SOU 1973:40

Civilförsvarsförmåner

Till Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Genom beslut den 16 oktober 1970 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för försvarsde- partementet statsrådet Sven Andersson att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 12 november 1970 riksdagsledamoten Sven Mellqvist såsom sakkunnig.

Den sakkunnige har med sina medarbetare arbetat under den förkortade benämningen UFV. Med hänsyn till att utredningsuppdra— get berör skilda verksamhetsområden har UFV ansett det lämpligt att lägga fram sina förslag i olika betänkanden.

UFV har tidigare överlämnat delbetänkan- det Värnpliktsförmåner (SOU 1972: 68 och 1972: 69), som redovisar principförslag rö— rande förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga.

UFV får härmed överlämna sitt andra delbetänkande, benämnt Civilförsvarsför- måner, i vilket betänkande förslag till nytt förmånssystem för de civilförsvarspliktiga redovisas,

UFV avser att i ett följande delbetänkan- de behandla frågorna rörande förmåner åt hemvärnspersonal och annan frivillig perso— nal under tjänstgöring i fredstid inom total- försvaret.

För frågoma om de civilförsvarspliktigas förmåner har till utredningsmannens förfo- gande stått följande av departementschefen förordnade experter, nämligen byrådirek- tören Göte Domvall, avdelningsdirektören Ivan Hultan, kanslirådet Gösta Terstad och avdelningsdirektören Sten Virdesten.

Sekreterare i utredningen har varit nyss- nämnde Virdesten samt biträdande sekrete- rare förste byråinspektören Mats Ershammar och departementssekreteraren Johan Hög— berg.

Stockholm ioktober 1973 Sven Mellqvist

/S. Virdesten Mats Ershammar

l-t "ki”—

"”Jul-Li

. ”bara _j. v-ln .:.z... '13'4' 3-5"

| . ';. ' ' | 11 Llh' .' mun!-?"”

* _Wmu :| uid” r..

* 'ln'numr' l;'L|

"åkä'tih'blluun

ur”": '. 'Flbfail. " , ..lq qiimkimt'. '. 56- '»M glam-inv. . Il ut.-|.

tu'å. 'r"—'uw11l "av! ”bl.a ml.—Kl '1' I'm! I'lmöclw.

", man Jag

.'| 2. — Wifi m: n" "häftig.-J:." jsll m i.”. mm slå-luft? ahr-un d rit.-limma..)

_ nnan eau ";)th dni'bdlxh

- nil- _, ; Jm- L SRW

”Hmmm-lär '

Sammanfattning

Inom ramen för sitt uppdrag att allsidigt utreda systemet av förmåner vid obligatorisk och frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret lämnar UFV i detta sitt andra delbetänkande förslag till nytt förmånssystem vid civilför- svarstjänstgöring i fredstid samt under be— redskap och krig.

Nuläge

Civilförsvarsplikten omfattar både män och kvinnor i åldern 16—65 år. Den innebär i fredstid skyldighet att genomgå utbildning högst 30 dagar, eller i fråga om vissa kvalifi- cerade befattningar, högst 60 dagar. Civilför- svarspliktig är också skyldig att delta i öv- ning under högst 60 timmar under varje följd av tre år. För närvarande är de faktiska tjänstgöringstiderna avsevärt kortare än de maximala. Under utbildningsåret 1972/73 var den genomsnittliga utbildningstiden 4—5 da- gar för omkring 66 % och 9—10 dagar för omkring 24 %. För omkring 10 % var den genomsnittliga utbildningstiden 15—20 da- gar.

UFV har sökt belysa civilförsvarets perso- nalstruktur. Åldersskillnaden på elever vid samma utbildningskurs kan vara upp till ca 40 år. Av de civilförsvarspliktiga är ca 86 % män och 14% kvinnor. Männens genom- snittsålder ligger över 47 år medan kvinnor— nas ligger under denna gräns. Ålders- och könsfördelningen varierar inom olika delar av organisationen. Totalt är ca 70 % över och ca 30 % i värnpliktsåldern. Vissa fullgör civil- försvarstjänstgöring i stället för värnplikt, andra utöver fullgjord värnplikt — före eller efter 47 års ålder. En del är vapenfria tjänste-

pliktiga eller genomgår bistånds- och kata- strofutbildning. Andra, t. ex. kvinnorna, är helt fristående från värnplikten. Flertalet är förvärvsarbetande medan vissa är hemarbe- tande eller studerande. Tjänstgöring inom civilförsvaret fullgörs även av befälsanställda, som är från krigsmakten överförda reserv- officerare. Civilförsvaret har således en mar- kerat heterogen personalstruktur.

Karakteristiskt för nuvarande förmånssys- tern är att det drar en skarp gräns i förmåns- hänseende mellan dem som är i respektive över värnpliktsåldern (yngre och äldre civil- försvarspliktiga). De yngre har i princip samma förmåner som krigsmaktens värnplik- tiga under repetitionsutbildning, dvs. pen- ningbidrag och eventuellt familjebidrag, samt erhåller dessutom i vissa fall utbildnings- och tjänstgöringspremier. De äldre uppbär civil- försvarspenning, som utgår med viss procent av den civila årsinkomsten och är knuten till den allmänna sjukförsäkringens sjukpenning- klasser. Utbildningspremie kan tillkomma. Både yngre och äldre åtnjuter fri kost, fritt logi, fri sjukvård, fria resor samt ersättningar vid olycksfall. Kontantersättning utgår i princip endast vid heldagsutbildning och så- ledes ej vid övning. Kostnaderna för nuva- rande kontantförmåner beräknas vid 116 000 utbildningsdagar till 6,6 mkr för budgetåret 1972/73.

Erfarenheterna av det nuvarande förmåns- systemet är att det inte är riktigt anpassat till den nuvarande personalstrukturen inom ci- vilförsvaret. Därigenom uppfattas det som mindre rättvist. Ersättningarna blir beroende av ålder och kön. Kvinnorna får oftast de lägre ersättningarna. De äldre blir ofta över-

kompenserade och de yngre underkompense- rade i förhållande till den civila arbetsin— komsten. Värdemässiga förskjutningar mel- lan kontantförmånerna har skett. Familjebi- dragssystemet har visat sig vara mindre lämpligt för civilförsvaret. Förmånssystemet framstår som krångligt och administrativt betungande. Det inverkar även i viss ut- sträckning styrande på myndigheternas öv- ningsplanläggning.

UFV har vid sin kartläggning av nuvarande förmånssystem gjort jämförelser avseende de civilförsvarspliktigas ekonomiska situation. Jämförelserna avser inkomsten dels före och under tjänstgöringen och dels mellan civilför- svarspliktiga och vissa statstjänstemän och industriarbetare. Jämförelserna har skett ut- ifrån vissa typfall och har avsett främst äldre civilförsvarspliktiga. Man kan konstatera att civilförsvarspenningen i kombination med skattefriheten är en förmånlig ersättning och normalt ger minst full kompensation för inkomstbortfallet. För nära nog samtliga typfall med mellan 1000—4 000 kr/mån i civil arbetsinkomst uppstår en överkompen- sation. För en gift är denna högst ca 11 kr/dag och för ogift ca 5 kr högre. Är den civila inkomsten 4 OOO—4 300 kr/mån eller högre ger civilförsvarspenningen ingen över— kompensation.

Om värdet av fri mat men inte utbild- ningspremien medtas uppgår nettoinkomst- ökningen under tjänstgöringen till mellan ca 6425 kr/dag. Inkluderas även utbildnings- premien stiger överkompensationen till ca 21—39 kr/dag. Vid en civil arbetsinkomst av brutto 3 000 kr/mån. erhålls förmåner i form av civilförsvarspenning och fri mat som något överstiger lönen enligt löneklass A 27. UFV har gjort jämförelser mellan förmåner- na för å ena sidan civilförsvarspliktiga samt å andra sidan frivilliga, hemvärnsmän och värn- pliktiga inom krigsmakten.

Förmåner i fred

Överväganden om alternativa löneformer m.m.

Med inriktning på att inom ungefär oföränd- rad kostnadsram åstadkomma ett nytt för- månssystem, som är enkelt, praktiskt och rättvist samtidigt som det ger social trygghet, har olika löneformer och lönenivåer under- sökts. Med de korta utbildningstider civilför- svaret har är ett enkelt och praktiskt system särskilt angeläget. De löneformer som under- sökts benämns prestationslön, befattnings- lön, tjänstetidslön, behovslön och kompensa- tionslön samt kombinering mellan dessa löneformer.

UFV framhåller att det med hänsyn till arten och formerna för utbildningen samt avsaknaden av lämpliga metoder saknas be- hov av och förutsättningar för ett presta- tionslönesystem innebärande ersättning i för— hållande till utbildningsresultatet.

Behovslön avser ett system där lönen dif— ferentieras efter den enskildes försörjnings- börda och bostadskostnad. Den är närmast aktuell i kombination med någon av de övriga löneformerna. Fyra alternativ för tillämpning av behovslöneprincipen behand- las. Dessa är ett fast icke behovsprövat famil— jetillägg, ett system där kontantlönen utgår efter någon av två eller tre nivåer beroende på försörjningsplikt, samt nuvarande familje- bidragssystem. Som fjärde alternativ upptas ett separat familjestöd avsett för de fall då en daglön som inkluderar normal kostnad för familjeförsörjning inte är tillräcklig på grund av särskilt stor försörjningsbörda och bostadskostnad. UFV finner att — om behovslönedifferentiering blir erforderlig — något av de två sistnämnda alternativen bör väljas.

Kompensationslöneprincipen innebär att lönen utgår i förhållande till det individuella faktiska inkomstbortfallet. Det är utred- ningens principiella uppfattning att ett sys- tem med individuella löner inte är förenligt med civilförsvarspliktens idé. Tjänstgö- ringens art leder till att ersättningen bör utgå efter behov och insats och inte efter vad den enskilde skulle ha uppburit i lön om inte tjänstgöringen kommit emellan.

Skillnader i uppgifternas art och utbild— ningens längd motiverar en befattnings- eller

tjänstetidslönedifferentiering. UFV förordar att kontantersättningen formellt bestäms efter utbildningens längd men avvägs så att hänsyn samtidigt tas till befattningsnivå. Kontantersättningen kan därvid utformas som en trappstegsmodell, där beloppet i början är lika för alla för att sedan höjas med vissa intervaller. Alternativt kan ersättningen göras olika beroende på kurslängd men be- loppet i början och slutet av tjänstgöringsti- den vara detsamma. UFV förordar det senare alternativet. En minskning av antalet ersätt- ningsnivåer från åtta till tre eller fyra be- döms vara lämplig. Särskilda premier bör ej utgå.

Tjänstetidslöneprincipen kan tänkas kom- bineras med en differentiering, som tar hän- syn till personalens sammansättning, främst i fråga om fullgjord värnplikt men även verk- samhetsområde inom civilförsvaret. Om civil- försvarets olika personalkategorier skall avlö- nas efter sina respektive särskilda förhållan- den blir en långtgående differentiering nöd- vändig. Systemet blir därmed oenhetligt och svåradministrerat. Någon form av kompro- miss anser UFV måste accepteras. Olika al- ternativ till utformning av systemet med hänsyn till personalens ställning redovisas. Av dessa anser UFV att endast de alternativ som neutraliserar nuvarande gradering efter ålder och kön är lämpliga.

Det enhetliga förmånssystemet bör tilläm- pas på samtliga civilförsvarspliktiga. Vid sidan om detta system bör ställas befälsan- ställda, civilförsvarschefer m. fl. samt vapen- fria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning vid tjänstgöring inom civilförsvaret. Verkskyddets och lokala all- männa civilförsvarets personal bör erhålla samma ersättningar.

Utredningen anser att rätten till kontant- ersättning bör utvidgas till att gälla all heldagstjänstgöring, dvs. dygn under vilket minst 6 timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring m.m., och oberoende av om denna är utbildning eller övning.

Med utgångspunkt från övervägandena röran- de olika löneformer m.m. har UFV under— sökt några alternativa lönenivåer. Dessa be- tecknas som marknadsmässig lön, värnplikts- avlöning samt särskild civilförsvarslön. Tänk- bara konstruktioner och nivåer för ett kom- pensationslönesystem har även klarlagts. Marknadslönesystemet har beräknats dels efter industriarbetarlönens genomsnitt inom egentlig industri och dels efter lönen för vissa jämförbara civila yrkesgrupper t. ex. brand— män. Marknadslönen bör vara skattepliktig inkomst och ej kompletteras med familje- socialt stöd. Det visar sig att ett sådant system irenodlad form slår alltför ojämnt och inte är tillräckligt anpassningsbart till civil- försvarets förhållanden. Det är inte heller helt lämpligt att löneförhållandena för civil- försvarspliktiga styrs av löneavtal som träffas för de aktuella löneledande civila grupperna. Kostnaderna beträffande kontantlönen för de två marknadslönealternativen beräknas till 9—1 1 mkr/budgetår.

Övergång från civilförsvarspenning till värnpliktsförmåner — huvudsakligen pen- ningbidrag och familjebidrag — och med de belopp som gäller från den 1 juli 1973 skulle för de undersökta typfallen innebära mins- kad ersättning på upp till 65 % för ensam- stående och upp till 32 % för dem som har hustru och ett barn. Ur totalförsvarssyn- punkt anser UFV att värnpliktsförmånssyste- met är det principiellt riktigaste systemet för civilförsvaret. Skillnader i personalstruktur, de korta utbildningstiderna i fred samt avvägningen av förmånernas nivå mot de nuvarande finner UFV dock motivera avvi- kelser i förmånernas art och utformning mellan krigsmakten och civilförsvaret i fred. Övergång till värnpliktsförmåner bedöms medföra alltför stora minskningar för flerta- let civilförsvarspliktiga. Kostnaderna för ett värnpliktsförmånssystem uppskattas till 5—5,5 mkr/budgetår.

