av utredningen föreslagna förändringarna i kompaniofficersutbildningen vid flygvapnet på väsentliga punkter innebär en kvalitetshöjning i förhållande till nuvarande utbildning. Flygvapnets kompaniofficerare i den av utred- ningen föreslagna nya indelningen av markfacken skall alla fullgöra uppgifter som kvalificerade yrkesmän inom tekniskt betonade fack. Av utredningens framställning i det föregående (avsnitt 9.7) har framgått att något avkall på nuvarande fackutbildning inte kan göras. Utredningen anser sig snarare hävda att föreslagen systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring leder till högre kvalitet än i nuvarande utbildningsgång även då det gäller den renodlade fackutbild- ningen. Utredningen har också i det föregående föreslagit väsentliga

förstärkningar av den allmänmilitära utbildningen (avsnitt 9.5) samt ledar- och lärarutbildningen (avsnitt 9.6) under såväl plutonsofficers- som kompaniofficersutbildningen. Utredningens förslag att lägga in utbildning i allmänna läroämnen i plutonsofficersutbildningen till allmän behörighet innebär slutligen viss förstärkning i utbildningsgången för personal i teknisk tjänst jämfört med nuläget. Utredningen bedömer alltså att kompaniofficerama i markfacken med här föreslagen utbildning blir väsentligt bättre rustade för yrkesofficersuppgifterna i krig och fred än nuvarande kompaniofficerare i motsvarande yrkesfack.

D. Kompaniofficerare i flygförarfacket

Rörande behovet av utbildning i allmänna läroämnen i normalutbild- ningsgången till kompaniofficer i flygförarfacket vill utredningen fram- hålla följande.

Normallinjer vid rekryteringen till kompaniofficer i flygförartjänst bör som framgår av det föregående (avsnitt 9.2) vara den två-åriga gymnasieskolans sociala, ekonomiska eller tekniska linje. Av dessa gymnasielinjer fyller endast en — den två-åriga tekniska linjen — de krav på förkunskaper i matematik och fysik som måste ställas för att aspiranten skall kunna tillgodogöra sig flygutbildningen på moderna krigsflygplan. Aspiranter från den sociala eller ekonomiska linjen måste få undervisning i matematik och fysik om totalt ca 440 timmar innan den grundläggande flygutbildningen (TIS och GFSU) på krigsflygplan påbör- jas.

Aspiranter från den två-åriga tekniska linjen har däremot inte allmän behörighet för högre studier eftersom denna gymnasielinje inte ger tillräckliga kunskaper i svenska och engelska. Utredningen finner det därför vara lämpligt att elever från den tekniska linjen ges undervisningi svenska och engelska så att de i likhet med övriga kompaniofficerare har allmän behörighet för högre studier. Även för denna utbildning räknar utredningen med behov av totalt ca 440 timmar.

De utbildaruppgifter som åvilar dessa externt rekryterade kompani— officerare synes åtminstone under tiden som flygförare vara av relativt underordnad betydelse. De gäller dessutom endast i obetydlig omfattning utbildning av värnpliktiga. Med anledning härav och med hänsyn till flygtidsaspekterna (jfr kap. 5, punkt 5.4.3) finner utredningen inte erforderligt att i utbildningsgången för kompaniofficer i flygförartjänst lägga in någon utbildning i samhällsorienterande ämnen.

E. Regem en tso f fi cerare

Som framgått av det föregående (avsnitt 9.2) räknar utredningen med att den externa rekryteringen till regementsofficer skall kunna ske från gymnasieskolans tre-åriga naturvetenskapliga eller årskurs 3 av dess fyra-åriga tekniska linje. Utredningen anser att aspiranter från dessa gymnasielinjer med lägst betyg 2 i matematik och fysik har erforderliga förkunskaper för att tillgodogöra sig regementsofficersutbildningen och för kommande uppgifter som regementsofficer. Med anledning härav

bedömer utredningen inte erforderligt att lägga in någon utbildningi allmänna läroämnen i normalutbildningsgångarna till regementsofficer.

F. Inplacering i utbildningsgångarna

Utredningen finner att utbildningen i allmänna läroämnen i de skilda utbildningsgångarna i princip bör placeras in så att all utbildning är slutförd före utnämning till plutonsofficer eller kompaniofficer.

Av punkt B i det föregående har framgått att inormalutbildningsgång— arna till plutonsofficer bör läggas in totalt ca 440 timmar undervisningi allmänna läroämnen (svenska och engelska) så att plutonsofficeren får allmän behörighet för högre studier. Vidare har i punkt C angetts att i normalutbildningsgångarna till kompaniofficeri markfacken bör läggas in totalt ca 300 timmar undervisningi samhällsorienterande ämnen (historia och samhällskunskap). Det har vidare av punkt B framgått att en undervisning som endast omfattar två allmänna läroämnen inte rimligen bör läggas in som ett avgränsat utbildningsblock enligt nuvarande modell för kompletterings— eller påbyggnadsutbildning för plutonsofficerare. Utbildningen bör i stället fördelas antingen på skedena av praktisk tjänstgöring eller skolmässig utbildning i resp. normalutbildningsgångar.

Om nyssnämnda undervisning i allmänna läroämnen läggs in i skede av praktisk tjänstgöring mellan de skolmässiga skedena förutsätter detta att utbildningen sker vid de skilda flottiljerna m. m". Undervisningen för plutonsofficersaspiranterna borde då läggas in i skedet mellan plutons- officersskoloma 1 och 2 (POS 1 resp. POS 2). För kompaniofficersaspi- ranterna borde undervisningen läggas in i skedet före kompaniofficerssko- la 1 (KOS l). Utredningen finner det emellertid vara olämpligt att lägga in denna undervisning decentraliserat i skeden av praktisk tjänstgöring. Undervisningen skall nämligen ges alla aspiranter inom samma kompe- tensgrupp oavsett yrkesfack. Det kan härvid förutses bli svårt att praktiskt anordna undervisningen utan att rycka sönder aspiranternas praktiska tjänstgöring (i yrkestjänst, som instruktörer i allmänmilitär utbildning och under krigsförbandsövningar) och samtidigt undvika spilltid. Antalet ”klasser” i undervisningen blir vidare större än om undervisningen bedrivs under skolmässigt skede vid central utbildningsanstalt inom flygvapnet. För plutonsofficersutbildningen ter det sig härutöver som en nackdel för utbildning och undervisning under POS 1 om elevernas kunskapsnivå i allmänna läroämnen skulle höjas först efter detta skedes slut.

Utredningen vill därför i stället förorda att nämnda undervisning inordnas i de skolmässiga skedena av plutonsofficersutbildningen resp. 1 kompaniofficersskola l (KOS 1). Detta medför visserligen den nackdelen att utbildningen vid samtliga POS ] kommer att omfatta ca 48 arbetsveckor och att utbildningen vid KOSl för yrkesfacket teknisk tjänst kommer att omfatta ca 52 arbetsveckor. POS 1 kommer därigenom att kräva ett kalenderår, medan KOS ] kommer att överskrida kalender- året med ca två arbetsveckor. Utredningen anser att härmed förknippade svårigheter kan lösas genom att förlägga inryckningsdatum för nämnda skolor till mitten av sommaren varigenom eleverna kan ta ut semester före och efter resp. skola. Utredningen bedömer också att det bör vara

möjligt att schematekniskt m.m. klara en dubbelbeläggning under två arbetsveckor vid KOS ] (jfr även kap. 12, punkt 12.4.4. D i det följande). Här anförda nackdelar med inplacering av undervisningen i allmänna läroämnen synes under alla förhållanden vara mindre än de som är förknippade med inplacering av undervisningen under skede med praktisk tjänstgöring.

Undervisningen i svenska och engelska i plutonsofficersutbildningen bör fördelas ungefär lika på POS I och POS 2 varvid målet bör vara att under POS ] bibringa eleverna kunskaper motsvarande årskurs 1 av den två-åriga gymnasieskolans sociala linje och under POS 2 kunskaper motsvarande årskurs 2 av samma linje.

Utredningen bedömer att den erforderliga kompletteringen i matema- tik och fysik för plutonsofficersaspiranter i striltjänst som rekryteras från de 2-åriga sociala och ekonomiska gymnasielinjerna kan fördelas på POS ] och POS 2 i samma proportioner som engelska och svenska för elever från den 2—åriga tekniska linjen. Om fackutbildningen inom strilfacket skall kunna bedrivas effektivt bör dock utbildningen i matematik och fysik genomföras under ett tidigt skede av POS 1 resp. POS 2.

I normalutbildningsgången för kompaniofficerare i flygförartjänst bör undervisningen i allmänna läroämnen placeras in i den inledande aspirantskolan. Eftersom erforderligt antal timmar är i stort lika för aspiranter från social eller ekonomisk linje (ca 440 timmar i matematik och fysik) och aspiranter från teknisk linje (ca 440 timmar i svenska och engelska) kan undervisningen bedrivas parallellt för aspiranter ur skilda gymnasielinjer. Utredningen anser vidare att undervisningen bör genom- föras under en ca sex månader lång period under aspirantskolan. Härigenom ernås bl. a. lämplig fördelning mellan lektioner i allmänna läroämnen och övrig utbildning bl. a. flygutbildningen.

9.9.3. Förslag

Sammanfattningsvis föreslår utredningen rörande utbildning i allmänna läroämnen i normalutbildningsgångarna till yrkesofficer följande 0 i plutonsofficersutbildningen läggs in undervisning i svenska och engelska om totalt ca 440 timmar fördelade ungefär lika på POS 1 och POS 2 varvid målet är att plutonsofficeren vid POS 2 slut skall nå allmän behörighet för högre studier, . för elever i plutonsofficersutbildningen i facket striltjänst rekryterade från två-årig social eller ekonomisk linje byts undervisningen i svenska och engelska ut mot undervisning i matematik och fysik, . i kompaniofficersutbildningen för markfacken läggs in i KOS l undervisning i samhällsorienterande (historia och samhällslära) ämnen om totalt ca 300 timmar samt 0 i kompaniofficersutbildningen för flygförarfacket läggs i aspirantsko— lan in undervisning för elever från den två-åriga gymnasieskolans sociala eller ekonomiska linje om totalt ca 440 timmar i matematik och fysik samt för elever från teknisk linje om totalt ca 440 timmar svenska och engelska.

9.10 Särskild kompletteringsutbildning 9.10.l Allmänt

Som framgått av det föregående (avsnitt 9.2) bygger utredningens förslag till normalutbildningsgångar för yrkesofficerare på antagandet att till- räckligt antal yrkesofficersaspiranter för att medge erforderligt urval skall kunna erhållas från vissa bestämda gymnasielinjer. De gymnasielinjer som härvid bedömts böra utgöra grund för normalutbildningsgångarna har även redovisats (jfr tabell 9.2 i avsnitt 9.2). Som också framhållits utesluter detta inte möjligheten att — vid brist på aspiranter med lämplig (”rätt”) kunskapsbakgrund — anta aspiranter även med andra förkun— skaper än de som redovisas i tabell 9.2. I sådana fall blir det emellertid nödvändigt att, utöver den utbildning som ingår i aktuell normalutbild- ningsgång, ge den antagne aspiranten en komplettering av hans förkun- skaper. l avvaktan på erfarenheter av rekryteringsutfallet kan det därför finnas anledning iaktta försiktighet i att avhända sig möjligheterna att internt meddela aspiranter undervisning i allmänna läroämnen.

Målet för denna särskilda kompletteringsutbildning bör i princip vara att ge aspiranten det tillskott av kunskaper som erfordras för att han skall fylla antagningskraven för den normalutbildningsgång till vilken han prel. antagits. Det är emellertid utredningens uppfattning att man härvid bör kunna begränsa den särskilda kompletteringsutbildningen till att omfatta undervisning och utbildning endast i sådana ämnen som är av särskild betydelse för att aspiranten skall kunna tillgodogöra sig utbildningen i aktuell normalutbildningsgång. Av allmänna läroämnen kommer härvid främst i fråga svenska, engelska, matematik och fysik samt historia och samhällskunskap. För aspiranter i facket teknisk tjänst kan särskild kompletteringsutbildning vara aktuell i fråga om arbetsteknik och fackteori (för aspiranter till fackområdet flygplan och vapen) resp. tekniska ämnen (för aspiranter till fackområdet elektro).

Det nya skolsystemets rika differentiering ger, som tidigare anförts, i och för sig ökade möjligheter att rekrytera aspiranter från linjer i gymnasieskolan så att behovet av kompletterande utbildning i allmänna läroämnen blir litet. I de fall då det blir nödvändigt att anta aspiranter som inte till alla delar fyller de av utredningen föreslagna antagnings- kraven innebär emellertid den rika differentieringen att dessa aspiranter kan inneha högst varierande förkunskaper. Den särskilda kompletterings- utbildning som kan visa sig erforderlig bör naturligen i möjlig utsträck- ning anpassas efter aspirantens aktuella förkunskaper. Eftersom dessa kan uppvisa stora variationer kommer också behovet av särskild komplette- ringsutbildning att variera i motsvarande grad. Utredningen finner det varken möjligt eller nödvändigt att belysa alla de varianter av särskild kompletteringsutbildning som framdeles kan bli aktuella utan lämnar i det följande endast vissa synpunkter på hur särskild kompletteringsut- bildning vid behov bör anordnas. Utredningen utgår från att det från fall till fall får bedömas och tas ställning till vilken kompletteringsutbildning som bör bibringas den enskilde aspiranten.

9.10.2 Vissa synpunkter A. Regemenlsofjå'cersaspiranter

Mot bakgrund av det kunskapsstoff som måste bibringas aspirantema i normalutbildningsgångarna synes det principiellt nödvändigt att den särskilda kompletteringsutbildningen är avslutad för regementsofficers- aspirant före regementsofficersskola 2 (ROS 2) slut.

Regementsofficersaspirant som i f.n. gällande utbildningsgång inte fyller antagningskraven i ämnena matematik och/eller fysik genomför sådan särskild kompletteringsutbildning i dessa ämnen huvudsakligen genom fritidsstudier före regementsofficerskurs 2 (RK 2) slut. Enligt vad utredningen under hand inhämtat är erfarenheterna härav då det gäller aspiranter som måste komplettera en eller flera årskursers stoff i dessa ämnen inte goda. Sådana aspiranter har nämligen p.g.a. den extra arbetsbörda som åvilat dem haft svårt att parallellt tillgodogöra sig såväl ordinarie utbildning som denna komplettering av förkunskaper. Utred- ningen anser att en kompletteringsutbildning av den omfattning som erfordras för att ge regementsofficersaspirant med t. ex. den tre-åriga gymnasieskolans samhällsvetenskapliga eller ekonomiska linje erforderliga kunskaper i matematik och fysik principiellt inte bör ske i form av fritidsundervisning vid sidan av regementsofficersutbildningen. Utred- ningen belyser i kapitel 10 (avsnitt 10.7) närmare hur regementsofficers- aspirant från nyssnämnda gymnasielinjer bör bibringas de för regements- officersutbildningen nödvändiga kunskaperna i matematik och fysik.

Särskild kompletteringsutbildning av mindre omfattning — t. ex. komplettering av svagt betyg i ett eller iundantagsfall två läroämnenI — bör däremot i förekommande fall kunna ges aspiranten vid sidan av och parallellt med annan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring i normalutbildningsgången. Utredningens förslag till utbildningsgång för regementsofficerare (jfr kap. 10, bild 10.9 och kap. 11, bild 11.6) innebär att utbildningen t. o. m. regementsofficersskola 2 (ROS 2) totalt kräver något längre tid än nuvarande utbildning t.o.m. regementsoffi- cerskurs 2 (RK 2). Det bör därför framdeles finnas minst samma förutsättningar som f.n. att vid behov anordna särskild kompletterings- utbildning för regementsofficersaspirant som har svaga kunskaper i enstaka ämne (företrädesvis matematik eller fysik).

B. Övriga aspiranter

I de fall då det kan bli nödvändigt att anta kompaniofficersaspiranter i flygtjänst eller plutonsofficersaspiranter som inte fyller de av utredningen i avsnitt 9.2 (tabell 9.2) angivna antagningskraven kan som inledningsvis framhållits förekomma stora variationer i fråga om behovet av särskild kompletteringsutbildning. Om behovet är så stort att erforderlig utbild- ning inte rimligen kan delges aspiranten som fritidsundervisning eller då en höjning av aspirantens kunskapsnivå bedöms erforderlig för att han

IT. ex. för regementsofficersaspirant med rätt gymnasielinje men med lägre betyg än 2 i matematik eller fysik (jfr tabell 9. 2).

skall kunna tillgodogöra sig den utbildning som ingår i avsedd normalutbildningsgång bör den särskilda kompletteringsutbildningen lämpligen ges som ett sammanhållet utbildningsblock. Detta bör principiellt läggas in mellan värnpliktstjänstgöringen och det därpå följande skolmässiga skedet i resp. normalutbildningsgång. 1 t. ex. plutonsofficersutbildningen bör alltså ev. erforderlig särskild komplette- ringsutbildning läggas in mellan gruppchefsskolan (GS) och plutonsoffi- cersskola 1 (POS 1). I den mån erforderlig särskild kompletteringsutbild- ning inte helt fyller ut det mellanrum som måste anordnas för aspiranten mellan GS och POS l bör han övrig tid mellan nämnda utbildningsskeden fullgöra praktisk tjänstgöring inom sitt yrkesfack. Han bör vidare anställas som aspirant vid gruppchefsskolans (GS) slut trots att han ännu inte påbörjat POS 1. Aspirantanställningen kommer i sådant fall att bli längre än i normalfallet.

Utredningen får i övrigt hänvisa till vad som i kapitel 12 (punkt 12.2.2) uttalas om antagning av plutonsofficersaspiranter från inryck- ningsomgångar som tidsmässigt inte ansluter till början (POS 1) av den egentliga plutonsofficersutbildningen.

Utredningen får slutligen lämna några synpunkter på rekryteringen till plutonsofficerare i facket teknisk tjänst och behovet av särskild kom- pletteringsutbildning för aspiranter i detta yrkesfack. Utredningen bedömer att det finns viss sannolikhet för att det framdeles inte blir möjligt att helt tillgodose det årliga behovet av plutonsofficersaspiranter i detta yrkesfack med rekrytering från befälslämpliga värnpliktiga i teknisk tjänst som har följt de i tabell 9.2 angivna linjerna1 i gymnasieskolan.

Utredningen anser därför att rekryteringen till detta yrkesfack i sådant fall måste ske från ett bredare rekryteringsunderlag än det nyssnämnda även om utbildningen till plutonsofficer för vissa aspiranter härigenom blir längre än för dem som följer normalutbildningsgången.

Utredningen finner att rekrytering av aspiranter till kategorin flygplan även bör kunna ske bland värnpliktiga som gått genom annan gren av fordonslinjen än den för flygmekaniker eller _ om så erfordras — två-årig verkstadsteknisk linje. Aspiranter till kategorin elektro bör enligt utredningens mening även kunna rekryteras bland värnpliktiga som gått genom två-årig el-teleteknisk linje i gymnasieskolan.

För plutonsofficersaspiranter i facket teknisk tjänst med nyssnämnda gymnasiala bakgrund eller — i undantagsfall — andra förkunskaper erfordras särskild kompletteringsutbildning främst i arbetsteknik och fackteori (för aspirant till fackområdet flygplan och vapen) resp. tekniska ämnen (för aspirant till fackområdet elektro). Utbildningen bör i princip ha samma innehåll och omfattning i stort som nuvarande centraliserade teoretiska utbildning för hjälptekniker samt nuvarande första period av flygteknikerkursens tekniska skede. Härför erfordras ca 22 arbetsveckor (fem och en halv månad). Utredningen föreslår att denna särskilda

| 1 gren för flygmekaniker inom fordonsteknisk linje (för kategorin "f'lygplan'”) resp. teleteknisk variant av elteknisk gren inom 2-årig teknisk linje (för kategorin ”elektro”).

kompletteringsutbildning benämns förberedande plutonsofficersskola 1 (För POS 1). Vad utredningen i det föregående uttalat om praktisk tjänstgöring m.m. i det mellanrum mellan gruppchefsskola (GS) och plutonsofficersskola l (POS ]) som vid behov måste anordnas för att bereda plats för särskild'kompletteringsutbildning gäller även för facket teknisk tjänst.

9.11 Synpunkter på övergång mellan olika yrkesofficersgrupper (snedd- ning)

Utredningen har i det föregående (punkt 9.1.2) klarlagt bl. a. vilken innebörd utredningen lägger i begreppen normalutbildningsgång resp. sneddning — övergång från en yrkesofficers(kompetens-)grupp till en annan. Utredningen har därefter i huvuddelen av detta kapitel behandlat frågor som närmast hänger samman med normalutbildningsgångarnas principiella uppbyggnad. Eftersom utredningen finner det nödvändigt att mera i detalj behandla de olika normalutbildningsgångarna — detta skeri kapitlen 10—12 — innan utredningen (i kapitel 13) tar upp frågan om sneddning kan det finnas skäl att som allmän bakgrund till den fortsatta framställningen ge vissa synpunkter på sneddning.

Utredningen vill då först framhålla att den av utredningen föreslagna befälsstrukturen för flygvapnet innebär att det framdeles skall finnas två vägar att uppnå kompetens för uppgifter på dels B—nivån, dels K-nivån. Den ena vägen är normalutbildningsgången. Den andra är den som utredningen benämner sneddning. Möjligheter till sneddning — dvs. övergång från en kompetensgrupp till en annan — bör enligt utredningens mening i princip inte vara beroende av den enskildes tillhörighet till visst yrkesfack utan enbart av hans bedömda personliga förutsättningar — kapacitet, förmåga, erfarenhet rn. m. — att fullgöra uppgifter på en högre befälsnivå (inom annan yrkesofficersgrupp). Utredningen måste emeller- tid till detta foga ett bestämt förbehåll. En ovillkorlig förutsättning för att en sneddning i ett aktuellt fall skall kunna komma till stånd är att den fyller ett organisatoriskt behov. För den personalplanerande och anstäl- lande myndigheten gäller det härvid att avväga rekryteringen och utbildningen genom normalutbildningsgångarna så att i ett normalfall bägge rekryteringsvägama tillämpas.

Utredningen finner det vara självklart att den som går över från en yrkesofficersgrupp till en annan efter övergången skall ha samma reella kompetens för befälsuppgifterna inom den nya gruppen som den som följt normalutbildningsgången. Det primära målet (jfr punkt 9.1.1) för utbildning av ”sneddaren” bör alltså vara detsamma som det som redovisas för personal i aktuell normalutbildningsgång. En mångårig yrkeserfarenhet från lägre befälsnivå kan dock i vissa fall medföra att del av den skolmässiga utbildningen för ”sneddaren” kan begränsas till tiden eller kan ges ett annat innehåll än i normalutbildningsgången.

Utredningen behandlar frågor om sneddning utförligare i kapitel 13.

10. Rekrytering och utbildning

av flygförarpersonal

10.1. Utbildningsmål

Som framgått av det föregående (kap. 9) har utredningen funnit att det i flygförarfacket erfordras två rekryterings- och utbildningsvägar (normal- utbildningsgångar) nämligen en för regementsofficerare och en för kompaniofficerare.

Av det föregående (kap. 5) har också framgått att det måste eftersträvas att utnyttja de färdigutbildade flygförarna för krigsplacering på krigsflygplan under längsta möjliga tid (under i genomsnitt minst 15 år). Principerna för regements— resp. kompaniofficerarnas i flygtjänst utnyttjande efter tjänstgöringstiden som krigsflygförare har även redovi- sats i det föregående (kap. 8).

Kravet att flygförarpersonalen utnyttjas som krigsflygförare vid divisionerna under längsta möjliga tid innebär att personalen bör bibringas . en grundläggande fackutbildning i flygtjänst som snarast för fram till

kompetens för krigsplacering som flygförare på krigsflygplan . en kontinuerlig fortsatt fackutbildning i flygtjänst för att dels utveckla

och vidmakthålla den personliga flygskickligheten, dels medge vidare- utbildning till mera kvalificerade befattningar som rotechef, grupp- chef, ställföreträdande divisionschef ochjdivisionschef. Jämsides med fackutbildningen måste flygförarpersonalen bibringas övrig erforderlig utbildning. Mål för utbildningen bör i de två skilda normalutbildningsgångarna vara att . regementsofficeren når kompetens för divisionschefsbefattning och för

annan befattning på lägst bataljonschefsnivå för senare övergång till annan uppgift på denna eller högre nivå . kompaniofficeren når kompetens för befattning vid division som gruppchef och för annan befattning på lägst kompanichefsnivå för senare övergång till annan uppgift på denna nivå. Nuvarande mål för den grundläggande och den fortsatta fackutbild- ningen i flygtjänst har av chefen för flygvapnet utformats i preciserade prestationskrav anpassade till flygslag och flygplantyp. Utredningen har

inte funnit skäl att detaljstudera dessa prestationskrav utan förutsätter att av chefen för flygvapnet angivna mål är anpassade till gällande uppgifter.

När det gäller övrig utbildning har utredningen däremot, såsom framgår av kapitel 9, ansett sig kunna konstatera att flygförarpersonalen — för att den skall kunna svara upp mot vad som krävs på olika befälsnivåer — måste ges en förstärkt utbildning. Detta gäller främst den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och lärarutbildningen.

Flygtidsproblematiken har såsom utredningen närmare framhållit i kapitel 5 avgörande betydelse för utformningen av den flygande personalens utbildning och tjänstgöring och därmed också för hur målen skall kunna uppnås. Utredningens överväganden och förslag härvidlag redovisas närmare i det följande.

10.2. Rekry tering

Utredningen har i kapitel 9 (avsnitt 9.2) redovisat dels nuvarande bestämmelser för antagning av regementsofficers- och fältflygaraspiran- ter, dels överväganden rörande krav på befälslämplighet och förkunskaper i allmänna läroämnen samt behovet av rekryteringsbredd för att medge tillräckliga urvalsmöjligheter bland de sökande till yrkesofficersutbildning i allmänhet. Utöver de grundförutsättningar i fråga om befälslämplighet och erforderlig skolning i allmänna läroämnen som måste vara infriade hos alla yrkesofficersaspiranter tillkommer för flygföraraspiranten ett ovillkorligt krav på anlag för flygning.

I avsnitt 9.2 framhölls också att rekryteringen till regementsofficers- linjerna bör inriktas på den del av vämpliktskontingenten som vid inskrivningen eller senare bedöms som särskilt befälslämplig, dvs. på dem som är plutonsbefälslämpliga. Vid rekryteringen av kompaniofficersaspi- ranter i flygförartjänst bör man, som framgår av avsnitt 9.2, kräva befälsskattning för uttagning till gruppbefäl.

Utredningens undersökningar och överväganden rörande vilka linjer i gymnasieskolan som bör utgöra grund för normalutbildningsgångarna har, som också framgår av avsnitt 9.2, gett vid handen följande för flygförarfacket . regementsofficersaspirant bör ha gått genom fullständig studiekurs

årskurs 3 vid tre-årig naturvetenskaplig eller fyra-årig teknisk linje i gymnasieskolan. . kompaniofficersaspirant bör ha gått genom fullständig studiekurs årskurs 2 vid två-årig teknisk, social eller ekonomisk linje i gymnasie- skolan. Utredningens bedömning av vilka gymnasielinjer som bör utgöra grund för normalutbildningsgången för kompaniofficer i flygförartjänst får som följd att det är nödvändigt att inormalutbildningsgången till kompani- officer i flygförartjänst lägga in utbildning i allmänna läroämnen om totalt ca 440 timmar (jfr punkt 9.9.2 D).

10.3. Utbildningsgångarnas principiella uppbyggnad 10.3.1 Nuläge

Den nuvarande utbildningen till krigsflygförare är som framgått av kapitel 4 uppdelad på två linjer — en regementsofficerslinje och en fältflygarlinje. Utbildningsgångarnas nuvarande principiella uppbyggnad åskådliggörs i bild 10.1.

Bild 10.] Principiell uppbyggnad av nuvarande utbildningsvägar till krigsflygförare1

År | 1 . 2 . 3 4 r 1 | 1 Regoffasp GFU RK 1 TIS RK 2 Fältflygare .. ' . (kategori E 1) ForlGFU FÖFS GFU TIS

Ål' | 4 I 54 | 7 I 8 4 r | | # l 1 Regoff GFSU FFSU MHS FAK Fältflygare forts. GFSU FFSU

' l bilden inritade utbildningstider gäller vid utbildning på flygplan 35 F. Vid utbildning på flygplan 32 är TIS och GFSU något kortare (jfr kap. 4, punkt 4.7.2).

1 bilden har inte lagts in den utbildning av närmast provisorisk karaktär till kompaniofficer (kompaniofficerskurs) som organiserats i anslutning till beslutet om långtidsanställning av fältflygare.

Vissa skeden av utbildningen till krigsflygförare är lika eller i det närmaste lika inom de skilda utbildningsvägama. Helt lika är typinflyg- ningsskedet (TIS) och grundläggande flygslagsutbildning (GFSU). Den grundläggande flygförarutbildningen (GFU) är i huvudsak lika och har samma mål på de båda linjerna. Den egentliga skillnaden mellan utbildningsvägama i fråga om GFU är att fältflygarlinjen inleds med FörGFU, som närmast är ett gallringsskede, varigenom GFU kan göras ca en månad kortare än GFU för regementsofficersaspiranter.

Under den praktiska tjänstgöringen vid division under fortsatt flyg- slagsutbildning (FFSU) i befattningarna som enskild förare och rotechef genomför krigsflygförarna i princip samma övningar och fullgör samma uppgifter oavsett rekryterings— och utbildningsväg. Regementsofficeren inriktas emellertid efter hand konsekvent på befattningar som gruppchef och högre vid division samt på mera kvalificerade läraruppgifter inom divisionens ram.

Den avgörande skillnaden mellan dagens fältflygarutbildning och regementsofficersutbildningen i flygtjänst är att den senare under en relativt tidig del av utbildningsgången innehåller två väsentliga block av skolmässig utbildning — regementsofficerskurs 1 och 2 (RK 1 och RK 2) — samt under en senare del innehåller ett block skolmässig utbildning vid militärhögskolans allmänna kurs (MHS/FAK). De två förstnämnda utbildningsblocken — regementsofficerskurs I och 2 (RK ] och RK 2) — är inlagda innan regementsofficersaspirantens fackutbildning till krigs- flygförare avslutats. Regementsofficersaspiranten i flygtjänst erhåller vid dessa kurser bl. a.1 dels de allmänna kunskaper och färdigheter som fordras för att han som regementsofficer efter genomgången grundläggan- de flygslagsutbildning (GFSU) skall kunna tjänstgöra i olika befälsbefatt- ningar i flygtjänst inom divisions ram, dels de grundläggande kunskaper och färdigheter som fordras under fortsatt utbildning och tjänstgöring som regementsofficer. Dessa kurser kan således sägas innehålla både närförberedelser och fjärrförberedelser. De innehåller vidare såväl fackutbildning som utbildning som kan hänföras till de huvudgrupper av utbildning — allmänmilitär utbildning, ledar- och lärarutbildning, utbildning i allmänna läroämnen samt övrig utbildning m.m. — som utredningen behandlat i kapitel 9.

Utredningen kan konstatera att de två nuvarande utbildningsgångarna till krigsflygförare är uppbyggda efter två i viss utsträckning skilda principer. I fältflygarutbildningen läggs nämligen huvudvikten vid flyg- förarutbildningen, medan i regementsofficersutbildningen på flyglinjen utbildningen till chef (ledare) och lärare inledningsvis ges ett visst utrymme före den egentliga förarutbildningen på krigsflygplan.

10.3.2. Vissa utgångspunkter

Utredningen har i det föregående (kap. 5) pekat på den avgörande betydelse för utformning av den flygande personalens utbildning och tjänstgöring som flygtidsproblematiken och kraven på kontinuerlig flygtjänst har. Utredningen har också pekat på behovet att ge även flygförarpersonalen förstärkt allmänmilitär utbildning och förstärkt ledar— och lärarutbildning. Förstärkningar av utbildningen inom dessa områden har bedömts nödvändiga inte bara för befälsuppgifterna inom division (inkl. Chefskap för division) utan även för de befälsuppgifter på kompanichefs— resp. bataljonschefsnivå som krigsflygförarna har att lösa under senare delen av anställningstiden som yrkesofficer.

Av det föregående (kap. 5) har också framgått att den närmare utformningen av såväl den grundläggande utbildningen till yrkesofficer i flygförartjänst som den fortsatta utbildningen under krigsplaceringstiden som krigsflygförare måste bli en fråga om avvägning mellan sins emellan delvis motstridiga önskemål bl. a. 0 om tillräckligt antal flygförare, . att varje flygförare har erforderlig krigsanvändbarhet samt

1 En utförligare redovisning av mål m. m. för regementsofficerskurserna lämnasi avsnitt 10.5.

0 om konsekvent och logisk stegring av flygförarpersonalens förmåga som chefer (ledare) och lärare såväl inom som utom det egentliga fackområdet (flygtjänsten). Utredningen har också i det föregående (kap. 9) lagt fram förslag rörande erforderliga förstärkningar i fråga om allmänmilitär utbildning samt ledar— och lärarutbildning för flygförarpersonalen. Dessa förslag sammanfattas i tabell 10.1. Tabell 10.1 Föreslagen omfattning (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning i normalutbildningsgångarna för flygförarpersonal

Huvudgrupp av utbildning Kompaniofficer Regementsofficer Allmänmilitär utbildning 32 33 Ledar- och lärarutbildning 7,5' 10,51

1 intill tidpunkt för krigsplacering som förare på krigsflygplan.

Utredningens överväganden rörande utbildningsgångarnas principiella uppbyggnad inom flygförarfacket har skett med utgångspunkt i följande antaganden1 istort:

. Huvuddelen av förstärkningen i fråga om allmänmilitär utbildning förläggs till flygförarutbildningen (GFU). Erforderlig utökning beräk- nas till fyra månader vilket medför att GFU kommer att omfatta ca 172 månader. Skolan förutsätts vidare få benämningen aspirantskola (AspS). . l kompaniofficersutbildningen tillkommer en kompaniofficersskola (KOS 1) om ca 10 månader. Mål för utbildningen vid denna skola och dess ämnesinnehåll antas vara i huvudsak lika med mål för och ämnesinnehåll i regementsofficersskola l (ROS l). 0 Övriga utbildningsskeden i utbildningsgångarna antas vara följande

benämning ungefärlig längd typinflygningsskede (TIS) 6 månader grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) 18 ” regementsofficersskola 2 (ROS 2)3 6 ” allmän kurs vid MHS3 8 ”

Under praktisk tjänstgöring vid division efter godkänd GFSU förut- sätts flygföraren bedriva fortsatt flygslagsutbildning (FFSU).

10.3.3. Utredningens överväganden A. Allmänt

Utredningen finner det lämpligt att här i ett sammanhang lämna en relativt uttömmande redovisning av sina överväganden rörande den

1 Utredningens överväganden rörande förändringar inom olika skeden av utbild— ningen redovisas närmare i de följande avsnitten 104—10.6. I de följande något förenklade resonemangen bortses från att aspirantskolan för kompaniofficersaspiranter i flygtjänst även bör innefatta erforderlig utbildning i allmänna läroämnen om totalt ca 440 timmar (jfr punkt 9.9.2.F). Denna aspirantskola måste därför bli ca fyra månader längre eller totalt ca 21 månader. Endast i regementsofficersutbildningen.

principiella uppbyggnaden av normalutbildningsgångarna inom flygförar- facket.

Som framgått av punkt 10.31 är betydande delar av utbildningen till krigsflygförare — GFU, TIS och GFSU — f. n. praktiskt taget identiska inom fältflygarlinjen och regementsofficerslinjen. De två flygförarkatego- riema fullgör också under den första tiden som färdigutbildade krigs- flygförare praktisk tjänstgöring under fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) sida vid sida inom samma division. För tjänstgöringsåldersutredningen har det därför legat nära till hands att närmare pröva förutsättningar för och undersöka konsekvenser av olika modeller för sammanförande eller samordning av flygförarutbildningen. I anslutning härtill har utredningen också övervägt samordning i vissa av de granskade modellerna av rekryteringen till flygförare. I nyssnämnda prövningar och undersök- ningar har särskild uppmärksamhet ägnats flygtidsaspekterna och dessas konsekvenser beträffande divisionernas personalinnehåll, förarnas krigs- användbarhet m. 111.

De olika modellerna bygger på den gemensamma grundtanken att yrkesofficeren i flygförartjänst oavsett prövad utbildningsmodell måstei sig förena samma krigsanvändbarhet som flygförare (på aktuell befäls- nivå), som chef (ledare) samt som lärare. Modellerna skiljer sig åt i fråga om inbördes inplacering av och ordningsföljd mellan olika skeden av flygförarutbildning och allmän befälsutbildning. I en modell ges flygfö- rarutbildningen inledningsvis visst utrymme före den allmänna befälsut- bildningen — utredningen benämner detta ”prioritering av flygföramt- bildningen”. I en annan modell ges utbildningen till befäl inledningsvis visst utrymme före den egentliga förarutbildningen på krigsflygplan — utredningen benämner detta ”prioritering av utbildningen till befäl".

B. Sammanhållen utbildning med prioritering av flygförarutbildningen En modell (med ett antal varianter) som prövats av utredningen är en utbildningsgång med sammanhållen utbildning av alla flygföraraspiranter varvid delmål för utbildningen är att snabbt bibringa aspirantema kompetens för krigsplacering som förare på krigsflygplan. Utredningen åskådliggör i bild 10.2 de inledande skedena av en sådan utbildningsgång.

Som framgår av bilden krävs, med de förutsättningar utredningen utgått från (AspS om 17 månader, TIS om 6 månader och GFSU om 18

Bild 10.2 Exempel på inledande skeden vid prioritering av flygförarut- bildningen

Utbildningsår #1 . 2 . 3 . 4 . 5 .

Utbildningsskede AspS TIS GFSU FFSU

A Krigsplacering som förare på krigsflygplan

månader) totalt nära 3,5 års utbildning innan föraren uppnår kompetens för krigsplacering som förare på krigsflygplan. I anslutning till bild 10.2 finns anledning påpeka att den skisserade utbildningsgången förutsätter att alla flygföraraspiranter vid aspirantskolans början har erforderliga förkunskaper i matematik och fysik (lägst motsvarande fullständig studiekurs årskurs 2 vid gymnasieskolans två-åriga tekniska linje, jfr avsnitt 9.9.2.D i det föregående) för att tillgodogöra sig utbildningen på moderna krigsflygplan. Enligt utredningens mening är det tveksamt om rekrytering av flygföraraspiranter med genomgången gymnasieskola årskurs 3 av naturvetenskaplig eller teknisk linje eller årskurs 2 av två-årig teknisk linje ger tillräcklig rekryteringsbredd för urval av erforderligt antal aspiranter med anlag för flygning och erforderlig befälslämplighet.

Krigsflygförarens praktiska tjänstgöring och fortsatta utbildning fr.o.m. tidpunkten för krigsplacering som krigsflygförare kan i här studerad modell tänkas utformad enligt exempel i bild 10.3.

Bild 1 0.3 Exempel på fortsatt utbildning vid prioritering av flygförarut- bildningen

Krigsplaceringsår . 1 , 2 , 3 . 4. 5 | 6 . 7 . 8 | 9 ,10,11_12,13_14115 T | I T | I I I | | I I |

F | I MHS ROS 2 FA K EV-

I I Regementsofficerslinje FFSU ESI PHHKS l FFSU ! .!

KOS 1

Gemensam tjänstgö- FF FF ring och utbildning su su Kompaniofficerslinje FFSU

Här skisserat exempel på utbildningsgång skulle innebära att flygförar- nas utbildning och tjänstgöring skulle kunna hållas samman t. o. m. den praktiska tjänstgöring under FFSU som bedrivs under tredje krigsplace- ringsåret, dvs. under totalt (3,51 + 3 =) 6,5 år.

Den skisserade utbildningsgången skulle bl. a. kunna ge ett säkert underlag för urval av förare till regementsofficersutbildningen samtidigt som förare med låg formell kompetens principiellt ges stor möjlighet att gå över till regementsofficersgruppen.

Den i bild 10.3 skisserade utbildningsgången till regementsofficer medför emellertid samtidigt stora brister i uttagbar flygtid och i kontinuiteten i flygtjänsten. Utredningen belyser dessa förhållanden med bild 10.4.

Utredningen har härvid utgått från att det för fortsatt flygslagsutbild- ning (FFSU) på krigsflygplan erfordras en årlig flygtid som enligt chefens för flygvapnet beräkningar för den första fem-årsperioden uppgår till 150 timmar, den andra fem-årsperioden till 130 timmar och den tredje fem—årsperioden till 110 timmar (jfr kap. 5, bild 5.2). I bilden förutsätts

1 Jfr bild 10.2.

Bild 10.4 Möjligt flygtidsuttag på regementsofficerslinjen vid priorite- ring av flygförarutbildningen

= Årligt flygtidsbehov

_ _ _ _ = Möjligt flygtidsuttag Flygtid . _ . _. _ = Möjligt flygtidsuttag

vid kommendering

150 till MHS/FHK 130 ' | I I | :::: ":| 0 _ | | ' . 9 L | | | | | | ! ! 70 "' | | | | | | | | 50 -- | | | | | | L....J 30 _J_ | | | | I | | | | ' LJ Krigsplaceringsär 0-—L—=L—5—'—|% : : : : : : : + 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11—14Q :—: :—: :—: :——: KOS1 ROS 2 får? (MHS/FHK)

Krigsplacering

vidare att den enskilde flygföraren som påbörjar FFSU har erforderliga kunskaper i allmänna läroämnen (genomgången årskurs 3 av gymnasie- skolans tre—åriga naturvetenskapliga eller fyra-åriga tekniska linje) för att tillgodogöra sig den fortsatta regementsofficersutbildningen (jfr kap. 9, avsnitt 9.2). Om flygförare med begränsad formell kompetens efter tredje krigsplaceringsåret (jfr bild 10.3) väljs ut för regementsofficersutbildning torde behöva räknas med att han ges tillfälle komplettera sina kunskaper i allmänna läroämnen före påbörjandet av regementsofficersskola 2 (ROS 2). lnläggande av sådan kompletterande utbildning i allmänna läroämnen i utbildningsgången minskar ytterligare möjligheterna att utnyttja föraren vid division och ge honom den av chefen för flygvapnet beräknade, erforderliga flygträningen under fortsatt flygslagsutbildning.

Utredningen finner att den i bilderna 10.2 och 10.3 skisserade utbildningsgången med prioritering inledningsvis av flygföramtbildningen för regementsofficerslinjen medför (jfr bild 10.3) stora svårigheter att ta ut erforderlig flygtid och erhålla kontinuitet i flygtjänsten. Utredningen bedömer därför att förarna på regementsofficerslinjen i denna utbild- ningsgång under en följd av år inte når godtagbar användbarhet som krigsflygförare. Utredningen belyser i punkt 10.4.5.B i det följande vilken inverkan på förarnas krigsanvändbarhet som uppehåll eller avbrott iflygtjänsten har.

Den i bilderna 10.2 och 10.3 skisserade utbildningsgången till kompaniofficer synes däremot ge åtskilliga fördelar eftersom den innebär den snabbaste vägen till krigsplacering som krigsflygförare. Därigenom ernås att flygförarna kan utnyttjas vid division under längsta möjliga tid.

Bild 1 0.5 Möjligt flygtidsuttag på kompaniofficerslinjen vid prioritering av flygförarutbildningen

= Årligt flygtidsbehov

Flygtid _ _ __ = Möjligt flygtidsuttag

150 130 110 : : | : 70-— | | 504- | | 30 | I " | I Krigsplaceringsår __ LJ! | | | | | | | J 1 012 3'4'5'6'7'8'9'10' 11—15 '» + KOS1 Krigsplacering

Utredningen belyser i bild 10.5 det möjliga, årliga flygtidsuttaget i denna utbildningsgång för kompaniofficer.

Även för denna utbildningslinje inträffar således en nedgång i flygtidsuttaget vilken dock är begränsad till en enda tidsperiod — kompaniofficersskolan.

C. Delad utbildning med prioritering av utbildningen till befäl

Eftersom den i föregående punkt redovisade utbildningsgången (och de varianter av denna som utredningen prövat) med sammanhållen utbild- ning av alla flygföraraspiranter medför väsentliga begränsningar av regementsofficerarnas användbarhet som krigsflygförare har utredningen även undersökt ett antal utbildningsgångar ivilka inledningsvis flygförar- nas utbildning till befäl ges företräde. I dessa utbildningsgångar förläggs all utbildning som begränsar möjligheterna till kontinuerlig flygtjänst eller att ta ut flygtid för att befästa och vidareutveckla flygförrnågani möjlig utsträckning till tiden före krigsplacering vid division. Utredningen har härvid funnit att såväl kompaniofficersskola 1 (KOS 1) som regementsofficersskola 1 och 2 (ROS 1 och ROS 2) bör läggas in före grundläggande flygslagsutbildning (GFSU). Som utredningen framhålliti det föregående år det vidare tveksamt om de linjer i gymnasieskolan som ger tillräckliga kunskaper i matematik och fysik för flygföraryrket samtidigt ger tillräckligt antal flygföraraspiranter. Rekrytering av aspiranter till 'kompaniofficersutbildningen i flygtjänst bedöms därför böra ske från ett antal gymnasielinjer (jfr punkt 10.2.2). Detta medför behov att i kompaniofficersutbildningen, lämpligen i aspirantskolan (AspS) lägga in erforderlig utbildning i allmänna läroämnen om totalt

Bild 10.6 Exempel på inledande skeden i flygförarutbildningen vid prioritering av utbildningen till befäl

Utbildningsår .l 1 j 2 : 3 j 4 % 5 : 6 % r Reflemånfs" AspS ROS1 TIS ROSZ GFSU FFSU officerslmje ! A

Krigsplacering som förare på krigsflygplan '

AspS KOS 1 TIS GFSU FFSU

Kompani- officerslinje

fyra månader (jfr kap. 9, avsnitt 9.9). Här redovisade förhållanden medför att flygförarutbildningen redan från början måste delas upp på en regementsofficers— och en kompaniofficerslinje. Utredningen åskådliggör i bild 10.6 de inledande skedena av sådana utbildningsgångar.

Krigsflygförarnas praktiska tjänstgöring och fortsatta utbildning fr. o. m. tidpunkten för krigsplacering som krigsflygförare kan i här studerade modeller tänkas utformad enligt exempel i bild 10.7.

Av bild 10.7 framgår direkt att den skisserade utbildningsgången för kompaniofficer medger att kraven på uttag av flygtid och kontinuitet i flygtjänsten kan tillgodoses under hela krigsplaceringstiden. Belysning av motsvarande förhållanden på regementsofficerslinjen lämnas i bild 10.8.

Som framgår av bilden medger den i denna punkt skisserade utbildningsgången för regementsofficer att kraven på uttag av flygtid och kontinuitet i flygtjänsten kan tillgodoses bättre än i den tidigare i punkt B redovisade utbildningsgången.

Såväl regements— som kompaniofficerare uppnår vid prioritering av utbildningen till befäl kompetens för krigsplacering som krigsflygförare ca ett år senare än den i punkt B skisserade utbildningsgången. Därmed kommer också den tid under vilken förarna kan krigsplaceras på krigsflygplan att bli ca ett år kortare vid prioritering av utbildningen till befäl än om flygförarutbildningen ges företräde enligt exemplet i punkt B. Såsom redan klar|orts i kapitel 5 (avsnitt 5.3) medför bl. a. dessa

Bild 10. 7 Exempel på fortsatt flygförarutbildning m. m. vid prioritering av utbildningen till befäl

Krigsplaceringsår ll12l3|4I5l6|7181 9.10. 11—15 . | | | ' | | | | T | |

MHS FAK Ev. Regements- FF' MHS ' officersllnje FFSU SU! FHK ! FFSU Kompani- officerslinje FFSU 212 SOU 1973: 34

Bild 10.8 Möjligt flygtidsuttag på regementsofficerslinjen vid priorite- ring av utbildningen till befäl

_— : Årligt flygtidsbehov

___—_ = Mö'li tfl tidsutta Flygtid ] g yg 9 —- _._ = Möjligt flygtidsuttag vid kommendering

150 nu MHS/FHK 130 | |___ 110 | | . - 90 —— | | ! ! .o __ j : : | 50 "' | | L..—..] 30 -— | | |__] Krigsplaceringsår o1:2=3:4:5:61718:9=10:11—131/3; 1” H —— MHS/FAK (MHS/FHK)

Krigsplacering

förhållanden lägre möjligt antal förare vid divisionerna. Utredningens beräkningar visar att det kan röra sig om ca tio regementsofficerare och lika många kompaniofficerare.

Utredningen har också prövat ett antal utbildningsgångar som på ett eller annat sätt utgör kompromisser mellan de i punkterna B och C redovisade utbildningsgångarna. Härvid har emellertid inte framkommit några omständigheter som ger utredningen anledning att närmare redovisa eller förorda någon sådan kompromisslösning.

D. Slutsatser och förslag

Som framgått av det föregående kan enhetlig rekrytering och utbildning av flygförarpersonalen från vissa synpunkter te sig tilltalande. Utred- ningens undersökningar och överväganden leder emellertid fram till att rekryteringsförutsättningarna även framdeles kommer att vara sådana att det vid enhetlig rekrytering av flygföraraspiranter för vissa av dessa måste läggas in undervisning i allmänna läroämnen i flygförarutbildningen i relativt betydande omfattning. Förhållandet medför särskilda problem med att ordna en enhetlig utbildning av alla aspiranter fram till krigsplacering som flygförare på krigsflygplan. Detta är dock en fråga som i och för sig skulle kunna lösas genom att bibehålla någon form av kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen innan den grundläggande flygutbildningen påbörjas.

En enhetlig utbildningsgång inriktad på att så snabbt som möjligt ge alla flygföraraspiranter kompetens för krigsplacering på krigsflygplan

medför, efter senare nödvändig uppdelning på kompaniofficers- och regementsofficerslinje, att förarna på regementsofficerslinjen under en följd av år inte når godtagbar förmåga som krigsflygförare. Detta förhållande blir än mer uttalat för förare med låg formell kompetens som ges tillfälle komplettera sina kunskaper i allmänna läroämnen före den egentliga regementsofficersutbildningen. Utredningen anser därför att en enhetlig utbildningsgång i vilken inledningsvis flygförarutbildningen ges företräde inte bör införas.

Utredningen anser i stället och trots att detta medför något mindre personalinnehåll i divisionerna att regementsofficersutbildningen i flyg- förartjänst bör utformas så att utbildningen till befäl inledningsvis prioriteras.

Då det gäller kompaniofficersutbildningen i flygförartjänst har av det föregående framgått att en utbildningsgång med prioritering inledningsvis av flygförarutbildningen kommer att innefatta ett avbrott — under kompaniofficersskola ] — under en i övrigt kontinuerlig flygtjänst. Mot detta står utbildningsgången med prioritering inledningsvis av befälsut- bildningen enligt vilken flygtjänsten kan bedrivas utan motsvarande avbrott men som i stället ger ca ett är kortare krigsplaceringstid per förare och därmed färre förare vid krigsdivisionerna. Detta förhållande leder utredningen till slutsatsen att flygförarutbildningen inledningsvis bör prioriteras i normalutbildningsgången för kompaniofficer i flygförar- tjänst. Detta innebär att tillväxten i befälskompetens i nämnda utbild- ningsgång senareläggs till förmån för tidig krigsplacering. Utredningen räknar med att man bör kunna förhöja effekten idenna utbildningsgång genom att lägga in viss flygtjänstgöring i kompaniofficersskolan och på det viset begränsa nedgången i flygförarnas krigsanvändbarhet. Detta är däremot inte möjligt om man inte konsekvent prioriterar flygutbildning- en och uppskjuter tillväxten i befälskompetens.

Utredningen föreslår sålunda att regementsofficersutbildningen i flyg- förartjänst utformas så att utbildningen till befäl inledningsvis prioriteras och att kompaniofficersutbildningen utformas så att flygförarutbildning- en inledningsvis ges företräde (jfr även bilderna 10.9 och 10.10 i senare avsnitt av detta kapitel). Denna principiella uppbyggnad av normalutbild- ningsgångarna i flygförartjänst utgör enligt utredningens uppfattning den lösning i vilken den sammantagna effekten i krigsorganisationen med avseende på antalet förare och kvaliteten hos dessa totalt sett bäst tillgodoses om samtidigt kostnadsaspekterna på ett avgörande sätt skall kunna beaktas.

Utredningen behandlar i närmast följande avsnitt (10.4) de skeden av flygförarutbildningen som är likartade eller helt identiska för de två utbildningslinjema för att i därpå följande avsnitt (10.5—10.6) gå in på dels de skeden i normalutbildningsgångarna som är särpräglade för de två linjerna, dels normalutbildningsgångarnas uppbyggnad merai detalj.

Osäkerheten i bedömningen av de framtida rekryteringsförutsättning- arna gör — som framgått av kapitel 9 (avsnitt 9.3) — det nödvändigt atti ett därpå följande avsnitt ( 10.7) behandla frågor om bl. a. åtgärder för att åstadkomma smidig anpassning till ett faktiskt rekryteringsutfall.

10.4. För flygförarpersonalen likartad utbildning och tjänstgöring 10.4.1 Allmänt

Utredningen behandlar i de följande punkterna de skeden i nuvarande utbildningsgångar som benämns grundläggande flygförarutbildning (GFU), typinflygningsskede (TIS), grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) och fortsatt flygslagsutbildning (FFSU). Dessa skeden av flygförarpersonalens utbildning och tjänstgöring upptas f. n. i stor utsträckning av fackutbildning i flygtjänst. Denna kan delas upp i grundläggande fackutbildning med mål att föra fram flygföraraspiranten till kompetens för krigsplacering som förare på krigsflygplan och fortsatt fackutbildning. Mål för den senare är dels att utveckla och vidmakthålla den personliga flygskickligheten, dels att vidareutbilda flygförarna till de mera kvalificerade befattningarna som förbandschefer inom divisionens ram.

10.4.2 Grundläggande flygförarutbildning (GFU) — Aspirantskola (ASpS) Nuvarande mål för och omfattning av skedet grundläggande flygförarut- bildning (GFU) redovisas i bilaga 18. Av denna framgår att eleverna under GFU utöver fackutbildning också erhåller bl.a. allmänmilitär utbildning, viss ledarutbildning samt viss undervisningi allmänna läroäm- nen. Som framgått av bl. a. kap. 9 föreslår utredningen förstärkningari fråga om allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning för flygförar- personalen varvid huvuddelen av förstärkningen i fråga om allmänmilitär utbildning bör förläggas till utbildningens inledande skede — den grundläggande flygförarutbildningen (GFU). Erforderlig utökning av GFU beräknas till ca fyra månader vilket medför att GFU kommer att omfatta ca 17 månader. Med föreslaget utökat utbildningsinnehåll kommer GFU att delvis ändra karaktär från en mera fackinriktad utbildning i flygtjänst till att också omfatta en större del av annan erforderlig utbildning till regementsofficer resp. kompaniofficer. Skolan bör i enlighet härmed benämnas aspirant- skola (AspS). Utbildningen i allmänna läroämnen under nuvarande GFU omfattar för regementsofficersaspiranterna 80 timmar flygengelska och 30 timmar matematik. Utbildningen i flygengelska bör kvarstå, medan utbildningen i matematik bör kunna utgå eftersom regementsofficerarna i flygförar- facket beräknas framdeles normalt bli rekryterade med aspiranter med genomgången årskurs 3 av naturvetenskaplig/teknisk gymnasielinje. Såsom framgått av punkterna 9.9.2 D och F bör i aspirantskolan för kompaniofficersaspiranter i flygförartjänst läggas in undervisning i allmänna läroämnen om totalt ca 440 timmar. Undervisning i allmänna läroämnen varvad med annan utbildning under en sex-månadersperiod medför enligt utredningens mening en godtagbar fördelning (ca 18 timmar allmänna läroämnen per vecka uppdelade på två ämnen, matematik och fysik resp. svenska och engelska). Utredningen förordar

aspirantskolan på kompaniofficerslinjen.

Nuvarande GFU genomförs med tidsmässigt skilda inryckningsom- gångar för att minska belastningen på flygutbildningsresurserna. En sådan tidsförskjuten flygutbildning har bedömts önskvärd även framdeles och skulle i princip innebära en sommar- och en vinterinryckningsomgång. Detta medför ett halvt års försening för vinteromgångens krigsplacering och innebär med hänsyn till flygtidsproblematiken ett minskat personal- innehåll i krigsdivisionerna samt medför dessutom ett från rekryterings- synpunkt inte önskvärt uppehåll mellan gymnasieskolans slut och påbörjandet av yrkesofficersutbildningen (aspirantskolan). Om undervis- ningen i allmänna läroämnen för kompaniofficersaspiranter förläggs till början av aspirantskolan kan önskad principiell förskjutning i flygutbild- ningen ernås vid sommarinryckning för alla elever till aspirantskolan. Undervisningen bör härvid föregås av en inledande period (för prövning och urval av elever) med 10 veckors grundläggande flygförarutbildning under vilken huvuddelen av de elever som inte kan tillgodogöra sig flygutbildningen beräknas bli gallrade. Under sex-månadersperioden med undervisning i allmänna läroämnen bör viss flygtjänst bedrivas så att de under den inledande periodens grundläggande flygförarutbildning vunna färdigheterna kan upprätthållas.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande rörande utbildning- ens inledande skede . GFU ges ökat utbildningsinnehåll och omvandlas till aspirantskola

(AspS).

. utbildningsmålet görs gemensamt för regementsofficers— och kompani- officersaspiranter, dock att i kompaniofficersaspiranternas utbildning även läggs in erforderlig undervisning i allmänna läroämnen, . målet för den allmänmilitära utbildningen utökas så att det efter komplettering under den fortsatta utbildningen till regements- resp. kompaniofficer leder fram till kompetens att leda styrka av plutons storlek vid försvarsstrid samt till att som instruktör leda elementär allmänmilitär utbildning, . ledarutbildningen utökas med viss utbildning i pedagogik och psykolo- gi, . aspirantskolans (AspS) längd bestäms till ca 65 arbetsveckor på regementsofficerslinjen och ca 80 arbetsveckor på kompaniofficers- linjen. Den jämfört med nuvarande GFU utökade utbildningstiden utnyttjas främst för att förbättra den allmänmilitära utbildningen och — på kompaniofficerslinjen — för undervisning i allmänna läroämnen. Utredningen redovisar exempel på utbildningens omfattning i aspirant- skolan på regementsofficerslinjen i tabell 10.2 och på kompaniofficers- linjen i tabell 10.3.

10.4.3 Typinflygningsskede (TIS) Typinflygningsskedet (TIS), dvs. inflygning på aktuell typ av krigsflyg- plan, genomförs vid särskilda TIS-divisioner och omfattar f. n. för såväl regementsofficersaspiranter som fältflygare ca sex månader (på flygplan 35).

Tabell 10.2 Exempel på utbildningens omfattning vid AspS för rege- mentsofficersaspiranter (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal timmar Förändring jämfört med nuläget

Fackutbildning

a) Flygtjänst 700

b) Ovrig fackutbildning 325 Allmänmilitär utbildning 1 025l + 625 Ledarutbildning 75 + 352

Allmänna läroämnen 803 — 304

Fysisk träning, inre tjänst 325 + 35

Reserv 130 -— 5 Summa 2 660 + 660

' Viss del av utbildningen förläggs till första delen av utbildningen och till för flygtjänst mindre lämpliga väderperioder.

: Utökning av utbildningen i pedagogik/psykologi. 3 Flygengelska. ** Matematik har utgått.

Målet för utbildningen är att bibringa eleverna . de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att

flyga krigsflygplan . färdighet i flygning enligt vissa preciserade krav.

Utbildningen omfattar till övervägande del fackutbildning (flygtjänst och övrig fackutbildning i anslutning till denna). Chefen för flygvapnet har till utredningen anmält att han räknar med oförändrat omfång av fackutbildningen under TIS vid övergång till flygplan typ 37.

Utredningen finner inte skäl föreslå några ändringar vad gäller TIS.

Tabell 10.3 Exempel på utbildningens omfattning vid AspS för kompa- niofficersaspiranter (angiven periodindelning och angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungef . antal timmar under gallrings- komplette- resterande totalt period ca ringsperiod AspS ca 45,5 ca 80 ar- 10 arbets— ca 24,5 ar- arbets— betsvec- veckor betsveckor veckor kor F acku tbildning a) Flygtjänst 90 1001 610 800 b) Övrig fackutbildning 50 275 325 Allmänmilitär utbildning 190 310 5252 1 025 Ledarutbildning 75 75 Allmänna läroämnen 4403 404 480 Fysisk träning, inre tjänst 50 60 225 335 Studietid 120 120 Reserv 20 50 90 160 Summa 400 1 080 1 840 3 320

* Upprätthållande av vunna färdigheter. ” Viss del av utbildningen förläggs till för flygtjänst mindre lämpliga väder- perioder. 3 För elever med 2/So: 200 tim. matematik, 240 tim. fysik. För elever med 2/Ek: 160 tim. matematik, 280 tim. fysik. För elever med 2/ Tk: 200 tim. svenska, 240 tim. engelska. ” Flygengelska.

Grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) genomförs vid divisionerna och har tidigare för såväl regementsofficerare som fältflygare omfattat ca 21] månader. GFSU har numera förkortats till ca 171 månader.

Målet för GFSU är att bibringa eleverna färdigheter för krigsplacering som flygförare i enskilt uppträdande flygplan och som rotetvåa.

Angivet mål innebär inte att eleverna beräknas helt kunna uppfylla chefens för flygvapnet grundläggande krav på förare vid krigsdivision. Dessa krav är av chefen för flygvapnet angivna i särskilda målsättnings- skrivelser för jakt-, attack- resp. spaningsförband. I dessa skrivelser anges grundläggande och konkreta krav på besättningar och förband för att de med bibehållen flygsäkerhet skall kunna utnyttja vapensystemens prestanda med hänsyn till bedömda operativa krav. Härvid anges att de fastställda grundläggande kraven skall kunna uppfyllas efter genom- gången grundläggande flygslagsutbildning och ett års FFSU.

Utbildningen under GFSU omfattar till övervägande del fackutbildning (flygtjänst och övrig fackutbildning i anslutning till denna). Utredningen finner inte skäl föreslå några principiella ändringar i utbildningsgången under GF SU. I beräkningar m. ni. har utredningen emellertid utgått från att GFSU vid utbildning på flygplan 37 kommer att omfatta 18 månader. Som framgår av kapitel 8 (jfr även bilaga 13) anser utredningen vidare att eleverna under de nio sista månaderna av GFSU bör krigsplaceras i divisionernas reservgrupp.

10.4.5 Fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) A. Nuläge

Under praktisk tjänstgöring vid division fullgör den färdigutbildade krigsflygföraren fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) som till huvuddelen utgörs av fortsatt fackutbildning (jfr punkt 10.4.1). Flygföraren placeras i FFSU-tjänst då han efter GFSU nått kompetens för krigsplacering på krigsflygplan och kvarstår i FFSU-tjänst intill dess han lämnar tjänsten vid division. Viss begränsning i flygslagsutbildningen sker under den tid föraren kommenderas som elev till utbildningsanstalt e. d. eller går genom den för fältflygare f. n. förekommande civilanställningsutbildning- en.

Målet för FFSU är att förarna skall dels utveckla och befästa vunnen färdighet att uppträda under krigsmässiga förhållanden, dels vidareutbil- das som grund för de mera kvalificerade befattningarna som chefer inom divisionens ram (rotechef, gruppchef, ställföreträdande divisionschef, divisionschef). Chefens för flygvapnet krav på förarna och förbanden är angivna i samma målsättningsskrivelser som omnämnts i föregående punkt (10.4.4) om GFSU. Efter det att de grundläggande kraven

* Gäller för flygplan typ 35 F.

uppnåtts skall vidareutbildning ske i avsikt att ytterligare förbättra och utveckla förarnas och förbandens förmåga att maximalt utnyttja vapen- systemen med hänsyn till operativa krav och den ständigt pågående utvecklingen.

Omfattningen av utbildningen är inte detaljreglerad av chefen för flygvapnet. Av de allmänna anvisningarna för utbildningens bedrivande synes följande vara av särskilt intresse (utdrag ur chefens för flygvapnet anvisningar för jaktutbildning — AJU): . ”Strävan bör vara att genomföra utbildningen under så tillämpade förhållanden som möjligt. Ff1 bör om möjligt ständigt hållas i så hög flygtrim, taktiskt och flygsäkerhetsmässigt, att en tillämpad övnings- uppläggning möjliggöres. . Planlägg och genomför utbildningen mot bakgrund av att div ingår i den större enheten, luftförsvarssystemet. Tag hänsyn till bas— och strilsidans krav och möjligheter. Tag vara på alla tillfällen till fortlöpande, ömsesidig orientering och utbildning mellan flyg — bas och flyg — stril. . Ff bör ges tillfälle att även under längre perioder verka från andra baser, framför allt från ordinarie krigsbas, men även inom andra sektorer, med andra stridslednings— och trafikledningsmöjligheter. Ff bör beredas möjlighet att sammanträffa med representanter för andra flygslag och tjänstegrenar. . Uppmuntra ff intresse för vidareutveckling av taktik, flygsäkerhets- främjande åtgärder rn. rn. . Marktjänsten bör främst inriktas på taktikdiskussioner och analyser tillsammans med representanter för andra tjänstegrenar. . Utbildning till rote- och gruppchef bedrives genom att ff under erfaren ledning successivt övas och prövas som förbandschef.”

B. Vissa iakttagelser och synpunkter

Utredningen anser sig i fråga om FFSU kunna konstatera att om utbildningsmålet skall kunna innehållas krävs förutom ett visst årligt flygtidsuttag även att flygtjänsten bedrivs kontinuerligt.

Utredningen har redan i kap. 5 behandlat behovet av årlig flygtid under FFSU vilket bedöms vara 150 timmar/år under den första fem-årsperioden och 130 resp. 110 timmar/år under de härpå följande fem-årsperiodernaz. Utredningen har ocksåi kap. 5 framhållit behovet av att flygtjänsten bedrivs kontinuerligt.

Som ytterligare belysning av utredningens framställning i punkt 10.3.3 B i det föregående och som underlag för de följande övervägan- dena om normalutbildningsgångarna för kompaniofficer och regements- officer i flygförartjänst finner utredningen lämpligt att beträffande FFSU närmare klarlägga följande två förhållanden . vilken inverkan på användbarheten som förare vid krigsdivision som

I Ff = flygförare. Grundat på behovet vid jakt- och attackförbanden. Vid spaningsförbanden bedöms behovet vara 10 timmar lägre per år.

uppehåll eller avbrott i flygtjänsten har samt . FFSU-tjänstens närmare innehåll och dess inverkan på förarnas

allmänna kompetenstillväxt. Förarens användbarhet som krigsflygförare under uppehåll i FFSU- tjänsten är beroende av bl. a. dels omfattningen av hans tidigare flygtjänst (rutin), dels om han bedriver någon form av flygtjänst under uppehållet. Chefen för flygvapnet har bedömt att förare vid uppehåll i FFSU-tjänsten kan kvarstå krigsplacerade med begränsad användbarhet enligt normerna i tabell 10.4.

Tabell 10.4 Normer för bibehållen krigsplacering som förare (begränsad användbarhet) vid uppehåll i FFSU-tjänstenl

Flygbakgrund Kan kvarstå antal månader vid ingen flygtjänst någon form av flygtjänst under uppehållet under uppehållet”t

( 1 års FFSU 4 månader 8 månader

1_5 års .. 5 .. .. > 5 års ” 6 ” 12 ”

' Se även bilderna 10.4, 10.5 och 10.8 ” Flygtjänst på krigsflygplan anges vara önskvärd men inte nödvändig.

Enligt vad utredningen inhämtat återvinner föraren full krigsanvänd- barhet efter ett uppehåll i flygtjänsten snabbare ju fler FFSU-år (och därmed mera rutin) han har som bakgrund.

Det anses vidare klarlagt att en nedgång i förarförmågan börjar redan efter kort uppehåll i flygtjänsten. En bedömning av sådan nedgång ligger till grund för de flygsäkerhetsmässiga begränsningar som, vid instrument- inflygning för landning vid låg molnhöjd eller nedsatt sikt, åläggs förare efter flyguppehåll. Som exempel kan nämnas att vid F 13, utrustat med flygplan typ 35 F, generellt gällande minimivärdel efter två veckors, fyra veckors och två månaders flyguppehåll höjs med ca 25 %, 67 % resp. 100 %.

För att få underlag för bedömning av förarnas allmänna kompetens- tillväxt har utredningen närmare studerat verksamheten vid attack— division under FF SU. Studien har visat att . huvuddelen av divisionens flygverksamhet bedrivs som tillämpade

företag i form av attackföretag som så nära som möjligt skall återspegla

attackuppdrag under verkliga förhållanden,

. utbildningen i taktik2 och andra ämnen av betydelse för krigsupp- giftema är till stor del inordnad i flygtjänsten i form av planläggning och förberedelser före samt genomgång efter flygning, . samtlig personal vid divisionen deltar i och ansvarar för skilda delar av planläggningen av och förberedelserna för företag, . taktiska och tekniska förutsättningar kontinuerligt förändras vilket medför krav på ständigt pågående utbildning och utveckling av eget uppträdande,

' Den flyghöjd på vilken landningsförsöket senast skall avbrytas om föraren inte dessförinnan erhållit marksikt.

2 Taktikutbildningen bedöms totalt omfatta ca 430 timmar per år.

. divisionen med hänsyn till de omfattande uppgifterna organiseras i tjänstedetaljer (taktik-, vapen-, operations-, flygsäkerhets— m. fl. detal- jer) så att varje man vid divisionen blir delansvarig i uppgifternas lösande och får en stabsmässig och utbildande uppgift samt att flertalet uppgifter är av arbetsledande och organisatorisk karaktär, . byte sker periodiskt mellan tjänstedetaljerna för att bredda perso- nalens arbetsfält, . personalens uppgifter inom olika tjänstedetaljer kräver omfattande utbildning vilken i huvudsak meddelas av specialister inom divisionen eller flottiljen. Studierna av FFSU-utbildningen har enligt utredningens uppfattning sammanfattningsvis visat att även relativt korta uppehåll i den kontinuer- liga flygtjänsten snabbt inverkar negativt på förarförmågan. Denna inverkan är störst i början av FFSU-tjänstgöringen innan förarna erhållit rutin. Tjänstgöringen under FFSU bedöms förutom vidareutveckling av förarskickligheten även ge 0 en allmän kompetenstillväxt genom att samtlig personal deltar i

planläggning i samband med flygföretag (i huvudsak av tillämpad karaktär) och i arbete inom de olika tjänstedetaljerna samt genom att de ständigt pågående förändringarna i taktiska och tekniska förutsätt- ningar ställer krav på kontinuerlig utbildning av FFSU-divisionens personal och utveckling av metodik, . en kompetenstillväxt i befäls- och ledarförmåga genom personalens ansvar för arbetet inom olika tjänstedetaljer, läraruppgifter isamband härmed och genom den praktiska vidareutbildningen till och som rote— och gruppchefer. Utredningen återkommer i de närmast följande avsnitten (10.5—10.6) till vissa frågor rörande flygförarpersonalens praktiska tjänstgöring under FFSU.

10.5 Normalu tbildningsgång för regementsofficerare 10.5.1 Allmänt Utredningen har i det föregående (avsnitt 10.3) redovisat hur normalut- bildningsgången för regementsofficerare i flygförartjänst principith bör utformas. Utredningen har därefter iföregående avsnitt (10.4) behandlat och i förekommande fall avgett förslag rörande de skeden i regements- officersutbildning som är likartade eller identiska med motsvarande skeden i kompaniofficersutbildningen. I de följande punkterna behandlar utredningen de skeden i regements— officersutbildningen som är särpräglade för denna. Dessa skeden skall efter hand leda fram till målet . kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefsnivå (B-nivå) och högre nivåer.

10.5.2 Regementsofficersskoloma Nuvarande mål för och omfattning av regementsofficerskursema på flyglinjen redovisas i bilaga 19.

Utredningen har i det föregående (avsnitt 10.4) förordat en normalut— bildningsgång som i likhet med nu gällande utbildningsgång innebär att typinflygningsskedet (TIS) genomförs mellan de två regementsofficers- skolorna (ROS ] och ROS 2). Detta medför ett i och för sig inte önskvärt uppehåll i flygslagsutbildningen (GFSU). Utredningen har därför under- sökt möjligheterna att genomföra ROS ] och ROS 2 som en samman- hängande skola följd av TIS och därefter GFSU. En sådan ändring har dock inte visat sig möjlig främst med hänsyn till det starka önskemålet om samordning av regementsofficersutbildningen på flyglinjen med den på marklinjen. Frågor om samordning i övrigt med dels regementsoffi— cersutbildningen på marklinjen, dels kompaniofficersutbildningen i flyg- förarfacket behandlar utredningen i samband med att dessa utbildnings- gångar behandlas (jfr kap. 1 1 resp. avsnitt 10.6 i det följande).

Rörande målet för regemen tsafficersskolorna vill utredningen framhål- la att detta bör ses som delmål i ett större sammanhang nämligen i en konsekvent kompetensuppbyggnad till bataljonschefskompetens. Som ett led i denna kompetensuppbyggnad bör regementsofficersskolorna ingå som fjärrförberedelse så att regementsofficeren efter allmän kurs vid militärhögskolan och erforderlig specialutbildning kan tjänstgöra som ställföreträdande divisionschef och därefter som divisionschef (motsva- rande) samt i högre befattningar inom flygvapnets krigs- och fredsorgani- sationer. Det mera detaljerade delmålet för regementsofficersskolorna bör därför kunna anges t. ex. enligt följande.

Allmänt delmål för utbildningen är att eleverna skall ges de kunskaper och färdigheter som fordras för att de som regementsofficerare efter genomgången GFSU och efter komplettering med erfarenheter från praktisk FF SU-tjänst skall kunna tjänstgöra som rote- och gruppchefer samt som biträdande lärare vid TIS och GFSU.

Utredningens förslag i det föregående rörande breddning av den allmänmilitära utbildningen innebär att huvuddelen av denna utbildning bör genomföras under aspirantskolan (AspS). Den allmänmilitära utbild- ningen under regementsofficersskolorna bör därför omfatta erforderhg komplettering främst vad gäller tjänstgöring som instruktör vid grundläg- gande vämpliktsutbildning samt tillämpad övning i flygbasförsvar. Utred- ningen räknar med att härför erfordras något kortare tid (ca en halv vecka) än vad som f. n. anslås till allmänmilitär utbildning i regements- officerskursema. Denna komplettering bör med hänsyn till eventuell samordning med kompaniofficersutbildningen ske under ROS l.

Utbildningsmålet i allmänmilitär utbildning föreslås vara att bibringa eleverna

' god kunskap om principerna för markförsvaret i stort vid flygvapnets krigsförband, . god förmåga att leda förberedelser och strid i motståndsnäste, patrull och postering, . någon förmåga att leda strid i motståndsområde samt . förmåga att som instruktör leda elementär utbildning.