Kompensationslönen kan tänkas nivåbe- stämmas antingen som en generell civilför- svarspenning eller en skattepliktig ersättning

på 90 % av årsinkomsten. Därmed nås överensstämmelse med det från den 1 januari 1974 gällande nya sjukpenningsystemet. Ett system med full ersättning för förlorad arbetsförtjänst och med ersättning enligt hittills gällande sjukpenningnorrner redovisas även. I samtliga alternativ förutsätts en garanterad miniminivå och en övre gräns. Särskilt familjesocialt stöd förutsätts ej utgå. Utbildningspremie kan tillkomma. övergång till ersättning enligt de nya sjukpenningnor- merna innebär för t. ex. en ogift yngre civilförsvarspliktig tillhörande manskapet en nettoökning av kontantersättningen med 85—110% om den civila arbetsinkomsten utgör 2 500—3 000 kr/mån brutto. Övergång till civilförsvarspenning medför för denne en ökning av kontantersättningen med 144—188 %. För flertalet äldre civilförsvars- pliktiga medför tillämpning av sjukpenning- normerna en inkomstminskning. Det är dock främst med hänsyn till kostnaderna och bristerna ur rättvisesynpunkt som UFV inte kan förorda ett kompensationslönesystem. Kostnaderna per budgetår beräknas till ca ll,3——11,4 mkr vid ett system med full kompensation och ca 10,2—10,4 mkr vid tillämpning av de nya sjukpenningnormerna. Beloppen avser den skattepliktiga kontant- lönedelen. En generell skattefri civilförsvars- penning kostnadsberäknas till ca 8 mkr/ budgetår, eventuell utbildningspremie ej in- beräknad.

UFV framhåller att den nuvarande stora spännvidden mellan högsta och lägsta ersätt- ning för elever i samma utbildningskurser bör reduceras och den övre kompensations- graden normalt inte överstiga 100 %. Sådana principer som marknadsmässig lön, kompen- sationslön eller vämpliktsavlöning bör inte helt vara utslagsgivande för ett nytt förmåns- system. Ersättningsnivån bör i första hand avpassas efter den nuvarande totala genom- snittliga kontantersättningen till civilför- svarspliktig. En sådan civilförsvarslön kan lämpligen utgöras av daglön och daglöne- tillägg samt utformas enligt följande.

Förslag angående kontant civilförsvarslön — daglön och daglönetillägg

Daglön. UFV föreslår att en enhetlig skattefri ersättning — daglön — utgår till alla civilförsvarspliktiga vid utbildning och öv- ning. Daglönen ersätter tio av nuvarande ersättningsformer benämnda civilförsvars- penning, penningbidrag, tjänstgöringspremie, utbildningspremie, tillägg till tjänstgörings- premie samt de fem olika formerna av familjebidrag. Alla civilförsvarspliktiga ut- om undsättningskårernas värnpliktiga indelas vid utbildning i fyra daglönegrupper med hänsyn till utbildningens sammanlagda längd i dagar enligt följande.

Daglönegrupp Utbildningens DaglönebeIOpp längd i dagar i kr

I 1 — 7 50 [I 8 — 14 60 III 15 — 21 70 IV 22 — 80

lundsättningskårerna ingående uppskovs- vämpliktiga hänförs till daglönegrupp I och, i fråga om värnpliktigt plutonsbefäl, grupp II. Daglönen skall i princip täcka kostnader- na för bostad, familjeförsörjning och övriga löpande omkostnader för den civilförsvars- pliktige. Daglönebeloppet 50 kr motsvarar ungefär nuvarande kostnad för penningbi- drag och familjebidrag till gift menig värn— pliktig, som är försörjningsskyldig mot hust- ru och ett barn och har en månatlig bostadskostnad på 500 kr.

Vid övning i direkt anslutning till utbild- ning utgår samma ersättning som vid utbild- ning. Daglönen vid annan övning bör utgå med ett för alla enhetligt belopp utan anknytning till gruppindelningen. Beloppet bör motsvara den lägsta föreslagna daglönen under utbildning eller, med hänsyn till öv— ningarnas kortvarighet, ett reducerat daglö- nebelopp. Berättigade till sådan ersättning bör vara de som deltager i heldagsövning oberoende av vilken veckodag övningen in- faller på. Förslaget om daglön vid utbildning och övning beräknas medge avsevärt förenk- lad administration för myndigheter och verk- skyddspliktiga företag.

Daglönetillägg m. m. För de undantagsfall då daglönen till följd av särskilt stor försörj- ningsskyldighet och bostadskostnad inte når upp till socialhjälpsnivå föreslås daglöne- tillägg utgå. UFV framhåller att en generell uppräkning av daglönen så att en förstärk- ning av denna blir överflödig skulle medföra stora kostnader. Det är även viktigt att de värnpliktiga inom civilförsvaret garanteras en ersättning som inte understiger vad värn- pliktiga inom krigsmakten erhåller och vad som kan utgå i socialhjälp. Detta kräver någon form av behovsprövat tillägg. Det föreslagna daglönetilläggets storlek motsva- rar skillnaden mellan daglönen och social- hjälpens grundbelopp. Det fastställs genom individuell prövning efter vissa schablon- mässiga regler. Bidragsberättigade skall vara make/maka, minderårigt barn, samman- boende med gemensamt barn samt husföre- ståndarinna eller motsvarande under viss förutsättning. För att medge en enkel be- hovsprövning föreslås att månatlig civil in- komst i familjen upp till 500 kr skall utgöra fribelopp. Överskjutande del påverkar helt tillägget. Antalet berättigade till daglöne- tillägg beräknas till ca 10% av de årligen utbildade. Särskild ansökan skall-'. inges. Vid övning som inte sker i direkt anslutning till utbildning utgår ej daglönetillägget.

UFV anser att skatteplikt inte nu bör införas för det föreslagna ersättningssyste— met. Bara om skattefriheten upphävs för de värnpliktigas grundförmåner bör motsva— rande omläggning övervägas för civilförsvars- lönen. Utöver att daglönetillägget genom an- knytning till basbeloppet medger viss värde- säkring bör daglönen indexregleras. Genom- förandet härav bör samordnas med eventu- ellt kommande beslut om värdesäkring av värnpliktsförmånema i anledning av UFV tidigare förslag därom. ] avvaktan härpå bör daglönen utgå med föreslagna nominella belopp.

I fråga om naturaförmånerna fri kost, fritt logi, fria resor och fri sjukvård samt de olika kontanta ersättningarna för dessa föreslås vissa smärre förbättringar. Det särskilda olycksfallsskyddet föreslås omfatta även SOU 1973:40

verkskyddets personal. Övriga ersättningar vid skada och sjukdom föreslås i vissa avseen- den samordnas med de värnpliktigas grund- läggande ekonomiska skydd vid skada och sjukdom.

Kostnader

Totalkostnaden för föreslagen daglön och daglönetillägg kostnadsberäknas vid I 16 000 utbildningsdagar till 7 mkr/år, varav ca 0,9 mkr utgör arbetsgivarnas kostnader för verk- skyddspersonalens kontantförmåner. Den ge- nomsnittliga dagskostnaden, som för kon- tantförmånema budgetåret 1972/73 ut- gjorde 57: 15 kr, blir för daglönen ca 58: 80. UFV förslag till nytt förmånssystem beräk- nas medföra en total årlig kostnadsökning på 0,4 mkr vid oförändrad utbildningsvolym. Härav faller 40 000 kr/år på arbetsgivarna. Då UFV enligt direktiven skall utgå från ungefär nuvarande förmånskostnader saknas utrymme för förslag om visst belopp för daglön under heldagsövning. Utredningen framhåller dock att om den planerade öv- ningsvolymen om 80 000 övningsdagar tas ut som heldagsövningar och ersättningen sätts till exempelvis 25—50 kr per sådan övnings— dag blir kostnadsökningen för kontantförmå- ner 2—4 mkr/år eller ca 30—60 %.

Förmåner under beredskap och krig Gällande ordning

Civilförsvarspliktiga är under beredskap och krig skyldiga att tjänstgöra inom civilförsva- ret i den utsträckning som blir erforderlig. För särskilt uttagna kan tjänstgöring ske inom krigsmakten i vissa ej stridande befatt- ningar. Nuvarande för fred främst avsedda enligt 1962 års avlönings— kungörelse skall tillämpas även under bered- skap och krig i den män inte särskilda bestämmelser därom framdeles utfärdas. För yngre civilförsvarspliktiga gäller familjebi- dragsförordningen. I förekommande fall kan lagen om krigshjälp tillämpas. förmåner

Förslag rörande principerna för förmånernas utformning

UFV föreslår som huvudregel för civilför- svarsförmånerna under beredskap och krig att de civilförsvarspliktiga jämställs med krigsmaktens värnpliktiga. Detta innebär att för de civilförsvarspliktiga skall —— med de eventuella avvikelser som civilförsvarets sär- förhållanden kan motivera i vissa avseenden — tillämpas de förmånsbestämmelser som gäller för krigsmaktens värnpliktiga. I de fall jämställdheten med värnpliktiga kan med- föra lägre ersättning än under fredstjänstgö- ring, utan att den sociala tryggheten upphör, får detta accepteras under krigsförhållanden. Det tilltänkta militära krigsavlöningsregle- mentet bör enligt UFV i princip vara norm- givande för civilförsvarspliktiga i allmänhet. Av UFV för fredstid föreslagen daglön och daglönetillägg bör kunna tillämpas under viss övergångstid vid beredskapstillstånd. Utred- ningen diskuterar olika alternativ för hur övergången från fredsförmåner till särskilda beredskaps- och krigsersättningsregler lämp- ligen bör ske.

För kommunalanställda vid tjänstgöring jämlikt 20 & civilförsvarslagen samt, liksom i fred, för verkskyddets civilförsvarspliktiga har respektive arbetsgivare att svara för kost- nader för utgående förmåner. I fråga om verkskyddspersonalen föreslår UFV att ve- derbörande arbetsgivare, i stället för att tillämpa för övriga civilförsvarspliktiga gäl- lande förmåner, ges möjlighet att utbetala ordinarie lön och de tillägg som normalt kan utgå.

1. Inledning

1.1 Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 16 oktober 1970 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga rn. fl.

Utredningen rörande systemet för förmå— ner åt värnpliktiga m.fl. har arbetat under den förkortade benämningen UFV. UFV på- började sitt arbete omkring månadsskiftet januari/februari 1971. Utredningen har tidi- gare till departementschefen överlämnat ett delbetänkande benämnt Vämpliktsförmåner (SOU l972:68—69). [ betänkandet redovisa- de UFV principförslag rörande förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och in- skrivningsskyldiga. UFV framhöll att den efter överlämnandet av betänkandet Väm- pliktsförmåner avsåg att fortsätta med de övriga frågor som ingår i uppdraget, nämli- gen förmåner för civilförsvarspliktiga, hem- värnspersonal samt frivillig personal under sådan tjänstgöring som personalen enligt av- tal har åtagit sig att fullgöra under fredstid. Härtill kommer detaljförslag rörande förmå- ner för värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga.

I nu föreliggande betänkande behandlas förmåner för civilförsvarspliktiga. I de delar direktiven berör de civilförsvarspliktiga an— förde departementschefen följande.

Tjänstgöring i fredstid för totalförsvaret kan åläggas även i form av civilförsvarsplikt enligt

civilförsvarslagen (l960:74). Under det att värn- plikt gäller endast män i åldern 18—47 år gäller civilförsvarsplikt både män och kvinnor i åldern 16—65 år. Civilförsvarspliktig är skyldig att tjänst- göra högst 30 dagar eller, i fråga om vissa kvalificerade befattningar, högst 60 dagar för utbildning samt högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår för övning. Värnpliktig eller vapenfri tjänstepliktig som har skrivits in i civilför- svaret kan åläggas tjänstgöring inom gränserna för den tjänstgöringsskyldighet som han har som värnpliktig eller vapenfri tjänstepliktig. Om ersätt- ning vid civilförsvarstjänstgöring finns bestämmel- ser i kungörelsen (1962:619) om avlöning m.m. till civilförsvarspliktiga. Därjämte har bl. a. familje- bidragsförfattningarna tillämpning på civilför- svarspliktig. Förmånerna vid tjänstgö- ring inom civilförsvaret överensstämmer i huvudsak med värnpliktsförmånerna. Till civilförsvarspliktig som är över värnpliktsåldern utgår dock civilför- svarspenning i stället för penningbidrag och familje- bidrag. Civilförsvarspenningen beräknas till skillnad mot andra ersättningar efter förlorad arbetsför- tjänst. Ersättning utgår i regel inte vid övning utan endast vid utbildning och då bara för dygn varav minst sju timmar har tagits i anspråk.

Ersättning för skada till föjd av olycksfall under militärtjänstgöring och vapenfri tjänst utgår enligt bestämmelserna i militärersättningsförordningen (1950z261). Motsvarande bestämmelser för civilför- svarspliktiga finns i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Vid sidan om dessa båda författningar gäller lagen (1962z38l) om allmän försäkring. Efter mönster av det frivilli- ga kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet som re- gelmässigt förekommer inom det civila arbetslivet har värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga som skadas under tjänstgöring rätt till särskild ersättning enligt kungörelsen (1969: 761) om särskilt olycksfallsskydd för värn- pliktiga m. fl. I detta sammanhang bör också nämnas att värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga har samma gruppliv- försäkringsskydd vid dödsfall som arbetstagare i

statens tjänst. Bestämmelser om grupplivför- säkringen finns i kungörelsen (1963: 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.

Vid en bedömning av här anförda förmåner bör viss hänsyn också tas till de personalvårdande insatser som kommer de värnpliktiga m. fl. till del.

Nuvarande förmånssystem regleras i flera olika författningar, som genom ändringar och tillägg har blivit alltmer svåröverskådliga och besvärliga att tillämpa. Systemet har också blivit svårt att bedö- ma när det gäller kostnaderna. Systemet har kom- mit att innefatta mindre lämpliga gränsdragningar, som bl. a. innebär svårmotiverade olikheter i fråga om ersättningar vid samma slag av tjänstgöring. Det har över huvud taget blivit mycket svårt att få en helhetsbild av förrnånstypemas inbördes samman- hang och avvägning. För civilförsvarets del redovi- sas problem av här angivet slag i en departements- promemoria med vissa synpunkter och förslag an- gående de civilförsvarspliktigas avlöningsförmåner (Fö stencil 1967117).