Utredningen har i det föregående också framhållit önskvärdheten av att all flygvapnets befälspersonal erhåller god ledarutbildning. Enligt

nuvarande kursplan för regementsofficerskurserna omfattar den direkta ledarskapsutbildningen ca 225 timmar uppdelade på ledarskapsövningar samt undervisning i pedagogik och sociologi. Härutöver förekommer emellertid en omfattande ledarutbildning i anslutning till flygtjänst, allmänmilitär utbildning, fysisk träning, tillämpningsövningar och grupp- studier. I detta sammanhang är även att märka att utbildningsinnehållet vid regementsofficerskurserna år 1968 genomgripande förändrades bl. a. i avsikt att förbättra ledarskapsutbildningen. Utredningen finner därför inte anledning nu föreslå några ändringar i denna.

Utredningen redovisar i tabell 10.5 ett exempel på utbildningens omfattning vid regementsofficersskolorna efter genomförande av utred- ningens i denna punkt framförda förslag.

Tabell 10.5 Exempel på utbildningens omfattning vid ROS 1 och ROS 2 (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal lektionstimmar' Förändringar jämfört med ROS 1 ROS 2 Summa nuläge Fackutbildning (flygtjänst) 260 145 405 Allmänmilitär utbildning 3152 20 335 — 20 Ledar- och lärarutbildning 145 80 225 Allmänna läroämnen 30 30 Ovrig militär utbildning 630 525 1 155 Bundna gruppstudier3 145 80 225 Fysisk träning 175 95 270 + 20 Reserv 85 50 135 — 20 Summa 17554 1 0254 2 780 » 20

' Lektionstid 40 min. ” Varav dels fyra veckor tjänstgöring som biträdande instruktör vid grundutbild- ning av värnpliktiga vid flottilj, dels en vecka tillämpningsövning i flygb asförsvar vid flygvapnets basbe älsskola vid F 14.

3 Huvudsakligen inom ämnet ledar- och lärarutbildning. " Motsvarar ca 38,5 resp. 22,5 arbetsveckor vid lektionstid 40 min. (jfr not 1).

10.53 Praktisk tjänstgöring

Efter regementsofficersskolorna bör regementsofficeren i flygförartjänst liksom f.n. gå genom grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) vid division för att uppnå kompetens som krigsflygförare (jfr avsnitt 10.4.4). Härefter fullgör regementsofficeren praktisk tjänst under fortsatt flyg- slagsutbildning (FFSU) vid- division (jfr avsnitt 10.4.5). I princip kvarstår regementsofficeren i FFSU-tjänst under sin fortsatta krigsplacering som förare vid division.

Normalt under femte året efter regementsofficersutnämning går regementsofficeren genom allmän kurs vid militärhögskolans flyglinje (MHS/FAK). Ett halvt till ett och ett halvt år efter MHS/FAK kan de regementsofficerare som kvalificerat sig för sådan utbildning påbörja högre kurs vid militärhögskolans flyglinje (MHS/FHK).

Utöver utbildningen vid militärhögskolan förekommer en omfattande specialutbildning i form av smärre kurser i syfte att öka regementsoffice-

ramas användbarhet inom krigs- och fredsorganisationen. Omfattningen av dessa kurser varierar från någon vecka upp till ca tre månader.

Den enda obligatoriska skolmässiga utbildningen efter regementsoffi- cersutnämningen utgörs f.n. av MHS/FAK. Utbildningen skiljer sig härvid från förhållandena vid t. ex. armén där regementsofficerarna går genom en obligatorisk truppslagsskola1 ca två år efter avlagd regements- officersexamen. Utredningen finner det angeläget att regementsofficerar- na vid flygvapnet får en utbildning som är likvärdig med utbildningen vid övriga försvarsgrenar. En utökad skolmässig utbildning måste dock vägas mot önskemålet att varje flygförare skall ha högsta möjliga krigsanvänd- barhet, vilket medför krav på kontinuerlig flygtjänst. Utredningen har därför som framgått av avsnitt 10.4.5 närmare granskat verksamheten under FFSU—tjänsten för att bl.a. få en uppfattning om hur denna påverkar förarnas kompetenstillväxt.

Utredningen anser att FFSU-tjänsten har sådan karaktär att den är kompetenshöjande men att den inte innehåller samma förutsättningar för en kompetenstillväxt som en tjänstgöringsgång innefattande såväl prak- tisk tjänst som formell skolning vid centralt organiserad gemensam truppslagsskola eller vapenofficersskola. Chefen för flygvapnet har försöksvis låtit genomföra en kortare specialkurs i taktik för jaktförare. Utredningen anser att en sådan specialkurs ger ökade förutsättningar för en likformig kompetenstillväxt varför det synes önskvärt att sådan specialutbildning genomförs även fortsättningsvis. Med hänsyn främst till den nedgång i krigsanvändbarheten som ett längre avbrott i den kontinuerliga flygtjänsten skulle innebära anser utredningen att den kompetenstillväxt som FFSU-tjänsten medför bör godtas och att en särskild ”vapenofficersskola" inte bör tillkomma på flyglinjen (jfr även punkt 9.4.2). En förutsättning för detta ställningstagande är att FFSU-tjänsten kan bedrivas enligt de riktlinjer som tidigare beskrivits i avsnitt 10.4.5. Enligt utredningens uppfattning är detta möjligt endast under förutsättning att divisionerna i fred förstärks med personal för simulatorinstruktörstjänst och för vissa andra uppgifter som åvilar divisionerna. Utredningen har behandlat behovet av personaltillskott vid divisionerna närmare i bilaga 13.

10.5.4 Allmän kurs vid militärhögskolan

Den allmänna kursen på militärhögskolans flyglinje (MHS/FAK) omfattar f.n. ca 27 arbetsveckor. Häri ingår flygtjänstgöring som äger rum på ordinarie krigsflygplan under en sammanhängande period om två veckor. Målet för utbildningen2 är att . ge formell kompetens för krigsplacering och placering i fred i majorsbefattning, företrädesvis vid flygande förband, strilförband, lägre regionala staber och flottiljstaber . ge kompetens för kommendering till högre kurs på militärhögskolans flyglinje (MHS/FHK).

; Vid marinen benämns motsvarande skola vapenofficersskola. Läget 1973.01.01.

Utbildningen omfattar främst ämnena strategi, taktik (huvudsakligen flygtaktik), teknik, stabstjänst och administration. Även viss utbildningi allmänna läroämnen ingår.

Huvuddelen av regementsofficerarna i flygförartjänst kommer att placeras som divisionschefer. Före sådan placering erhåller de f.n. särskild utbildning vid divisionschefskurs. Viss del av regements- officerarna kommer dock att något eller några år efter MHS/ F AK och samtliga regementsofficerare kommer efter uppnådda ca 38 års ålder att gå över till uppgifter utanför divisionerna. Härvid erhåller regementsoffi- ceren endast i vissa fall specialutbildning för sin nya uppgift.

Enligt utredningens mening bör den allmänna kursen vid MHS ha sådant innehåll att den tillsammans med den komplettering som erhålls genom efterföljande divisionschefskurs och praktiska tjänstgöring leder fram till slutmålet för regementsofficersutbildningen. Utredningen anser därför att regementsofficerarna under MHS allmänna kurs bör ges något ökade fjärrförberedelser för kommande uppgifter utanför divisionernas ram. Enligt utredningens mening är förstärkningar härvid önskvärda i fråga om utbildning och övning i krigsstabstjänst. Vidare ter det sig angeläget att inom den allmänna kursen ge utrymme för orientering och diskussion om metodfrågor i samband med utbildning och utbildnings- planering. Utredningen anser därför att den allmänna kursen vid MHS flyglinje bör ökas ut med ca tre veckor (ca 90 timmar) för förstärkt utbildning i krigsstabstjänst och för vissa utbildningsfrågor.

Utredningen anser vidare att nuvarande flygtjänstgöring under MHS/FAK inte är tillräcklig för att eleverna skall kunna upprätthålla erforderlig krigsanvändbarhet som flygförare vid division. Om man vill vidhålla kravet att regementsofficeren skall krigsplaceras som förare efter den allmänna kursen bör man tillse att eleverna kan vidmakthålla sådan standard i fråga om flygskicklighet att de enligt de grunder som eljest tillämpas får godtagbar krigsanvändbarhet. Utredningen anser för sin del att flygtjänstgöringen bör ökas ut med två veckor. Utredningen anser således att MHS/FAK bör ökas ut från 27 till 32 veckor. Efter utökningen kommer sammanlagt fyra veckor att kunna användas för flygtjänstgöring på ordinarie krigsflygplan.

Utredningen finner vidare att genomgången allmän kurs vid militärhög- skolan är en nödvändig förberedelse för placering i befattning som ställföreträdande divisionschef. Sådan befattning blir enligt utredningens beräkningar aktuell fr.o.m. nionde året efter regementsofficersutnäm- ning. Med hänsyn till den övriga särskilda utbildning som erfordras efter den allmänna kursen och före placering som ställföreträdande divisions- chef anser utredningen att den allmänna högskolekursen bör genomgås under det sjunde året efter regementsofficersutnämning.

1 0.5.5 Divisionschefskurs

Nuvarande divisionschefskurs räknas som specialutbildning och genomgås i nuläget endast av dem som beräknas komma att bli placerade som divisionschefer. Kursen är f. 11. inte fast inplacerad i utbildningsgången till divisionschef. För vissa elever har kursen kommit före allmän kurs vid

militärhögskolan, för andra elever har den kommit efter denna. Valet av tidpunkt — före eller efter den allmänna högskolekursen — för beordrande av elev till divisionschefskurs synes främst ha skett med utgångspunkt i aktuellt behov att utbilda nya divisionschefer.

Divisionschefskursen omfattar f. n. ca tre månader. Utbildningsmålet i stort är att ge eleverna sådan utbildning att de efter ett halvt års kompletterande praktisk tjänst kan bli divisionschefer i krig och fred. Kursen är uppdelad i två ungefär lika långa skeden omfattande praktisk resp. teoretisk utbildning. Under den praktiska utbildningen genomför eleverna flygtjänst på krigsflygplan i olika befattningar inom divisionens ram. Vid den teoretiska utbildningen läggs huvudvikten på verksamheten vid division.

Utredningen finner att divisionschefskursen bör ses som ett led i en logisk och konsekvent uppbyggnad av regementsofficerens i flygtjänst kompetens för uppgifter på B-nivån. Med denna grundsyn ter det sig för utredningen naturligt att alla regementsofficerare i flygförartjänst, oavsett om de senare placeras som divisionschefer (ställföreträdande divisionschefer) eller inte, ges de ökade kunskaper om och vidgade erfarenheter av flygtjänstens ledning och dess speciella krav som genomgång av en på divisionschefsuppgifterna direkt inriktad kurs bör innebära. Utredningen föreslår därför att divisionschefskursen görs obligatorisk för alla regementsofficerare i flygförartjänst.

Eftersom divisionschefskursen utgör ett nödvändigt led i uppbyggna- den av regementsofficerens kompetens för divisionschefsuppgifter skulle ett sammanförande av denna kurs med den allmänna kursen på militärhögskolans flyglinje vara naturlig. Utredningen finner emellertid att detta av praktiska skäl inte är möjligt. Bl. a. måste nämligen krävas att eleverna är i hög flygtrim under divisionschefsutbildningen som genom- förs på krigsflygplan. Vidare måste utbildningen under den allmänna kursen i stor utsträckning vara gemensam för regementsofficerarna i flygförartjänst och i striltjänst. Divisionschefskursen bör i stället_ genomgås ett halvt till ett år efter avslutad allmän kurs vid militärhögsko- lan. Den senare delen av kompetensuppbyggnaden till divisionschefsskap bör i enlighet härmed ske enligt följande . allmän kurs vid militärhögskolan (under sjunde året efter regements- officersutnämningen) . FFSU vid division (under ett halvt till ett år) . divisionschefskurs . tjänstgöring som ställföreträdande divisionschef (under ca två år). Vid bifall till utredningens förslag bör regementsofficeren uppnå kompetens som ställföreträdande divisionschef under nionde året och som divisionschef under elfte året efter regementsofficersutnämningen.

10.5.6 Övriga synpunkter och sammanfattning

Den högre kursen vid militärhögskolans flyglinje kan inte räknas in i normalutbildningsgångarna för regementsofficerare. I enlighet med de i kapitel 9 (punkt 9.1.2) lämnade definitionerna borde den närmast betecknas som vidareutbildning av regementsofficerare. Utredningen

finner det dock lämpligt att i det följande lämna några synpunkter på utbildningen vid denna kurs innan utredningen sammanfattar sina förslag rörande normalutbildningsgång för regementsofficerare i flygförartjänst.

A. Högre kurs vid militärhögskolan

Vid slutet av den allmänna kursen på militärhögskolan tas det antal elever ut som erfordras för fortsatt högre stabsutbildning vid högre kurs vid militärhögskolans flyglinje (MHS/FHK). Kursen genomförs fr. o. m. är 1971 försöksvis som enhetlig kursl. Den omspänner ca två år och omfattar 86 arbetsveckor. Häri ingår 17 veckor flyg- och stabstjänstgö- ring. I samband med sommaruppehåll under första läsåret fullgör eleverna således flygtjänst under två veckor och tjänstgör vid central och regional stab under sammanlagt sju veckor. Utöver de två veckorna fullgör eleverna flygtjänst under återkommande 3—5-dagarspen'oder. Totalt flygtidsuttag beräknas komma att uppgå till ca 90 timmar.

Utbildningen vid den högre kursen skall främst ge kompetens för stabs- och lärarbefattningar i vilka fordras ingående kunskaper om operativ och taktisk verksamhet. Undervisning bedrivs främst i ämnena strategi, taktik, stabstjänst och teknik.

Utredningen kan konstatera att den högre kursen omspänner så lång tidsrymd att elever i flygförartjänst — trots att flygtjänst bedrivs under kurstiden — inte kan vidmakthålla godtagbar krigsanvändbarhet som flygförare under den senare delen av kursen och att de då följaktligen inte heller är krigsplacerade vid division. Vid tidigare högre kurser (MHS/FSK och MHS/FTK) fullgjorde eleverna flygtjänst dels vid återkommande korta perioder, dels vid en längre sammanhängande period (för FSK 16 och för FTK 10 veckor) i samband med sommaruppehåll. Totalt flygtidsuttag utgjorde ca 125 resp. 100 timmar. Vid en längre tids begränsad flygtjänstgöring är det av stor betydelse för krigsanvändbarheten att personalen genomför en längre sammanhängande tlygtjänstperiod. Omläggningen från 10—16 veckors sammanhängande flygtjänst till två veckors flygtjänst och sju veckors tjänstgöring vid central och regional stab bedömer utredningen allvarligt nedsätta elevernas krigsanvändbarhet som flygförare. Motivet för omläggningen har varit att praktisk tjänstgöring vid staberna ansetts utgöra ett värdefullt, nytt led i utbildningen med hänsyn till att den övervägande delen av eleverna efter kursen bedömts bli placerad vid dessa. Tjänstgö- ringen vid staberna har dessutom ansetts som produktionsfrämjande för stabsarbetet.

Utredningen anser att samtliga förare av flygtidsskäl bör stå kvar så länge som möjligt i tjänst vid division. Normalt bör därför regementsof- ficer som går genom högre kurs före 38 års ålder efter kursen återgå till tjänstgöring vid division och först vid ca 38 års ålder föras över till stabsbefattningar (motsvarande). Med hänsyn härtill anser utredningen att tillräckliga skäl inte föreligger för den stabstjänstgöring som genom-

1 Tidigare bedrevs två skilda kurser - en stabskurs (MHS/FSK) och en teknisk kurs (MHS/PTK).

förs under uppehållet i MHS/FHK. Uppehållet bör för krigsplacerade förare i stället utnyttjas (liksom tidigare varit fallet vid MHS högre kurser) för flygtjänst, varigenom elevernas krigsanvändbarhet som flyg- förare kan vidmakthållas.

Mellan den allmänna kursen och den högre kursen vid MHS bör utrymme finnas för en längre tids FFSU-tjänst samt för övrig erforderlig specialutbildning för senare befattning som ställföreträdande divisions- chef resp. divisionschef. Den högre kursen bör därför normalt påbörjas tidigast ca ett och ett halvt år efter den allmänna kursens slut. Eftersom den högre kursen medför en betydande nedgång i den omedelbara krigsanvändbarheten som flygförare vore det önskvärt om kursen kunde senareläggas till efter den tidpunkt (ca 38 år) då regementsofficeren av åldersskäl normalt måste lämna tjänsten vid division. Utredningen anser därför att elever som kvalificerat sig för högre kurs skall ha möjlighet välja att gå genom kursen först efter ca 38 års ålder och att ett sådant val inte negativt skall inverka på förutsättningarna för fortsatt befordran. Utredningen har i sina beräkningar av rekryteringsbehov m.m. utgått från att omkring hälften skall välja att gå genom den högre kursen vid denna senare tidpunkt.

B. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande rörande normalutbild— ningsgången för regementsofficerare i flygförartjänst: . Utbildningen skall leda fram till kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefsnivå (B-nivå) och högre nivåer (jfr 10.1). . Utbildningen inleds med en aspirantskola (AspS) om 17 månader i vilken läggs in huvuddelen av erforderhg förstärkning av den allmän- militära utbildningen (jfr 10.4.2). . Utbildningsgången efter aspirantskolan fram till krigsplacering som krigsflygförare föreslås omfatta följande skeden

regementsofficersskola ] (ROS ]) 10 månader typin flygningsskede (TIS) 6 ” regementsofficersskola 2 (ROS 2) 6 ”

”

grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) 18 (jfr 10.3, bild 10.6)

. Regementsofficersskolorna (ROS 1 och ROS 2) förkortas med totalt en månad jämfört med nuvarande regementsofficerskurser (RK 1 och RK 2). . MHS/FAK senareläggs och genomgås under sjunde året efter rege- mentsofficersutnämning. . MHS/FAK utökas till att omfatta ca 32 arbetsveckor. Utökningen utnyttjas främst för utökad utbildning ikrigsstabstjänst m. m. och för två veckors ytterligare flygtjänstgöring på krigsflygplan. . Samtliga regementsofficerare i flygförartjänst går genom divisions— chefskurs. Kursen genomförs ett halvt till ett år efter MHS/FAK. . Efter GFSU fullgör regementsofficeren FFSU mellan de skolmässiga skedena. En jämförelse mellan nuvarande utbildningsgång och den av utred-

Bild 1 0.9 Normalutbildningsgång för regementsofficer iflygförartjänst i nuläget och enligt MTU förslag

Årl112l3l4|5|6|7|84 # | I I | l | | I TIS RKZ MHS/FAK Nuläge GFU RK 1 GFSU FFSU MTU förslag AspS ”133 GFSU FFSU TIS ROS 2 A __ Krigsflygforare År,9,1o,11,12113,14,15_]18 F | I | | | I | Nuläge FFSU I I MTU förslag FFSU FFSU !(EnKstl FFSU . ! MHS/FAK Divch-Å A kurs Ställföre- Divisionschef trädande

divisionschef

1 Ingår in te i norrnalu tbildningsgången.

ningen föreslagna normalutbildningsgången för regementsofficer i flygfö- rartjänst görs i bild 10.9.

Rörande den högre kursen vid militärhögskolan föreslår utredningen följande: . Kursen bör genomgås (av därtill kvalificerade) tidigast ca ett och ett halvt år efter den allmänna kursens slut. Efter frivilligt val skall kursen kunna uppskjutas till tidpunkt då tjänstgöring vid division upphört. . Flygtjänst under den högre kursen bör bedrivasi sådan utsträckning att krigsanvändbarheten som flygförare kan upprätthållas.

10.6 Normalu tbildningsgång för kompaniofficerare 10.6.1 Allmänt

Utredningens förslag till principiell uppbyggnad av normalutbildnings- gången för kompaniofficerare i flygförartjänst framgår av avsnitt 10.3. De skeden av kompaniofficersutbildningen som är likartade eller identiska med motsvarande skeden i regementsofficersutbildningen har också närmare övervägtsi det föregående (avsnitt 10.4).

För kompaniofficersutbildningen särpräglade skeden och förhållanden behandlas närmare i efterföljande punkter. Dessa skeden skall leda fram till utbildningsmålet

kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefsnivå (K-nivå).

10.6.2 Kompaniofficersskola A. Nuläge1

Någon egentlig kompaniofficersrekrytering i flygtjänst förekommer inte i nuläget. Kompaniofficersutbildning genomgås dock av de fältflygare som får anställning som kompaniofficerare. Den egentliga kompaniofficersut- bildningen har därvid utgjorts av en kompaniofficerskurs 1 (Kk ]) som planerats bli följd av en kompaniofficerskurs 2 (Kk2).

Kompaniofficerskurs ] är f. n. förlagd till flygvapnets Halmstadsskolor och omfattar ca 4 1/2 månader. Kursen omfattar i huvudsak samma utbildning som för andra kompaniofficerskategorier. Flygtjänst bedrivs inte under kursen. Kompaniofficerskurs 2 planeras gå i regi av flygvap- nets bomb— och skjutskola samt avses förlagd till olika flygflottiljer eller F 5 beroende på elevernas flygslagstillhörighet. Den avses omfatta ca två månader och innehållai huvudsak fackutbildning.

B. Överväganden och förslag

Målet för kompaniofficersskola ] i flygförarfacket bör ses som ett led i kompetensuppbyggnaden (fjärrförberedelser) så att eleverna efter erfor- derlig specialutbildning kan tjänstgöra som gruppchefer vid division eller i andra motsvarande befattningar på K-nivå inom flygvapnets krigs- och fredsorganisation. Det mera detaljerade delmålet för kompaniofficerssko- la l i flygförarfacket föreslås uttryckt t. ex. enligt följande:

Allmänt delmål för utbildningen är att eleverna skall ges de kunskaper och färdigheter som fordras för att de som kompaniofficerare . skall kunna tjänstgöra som biträdande lärare vid TIS och GFSU . efter komplettering med erfarenheter från praktisk tjänstgöring

( FFSU-tjänst) skall kunna tjänstgöra som rotechefer. Utbildningsmålet i allmänmilitär utbildning föreslås vara att bibringa eleverna . god kunskap om principerna för markförsvaret i stort vid flygvapnets

krigsförband,

. god förmåga att leda förberedelser och strid i motståndsnäste, patrull och postering, . någon förmåga att leda strid i motståndsområde samt . förmåga att som instruktör leda elementär utbildning.

Som framgått av det föregående (jfr avsnitt 10.3) kommer i fråga om flygtjänsterfarenhet och förarförmåga, utgångsläget för flygföraraspiran- terna vid påbörjande av regementsofficersskola ] resp. kompanioffi- cersskola att vara olika. Regementsofficersaspirantema har vid denna tidpunkt endast gått genom aspirantskolan medan kompaniofficersaSpi- ranterna gått genom utöver aspirantskolan även typinflygningsskede (TIS) och grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) samt fullgjort praktisk tjänstgöring under fortsatt flygslagsutbildning (F FSU) under ca ett och ett halvt år. De senare är då krigsplacerade som förare vid

1 Läget 1972.07.01.

krigsdivision. Detta innebär att flygtjänsten under kompaniofficersskolan inte bör bedrivas på samma sätt som under regementsofficersskola 1. Under regementsofficersskola 1 bör flygtjänsten bedrivas på flygplan typ SK 60 medan elev i kompaniofficersskolan bör fullgöra flygtjänst på den typ av krigsflygplan på vilken han är krigsplacerad för att bibehålla krigsanvändbarheten. Härför krävs en relativt omfattande flygutbildning (jfr punkt 10.3.3.D) som utredningen beräknar till totalt ca åtta veckor. Denna flygtjänst måste med hänsyn till flygtidsproduktionen bedrivas vid flottilj och utföras under återkommande perioder.

Av utredningens framställning i det föregående har framgått att aspirantskolan i huvudsak skall ha samma ämnesinnehåll i de två normalutbildningsgångarna. ASpirantskolan för kompaniofficersaspiran- ter har dock föreslagits innehålla en relativt omfattande undervisning i allmänna läroämnen. Eftersom utbildningsinnehållet under aspirantsko- lan i allt väsentligt blir lika för regements- och kompaniofficersaspiranter och eftersom flygförarna under tjänstgöring vid division inledningsvis har likartade uppgifter anser utredningen det naturligt att kompaniofficers- skolan inom åtskilliga ämnesområden bör kunna få samma omfattning och ämnesinnehåll (jfr tabell 10.5) som regementsofficersskola l. Kompaniofficersaspirantema har dock före KOS1 under GFSU och FFSU genomfört vissa av de tillämpningsövningar och studiebesök som är inräknade i utredningens förslag för ROS l. KOS 1 kan därför i dessa hänseenden och även totalt göras något kortare än ROS 1. I vilken utsträckning samläsning mellan ROS ] och KOS ] är möjlig främst av schematekniska skäl — olikheterna i flygtjänstens bedrivande och olika längd på skolorna — måste studeras i detalj. Utredningen anser att detta bör ske genom försorg av chefen för flygvapnet.

Utredningen redovisar i tabell 10.6 ett exempel på utbildningens omfattning vid KOS l i flygförarfacket efter genomförande av utredning- ensi denna punkt framförda förslag.

Utredningen föreslår slutligen att KOS l i flygförarfacket förläggs till flygvapnets krigsskola (_F 20) som enligt utredningens mening har

Tabell 10.6 Exempel på utbildningens omfattning vid KOS l (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal lektionstimmar1 Fackutbildning (flygtjänst) 3202 Allmänmilitär utbildning 2903 Ledar- och lärarutbildning 155 Ovrig militär utbildning 520 Bundna gruppstudier4 125 Fysisk träning 155 Reserv 5 5 Summa 1 6205

* Lektionstid 40 min. ' Varav ca 40 timmar idrott. 3 Varav dels fyra veckor tjänstgöring som instruktör vid grundutbildning av värnpliktiga vid flottilj, dels en vecka tillämpningsövning i flygbasförsvar vid flygvapnets basbefälsskola vid F 14.

” Huvudsakligen inom ämnet ledar- och lärarutbildning. 5 Motsvarar ca 36 arbetsveckor vid lektionstid 40 min. (jfr not 1).

erforderlig kapacitet i fråga om förläggning och lektionssalar för att driva denna skola.

10.6.3 Gruppchefskurs

Efter den kompaniofficerskurs ] och kompaniofficerskurs 2 som nuvarande fältflygare går genom före anställning som kompaniofficer placeras kompaniofficeren i fortsatt FFSU-tjänst vid division. Kompani- officeren kvarstår i princip i sådan tjänst under sin fortsatta krigsplace- ringstid som förare vid krigsdivision.

Någon ytterligare obligatorisk skolutbildning förekommer inte f.n. Liksom regementsofficerarna gär emellertid kompaniofficerama genom olika specialkurser avsedda att ge kompetens för olika befattningar inom krigs— och fredsorganisationen. Den fortsatta utbildningen i övrigt sker inom ramen för flygtjänsten.

Utbildningen skiljer sig — liksom för regementsofficerarna — från förhållandena vid t.ex. armén där kompaniofficerama går genom en obligatorisk truppslagsskola ca två år efter kompaniofficersutnämningen.

Rörande behovet av en truppslagsskola eller ”vapenofficersskola” i kompaniofficersutbildningen i flygförarfacket får utredningen hänvisa till vad som anförts rörande detta behov i regementsofficersutbildningen (jfr punkt 10.5.3) och i kapitel 9 (punkt 9.4.2). Utredningen anser således att en i och för sig principiellt önskvärd ”vapenofficersskola” inte bör tillkomma i normalutbildningsgången för kompaniofficer i flygförar- facket.

Eftersom kompaniofficerarna under föreslagen kompaniofficerskurs genomför flygtjänst på krigsflygplan erhåller de inte den utbildning i ledning av flygtjänst som regementsofficerarna erhåller under regements- officerskurserna — huvudsakligen under regementsofficerskurs 2 — och som bl. a. utgör erforderlig bakgrund för regementsofficerarnas fortsatta praktiska utbildning till gruppchef. Kompaniofficerama bör således före placering som gruppchef erhålla sådan kompletterande utbildning. Utredningen anser att denna utbildning bör genomföras vid en obligatorisk gruppchefskurs och genomgås ca ett år före avsedd placering som gruppchef.

Utbildningen föreslås förlagd till flygvapnets bomb— och skjutskola (FBS). Utbildningsmålet bör vara att ge eleverna sådan utbildning att de efter ett halvt års kompletterande praktisk tjänst kan bli gruppcheferi krig och fred. Gruppchefskursen bör omfatta ca två månader och delas upp på två ungefär lika långa skeden omfattande praktisk resp. teoretisk utbildning. Under det praktiska skedet bör eleverna genomföra flygtjänst i olika befattningar upp till gruppchefsbefattning inom divisionens ram. Vid den teoretiska utbildningen bör huvudvikten läggas vid verksamheten vid division.

10. 6.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande normalutbildningsgång (jfr även bild 10.10) för kompaniofficerare i flygförartjänst:

Utbildningen skall leda fram till kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefs (K-)nivå (jfr ] 0. l). Utbildningen inleds med en aspirantskola (AspS) om 21 månader i vilken bör ingå dels den utbildning — totalt om 17 månader — som föreslagits ingå i aspirantskolan för regementsofficerare, dels undervis- ning i allmänna läroämnen om ca 440 timmar (jfr 10.4.2). Utbildningsgången efter aspirantskolan fram till kompaniofficersut- nämningen föreslås omfatta följande skeden

typinflygningsskede (TIS) 6 månader grundläggande flygslagsutbildning (GFSU) 18 ” praktisk tjänstgöring under fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) ca 18 ” kompaniofficersskola l (KOS l) (jfr bild 10.10). 9 ” Kompaniofficersskola l (KOS ]) ges i väsentliga delar samma mål och innehåll som regementsofficersskola 1 (ROS [) och bör omfatta ca nio månader (jfr 10.6.2). Samtliga kompaniofficerare i flygförartjänst går genom en gruppchefs- kurs om ca två månader. Kursen genomgås ca ett år före placering som gruppchef (jfr 10.6.3). Under övrig tid efter KOS ] fullgör kompani- officerama FFSU.

Bild 10.10 Förslag till normalutbildningsgång för kompaniofficerare i

flygförartjänst År , 1 , 2 | 3 , 4 , 5 | 6 | 7 | 8 J

# l l | I I I I 1

AspS TIS GFSU FFSU lKOS1 FFSU A A

Kompetens som: Krigsflygförare Rotechef År | 9 | 10 | 1 1 | 12 | 13 | 14 | J HL

If l I | I I I |

| FFSU Glrpchkurs FFSU

Kompetens som: Gruppchef

10.7 Utbildningsgångar i vissa speciella fall

10.7.1 Allmänt

Som framgått av det föregående har flygtidsproblematiken och det årliga behovet för förare till flygplan 37 av kontinuerlig flygträning på detta plan haft ett avgörande inflytande på utformningen av utredningens förslag till normalutbildningsgångar för flygförarpersonalen. Det kan då

ligga nära till hands att ställa frågan om inte ändrade normer — t. ex. sänkt årligt flygtidsuttag per förare — för omfattningen av flygträningen skulle innebära så genomgripande förändringar att utredningens förslag rörande rekrytering och utbildning av flygförarpersonalen skulle bli inaktuella.

Utredningen vill på denna fråga — utöver vad som angetts i kapitel 5 (avsnitt 5.3) — framhålla att det årliga flygtidsbehovet i stort per förare till flygplan 37 måste ses som ett fast utgångsvärde och att en jämförelse med förhållandena utomlands ger vid handen att man i flertalet länder har väsentligt högre årligt flygtidsuttag på flygplan av närmast motsvaran- de typer. I den mån det finns exempel på lägre flygtidsuttag är förhållandena enligt utredningens bedömning inte jämförbara med de svenska i fråga om flygplantyper och krav på förarprestanda. Utredningen får också framhålla att det inte är möjligt att för förare till flygplan 37 i fredstid begränsa flygträningen och räkna med att under en relativt kort omställningstid före ett krigsutbrott snabbt höja förarnas skicklighet som krigsflygförare. För en sådan standardhöjning måste nämligen avsättas månader till halvår beroende på vilken årlig begränsning av det årliga flygtidsuttaget per förare som beräknats.

Enligt utredningens mening måste de angivna värdena för årlig flygtid per förare ses som minimivärden för flygplan 37. Om förarna till detta flygplan i fred inte skulle ges den flygträning som erfordras för att i ett krigsfall tillfullo kunna utnyttja 37-systemets kapacitet kommer en permanent obalans att föreligga i systemet. Den operativa effekten kommer inte att stå i rimlig relation till de materiella kostnaderna. Det krav på försvarseffekt som är motivet för systemets anskaffning kan inte infrias.

Som framhållits i avsnitt 10.2 är däremot utredningens bedömning av de framtida förutsättningarna för flygvapnet att rekrytera flygförarperso- nal behäftad med viss osäkerhet. Anledningarna härtill har också berörts. Det faktiska utfallet av rekryteringen kan emellertid avvika från behoven i såväl positiv som negativ riktning. Det är också möjligt att underskott av aspiranter som uppfyller antagningskraven uppkommer på den ena utbildningslinjen i flygförarfacket medan den andra har överskott. Utredningen finner det vara viktigt att flygvapnet även i sådana situationer har och begagnar möjligheten att på bästa sätt dra nytta av det reella utfallet av flygförarrekryteringen. De av utredningen i avsnitten 10.4 och 10.5 föreslagna normalutbildningsgångarna för regementsoffi- cerare resp. kompaniofficerare i flygförartjänst får härvid inte ses som statiska utbildningsgångar som utan avvikelser till varje enskild del skall följas av varje aspirant i flygförartjänst. I den mån en avvikelse från en normalutbildningsgång är nödvändig p. g. a. att flygvapnet behövt anta en enskild som inte fyller antagnings- eller kompetenskraven i fråga om kunskapsbakgrund synes det emellertid utredningen väsentligt att en komplettering av den enskildes kunskaper inte sker på sådant sätt att det påverkar flygtidsuttaget under utbildningstiden (här åsyftas såväl GFSU och TIS som FFSU) på krigsflygplan.

Utredningen lämnar i följande punkt exempel på åtgärder m. rn. vid överskott resp. brist av aspiranter som fyller antagningskraven och lämnar

också exempel på åtgärder i övrigt för att komma till rätta med oförutsedd avgång av t. ex. regementsofficerare i flygtjänst.

10.7.2 Exempel på utbildningsgångar i vissa speciella fall

Under gynnsamma rekryteringsförhållanden kan antalet sökande som uppfyller antagningskraven för regementsofficersutbildningen i flygtjänst eventuth komma att överstiga det beräknade rekryteringsbehovet. Utredningen finner att man härvid även framdeles bör följa den princip som f. n. tillämpas, dvs. att som regementsofficersaspiranter endast anta det antal som beräknas erforderligt för utbildningen. Någon överrekry- tering av regementsofficersaspiranter till aspirantskolan bör således inte ske med avsikt att under denna göra ett strängare urval av aspiranter för fortsatt regementsofficersutbildning. Sökande som uppfyller antagnings- kraven till regementsofficersaspirant bör i stället erbjudas antagning som kompaniofficersaspirant.

Kompaniofficersaspirant som fyller antagningskraven för regements- officersutbildningen men inte kunnat antas som regementsofficersaspi- rant behöver inte bibringas den undervisning i allmänna läroämnen som utredningen föreslagit ingå i AspS för kompaniofficersaspiranter. Efter- som sådan aspirant har erforderliga förkunskaper för att gå genom den något kortare AspS på regementsofficerslinjen synes det utredningen lämpligt att han trots antagningen som kompaniofficersaspirant går genom AspS på nämnda linje. För sådan kompaniofficersaspirant bör lämplig praktisk tjänstgöring ordnas mellan AspS slut och tidpunkt då TIS för kompaniofficersaspiranter påbörjas. Här skisserat förfaringssätt ger också möjlighet att — t.ex. vid oförutsedd avgång av regements- officersaspiranter under AspS — vid skolans slut vid behov föra över härtill lämpad kompaniofficersaspirant till regementsofficersutbild- ningen. Eftersom han fyller antagningskraven till nämnda utbildning hör han härvid samtidigt antas som regementsofficersaspirant.

Som framhållits i kapitel 9 bör det även framdeles finnas möjlighet att — vid brist på aspiranter med avsedd kunskapsbakgrund - anta aspiranter också med andra förkunskaper än de som förutsätts i antagningskraven (jfr kap. 9, tabell 9.2). Härvid bör naturligen eftersträ- vas att täcka bristen genom att anta aspiranter som inte behöver alltför omfattande komplettering av förkunskaper. Vid rekryteringen av rege- mentsofficersaspiranter i flygtjänst synes det härvid ligga närmast till hands att vid brist på lämpade sökande med genomgången årskurs 3 av naturvetenskaplig eller teknisk gymnasielinje söka täcka denna brist genom att anta lämpad sökande med genomgången årskurs 3 av samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasielinje. Regementsofficers- aspirant från någon av dessa gymnasielinjer måste emellertid bibringas erforderliga kunskaper i matematik och fysik. Som framgått av punkt 9.10.2 anser utredningen att den kompletterande utbildning som härvid erfordras är av sådan omfattning att den principiellt inte bör ske i form av fritidsundervisning vid sidan av annan utbildning m. m. i regements- officersutbildningen.

Regementsofficersaspirant med nyssnämnda gymnasiala bakgrund bör

i stället lämpligen gå genom AspS på kompaniofficerslinjen och under den tid som i denna skola föreslås avsatt för undervisning i allmänna läroämnen (totalt ca 440 timmar) bibringas erforderliga kunskaper i matematik och fysik. Han bör efter genomgången AspS vid lämplig tidpunkt gå över till normalutbildningsgången för regementsofficerare.

Utredningen vill slutligen i denna punkt, utan att föregripa vad utredningen senare (kapitel 13) behandlar, något beröra frågan om övergång från gruppen kompaniofficerare till regementsofficerare i flygtjänst. Som framhållits tidigare finner utredningen det vara ytterst väsentligt att den dyrbara och begränsade flygtiden på flygplan 37 utnyttjas till det yttersta för att få fram och bibehålla i tjänst tillräckligt antal krigsflygförare med hög kvalitet. De färdigutbildade krigsflygförar- na måste vidare undergå kontinuerlig flygträning under FFSU. Detta innebär starka restriktioner mot kompletterande utbildning på tjänstetid i allmänna läroämnen under flygförarens flygproduktiva år. Samtidigt är det emellertid önskvärt att smidigt kunna ta till vara disponibel kvalificerad flygförarpersonal på bästa sätt. Enligt utredningens mening bör erforderligt smidigt utnyttjande av personalen kunna uppnås genom att ge dem som har erforderliga förkunskaper för regementsofficersut- bildningen tidig möjlighet — efter AspS slut — att gå över till normalutbildningsgången för regementsofficerare. Övriga — som inte har sådana förkunskaper — bör stimuleras att inhämta erforderhg studiekom- petens på fritid utan att detta inkräktar på flygtid och förarskicklighet. Härvid kan premier eller andra åtgärder på förmånssidan eventuellt komma i fråga. För kompaniofficer i flygförartjänst som på detta sätt inhämtat erforderlig studiekompetens för övergång till regementsofficers- utbildning bör — under förutsättning att han även i övrigt bedöms lämplig — en övergång kunna bli aktuell efter det att han gått genom gruppchefskursen. Utredningen får i övrigt rörande övergång (sneddning) från kompaniofficer till regementsofficer hänvisa till kapitel 13 i vilket frågor om vidareutbildning och övergång från en yrkesofficersgrupp till en annan närmare behandlas.

11. Rekrytering och utbildning av

regementsofficerare i striltjänst

1 1.1 Utbildningsmål

Som framgått av det föregående (kap. 9) har utredningen funnit att det i facket striltjänst erfordras en rekryterings— och utbildningsväg (normalut- bildningsgång) för regementsofficerare med följande primära mål 0 att ge kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefsnivå

(B-nivå) och högre nivåer. Av det föregående (kap. 8) har också framgått principerna för regementsofficerarnas i striltjänst utnyttjande i krigs- och fredsorganisa- tionen. Det är nödvändigt att normalutbildningsgången byggs upp så att personal som fullgott kan fullgöra dessa uppgifter finns utbildad. Med hänsyn härtill måste normalutbildningsgången innehålla fackutbildning samt övrig erforderlig utbildning. Målet för utbildningen bör vara att . regementsofficeren når kompetens för krigs— och fredsbefattning på

lägst bataljonschefsnivå t. ex. som biträdande jaktledare eller chefsluft- bevakningsledare i luftförsvarscentral typ 1 eller i befattningar på motsvarande nivå i lägre regionala och lokala staber samt, efter viss specialutbildning, i övriga befattningar på bataljonschefsnivån i strilför- band. Nuvarande mål för fackutbildningen i striltjänst har av chefen för flygvapnet utformats som detaljerade utbildningsmål för varje skola och kurs. Utredningen har inte funnit skäl att detaljstudera dessa utbildnings- mål utan förutsätter att de är anpassade till gällande uppgifter.

När det gäller övrig utbildning har utredningen däremot, såsom framgår av kapitel 9, ansett sig kunna konstatera att regementsofficerare i striltjänst — för att de skall kunna svara upp mot vad som krävs på olika befälsnivåer — måste ges en förstärkt utbildning. Detta gäller främst den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och lärarutbildningen.

Utredningen återkommer i det följande till delmål för enskilda utbildningsavsnitt.

1 1.2 Utbildningsgångens principiella uppbyggnad 11.2.1 Nuvarande utbildningsgång

Den nuvarande utbildningsgångens principiella uppbyggnad åskådliggörs i bild 11.1.

För regementsofficersaspirant på marklinjen inleds utbildningen med grundläggande marktjänstutbildning (GMU) om ca 12 månader. Under GMU ges aspiranten dels grundkunskaper i stridslednings— och luftbevak- ningstjänst, dels allmänmilitär utbildning. I GMU ingår vidare grundläg- gande utbildning i vissa yrkesinriktade ämnen som erfordras för fortsatt utbildning till regementsofficer på marklinjen, bl. a. påbörjas utbildning- en till radarjaktledare. Aspiranterna krigsplaceras efter GMU i enklare strilbefattningar som t. ex. radarobservatör och identifieringsbiträde.

Efter GMU ges aspirantema viss specialutbildning på stridsledning (elever i radarjaktledartjänst) resp. luftbevakning (elever i luftbevaknings- tjänst).

Fortsatt marktjänstutbildning (FMU ]) bedrivs under ca fem månader vid sektorflottilj. FMUl ägnas främst åt fackutbildning och praktisk tjänstgöring i strilbefattningar. Utbildningsmålen är bl. a. följande: Elever i radarjaktledartjänst: någon färdighet som radarjaktledare i talstridsledning Elever i luftbevakningstjänst: någon färdighet som målobservatör

och biträdande målföljningsledare i radargruppcentral samt luftbevak- ningsledare, identifieringsledare och radarövervakare i luftförsvarscentral m/SO. Den egentliga utbildningen till regementsofficer äger rum vid flygvap- nets krigsskola där utbildningen är uppdelad på två perioder, RK 1 om ca 7 månader och RK 2 om ca 6 månader. RK 1 är till stor del samordnad

Bild 11.1 Uppbyggnad av nuvarande utbildningsgång för regementsoffi- cerare i marktjänst

Utbildningsår 1 2 3 e : l a Utbildningsskede GMU FMU1 RK 1 FMU 2 RK 2 Utbildningsår |_ 4 | 5 ] L7 | 8 | I | j | | Ö | Utbildningsskede Lt-liurs MHS FAK

med motsvarande kurs för regementsofficersaspiranter på flyglinjen. Fackutbildningen syftar för elever i radarjaktledartjänst till bibehållande av tidigare uppnådd färdighet i talstridsledning. För elever iluftbevak- ningstjänst kvalificerar RKl för krigsplacering bl.a. som biträdande målföljningsledare.

Mellan regementsofficerskurserna är inlagd fortsatt marktjänstutbild- ning (FMU 2) om ca sex månader. FMU 2 bedrivs dels vid F 2, dels vid strilförband och består huvudsakligen av fackutbildning med följande primära mål. Eleveriradarjaktledartjänst: kompetens för att tjänstgöra som radarjaktledare (datastridsledning) i indikatorsystem 08. Eleveriluftbevakningstjänst: kompetens för att tjänstgöra i luft- bevakningsbefattningar i luftförsvars- central typ 1 och iradargruppcentral

Utbildningen till regementsofficer avslutas med RK 2, som är gemen- sam för flyg- och marklinjen. Utbildningsmålet för regementsofficers- kurserna framgår av bilaga 20.

Efter regementsofficerskurserna sker fortsatt utbildning på marklinjen under en s.k. löjtnantskurs om ca tre månader. Denna kurs, som huvudsakligen omfattar utbildning i datastridsledning i luftförsvarscentral typ 1 och i radargruppcentral, har följande mål: Elever i radarjaktledartjänst: kompetens för krigsplacering som radarjaktledare i luftförsvarscentral typ 1. Elever i luftbevakningstjänst: kompetens för krigsplacering som biträdande luftbevakningsledare i strilsystem 60.

Den följande utbildningen som regementsofficer består i att regements- officerarna på marklinjen under femte året efter regementsofficersexa- men går genom allmän kurs om ca sju månader vid militärhögskolans flyglinje. Målet för denna kurs är bl. a. att ge . formell kompetens för krigsplacering och placering i fred i majors-

befattning främst vid strilförband, lägre regionala staber och flygflottil- jer . kOmpetens för kommendering till militärhögskolans högre kurs.

1 1.2.2 Vissa utgångspunkter

Utredningen har i det föregående (kap. 9) pekat på behovet att ge regementsofficerare i striltjänst förstärkt allmänmilitär utbildning samt förstärkt ledar- och lärarutbildning.

Målet för den allmänmilitära utbildningen i normalutbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst bör vara i stort sett detsamma som för kompaniofficerare i markfacken dvs. ge förmåga som chef för motstånds- område i krig och plutonchef i fred vid allmänmilitär utbildning.

Ledar- och lärarutbildningen bör syfta till att regementsofficeren skall kunna tjänstgöra som chef på B-nivån samt planera och genomföra

undervisning inom eget kompetensområde rörande såväl yrkesutbildning som allmänmilitär utbildning.

Utredningens förslag i kap. 9 rörande förstärkningar i fråga om allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning sammanfattasi tabell 1 1.1.

Tabell 11.1 Föreslagen förstärkning (i arbetsveckor) av allmänmilitär utbildning samt ledar— och lärarutbildning i normalutbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst

Ämnesområde I nuläget Enligt MTU förslag Allmänmilitär utbildning 18 41 Ledar- och lärarutbildning 10,5 15 ,5

1 1.2.3 Utredningens överväganden A. Allmänt

Utredningen har funnit anledning att pröva två principieut skilda modeller för uppbyggnad av normalutbildningsgången för regements- officerare i striltjänst.

I den ena modellen koncentreras den allmänna befälsutbildningen till de inledande utbildningsskedena medan fackutbildningen i striltjänst påbörjas först efter regementsofficersutnämningen — utredningen be- nämner detta prioritering av utbildningen till befäl.

I den andra modellen bedrivs fackutbildningen och den allmänna befälsutbildningen parallellt varigenom eleverna specialiseras för yrkes- facket striltjänst från början — utredningen benämner detta prioritering av fackutbildningen.

B. Utbildningsgång med prioritering av utbildningen till befäl

Den modell som prövats av utredningen är en utbildningsgång som före regementsofficersutnämningen inte innehåller någon yrkesfackinriktad utbildning. Fackutbildningen i striltjänst påbörjas omedelbart efter regementsofficersutnämningen.

Utredningen har i här studerad modell utgått från att utbildningen intill regementsofficersutnämningen fördelas på följande skolmässiga skeden som huvudsakligen innehåller allmän befälsutbildning

benämning ungefärlig längd aspirantskola (AspS) 12 månader regementsofficersskola 1(ROS l) 9 ”

” 2 (ROS 2) 6 ” Fackutbildningen har bibehållits i dess nuvarande omfattning och koncentrerats till två skolmässiga skeden, nämligen

benämning ungefärlig längd grundläggande strilutbildning (GSU) 12 månader fortsatt ” (FSU) 7 ”

Målet för de inledande utbildningsskedena är att bibringa regements- officersaspirantema en allsidig befälsutbildning. Denna befälsutbildning bör huvudsakligen bestå av allmänmilitär utbildning med syfte att ge aspirantema kompetens för krigsplacering i markstridsbefattningar. Ut- redningen åskådliggör i bild 11.2 de inledande skedena av en sådan utbildningsgång.

Bild 11.2 Exempel på inledande skeden vid prioritering av utbildningen till befäl

Utbildningsår [ 1 2 Ii

_..—

Utbildningsskede ÅSPS ROS 1 ROS 2

Som framgår av bilden finns det intill regementsofficersutnämningen utrymme för två praktiska tjänstgöringsskeden varunder aspirantema bör delta i utbildning av värnpliktiga. Delmål för utbildningen under AspS bör vara att ge kompetens för krigSplacering som vakttroppchef. Motsvarande delmål för regementsofficersskolorna bör vara att eleverna skall kunna krigsplaceras som vaktplutonchef efter genomgång av ROS 2.

Under de skolmässiga skedena bör utbildningen utöver allmänmilitära ämnen omfatta taktik och stabstjänst samt breda och ingående oriente- ringar om flygvapnets olika verksamhetsområden bl. a. i form av korta tjänstgöringsperioder vid olika yrkesgrenar.

Den yrkesinriktade utbildningen påbörjas i denna modell efter regementsofficersutnämningen och kan inplaceras enligt exempel i bild 11.3.

Bild 1 1.3 Exempel på inplacering av strilutbildningen vid prioritering av utbildningen till befäl

Utbildningsår [ 4 . 5 | 6 r 7] I9 I 10 m li | | I | r 1 I Utbildningsskede GSU FSU "år?

Utbildningen i striltjänst förläggs till två perioder, grundläggande strilutbildning (GSU) och fortsatt strilutbildning (FSU) åtskilda av en period med praktisk tjänstgöring vid strilförband. Delmålet för GSU är att ge formell kompetens för krigsplacering som radarjaktledare i talstridsledning. F SU innehåller bl. a. utbildning i datastridsledning.

Kompetens för krigsplacering som radarjaktstridsledare i luftförsvars- central typ 1 nås efter drygt sex års utbildning. Regementsofficeren får dessförinnan endast kortvarig erfarenhet från tjänst i enklare strilbefatt- ningar beroende på att utrymmet för praktisk tjänstgöring vid strilför- band och därmed möjligheterna att bibringa eleverna erforderlig rutin är begränsat. Fackutbildningen måste nämligen inriktas med hänsyn till den kompetensnivå som regementsofficeren uppnått efter befälsutbildningen.

C. Utbildningsgång med prioritering av fackutbildningen

Utredningen har även undersökt en modell i vilken eleverna tidigt specialiseras för yrkesfacket striltjänst. En sådan modell liknar den nuvarande utbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst i så måtto att varje utbildningsskede består av såväl fackutbildning som allmän befälsutbildning. Det innebär att varje utbildningsskede i princip bör ge lika stora tillskott i fackkompetens som i allmän befälskompetens.

Under punkt 11.2.2 i det föregående har utredningen redogjort för sina förslag rörande förstärkt allmänmilitär utbildning och förstärkt ledar- och lärarutbildning. Utredningen har däremot inte funnit anledning att föreslå förändringar då det gäller mål för eller omfattning av den obligatoriska fackutbildningen i nuvarande utbildningsgång för rege- mentsofficerare i striltjänst. Här redovisade förhållanden medför sam- mantaget att det totala skolmässiga utbildningsomfånget i normalutbild- ningsgången ökar. Utredningen anser att omfånget med de föreslagna förstärkningarna blir så stort att utbildningen bör delas upp på ett större antal skolmässiga skeden än tidigare.

Utredningen har i här studerad modell utgått från att utbildningen består av följande skeden

benämning ungefärlig längd aspirantskola (AspS) 12 månader regementsofficersskola 1 (ROS 1) 10 ” regementsofficersskola 2 (ROS 2) 7 ”

fortsatt strilutbildning (FSU) 6 ” regementsofficersskola 3 (ROS 3) 5 ” allmän kurs vid MHS 8 ”

Utredningen åskådliggör i bild 11.4 de inledande skedena av en utbildningsgång med prioritering av fackutbildningen.

Bild 11.4 Exempel på inledande skeden vid prioritering av fackutbild- ningen

Utbildningsår 1 2 3 4

_a.

Utbildningsskede AspS ROS 1 ROS 2 FSU |

När det gäller fackutbildning kan följande grova jämförelse göras med dagens utbildningsgång. AspS motsvarar i stort GMU. Strilutbildningen under FMU 1 och RK 1 har förts samman till ROS l. Fackutbildningen under ROS 2 begränsas i likhet med RK 2 till vidmakthållande utbild- ning. FSU omfattar i stort den strilutbildning som i nuvarande utbildningsgång ges vid E MU 2 och löjtnantskursen.

Det kan således konstateras att viss strilutbildning, som inuvarande utbildningsgång ligger före regementsofficersexamen, i här skisserad modell kommer in först under FSU. Detta hänger samman med att den förenämnda förstärkningen av allmän befälsutbildning till viss del lagts in

i regementsofficersskolorna vilket medför att viss fackutbildning måste senareläggas. Som framgår av bild ll.l krävs med de förutsättningar utredningen utgått från ca fem månaders förlängning av de inledande utbildningsskedena jämfört med nuvarande utbildningsgång.

Den fortsatta utbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst kan i en modell med prioritering av fackutbildning tänkas utformad enligt exempel i bild 11.5.

Bild 11.5 Exempel på fortsatt utbildning vid prioritering av fackutbild- ningen

Utbildningsår 4 | 5 s ,”!9 10 | I 1 I

_l-

Utbildningsskede FSU

lRos MHS 3 FAK

Som framgår av bilden tillkommer ett utbildningsskede — ROS 3, som avses omfatta huvudsakligen annan utbildning än fackutbildning främst allmän befälsutbildning.

D. Slutsatser och förslag

Den under punkt B skisserade modellen skulle enligt utredningens uppfattning kunna te sig fördelaktig under förutsättning att flera marklinjer för regementsofficerare rekryteras externt. Uppgifter för regementsofficerare återfinns inom markfacken bastjänst, sambandstjänst och striltjänst och den inledande allmänna befälsutbildningen kunde då göras gemensam för samtliga regementsofficersaspiranter i marktjänst. Uppdelning av eleverna och inriktning på yrkesfack skulle ske först efter regementsofficersutnämning. En sådan modell skulle kunna ge dels utbildningsekonorniska fördelar, dels ett gott underlag när det gällde att fördela regementsofficerarna till olika marklinjer.

Nyssnämnda förutsättning är emellertid inte uppfylld eftersom utred- ningen funnit att strillinjen bör vara den enda externt rekryterade marklinjen för regementsofficerare. Utredningen har nämligen som tidigare framhållits (kap. 7) prövat förutsättningarna att införa en extern rekryteringslinje syftande mot chefspositioner inom bastjänsten i krig. Utredningen fann därvid att det inte är möjligt att i fredsorganisationen på ett naturligt sätt bygga in en särskild ”bastjänstkarriär" inom vilken befattningshavama växlar mellan olika befattningar som ger lämplig erfarenhetsbakgrund för basbataljonschefskap i krig. Antalet uppgifter i krigsorganisationen som kräver regementsofficerare med sambandsutbild- ning är förhållandevis litet. Det årliga utbildningsbehovet är inte tillräckligt för att med rimlig ekonomi införa en externt rekryterad normalutbildningsgång till bataljonschefsnivå i sambandstjänst. Utred- ningen har därför i det föregående utgått från att regementsofficerare i sambandstjänst rekryteras internt.

I den under punkt B studerade modellen kommer som framgått av bild

1 1.3 fackutbildningen in först efter regementsofficersutnämningen vilket får som konsekvens att krigsplacering i strilbefattning senareläggs. Svårigheter uppstår när det gäller att bibringa regementsofficeren tillräcklig erfarenhet från enklare strilbefattningar.

Utredningen finner att de brister som vidlåder utbildningsgången från fackutbildningssynpunkt talar för att strilutbildningen bör komma in tidigare och bedrivas paralleut med övrig befälsutbildning. Utredningen har under punkt C i det föregående studerat en sådan modell.

I en utbildningsgång med prioritering av fackutbildningen får eleverna snabbt kompetens för att kunna krigsplaceras i strilbefattningar. Kontak- ten med och erfarenheten från strilorganisationens arbetssätt bör därigenom förbättras samtidigt som grunden för den fortsatta fackutbild- ningen avgjort stärks. Vidare torde det ligga vissa pedagogiska fördelar när det gäller att ernå en logisk kompetenstillväxt i att bedriva fackutbildningen varvad med övrig befälsutbildning.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att normalutbildningsgången för regementsofficer i striltjänst får den i bild 11.6 skisserade principiella uppbyggnaden.

Bild 11.6 MTU förslag till principiell uppbyggnad av normalutbildnings- gången för regementsofficerare i striltjänst

Utbildningsår _1 | 2 , 3 , 4 , 5 , 6 , 7 | I I I | I I I ? Utbildningsskede AspS RCBS IRgEIFSJ RCS 3 Utbildningsår . 8 l 9 I 10 | 11 | 12 | 13 | 14 ] I T I I ' | I 1 ' | ' Utbildningsskede MHlS FAK [MHS FHKl . .

] Ingår inte i normalutbildningsgången.

Inplaceringen i tiden av de skolmässiga utbildningsskedena är i förslaget beroende av önskemål om samordning med andra utbildnings- linjer. Detta påverkar utrymmet mellan utbildningsskedena som avses för praktisk tjänstgöring.

1 1.3 Normalutbildningsgång för regementsofficerare i Striltjänst 11.3.1 Allmänt

Utredningen har i det föregående (avsnitt 11.2) redovisat hur normalut- bildningsgången för regementsofficerare i striltjänst principith bör utformas.

I de följande punkterna behandlar utredningen de olika skedena i

regementsofficersutbildningen. Dessa skeden skall efter hand leda fram till utbildningsmålet

kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefsnivå (B-nivå) och högre nivåer.

11.3.2 Grundläggande marktjänstutbildning (GMU) — Aspirantskola (ASpS)

Nuvarande utbildning under det inledande skedet — grundläggande marktjänstutbildning — omfattar utöver fackutbildning bl. a. allmänmili- tär utbildning, viss ledarutbildning samt viss undervisning i allmänna läroämnen.

Utredningen har vid sina överväganden och förslagi det följande utgått från att rekryteringen till regementsofficer i striltjänst sker genom värnplikten och inriktas på den del av vämpliktskontingenten som är plutonsbefälslämplig (jfr kap. 9). Härav följer att målet för det inledande utbildningsskedet bör vara att, inom ramen för värnpliktslagens stadgan- den rörande tjänstgöringsskyldighet (f. n. 12 månader), bibringa eleverna kompetens för krigsplacering i strilbefattningar på troppchefsnivån (T-nivån).

Utredningen har vidare utgått från att den externa rekryteringen till regementsofficer skall kunna ske från gymnasieskolans tre-åriga naturve- tenskapliga eller årskurs tre av fyra-åriga tekniska linje. Med anledning härav bedömer utredningen det inte vara erforderligt att i normalfallet lägga in utbildning i allmänna läroämnen i normalutbildningsgången till regementsofficer i striltjänst (jfr kap. 9.9).

Som framgått av bl. a. kap. 9 föreslår utredningen förstärkningar i fråga om allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning för personalen i striltjänst varvid viss del av förstärkningen i fråga om allmänmilitär utbildning bör förläggas till utbildningens inledande skede — den grundläggande marktjänstutbildningen. Det bör finnas utrymme för att utöka den allmänmilitära utbildningen eftersom den nuvarande utbildningen i allmänna läroämnen kan utgå.

Som delmål för den allmänmilitära utbildningen föreslås att eleverna skall kunna tjänstgöra som ställföreträdande nästeschef samt biträdande instruktör vid AMU av värnpliktiga.

Med föreslagna förändringar av utbildningsinnehållet kommer GMU att delvis ändra karaktär från en mera fackinriktad utbildning i striltjänst till att i lika hög grad omfatta allmän befälsutbildning. Skolan bör som en följd härav och i likhet med vad som föreslås när det gäller flygförarut- bildningen benämnas aspirantskola (AspS). Enligt utredningens mening leder AspS fram till en allmän befälskompetens som motsvarar värn- pliktsbefäl på troppchefsnivån.

Utbildningen i striltjänst bör få i stort sett den omfattning och inriktning som fackutbildningen har vid nuvarande GMU. Det innebär att aSpiranterna bör kunna bibringas erforderliga kunskaper för att kunna krigsplaceras i befattningar inom luftbevakningstjänsten t. ex. chefradar- observatör eller identifieringsbiträde. Utredningen måste därvid konstate- ra att aspiranternas fackmässiga kunskaper efter AspS kommer att

motsvara gruppchefskompetens och inte trOppchefskompetens. Utred- ningen vill emellertid erinra om att den vid genomgången av krigsupp- gifterna i strilorganisationen inte funnit några befattningar lämpade för värnpliktigt plutonsbefäl. Således bör det inte vara ett ovillkorligt krav att aspirantema skall föras upp till troppchefskompetens i fackhänseen- de.

Utredningen redovisar exempel på utbildningens omfattning i aspirant- skolan för regementsofficerare i striltjänst i tabell 1 1.2.

Tabell 11.2 Exempel på utbildningens omfattning vid AspS för rege- mentsofficersaspiranter i striltjänst (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesgrupp Antal timmar

Fackutbildning (striltjänst) 700 Allmänmilitär utbildning 755 Ledar— och lärarutbildning 105 Ovrig militär utbildning 185

Fysisk träning m. m. 140 Reserv 95 Summa 1 980

Det praktiska skedet som följer efter AspS omfattar ca 16 veckor och bör utnyttjas till att ge aspirantema möjlighet att praktiskt tillämpa det inhämtade kunskapsstoffet. Härvid kan det enligt utredningens mening vara lämpligt att låta aspirantema tjänstgöra som biträdande instruktörer under ett första skede av de värnpliktigas grundutbildning. Resterande del av praktikskedet bör ägnas åt praktisk tjänstgöring vid strilförband i befattningar som motsvarar aspiranternas krigsbefattningar.

11.3.3 Regementsofficersskola 1 (ROS 1) Utredningen har i det föregående förordat en normalutbildningsgång som innebär att den inledande regernentsofficersutbildningen delas upp på tre skeden (skolor), av vilka två genomförs före regementsofficersutnämning- en. Målet för regementsofficersskolorna bör ses som delmål i ett större sammanhang nämligen i en konsekvent kompetensuppbyggnad till bataljonschefskompetens. Det första av dessa tre skeden, regementsofficersskola 1 (ROS 1), föreslås innehålla strilutbildning, som i stort motsvarar utbildningen vid nuvarande FMUl och RK 1, samt befälsutbildning. Utredningen utgår från att eleverna under loppet av ROS 1 inom facket efter hand ges en viss specialisering på ”fackområdet” stridsledning resp. luftbevakning. Delmål för fackutbildningen föreslås vara att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna krigsplaceras ' istridsledningstjänst: som radarjaktledarbiträde med möjlig- het att genomföra enkla talstridsled- ningsuppdrag . iluftbevakningstjänst: biträdande målföljningsledare i luftför-

svarscentral typ ]. Eleverna kommer efter ROS 1 att sakna den praktiska erfarenhet av

tjänsten vid strilförband som erfordras för att kunna placeras som radarjaktledare med talstridsledningskapacitet eller målföljningsledare.

Den allmänmilitära utbildningen under ROS ] bör omfatta erforderlig komplettering vad gäller tjänstgöring som instruktör vid grundläggande värnpliktsutbildning. Utbildningsmålet i allmänmilitär utbildning föreslås vara att eleverna skall kunna leda förberedelser och strid i motståndsnäste samt tjänstgöra som instruktör vid AMU av värnpliktiga.

Utredningen har beräknat ROS 1 omfattning till ca 38 arbetsveckor. Enligt utredningens mening är en samordning av regementsofficersut- bildningen på flyglinjen och strillinjen i och för sig önskvärd under ROS 1. Innehållet i ROSl och utbildningsmålet för denna skola är emellertid i utredningens förslag helt olika för de båda kategorierna. En ytterligare försvårande omständighet när det gäller möjligheterna till samordning är att viss del av fackutbildningen på strillinjen med hänsyn till tillgången på utbildningsanordningar måste bedrivas vid flygvapnets skolor iTullinge.

Utredningen anser vidare att vissa fördelar sannolikt kan vinnas om eleverna vid ROS 1 ges möjlighet att komma i kontakt med och lära känna äldre kamrater på strillinjen. Detta talar för att ROS 1 åtminstone delvis bör bedrivas vid samma utbildningsanstalt som regementsofficers- skola 2 (ROS 2) vilken utredningen utgår från kommer att förläggas till flygvapnets krigsskola. ROS 1 kan i så fall delas upp så att en del kommer att omfatta den utbildning som är bunden till viss strilmateriel och en del, omfattande resterande utbildning, som kan förläggas till flygvapnets krigsskola vid en tidpunkt när det där pågår en ROS 2. Vid prövning av möjligheterna att på detta sätt dela upp ROS l måste emellertid hänsyn tas till konsekvenserna ifråga om lokalbehov, lärarbehov och utbildnings- resultat. Utredningen anser att det bör ankomma på chefen för flygvapnet att göra denna prövning.

Utredningen redovisar i tabell 11.3 ett exempel på utbildningens omfattning vid ROS ] efter genomförande av utredningens i denna punkt framförda förslag.

ROS 1 följs av ett skede praktisk tjänstgöring om ca 18 veckor. Under detta skede bör regementsofficersaspiranterna dels tjänstgöra som instruktörer under ett första skede av de värnpliktigas grundutbildning, dels tjänstgöra under handledning som radarjaktledare i talstridsledning eller målföljningsledare.

Tabell 11.3 Exempel på utbildningens omfattning vid ROS 1 på strillin- jen (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämne Antal timmar Fackutbildning (striltjänst) 400 Allmänmilitär utbildning 510 Ledar— och lärarutbildning 1 10 Övrig militär utbildning 310 Fysisk träning rn. m. 110 Reserv 7 5 Summa 1 515

Nästa skolmässiga skede i regementsofficersutbildningen — regementsoffi- cersskola 2 (ROS 2) leder fram till regementsofficersutnämning. Utred- ningen har utgått från att ROS 2 i likhet med nuvarande RK 2 bör vara gemensam för flyglinjen och strillinjen. Utredningens förslagi fråga om allmänmilitär utbildning samt ledar- och lärarutbildning för strillinjen innebär dock vissa avsteg från denna princip.

Fackutbildningen har samma omfattning för flyglinjen och strillinjen. Utbildningen i striltjänst bör i princip syfta till att bibehålla tidigare uppnådda kunskaper och färdigheter. Detta innebär att regementsoffice- rarna efter ROS 2 och med förenämnda praktiska tjänstgöring som grund skall kunna tjänstgöra som

0 i stridsledningstjänst: radarjaktledare i talstridsledning . iluftbevakningstjänst: målföljningsledare i luftförsvarscentral typ 1.

Den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och lärarutbildningen fö- reslås få större omfattning på strillinjen än på flyglinjen vilket gör att möj- ligheterna till samläsning i dessa delar blir obetydlig. Delmålet för den allmänmilitära utbildningen på strillinjen föreslås vara att eleverna skall kunna tjänstgöra som ställföreträdande områdeschef samt ställ- företrädande plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. När det gäller tillämpad övning i flygbasförsvar bör samordning med flyg— linjen kunna komma till stånd.

ROS 2 på strillinjen är i utredningens förslag ca 4 1/2 arbetsvecka längre än på flyglinjen. Utredningen föreslår därför att strillinjen påbörjar ROS 2 41/2 vecka före flyglinjen samt att utbildningen på strillinjen inleds med allmänmilitär utbildning och ledar- och lärarutbildning. Därigenom kan samläsning komma till stånd inom ämnesområdena övrig militär utbildning, allmänna läroämnen samt fysisk träning rn. rn.

Utredningen redovisar i tabell 11.4 ett exempel på utbildningens omfattning vid ROS 2 för regementsofficerare på strillinjen.

Tabell 11.4 Exempel på utbildningens omfattning vid ROS 2 (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal lektionstirnmar1 Fackutbildning (striltjänst) 145 Allmänmilitär utbildning 190 Ledar- och lärarutbildning 160 Ovrig militär utbildning 525 Allmänna läroämnen 30 Fysisk träning m. m. 85 Reserv 50

&

Summa 1 185

' Lektionstid 40 min. Summan motsvarar 1 055 arbetstimmar.

Efter regementsofficersskola 2 bör regementsofficeren på strillinjen gå genom fortsatt strilutbildning (FSU). Till FSU har utredningen fört den fackutbildning som f. n. ges under FMU: 2 och löjtnantskursen.

Utredningen redovisar i tabell 11.5 ett exempel på utbildningens omfattning under FSU.

Tabell 11.5 Exempel på utbildningens omfattning under FSU (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal timmar Fackutbildning (striltjänst) 715 Fysisk träning m. rn. 60 Reserv 40 Summa 815

Målet för utbildningen i striltjänst föreslås vara att ge regements- officerarna formell kompetens för att kunna tjänstgöra som . istridsledningstjänst: radarjaktledare i datastridsledning i luft- försvarscentral typ 1 0 i luftbevakningstjänst: luftbevakningsledare, identifieringsleda- re eller radarövervakare i luftförsvars- central typ 1

Utredningen finner här anledning påpeka att regementsofficerarna inte har reell kompetens för nyssnämnda befattningar förrän efter fullgjord regementsofficersskola 3 (ROS 3) och viss tids praktisk tjänstgöring i strilbefattningar, dvs. när regementsofficerarna uppnått kompetens för att bestrida befattningar på kompanichefsnivån (K-nivån).

1 och för sig vore det tänkbart att förskjuta utbildningen i datastrids- ledning till en senare tidpunkt i utbildningsgången. Utredningen har nämligen i sina modeller över yrkesfackens principiella uppbyggnad räknat med att regementsofficeren i striltjänst placeras i befattningar på plutonchefsnivån efter genomgången ROS 2 och intill dess han uppnår reell kompanichefskompetens. Den inplacering av datastridsledningsut- bildningen som här föreslås synes dock vara motiverad av följande skäl. Möjligheterna att i fred öva i talstridsledningsuppgifter är begränsade eftersom striltidsproduktionen i fredstid till större delen är knuten till strilförband där datastridsledning tillämpas. Regementsofficerarnas freds- sysselsättning vid sådana strilförband med modern materiel blir mera meningsfuu om de utbildats för datastridsledningsuppgifter. Detta hänger samman med att utbildningspositionerna på den nivå varom här är fråga synes kräva denna utbildning.

I detta sammanhang vill utredningen påpeka att den inte haft underlag för att bedöma huruvida antalet fredsuppgifter räcker till för att ge all personal med utbildning i datastridsledning erfordeng övning för sina krigsuppgifter. Behovet av striltidsproduktion i fredstid är svårbedömt. Utredningen utgår emellertid från att det skall finnas möjligheter till effektiv Simulatorträning därest efterfrågan på striltid inte blir tillräcklig.

Utbildningsmålet för fackutbildningen under FSU stämmer överens

med det för motsvarande utbildningsskede i normalutbildningsgången för kompaniofficerare i striltjänst. Utredningen förutsätter att möjligheterna till samordning med kompaniofficersutbildningen tas till vara så långt det är möjligt.

1 1.3.6 Regementsofficersskola 3 (ROS 3)

Utredningens förslag till normalutbildningsgång för regementsofficerare i striltjänst innehåller ett helt nytt skolmässigt utbildningsskede — rege- mentsofficersskola 3 (ROS 3). Inplaceringen av ROS 3 föreslås vara sådan att en logisk kompetenstillväxt till kompanichefsnivån ernås. Det innebär att ROS 3 bör följas av ett skede om ca ett år med praktisk tjänstgöring för att ge regementsofficerarna erforderliga kunskaper och erfarenheter för placering i befattningar på kompanichefsnivån.

Utbildningen under ROS 3 föreslås huvudsakligen omfatta allmän befälsutbildning. Den skolmässiga fackutbildningen får anses vara slutförd i och med FSU. Däremot bör de skeden om ca ett år vartdera som utredningen lagt in före och efter ROS 3 utnyttjas bl. a. för praktisk tjänstgöring i strilbefattningar.

Målet för den allmänmilitära utbildningen under ROS 3 föreslås vara att regementsofficerarna skall kunna tjänstgöra som chef för motstånds- område samt som plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. Utredningen anser att regementsofficerarna efter genomgången ROS 3 måste få tillfälle att praktiskt tillämpa de inhämtade kunskaperna som plutonchef under minst ett första skede av de värnpliktigas grundutbild- ning.

Utredningen redovisar i tabell 11.6 ett exempel på utbildningens omfattning vid ROS 3.

Tabell 11.6 Exempel på utbildningens omfattning vid ROS 3 (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Antal timmar Allmänmilitär utbildning 205 Ledar- och lärarutbildning 15 0 Ovrig militär utbildning 270 Fysisk träning m. m. 50 Reserv 35 Su mma 7 10

11.3.7 Allmän kurs vid militärhögskolan

Den obligatoriska skolmässiga utbildningen för att ge regementsofficerare kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefsnivå och högre nivåer avslutas liksom f. n. av allmän kurs vid militärhögskolans flyglinje.

Utredningens överväganden och förslag rörande MHS allmänna kurs har redovisats i det föregående (punkt 10.5.4). Därav framgick bl. a. att utredningen räknar med en gemensam allmän kurs för flygvapnets regementsofficerslinjer. Vidare framhölls att kursen bör ökas ut från 27

till 32 arbetsveckor. Av det totala antalet arbetsveckor bör fyra avses för flygförarnas flygtjänstgöring.

När det gäller strilpersonal anser utredningen att två av dessa fyra veckor liksom f. n. bör avses för orienterande tjänstgöring vid flygför- band. Återstående två veckor föreslås användas till att bibringa eleverna fördjupad taktisk utbildning i striltjänst kombinerad med praktisk tjänstgöring vid strilförband.

12. Rekrytering och utbildning av övrig personal i markfacken

12.1. Utbildningsmål 12.1.1 Nuläge

Nuvarande mål i stort för plutonsofficersutbildningen är att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som plutonsofficer i aktuellt yrkesfack (striltjänst, sambandstjänst osv.). För nuvarande flygteknikerutbildning anges dock målet i stort vara att ge eleverna de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att de — efter erforderhg praktik — skall kunna tjänstgöra upp till gruppchefsnivå i fred och troppchefsnivå i krig.

Härutöver anges i nuvarande utbildningsbestämmelser mål även för olika ämnesområden inom plutonsofficersutbildningen, t. ex. för allmän- militär utbildning (jfr kap. 9, punkt 9.5.2 och bilaga 16), yrkes- eller fackutbildning och utbildning i allmänna läroämnen (jfr kap. 9, punkt 9.9.1 och bilaga 17).

Slutmål för yrkes— eller fackutbildningen är att ge eleverna de kunskaper och färdigheter som fordras för att kunna tjänstgöra enligt följande1

i facket striltjänst i plutonsofficersbefattningar . inom måldatakompani . vid friliggande strilobjekt . som biträdande instruktör vid strilutbildning

ifacket sambandstjänst i befattningar

. som instruktör i sambandstjänst . som chef för sambandscentraltropp

. som fjärrskriftförmedlingsgruppchef vid radiofjärrskriftpluton

1 Skillnaderna i målsättning för de olika facken torde bl. a. hänga samman med att utbildningsbestämmelserna har olika tillkomstår.

ifacket teknisk tjänst efter typutbildningl och erforderlig praktiki befattningar

. som flygtekniker inom antingen fackområdena flygplan och vapen eller fackområdet elektro. En utförligare redovisning av nuvarande utbildningsmål i facket teknisk tjänst lämnas i bilaga 21.

Eftersom nuvarande kompaniofficersutbildning består av två delar, en allmän del (kompaniofficerskurs ]) som är gemensam för flera yrkesfack och en fackinriktad del (kompaniofficerskurs 2), ges f. n. skilda utbildningsmål för dessa olika delar av utbildningen. Motsvarande förhållande förekommer i nuvarande mästarutbildning som är uppdelad på ett allmänmilitärt skede och ett tekniskt skede.

För kompaniofficerskurs ] anges mål dels i allmän befälsutbildning, dels i markstridsutbildning. Utbildningsmål för allmän befälsutbildning är att bibringa eleverna . någon förmåga som plutonchef vid allmän soldatutbildning, . förmåga som kompaniofficer i expeditionstjänst (biträdande stabs- kompaniofficer, motsv.). Utbildningsmål för markstridsutbildning i nuvarande kompanioffi- cerskurs 1 och för allmänmilitärt skede i nuvarande mästarkurs framgår av utredningens redovisning i kapitel 9 (avsnitt 9.5).

Som utbildningsmål för fackutbildning i nuvarande kompaniofficers- kurser 2 anges att eleverna efter genomförd kurs skall ha god färdighet, färdighet eller någon färdighet i vissa utpekade befattningar inom eget fackområde i organisationen. För nuvarande mästarkurser anges mera i detalj vilka kunskaper och vilken förmåga inom fackområdet som skall bibringas eleverna. En utförligare redovisning av nuvarande mål för fackutbildningen i de olika kompaniofficerskurserna 2 och mästarkurser- na lämnas i bilaga 22.

12.1.2. Utredningens synpunkter och förslag

Som framgått av det föregående (punkt 9.1.1) bör rekrytering och utbildning av de i detta kapitel behandlade yrkesofficersgrupperna ha följande primära mål . plutonsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på tropp- chef s(T-)nivå och . kompaniofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefs(K-)nivå. En närmare redovisning av vilka yrkesofficersuppgifter som utredning- en funnit böra hänföras till troppchefsnivå resp. kompanichefsnivå har lämnats i det föregående dels för krigsorganisationen (kap. 6), dels för fredsorganisationen (kap. 8). Utredningen finner det vara av vikt att här framhålla att varje yrkesofficer utöver rollen som yrkesspecialist (fack- man) i krigs- och fredsorganisationen skall kunna tjänstgöra som utbildare (instruktör och lärare) vid yrkesutbildning inom eget fackområ-

lMed typutbildning avses den särskilda utbildning som fordras på viss flygplantyp.

de. Härutöver skall i krigsorganisationen (jfr avsnitt 9.5) plutonsofficeren kunna tjänstgöra som chef för motståndsnäste och kompaniofficeren kunna tjänstgöra som chef för motståndsområde. Slutligen skall i fredsorganisationen vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning (jfr avsnitt 9.5) plutons- officeren kunna tjänstgöra som instruktör och kompaniofficeren på K-nivå kunna tjänstgöra som plutonchefl. Av varje yrkesofficer oavsett befälsnivå måste således krävas att han kan verkai tre olika roller — som chef (ledare), som yrkesspecialist (fackman) och som utbildare (instruk- tör och lärare). Som framgått av det föregående (avsnitt 9.4) bör även kompetensbildningen för yrkesofficerarna inriktas så att varje yrkes- officer fortlöpande kan göra en effektiv insats inom såväl krigs— som fredsorganisationen i de tre delroller som ingår i begreppet yrkesofficer.

Utredningen har i kapitel 9 närmare övervägt och lagt fram förslag rörande gemensamma delar — allmänmilitär utbildning, ledar- och lärarutbildning samt utbildning i allmänna läroämnen — av den utbildning som bör ingå i normalutbildningsgångarna för plutonsofficer och kompa- niofficer. I samma kapitel har också (avsnitt 9.4) framlagts utredningens syn på hur normalutbildningsgångarna principiellt bör byggas upp med systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgö- ring. Utredningen anser sig därför i detta kapitel kunna begränsa sin framställning till vissa tidigare obehandlade frågor. Dessa är främst frågor om fördelning av dels olika ämnesgrupper på olika skeden av skolmässig utbildning, dels tid för skolmässig utbildning resp. praktisk tjänstgöring m. m. isyfte att ernå lämplig kompetenstillväxt.

12.2 Rekrytering m. m. 12.2.1 Allmänt

Av utredningens överväganden och förslag i det föregående (främst kap. 9, avsnitt 9.2) har bl. a. följande framgått . normalutbildningsgångarna för plutonsofficerare bör bygga på extern rekrytering inom ramen för värnplikten varvid förutsätts att huvudde- len av aspirantema gått genom två-årig gymnasielinje, . normalutbildningsgångarna för kompaniofficerare i markfacken bör bygga på intern rekrytering, dvs. vidareutbildning av plutonsofficerare som visat lämplighet härför och bedöms ha goda utvecklingsmöjlig- heter samt 0 den inledande delen av yrkesofficersutbildningen böri möjlig utsträck- ning samordnas med värnpliktsutbildningen.

12.2.2. Rekrytering till plutonsofficer

Utredningens närmare överväganden, slutsatser och förslag rörande de krav — i fråga om befälslämplighet, förkunskaper i allmänna läroämnen

1 Som framgått av kap. 9 föreslår utredningen att målet för kompaniofficersut- bildningen i facket motor- och räddningstjänst sätts högre så att kompaniofficerama i detta fack kan tjänstgöra som utbildningsledare vid flottilj och som lärare vid flygvapnets utbildningsanstalter i markstrid och befälsutbildning.

m. m. — som bör ställas för antagning av sökande till yrkesofficersutbild- ning framgår av kapitel 9 (avsnitt 9.2). För den fortsatta framställningen kan det här vara tillräckligt att erinra om att utredningen vid extern rekrytering förutsätter att den som antas som aspirant är inskriven som värnpliktig och har visat befälslämplighet. För yngling som före inskriv- ningen ansökt eller i samband med denna ansöker om plutonsofficersut- bildning bör antagningsprövningen ske ianslutning till inskrivningen. För plutonsofficersutbildningen bör härvid rekryteringen i princip bygga på lägst gruppbefälslämplighet (jfr punkt 9.2.2).

Utredningen finner det önskvärt att rekryteringen av aspiranter till plutonsofficersutbildning kan ske bland värnpliktiga som fullgjort sin grundutbildning och därunder erhållit yrkesutbildning inom det fackom- råde — företrädesvis inom flygvapnet — inom vilket de avses anställas som plutonsofficersaspiranter. De utbildningslinjer för värnpliktiga som härvid närmast kommer i fråga redovisas i tabell 12.1.

Tabell 12.1 Värnpliktsutbildningslinjer som företrädesvis bör utgöra grund för rekrytering av plutonsofficersaspiranter

Yrkesfack Normal utbildningslinje vid rekryteringen Striltjänst chefsradarobservatör Sambandstjänst chefstelefonist Motor- och räddningstjänst brandsoldat Teknisk tjänst Fackom rådet flygplan flygplan/vapenmekaniker Fackområdet elektro elmekaniker

Ynglingar som antingen före inskrivningen ansöker om utbildning till plutonsofficer eller vid inskrivningsförrättningen anmäler intresse för eller ansöker om utbildning till plutonsofficer i ett av yrkesfacken och befinns vara lämpliga härför bör tas ut till lämplig värnpliktsutbildnings- linje (gruppchefsskola) vid flygvapnet. Det bör även vara möjligt att mellan inskrivningen och inryckningen till grundutbildning samt i varje fall under viss del av grundutbildningen — t. ex. dess första period med huvudsakligen allmänmilitär utbildning — föra över lämplig värnpliktig som uttryckt önskemål eller ansökt om utbildning till plutonsofficer till lämplig värnpliktsutbildningslinje (gruppchefsskola) enligt tabell 12.1. Utredningen vill i detta sammanhang peka på att flygvapnets nuvarande system med uppdelning av huvuddelen av vämpliktskontingenten på fyra inryckningsomgångar i vissa fall kan underlätta eller möjliggöra överfö- ring av värnpliktig till lämplig utbildningslinje för plutonsofficersutbild- ning även vid senare skeden av grundutbildningen än vad här angetts. Möjligheterna att göra sådana sena överföringar torde emellertid få prövas från fall till fall.

Vissa av de i tabell 12.1 redovisade linjerna ivärnpliktsutbildningen omfattar endast få värnpliktiga. Så är fallet främst i striltjänst och sambandstjänst. Detta innebär att basen för rekrytering av plutonsoffi- cersaspiranter ur de i sedvanlig ordning uttagna gruppbefälsvärnpliktiga blir liten. Det ter sig därför angeläget att information om rekryterings- och utbildningsförhållanden samt om anställningsmöjligheter rn. ni. när

ut bland ungdom som går genom gymnasial utbildning så att erforderligt antal sökande till utbildningen erhålls.

Utredningens i det följande (avsnitt 12.3) framlagda förslag till normalutbildningsgångar för plutonsofficerare är uppgjorda med utgångs- punkt i att huvuddelen av plutonsofficersaspiranterna under värnpliktsut- bildningen ingår i den tredje inryckningsomgången (inryckning årligen f. n. i början av juli1 ). Utredningen är angelägen framhålla att detta inte får innebära att värnpliktig som ingår i annan inryckningsomgång utestängs från möjligheten till plutonsofficersutbildning om förutsätt- ningar för uttagning till gruppbefälsvärnpliktig föreligger. I de fall plutonsofficersaspirant antas från inryckningsomgång som tidsmässigt inte ansluter till början av den egentliga plutonsofficersutbildningen — plutonsofficersskola l (POS ]) — erfordras att lämplig tjänstgöring anordnas i avvaktan på att POS 1 börjar. Utbildningstiden till plutonsof- ficer blir alltså i sådana fall längre än i normalutbildningsgången. Den enskilde som antas på detta sätt bör anställas som aspirant även för tiden intill POS 1 böq'an och antingen fullgöra praktisk tjänstgöring inom sitt yrkesfack eller — vid behov —— gå genom viss kompletterande utbildning (jfr kap. 9, avsnitt 9.10).

Utredningen utgår i de följande övervägandena om plutonsofficersut- bildningen från att plutonsofficersaspiranterna under gruppchefsskolan (GS) erhållit den i tabell 12.2 redovisade utbildningen.

Eftersom värnpliktsutbildningen är föremål för särskild utredning har tjänstgöringsåldersutredningen inte ansett sig ha anledning avge några förslag rörande grundutbildningen av värnpliktiga gruppchefer (grupp- chefsskolorna) inom de olika yrkesfacken. Som framhållits i det föregående (punkt 9.5.3) kan det emellertid, för den händelse att större

] Inom sambandstjänsten sker f. n. utbildningen av gruppbefälsuttagna telefonis- ter till chefstelefonister i två omgångar. Eleverna till dessa omgångar tas emellertid ut ur samtliga fyra inryckningsomgångar telefonister. Det årliga utbildningsbehovet av värnpliktiga chefstelefonister är f. n. endast ca 30. Utredningen anser därför att det finns skäl överväga att samla även dessa värnpliktiga till en inryckningsomgång varigenom bl. a. ernås en ytterligare samordning med utbildningen av plutonsoffi- cersaspiranter i facket sambandstjänst. Motsvarande förhållande förekommer också i facket striltjänst.

Tabell 12.2 Beräknat ämnesinnehålligruppchefsskoloma (GS)l

Ämnesområde Beräknat ungefärligt antal timmar under GS iyrkesfacket stril- sam bands— motor- och teknisk tjänst tjänst räddnings— tjänst tjänst Allmänmilitär utbildning 435 435 435 435 Fackutbildning 1 230 1 230 1 230 1 230 Ledarutbildning 10 10 10 10 Fysisk träning, inre tjänst 165 165 165 165 Reservtid 140 140 140 140 Summa 1 980 1 980 1 980 1 980

1Angivna tider återspeglar i huvudsak de nuvarande utbildningstiderna i gruppchefsutbildningen vid flygvapnet.

förändringar i värnpliktsutbildningen framdeles skulle vidtas, bli nödvän- digt att se över de följande skedena av plutonsofficersutbildningen så att delmål och slutmål med säkerhet kan innehållas.

12.2.3. Rekrytering till kompaniofficer

Kompaniofficerama i striltjänst resp. sambandstjänst rekryteras i dag bland plutonsofficerare inom resp. yrkesfack. På motsvarande sätt rekryteras i dag mästarpersonalen bland flygtekniker. Utredningen har som framgått av kapitel 7 funnit dessa rekryteringsprinciper — dvs. intern rekrytering av kompaniofficerama — lämpliga och nödvändiga. Utredningen har emellertid, mot bakgrund av att det i normalutbildnings- gångarna för kompaniofficerare i markfacken krävs drygt sju år (jfr bild 12.3 i det följande) innan den som påbörjar sin värnpliktstjänstgöring vid flygvapnet uppnår kompetens som kompaniofficer för uppgifter på P-nivån (utnämns till kompaniofficer), granskat och övervägt förutsätt- ningarna för en snabbare utbildningsväg till kompaniofficer. Utredningen får härom anföra följande.

Normalutbildningsgången för kompaniofficerare i markfacken måste — liksom övriga normalutbildningsgångar — bygga på en konsekvent och systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänst- göring. Den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången för kompaniofficerare i markfacken består t.o.m. KOSl av följande huvuddelar . värnpliktsutbildning vid gruppchefsskola (GS) ca 1 år . skolmässig utbildning ca 2 1/4 är . praktisk tjänstgöring ca 4 år.

I kompaniofficersutbildningen fram till kompaniofficersutnämningen utgör således enligt utredningens förslag den praktiska tjänstgöringen ett tungt vägande och betydelsefullt inslag. Det står också klart att en avkortning av tiden för praktisk tjänstgöring skulle kunna ge stor tidsvinst i kompaniofficersutbildningen. Utredningen finner det emeller- tid vara väsentligt och nödvändigt att kompaniofficerama redan på P-nivå besitter en omfattande praktisk yrkeserfarenhet och därmed har minst den väl befästa rutin och stabilitet i de tre yrkesofficersrollema som dagens kompaniofficerare innehar. Därmed är det enligt utredningens mening inte möjligt att göra avkall på kravet på förhållandevis lång yrkeserfarenhet med praktiska befälsförings— och arbetsledningsuppgifter hos yrkesofficeren vid kornpaniofficersutnämningen. Utredningen finner vidare att åtskilliga fördelar är förknippade med en lugn kompetens- tillväxt med samtidig successiv inskolning av den unge aspiranten i de praktiska befäls- och arbetsledaruppgiftema. Om man emellertid bortser från kraven på omfattande praktisk yrkeserfarenhet hos den nyutnämnde kompaniofficeren är det däremot möjligt att konstruera en snabb utbildningsgång till kompaniofficer. Denne får emellertid då inte samma yrkeskvalitet som dagens kompaniofficer eller den förstärkta yrkeskvali- tet som utredningens förslag till utbildningsgång bör medföra.

Enligt utredningens mening föreligger samma krav på praktisk yrkes- erfarenhet och stabilitet i befäls- och arbetsledaruppgiftema hos kompa-

niofficeren oavsett om rekryteringen sker externt eller internt bland plutonsofficerare.

En extern rekrytering av kompaniofficerare skulle hypotetiskt kunna ske från plutonsbefälsvärnpliktiga varvid även i övrigt särskilda antag- ningskrav skulle kunna ställas upp. Ytligt sett skulle en sådan extern rekryteringsväg kunna ge tidsvinst i fråga om den skolmässiga utbildning- en och därför te sig tilltalande.

Utredningen finner emellertid att den del av den skolmässiga utbild- ningen till kompaniofficer som utgörs av militära ämnen1 inte kan minskas även om kompaniofficerama rekryterades externt ur gruppen plutonsbefälsvärnpliktiga. Även om en utbildningsgång till kompani- officer i facken stril-, samband- eller motor— och räddningstjänst grundades på och inleddes av ett skede med utbildning av plutonsbefäls- värnpliktiga till T-nivån skulle det vara nödvändigt att organisera efterföljande skede i huvudsak på sätt som utredningen i det följande föreslår för plutonsofficersskola l (POS 1).

Som nyss anförts skulle vid extern rekrytering av kompaniofficerare hypotetiskt kunna ställas särskilda antagningskrav även i övrigt — t. ex. i fråga om förkunskaper i allmänna läroämnen. Om antagningskraven därvid ställdes tillräckligt högt och aspirantema uppfyllde kraven skulle den av utredningen föreslagna undervisningen i allmänna läroämnen kunna utgå ur kompaniofficersutbildningen. Enligt utredningens förslag omfattar denna totalt ca 740 timmar (motsvarar 18—19 arbetsveckor eller fyra—fem månader). Vinsten i utbildningstid om undervisningen i allmänna läroämnen kunde slopas i utbildningsgångarna ter sig därför obetydhg jämförd med den totala tiden från värnpliktstjänstgöringens början intill dess yrkesofficeren uppnår P-nivån, dvs. utnämns till kompaniofficer. Ett slopande av undervisningen i allmänna läroämnen i kompaniofficersutbildningen skulle i praktiken förutsätta att antagnings- kraven i fråga om förkunskaper fastställdes till att motsvara genomgången tre-årig gymnasieskola. Enligt utredningens mening kan man hysa vissa farhågor att rekryteringsutfallet härvid inte skulle bli helt tillfreds- ställande.

En huvudinvändning mot extern rekrytering av kompaniofficerare är att man därmed frånsäger sig möjligheterna till urval av de för kompaniofficersutbildning och befälsuppgifterna på K-nivån bäst lämpa- de plutonsofficerarna. Utredningen finner att extern rekrytering av kompaniofficerare i markfacken vid flygvapnet inte är motiverad.

Utredningen anser sig sammanfattningsvis kunna konstatera att en medveten avkortning av tiden för kompaniofficersutbildningen inte kan göras utan att man samtidigt gör avkall på kravet på kunskaper och/eller praktisk erfarenhet hos kompaniofficerama på K-nivå. Utredningen återkommer i punkt 12.4.2 med vissa detaljsynpunkter på rekryteringen av kompaniofficerare i markfacken.

1Hit räknar utredningen även fysisk träning, inre tjänst samt den del av reservtrden som svarar mot de militära ämnesområdenas omfattning.

12.3. Plutonsofficersutbildning 12.3.1 Nuläge

Som framgått av kapitel 4 sker flygvapnets plutonsofficersutbildning f. n. i form av två direkt på varandra följande kurser — plutonsofficerskurs 1 och 2 (PK 1 och PK 2) —— om 12 resp. 10—12 månader. Ytterligare obligatorisk utbildning förekommer inte.

Även nuvarande flygteknikerutbildning1 — av vilken f. n. förekommer flera varianter beroende på elevernas förkunskaper — sker i en samman- hängande följd. De två huvudvariantema (jfr bild 12.1) förutsätter att eleven fullgjort första tjänstgöring som värnpliktig i teknisk befattning vid flygvapnet. För elever som fullgjort första tjänstgöring på annat sätt tillkommer — utöver vad som redovisas i bild 12.1 — efter värnplikts- tjänstgöringen ca sex månaders utbildning vid flottilj. Av huvudvarianter- na är den första avsedd för elever med lämpligaste gymnasial bakgrund.2 Elever med andra förkunskaper går genom den andra varianten av utbildning.

Utredningen redovisar närmare i bilaga 23 nuvarande omfattning av och innehåll i dels de olika plutonsofficerskurserna för facken striltjänst och sambandstjänst, dels de skilda skedena i flygteknikerutbildningen.

1 I sina överväganden i det följande utgår utredningen från den utbildningsgång som enligt beslut av chefen för flygvapnet skall tillämpas vid flygteknikerutbildning- en budgetåret 1972/73. Bestämmelserna för utbildningen är givna ] "Provrsonsk ändring av BUF lll kap. B". . _ Elever med gymnasieskolans gren för flygmekaniker inom fordonslinjen eller med teleteknisk variant av elteknisk gren inom gymnasieskolans tvååriga tekniska linje.

Bild 12.] Nuvarande utbildning till plutonsofficer i stril- resp. sam- bandstjänst och till flygtekniker1

År [F 1 % 2 % 3 Striltjänst PK 1 PK 2 Sambandstjänst PK 1 PK 2 Fteutb variant 1 Vpltjg A B D variant 2 Vpltjg A B C D

1 För flygteknikerutbildningen används i bilden följande beteckningar (jfr även bilaga 23): A Grundläggande utbildning, ca tre månader

B = Militärt skede, ca 11 veckor C = Tekniskt skede, första perioden, 14—17 veckor D = Tekniskt skede, andra perioden, ca 22 veckor. SOU 1973: 34

12.3.2. Utbildningens principiella utformning

Utredningen har i det föregående (kap. 9, avsnitt 9.4) framhållit att all kompetensbildning, oavsett inriktning mot befälsnivå, måste präglas av en systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgö- ring i befattningar såväl inom freds- som krigsorganisationen. Utredning- ens förslag till principiell uppbyggnad av normalutbildningsgångarna för plutonsofficerare åskådliggörs i bild 12.2. Utredningen vill understryka att bilden uteslutande åskådliggör principer. Som framgår av utredning- ens överväganden och förslag i de följande punkterna kommer nämligen omfattningen av den skolmässiga utbildningen inte att bli exakt densamma inom de olika yrkesfacken.

Bild 12.2 Principiell uppbyggnad av normalutbildningsgångarna för plu- tonsofficerare

ÅrL112|3l4|5l61718| I I I I I | I 1 j |H— T-nivå .. Praktisk r | - MTU ors ae GS POS1 Praktlkskede Eosz tjänstgöring Eosa

Utredningens framställning i det följande inriktas (jfr punkt 12.1) främst på frågor om fördelning av olika ämnesgrupper på de enskilda skedena av skolmässig utbildning. Vidare ägnas särskild uppmärksamhet åt awägningen mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring. Utredningens närmare överväganden och förslag rörande gemensamma delar av utbildningen återfinns i kapitel 9. Däri har bl.a. behandlats allmänmilitär utbildning (avsnitt 9.5), ledar— och lärarutbildning (avsnitt 9.6) samt utbildning i allmänna läroämnen (avsnitt 9.9).

12.3.3. Plutonsofficersskola 1 (POS ]) A. Utbildningsmål m. m.

Plutonsofficersskola 1 (POS 1) bör utformas med utgångspunkt i att plutonsofficersaspirantema fullgjort grundutbildning som värnpliktiga (gruppchefsskola) och därunder uppnått kompetens som gruppchefer (för befattning för värnpliktig på G-nivån) inom eget yrkesfack i flygvapnets krigsorganisation (jfr avsnitt 12.2). För de fall — utredningen utgår från att sådana undantagsvis kan förekomma — plutonsofficers- aspirant efter grundutbildningen inte har den utgångsnivå i fråga om kunskaper från det allmänna skolväsendet som erfordras för att påbörja plutonsofficersskola l bör vederbörande före POS 1 gå genom särskild kompletteringsutbildning (jfr kap. 9, avsnitt 9.10).

Målet för plutonsofficersskola ] bör, i enlighet med utredningens grundsyn på hur kompetensuppbyggnaden till troppchefsnivån bör ske, ses som delmål i plutonsofficersutbildningen. Utredningen föreslår att delmål i stort för plutonsofficersskola ] bör vara att ge eleverna

0 de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att de efter typutbildning1 , praktisk tjänstgöring och ytterligare skolning vid POS 2 skall kunna tjänstgöra i krig och fred som plutonsofficer i aktuell2 tjänst inom eget fackområde, . god färdighet som biträdande instruktör vid yrkesutbildning inom eget fackområde samt . god färdighet som ställföreträdande nästeschef i krig, . god färdighet som biträdande instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. Plutonsofficersaspirantema bör efter genomgången POS 1 kunna krigs- placeras enligt följande

elev ifacket t. ex. i

striltjänst biträdesbefattning på G-nivån i strilorganisationen sambandstjänst chef linjegrupp motor— och räddningstjänst biträdande räddningsledare teknisk tjänst mekanikerbefattning (på G-nivån).

B. Fackutbildning

Fackutbildningen under plutonsofficersskola l bör som utgångspunkt ha kunskapsnivån under gruppchefsskolan (GS) och bygga vidare på denna (jfr avsnitt 12.2, bl.a. tabell 12.2). Rörande fackutbildningens innehåll under plutonsofficersskola 1 för de olika yrkesfacken har utredningen följande synpunkter.

POS 1 i striltjänst bör med angivet delmål för utbildningen omfatta fortsatt luftbevakningsutbildning innefattande en övergång från radarob- servatörsutbildning till utbildning för övriga biträdesbefattningar i stril— tjänst. Eleverna bör således under POS l få en första inblick i stridsledningstjänsten. Utbildningen i striltjänst bör inriktas så att eleverna efter POS 1 under handledning av äldre, erfaret befäl kan deltaga i utbildningen av värnpliktig personal i striltjänst. Utredningen utgår från att fackutbildningen under POS 1 bör kunna leda fram till en kunskaps— nivå som istort motsvarar den nivå som dagens elever uppnått efter skede 3 i plutonsofficerskurs 2. För fackutbildningen under POS 1 i striltjänst räknar utredningen med totalt ca 15 arbetsveckor.

POS l i sambandstjänst bör med angivet delmål innehålla huvuddelen av den utbildning i sambandstjänst som i dag ges eleverna under plutonsofficerskurs 1 och 2. I dagens utbildning till plutonsofficer i sambandstjänst ingår emellertid 500 timmar utbildning i telegrafering. Vid granskning av uppgifterna för plutonsofficerare i sambandstjänst har utredningen ansett sig kunna konstatera att endast ett fåtal plutonsoffi- cerare i flygvapnets krigs- och fredsorganisationer har praktisk använd- ning för kunskaper och förmåga i telegrafering. Utredningen föreslår därför att utbildningen i telegrafering utgår ur den obligatoriska

1 Gäller endast elever i facket teknisk tjänst. Striltjänst, sambandstjänst, motor- och räddningstjänst resp. teknisk tjänst.

plutonsofficersutbildningen i sambandstjänst och i stället meddelas — i form av senare specialutbildning — endast de plutonsofficerare som har behov av kunskaper och färdighet i telegrafering. Utredningen har bedömt behovet av utbildningstid för fackutbildningi sambandstjänst till ca 15 veckor.

POS 1 i motor- och räddningstjänst bör omfatta dels motorutbildning, dels utbildning i brand- och räddningstjänst.

Plutonsofficerarna i facket motor- och räddningstjänst är avsedda för uppgifter i krig och fred som kräver en gedigen motorutbildning. Under grundutbildningen till brandsoldat erhåller de en körutbildning som leder till förarbevis på de fordon som förekommer inom brand- och räddnings- tjänsten. Med denna körutbildning som grund bör eleverna under POS 1 gå genom utbildning till instruktörer i motortjänst. lnstruktörsutbild- ningen sker lämpligen vid arméns motorskola där eleverna bör gå genom instruktörskurs i motortjänst (hjulfordon) för flygvapnet (kurs A-ZOC FV enligt arméns kurskatalog för statbefäl). Kursen omfattar ca tio arbets- veckor varav två är avsedda för vinterutbildning.

Utredningen anser att instruktörsutbildningen i motortjänst skall vara en obligatorisk grundutbildning för alla blivande plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst. lnstruktörskursen bör inräknas i POS 1. Eleverna bör dock påbörja instruktörskursen först sedan den i POS 1 ingående allmänmilitära utbildningen, utbildningen i brand- och rädd- ningstjänst samt ledare- och lärarutbildningen är genomförd. Instruk- törskursen i motortjänst kan behöva placeras in med hänsyn till årstid, beläggningen av kurser vid motorskolan o. d. Utredningen har bedömt att eleverna kan gå genom instruktörskursen i motortjänst under praktik- tiden mellan POS ] och POS 2. Det förhållandet att instruktörskursen i motortjänst bör inräknas i POS 1 men kan genomgås under praktiktiden mellan POS 1 och POS 2 bör enligt utredningens mening inte medföra att utnämning till överfurir av plutonsofficersaspiranterna i detta yrkesfack sker senare än vad som är normalt för övriga gmppchefer.

Utbildningen i brand- och räddningstjänst under POS l bör utgöra den grundläggande fackutbildningen för blivande räddningsledare. Den bör i stort omfatta den brand- och räddningsutbildning som ingår i flottilj- poliskurs enligt nu gällande bestämmelser för utbildning vid flygvapnet. Utredningen har bedömt att för denna utbildning erfordras åtta till nio arbetsveckor.

För fackutbildning under POS ] i motor- och räddningstjänst erfordras därför totalt ca 18—19 arbetsveckor.

POS 1 i teknisk tjänst bör utformas enligt följande. I nuvarande utbildning ingående teoretiska undervisning inom matematikens och fysikens områden vill utredningen betrakta som erforderlig fackteori och hänföra till fackutbildning. Utredningen har konstaterat att nuvarande fackutbildning ger de grundläggande tekniska kunskaper och färdigheter som avses i målsättningen. Utredningen anser därför att fackutbildningen under POSl bör ha samma omfattning och innehåll som fackutbild- ningen under andra perioden av flygteknikerkursens tekniska skede. Härutöver kan framhållas att en fackutbildning av denna omfattning bedöms nödvändig för att eleverna i facket teknisk tjänst skall kunna

tillgodogöra sig typutbildningen och få lämplig praktisk tjänstgöring mellan POS 1 och POS 2 (jfr även punkt 12.3.4 i det följande).

För fackutbildningen under POS l i teknisk tjänst räknar utredningen därför med totalt ca 19—20 arbetsveckor.

C. Övrig militär utbildning

Den övriga militära utbildningen under plutonsofficersskola 1 bör ge eleverna kunskaper i ämnen som dels erfordras för krigs- och fredsupp- gifterna på G-nivån (närförberedelser), dels är grundläggande för utbild- ningen under efterföljande skolor (fjärrförberedelser). Detta innebär undervisning (utbildning) i bl. a. försvarskunskap, organisation, uppgifter, taktik och verksamhet inom övriga — främst för resp. yrkesfack närliggande — delar av flygvapnet. För yrkesfacken motor- och räddnings- tjänst samt teknisk tjänst bör huvuddelen av tiden under denna rubrik ägnas åt bastjänstutbildning.

Eftersom plutonsofficerarna först under en senare del av sin yrkesof- ficersverksamhet bör tas i anspråk för uppgifter inom stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst bör, enligt utredningens mening, utbildningen för sådan verksamhet kunna begränsas till det minimum som erfordras för den dagliga tjänsten under närmast aktuell verksamhet.

För övrig militär utbildning under POSl räknar utredningen med följande ungefärliga omfattning i arbetsveckor

i facket striltjänst

” sambandstjänst motor— och räddningstjänst teknisk tjänst ” ”

o—A—ILIIKII

D. Sammanfattning

Utredningen har i kapitel 9 i det föregående lagt fram förslag rörande utbildning av gemensam natur som bör ingå i varje plutonsofficersskola l oavsett yrkesfack. I plutonsofficersskola 1 böri enlighet härmed ingå . allmänmilitär utbildning om ca 13 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.5) . ledar- och lärarutbildning om ca 4 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.6)

. utbildning i allmänna läroämnen om ca 220 timmar (jfr avsnitt 9.9) . fysisk träning och inre tjänst om ca 3 timmar/arbetsvecka (jfr avsnitt 9.8) samt . reservtid om ca 5 % av totala utbildningstiden (jfr avsnitt 9.8). Utredningen föreslår att plutonsofficersskola 1 (POS 1) för mark- facken får en omfattning av ca 48 arbetsveckor. Utbildningstiden bör

med utgångspunkt i de i det föregående framförda förslagen lämpligen delas upp på olika ämnesområden enligt exempel i tabell 12.3.

12.3.4. Praktikskede efter POS 1

Enligt nu gällande utbildningsbestämmelser skall flygteknikern (hjälptek- nikem) efter flygteknikerkursens militära skede fullgöra trupptjänst som

Tabell 12.3 Exempel på utbildningens omfattning vid POS 1 för mark- facken (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungefärligt antal timmar under POS 1

i yrkesfacket

stril- sambands— motor- och teknisk

tjänst tjänst räddnings— tjänst

tjänst Allmänmilitär utbildning 510 510 510 510 Fackutbildning 610 610 750' 7802 Ledar- och lärarutbildning 165 165 165 165 Ovrig militär utbildning 200 200 60 30 Allmänna läroämnen 220 220 220 220 Fysisk träning m.m. 140 140 140 140 Reservtid 90 90 90 90 Summa 1935 1935 1935 1935

' Varav ca 400 timmar i motortjänst samt ca 350 timmar i brand- och räddningstjänst (jfr punkt 12.3.3 B). 2 Jfr även punkt B i det föregående.

biträdande instruktör vid ordinarie värnpliktsutbildning vid egen flottilj under period A (ca tre veckor). F.n. förekommer inte motsvarande instruktörstjänstgöring inom plutonsofficersutbildningen i facken stril— tjänst och sambandstjänst.

Utredningen anser att varje plutonsofficersaspirant, för att han skall kunna nå upp till god färdighet som instruktör i allmänmilitär utbildning, bör tjänstgöra som biträdande instruktör för värnpliktiga i allmänmilitär utbildning under hela första skedet av grundutbildningen (ca tre månader). Tjänstgöringen bör ske under handledning av rutinerad plutonchef och läggas in snarast efter plutonsofficersskola 1.

Plutonsofficersaspiranterna i facket motor- och räddningstjänst bör — utöver nyssnämnda instruktörstjänstgöring — efter genomgången instruk- törskurs i motortjänst (jfr punkt 12.3.3 B) också ha praktisk tjänstgöring som biträdande instruktör i motortjänst för värnpliktiga bilförare under första skedet (ca tre månader) av grundutbildningen.

Plutonsofficersaspiranten i facket teknisk tjänst bör efter plutonsoffi- cerskurs l — utöver och efter nyssnämnda instruktörstjänstgöring vid allmänmilitär utbildning — gå genom typutbildning på den flygplantyp som han närmast skall arbeta med. Typutbildningen omfattar enligt gällande utbildningsbestämmelser tre till fyra månader. Den bör läggas in så tidigt som möjligt efter POS 1 för att plutonsofficersaspiranterna skall få tillfälle att under påföljande praktiska tjänstgöring före POS 2 tillämpa de under POS 1 och typutbildningen inhämtade kunskaperna. Aspiranter- na bör under den praktiska tjänstgöringen som elever biträda rutinerade plutonsofficerare och därvid få tillfälle att under handledning lösa de uppgifter som ankommer på en plutonsofficer i teknisk tjänst.

Plutonsofficersaspiranterna bör i övrigt under återstående del av praktiktjänstgöringen tjänstgöra i befattningar som bl.a. nära överens- stämmer med krigsbefattningen dvs. istriltjänst som radarobservatör, chefsradarobserva-

tör, radarjaktledarbiträde (motsvarande)

i sambandstjänst bl. a. i sambandsexpeditionstjänst i motor- och räddningstjänst som biträdande räddningsledare och bi- trädande instruktör i brand- och rädd- ningstjänst.

Plutonsofficersaspiranterna inom facken sambandstjänst, motor— och räddningstjänst samt teknisk tjänst bör även delta i förekommande bastjänstutbildning och basövningar.

Utredningen bedömer att om den praktiska tjänstgöringen skall kunna ge den ingående erfarenhet och befästa förmåga som krävs för de tre yrkesofficersrollema och för att eleverna med bästa resultat skall kunna tillgodogöra sig den fortsatta utbildningen bör för den praktiska tjänstgöringen under detta skede avsättas ca två år.

12.3.5. Plutonsofficersskola 2 (POS 2) A. Utbildningsmål

Målet för plutonsofficersskola 2 bör enligt utredningens mening vara att ge eleverna . god färdighet att tjänstgöra inom eget fackområde i befattningar för plutonsofficerare på troppchefsnivån i såväl krig som fred, . god färdighet som instruktör vid yrkesutbildning inom eget fackom- råde samt . god färdighet som instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnplik- tiga under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning.

B. Fackutbildning

Rörande fackutbildningen i de olika yrkesfacken under plutonsofficers- skola 2 får utredningen framföra följande.

POS 2 i striltjänst skall leda fram till att plutonsofficerarna kan krigsplaceras i befattningar som t. ex. radarjaktledarbiträde i strilsystem m/60, trådjaktledare, biträdande målföljningsledare, analysledare m.fl. Dessa befattningar återfinns framför allt i strilsystem m/60. Utbildningen måste därför vara inriktad på denna modernare radarmateriel och dess utnyttjande i framför allt luftbevakningen men också till en liten del för stridsledningsändamål. Kunskaperna om strilsystemet skall också kunna utnyttjas i instruktörstjänsten.

Utredningen har beräknat erforderlig tid för denna utbildning till ca 12 arbetsveckor.

POS 2 i sambandstjänst skall leda fram till att plutonsofficerarna kan krigsplaceras i befattningar som t. ex. sambandsgruppchef i vissa staber, chef sambandsupplysningsgrupp. Befattningarna återfinns i flera olika sambandsförband och staber. De fordrar därför en relativt bred fackut- bildning som bl. a. måste ge en mycket god uppfattning om sambands- nätens uppbyggnad och funktion.

För att ge denna utbildning bedömer utredningen en arbetstid av ca 4 veckor nödvändig.

POS 2 imotor— och räddningstjänst bör liksom POS l i detta yrkesfack

omfatta motorutbildning samt utbildning i brand- och räddningstjänst. De under POS 1 och under den praktiska tjänstgöringen mellan POS 1 och POS 2 förvärvade kunskaperna i motortjänst bör kompletteras med en körlärarkurs under ca tre veckor vid arméns motorskola. En sådan kurs erfordras för att plutonsofficeren skall kunna tjänstgöra som instruktör vid den körutbildning av värnpliktiga bilförare som leder fram till förarbevis på tung lastbil. Elev som går genom körlärarkurs bör ha fyllt 21 år. Kursen har i utredningens förslag räknats in i utbildningen under POS 2. Utredningen anser dock att körlärarutbildningen kan senareläggas till en lämplig tidpunkt under den praktiska tjänsten efter POS 2 om omständigheter som för låg ålder, samordningssvårigheter med arméns motorskola, olämplig årstid o. d. så kräver.

Utbildningen i brand- och räddningstjänst under POS 2 bör bygga på den grundläggande fackutbildningen under POS ] och under praktiktiden mellan POS 1 och POS 2. Tyngdpunkten i denna fortsatta utbildning bör ligga i att utbilda eleverna till instruktörer i brand- och räddningstjänst. Utbildningen bör omfatta ca fem arbetsveckor.

I teknisk tjänst erfordras inte någon fackutbildning under POS 2. Den fackutbildning som plutonsofficersaspiranterna erhållit under POS 1 och under praktiktiden efter POS l (typutbildning och praktik) anser nämligen utredningen vara tillräcklig för att den blivande plutonsofficer- en skall kunna lösa sina uppgifter som fackman i krig och fred (jfr också punkt 12.3.3 i det föregående).

C. Övrig militär utbildning

Övrig militär utbildning under plutonsofficersskola 2 bör för facken striltjänst och sambandstjänst främst omfatta fortsatt taktisk utbildning anpassad till behovet av taktiskt kunnande för att tjänstgöra i T-befatt- ningar i resp. fack. För facken motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst bör den övriga militära utbildningen huvudsakligen omfatta bastjänstutbildning. Eleverna i dessa yrkesfack har nämligen under den tidigare POSl endast fått allmän grundläggande bastjänstutbildning. Någon ytterligare bastjänstutbildning torde även behöva ges eleverna i sambandsfacket.

För samtliga POS 2 bör den övriga militära utbildningen från POS 1 byggas på med en målinriktad utbildning mot krigsförberedelse- och mobiliseringsförberedelsearbete samt krigsuppgifter inom resp. yrkesfack.

D. Sammanfattning

I enlighet med utredningens i kapitel 9 framlagda förslag bör i plutonsofficersskola 2 ingå . allmänmilitär utbildning om ca 4 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.5) . ledar- och lärarutbildning om ca 3,5 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.6) . utbildning i allmänna läroämnen om ca 220 timmar (jfr avsnitt 9.9) . fysisk träning och inre tjänst om ca 3 timmar/arbetsvecka (jfr avsnitt 9.8) samt

. reservtid om ca 5 % av totala utbildningstiden (jfr avsnitt 9.8).

Eftersom utredningen bedömt att behovet av fackutbildning och i viss utsträckning även behovet av övrig militär utbildning är något olika ide skilda yrkesfacken bör omfattningen av plutonsofficersskola 2 (POS 2) anpassas efter det för varje yrkesfack föreliggande behovet. Detta varierar mellan ca 34 och ca 18 arbetsveckor. Utbildningstiden bör med utgångspunkt i utredningens förslag lämpligen fördelas på olika ämnes- områden enligt exempel i tabell 12.4.

Tabell 12.4 Exempel på utbildningens omfattning under POS 2 för markfacken (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungefärligt antal timmar under POS 2

i yrkesfacket

stril- sambands- motor- och teknisk

tjänst tjänst räddnings— tjänst

tjänst Allmänmilitär utbildning 175 175 175 175 Fackutbildning 500 175 320' -1 Ledar- och lärarutbildning 140 140 140 140 Ovrig militär utbildning 165 75 100 100 Allmänna läroämnen 220 220 220 220 Fysisk träning m. m. 100 65 70 55 Reservtid 65 40 45 35 Summa 1 365 890 1 070 725

* Varav ca 120 timmar i motortjänst samt ca 200 timmar i brand- och räddningstjänst. För detta yrkesfack måste all fackutbildning ingå i POS 1 för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig typutbildningen och få lämplig praktisk tjänstgöring mellan POS 1 och POS 2 (jfr även punkt 12.3.3).

12.3.6. Praktisk tjänstgöring efter POS 2

I och med att eleverna gått genom plutonsofficersskola 2 (POS 2) är utbildningen till plutonsofficer avslutad. Den nyblivne plutonsofficeren bör härvid placeras i någon befattning för plutonsofficer inom det egna yrkesfacket. Härunder bör han periodvis tjänstgöra som instruktör för värnpliktiga dels vid yrkesutbildning, dels vid allmänmilitär utbildning. Denna växling mellan uppgifter bör enligt utredningens mening planeras så att alla plutonsofficerare får likvärdiga erfarenheter från och rutin inom de olika verksamhetsområdena av aktuellt yrkesfack och värnplikts- utbildningen.

Plutonsofficeren i facket motor— och räddningstjänst bör enligt utredningens mening placeras i huvudbefattning som räddningsledare. Varje räddningsledare bör dessutom tjänstgöra som instruktör i brand- och räddningstjänst, i motortjänst och — liksom övriga plutonsofficerare — i allmänmilitär utbildning. Utredningen finner det viktigt att denna cirkulation mellan uppgifter som räddningsledare och instruktör inom olika verksamhetsområden noga planläggs så att alla räddningsledarna får cirkulera mellan de olika uppgifterna i stort sett i samma utsträckning. Det måste nämligen undvikas att vissa räddningsledare huvudsakligen inriktas på instruktörsuppgifter inom den allmänmilitära utbildningen, vissa på instruktörstjänst inom brand— och räddningstjänst och vissa på

instruktörstjänst inom motortjänst. Utredningen anser att erfarenheter som instruktör från de här nämnda tre tjänstegrenama tillsammans med erfarenheterna från den praktiska tjänsten som räddningsledare ger ett nödvändigt kunskapsunderlag för dels plutonsofficerens fortsatta obliga- toriska utbildning, dels hans krigsuppgift.

Rörande längden av den praktiska tjänstgöring som plutonsofficeren bör fullgöra efter plutonsofficersskola 2 innan han går genom plutonsof- ficersskola 3 får utredningen hänvisa till efterföljande punkt.

12.3.7. Plutonsofficersskola 3 (POS 3) A. Allmänt

Den av utredningen i det föregående föreslagna, för alla plutonsofficerare Obligatoriska utbildningen leder fram till att plutonsofficeren kan bestrida vissa befattningar på troppchefsnivå i krig och fred. Plutonsoffi- cerens användbarhet utöver dessa typbefattningar är emellertid relativt begränsad. Han bör därför några år efter POS 2 få en nödvändig kompletterande utbildning för att kunna bestrida mera kvalificerade befattningar inom troppchefsnivån. Detta är också en förutsättning för att man skall kunna utnyttja yrkesofficeren med erforderlig flexibilitet inom organisationen. Den kompletterande utbildningen bör principiellt inriktas på att bredda och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper. Utredningen föreslår att denna komplettering av kunskaper bibringas plutonsofficerarna i form av en för varje yrkesfack sammanhållen skolmässig utbildning. Utredningen föreslår att denna benämns plutons- officersskola 3 (POS 3). Utredningen finner det lämpligt att flygvapnets plutonsofficerare går genom plutonsofficersskola 3 ca tre år efter plutonsofficersutnämning och så att utnämning till fanjunkare kan ske i anslutning till skolans slut.

I facket sambandstjänst kommer antalet elever vid en årligen anordnad POS 3 att bli mycket begränsat. Även i facket motor— och räddningstjänst kommer antalet elever i denna skola varje år att vara litet. Utredningen finner emellertid att den utbildning som under POS 3 bör bibringas eleverna i dessa båda fack i allt väsentligt är lika och att det därför är naturligt att en gemensam POS 3 anordnas för dessa fack. Av utbild— ningen inom båda facken är endast ca 80 timmar helt fackbundna så att de bör bedrivas med eleverna ur de båda facken åtskilda. Utredningen bedömer vidare att POS 3 för dessa båda fack bör komma att förläggas till samma utbildningsanstalt varför en sådan anordning inte bör stöta på några praktiska svårigheter.

B. Utbildningsmål

Utbildningen vid plutonsofficersskola 3 bör som anförts i punkt A i princip inriktas på att höja plutonsofficerens förmåga i markstrid och som instruktör och lärare, att fördjupa hans taktiska kunskaper samt att ytterligare fördjupa och vidga hans fackkunskaper. Utredningen anser därför att målet i stort för POS 3 bör vara att bibringa eleverna

. god färdighet som nästeschef . färdighet som instruktör och lärare vid yrkesutbildning inom eget fackområde samt . fördjupade taktiska kunskaper (för facken motor— och räddningstjänst samt teknisk tjänst gäller detta främst inom bastjänstområdet).

C. Fackutbildning

Fackutbildningen under plutonsofficersskola 3 bör enligt utredningens mening i princip ge den ytterligare teoretiska skolning som tillsammans med elevens erfarenheter från föregående praktiska tjänstgöring ger erforderlig bakgrund för att plutonsofficeren skall kunna bestrida mera kvalificerade befattningar på troppchefsnivån.

För POS 3 i striltjänst innebär detta bl. a. att fackutbildningen bör ge fördjupade kunskaper om striltaktik och förbättrade kunskaper om strilsystemets tekniska möjligheter. Utredningen bedömer att ca fyra arbetsveckor erfordras för detta.

För POS3 i sambandstjänst föreslås att fackutbildningen ger en grundlig orientering om sambandsmateriel samt om sambandsrutiner vid armé- och marinförband som har att samverka med basbataljon inom flygvapnet. Utbildningen bör i huvudsak inriktas på plutonsofficerens kommande uppgifter som chef sambandstropp i sambandspluton vid basbataljon. Utredningen bedömer att ca två arbetsveckor erfordras härför.

För POS 3 i motor— och räddningstjänst bör fackutbildningen främst avse att utbilda räddningsledaren till brandtroppchef. Utredningen bedömer att ca två arbetsveckor erfordras härför.

POS3 i teknisk tjänst föreslås omfatta fackutbildning om ca två arbetsveckor under vilka eleverna bör bibringas fördjupade tekniska kunskaper inom sitt fackområde.

D. Övrig militär utbildning

Övrig militär utbildning i POS 3 i striltjänst bör enligt utredningens mening bli av relativt liten omfattning och kunna begränsas till viss utbildning i stabs— och expeditionstjänst samt en breddning av elevernas allmänna försvarskunskaper. Härför beräknar utredningen ca en arbets- vecka.

För facken sambandstjänst, motor— och räddningstjänst samt teknisk tjänst bör utbildningen — för vilken utredningen beräknar ca tre arbetsveckor — främst syfta till att ge plutonsofficeren fördjupade allmänna taktiska kunskaper inom bastjänstområdet. Den bör vidare innefatta erforderlig bastjänstutbildning för bl.a. befattningen som brandtroppchef resp. ställföreträdande plutonchef och klargöringschef samt fjärrförberedelse för befattningar som flygfältsplutonchef, drivme- delstroppchef och transportplutonchef.

I plutonsofficersskola 3 bör, i enlighet med de av utredningen i kapitel 9

framlagda förslagen, ingå

. allmänmilitär utbildning om ca 4 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.5) . ledar- och lärarutbildning om ca 3 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.6) . fysisk träning och inre tjänst om ca 3 timmar/arbetsvecka (jfr avsnitt 9.8) samt

. reservtid om ca 5 % av totala utbildningstiden (jfr avsnitt 9.8) Eftersom utredningen föreslår att POS 3 i striltjänst får större omfattning i fråga om fackutbildning men något mindre omfattande

övrig militär utbildning än POS 3 för övriga yrkesfack kommer denna

POS 3 att bli något längre — total längd ca 14 arbetsveckor — än övriga POS 3 som föreslås omfatta ca 13 arbetsveckor. Utbildningstiden under POS 3 inom de skilda yrkesfacken bör med utgångspunkt i utredningens

förslag fördelas på olika ämnesgrupper enligt exempel i tabell 12.5.

Tabell 12.5 Exempel på utbildningens omfattning under POS 3 för markfacken (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungefärligt antal timmar under POS 3 i yrkesfacket stril- sambands— motor- och teknisk tjänst tjänst räddnings- tjänst tjänst Allmänmilitär utbild- ning 160 160 160 160 Fackutbildning 170 80 80 80 Ledar- och lärarut- ._bildning 110 110 110 110 Ovrig militär utbildning 40 110 110 110 Fysisk träning m.m. 40 35 35 35 Reservtid 25 25 25 25 Summa 545 520 520 520

12.3.8. Jämförelse mellan nuläget och MTU förslag

Utredningen redovisar i det följande jämförelser mellan utbildningsom— fånget inom vissa viktigare ämnesområden inuvarande utbildningsgångar för plutonsofficerare resp. flygtekniker och i de av utredningen föreslag- na utbildningsgångarna för plutonsofficerare i markfacken. Jämförelsen för facken striltjänst och sambandstjänst, som f. 11. inte rekryteras genom värnplikten, redovisas i tabell 12.6. Jämförelsen för facket teknisk tjänst redovisas i tabell 12.7 i vilken också redovisas utredningens förslag till utbildningsomfångi det nya facket motor- och räddningstjänst.

12.4. Kompaniofficersutbildning 12.4.1 Nuläge

Av kapitel 4 har framgått att flygvapnets kompaniofficersutbildning f. n. sker som sammanhållen utbildning i form av två direkt på varandra

Tabell 12.6 Jämförelse mellan nuvarande plutonsofficersutbildning i facken striltjänst resp. sambandstjänst och MTU förslag

Ämnesområde Ungefärligt antal arbetsveckor enligt

nuvarande utbild- MTU förslag

ningsgång

stril- sambands- stril- sambands-

tjänst tjänst tjänst tjänst Allmänmilitär utbildnings 13 14 32! 321 Fackutbildning 35 39 3152 312 Ledar- och lärarutbildning 03 3 10,5 10,5 Ovrig militär utbildning 14 04 10 9 Allmänna läroämnen 27 20 11 11

' Inkl. allmänmilitär utbildning under grundutbildningen som värnpliktig. 2 Exkl. praktisk tjänstgöring under bl. a. grundutbildning som värnpliktig. 3 Redovisas inte separat. Ingår huvudsakligen i den allmänmilitära utbildningen. " Redovisas inte separat. Viss tid är inräknad i den allmänmilitära utbildningen och i fackutbildningen.

5 Fysisk träning och inre tjänst ingår inte.

följande kurser — kompaniofficerskurs 1 och 2 (Kk 1 och Kk 2) — om ca fyra och en halv resp. ca två månader. I facket striltjänst kan förekomma att utbildning till radarjaktledare påbörjas innan plutonsofficeren i stridsledningstjänst går genom den egentliga kompaniofficersutbildningen (jfr bilaga 23, punkt 1.3).

Nuvarande obligatoriska utbildning till mästare — en mästarkurs om totalt ca elva månader — är uppdelad på två skeden med ett halvt års eller längre uppehåll mellan skedena. Den obligatoriska utbildningen till mästare är därmed avslutad. Skedena i mästarutbildningen är ett allmänmilitärt skede som är gemensamt för alla elever och ett tekniskt skede under vilket eleverna är uppdelade på en flygplanmästarkurs och en elektromästarkurs.

Utredningen redovisar närmare i bilaga 24 nuvarande omfattning av

Tabell 12. 7 Jämförelse mellan nuvarande flygteknikerutbildning och MTU förslag till utbildningsgångar för plutonsofficerare i facken teknisk tjänst samt motor— och räddningstjänst

Amnesområde Ungefärligt antal arbetsveckor en-

ligt

nuvarande MTU förslag

flygtekniker-

utbildning teknisk motor— och

tjänst räddnings- tjänst

Allmänmilitär utbildning” 19,5 1 321 32' Fackutbildning 19,52 21,52 292 Ledar— och lärarutbildning 3,5 10,5 10,5 Ovrig militär utbildning 2 6 6,5 Allmänna läroämnen 13 11 11

* Inkl. allmänmilitär utbildning under grundutbildningen som värnpliktig. * Exkl. fackutbildning under grundutbildningen som värnpliktig. 3 Härutöver ingår viss undervisning (fackteori) i fackutbildningen. ** Fysisk träning och inre tjänst ingår inte.

och innehåll i dels de olika kompaniofficerskurserna för facken striltjänst och sambandstjänst, dels de skilda skedena i mästarutbildningen. För facket striltjänst redovisas också omfattning i stort av och innehåll i nuvarande radarjaktledarutbildning. Slutligen lämnas i bilagan också några uppgifter om nuvarande befordringskurs för sambandskompani- officerare (tidigare benärrmd förvaltarkurs i sambandstjänst).

12.4.2. Rekrytering

Principerna i stort för rekrytering av kompaniofficerare i markfacken har redovisats i det föregående (punkt 12.2.3). Som framgått av nämnda punkt föreslår utredningen att plutonsofficer för att komma i fråga för kompaniofficersutbildning skall ha fullgjort minst två års väl vitsordad tjänst efter genomgången plutonsofficersskola 2 (POS 2).

Rörande rekryteringen av kompaniofficerare till facket motor- och räddningstjänst vill utredningen härutöver anföra följande. Huvuduppgif- terna för kompaniofficerama i detta nya yrkesfack är att i fred verka som särskilda målsmän — lärare, utbildningsledare osv. — för utbildning i allmänmilitära ämnen. Därvid finner utredningen det naturligt att rekryteringen till dessa uppgifter ihuvudsak sker bland plutonsofficerare inom facket. Med hänsyn till önskemål om bred rekrytering till läraruppgifter m. m. bör även övriga plutonsofficerare som visat särskild fallenhet och intresse för denna typ av verksamhet samt bedöms lämpliga för kompaniofficersutbildning komma i fråga.

För facket motor- och räddningstjänst föreslås vidare gälla att plutonsofficerens lämplighet att verka som ledare för utbildning i markstrid och befälsutbildning bör, före uttagning till kompaniofficers- utbildning, prövas under en extra tjänstgöringsperiod som instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga.

12.4.3. Utbildningens principiella utformning

Kompaniofficersutbildningen bör liksom övriga normalutbildningsgångar präglas av en systematisk växling mellan skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring (jfr kap. 9, avsnitt 9.4). Utredningen åskådliggör i bild 12.3 sitt förslag till principiell uppbyggnad av normalut- bildningsgångarna för kompaniofficerare. Bilden visar uteslutande princi- per. Av de följande punkterna framgår att omfattningen av den skolmässiga utbildningen inte kan eller bör bli exakt lika mellan de skilda yrkesfacken.

I det följande redovisas utredningens överväganden och förslag rörande kompaniofficersskoloma (KOS ] och KOS 2) och den praktiska tjänstgö— ring som krävs för att kompaniofficeren skall uppnå kompetens för uppgifter på K-nivån. Utredningens närmare överväganden och förslag rörande gemensamma delar av utbildningen återfinnsi kapitel 9. Däri har behandlats allmänmilitär utbildning (avsnitt 9.5), ledar- och lärarutbild- ning (avsnitt 9.6) samt utbildning i allmänna läroämnen (avsnitt 9.9).

Bild 12.3 Principiell uppbyggnad av normalutbildningsgångarna för kompaniofficerare

År11l2131415I6L718A F | | I | l I I 1 %— T-nivå %, MTU förslag GS POS1 Praktikskede Eosz gåakt- KOS1

År L 9 | 10 | 11 12 L 13 I 14 1 15 | HL | I I I I I I l l P-nivå * K-nivä _— MTU förslag Praktisk KOS 2 Praktisk tjänstgöring tjänstgöring

12.4.4. Kompaniofficersskola 1 (KOS 1) A. Utbildningsmål m. m.

Kompaniofficersskola ] (KOS 1) bör utformas med utgångspunkt i att kompaniofficersaspiranterna har gått genom plutonsofficersutbildning t. o. m. plutonsofficersskola 2 (POS 2) och därunder uppnått kompetens för befattningar på troppchefsnivån inom eget yrkesfack samt fullgjort praktisk tjänstgöring i befattningar för plutonsofficer under minst två år efter avslutad POS 2.

Målet för kompaniofficersskola 1 — dvs. delmål i kompaniofficersut- bildningen — bör i stort vara att eleverna efter skolans slut skall kunna tjänstgöra . i befattningar på plutonchefsnivån (P-nivån)1 som är avsedda för

kompaniofficerare inom resp. yrkesfack och 0 som nästeschef i krig.

Eleverna bör dessutom bibringas färdighet som instruktör och lärare vid yrkesutbildning inom eget fackområde.

B. Fackutbildning

Fackutbildningen under kompaniofficersskola 1 bör inom de olika yrkesfacken utformas enligt följande.

1 Utredningen lämnar för vissa yrkesfack följande exempel. Striltjänst: radarjaktledare i talstridsledning eller målföljningsledare

Motor- de.. i krig som officer till förfogande i stabskompani och biträdande räddnings— markstridsledare i flygbasförsvar tjänst: i fred som instruktör och biträdande lärare i markstrid och befälsut- bildning vid tlygvapnets utbildningsanstalter och som ställföre— trädande plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga.

KOS l i striltjänst bör inledningsvis innehålla en för alla kompanioffi- cersaspiranter gemensam stridsledningsutbildning innefattande delar av den inledande radarjaktledarutbildningenl. Utredningen utgår från att eleverna under loppet av KOS] inom facket efter hand ges en viss specialisering på ”fackområdet” stridsledning resp. luftbevakning. Fack- utbildningen i stridsledningstjänst bör till sin omfattning under KOS 1 vara i huvudsak jämförbar med den som ges under grundläggande stridsledningsutbildning 1—3 (GSU 1—3) i dagens radarjaktledarutbild- ning. Fackutbildningen i luftbevakningstjänst bör vara av motsvarande omfattning och innefatta dels teoretisk utbildning, dels — och i större omfattning än i stridsledningstjänst — praktisk utbildning.

En relativt stor del av fackutbildningen såväl i stridslednings— som i luftbevakningstjänst kommer att vara av sådan karaktär att den bör bedrivas vid strilförband. Utbildningen bör emellertid drivas i samma regi som KOS 1 i striltjänst i övrigt. För fackutbildningen under KOS 1 i striltjänst räknar utredningen med totalt ca 21 arbetsveckor.

Fackutbildningen under KOS l i sambandstjänst bör omfatta samma fackutbildning som f. n. ingår i kompaniofficerskurs 2 i sambandstjänst. Eftersom flertalet av befattningarna på P-nivå inom sambandstjänsten är spridda på många olika förbandstyper inom flygvapnets krigs— och fredsorganisationer och därmed inom skilda verksamhetsfält för sam- bandstjänsten synes det utredningen ändamålsenligt överväga åtgärder som ökar flexibiliteten vid krigsplacering av de yngre kompaniofficerama inom detta yrkesfack. Utredningen vill därför förorda en viss breddning av fackutbildningen under KOS 1 i sambandstjänst. Utredningen finner att en sådan breddning lämpligen kan ske genom att delar av fackutbild- ningen inom hittillsvarande befordringskurs för kompaniofficerare (f. d. förvaltarkurs) i sambandstjänst förs över från denna kurs och inlemmasi kompaniofficerskurs ]. Dessutom bör utbildningen omfatta en grundlig orientering om sambandsmateriel och sambandsrutiner vid dels arméför- band som grupperas i anslutning till flygvapnets krigsbaser, dels integrera- de staber främst i vad avser dessas samband med förband ur andra försvarsgrenar än flygvapnet. Utredningen räknar med att för fackutbild- ningen i KOS ] i sambandstjänst erfordras totalt ca elva arbetsveckor.

KOS l i motor— och räddningstjänst bör som redan framhållitsi kapitel 9 (punkt 9.5.3) innehålla en mer omfattande allmänmilitär utbildning än den som föreslagits ingå i övriga normalutbildningsgångar för kompani- officerare. Den kan, som också angetts tidigare (jfr punkt 9.7.2), närmast betraktas som fackutbildning för kompaniofficerare i detta yrkesfack.

Den allmänmilitära utbildningen under KOS] i facket motor- och räddningstjänst bör vad avser truppföring och trupputbildning föra upp eleverna till plutonschefsnivån (P-nivån). Utbildningen bör dessutom ge allmänna formella kunskaper för kommande läraruppgifter. Utbildningen i truppföring bör ge eleverna god färdighet2 som nästeschef i områdesför—

1 Kompaniofficersaspiranterna har under plutonsofficersutbildningen bibringats en fackutbildning som i allt väsentligt kan hänföras till luftbevakningsutbildning. Någon egentlig stridsledningsutbildning (radarjaktledarutbildning) ingår inte i MTU förslag till utbildningsgång för plutonsofficerare. Övriga kompaniofficersaspiranter imarkfacken bibringas under KOS l förmåga som nästeschef.

svar och dessutom grundläggande kunskaper rörande uppgifterna som chef för motståndsområde.

Utbildningen i trupputbildning bör ge kompaniofficersaspiranterna grundläggande kunskaper för uppgifterna som plutonchef vid allmänmili- tär utbildning samt som lärare i markstrid och befälsutbildning vid flygvapnets utbildningsanstalter.

Enligt det slutliga målet för kompaniofficersutbildningen skall kompa- niofficeren i facket motor- och räddningstjänst kunna tjänstgöra som stabskompanichef i krig. Målet skall inte vara uppnått förrän kompaniof- ficeren får kompetens som kompanichef (K-nivån). Utredningen anser därvid att eleverna bör få en grundläggande fackutbildning (fjärrför- beredelse) för uppgiften som stabskompanichef redan under KOS 1. Denna utbildning bör ge eleverna grundläggande kunskaper i främst stabs- och förvaltningstjänst samt personal— och säkerhetstjänst (för de andra yrkesfacken redovisas utbildningen i dessa ämnen under rubriken Övrig militär utbildning). Utredningen vill särskilt framhålla vikten av att de blivande stabskompanichefema erhåller en god utbildning i personaltjänst med hänsyn till de ökade krav som år från år ställs på denna tjänstegren inom krigsmakten. Härmed får eleven en utbildning som enligt utred- ningens mening ger honom möjlighet att i krig tjänstgöra som officer till förfogande i stabskompani.

För allmänmilitär utbildning (som till stor del kan ses som fackutbild— ning för detta yrkesfack) och för fackutbildning (bl. a. utbildning för befälsuppgifter inom stabskompani i krig) under KOSl i motor- och räddningstjänst erfordras enligt utredningens beräkningar ca 25 arbets- veckor].

För KOS 1 i teknisk tjänst bör — enligt vad utredningen inhämtat — nuvarande omfattning av fackutbildningen under flygplanmästar- och elektromästarkursema medge att de blivande kompaniofficerama får erforderligt tekniskt grundkunnande för sina uppgifter — även sedan flygplan 37 tillförts flygvapnet. Utredningen anser att denna fackutbild- ning bör ingå i KOS 1 och omfatta ca 29 arbetsveckor.

C. Övrig militär utbildning

Övrig militär utbildning under KOS 1 bör bl. a. omfatta en grundläggande taktisk utbildning eller — ivissa fack — ge en vidgad taktisk bakgrund till kompaniofficerens krigsuppgifter såväl allmänt som då det gäller taktik i anslutning till verksamhet inom resp. yrkesfack — striltaktik, taktik i anslutning till sambandstjänst eller taktik inom bastjänstområdet.

Övrig militär utbildning bör dessutom för yrkesfacken striltjänst, sambandstjänst och teknisk tjänst omfatta utbildning i personaltjänst, stabs— och expeditionstjänst, säkerhetstjänst m. ni.2 som antingen är

1 Eftersom den allmänmilitära utbildningen under övriga KOS 1 för markfacken föreslås omfatta ca 4 arbetsveckor kan mellanskillnaden (25—4 =) 21 arbetsveckor sägas utgöra ett mått på omfattningen av fackutbildningen i yrkesfacket motor- och räddningstjänst. För facket motor- och räddningstjänst har utredningen hänfört utbildningen i dessa ämnen till fackutbildningen (jfr punkt B i det föregående).

direkt inriktad på de kommande befattningarna eller skall utgöra den grund på vilken övrig verksamhet skall byggas. Utbildningen såväl inom dessa ämnen som i fråga om allmän taktik och fackanknuten taktik bör också ses som fjärrförberedelser för kompaniofficerens kommande uppgifter på K-nivå. Den bör därför redan under KOS l inriktas mot krigsuppgifter på denna nivå och så att flexibiliteten vid krigsplacering av kompaniofficerama ökar.

Utredningen föreslår för facken striltjänst och teknisk tjänst totalt sett en viss förstärkning av övrig militär utbildning under kompaniofficersut- bildningen. Erforderlig tid under KOS ] beräknar utredningen enligt följande

fack ungefärlig längd striltjänst 9 veckor sambandstjänst 6 ” motor- och räddningstjänst 5 " teknisk tjänst 3 ”

D. Sammanfattning

Utredningen har i kapitel 9 i det föregående övervägt och lagt fram förslag om utbildning som bör ingå i kompaniofficersskola l oavsett yrkesfack. I enlighet härmed böri KOS l ingå . allmänmilitär utbildning om ca 41 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.5) . ledar— och lärarutbildning om ca 3 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.6) . utbildning i allmänna läroämnen om ca 300 timmar (jfr avsnitt 9.9) . fysisk träning och inre tjänst om ca 3 timmar/arbetsvecka (jfr avsnitt 9.8) samt reservtid om ca 5 % av den totala utbildningstiden (jfr avsnitt 9.8). Utredningen föreslår att kompaniofficersskola 1 (KOS 1) för flertalet markfack får en omfattning varierande mellan 46 och 52 arbetsveckor beroende av olika omfattning av främst fackutbildningen. KOS 1 i sambandstjänst föreslås dock omfatta endast ca 36 arbetsveckor. Utbild- ningstiden under KOSl bör med utgångspunkt i utredningens i det föregående framförda förslag lämpligen delas upp på olika ämnesområden m. m. enligt exempel i tabell 12.8.

Utredningen har med anledning av att KOSl i teknisk tjänst får betydande omfattning — totalt ca 52 arbetsveckor — särskilt övervägt åtgärder för att antingen minska utbildningsinnehållet i nämnda skola eller dela upp utbildningen. Härvid har bl. a. övervägts att föra över del av fackutbildningen från KOS 1 till KOS 2 vilken senare skola med det av utredningen här framlagda förslaget blir helt utan sådan utbildning (jfr tabell 12.9 i det följande).

Utredningen utgår från att man bör utmäta ett sådant timantal för fackutbildningen i facket teknisk tjänst att den standard som i dag finns

lSom framgått av det föregående föreslås i KOSl för facket motor— och räddningstjänst ingå fackutbildning om 25 arbetsveckor varav huvuddelen utgörs av allmänmilitär utbildning.

Tabell 12.8 Exempel på utbildningens omfattning under KOS I för markfacken (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungefärligt antal timmar under

KOS l iyrkesfacket

stril- sambands- motor- och teknisk

tjänst tjänst räddnings— tjänst

tjänst Allmänmilitär utbildning 160 160 1 1 000 160 Fackutbildning 855 430 1 160 Ledar- och lärarutbildning 110 110 110 110 Ovrig militär utbildning 355 255 210 110 Allmänna läroämnen 300 300 300 300 Fysisk träning m. m. 145 100 130 150 Reservtid 95 70 90 100 Summa 2 020 1 425 1 840 2 090

hos mästarpersonalen framdeles kan upprätthållas med minst oförändrad kvalitet. Med detta synsätt kan utredningen inte föreslå minskad omfattning av denna utbildning.

Det har vidare anförts att fackutbildningen inte rimligen bör delas upp utan hållas samlad under det inledande skedet (KOS 1) av kompanioffi- cersutbildningen. KOS 1 får härvid den nyssnämnda omfattningen ca 52 veckor. Detta innebär att vid den utbildningsanstalt (F 14) som beräknas komma att anordna KOS l i teknisk tjänst blir nödvändigt att klara en dubbelbeläggning med två omgångar kompaniofficersaspiranter under begränsad tid # högst ca två arbetsveckor — varje år. Utredningen bedömer att detta bör vara möjligt eftersom utbildningen under KOS l i teknisk tjänst torde komma att delas upp på skilda skolenheter — flygvapnets tekniska skola (FTS) resp. flygvapnets basbefälsskola (BBS) # inom F 14 och bör kunna fördelas så att dubbelbeläggning på dessa undviks.

12.4.5. Yrkesutövningen efter KOS ] A. Allmänt

Den nyblivna kompaniofficeren bör efter genomgången KOS 1 placerasi befattning på P-nivån inom resp. yrkesfack]. Under yrkesutövningen efter KOS ] bör kompaniofficeren i yrkesfacken striltjänst, sambands- tjänst och teknisk tjänst2 tjänstgöra som instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga ca tre månader (ett första skede av värnpliktsut- bildningen) per år. Han bör dessutom tjänstgöra som instruktör och lärare vid yrkesutbildning inom eget fackområde.

Utredningen anser att yrkesutövningen efter kompaniofficersskola 1 bör ha en längd av ca två och ett halvt år för att kompaniofficeren med

1 Som framgår av det följande (punkt B) måste för kompaniofficeren i striltjänst tillämpas en något annorlunda ordning. * Som framgår av punkt C i det följande bör för kompaniofficer i facket motor- och räddningstjänst tillämpas en något annorlunda ordning.

fullt utbyte skall kunna tillgodogöra sig den slutliga skalningen vid kompaniofficersskola 2 för sina krigs— och fredsuppgifter inom resp. yrkesfack på K-nivån. Detta innebär att kompaniofficeren bör gå genom KOS 2 under senare delen av tredje året efter KOS 1.

B. Särförhållanden i striltjänst

Den nyblivne kompaniofficeren i striltjänst har efter genomgången kompaniofficersskola ] (KOS 1) kompetens för krigsplacering t. ex. som radarjaktledare i talstridsledning eller som målföljningsledare. Av samma skäl som i det föregående anförts rörande regementsofficerare i striltjänst bör även kompaniofficerama i detta yrkesfack efter KOS 1 gå genom fortsatt strilutbildning (FSU). Mål och omfattning för denna bör vara desamma som i det föregående (kap. 11, punkt 11.4.5) föreslagits för regementsofficerare i striltjänst.

Utredningen föreslår således att kompaniofficeren i striltjänst efter genomgången kompaniofficersskola 1 går genom fortsatt strilutbildning (FSU) enligt närmare förslag i punkt 11.4.5 om totalt ca 21,5 veckor. Målet för denna bör vara att ge kompaniofficeren formell kompetens i . stridsledningstjänst: som radarjaktledare i datastridsledningi luftförsvarscentral typ 1 . luftbevakningstjänst: som luftbevakningsledare, identifierings-

ledare eller radarövervakare i luftför- svarscentral typ 1.

C. Särförhållanden i motor- och räddningstjänst

Även den nyutnämnde kompaniofficeren i motor- och räddningstjänst bör efter kompaniofficersskola 1 få möjlighet att under ledning av äldre erfaret befäl tillämpa de under KOS 1 inhämtade kunskaperna. Han bör därför placeras som instruktör och biträdande lärare i markstrid och befälsutbildning vid utbildningsanstalt. Under den tid som kompanioffi- ceren är placerad som instruktör och biträdande lärare vid utbildningsan- stalt bör han tjänstgöra som ställföreträdande plutonchef vid värnplikts- utbildning under första skedet av grundutbildningen. Den första tjänst- göringen som plutonchef bör inplaceras i tiden snarast möjligt efter KOS ] och därefter inträffa minst två gånger varje år. Utredningen anser det vara särskilt angeläget att kompaniofficeren utöver ovan nämnd yrkesutövning under sin placering som instruktör och biträdande lärare vid utbildningsanstalt även får övning i sin krigsbefattning som officer till förfogande i stabskompani. Detta bör ske dels kontinuerligt i samband med bastjänstutbildning, dels minst en gång under perioden mellan KOS ] och KOS 2 i samband med större basövning innan nästa skede av skolmässig utbildning påbörjas.

D. Särförhållanden i teknisk tjänst

Den nyblivne kompaniofficeren bör efter kompaniofficersskola l place- ras som ställföreträdande pluton- eller troppchef i befattning på P-nivån

för kompaniofficer i teknisk tjänst (jfr kapitel 7). Kompaniofficerama inorn fackområdet elektro med arbetsuppgifter på flygplan 37 bör snarast efter KOS l erhålla föreskriven typutbildning. Övriga kompaniofficerare bör gå genom typutbildning endast om tidigare genomgången typutbild- ning har skett på annan flygplantyp än den de närmast skall arbeta med.

För tjänstgöring som instruktör i bl. a. allmänmilitär utbildning gäller vad utredningen uttalat i punkt A i det föregående.