Med hänsyn till vad jag här har anfört bör en sakkunnig nu tillkallas för att företa en allsidig utredning beträffande systemet av förmåner vid obligatorisk tjänstgöring i fredstid inom totalför- svaret för utbildning och övning liksom även vid inskrivning av värnpliktiga. Utredningen bör själv— fallet väsentligen avse förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga men bör också omfatta förmåner åt hemvämsper- sonal och frivillig A- och B-personal under sådan tjänstgöring som personalen enligt avtal har åtagit sig att fullgöra under fredstid. Utredningen bör utgå från de värnpliktigas m. fl. behovs- och för- månssituation och därvid söka göra en bedömning av hur förmånerna bör avvägas för att man skall kunna uppnå att föreliggande behov tillgodoses så rättvist som möjligt. Utredningen bör avse både förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet samt systemets administ- rering. Den sakkunnige bör utgå från ungefär nu- varande totala kostnader för förmåner åt vämplik- tiga m. fl. När det gäller de kategorier som tas i anspråk för obligatorisk tjänstgöring, ävensom be- träffande tjänstgöringens omfattning, längd och fördelning, bör den sakkunnige utgå från nuva- rande ordning men även beakta sådana ändringar som kan komma att aktualiseras under utrednings- tiden. Man bör också beakta behovet av att syste- met även därefter måste kunna fortlöpande anpas- sas till ändrade betingelser. Truppbefälet bör inte mer än nödvändigt belastas med systemets admini- strering.

Ett grundläggande krav på förmånssystemet är att det skall vara enkelt och praktiskt men samti- digt uppfattas som rättvist av den som fullgör tjänstgöringen och även i övrigt ha positiv effekt på denna. Systemet måste också innefatta möjligheter att ge förmånstagarna social trygghet även när de fullgör den medborgerliga skyldighet som tjänstgö- ringen är. Med beaktande av detta bör den sakkun- nige överväga vilka principer som var för sig eller i kombination bör vara vägledande vid utformningen

av ett lämpligt förmånssystem. Sådana principer kan t.ex. vara en princip som innebär att bidrag m. m. utgår i mån av behov, en princip som innebär att bidragen betraktas som ersättning för utfört arbete och en princip som avväger bidragen med beaktande av den civila arbetsförtjänst som går förlorad. Det kan vidare tänkas att man bör tilläm- pa skilda principer vid olika slag av tjänstgöring. Ersättningsformer som ger uttryck för behovsprin- cipen kombinerade med olika former av premier m.m. kan tänkas innebära den lämpligaste lös- ningen vid längre tjänstgöring, t. ex. värnpliktigas grundutbildning, under det att ersättning motive- rad utifrån förlorad arbetsförtjänst kan utgå vid korttidstjänstgöring. Vidare kan lättadministrerade, mer schematiska ersättningsformer tänkas vara motiverade när det gäller tjänstgöring under myck- et kort tid t. ex. vid mobiliseringsövning, viss tjänstgöring inom civilförsvaret och vid inskriv- ningsförrättning. I detta sammanhang bör också beaktas de problem som uppstår vid avvägningen mellan generella förmåner av typen penningbidrag, som alla kan tillgodogöra sig direkt och andra mera selektiva förmåner, t. ex. premier för viss utbild- ning eller sådana reseförrnåner, som betyder mer för dem som har långa resor till och från tjänstgö- ringsplatsen än för andra.

Den sakkunniga bör också uppmärksamma såda- na problem som rör förmånssystemets samordning med andra förekommande bidrags- och ersättnings- former, inom och utom försvarets område, och med skattelagstiftningen samt samråda med pågå- ende utredningar på detta område. Vidare bör undersökas om man genom t. ex. särskilda ersätt- ningsformer kan hjälpa värnpliktiga m. fl. med stora utgifter för t. ex. amorteringar under tjänst- göringstiden.

Även om utredningen avser förmåner under fredstjänstgöring, bör likväl också övervägas möjlig- heterna att utforma systemet så att det om möjligt kan anpassas till de särskilda förhållanden som råder under beredskap och krig.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att den sakkun- nige i första hand kan successivt överlämna resulta- tet av principöverväganden och därefter fortsätta sitt arbete med mera detaljerat utformade förslag. Därvid bör också läggas fram de förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som övervägandena ger anledning till.

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

Utredningens översyn av civilförsvarsförmå- nema inleddes i november 1972. Studiebe- sök har företagits vid civilförsvarsskolan i Rosersberg. UFV har vidare haft överlägg- ningar med representanter för civilförsvars- styrelsen om civilförsvarspersonalens för- måns— och tjänstgöringsvillkor samt informe- rats om styrelsens studie rörande civilför- svarsutbildningens framtida organisation. Ge—

nom medverkan av Sveriges beskickningari Danmark och Norge har uppgifter erhållits om civilförsvarsförmånerna i respektive län- der. UFV har under hand haft kontakt med bl. a. yrkesskadeförsäkringskommittén och Svenska arbetsgivareföreningen. Parallellt med översynen av civilförsvarsförmånerna har utredningens sekretariat följt upp frågor rörande de värnpliktigas förmåner. Sekreta— riatet har bl. a. bevistat 1973 års värnplikts- konferens.

För att beaktas vid fullgörandet av utred— ningens uppdrag i vad avser översyn av de civilförsvarspliktigas förmåner har Kungl. Maj:t till UFV överlämnat följande ärenden:

1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betänkande den 28 november 1962 med förslag rörande förmåner för civilförsvars- pliktiga under beredskap och krig m.m. (stencil ln 1962zl6) jämte yttranden där— över,

promemoria angående översyn av bestäm- melserna om avlöning m. m. till civilförsvars- pliktiga (stencil ln 196628, Fö 1967117) jämte yttranden däröver,

Civilförsvarsstyrelsens framställning den l4juni 1968 angående ersättningar till civil- försvarspliktiga vid flygtjänstgöring, i den mån framställningen inte har avgjorts genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1969.

Under tiden för arbetet med de civilför- svarspliktigas förmåner har UFV efter sär- skilda remisser avgett yttranden till' statsrå- det och chefen för försvarsdepartementet dels den 8 november 1972 över försvarets personalvårdsnämnds framställning den 1 september 1972 angående anordningar för service av värnpliktigas privata fordon, dels ock den 9 mars 1973 över försvarets perso- nalvårdsnämnds framställning den 29 januari 1971 angående uttag för motorvärmare vid krigsmaktens förband. UFV har vidare efter remiss avgivit yttrande den 28 augusti 1973 till statsrådet och chefen för försvarsdepar- tementet såvitt avser frågan om förmåner vid civilförsvarsövning med anledning av civilför- svarsstyrelsens framställning den 15 maj 1973 angående försök med nytt utbildnings- program.

UFV framlägger i detta betänkande förslag rörande systemet av ekonomiska och sociala förmåner åt civilförsvarspliktig personal. Häri innefattas de förmåner som f. n. regle- ras i 1962 års avlöningskungörelse, familje- bidragsförordningen och författningar om ersättning vid skada och sjukdom under civilförsvarstjänstgöring. UFV har därmed inte ansett sig ha anledning att behandla frågor rörande civilförsvarspersonalens för- läggningsförhållanden och liknande standard- villkor. Förslag framläggs om förmånssyste- met för dels fredstid och dels beredskaps- tillstånd och krig.

Med hänsyn till utredningens direktiv framlägger UFV förslag i huvudsak endast beträffande sådan personal som med stöd av civilförsvarslagen fullgör civilförsvarsplikt i egentlig mening. Civilförsvarstjänst fullgörs av ett flertal andra personalkategorier utan att tjänstgöringen är att anse som civilför- svarsplikt. Här avses civilförsvarschefer med ställföreträdare, distriktschefer, instruktörer och instruktörselever, befälsanställda samt frivillig personal ur frivilliga försvarsorganisa- tioner. Förmånerna för nämnda kategorier regleras genom särskilda bestämmelser. Frå- gor om ändring av dessa särskilda bestämmel- ser innefattas, med undantag för frivilligper— sonalen, således inte i UFV uppdrag. För att en helhetsbild skall erhållas redovisar UFV dock i korthet innebörden av nämnda be- stämmelser samt vissa överväganden rörande avgränsningen i förmånshänseende mellan sistnämnda kategorier och de som innefattas i UFV förslag till nytt förmånssystem. Med civilförsvarspliktiga jämställer UFV i detta sammanhang personal som frivilligt inskrivs i civilförsvaret jämlikt 17 ä 3 st civilförsvars- lagen. Personal vid undervisnings- eller vård- anstalt, som avlönas jml 605 civilförsvars- lagen, behandlas icke i UFV förslag.

Förslag till ny Kungl. Maj:ts kungörelse om förmåner till civilförsvarspliktiga samt förslag till de övriga författningsändringar, som blir aktuella om UFV förslag till nytt förmånssystem genomförs, framläggs även.

Författningsförslagen redovisas i bilagorna 4—7.

I betänkandet användes uttrycket lön, t. ex. daglön och civilförsvarslön. Uttrycket daglön har gammal hävd inom civilförsvaret. Det användes i det ersättningssystem som tilläm- pades åren 1940—1962 samt i det som föreslogs i 1966 års departementsprome- moria angående översyn av bestämmelser om avlöning m.m. till civilförsvarspliktiga (se kapitel 4). Även med hänsyn till konstruk- tionen av det ersättningssystem, som UFV föreslår för civilförsvaret, används uttrycken daglön och civilförsvarslön.

UFV använder uttrycken yngre och äldre civilförsvarspliktiga synonymt med begrep- pen civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern. Med yngre civilförsvarsplik- tig avses således den som fullgör tjänstgöring som civilförsvarspliktig före det kalenderår under vilket han fyller 48 år. Äldre civilför- svarspliktig är den som fullgör motsvarande tjänstgöring efter det kalenderår, under vil- ket han fyller 47 år.

UFV kostnadsberäkningar beträffande er- sättning vid utbildning grundar sig på 116 000 elevdagar, vilket är den ungefärliga utbildningsvolym som beräknas gälla fram till den 1 juli 1976 när de vapenfria tjänstepliktigas utbildning inom civilförsva- ret undantagits. Härav faller ca 15 000 elevdagar på verkskyddet. Kostnader för verkskyddsutbildning och -övning har veder- börande företag att svara för.

I Fredstid

2. Historik

2.1 Utvecklingen av civilförsvarets uppgifter och organisation

Civilförsvarets uppkomst kan dateras till 1930-talets början. Då vidtogs på initiativ av enskilda organisationer och personer åtgär- der för att ge civilbefolkningen skydd i händelse av krig. Åtgärderna avsåg uteslutan- de skydd mot verkningarna av luftanfall. Sve- riges riksförbund för civilt luftskydd bilda- des i början av 1937. Förbundet blev en samlande organisation för luftskyddsarbetet.

Först sedan riksdagen 1937 antagit den första luftskyddslagen (1937 :504) inleddes den statliga och kommunala luftskyddsverk- samheten. Ledningen av luftskyddsverksam- heten lades då i princip på länsstyrelserna såsom länets högsta polismyndighet samt på polischeferna. Härjämte tillskapades ett cen- tralt organ, luftskyddsinspektionen, som dock enbart gavs en konsultativ befogenhet.

Luftskyddet definierades i luftskyddsla- gen såsom åtgärder av icke-militär natur av- sedda att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådana anfall. Verksamheten innefattade bl. a. varnande av befolkningen vid luftanfall, kollektivt skydd mot bomb— och gasverkningar, tilldelning av gasmasker, anordningar för vård av skadade och skydd av driften vid tekniska verk. Även efter tillkomsten av luftskyddslagen blev luftskyddsarbetet för en tid framåt till stor del beroende av enskilda organisationers och

personers initiativ. Efter hand fick dock länsstyrelsernas och de kommunala myndig— heternas insatser för luftskyddet större bety- delse.

När lagen om förfoganderätt för luft- skyddets behov (1938190) trädde i kraft i april 1940 gavs ett mera fast grepp om luftskyddsorganisationens uppbyggnad. Ini- tiativ och ledning av luftskyddets uppbygg- nad övertogs successivt av luftskyddsmyndig- heterna, som utgjordes av länsstyrelserna och luftskyddscheferna i enlighet med av luft- skyddsinspektionen utfärdade anvisningar. Beroende på bristande erfarenheter och en- hetliga regler för organisationen samt den ökade spänningen inför det internationella läget kom denna luftskyddsorganisation, som i forcerad takt formades under krigs— åren, inte att vila på någon enhetlig och i alla delar genomtänkt grund.

I luftskyddets uppgifter ingick från början även att handha planläggningen av utrym- ning från större städer och andra samhällen liksom inkvartering av evakuerade. Efter krigsutbrottet befanns dock nödvändigt bryta ut denna planläggning och lägga den under statens utrymningskommission. Under dess ledning bildades nu successivt en ny civil försvarsorganisation, utrymningsorgani— sationen. Den byggde i vad rörde inkvarte- ringen helt på särskilda kommunala organ, inkvarteringsnämnderna samt särskilt tillska- pade tillsynsorgan, inkvarteringscheferna. In-

kvarteringscheferna och inkvarteringsnämn- derna underställdes kommissionen med läns- styrelserna som mellaninstans. Utrymnings- organisationen reglerades genom utrymnings- lagen (19411582) och utrymningskungörel- sen (194lz588). Tillkomsten av denna sär- skilda utrymningsorganisation var en i dåva- rande läge nödvändig improvisation. Under denna utveckling hade skogsbrandsförsvaret förblivit en för sig bestående försvarsorgani- sation. Vidare ombesörjdes undanförselären- den av den särskilt inrättade centrala undan- förselbyrån.

I detta läge befanns det nödvändigt att se över inte bara luftskyddsorganisationen utan också den inbördes samordningen mellan de olika civila försvarsgrenarna samt samord- ningen gentemot det militära försvaret. Av denna anledning tillkallades 1941 års hem- ortsförsvarssakkunniga, som ijuni 1943 läm- nade ett betänkande med förslag till folk- skyddslag m. m. (SOU 1943:27). De sakkun- nigas förslag visade sig emellertid behöva omarbetas och därför tillsattes en ny utred- ning, 1943 års civilförsvarsutredning, som i februari 1944 lämnade ett betänkande med förslag till civilförsvarslag m.m. (SOU 1944:5). Förslaget innebar att civilförsvaret skulle förbli en rent civil organisation och svara för de uppgifter som tidigare låg på luftskyddet, utrymningsorganisationen och skogsbrandsorganisationen under krig. Under Kungl. Maj:t skulle en genom sammanslag— ning av luftskyddsinspektionen och utrym- ningskommissionen bildad Civilförsvarssty- relse svara för den centrala ledningen. Läns- styrelsen skulle vara civilförsvarets ledande organ i mellaninstans och den byggdes där- för ut med försvarsavdelningar under ledning av en civilförsvarsdirektör. Organisationen i botteninstans skulle enligt förslaget utgöras av civilförsvarsområden under ledning av en civilförsvarschef. I varje civilförsvarsområde skulle finnas allmänt civilförsvar och särskilt civilförsvar, det sistnämnda bestående av verkskydd och hemskydd.