12.4.6. Kompaniofficersskola 2 (KOS 2)

A. Utbildningsmål ' Utbildningsmålet i stort för kompaniofficersskola 2 oavsett yrkesfack bör vara att ge kompaniofficeren sådana kunskaper att han efter två till tre års praktisk tjänstgöring efter avslutad skola uppnår kompetens för befattningar på K-nivån inom resp. yrkesfack. KOS 2 för facken striltjänst, sambandstjänst och teknisk tjänst skall härutöver ge kompaniofficeren . erforderligt utbildningsunderlag för att i fred kunna placeras som plutonchef under allmänmilitär utbildning av värnpliktiga och som områdeschef i krig samt . god färdighet som lärare vid all förekommande yrkesutbildning inom eget fackområde. KOS 2 för facket motor- och räddningstjänst bör däremot ge kompani- officeren . slutlig formell skolning som utbildningsledare samt . slutlig formell skolning som lärare i markstrid och befälsutbildning vid flygvapnets utbildningsanstalter samt som lärare i motortjänst.

B. Fackutbildning

Utredningen bedömer att kompaniofficerama i facken striltjänst och teknisk tjänst erhållit tillräckligt mycket fackutbildning under kompani- officersskola l, fortsatt strilutbildning (FSU) resp. typutbildning och under praktisk yrkesutövning och anser därför att någon ytterligare fackutbildning inte behöver ingå i KOS 2 istriltjänst resp. teknisk tjänst.

För övriga yrkesfack bör gälla följande. Under KOS 2 i sambandstjänst bör fackutbildningen inriktas på fördjupat kunnande om försvarets sambandsorgan såväl organisatoriskt som funktionellt. Utbildningen bör framför allt behandla sambandstjäns- ten inom högre staber och ge underlag för framtida krigsplacering i sambandsförband som betjänar centrala och regionala staber.

För fackutbildningen under KOSZ i sambandstjänst räknar utred- ningen med ca tre arbetsveckor.

För facket motor-.och räddningstjänst anser sig utredningen alltjämt inte kunna särskilja den allmänmilitära utbildningen från fackutbild- ningen (jfr punkt 12.4.4 B) utan redovisar därför här även förslag rörande den allmänmilitära utbildningen i KOS 2 för detta yrkesfack. Nämnda utbildning bör ge eleven de allmänmilitära fackkunskaper som han behöver för att efter viss praktisk tjänst dels kunna lösa förekommande

läraruppgifter i markstrid och befälsutbildning vid flygvapnets utbild- ningsanstalter, dels kunna tjänstgöra som utbildningsledare vid flottilj (motsvarande). För denna del av utbildningen bör anslås ca nio arbetsveckor.

Utbildningen vid KOS 2 bör vidare ge eleven sådana teoretiska och praktiska kunskaper att han formellt kan tjänstgöra som stabskompani- chef i krig. För denna uppgift behöver han enligt utredningens mening bibringas fördjupade kunskaper i första hand i stabs— och förvaltnings— tjänst samt personal- och säkerhetstjänst1 . Även denna del av utbildning- en bör grundas på tidigare inhämtade kunskaper. Utredningen anser att omfattningen av denna utbildning bör vara ca fem arbetsveckor.

Totalt erfordras alltså ca 14 arbetsveckor.

C. Övrig militär utbildning

Övrig militär utbildning under kompaniofficersskola 2 bör bl.a. ge eleverna fortsatt ökad insikt i militära förhållanden och ge kompanioffi— ceren underlag för verksamheten i krig och fred såväl inom facket som inom flygvapnet i övrigt. Inom facken motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst bör den taktiska utbildningen inom bastjänstområdet fördjupas under KOS 2. Eleverna bör härvid få all den formella taktiska utbildning som erfordras för att kunna tjänstgöra som kompanichefer (motsvarande). Eleverna bör dessutom få all erforderlig formell kunskap om de olika tjänstegrenar som de kommer i beröring med som kompanichefer (motsvarande). Som exempel på sådana tjänstegrenar kan nämnas personaltjänst, stabs- och expeditionstjänst, säkerhetstjänst och förvaltningstjänst2 .

Den övriga militära utbildningen bör i varje KOS 2 omfatta ca fyra arbetsveckor.

D. Sammanfattning

Enligt utredningens i kapitel 9 framlagda förslag bör i varje kompanioffi—. cersskola 2 ingå följande . allmänmilitär utbildning om ca 93 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.5)

. ledar— och lärarutbildning om ca 5 arbetsveckor (jfr avsnitt 9.6) . fysisk träning och inre tjänst om ca 3 timmar/arbetsvecka (jfr avsnitt 9.8) samt . reservtid om ca 5 % av den totala utbildningstiden (jfr avsnitt 9.8). Eftersom behovet av fackutbildning bedöms vara olika under kompani- officersskola 2 i de skilda yrkesfacken kommer skolans längd att variera från ca 20 arbetsveckor (KOS 2 istriltjänst resp. teknisk tjänst) till ca 26

arbetsveckor (KOS 2 i motor— och räddningstjänst). Utbildningstiden

1 För övriga yrkesfack redovisas utbildningen i dessa ämnen under rubriken övrig militär utbildning. 2 För facket motor- och räddningstjänst har utredningen hänfört utbildningen i dessa ämnen till fackutbildningen (jfr punkt B i det föregående). Som framgått av det föregående föreslås i KOS 2 för facket motor- och räddningstjänst ingå fackutbildning om ca 14 arbetsveckor varav huvuddelen utgörs av allmänmilitär utbildning.

Tabell 12.9 Exempel på utbildningens omfattning under KOS 2 för markfacken (angivet antal timmar är att anse som riktvärde)

Ämnesområde Ungefärligt antal timmar under KOS 2

i yrkesfacket

stril- sambands- motor- och teknisk

tjänst tjänst räddnings— tjänst

tjänst Allmänmilitär utbildning 360 360 560 360 Fackutbildning — 100 - Eedar- och lärarutbildning 200 200 200 200 Ovrig militär utbildning 150 150 150 150 Fysisk träning m. m. 60 65 75 60 Reservtid 40 45 50 40 Summa 810 920 1 035 810

under kompaniofficersskola 2 bör med utgångspunkt i utredningens förslag lämpligen fördelas på olika ämnesområden enligt exempel i tabell 12.9.

12.4.7. Yrkesutövningen efter KOS 2

Kompaniofficersskola 2 bör utgöra det sista skedet av obligatorisk skolmässig utbildning i kompetensbildningen till kompanichefsnivån för kompaniofficerare. Kompaniofficeren bör emellertid även efter kompani- officersskola 2 fullgöra tjänst i befattningar på P-nivån inom resp. yrkesfack under några år för att få befäst erfarenhet och rutin för krigs- och fredsbefattningar på kompanichefsnivå. Enligt utredningens mening erfordras två till tre års praktisk tjänstgöring (utbildning) efter KOS 2 innan kompaniofficeren när full kompetens för uppgifterna på kompani- chefsnivån. Under denna praktiska utbildning är det enligt utredningens mening angeläget att kompaniofficeren får tillfälle att under sakkunnig ledning öva i sin blivande befattning på K-nivån.

Kompaniofficeren i facket motor- och räddningstjänst bör efter kompaniofficersskola 2 under de första åren placeras som biträdande lärare i markstrid och befälsutbildning vid utbildningsanstalt.

Under den praktiska tjänsten, såväl under åren på P-nivå som senare efter uppnådd K-nivå, bör han ges ytterligare bastjänstutbildning i samband med bastjänstövningar för sin krigsuppgift inom stabskompani (senare som chef för stabskompani).

Kompaniofficeren i detta yrkesfack har, enligt utredningens mening, efter genomgången KOS 2 tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna tjänstgöra som plutonchef vid allmänmilitär utbildning av väm- pliktiga. Under den tid han är placerad som biträdande lärare bör han tjänstgöra som plutonchef under första skedet av grundutbildningen minst två gånger varje år.

Kompaniofficeren i motor— och räddningstjänst bör efter två till tre års praktisk tjänstgöring efter genomgången KOS 2 kunna placerasi krigsor- ganisationen som stabskompanichef och i fredsorganisationen som lärare i markstrid och befälsutbildning vid utbildningsanstalt eller som utbild-

ningsledare vid flottilj. Under kompaniofficerens tjänstgöring som lärare vid utbildningsanstalt hör han emellertid för att hålla kontakt med det löpande fältarbetet med värnpliktsutbildningen inom flottilj tjänstgöra i princip en tremånadersperiod per år som plutonchef vid allmänmilitär utbildning av värnpliktiga.

12.4.8. Jämförelse mellan nuläget och MTU förslag

Utredningen redovisar i tabell 12.10 en jämförelse mellan utbildnings- omfånget inom vissa viktigare ämnesområdeni nuvarande kompanioffi- cers— resp. mästarutbildning och i de av utredningen föreslagna utbild- ningsgångarna för kompaniofficerare i markfacken. I jämförelsen har endast medtagits utbildning som i dag ingår i kompaniofficers- resp. mästarkurserna samt i FSU eller som föreslås ingå i de av utredningen föreslagna normalutbildningsgångarna fr.o.m. kompaniofficersskola 1.

Tabell 12.10 Jämförelse mellan nuvarande kompaniofficers— resp. mäs- tarutbildning och MTU förslag

Ämnesom- Ungefärligt antal arbetsveckor enligt råde

nuvarande utbildnings- MTU förslag

gångar

stril- sam- tek- stril- sam- motor— tek- tjänst bands- nisk tjänst bands— och nisk

tjänst tjänst tjänst rädd- tjänst nings- tjänst

Allmänmili- tär utbild- ning1 5,5 5,5 7 13 13 13 Fackutbild- ; 39 ning 391 10 29 393 13 29 Ledar- och lärarutbild- ning l,5 1,5 4 8 8 8 8 Övrig mili- tär utbild- ning l l l 0 3 1 2,5 10 9 6 ,5 Allmänna läroämnen " " — 7,5 7,5 7,5 7,5

* Tid för fysisk träning och inre tjänst ingår inte. 2 Inkl. grundläggande stridsledningsutbildning (GSU). 3 Inkl. fortsatt strilutbildning (FSU) mellan KOS I och KOS 2. 4 I "nuvarande utbildningsgång sker kompletteringen av kompaniofficersaspiran- ternas förkunskaper innan den egentliga kompaniofficersutbildningen påbörjas.

13. Vidareutbildning och övergång mellan olika yrkesofficersgrupper (sneddning)

13.1 Nuvarande ordning

1 f. n. gällande normalutbildningsgångar för yrkesofficerare inorn flygvap- net finns inbyggd en regelmässig övergång från en befälsgrupp till en annan eftersom kompaniofficerare och mästare rekryteras från plutons- officerare resp. flygtekniker. Urvalet av kompaniofficersaspiranter sker redan något år efter plutonsofficersutnämningen (jfr kap. 12, punkt 12.4.2). Plutonsofficer som under detta tidiga skede av sin yrkesutövning inte kommer i fråga för vidareutbildning till kompaniofficer får normalt inte någon ytterligare möjlighet härtill under senare skede av sin tjänstgöring.

Urvalet av flygtekniker till mästarutbildning sker f. n. ca fyra år efter flygteknikerutnämningen och på grundval av ansökan av den enskilde (jfr kap. 12, punkt 12.4.2). Flygteknikern har till skillnad från plutonsoffi- ceren haft möjlighet att i vissa fall upp emot 40—årsåldern få en ansökan om mästarutbildning prövad och beviljad.

Vid sidan av de hitintills tillämpade normalutbildningsgångarna för yrkesofficerare inom flygvapnet (jfr kap. 4) har övergång från en yrkesofficersgrupp till en annan under de senaste 15—20 åren skett i huvudsak endast i två olika typfall.

Det ena typfallet utgörs av ett antal kompaniofficerare i sambands- tjänst som, efter avlagd studentexamen vid dåvarande försvarets läroverk, gått genom regementsofficersutbildningen och utnämnts till regements- officerare. De har därefter som regementsofficerare i huvudsak varit placerade i olika typer av befattningar inom sambandstjänsten. Som framgått av kapitel 4 har en stor del av flygvapnets regementsofficerare i sambandstjänst rekryterats denna väg. Bortsett från något enstaka undantagsfall i striltjänst har kompaniofficerare inom övriga yrkesfack och mästarpersonal inte haft motsvarande möjlighet till vidareutbildning och övergång till regementsofficerskarriären.

Det andra typfallet utgörs av fältflygare som, vid behov efter komplettering av sin skolunderbyggnad med slutbetyg från årskurs 3 vid gymnasieskolans naturvetenskapliga linje, gått genom regementsofficers-

utbildning och därefter utnämnts till regementsofficerare i flygförar- tjänst. En relativt betydande andel — vissa år upp till 50 % — av regementsofficersaspirantema i flygförartjänst har rekryterats denna väg. Denna typ av karriärövergång skiljer sig i flera avseenden från den förut redovisade. De — vanligen relativt unga — fältflygare som gått genom regementsofficersutbildningen har nämligen dessförinnan inte utbildats till kompaniofficerare. Med nu gällande befordringsbestämmelser erhåller de emellertid — vanligtvis under utbildningen till regementsofficer — befordran till förste fältflygare och har då tjänstegrad som fänrik (lägsta kompaniofficersgraden).

För denna sistnämnda typ av karriärgång finns f.n. en åldersspärr. Fältflygaren får nämligen då regementsofficersutbildningen påbörjas ha uppnått högst 27 års ålder (jfr kap. 4, punkt 4.4.1). Enligt utredningens mening kan denna typ av karriärväxling bl.a. av detta skäl närmast ses som en längre rekryteringsväg till regementsofficer.

13.2. Vissa principfrägor 13.2.1 Allmänna överväganden

Som framgått av föregående avsnitt har yrkesofficerarna inom flygvap- net, bortsett från kompaniofficerare i sambandstjänst och fältflygare, f. n. relativt små möjligheter att gå över (snedda) från en befälsgrupp till en annan. För stora grupper yrkesofficerare föreligger oavsett den enskildes duglighet över huvud taget inte någon möjlighet till sådan övergång. Utredningen har i kapitel 7 om befälsstrukturen bl. a. framhållit att man måste ge möjlighet . för organisationen att på bästa sätt ta till vara varje enskilds kapacitet, förmåga och erfarenhet samt 0 för den enskilde att i kraft av egna förutsättningar med beaktande av individuell mognadstakt nå häremot svarande ställning inom organisa- tionen. Dessa två utgångspunkter för utredningens fortsatta överväganden gäller alla yrkesofficerare oberoende av befälsgrupp och yrkesfack. Mot detta står de begränsningar som alltid kommer att finnas inom en hierarkiskt uppbyggd, avgränsad organisation och som innebär att om två eller flera likvärdiga personer kan komma i fråga för en ledigbliven befattning på närmast högre nivå endast en kan besätta den vid varje tillsättningstill- fälle.

Av det föregående har framgått att de väsentliga skälen för att låta personal snedda är att organisationen skall dra nytta av detta. Sneddning- en kan härvid vara ett led i rekryteringen över huvud taget till en viss yrkesofficersgrupp. Sneddning kan också vara motiverad av att man önskar tillföra aktuell befälsgrupp personal med viss bestånd erfarenhet från t. ex. visst yrkesfack eller verksamhet. Det måste slutligen anses vara ett allmänt arbetsgivarintresse att kunna premiera duglighet och därige- nom stimulera de anställda. Utredningen anser nämligen det vara väsentligt för den enskildes motivation för sina arbetsuppgifter att organisationen är så utformad att utmärkt kunnande och skicklighet kan

premieras. Det som härvidlag är bra för den enskilde gagnar också organisationen.

Som framgår av kapitlen 7 och 8 räknar utredningen med att till bataljonschefsuppgifterna inom flygvapnet framdeles bör rekryteras dels externt, dels genom sneddning. Utredningen finner det också vara lämpligt att en del av yrkesofficerarna på B-nivå rekryteras genom sneddning eftersom man härigenom kan tillföra regementsofficersgrup- pen personal med mångårig erfarenhet från bl. a. bastjänst, sambands- tjänst etc. Vid rekryteringen till bataljonschefsuppgifterna blir alltså sneddningen en av tre ordinarie rekryteringsvägar. De två andra är de i det föregående (kap. 10 och 11) beskrivna s. k. normalutbildningsgångar- na för regementsofficerare. Frånsett motiven i övrigt är sneddning här en organisatorisk nödvändighet.

Utredningen har tidigare (avsnitt 9.11) framhållit att det är självklart att den som sneddar, efter övergången till ny befälsgrupp, skall ha samma reella kompetens för befälsuppgifterna inom den nya gruppen som den som följt normalutbildningsgången till denna. Den som sneddar måste — liksom alla andra yrkesofficerare inom aktuell mottagande befälsgrupp — uppnå denna kompetens för uppgifterna såväl i krigsorganisationen som i fredsorganisationen. Han måste vidare uppnå denna kompetens i yrkes- officerens samtliga tre roller — som chef (ledare), som fackman (yrkesspecialist) och som utbildare (lärare och instruktör). Detta för med sig vissa bestämda krav på vidareutbildning som den enskilde måste underkasta sig innan han går över till annan yrkesofficersgrupp. Utred- ningens överväganden och förslag i dessa frågor återfinns i avsnitten 13.3 och 13.4 i det följande.

Arbetsgivarens önskemål att kunna premiera duglighet och stimulera de anställda och därigenom vidmakthålla den enskildes intresse för tjänsten tillgodoses i nu gällande organisation i huvudsak endast genom urvalsbefordran inom de skilda kompetensgrupperna. Tjänster som kan utnyttjas för urvalsbefordran finns inom samtliga tre kompetensgrupper. Dessa s.k. urvalstjänster har, liksom alla andra tjänster inom organisa- tionen, inrättats för att fylla organisationens behov. Det kan emellertid noteras att urvalstjänsterna för plutonsofficerare och för kompanioffice- rare är knutna till uppgifter på samma befälsnivå — T-nivå för plutonsofficerare och K-nivå för kompaniofficerare — som den till vilken huvuddelen av befälsuppgifterna för resp. befälsgrupp hänförs. Detta betyder att plutonsofficer eller kompaniofficer som urvalsbefordras visserligen får nya, mera kvalificerade uppgifter men att dessa inte anses vara av den naturen att de motiverar en lyftning till högre kompetens- nivå. Förhållandena inom regementsofficersgruppen är härvidlag något annorlunda eftersom samtliga urvalstjänster för regementsofficer är knutna till befälsuppgifter som hänförs till befälsnivåer över B-nivån — dvs. till nivåer som är högre än den nivå till vilken regementsofficersut- bildningen syftar. Tillkomst av reella möjligheter till sneddning för plutons- och kompaniofficerare ger därför arbetsgivaren större möjlighe- ter än f. n. att premiera den enskildes duglighet och ge honom befälsuppgifter som svarar mot hans individuella förutsättningar samti- digt som organisationens behov tillgodoses. Samtidigt ökar emellertid

också kraven på myndigheten att planera för rekrytering av organisatio- nens behov, att följa upp och pröva de anställdas kapacitet och duglighet samt att med ledning härav klara ut vilka som kan erbjudas att snedda och vilka som kan ges urvalsbefordran. Sneddning och urvalsbefordran är alltså två olika medel för att premiera duglighet och stimulera de anställda.

13.2.2. Vissa åldersaspekter

Nyss har framhållits att myndigheten måste följa upp och pröva de anställdas förutsättningar, kapacitet och duglighet för att få underlag att besluta om erbjudanden om sneddning resp. urvalsbefordran. Utredning- en finner det vara viktigt att denna prövning av den enskildes förutsättningar för sneddning sker på grundval av ådagalagd praktisk duglighet under yrkesutövning efter avslutad normalutbildningsgång. Härav följer att plutonsofficeren bör ha gått genom plutonsofficersskola 3 och därefter prövats i befattning på T—nivån under några år samt att kompaniofficeren bör ha tjänstgjort i befattning på K-nivån under några år innan underlag för erbjudande om sneddning resp. urvalsbefordran kan beräknas föreligga. Utredningen räknar således med att plutonsofficeren tidigast vid ca 28 års ålder1 och att kompaniofficeren i normalfallet tidigast vid ca 35 års ålder kan ha hunnit ge erforderliga prov på sina förutsättningar för övergång till annan yrkesofficersgrupp.

Några undantag från nyssnämnda lägsta ålder för plutonsofficer anser utredningen inte vara aktuella. Utredningen kan här erinra om att den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången för kompaniofficerare i markfacken (jfr kap. 12, avsnitt 12.4) innebär att kompaniofficersaspi- ranterna väljs ut bland de plutonsofficerare som under skolmässig utbildning och praktisk tjänstgöring visat prov på särskilt god befälsför- måga och utvecklingsmöjligheter. De plutonsofficerare som vid detta första urval till kompaniofficersutbildning står kvar som plutonsofficera- re går, enligt utredningens förslag i kapitel 12, efter något års praktisk tjänstgöring genom plutonsofficersskola 3 (POS 3). Mot denna bakgrund ter det sig för utredningen rimligt att räkna med att sneddning för plutonsofficerarna blir aktuell tidigast några år efter POS 3.

För kompaniofficerare kan emellertid tänkas vissa undantag från den inledningsvis angivna regeln att kompaniofficeren i normalfallet bör ha tjänstgjort i befattning på K-nivån före ett urval till sneddning. Utredningen bedömer nämligen att man i vissa fall redan efter det sista skolmässiga skedets (KOS 2 för kompaniofficer i markfacken, grupp- chefskurs för kompaniofficer i flygförartjänst) slut kan ha erhållit mycket klara tecken på en kompaniofficers lämplighet för vidareutbild- ning och för uppgifter på högre befälsnivå. Utredningen vill emellertid framhålla att det synes särskilt betydelsefullt att beslut om kommendering av personal till vidareutbildning före sneddning grundas inte enbart på den enskildes studieresultat vid KOS 1 och KOS 2 (resp. gruppchefskurs

] Det första urvalet av aspiranter till kompaniofficersutbildning sker (i normal- utbildningsgången,jfr kap. 12) då plutonsofficerarna är i åldern 24—25 år.

på flygförarlinjen) utan väsentligen på hans under praktisk tjänstgöring visade duglighet och bedömda förutsättningar att lösa befälsuppgifterna som chef, fackman och utbildare på B-nivån. Det är därför nödvändigt att den kontinuerliga uppföljningen och prövningen av den enskildes praktiska duglighet påbörjas redan vid KOS 1 slut.

Utredningen har också anledning att här erinra om de särskilda förhållanden — flygtidsaspekterna (jfr kap. 5) — som talar för att krigsflygföraren bör vara placerad i kontinuerlig flygtjänst vid division intill i genomsnitt 38-årsåldern och att utbildning som inte erfordras för krigsflygföraruppgifterna förläggs till tiden efter upphörd krigsplacering som förare vid division. Utredningen finner sig dock böra räkna med att sneddning undantagsvis kan förekomma även bland kompaniofficerare i flygförarfacket vilka inte uppnått 38 års ålder. Detta innebär att sneddning för kompaniofficer i flygförartjänst före 38 års ålder blir mindre vanlig än för kompaniofficer i markfacken. Om sådan sneddning dock skall äga rum och på meningsfullt sätt leda fram till uppgifter i flygtjänst på B-nivå bör den ske relativt tidigt. Om nämligen den enskilde före den angivna åldersgränsen för flygförare skall hinna vara placerad som divisionschef under åtminstone två år och dessförinnan hinna dels gå genom erforderlig vidareutbildning bl. a. vid militärhögskolans allmänna kurs och divisionschefskurs, dels få erfarenhet som ställföreträdande divisionschef bör sneddningen äga rum i nära anslutning till gruppchefs- kursen.

Som framhållits redan i kapitel 7 har utredningen funnit det betydelsefullt att den enskildes förutsättningar att vidareutbildas och gå över till annan befälsgrupp kontinuerligt följs upp. Eftersom utredningen i det föregående fört fram synpunkter på en lägsta åldersgräns för sneddning synes det lämpligt att också redovisa de synpunkter som kan läggas på en ev. övre åldersgräns för sneddning.

Utredningen vill då först erinra om den i det föregående angivna utgångspunkten att den som sneddar skall förvärva samma kompetens för befälsuppgifterna inom den nya yrkesofficersgruppen som den som följt normalutbildningsgången till denna samt att han därvid skall nå denna kompetens för uppgifter såväl i krig som fred. Som framgått av kapitel 7 (avsnitt 7.2) ställer emellertid åtskilliga befälsuppgifter främst inom krigsorganisationen, men i viss utsträckning även inom fredsorganisatio- nen, sådana krav i fysiskt och psykiskt hänseende på personalen att endast ung personal kan komma i fråga. Andra befälsuppgifter kan vara av sådan karaktär att varken den allra yngsta eller den allra äldsta personalen normalt bör avses för dem. Vid bedömning av frågan om en ev. övre åldersgräns för sneddning måste hänsyn tas till dels ålderskraven främst i krigsorganisationen, dels önskemål att en investering i vidareut- bildning skall ge rimlig avkastning. Slutligen måste självfallet som bakgrund till bedömningen ligga organisationens behov av personal inom aktuell befälsgrupp. Som framgår av det följande kan även ytterligare faktorer behöva beaktas vid bedömningen.

Utredningen vill illustrera med följande två exempel hur bedömningen kan ske.

För krigsorganisationen erfordras ytterligare en kompaniofficer på K-nivå närmast avsedd som radarjaktledare. Två plutonsofficerare i striltjänst i åldrarna 40 och 32 år bedöms ha förutsättningar att gå genom erforderlig vidareutbildning till kompaniofficer och utbildning till radarjaktledare. Den sammanlagda utbildningen beräknas kräva ca ett och ett halvt år.

Mot bakgrund av att personal över 45 års ålder normalt inte fyller de krav i fysiskt och psykiskt hänseende som ställs på radarjaktledare måste räknas med att den 40—årige plutonsofficeren kommer att kunna utnyttjas som radarjaktledare vid datastridsledning under högst två—tre ar.

Exempel 2

För krigsorganisationen erfordras ytterligare två regementsofficerare på B-nivå närmast avsedda som basbataljonschefer. Tre kompaniofficerare i åldrarna 49, 39 och 36 år bedöms ha förutsättningar att gå genom erforderlig vidareutbildning till regementsofficer. Denna beräknas kräva ca två år.

Mot bakgrund av att personal över 5 5 års ålder normalt inte fyller de krav i fysiskt och psykiskt hänseende som ställs på befäl inom basbataljonerna måste räknas med att den 49—årige kompaniofficeren kommer att kunna utnyttjas som basbataljonschef under högst tre—fyra år.

Utredningen avstår i de två exemplen från att med de givna förutsättningarna försöka beräkna vid vilken ålder en gräns för lönsamhet bör ligga. Vid en sådan beräkning måste nämligen vägas in inte bara ekonomiska faktorer utan även en rad faktorer av bl. a. psykologisk art. Här anförda exempel visar emellertid enligt utredningens mening att det inte är vare sig lämpligt eller möjligt att ange någon generell övre åldersgräns för sneddning.

Eftersom utredningen anser att den som sneddar skall fylla de generella kvalitetskraven i sin nya kompetensgrupp och vara lika allsidigt användbar inom denna som övriga yrkesofficerare inom gruppen kan det allmänt taget konstateras att det med hänsyn till krigsorganisationens åldersgränser är svårt att bygga in en sneddning vid mycket sen tidpunkt av yrkesofficerens karriär. Utredningen utgår emellertid från att det får bedömas från fall till fall om en äldre yrkesofficer med särskilt framstående förmåga och duglighet bör erbjudas möjlighet att snedda.

Utredningen får vidare peka på att förutsättningarna för sneddning i ett genomfört system rimligtvis förskjuts. I varje åldersklass av yrkesoffi- cerare som under ett antal år följts upp och prövats och ur vilka någon eller några särskilt högt kvalificerade yrkesofficerare getts möjlighet att snedda kommer nämligen efter hand förutsättningarna att finna ytterliga- re kandidater för sneddning att minska. Utredningen utgår därför från att de fall då yrkesofficer i relativt hög ålder uppvisar kvalifikationer för sneddning blir fåtaliga. Det ter sig emellertid trots detta betydelsefullt för vidmakthållande av den enskildes intresse för tjänsten — och ligger därmed också i arbetsgivarens intresse — att även äldre yrkesofficerare ges

möjlighet .få svårare och mera kvalificerade arbetsuppgifter iden mån de är lämpade därför och är beredda gå genom den utbildning härför som erfordras.

Utredningen redovisar i de två följande avsnitten sina överväganden och förslag rörande sneddning från plutonsofficer till kompaniofficer (avsnitt 13.3) och från kompaniofficer till regementsofficer (avsnitt 13.4). Slutligen lämnas i avsnitt 13.5 synpunkter på hur man bör ta till vara särskilt kvalificerade yrkesofficerare i de övre åldersskikten.

13.3. Övergång från plutonsofficer till kompaniofficer 13.3.1 Allmänt

Den övergång från plutonsofficer till kompaniofficer som äger rum före plutonsofficersskola 3 bör i enlighet med utredningens förslag i kapitel 12 räknas som normalrekrytering av kompaniofficerare i markfacken. Plutonsofficer som härvid inte tas ut till kompaniofficersaspirant går genom plutonsofficersskola 3 (jfr punkt 12.3.5) varefter den obligato- riska utbildningen till plutonsofficer är avslutad. Plutonsofficeren bör härefter dels kunna bestrida mera kvalificerade befattningar på T—nivån, dels vara allsidigt utbildad för flera olika befattningar på T-nivån inom eget yrkesfack.

Som förutsättning för sneddning från plutonsofficer till kompanioffi- cer bör som angetts i punkt 13.2.2 gälla att plutonsofficeren gått genom plutonsofficersskola 3 och efter denna fullgjort välmeriterad praktisk tjänst under ett antal år i befattning(ar) på T-nivån. Den kontinuerliga uppföljning och prövning som bör äga rum under den färdigutbildade plutonsofficerens praktiska tjänstgöring bör bl. 3. ha till syfte att klarlägga hans förutsättningar och lämplighet för verksamhet i kompani- officersuppgifter och för att gå genom den ytterligare utbildning som krävs härför. Plutonsofficer som under den praktiska tjänstgöringen visar sådan framstående duglighet och förmåga såväl i allmänt befälshänseende som i yrkes- eller fackhänseende samt bedöms ha förutsättningar att tillgodogöra sig erfordeng vidareutbildning till kompaniofficer bör efter frivilligt åtagande kunna beordras gå genom sådan. Kommendering till vidareutbildning bör kunna ske även om han är väsentligt mycket äldre än de plutonsofficerare som väljs ut och följer normalutbildningsgången till kompaniofficer. Antalet elever till normalutbildningsgången måste härvid anpassas så att detta tillsammans med antalet ”sneddare” svarar mot beräknat organisatoriskt behov av nytillskott av kompaniofficerare.

13.3.2. Vidareutbildning före övergång till kompaniofficer

En utgångspunkt för bedömning av behovet av vidareutbildning före sneddning från plutons— till kompaniofficer bör vara att den som sneddar skall bli lika allsidigt användbar i sin nya befälsgrupp som den plutonsofficer som går normalutbildningsgången till kompaniofficer. Behovet av vidareutbildning för sneddaren borde härmed kunna anges som skillnaden i innehåll mellan kompaniofficersutbildningen (enligt

normalutbildningsgången) och plutonsofficersskola 3 med därpå följande praktiska tjänstgöring samt i anslutning till denna inhämtade kunskaper och erfarenheter.

En jämförelse mellan det av utredningen föreslagna innehållet i plutonsofficersskola 3 (jfr kap. 12, punkt 12.3.7) och kompanioffi— cersskola 1 (jfr punkt 12.4.5) visar att vissa delar av innehållet i dessa skolor är lika. Sålunda är mål för och omfattning av utbildningen i ledarskap (ca tre arbetsveckor eller ca 1 10 timmar i vardera skolan) och den allmänmilitära utbildningen (ca fyra arbetsveckor eller ca 160 timmar i vardera skolan) praktiskt taget helt likai de två skolorna. Även undervisningen under kompaniofficersskola 1 inom ämnesområdet övrig militär utbildning innefattar i huvudsak1 eller delvis2 samma utbildning som under plutonsofficersskola 3. Kompaniofficersskola 1 ger enligt utredningens förslag (jfr kap. 9, punkterna 9.9.2—3) dessutom kunskaper i samhällsorienterande ämnen (historia och samhällslära) vilka kunskaper i någon utsträckning ev. kan ha inhämtats under plutonsofficerens praktiska tjänstgöring. Oavsett om så är fallet eller inte kan konstateras att mellan 300 och 400 timmar av föreslagen utbildning i de nyssnämnda ämnena i kompaniofficersskola 1 också ingår i plutonsofficersskola 3 och därmed kanske inte skulle behöva bibringas den plutonsofficer som avses snedda till kompaniofficer. Utredningen bortser härvid medvetet från att samma antal timmar i ett ämne under POS 3 och KOSl inte med nödvändighet ger samma kunskapsnivå.

Utredningen har därför övervägt möjligheterna att för plutonsofficer som skall snedda till kompaniofficer anordna en särskild vidareutbildning som skulle omfatta dels, och främst, den fackutbildning som föreslagits ingå i kompaniofficersskola ], dels — och i mån av behov — undervisning i samhällsorienterande ämnen m.m. Utredningen har emellertid funnit att det av praktiska och ekonomiska skäl inte är lämpligt att anordna någon särskild för sneddare anpassad vidareutbildning till kompanioffi- cer. Utredningen kan här peka på att antalet elever vid en sådan, särskilt anpassad utbildning skulle bli relativt lågt. Utredningen föreslår i stället att plutonsofficer som skall snedda till kompaniofficer går genom ordinarie kompaniofficersskola 1. Härvid bör emellertid i görlig mån hänsyn tas till sneddarnas särskilda förutsättningar. Dessa elever kan t. ex. del av tiden för ett ämne avdelas för särskilda uppgifter enligt utbildningsmyndighetens bestämmande.

Den plutonsofficer som sneddar till kompaniofficer bör efter KOS 1 (under förutsättning att han går genom skolan med godkända vitsord) utnämnas till kompaniofficer vid samma tidpunkt som övriga elever som går genom denna skola med godkända vitsord, dvs. vid skolans slut.

1 ] facket teknisk tjänst innehåller POS 3 och KOS I samma antal timmar (ca 110).

2 Omfattningen (i timmar) i övriga yrkesfack är följande

POS 3 KOS 1 striltjänst 40 355 sambandstjänst 110 255 motor— och räddningstjänst 110 210.

13.3.3. Fortsatt utbildning och kompetenstillväxt

Plutonsofficer som sneddar till kompaniofficer bör efter genomgången kompaniofficersskola 1 i princip fullgöra praktisk tjänst och gå genom skolmässig utbildning (kompaniofficersskola 2) enligt den ordning som gäller för kompaniofficer som följer normalutbildningsgången (jfr kap. 12, avsnitt 12.4). Detta skulle i så fall innebära att även sneddaren fullgör praktisk tjänstgöring under ca två och ett halvt år, därefter går genom kompaniofficersskola 2 och efter ytterligare två—tre års praktisk tjänstgö- ring (utbildning) uppnår fullständig kompetens för befälsuppgifterna på kompanichefsnivån (jfr även bild 13.1). Utredningen finner emellertid att den som sneddar från plutonsofficer till kompaniofficer kommer att i normalfallet ha fullgjort praktisk tjänst på T-nivån i väsentligt större omfattning än den kompaniofficer som följt normalutbildningsgången. Under den fleråriga tjänstgöringen i befattningar på T-nivån får plutons- officeren efter hand kännedom om och även delvis erfarenhet av verksamhet på P-nivån. Detta gäller inte minst när plutonsofficeren varit i tjänst ett antal år efter plutonsofficersskola 3 och kan tilldelas mera ansvarsfyllda arbetsuppgifter. Dessa kan nämligen ivissa fall innebära att han får tjänstgöra som ersättare för personal på P-nivån. Utredningen anser det därför rimligt att plutonsofficer som sneddar till kompanioffi- cer får tillgodoräkna sig som praktisk tjänst på P—nivån en tredjedel av fullgjord praktisk tjänstgöring på T-nivån efter plutonsofficersskola 3. Eftersom utredningen finner det vara nödvändigt att även den som sneddar till kompaniofficer fullgör visst minimum av praktisk tjänstgö- ring mellan kompaniofficersskola 1 och 2 samt mellan kompaniofficers- skola 2 och tidpunkt för placering i befattning på K-nivån föreslås dock att var och en av dessa perioder bör omfatta praktisk tjänstgöring om minst ett år.

Utredningen redovisar i bild 13.1 några exempel på utbildningsgång då plutonsofficer sneddar till kompaniofficer och som jämförelse härmed del av normalutbildningsgången för kompaniofficerare i markfacken.

13.4. Övergång från kompaniofficer till regementsofficer 13.4.1 Allmänt

Av det föregående har framgått att sneddning från kompaniofficer till regementsofficer bör förutsätta att kompaniofficeren normalt har upp- nått kompetens för uppgifter på K—nivån och i befattning(ar) på denna nivå meriterat sig för sneddning till regementsofficer.

Härvid utgår utredningen från att kompaniofficeren före vidareutbild- ning och övergång till regementsofficersgruppen gått genom kompani- officersskola l, därefter fullgjort praktisk tjänst på P-nivå samt slutligen gått genom antingen gruppchefskurs1 eller kompaniofficersskola 22. Villkor för sneddning bör alltså vara att kompaniofficeren utöver visad

l Gäller endast kompaniofficer i flygförartjänst. Gäller kompaniofficerare i markfacken.

Bild 13.] Exempel på sneddning från plutons— till kompaniofficer1

År L5 , 6 , 7 , 8 , 9 ,10.11112,13114l15_16l17118,19,20,—21,22123L_ [ j | | | I | | I I | | | I ' I I | I #

%— P-nivå * K-nivå

KOS 1 B05 2

* |G— P-nivå —-*—— K-nivå KOS1 [Eos 2 |G— P-nivå %— K-nivå ——

Normal rekrytering KOS 1 KOS 2 till kompaniofficer F—

KOS 1 T osv. enligt A B C exempel 8. Eos 2 Eos 3 | | _ |

Exempel på sneddning

l, . T-mvå

[X

1 Plutonsofficer som sneddar förs över till kompaniofficersgruppen efter avslutad godkänd kompaniofficersskola l (KOS l).

lämplighet härför gått genom den obligatoriska skolmässiga utbildning som ger kompetens för uppgifter på K-nivån. Behovet av vidareutbildning före sneddning måste bedömas med utgångspunkt häri.

Utredningen får i denna punkt slutligen erinra om att det organisatoris- ka underlaget tydligt visar (jfr kap. 7, bild 7.4) att det jämsides med normalutbildningsgångarna till regementsofficer krävs en rekryteringsväg med sneddning från kompaniofficer till regementsofficer för att besätta alla positioner på B-nivå och högre nivåer inom flygvapnets krigs- och fredsorganisationer på 1980—talet. Eftersom det framdeles inom flygvap— net kommer att föreligga ett organisatoriskt behov av sneddning till regementsofficer blir det särskilt betydelsefullt för att säkerställa tillgången på regementsofficerare med lägst bataljonschefskompetens att myndigheten noggrant och kontinuerligt följer upp och prövar varje enskild kompaniofficers förutsättningar för sneddning. De åtgärder — urval av lämpliga sneddare, klarläggande av behov av och kommendering av personal till vidareutbildning m.fl. åtgärder — som måste vidtas av myndigheten för att säkerställa att det organisatoriska behovet av regementsofficerare med bataljonschefskompetens täcks måste inordnas i en långsiktig personalplanering. Detta är nödvändigt inte minst med hänsyn till att det synes önskvärt att tänkbara sneddningskandidater fortlöpande orienteras om sina möjligheter, tidpunkter för påbörjande av vidareutbildning rn. m.

13.4.2. Vidareutbildning före övergång till regementsofficer A. Allmänt

Eftersom utredningen funnit att kompaniofficer som befunnits lämplig för sneddning bör ha gått genom all obligatorisk kompetensgivande utbildning till kompaniofficer — dvs. all skolmässig utbildning för uppgifter på K-nivån — bör vidareutbildningen bl. a. ge det tillskott av kunskaper som erfordras för hans kommande uppgifter som regements- officer pä B-nivån. Kompaniofficeren måste därför gå genom allmän kurs vid militärhögskolan (MHS/FAK).

Trots att utredningen i det föregående (kapitel 12) föreslagit vissa förstärkningar av normalutbildningsgångarna för kompaniofficerare mås- te det emellertid konstateras att kunskapsbakgrunden för kompanioffice- ren pä K-nivå i en del avseenden kommer att skilja sig från regements- officerens på K-nivå. Detta gäller bl. a. och främst kunskaperna i taktik samt i vissa allmänna läroämnen. Det kan därför förväntas att kompani- officeren generellt sett i fråga om faktiska kunskaper inte har samma förutsättningar som regementsofficeren att tillgodogöra sig undervisning och utbildning vid den allmänna kursen på militärhögskolan med dess nuvarande utformning och innehåll. Om sneddarna i alla väsentliga hänseenden på lika villkor skall kunna konkurrera med de regementsoffi- cerare som följer någon av normalutbildningsgångarna måste antingen undervisningen och utbildningen vid allmänna kursen läggas om och anpassas efter sneddarnas behov eller sneddarna ges erforderlig komplet— terande utbildning innan de börjar denna kurs. En sådan omläggning och anpassning av kursen efter sneddarnas behov bör emellertid inte komma i fråga. En sådan åtgärd skulle nämligen, eftersom målet för utbildningen vid kursen inte bör förändras (sänkas), innebära att kursen måste förlängas i inte obetydlig omfattning. Kompaniofficer som skall snedda bör i stället före påbörjande av allmän kurs vid militärhögskolan bibringas de ytterligare kunskaper i främst taktik och vissa allmänna läroämnen som erfordras för att på samma villkor som regementsofficeren tillgodogöra sig undervisningen vid kursen.

Den kompletterande utbildning som bör ges kompaniofficeren före MHS/FAK bör som nyss nämnts omfatta dels viss utbildning i taktik, dels undervisning i vissa allmänna läroämnen. Utöver utbildning i taktik kan emellertid också vara aktuellt med viss kompletterande utbildning även i andra ämnen än taktik som utredningen hänfört till ämnesområdet övrig militär utbildning.

B. Förberedande kurs i taktik m. m.

Som framhållits i det föregående har utredningen funnit att möjligheter- na för kompaniofficeren att gå över (snedda) till regementsofficer i princip skall vara oberoende av kompaniofficerens tillhörighet till visst yrkesfack. Inom de olika yrkesfacken måste emellertid kompanioffice— rens utbildning i bl. a. taktik och i viss mån även inom ämnesområdet övrig militär utbildning främst vara inriktad mot de befälsuppgifter på

K-nivå till vilka utbildningen i aktuellt yrkesfack syftar. Kompanioffice- rarna i flygförartjänst och i striltjänst får sålunda en omfattande utbildning i och goda kunskaper om flygförbandens och strilförbandens taktik och verksamhet men får relativt obetydliga kunskaper om basförbandens taktik och verksamhet. Inom yrkesfacken motor- och räddningstjänst samt teknisk tjänst är förhållandet i stort det omvända under det att kompaniofficerama i facket sambandstjänst torde komma att inta en mellanställning i fråga om kunskaper om flygvapenförbandens taktik och verksamhet.

Härtill kommer att normalutbildningsgångarna för kompaniofficerare, som skall leda fram till uppgifter på K—nivå, av naturliga skäl inte innehåller fjärrförberedelser i fullt samma utsträckning som normalut- bildningsgångarna för regementsofficerare som har slutmålet uppgifterna på B-nivå. Detta förhållande återspeglas bl.a. av att omfattningen av övrig militär utbildning är mindre i kompaniofficers- än iregements- officersutbildningen.

Utredningen föreslår därför att för kompaniofficer som avses snedda till regementsofficer anordnas en särskild kurs omfattande övrig militär utbildning, med huvudvikten lagd på taktikutbildning, som förberedelse för den allmänna kursen vid militärhögskolan. Ett ev. bisyfte med här föreslagen kurs skulle kunna vara att i vissa fall närmare utröna en sneddningskandidats lämplighet för fortsatt utbildning.

Utredningen bedömer att denna förberedande kurs bör omfatta tre—fyra veckor. Det bör ankomma på chefen för flygvapnet att närmare reglera kursens innehåll med utgångspunkt i bl.a. aktuell elevsamman- sättning vid kursen.

C. Kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen

Som framgått av utredningens förslag i kapitel 9 till antagningskrav vid extern rekrytering och till utbildning i allmänna läroämnen i de skilda normalutbildningsgångarna bör kompaniofficerama framdeles uppnå eni huvudsak likartad kunskapsnivå i ämnena svenska och engelska samt i samhällsorienterande ämnen (historia och samhällskunskap). I bl.a. naturvetenskapliga ämnen — främst matematik och fysik — kommer kompaniofficerama i de skilda yrkesfacken att ha olika kunskapsnivå. Detta beror på dels olikartad civil skolbakgrundl, dels olikartad omfattning av fackteori i de skilda normalutbildningsgångarna. De av utredningen föreslagna antagningskraven vid rekryteringen tillsammans med den i normalutbildningsgångarna inlagda utbildningen i allmänna läroämnen medför att den nyblivne kompaniofficeren totalt sett bör få en bredare kunskapsnivå än vad en enstaka linje i den två-åriga gymnasieskolan ger. Kunskaper utöver två-årig gymnasielinje förutsätter däremot att kompaniofficeren innehaft dessa före antagning som aspirant eller inhämtat dem genom fritidsstudier under fortsatt utbildning och tjänstgöring.

1 Jfr utredningens förslag till antagningskrav i kap. 9 (avsnitt 9.2).

l utredningens förslag till normalutbildningsgångar för regementsoffi- cerare (jfr kap. 10 och 11) räknas med att eleverna redan vid utbildningens början skall ha kunskaper från tre-årig naturvetenskaplig linje eller genomgången årskurs 3 av fyra-årig teknisk linje. I de undantagsfall då regementsofficersaspirant med annan tre-årig gymnasie- linje måste antas förutsätter utredningen (jfr kap. 9 avsnitt 9.10) att särskild komplettering av förkunskaperna i allmänna läroämnen äger rum innan vederbörande avslutar regementsofficerskurs 2 (ROS 2).

Utredningen har i sina undersökningar och överväganden kommit till den slutsatsen att den allmänna kunskapsnivå som eleverna (med lägst genomgången årskurs 3 av fyra-årig teknisk linje) på regementsofficers- linjerna innehar i ämnena matematik, fysik, svenska och engelska erfordras för att eleven med tillfredsställande resultat skall kunna tillgodogöra sig utbildningen och undervisningen vid allmänna kursen på militärhögskolan. Härtill kommer att eleverna vid allmänna kursen måste ha goda kunskaper i historia och samhällskunskap för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i strategi vid kursen. Den undervisning i sistnämnda två ämnen som utredningen föreslagit ingå i kompaniofficers- utbildningen (jfr kap. 9, punkt 9.9.3) för markfacken bör emellertid leda fram till en kunskapsnivå som endast är något lägre än den som uppnås av elev som gått genom årskurs 3 av fyra-årig teknisk linje vid gymnasiesko- lan. Utredningen utgår från att skillnaderna i formella kunskaper i dessa samhällsorienterande ämnen är relativt små och i huvudsak kan uppvägas av kunskaper som den enskilde inhämtar — främst vad gäller samhälls- kunskap — under yrkesutövningen som kompaniofficer. Utredningen räknar därför med att kompaniofficer i markfacken inte behöver någon mera omfattande komplettering av kunskaperna i samhällsorienterande ämnen för att uppnå avsedd kompetens i dessa ämnen före påbörjande av allmän kurs vid militärhögskolan. Kompaniofficer i flygförartjänst torde däremot ha ett något större behov av att komplettera sina kunskaper i dessa ämnen.

Kompletteringsbehoven i svenska och engelska uppskattar utredningen till ca 200 resp. 120 timmar. Behoven av kompletteringsutbildning i matematik och fysik är beroende av dels den enskildes förkunskaper vid anställningen som aspirant, dels ev. innehåll av dessa ämnen i den normalutbildningsgång som den enskilde följt. Normalt torde emellertid få räknas med kompletteringsbehov från ca 4201 timmar upp till ca 1 0202 timmar totalt i ämnena matematik och fysik. Det sammanlagda behovet av komplettering — ev. behov för att komplettera kunskaper i samhällsorienterande ämnen inte inräknat — uppgår alltså till mellan ca 740 och ca 1 340 timmar. Detta tillsammans med erforderliga timmar för fysisk träning m. m. svarar mot en till två studieterminer.

] Kompaniofficer med 2 Te som ursprunglig skolbakgrund och kompaniofficeri flyg— eller striltjänst som erhållit kompletterande utbildning imatematik och fysik. Kompaniofficer med ursprunglig skolbakgrund från någon av de två-åriga linjer i gymnasieskolan som har huvudsakligen praktisk yrkesinriktning. Det angivna antalet timmar förutsätter vidare att utbildning i matematik och fysik inte ingår i normalutbildningsgången för denne kompaniofficer. I facket teknisk tjänst får kompaniofficeren med denna skolbakgrund i anslutning till fackutbildningen en avsevärd utbildning i dessa två ämnen. Härigenom uppnådd kunskapsnivå är emellertid svår att precisera.

Utredningen har närmare övervägt olika former för att bibringa den enskilde erforderlig kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen före sneddning. Den tid som stått till utredningens förfogande har inte medgett någon inträngande analys av de ekonomiska konsekvenserna av olika typer av lösningar. Utredningen har emellertid funnit att det allmänna vuxenutbildningssystemet i allmänhet inte kan göra sådana anpassningar beträffande ämnen och tidsschema att man utan väsentliga tidsförluster för yrkesofficerarna kan utnyttja detta på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt. Utredningen anser sig därför inte generellt kunna förorda att kompletteringsutbildningen i allmänna läroämnen före sneddning bedrivs inom vuxenutbildningen på elevens förläggningsort.

En lösning som innebär att utbildningen genomförs vid de olika förbanden med anlitande av timlärare ter sig olämplig eftersom kostna- derna för utbildning av ett fåtal elever — genomsnittligt får räknas med en till två elever per förband — blir höga. Härtill kommer bedömda svårigheter att vid vissa förband skaffa kompetenta och villiga lärare. Inte heller denna modell kan därför förordas av utredningen.

Återstående lösningar är att låta den enskilde genomföra komplette- ringen genom korrespondensstudier eller andra enskilt bedrivna studier och/eller anordna kompletteringsutbildningen centralt inom antingen det allmänna skolväsendet eller försvaret. Komplettering i form av centralt anordnad kompletteringsutbildning inom en enda läroanstalt — oavsett om denna ingår i det allmänna skolväsendet eller i försvaret — medför också de fördelarna att man dels kan anordna individuellt anpassade (”skräddarsydda”) kurser, dels får en enhetlig bedömning av och jämförelse mellan de enskildas kunskaper och förutsättningar för fortsatta studier. Utredningen finner det lämpligast att kompletteringsut- bildningen äger rum som en kombination av dessa två lösningar. Härvid bör huvuddelen av kompletteringsutbildningen ske i form av undervisning som i möjlig utsträckning är individuellt anpassad efter sneddarnas behov av komplettering i främst svenska, engelska, matematik och fysik samt för kompaniofficerare i flygförartjänst dessutom historia och samhälls- lära. Härutöver bör emellertid kompaniofficer som behöver komplettera eller friska upp sina kunskaper i enstaka läroämnen ha möjlighet att genom försorg av t. ex. försvarets brevskola få erforderlig korrespondens- undervisning.

Eftersom utredningen bedömer att liknande behov av kompletterings- utbildning kan föreligga även inom andra försvarsgrenar vill utredningen förorda att frågan närmare övervägs om hur centralt anordnad komplette- ringsutbildning bör organiseras för att tillgodose bl.a. de behov som framdeles uppkommer med anledning av här framförda förslag rörande sneddning. För flygvapnets vidkommande bör härvid räknas med ett framtida organisatoriskt behov av att högst 15 och sannolikt färre kompaniofficerare årligen går genom kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen före övergång till regementsofficer. Utredningen bedömer vidare att ca en tredjedel av eleverna ur flygvapnet behöver undervisning under en termin och ca två tredjedelar under två terminer.

Eftersom sneddning från kompaniofficer till regementsofficer måste ses som en av tre ordinarie rekryteringsvägar (jfr punkt 13.2.1 i det

föregående) till yrkesofficersuppgifterna på B—nivå och högre nivåer måste det ankomma på chefen för flygvapnet att beordra kompaniofficer som bedöms lämplig och är villig gå genom erforderlig vidareutbildning att genomgå denna.

13.4.3. Fortsatt utbildning och kompetenstillväxt

Enligt de i föregående avsnitt avgivna förslagen blir genomgång av allmän kurs vid militärhögskolan sista ledet i vidareutbildningen av kompanioffi- cer till regementsofficer. Utredningen finner det därför vara logiskt att kompaniofficer som sneddar överförs till regementsofficersgruppen efter avslutad godkänd allmän kurs. Han innehar då, liksom de kamrater som följer normalutbildningsgångarna för regementsofficerare, kaptens tjäns- tegrad.

Av kap. 10 och 11 har framgått att utredningen räknar med att regementsofficer som följer någon av normalutbildningsgångarna bör fullgöra praktisk tjänst i befattning på K-nivån under tre—fyra är efter MHS/FAK innan han kan anses ha kompetens för uppgifter på B—nivån. Utredningen anser att kompaniofficer som sneddar iprincip bör fullgöra praktisk tjänstgöring i befattning(ar) på K-nivän i samma omfattning (totalt ca 7,5 årl) som den externt rekryterade regementsofficeren innan han placeras i befattning på B—nivån. Kompaniofficer med mångårig erfarenhet från praktisk tjänstgöring bör emellertid enligt utredningens mening rimligen få tillgodoräkna sig viss del av denna. Härvid bör en tredjedel av praktisk tjänstgöring på P-nivån, dock högst ett är, få tillgodoräknas som praktisk tjänstgöring före MHS/FAK. Vidare bör gälla att den som sneddar alltid bör fullgöra praktisk tjänstgöring under minst ett år efter MHS/FAK innan B-nivån kan anses vara uppnådd.

Den kompaniofficer som efter genomgång av MHS/FAK överförs till regementsofficer bör alltså som ett led i en konsekvent kompetenstillväxt fullgöra praktisk tjänst under något — några år i befattning på K-nivån innan han placeras i befattning på B-nivån. Det bör härvid inte vara någon svårighet att placera sneddare från yrkesfacket striltjänst i lämplig kompetensuppbyggande befattning i fredsorganisationen eftersom detta redan i dagsläget måste ske med regementsofficerarna i striltjänst. Det samma gäller även för de undantagsfall (jfr punkt 13.4.1) då relativt ung kompaniofficer i flygförartjänst sneddar till regementsofficer. Viss svårighet kan däremot föreligga att placera sneddare från övriga yrkesfack i befattningar i fredsorganisationen så att de får en naturlig och lämplig förberedelse för senare uppgifter på B-nivån. Detta hänger närmast samman med att flertalet befattningar på K-nivån är strängt fackbundna och att befattningar som kan besättas med personal oavsett facktillhörig- het i allmänhet återfinns först på B-nivå och högre nivåer. Utredningen utgår emellertid från att chefen för flygvapnet bör ha möjlighet att inom ramen för totalt antal tjänster och uppgifter för yrkesofficerare vid flygvapnet — inkl. av utredningen i kap. 8 behandlat behov av tjänster

1 Enligt det följande kan av dessa 7,5 är högst ett år utgöras av tid som tillgodoräknas från P-nivån.

som reserv för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. m. och tjänster för elever (kommendering) m.m. — placera yrkesofficer som sneddat på sådant sätt inom organisationen att hans kompetenstillväxt blir följdrik- tig. Härvid kan i vissa fall komma i fråga att låta sneddare övergångsvis bestrida fredsbefattning för vilken han har erforderlig skolmässig utbild- ning men saknar egentligen önskad praktisk erfarenhet. I något fall kan ev. också komma i fråga att pröva möjligheterna att sänka befälsnivån för viss fredsbefattning.

13.4.4. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att kompaniofficeren i normal- fallet bör ha tjänstgjort i befattning på K-nivån och därvid gett erforderliga prov på sina förutsättningar och sin lämplighet för vidareut— bildning och övergång till regementsofficer. Kompaniofficeren bör före övergång till regementsofficer gå genom följande vidareutbildning . kompletteringsutbildning (i främst svenska, engelska, matematik och fysik samt i vissa fall historia och samhällslära) om en eller två terminer vid en central läroanstalt inom antingen det allmänna undervisningsväsendet eller inom försvaret, . förberedande kurs om tre—fyra veckori taktik m. m. samt . allmän kurs vid militärhögskolan. Kompaniofficer som sneddar bör efter avslutad godkänd allmän kurs vid militärhögskolan överföras till regementsofficersgruppen. Utredningen redovisar i bild 13.2 några exempel på utbildningsgång då kompaniofficer sneddar till regementsofficer och som jämförelse härmed senare delen av de två normalutbildningsgångarna för regements- officerare.

13.5 Övergång i vissa undantagsfall

Som framgått av det föregående (punkt 13.2.2) anser sig utredningen inte kunna ange någon generell övre åldersgräns för sneddning. I stället bör från fall till fall bedömas om en äldre yrkesofficer med särskilt framstående förmåga och duglighet bör erbjudas möjlighet snedda. Utredningen vill här understryka att den som sneddar till annan yrkesofficersgrupp principieut skall uppfylla de generella kvalitetskrav som ställs på all personal inom denna samt vara allsidigt användbar i flera befattningar inom denna i såväl krigs- som fredsorganisationerna. I de fall då man bedömer att dessa villkor inte uppfylls eller en vidareutbildning i den omfattning som föreslagits i det föregående för plutonsofficer (avsnitt 13.3) eller kompaniofficer (avsnitt 13.4) inte är aktuell bör i stället prövas om inte organisationen kan dra nytta av vederbörandes förmåga och duglighet i mera kvalificerad befattning inom vederbörandes kompetensgrupp än den han under bedömningstiden innehar. Härvid måste bl. a. möjligheterna till urvalsbefordran inom vederbörandes kompetensgrupp och i vissa fall förutsättningarna för framställning om personlig tjänst för aktuell befattningshavare närmare övervägas.

Bild 13.2 Exempel på sneddning från kompani— till regementsofficerl

År _7 _ 8 _ 9 _10,11,12_13,14,15_1e,17_18_19,20,21,22,23,24_25P liT | | ] T I I I | I | | | | | | | l '

Re off st 'I _9_l EK

K-nivå —* B-nivå ___—— FAK |e— B-nivå -——— EK l(— B-nivå _

lKompl. Kompl.

Kompoff i markfacken T T IKOS 1 KOS 2

K-nivå

'." ee

Re off fl M EK [(:)ivchkurs

K-nivå * B-nivå

FAK Elvchkursp B-nlvå EK k—- B-nivå — Kompoff i [EJmpL EampI.

flygförarfacket

IKOS 1 Grpchkurs T

P-nivå * K-nivå

1 Kompaniofficer som sneddar överförs till regementsofficersgruppen efter avslutad godkänd allmän kurs vid militärhögskolan (MHS/FAK).

Utredningen vill emellertid inte utesluta möjligheten att en kompaniof- ficer eller plutonsofficer efter t. ex. en rollväxlingi 40—45-årsåldern efter hand visar sig besitta en allmän kvalitet och för en särskild typ av verksamhet eller uppgifter sådan framstående fallenhet och praktisk kompetens att han inom denna verksamhet är väl jämförlig med de regementsofficerare resp. kompaniofficerare som är verksamma inom ifrågavarande arbetsområde. I ett sådant fall bör man enligt utredningens mening kunna överväga möjligheterna att föra över vederbörande till regements— eller kompaniofficersgruppen vid sidan av gängse normer och principer. Utredningen vill emellertid framhålla att en befordran av denna typ måste ses som ett undantagsfall.

14. Specialutbildning och fortbildning

l4.l Allmänt

Utredningen har i kapitel 9 konstaterat att inom ramen för ett antal normalutbildningsgångar utbildningen för allt yrkesbefäl bör föra till följande primära mål . regementsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på bataljonschefs (B-)nivå och högre nivåer . kompaniofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på kompanichefs (K-)nivå samt . plutonsofficerare: kompetens för uppgifter i krig och fred på tropp— chefs (T-)nivå. Utredningen har i samma kapitel anfört att det utöver och vid sidan av den obligatoriska kompetensgivande utbildningen (normalutbildnings- gångarna) förekommer och även framdeles erfordras en omfattande utbildning. Utredningen angav sig härvid kunna skilja mellan vidareutbild- ning — som i det föregående behandlats bl.a. i kapitel 13 — samt specialutbildning och fortbildning. I dessa två senare begrepp, som till skillnad från vidareutbildningen inte syftar till övergång till högre kompetensgrupp, lägger utredningen följande innebörd:

Specialutbildning — materielutbildning och befattningsutbildning ut- över den som bedrivs inom ramen för normalutbildningsgångarna. I begreppet inbegrips också den utbildning som kan erfordras för befäls- uppgifter som kan hänföras till yrkesfack som inte grundrekryteras och av denna anledning inte närmare behandlats i det föregående som t. ex. befälsuppgifter inom expeditionstjänst, allmän stabs- och förvaltnings— tjänst, kassa-, intendentur— och fortifikationstjänst.

Fortbildning — utbildning för att vidmakthålla personalens yrkeskun— nande med hänsyn till taktisk, teknisk, administrativ rn. m. utveckling.

Frågor om specialutbildning och fortbildning behandlas närmare i det följande.

14.2. Specialutbildning 1421 Nuvarande specialutbildning

Den specialutbildning som inte ingår i gällande utbildningsgångar kan indelas i huvudgrupperna materielutbildning och befattningsutbildning.

A. Materielutbildning

I nuvarande utbildningsgångar ingår materielutbildning dels i de skolmäs- siga skedena, dels som särskilda kurser under den praktiska tjänsten för att personalen skall kunna besätta olika befattningar inom freds- och krigsorganisationerna.

Härutöver får personal vid förband som tillförs ny typ av materiel utbildning på denna i sådan omfattning att freds- och krigsuppgifterna kan bestridas. För personal som flyttas från förband med en typ av materiel till förband med annan typ av materiel anordnas liknande materielutbildning. Utbildningen är principith oberoende av befälsnivå och yrkesfack och kan kommai fråga under hela anställningstiden.

B. Befattningsutbildning

Den i utbildningsgångarna inlagda utbildningen leder fram till kompetens för krigs- och fredsplacering i vissa typbefattningar inom nivå och yrkesfack. För att personalen skall kunna besätta även andra befattningar än typbefattningar inom eget fack och dessutom kunna vidmakthålla och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper anordnas i dag kompletterande befattningsutbildning. Denna bedrivs dels vid centralt anordnade kurser, dels i förbandens regi — antingen i anslutning till den dagliga tjänsten eller som särskild utbildning. Specialutbildning av detta slag omfattar ett stort antal kurser (enligt gällande kurskatalog ca 225 olika kurser för här aktuell personal). Utbildningen berör personal inom alla befälsnivåer och yrkesfack.

Som exempel på sådan specialutbildning i nuläget kan nämnas: Flygtjänst — divisionschefskurs, utbildning av flygförare till flyglärare, simulatorinstruktör, helikopter- och transportflygförare, omskolning till nytt flygslag.

Striltjänst — radarjaktledarkurs, stridsledningskurser för befattningsha- vare inom olika stridsledningssystem, motmedels— och teleskydds— utbildning.

Sambandstjänst — sambandsplutonchefskurs samt sambands-, signal- skydds- och fjärrskriftskurser.

Teknisk tjänst — stationskompanichefs-, klargöringsplutonchefskurs. Icke fackbunden tjänst — kurser för specialuppgifter vid sidan av huvuduppgiften såsom upplysnings- och pressofficerskurser, personal- vårds— och rättsvårdskurser, utbildning i underrättelsetjänst och försvars- kunskap. Viss utbildning av denna typ är gemensam för krigsmakten.

Angiven befattningsutbildning kan föranledas av behov inom såväl krigsorganisationen som fredsorganisationen. Kurstidema varierar från enstaka dagar till månader. Flertalet kurser är dock relativt korta. Likaså

varierar behovet av återkommande repetitionskurs. För vissa befattningar eller arbetsuppgifter är genomgången grundkurs tillfyllest medan däremot andra befattningar eller arbetsuppgifter kräver vidmakthållande utbild- ning i form av återkommande repetitionskurser. Utbildningen ges endast till den som avses placeras i aktuell befattning eller få viss arbetsuppgift. I vissa fall erfordras kurser varje år, i andra fall med längre mellanrum utan regelbundenhet.

! det föregående berörd befattningsutbildning syftar främst till att ge yrkesofficeren erforderliga kunskaper för befattningar inom det verksam- hetsområde som han grundutbildats för.

I vissa fall är det nödvändigt att placera om personal från ett verksamhetsområde till ett annat (rollväxling). Anledningen härtill är dels att personalen bör omplaceras av åldersskäl, dels att det i vissa fall föreligger ett behov att rekrytera yrkesofficerare till befattningar som de inte grundutbildats för. Ett exempel härpå är att regementsofficerare av åldersskäl förs över från flygtjänst till bl. a. bas- och sambandstjänst vid 30 till 40 års ålder. Ett annat exempel är regements— och kompanioffice- rares övergång till befattningar inom intendentur- och fortifikationskårer- na. Exempel på verksamhetsområden som personal inom de olika kategorierna av yrkesofficerare går över till vid rollväxling framgår av tabell I4.1.

Tabell 14.1 Exempel på nya verksamhetsområden efter rollväxling

Kategori Verksamhetsområde

Regementsofficer Sambands—, bas- och striltjänst' , intendentur- och fortifikationstjänst

Kompaniofficer Förvaltningstjänst (intendentur-, kassa-, fortifika- tionstjänst). Expeditionstjänst, underrättelsetjänstl Plutonsofficer Flottiljpolistjänstz. Expeditions— och transport- tjänst Mästare Flygmaterieltjänst (förrådsförvaltare) Flygtekniker Fältarbets—, expeditions— och transporttjänst

' Striltjänst och underrättelsetjänst gäller endast flygande personal. ' Gäller endast trupputbildare.

Före övergång till ny uppgift enligt tabell 14.1 går vederbörande genom utbildning vid särskilda kurser. Särskild utbildning ges i nuläget dock inte i expeditionstjänst eftersom den utbildning som erhållits vid den obligatoriska utbildningen samt under den praktiska tjänstgöringen anses vara tillfyllest för den nya uppgiften. Utbildningen omfattar i huvudsak fackutbildning och erfordeng taktisk utbildning för den nya befattningen. Kurstidema varierar från någon vecka till ca ett år. Kompaniofficerskursen i kassatjänst omfattar t.ex. ca ett halvt års teoretisk utbildning och ca ett halvt års praktisk tillämpningsutbildning. Likaså varierar behovet av återkommande repetitionskurser.

Rollväxling av här angivet slag sker normalt endast en gång under en befattningshavares anställningstid. I undantagsfall kan dock vissa befatt- ningshavare behöva byta verksamhetsområde flera gånger. Frekvensen av rollväxling och därmed sammanhängande utbildning styrs av krigs- och fredsorganisationens behov.

14.2.2. Utredningens överväganden och förslag A. Materielutbildning

Vid omfattande materielbyte, t. ex. byte av flygplantyp, är det i vissa fall lämpligt att anordna materielutbildning och befattningsutbildning var för sig. I andra fall kan det visa sig praktiskt lämpligt att integrera en del av befattningsutbildningen med materielutbildningen. Härav följer att det inte alltid är möjligt att dra en bestämd gräns mellan materielutbildning och befattningsutbildning.

Materielförnyelsen styr till stor del frekvensen och omfattningen av materielutbildningen. Planläggningen av materielutbildningen bör därför i första hand grundas på gällande materielanskaffningsplaner. Utredningen har inte närmare undersökt det framtida behovet av materielutbildning, men bedömer att omfattningen totalt sett sannolikt inte behöver ökas ut.

Utredningen anser att materielutbildningen framdeles bör bedrivas i princip på nuvarande sätt. Det bör vidare även framdeles ankomma på chefen för flygvapnet att anordna den materielutbildning som erfordras med hänsyn till uppstående behov och utveckling.

B. Befattningsutbildning

Utredningen bedömer att det totala behovet av befattningsutbildning inom flygvapnet kommer att förbli i stort sett oförändrat. Bl.a. de av utredningen föreslagna förändringarna av dels den obligatoriska kompe- tensgivande utbildningen (normalutbildningsgångarna), dels indelningen i fack m. m. innebär dock att nuvarande uppdelning av befattningsutbild- ningen på grundutbildning och specialutbildning kommer att förändras. Sålunda har viss befattningsutbildning som i dag hänförs till specialutbild- ning helt eller delvis inarbetats i normalutbildningsgångarna. Exempel härpå är divisionschefskursen och radarjaktledarutbildningen, resp. bas- tjänstkurser för teknisk personal. Annan befattningsutbildning, t. ex. den för plutonsofficerare som övergår till flottiljpolistjänst, kan i framtiden helt utgå. Genom den breddade utbildning med bl. a. ökade fjärrförbe- redelser som utredningen föreslagit vad gäller den obligatoriska kompe- tensgivande utbildningen kan vidare omfånget av vissa ämnen i kurserna i specialutbildningen minska något. Å andra sidan har utbildningen i ämnet expeditionstjänst i de föreslagna normalutbildningsgångarna avsevärt skurits ned. Detta medför att en särskild kurs i expeditionstjänst framdeles behöver anordnas för personal som går över till detta verksamhetsområde.

Utredningen anser i princip att den enskilde före byte av befattning måste ges erforderlig befattningsutbildning — i första hand fackutbildning och taktisk utbildning — för sin nya uppgift. Omfattningen av utbild— ningen bestäms av vederbörandes förkunskaper i förhållande till den nya uppgiftens krav. Utredningen har inte detaljstuderat vad kurser1 för detta ändamål bör innehålla. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang

1 Vissa av här åsyftade kurser i förvaltningstjänst överses f.n. av personalkate- goriutredningen.

närmare beröra den specialutbildning som regementsofficeren i flygtjänst erhåller vid övergång till uppgift i bastjänst. Nuvarande kurser omfattar ca tre veckor. Utredningen anser att övergången till bastjänstuppgifter ställer stora krav på utbildning. Bastjänstuppgiftema förutsätter nämligen ingående kunskaper om bl. a. bastjänstens organisation och verksamheten inom de skilda tjänstegrenama, basbataljonens och basbataljonschefens uppgifter, mobiliserings- och krigsplanläggning, basuppgifter i krig och fred, planläggning och genomförande av krigsförbandsövningar, den allmänna bastjänstutbildningen och den allmänmilitära utbildningen i fred. Utbildningens omfång bör därför — trots den utökning av fjärrförberedelser som utredningen föreslagit vad gäller den obligatoriska kompetensgivande utbildningen — utökas avsevärt. Utredningen bedömer att utbildningstiden bör ökas ut till ca tre månader.

Utredningen anser att det bör ankomma på chefen för flygvapnet att — med beaktande av de förändringar som kan föranledas av utredningens förslag — närmare bedöma vilken befattningsutbildning som erfordras för att personalen inom sin befälsnivå skall kunna byta befattning eller arbetsuppgifter såväl inom som utom eget fack.

Såsom utredningen tidigare anfört i kapitel 8 föreligger i krigsorganisa- tionen ett stort behov av yrkesofficerare. Utredningen har mot denna bakgrund studerat möjligheterna att ge denna personal, som utredningen alltså bedömer behöva vara anställd i fred, lämpliga arbetsuppgifter inom ramen för fredsorganisationen. Härvid har utredningen konstaterat en obalans mellan freds- och krigsorganisationerna främst inom yrkesfacken striltjänst, teknisk tjänst samt motor- och räddningstjänst. För att i krig få ökad tillgång på personal på aktiv stat inom dessa yrkesfack har utredningen därför bl.a. föreslagit att vissa befattningshavare i fred utöver sin huvuduppgift växelvis fullgör uppgifter i vakt-, expeditions— och sjukvårdstjänst. Utredningen har härvid räknat med att personalen systematiskt växlar mellan sin huvuduppgift i aktuellt yrkesfack och övriga uppgifter. Eftersom huvuduppgiften alltjämt kvarstår kan denna växling mellan arbetsuppgifter inte betecknas som rollväxling i egentlig mening. Föreslagen växling mellan huvuduppgiften i aktuellt yrkesfack och annan uppgift ställer emellertid vissa krav på utbildning för den senare uppgiften. Utredningen har nämligen inte ansett det vara lämpligt eller nödvändigt att i normalutbildningsgångarna för aktuella yrkesfack lägga in utbildning för de arbetsuppgifter i vakt-, expeditions— eller sjukvårdstjänst som föreslås bestridas enligt här beskriven modell. Den växling mellan arbetsuppgifter som är aktuell redovisas närmare i tabell 14.2.

14.3. Fortbildning 14.3.1 Nuvarande fortbildning

I nuvarande utbildningsgångar är den obligatoriska utbildningen som regel genomgången för regements— och kompaniofficerare före 30 års ålder och för plutonsofficerare före 25 års ålder. Därefter — då ännu huvuddelen av personalens tjänstgöringstid återstår — förekommer f.n.

Tabell 14.2 Översikt över föreslagen växling mellan huvuduppgifter inom yrkesfack och annan uppgift

Befälsgrupp Yrkesfack Föreslås växelvis Bedömt år- tjänstgöra i ligt elev— behov (ca) Kompaniofficerare Striltjänst Expeditionstjänst Sambandstjänst Expeditionstjänst Plu tonsofficerare Striltjänst Vakttjänst Teknisk tjänst Vakttjänst 60—80 Expeditionstjänst Motor- och Sjukvårdstjänst räddningstjänst

inte någon obligatorisk, skolmässig utbildning. Såsom utredningen tidigare anfört erhåller vissa regementsofficerare vidareutbildning vid militärhögskolans högre kurs och vid försvarshögskolan. Vidare förekom- mer som framgått av avsnitt 14.2.1 en omfattande specialutbildning.

Nuvarande utbildningsgångar har närmare behandlats i kapitel 4. Som framgår därav bedrivs den skolmässiga utbildningen vid särskilda, centralt anordnade kurser vid olika utbildningsanstalter medan den praktiska tjänstgöringen — i den mån sådan ingåri utbildningsgången — genomförs i huvudsak vid förband. Specialutbildningen bedrivs vid utbildningsanStal- ter och vid förband.

Sedan personalen gått genom den obligatoriska utbildningen och, i förekommande fall, specialutbildning bibringas den fortbildning för att dels vidmakthålla, dels anpassa de inhämtade kunskaperna till pågående utveckling.

Återkommande fortbildning förekommer i nuläget i form av . utbildning i anslutning till den dagliga tjänsten . särskild utbildning i förbandens regi . centralt anordnade repetitionskurser.