1943 års civilförsvarsutrednings förslag la- des till grund för propositionerna 19441268—270, som riksdagen antog med

vissa justeringar. En ny civilförsvarslag (1944z536)1 och ny civilförsvarskungörelse (1944: 646)2 trädde i kraft den 1 december 1944. Samtidigt upphävdes tidigare gällande författningar på området med undantag för förordningen om utrymningshjälp (l940:215), som upphävdes 1964 när lagen om krigshjälp (1964247) trädde i kraft. 1944 års civilförsvarslag begränsades att gälla fem år. En ny utredning — 1945 års civilförsvars- utredning — hade att lägga fram förslag om civilförsvarets utformning och fortsatta be- stånd. På grundval av utredningens förslag (SOU 1947:10) beslutade 1948 års riksdag (prop. 1948181) om vissa ändringar i civilför- slagslagen, som därmed även gavs en icke tidsbegränsad giltighet fr.o.m. den 1 juli 1949. Riksdagsbeslutet innebar också att staten i princip tog över ansvaret och kostna- derna för civilförsvaret. Genom statsmakter- nas beslut 1948 blev i stort sett civilförsva- rets uppgifter och verksamhet fram till 1959—1960 bestämda. 1948 års beslut inne- fattade dock inte den personella och mate- riella omfattningen av organisationen eller dess kostnader.

I syfte att klarlägga civilförsvarets behov och verksamhet i fred och krig samt utarbeta organisations- och personalförslag m. m. för civilförsvaret tillkallades 1953 en utredning — 1953 års civilförsvarsutredning. Förutom ett delbetänkande 1955 framlade utred- ningen i februari 1958 ett huvudbetänkande i frågan (SOU 1958:1 3) benämnt Civilförsva- rets organisation. Vissa ytterligare betänkan- den (stencilerade) lämnade utredningen i juni och september 1958 och januari 1959.

På grundval av civilförsvarsutredningens delbetänkande inovember 1955 (stencilerat) drog 1956 års riksdag (prop. 1956zl85) upp riktlinjer för en utrymningsplanläggning och för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. Det huvudbetänkande (SOU 1958113) som civil-

1ändr. 19451760, 19471338, 19481432, l950:46, 19512271, 289, 1952:9l, 1956z593, 1957: 87.

2ändr. 1946:638, 1949228, 379, 617, 1950:405, 1951:564, 672, 1952:498.1955:638, 1956:594.

försvarsutredningen lämnade i februari 1958 lades till grund för 1959 års riksdagsbeslut (prop. 1959: 114) rörande principerna i övrigt för civilförsvaret, främst angående den skadeavhjälpande verksamheten samt civil- försvarets organisationi krig och fred.

Civilförsvarets nuvarande uppgifter och organisation fastställdes i sina huvuddrag ge- nom nämnda beslut av 1956 och 1959 års riksdagar.

Huvudpunkterna i 1959 års riksdagsbeslut innebar i huvudsak följande i vad avser civil- försvarets uppgifter och organisation. Civil- försvarets uppgifter skulle vara oförändrade men verksamheten koncentreras till skydd av civilbefolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. I enlighet härmed överför- des vissa uppgifter från civilförsvaret till andra samhällsorgan, bl.a. säkerhetstjänst, röjnings- och reparationstjänst, bombröjning samt undanförsel och förstöring. Ett lokalt allmänt civilförsvar skulle enligt principbe- slutet alltjämt finnas men dess i fred inskriv— na personal minskas till inte fullt hälften. Befälsrekryteringen gavs större vikt och befä- let skulle i viss utsträckning utgöras av reservofficerare och värnpliktiga underoffice- rare (plutonsbefäl). Härutöver skulle civilför- svaret tillföras ett ökat antal värnpliktiga med uppskov.l

Enligt principbeslutet skulle vidare verk- skydden behållas bara på orter med mer än 5 000 invånare och blott för anläggningar med mer än 100 anställda. Inskriven perso- nal i verkskydden minskades avsevärt och verkskyddsorganisationen förenklades. Hem- skyddsorganisationen utgick helt. Detta medförde att antalet i civilförsvaret inskrivna minskades med ca 150 000 personer. Själv- skydd förutsattes kunna ske utan någon särskild personell organisation.

Civilförsvarsstyrelsens organisation ändra- des och inom länen överflyttades civilför- svarschefernas administrativa uppgifter till länsstyrelsernas civilförsvarssektioner vilka förstärktes. Civilförsvarsskoleorganisationen byggdes ut och reformerades.

Vid 1959 års riksdagsbeslut om civilför-

svarets organisation fattades även principbe— slut om att en särskild reservbefälskår skulle bildas inom civilförsvaret. Förslag därom hade framförts av överbefälhavaren och civil- försvarsstyrelsen. Reservbefälet skulle enligt beslutet rekryteras till både det lokala och det regionala allmänna civilförsvaret på så sätt att omkring 700—800 reservofficerare överfördes till civilförsvaret.

1960 års riksdag beslutade (prop. 196015) ersätta 1944 års civilförsvarslag med en ny civilförsvarslag, anpassad till de principer för civilförsvarets organisation och verksamhet, som antogs av 1959 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i proposition 1959: 114. Den nya civilför- svarslagen (1960: 742) trädde till huvudsak- lig del i kraft den 1 juli 1960 och är fortfarande gällande med de ändringar som senare beslutats. Ytterligare föreskrifter meddelades i 1960 års civilförsvarskungörel— se(l960: 3773).

Den fortsatta utvecklingen av civilförsva- ret enligt de principer som antogs 1956 och 1959 bl. a avseende civilförsvarets inriktning och anslagsramar har fastställts genom 1961 års försvarsbeslut (prop. 1961:l bil 13) på förslag av 1960 års försvarskommitte' (SOU 1960:40), av 1963 års riksdag (prop. 196386) på grundval av 1962 års försvars- kommitte's förslag samt vid 1968 års riksdag (prop. 1968:110) efter förslag från 1965 års försvarsutredning (SOU 1968110).

Nu gällande ramar för och inriktning av civilförsvaret fastställdes av 1972 års riksdag (prop. 1972: 75) i enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning (SOU 1972c4).

' Omfattar värnpliktiga vilka jml uppskovs- kungörelsen (1959: 146) medgivits befrielse från inkallelse till tjänstgöring jml 28 & värnpliktslagen under beredskap och krig för att tillgodose ound- gängligt behov av personal för det totala försvaret i övrigt.

2Ändr. 1960:654, 1964z65, 1964:213, 1966:103, 1966:418, 1967:247, 1967z897, 1969:63, 1970:308, l971:485, 1971:619, 1972:724. 3Ändr. 1967:898, 1969:360, 1972:457, 1972:728.

2.2 Civilförsvarspliktens tillkomst och ut- veckling

Rekryteringen till luftskyddet var i princip frivillig. Luftskyddslagen (l937:504) ålade sålunda inte den enskilde någon luftskydds- plikt. Dock fanns under luftskyddstillstånd vissa möjligheter till tvångsuttagning för luft- skyddets behov enligt 1940 års lag om förfo- ganderätt för luftskyddets behov. Kommu- nerna hade nämligen skyldighet att på läns- styrelsens anfordran utan ersättning ställa kommunala kårer eller annan personal hos kommunen till förfogande för luftskydds- tjänst med vissa angivna begränsningar. Läns- styrelsen hade enligt lagen rätt att ta ut erforderlig personal i åldrarna 18—60 år om det behövdes för luftskyddet.

För utrymningsorganisationen och brand- försvaret fanns vissa föreskrifter om tjänste- plikt. Enligt utrymningslagen (1941 5232) kunde personer i åldrarna 16—70 år åläggas att under utrymning utföra visst arbete.

Den nuvarande civilförsvarsplikten tillkom i och med att 1944 års riksdag antog 1944 års civilförsvarslag (l944:536). I 1944 års civilförsvarslag föreskrevs att varje i riket boende svensk medborgare från 16 års ålder och till och med 65 års ålder var skyldig att fullgöra civilförsvarsplikt. Under civilför- svarsberedskap gällde enligt lagen ingen be- gränsning av tjänstgöringsskyldigheten.I öv- rigt var skyldigheten att tjänstgöra för ut- bildning och övning begränsad till 30 timmar per år. Under kriget bedrevs en omfattande utbildning för verkskydd. För att säkerställa civilförsvarets personalbehov i konkurrensen med andra försvarsorganisationer kunde en- ligt lagen inskrivning ske av civilförsvarsplik- tiga. Sådan inskrivning som ägde rum för all personal i allmänna civilförsvaret och vissa befattningshavare i särskilda civilförsvaret, huvudsakligen befäl, medförde skyldighet för de inskrivna att deltaga iutbildning eller övning under högst 60 timmar årligen. Kungl. Maj:t skulle meddela närmare bestäm- melser angående civilförsvarspliktens omfatt- ning.

I februari 1945 utfärdades med stöd av

detta bemyndigande en kungörelse (1945: 24) med föreskrifter om civilför- svarsplikt under år 1945. Enligt denna skulle bl. a. den s. k. grundläggande civilförsvarsut- bildningen inskränkas till fyra åldersklasser. Under 1946 inskränktes tjänstgörings- plikten för utbildnings- och övningsändamål ytterligare. Denna ordning bibehölls även 1947 och viss tid under 1948. Under dessa år förelåg, förutom för i det allmänna civilför- svaret inskrivna, utbildningsskyldighet en- dast för befäl och ersättare för befäl. Åren närmast efter krigsslutet fick utbildningen sålunda endast obetydlig omfattning. 1948 års riksdag drog upp nya riktlinjer för den fortsatta utbildningsverksamheten (prop. 1948z8l), i stort enligt de av 1943 års civilförsvarsutredning föreslagna principerna. Omfattningen av den maximala tjänstgö- ringsskyldigheten till 60 timmar per år för inskrivna och 30 timmar för övriga bibehölls. Den närmare omfattningen av tjänstgöringen reglerades genom 1948 års utbildningskungö- relse (1948: 662). I stort sett bedrevs utbild- ningen i civilförsvaret fram till 1959—60 efter de allmänna riktlinjer för verksamheten som drogs upp 1948 och i följande omfatt- ning. Vissa begränsningar skedde dock fr. o. m. utbildningsperioden 1955—56, Första utbildningen för den i civilförsvaret inskrivna eller eljest uttagna personalen fick omfatta följande timantal per kalenderår, nämligen a) för i allmänna civilförsvaret in- skriven befälspersonal och bevakningsperso- nal högst 50 timmar samt för övrig personal högst 40 timmar; b) för i verkskyddet inskri- ven befälspersonal högst 40 timmar samt för övrig personal högst 30 timmar; c) för i verkskyddet namneligen upptagen men inte inskriven personal högst 12 timmar samt d) för i hemskyddet inskrivna högst 25 timmar. Personal som genomgått första utbildning var även skyldig genomgå repetitionsutbild- ning. Denna fick per år omfatta, för personal inom allmänna civilförsvaret högst 15 tim- mar, för personal inom verkskyddet högst 12 timmar och för personal inom hemskyddet högst 10 timmar. Utöver ovan angiven tid var samtliga civilförsvarspliktiga skyldiga att

i erforderlig utsträckning deltaga i civilför- svarsövningar.

Utbildningsverksamheten bedrevs dels i form av lokal utbildning, främst kvällsutbild- ning inom de olika civilförsvarsområdena, dels såsom regional utbildning genom läns— styrelsernas försorg samt dels som central utbildning vid statens civilförsvarsskola.

I oktober 1953 tillkallades en sakkunnig för att se över planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen och utreda dess om- fattning och innehåll. Den sakkunnige ladei mars 1958 fram ett betänkande (SOU 1958112) om civilförsvarsutbildningen mot bakgrund av bl. a. 1953 års civilförsvars- utrednings förslag beträffande civilförsvars- organisationen och i anslutning därtill gjorda uttalanden om utbildningen.

Nämnda förslag av utbildningsutredningen och civilförsvarsutredningen lades till grund för riksdagens beslut är 1959 (prop. 1959: 1 14) rörande civilförsvarets utbild- ningsverksamhet m. 111. De författningar som jämlikt riksdagsbeslutet utfärdades 1960 (1960 års civilförsvarslag, civilförsvarskungö- relse och utbildningskungörelse för civilför- svaret) utgör med senare ändringar grundva- len för civilförsvarsutbildningens nu gällande omfattning och innehåll m. m.

2.3 Utvecklingen av förmåner

civilförsvarspliktigas

Som angivits i avsnitt 2.1 hade civilförsvaret sitt ursprung i det på 1930-talet och början av 1940-talet utvecklade luftskyddet och utrymningstjänsten. Grunderna för avlöning till det allmänna luftskyddets personal var fastställda i 1940 års förordning (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. För- ordningen avsåg annan personal vid det allmänna luftskyddet än den som enligt särskild förordning ställdes till förfogande av kommun. Avlöningen bestämdes efter den inom folkpensioneringen tillämpade orts— gruppindelningen av kommunerna. Avlöning utgick vid tjänstgöring under minst tre dagar

i följd såsom daglön och i övrigt som timlön. Daglönen var bestämd till högst 4 kr i ortsgrupp I, 5 kr i ortsgrupp II och 6 kr i ortsgrupp III med tillägg av 1 kr 25 öre för familjemedlem som fyllt 16 år, och 80 öre för annan familjemedlem. Daglönen kunde höjas med högst 40 % för person i befälsställ- ning eller med särskild kompetens för viss luftskyddstjänst. Daglönen minskades med 2 kr för den som in natura fick förplägnad. Avlöningsbeloppen var i huvudsak fastställda efter jämförelse med kontant- och naturaför- månerna till värnpliktiga och deras familjer under krigstjänstgöring.

Timlön utgick med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare för tjänstgöring under 2—12 timmar per dygn. För person un- der 18 år kunde lägre tim- och daglön utgå. Om en person på grund av luftskyddstjänstgö- ring, för vilken daglön utgick, hade gått miste om inkomst med mer än luftskyddslö- nen, utgick ersättning för inkomstminskning- en. Ersättningen utgick under två månader från luftskyddstjänstgöringens början, om inte Kungl. Maj:t förordnat annat, med be- lopp som motsvarade minskningen men högst halva luftskyddslönen. Förordningens bestämmelser var inte omedelbart tillämpli- ga. Det förutsattes, att länsstyrelsen fastställ- de avlöningsreglemente för länet, varvid sär- skilda bestämmelser kunde utfärdas för olika delar av länet.