Utbildning för krigsuppgifter i anslutning till den dagliga tjänsten möjliggörs i många fall genom den överensstämmelse som inom åtskilliga områden råder mellan flygvapnets freds- och krigsorganisation. En del av personalen har således sin ordinarie fredsuppgift förlagd till verksamhets- fält som stämmer överens med eller knyter an till vederbörandes krigsbefattning. Mest utmärkande härför är flygförarnas tjänstgöring under fortsatt flygslagsutbildning (FFSU) vid divisionerna där kontinuer- lig utbildning pågår för aktuell krigsbefattning. Sådan utbildning pågår också i relativt stor utsträckning under övrig personals fredstjänstgöring, t. ex. för den tekniska personalen inom basorganisationen, för strilperso- nalen inom strilorganisationen och för sambandspersonalen inom bas- och sambandsorganisationen.

Personal som fredstjänstgör utanför avsedd krigsbefattning tillförsäkras motsvarande fortbildning genom att delta i olika övningar.

Särskild utbildning i förbandens regi skall, jämlikt chefens för flygvapnet bestämmelser och anvisningar, genomföras för all befälsperso- nal i form av allmän befälsutbildning. Exempel på sådan årligen återkommande utbildning är tillämpad markförsvarsutbildning under ca 50 timmar, utbildning i och kontroll av kunskaper om ordnings-,

säkerhets— och skyddsföreskrifter, utbildning rörande försvarsupplysning och försvarskunskap samt viss ledar- och lärarutbildning. Sammanlagd tid för här angiven utbildning kan uppskattningsvis bedömas uppgå till ca 80—100 timmar per år. Härutöver finns möjligheter för personalen att delta i utbildning i allmänna läroämnen såsom språkutbildning, matema- tik, psykologi och pedagogik under en årlig fyra-månadersperiod med en—två timmars undervisning per vecka.

Huvuddelen av personalen bibringas dessutom särskild utbildning i förbandens regi för att vidmakthålla och utveckla de kunskaper som inhämtats vid specialutbildning. Sålunda skall all operativ strilpersonal enligt BUF: Strilutbildning (Bestämmelser för strilutbildning) årligen genomföra ett bestämt antal stridsledningsspel i egen befattning. Även personalen inom basorganisationen skall enligt BUF: Bastjänst (Bestäm- melser för bastjänstutbildning) genomföra ett bestämt antal övningar per år i egen krigsbefattning.

I nuläget anordnas repetitionskurser centralt för att vidmakthålla och utveckla dels de allmänna kunskaper som inhämtats i samband med grundutbildning och praktisk tjänst, dels de speciella kunskaper som inhämtats i samband med specialutbildning och praktisk tjänst.

Kurser av förstnämnt slag anordnas i nuläget endast i undantagsfall. De anordnas för regementsofficerare som sedan relativt lång tid tjänstgöri regionala staber och vid förband och som under de senare åren inte gått genom högskoleutbildning eller tjänstgjort vid central stab. Undervis- ningen omfattar härvid ett koncentrat av viktigare organisations-, utbildnings-, utrustnings- och taktikfrågor.

Motsvarande kurser som rör specialutbildning anordnas däremot i relativt stor omfattning. Sålunda genomgår all strilpersonal, delar av personalen i bastjänst och personal i vissa andra befattningar repetitions- kurser. Som exempel kan anges att huvuddelen av strilpersonalen går genom repetitionskurs vartannat år. Kurserna anordnas befattningsvis och omfattar i huvudsak endast för aktuell befattning direkt erforderlig utbildning. Vad gäller personal i bastjänst går vissa befattningshavare genom motsvarande utbildning vart femte år medan slutligen vissa andra befattningshavare går genom repetitionsutbildning med varierande tids- mellanrum.

l4.3.2 Utredningens överväganden och förslag A. Principiella synpunkter

Utredningen anser att personalen efter det att utbildningen inom ramen för normalutbildningsgångarna är genomförd måste ges någon form av fortsatt utbildning i syfte att . vidmakthålla inhämtade kunskaper samt . anpassa inhämtade kunskaper till pågående utveckling inom och utom krigsmakten. Utredningen anser att behovet av fortbildning, mot bakgrund av ett ökande krav på produktivitet och sett mot samhällets allmänt större bredd på utbildningen samt den genom de höjda pensionsåldrarna

förlängda produktiva tiden från den obligatoriska kompetensgivande utbildningens slut till pensionsåldern, framdeles blir alltmer framträdan- de.

Behov av fortbildning föreligger för att vidmakthålla och utveckla inhämtade kunskaper såväl från den obligatoriska kompetensgivande utbildningen som från genomgången specialutbildning.

B. Fortbildning vid förband

Som framgått av det föregående (punkt 14.3.1) skall fortbildning genomföras dels vid förbanden, dels vid centralt anordnade kurser. Utredningen har under hand erfarit att anbefalld fortbildning vid förbanden som regel inte kunnat genomföras i avsedd omfattning. Detta gäller främst den särskilda utbildningen som skall genomföras i förban- dens regi. Orsaken härtill har bl. a. angetts vara bristande tid med hänsyn till kravet på flygtidsproduktion samt brist på kvalificerade lärare.

Utredningen anser principiellt att en decentraliserad fortbildning bör ingå som en logisk del av den dagliga verksamheten vid förbanden. Utredningen finner vidare att det är av stor vikt att chefer och arbetsledare har ansvar för att de anställda i olika positioner kontinuerligt vidmakthåller och utvecklar sina kunskaper.

Utredningen bedömer att förbättrade möjligheter för att genomföra nu planlagd fortbildning vid förbanden framdeles kan komma att föreligga genom bl.a. den förbättrade ledar- och lärarutbildning som föreslagits ingå i den obligatoriska kompetensgivande utbildningen samt genom att utnyttja centralt iordningställda lektionspaket i form av interna TV-pro- gram, bildband och kursavsnitt uppgjorda av försvarets brevskola. Utredningen har dock inte underlag för att bedöma om här angivna faktorer är tillräckliga.

Utredningen finner att fortbildning vid förbanden även fortsättningsvis bör genomföras enligt nu gällande principiella riktlinjer. Utredningen bedömer emellertid att det inte är möjligt att vid helt decentraliserad fortbildning täcka behovet av kompetenta lärare främst för kvalificerad befattningsutbildning, ledar- och lärarutbildning samt viss övrig militär utbildning rörande organisation, utvecklingstendenser, taktik och perso- naladministrativa frågor. För viss del av denna utbildning erfordras dessutom specialutrustade lokaler och anläggningar. Utredningen anser dessutom att centralt hållna kurser är ett lämpligt medel med vilket chefen för flygvapnet kan påverka och styra utvecklingen på olika områden. Utredningen finner därför att fortbildningen vid förband — liksom i dagsläget — bör kompletteras med centralt anordnade kurser.

C. Fortbildning vid centrala kurser

Fortbildning vid centrala kurser bör syfta till att vidmakthålla och utveckla inhämtade kunskaper såväl från den obligatoriska kompetensgi- vande utbildningen som från specialutbildningen.

För alla yrkesofficerare bör anordnas allmänna fortbildningskurser med syfte att vidmakthålla och utveckla vissa tidigare inhämtade

kunskaper. Kurserna bör begränsas till att främst omfatta ledar— och lärarutbildning, utvecklingstendenser i fråga om organisation, taktik och teknik samt personaladministrativa frågor. Det kan också vara nödvändigt att lägga in viss fackutbildning, om inte denna kan genomföras vid förband eller vid särskilda centrala fortbildningskurser (behandlas i det följande).

Frekvensen av återkommande fortbildning med hänsyn till behovet av repetition för att upprätthålla vunnen standard bedöms böra ligga mellan fem och tio år. Behovet av utbildning för anpassning till utvecklingen avgörs av takten i denna. Vid förväntad utveckling under 1970- och 80—talen torde det räcka med återkommande utbildning vart femte till tionde år. Går utvecklingen inom visst område snabbare kan det dock bli nödvändigt att periodvis genomföra fortbildning med kortare mellanrum.

Omfattningen av kurserna är beroende av flera faktorer såsom utvecklingen inom aktuella områden, bredden på personalens grundkun- skaper och om viss fackutbildning behöver ingå i utbildningen. Utred— ningen finner rimligt att som genomsnittsvärde räkna med ca en och en halv vecka.

Vad gäller utformningen av kurserna anser utredningen att det kan vara fördelaktigt om utbildningen genomförs gemensamt för de olika yrkesofficersgrupperna och yrkesfacken. Speciellt värdefullt synes vara att deltagarna härigenom kan belysa främst ledar— och läraruppgifterna samt olika personalbehandlingsfrågor från olika erfarenhetsbakgrund. Det kan emellertid vara nödvändigt att viss del av utbildningen bedrivs uppdelad på de olika officersgrupperna med hänsyn till personalens olika kompetens— och kunskapsnivåer. Om fackutbildning skall ingå i kurserna måste denna del av utbildningen slutligen genomföras fackvis.

Utredningen anser sig inte nu böra ta ställning till hur kurserna bör utformas utan anser att man bör pröva sig fram och allt efter det att erfarenheter vinns efter hand utforma utbildningen i sina praktiska enskildheter.

Fortbildningen bör i princip genomgås av alla yrkesofficerare. Undan- tag bör dock kunna göras för personal i ledande befattningar — personal i central och regional stab, förbandschefer m.fl. — där ordinarie arbets- uppgifter medger en bred inblick i hela flygvapnets verksamhetsområde samt för personal som nyligen gått genom eller som beräknas inom kort komma att gå genom omfattande utbildning i samband med rollväxling.

Vid ett beräknat mellanrum om ca 7,5 år mellan kurserna kommer det årliga antalet elever att överslagsmässigt uppgå till ca 375 med en ungefärlig fördelning av 60 regements-, 115 kompani— och 200 plutons- officerare.

Utredningen föreslår att centrala allmänna fortbildningskurser genom- förs på försök enligt de av utredningen här angivna principerna samt att utbildningen efter hand anpassas efter vunna erfarenheter. Erforderlig detaljplanering av kursinnehåll, omfattning, uppläggning m. m. bör utföras av chefen för flygvapnet.

Utöver de ovan föreslagna fortbildningskurserna erfordras för vissa befattningshavare även framgent särskilda centrala fortbildningskurser för att vidmakthålla och utveckla kunskaper som inhämtats dels inom ramen

för utbildningsgångarna vad rör allmänmilitär utbildning och fackutbild- ning, dels vid specialutbildningen beträffande befattningsutbildning.

Utredningen anser att kurserna bör anordnas i princip enligt gällande utbildningsbestämmelser för nuvarande repetitionskurser för t. ex. stril- och baspersonal.

Utredningen har tidigare anfört att den breddade utbildning som utredningen föreslagit för den obligatoriska kompetensgivande utbild- ningen torde medföra ett något minskat behov av grundläggande specialutbildning. Denna breddade utbildning innebär däremot inte något minskat behov av repetitionskurser. Genom den allmänna fortbildning som utredningen föreslagit i det föregående kan det visserligen vara möjligt att något minska kursernas omfattning. Utredningen har emeller- tid i punkt l4.3.2.A pekat på faktorer som talar för att behovet av fortbildning framdeles blir alltmer framträdande. Utredningen bedömer därför att det totala behovet av särskild fortbildning kommer att kvarstå i huvudsak oförändrat.

Utredningen anser att det bör ankomma på chefen för flygvapnet att — med beaktande av utredningens förslag — detaljplanera den särskilda fortbildning som bedöms erforderlig för de olika befattningarna och arbetsuppgifterna. Härvid bör —- sedan erfarenheter vunnits från de allmänna fortbildningskurserna — även beaktas möjligheten att bedriva såväl allmän som särskild fortbildning vid samma kurs.

15. Vissa anställningsfrågor

15.1 Allmänt

Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående (kapitel 8) påvisat att den nuvarande kategorin korttidsanställda fältflygare bör ersättas med en ny kategori, kompaniofficerare i flygtjänst, samt i kapitel 10 bl. a. redovisat förslag till utbildningsgång för en sådan ny kompaniofficerska— tegori.

Utredningen har vidare av skäl som anförts i kapitel 5 funnit det motiverat att föreslå dels att flygvapnets stam- och reservbefäl rekryte- ras inom ramen för värnplikten, dels att grundutbildningen av i första hand stambefäl och i andra hand reservbefäl samordnas med värnplikts- utbildningen.

I det följande redovisar utredningen sina överväganden och förslag i vissa anställningsfrågor som hänger samman med införandet av en ny kompaniofficerskategori. Vidare behandlas vissa konsekvenser av utred- ningens förslag om vämpliktsrekrytering.

15.2. Kompaniofficerare iflygtjänrt

Innan utredningen i detta avsnitt närmare redogör för sina överväganden och förslag i vissa anställningsfrågor för kompaniofficerare i flygtjänst finner utredningen det nödvändigt att redovisa vissa utgångspunkter.

Inledningsvis redogörs kortfattat för anställningsförhållanden i nuva- rande korttidsanställningssystem. Därefter sammanfattar utredningen vad som anförts rörande anställningsfrågor i vissa reformförslag. Vidare redogörs för innebörden av Kungl. Maj:ts beslut om erbjudande av långtidsanställning för vissa fältflygare.

15.2.1. Nuvarande system med korttidsanställning

Anställning som fältflygare kan tidigast erhållas det år sökanden fyller 17 år och senast det år han fyller 23 år. Anställningen sker på kontrakt. Kontraktstiden är 6 år och 10 månader räknat från början av FörGFU.

Den som under anställningen på aktiv stat befordrats till fältflygare må efter kontraktstidens slut anställas längst intill utgången av det kalenderår då han fyller 34 år (SFS 1965: 875).

Kontraktsanställd fältflygare är anställd över stat under utbildningen vid FÖFS och intill hälften av GFU. Anställning sker genom förordnande tills vidare. Den kontraktsanställde anställs därefter på aktiv stat genom förordnande för bestämd tid (SFS 1956: 378).

Anställningstiden utom de sex första månaderna får tillgodoräknas som fullgjord värnpliktstjänstgöring (SFS 1969: 380).

Fältflygareleverna har menigs grad under utbildningen vid FÖFS samt under GFU. Fältflygare må befordras till fältflygare av 2. graden efter att med godkännande vitsord ha genomgått GFU, till fältflygare av 1. graden 15 månader efter GFU och till 1. fältflygare efter att minst två år med goda vitsord ha tjänstgjort som fältflygare av 1. graden (Kbr den 3 juni 1955).

Kontraktsanställd fältflygare som avgår efter kontraktstidens slut erhåller tjänstepremie. Sådan premie utgår dock inte om tjänstemannen anställs som regementsofficer, kompaniofficer eller trafikledare inom krigsmakten. Den utgår inte heller om han får annan anställning inom krigsmakten och därvid blir berättigad till helt flygtillägg eller viss andel av flygtillägg enligt allmänt anställningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST). Tjänsteprerrrie utgår dock om flygtjänstgöring som är förenad med sistnämnda anställning upphör utan att tjänstemannen blir berättigad till viss andel av flygtillägg. En förutsättning för att tjänste- prernier skall utgå i detta fall är att flygtjänstgöringen inte upphör på begäran av tjänstemannen eller på grund av förseelse av honom under flygning. Premien utgörs av ett antal månadslöner som är 16 vid kontraktstidens slut och vid senare avgång ökar årligen till exempelvis 44 tre år och slutligen till 48 sex år efter kontraktstidens slut (SFS l957:545 och 19721340).

Under senare delen av kontraktstiden äger civilanställningsutbildning rurn. Av ordinarie arbetstid anslås för denna utbildning 600 timmar. Vid fortsatt anställning efter kontraktstidens slut anslås av ordinarie arbetstid för civilanställningsutbildning 400 tim/år under de två första åren av fortsatt anställning. För tid därefter får, om särskilda skäl föreligger, sådan utbildning fortgå under ordinarie arbetstid under högst 400 tim/år (äs dnr 135/69).

15.2.2 Reformförslag Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående (4.11.2) redovisat huvudpunkterna i chefens för flygvapnet och fältflygarutredningens förslag rörande fältflygare. Förslagen innebar bl. a. att de korttidsanställ- da fältflygarna skulle ersättas av långtidsanställda underofficerare på aktiv stat. Utredningen redogör under denna punkt kortfattat för nyssnämnda utredningars förslag rörande fältflygares anställningsförhållanden. I an- slutning härtill sammanfattar utredningen också vad 1954 års värnplikts- avlöningsutredning i sitt betänkande den 21 januari 1964 anförde rörande anställningsförmåner för den nya flygförarkategorin.

Chefen för flygvapnet föreslog att förarna under tiden för utbildning och tjänstgöring på krigsflygplan borde anställas som fältflygare (militär anställningsform).

När krigsplacering på krigsflygplan upphört borde fältflygare, efter genomgång av befälskurs om ca sex månader, gå över till anställning som underofficer i flyg- eller marktjänst. När behovet av förarpersonal i flygtjänstbefattningar fyllts borde resterande personal föras över till och placeras i sådana markbefattningar som krävde en ej alltför omfattande omskolning.

Anställning med kontrakt eller annan form av skuldförbindelse som enligt chefen för flygvapnet hade ett starkt negativt inflytande på rekryteringen borde inte tillämpas. Flygvapenchefen framhöll att möjlig- heten att rekrytera och få behålla personal i princip borde grundas på fri konkurrens.

I samband med övergång till nytt system med pensionsberättigande långtidsanställning skulle civilanställningsutbildning och tjänste- premieförmåner slopas. I stället föreslog chefen för flygvapnet införande av en civilanställningsförsäkring för de fältflygare, som avskiljes under utbildningen eller på egen begäran lämnar denna då ett kvarstående i tjänst inte är i flygvapnets intresse. Förmånen skulle utgå efter behovsprövning.

B. Fältflygarutredningens betänkande

Fältflygarutredningen ansåg sig isitt betänkande rörande fältflygares och flygnavigatörers anställningsförhållanden böra tillstyrka grunddragen i flygvapenchefens förslag. Utredningen fann emellertid att detta inte borde genomföras med mindre vissa förändringar gjordes i detsamma.

Utredningen bedömde att fältflygarna med hänsyn till ålder och utbildningsnivå torde vara speciellt begärliga från det kommersiella flygets sida mellan fjärde och sjunde anställningsåren. Vidare menade utredningen att öppen konkurrens mellan flygvapnet och det civila flyget i fråga om fältflygarna som regel torde medföra att fältflygarna gick över till civilflyget. För att erhålla garantier att fältflygarna åtminstone fullgjorde viss tids tjänstgöring sedan de blivit utbildade och krigsplace- ringsbara borde fältflygarna enligt utredningens uppfattning även i den föreslagna organisationen vara anställda med kontrakt. Kontraktstiden borde omfatta sex år för dem som togs ut till den kortare utbildningen (ett år) vid FÖFS. Utredningen förordade ett bibehållande av kontrakts- anställningsinstitutet intill dess att tillräckliga erfarenheter vunnits rörande systemet med långtidsanställning.

Fältflygarutredningen anslöt sig till chefens för flygvapnet förslag om slopande av de med korttidsanställningen sammanhörande civilanställ- ningsförmånerna. Utredningen tillstyrkte även principerna att avskilda fältflygare som inte kunde omskolas inom flygvapnet bereddes ekono- miskt stöd vid övergång till annat yrke. Stödet borde tillförsäkras fältflygaren redan när han genomfört GFU och blivit godkänd som

flygförare. Därmed hade enligt utredningens mening flygvapnet iklätt sig visst arbetsgivarensvar vilket finge anses innebära moralisk skyldighet att hålla flygföraren skadelös därest han av en eller annan orsak inte kunde genomföra den efterföljande utbildningen.

De fältflygare som avgick efter den av fältflygarutredningen föreslagna kontraktstidens utgång borde enligt utredningens uppfattning komma i åtnjutande av de civilanställningsförmåner som kunde komma att föreslås för övrigt icke-ordinarie underbefäl av 1954 års värnpliktsavlöningsutred- ning. För fältflygarnas del borde dock tillkomma ett på anställnings- tidens längd och flygtilläggets storlek beräknat tillägg.

C. 1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betänkande

Värnpliktsavlöningsutredningen grundade sina förslag rörande fältflygares och flygnavigatörers anställningsförhållanden på förutsättningen att den av chefen för flygvapnet föreslagna utbildningsgången för den nya flygförarkategorin skulle genomföras.

Utredningen ansåg liksom chefen för flygvapnet att kontraktsan- ställning inte borde användas för den nya fältflygarkategorin. Utredning- en konstaterade nämligen att kontraktsanställningsinstitutet var på avskrivning för fast anställt underbefäl samt att erfarenheterna av det nya anställningssystemet för underbefäl torde vara övervägande goda. Det av fältflygarutredningen angivna syftet med kontraktsanställning, att för— hindra en från flygvapnets synpunkt för tidig avgång, borde enligt vämpliktsavlöningsutredningen kunna uppnås med lämpligt avpassade civilanställningsförmåner.

Värnpliktsavlöningsutredningen anslöt sig till chefens för flygvapnet och fältflygarutredningens uppfattning att särskilda civilanställnings- förmåner borde tillkomma sådana fältflygare som efter viss anställ- ningstid i flygvapnets intresse borde avgå ur tjänst. Utredningen föreslog att förmånen borde byggas upp efter mönstret av den dåvarande civilanställningsförsäkringen (SFS 19471456) och benämnas civilanställ- ningsbidrag.

Civilanställningsbidrag borde enligt utredningen utgå efter behovspröv- ning och tillkomma dem som avgick efter fortsatt anställning efter genomgången GFU. Bidraget skulle emellertid icke tillkomma den som avgick av annan anledning än olämplighet för fortsatt anställning eller för tillträdande av högre anställning i statlig tjänst av icke tillfällig natur.

Om storleken av civilanställningsbidraget anförde utredningen i huvud- sak följande.

Storleken av bidraget bör avpassas så att den stiger kontinuerligt så länge vederbörande ännu är under flygutbildning och ger förhållandevis bättre utdelning sedan klarhet nåtts om att vidare befordran icke kan påräknas och att ett kvarstående i tjänst icke är i flygvapnets intresse.

15.2.3. Det provisoriska långtidsanställningssystemet

Genom beslut den 16 april 1971 har Kungl. Maj:t medgivit att då anställda fältflygare och de fältflygare som anställs fram till tidpunkten

för ställningstagande till frågan om flygvapnets befälsordning får erbjudas långtidsanställning i tjänster som inrättas för extra kompaniofficer och plutonsofficer. För tjänster varom här är fråga skall gälla en pensionsålder av 60 år.

För fältflygare som erbjuds långtidsanställning skall gälla som kvalifi- kationskrav att han även fortsättningsvis är användbar i innehavd befattning och att han bedöms framdeles kunna föras över till och fullgöra kompaniofficerstjänst i befattning som flyglärare, transport-, helikopter- eller målflygförare och/elleri markbefattning.

Övergång till långtidsanställning får ske i och med att fältflygare godkänts i GFSU. Vidare är fältflygare som går över till långtidsanställ- ning skyldig att genomgå kompaniofficersutbildning senast isamband med att han slutar tjänstgöring på krigsflygplan.

Vad gäller civilanställningsförmåner skall tid utom kontraktstid var- under extra tjänst innehas inte inräknas i anställningstid vid fastställande av tjänstepremie. Den som kvarståri tjänst efter fyllda 40 år äger inte rätt till tjänstepremie. Civilanställningsutbildning får inte erhållas under tid för anställning som extra kompaniofficer eller plutonsofficer. Fältflygare som bibehåller korttidsanställning skall ha möjlighet att förlänga kontrak- tet i hittillsvarande ordning.

15.2.4. Utredningens överväganden och förslag A. Anställningsform

Utredningen har i det föregående (kap. 10) föreslagit att flygvapnets flygförarpersonal rekryteras inom ramen för värnplikten samt att utbildningsgången för flygförarpersonal inleds med en för regements- och kompaniofficerslinjema likartad aspirantskola. Utbildningen vid aspirant- skolan bör enligt utredningens mening ses som värnpliktsutbildning varunder anställnings- och förmånsförhållandena bör vara lika för samtliga elever. I enlighet med nuvarande ordning för regementsofficers- aspiranter bör sålunda eleverna på såväl regementsofficers- som kompani- officerslinjerna vara värnpliktiga.

Det synes enligt utredningen vara rimligt att elever på kompaniofficers- linjen som med godkännande vitsord gått genom aspirantskolan vinner anställning som tjänstemän. Under den fortsatta utbildningen till kompaniofficerare i flygtjänst måste eleverna kontinuerligt svara upp mot de krav som ställs för att kunna följa utbildningen. De bör därför anställas som kompaniofficersaspiranter och i lönehänseende inplaceras som extra tjänstemän med gruppchefs eller plutonsofficers tjänstegrad. Utredningen redovisari kapitel 17 en beräkning av det ungefärliga antal tjänster för kompaniofficersaspiranter som erfordras. Utredningen förut- sätter att de med anställningen som extra tjänstemän förbundna förmånerna i sedvanlig ordning blir föremål för förhandlingar.

När det gäller anställningsformerna finner utredningen anledning att något beröra frågan om kontraktsanställning. Fältflygarutredningen föreslog med anledning av hysta farhågor för rekryteringen av fältflygare till flygvapnet att förfarandet med kontraktsanställning skulle bibehållas.

Utredningen framhöll bl. a. att därigenom erhölls garantier att fältflygar- na åtminstone fullgör viss tids tjänstgöring sedan de blivit utbildade och krigsplaceringsbara.

Från utbildningsekonomisk synpunkt är det enligt tjänstgöringsålders- utredningen angeläget att befattningshavare med dyrbar utbildning bibehålls i tjänst. Detta gäller inte minst flygvapnets flygförare, vilkas utbildning är särskilt kostnadskrävande. De kontraktstider om sex till sju år som hitintills tillämpats eller diskuterats för flygvapnets flygförare ter sig dock helt otillräckliga mot bakgrund av önskemålet att kunna bibehålla flygförarna i tjänst under såväl utbildnings- som krigsplacerings- tiden (totalt ca 3 + 15 = 18 år). Om bindningen med kontrakt skall tillgodose det aktuella behovet att bibehålla flygförarna i tjänst borde således kontraktstiderna radikalt förlängas (ungefär tre—dubblas).

Tjänstgöringsåldersutredningen konstaterar för egen del att kontrakts- anställning av den typ som här är aktuell ansetts mindre lämplig av arbetsmarknadens parter. Med tanke på den långa anställningstid som skulle vara aktuell finner utredningen att kontrakt i form av bundenhet för viss tid är särskilt olämpligt. I stället bör utnyttjas andra möjligheter att bestämma olika typer av förmåner för personalen och göra förmånsav- vägningar med uttalat syfte att dessa skall verkai önskvärd riktning när det gäller rekrytering och kvarstående i tjänst. Utredningen förordar att kontraktsanställningsinstitutet fortsättningsvis inte kommer till använd- ning.

Aspiranterna bör efter genomgången kompaniofficersskola utnämnas till kompaniofficerare vid flygvapnet varefter de ansluter till karriär- gången för nyanställd kompaniofficer.

B. Civilanställningsförmåner

För uttagning av flygföraraspiranter anordnas särskild uttagningsprövning vid flygvapnets uttagningskommission (UTK). Trots alltmer förfinade uttagningsmetoder visar det sig att åtskilliga av de antagna eleverna inte kan tillgodogöra sig den krävande flygutbildningen. Dessa avskiljes fortlöpande under utbildningens gång. Gallringen är störst under den grundläggande flygutbildningen (GFU). Även under typinflygningsskedet (TIS) och den grundläggande flygslagsutbildningen (GFSU) måste dock vissa elever skiljas från utbildningen.

I de till tjänstgöringsåldersutredningen remitterade utredningarna föreslogs att särskilt civilanställningsbidrag borde tillkomma de flygförare som efter viss anställningstid utan egen förskyllan avskildes från flygutbildningen och för vilka ett kvarstannande inte låg i flygvapnets intresse. Utredningen har granskat ovannämnda förslag och funnit att utgångspunkterna som legat till grund för förslagen nu är delvis inaktuella. Detta hänger bl. a. samman med att utredningen föreslår införande av en ny kategori, kompaniofficerare i flygtjänst som avses bli rekryterad inom ramen för värnpliktssystemet.

Utredningen har vid sina överväganden rörande civilanställningsför- måner utgått från att samma anställningsvillkor i princip bör gälla för allt yrkesbefäl under utbildning. Det för flygförarpersonal speciella förhållan-

det att omfattande gallring måste göras under utbildningens gång synes enligt utredningens uppfattning inte motivera några särbestämmelser. Viss gallring måste ske även vid andra utbildningslinjer om än inte i samma utsträckning som under flygutbildningen. Utredningen anser vidare att flygförare som avskiljes skall behandlas lika oavsett om de skiljes från regements- eller kompaniofficersutbildning.

Det övervägande antalet gallringar kommer att ske under aspirantsko- lan. Under denna bör såsom utredningen föreslagit eleverna vara värnpliktiga. Utredningen räknar med att de som avskiljes under aspirant— skolan förs över till annan utbildning med syfte att, inom ramen för värnpliktslagens stadganden om tjänstgöringsskyldighet, föra fram till krigsplaceringslämplighet.

Under flygförarnas fortsatta utbildning till kompaniofficerare i flyg- tjänst kan gallring av mer begränsad omfattning behöva göras. Därvid bör eftersträvas att i den mån organisatoriska behov föreligger och under förutsättning att aspirantema är lämpade och villiga därtill bereda dem andra arbetsuppgifter inom flygvapnet. Om dessa förutsättningar inte är för handen bör avsked meddelas.

Vid avskiljande från flygtjänst efter kompaniofficersutnämning bör man enligt utredningens mening fullfölja det hitintills tillämpade förfa- ringssättet att söka bereda vederbörande annan lämplig sysselsättning.

Utredningen vill mot bakgrund av det här framförda inte förorda att särskilt civilanställningsbidrag tillskapas för flygförarpersonal. Sett mot såväl den arbetsmarknadsmässiga utvecklingen som de ekonomiska bidragsmöjligheterna som numera står till arbetsmarknadsmyndighetens förfogande för att underlätta förmedling och placering av arbetssökande torde det i normalfallet inte erfordras särskilda civilanställningsmedel.

Beträffande övriga civilanställningsförmåner föreslår utredningen att civilanställningsutbildning och tjänstepremie, vilka förmåner hänger samman med nuvarande korttidsanställningssystem, slopas i samband med övergång till nytt system med pensionsberättigande långtidsanställ- nrng.

C. Övergångsanordningar

Utredningen föreslår att fältflygare som anställts i korttidsanställnings- systemet bibehålls i nuvarande anställningsform med oförändrade eko- nomiska förmåner bl. a. i fråga om civilanställningsutbildning och tjänstepremie. Dessa skall vidare ha möjlighet att förlänga kontrakt enligt hittillsvarande ordning. De fältflygare som accepterat och framdeles kommer att acceptera långtidsanställning har anställts och bör även framdeles anställas i tjänster som inrättas för extra kompaniofficer och extra plutonsofficer. Utredningen räknar inte med att denna personal generellt kan föras över och anslutas till utbildningsgången för kompani- officer i flygtjänst. Som utredningen i ett tidigare sammanhang framhållit erfordras det nämligen viss kompletterande utbildning för denna personal innan den kan fullgöra uppgifter avsedda för kompaniofficer. Utred- ningen återkommer till dessa frågor i kapitel 18. Övergångsåtgärder med anledning av ändrad utbildning.

1 5.3 Övriga yrkesgrenar

Under detta avsnitt behandlar tjänstgöringsåldersutredningen vissa kon- sekvenser vad avser anställningsförhållanden föranledda av utredningens förslag om en konsekvent genomförd värnpliktsrekrytering. Här utläm- nas, förutom de kategorier som över huvud taget inte behandlas i föreliggande delbetänkande, kategorin kompaniofficerare i flygtjänst.

15.3.1. Nuläge

Uttagning av elever till stambefälsutbildning vid flygvapnet sker enligt principer som något avviker från dem som tillämpas vid övriga försvars- grenar. För flertalet yrkesgrenar inom flygvapnet sker nämligen uttagning av en särskild, i flygstaben inrättad uttagningskommission (UTK). I denna sker uttagningsprövning bl. a. av sökande till regementsofficersut- bildning på flyg- och strillinjerna och sökande till plutonsofficersutbild- ning på signal-, stril- och trupputbildarlinjerna. Grundrekrytering sker förutom till dessa linjer även till flygteknikerlinjen varvid prövning vid UTK dock inte förekommer.

För antagning som regementsofficersaspirant fordras bl.a. att den sökande skall vara inskriven som värnpliktig. Den sökande genomgår vid UTK prov som vad avser befälslämplighet i stort motsvarar värnpliktsver- kets prövningar före uttagning av värnpliktigt befäl på T-nivån. Rege- mentsofficersaspiranten uppbär vämpliktsförmåner under utbildningen till regementsofficer varefter han anställs som tjänsteman.

Sökande till de nämnda plutonsofficerslinjerna skall i princip fylla vissa formella grundfordringar vad gäller skolunderbyggnad men behöver inte vara inskrivna som värnpliktiga. Plutonsofficersaspiranten anställs i samband med att grundutbildningen vid korpralskolan påbörjas på tjänst för menig.

Antagning av teknikeraspirant sker vid resp. flottilj varvid för antagning bl. a. krävs att den sökande skall ha fullgjort första tjänstgöring som värnpliktig. Denna kan ha fullgjorts i samband med genomgång av flygmekanikerskolan i Västerås (J ohannisbergsskolan).

Teknikeraspirant anställs i samband med påbörjandet av flygtekniker- utbildningen på tjänst för hjälptekniker.

15.3.2. Utredningens överväganden och förslag

Utredningen har i kapitel 5 redovisat de överväganden som lett fram till utredningens förslag att flygvapnets, liksom övriga försvarsgrenars, befälsrekrytering bör ske inom ramen för värnplikten och att stambefäls- och reservbefälsutbildningen så långt möjligt bör samordnas med värn- pliktsutbildningen. Som framgått av utredningens förslag till rekrytering och utbildning (kapitel 9) innebär detta bl. a. att samtliga utbildnings- linjer inleds med ett års värnpliktsutbildningl .

1 För aspiranter i flygtjänst dock längre.

För plutonsofficersaspiranter börjar utbildningen på likartat sätt för samtliga fyra utbildningslinjer nämligen med en ca 12 månaders gruppchefsskola. Under denna fullgör aspirantema värnpliktstjänstgöring som gruppbefälsvämpliktiga. Utredningen finner rörande anställningsför- hållanden under den fortsatta utbildningen att gällande bestämmelser för värnpliktsrekryterade plutonsofficersaspiranter vid övriga försvarsgrenar bör kunna vara tillämpliga även inom flygvapnet. Sålunda bör aspiranter- na efter genomgången gruppchefsskola (GS) anställas som extra tjänste- män med förmåner som i sedvanlig ordning får bli föremål för avtalsmässig reglering. Aspiranter som antas från inryckningsomgång som tidsmässigt inte ansluter till början av plutonsofficersskola 1 (POS l) bör också anställas efter GS slut. Efter genomgången plutonsofficersskola 2 (POS 2) bör aspirantema vinna anställning som plutonsofficer och därmed ansluta till fastställd befordringsgång.

Utredningens förslag till rekrytering och utbildning av regements- officerare medför inte några direkta konsekvenser i här berört avseende. Utredningen har inte heller funnit det påkallat att av andra skäl överväga förändringar i regementsofficersaspiranternas anställningsförhållanden.

Utredningen återkommer i kapitel 17 med en redovisning av vissa personalstatskonsekvenser till följd av förslaget om värnpliktsrekrytering.

16. Värnpliktigt befäl och reservbefäl

16.1. Allmänt

Som framgått av kapitel 5 anser utredningen att trupputbildarfacket bör slopas och att trupputbildarnas nuvarande uppgifter i krigsorganisationen som t. ex. chef och ställföreträdande chef för vaktpluton samt chef och ställföreträdande chef för skyddskompani bör bestridas av icke ständigt tjänstgörande befäl, värnpliktsbefäl. Utredningen bortser i detta samman- hang från befäl på reservstat som förutsätts kompetensmässigt jämställt med personal på aktiv stat i här aktuella avseenden. Begreppet vämplikts- befäl utnyttjas, som angetts i kapitel 5, av utredningen som en sammanfattande benämning på icke ständigt tjänstgörande befäl —- dvs. värnpliktigt befäl och reservbefäl — som tas i anspråk i befattningar t. 0. nr. irivå K.

I nuvarande krigsorganisation utnyttjas värnpliktsbefäl på P- och T-nivåerna endast i ett fåtal befattningar. Utredningens förslag (i kap. 6) till nivågruppering och om aweckling av trupputbildarkategorin innebär dels att antalet värnpliktsbefäl på ovannämnda nivåer ökar, dels att denna personal utnyttjas inom flera verksamhetsområden än vad som är fallet i nuvarande organisation. Utredningen anser det också nödvändigt att värnpliktsbefäl på K-nivå — dvs. reservbefäl — utnyttjas i större utsträckning i 80-talets krigsorganisation än i den nuvarande. För att tillgodose ett ökat behov av värnpliktsbefäl ikrigsorganisationen måste det antal värnpliktiga som årligen utbildas till befäl ökas ut. Ytterligare utbildningslinjer för värnpliktsbefäl måste också tillkomma.

Reservpersonalen omfattar f. n. reservanställd samt pensionsavgången, förtidsavgången och värnpliktsavgången personal. Av reservanställd perso- nal finns f. n. i flygvapnets reserv endast reservofficerare som rekryteras för nivå K bland kompanibefälsvärnpliktiga. Utredningen behandlar också i avsnitten 16.2 och 16.4 endast denna grupp av reservofficerare om inte annat uttryckligen anges.

Utredningen lämnar i det följande (avsnitt 16.2) vissa uppgifter om behovet av värnpliktsbefäl i flygvapnets krigsorganisation på 1980-talet samt principiella synpunkter på befälsstruktur och utbildning av detta

befäl. Huvuddelen av kapitlet ägnas åt förslag till utbildning och därmed sammanhängande frågor beträffande värnpliktigt befäl på kompetensnivå- erna P och T (avsnitt 16.3) samt reservanställt kompanibefäl på nivå K (avsnitt 16.4). I avsnitt 16.5 redovisar utredningen vissa synpunkter på annan reservpersonal.

Utredningen anser — som framgår av kapitel 6 (avsnitt 6.3) — att befälsuppgifterna på gruppbefälsnivå inom flygvapnets krigsorganisation bör lösas av värnpliktsbefäl. Nuvarande utbildning av denna personal sker enligt ”Bestämmelser för utbildningen vid flygvapnet. Grundutbildning av värnpliktiga (BUF V Vpl Grund)”. Utredningen har inte funnit anledning att närmare behandla de olika utbildningsplanerna för värnplik- tiga gruppchefer.

16.2. Principiella överväganden 16.2.1 Krigsorganisationens behov av värnpliktsbefäl

Utredningen har i kapitel 6 redovisat resultatet av arbetet med analyser, värdering och nivågruppering av befattningar inom krigsorganisationen. I förteckningen i bilaga 12 lämnas exempel på befattningar i krigsorganisa- tionen för vilka utredningen anser att värnpliktsbefäl bör kunna komma i fråga.

Antalet sådana befattningar uppdelade på befälsnivåer redovisas i tabell 16.1. Dessa befattningar kan besättas dels med förtidsavgångna yrkesofficerare på olika nivåer, dels med värnpliktigt eller reservanställt befäl. Utredningen utgår i det följande (punkt 16.2.2 och avsnitten 16.3—4) från att endast mindre del av befattningarna enligt tabell 16.1 kan besättas med förtidsavgångna yrkesofficerare. Vid beräkningar m. m. i det följande av t. ex. rekryteringsbehov av värnpliktigt eller reservan- ställt befäl anser sig utredningen kunna bortse från tillgångar på förtidsavgångna yrkesofficerare.

Tabell 16.1 Krigsbefattningar för värnpliktsbefäl fördelade på befäls- nivåer

Nivå Ungefärligt antal befattningar K 710 P 770 T 2 140 G 11 5 20

[ tabellen har inte tagits med krigsbefattningar som besätts med följande personalkategorierl trafikledare, meteorologer, kassachefer och krigskassörer, läkarpersonal, intendenter,

[ Motiven härför framgår i huvudsak av kapitel 3.

flygingenjörer samt flygfältsingenjörer och mätningstekniker.

Bl. a. för att kunna ta ställning till om utbildningen av värnpliktsbefäl kan samordnas för vissa befattningstyper inom samma befattningsområde har befattningarna i bilaga 12 ordnats tjänstegrensvis i punkterna A—C i det följande.

I den aktuella redovisningen har — till skillnad mot redovisningen i kapitel 6 och bilaga 12 — befattningsbenämningar i enlighet med ändring nr 3 till befattningstypkatalogen (BTK) använts. Detta har skett för att undvika benämningar, t. ex. stabsunderofficer, som inte överensstämmer med det nya tjänsteställningssystemet. I det följande markeras de från kapitel 6 resp. bilaga 12 avvikande benämningarna med not.

A. Befattningar på nivå T

Markstridstjänst Stf chef vaktpluton

F lygtjänst Flygnavigatör i spaningsflyggrupp

Fältarbetstjänst Stf chef flygfältspluton

Stril tjänst Instruktionsassistent1 iluftbevakningskompani

Kommandocentraltjänst Biträdande vakthavande befäl1 i KC—kompani

Sambandstjänst

Stf chef sambandspluton i stabskompani i strilbataljon Chef linjetropp i sambandspluton i basbataljon Chef sambandstropp i stabskompani i strilbataljon och i verkstadsförband Stf chef sambandsgrupp i E 1 stab

Chef fjärrskriftförmedlingstropp Chef fjärrskriftförmedlingsgrupp i radiofjärrskriftpluton Chef radioförmedlingsgrupp Radioledare

Stabs- och expeditionstjänst Stabsbiträde i sektorstab Stabstroppchef i sektorstab och strilförband Chef expeditionsdetalj i strilbataljon Chef stabsgrupp i strilbataljon och radargruppcentralkompani Chef stabsgrupp i basbataljon

' Benämning enligt BTK: Ä 3.

Chef stabsgrupp i flygverkstad Stf chef stabsgrupp i ledningsstab Klargöringschefsbiträde Radiakassistent i sektorstab

F örplägnadstjänst Stf chef förplägnadspluton Chef och stf chef förplägnadstropp l. kommissarie Chef utspisningstropp i basbataljon

Sjukvårdstjänst Sjukvårdstroppchefl i basbataljon Transporttjänst

Stf chef transportpluton i basbataljon Chef och stf chef transporttropp Stf chef drivmedelstransportpluton

B. Befattningar på nivå P

Markstridstjänst Chef vaktpluton

Flygtjänst Flygnavigatör i lätt attackdivision

Striltjänst Instruktionsofficer

Kommandocentraltjänst Stf chef KC-pluton (VO)

Sambandstjänst Stf chef sambandspluton Stf chef radiofjärrskriftpluton

Underrättelsetjänst Fototolk Bitr. underrättelseofficer

Stabstjänst Chef radiakdetalj Chef och stf chef ABC-pluton

F örplå'gnadstiänst Chef förplägnadspluton

Transporttjänst Chef transportpluton Chef drivmedelstransportpluton

' Benämning enligt BTK: Ä 3.

C. Befattningar på nivå K

Markstridstjänst Chef och stf chef skyddskompani

Flyg/striltjänst Biträdande spanings- och attackövervakare

Striltjänst Chef och stf chef luftbevakningskompani Stf chef radarkompani

Kommando centralt/äns! Chef kommandocentralpluton

Sambandstjänst Sambandsbefäl Chef radiodetalj

Stf chef sambandskompani Chef och stf chef sambandspluton Chef radiofjärrskriftpluton Stf chef fjärrskriftpluton Chef fjärrskriftgrupp Stf chef trådstationspluton Klassningsbefäl

Underrättelsetjänst Stf chef underrättelseavdelning Chef underrättelsebearbetningsdetalj Underrättelseofficer

Stabs- och expeditionstjänst Chef sektion 3 isektorstab Basofficer Chef expeditionsavdelning Chef basbataljonstab Chef och stf chef stabskompani Chef stabspluton Chef stabsgrupp Stabsadjutant

Perro naltja'nst Chef personaldetalj Personalofficer

16.2.2. Befälsstruktur och utbildning

Värnpliktiga som tagits ut till plutonbefälsvärnpliktiga grundutbildas enligt nuvarande ordning till befattningar på nivå T. Bland dessa tas ut kompanibefälsvärnpliktiga för utbildning till befattningar på nivå P.

Uppgifter för värnpliktsbefäl på nivå K bestrids huvudsakligen av reservbefäl. Som reservofficer anställs kompanibefälsvärnpliktig som gått genom föreskriven utbildning härför och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon principiell förändring av nuvarande ordning. Utredningen utgår därför från att värnpliktsbefäl för uppgifter på nivåerna P och K rekryteras bland värnpliktsbefäl på närmast lägre nivå varvid skiktningen av befälsuppgif- terna för värnpliktsbefälet kan åskådliggöras enligt diagram i bild 16.1. I detta diagram förutsätts vidare att värnpliktsbefäl på nivåerna T och P står kvar i uppgifterna till värnpliktsålderns slut (47 år) och att man för värnpliktsbefäl på nivå K — dvs. reservanställt befäl — tillämpar de anställningsförhållanden m.m. som gäller enligt nuvarande reservbefäls- författningar. Detta innebär att reservbefälets tjänstgöring indelas i tjänstgöringsperioder och att anställning i reserv i allmänhet upphör vid utgången av det år vederbörande fyller 52 år.

Bild 16.] Skiktning av befälsuppgifterna för värnpliktsbefäl

Ålder

4

50—

40—

T—uppgifter

30 .HK—UPP- P-UPP— gifter gifter

0 50 100 150 200 Antal

Utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga bör enligt utredningens mening i princip ske vid en plutonsbefälsskola (PBS) som omfattar hela den för grundutbildning tillgängliga tiden'. Denna utbildning bör omspänna högst två av den allmänna skolans terminer och bör lämpligen börja och sluta vid månadsskiftet maj—juni.

' Utredningen utgår från den avkortade tjänstgöringstid som införts på försök, dvs. 360 dagar.

Kompanibefälsvärnpliktiga bör gå genom ett skolmässigt skede som omfattar den återstående tiden' av dessa värnpliktigas grundutbildning. Detta skolmässiga skede föreslås, liksom inom andra delar av krigsmak- ten, benämnas kadettskola (KAS).

Kadettskolan bör bl. a. från rekryteringssynpunkt anordnas under den del av året då verksamheten inom det allmänna undervisningsväsendet är låg. Utredningen anser att utbildningen av kompanibefälsvärnpliktiga normalt bör genomföras under månaderna juni—augusti samma år som plutonsbefälsskolan avslutas.

En utbildningsgång för reservbefäl bör liksom för yrkesofficerare innehålla skeden med skolmässig utbildning varvade med praktisk tjänstgöring.

Utredningen föreslår att de skolmässiga skedena i den egentliga reservofficersutbildningen till nivå K utformas som två kurser — reservofficerskurs 1 (ROK 1) och 2 (ROK 2). De skolmässiga skedena bör — av samma skäl som anförts beträffande kadettskolan — anordnas under månaderna juni—augusti. Utredningen vill emellertid inte utesluta möjlig- heten att chefen för flygvapnet prövar en alternativ förläggning av reservofficerskurs till vinterhalvår om så bedöms lämpligt med hänsyn till rekryteringen och den organisatoriska inpassningen i flygvapnets utbildningsverksamhet i övrigt.

Den praktiska tjänstgöringen bör i första hand syfta till att ge aspirantema kunskaper om och erfarenheter från verksamhet vid krigsför- band. Den bör därför genomföras som krigsförbandsövning (KFÖ). Då särskilda skäl föreligger kan dock krigsförbandsövningen få bytas ut mot särskild övning eller annan motsvarande tjänstgöring som chefen för flygvapnet bestämmer.

Utbildningen till reservofficer på nivå K bör enligt utredningens mening i princip anordnas enligt utbildningsgången i bild 16.2.

Bild 16.2 Principiell utbildningsgång till reservofficer på nivå K

År 1 2 3 4 5 e i : l l # Tjänstgöring D D PBS KAS ROK1 KFÖ ROK 2

Utredningen belyser i det följande (avsnitt 16.4) mera i detalj omfattningen och inplaceringen av de olika skedena iutbildningsgången. För att komma fram till hur utbildningen av reservbefäl lämpligen bör organiseras diskuterar utredningen i det följande hur uppgifterna inom de olika tjänstegrenama enligt punkt 16.2.1.C bör fördelas med hänsyn till reservbefälets ålder och till antalet uppgifter inom tjänstegrenama.

Med förutsättningen att reservbefälet grundutbildas för att bestrida uppgifter inom en viss tjänstegren och är verksamma inom denna under

1 Utredningen räknar med 90 dagar.

hela anställningstiden kan uppgifterna fördelas i ett åldersdiagram enligt bild 16.3. I detta och närmast följande diagram (bilderna 16.4—5) utgör skiljelinjen mellan reservbefäl och värnpliktigt befäl endast en gräns mellan anställda (reservanställda) och icke anställda och inte någon gräns mellan uppgifter på skilda befälsnivåer. Det förutsätts vidare att den reservanställde efter genomgång av ROK 2 måste fullgöra viss ytterligare praktisk tjänstgöring i befattning på nivå P innan han uppnår full kompetens för reservofficersuppgifter på nivå K.

Bild 16.3 Fördelning av uppgifterna för reservbefäl (som rekryteras för nivå K) vid rekrytering till varje tjänstegren

Ålder

T.

50—

Markstridstjänst | | ! F g/striitjänst !

! Striltjänst

t 40— KC-tjänst t Sambandstjänst x Underrättelsetjänst X X _ Stabs- och expeditionstjänst 30 — x Personaltjänst X Reservbefäl

,, n xx WW?— oi % l i i »

o 10 20 30 40 Antal

En fördelning av uppgifterna enligt bild 16.3 innebär att reservofficers- kurserna måste delas upp på ett stort antal linjer under den tidsperiod då fackutbildning skall bedrivas. Dessutom kommer med denna fördelning utbildningsbehovet inom vissa tjänstegrenar, t.ex. kommandocentral- tjänst och personaltjänst att bli begränsat till ett fåtal elever per år.

Som angetts i det föregående utgår utredningen från att reservbefäl skall rekryteras bland kompanibefälsvärnpliktiga. Om detta skall vara möjligt erfordras att ett tillräckligt stort antal uppgifter finns i krigsorganisationen för Värnpliktsofficerare på nivå P inom var och en av tjänstegrenama enligt bild 16.3. Utredningen har funnit att så inte är fallet beträffande t. ex. tjänstegrenen stabs— och expeditionstjänst. Av här anförda skäl finner utredningen att en fördelning av uppgifterna för reservbefäl enligt bild 16.3 inte kan utgöra grund för rekrytering och ut bildning av reservbefäl.

Utredningen bedömer att i befattningarna inom tjänstegrenama underrättelsetjänst, stabs- och expeditionstjänst samt personaltjänst med fördel kan placeras personal i 40-årsåldern och äldre som har praktisk erfarenhet av tjänsten vid t. ex. stril- och basförband. I befattningar inom tjänstegrenama markstridstjänst och flyg/striltjänst är det däremot önskvärt att placera förhållandevis ung personal.

Reservbefäl kan enligt utredningens mening bestrida uppgifter inom tjänstegrenama striltjänst och sambandstjänst under hela anställningsti- den. Med dessa utgångspunkter kan uppgifterna för reservbefälet fördelas på sätt som framgår av bild 16.4.

Bild 16.4 Exempel på omskiktning av uppgifterna för reservbefäl (som rekryteras för nivå K)

Ålder

T

50— Underrättelsetjänst

Stabs- och expe- ditionstjänst

40 _ Personaltjänst

KC-tjänst

Stril —

30 ' Markstridstjänst tjänst

Reservbefäl

,, x x x om of

Om uppgifterna fördelas enligt bild 16.4 kan rekrytering och utbild- ning begränsas till att omfatta endast fyra tjänstegrenar, vilket utred- ningen bedömer vara rimligt.

Nackdelen med att fördela uppgifterna på detta sätt är främst att personalen i markstridstjänst och flyg/striltjänst kommer att utnyttjas inom dessa tjänstegrenar under relativt kort tid. Reservofficeren uppnår full kompetens för t. ex. uppgiften som chef skyddskompani vid ungefär den ålder då han enligt diagrammet i bild 16.4 skall övergå till annan tjänst. Mot en fördelning av uppgifterna enligt bild 16.4 talar även det förhållandet att rekryteringsunderlaget för reservbefäl till tjänstegrenen flyg/striltjänst blir otillräckligt om utnyttjandetiden inom tjänstegrenen blir så kort som bild 16.4 visar. Av dessa skäl bör inte heller en fördelning av uppgifterna för reservbefäl enligt bild 16.4 komma i fråga.

r i | | > I I l 1

10 20 30 40 Antal

Utredningen förordar därför en fördelning av reservbefälsuppgifterna enligt bild 16.5.

Bild 16.5 Principiell fördelning enligt MTU förslag av uppgifter för reservbefäl (som rekryteras för nivå K)

Ålder

T

50—

Underrättelsetjänst Stabs— och expeditionstjänst Personaltjänst

40 Kommandocentraltjänst

Mark— FlYg/ Striltjänst Sam— 30 _ strids— stril- bands— tjänst tjänst tjänst Reservbefäl

x X x Vpl befäl

20

o i +»— i l l » 0

10 20 30 40 Anta|

I denna bild har uppgifterna fördelats så, att reservbefälet inom tjänstegrenama markstrids-, flyg/stril-, stril- och sambandstjänst är placerade i befattningar inom dessa tjänstegrenar upp till omkring 40 års ålder. Därefter placeras reservbefälet under resten av anställningstiden i befattningar inom tjänstegrenama kommandocentral-, underrättelse-, stabs- och expeditions- eller personaltjänst. Genom en sådan fördelning av uppgifterna kan rekryteringsbehovet anpassas till antalet uppgifterl krigsorganisationen för kompanibefälsvärnpliktiga. Vidare blir antalet elever inom de skilda tjänstegrenama tillräckligt stort för att fackutbild- ning vid reservofficerskurserna skall kunna genomföras på ett ändamåls- enligt sätt.

Med en uppgiftsfördelning enligt bild 16.5 bör rekrytering och grundläggande utbildning av reservbefäl enligt utredningens mening bedrivas enligt följande principer. Reservbefäl bör rekryteras till facken . markstridstjänst, . flyg/striltjänst, . striltjänst och . sambandstjänst.

Aspiranter ur de fyra facken bör utbildas till reservofficer vid gemensamma kurser. Utbildningen bör inriktas mot viss typbefattning

inom varje fack. Personalen bör krigsplaceras inom resp. fack upp till omkring 40 års ålder. Därefter bör reservofficeren efter erforderlig utbildning föras över till uppgift inom någon av tjänstegrenama

. kommandocentraltjänst, . underrättelsetjänst, . stabs- och expeditionstjänst samt . personaltjänst.

16.3 Värnpliktigt befäl 16.3.1 Nuvarande utbildning

Vid flygvapnet anordnas f. n. utbildning av plutonsbefälsvärnpliktiga för befattningarna1

. biträdande vakthavande befäl, . sambandstroppchef, . stabstroppchef och . underrättelseassistent.

Härutöver har chefen för flygvapnet planlagt att vid framdeles uppkommande behov även utbilda plutonsbefälsvärnpliktiga för befatt- ningen sjukvårdstroppchefl .

Utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga anordnas f.n. endast till befattningen vakthavande befäl i kommandocentraltjänst]. Enligt vad utredningen inhämtat Övervägs dock att även anordna utbildning för befattningen underrättelseassistentl på nivå P.

Utredningen har inte närmare granskat den pågående och den av chefen för flygvapnet planlagda utbildningen av värnpliktigt befäl. Utredningen utgår i det följande från att utbildningen även framdeles i princip bedrivs enligt nuvarande planer och efter hand anpassas till bl. a. krigsorganisationens krav.

16.3.2 Utbildning av plutonsbefälsvärnpliktiga

Utredningen finner att utbildning av plutonsbefälsvärnpliktiga bör anordnas för befattningar enligt punkt 16.2.1.A i det föregående.

Utredningen behandlar i det följande utbildningen av plutonsbefäls- värnpliktiga tjänstegrensvis enligt nyssnämnda punkt. Tjänstegrenarna markstrids-, fältarbets-, förplägnads- och transporttjänst sammanförs dock till ett avsnitt och behandlas sist.

A. Flygtjänst Som framgår av bilaga 12 (punkt 3.2) har utredningen funnit att uppgifterna för flygnavigatör vid spaningsflyggrupp kan bestridas av plutonsbefälsvärnpliktiga. För utbildning till flygnavigatör bör i första

' Benämning enligt BTK: Ä 3.

hand uttas regements- och kompaniofficersaspiranteri flygtjänst som fått avbryta flygförarutbildningen i ett tidigt skede. En sådan uttagning förutsätter att den värnpliktige dels är villig att låta sig kommenderas till fortsatt flygtjänst, dels också medger att hans uttagning ändras från gruppbefäls— till plutonsbefälsvärnpliktig. Det senare kan innebära en förlängning av tiden för grundutbildningen.

Varje höst avskiljes regelmässigt ett antal aspiranter från flygförarutbild- ningen vid aspirantskolan. Utredningen bedömer att antalet är tillräckligt för att krigsorganisationens behov av värnpliktiga flygnavigatörer normalt skall kunna tillgodoses. Skulle tillgången på lämpade och hågade aspiranter för utbildning till flygnavigatör vara otillräcklig kan enligt utredningens mening plutonsbefälsvärnpliktiga vid inskrivningen uttas för utbildning till flygnavigatörer i spaningsflyggrupp.

Utredningen utgår ifrån att det vid den tidpunkt då aspiranten avskiljes från flygförarutbildningen genomsnittligt återstår ca 35 arbetsveckor av hans grundutbildningstid till plutonsbefäl. Av denna tid erfordras ca 22 arbetsveckor för befattningsutbildning. Denna bör dels inriktas mot uppgiften som flygnavigatör i spaningsflyggrupp, dels utgöra fjärrförbe- redelser för kommande uppgift som flygnavigatör vid lätt attack (P-nivå). Resterande del av den tillgängliga tiden (ca 13 arbetsveckor) erfordras för komplettering av soldat- och förberedande befälsutbildning, plutonsbe- fälsutbildning vid plutonsbefälsskola samt därpå följande trupptjänst- göring.

Slutmålet för utbildningen bör vara följande. Eleverna skall kunna . tjänstgöra på T-nivån i krig som flygnavigatör i spaningsflyggrupp . vara nästeschefi områdesförsvar samt 0 svara för repetitionsutbildning av underställd personal och motsvaran-

de utbildning vid mobilisering. Det bör enligt utredningens mening vara möjligt att samordna den utbildning som inte är befattningsinriktad med utbildningen av övriga plutonsbefälsvämpliktiga, t. ex. av biträdande vakthavande befäl.

B. Striltjänst

Krigsorganisationens behov av instruktionsassistenter (instruktionsunder- officerare) i luftbevakningskompanierna tillgodoses f. n. genom att bl. a. värnpliktiga chefsradarobservatörer går genom frivilligutbildning till befattningen i fråga.

Utredningen har funnit att det erfordras värnpliktsbefäl i striltjänst på nivåerna K och P i krigsorganisationen (jfr punkterna 16.2.1.B och C). Utredningen anser att det bör anordnas en grundutbildning av plutonsbe- fälsvärnpliktiga för befattningen som instruktionsassistent så att krigsor— ganisationens behov tillgodoses. Instruktionsassistenterna bör vidare utgöra rekryteringsunderlag för värnpliktsbefäl på nivåerna P och K. Utbildningen synes i princip kunna följa den utbildningsgång som f.n. gäller för biträdande vakthavande befäl. Slutmålet för utbildningen bör vara följande.

Eleverna skall kunna

. tjänstgöra på T-nivån i krig som instruktionsassistent, . vara nästeschef i områdesförsvar samt 0 svara för repetitionsutbildning av underställd personal och motsvaran- de utbildning vid mobilisering.

C. Kommandocentraltjänst

Plutonsbefälsvärnpliktiga utbildas f. n. till biträdande vakthavande befäli KC-kompani. Utredningen har funnit att det även i 80-talets krigsorgani- sation föreligger ett behov av biträdande vakthavande befäl. Utbildningen bör därför anordnas även i fortsättningen.

D. Sambandstjänst

Utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga i sambandstjänst är enligt gällande BUF V Vpl Grund inriktad mot uppgifter på T-nivån i fjärrskriftsförband. Enligt 1972 års utgåva av BUF V Vpl Grund (inte fastställd) är utbildningen inriktad mot uppgifter i basförband. Utred- ningen anser att utbildningen i första hand bör ges ett sådant innehåll att plutonsbefälsvärnpliktiga i sambandstjänst valfritt kan placeras i befatt- ningar på T-nivån inom tjänstegrenen. Om det med hänsyn till tillgänglig utbildningstid saknas förutsättningar att ge målet en så allmän innebörd bör utbildningen organiseras så att den t.ex. ena året inriktas mot uppgifter i fjärrskriftsförband och andra året mot uppgifter i övriga förband. Det bör ankomma på chefen för flygvapnet att med ledning av angivna allmänna riktlinjer anordna utbildning av plutonsbefälsvärnplikti- ga för befattningarna i sambandstjänst enligt punkt 16.2.1 A utom för befattningar som chef radioförmedlingsgrupp och radioledare. I de sistnämnda befattningarna placeras i dag personal som förts över till flygvapnet från annan försvarsgren. Utredningen anser att så kan ske även i fortsättningen.

E. Stabs- och expeditionstjänst

Nuvarande utbildning av stabstroppchefer har, enligt vad utredningen funnit, en allmän inriktning och målsättning inom stabs- och expeditions- tjänstens område. Detta gör det möjligt att placera de plutonsbefälsvärn- pliktiga efter genomgången utbildning i valfri befattning i stabs- och expeditionstjänst enligt punkt 16.2.1.A utom i befattningarna som stabsbiträde i staber, radiakassistent och klargöringschefsbiträde. I vissa befattningar som stabsbiträde i centrala och regionala staber placeras förtidsavgångna yrkesofficerare. Utredningen anser att befatt- ningarna som stabsbiträde och radiakassistent även i fortsättningen bör besättas på nuvarande sätt.

Utbildningen av klargöringschefsbiträden sker f. n. genom vidareutbild- ning av gruppbefälslämpliga värnpliktiga flygmekaniker. Den organisation av klargöringspluton, som utredningen utgår ifrån, innehåller två klar- göringschefer i stället för tre i nuvarande organisation. Minskningen har bedömts möjlig under förutsättning att klargöringschefsbiträdet ges högre

kompetens än f.n. så att han i högre grad skall kunna avlasta klargöringschefen visst arbete. Befattningen som klargöringschefsbiträde har av utredningen därför hänförts till T-nivån. Uppgifterna för klargöringschefsbiträdet är snarlika uppgifterna för biträdande vakthavan- de befäl i KC-kompani varför det bör vara möjligt att anordna en gemensam utbildning för dessa båda befattningar med en efter uppgifterna anpassad befattningsutbildning. Befattningen klargörings- chefsbiträde bör därför hänföras till gruppen biträdande vakthavande befäl.

F . Sjukvårdstjänst

Utredningen utgår ifrån att den av chefen för flygvapnet planlagda utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga för befattningen som sjukvårds- troppchef kommer att tillgodose krigsorganisationens behov av plutons— befälsvärnpliktiga i sjukvårdstjänst.

G. Markstrids-, fältarbets-, förplägnadr- och transporttjänst

För befattningarna enligt punkt 16.2.1.A inom tjänstegrenama mark- strids—, fältarbets-, förplägnads- och transporttjänst är f.n. inte någon utbildning av plutonsbefälsvärnpliktiga planlagd inom flygvapnet. Utbild- ningen inom flygvapnet har hitintills bl. a. av resursskäl varit inriktad mot framför allt flyg- och striltjänst samt tekniska uppgifter i bastjänst. Enligt utredningens förslag avses plutonsbefälsvärnpliktiga i krig skola bestrida vissa uppgifter som hitintills uppehållits av yrkesofficerare, t. ex. i markstrids— och transporttjänst. Vidare skall plutonsbefälsvärnpliktiga enligt den av utredningen gjorda nivågrupperingen bestrida uppgifter inom fältarbets- och förplägnadstjänst. Härigenom uppstår ett krav på att utbildning anordnas inom flygvapnet för dessa nya typer av befattningar. Utredningen har emellertid konstaterat att det knappast är möjligt att inom ramen för flygvapnets verksamheti fred ge plutonsbefälsvärnplikti- ga meningsfylld förbandsutbildning för befattningar inom berörda tjänstegrenar. Utredningen har dessutom funnit att det årliga utbildnings- behovet inom vissa tjänstegrenar är så litet (fältarbetstjänst 2—3 per år) att det från bl.a. ekonomisk synpunkt inte är försvarbart att anordna sådan utbildning inom flygvapnet. Det vore därför förmånligare för krigsmakten om plutonsbefälsvärnpliktiga avsedda för befattningar inom tjänstegrenama markstrids-, fältarbets-, förplägnads- och transporttjänst fick huvuddelen av grundutbildningen vid armén, där utbildning för snarlika befattningstyper bedrivs årligen. Viss del av grundutbildningen måste dock bedrivas inom flygvapnet, så att de plutonsbefälsvärnpliktiga får erforderlig miljö- och befattningsutbildning för sina uppgifter inom flygvapnets krigsorganisation.

Utbildningen bör inriktas på en typbefattning inom varje tjänstegren. Den bör dock få en sådan bredd att den värnpliktige kan placeras äveni andra befattningar på T-nivån inom samma tjänstegren. För en krigsbe- fattning inom dessa tjänstegrenar bör dock undantag göras, nämligen för befattningen som ställföreträdande chef för drivmedelstransportpluton. I denna bör liksom f. n. placeras förtidsavgången yrkesofficer.

Av tabell 16.2 framgår de typbefattningar inom de olika tjänstegrenar- na som utbildningen bör avse under utbildningen vid armén och flygvapnet.

Tabell 16.2 Plutonsbefälsutbildningens inriktning mot typbefattningar

Tjänstegren Typbefattning vid

flygvapnet armén Markstridstjänst Vaktplutch stf Skytteplutch stf Fältarbetstjänst Flygfältplutch stf Pionjärplutch stf Förplägnadstjänst Förplägnadsplutch stf Förplägnadsplutch stf Transporttjänst Transportplutch stf Transportplutch stf

Utbildningen av dessa plutonsbefälsvärnpliktiga bör enligt utred- ningens mening läggas upp så att grundutbildningen påbörjas vid armén och bedrivs där i oavbruten följd fram till den tidpunkt då miljöutbild- ningen vid flygvapnet börjar.

Vid överväganden beträffande uppdelning av tiden för grundutbild- ningen mellan armén och flygvapnet utgår utredningen i det följande från de av chefen för armén fastställda ”Särskilda utbildningsbestämmelser för grundutbildning av värnpliktiga vid infanteriet” (SU Vpl Inf 72), vilka tillämpas fr. o. m. utbildningsåret 1973/74. SU Vpl Inf 72 är anpassad till den avkortade tjänstgöringstid för grundutbildningen som har införts på försök fr. o. m. utbildningsåret 1973/74.

Indelningen i stort av utbildningstiden enligt SU Vpl Inf 72 framgår av bild 16.6.

De olika skedena enligt bild 16.6 omfattar i huvudsak följande. Skede ] a och Ib: Befattningsutbildning och förbandsutbildning i grupp.

Skede 2: Formell förbandsutbildning i pluton och kompani samt befattningsutbildning.

Skede 3: Tillämpad förbandsutbildning i kompani och bataljon samt befattningsutbildning.

Skede 4 och 1 c: Befattningsutbildning för plutonsbefälsvärnpliktiga vilken syftar till att bibringa förmåga att genomföra mobilisering med krigsförband samt att vid krigsförband i fred, vid mobilisering och efter strid svara för utbildning avseende 1)befattningsutbildning och förbandsutbildning i grupp, enskild och

samfälld övning, 2) att som plutonchef, under kompanichefs ledning, leda gruppchefsut-

bildning under 1321 , 3) att vid krigsförbandsövning under de kompaniövningar som ingår i fastställd utbildningsgång, på uppgjorda banor för anfall och försvar träna sin pluton i de lägen och uppgifter där det brister, 4) materieltjänsten vid egen pluton.

' Den vecka under krigsförbandsövning då all personal som är placerad i befälsbefattning tjänstgör.

Månad Alt Kategori 6 7 8 910111212 3 4 5 6 7 8 1 a Skede Plutbefvpl | 1 a 1 b 2 3 4 Grpbef—, E-vpl | 1 2 3 F-, G-vpl 1 [ 2 | 3 1 b Skede Plutbefvpl | 1 a 1 b 1 c 2 3 Grpbef—, E—vpl 1 2 3 F—, G-vpl 1 2 3 2 Skede Plutbefvpl | 1 a 1 b 1 c 2 3 Grpbef-. 5va 1 2 3 | F-, G-vpl 1 2 sj

Av bild 16.6 framgår att utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga enligt alternativ 1 a anordnas i stort så att förbandsutbildningen bedrivsi en följd under ca tio månader. Därefter följer befattningsutbildning under ca två månader med syftet att eleven skall kunna genomföra mobilisering och leda utbildning vid t. ex. krigsförbandsövning (skede 4). Utbildningen enligt alternativ lb och 2 är i stort upplagd så att förbandsutbildning bedrivs under de första fem månaderna (skede la och 1 b). Härpå följer befattningsutbildning under skede 1 c, vilket svarar mot skede 4 i alternativ la. Förbandsutbildningen fortsätter därefter under resten av utbildningsåret (skede 2 och 3).

Utredningen har i det föregående framhållit svårigheterna att inom flygvapnet anordna meningsfylld förbandsutbildning inom de här berörda tjänstegrenama. Utredningen anser därför att det utbildningsalternativ bör väljas som under den utmätta utbildningstiden vid armén ger den mest omfattande förbandsutbildningen. Utredningen har kommit fram till att utbildningsalternativ 1 a med den sammanhängande förbandsut- bildningen är att föredra framför alternativ lb och 2 med en mera uppdelad förbandsutbildning. Utredningen föreslår alltså att utbildnings- alternativ 1 a väljs.

Som utredningen tidigare framhållit är det nödvändigt att berörda plutonsbefälsvärnpliktiga får miljö- och befattningsutbildning för sina uppgifter inom flygvapnets krigsorganisation. Denna utbildning måste bedrivas inom flygvapnet och bör i princip ge eleverna . kunskap om flygvapnets freds- och krigsorganisation, . förmåga att genomföra mobilisering med eget krigsförband, . förmåga som instruktör vid utbildning av eget förband vid krigsför- bandsövning, . förmåga som nästeschef i markförsvar samt kunskaper i verkskydds- tjänst, . kompletterande befattningsutbildning samt . grundläggande krigsförbandsutbildning.

Utredningen bedömer att omkring fyra månader av grundutbildningen behöver tas i anspråk för att genomföra denna miljö- och befattningsut- bildning.

Med hänsyn till de nuvarande begränsade möjligheterna inom flygvap- net att anordna grundläggande krigsförbandsutbildning för i synnerhet befattningshavare inom tjänstegrenama markstrids-, förplägnads- och transporttjänst anser emellertid utredningen att miljö- och befattningsut- bildningen inom flygvapnet för dessa befattningshavare t. v. bör begrän- sas. Den bör dock omfatta minst två månader. Vid val av utbildningsalter- nativ 1 a för plutonsbefälsvärnpliktiga i nämnda tjänstegrenar bör därför utbildningen vid armén ske under skedena 1—3, dvs. under ca tio månader. Under grundutbildningens två sista månader, april och maj, bör miljö- och befattningsutbildning bedrivas vid flygvapnet.

Plutonsbefälsvärnpliktiga i fältarbetstjänst behöver en förhållandevis omfattande befattningsutbildning bl. a. beträffande snöröjning vid flyg- bas. Denna utbildning måste ske vid flygvapnet. Utredningen anser därför att dessa värnpliktiga bör följa utbildningen vid armén enligt utbildnings- alternativ 1 a endast under skedena 1 och 2. Därefter bör följa en fyra månaders miljö- och befattningsutbildning vid flygvapnet under feb- ruari—maj.

Slutmålet för utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga inom tjänste- grenarna markstrids-, fältarbets-, förplägnads— och transporttjänst bör vara följande.

Eleverna skall kunna . tjänstgöra på T-nivån i krig i befattningar enligt punkt 16.2.1.A inom

egen tjänstegren,

. vara nästeschef i områdesförsvar samt 0 svara för repetitionsutbildning av underställd personal och motsvaran- de utbildning vid mobilisering Miljö- och befattningsutbildningen vid flygvapnet för alla här berörda plutonsbefälsvärnpliktiga bör anordnas vid F 14 under månaderna april och maj.

För plutonsbefälsvärnpliktiga i fältarbetstjänst bör dessutom anordnas befattningsutbildning vid norrlandsflottilj under månaderna februari och mars. Utbildningen bör huvudsakligen omfatta snöröjning vid flygbas.

Utbildningen vid F 14 bör ge eleverna kunskaper om flygvapnets organisation, uppgifter och verksamhet samt om principerna för hur

repetitionsutbildning och mobilisering genomförs vid flygvapnet. För detta beräknar utredningen att ca en vecka bör avsättas.

Eleverna får under utbildningen vid armén grundläggande befattnings- utbildning för krigsuppgifterna samt utbildning i försvarsstrid. Denna utbildning behöver kompletteras med erforderliga kunskaper rörande krigsbefattningen vid flygvapnet samt uppgiften som nästeschef inom t. ex. flygbasförsvar. Eleverna bör dessutom under detta utbildningsav- snitt ges förmåga som instruktörer vid utbildning under krigsförbandsöv- ning och mobilisering. Utbildningsavsnittet bör omfatta ca fem veckor. Den återstående tiden, ca två veckor, bör anslås till utbildning vid den plutonsbefälsvärnpliktiges mobiliseringsmyndighet. Eleven bör härvid få dels kännedom om mobiliserings- och krigsplanerna för det förband han tillhör, dels god kunskap om förhållandena vid förbandets krigsgruppe- ringsplats.

Huvuddelen av miljö- och befattningsutbildningen vid F 14 bör enligt utredningens mening kunna bedrivas gemensamt för plutonsbefälsvärn- pliktiga inom de olika tjänstegrenama. Dock kan viss del av befattnings- utbildningen behöva anordnas tjänstegrensvis. Utbildningen vid mobili- seringsmyndigheterna bör ledas av chefen F 14.

De av utredningen lämnade synpunkterna på utbildning av plutonsbe- fälsvärnpliktiga bör betraktas som exempel på hur utbildningen i stort kan anordnas. Det bör ankomma på chefen för flygvapnet att dels planera i detalj den utbildning som skall bedrivas inom flygvapnet, delsi samråd med chefen för armén och med värnpliktsverket reglera frågor rörande inskrivning, inkallelse, redovisning, utrustning o. d. av värnplikti- ga som delvis skall utbildas vid armén. Utredningen förutsätter härvid att de värnpliktiga vid inskrivningen tilldelas flygvapnet. Behovet av informa- tion till den värnpliktige om den kommande tjänstgöringen bör härvid ägnas särskild uppmärksamhet.

16.3.3 Utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga Utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga bör anordnas för befattningar enligt punkt 16.2.1.B. Utredningen bedömer att behovet av personal för befattningen som ställföreträdande chef KC-pluton (VO) bör tillgodoses genom fortsatt utbildning av vakthavande befäl i kommandocentraltjänst enligt f.n. tillämpad ordning. Utbildning av underrättelseassistenter på nivå P bör anordnas när behov föreligger att tillföra krigsorganisationen personal i underrättelse- tjänst för befattningarna som fototolk och biträdande underrättelseoffi- cer. Flygvapnets behov av kompanibefälsvärnpliktiga för befattningarna som chef radiakdetalj samt chef och ställföreträdande chef ABC-pluton tillgodoses f. n. genom överföring av skyddsingenjörer som utbildats vid armén. Utredningen anser sig inte ha anledning ta ställning i frågan om kompanibefälsvärnpliktiga för dessa befattningar framdeles bör utbildas vid armén eller vid flygvapnet. I befattningen som chef drivmedelstransportpluton bör framdeles —

liksom hitintills — placeras värnpliktiga förtidsavgångna yrkesofficerare.

För övriga befattningar enligt punkt 16.2.1.B bör anordnas utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga inom flygvapnet. I tabell 16.3 redovisas dels vilka befattningar som berörs, dels bland vilka plutonsbefälsvärnplik- tiga rekrytering av kompanibefälsvärnpliktiga bör ske.

Tabell 16.3 Föreslagen ny utbildning till befattningar för kompanibe- fälsvärnpliktiga och rekrytering till dessa

Befattning Rekryteras bland

Chef vaktpluton Stf chef vaktpluton Flygnavigatör, lätt attack Flygnavigatör, spaningsflyggrupp Instruktionsofficer Instruktionsassistent Stf chef sambandspluton Sambandstroppchef Stf chef radiofjärrskriftspluton Sambandstroppchef Chef förplägnadspluton Stf chef förplägnadspluton Chef transportpluton Stf chef transportpluton

Utbildningen av kompanibefälsvärnpliktiga för befattningar enligt tabell 16.3 bör enligt utredningens mening ske vid en gemensam kadettskola. Denna bör ha en längd av tre månader, dvs. omfatta hela den återstående tiden för grundutbildning av kompanibefälsvärnpliktiga vilken f. n. är 90 dagar. Utredningen har förutsatt att utbildningen av plutonsbefälsvärnpliktiga avslutas omkring den första juni. Kadettskolan bör som regel följa direkt på denna utbildning under månaderna juni—augusti.

Kompanibefälsvärnpliktiga som tagits ut för utbildning till flygnaviga- tör i lätt attackdivision kan antas avsluta sin utbildning till flygnavigatör i spaningsflyggrupp vid olika tidpunkter under året beroende på dels aspirantskolornas (för flygförare) inplacering under utbildningsåret, dels om eleverna utgörs av f. d. kompaniofficers- eller f. d. regementsofficers- aspiranter. Om utbildningen anordnas på sådant sätt att utbildningen till flygnavigatör i spaningsflyggrupp avslutas vid sådan tidpunkt att kadettskola under månaderna juni—augusti inte direkt kan följa på flygnavigatörsutbildningen bör flygnavigatörerna gå genom kadettskolan tillsammans med övriga kompanibefälsvärnpliktiga året efter den första delen av grundutbildningen.

Kadettskolan bör enligt utredningens mening förläggas till något av flygvapnets skolförband. Flertalet av de befattningar som utbildningen vid kadettskolan bör inriktas mot tillhör sambands- och bastjänstområde- na. Utbildning inom dessa verksamhetsområden bedrivs normalt vid F 14 som har tillgång till för ändamålet lämpliga utbildningsanordningar m. m. Utredningen anser därför att kadettskolan bör anordnas vid F 14.

Den sammanhållna delen av nuvarande utbildning av kompanibefäls— värnpliktiga är förlagd till F20. Det bör enligt utredningens mening ankomma på chefen för flygvapnet att pröva om den nuvarande och den av utredningen föreslagna utbildningen av kompanibefälsvärnpliktiga lämpligen kan bedrivas gemensamt vid en kadettskola vid F 14.

Utbildningen vid kadettskolan bör inriktas på att eleverna skall kunna tjänstgöra

Värnpliktsofficerare inom respektive tjänstegren och 0 som nästeschefi krig.

Eleverna skall dessutom kunna svara för repetitionsutbildning av underställd personal och motsvarande utbildning vid mobilisering.

För att nå det angivna utbildningsmålet bör eleverna ges . allmänmilitär utbildning, . fackutbildning, . ledar- och lärarutbildning samt . övrig militär utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen bör befästa elevernas förmåga som nästeschef i områdesförsvar, höja den personliga färdigheten och ge eleverna någon förmåga som ställföreträdande områdeschef.

Fackutbildningen bör — utöver erforderliga kunskaper för krigsbefatt- ningen — ge eleven fördjupade kunskaper om verksamheten inom hans tjänstegren. Som exempel härpå kan anges att vaktplutonchefen bör ges någon förmåga som ställföreträdande chef skyddskompani och flygnavi- gatören någon förmåga som navigatör i gruppchefs- och divisionschefs- flygplan. Beträffande fackutbildning i sambandstjänst har utredningen i punkt 16.3.2.D framfört att plutonsbefälsvärnpliktiga i första hand bör ges en så allmänt inriktad utbildning att de kan placeras i valfri befattning på T-nivån inom tjänstegrenen. I andra hand bör utbildningen ena året inriktas mot uppgifter i fjärrskriftsförband och andra året mot uppgifteri övriga förband. Fackutbildningen bör anordnas enligt samma principer vid kadettskolan som vid plutonsbefälsskolan. Elevernas förkunskaper bör avgöra vad fackutbildningen skall omfatta.

Ledar- och lärarutbildningens omfattning bör anpassas till huvudmålet att den värnpliktige skall uppnå kompetens som chef på P-nivån och kunna svara för repetitionsutbildning av underställd personal samt motsvarande utbildning vid mobilisering.

Övrig militär utbildning bör huvudsakligen omfatta fördjupade kunskaperi taktik och personaltjänst.

Den tillgängliga tiden för utbildning vid kadettskolan — 90 dagar eller 13 veckor — bör enligt utredningens mening fördelas på ämnesgrupper m. m. enligt exempel i tabell 16.4.

Tabell 16.4 Exempel på utbildningstidens fördelning vid kadettskolan Ämnesgrupp Ungef. antal veckor

Allmänmilitär utbildning Facku tbildning Ledar- och lärarutbildning Ovrig militär utbildning Eysisk träning, inre tjänst och reserv Ovningsuppehåll

P—H—NNJBU)

Summa - 13

Utbildningen vid kadettskolan bör _ som utredningen tidigare framhållit — i princip vara gemensam för alla kompanibefälsvärnpliktiga. Utredningen anser dock att huvuddelen av fackutbildningen bör bedrivas tjänstegrensvis. Det kan därvid bli nödvändigt att förlägga fackutbild-

ningen inom vissa tjänstegrenar utanför F 14, t. ex. strilutbildning av instruktionsofficer vid F 18 och utbildning till flygnavigatör vid F 21.

I anslutning till de i det föregående framlagda förslagen rörande längd, innehåll och utformning av utbildningen för kompanibefälsvärnpliktiga utgår utredningen från att, på sätt som förutsätts i beslut om frivilligutbildningen inom försvaret (jfr prop. 1970: 18), även flygvapnets frivilligutbildning anpassas till de av utredningen i denna punkt framlagda förslagen. En sådan anpassning bör, inom ramen för befordringsutbild— ningen inom flygvapenföreningarnas riksförbund, t. ex. kunna innebära att fanjunkarutbildningen för en värnpliktig på T-nivå skall kunna byggas ut till att svara mot en halv kadettskola.

16.3.4 Ärligt utbildningsbehov

Inom flygvapnet bör årligen utbildas värnpliktigt befäl till ett antal som täcker krigsorganisationens omsättning av plutonsbefäls- och kompanibe- fälsvärnpliktiga. Dessutom bör rekryteringsbehovet av reservbefäl tillgo- doses.

Utredningen har på grundval av det ikapitel 8 beskrivna organisations- underlaget gjort en preliminär beräkning av det årliga utbildningsbehovet av värnpliktsbefäl. Detta uppgår till ca 185 plutonsbefälsvärnpliktiga och ca 65 kompanibefälsvärnpliktiga med ungefärlig fördelning på tjänstegre- nar enligt tabell 16.5. Osäkerheten i organisationsunderlaget har tidigare framhållits. Beräkningen kan därför behöva justeras då säkrare underlag föreligger.

] tabellen redovisas utbildningsbehovet tjänstegrensvis enligt punkterna 16.2.1.A och B och i det föregående.

Tabell 16.5 Preliminärt beräknat årligt utbildningsbehov av värnpliktigt befäl

Tjänstegren Antal för nivå T F

Markstridstjänst 27 16 Flygtjänst 6 4 Fältarbetstjänst 2 — Striltjänst 23 18 Kommandocentraltjänst 11 4 Sambandstjänst 20 11 Underrättelsetjänst 8 8 Stabs— och expeditionstjänst 39 — Förplägnadstjänst 26 2 Sjukvårdstjänst 6 — Transporttjänst 15 2

Summa 183 65 SOU 1973: 34

16.4 Reservanställt kompanibefäl 16.4.1 Nuvarande utbildning m. m.

I flygvapnets reserv får som reservanställd anställas dels värnpliktigt kompanibefäl som gått genom föreskriven utbildning, dels meteorolog som har viss angiven utbildning. Utredningen berör i det följande endast den förstnämnda utbildningen. Kungl. Maj:t har genom brev den 15 november 1968 föreskrivit vad utbildningen till reservofficer i marktjänst skall omfatta samt att utbildningen skall anordnas enligt chefens för flygvapnet bestämmande vid flygvapnets utbildningsanstalter och för- band. I överensstämmelse med 1968 års brev använder utredningen fortsättningsvis benämningen reservofficer i marktjänst på den som gått genom den i brevet föreskrivna utbildningen.

Utbildningen av reservofficerare i marktjänst omfattar 26 månader och bedrivs normalt i en följd. Aspiranterna anställs med fänriks tjänstegrad i flygvapnets reserv under fjärde året, dvs. 36 månader efter utbildningens början.

Nuvarande utbildningsgång framgår av bild 16.7.

Bild 16.7 Utbildningsgång för reservofficeri marktjänstl

År 1 År 2 År 3 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 [_ I 1 I L | | | | I GMU FMU1 ROK1 FMU 2 Rox'z F2 Flj F2 Flj on Flj

Utbildningen under GMU är gemensam för alla aspiranter på marklin- jen. Efter GMU delas eleverna upp på en radarjaktledarlinje och en luftbevakningslinje. Före år 1971 bedrevs även utbildning i luftvärnsro— bottjånst på en särskild linje.

Utbildningen syftar till att reservofficeren skall kunna tjänstgöra . i luftbevakningstjänst t. ex. som luftbevakningsledare i stril 50 och

som biträdande luftbevakningsledare i stril 60 samt 0 i stridsledningstjänst som radarjaktledare i viss datastridsledning

(indikatorsystem 08).

] Förkortningarnas innebörd framgår av bilaga 2.

16.4.2 Rekrytering av reservanställt kompanibefäl

Som framgått av aVSnitt 16.2.2 anser utredningen att reservbefäl bör rekryteras till facken markstridstjänst, flyg/striltjänst, striltjänst och sambandstjänst. Rekryteringen bör ske bland kompanibefälsvärnpliktiga som utbildats för befattningar inom motsvarande tjänstegrenar.

Av tabell 16.6 framgår bland vilka befattningstyper för Värnpliktsoffi- cerare rekryteringsgrunden för reservanställt kompanibefäl inom de olika facken bör sökas.

Tabell 16. 6 Rekrytering av reservanställt kompanibefäl

Fack Rekryteras bland Markstridstjänst Chef vaktpluton Flyg/striltjänst Flygnavigatör, lätt attack Striltjänst Instruktionsofficer Sambandstjänst Stf chef sambandspluton och

stf chef radiofjärrskriftpluton

16.4.3 Utbildning till reservofficer på nivå K

Utredningen har i det föregående (punkt 16.2.2) framhållit att en utbildningsgång för reservbefäl bör innehålla skeden med skolmässig utbildning varvade med praktisk tjänstgöring. I det följande behandlas endast den skolmässiga utbildningen. Målet för utbildningen till reservofficer bör vara att ge eleverna formella grundläggande kunskaper för att kunna tjänstgöra . i befattning på K-nivån som är avsedd för reservofficer inom resp. fack och 0 som områdeschef i krig. Reservofficeren måste dessutom kunna svara för repetitionsutbildning av underställd personal och motsvarande utbildning vid mobilisering. Utbildningen bör inriktas mot vissa typbefattningar enligt exempel i tabell 16.7. Den bör dock ges en sådan bredd att reservofficeren utan omfattande merutbildning kan placeras även i andra befattningar inom facket. Utbildningen i sambandstjänst kan — beroendepå elevernas förkunskaper — behöva inriktas antingen mot uppgifter i fjärrskriftsför- band eller mot övriga sambandsuppgifter (jfr punkterna 16.3.2.D och 16.33).

Tabell 16.7 Exempel på reservofficersutbildningens inriktning mot typ- befattningar

Fack Typbefattning

Markstridstjänst Chef skyddskompani Flyg/striltjänst Biträdande spanings- och attackövervakare Striltjänst Chef luftbevakningskompani Sambandstjänst Sambandsbefäl

Chef radiofjärrskriftpluton

För att nå angivet mål bör undervisningen omfatta ämnesgrupperna . allmänmilitär utbildning, . fackutbildning, . ledar- och lärarutbildning och . övrig militär utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen bör syfta till att öka elevernas förmåga inom såväl markförsvaret som skyddstjänsten i sådan grad att de kan tjänstgöra som områdeschefer i krig.

Fackutbildningen bör ge eleverna de speciella kunskaper som krävs för de olika typbefattningarna. Fackutbildningen för eleverna i facket flyg/striltjänst bör omfatta dels strilutbildning, för typbefattningen som biträdande spanings- och attackövervakare, dels flygtjänst så att eleverna vidmakthåller förmågan och dessutom får fördjupade kunskaper som flygnavigatör. Eleverna i facken stril- och sambandstjänst bör ges stril- respektive sambandsutbildning. Fackutbildningen för eleverna i mark- stridstjänst bör inriktas på markförsvar och skyddstjänst. Fackutbild- ningen bör därför bedrivas med eleverna uppdelade på resp. fack vid utbildningsanstalter och förband enligt exempel i tabell 16.8.

Tabell 16.8 Exempel på fördelning av fackutbildningen på förband och utbildningsanstalter

Fackutbildning Förläggs till Markstridstjänst F 14 Flygtjänst F 21 Striltjänst F 18 Sambandstjänst F 14

Ledar- och lärarutbildningen bör inriktas mot uppgifterna att vara chef på K-nivån och utbildare vid krigsförbandsövning och mobilisering.

Övrig militär utbildning bör ge eleverna erforderliga kunskaper för krigsuppgifterna främst beträffande taktik och personaltjänst.

Som framgått av punkt 16.2.2 anser utredningen att utbildningen till reservofficer bör delas upp på två skolmässiga skeden, benämnda reservofficerskurs ] och 2 (ROK 1 och ROK 2).

Utbildningen bör enligt utredningens mening omfatta omkring 25 arbetsveckor. Arbetstiden bör fördelas på ämnesgrupper under ROK 1 och ROK 2 enligt exemplet i tabell 16.9.

Sammanfattningsvis anser utredningen att utbildningen till reservbefäl bör omfatta — utöver utbildning till värnpliktsofficer — högst 170 dagar, uppdelade på en reservofficerskurs 1 (ROK1) om 90 dagar och en reservofficerskurs 2 (ROK 2) om 80 dagar.

Efter förslag av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965: 68, s. 264) har arméns reservofficerskurser ] och 2 utformats med ett inledande skede som ägnas åt repetition av det som inlärts under närmast föregående utbildning. Det inledande skedet — ett kompendieskede om ca tio dagar — kan valfritt genomföras av reservofficersaspiranten antingen på hemorten eller vid skola där reservofficerskursen anordnas. Systemet innebär fördelar från rekryteringssynpunkt. Utredningen föreslår därför att motsvarande ordning prövas vid anordnande av reservofficerskurser vid flygvapnet,

Tabell 16.9 Exempel på fördelning av utbildningstiden under ROK 1

och ROK 2 Ämnesgrupp Ungef. antal veckor ROK 1 ROK 2 Allmänmilitär utbildning 2 l Fackutbildning 6' 6' Eedar- och lärarutbildning l l Ovrig militär utbildning 2 2 Fysisk träning, inre tjänst och reserv 2 2 Summa 13 12

' Elever i facket flyg/striltjänst bör ha strilutbildning under ca fyra veckor och flygtjänst under ca två veckor. Elevernas flygtjänst är visserligen en lämplig grund för utbildningen till biträdande spanings— och attackövervakare men medför dock att all erforderlig fackutbildning för denna befattning inte ryms inom tidsramen för ROK 1 och 2. Den resterande delen av fackutbildningen för befattningen biträdande spanings- och attackövervakare bör genomföras vid befälskurser under första tjänstgöringsperiodens första hälft. '

De under kompendieskedet inhämtade kunskaperna bör kontrolleras vid skriftligt prov efter skedets slut. Godkänt prov bör vara en av förutsättningarna för att utbildningspremie skall utgå.

Utredningen har i det föregående (punkt 16.3.3) erinrat om princip- beslutet (jfr prop. 1970: 18) om frivilligutbildningen inom försvaret och därvid anfört att utredningen utgår från att flygvapnets frivilligutbildning anpassas till de av utredningen framlagda förslagen till utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga. En liknande anpassning bör inom ramen för befordringsutbildningen inom flygvapenföreningarnas riksförbund kunna innebära att t. ex. värnpliktiga på P-nivå skall kunna få tillgodoräkna del av löjtnantskurs rn. rn. som en halv ROK 1.

ROK l bör i regel genomföras första året och ROK 2 i regel tredje året efter det år utbildningen vid kadettskolan avslutats.

Före anställning som reservofficer bör aspiranten genomföra en krigsförbandsövning, i regel mellan ROK 1 och ROK 2. Krigsförbandsöv- ningen bör, då särskilda skäl föreligger, kunna bytas ut mot särskild övning eller annan motsvarande tjänstgöring som chefen för flygvapnet bestämmer.

Utredningen anser att typen av utbildning som skall bedrivas under reservofficerskurserna och därmed sammanhängande behov av utbild- ningsanordningar o.d. talar för att kurserna förläggs till F 14. Utred- ningen har emellertid funnit att den av utredningen föreslagna utökningen av utbildningen inom flygvapnet kommer att belasta F 14 mera än övriga utbildningsanstalter. Då F 20 — enligt uppgift — har vissa resurser bl. a. lokaler för reservofficerskurser, anser utredningen att både reservofficerskurs 1 och 2 bör förläggas till F 20. Detta torde dessutom sammantaget ge lägre kostnader.

Utredningen har vid nivågruppering och utformning av utbildnings- gångar för den fast anställda personalen kommit fram till att i befattningen som radarjaktledare bör (jfr kap. 6) placeras yrkesofficer på K-nivån. Då dessutom utbildning av reservbefäl i luftvämsrobottjänst har

upphört (jfr punkt 16.4.1), anser utredningen att nuvarande utbildning av reservofficerare i marktjänst i princip bör ersättas med den här föreslagna utbildningen av reservofficerare i striltjänst. Tidpunkten då nuvarande utbildning av radarjaktledare kan upphöra är bl. a. beroende av när yrkesofficerare för denna befattning kan tillföras krigsorganisa- tionen. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 18.

16.4.4 Anställning och tjänstgöring

Värnpliktigt kompanibefäl som gått genom såväl skolmässig som praktisk utbildning enligt punkt 16.4.3 och som uppfyller de villkor i övrigt som gäller bör enligt utredningens mening få anställas i flygvapnets reserv med löjtnants tjänstegrad.

Av punkt 16.2.1.C har framgått i vilka befattningar i krigsorganisa— tionen utredningen bedömer att reservofficerare kan placeras. Utred- ningen har härvid utgått ifrån att reservofficeren åläggs att tjänstgöra i fred under så lång tid att de under utbildningen till reservofficer inhämtade kunskaperna kan hållas aktuella och även fördjupas. Tjänst- göringstiden bör dessutom inrymma — utöver tid för krigsförbandsöv- ning, särskild övning och mobiliseringsövning — befälskurser med syfte att utbilda reservofficeren för andra uppgifter än dem han grundutbildats för.

För att tillgodose dessa krav på tjänstgöring bör reservanställd personal vara skyldig att i flygvapnets reserv fullgöra en tjänstgöringsperiod (första tjänstgöringsperioden) om 170 dagar före utgången av det år vederböran- de fyller 36 år och en tjänstgöringsperiod (andra tjänstgöringsperioden) om 150 dagar efter utgången av sist angivna år men före utgången av det år han fyller 47 år.

Utredningen anser att det bör ankomma på chefen för flygvapnet att i tillämpningsbestämmelser till Kungl. Maj:ts reservbefälskungörelse för krigsmakten föreskriva hur tjänstgöringstiden skall delas upp på tjänst- göringsomgångar omfattande krigsförbandsövning, särskild övning, mobi- liseringsövning, befälskurser och övrig tjänst.

16.4.5 Utbildningsväg och tjänsteställningsbefordran

Utredningen har i det föregående behandlat frågor rörande reservbefälets utbildning, anställning och tjänstgöring. Med utgångspunkt häri lämnar utredningen i bild 16.8 exempel på utbildningsväg och tjänsteställnings- befordran för reservbefäl.

Av exemplet i bild 16.8 framgår hur de olika skedena av utbildningen till reservofficer bör placeras in i tiden. Reservofficeren anställs normalt efter genomgången reservofficerskurs 2 i flygvapnets reserv med löjtnants tjänstegrad. Befordran till kapten sker efter det reservofficeren som löjtnant fullgjort två krigsförbandsövningar. En av dessa övningar eller annan motsvarande tjänstgöiing som chefen för flygvapnet bestämmer bör fullgöras i befattning på nivå K. Reservofficeren anses kompetent för krigsplacering i befattning på nivå K, då han fullgjort utbildningen till reservofficer och därefter en krigsförbandsövning. Dessförinnan krigspla-

Tabell 16.8 Exempel på utbildningsväg och tjänsteställningsbefordran för reservbefäl (exemplet åskådliggör tidigast möjliga inträde i reserv)

Ålder _j?— 45 —— 2. tjg- perioden 40 —— K-nivå %%— 35 _— Kapten _

:::! KFÖ 1- t19' 30 __ perioden

:=! KFÖ + 25 " Löjt r : .

nan

==! ROK 2 P-nivå == KFÖ

:: ROK1 .. —

, Fannk KAS L”— ___j_—————

20 * PBS Sergeant

ceras han i befattning på nivå P.

[ utbildningsvägen i bild 16.8 har inte lagts in den fortsatta utbildning som reservofficeren genomgår under första och andra tjänstgörings— perioden (jfr 16.4.4).

Utredningen har i punkt 16.2.2 uttalat att reservbefälet bör rekryteras och utbildas till viss typbefattning inom facken markstridstjänst, flyg/ striltjänst, striltjänst och sambandstjänst. Reservofficeren bör krigsplace- ras inom sitt fack intill ca 40 års ålder. Han bör därefter föras över till uppgift inom någon av tjänstegrenama kommandocentral-, underrättelse-, stabs- och expeditions- eller personaltjänst.

Utredningen åskådliggör i bild 16.9 hur reservofficerarna med angivna utgångspunkter och med en utbildningsväg enligt bild 16.8 bör utnyttjas i krigsorganisationen.

Bild 16.9 Diagram över reservofficerare1

Ålder A 50 — Underrättelsetjänst Stabs— och exprjänst Personaltjänst KC-tjänst 40 — Bi— X _ Ch Sbbefäl Ch sa vak Nskydds- i staber x'f'XIbevkomp EEE”. Stf ch S* __ _ sbkomp Ch Stf ch 30 — skydds- Ch '3- kom fskrplut Fnav komp & K-nivå Ch vaktplut XStf ch sbplut X lnso X 20 —— oi % l l ) 0 10 20 30 Antal

Utredningen anser det rimligt räkna med att ca 50 uppgifter på nivå K — utöver de uppgifter som omfattas av diagrammet i bild 169 — kan bestridas av följande personal ' . förtidsavgångna yrkesofficerare, . reservanställda officerare som efter anställningstidens utgång (52 års

ålder) frivilligt står kvar i reserv eller . . Värnpliktsofficerare som genom frivillig befälsutbildning förvärvat erforderlig kompetens. Av bild 169 framgår bl. a. följande om utnyttjandet av reservofficera- re i krigsorganisationen. Efter första anställning i reserv bibehåller reservofficeren sin tidigare krigsplacering i befattning på nivå P under ca tre år. Vid ca 27 års ålder placeras han i befattning på nivå K som kompanichefs ställföreträdare eller i annan motsvarande befattning. Inom facket flyg/striltjänst står reservofficeren dock kvari befattningen på nivå P som flygnavigatör, lätt attack intill ca 32 års ålder. Detta är betingat bl. a. av krigsorganisationens behov av flygnavigatörer. [ anslutning till tidpunkten för befordran till kapten placeras reservofficeren normalt i befattning som kompanichef eller i annan motsvarande befattning intill ca 40 års ålder. Därefter utnyttjas han för uppgifter inom någon av

1 Förkortningarnas innebörd framgår av bilaga 2. Exemplet åskådliggör »— liksom bild 16.8 - tidigast möjliga inträde i reserv.

tjänstegrenama kommandocentral-, underrättelse-, stabs- och expedi- tions- eller personaltjänst under återstående anställningstid.

Utgående från diagrammet över reservofficerare (bild 16.9) finner utredningen att rekrytering av kompanibefälsvärnpliktiga för utbildning till reservofficer på nivå K erfordras årligen till ett ungefärligt antal av 40 enligt tabell 16.10.

Tabell 16.10 Preliminärt beräknat årligt rekryteringsbehov av reservan- ställt kompanibefäl

Fack Beräknat antal Markstridstjänst 7 Flyg/striltjänst 4 Striltjänst 18 Sambandstjänst 10

Summa ca 40

I rekryteringsbehovet av reservbefäl för facket markstridstjänst är inte räknat in ett ev. behov att rekrytera reservbefäl för befattningen markstridsledare (MAL) vid vissa krigsbaser. F.n. är normalt chefen för värnkompani tillika MAL. Chefen för flygvapnet anser att det erfordras en särskild befattningshavare för denna uppgift. Om reservbefäl framdeles skall rekryteras och utbildas inom flygvapnet för befattningen som markstridsledare, bör rekryteringsbehovet enligt tabell 16.10 ökas ut med hänsyn till detta.

16.5 Annan reservpersonal 16.5.1 Förtidsavgången personal i reserv

Jämlikt gällande reservbefälskungörelse får som förtidsavgången anställas i reserv regements-, kompani- och plutonsofficer som avgått från tjänst på aktiv stat eller reservstat. Tjänstgöringsåldersutredningen förutsätter att förtidsavgången personal inom flygvapnet liksom hitintills skall — i den mån organisatoriskt behov föreligger — ha möjlighet att inträda i reserv.

Med hänsyn till vad utredningen uttalat i det föregående (kapitel 5) bör emellertid förtidsavgången flygförare inte utnyttjas som förare på krigsflygplan. Med anledning härav erfordras inte längre de särskilda bestämmelser som reglerar tjänstgöringsskyldigheten för förtidsavgången flygförare som inträder i reserv.

Utredningen har i det föregående (punkt 16.4.4) konstaterat att den tjänstgöringsskyldighet som allmänt gäller för reservpersonal — 170 dagar under första och 150 dagar under andra tjänstgöringsperioden — bör vara tillfyllest för de befattningar i flygvapnets krigsorganisation som skall bestridas av reservpersonal. Eftersom förtidsavgången personal som inträder i reserv kommer att tas i anspråk i befattningar som utredningen funnit vara aktuella för reservanställt befäl finns inte heller anledning att för denna reservbefälskategori ha specialbestämmelser om tjänstgörings- skyldighet e. (1.

Utredningen får i denna punkt erinra om de principiella möjligheterna (uttalanden av 1967 och 1970 års riksdagar) att — om behov härav föreligger — inrätta en reserv på plutonsbefälsnivå. Reservofficerare på plutonsbefälsnivå (T-nivå) kan bl.a. rekryteras bland förtidsavgångna plutonsofficerare eller bland värnpliktigt plutonsbefäl.

Utredningen har funnit att — med utgångspunkt i det organisationsun- derlag som förelagts utredningen — behov av reservofficerare på T-nivå föreligger endast för ett fåtal uppgifter inom flygvapnets krigsorganisa- tion (jfr kapitel 6). Utredningen utgår från att chefen för flygvapnet har möjligheter att i erforderlig utsträckning anställa förtidsavgångna plutonsofficerare i reserv för dessa uppgifter.

Utredningen förutsätter också att — om behov skulle uppstå —— flygvapnet, i enlighet med de nyss återgivna principbesluten, bör få möjlighet att rekrytera även reservanställt plutonsbefäl. Ändring av denna innebörd bör göras i reservbefälskungörelsen.

16.6 Översyn av författaingsbestå'mmelscr

Tjänstgöringsåldersutredningens i de föregående avsnitten framförda förslag såväl då det gäller värnpliktigt befäl som reservbefäl medför behov av översyn av gällande bestämmelser och författningar. Utredningen förutsätter att det får ankomma på vederbörlig myndighet att göra en sådan översyn.

17 Organisations- och personal-

förändringar m.m.

17.1 Allmänt

Av utredningens redovisning i det föregående(bl. a. i kapitlen 6 och 8) har framgått att utredningens underlag rörande flygvapnets krigs- och fredsorganisationer på 1980-talet i många hänseenden är osäkert. Utredningen har också i kapitel 8 framhållit att utredningens beräkningar och förslag — detta gäller främst dels åtgärder för att åstadkomma balans mellan yrkesofficersbehoven i krig och fred, dels yrkesfackens principiel- la uppbyggnad —— närmast borde ses som riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av flygvapnets personalstater.

Innan utredningen i de följande avsnitten av detta kapitel söker klarlägga de förändringar och följdverkningar av organisatorisk art samt behov av övergångsanordningar i anslutning härtill som är förbundna med utredningens i föregående kapitel framförda förslag är det angeläget att ånyo understryka osäkerheten i utredningens organisatoriska underlag. ] de fall utredningen i det följande lägger fram uppgifter om t. ex. elevantal, behov av tjänster etc. är antalsuppgiftema resultat av preliminära beräk- ningar gjorda på det organisationsalternativ (jfr kap. 8, punkt 8.2.1) som förelagts utredningen. Beräkningarna kan behövajusteras efter hand som ett säkrare organisatoriskt underlag föreligger.

De övergångsanordningar som hänger samman med införande av nya utbildningsgångar för yrkesofficerare (normalutbildningsgångarna) samt för reserv- och värnpliktigt befäl behandlas i kapitel 18 i det följande.

17.2 Förändringar av fackindelningen av yrkesofficerare 17.2.1 Allmänt

De förändringar av fackindelningen av yrkesofficerare som föreslagitsi det föregående innebär bl. a. följande . yrkesfacket trupputbildare avvecklas varvid trupputbildarnas nuvaran- de uppgifter i markstridstjänsten förs över på personal inom övriga yrkesfack utom flygförarfacket,

. flottiljpolisorganisationen avvecklas varvid personal i räddningstjänst bildar stommen av plutonsofficerare inom ett nytt yrkesfack — motor- och räddningstjänst samt

. uppbyggnad av ett nytt yrkesfack — motor- och räddningstjänst — med sammansättning som närmare framgår av kapitel 8 (punkt 8.4.4).

I anslutning till dessa förändringar av fackindelningen förutsätter utredningen också (jfr kapitel 8, främst punkt 8.4.4) en viss omfördel- ning mellan yrkesfacken av uppgifter. Denna gäller bl. a. uppgifter i stabs- och expeditionstjänst, som tidigare företrädesvis handhafts av äldre trupputbildare, samt i bevakningstjänst, som åvilat flottiljpoliserna.

I och för sig kan det synas angeläget att genomföra förändringarna av yrkesofficerarnas fackindelning relativt snabbt. Vid omläggningen till den nya fackindelningen måste emellertid hänsyn tas till dels nu anställd personal inom närmast berörda yrkesfack, dels möjligheterna att tillföra organisationen personal som utbildats genom de nya utbildningsgångarna. Denna senare fråga belyser utredningen närmare i kapitel 18. Av detta framgår bl.a. att * under förutsättning att utbildningen enligt det föreslagna nya utbildningssystemet påbörjas år 1976 (utredningen har hypotetiskt valt detta år som basår) — plutonsofficerare som till alla delar utbildats enligt de nya normalutbildningsgångarna kommer att kunna tillföras organisationen från årsskiftet 1980/81. Kompaniofficerare som i huvudsak följt de nya normalutbildningsgångarna och som kan tasi anspråk t. ex. som plutonchefer i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga bör kunna tillföras de olika markfacken med början tidigast omkring år 1985. Genom olika i kapitel 18 närmare föreslagna åtgärder bör det emellertid redan före nyssnämnda tider — årsskiftet 1980/81 resp. år 1985 — vara möjligt att tillföra markfacken personal som visserligen inte följt de nya normalutbildningsgångarna men dock i allt väsentligt innehar den kompetens som dessa ger. Det är därför tydligt att förändringarna i fackindelningen av yrkesofficerare måste genomföras successivt under ett relativt långt övergångsskede om uppskattningsvis åtminstone 20 år fr. o. m. basåret.

17.2.2 Aweckling av trupputbildarfacket A. Allmänt

Om det skall bli möjligt att påbörja utbildningen enligt de av utredningen föreslagna normalutbildningsgångarna under basåret (år 1976) är det önskvärt att fr. o. m. samma år avveckla plutonsofficerskurs ] (PK 1) för trupputbildaraspiranter och samtidigt avveckla rekryteringen till denna kategori. Utredningen föreslår att så sker.

Om rekryteringen av trupputbildare i enlighet härmed upphör fr. o. m. basåret innebär detta att ett antal tjänster som avsetts för trupputbildare efter hand blir vakanta. Dessa tjänster bör föras över till de övriga fyra markfacken och lämpligen fördelas proportionellt på dessa med sikte på att slutresultatet skall bli den i kapitel 8 (tabell 8.1) redovisade överslagsmässiga fördelningen. Tjänster för trupputbildare som vid början av basåret är vakanta bör redan under nämnda år kunna föras över till

och fördelas på de övriga markfacken. Härvid måste dock beaktas att ett sista tillskott av plutonsofficerare kan behöva tillföras trupputbildama vid slutet av plutonsofficerskurs 2 (PK 2) år 1977.

Behovet av befäl för att ge värnpliktiga allmänmilitär utbildning skall efter hand täckas av personal inom de övriga markfacken. Eftersom uppgifterna i allmänmilitär utbildning av värnpliktiga överslags- mässigt utgör 15-25 % av det totala antalet befälsuppgifter för personal upp till ca 42 års ålder i markfacken bör i princip för varje trupputbildar- tjänst som förs över till ett yrkesfack åtminstone fyra befattningshavare inom detta yrkesfack finnas utbildade för att överta den aktuella uppgiftenl. Detta medför särskilda problem eftersom plutons- och kompaniofficerare som gått genom de föreslagna normalutbildnings- gångarna tillförs först omkring år 1980 resp. 1985. Främst två åtgärder kan komma i fråga för att under ett övergångsskede täcka en tillfällig brist på instruktörer eller plutonchefer för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga. Dels kan redan anställda trupputbildare utnyttjas i mark- stridsutbildningen till något högre ålder än som förutsätts i ett normalfall, dels kan personal i de ”nya” markfacken utnyttjas i markstridsutbildningen med något kortare intervall än vad som förutsätts i det helt genomförda systemet. I de fall då redan anställda trupputbildare måste utnyttjas i markstridsutbildningen någon tid utöver 42-årsåldern kan det också bli nödvändigt att för uppgift i stabs-, förvaltnings- eller expeditionstjänst övergångsvis ta i anspråk äldre befattningshavare inom de övriga markfacken i stället för trupputbildare. Utredningen bedömer att detta inte bör erbjuda några problem.

Utredningen vill slutligen i denna punkt framhålla att avvecklingen av trupputbildarkategorin inte bör innebära någon principiell förändring av de nu anställda trupputbildarnas arbetsuppgifter under olika skeden av anställningen. Övergången till den nya fackindelningen och omfördel- ningen av uppgifterna i markstridsutbildningen på övriga markfack kommer emellertid att ställa särskilt stora krav på de nu anställda trupputbildama. På dem vilar nämligen ansvaret att, parallellt med genomförande av nuvarande allmänmilitära utbildning, efter hand bi- bringa yrkesofficerarna i övriga markfack kunskaperna och förmågan att verka som chefer, instruktörer, plutonchefer, lärare osv. i markstrids- tjänsten. Med beaktande av trupputbildarkategorins hittillsvarande insat- ser finner utredningen förutsättningarna gynnsamma för ett positivt resultat av de föreslagna förändringarna.

B. Plutonsofficerare

I enlighet med principerna i punkt A bör de plutonsofficerare av trupputbildama som erfordras som instruktörer i den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga i huvudsak bibehålla hittillsvarande uppgifter

' Detta innebär dock inte att det är nödvändigt att för en helårsuppgift i allmänmilitär utbildning ha fyra befattningshavare inom samma yrkesfack. Helårsuppgiften i allmänmilitär utbildning kan täckas med t. ex. en befattnings- havare i striltjänst under skede I av inryckningsomgång nr 1, en i sambandstjänst under skede 1 av inryckningsomgång nr 2 etc.

intill dess att övergång till annan uppgift — främst inom stabs- och expeditionstjänst blir aktuell.

Från de trupputbildare som avslutar plutonsofficerskurs 2 (PK 2) åren 1974—77 bör emellertid ske en viss rekrytering av räddningsledare (jfr punkt 17.2.4 i det följande).

Plutonsofficer i trupputbildarfacket som är placerad i stabs— eller expeditionstjänst eller som framdeles går över till sådan uppgift bör i princip inte bli berörd av avvecklingen av trupputbildarfacket.

Beträffande tjänsterna för plutonsofficerare i trupputbildarfacket föreslår utredningen att vakanta tjänster1 samt tjänster för stabs- och expeditionsbefattningar förs över och fördelas på övriga markfack fr. o. m. basåret. Övriga tjänster för plutonsofficer bör föras över till och fördelas på övriga markfack när de blir lediga eller när innehavaren lämnar instruktörsuppgift e. d. i den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga och går över till uppgift i stabs- eller expeditionstjänst e. (1.

C. Kompaniofficerare

Även kompaniofficerama inom trupputbildarfacket bör i princip bibe- hålla nuvarande uppgifter eller i normal omfattning gå över till nya uppgifter — t.ex. inom stabs-, förvaltnings- eller expeditionstjänst — enligt nuvarande principer.

Kompaniofficerare placerade som utbildningsledare eller lärare imark- stridstjänst och befälsutbildning bör _ utan ändring av arbetsuppgifter — fr. o. m. basåret föras över till det nya yrkesfacket motor- och räddnings- tjänst.

De yngre kompaniofficerarna i trupputbildarfacket — plutonchefer m. fl. — bör övergångsvis kvarstå i sitt gamla yrkesfack. Bland dessa bör, så länge underlag härför finns, i vanlig ordning rekryteras utbildningsleda- re samt lärare i markstridstjänst och befälsutbildning. Kompaniofficer som härvid går över till sådan ny uppgift bör samtidigt gå över till facket motor- och räddningstjänst.

Rekryteringen av kompaniofficerare i trupputbildarfacket bör upphöra fr.o.m. basåret. De plutonsofficerare inom facket som ännu inte haft möjlighet att gå genom kompaniofficersutbildning bör ges denna möjlig- het efter genomgång av anpassningsutbildning varvid övergång sker till facket motor- och räddningstjänst (jfr kapitel 18, punkt 18.2.2 C och bild 18.3). Eftersom behovet av plutonchefer i värnpliktsutbildningen kan börja tillgodoses med kompaniofficerare från de övriga markfacken först omkring år 19852 föreligger risk för att tillgången på plutonchefer för värnpliktsutbildningen kan komma att minska fr. o. m. basåret fram till år 1985 (1983). Utredningen finner emellertid att nuvarande tillgång på och åldersfördelning bland kompaniofficerare i trupputbildarfacket är sådan att det med smärre jämkningar av högsta åldern för trupptjänst bör

' Undantag bör härvid göras för tjänster som måste reserveras för elever som avslutar PK 2 år 1977.

2 Kompaniofficerare i facket motor- och räddningstjänst bör dock kunna placeras som plutonchefer några år tidigare (omkring år 1983).

vara väl möjligt att täcka behovet av plutonchefer under övergångsskedet. Därvid år det dock nödvändigt att — som framhållits under punkt A —— täcka uppkommande behov av personal i stabs-, förvaltnings- och expeditionstjänst med personal från andra yrkesfack.

Av tjänsterna för kompaniofficer i trupputbildarfacket bör de för utbildningsledare samt lärare i markstridstjänst och befälsutbildning fr. o. m. basåret föras över till facket motor- och räddningstjänst. Vidare bör vakanta tjänster samt tjänster för stabs-, förvaltnings- och expedi- tionsbefattningar föras över till och fördelas på övriga markfack fr. o. m. basåret. Övriga tjänster för kompaniofficer bör — liksom vad gäller för plutonsofficer — föras över till och fördelas på övriga markfack i samband med att innehavaren lämnar den ursprungliga trupputbildarupp- giften (plutonchefsuppgift e. d.) och går över till annan uppgift -— utbildningsledare, lärarbefattning eller uppgift i stabs-, förvaltnings— eller expeditionstjänst.

17.2.3 Aweckling av flottiljpolisorganisationen ,De uppgifter som i dagens organisation åvilar flottiljpoliserna skall enligt utredningens förslag idet föregående framdeles lösas av personal inom de nya yrkesfacken i stort enligt följande

uppgift läses av personal i facket räddningsledare motor- och räddningstjänst brandchef (förste flottiljpolis) ”

vakttjänst vid strilobjekt] striltjänst övrig bevakningstjänst teknisk tjänst.

Utredningen finner att avvecklingen även av flottiljpolisorganisationen måste ske efter hand varvid utredningen utgår från att inriktningen på uppgifter för nu anställd personal i stort bör kunna bibehållas. Avvecklingen och omorganisationen föreslås ske enligt följande.

Tjänsterna för flottiljpolis byts fr.o.m. basåret ut mot militära (jfr punkt 17.3.4 i det följande). Fr. o. in. samma år bör förste flottiljpoliser (kompaniofficerare) och de flottiljpoliser (plutonsofficerare) som då inte uppnått 40 års ålder utan förändring av uppgifter föras över till facket motor- och räddningstjänst varvid utredningen räknar med att kompani- officerama bestrider brandchefsuppgifterna och plutonsofficerarna svarar för räddningsledaruppgifterna.

Tjänsterna för flottiljpoliser i övrigt bör efter hand som de blir lediga föras över till i första hand facket motor- och räddningstjänst så att behovet av tjänster för räddningsledare täcks samt iandra hand — tjänster för bevakningstjänst - till facket teknisk tjänst. I de fall flottiljpoliser utnyttjas för vakttjänst vid strilobjekt är det även aktuellt att överföra

* Bestrids f. n. huvudsakligen av civil personal och endast i mindre utsträckning av flottiljpolis.

ledigbliven plutonsofficerstjänst till facket striltjänst. De tjänsteri övrigt för vakttjänst vid strilobjekt som utredningen föreslår ingå i facket striltjänst bör tillkomma genom omvandling av tjänster för civila vaktmän m. m. eller genom att ta i anspråk medel för att anlita bevakningsföretag (jfr punkt ”3.3 i det följande).

17.2.4 Uppbyggnad av facket motor- och räddningstjänst

Eftersom avvecklingen av trupputbildarfacket (jfr punkt 17.2.2) och Hottiljpolisorganisationen (jfr punkt 17.2.3) måste ske efter hand måste det nya yrkesfacket motor- och räddningstjänst också byggas upp efter hand. Facket bör fr.o.m. basåret (år 1976) tillföras personal med tjänster enligt följande

plutonsofficerare flottiljpoliser (under 40 års ålder), plutonsofficerare i sjukvårdstjänst plutonsofficerare i transport- eller fältarbetstjänst,

plutonsofficerare (trupputbildare) som går genom särskild POS 2 under basåret (jfr kap. 18, punkt 18.2.2. C i det följande) samt viss del av plutonsofficerarna i stabs- och expeditionstjänst (jfr kap. 8, punkt 8.4.4.C och punkt 17.2.2. B).

kompaniofficerare

utbildningsledare samt lärare i markstridstjänst och befälsutbildning, brandchefer (förste flottiljpoliser), chefer för flygfälts- och transportplutoner samt viss del av kompaniofficerama i stabs-, förvaltnings- och expeditions- tjänst (jfr kap. 8, punkt 8.4.4.B och punkt 17.2.2 C).

Facket bör vidare fr. o. m. basåret tillföras vakanta tjänster från trupputbildarfacket, flottiljpolisorganisationen och från de verksamhets- områden i övrigt som i enlighet med utredningens förslag i kapitel 8 efter hand skall omfattas av detta yrkesfack. Fackets fortsatta uppbyggnad får ske efter hand som personal och tjänster kan tillföras facket.

17.3 Förändringar i start av personalstater m. m.

Av skäl som anförts redan inledningsvis måste utredningens redovisningi detta avsnitt närmast ses som förslag till riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av flygvapnets personalstater.

17.3.1 Rekryteringsbehov vid extern rekrytering

Den av utredningen i kapitel 8 redovisade principiella uppbyggnaden av yrkesfacken innebär att det under förutsättning av fyllda personalstater samt jämn åldersfördelning och förtidsavgång genom extern rekrytering

årligen måste tillföras (antas) följande antal aspiranter till yrkesofficers- utbildningen inom flygvapnet

regemenzsofficersaspiranterl i flygförartjänst 23 i striltjänst 12 kompaniofficersaspiranter'

i flygförartjänst 29 plutonsofficersaspiranter2 i striltjänst 50 i sambandstjänst 15 i motor- och räddningstjänst 18 i teknisk tjänst 143

Utredningen förutsätter att de angivna värdena fortlöpande överses och justeras med ledning av dels erfarenheter av bortfall och gallring av aspiranter under utbildningen, dels aktuell organisatorisk ram.

Utredningen redovisar i följande punkt (17.3.2) behovet av aspiranter under utbildning i de normalutbildningsgångar till vilka rekryteras externt. Behovet av aspiranter vid intern rekrytering redovisas däremot i punkt 17.3.6.

17.3.2 Tjänster rn. m. för aspiranter A. Regemenrsofficersaspiranter

Regementsofficersaspiranterna hänförs f.n. till kategorin värnpliktiga och uppbär vämpliktsförmåner intill utnämning till regementsofficerare (vid avslutad regementsofficerskurs 2).

Frågan om anställningsform för regementsofficersaspiranter har be- handlats av utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) i betänkandet Värnpliktsförmåner (SOU 1972: 68). Tjänst- göringsåldersutredningen anser sig inte ha anledning att här lämna synpunkter i frågan.

De av utredningen föreslagna normalutbildningsgångarna för rege- mentsofficerare innebär att utbildningen t.o.m. regementsofficersskola 2 (ROS 2) omfattar totalt 39 månader. Nuvarande utbildning t. o. m, regementsofficerskurs 2 (RK 2) omfattar 36 månader. Utbildningen fram till regementsofficersutnämning förlängs alltså med ca tre månader. Denna förlängiing av regementsofficersutbildningen innebär en utökning av antalet regementsofficersaspiranter i tjänst under tre månader per år med ca 24 jämfört med antalet aspiranter i nuvarande utbildningsgång. Utökningen områknad till helårstjänstgörande aspiranter blir ca sex aspiranter.

Överslagsmässigt kan, för de av utredningen föreslagna normalutbild- ningsgångarna, räknas med att ca 85 regementsofficersaspiranter bör vara under utbildning till regementsofficer. Härvid har dock räknats med att

' Behov vid början av aspirantskolan (AspS) 2 Behov vid början av plutonsofficersskola 1 (POS 1)

alla följer normalutbildningsgången. Antalet aspiranter i tjänst samtidigt under ett kalenderår kommer att variera mellan ca 80 och drygt 100.

B. K om panio fficersaspiranter

Utredningens förslag i kapitel 15 rörande anställningsform för kompani— officersaspiranter i flygförartjänst innebär sammanfattningsvis följande . aspirantema är värnpliktiga under aspirantskolan (AspS), dvs. under de 21 första månaderna, . aspirant som med godkännande vitsord gått genom aspirantskolan anställs som kompaniofficersaspirant, extra tjänsteman samt . aspirant som med godkännande vitsord gått genom kompanioffi- cersskola l (KOS l) anställs som kompaniofficer i flygförartjänst. Överslagsmässigt kan räknas med att ca 55—60 värnpliktiga aspiranter samtidigt är under utbildning under den nära två år långa aspirantskolan. Behovet av tjänster för kompaniofficersaspiranter under den därpå följande utbildningen fram till kompaniofficersutnämning beräknar utredningen till följande

för ungefärligt antal elever under TIS och GFSU (ca 2 år) 30 —35 elever under FFSU och KOS 1 (2 1 /4 år) 40' —502

Härvid har dock förutsatts att alla kompaniofficersaspiranter vid påbörjandet av aspirantskolan fyller antagningskraven i fråga om för- kunskaper i allmänna läroämnen och därför till alla delar kan följa den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången till kompani- officer i flygförartjänst. Under denna förutsättning kan totalbehovet av tjänster för kompaniofficersaspiranter i flygförartjänst uppskattas till ca 85.

Tjänsterna för kompaniofficersaspiranter i flygförartjänst bör tillkom- ma i takt med att den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången för kompaniofficerare i flygförartjänst genomförs (jfr kap. 18, bl. a. bild 18.4). Frågan om successiv avveckling av nuvarande tjänster för fältflygare behandlar utredningen i punkt 17.33 i det följande.

Kompaniofficersaspiranter i övriga yrkesfack skall i enlighet med utredningens förslag väljas ut bland plutonsofficerare som gått genom plutonsofficersskola 2 (POS 2). Behovet av tjänster för dessa kompaniof- ficersaspiranter behandlar utredningen i punkt 17.3.6 i det följande.

C. Plu tonsofficersaspiranter

Utredningens förslag rörande anställningsförhållanden för plutonsoffi— cersaspiranter (jfr kapitel 15) innebär följande . aspirantema är värnpliktiga under gruppchefsskolan (GS), dvs. under det första utbildningsåret,

' Genomsnittligt behov. 7 Ungefärligt högsta antal som samtidigt (under tre månader/år) utnyttjas.

. aspiranten anställs efter genomgången gruppchefsskola som plutons- officersaspirant, extra tjänsteman samt . aspiranten anställs efter genomgången plutonsofficersskola 2 (POS 2) som plutonsofficer. Överslagsmässigt kan räknas med att åtminstone ca 230 värnpliktiga aspiranter samtidigt är under utbildning under den knappt ett år långa gruppchefsskolan.

Det ungefärliga behovet av tjänster för plutonsofficersaspiranter under den därpå följande utbildningen fram till plutonsofficersutnämning beräknar utredningen enligt tabell 17.1.

Tabell 17.1 Beräknat behov av tjänster för plutonsofficersaspirant, extra tjänsteman

Utbildnings- Beräknat behov skede stril- sam- motor— och teknisk totalt tjänst bands— räddnings- tjänst tjänst tjänst POS l (1 år) 50 15 18 143 226 Praktikär 1 46 14 17 135 212 Praktikår 2 41 12 16 120 189 POSZ(1/4 år) 10' 3' 4' 38' 55' 382 112 142 1102 1732 Summa' 147 44 55 436 682 Summaz 175 52 65 508 800

' Genomsnittligt behov. * Ungefärligt antal som samtidigt utnyttjas (under tre månader per år).

Vid beräkningen av behovet av plutonsofficersaspiranter har — liksom vid beräkningarna i punkt A och B — förutsatts att alla aspiranter till alla delar kan följa aktuell normalutbildningsgång.

D. Förändringar jämfört med nuläget

Som framgått av punkt A innebär den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången för regementsofficerare ett något ökat behov — totalt ca sex — av regementsofficersaspiranter. Mot detta står emellertid utredningens förslag att den externa rekryteringen till regementsofficer begränsas och att den interna rekryteringen till regementsofficer — sneddning från kompaniofficersgruppen — ökas ut. Det föreslagna ändrade förhållandet mellan extern och intern rekrytering till regements- officer medför totalt sett att antalet regementsofficersaspiranter framde- les blir lägre än tidigare. Utredningens förslag rörande utnyttjande av färdigutbildade regementsofficerare — krigsflygförare verkar också i denna riktning'. Utredningen finner det emellertid inte meningsfullt att söka beräkna vilken minskning av antalet regementsofficersaspiranter som följer av utredningens nyssnämnda förslag och vilken som beror på minskat antal flygdivisioner.

' Utredningen åsyftar här de i kapitel 10 avgivna förslagen som bör göra det möjligt att utnyttja regementsofficerare som krigsflygförare under längre tid än f. n.

Även då det gäller behovet av tjänster för kompaniofficersaspiranteri flygförartjänst är det svårt att göra en direkt jämförelse med nuvarande behov av tjänster för fältflygare och fältflygarelever. Fältflygareleven är nämligen anställd över stat under FörGFU, FÖFS och del av GFU. Han innehar under återstående del av GFU tjänst1 för menig samt utnämns efter godkänd GFU till fältflygare av 2. graden. Utredningens förslag till normalutbildningsgång för kompaniofficer i flygförartjänst (jfr kap. 10, bl. a. bild 10.10) innebär bl.a. att kompaniofficersaspiranten innehar kompetens som krigsflygförare under de sista 2 1/4 åren av utbildning till kompaniofficer. Detta förhållande påverkar behovet av tjänster för kompaniofficerare i flygförartjänst (jfr punkt 17.3.3 i det följande).

Den egentliga förändringen av utbildningen till krigsflygförare är att FÖFS (0—2 år) försvinner och att FörGFU och GFU (tillsammans ca 13 månader) ersätts med AspS om ca 21 månader. Utredningen bedömer att dessa föreslagna förändringar sammantaget innebär oförändrat behov av aspiranter. Förändringen p. g. a. minskat antal flygdivisioner i behovet av flygföraraspiranter framgår i någon mån av att f. n. avses 82 av tjänsterna för fältflygare och flygnavigatörer för elever (fältflygare) vid TIS, GFSU, FGS och RK 1. Som framgått av punkt B räknar utredningen med att det framdeles erfordras 30—35 tjänster för elever (kompaniofficersaspiranter) vid TIS och GFSU.

För plutonsofficersaspiranter finns f.n. (personalförteckningarna för budgetåret 1972/73) följande antal tjänster

plutonsofficersaspirant 44 menig 154 Summa 1 98

Härutöver fanns t.o.m. budgetåret 1970/71 särskilt redovisat 3252 tjänster för hjälptekniker. Fr, o. m. budgetåret 1971/72 har dessa tjänster i personalförteckningarna förts samman med tjänsterna för flygtekniker. Utredningen anser sig kunna utgå från att flygvapnet f.n. disponerar totalt (l98+313=) 511 tjänster för meniga, plutonsofficersaspiranter och hjälptekniker. Vid en jämförelse mellan behovet av plutonsofficersaspi- ranter (inkl. meniga och hjälptekniker) i nuläget och enligt utredningens förslag måste också beaktas nuvarande behov av värnpliktiga mekaniker för rekrytering av hjälptekniker. Detta behov uppskattar utredningen till ca 120.

Det av utredningen beräknade behovet av värnpliktiga plutonsofficers- aspiranter (jfr purikt C i det föregående) innebär att behovet av värnpliktiga plutonsofficersaspiranter under utbildning vid gruppchefs— skola (GS) ökas från 120 till ca 230, dvs. en ökning med ca 110. Vidare ökar behovet av tjänster för plutonsofficersaspiranter från 511 till ca 6803, dvs. en ökning med ca 170. Som framgått av tabell 17.1

' Tjänsterna för menig tas f. n. också i anspråk av plutonsofficersaspiranter under plutonsofficerskurs (PK 1).

1 Av dessa skulle dock 12 hållas vakanta. 800Genomsnittligt behov. Antalet måste under del av året (tre månader) vara ca

förutsätter utredningens förslag ett behov av ca 400 tjänster för plutonsofficersaspiranter i praktisk tjänst under två år mellan POS 1 och POS 2. Detta behov, som egentligen föreligger redan inom nuvarande organisation, torde inte ha beaktats vid bestämmande av personalstaterna för flygvapnet.

E. Förslag Utredningen föreslår sammanfattningsvis följande rörande tjänster för yrkesofficersaspiranter . . tjänster för ca 85 kompaniofficersaspiranter inrättas varvid i stället ett antal tjänster för fältflygare kan dras in (jfr även punkt 17.3.3) och . tjänster för ca 800 plutonsofficersaspiranter inrättas i utbyte mot befintliga tjänster för menig, plutonsofficersaspirant och hjälptekniker. Härutöver förutsätter utredningen att flygvapnet har möjlighet att årligen anta erforderligt antal värnpliktiga aspiranter för utbildning till regementsofficer, kompaniofficer i flygförartjänst och plutonsofficer samt att möjlighet ges att anställa det antal ytterligare aspiranter som kan erfordras om rekrytering inte kan ske från de gymnasielinjer som bedömts böra utgöra grund för normalutbildningsgångarna (jfr kap. 9, bl. a. tabell 9.2 och avsnitt 9.10).

17.3.3 Införande av kompaniofficerare i flygförartjänst

Utredningens förslag i kapitel 8 (jfr punkt 8.2.2 och 8.4.3) innebär att för kompaniofficer under 38 års ålder i flygförartjänst erfordras följande ungefärliga antal tjänster krigsflygförare 140' flyglärare 12

Summa 152

Härtill kommer behovet av tjänster för de i kapitel 8 föreslagna uppgifterna för äldre kompaniofficerare nämligen

divisionsadjutant 17 och simulatorinstruktör 17.

Eftersom flygvapnet f. n. har sex kompaniofficerstjänster för simula- torinstruktör erfordras att ytterligare elva tjänster inrättas. Vidare erfordras enligt utredningens beräkningar ytterligare två tjänster för flyglärare (äldre kompaniofficer).

Sammanlagt erfordras som följd av utredningens förslag att följande antal tjänster för kompaniofficer i flygförartjänst inrättas

' Återstående behov av krigsflygförare — ca 40 — täcks av kompaniofficersas- piranter på T-nivå under FFSU och KOS 1 (jfr punkt 17.3.2.B).

krigsflygförare 140 flyglärare (12+2) 14 divisionsadjutant 17 simulatorinstruktör 1 1

Summa 182

Härtill kommer de tjänster som f. n. finns inrättade för kompanioffi- cerare i flygförartjänst för andra uppgifter än som krigsflygförare vid division.

Tjänsterna för kompaniofficer i flygförartjänst bör inrättas i takt med att den nya utbildningsgången för kompaniofficerare i flygförartjänst genomförs (jfr kap. 18, punkt 18.2.3.A och bild 18.4). Utredningen räknar med att nu befintliga totalt 546 tjänster för fältflygare bör kunna utgå ur organisationen efter hand som dels tjänster för kompaniofficers- aspiranter (jfr punkt l7.3.2.B) och för kompaniofficerare i flygförar- tjänst tillkommer, dels nu anställda fältflygare och fältflygare som anställs t. o. m. är 1977 (jfr kap. 18, bild 18.4) övergår till kompanioffi— cersanställning eller avgår ur tjänst.

17.3.4 Utbyte av civilmilitära tjänster mot militära

Utredningen har i de föregående kapitlen redovisat sin syn på yrkesoffi- cerarnas inom flygvapnet uppgifter inom freds- och krigsorganisationer- na. Av redovisningen framgår att yrkesofficersuppgifterna m. rn. för de f.n. civilmilitära grupperna flottiljpoliser samt mästarpersonal och flygtekniker, redan f. n. och än mer efter ett genomförande av utredningens förslag, i allt väsentligt liknar dem som åvilar flygvapnets militära befälsgrupper. Utredningen föreslår följaktligen att flygvapnets flottiljpoliser samt mästarpersonal och flygtekniker senast fr.o.m. basåret förs över till och ges militär anställning.

Något skäl att ge flottiljpoliserna (framdeles personal i bl. a. facket motor— och räddningstjänst) och personalen i facket teknisk tjänst individuell valfrihet att bibehålla civilmilitär ställning och anställning föreligger inte enligt utredningens mening.

17.3.5 Utbyte av civila tjänster mot militära

Som framgår av kapitel 8 föreslår utredningen att ett antal civila tjänster inom flygvapnet byts ut mot tjänster för militär personal. De tjänster som i enlighet härmed föreslås utbytta är följande (jfr även bilaga 25 av vilken tjänstebenämningar m. rn. närmare framgår) . samtliga i drivmedelstjänst, enligt utredningens organisatoriska under- lag totalt ca 35 (jfr punkt 8.2.4 1 det föregående), 0 ca 150 tjänster, huvudsakligen för flygmontörer, inom tillsynstjänsten (jfr punkt 8.3.4 i det föregående) och 0 ca 120 tjänster inom flottiljverkstäderna. Utredningen har vidare i kapitel 8 (punkt 8.3.4) som tillgång på uppgifter (tjänster) för plutonsofficerare räknat med de i chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag upptagna ca 80 uppgifterna för

vaktchefer inom strilorganisationen. Utredningen har funnit att en del av dessa uppgifter i nuvarande organisation bestrids av civil personal.

Utredningen har slutligen i kapitel 8 utgått från att plutonsofficerarna i facket striltjänst bör bestrida ca 70 uppgifter inom strilorganisationen vilka i. n. bestrids av tekniska biträden. I avvaktan på erfarenheter rörande förutsättningarna att rekrytera plutonsofficersaspiranter i stril- tjänst föreslår utredningen dock nu inte något utbyte av dessa civila tjänster mot tjänster för plutonsofficer.

Utredningen föreslår att utbytet av civil personal mot militär personal sker efter hand. Härvid bör militära tjänster inrättas exempelvis fr. o. rn. basåret men hållas vakanta så länge civil befattningshavare bestrider innehavd uppgift.

17.3.6 Kommenderingsbehov och reserv för sjukdom m. m.

Vid överslagsberäkningar av kommenderingsbehovet av yrkesofficerare har utredningen använt det förenklade förfaringssättetl att för varje skola (utbildningsskede) multiplicera skolans (skedets) längd i månader med antalet elever. Beräkningar har gjorts för följande skolor (utbild- ningsskeden) i utredningens förslag till normalutbildningsgångar för yrkesofficerare.

Befälsgrupp Skala (skede) regementsofficerare i striltjänst FSU, ROS 3, MHS/FAK kompaniofficerare i markfacken FSU2 , KOS 2, vidareutbildning

före sneddning inkl. MHS/FAK3 plutonsofficerare POS 3, KOS 1

Eftersom tillgången på flygtid i flygplan 37-systemet är avgörande för antalet färdigutbildade förare vid divisionerna (jfr kap. 8, punkt 8.2.2) kommer i detta antal också att ingå dels elever vid skolor (t. ex. MHS/FAK) eller kurser (divisionschefs- eller gruppchefskurs), dels förare som p. g. a. sjukdom m. ni. inte kan vara närvarande vid division.

Kommenderingsbehovet enligt utredningens förslag till normalutbild- ningsgångar för yrkesofficerare framgår av tabell 17.2.

Utredningens förslag till normalutbildningsgångar innebär jämfört med nuvarande utbildningsgångar (tillämpade på det av utredningen utnyttja- de organisatoriska underlaget) ett ökat kommenderingsbehov av främst kompaniofficerare (drygt 30) och plutonsofficerare (knappt 30). Ök- ningen på regementsofficerssidan är obetydlig och hänför sig främst till införandet av ROS 3 i normalutbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst.

' Förfaringssättet innebär bl. a. att elev vid en skola (ett skede) som omfattar N månader räknas som produktiv i fredsorganisationen under 12 — N månader. I själva verket skall han under sistnämnda period också åtnjuta semester om i runt tal en månad.

2 Endast för kompaniofficerare i striltjänst. Enligt utrednin ens förslag i kapitel 13 utnämns sneddaren till regementsofficer efter godkänd MHS FAK.

Tabell 17.2 Kommenderingsbehov (uttryckt i personår) enligt MTU förslag till normalutbildningsgångar

Befälsgrupp Skola eller Kommenderingsbehov utbildnings- (uttryckt i skede personår)

Regementsofficerare iflygtjänst GFSU (ca 18 månader) 17

Regementsofficerare i striltjänst FSU (5,5 månader) ROS 3 (2,5 månader) MHS/FAK (8 månader)

ONNUI

Summa 30

K om anio icerare i markfacken F FSU (5,5 månader) 8 KOS 2 (ca 6 månader) 21 Vidareutbildning före sneddning inkl. MHS/FAK (totalt ca 12 månader) 11 Summa 40

Plu tonsofficerare POS 3 (ca 3 månader) 18 KOS 1 (9—12 månader) 57 Summa 75

' Endast för kompaniofficerare i striltjänst.

Den av utredningen i diagrammen till kapitel 8 medräknade reserven av tjänster för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. m. uppgår till följande antal tjänster

kompaniofficer 5 0 plutonsofficer 105

Motsvarande reserv av tjänster för regementsofficerare har inte beräknats.

Enligt de av chefen för flygvapnet upprättade, detaljerade personalför- teckningarna för budgetåret 1972/73 avses följande antal tjänster för kommendering eller reserv för sjukdom m. m. fältflygare1 91 mästarpersonal2 19 flygtekniker3 263

1 förteckningarna över tjänster för regements-, kompani— och plutons- officerare redovisas inte några tjänster för kommendering eller reserv. Såvitt utredningen kunnat finna har frågan om att tillföra flygvapnet tjänster för att täcka kommenderingsbehov eller bortovaro p.g.a. sjukdom m. ni. inte behandlats i 1948 års försvarsbeslut eller de senare beslut som inneburit större ändringar av flygvapnets personalorganisa- tion.

' 1 personalförteckningarna anges: För utbildning (TIS, GFSU, FGS, RK). 2 [ personalförteckningarna anges: Kommenderingsreserv. 3 Dessa tjänster återfinns i tre olika tabeller i personalförteckningarna varvid anges: ”Reserv (kommendering, sjukdom)", "Reserv” resp. ”CFV utbildningsre serv”.

För regementsofficerare som går genom GFSU eller nuvarande löjtnantskurs i striltjänst och därmed ännu inte är färdigutbildade flygförare resp. radarjaktledare disponeras emellertid del av de tjänster för icke-ordinarie löjtnant som i dag inte är upptagna i personalförteck- ningarna. I anslutning till 1948 års försvarsbeslut beräknades nämligen att det skulle finnas tjänster utöver personalförteckningarna för totalt 110 fänrikar vilket motsvarade tre årskullar yngre officerare. En del av dessa tjänster torde kunna betraktas som avsedda att täcka kommenderingsbe- hov.

Utredningen föreslår att antalet tjänster i personalförteckningarna för flygvapnet för kommendering resp. reserv för sjukdom m. m. efter hand anpassas för att täcka i första hand de kommenderingsbehov som följer av utredningens förslag till normalutbildningsgångar och i andra hand behovet av reserv för att täcka bortovaro p. g. a. sjukdom m. m.

17.4 Förändringar rörande utbildningsanstalter 17.4.1 Tillkomst av nya utbildningsskeden — elevantal

1 de av utredningen i kapitlen 10—12 föreslagna normalutbildningsgångar- na ingår vissa skolor eller utbildningsskeden som saknar direkt motsvarig- het i nuvarande organisation. Sålunda är regementsofficersskola 3 (ROS 3) i normalutbildningsgången för regementsofficerare i striltjänst helt ny. Det samma gäller kompaniofficersskola 2 (KOS 2) och plutons- officersskola 3 (POS 3) samt gruppchefskursen i kompaniofficersutbild- ningen i flygförarfacket.

Tabell 1 7.3 Beräknat antal elever vid skolor och kurser

Skola eller Beräknat antal elever/ yrke sfack kurs flyg— stril- sambands- motor- teknisk tjänst tjänst tjänst och rädd- tjänst ningstjänst AspS regoff 18' 12 — — — AspS kompoff 21' — — — — ROS 1 13 11 — — — ROS 2 12 11 — — — ROS 3 — 11 — — — Divchkurs 10 — — — — MHS/FAK 132 13—142 1 1 4—5 KOS 1 14 19 6 4 25 KOS 2 — 28 5—6 4 24 Grpchkurs 12 — — _ — POS 1 — 50 15 18 143 POS 2 —— 38 1 1 14 110 POS 3 — 8 2 6—7 52 FSU regoff # 12 — — — FSU kompoff — 19 — — — PBS3 1833 KAS4 65 ROK 1 ca 40 ROK 2 ca 40

' Uppskattat genomsnitt.

2 Inkl. sneddare. 3 Plutonsbefa'lsskola. Av dessa går ca 70 elever huvuddelen av PBS vid armén och mindre del —- två till fyra månader — vid flygvapnet. * Kadettskola.

Av betydelse för att klarlägga de förändringar som utredningens förslag medför för flygvapnets utbildningsanstalter är också det beräknade elevantalet vid skolor och kurser i normalutbildningsgångarna för yrkesofficerare och utbildningsgångarna för värnpliktsbefäl. Detta redo- visas i tabell 17.3.

Det i tabell 17.3 redovisade ungefärliga antalet elever vid skolor och kurser ligger till grund för dels utredningens skiss i följande punkt (17.4.2) till fördelning av utbildningen på utbildningsanstalter m. m., dels en överslagsmässig beräkning (punkt 17.4.3) av förändringar av lärarbe- hov.

17.4.2 Fördelning av utbildningen på utbildningsanstalter

På grundval av det i föregående punkt redovisade ungefärliga antalet elever vid olika skolor och kurser och med utgångspunkt i dessas innehåll och längd finner utredningen det lämpligt att skissera en tänkbar fördelning av de skolmässiga utbildningsskedena på flygvapnets utbild— ningsanstalter eller — i förekommande fall -— förband. Denna framgår av tabell 17.4.

Tabell 17.4 Skisserad fördelning av föreslagna, skolmässiga utbildnings- skeden

Skola eller Yrkesfack kurs

flyg- stril- sambands- motor- och teknisk

tjänst tjänst tjänst räddnings— tjänst

tjänst

AspS F 5 F 18 — — — ROS 1 F 20 F 18' — — — ROS 2 F 20 F 20' — — — ROS 3 — F 18 — — — Divchkurs FBS2 — — -— — MHS/FAK (__ Militärhögskolan ___-> KOS] F 20 F 18' F 14 F 14 F 14 KOS 2 — F 18 F 14 F 14 F 14 Grpchkurs FBS2 — — — — POS 1 — F 18 F 14 F 14 F 14 POS 2 — F 18' F 14 F 14 F 14 POS 3 — F 18' F 14 F 14 F 14 FSU — F 18 — — — PBS3 % F 14 # KAS4 4 F 14 ? ROK 1 4 F 20 > ROK 2 a ' F 20 >

' Viss del av utbildningen bedöms böra förläggas till strilförband. ” Förutsätts liksom hitintills böra förläggas till lämplig flottilj. 3 Plutonsbefälsskola. " Kadettskola.

Utredningens överslagsmässiga beräkningar med utgångspunkt i tabell 17.4 av belastningen på utbildningsanstalterna visar att denna bör bli någorlunda jämn på F 5, F 14 och F 18. För F 20 inträffar däremot en toppbelastning under senare delen av sommaren och ett elevfritt uppehåll om ca en och en halv månad under januari och februari. Vid dessa beräkningar har utredningen dock inte prövat hur specialutbildningen

och den av utredningen föreslagna fortbildningen (jfr kapitel 14) kan fördelas på utbildningsanstalter m. rn.

Utredningen har också sökt uppskatta lokalbehoven vid en fördelning av den föreslagna skolmässiga utbildningen till utbildningsanstalteri enlighet med skissen i tabell 17.4. Utredningen bedömer att det vid F 5 och F 20 inte föreligger något utbyggnadsbehov. Vid F 14 torde emellertid uppstå ett visst utbyggnadsbehov — främst av förläggningsut- rymmen. Utredningen har, i avsaknad av närmare underlag, avstått från att försöka närmare precisera nämnda utbyggnadsbehov.

l tabell 17.4 har utredningen räknat med att ROS3 och KOS 2 i striltjänst förläggs till F 18. Om utrymmena inom F 18 inte medger detta bör prövas lämpligheten att som ett alternativ förlägga nämnda utbildningsskeden till F 20.

17.4.3 Förändringar av lärarbehov

Utredningens förslag till normalutbildningsgångar för yrkesofficerare och utbildningsgångar för värnpliktsbefäl medför ökat behov av instruktörer och lärare. Utredningen har med utgångspunkt i förslagen till utbildnings- gångar och beräknat, ungefärligt elevantal vid skolor och kurser (jfr punkt 17.4.1) gjort en överslagsberäkning av behovet av lärare för dels nu gällande utbildningsgångar, dels de av utredningen föreslagna utbild- ningsgångarna. Utredningens överslagsberäkningar visar att lärarbehovet för yrkesofficersutbildningen (utom gruppchefsskolorna) ökar med unge— fär 33 lärare. Av ökningen beror huvuddelen, dvs. 26 lärare, på ökat elevantal och mindre del, 7 lärare, på förlängningen av skolor och kurser.

Utredningens förslag till utbildningsgångar för värnpliktsbefäl samt införande av gruppchefsskolorna i plutonsofficersutbildningen innebär överslagsmässigt att lärarbehovet ökar med ca 25 lärare.

Eftersom det organisatoriska underlaget för beräkningarna är osäkert avstår utredningen från att lägga fram förslag till fördelning av lärare på utbildningsanstalter och förband. En sådan fördelning kan enligt utred- ningens mening göras först efter det att belastningen m. m. på de skilda utbildningsanstalterna närmare har granskats.

17 .5 Övriga frågor Tjänstgöringsåldersutredningen har i det föregående (avsnitt 17.3) redo- visat bl. a. rekryteringsbehoven till de olika yrkesofficersgrupperna inom flygvapnet enligt den av utredningen föreslagna fackindelningen. Härvid framhölls bl. a. att rekryteringsbehoven beräknats med utgångspunkt i bl. a. förutsättningarna fyllda personalstater samt jämn åldersfördelning' och förtidsavgång.