För personal i utrymningstjänst utgick avlöning enligt förordningen (1941: 586) om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst. Avlöning utgick i huvudsak enligt de för luftskyddspersonalen gällande reglerna. Enligt förordningen (194lz595) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller vid luftskyddsövning gällde vidare att de som under dylik tjänstgöring eller övning eller vid färd till eller från sådan tjänstgöring (övning) skadades eller ådrog sig yrkessjukdom fick ersättning enligt olycks- fallsförsäkringslagens och yrkessjukdomsför- säkringslagens grunder.

Nya avlöningsregler tillkom 1944 då riks- dagen (prop. 1944:269) antog avlöningsreg-

.lementet för personal i det allmänna civilför- svaret (1944: 546). Till grund för propositio- nen låg de förslag som hemortsförsvarssak- kunniga lämnade i sitt betänkande (SOU 1943: 27) med förslag till lag om folkskydds- väsendet (folkskyddslag) och civilförsvarsut- redningen i sitt betänkande (SOU 1944: 5) med förslag till civilförsvarslag m. m.

Det nya avlöningsreglementet av 1944 innebar att avlöningen till det allmänna civil- försvarets personal skulle utgå enligt i stort sett samma grunder, som dittills gällt för det allmänna luftskyddets personal. Vissa jämk- ningar företogs dock. Sålunda höjdes de för luftskyddspersonalen utgående familjetilläg- gen till 1 kr 65 öre för familjemedlem som fyllt 16 år och 1 kr 20 öre för annan familje- medlem. Höjningen överensstämde med de belopp som enligt då gällande familjebidrags— förordning utgick i ortsgrupp II till värnplik- tigas familjer. Vidare höjdes daglönen ge- nomgående med 2 kr.

Det avlöningssystem som beslutades vid 1944 års riksdag och som i huvudsak gällde oförändrat fram till 1962 var utformat enligt följande principer.

För personal iallmänna civilförsvaret före- kom två huvudformer av ersättning nämligen daglön eller timlön. Daglön utgick till den som under minst tre dagar i följd tjänstgjor- de i genomsnitt minst åtta timmar per söckendag. Daglönen utgjordes dels av ett fast belopp, som var dyrortsgraderat, dels ett rörligt belopp (familjetillägg) beroende på antalet familjemedlemmar, som inte var dyr- ortsgraderat. För befäl och specialister kun- de daglönen höjas med viss % av normalbe- loppet. Vid tjänstgöring kortare tid än tre dagar i följd eller som eljest inte berättigade till daglön utgick timlön. Denna utgjorde en tiondel av daglönen i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare. Även timlönen var alltså dyrortsgraderad. Den var förenad med vissa undantag därigenom att den inte utgick för tjänstgöring avseende egen utbildning eller övning med mindre än att tjänstgöring- en under ett år uppgick till mer än 60 timmar eller vederbörande på grund av sådan tjänstgöring gick miste om arbetsinkomst till

motsvarande belopp. Eftersom daglönen för menig icke-familjeförsörjare var 6, 7 eller 8 kr beroende på ortsgrupp, blev timlönen för menig alltså 60, 70 eller 80 öre. I vissa fall kunde bostadsbidrag utgå motsvarande högst bostadens hyresvärde. Fria resor och, när egen bostad på grund av tjänstgöringen inte kunde utnyttjas, fritt logi gällde även. 1 de fall mat tillhandahölls minskades daglönen med 2 kr. För tjänstgöring i kommunal anställning gällde särskilda avlöningsregler.

Verkskyddspersonalens avlöning reglera- des genom 1944 års civilförsvarslag samt kungörelsen (l944:658) om grunder för er- sättning för civilförsvarstjånstgöring i verk- skydd. Den innebar ersättning motsvarande den normala arbetsinkomsten när tjänstgö- ringen skedde på arbetstid, i annat fall med belopp motsvarande timlönen enligt ovan vid tjänstgöring minst två timmar per dygn. Om tjänstgöringen avsåg egen utbildning eller övning, utbetalades ersättning bara vid tjänstgöring överstigande 60 timmar per år.

Sedermera kompletterades de ovan angiv- na grundläggande föreskrifterna med vissa bestämmelser om särskilda tillägg och ersätt- ningar till civilförsvarspliktiga m.fl. vid tjänstgöring i civilförsvaret.

Genom Kbr. den 26 maj 1950 (vilket upphävdes genom Kbr. den 15 mars 1963, se 3.4.9) meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om ersättning för mistad arbetsinkomst m.m. vid deltagande i centralt anordnad kurs inom civilförsvaret. Deltagare inämnd central kurs var berättigad till ersättning för den arbetsinkomst som bortföll under vissa villkor. Civilförsvarschefer, vissa andra be- fattningshavare samt personal som fullgjorde civilförsvarstjänstgöring i kommunal anställ- ning erhöll inte sådan ersättning.

Beträffande ersättning vid kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret ersattes 1941 års förordning av förordningen den 14 maj 1954 (nr 249), vilken med senare ändringar ännu gäller.

Förmåner till hushållsarbetande kvinna vid deltagande i central utbildningskurs reg- lerades av ett Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1954. Ersättning för kostnader i an-

ledning av deltagandet i kursen utgick med 20 kr för dag om inte ersättning utgick för mistad arbetsinkomst enligt ovan.

Kbr. den 3 juni 1960 gav föreskrifter om arvode rn. m. till civilförsvarschefer.

Genom beslut den 16juni 1961 föreskrev Kungl. Maj :t vilka förmåner som skulle gälla för värnpliktiga, som på grund av civilför- svarsplikt tjänstgör i civilförsvarets undsätt— ningskårer. Förmånerna skulle utgå enligt för värnpliktiga gällande grunder.

I anslutning till den av riksdagen år 1959 beslutade omorganisationen av civilförsvaret fick 1954 års värnpliktsavlöningsutredning i uppdrag att göra en översyn av bestämmel- serna om avlöning och andra ersättningar till civilförsvarspliktiga vid tjänstgöring i civilför- svaret samt att utreda vilka ekonomiska för- måner som skall utgå till reservofficerare och värnpliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret. Erfarenheten av då gällande förmånssystem var att det kännetecknades av viss oenhetlig- het och till vissa delar inte passade väl tillsammans med den organisation av civilför- svaret och de tjänstgöringsförhållanden för civilförsvarspliktiga, som statsmakterna hade beslutat om under 1950-talets senare hälft. En översyn av förmånerna ansågs därför erforderlig. I december 1960 överlämnade 1954 års värnpliktsavlöningsutredning ett be- tänkande (stencilerat) med förslag rörande avlöningsförmåner m. m. för civilförsvars- pliktiga.

Betänkandet lades till grund för proposi-

tion 1962:101 , som utan ändringar antogs av 1962 års riksdag. Sedan 1962 års beslut har vissa ändringar av principiell art gjortsi fråga om de civilförsvarspliktigas förmåner. 1966 års riksdag (prop. 1966:77) beslutade att familjebidrag skall utgå vid all s. k. heltidsut— bildning och övning i anslutning därtill i stället för som tidigare endast vid tjänstgö- ring som pågått minst sex dagar i följd. Ändringen av familjebidragsförordningens bestämmelser i detta avseende trädde ikraft den 1 juli 1966. Samtidigt ändrades ersätt- ningsbeloppet för civilförsvarspliktigas kost- nad för resa med egen bil vid inställelse till civilförsvarstjänstgöring från 10 öre per km till det belopp som kunde utgå enligt 2 5 1 och 2 mom kungörelsen (1952: 780) angåen- de resekostnadsersättning vid med egen bil m. m.

1971 års riksdag (prop. 1971 :110) beslu- tade om viss utvidgning av de civilförsvars- pliktigas grupplivförsäkringsskydd. I fråga om civilförsvarspenningen har bl. a. kompen— sationsnivån höjts som en följd av den 1 januari 1967 genomförda förbättringen av sjukpenningförsäkringen enligt lagen om all- män försäkring. I anslutning till de av 1967 års riksdag beslutade förmånsförbättringarna för de värnpliktiga höjdes motsvarande er- sättningar (penningbidrag och premier) för de yngre civilförsvarspliktiga (prop. 1967:67). Motsvarande anpassningar till upp- räkningar av de värnpliktigas ersättningar beslutades för de civilförsvarspliktiga även

tjänsteresa

Tabell 2:] Utvecklingen av daglönen för personal iallmänna luftskyddet respektive allmän- na civilförsvaret 1940—1962. Belopp i kr/dag

Svensk Tid för Daglönens Befäls- Familjetillägg

författ- ikraft— normalbelopp tillägg . _

nings- trädande Ortsgrupp Famrlje- Annan samling medlem familje- I 11 111 över 16 är medlem

Högst

l940:432 10/4 1940 4:—3 5:—3 6:—3 40%av 1:25 0:80 1944 1546 1/121 1944 6 :— 7:— 8:— daglönens 165 1:20 1948z44 17/211948 6 :— 7:— 8:— normalbelopp 165 1:20 Beloppen från 1948 och fram till 1963 var desamma som enligt SFS 1948: 44.

* Jml SFS 1944: 629. ' Skulle tillämpas jämväl för tiden fr. o. m. 1/1 1948 till ikraftträdandet. Ändringen avsåg grunderna för

ortsgruppsindelningen.

3 Maximibelopp. Länsstyrelsen fastställde närmare beloppet.

1970 och 1972. Vid 1972 års riksdagsbeslut justerades således penningbidraget och vissa familjebidragsförmåner upp även för civilför- svarspliktiga (prop. l972:75). De fr.o.m. den 1 juli 1973 gällande förmånsförbätt- ringarna för yngre civilförsvarspliktiga fram— går av avsnitt 7.3.

Utvecklingen av penningbidraget för civil- försvarspliktiga 1963—1972 samt av premie- beloppen 1963—1972 framgår av tabe112z2 respektive tabell 2 :3. Tabell 2 :4 visar utveck- lingen av familjepenningen till civilförsvars- pliktiga 1961—1972.

Tabell 2.2 Penningbidragets utveckling 1963—1972

Svensk författningssamling nummer

1/71963 1/71967 1/11971 1/71972

Personalgrupp Tidpunkt för ikraftträdande a) avser personalgrupp enligt före l/l 1963 1/7 1967 gällande indelning 1962: 619

b) avser personalgrupp enligt fr. o. m. 1/7 1967 gällande indelning

1963z308 1967z431 1970:678 1972:342

1 a) Cfpl som ej tillgodoräknats tjänstgöringstid totalt 304 dagar och ej tillhör någon av grupperna 3—9 2:75 1 b) Cfpl som inte tillhör någon av grupperna 2—8 — 2 a) Cfpl som tillgodoräknats tjänstgöringstid totalt 304 dagar och ej tillhör någon av grupperna 3—9 3:75 2 b) Gruppchef, stf gruppchef, husmor, alarmeringstekniker, teletekniker, bensinstations- föreståndare, maskinist, tekn. biträde, elektriker, rörmontör — 3 a) Alarmeringsledare i luftför- svarsgruppcentral, gruppchef, stf gruppchef, husmor, alar- meringstekniker, teletekniker, bensinstationsföreståndare, maskinist, tekniskt biträde 4:75 3 b) Roteombud, stf roteombud, avd.- chef, stf avd.chef, skeppare 4 a) = 3 b) 5:50 4 b) Assistent, förvaltningsassistent, kårassistent _ 5 a) = 4 b) 6 :— 5 b) Personalkonsulent, kassör, för- valtare, gruppchef och stf gruppchef för transplednings- grupp, ledare för tjänstegren inom verkskydd — 6 a) Personalkonsulent, kassör, transpledare, förvaltare, ledare för tjänstegren inom verkskydd 6:75 6 b) Verkskyddsinsp., byggnadsinsp., fordonsinsp., stationschef, intendent, plutonchef, stf plutonchef, gruppchef för ledningsgrupp K — 7 a) = 6 b) 8:254 7 b) Cf. ombud, detaljchef, stf detaljchef , adjutant, alarme- ringsledare, kompanichef, specialist i skyddskåren, verk- skyddsledare —

4:— — — —

— 8:— 9:— 10:— 5:50 - — —

— 10 — 11:—] 12 —' 7:— — — —

- 11:50 12:501 13:50: 8:— — -— —

— 12:75 13:75 14:75 8:75 — — —

— 14:253 15:25 16:25 9:75 - — _

— 17:50 18:50 19:50 12:—4 — — —

— 21:— 22:— 23:—

Personalgrupp Tidpunkt för ikraftträdande Svensk författningssamling nummer

a)» avser personalgrupp enligt före 1/1 1963 1/7 1963 1/7 1967 1/1 1971 1/7 1972 1/71967 gällande indelning l962:619 1963:308 1967:431 1970:678 1972: 342 b ) avser personalgrupp enligt fr. 0. m. 1/7 1967 gällande indelning

8 a) Cf. ombud, detaljchef, stf

detaljchef, adjutant, alarme- ringsledare i luftförsvars- central, kompanichef, stf kom- panichef, specialist i skydds-

kären, verkskyddsledare 10:— 14:50 — — — 8 b) Sektionschef, stf sektionschef,

platschef, stabschef, basom- rådeschef, stf basområdeschef, kårinspektör, stf kårinsp., kårchef, stf kårchef, verk-

skyddschef — = 25:50 26:50 27:50 9 =8b) 12:— 17:50 — — —

I fråga om gruppchef och stf gruppchef, den som ej tillhör någon av grupperna 5 och 6. Gäller ej skeppare. Gäller ej gruppchef för transportledningsgrupp. Gäller ej gruppchef för ledningsgrupp K.

huv—|—

Tabell 2.'3 Utvecklingen av premierna 1963—1972 Svensk Tidpunkt Ersättning författ- för ikraft- ningssaml. trädande Utbild- Tjänst- nings- görings- premie premie kr/dag kr/dag 19621619 ljan 1963 10:— 5:— efter 394 dagars tjänstgöring3 19631308 ljuli 1963 15:—' 7:50 efter 394 dagars tjänstgöring3 l967:431 1juli1967 15:=' 4:— efter 300 dagars tjänstgöring2

Premiebeloppen därefter oförändrade

' Premien utgick ej för undsättningskårens värn- pliktiga personal i utbildningskategori B.

2 Tillkom tillägg till tjänstgöringspremie istället för utbildningspremie i vissa fall med 4 kr/dag efter 364 dagars tjänstgöring. 3 För i civilförsvaret inskriven vapenfrivärnpliktig efter 525 dagars tillgodoräknad tjänstgöringstid. Såsom villkor för tjänstgöringspremies åtnjutande gällde, att den civilförsvarspliktige inte blivit berät- tigad till Utbildningspremie för samma tjänstgöring.

Tabell 2.'4 Utvecklingen av familjepenningen till civilförsvarspliktiga 1961—1972. Maximi- belopp i kr/dag

Svensk för- * 1 3 Ikraft-

fattnings- trädande

samling nr 111. m.

(1960:152) . Kbr. 16/6 1961 7:20 4:30 2:90

1962:674" 7:20 4:30 2:90 ljan. 19635 19631112 9:— 4:70 4:15 ljuli 1963 1966:271" 9:— 4:70 4:15 ljuli 1966 ___—1 1967:221 12:— 6:—' ljuli 1967 1970:306 12:— 7:— ljan. 1971 1972:333 15:—- 8:—— 1juli1972

' För hustru och frånskild hustru ävensom — därest civilförsvarspliktig inte sammanlever med hustru eller hustrun, med vilken han sammanlever, är arbetsoförmögen — för annan familjemedlem, som förestår hemmet är civilförsvarspliktig med hemmavarande familjemedlem under 16 år.

' För annan familjemedlem över 16 år än som avses under 1 . 3 För annan familjemedlem under 16 år än som avses under * . * Gällde endast civilförsvarspliktiga, vilka p. g. a. civilförsvarsplikt tjänstgör i civilförsvarets undsätt— ningskårer och tillämpades fr. o. m. utbildningens början hösten 1961.

5 Utsträcktes att gälla samtliga civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern utom tjänstgöring jml 20 & civilförsvarslagen. Utgick endast under förutsättning att tjänstgöring fullgjorts minst 6 dagar i följd. 6 Skattefrihet infördes ljan. 1962jml SFS 1962:218. " Villkoret om 6 dagars tjänstgöring ändrades till utbildning vid heltidskurs eller omedelbart följande ovning. ' Familjepenningen blev enhetlig och icke beroende av familjemedlemmens ålder.

_,___.e.7 ..-. -. ..-

3. Nuläge

3.1. Civilförsvarets nuvarande uppgifter och organisation

3.1 .1 Uppgifter

Civilförsvarets uppgifter anges i civilförsvars- lagen (l960:74 med ändr.) vara att i de hänseenden Kungl. Maj:t bestämmer utöva så- dan verksamhet för rikets försvar, som avser att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som icke åvilar krigs- makten, så ock annan likartad verksamhet. I civilförsvarskungörelsen bestäms uppgifterna närmare. Här stadgas att det tillkommer civilförsvaret

a) att planlägga och i enlighet med meddelade föreskrifter verkställa erforderliga åtgärder för att skydda civilbefolkningen samt anläggningar, bygg- nader och annan egendom mot fientliga anfall,

b) att i den mån det ej ankommer på polisväsen- det planlägga och utföra bevakning av anläggningar, byggnader och annan egendom till skydd mot spioneri och sabotage,

e) att i den mån det ej ankommer på annan ingripa mot sådan brand eller skada, som förorsa- kas av fientlig verksamhet, samt i övrigt begränsa eller lindra följderna av dylik verksamhet eller av åtgärder som vidtagits till skydd mot dylik verk- samhet intill dess andra samhällsorgan kunna träda till,

d) att under högsta civilförsvarsberedskap och, i den mån Kungl. Maj:t eller, vid trängande behov av omedelbara åtgärder, länsstyrelsen så förordnar, även eljest ingripa mot annan brand eller skada än sådan, som förorsakas av fientlig verksamhet,

e) att, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, omhändertaga flyktingar, som i större antal ankom- ma till riket, samt

1) att medverka vid upprättandet av sjukhärbär-

gen ävensom, i den mån det kan ske utan att andra civilförsvarsuppgifter eftersättas, biträda andra samhällsorgan vid fullgörandet av uppgifter som ankomma på dem till följd av fientlig verksamhet.

Civilförsvarets verksamhet har alltså en humanitär inriktning. I överensstämmelse med den humanitära inriktningen är civil- försvaret utformat som en civil organisation, som i princip inte är beväpnad för stridsupp- gifter.

De åtgärder som civilförsvaret har att före- ta för att fullfölja sin uppgift brukar indelas i förebyggande och skadeavhjälpande eller undsättande åtgärder. Till de förebyggande åtgärderna räknas framför allt utrymning med därtill hörande inkvarteringsverksamhet samt anordnandet av skyddsrum. Den skade- avhjälpande eller undsättande verksamheten omfattar främst räddningsarbete av olika slag för att komma nödställda till hjälp, exempel- vis omhändertagande av skadade och sjuka och räddning av dem som blivit innestängda vid byggnadsras.

För olika slag av civilförsvarsverksamhet skall finnas särskilda tjänstegrenar och i civil- försvarskungörelsen anges närmare de olika grenarna och uppgifternas fördelning mellan dem. Tjänstegrenarna utgörs av lednings- tjänst, räddningstjänst, brandtjänst, sjuk- vårdstjänst, skyddstjänst samt ordnings- och bevakningstjänst.

Civilförsvaret är i princip en statlig ange- lägenhet. För uppgifternas fullgörande är

emellertid både de enskilda medborgarnas och kommunernas medverkan nödvändig och ramen för dessas skyldigheter anges när- mare i civilförsvarslagen och civilförsvarskun- görelsen rn. fl. särskilda författningar.

3.1.2. Organisationl 3.1.2.1 Central och regional ledning

Den centrala ledningen av civilförsvaret ut- övas under Kungl. Maj:t av Civilförsvarssty- relsen.

Landet indelas i sex civilområden, vilka sammanfaller med motsvarande militärområ- den. Civilområde består av flera län och chef för civilområde är civilbefälhavare (CB), en av landshövdingarna i de icivilområdet ingå- ende länen. 1 fredstid är civilbefälhavarnas uppgifter begränsade till samordning av plan- läggningen av civila försvarsåtgärder. Uppgif- ten inom civilförsvaret är en begränsad del av CB totala verksamhet.

Länsstyrelsen är i fredstid ensam ansvarig för ledningen av civilförsvaret inom länet och vid länsstyrelserna handläggs ärendena inom en särskild försvarsenhet. Länsstyrel- serna upprättar bl. a. organisationsplaner för civilförsvaret inom respektive län, rekryterar personal för civilförsvarsorganisationen, ad- ministrerar som regel den lokala utbildnings- och övningsverksamheten samt är mobilise- ringsmyndighet för de enheter som mobilise- ras inom länet.

3.1.2.2 Regionalt allmänt civilförsvar

Undsättningskårer —- vardera om ca 450 man — utgör huvuddelen av regionala allmänna civilförsvaret och kårerna har till uppgift att främst bistå det lokala civilförsvaret med räddnings- och brandsläckningsuppgifter. Sammanlagt mobiliseras 20 kårer, fördelade på vissa större städer, i vars närhet de ut- gångsgrupperas. Undsättningskår består av a) kårchef med kårstab (23 man), b) 2 rädd- ningskompanier med vardera 3 rädd- ningsplutoner (summa 310 man), c) brand-

pluton med 6 brandgrupper och en spe— cialavdelning (ca 69 man totalt), d) en underhållspluton med 2 kokgrupper, en re- parationsgrupp, en materiel- och transport- grupp (30 man totalt), e) en kårförvaltning (8 man) samt f) en ordningsavdelning (12 man). Kårerna rekryteras vad avser man- skap nästan helt med uppskovsvärnpliktiga. Befälsbefattningar på plutonsnivå och högre tillsätts med reservofficerare och överförda värnpliktiga plutonsbefäl. Den ljuli 1972 fanns ca 10 290 inskrivna i undsättningskå- rerna inklusive mobiliseringsreserv.

Till regionala civilförsvaret hör också 21 sanitetsplutoner om vardera 42 man (fullt utbyggd organisation), som har till uppgift att ombesörja sanering av personer, biträda vid massvaccinering och läkarundersökning m.m. Sanitetspluton är organiserad på en plutonsledning (3 man) och under denna en sanitetsgrupp (7 man) för män och en för kvinnor (7 personer). Vidare ingår en tekni- kergrupp (5 man) och en handräckningsen- het (20 man). Antalet inskrivna i sanitets- plutonerna utgjorde den 1 juli 1972 ca 410 personer varav 63 i ledande befattning. Handräckningspersonalen, som ej inskrivs i fred, är ej medräknad.

I det allmänna regionala civilförsvaret in- går även 28 st flyggrupper ur Frivilliga flyg- kåren. Fullt utbyggd skall varje grupp bestå av 28 frivilliga. Den 1 juli 1972 var 616 per- soner inskrivna i flygkåren. Därav var 560 personer placerade i observations— och för- bindelsetjänst samt 56 i ledande befattning.

Sammanlagt ingår i det regionala allmänna civilförsvaret omkring 11 000 personer. Vid utgången av budgetåret 1971/72 beräknas enligt Civilförsvarsstyrelsens programplan 1972/77 antalet krigsplacerade inom det re- gionala allmänna civilförsvaret fördela sig på

befälsanställda 105 personer civilförsvarspliktigt befäl 2 050 personer civilförsvarspliktigt manskap 9 000 personer

1 1972 års försvarsbeslut medför viss omorganisa- tion.

För det lokala civilförsvaret är riket indelat i 99 civilförsvarsområden. I kungörelsen (1970:936) om rikets indelning i civilför- svarsområden är omfattningen av dessa när- mare reglerad. Länsstyrelse kan förordna om att civilförsvarsområde skall indelas i civilför- svarsdistrikt. Civilförsvarschef är chef för civilförsvarsområde och för honom skall fin- nas ställföreträdare. För ledningen under ci- vilförsvarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdistrikt kan länsstyrelse förordna en distriktschef.

Det lokala civilförsvarets enheter är orga- nisatoriskt sammanförda i sex kårer. Huvud- delen av undsättningsorganisationen ingår i det lokala allmänna civilförsvaret. I varje ort med skyddsrumsskyldighet (ca 200) finns undsättningsenheter.

Huvuddelen av de personer som inskrivs i det lokala allmänna civilförsvaret rekryteras med stöd av civilförsvarsplikt främst bland män, som utträtt ur värnpliktsåldern samt bland kvinnor över 35 år. Därutöver kan värnpliktiga med särskilda för civilförsvars- uppgifterna nödvändiga kvalifikationer tillfö- ras organisationen genom att ges uppskov.

Antalet inskrivna personer var vid utgång- en av budgetåret 1971/72 ca 202 000, fördelade på befäl och manskap enligt

följande.

Befälsanställda ca 100 personer Civilförsvarspliktigt befäl ca 37 000 personer Civilförsvarspliktigt manskap ca 165 000 personer Summa ca 202 100 personer

Härav är ca 133 000 utbildningsbefattningar.

Det lokala allmänna civilförsvarets sam- mansättning m. m. framgår av tabell 3 :l.

I prop. l972:75, som riksdagen antagit, uttalade föredragande departementschefen (sid. 121) att det bör ytterligare övervägas möjligheten att i ökad omfattning rekrytera personal i värnpliktig ålder till civilförsvarets

organisation. På längre sikt skulle en sådan rekrytering sänka omsättningen av personal i civilförsvaret och begränsa anspråken på ut- bildningsorganisationen.

3.1.2.4 Verkskydd

Civilförsvaret skall anordnas dels som all- mänt civilförsvar och dels som verkskydd. Verkskyddet är i första hand avsett för skyddet av den egna anläggningen men kan även tas i anspråk för uppgifter utanför denna. Gränsen för verkskyddsplikt höjdes den ljuli 1972 från 100 till 200 anställda. Enligt stadganden i civilförsvarslagen och kun- görelsen åligger det verkskyddsanläggningens ägare att svara för planläggning av verk- skyddet vid anläggningen, att bekosta och anskaffa, förvara och underhålla material och utrustning samt svara för ledningscentra- ler och andra uppehållsplatser för persona- len. Ägaren skall också stå för kostnader m. rn. för lagstadgad utbildning och övning- ar. Företagschefen (platschefen) är i regel verkskyddschef. Under honom finns en eller flera verkskyddsledare. Verkskyddsorganisationen utgörs av A-verkskydd och B-verkskydd. A-verkskydd — för närvarande ca 130 st — finns vid anläggningar med minst 200 anställda i orter där det föreligger skyldighet att bygga skyddsrum. Kostnaderna åvilar normalt äga- ren av anläggningen. Verksamhetsgrenar är bl. a. ledningstjänst, räddningstjänst, brand- tjänst och sjukvårdstjänst. B-verkskydd finns vid vissa anläggningar av krigsviktig natur för bevakningstjänst. Antalet inskrivna i verk- skyddet var den 1 juli 1972 44 106 personer. Däri inkluderas mobiliseringsreserv. Persona- lens fördelning på tjänstegrenar var följande.

Ledning 2 883 Räddning 13 704 Brand 10 528 Sjukvård 9 315 Gas och radiak 3 394 Bevakning 4 282 Summa personer 44 106

Kär Personal ' Huvuduppgi f ter

Enheter

Lednings- 37 568 kårer

Räddnings- 31 159 kårer

Brand- 41 860 kårer

Sjukvårds- 36 744 kårer

Skyddskå- 20 458 l'el'

Civilförsvarschefens stabsorgan.

Lednings—, alarmerings-, obser- vations-, sambands- och under- hållsuppgifter som hör samman med ledningsverksamheten. I kåren ingår huvuddelen av den personal som bemannar lednings— centralerna.

Räddning av instängda eller

på annat sätt nödställda människor.

Brandsläckning i första hand

för att möjliggöra räddnings- arbetet, iandra hand för att begränsa egendomsskador.

Första hjälp åt skadade och

sjuka samt transporter till sjukvårdsinrättning för dem som behöver ytterligare vård.

Indikering av C-stridsmedel

och radioaktiv strålning. Sanering. Omhändertagande av hemlösa.

Bevak- 34 360 Ordningstjänst: trafikregle- nings- ring, avspärrning och annan kårer2 ordningsverksamhet. Bevakningstjänst: bevakning för att skydda viktiga an- läggningar mot spioneri och sabotage. Samt- 202 149 Vid utrymning och inkvarte- liga ring utnyttjas främst enheter karer ur ledningskåren, skyddskåren,

sjukvårdskären och bevaknings- kårens ordningstjänst.