Utredningen har emellertid i anslutning härtill konstaterat att ålders- fördelningen bland nuvarande flygtekniker tillhörande kategorin flygplan påtagligt avviker från en jämn åldersfördelning. Flygteknikerna i ålderslä- get 44—53 år uppvisar nämligen ett överskott på ca 480 man (se bild

1 . .. Kurs1verat har.

Bild 1 7.1 Åldersfördelningen hösten 1972 bland flygtekniker tillhörande kategorin flygplan

Ålder

| | |

0 20 40 60 80 100 Antal

.i......

17.1) jämfört med vad som skulle vara fallet vid enjämn åldersfördelning (i bilden redovisad som streckad och benämnd ”normalfördelning”).

Förhållandet har på intet sätt samband med utredningens i detta delbetänkande avgivna förslag. De problem och svårigheter — bl. a. problemet att undvika rekryteringsstopp och det förhållandet att personal över 55 års ålder inte generellt bör utnyttjas inom krigsbasorga— nisationen — som är förknippade med den ojämna åldersfördelning inom denna befälsgrupp föreligger oavsett om utredningens förslag genomförs eller inte. Utredningen vill peka på att problemen blir akuta om ca fem år då ”puckeln” i ålderspyramiden befinner sig i åldrarna 50 till 60 år. Den personal som här är aktuell kommer då att uppta tjänster i fredsorganisa- tionen utan att dock kunna utnyttjas inom krigsbasorganisationen. Följden härav blir att krigsbasorganisationens behov av stampersonal inte kan innehållas inom ramen för det antal fredstjänster som står till förfogande.

Det bör vidare observeras att efter år 1978 de årliga pensionsav- gångarna, till följd av puckelns förskjutning, blir större än det antal utbildade tekniker som tillförs organisationen vid jämn rekrytering. Därigenom uppkommer en efter hand alltmer besvärande vakanssituation i såväl freds- som krigsorganisationen.

Utredningen anser sig inte ha anledning lägga fram förslag i denna fråga eftersom den till övervägande delen ligger utanför utredningens uppgifts- område. Det har emellertid bedömts angeläget att fästa uppmärksamhet på problemet varvid utredningen för sin del vill betona det angelägna i att åtgärder vidtas för att undvika rekryteringsstopp och möjliggöra en normal rekrytering till yrkesfacket. Sådana åtgärder kan bl. a. innefatta en liberal tillämpning av regler för förtidspensionering och åtgärder för att underlätta övergång till annan verksamhet t. ex. inom flottiljverkstäder.

18. Övergångsåtgärder med anledning av ändrad utbildning

18.1 Allmänt

Utredningen har i det föregående (kap. 9—12) lämnat förslag till normalutbildningsgångar för yrkesofficerare. I kapitel 13 om sneddning har utredningen behandlat frågan om erforderlig vidareutbildning före övergång till annan yrkesofficersgrupp. I kapitel 14 om fortbildning har utredningen bl.a. föreslagit att det införs regelbundet återkommande fortbildningskurser. Slutligen har det i kapitel 16 redovisats nya utbildningsgångar för värnpliktigt befäl och reservbefäl.

Utredningen tar i det följande upp vissa åtgärder som övergångsvis erfordras för att komma in i det föreslagna utbildningssystemet för yrkesofficerare. Vidare exemplifierar utredningen hur omläggningen tidsmässigt kan tänkas ske. Därvid har som basår hypotetiskt tagits år 1976. Ett senare basår medför att åtgärdskalendern förskjuts i motsvaran- de grad. Vilket basår som i praktiken skall väljas blir beroende bl. a. av när beslut fattas om att omläggning skall ske till nytt utbildningssystem. Utredningen avstår för egen del från att förorda ett bestämt basår. Under punkt 18.2 belyses dels hur utbildningen kan läggas om från nuvarande utbildningssystem till de av utredningen föreslagna normalutbildnings- gångarna, dels hur personal som genomgått grundläggande utbildning enligt nuvarande ordning kan bibringas viss kompletterande utbildning.

Under punkt 18.3 redovisas vissa övergångsanordningar när det gäller vidareutbildning före sneddning. F ortbildningens igångsättande behandlas under punkt 18.4 och utbildningen av värnpliktigt och reservanställt befäl under punkt 18.5.

Möjligheterna att genomföra omläggningen till nytt utbildningssystem snabbt är ytterst beroende på behovet av och tillgången på utbildnings- resurser totalt sett. Den ordning för omläggningen som redovisas under punkterna 18.2—5 får ses som ett exempel vari önskemålet att genomföra omläggningen på relativt kort tid tillgodosetts. Utredningen återkommer under punkt 18.6 med vissa synpunkter på prioriteringsgrunder för det fall övergångsåtgärderna till följd av otillräckliga utbildningsresurser måste sträckas ut över en längre tidsperiod.

18.2 Övergångsåtgärder med anledning av ändrade normalutbildnings- gångar

1 8. 2.1 Vissa utgångspunkter

Utredningen belyser i det följande hur utbildningen kan läggas om från nuvarande utbildningssystem till de av utredningen föreslagna normalut- bildningsgångarna.

Aspiranter som antas för utbildning till yrkesofficer under basåret förutsätts kunna utbildas i enlighet med utredningens förslag till normalutbildningsgångar. Dessa påbörjas under basåret.

Yrkesofficerare och aspiranter under utbildning till yrkesofficer som under basåret ännu inte avslutat den obligatoriska grundläggande utbildningen enligt nuvarande utbildningsgångar bör föras över till de nya utbildningsgångarna. Härför erfordras att det under en övergångsperiod anordnas särskilt anpassade utbildningsskeden. Utredningen benämner fortsättningsvis denna utbildning anpassningsutbildning.

Anpassningsutbildning bör anordnas i form av särskilda plutons— och kompaniofficersskolor med syfte att bibringa eleverna erforderliga kunskaper för att följa de nya utbildningsgångarna. Utbildningsinnehållet bör avpassas, med hänsyn tagen till de kunskaper eleverna fått i nuvarande utbildningsgångar, så att de utbildningsmål som föreslås för motsvarande skeden i de nya utbildningsgångarna kan innehållas.

Utredningen återkommer i det följande med exempel på inplacering i tiden av anpassningsutbildningen för olika yrkesofficersgrupper. Yrkes- officerare som före basåret genomgått nuvarande grundläggande utbild- ning bör för att kunna svara upp mot vad som krävs av dem i krigs- och fredsorganisationen ges viss kompletterande utbildning inom de ämnes- områden där utredningen funnit att förstärkningar erfordras. Denna personal bör nämligen ges samma förutsättningar att lösa sina arbetsupp- gifter som deras yngre kolleger får genom normalutbildningsgångarna. Denna typ av utbildning benämns fortsättningsvis kompletteringsutbild- ning.

Kompletteringsutbildning bör anordnas i form av särskilda kurser med syfte att föra upp eleverna till en kunskapsnivå nära den som nås av yrkesofficerare vilka genomgår de av utredningen föreslagna normalut- bildningsgångarna. Som framgått av det föregående (bl. a. kap. 9) har utredningen ansett det erforderligt att yrkesofficerarna ges förstärkt utbildning inom främst ämnesområdena allmänmilitär utbildning, ledar- och lärarutbildning och taktik. Kompletteringsutbildningen bör omfatta huvudsakligen dessa ämnesområden men avpassas efter elevernas tidigare utbildning och yrkeserfarenhet.

Det är enligt utredningen synnerligen angeläget att kompletteringsut- bildningen genomförs snarast så att snabb effekt nås i fråga om bl. a. beredskap och värnpliktsutbildning. Om det skall vara möjligt att genomföra utbildningen inom en rimlig tidsperiod (fem till högst tio år) är det emellertid nödvändigt att såväl kursernas omfattning som antalet elever begränsas. Härvid är främst kapaciteten vid flygvapnets utbild- .ningsansta1ter en begränsande faktor. Utredningen har efter vägning av olika faktorer kommit fram till att kompletteringskursema bör ges en

längd av tre månader och att antalet elever bör begränsas genom att plutons— och kompaniofficerare som under basåret uppnått en ålder av 41 år eller högre undantas från kompletteringsutbildning. Dessa har genom mångårig yrkeserfarenhet fått sådana färdigheter att behovet av komplet- terande utbildning inte är lika uttalat som för deras yngre kollegor. Utredningen återkommer i det följande med exempel på inplacering i tiden av kompletteringsutbildningen för olika yrkesofficersgrupper. Utredningen vill här påpeka att den inte funnit anledning överväga och lämna förslag till särskilda övergångsåtgärder för personal i robottjänst. Awecklingen av luftvärnsrobotorganisationen kommer enligt gällande planering att till stor del vara genomförd före den tidsperiod som utredningens förslag avser. Det bör därför ankomma på chefen för flygvapnet att bedöma behovet av och genomföra erforderliga åtgärder för att föra över den återstående robotpersonalen till andra yrkesfack. Den f. n. anställda personalen i robottjänst har dock räknats in i det antal elever som nedan antas komma i fråga för kompletteringsutbildning.

18.2.2 Plutonsofficerare A. Plutonsofficerare i striltjänst och i sambandstjänst

Utredningens förslag till normalutbildningsgångar i striltjänst resp. sambandstjänst innebär att plutonsofficerarna i dessa fack rekryteras bland gruppchefsuttagna värnpliktiga. Rekryteringen sker inom ramen för värnplikten och påbörjas år 1975 (dvs. året före basåret). Samma år ökas inskrivningen av gruppchefsuttagna med hänsyn till behovet att rekrytera plutonsofficersaspiranter.

De värnpliktiga som skrivs in är 1975 inkallas till grundutbildning i en gruppchefsskola (GS) i mitten av år 1976. Lämpade och hågade anställs efter genomgången GS som plutonsofficersaspiranter och påbörjar i mitten av år 1977 plutonsofficersskola 1 (POS 1). Utbildningen fullföljs därefter enligt utredningens förslag till normalutbildningsgång dvs. POS 2 påbörjas år1980 och POS 3 år 1983.

Aspiranter som påbörjar plutonsofficersutbildning under år 1975 fullföljer utbildningsskedena enligt nuvarande utbildningsgång. Därmed kommer plutonsofficerskurs ] (PK 1) och plutonsofficerskurs 2 (PK 2) för blivande plutonsofficerare i striltjänst och i sambandstjänst att anordnas sista gången åren 1975—76 resp. 1976—77.

Anpassningsutbildning anordnas för de plutonsofficerare som genom- gått PK 2 åren 1974—1977 och som inte kommenderats till kompani- officersutbildning. Utbildningen sker i form av en särskild plutonsoffi- cersskola 2 (POS 2) och genomförs årligen under senare hälften av åren 1976—1979 vid F 18 för plutonsofficerare i striltjänst och vid F 14 för plutonsofficerare i sambandstjänst. Denna särskilda POS 2 bör leda fram till det mål som föreslagits för den nya POS 2 och ha en längd av ca fem månader. Eleverna ansluter efter genomgången anpassningsutbildning till den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången. De slutför den obligatoriska utbildningen med plutonsofficersskola 3 (POS 3).

Utredningen åskådliggör i bild 18.1 anpassningsutbildningens inplace- ring för plutonsofficerare i striltjänst och i sambandstjänst.

Bild 18.] Inplacering av anpassningsutbildning för plutonsofficerare i striltjänst och i sambandstjänst

|72|73_74l75.76|77178.79.80_81182|83_84l85lBCL

PK 1 PK 2 1) POS 3 El El PK 1 K 2 1) POS 3 1:13 PK 1 PK 2 ,) POS 3 1:12] 1] PK1 PK 2 1) POS 3 l:] 1:13 1] =) GS POS 1 POS 2 POS 3

; Särskild POS 2. Rekrytering och inskrivning

Sammanfattningsvis innebär exemplet att de olika skolorna i den nya utbildningsgången för plutonsofficerare i striltjänst och isambandstjänst anordnas årligen med början enligt tabell 18.1.

Kompletteringsutbildning anordnas i form av en särskild kurs för övriga plutonsofficerare i stril— resp. sambandstjänst som under basåret uppnått högst 40 års ålder. Totala antalet elever beräknas till ca 40 plutonsofficerare i striltjänst och ca 40 plutonsofficerare i sambands- tjänst. Utbildningen genomförs vid F 18 för strilpersonalen och vid F 14 för sambandspersonalen. Kompletteringskursen bör ha en längd av ca 3 månader. Med 20 elever per kurs erfordras fyra kompletteringskurser som bör kunna genomföras under åren 1976 och 1977. Antalet elever per kurs måste emellertid bli beroende av möjligheterna att frigöra persona- len från ordinarie uppgifter. Det kan därvid visa sig nödvändigt att anordna ett större antal kurser med färre elever.

B. Plutonsofficerare i teknisk tjänst

Utredningen föreslår inte några förändringar av principerna för rekryte— ring av plutonsofficerare i teknisk tjänst. Det bör därför vara möjligt att anordna den första POS 1 med början i mitten av år 1976. Eleverna från denna POS 1 genomgår POS 2 år 1979 och POS 3 år 1982. Plutonsoffi- cersaspiranter som saknar erforderliga förkunskaper för att påbörja den

Tabell 18.1 Tidpunkter för införande av nya skeden i plutonsofficersut- bildningen

Skola Anordnas första gången år GS 1976—77 POS 11 1977—78 POS 2 1980 POS 32 1979

' Särskild POS 2 anordnas år 1976—77. ' POS 3 för plutonsofficerare i sambandstjänst är i huvudsak gemensam med POS 3 för facket motor- och räddningstjänst.

Bild 18.2 Inplacering av anpassningsutbildning för plutonsofficerare i teknisk tjänst

_72I7347417517GI77_78_79180_81182.83_84l85186. | | | | | | | | I | I ' I T '

3513 [I El AD 1) POS 3 ,Dmc [1 El

1) POS

15 > 1?

VD

som

D:] SBC] Förb POS 1 POS 1 POS 2 POS 3 A = centraliserad utbildning för hjälptekniker flygteknikerkurs allmänt militärt skede B = flygteknikerkurs tekniskt skede 1. period

C = flygteknikerkurs tekniskt skede 2. period ' Särskild POS 2.

föreslagna normalutbildningsgången år 1976 genomgår en förberedande POS 1. Denna förberedande utbildning inplaceras omedelbart före POS 1 och bör omfatta i huvudsak nuvarande centraliserade teoretiska utbildning för hjälptekniker samt första perioden av den nuvarande flygteknikerkursens första skede.

Utbildning av flygtekniker enligt nuvarande utbildningsgång upphör i och med att andra perioden av teknikerkursens tekniska skede avslutas underjuni 1976.

Anpassningsutbildning anordnas för de flygtekniker som genomgått teknikerkurs åren 1974—76. Utbildningen sker i form av en särskild POS 2 som genomförs tre gånger vid F 14 under senare hälften av åren 1976—1978. Utbildningsmålet för denna särskilda POS 2 bör vara detsamma som föreslagits för POS 2 i normalutbildningsgången. Utred- ningen bedömer att det härför erfordras en utbildningstid om ca sju månader.

Eleverna ansluter efter genomgången anpassningsutbildning till den av utredningen föreslagna normalutbildningsgången. De slutför den obliga- toriska utbildningen med POS 3.

Utredningen åskådliggör i bild 18.2 anpassningsutbildningens inplace- ring för plutonsofficerare i teknisk tjänst.

Sammanfattningsvis innebär exemplet att de olika skolorna i den nya utbildningsgången för plutonsofficerare i teknisk tjänst anordnas årligen med början enligt tabell 18.2.

Tabell 18.2 Tidpunkter för införande av nya skeden i plutonsofficersut- bildningen

Skola Anordnas första gången år Förberedande POS 1' 1976 POS 1 1976—77 POS 22 1979 POS 3 1979 ' Vid behov. * Särskild POS 2 anordnas åren 1976—78.

Kompletteringsutbildning anordnas i form av en särskild kurs för övriga plutonsofficerare i teknisk tjänst som under basåret uppnått högst 40 års ålder. Totalt erfordras 20 sådana kurser med ca 20 elever ivarje kurs. Kurserna bör ha en längd av ca tre månader och genomföras centralt i t. ex. F 14 regi. Kompletteringsutbildningen bör vara avslutad år 1980.

Med hänsyn till det stora antal kurser som här är aktuellt kan som alternativ övervägas att organisera kurserna regionalt. I så fall bör kurserna anordnas två gånger årligen (vår och höst) vid vissa flottiljer inom milo S, Ö och ÖN med början hösten 1976.

C. Plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst

Utbildning av plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst påbörjas år 1976 genom att GS anordnas för gruppchefsuttagna värnpliktiga brand- soldater. Rekrytering och inskrivning av dessa sker året före (1975). De fullföljer normalutbildningsgången genom att genomgå POSl under år 1977—78, POS 2 under år1980 och POS 3 under år 1983.

Organisationen tillförs först vid årsskiftet 1980/81 räddningsledare som utbildats genom den nya utbildningsgången. Under övergångstiden 1976—1980 tillgodoses de organisatoriska behoven genom att ierforder- lig omfattning yngre trupputbildare samt flottiljpoliser (under 40 år) överförs till facket motor- och räddningstjänst (jfr kap. 17).

Anpassningsutbildning anordnas i form av en särskild POS 2 för nyssnämnda yngre trupputbildare. Denna särskilda POS 2 bör genom- föras vid F 14 och leda fram till det mål som föreslagits för POS 2 i normalutbildningsgången för plutonsofficerare i motor- och räddnings- tjänst. Erforderlig utbildningstid bedöms vara ca fem månader.

Utredningen åskådliggör i bild 18.3 anpassningsutbildningens inplace- ring. I exemplet har räknats med att det anordnas fyra särskilda POS 2 under åren 1976—1979. Vidare förutsätts att eleverna rekryteras bland trupputbildare som genomgått PK 2 åren 1974—1977.

Bild 18.3 Inplacering av anpassningsutbildning för trupputbildare som avses för facket motor- och räddningstjänst

_72_73[74I75_76,77,78,79_80_81.82.83.84_85_sil

PK1 PK 2 1) *) POS 3 PK 1 PK 2 l) ') POS 3 %% ') ') POS 3 EF.—1921, 1,3 %$ ';] l68:1[Pgl1 %$ 2 QS 3 ' Trupputbildare.

2 Särskild POS 2. 3 Rekrytering och inskrivning.

Tabell 18.3 Tidpunkter för införande av olika skolori plutonsofficersut- bildningen

Skola Anordnas första gången år GS 1976—77 POS 1 1977—78 POS 2' 1980 POS 3 1979

' Särskild POS 2 anordnas åren 1976—79.

Sammanfattningsvis innebär exemplet att de olika skolorna i den nya utbildningsgången för plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst anordnas årligen med början enligt tabell 18.3.

Kompletteringsutbildning behandlas under punkt 18.2.5.

D. Trupputbildare

Utredningens förslag att trupputbildarnas nuvarande fredsuppgifter för- delas bland plutonsofficerare ur samtliga markfack innebär att rekryte- ringen av trupputbildare skall upphöra. Rekryteringen till markfacken ökas i motsvarande grad. Antagning av trupputbildaraspiranter sker sista gången hösten 1975. Dessa genomgår PK 1 år 1975—76 och PK 2 år 1976-77. Utbildningen av trupputbildare enligt nuvarande utbildnings- gång upphöri och med att PK 2 avslutas.

Som framhållits under punkt C i det föregående avses erforderligt antal yngre trupputbildare föras över till facket motor- och räddningstjänst för att bestrida uppgifter som räddningsledare. Övriga trupputbildare kvar- står i sina befattningar och tillgodoser under en övergångsperiod organisationens behov av personal för instruktörsuppgifter i allmänmilitär utbildning.

Kompletteringsutbildning anordnas i form av en kurs för kvarstående trupputbildare som under basåret uppnått högst 40 års ålder. Totala antalet elever beräknas till ca 125 trupputbildare. Utbildningen genom— förs vid F 14 varvid lämpligen anordnas sex kurser med ca 20 eleveri varje under åren 1976—1981. Mot bakgrund av att det för trupputbildar- na inte erfordras kompletterande allmänmilitär utbildning bedöms en kurslängd av 1,5—2 månader vara tillfyllest.

E. Flottiljpoliser

Utredningens förslag innebär att flottiljpolisernas nuvarande uppgifter inom brand— och räddningstjänsten skall lösas av plutonsofficerare i motor- och räddningstjänst. Flottiljpolisernas uppgifter inom bevaknings- tjänsten fördelas bland plutonsofficerare inom yrkesfacken striltjänst och teknisk tjänst. Utbildning av flottiljpoliser anordnas för sista gången under år 1975/76. Därefter påbörjas nämligen utbildning av plutonsoffi- cerare i motor— och räddningstjänst (jfr punkt C i det föregående). Kompletteringsutbildning anordnas i form av en kurs för de flottilj- poliser som under basåret uppnått högst 40 års ålder. Totala antalet

elever beräknas till ca 25 flottiljpoliser. Dessa förs efter genomgången kompletteringsutbildning över till facket motor- och räddningstjänst. Utbildningen genomförs vid en kurs som anordnas vid F 14 under basåret eller under något av' de närmast följande åren. Kursinnehållet bör med hänsyn till flottiljpolisernas tidigare utbildning och yrkesverksamhet kunna begränsas i fråga om allmänmilitär utbildning. Utredningen bedömer att en kurslängd om ca två månader är tillfyllest.

18.2.3 Kompaniofficerare A. Kompaniofficerare i flygtjänst Utredningens förslag till normalutbildningsgång för kompaniofficerare i flygtjänst innebär bl. a. att nuvarande utbildning vid FörGFU, FÖFS och GFU ersätts med en sammanhängande utbildning vid en aspirantsko- la (AspS) av ca 21 månaders längd. AspS införs ijuli månad 1975. Den första årsklassen som följer den nya utbildningsgången genomgår därefter kompaniofficersskola l (KOS 1) år 1982. Utbildning av fältflygare enligt nuvarande ordning vid krigsflygskolan (GFU) bör anordnas t. o. m. årskursen 1976—77. Det innebär att GFU och AspS genomförs parallellt under vissa delar av åren 1976 och 1977.

Det är emellertid nödvändigt för att undvika ett års uppehåll i rekryteringen av flygförare att såväl GFU som AspS påbörjas år 1976. Annars uppstår ett års avbrott i utsläppet av elever från F 5 till därpå följande TIS och GFSU. Utredningen bedömer att det med en övergångs- vis anpassning av utbildningskapaciteten vid F 5 bör vara möjligt att klara den dubbelbeläggning som härigenom uppstår. GFU och AspS är nämligen både till tid och innehåll sinsemellan förskjutna.

Fältflygare som avslutat GFU före år 1972 och erhållit långtidsanställ- ning genomgår enligt nuvarande bestämmelser kompaniofficersutbildning (Kkl och 2) vid F 14. Totalt berörs omkring 200 flygförare härav. Denna utbildning är planlagd att genomföras med två Kk 1 och 2 per år under åren 1974—79. Utbildningsinnehållet är tillrättalagt för att i görligaste mån stämma överens med MTU förslag till KOS 1 för kompaniofficerare i flygtjänst.

Utredningen anser att flygförare som genomgått GFU före år 1972 kan föras in i den nya utbildningsgången för kompaniofficerare i flygtjänst omedelbart efter avslutad Kkl och 2. Särskild anpassningsutbildning torde inte erfordras mot bakgrund av att dessa flygförare dels fått erfarenhet och kunskap från flerårig praktisk tjänst vid division, dels genomgått förenämnda kompaniofficerskurser med i huvudsak samma innehåll som KOS 1. l förslaget till utbildningsgång ingår en centraliserad gruppchefskurs som genomgås ca fyra år efter KOS 1. De här berörda kompaniofficerama bör ges motsvarande gruppchefsutbildning lämpligen centralt organiserad vid flygvapnets bomb- och skjutskola. Om detta av kapacitetsskäl visar sig omöjligt bör utbildningen genomföras vid egen division. Gruppchefsutbildningen bör vara genomförd senast år 1980.

Anpassningsutbildning anordnas i form av en särskild KOS 1 för de fältflygare som genomgått GFU under åren 1972—1977. Härvid bör

Bild 18.4 Inplacering av anpassningsutbildning för kompaniofficerare i flygtjänst

L72173_74_75.76|77178_79.80181J82|83|84_85.86| I I ' I I I | I I I I | ' I I j

DDPDDDDDDD

Kk 1' UUDDDDDUDD U Kk 21) ') ] FU :) Grpchkurs E FS GFU 3) Grpchkurs J FÖFS GFU ')D Grpchkurs r-GFU FÖFS GFU PD Grpchkurs För-GFU FÖFS GFU :) Grpchkurs För-GFU FÖFS GFU :) Grpchkurs l:] [: Asp S KOS 1 Grpchkurs

' Plutonsofficer som genomgått GFU före år 1972. ” Gruppchefskurser vid division eller flygvapnets bomb- och skjutskola. 3 Särskild KOS 1.

utbildningsmålet vara i princip detsamma som föreslagits för KOS 1 i normalutbildningsgången. Utredningen anser emellertid att det för den särskilda KOS 1 inte bör avsättas mer tid än vad som avses för KOS 1 i normalutbildningsgången (elva månader). Detta för med sig att viss begränsning av målet för den allmänmilitära utbildningen måste accepte- ras. Anpassningsutbildningen anordnas vid F 20 första gången år 1976 och därefter årligen t. o. m. är 1981. Efter genomgången särskild KOS 1 fullföljer flygförarna den obligatoriska utbildningen enligt normalut- bildningsgången.

Utredningen åskådliggör i bild 18.4 anpassningsutbildningens inplace- ring för kompaniofficerare i flygtjänst. Av bilden framgår vidare när kompaniofficerskurserna är planerade att genomföras.

Sammanfattningsvis innebär exemplet på omläggning av utbildningen för kompaniofficerare i flygtjänst att nuvarande utbildningsskeden upphör enligt tabell 18.4 samt att de olika skolorna i den nya utbildningsgången anordnas årligen med början enligt tabell 18.5.

Tabell 18.4 Tidpunkter vid vilka nuvarande utbildningsskeden upphör

Skola/kurs Anordnas sista gången år FörGFU 1975 FÖFS 1975—76 GFU 1976—77 Kk 1 1978 Kk 2 1979

Tabell 18.5 Tidpunkter för införande av nya utbildningsskeden för kompaniofficerare i flygtjänst

Skola/kurs Anordnas första gången år AspS 1976 —7 8 KOS 1] 1982 Gruppchef skurs'z 1981

' Särskild KOS l anordnas åren 1976—81. . Särskilda gruppchefskurser vid division eller flygvapnets bomb- och skjutskola anordnas åren 1976—80.

B. Kompaniofficerare istriltjänst och i sambandstjänst

Enligt utredningens förslag till normalutbildningsgång senareläggs påbör- jandet av utbildningen till kompaniofficer (KOS l) 2,5—3 årjämfört med nuvarande kompaniofficersutbildning (Kk 1 och 2). Härigenom uppstår övergångsvis ett avbrott i tillförseln av nyutbildade kompaniofficerare. Eventuth uppkomna brister till följd härav får täckas genom en ökad rekrytering på längre sikt.

Utredningens förslag till normalutbildningsgång för kompaniofficerare grundas på en rekrytering bland plutonsofficerare som genomgått GS, POS 1 och POS 2. Som framgår av det föregående (punkt 18.2.1) påbörjas den nya utbildningsgången för plutonsofficerare år 1976 med GS. Rekrytering till kompaniofficersutbildning bland plutonsofficerare som följt den nya utbildningsgången sker till KOS 1 år 1983—84.

Kompaniofficersutbildning enligt nuvarande utbildningsgång (Kk 1 och 2) anordnas sista gången under år 1975.

Till kompaniofficersutbildning under åren 1976— 1982 kan uttas elever bland de fem årsklasser plutonsofficerare som anställts åren 1971—1975. Eleverna bör genomgå försvarets gymnasieskola i enlighet med nuvarande ordning.

Anpassningsutbildning för dessa kompaniofficersaspiranter anordnas i form av en särskild KOS 1 som genomgås efter försvarets gymnasieskola. Denna särskilda KOSl bör ha samma utbildningsmål och längd som motsvarande skola i normalutbildningsgången. För kompaniofficerare i striltjänst följs KOS 1 av fortsatt strilutbildning (FSU). Den obligatoriska utbildningen avslutas på båda linjerna med kompaniofficersskola 2 (KOS 2).

För att genomföra anpassningsutbildningen erfordras fem särskilda KOS 1 för personal i striltjänst vid F 18 och fem för personal i sambandstjänst vid F 14. Det bör ankomma på chefen för flygvapnet att planera in utbildningen under tidsperioden 1976—1982 med hänsyn till rekryteringsutfall, belastning på utbildningsanstalter m.m. Utredningen åskådliggör i bild 18.5 anpassningsutbildningens inplacering för kompani- officersaspiranter i striltjänst och i sambandstjänst.

Sammanfattningsvis innebär exemplet följande: . Kompaniofficersutbildning enligt nuvarande utbildningsgång (Kk 1

och 2) anordnas sista gången under år 1975. . KOS 1 anordnas årligen med början är 1983. 0 En särskild KOS 1 anordnas fem gånger under perioden 1976—82.

Bild 18.5 Inplacering av anpassningsutbildningen för kompaniofficers- aspiranter i striltjänst och i sambandstjänst

73.74l75176_77l78l79180181l82|83|84| 85.861871 | | | | f I | | I I T 1

| | I |

l'_——'1 L_____ KZ FGS J 1) FSU”) KOS 2 r """"" [:C] K 1 PK 2 Fös_—_'____1) FSU”) KOS 2 113 E _____ CE] px 1 PK 2 FGS r _____ 1 1) FSU') KOS 2 1:11 L_____i [:E] E] px 1 PK 2 FGS _____ 1) st) KOS 2 T [___3 CDL El vm sz FGS 1) FS ') KOS la:| GS POS 1 POS 2 KOS1IFSJU') KOS 2

] Särskild KOS ]. 2 Endast för kompaniofficer stril.

. KOS 2 anordnas fem gånger under perioden 1980—86 och därefter årligen. Kompletteringsutbildning anordnas i form av en tre-månaders kurs för Övriga kompaniofficerare i striltjänst och i sambandstjänst vilka under basåret uppnått högst 40 års ålder. Totala antalet elever beräknas till ca 70 i striltjänst och 60 i sambandstjänst. Utbildningen genomförs lämpligen under perioden 1976—1981 med ca 20 elever per kurs, vid F 18 för personal i striltjänst och vid F 14 för personali sambandstjänst.

C. Kompaniofficerare i teknisk tjänst

Utredningens förslag innebär bl. a. att kompaniofficerare iteknisk tjänst rekryteras bland plutonsofficerare i teknisk tjänst vilka dels genomgått den av utredningen föreslagna POS 2, dels fullgjort praktisk tjänst under två till tre år före kornpaniofficersutbildningens (KOS 1) början. Av utredningens förslag rörande plutonsofficerare i teknisk tjänst (punkt 18.2.2) framgår att POS 1 i normalutbildningsgången införs år 1976. De plutonsofficerare ur denna årsklass som tas ut till kompaniofficersutbild- ning genomgår KOS 1 1982—83 och KOS 2 år 1986.

Det framgår vidare att plutonsofficerare som genomgått teknikerkurs åren 1974—1976 avses föras in i den nya utbildningsgången genom att en särskild POS 2 anordnas för dessa tre årsklasser under åren 1976—1978. Kompaniofficersaspiranter ur dessa årsklasser påbörjar kompaniofficers- utbildning (KOS 1) ca 2,5 år efter genomgången POS 2. Sålunda bör KOS 1 och KOS 2 i den nya utbildningsgången anordnas första gången år 1979—80 resp. 1983 och därefter årligen.

Eftersom nuvarande utbildningsgång är utformad på annat sätt än den föreslagna kommer det vid övergång till den nya utbildningsgången att saknas rekryteringsunderlag för kompaniofficersutbildning under ett år med ett motsvarande uppehåll i kompaniofficersutbildningen som följd.

Uppehållet bör enligt utredningens mening göras några år efter basåret för att det totala rekryteringsbehovet skall kunna tillgodoses genom erforderlig överrekrytering i viss mån före uppehållet. Utredningen föreslår att kompaniofficersutbildningen inställs år 1978—79.

Kompaniofficersutbildning enligt nuvarande utbildningsgång (mästar- kurser) bör anordnas sista gången år 1977—78 med elever som rekryterats huvudsakligen bland de plutonsofficerare som genomgått teknikerkurs år 1973. Med hänsyn till att tidigare ansökningsförfarande upphör vid genomförande av utredningens förslag bör dock även sökande från äldre årsklasser kunna komma i fråga.

Utredningen åskådliggör i bild 18.6 tidpunkter för införande av KOS 1 och KOS 2 för kompaniofficerare i teknisk tjänst.

Bild 18.6 Tidpunkter för införande av KOS 1 och KOS 2 för kompani- officerare i teknisk tjänst

_73_74I75I76_77L78.79_80_81I82_83.84_85_86_87 r 1 | | I l I I l I | | | l l 1

Mästarkurs Mästarkurs Mästarkurs 1) KOS 1 KOS 2 [I El 1) |:] KOS 1 KOS 23 1) KOS 1 KOS 2 Förb POS 1 POS 1 POS 2 KOS 1 KOS 2

' Särskild POS 2. '

Sammanfattningsvis innebär exemplet följande: . Nuvarande mästarkurser anordnas sista gången år 1977—7 8. . KOS 1 anordnas årligen med början är 1979. . KOS 2 anordnas årligen med början år 1983. Kompletteringsutbildning anordnas i form av en tre-månaders kurs för de kompaniofficerare som under basåret uppnått högst 40 års ålder samt för dem som genomgår mästarkurserna under perioden 1976—1978. Totala antalet elever beräknas till ca 120. Utbildningen genomförs vid F 14 med en kurs per år under åren 1976—1981.

D. Kompaniofficerare i motor- och räddningstjänst Utredningen har i det föregående (kap. 17) föreslagit att uppbyggnaden av facket motor- och räddningstjänst påbörjas under basåret genom att vissa trupputbildare och förste flottiljpoliser förs över till detta nya fack. Vidare har föreslagits att rekrytering av kompaniofficerare till facket motor- och räddningstjänst sker dels bland plutonsofficerare i motor- och

räddningstjänst som gått genom POS 2, dels övergångsvis bland kompani officerare i trupptjänst.

POS 2 i normalutbildningsgången införs år 1980 (jfr punkt 18.2.3.C). Plutonsofficerare ur denna årsklass som tas ut till kompaniofficersutbild- ning genomgår KOS ] år 1983—84 och KOS 2 år 1987.

Rekryteringen av kompaniofficerare kan dock påbörjas tidigare nämli- gen bland plutonsofficerare som genomgått särskild POS 2 (anordnas fr. o. rn. år 1976). För dessa bör KOS ] anordnas med början år 1979—80 och KOS 2 med början är 1983.

Utredningen åskådliggör i bild 18.7 tidpunkter för införande av KOS 1 och KOS 2 för kompaniofficerare i motor- och räddningstjänst.

Kompletteringsutbildning behandlas under punkt E i det följande.

Bild 18.7 Tidpunkter för införande av KOS 1 och KOS 2 för kompani- officerare i motor- och räddningstjänst

273 _74 _75 _76 177. 78. 79) 80_ 81. 82. 83. 84 _85 1861 87 | | | f l I | | 7 | l I | '

r

» KOS1 KOSZ :] 1) KOS1 KOSZ

1) KOS 1 KOS 2 ' KOS 1 KOS 2 GS POS1 POS 2 KOS1 KOS

' Särskild POS 2.

E. Kompaniofficerare i trupptjänst

Utredningen har i det föregående (kap. 17) föreslagit att rekryteringen av kompaniofficerare i trupptjänst skall upphöra under basåret. Kk 1 och 2 anordnas sista gången under år 1975.

Kompletteringsutbildning anordnas i form av en kurs för kompanioffi- cerare, som under basåret uppnått högst 40 års ålder. Härav berörda kompaniofficerare är dels de som kvarstår i trupptjänst, dels de som överförs till facket motor— och räddningstjänst. Av förste flottiljpoliserna har alla nu anställda under basåret uppnått högre ålder än 40 år och bör således inte beröras av en kompletteringsutbildning. Totala antalet elever beräknas till ca 80. Utbildningen genomförs vid F 14 med fyra kurser om 20 elever under åren 1976—1981. Mot bakgrund av att det knappast erfordras kompletterande allmänmilitär utbildning för dessa elever bedöms en kurslängd av 1,5—2 månader vara tillfyllest.

| j

18.2.4 Regementsofficerare A. Regementsofficerare i flygtjänst Utredningens förslag rörande utbildningsgången för regementsofficerare i flygtjänst innebär bl. a. att nuvarande GFU ersätts med en aspirantskola (AspS) om ca 17,5 månaders längd. Förslaget innebär vidare att utbildningen vid militärhögskolans allmänna kurs (FAK) utökas och senareläggs med två år samt att en obligatorisk divisionschefskurs läggs in i utbildningsgången ca ett år efter FAK. Den nya utbildningsgången införs successivt med början under basåret. AspS påbörjas sålunda första gången i september 1976. Den första årsklassen aspiranter genomgår därefter regementsofficersskola 1 (ROS 1) år 1978, ROS 2 år 1979 och FAK under åren 1985—86. Deras skolmässiga utbildning för B—nivån avslutas med en divisionschefskurs år 1987. Nuvarande utbildningsskeden upphör i takt med att ny utbildnings- gång införs. GFU anordnas sista gången år 1975—76, RKf: 1 år 1976—77 och RKf: 2 år 1978. Senareläggningen av FAK medför att det måste göras ett uppehåll på två år i utbildningen vid MHS någon gång under tidsperioden 1976—1985. Enligt utredningens mening bör regementsofficerare som utnämnts år 1972 eller senare föras in i den nya utbildningsgången och genomgå FAK efter sex år som regementsofficerare. Regementsofficerare som utnämnts före 1972 går genom FAK enligt nuvarande ordning. Nya utökade FAK bör sålunda anordnas årligen med början år 1978—79 varigenom nyssnämnda uppehåll i utbildningen vid MHS infaller åren 1976—1978. Obligatorisk divisionschefskurs anordnas årligen med början är 1980 för regementsofficerare som gått genom den nya FAK. För de regementsoffi- cerare i flygtjänst som genomgått FAK år 1974—75 resp. 1975—76 och som tidigare inte utbildats till divisionschef bör anordnas divisionschefs- kurser under år 1976 och år 1977. Uppehållet i utbildningen vid MHS/FAK medför avbrott i divisions- chefsutbildningen och därmed avbrott i tillförseln av personal med kOmpetens att vara divisionschefer och ställföreträdande divisionschefer. Vid omläggningen till den nya utbildningsgången måste hänsyn tas till den reella tillgången på divisionschefer. Därvid kan det visa sig lämpligare att uppehållet i utbildningen vid MHS förläggs till en senare tidpunkt än åren 1976—1978. Utredningen åskådliggör omläggningen till ny utbildningsgång för regementsofficerare iflygtjänst i bild 18.8. Sammanfattningsvis innebär exemplet för regementsofficerare i flyg- tjänst att nuvarande utbildningsskeden upphör enligt tabell 18.6 samt att de olika skolorna i den nya utbildningsgången anordnas årligen med början enligt tabell 18.7.

Bild 18.8 Omläggningen till ny utbildningsgång för regementsofficerare i flygtjänst

#73 574 475476: 77:78#79:80=81:82=83:84%85:86: l.

RK 2 70 & Divchkurs

RK 2 71 FAK Divchkurs

RK 2 72 FAK Divchkurs

RK 2 FAK Divchkurs

K 1 RK 2 FAK Divchkurs

U RK1 222 FAK Divchkurs

QRK 1 RK 2 FAK Divchkurs %% RK 2 FAK Divchkurs %% RK 2 FAK Divchku gROS1 ROS 2 FAK Dix

B. Regementsofficerare i striltjänst

Utredningens förslag till normalutbildningsgång för regementsofficerare i striltjänst innebär bl.a. att tiden för utbildning till regementsofficer förlängs med ca fyra månader samt att ett nytt utbildningsskede — regementsofficersskola 3 (ROS 3) — tillkommer. Förslaget innebär vidare att utbildningen vid MHS — liksom för regementsofficerare i flygtjänst — förlängs med fem veckor och senareläggs med ca två år.

Tabell 18.6 Tidpunkter vid vilka nuvarande utbildningsskeden för rege- mentsofficerare i flygtjänst anordnas sista gången

Skola/kurs Anordnas sista gången år GFU 1975—76 RKf: 1 1976—77 RKf: 2 1978 FAK 1975—76

Tabell 18.7 Tidpunkter för införande av nya utbildningsskeden för regementsofficerare i flygtjänst

Skola/kurs Anordnas första gången år AspS 1976—77 ROS 1 1978 ROS 2 1979 FAK 1978—79 Obligatorisk divchkurs 1980

Den nya utbildningsgången införs successivt med början under basåret. AspS påbörjas således första gången i september månad är 1976. Den första årsklassen aspiranter genomgår därefter ROSl under år 1978, ROS 2 under år 1979, FSU under år 1980 samt ROS 3 under år 1981. Deras skolmässiga utbildning för B-nivån avslutas i och med FAK som genomgås tillsammans med regementsofficerarna på flyglinjen under åren 1985—86.

Nuvarande utbildningsskeden upphör i takt med att ny utbildnings- gång införs. GMU anordnas sista gången år 1975—76, FMUzl år 1976, FMU12 år 1977, RKm:] år 1976—77 och FMU22 år 1977, RKm: 2 år 1978 och löjtnantskurs år 1978.

Utbildningen vid FAK är gemensam för regementsofficerare i flyg- och striltjänst. Utredningens överväganden och förslag till omläggning av undervisningen vid FAK har redovisats i det föregående (punkt 18.4.1) och innebär att nuvarande FAK anordnas sista gången år 1975—76 för regementsofficerare som utnämnts före år 1972. Nya utökade FAK anordnas årligen med början år 1978—79 och genomgås av regements- officerare som utnämnts år 1972 eller senare. Under perioden 1976—1978 görs sålunda uppehåll i utbildningen vid FAK.

Anpassningsutbildning anordnas i form av en särskild ROS 3 för de regementsofficerare som skall föras in i den nya utbildningsgången dvs. regementsofficerare utnämnda åren 1972—1978. Denna särskilda ROS 3 bör leda fram till det utbildningsmål som anges för ROS 3 i normalutbild- ningsgången. Utbildningen genomförs vid F 18 under år 1976 för regementsofficerare utnämnda åren 1972 och 1973, under år 1977 för de som utnämnts åren 1974 och 1975 samt därefter årligen t. o. m. är 1980 för efterföljande årsklasser.

Utredningen åskådliggör i bild 18.9 inplaceringen av anpassningsutbild- ning för regementsofficerare i striltjänst.

Bild 18.9 Inplacering av anpassningsutbildning för regementsofficerare i striltjänst

,72,73_74l75_76_77,7a,79_ao,81.82.83_84_85,86

E] RK2 [] FAK :] .) K1 RK2 FAK_ ? .:] ru RK1 RK2 |:] FAK [II:] [I 1) GMU RK1 RK2 FAK . [Ill—__! El El .:] GMU mu RK2 1) FAK [1121 E] [I GMU RK1 RK2 1) FAK. IIIB El [Zl . GMU RK1 RK2 !) FAK CH:] El AspS ROS1 Rosz FSU R053 FAK

' Särskild ROS 3.

Tabell 18.8 Tidpunkter vid vilka nuvarande utbildningsskeden för rege- mentsofficerare i striltjänst anordnas sista gången

Skola/kurs Anordnas sista gången år GMU 1975—76 FMU: 1 1976 RKm: ] 1976—77 FMU: 2 1977 RKm: 2 1978 Löjtnantskurs 1978 FAK 1975—76

Sammanfattningsvis innebär exemplet för regementsofficerare i stril- tjänst att nuvarande utbildningsskeden upphör enligt tabell 18.8 samt att de olika skolorna i den nya utbildningsgången anordnas årligen med början enligt tabell 18.9.

18.3 Övergångsåtgärder vad gäller vidareutbildning före sneddning

Utredningen har i det föregående (kap. 13) redovisat sina förslag när det gäller övergång mellan olika yrkesofficersgrupper (sneddning). Härav framgår att som förutsättning för sneddning från plutonsofficer till kompaniofficer bör gälla att plutonsofficeren gått genom POS 3 och efter denna fullgjort praktisk tjänst under ett antal år i befattningar på T-nivån.

När det gäller sneddning från kompaniofficer till regementsofficer förutsätts att kompaniofficeren skall ha tjänstgjort i befattningar på K-nivån. Det föreslås att kompaniofficeren före övergång till regements- officer går genom, utöver allmän kurs vid militärhögskolan, också erforderlig kompletteringsutbildning i allmänna läroämnen samt en förberedande kurs i taktik rn. m.

Utredningen grundar sin bedömning av behovet av vidareutbildning före sneddning på förutsättningen att den som skall snedda har gått genom normalutbildningsgångarna. Yrkesofficerare som under basåret ännu inte avslutat den grundläggande utbildningen enligt nuvarande utbildningsgång förs över till normalutbildningsgångarna efter genom- gången anpassningsutbildning (jfr punkt 18.2.2). Därmed kommer de att avsluta sin obligatoriska utbildning i enlighet med normalutbildnings- gångarna varigenom de uppnår i huvudsak den kunskapsnivå som är en

Tabell 18.9 Tidpunkter för införande av nya utbildningsskeden för regementsofficerare i striltjänst

Skola/kurs Anordnas första gången år AspS 1976—77 ROS ] 1978 ROS 2 1979 FSU 1980 ROS 3' 1981 FAK 1978—79

' Särskild ROS 3 anordnas åren 1976—80.

förutsättning för att särskilt meriterad yrkesofficer skall kunna tillgodo- göra sig den av utredningen föreslagna vidareutbildningen före sneddning. För yrkesofficerare som före basåret genomgått grundläggande utbildning enligt nuvarande ordning blir situationen däremot något annorlunda. De kommer att sakna förutsättningar att följa och tillgodogöra sig en vidareutbildning före sneddning om de inte dessförinnan ges viss kompletterande utbildning inom de ämnesområden där utredningen föreslagit förstärkningar. Härvid erfordras enligt utredningens uppfatt- ning kompletteringsutbildning av den typ som redogjorts för i det föregående (punkt 18.2).

Som grund för vidareutbildningen före övergång från plutonsofficer till kompaniofficer bör således ligga antingen genomgången POS 3 eller för äldre plutonsofficerare genomgången kompletteringsutbildning. Motsva- rande grund för vidareutbildning före övergång från kompaniofficer till regementsofficer bör vara att kompaniofficeren antingen följt normalut- bildningsgången och gått genom KOS 2 eller följt nuvarande utbildnings- gång och genomgått kompletteringsutbildning.

Utredningen har i det föregående (punkt 18.2) redovisat exempel på tidsplan för införande av normalutbildningsgångarna samt för genomfö- rande av kompletteringsutbildningen. När det gäller den förenämnda vidareutbildningen för kompaniofficer som bedöms lämpad att snedda — utbildning i allmänna läroämnen samt förberedande kurs i taktik m. m. — bör påbörjandet kunna vara aktuellt tidigast något år efter det att den första omgången av kompletteringsutbildning genomförts. Kompanioffi- cer som går genom sådan vidareutbildning avslutar denna med genomgång av den nya utökade FAK'.

Som framgår av bl. a. kapitel 7 räknar utredningen med sneddning som en av flera ordinarie rekryteringsvägar. Det innebär att yrkesfacken byggs upp med hänsyn till att en viss del av uppgifterna rekryteras genom sneddning. Inledningsvis och under övergångsperioden kommer emeller- tid det organisatoriska utrymmet för sneddning att vara begränsat till antalet vakanser. Behovet att rekrytera genom sneddning uppstår efter hand som rekryteringen påverkar personaltillgångama inom de föreslagna facken. Sneddningen torde därför inte nå nämnvärd omfatt- ning förrän i mitten av 1980-talet. Utredningen anser emellertid att skälen för att låta personal snedda är så starka att utrymme härför bör skapas så snart det är möjligt. Mot den bakgrunden synes det vara angeläget att rekryteringen avpassas redan fr. o. m. basåret med hänsyn till att organisationen skall kunna dra nytta av sneddningen.

18.4 Införande av fortbildning

Utredningen har i kapitel 14 lämnat förslag till regelbundet återkomman- de centralt anordnade fortbildningskurser. Enligt förslaget bör kurserna omfatta en till två veckor. Utbildningen bör ges till yrkesofficerare med en periodicitet av ca 7,5 år.

Fortbildningen bör anordnas fr. o. m. basåret och inledningsvis omfat-

1 Anordnas första gången år 1978—79.

ta personal som inte erhåller kompletteringsutbildning(jfr punkt 18.2) dvs. yrkesofficerare som avslutat den obligatoriska grundläggande utbild- ningen och under basåret uppnått minst 40 års ålder. Elevantalet torde i början bli litet åtminstone när det gäller vissa yrkesofficersgrupper.

Personal som genomgår kompletteringsutbildning bör ca 7,5 år därefter eller fr. o. m. år 1984 delta i fortbildningen. Om all komplette- ringsutbildning förläggs till början av övergångsperioden måste emellertid påbörjandet av fortbildningen anpassas så att inte belastningen blir ojämn.

Personal som följer normalutbildningsgångarna genomgår fortbildning första gången ca 7,5 år efter det sista obligatoriska utbildningsskedet.

18.5 Införande av ny utbildning för värnpliktigt och reservanställt befäl

Utredningen har i kapitel 16 föreslagit nya utbildningslinjer för värn- pliktsbefäl. Av förslaget framgår också hur rekryteringen till dessa linjer bör anordnas.

De nya utbildningsgångarna bör påbörjas under basåret varefter de olika utbildningsskedena införs efter hand. Sålunda anordnas utbildning av plutonsbefälsvämpliktiga, dvs. plutonsbefälsskolan, första gången år 1976. Utbildning av kompanibefälsvärnpliktiga vid kadettskolan anord- nas fr. o. m. år 1977. Reservbefälsutbildningen påbörjas med reservoffi- cerskurs 1 (ROK 1) fr.o.m. år 1978. Reservofficerskurs 2 (ROK 2) anordnas fr. o. m. år 1980.

Nuvarande utbildning av plutons— och kompanibefälsvärnpliktiga på- verkas inte av utredningens förslag. Nuvarande utbildning av reservoffice- rare i striltjänst (radarjaktledare) bör bibehållas så länge krigsorganisa- tionens behov av radarjaktledare inte kan tillgodoses med stambefäl.

18.6 Synpunkter på möjligheterna att förlänga övergångsperioden

Utredningen har under föregående punkter (18.2—18.5) redovisat de övergångsåtgärder som erfordras för att flygvapnet skall kunna gå över till det föreslagna utbildningssystemet. Till åtgärdskalendern har knutits ett exempel på tidsplan varvid antagits att år 1976 väljs som basår. Utredningen vill här ånyo stryka under att år 1976 är ett hypotetiskt basår. Vidare bör det framhållas att utredningen utgår från att chefen för flygvapnet när genomförandet detaljplaneras skall ha möjlighet att göra erforderliga justeringar.

Det är enligt utredningens mening fördelaktigt att övergångsåtgärderna genomförs under relativt kort tid. Ett snabbt genomförande enligt den exemplifierade tidsplanen medför emellertid att anspråken på utbild- ningsresurser också ökar snabbt. En första förutsättning för att tids- planen skall kunna innehållas är därför att resurser omfördelas under övergångsperioden minst lika snabbt till förmån för utbildnings- verksamheten.

Som framgår av kapitel 17 erfordras för de föreslagna normalutbild- ningsgångarna ett visst tillskott av lärare, utbildningstjänster m.m. Utredningen räknar med att dessa resurser tillförs successivt under

övergångsperioden. Härutöver förutsätts att resurser som friställs i samband med förestående förbandsindragningar övergångsvis kan tas i anspråk dels för utbildningsverksamheten, dels om så erfordras för att motverka nedgång i annan verksamhet under genomförandeskedet. Det är vidare nödvändigt att resurser övergångsvis tillförs de instanser som har att svara för omläggningen. Utredningen är dock medveten om att även om dessa förutsättningar infrias kan svårigheter vara förenade med att samtidigt påbörja nya utbildningslinjer för värnpliktsbefäl, fortbildning samt vidareutbildning för sneddare. Svårigheterna består bl. a. iatt det erfordras ett betydande planeringsarbete innan de nya utbildningarna kan genomföras, lärarkompetens upparbetas och lokalfrågor lösas. Detta förväntas dessutom ske under en tidsperiod då flygvapnet undergår genomgripande organisationsförändringar. Utredningen finner mot den bakgrunden det vara nödvändigt att kortfattat beröra möjligheterna att sträcka ut övergångsåtgärderna över en längre tidsperiod eller att begränsa omfattningen av övergångsåtgärderna.

Omläggningen av den obligatoriska utbildningen till de föreslagna normalutbildningsgångarna samt införandet av nya utbildningslinjer för värnpliktsbefäl ger effekt först på relativt lång sikt. Anpassnings— och kompletteringsutbildningen som avses omfatta den vid basåret befintliga personalen medför däremot en praktiskt taget omedelbar höjning av den personliga kvaliteten. Ett genomförande av normalutbildningsgångarna i takt med den under basåret rekryterade personalens utbildningsgång innebär i sig att behovet av utbildningsresurser ökar endast i måttlig takt'. Den snabbare ökningen beror i stället till största delen dels på antalet årsklasser som ges anpassningsutbildning, dels på omfattningen av kompletteringsutbildningen. Utredningen finner det därför vara rimligt att i alla händelser de nya normalutbildningsgångarna och de nya utbildningslinjerna för värnpliktsbefäl påbörjas under basåret samt att rekryteringen till de gamla utbildningsgångarna därmed upphör. Anpass- ningsutbildningen syftar till att föra yrkesofficerare som är under utbildning in i normalutbildningsgångarna. En begränsning av antalet årsklasser för anpassningsutbildning medför att elevantalet för komplet- teringsutbildningen ökar. Totalt innebär dock en sådan begränsning att utbildningsvolymen minskar. Slutlig bedömning av i vilken utsträckning anpassningsutbildningen skall anordnas bör göras av chefen för flygvap- net.

Kompletteringsutbildningen har i exemplet förlagts till början av övergångsperioden. Anledningen härtill är att det synes vara angeläget att snabbt förstärka yrkesofficerarnas kunskaper inom vissa ämnesområden. Kompletteringskurserna är enligt utredningens bedömning knappt till- tagna och kan inte nämnvärt förkortas med mindre än att målet för utbildningen sänks. Om det med hänsyn till tillgängliga utbildningsresur- ser är oundgängligen nödvändigt bör kompletteringsutbildningen i stället sträckas ut över längre tid. Eventuellt kan härvid åldersgränsen för kompletteringsutbildningen behöva justeras nedåt. Det är emellertid angeläget att utbildningen så snart det är möjligt genomförs dels med

Har förutsatts att rekryteringen, i de fall sa ar aktuellt, okas stegvrs.

personal som befinns vara lämpad för sneddning, dels med personal som avses överföras till yrkesfacket motor- och räddningstjänst.

De åtgärder som hänger samman med införande av utökade möjlig- heter till sneddning bör genomföras i takt med att utrymme för sneddning skapas. Dit hör förutom den förenämnda kompletteringsut- bildningen för sneddare också viss utbildning iallmänna läroämnen samt den förberedande kursen i taktik m. m. (jfr punkt 18.3).

Som framhållits i det föregående (punkt 18.4) kommer antalet elever vid de regelbundet återkommande fortbildningskurserna att vara blyg- samt under övergångsperioden. Detta förhållande synes medge att starttidpunkten för fortbildningen kan senareläggas utan att rytmen i fortbildningssystemet undergår allvarliga störningar.

Utredningen anser sammanfattningsvis att om det vid detaljplanering visar sig svårt att till alla delar följa den av utredningen skisserade tidsplanen bör i första hand påbörjandet av fortbildningen och i andra hand sådan kompletteringsutbildning som inte hänger samman med sneddning senareläggas. Om det därutöver erfordras begränsningar bör antalet årsklasser för anpassningsutbildning minskas.

19. Ekonomiska konsekvenser

19.1 Allmänt

Utredningen belyser i det följande vissa ekonomiska konsekvenser av framlagda förslag. Beräkningarna är överslagsmässiga och avser föränd- ringar i årliga kostnader vid genomförande av utredningens förslag jämfört med att nuvarande ordning för rekrytering, utbildning och indelning i yrkesfack bibehålls men anpassas till efter hand vidtagna organisationsförändringar.

Förändringarna i de årliga kostnaderna hänför sig till en tidpunkt då utredningens förslag kan anses helt genomförda. Som framgått av kapitel 18 räknar utredningen med att genomförandet sker under en viss övergångsperiod. Kostnadsförändringarna uppkommer efter hand under övergångsperioden och i takt med genomförandet.

Beräkningarna görs på grundval av antagandet om jämn åldersfördel- ning. Erforderliga uppgifter om elevantal, rekryteringsbehov m.m. hämtas ur de skisser över yrkesfackens principiella uppbyggnad som redovisats i kapitel 8. Antalsuppgifterna är resultat av preliminära beräkningar gjorda på det organisationsalternativ (jfr kap. 8, punkt 8.2.1) som förelagts utredningen. Lönekostnader (inkl. 26 % lönekostnadspå- lägg) räknas genomgående i 1972 års löneläge.

1 ett tidigare delförslag1 har utredningen utförligt redovisat de ekonomiska konsekvenserna av att ersätta korttidsanställningssystemet för fältflygare med ett långtidsanställningssystem. Utredningen anser sig därmed redan ha belyst konsekvenserna i kostnadshänseende av att införa en ny kategori kompaniofficerare i flygtjänst och behandlar inte dessa konsekvenser här.

19.2 Kostnader för systemet med 'viss växling av uppgifter

Utredningens ställningstagande i det föregående (kap. 5) innebär bl. a. att instruktörsuppgifterna i allmänmilitär utbildning av de värnpliktiga fördelas på stampersonalen inom samtliga markfack. Vidare föreslåsi

' Stencil Fö 1970211.

kapitel 8 att vissa uppgifter i bevaknings-, stabs- och expeditionstjänst fullgörs av plutonsofficerare inom yrkesfacken striltjänst och teknisk tjänst. Som också framgått av kapitel 8 finner utredningen det vara nödvändigt att räkna med viss reserv för bortfall av arbetstid i samband med att personalen växlar från yrkestjänst till nyssnämnda uppgifter. Behovet av reserv för detta ändamål beräknas till 5 % av det totala antalet uppgifter i allmänmilitär utbildning samt bevaknings-, stabs- och expedi- tionstjänst vilket motsvarar ca 28 tjänster. Lönekostnaden för reserven beräknas till ca 1,1 milj. kr per år.

19.3 Vissa pensionskostnader

Utredningen har i kapitel 8 pekat på vissa åtgärder som måste vidtas för att skapa balans mellan krigs- och fredsuppgifter. Därav har det framgått att för plutonsofficerare i teknisk tjänst bör tillkomma 120 befattningar inom flottiljverkstäderna samt 150 befattningar inom tillsynstjänsten. Dessa befattningar bör tillkomma genom utbyte av civila tjänster mot tjänster för plutonsofficer. Utredningen har vidare föreslagit att den civila personalen i drivmedelstjänst (35 tjänster) efter hand ersätts med militär personal.

Omvandling av civila tjänster till militära medför pensionsålderssänk- ning. Sänkt pensionsålder innebär i princip högre pensionskostnader. Utredningen har i tidigare sammanhang' beräknat den ungefärliga ökningen av pensionskostnaden till 1,5 procentenheter för varje år avgångsåldern understiger 63 år. Utifrån samma beräkningsgrunder motsvarar den pensionsålderssänkning som här är aktuell en årlig kostnadsökning för varje omvandlad tjänst med 4,5 procentenheter av bruttolönen för tjänsten i fråga. Utredningen antar då att den genomsnitt- liga faktiska avgångsåldern för de civila tjänsterna är 63 år.

Årskostnaden för att omvandla 305 civila tjänster till militära beräknas till ca 0,4 milj. kr.

19.4. Kostnader för rekrytering och utbildning

Utredningen har i det föregående (kap. 17) redovisat erforderliga förändringar i fråga om utbildningsresurser. Därvid har jämförelse gjorts mellan resursbehoven, som beräknats i ett organisationsalternativ och med utgångspunkt i föreslaget rekryterings- och utbildningssystem, och resurstillgången i nuläget. Förändringarna betingas dels av utredningens förslag vad gäller rekryteringsprinciper och utbildningssystem, dels av att det studerade organisationsalternativet inte stämmer överens med nuva- rande organisation. Kostnaderna redovisas här för de organisationsbero- ende förändringarna. Det tillgår så att resursbehovet enligt kapitel 17 jämförs med det resursbehov som uppstår om nuvarande ordning för rekrytering och utbildning bibehålls men anpassning sker i fråga om rekryteringsbehov och elevantal till det organisationsalternativ som legat till grund för utredningens förslag.

' SOU 1969: 33.

Behovet av kommenderingsreserv för elever som går genom skolmäs- siga skeden befinns därvid vara högre i den av utredningen i kapitlen 9— 13 föreslagna utbildningen än vid ett bibehållande av nuvarande utbildning. Skillnaden uppgår till ca 80 yrkesofficerare, 6 regementsoffi- cersaspiranter och ca 85 elever vid gruppchefsskolorna.

Årskostnaden för dessa 80 yrkesofficerare och 6 regementsofficersaspi- ranter beräknas till ca 3,1 milj. kr per år. De 85 gruppbefälsvärnpliktiga orsakar flygvapnet ökade kostnader för värnpliktiga under grundutbild- ning med ca 1,4 milj kr per år. Rese- och traktamentskostnader för yrkesofficerare beräknas öka med ca 1,0 milj. kr per år. Den av utredningen föreslagna förändringen av stambefälsutbildningen medför också att lärarbehovet ökar. Ökningen beräknas till 32' tjänster vilket motsvarar en lönekostnad om ca 1,5 milj. kr per år.

Utredningen har vidare redovisat ett behov av ca 400 utbildnings- tjänster för plutonsofficersaspiranter under praktisk tjänstgöring (jfr kap. 17). Detta behov är föranlett av att utredningen funnit det nödvändigt att aspirantema fullgör praktisk tjänstgöring under viss tid för att uppnå full kompetens för uppgifterna på T- -nivå. Utbildningstjänster för detta ändamål saknas f.n. Det torde dock i praktiken vara så i nuvarande utbildningssystem att nyutbildade plutonsofficerare står under handled- ning viss tid omedelbart efter plutonsofficerskurserna innan de anses ha uppnått full kompetens för plutonsofficersuppgifter. Ett tillskott av utbildningstjänster erfordras sålunda även om nuvarande ordning bibe- hålls. Utredningen anser därför att kostnaderna för de utbildningstjänster som erfordras för att ge aspirantema praktisk tjänstgöring inte bör tas upp som konsekvens av utredningens förslag.

De förändringar i resursbehov som uppkommer vid genomförande av utredningens förslag i fråga om rekrytering, utbildning och utnyttjande av värnpliktigt befäl och reservbefäl är till huvuddelen organisationsbe- roende och kostnadsberäknas därför inte.

Utredningens förslag vad gäller rekryteringsprinciper och utbildnings- system medför således att kostnaderna ökar med ca 7,0 milj. kr per år, varav 1,4 milj. kr avser kostnader för värnpliktiga under grundutbildning. Hälften av kostnadsökningen torde svara mot den föreslagna förstärk- ningen av stambefälsutbildningen. Återstående hälft torde kunna hän- föras till förslagen att i ökad omfattning rekrytera genom sneddning. Ett system som bygger på rekrytering genom sneddning innebär nämligen såväl ökat elevantal som ökat utbildningsomfång jämfört med att motsvarande antal uppgifter rekryteras externt. Detta hänger samman med dels att ju senare vidareutbildning för ett bestämt antal uppgifter påbörjas desto fler elever erfordras (jfr kap. 7), dels att personal som sneddar regelmässigt går genom flera utbildningsskeden än personal som följer normalutbildningsgångar.

Det har framgått av kapitel 14 att utredningen räknar med att ca 375 yrkesofficerare varje år går genom centralt anordnade fortbildningskurser under en—två veckor.

' 16 lärare för yrkesofficersutbildningen och 16 lärare för gruppchefsskolornai plutonsofficersutbildningen (jfr kap. 17).

Rese- och traktamentskostnaderna för elever under fortbildning samt lönekostnaderna för erforderlig lärarkapacitet beräknas till sammanlagt ca 0,4 milj. kr per år.

1 9.5 Kostnader av övergångskaraktär

Utredningen har framhållit i det föregående (avsnitt 19.1) att de årliga kostnadsförändringarna hänför sig till ett läge då förslagen är helt genomförda. Under övergångsperioden uppkommer dessa kostnadsför- ändringar efter hand och i takt med genomförandet. Härutöver uppkom- mer emellertid vissa kostnader av övergångskaraktär som direkt kan förknippas med övergångsåtgärderna.

Utredningen beräknar att det för planläggning m. nr. av omläggning till nytt utbildningssystem åtgår ca fem manår. Lönekostnaden som svarar mot denna insats beräknas till ca 0,4 milj. kr.

Kompletteringsutbildningen, som föreslås genomföras med ca 960 elever i kurser på 1 1/2 — 3 månader orsakar rese— och traktamentskost- nader som uppgår till ca 3,9 milj. kr.

Lärarkostnader härför beräknas inte eftersom kompletteringsutbild- ningen förutsätts kunna genomföras inom ramen för den ökning av lärarresurserna som betingas av införandet av normalutbildningsgångarna.

19.6. Sammanfattning

Utredningens förslag vad gäller rekrytering och utbildning av flygvapnets stambefäl medför således att kostnaderna ökar med ca 7,0 milj. kr per år, varav 1,4 milj. kr avser kostnader för värnpliktiga under grundutbildning. Det ligger emellertid i sakens natur att intäkterna som svarar häremot inte direkt kan uttryckas i ekonomiska termer. Den föreslagna förstärk- ningen av stambefälsutbildningen avses resultera i höjd personell kvalitet. Denna höjning har bedömts erforderlig med hänsyn till befälets uppgifter i krigs— och fredsorganisationen. Förslaget att i ökad omfattning rekrytera genom sneddning väntas också ge effekter av kvalitativ art nämligen att den enskildes motivation för sina arbetsuppgifter ökar när organisationen utformas så att utmärkt kunnande och skicklighet premieras. Detta böri sin tur kunna leda till att förtidsavgången minskar bland flygvapnets yrkesofficerare.

Utredningen har vidare angett vissa åtgärder som erfordras för att bringa balans mellan uppgifterna i krigsorganisationen och uppgifterna i fredsorganisationen. Till dessa åtgärder hör bl. a. systemet att låta personal växla mellan uppgifter 1 yrkestjänst och andra uppgifter samt vissa av förslagen att omvandla f. n. civila tjänster till militära. Åtgärderna innebär merkostnader nämligen dels för erforderlig reserv i samband med växlingen av uppgifter, dels för ökade pensionskostnader. Merkostnader- na beräknas uppgå till sammanlagt ca 1,5 milj. kr per år.

Utredningen har i det föregående (kap. 5) redovisat andra modeller för att innehålla krigsorganisationens behov av personal som är i ständig tjänst i fred. En sådan modell går ut på att öka fredsförbandens personella innehåll i erforderlig omfattning. Antalet fredstjänstgörande

stambefäl behöver i så fall, i det organisationsalternativ som förelagts utredningen, ökas ut med ca 880. En sådan utökning innebär, förutom att antalet fredsuppgifter inte räcker till för att bereda stambefälet adekvat sysselsättning, att trupputbildarfacket bibehålls och att de krigsuppgifter som trupputbildare f.n. avses för också fortsättningsvis besätts med stambefäl. Den innebär vidare att omvandling av civila tjänster iverkstadstjänst inte erfordras samt att systemet att låta personal växla mellan yrkesuppgifter och uppgifter i vakttjänst samt stabs— och expeditionstjänst inte behöver tillgripas.

Lönekostnaderna för att utöka antalet fredstjänstgörande stambefäl med ca 880 torde uppgå till ca 33 milj. kr per år. Utbildningskostnader för ca 880 värnpliktsbefäl undviks. Motsvarande kostnader för utök- ningen av antalet stambefäl tillkommer.

Detta kan jämföras med utredningens förslag som totalt resulterar i merkostnader om ca 8,5 milj. kr per år, varav 1,4 milj. kr avser kostnader för värnpliktiga under grundutbildning, och 4,3 milj. kr i genomförande- kostnader.

Utredningen är medveten om att den modell som här skisseras varken är realistisk eller helt jämförbar med utredningens förslag. En grov jämförelse av kostnaderna ger emellertid en antydan om vilka kvantitati- va effekter som nås med den av utredningen föreslagna ordningen.

Bilaga 1 Förteckning över experter m.m.

För att biträda de sakkunniga med detta delbetänkande har till förfogande stått följande experter m. m. utsedda av departementschefen med stöd av Kungl. Maj: ts bemyndigande. Experter m. ni. som biträtt utredningen i arbetet enligt utredningens ursprungliga uppdrag redovisas i betänkandet Militära tjänstgöringsåldrar (SOU 1969: 33).

Dag för till- Dag för ent- Namn m. m.

kallande ledigande'

18/3 1966 1/10 1972 Numera majoren vid flygvapnet J.E.R. Jägerstedt

31/8 1966 31/3 1968 Numera överstelöjtnanten i flyg- vapnets reserv S. 0. af Geijerstam

11/10 1966 — Numera kaptenen vid flygvapnet A.F.A. Sjöstrand

3/1 1968 — Framlidne överstelöjtnanten vid flyg- vapnet K.V.S. Johnson

7/3 1968 9/2 1970 Översten vid flygvapnet S.R.W. Larsson

10/6 1969 — Översten vid flygvapnet T.G. Junger 1/10 1969 10/11 1972 Numera översten vid flygvapnet C.U. Lundgren

31/3 1970 10/12 1971 Kommendörkaptenen i flottans reserv S.A. Carleson

1/4 1971 30/ 9 1971 Framlidne överstelöjtnanten vid flyg- vapnet A.A. Persson

13/ 9 1971 31/ 10 1971 Numera överstelöjtnanten vid flyg- vapnet B.G. Stenfeldt

13/9 1971 31/10 1971 Numera överstelöjtnanten vid flyg- vapnet S.R. Helgée

1/10 1971 — Numera överstelöjtnanten vid flyg— vapnet N.S. Karlsson

1/ 10 1971 — Numera byrådirektören vid försvarets rationaliseringsinstitut U.C. Cederwall

1/2 1972 — Studierektorn vid flygstaben P.R. Hammarström

' [ förekommande fall.

Bilaga 2 Vissa av utredningen använda begrepp

och förkortningar

1 . Begrepp

Normerande skikt (norm- Det skikt inom en befälsgrupp som är bestäm-

givande skikt)'

Rekryterande skikt'

Krigsflygplan

Normalutbildningsgång

Sneddning

Värnpliktsbefäl

2. Förkortningar

mande för strukturen av befälsgruppen samt innehåller minimibehovet av befäl på viss nivå intill visst högsta åldersläge.

Det antal yngre befäl inom en befälsgrupp som ännu inte uppnått kompetens för norme- rande befattningar.

Flygplan avsedda för attack-, jakt- eller spaningsuppgifter och som ingåri attack-, jakt- eller spaningsdivision.

All utbildning, såväl skolmässig som praktisk, fram till ett för varje kompetensgrupp och yrkesfack bestämt mål.

övergång från en yrkesofficers(kompetens-)grupp till en annan.

lcke ständigt tjänstgörande befäl — dvs. väm- pliktigt befäl och reservbefäl — som tas i anspråk i befattningar t. o. m. nivå K.

ÖB överbefälhavaren CFV chefen för flygvapnet MB militärbefälhavare FFU försvarets fredsorganisationsutredning MTU militära tjänstgöringsåldersutredningen PKU 1968 års personalkategoriutredning

' Jfr punkt 2.3.5 1 Kapitel 2.

2.2. Organisationsenheter inom flygvapnet

bat div

ilj

gr P komp plut to UTK

bataljon division flottilj grupp kompani pluton tropp flygvapnets uttagningskommission

2.3 Skolor, kurser och annan utbildning

ABU AMU AspS AUS BBS BFSU FFSU FGS FL FMU FSU

FÖFS FörGFU GFSU GFU GLU GMU GNU

GS GSU

KAS Kk KOS MHS

allmän bastjänstutbildning allmänmilitär utbildning aspirantskola arméns underofficersskola flygvapnets basbefälsskola begränsad flygslagsutbildning fortsatt flygslagsutbildning försvarets gymnasieskola försvarets läroverk fortsatt marktjänstutbildning fortsatt stridslednings- och luftbevakrringsut- bildning (strilutbildning) förberedande fältflygarskolan förberedande grundläggande flygförarutbildning grundläggande flygslagsutbildning grundläggande flygförarutbildning grundläggande luftbevakningsutbildning grundläggande marktjänstutbildning grundläggande flygnavigatörsutbildning gruppchefsskola grundläggande stridslednings- och luftbevak- ningsutbildning (strilutbildning) kadettskola kompaniofficerskurs kompaniofficersskola militärhögskolan

MHS/FAK militärhögskolan, flyglinjens allmänna kurs MHS/FHK militärhögskolan, flyglinjens högre kurs PBS

PK

POS

RK ROK ROS STRILS TIS UOS

plutonsbefälsskola plutonsofficerskurs plutonsofficersskola regementsofficerskurs reservofficerskurs regementsofficersskola flygvapnets stridsledningsskola typinflygningsskede underofficersskola

2.4. Övriga förkortningar

AFT allmän flygträning amtropp ammunitionstropp asp aspirant batch bataljonschef bijal biträdande jaktledare bimåled biträdande målföljningsledare birrvak biträdande radarövervakare bisavak biträdande spanings- och attackövervakare bitr biträdande BUF bestämmelser för utbildning vid flygvapnet crrjal chefsradarjaktledare exp expedition exptjänst expeditionstjänst ff flygförare tlyglä flyglärare fnav flygnavigatör fpl flygplan förb förberedande

1.vm förste verkmästare

grpbefvpl gruppbefälsvämpliktig grpch gruppchef hkp helikopter höjled höjdmätningsledare

iled identifieringsledare inso instruktionsofficer instr instruktör intkår intendenturkår kat. E 0 (Kategori E 0) fältflygare som inte går genom FÖFS kat. E 1/2 (Kategori E 1/2) fältflygare som går genom halv- årig FÖFS kat. E 1 (Kategori E 1) fältflygare som går genom ett- årig FÖFS kat. E 2 (Kategori E 2) fältflygare som går genom två- årig FÖFS

KC kommandocentral KFÖ krigsförbandsövning kompch kompanichef

kompoff kompaniofficer

lbev luftbevakning lbev plutch luftbevaknirrgsplutonchef lfc luftförsvarscentral

lgc luftförsvarsgruppcentral lt-kurs löjtnantskurs

mil militär milo militärområde mtrl materiel

måled olvak plutbefvpl plutch plutoff rafskrplut re goff rgc RKf RKm rrbi rrjal rrkomp rrvak sb sjvavd stf

stril

tjg

TL

tP tråjal utb

vm Vpltjg äs

målföljningsledare optisk luftbevakningsövervakare plutonsbefälsvämpliktig plutonchef plutonsofficer radiofjärrskriftpluton regementsofficer radargruppcentral regementsofficerskurs, flyglinjen regementsofficerskurs, marklinjen radarjaktledarbiträde i stril 60 radarjaktledare radarkompani

radarövervakare

samband

sjukvårdsavdelning ställföreträdare

stridsledning och luftbevakning tjänstgöring trafikledare transport trådjaktledare utbildning verkmästare värnpliktstjänstgöring ämbetsskrivelse

Befäls-

nivå

1

Generals- personer

[I.