Ledningscentraler (6 olika typer beroende på personellt och materiellt innehåll). Alar- meringsenheter. Fältorgan: fältstab (24 man), lednings- grupp K (3 man) och observa— tionsgrupp (6 man). Depåer: basområdesstab (7 man) med basstationsgrupp (8 man) underhållsgrupp (3 man) och utspisningsgrupp (3 man). Roteombud för inkvartering. Räddningsgrupper och tunga räddningsgrupper om 8 man. 6 räddningsgrupper och l tung räddningsgrupp samman- förs till en räddningsplu-

ton.

Huvudsakligast brandgrupper om 8 man. 6 brandgrupper sammanförs till en brand- pluton. 3 brandplutoner kan sammanföras till ett brand- kompani.

Förbandsplutoner om 4 för- bandsgrupper (11 man) och 2 bärargrupper (6 man) för upprättande av förbands- stationer. Sjuksorterings- och samaritgrupper. Enheter för sjuktransporter. Specialdetalj i huvud- och distriktscentraler (5 resp.

4 man). lndikeringsgrupp (3 man). Skyddsavdelning (13 man). Skyddsrumsavdel- ning avsedd för tjänst i befolkningsskyddsrum .

Ordningsgrupper om 5 man.

6 ordningsgrupper samman- förs till en ordningspluton. Enheter för fast bevakning. Bevakningspluton om 6 bevak- ningsgrupper (5 man) för rörlig bevakning.

' I angivna antal ingår mobiliseringsreserv på ca 15 000 personer som fördelats på de olika kårerna.

2 Förslag föreligger om att föra över bevakningskårerna till polisväsendet.

3.2 De civilförsvarspliktigas ålders- och berättigad till, motiverar en redovisning av

könsfördelning

Det förhållandet att ålder och kön till följd av civilförsvarsförmånernas nuvarande kon- struktion direkt återverkar på vilken ersätt- ning den enskilde civilförsvarspliktige blir

ålders- och könsfördelningen för de civilför- svarspliktiga. UFV har inhämtat uppgifter därom genom civilförsvarsstyrelsen. Förelig- gande uppgifter avser förhållandena den 1 juli 1972. Av tabell 3:2 framgår den antals- mässiga fördelningen dels mellan män och

Män Kvinnor Män och kvinnor Mob.- Totalt reserv 25—47 år Summa 48—65 år Lacf 25—47 år 36 385 20479 56 864 — — — 48—65 år 130 407 8 756 139 163 196 027 6 122 202 149 Vsk 25—47 år 4 265 2 285 6 550 — — — 48—65 år 34 260 1 742 36 002 42 552 1 554 44 106 U-kårerna 25—47år 9981 — 9981 — — — 48—65 år 42 — 42 10 023 270 10 293 Sanitets— plutonerna 25—47 är ca 150 _ 48—65 51 ca 144 119 413 413 413 Frivill. flygkåren 25—47 år 481 7 488 48—65 år 128 — 128 616 — 616 Summa 216 243 33 388 249 631 249 631 7 946 257 577

kvinnor och dels mellan civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern.

Vad först gäller könsfördelningen är inom det lokala allmänna civilförsvaret männen 85 % och kvinnorna 15 %. Inom verkskyddet är männens dominans än mer framträdande. De utgör 90% av samtliga inskrivna. För hela civilförsvaret inklusive undsättningskå— rerna, sanitetsplutonerna och Frivilliga flyg- kåren utgör männen 86% och kvinnorna 14 %.

I fråga om fördelningen mellan yngre och äldre civilförsvarspliktiga kan konstateras att inom det lokala allmänna civilförsvaret är andelen yngre 22% bland männen, 70% bland kvinnorna och totalt 29 %. Medan sålunda var tredje person är i värnpliktsål- dern inom lokala allmänna civilförsvaret gäl- ler detta för endast 15,4 % inom verkskyd- det. Av verkskyddsorganisationens män är 11 % yngre. Fördelningen mellan yngre och äldre är relativt jämn för verkskyddets kvin- nor — 56,7 % är under 48 år. Om motsva- rande uppdelning mellan äldre och yngre görs för lokala allmänna civilförsvaret och verkskyddet sammantagna blir resultatet

26,5 % i värnpliktsåldern och 73,5 % där- över. För enbart manliga personer är motsva- rande fördelning 19,7 % respektive 80,3 %.

Genomsnittsåldern för civilförsvarspliktiga inom lokala allmänna civilförsvaret och verk- skyddet är följande.

Ålders- Män Kvinnor Män och kate- kvinnor gorier 25 —47 år 38 40 40,5 48—65 år 54 53,5 54 25 —65 år 51 44 50

Som tablån utvisar är skillnaden i

genomsnittsålder mellan män och kvinnor 7 år och mellan äldre och yngre civilförsvars- pliktiga ca 14 år.

I bilaga 1 till detta betänkande lämnas en redovisning av de i det lokala allmänna civil- försvaret inskrivna befälets respektive övrigas fördelning på ålder, kön och avgångsålder den 1 juli 1972. Skillnaden i avgångsålder sammanhänger med arten av befattningsha- varens tjänstgöring och uppgifter.

3.3 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande utbildnings- och övningsskyldighet

De civilförsvarspliktigas nuvarande tjänstgö- ringsskyldighet regleras dels genom 1960 års civilförsvarslag (1960: 74 med ändr.) och dels genom 1960 års civilförsvarskungörelse (1960: 377 med ändr.). Närmare bestämmel- ser om civilförsvarspliktens omfattning finns i utbildningskungörelsen för civilförsvaret (1960: 655 ändr. 1964: 404, 1966: 506, l970:310). För de befälsanställdas tjänst- göringsförhållanden gäller kungörelsen (1962: 578 ändr. 1967: 248, 1968: 403, 1970: 309, 1972: 467) om befälsanställningi civilförsvarets krigsorganisation.

3.3.1. Maximal tjänstgöringsskyldighet

Varje svensk medborgare är fr.o.m. det år då han fyller 16 är t. o. ni. det år då han fyller 65 är skyldig att fullgöra sådan tjänst- göring i civilförsvaret som hans kroppskraf— ter och hälsotillstånd medger. Tjänstgörings- skyldigheten avser i fredstid dels utbildning och dels övning. Civilförsvarspliktig som är inskriven i civilförsvaret får med stöd av civilförsvarsplikten tas i anspråk för utbild- ning högst 30 dagar eller såvitt avser viss befälspersonal m. m. högst 60 dagar. Denna tid används i allt väsentligt för grundutbild- ning. Dessutom är varje civilförsvarspliktig skyldig att i fred delta i övning som anordnas av civilförsvarsmyndighet högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår. Särskild repetitionsutbildning förekommer numera inte. I stället har övningsverksamheten givits en sådan omfattning att den kan fylla repe- titionsutbildningens uppgift. Värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret får i fred åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han efter inskriv- ningen i civilförsvaret kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra i krigsmak- ten. Eftersom de i civilförsvaret inskrivna värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet bör motsvara den tid de eljest skulle ha fullgjort repetitionsutbildning inom krigsmakten blir utbildningstiderna följande. För utbildnings-

kategori A (gruppchef och högre befäl) är utbildningstiden högst 80 dagar. Utbildnings- kategori B (undsättningskårernas övriga per- sonal) har en utbildningstid av högst 60 dagar.

3.3.2. Faktisk tjänstgöringstid

Inom ramen för under 3.3.1 angivna utbild— ningstider skall utbildningen för de olika befattningarna ske enligt de planer som upp— rättas av civilförsvarsstyrelsen och fastställs av Kungl. Maj:t. Tjänstgöringstidens faktiska längd enligt gällande planer framgår av tabell 3: 3.

3.3.3. Tjänstgöringens periodicitet

Utbildningen genomförs, utom i vad avser viss personal, för vilken utbildningen uppde- lats i två eller tre skeden, vid ett och samma tillfälle och återkommer därefter inte. Perso- nal, för vilken utbildningen är uppdelad i skeden, kallas till utbildning så att iregel ett skede fullgörs per år. Inte heller denna ut- bildning återkommer.

Övning genomförs under olika tidslängder och med olika periodicitet beroende på den befattning som vederbörande innehar. I prin- cip återfinns tre övningsformer i övningssys- temet — civilförsvarsorienteringar, lednings- övningar och enhetsövningar.

Orienteringarna avses främst för olika slag av ledningspersonal i skilda verksamheter t. ex. undsättande verksamhet, mobilisering, utrymning/inkvartering, markbevakning m. m. Periodiciteten vid dessa övningar varie- rar mellan två gånger/år (civilförsvarschefer) till en gång/fyra år (roteombud samt verk- skyddsbefäl i undsättande verksamhet).

Ledningsövningar avses för personal i civil- försvarets ledningscentraler. För närvarande genomförs övningarna med en frekvens av en gång vartannat år.

Enhetsövningar avser övning av i organisa- tionen ingående enheter av olika slag t. ex. plutoner, grupper, undsättningskårer, sani- tetsplutoner m.fl. enheter. För det övervä- gande antalet äger övning rum vart fjärde år.

Tabell 3.3 Faktisk längd på tjänstgöringstiden för civilförsvarspliktiga fördelade på utbildningskategorier. Dagantal inom parentes anger maximal tjänstgöringsskyldighet.

Utbildningskategori Tidsuttag utbildning Tidsuttag övning (timmar) (dagar) enl kursplaner enl övningsplaner A (80 dg) 50 resp 25 Kvarstående tjänstgörings- skyldighet (10—12 dagar/4 är) B (60 dg) Sektch, detch och adj i lede (med vissa undantag) Högre befäl i ledkårs fält- organisation Viss u-kårspersonal (manskap)

C (30 dg) Cfch Vissa dch Chef för expavd Chef för exp u p Chef för förvgslekli (vissa) Plutch i rä- och sjvkår Kårinsp skykår m fl Avdch skykår Alarmeringsledare Basområdeschef

D (15 dg) Dch (vissa) och annan pers i led- kår än som hänförs till A—C* Kårinsp (utom skykår) Kårass Chef bevaknplut Avdch sjvkår Grpch i annan kår än ledkår

Epritr kry Alarmeringstekniker Teletekniker Plutch, förv i sanplut Grpch i sanplut ' Roteombud m. fl.

E (60 tim) Si iledkår fältorg C polis Brandman Mspskötare Samarit i förbplut Samarit övriga Räddningsman acf Räddningsman vsk

F (35 tim) Observatör Radiotel och signalist som ej ingår i D * Tekn bitr specdet Indikerare, sanerare Annan pers i sanplut än i D**

29 resp 43, 45 och 54 38 20

29 resp 19 19 26 21 12 resp 16 18 resp 19 19 resp 29 16 30 19

5 resp 11 och 12

5 resp 11 och 16 (de sistnämnda i sjvkår)

gZ al 5 l

WMAUI-ÄUHJIUI

UILIHJIJB Ul

30—60 tim/3 år 45—60 tim/3 år

Kvarstående tjänstgörings- skyldighet (5 dagar/4 år)

45—60 tim/3 år 45—60 tim/3 år 30—40 tim/3 år 30—40 tim/3 år 30—40 tim/3 år 30—40 tim/3 år 30—40 tim/3 år 10 tim/4 år ca 45 tim/3 år 30—40 tim/3 år

10 tim/4 år — 30—40 tim/3 år

30—49 tim/3 år ca 20 tim/3 år 10 tim/4 år 10 tim/4 år

30 tim/3 år 7 tim/4 år

14 tim/4 år 3—9 tim/3 år

30 tim/3 år 7 resp. 10 tim/4 år

7 tim/4 år

7 tim/4 år

Flyggrupper övar dock vartannat år och t. ex. alarmeringsledare upp till en gång/år i anslutning till flygvapnets övningar.

För utbildnings- och övningsverksamheten

disponeras

a) fem skolor, nämligen befäls— och und- sättningsskolorna i Rosersberg, civilförsvars- skolorna i Katrineholm och Sandö samt ut- bildningsanläggningen i Revingeby,

b) och som regel övningsfält i varje län.

Personellt disponeras 62 civilförsvarslära— re, 8 övningsledare och 192 instruktörer.

Vid sidan av utbildningen av civilförsvars- personalen tillkommer civilförsvarsutbild— ning av allmänheten. Denna bedrivs dels som självskyddsutbildning genom Rikskommit- téns för självskydd försorg, dels som skolun- dervisning i brandskydd och olycksfallsvård m. m. Den årliga utbildningsomfattningen genom kommittén är ca 180 000 personer/ deltagare.

3.3.4. Civilförsvarets utbildnings- och öv- ningsvolym

Antalet deltagare i utbildning och övningar inom civilförsvaret var under budgetåret 1971/72 följande. 18 791 personer del- tog i utbildning och 44 292 personer deltog i övning. Dessa fördelade sig på heldagskurser respektive kvällskurser enligt nedan.

Tjänstgöring Antal deltagare allm. civil- verk— summa försvar skydd Utbildning Heldagskurser 13 829 4 357 18 186 Kvällskurser 261 344 605 Summa 14 090 4 701 18 791 Övning Heldagsövning 5 915 1 035 6 950 Kvälls- och veckosluts— övningar 31 575 5 767 37 342 Summa 37 490 6 802 44 292 Utbildningskurserna och de deltagande eleverna fördelade sig under budgetåret 1971/72 på centrala, regionala och lokala kurser enligt följande. Antal Antal kurser deltagare Centralt 215 4 089 Regionalt (fältskolorna) 400 7 697 Lokalt (länen) 397 7 005 Summa 1012 18791 36

3.3.5. Tjänstgöring för befälsanställda i civil- försvaret

Befälsanställning utgör civilförsvarets mot- svarighet till krigsmaktens reservofficersinsti— tution.

Befälsanställning sker så att reservofficer med lägst löjtnants tjänstegrad i någon av krigsmaktens reserver efter ansökan kan an- ställas i civilförsvaret för att tjänstgöra i befälsanställning inom det allmänna civilför- svarets krigsorganisation. Befälsanställning upphör i fredstid i regel vid utgångenav det år den anställde uppnår 55 års ålder men kan förlängas med fem år i taget till 65 års ålder.