Regements-

befäl

lll.

Kompani—

befäl

lV.

Tjänste- Stampersonal

grad nr Kompani- officerare

Regements- officerare

General' Generallöj tnant1 Generalmajor

_NM

Överste 1. gr Qverste Overstelöj tnant Major3

QWNDF

Kapten4

8 Kaptené 9 Löjtnants ' (] Lö] tnant7 Fänrik”

Plutons— ll befa'l

V. Gruppbefäl 13

————us

| 2 3 4 5 6 7 U 9 o 1 1 3 4 $ 6 7 5 9 0 I

14 15

ÖB.

Försvarsgrenschefer.

3 år efter genomgången MHS allmän kurs.

Efter genomgången truppslagsskola för regementsofficerare. Efter genomgången krigsskola (äldre kurs).

4 år efter genomgången truppslagsskola för kompaniofficerare. Efter genomgången truppslagsskola för kompaniofficerare. Efter genomgången kom paniofficersskola.

Efter genomgången truppslagsskola för plutonsofficerare. Efter genomgången plutonsofficerskurs.

Efter genomgången gruppchefsskola 2.

Vid antagning som elev vid gruppchef sskola 2.

Omfattar även förtids- och pensionsavgången stampersonal. [ undantagsfall reservanställd personal. För reservanställd efter fullgjord andra krigsförbandsövning. För reservanställt kompanibefäl i samband med anställning. För reservanställt plutonsbefal i samband med anställning. Efter frivillig befalsu tbildning.

Efter genomgången kadettskola.

Efter genomgången plutonsbefälsskola.

Pftm' oennmaången gruppchefsutbildning.

Plutons- officerare

Gruppchefer

Fanjunkare9 Sergeant' "

Överfurir' ' Furrr' *

Reserv- officerare' 3 General Generallöjtnant Generalmajor

Överste 1 . gr

" l 4

Överstelöjtnant' " ' !

Kapten' 5 Löjtnant' 6 (Fänrik)

Fanjunkare' 7

Värnpliktspersonal ___/___ Värnplikts— Vpl gruppchefer officerare

Kapten' " Löjtnant' " Fänrik' 9

Fanjunkare' ” Sergeant2 "

Överfurir' " Furir2 ' Korpral

nivå b Bilaga 3 grad-, grupp- och Sammanstallning av enamningar

Förteckning över yttranden som efter remiss avgetts av militära tj änstgörings- åldersutredningen

l. Yttranden till chefen för försvarsdepartementet

Dag för yttrande

Angående

16/1 1967 31/81967 14/6 1968 10/101968 21/11 1968 6/31969 17/11 1970 2/121970

18/121970

28/3 1972 26/101972 25/1 1973 17/4 1973

Flygträningsutredningens betänkande Allmän flygträning (Stencil Fö 1966: 17). Chefens för flygvapnet förslag angående ändrad utbildnings- gång för officersaspiranter. Försvarets skolnämnds förslag angående utbildning i allmänna läroämnen för underofficerare. Chefens för flygvapnet förslag till ny utbildningsgång för reservofficerare i stridslednings— och luftbevakningstjänst. Försvarsdepartementets PM i tjänsteställningsfrågan. Chefens för flygvapnet förslag angående undervisning i allmän- na läroämnen under den förberedande utbildningen till fältfly- gare. Chefens för flygvapnet förslag till införande av sambandsoffi- cerslinje ireservofficersutbildningen. Chefens för flygvapnet förslag till höjning av högsta antagnings- åldern för officersaspiranter i flygförartjänst från nuvarande 22 år till 24 år. Chefens för flygvapnet förslag angående undervisning i allmän- na läroämnen för underbefäl och underofficerare i strids- lednings- och luftbevakningstjänst. 1968 års personalkategorintrednings delbetänkande Personal för tyg- och intendenturförvaltning (SOU 1972: 3). Utredningens om handräckningsvärn liktiga betänkande Hand- räckningstjänst i försvaret (SOU 1975): 53). Chefens för flygvapnet framställning om rekrytering av offi- cersaspiranter rn. fl. år 1973. Synpunkter på behovet av och kraven på flygande personal samt materielreservens storlek för flygplan 37 (PM 1973.03.12).

2. Yttrande till chefen för kommunikationsdepartementet

Dag för yttrande

Angående

14/5 1969 Flygtrafikledningskommitténs delbetänkande Utbildning av flygtrafikledningspersonal (Stencil K 1969: 2).

officer, flyglinjen ___ Sökande Antagna Antal —-—-—- Rekryteringsbehov enligt T chefens för flygvapnet beräkningar 500 —— Il | X 450 , x " I l /Å , X I XX I V X 400 Å- [ X ! x ! x 350 __ [ X I I 300 —— I I I I & I 250 -- [I N__— I *J 200 —— 150 __ 100 —— 50 __ 0——'X/%"i'llilll

! | | 0 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 År

officer, marklinjen

Resultat av rekrytering till regements-

_o_o_

Antal

60 "

50 "

40 -—

30 —*-

20 _—

10 -—

O—l—N—tlllll

0 62 63

64 65 66 67

Sökande Antagna

Rekryteringsbehov enligt chefens för flygvapnet beräkningar

[ l 1 I I

| 68 69 70 71

Resultat av rekrytering till plutons- officer, stril

Antal

100 ne

___ Sökande _ Antagna

_._.— Rekryteringsbehov enligt chefens för flygvapnet beräkningar

O_WI % | = | l 1 I _l l % , | 0 626

i | | | I | | 3 64 65 66 67 68 69 70 71 72 År

Bilaga 8 Resultat av rekrytering till plutons- officer, signal

Antal ——-— Sökande T Antagna __ ————— Rekryteringsbehov enligt chefens för flygvapnet beräkningar -— : 200 —— Xl —— : __ i l —— : __ i K 150 " X __ X xl "' R __ : ll : /I i —— : , x _ :f- l / 100 "' v / K / ...- Xx / __ V/ 50 " __ .X. 04 4: : : : : : : : ' J: : ) : 0 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 År 404 SOU 1973: 34

Antal ——-—- Sökande

+ __ Antagna

__ —----— Rekryteringsbehov enligt

chefens för flygvapnet beräkningar

100 —- 50 "

O—W'r : : : : : : : : : :

0 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 År

Bilaga 10 Resultat av rekrytering till fältflygare

—— — Sökande

_ Antagna

Antal _. —-—- Rekryteringsbehov enligt T chefens för flygvapnet beräkningar 1300 —- X XX /AX 1200 —- x / Xl 1100 __ x/hx xll l

i

1000 __ i ,

i 900 _. i 800 —- 700 _- soo —- 500 -- 400 __

300 --

200 —

100-

l

oa—N::::::::::: o 62 63 64 65 66 67 se 69 70 7172 Å,

Bilaga 1 1 Resultat av rekrytering till reservofficer

i marktjänst

_ — _ Sökande

_— Antagna

Antal ._._._ Rekryteringsbehov enligt ? chefens för flygvapnet beräkningar " A

150 " / XX

100 —- [*x

o—i—JV:1:::::::::%

[ 0 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 År

I de följande punkterna redovisar utredningen exempel på befälsbefatt- ningar i krigsorganisationen som enligt gällande planläggning avses besättas med personal ur flygvapnet. En fullständigare redovisning lämnas i särskild, hemlig bilaga. Befattningar (utom befattningar i sambands- tjänst) i högkvarteret, militärområdesstaber (inkl. Gotlands militärkom- mandostab), flygstridsledarstaber och attackeskaderstab har dock inte tagits med i denna sammanställning. För dessa senare, i det följande utelämnade, befattningar har utredningen 'inte närmare granskat och övervägt nivågrupperingen utan utgått från den nivågruppering som framgår av P-tabeller gällande fr. o. m. den 1 juli 1972.

Benämningarna på krigsbefattningarna hade då denna bilaga utarbeta- des ännu inte överallt hunnit ändras till full överensstämmelse med tjänsteställningssystemet. I de följande punkterna tar utredningen upp huvuddelen av exemplifierade krigsbefattningar med benämningar enligt gällande P-tabeller. För befattningar i sambandstjänst inom högkvarteret hänför sig benämningarna däremot till nytt förslag till P-tabeller för år 1973/74.

] Befattningar för personal på aktiv stat 1.1 Befattningar på nivå B och högre

Chef luftförsvarssektor Chef sektorstab Flygchef Chef strilavdelning Chef basavdelning Stridsledningsofficer i sektorstab Luftbevakningsofficer i sektorstab Radarofficer i sektorstab Chef underrättelseavdelning i sektorstab Chef spaningsavdelningi sektorstab Chef ledningsstab

Chefsjaktledare

Chef strilbataljon Jaktledare Chefsluftbevakningsledare Chef strilbataljonsstab Chef och stf chef basbataljon Chef baskompani Sambandsbefäl i högkvarteret Chef och stf chef i sambandsavdelning i milostab Chef sambandsavdelning i E 1 stab Chef sambandsavdelning i sektorstab Chef sambandskompani Divisionschef

1.2 Befattningar på nivå K

Chefsradarjaktledare Radarjaktledare i datastridsledning Chefsåterledare Spanings- och attackövervakare (Savak) Radarövervakare Identifieringsledare Luftbevakningsledare

Chef och stf chef radarkompani Chef och stf chef stationskompani Chef klargöringspluton Chef flygplantropp Chef och stf chef flygplanteletropp Chef materieltropp Chef verkstadskompani Chef televerkstadspluton Chef stabskompani i flygverkstad Stf chef sambandsavdelning i E 1 stab Chef sambandspluton i E 1 stab Sambandsofficer sambandsavdelning i sektorstab Chef sambandsdetalj i strilbataljon Chef sambandspluton ibasbataljon Chef sambandscentraltropp i vissa baskompanier Chef fjärrskriftpluton Stf divisionschef Gruppchef i flygdivision Chef och stf chef sambandsflygdivision Chef spaningsflyggrupp Chef flygtransportgrupp Flygtransportförare

Helikopterförare

1.3 Befattningar på nivå P

Chefsjaktledarbiträde Återledare

Bitr. radarövervakare Målföljningsledare Radarjaktledare i talstridsledning Stf chef sambandspluton i strilbataljon Rotechef

Flygförare i division

1.4 Befattningar på nivå T

Radarjaktledarbiträde Trådjaktledare Höjdmätningsledare Trådjaktledarbiträde

Elektrotekniker stril

Räddningsledare Chef brandtropp Chef flygfältspluton Stf chef klargöringspluton Stf chef flygplantropp Stf chef materieltropp Stf chef flygplanteletropp Chef ammunitionsförrådstropp Chef sambandscentraltropp ibasbataljon Chef specialtropp i sambandskompani Chef signaltrafiktropp i sambandskompani

2 Befattningar för personal [ reserven 2.1 Befattningar på nivå K

Chef personaldetalj i sektorstab Basofficer i sektorstab Underrättelseofficer i sektorstab Chef expeditionsavdelning i sektorstab Bitr. spanings- och attackövervakare Stf chef stabskompani i ledningsstab Stf chef radarkompani Chef och stf chef luftbevakningskompani Chef basbatalj onsstab Chef KC-pluton (KC = kommandocentral) Chef och stf chef skyddskompani Sambandsbefäl i högkvarteret Klassningsbefäl sambandskompani Stf chef sambandskompani Sambandsofficeri E 1 stab

Stf chef fjärrskriftpluton Chef radiofjärrskriftpluton

2.2 Befattningar på nivå T (förutsätter förtidsavgångna yrkesbefäl från nivå T)

Bitr. jaktledarbiträde Chefsluftbevakningsledarbiträde

3 Befattningar för värnpliktiga officerare 3.1 Befattningar på nivå P

Flygnavigatör i lätt attackdivision Chef radiakdetalj isektorstab Bitr. underrättelseofficer i sektorstab Instruktionsofficer vid luftbevakningskompani Chef vaktpluton Stf chef KC-pluton Chef förplägnadspluton Chef transportpluton i basbataljon Chef drivmedelstransportpluton Stf chef sambandspluton ibasbataljon Stf chef radiofjärrskriftpluton

3.2 Befattningar på nivå T

Flygnavigatör i spaningsflyggrupp Stabsunderofficer i sektorstab och strilförband Chef underrättelsebearbetningsdetalj isektorstab Chef och stf chef förplägnadstropp Chef och stf chef transporttropp Chef expeditionsdetalj i strilbataljon Stf chef vaktpluton Bitr. vakthavande officer i KC-kompani Stf chef flygfältspluton Stf chef förplägnadspluton Stf chef transportpluton ibasbataljon Sjukvårdsunderofficer i basbataljon Stf chef drivmedelstransportpluton Klargöringschefsbiträde Stf chef sambandsgrupp i E 1 stab Chef sambandstropp i stabskompani i strilbataljon Chef linjetropp i sambandspluton Chef radioförmedlingsgrupp Chef sambandstropp i verkstadsförband

Bilaga 13 Behov av förstärkning av divisionerna

i krig och fred

1 Behov av förstärkning av divisionerna i krig

Den tillgängliga flygtiden på moderna krigsflygplan (flygplan 37) begränsar antalet utbildade förare vid divisionerna till ca 285 (lätt attack oräknad). Detta innebär att jakt- resp. attackdivisionerna i krig kommer att bestå av ca 16 och krigsspaningsdivisionerna av ca 10 förare. Utrymme för särskild mobiliseringsreserv saknas. Angivet antal förare uppfyller enligt utredningens mening inte ett operativt önskvärt antal förare för maximal insats av divisionerna. Omständigheter som talar för att antalet förare borde vara större än 16 resp. 10 föreligger. Utredningen finner detta allvarligt särskilt med hänsyn till det iframtiden minskande antalet divisioner.

Utredningen har prövat olika vägar att — mot bakgrund av anmälda erfarenheter inom flygvapnet — tillförsäkra divisionerna ökade insatsmöj- ligheter och därvid i första hand undersökt möjligheterna att . avlasta förarpersonalen från — även kvalificerat — förberedelse— och

planläggningsarbete före företag så att förarnas kapacitet så långt möjligt kan koncentreras till insatsen i luften . tillföra divisionerna personal som kan insättas i enklare företag och härigenom ersätta eller avlösa ordinarie förare vid vakans, kortare sjukdom och hög belastning och som kan utföra t. ex. förflyttnings- flygningar av krigsflygplan. De fredsbefattningar som närmast skulle kunna motsvara sådana krigsuppgifter är divisionsadjutant, s'nnulatorinstruktör och ännu inte helt färdigutbildade (krigsplaceringsbara) elever. Om förutsättningarna för personal med nämnda uppgifter i fredsorganisationen att i krig förstärka divisionernas insatskapacitet får utredningen anföra följande.

Divisionsadjutant

Enligt nuvarande organisation tjänstgör yngre regementsofficer i deltids- befattning som divisionsadjutant. Genom tillkomst av långtidsanställda kompaniofficerare i flygtjänst skulle äldre kompaniofficer då han lämnar flygtjänst vid krigsdivision kunna övergå till sådan arbetsuppgift.

Äldre kompaniofficer i divisionsadjutantbefattning synes väl lämpad att delta i kvalificerat planläggningsarbete före företag. Han kan dessutom om hans fysiska förutsättningar medger detta även utnyttjas som förare vid enklare företag och förflyttningsflygning.

Simulatorinstruktör I nuvarande organisation finns sex tjänster för simulatorinstruktör. För uppgifterna som simulatorinstruktör bör avses äldre kompaniofficer i flygförarfacket.

Äldre kompaniofficer i simulatorinstruktörsbefattning synes liksom divisionsadjutanten väl lämpad att delta i planläggningsarbete före företag.

Elever under utbildning Elevernas grundläggande flygslagsutbildning genomförs under TIS och GFSU under en tid av ca 24 månader varav ca 320 flygtimmar. Krigsplacering vid division sker först efter genomgången GFSU.

Utbildningen sker med stegrad svårighetsgrad. Under den senare delen av utbildningen bedöms eleverna ha god grund för att delta i planlägg— ningsarbete före företag. De har också — trots att de inte är fullt utbildade och därför ännu inte kan krigsplaceras som förare vid division — en sådan successivt ökande utbildningsstandard att de bedöms kunna utföra vissa enklare företag och kunna utföra förflyttningsflygningar. Eleverna bedöms således kunna förstärka divisionerna efter det att de uppnått ca 185 flygtimmar på krigsflygplan dvs. under de sista ca nio månaderna av GFSU.

Utredningen föreslår att divisionsadjutanter och simulatorinstruktörer (kompaniofficerare i flygförarfacket som lämnat flygtjänsten vid krigs- division) samt elever under de sista ca nio månaderna av GFSU krigsplaceras i en särskild reservgrupp vid divisionerna (lätt attack oräknad). Divisionema skulle härvid erhålla en förstärkning för planlägg- ningsarbete, enklare företag och förflyttningsflygningar enligt följande tabell.

Division Per division Antal Summa div. Divisions— Simulator- Elev under adjutant instruktör senare del av GFSU Jakt 1 1 ca 1 8 24 Attack 1 1 ca 1 6 18 Spaning 1 ca 1 3 6 ” 1 ca 1 3 6 Alla div summa 17 17 ca 20 20 ca 55 Härvid bör samtliga itabellen redovisade (eleverna under GFSU dock i begränsad utsträckning) kunna utnyttjas för planläggning före företag. Elever under GFSU och divisionsadjutanter med fysiska förutsättningar för fortsatt begränsad flygtjänstgöring bör kunna utnyttjas som förare vid enklare företag och kunna genomföra förflyttningsflygningar.

2 Behov av förstärkning av divisionerna ifred

Utredningen har vid sina överväganden kommit fram till att någon särskild truppslagsskola inte bör tillkomma för flygförarpersonalen. En förutsättning för utredningens ställningstagande är härvid att FFSU- tjänsten kan bedrivas enligt de riktlinjer som utredningen beskriver i kapitel 10. Utredningen har med ledning av underlag från chefen för flygvapnet och egna bedömningar granskat möjligheterna att bedriva FFSU-tjänsten enligt dessa riktlinjer och därvid kommit fram till att detta är möjligt endast under förutsättning att divisionerna i fred förstärks med särskild personal för stimulatorinstruktörstjänst och för vissa andra uppgifter som åvilar divisionerna.

Vid granskningen av divisionernas möjligheter att bedriva FFSU- tjänsten enligt de i kap. 10 redovisade riktlinjerna har utredningen gjort beräkningar omfattande . bedömd erforderlig arbetstid för personalens FFSU-utbildning . bedömd erforderlig arbetstid för övriga arbetsuppgifter vid divisioner-

na (exkl. simulatorinstruktörstjänst) . bedömd tillgänglig arbetstid vid divisionerna . bedömd erforderhg arbetstid för simulatorinstruktörstjänst.

Beräkningarna visar att det föreligger ett behov i fredsorganisationen av en befattningshavare för planläggning och förberedelser av såväl flygtjänst som annan verksamhet vid division. För sådana uppgifter hari chefens för flygvapnet fredsorganisationsförslag räknats med en särskild befattningshavare — flygförberedare (kompaniofficer) — per division. I förslaget räknades dock med att denne befattningshavare skulle ingå i flygavdelningen.

Tjänstgöringsåldersutredningen anser att vid var och en av fredsdivisio- nerna (lätt attack oräknad) bör tillkomma en särskild befattning för divisionsadjutant. Härvid erfordras inte de av chefen för flygvapnet föreslagna flygförberedelserna vid flottiljernas flygavdelningar. För de arbetsuppgifter som bör åvila divisionsadjutanten (jfr punkt 3 i det följande) synes äldre kompaniofficer som inte längre bör vara placerad som förare vid divisionen vara väl lämpad.

Om behovet av simulatorinstruktörer har utredningen konstaterat följande.

Som framgår av punkt 1 finns i nuvarande organisation tjänster för sex simulatorinstruktörer (kompaniofficerare). Dessa tjänster täcker f. 11. inte behovet av sådana instruktörer. Övrigt instruktörsbehov fylls i dagsläget med förare ur divisionerna som fullgör instruktörsuppgifterna vid sidan av sina föraruppgifter. För att möjliggöra sådan dubbeltjänst är det nödvändigt att för en sirnulatorinstruktörsuppgift kontinuerligt hålla åtta förare i instruktörstrim. Erfarenheterna av systemet är enligt chefens för flygvapnet uppfattning mindre goda eftersom det stora behovet av instruktörer medför att de inte erhåller tillräcklig rutin och förmåga att utnyttja sirnulatormaterielen på rätt sätt. Personalläget vid divisionerna medför dessutom att relativt unga förare med alltför ringa systemerfaren- het måste utnyttjas som instruktörer.

Flygsimulator för flygplan 37 kommer att vara mera komplicerad än

tidigare simulatorer. Detta kommer att ställa ökade krav på simulator- instruktören. Om simulatorflygning skall ge önskad effekt bedömer utredningen att instruktörsverksamheten måste utföras av särskild perso— nal med sådan tjänst som huvuduppgift. Utredningen anser därför att särskilda befattningar för simulatorinstruktörer bör tillkomma. Eftersom simulatorinstruktören bör ha stor flygerfarenhet synes äldre kompani- officerare vara väl lämpade för dessa befattningar då de lämnar flygtjänsten vid division. Enligt underlag som inhämtats från chefen för flygvapnet bedöms behovet av årlig instruktörstid vid jakt- resp. attackdivision typ 37 komma att omfatta ca 1100 timmar. Detta tillsammans med de uppgifter i övrigt som bör åläggas simulatorinstruk- tören (jfr punkt 3 i det följande) gör det enligt utredningens mening klart motiverat att tillföra organisationen en simulatorinstruktör per division.

3 Arbetsuppgifter ifred för divisionsadju tant och simulatorinstruktör 3.1 Divisionsadjutant

Av utredningen föreslagen divisionsadjutant bör i fred biträda divisions- chefen med kvalificerade lednings- och planläggningsuppgifter. Med hänsyn till avsedd krigsplacering som chef för divisionens reservgrupp bör han härutöver i stor utsträckning ägna sig åt operativt planläggningsarbete och övriga uppgifter som knyter an till krigsuppgiften. [ den mån hans fysiska förutsättningar så medger bör han kvarstå i begränsad flygtjänst för att bibehålla användbarhet som förare isåväl fred som krig.

Med hänsyn till krigsuppgifterna bör fredstjänsten innefatta begränsad flygtjänst på krigsflygplan, flygning i simulator, deltagande i krigs- övningar (motsv.), taktiska studier, operativ planläggning, säkerhetsmate- rielövningar, markstridsutbildning, genomgångar och reglementstudier (främst vad rör flygtjänstfrågor), studiebesök samt fysisk träning.

Utredningen har bedömt att angivna uppgifter bör omfatta ca 850 timmar. Återstående arbetstid ca 750 timmar bör utnyttjas för kvalifice- rade fredsarbetsuppgifter vid divisionen.

Om begränsad flygtjänst på krigsflygplan inte är möjlig bör divisionsad- jutanten fullgöra flygtjänst på sambandsflygplan. Härigenom vinns dels att han i krig kan genomföra förflyttningsflygning i samband med planläggningsuppdrag vid annan än ordinarie bas, dels att framtida ev. överflyttning till transport- eller helikoptertjänst möjliggörs. Vid alterna- tivet flygtjänst på sambandsflygplan frigörs ca 150 timmar för övriga fredsarbetsuppgifter vid division.

3. 2 Simulatorinstruktör

Av utredningen föreslagen simulatorinstruktör bör med hänsyn till avsedd krigsplacering i divisionens reservgrupp jämsides med fredsuppgif- ten i simulatortjänst fullgöra återkommande tjänstgöring vid division främst i samband med övningar och tillämpade företag så att han vidmakthåller kunskaperna i operativt planläggningsarbete. Flygtjänst på sambandsflygplan bör likaledes fullgöras. Utredningen har bedömt att

flygtjänsten och tjänstgöringen för upprätthållande av krigsplaceringsdug- ligheten bör omfatta ca 500 timmar. Återstående arbetstid ca 1 100 timmar erfordras för simulatorinstruktörstjänst.

Om simulatorinstruktören inte fullgör flygtjänst frigörs ca 120 timmar för övriga arbetsuppgifter vid division.

Bilaga 14 Överslagsberäkning av behovet år 1980 av stampersonal för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga

1. I fråga om instruktörsbehovet per utbildningsenhet har utredningen utgått från samma princip som den som legat till grund för nu gällande befälsorganisation vid armén. Omsatt på flygvapnets förhållanden innebär detta att vid varje utbildningsenhet om 30—35 man bör finnas fyra instruktörer av vilka minst en är kompaniofficer och återstående är plutonsofficerare. _

2. Med utgångspunkt i krigsbehovet av värnpliktiga gruppchefer och värnpliktiga meniga i 1980-talets krigsorganisation samt i att dessa omsätts efter 8 eller 27 år har utredningen räknat fram ett årligt inkallelsebehov (utbildningsbehov) av värnpliktiga per år för 1980-talets fredsorganisation. Detta uppgår till 3 627 värnpliktiga inkl. 285 man för rekrytering av fast anställd personal. Det årliga utbildningsbehovet av värnpliktiga förutsätts kunna delas upp på 116 utbildningsplutoner för allmänmilitär utbildning, varvid räknats med genomsnittligt 32,5 värnpliktiga per pluton.

3. Enligt chefens för flygvapnet förslag (1971.ll.25) till modifierad värnpliktsutbildning omfattar den allmänmilitära utbildningen för huvud- delen av de värnpliktiga inkl. reservtid (124 + 161 + 300 =) 585 timmar/värnpliktig. Utredningen utgår från att inom trupputbildningsverksamheten ett befäl på aktiv stat kan vara tillgängligt för trupputbildningsverksamhet ca 1 300 timmar/år. Varje yrkesofficer kan då teoretiskt genomföra W? = 2,22 omgångar allmänmilitär utbildning per år. För allmänmilitär utbildning av den totala årsklassen värnpliktiga krävs därför överslags- mässigt befäl för 2,—2—2= 52,3 plutoner eller överslagsmässigt 53 plutonchefer (kompaniofficerare) 159 instruktörer (plutonsofficerare)

4. Det i föregående punkt framräknade instruktörsbehovet täcker behovet för allmänmilitär utbildning under grundutbildningen av värn- pliktiga. För repetitionsutbildning främst i samband med krigsförbands- övningar har jämlikt försvarsdepartementets promemoria (februari 1971) angående höjning av pensionsåldern för militär personal (PM 71) flygvap- net börjat tillföras tjänster för repetitionsövningsinstruktörer.

Tjänstgöringsåldersutredningen utgår i det följande från att flygvapnets behov av repetitionsövningsinstruktörer i 1980-talets fredsorganisation uppgår till

1 1 kompaniofficerare och 16 plutonsofficerare.

5. Behovet år 1980 av stampersonal för allmänmilitär utbildning av handräckningsvärnpliktiga har av MTU beräknats med utgångspunkt i utredningens om handräckningsvärnpliktiga (UH) betänkande (SOU 1972: 53). UH räknade i alternativ 2 med en årlig tilldelning av handräcknings- värnpliktiga till flygvapnet om ca 870. Efter förändringar av flygvapnets fredsorganisation i huvudsak i enlighet med direktiven till försvarets fredsorganisationsutredning torde enligt MTU överslagsberäkningar mot- svarande antal omkring år 1980 vara ca 750. Detta årliga utbildningsbe- hov förutsätts kunna delas upp på 23 utbildningsplutoner för allmänmili- tär utbildning varvid räknats med i genomsnitt 32,5 värnpliktiga per pluton. Enligt UH förslag bör den allmänmilitära utbildningen av handräck- ningsvärnpliktiga omfatta ca 9 veckor/värnpliktig. MTU utgår från att befäl på aktiv stat är tillgängligt för trupputbild- ningsverksamhet 32,5 veckor/år. Varje yrkesofficer kan då teoretiskt genomföra —'— = 3,6 omgångar allmänmilitär utbildning per år. För allmänmilitär utbildning av den totala årsklassen handräckningsvämplikti- ga krävs därför överslagsmässigt befäl för :F = 6,4 plutoner eller överslagsmässigt ,

7 plutonchefer (kompaniofficerare) 19 instruktörer (plutonsofficerare)

6. Tjänstgöringsåldersutredningens förslag att de nuvarande trupput- bildaruppgifterna skall fördelas på personal inom övriga yrkesfack (utom flygförarfacket) innebär bl. a. att personalen inom dessa yrkesfack kontinuerligt måste växla mellan uppgifterna inom det egna yrkesfacket och instruktörsuppgifterna i allmänmilitär utbildning. Utredningen finner det vara nödvändigt att räkna med viss reserv för bortfall av arbetstid (omställning, förberedelser m. m.) i samband med att personalen växlar från yrkestjänst till instruktörstjänst i allmänmilitär utbildning. Behovet av reserv för detta ändamål beräknar utredningen till 5 % av det totala behovet av instruktörer för allmänmilitär utbildning dvs. för

kompaniofficerare 5 % av 53 + 11 + 7 = 3 plutonsofficerare 5 % av 159 + 16 + 19 = 10

7. Det totala behovet av personal för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga uppgår enligt här redovisade överslagsberäkningar till

kompaniofficerare 53 + 1 1 + 7 + 3 = 74 plutonsofficerare 159 + 16 + 19 + 10 = 204

Bilaga 15 Överslagsmässig fördelning av stambefälsuppgifterna i allmänmilitär utbildning (AMU) av värnpliktiga på yrkesfacken (utom flygförarfacket) Yrkes— Befälsnivå fack _ , . . . K-mva P-mvå T-mva ungef. % fördelning ungef. % fördelning ungef. % fördelning antal av AMU- antal av AMU- antal av AMU- krigsupp- uppgif- krigsupp- uppgif- krigsupp- uppgif- gifter terna gifter terna gifter terna Striltjänst 320 40 26 100 40 9 285 15 26 Sambandstjänst 95 12 8 25 10 3 65 4 6 Motor- och rädd- ningstjänst 0 0 0 0 0 19' 210 11 19 Teknisk tjänst 380 48 31 130 50 12 1 330 70 119 Summa 795 100 651 255 100 43 1 890 100 170

' Varav ca 10 som plutonchefer oc fördelning av instruktörsuppgifterna räddningstjänst en lämplig sammansättning (jfr

2 Återstående ca 10 plutonchefsuppgifter bes och räddningstjänst.

h övriga som instruktörer. Sistnämnda avsteg från principerna för i AMU betingas av behovet för att ge yrkesfacket motor- och även kap. 12).

ätts med kompaniofficerare på P—nivå från facket motor-

utbildning inom flygvapnet

] Utbildningsmål för pluronsofficersurbildningen1

För den allmänmilitära utbildningen av plutonsofficerare i stril- och sambandstjänst samt flygtekniker är nuvarande mål att ge eleverna _ god kunskap om principerna för markförsvaret i stort vid flygvapnets krigsförband — någon förmåga att leda plutons (motsv.) försvar (förberedelser och strid i motståndsnäste) — förmåga att föra pluton i sluten ordning samt att leda inre tjänst — förmåga att föra grupp (motsv.) vid försvar samt patrull och postering — någon förmåga att som instruktör leda allmänmilitär utbildning främst under repetitionsövningar vid mobiliserat förband eller i krig — god personlig färdighet.

Utbildningen genomförs så att eleverna från början och efter hand i ökande grad får utöva befäl och ställs inför chefsuppgifter i syfte att snabbt utveckla deras ledaregenskaper.

Utbildningsmålet kan sammanfattas till att eleverna får — någon förmåga som nästeschefi krig samt — någon förmåga som instruktör vid allmänmilitär utbildning av värnplik-

tiga under repetitionsutbildning. För utbildningen av plutonsofficerare tillhörande kategorin trupput- bildare är nuvarande mål i stort att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de kan tjänstgöra i fred vid flottilj (motsv.)

som instruktörer vid enskild utbildning och utbildning av skytte- och kulsprutegrupp (postering, patrull) under de värnpliktigas soldatutbild- ning,

som biträdande instruktörer vid markstridsutbildning av fast anställd militär och civilmilitär personal samt

ikrig vid basförband (motsv.), som ställföreträdande chefer för vaktpluton (motsv.) och transport— pluton.

1 Lämnade uppgifter avser läget 1972.07.01.

Målet för allmänmilitärutbildning av fältflygare är att bibringa dem den militära utbildning som erfordras för tjänsten i plutonsofficersgrader- na vid flygförband.

2 Utbildningsmål för kompaniofficersutbildningenl

Målet för den allmänmilitära utbildningen av kompaniofficerare i flyg-, stril— och sambandstjänst är att eleverna skall kunna tjänstgöra som nästeschef vid försvar av arbetsplats, förläggning och motsvarande samt som gruppchef vid utbildning av värnpliktiga under repetitionsutbildning. Dessutom bibringas eleverna under allmän befälsutbildning någon för- måga som plutonchef vid allmän soldatutbildning. Målet för mästarpersonalens allmänmilitära utbildning är att bibringa eleverna - fördjupad kunskap om principerna för markförsvar vid flygvapnets krigsförband, — någon förmåga att organisera, förbereda och leda försvar inom kompanis (motsv.) område, — förmåga att förbereda och leda strid inom motståndsområde, — någon förmåga att leda allmänmilitär utbildning vid pluton-kompani under repetitionsövningar, vid mobiliserat förband eller i krig. För utbildning av kompaniofficerare tillhörande kategorin trupputbil- dare är målet följande. 1 truppföring: God förmåga som plutonchef vid försvar av flygbas och anläggning. 1 trupputbildning: Förmåga som plutonchef (lärare och instruktör) vid befäls- och värnpliktsutbildning.

3 Utbildningsmål för regemen tsofficersutbildningen2

Målet för allmänmilitär utbildning av regementsofficerare är att — ge färdighet att föra befäl över trupp under freds- och krigsförhållan- den — ge färdighet att leda strid och därmed sammanhängande verksamhet inom motståndsområde och i motståndsnäste samt = ge förmåga att leda lektioner och enklare övningar i markstridstjänst för värnpliktiga.

1 Lämnade uppgifter avser läget 1972.07.01. 2 Lämnade uppgifter avser läget 1973.01.01.

Bilaga 17 Utbildningen i allmänna läroämnen i nuvarande yrkesofficersutbildning inom flygvapnet

Principerna för nuvarande utbildning1 (kompletteringsutbildning) i all- männa läroämnen i flygvapnets yrkesofficersutbildning redovisas kortfat- tat i de följande punkterna.

] Regemen tsofficerare

Som regementsofficersaspiranter antas endast sökande som gått genom fullständig studiekurs årskurs 3 i gymnasieskolan. Sökande som härvid saknar slutbetyg i matematik och/eller fysik kompletterar kunskapemai dessa ämnen under utbildningen till regementsofficer. Kompletterings- utbildningen är inlagd under GFU resp. GMU samt under RK 1 och bedrivs delvis på fritid.

Fältflygare som getts möjlighet gå genom utbildning till regements- officer bedriver, beroende på förkunskaper och andra förutsättningar, under ett eller — vilket hitintills varit det normala — två år studier vid försvarets gymnasieskolas tre-åriga naturvetenskapliga linje. Efter genom- gångna godkända studier vid försvarets gymnasieskola beordras dessa kadetter till den första regementsofficerskursen (RK 1) vid flygvapnets krigsskola. Motsvarande utbildning i allmänna läroämnen har också bibringats de kompaniofficerare i sambandstjänst som har getts möjlighet gå genom regementsofficersutbildning.

2 Kompaniofficerare

Kompaniofficersaspirant som inte gått genom två-årig gymnasieskola på social linje går före kommendering till kompaniofficerskurs genom erforderlig kompletteringsutbildning. Denna omfattar ett eller två läsår vid försvarets gymnasieskolas två-åriga sociala linje.

1 Lämnade uppgifter avser läget 1972.07.01.

3 Plu tonsofficerare

Mål för och omfattning av den utbildning i allmänna läroämnen som f. n. är inlagd i plutonsofficersutbildningen är något olika för strilpersonal på ena sidan och på andra sidan övriga yrkeslinjer för plutonsofficerare. De grundläggande bestämmelserna för utbildningen återfinns i Kbr den 30 september 1966 ”Bestämmelser för utbildning i allmänna läroämnen för krigsmaktens plutonsofficerare".

3.1 Plutonsofficerare (utom i striltjänst)

Undervisningen syftar till att bibringa eleverna de kunskaper som erfordras för att de dels under utbildningen till plutonsofficer skall kunna tillgodogöra sig olika slag av yrkesutbildning, dels efter avslutad utbildning skall kunna utöva befäl och tjänstgöra som utbildare.

Utbildningen i allmänna läroämnen omfattar en kompletteringsdel och en påbyggnadsdel. Härtill kan komma den ytterligare specialinriktade utbildning i allmänna läroämnen som erfordras som grund för särskild yrkesutbildning. Kompletteringsdelen är avsedd för elever som inom det allmänna skolväsendet inte har gått genom endera av linjerna g, h, t, m eller 5 i grundskolan eller inhämtat motsvarande kunskaper. Försvars- grenschef bestämmer den enskilde elevens behov av att gå genom utbildningens kompletteringsdel.

Påbyggnadsdelen är avsedd för samtliga elever. Utbildningen i allmänna läroämnen skall i huvudsak följa nedanstående timplan.

Ämne Antal timmar i Antal timmar i kompletteringsdelen påbyggnadsdelen

Svenska 80 80 Engelska 1 10 50 Matematik 140 80 Samhällskunskap — 80 Historia 70 — Fysik 80 60 Ergonomi — 50 Etik — 20

Summa 480 420

Utbildningen i allmänna läroämnen av signalister och trupputbildare inom flygvapnet sker vid F 14 i Halmstad. Undervisningen följer i huvudsak de timplaner Kungl. Maj:t fastställt. l ämnena svenska och engelska har det angivna timtalet något ökats, då elevernas i många fall bristfälliga skolunderbyggnad bedömts motivera detta. Undervisningen i allmänna läroämnen har av pedagogiska skäl varvats med övrig utbildning. Det har nämligen inte ansetts lämpligt att undervisa eleverna alltför många timmar i en följd i teoretiska ämnen. Samtliga elever läser både kompletterings- och påbyggnadsdel. Alla undervisas således 420 resp. 480 timmar.

Enligt utredningens bedömning ger påbyggnadsdelen av utbildningen i vissa ämnen kunskaper halwägs till den två-åriga gymnasieskolans sociala linje.

3.2 Plutonsofficerare i striltjänst

I skrivelse av den 11 juni 1970 till Kungl. Maj:t hemställde chefen för flygvapnet att undervisningen i allmänna och tekniska läroämnen under utbildningen till plutonsofficer och kompaniofficer i stridslednings— och luftbevakningstjänst finge bedrivas i enlighet med läroplan motsvarande dåvarande teknisk fackskola, teleteknisk gren. Ställning till chefens för flygvapnet förslagi detta ärende har inte tagits.

Utbildningen av strilpersonal i allmänna läroämnen följer f. n. i huvudsak Kungl. Maj:ts bestämmelser från år 1966. Den bedrivs vid förberedande fältflygarskolan (FÖFS). Chefen för flygvapnet har dock ökat ut timantalet i vissa ämnen, främst matematik och fysik, varigenom den totala utbildningstiden blir 1 180 timmar. Samtliga befälsaspiranter deltar både i kompletterings— och påbyggnadsdelens undervisning som sker i en följd. Varvad undervisning av den typ som förekommer i Halmstad äger inte rum.

4 Fältflygare

För fältflygaraspiranter är utbildning i allmänna läroämnen anordnad vid förberedande fältflygarskolan (FÖFS) under ett halvt upp till två läsår. Utbildningstiden är beroende av elevernas förkunskaper i allmänna läroämnen. Ett mindre antal fältflygaraspiranter (den s. k. kategorin E 0) har vid antagningen haft sådan skolunderbyggnad att de inte behövt gå genom FÖF S.

Utbildningsmålet vid FÖFS är att eleverna vid skolans slut skall ha kunskaper som motsvarar fullständigt genomgången årskurs 1 av gymna- sieskolans naturvetenskapliga linje samt i matematik och fysik större delen av årskurs 2 i samma gymnasielinje.

5 Mästare

I nuvarande mästarkurs ingår viss utbildning i allmänna läroämnen, främst (180—200 timmar) i matematik och fysik samt engelska (30 timmar). Som förberedelse till mästarkurs kan flygtekniker frivilligt och på fritid (korrespondensstudier) bättra på sina kunskaper i matematik och fysik.

6 Flygtekniker

I flygteknikerutbildningen såsom den organiseras jämlikt ”Provisorisk ändring av BUF III, kap. B” är inlagd undervisning i allmänna läroämnen dels under den gemensamma, centraliserade utbildningen (matematik och fysik om totalt 95 timmar), dels under flygteknikerkursen.

I flygteknikerkursen ingåri det militära skedet svenska 40 timmar

och i det tekniska skedet matematik 130 timmar engelska 60 timmar.

Bilaga 18 Nuvarande mål för och omfattning av grundläggande flygförarutbildning (GF U)1

GFU genomförs vid krigsflygskolan (F 5) och omfattar för regements- officersaspirant 13 mån. För fältflygarkategorin gäller enligt nuvarande bestämmelser 12 månader. GFU föregås emellertid för denna kategori av dels förberedande GFU omfattande 10 veckors gallringsskede, dels förberedande fältflygarskola? omfattande i huvudsak ett komplette- ringsskede i allmänna läroämnen men även viss flygträning och någon allmänmilitär utbildning. Utbildningsmålet är gemensamt för båda kategorierna och innebär i stort att bibringa eleverna . de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för fortsatt utbildning som flygförare under TIS och GFSU . den militära utbildning som erfordras för tjänsten i plutonsofficers- graderna vid flygförband . färdighet i flygning enligt vissa preciserade krav. Omfattningen av nuvarande utbildning under GFU (enligt utbildnings- plan för regementsofficersaspiranter omfattande ca 50 arbetsveckor) framgår av följande tabell.

Ämnesområde Antal timmar

Fackutbildning

a) Flygtjänst 700

b) Ovrig fackutbildning 325 Allmänmilitär utbildning 400 Ledarutbildning 40 Allmänna läroämnen 1 10 Fysisk träning, inre tjänst 290 Reserv 135 Summa 2 000

Anm: Timplanen är inte slutligt fastställd utan tillämpas på försök (utbildnings- tiden har nyligen förlängts från 12 till 13 månader).

1 Lämnade uppgifter avser läget 1972.07.01. 2 Omfattningen är 0—2 år beroende på aktuell skolunderbyggnad.

Bilaga 19 Nuvarande mål för och omfattning av regementsofficerskurserna på flyglinjen

Den egentliga regementsofficersutbildningen äger rum under regements- officerskurs 1 och 2 (RK 1 och RK 2) och genomförs vid flygvapnets krigsskola (F 20). övrig del av utbildningstiden före regementsofficersut- nämning upptas för de externt rekryterade regementsofficersaspiranterna (kategori Cof) av grundläggande flygförarutbildning (GFU) inlagd före och typinflygningsskede (TIS) inlagt mellan regementsofficerskurserna. Målet i stort för utbildningen är enligt bestämmelserna för utbildning- en vid flygvapnet (BUF II, 1973 års upplaga) att eleven skall efter genomgången utbildning 0 ha de grundläggande kunskaper och färdigheter som fordras för att han efter fortsatt yrkesutbildning och erforderlig praktisk tjänst vid förband skall kunna tjänstgöra som ställföreträdande divisionschef . ha de kunskaper och färdigheter som fordras för att han under den fortsatta yrkesutbildningen som regementsofficer skall uppnå stor yrkesskicklighet och i övrigt få de bästa förutsättningar för den fortsatta utbildningen som regementsofficer. Flygtjänsten som bedrivs på flygplan typ SK 60 skall främst vara ett medel för aktiv ledarskapsutbildning. Särskilda delmål anges härvid för a) ledarskap och instruktörstjänst på marken, bl. a. . färdighet att biträda divisionschef vid ledning av verksamheten vid division under en vecka . god färdighet att leda flygtjänsten under ett flygpass . färdighet att genomföra lektioner och genomgångar inom ramen för verksamheten vid division. b) ledarskap och instruktörstjänst i luften med flygplan typ SK 60, bl. a.1 . god färdighet som chefi enskilt flygplan under formella övningar . färdighet som chefi enskilt flygplan under tillämpningsövningar . färdighet att leda grupp under formella övningar . någon färdighet att leda jaktrote och attackgrupp under tillämpade övningar

! För regementsofficersaspirant kategori E (fältflygare) som har längre flyger- farenhet ges i denna punkt i flertalet fall något högre mål.

. någon kunskap att tjänstgöra som instruktör (lärare i dubbelkom- mando) under grundövningar. c) personlig färdighet i flygning med flygplan typ SK 60 enligt vissa specificerade normerl . I markstridstjänst är målet för utbildningen bl. a. att ge . god färdighet att leda förband av plutons storlek under freds- och krigsförhållanden . färdighet att leda strid och därmed sammanhängande verksamhet inom motståndsområde i motståndsnäste ' förmåga att leda lektioner och enklare övningar vid grundutbildning av värnpliktiga skede 1 A. Omfattningen av utbildningen framgår av följande tabell.

Ämnesområde Antal lektionstimmar' RK l RK 2 Sa

Fackutbildning (fh/gtjänst) 260 145 405 Allmänmilitär utbildning 3352 20 355 Ledar- och lärarutbildning 145 80 225 Allmänna läroämnen 30 30 Ovrig militär utbildning 630 525 1 155 Bundna gruppstudier3 145 80 225 Fysisk träning 165 85 250 Reserv 105 50 155

Summa 1 7354 1 0154 2 800

* Lektionstid 40 min. 2 l " allmänmilitär utbildning ingår dels ett tre-veckorsskede vid flottilj där eleverna tjänstgör som instruktörer vid grundläggande värnpliktsutbildning, dels en vecka tillämpningsövningar i flygbasförsvar vid flygvapnets markstridsskola F 14.

3 Huvudsakligen inom ämnet ledar- och lärarutbildning. ' Motsvarar ca 39,5 resp. 22,5 arbetsveckor vid lektionstid 40 min. (jfr not 1).

1 För regementsofficersaspirant kategori E (fältflygare) som har längre flyg- erfarenhet ges i denna punkt i flertalet fall något högre mål.

regementsofficerskurserna på

marklinjen

Utbildningsmål i stort

Eleven skall efter genomgången utbildning

ha de grundläggande kunskaper och färdigheter som fordras för att han efter fortsatt yrkesutbildning och erforderlig tjänst vid förband skall kunna tjänstgöra i strilbefattningar inom strilsystemen samt stabsbe- fattningar inom stril- och robotorganisationen på nivån ställföre- trädande kompanichef (motsv.) ha de kunskaper och färdigheter som fordras för att han under den fortsatta yrkesutbildningen som regementsofficer skall uppnå stor yrkesskicklighet och i övrigt få de bästa förutsättningar för den fortsatta utbildningen som regementsofficer. För fackutbildningen gäller nedanstående utbildningsmål.

Striltjänst

Efter genomgången utbildning skall eleven i ämnet ledarskap ha

färdighet att organisera och leda enklare spelverksamhet i lfc ] färdighet att leda F 20 ordinarie övningari striltjänst under en dag färdighet som biträdande lärare vid strilutbildning färdighet att leda arbetsgrupp för handläggning av strilfrågor någon färdighet som kompaniadjutant I ämnet personlig färdighet ha någon färdighet i befattningar i anslutning till undervisningen i systemkunskap (RK ]: 2) bibehållen färdighet som bitr. lbevled, birrvak, iled, måled, höjled, olvak (lbevelever) (RK 2) bibehållen färdighet som rrj al vid tal- och datastridsledning (rrjalelever) (RK 2).

Bilaga 21 Mål för fackutbildningen i nuvarande flygteknikerutbildning1

l Kategorin flygtekniker flygplan2

Utbildningsmålet i stort för utbildningen av tekniker av kategorin flygplan2 under det tekniska skedet är följande.

A. Eleverna skall med yrkesteknisk gren vid gymnasieskola (motsv.) som grund och efter genomgången förutbildning vid flottilj samt flygteknikerkurs militärt skede ges de grundläggande främst tekniska kunskaper och färdigheter som erfordras för att efter typutbildning3 och erforderlig praktik kunna tjänstgöra i krig och fred som flygtekniker inom fackområdena flygplan och vapen.

B. Sammanfattningsvis innefattar den övergripande målsättningen att till en nivå motsvarande arbetsuppgifterna för flygtekniker, flygplan, bibringa eleverna . god kunskap om vanligen förekommande konstruktions— och funk-

tionsprinciper samt den teknologi som äger tillämpning vid i flygvap- net förekommande aktuella flygplantyper, eldvapen, ammunitions- effekter, stationsutrustningar samt motor- och vapeninstallationer i

flygplan,

. kunskap om i aktuella flygplan vanligen ingående el— och reglersystem, ' grundläggande kunskaper och färdigheter för att efter typutbildning och erforderlig praktik uppnå god färdighet att utföra service, besiktning, felsökning, reparationer och kontroll av i flygplan, moto- rer, vapen- och stationsutrustningar ingående mekaniska system, . färdighet att utföra funktionskontroll och enklare felsökning och reparationer på till flygplan och dessas vapenutrustningar samt vissa stationsutrustningar hörande elektriska system, . kunskap om förvaltningsföreskrifter för teknisk tjänst till den omfatt- ning som erfordras för tjänstgöring som flygtekniker, . kunskap i psykologi, arbetslagstiftning, arbetarskydd och arbetsledning i den omfattning som erfordras för tjänstgöring som flygtekniker,

; Lämnade uppgifter avser lä et l972.07.01. Tidigare benämnd flygplanfvapen. Med typutbildning avses erforderlig teknisk utbildning på en viss flygplantyp.

. förmåga att tjänstgöra som lärare vid materielutbildning inom egna fackområden, . ökad förmåga att med tidigare förvärvade språkkunskaper som grund, tala och förstå engelska samt läsa engelsk text av främst yrkestekniskt innehåll.

2 Kategorin flygtekniker elektro

För utbildningen av tekniker ur kategorin elektro under det tekniska skedet är utbildningsmålet i stort följande.

A. Eleverna skall med yrkesteknisk gren vid gymnasieskola (motsv.) som grund och efter genomgången förutbildning vid flottilj samt flygteknikerkurs militärt skede ges de grundläggande främst tekniska kunskaper och färdigheter, som erfordras för att efter typutbildning och erforderlig praktik kunna tjänstgöra i krig och fred som flygtekniker inom fackområdet elektro.

B. Sammanfattningsvis innefattar den övergripande målsättningen att till en nivå motsvarande arbetsuppgifterna för flygtekniker, elektro, bibringa eleverna . god kunskap om vanligen förekommande konstruktions— och funk-

tionsprinciper samt den teknologi som äger tillämpning vid i flygvap- nets aktuella flygplantyper ingående elektro-, tele- och reglertekniska utrustningar och system, . kunskap om konstruktions- och funktionsprinciper för elektroteknisk stationsutrustning, . grundläggande kunskaper och färdigheter för att efter typutbildning och erforderlig praktik uppnå god färdighet att utföra service, besiktning, felsökning, reparationer och kontroll av i flygplan, motor- installationer och provdon ingående elektro-, tele- och reglertekniska utrustningar och system, . kunskap om förvaltningsföreskrifter för teknisk tjänst till den omfatt- ning som erfordras för tjänstgöring som flygtekniker, . kunskap i psykologi, arbetslagstiftning, arbetarskydd och arbetsledning i den omfattning som erfordras för tjänstgöring som flygtekniker, . förmåga att tjänstgöra som lärare vid materielutbildning inom eget fackområde, . ökad förmåga att med tidigare förvärvade engelska språkkunskaper som grund tala och förstå engelska samt läsa engelsk text av främst yrkestekniskt innehåll.

Bilaga 22 Mål för fackutbildningen i nuvarande kompaniofficerskurs 2 och i nuvarande

mästarkurserl

1 Kompaniofficerskurs 2 i stridsledningstjänst

Kompaniofficerskurs 2 för personal i stridsledningstjänst har följande mål:

Eleverna skall efter genomförd kurs ha god färdighet som radarjaktle- dare (rrjal) vid dataledning iluftförsvarscentral (lfc) typ 1 och PS-08 samt någon färdighet som instruktör.

2 Kompaniofficerskurs 2 iluftbevakningstjänst Kompaniofficerskurs 2 för personal i luftbevakningstjänst har följande mål: Eleverna skall efter genomförd kurs ha: God färdighet som målföljningsledare (måled) och identifieringsledare (iled) i luftförsvarscentral (lfc) m/60.

Färdighet som instruktör, biträdande radarövervakare (birrvak) i lfc m/60 och radarövervakare (rrvak) ilfc m/SO.

Någon färdighet som ställföreträdande troppchef vid fast radarstation.

3 Kompaniofficerskurs 2 isambandstfänst Kompaniofficerskurs 2 för personal i sambandstjänst har som mål fortsatt yrkesutbildning med avsikt att bibringa eleverna de ytterligare kunskaper och färdigheter som erfordras för sambandspersonal vid tjänstgöring som

a) kompaniofficer vid flygvapnets krigsförband

b) kompaniofficer vid flottilj och strilbataljoni fred samt

c) lärare vid utbildning i sambandstjänst.

1 Lämnade uppgifter avser läget 1972.07.01.

Målet för utbildningen i stort vid flygplanmästarkursen är att inom yrkesområdet bibringa eleverna

5

god kunskap om konstruktions- och funktionsprinciper för flygvapnets krigsflygplan med till flygplan- och motorkonstruktion hörande system inkl. de elektriska, god kunskap om konstruktions- och funktionsprinciper för i flyg- vapnets krigsflygplan ingående beväpningsinstallationer samt för ak- tuella ammunitionseffekter, god förmåga att planlägga och leda samt god färdighet att utföra, i förekommande fall efter omskolning på ny'materiel, besiktning, felsökning och kontroll av flygplan med motorer samt funktionskon- troll och felsökning i begränsad omfattning av tillhörande elektriska och elektroniska system, god förmåga att planlägga och leda samt färdighet att utföra, i förekommande fall efter omskolning på ny materiel, besiktning, felsökning och kontroll av beväpningsinstallationeri flygplan, god förmåga att tillgodogöra sig utbildning vid omskolning på ny materiel, god kunskap om arbetarskydd, arbetslagstiftning och arbetsplanering, kunskap om förvaltningsföreskrifter, förmåga att tjänstgöra som lärare i vid förband förekommande yrkesteknisk utbildning, kunskap om vanligen förekommande engelska facktermer samt för- måga att förstå engelsk facktext.

Elektromästarkurs

Målet för utbildningen i stort vid elektromästarkursen är att inom yrkesområdet bibringa eleverna

god kunskap om konstruktions- och funktionsprinciper för elektrisk, elektronisk och reglerteknisk utrustning vid baskompani, god förmåga att planlägga och leda samt god färdighet att utföra, i förekommande fall efter omskolning på ny materiel, besiktning, felsökning och kontroll av elektrisk, elektronisk och reglerteknisk utrustning, god förmåga att tillgodogöra sig utbildning vid omskolning på ny materiel, god kunskap om arbetarskydd, arbetslagsfiftnirrg och arbetsplanering, kunskap om förvaltningsföreskrifter, förmåga att tjänstgöra som lärare i vid förband förekommande yrkesteknisk utbildning, kunskap om vanligen förekommande engelska facktermer samt för- måga att förstå engelsk facktext.

Bilaga 23 Nuvarande utbildning till plutonsofficer (striltjänst och sambandstjänst) och till

flygtekniker1

] Utbildning till plu tonsofficer i striltjänst

Utbildningen till plutonsofficer i striltjänst enligt nu gällande utbildnings- gång är två-årig och består av en plutonsofficerskurs 1 (PK 1, tidigare benämnd korpralskola) och en plutonsofficerskurs 2 (PK 2, tidigare benämnd furirskola) om vardera ca ett år.

PK l delas in i två skeden och PK 2 i fyra.

1.1 Plutonsofficerskurs l (PK 1)

Skede 1 under plutonsofficerskurs 1 omfattar till största delen utbildning i allmänna läroämnen (1 180 timmar). Undervisning sker i följande ämnen: svenska, engelska, matematik, fysik, historia, samhällskunskap, biologi, etik och ergonomi. Förutom av allmänna läroämnen består utbildningen under skede 1 av allmänmilitär utbildning om 455 timmar vilka dock också innehåller ett antal timmar fysisk träning, inre tjänst och försvarskunskap.

Utbildningsmålet för undervisningen i allmänna läroämnen är det- samma som slutmålet för plutonsofficersutbildningen. I allmänmilitär utbildning är inte uttalat något konkret delmål men utbildningen inriktas under hela plutonsofficerskurs 1 i första hand på soldatutbildning och förberedande befälsutbildning.

Skede 2 omfattar 135 timmar allmänmilitär utbildning inkl. fysisk träning, inre tjänst och försvarskunskap och 250 timmar fackutbildning som är inriktad på strilmaterielkännedom och radarobservatörsutbild- ning. I direkt anslutning till strilutbildningen sker viss utbildning i teleteknik och elektrolära där denna är nödvändig för förståelsen av strilutbildningen.

1 Lämnade uppgifter aVser läget 1972.07.01.

1.2 Plutonsofficerskurs 2 (PK 2)

Skede 1 av plutonsofficerskurs 2 består av luftbevakningsutbildning och allmänmilitär utbildning. Den senare omfattar ca 225 timmar och är nu liksom under de följande skedena helt inriktad på befälsutbildning samt innehåller erforderlig tid för fysisk träning, inre tjänst m. m. Luftbevak- ningsutbildningen sker på strilsystem m/SO.

Skede 2 är ett praktiskt skede under vilket eleverna vid lämpligt strilförband gör praktisk tjänst som radarobservatörer eller chefsradar- observatörer i strilsystem m/50. Skedet omfattar ca fyra veckor och innehåller ca 125 timmar fackutbildning.

Under skede 3 fortsätter luftbevakningsutbildningen och dessutom ges en orienterande utbildning i stridsledningstjänst tillsammans ca 200 timmar. Utöver detta fortsätter befälsutbildningen med 85 timmar allmänmilitär utbildning. Denna utbildning äger rum dels vid stridsled- ningsskolan, dels vid strilförband.

Kursens sista skede (skede 4) innebär för fackutbildningen en övergång till luftbevakningsutbildning på strilsystem m/6O och omfattar ca 475 timmar strilutbildning. Utöver detta finns i utbildningsplanerna 40 timmar allmänmilitär utbildning vilka används för fortsatt befälsutbild- ning.

1.3 Övrigt

Den fortsatta utbildningen för plutonsofficer i striltjänst består huvud— sakligen av kortare specialkurser inriktade direkt på en bestämd befattning i freds- eller krigsorganisationen. P. g. a. personalbrist har dock ett inte oväsentligt antal plutonsofficerare getts utbildning till radarjakt- ledare trots att det i krigsorganisationen inte finns några radarjaktledarbe- fattningar för plutonsofficerare.

2 Utbildning till plutonsofficer i sambandstjänst

Utbildningen till plutonsofficer i sambandstjänst sker f. n. på två kurser: plutonsofficerskurs 1 (PK ]) om ca 45 veckor och plutonsofficerskurs 2 (PK 2) om ca 42 veckor.

2.1 Plutonsofficerskurs 1 (PK ])

Under plutonsofficerskurs 1 sker allmänmilitär utbildning i 600 timmar vilken innefattar även fysisk träning och inre tjänst med 150 resp. 55 timmar. Undervisningen är främst inriktad på persoan färdighet och förberedande befälsutbildning.

Fackutbildningen omfattar totalt ca 800 timmar varav 100 timmar utgörs av tillämpade övningar och 260 timmar telegraferingsutbildning. Denna del av undervisningen avser, som framgår av målsättningen för hela plutonsofficersutbildningen, att leda fram till gruppchefsbefattningar i sambandstjänst.

I plutonsofficerskurs I ingår också undervisning i allmänna läroämnen

med 480 timmar (kompletteringsutbildning). Denna undervisning sker i enlighet med för krigsmakten gemensamma bestämmelser för utbildning i allmänna läroämnen för plutonsofficerare.

2.2 Plutonsofficerskurs 2 (PK 2) Under plutonsofficerskurs 2 är den allmänmilitära utbildningen inriktad på befälsutbildning och omfattar totalt 360 timmar. Av dessa utgör emellertid fysisk träning och inre tjänst tillsammans 170 timmar. . Fackutbildningen under kursen, som skall leda fram till slutmålet för plutonsofficersutbildningen, har en total omfattning av ca 925 timmar. Denna summa inkluderar 90 timmar tillämpade övningar, 240 timmar telegrafering och 160 timmar praktisk tjänstgöring. Fackutbildningen tillämpas också till en del under de ca 125 timmar instruktörstjänst med pedagogik som ingår i kursen. Kursen omfattar i dag också påbyggnadsdelen av undervisningen i allmänna läroämnen som tar 420 timmar i anspråk.

3 Utbildning till flygtekniker 3.1 Utbildningsgång i stort Utbildningen till flygtekniker enligt ”Provisorisk ändring av BUF Ill kap. B” sker efter följande utbildningsgångar1 .

l. Elever med gymnasieskolans gren för flygmekaniker inom fordons- linjen eller med teleteknisk variant av elteknisk gren inom gymnasie- skolans tvååriga tekniska linje:

A B D

Grundläggande utbildning vid flottilj under ca tre månader. Militärt skede omfattande ca 1 1 veckor vid BBS, F 14. = Tekniskt skede, andra perioden, omfattande ca 22 utbild- ningsveckor vid FTS, F 14. A B D

2. Elever med andra förkunskaper än de nyss angivna:

A, B och D = punkt 1 C = Tekniskt skede, första perioden vid FTS, F 14, omfattande ca 14 utbildningsveckor för elever ur kategorin flygplan och 17 för elever ur kategorin elektro.

3. Elever som inte fullgjort första tjänstgöring som värnpliktig i teknisk befattning vid flygvapnet genomgår ca sex månaders utbildning vid flottilj innan utbildningen enligt punkt ett eller två påbörjas.

3.2 Utbildningen vid flottilj

Utbildningen vid flottilj (på skisserna i punkt 3.1 betecknad med A) omfattar

. utbildning till förste hjälpmekaniker, . gemensam centraliserad utbildning och . praktisk yrkesutbildning vid baskompani.

Omfattningen av utbildningen till förste hjälpmekaniker är beroende av vilken yrkesutbildning hjälpteknikem fått under sin grundutbildning som värnpliktig. Utbildningen skall leda till att hjälpteknikem kan godkännas som förste hjälpmekaniker flygplan och vapen eller elektro på flottiljens flygplantyp.

Den gemensamma centraliserade utbildningen syftar till att ge hjälp- teknikema dels de teoretiska kunskaper som erfordras som grund för teknikerkurserna, dels ökade insikter i såväl den egna som övriga yrkesgrenar. Den ungefärliga fördelningen av antalet timmar framgår av följande tabell.

Ämnesområde Ungef . antal timmar

Allmänmilitär utbildning 30 Fackutbildning 150 Led ar- och läraru tbild ning 10 Fysisk träning och inre tjänst 30 Allmänna läroämnen 95

Summa _ 3 15

3.5 Flygteknikerkursens militära skede

Flygteknikerkursens militära skede omfattar ca elva veckor. Efter kursen fullgörs trupptjänst som (biträdande) instruktör vid ordinarie värnplikts- utbildning vid egen flottilj under period A. Denna tjänstgöring påbörjas snarast efter kursens slut.

Timfördelningen i stort vid det militära skedet är följande.

Ämnesområde Ungef. antal timmar Allmänmilitär utbildning 335 Ovrig militär utbildning 70 Fysisk träning och inre tjänst 25 Allmänna läroämnen (svenska) 40 Reserv 20 X Summa 490 436

3.4 Flygteknikerkursens tekniska skede

Det tekniska skedet under flygteknikerkurs, flygplan omfattar två perioder med omkring 14 resp. 22 utbildningsveckor. Hjälptekniker med flygmekanikergrenen av gymnasieskolans fordonstekniska linje går inte genom första perioden.

Skedets omfattning framgår av följande tabell.

Ämnesområde Ungef. antal timmar 1. per 2. per Fackutbildning 505' 780 Ledar- och lärarutbildning — 135 Fysisk träning och inre tjänst 35 45 Allmänna läroämnen (engelska) 60 Reserv 20 30 Summa 620 990

' lnkl. 130 tim. matematik (fackteori).

Det tekniska skedet under flygteknikerkurs, elektro omfattar två perioder med omkring 17 respektive 22 utbildningsveckor. Hjälptekniker med teleteknisk variant av elteknisk gren inom gymnasieskolans två-åriga tekniska linje går inte genom första perioden.

Skedets omfattning framgår av följande tabell.

Ämnesområde Ungef. antal timmar 1. per 2. per Fackutbildning 6401 780 Ledar- och lärarutbildning — 135 Fysisk träning och inre tjänst 35 45 Allmänna läroämnen (engelska) 60 Reserv 20 30 Summa 755 990

' lnkl. 130 timmar matematik (fackteori).

3. 5 Övrigt

I och med flygteknikerkursens tekniska skede är utbildningen till flygtekniker avslutad. Enligt utbildningsbestämmelserna skall efter flyg- teknikerkursen följa en typskolning, dvs. en utbildning på den flygplan- typ som flygteknikern närmast skall arbeta med. Flygteknikern skall även tjänstgöra som biträdande instruktör vid värnpliktsutbildningens skede 1 A under ca tre veckor. Denna instruktörstjänst kan ivissa fall fullgöras efter det militära skedet av utbildningen till flygtekniker.

a...,-

1 Utbildning till kompaniofficer

Nuvarande utbildning till kompaniofficer består av en allmän del (gemensam för markfacken) — kompaniofficerskurs 1 (Kk 1) om ca fyra och en halv månad - och en fackinriktad del —- kompaniofficerskurs 2 (Kk 2) om ca två månader.

Av skäl som framgår av kapitel 12 redovisas i det följande även för radarjaktledarutbildningen och för befordringskurs för sambandskompa- niofficerare (tidigare benämnd förvaltarkurs).

1.1 Kompaniofficerskurs l

Kompaniofficerskurs ] är gemensam för facken stril, samband, trupput- bildare och flygnavigatörer. Den omfattar totalt ca 830 timmar fördelade på ämnesområden enligt följande:

Allmänmilitär utbildning 27 % ca 225 tim. Ledarutbildning 7 % ca 60 tim. Övrig militär utbildning 47 % ca 390 tim. Allmänna läroämnen 4 % ca 30 tim. Fysisk träning, inre tjänst och

reservtid 15 % ca 125 tim.

Den övriga militära utbildningens huvudämnen är förvaltningstjänst, krigskonst, stabs-, expeditions— och sambandstjänst, vapenteknik och försvarskunskap. Denna undervisning är avsedd dels att ge direkt underlag för vissa befattningar i stabs— och expeditionstjänst som kan komma i fråga efter kompaniofficerskursen, dels för att vidga den allmänna basen för kompaniofficerens verksamhet.

I kursen ingår också viss tid för tillämpade övningar om totalt ca en vecka.

1 Lämnade uppgifter avser läget l972.07.01.

1.2 Kompaniofficerskurs 2 i sambandstjänst

Kompaniofficerskurs 2 i sambandstjänst är helt inriktad på fackutbild— ning i sambandstjänst. Den omfattar ca 250 timmar sambandsutbildning, ca 30 timmar instruktörstjänst samt härutöver fysisk träning, inre tjänst, reservtid m. m.

1.3 Kompaniofficerskurs 2 istriltjänst [ striltjänst är kompaniofficerskurs 2 uppdelad på två skilda kurser, en för stridsledningsutbildad personal och en för luftbevakningspersonal. Under dessa kurser ägnas tiden uteslutande åt stridsledningsutbildning resp. luftbevakningsutbildning. För vissa elever kan denna utbildnings- gång betyda att kompaniofficerskurs 2 omfattar luftbevakningsutbildning och att vederbörande därefter går genom radarjaktledarutbildning (GSU 1—4).

1.4 Radarjaktledarutbildning

Radarjaktledarutbildningen består av fyra skeden — grundläggande stridsledningsutbildning 1—4 (GSU 1—4).

GSU l bedrivs vid F 2. GSU 2 sker vid strilförband men i F 2 regi. GSU 3—4 sker vid strilförband och i förbandets regi.

Målet för utbildningen under GSU 1—3 är att ge eleverna god färdighet i talstridsledning under ostörda förhållanden och någon färdighet i styrdataledning från operationsrum 08.

Under GSU 4 sker den direkta utbildningen på den materiel som utnyttjas i den typ av operationsrum där radarjaktledaren senare avses krigsplaceras. Detta betyder i de flesta fall utbildning idatastridsledning inom strilsystem m/60.

Under GSU 1—3 används ca 900 timmar till direkt utbildning i stridsledning och ca 280 timmar till utbildning i ämnen som direkt knyter an till stridsledningen t. ex. flygtjänstkunskap, krigskonst (regle- menten, jakttaktik, utländska strilorgan och flygplan m. m.) och meteo- rologi. Under GSU 4 är motsvarande fördelning ca 400 timmar stridsled- ningsutbildning och ca 140 timmar anknytande utbildning. Härtill kommer tid för fysisk träning och reservtid.

1.5 Befordringskurs för sambandskompaniofficerare (tidigare förvaltarkurs) Befordringskurs för sambandskompaniofficerare (tidigare benämnd för- valtarkurs i sambandstjänst) anordnas vid behov och omfattar ca sex arbetsveckor. Kursen syftar till att ge kompaniofficeren sådana kunska- per att han kan tjänstgöra som ställföreträdande chef i flottiljs sambandsavdelning eller i befattningar för kompaniofficerare i högre och regionala staber. Kursen omfattar bl. a. utbildning i allmän sambands- tjänst, signalskyddstjänst, mobiliserings— och krigsplanläggning, arbetsled- ning, förvaltningslära, stabstjänst och luftkrigskonst.

Kursen syftar inte direkt till någon krigsbefattning men ger kunskaps- bakgrund för krigsbefattningar i centrala och regionala staber samt för högre befattningar i fredssambandstjänsten.

2 Utbildning till mästare

Nuvarande utbildningsgång till mästare omfattar ett allmänmilitärt skede och ett tekniskt skede.

Det allmänmilitära skedet är förlagt till BBS, F 14 och omfattar ca åtta veckor. Tidsfördelningen i stort på ämnesområden under skedet framgår av följande tabell.

Ämnesområde Ungef. antal timmar Allmänmilitär utbildning 277 Ovrig militär utbildning 25 Fysisk träning och inre tjänst 33 Reservtid 25 x— Summa 360

Det tekniska skedet är förlagt till FTS, F 14 och omfattar ca 36 arbetsveckor. Tidsfördelningen i stort på ämnesområden — samma fördelning gäller för flygplanmästarkursen som för elektromästarkursen — framgår av följande tabell.

Ämnesområde Ungef. antal timmar

Fackutbildning 1 160 Ledar- och lärarutbildning 15 0 Övrig militär utbildning 80 Allmänna läroämnen (engelska) 30 Fysisk träning och inre tjänst 70 Reservtid 30 & Summa 1 520

KUMOL. BIBL. 15173 STOCKHOLM

utbyte mot tjänster för militär personal

föreslås resp. kan komma i fråga för

l . För drivmedelstjänst

De civila tjänster inom drivmedelstjänsten som (samtliga) föreslås utbytta har följande benämningar

. ingenjör (drivmedelsingenjör) . förrådsförman . förrådsman

2. Inom tillsynstjänsten

A19 A15 A4—l3

De ca 150 tjänster som föreslås utbytta inom tillsynstjänsten utgör del av f. n. inrättade s. k. AST-R-tjänster och är avsedda för flygmontörer.

3. Inom flottiljverkstäderna i övrigt

De ca 120 tjänster som föreslås utbytta bör väljas ut bland följande typer av tjänster (befattningar):

Befattning Beredare Materielplanerare Planeringstekniker Kalendertidstekniker Teknisk bokförare Televerkmästare Elverkmästare Verkmästare för säkerhets- materiel Förrådsförman El- och telemontör Motormontör

Tjänst Ingenjör Detaljplanerare Ingenjör

Tekniker Teknisk bokförare Förste verkmästare Förste verkmästare

Förste verkmästare Förrådsförman AST-R-tjänst AST-R-tjänst

Lönegrad A 19 A 15 A 19 A 15 A 15 A 19 A 19

A19 AIS

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

1 Litteraturen i skolan. U. 2 _Högskolan. U. 3 Högskolan. Sammanfattning. U. 4 Fastighetstaxering. Fi. 5. Museerna. U. 6 Data och näringspolitik. I. 7. Trygghet i anställningen. In. 8 Radio i utveckling. U. 9 Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstu- dier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam lV. Reklamens kostnader och bestäm- , ningsfaktorer. U. , 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högsko- leutbildning. U. 13. Snvltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. , 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. .: 16. Samhället och filmen. De13. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lag- teknisk översyn. Fi. 19. TRU: s försöksverksamhet 1967—1972. U. 20. Varudeklaratlon — ett medel i konsumentpoli- tlken. H. 21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestäm- melser. Ju. 24. Boendeservice 7. In. 25. Unga lagöverträdare Ill. Ju. 26. Lag och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering IlI. ln. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi.

29. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70—talet. |.

30. Järn— och metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. |. 31. Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. Ju.

32. Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m. m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fö.

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. [22]

Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser. [23] Unga lagöverträdare III. [25] Lag och rätt i grundskolan. [26] Revision av vattenlagen, Del 3. Vattenförbud. [31]

Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [34]

Kommunikationsdepartementot Vägtrafiken —— kostnader och avgifter. [32]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Styrelserepresentation för bankanställda. Lagtak- nisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn- digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m. m. [33]

Utbildningsdepartementet

Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam III. Ställningstagan— den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [111 Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU15 försöksverksamhet 1967—1972. [19]

Jordbru ksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14]

Handelsdepartementet

Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. [20]

Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] Sanering III. [27]

lndustridepartementet

Data och näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metall- manufakturindustrin under 70—talet. [29] 2. Järn- och metalImanufakturindustrln under 70-talet. Bi- lagor. [30]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

W & Allmänna Förlaget

ISBN 91-38-01600-1