I fredstid är den befälsanställde skyldig att tjänstgöra högst 150 dagar om han har fullgjort för krigsmaktens reservofficerare stadgad första tjänstgöringsperiod och eljest högst 320 dagar. Från dessa tider avräknas det dagantal som tillgodoräknas den anställ- de som reservofficerstjänstgöring. Freds- tjänstgöringen delas upp i omgångar med i regel en omgång vartannat år. Vardera tjänstgöringsomgång skall omfatta högst 30 dagar.

3.4 Nuvarande civilförsvarsförmåner 3.4.1 Författningsgrunder

Huvuddragen av de civilförsvarspliktigas nu- varande förmåner fastställdes av 1962 års riksdag (prop. 1962:101). Med stöd av riks- dagens beslut har Kungl. Maj:t utfärdat kun- görelsen den 30 november 1962 (nr 6191) om avlöning m.m. till civilförsvarspliktiga (1962 års avlöningskungörelse). Föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen har utfär- dats av civilförsvarsstyrelsen (publikation 8.01.02—24F med ändr. 25F—28F) efter samråd med försvarets civilförvaltning. Reg- lerna om familjebidrag till civilförsvarsplikti- ga är intagna i familjebidragsförordningen (1946: 99 med omtryck 1960: 152 och senare ändr.2) och familjebidragskungörelsen

ändr. 1963:308, 1966:272, 1967:431, 1970:678,1971:1264,1972:342.

2 ändr. 1962:674, 1963:112, 1966:271, 424, 1967:221, 1970:306, 1971:651, 896,1972z333.

(19462101 med omtryck 1960: 153 och senare ändr.3 ).

Ersättningar till befälsanställda i civilför- svaret utges enligt kungörelsen om befälsan— ställning i civilförsvarets krigsorganisation (1962:5784). För civilförsvarschefer och distriktschefer gäller särskilda bestämmelser. Vid tjänstgöring i kommunal anställning un- der beredskap och krig jml 20 & civilförsvars- lagen (l960:74) gäller även särskilda bestäm- melser (se avsnitt 9.2.3).

Ersättning för kroppsskada under civilför- svarstjänstgöring utgår enligt förordningen (1954: 249 ändr. l970:3l3, 1973: 63) om ersättning i anledning av kroppsskada ådra- gen under tjänstgöring i civilförsvaret samt kungörelsen (1954: 800) med föreskrifter angående tillämpningen av förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Bestämmelser om gruppliversåttning till civilförsvarspliktiga finns i kungörelsen (196312435) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. Särskilt olycksfallsskydd utgår enligt kungörelsen (1969z7616) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl.

Redogörelsen i det följande avser de per den 1 juli 1972 gällande förmånsbestämmel- serna. I fråga om de förmånsförbättringar för yngre civilförsvarspliktiga, som träder i kraft den 1 juli 1973 jämlikt SFS 1973: 512 och 513 hänvisas till avsnitt 7.3.

3.4.2. Principiella utgångspunkter för för- månssystemets nuvarande konstruktion

De principiella utgångspunkterna för det nu- varande förmånssystemets konstruktion, som närmare redovisas i förarbetena till 1962 års avlöningskungörelse, är i huvudsak följande.

Värnpliktiga som ej fullgjort all värnplikts- tjänstgöring och som tillförs civilförsvaret skall i princip ha samma ekonomiska för- måner, som skulle ha tillkommit dem vid värnpliktstjänstgöring. I vad avser ekonomis- ka förmåner åt civilförsvarspliktiga som inte

är värnpliktiga har det ansetts riktigt, att också för deras del anknyta till de militära bestämmelserna för att därigenom få ett enhetligt och utprövat ersättningssystem för samtliga kategorier av civilförsvarspliktiga. Vissa jämkningar har dock gjorts i förmåner— na för dem som inte är värnpliktiga. För dem som passerat värnpliktsåldern har nämligen införts en ersättningsregel som anknyter till vederbörandes civila inkomster. Samma regel skall gälla för män och kvinnor.

Skilda motiv anfördes i förarbetena för att vidareutveckla den tidigare gällande gottgö- relsen för mistad arbetsinkomst vid deltagan- de i central utbildningskurs vid civilförsvaret. En strikt tillämpning av de militära ersätt- ningsbestämmelserna bedömdes medföra försämring av förmånerna då åtskilliga in- skrivna civilförsvarspliktiga tjänstgör vid en ålder då de nått ett relativt högt inkomst- läge. Som ytterligare motiv för jämkningeni förmånshänseende anfördes att civilför— svarsplikt skiljer sig från värnpliktstjänstgö- ring även därigenom att enligt civilförsvarsla- gen skall vid inskrivning såvitt möjligt tillses att personalbehovet fylles av dem som frivil- ligt anmäler sig till uttagning samt därigenom att endast en mindre del av samtliga civilför- svarspliktiga tas i anspråk för civilförsvars- tjänst, medan värnplikt fullgörs av flertalet män i värnpliktsåldern.

Genom denna jämkning har de civilför- svarspliktiga delats upp i två grupper, nämli- gen personal i värnpliktsåldern (yngre civil- försvarspliktiga) respektive över värnpliktsål- dern (äldre civilförsvarspliktiga). För de förstnämnda gäller med vissa modifikationer värnpliktsavlöningsbestämmelserna i sin hel- het. För de senare tillämpas en delvis för- månligare regel innebärande att ersättningen per dag utgår med viss procent av den civil- försvarspliktigas årsinkomst. Denna indel- ning i två förmånsgrupper tillämpas även för

Bändr. 1962:675, 1963:113, 1966:425, 1967:222, 197o:307,—1971:905. .ändr. 1967:248, 1968:403, 197o:3o9, 19722467. sändr. 1965265, 1966:426, 1970:302, 1971:168, 1972: 160. 6 ändr. 1972: 359.

kvinnorna. Dessa tages i allmänhet ianspråk vid lägre ålder än 48 år, men med hänsyn till att kvinnorna bara undantagsvis fullgör de längsta utbildningstiderna och att de blir berättigade till familjebidrag vid tjänstgöring före 48 års ålder, har denna princip ansetts böra gälla även för dem. Av betydelse har även ansetts vara att enligt författningarna skall kvinna som har vårdnaden om barn under 16 år inte skrivas in i civilförsvaret om hon inte lämnar medgivande därtill.

3.4.3 1962 års avlöningskungörelse 3.4.3.l Tillämpningsområde m. rn.

1962 års avlöningskungörelse gäller för civil- försvarspliktiga vid fullgörande av civilför— svarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddet. Denna är inte tillämplig på Civilförsvarschef, distriktschef och personal som avlönas enligt 60 & civilförsvarslagen samt befälsanställda inom civilförsvaret. Kungörelsen tar i första hand sikte på freds- förhållanden.

Grundförutsättningen för kontantersätt- ning i form av penningbidrag, civilförsvars— penning, tjänstgöringspremie och utbild- ningspremie är att minst sju timmar under samma dygn tas i anspråk för tjänstgöring, färd eller annan förmånsgrundande verksam- het. In- och utryckningsdag vid heltidskurs räknas som hel tjänstgöringsdag. Sju-tim- marsregeln gäller dock inte förvärvsarbetan- de civilförsvarspliktig med icke-ordinarie ar- betstider och som på grund av tjänstgöringen förlorar arbetsinkomst. Penningbidrag, civil- försvarspenning eller premier utgår inte vid deltagande i övning såvida inte övningen sker i omedelbar anslutning till utbildning.

Den som driver verksamhet inom anlägg- ning eller byggnad, för vilken det finns verk- skydd, skall utge ersättning för tjänstgöringi verkskyddet till de i hans tjänst anställda. Ersättningen får beräknas på annat sätt än som stadgas i avlöningskungörelsen endast vid de mindre vanligt förekommande fallen då utbildningen inte genomförs av civilför- svarsmyndighet. Ersättningen får då inte un-

derstiga vad som vid tillämpningen av kungö— relsens ersättningsgrunder sammanlagt skulle tillkomma den civilförsvarspliktige med be- aktande av förmånernas skattefrihet.

3.4.3.2 Fria resor och resekostnadsersätt- ning

Bestämmelserna i värnpliktsavlöningskungö- relsen om fria resor, färdkostersättning och förmåner vid tjänsteresor har motsvarande tillämpning beträffande civilförsvarspliktiga med främst följande undantag. Vid tjänstle- dighet utgår en fri resa för varje hel två-månadersperiod av tjänstgöringen. Flyg får användas vid fri resa till och från Gotland och i övrigt när avståndet överstiger 800 km. Vid färd till och från inskrivningsförrättning samt vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring för utbildning eller övning har civilförsvarspliktig även fri resa. Förutsätt- ningarna för resekostnadsersättning vid an- vändande av annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel är desamma som för värnpliktiga. Annat färdmedel får användas när allmänt kommunikationsmedel saknas eller anlitandet därav medför oskälig tidsut- dräkt. Ersättningsbeloppet för civilförsvars- pliktiga är något högre, 25 öre/km mot 20 öre/km för värnpliktiga.

3.4.3.3 Dagavlöning För personal :" värnpliktsåldern

Penningbidrag utgår för dag med i tabell 3: 4 angivna belopp och i övrigt till huvudsaklig del enligt de närmare villkor som gäller för penningbidrag till värnpliktiga. Penningbi- drag utgår inte till personal över värnpliktsål- dern.

Tiänstgöringspremie tillkommer civilför- svarspliktig med fullgjord sammanlagd tjänst- göring överstigande 300 dagar med 4 kr per dag efter de 300 första dagarna. Tjänstgö— ringspremie utgår inte till den som erhåller civilförsvarspenning, dvs. personal över värn- pliktsåldern.

I likhet med vad som gäller för värnpliktig

Tabell 3:4 Penningbidraget till svarspliktiga den 1 juli 1972

Personalgrupp kr/dag

1 Civilförsvarspliktig som icke tillhör någon av grupperna 2—8 2 Gruppchef och ställföreträdande gruppchef, som ej tillhör någon av grupperna 5 och 6, husmor, alarme- ringstekniker, teletekniker, bensinsta- tionsföreståndare, maskinist, tekniskt biträde, elektriker, rörmontör 3 Roteombud, ställföreträdande rote- ombud, avdelningschef, ställföre- trädande avdelningschef 4 Assistent, förvaltningsassistent, kår- assistent 5 Personalkonsulent, kassör, gruppchef och ställföreträdande gruppchef för transportledningsgrupp, förvaltare, le- dare för tjänstegren inom verkskydd 6 Verkskyddsinspektör, byggnadsin- spektör, fordonsinspektör, stations- chef, intendent, plutonchef, ställföre- trädande plutonchef, gruppchef för ledningsgrupp K 7 Civilförsvarsombud, detaljchef, ställ- företrädande detaljchef, adjutant, förste alarmeringsledare, alarmerings- ledare, kompanichef, specialist i skyddskåren, verkskyddsledare 8 Sektionschef, ställföreträdande sek- tionschef, platschef, stabschef, bas- områdeschef, ställföreträdande bas- områdeschef, kårinspektör, ställföre- trädande kårinspektör, kårchef, ställ- företrädande kårchef, verkskyddschef

10:—

12:—

13:50 14:75

16:25

19:50

23:—

2750

personal får civilförsvarspliktig i vissa fall tillägg till tjänstgöringspremie med 4 kr per dag efter 364 dagar.

För tillgodoräknande av premien får räk- nas högst 300 dagar av tidigare tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst. För tillägg till tjänstgöringspremie får högst 364 dagar tillgodoräknas.

Utbildningspremie utgår med 15 kr för varje dag som utbildningen omfattar och tillkommer både civilförsvarspliktiga i värn- pliktsåldern och dem som är över värnplikts- åldern. Premien utgår dock endast till dem som med godkända vitsord genomgått ut- bildning till befäl eller vissa specialistbefatt- ningar, dvs. utbildning som enligt 1960 års utbildningskungörelse för civilförsvaret avses för personal inom utbildningskategorierna A, B, C, D eller motsvarande personal. Undsätt- ningskårens värnpliktiga tillhörande utbild- ningskategori B erhåller dock inte utbild-

ningspremie. Angivna bestämmelser innebär att befäl och berörda specialister får utbild- ningspremie även för den del av deras utbild- ning som är manskapsutbildning, under för- utsättning att vederbörande inskrivits från början i befattning som är förenad med rätt till utbildningspremie. Vid övrig manskapsut- bildning utgår alltså inte premien.

För personal över värnpliktsåldern

Vid tjänstgöring efter det kalenderår, under vilket den civilförsvarspliktige fyller 47 år utgår civilförsvarspenning. Civilförsvarspen- ningen utgår för varje tjänstgöringsdag med 0,2 % av den civilförsvarspliktiges årsinkomst av förvärvsarbete. Årsinkomsten skall antas vara det högsta inkomstbeloppet i den sjuk- penningklass enligt lagen om allmän försäk- ring, som den civilförsvarspliktige tillhör, eller enligt särskilda regler skall anses tillhö- ra. Den för beräkningen av civilförsvarspen- ningen grundade årsinkomsten får dock högst vara det belopp vilket är nedre gränsen i högsta sjukpenningklassen. Civilförsvars- penningen får inte utgå med lägre belopp än enligt sjukpenningklass 2 eller vad vederbö- rande skulle ha erhållit i penningbidrag och tjänstgöringspremie vid tjänstgöring i värn- pliktsåldern [= i realiteten 10 kr för kvinnor i personalgrupp 1 och för män med samman- lagt 300 dagars utbildning 14 kr (10 + 4 kr)] Exempel på civilförsvarspenningens belopp framgår av tabell 3: 5. Utbildningspremie utgår till personal över värnpliktsåldern enligt samma grunder som angivits ovan.

3.4.3.4 Fri kost, logi och sjukvård m. m.

Fri mat utgår till alla civilförsvarspliktiga under tjänstgöring, in- och utryckningsda- gar samt beviljad tjänstledighet. I före- kommande fall utbetalas förplägnadsersätt- ning med för närvarande 6 kr/dag, färdkost- ersättning med 25 kr samt måltidsersättning med 9 kr för frukost och 18 kr för vardera lunch och middag. Fri inkvartering gäller under tjänstgöring och i vissa fall utbetalas ersättning för nattlogi samt inkvarteringser-

Tabell 3.'5 Exempel på ningens belopp i kr/dag

Ärsinkomst Ersätt- Årsinkomst Ersätt- av förvärvs- nings- av förvärvs- nings-

arbete belopp ' arbete belopp ' 4 000 102 24 000 54 7 000 17 27 000 60 10 000 21 30 000 66 13 000 28 33 000 72 16 000 36 36 000 78 18 000 42 39 000 78 21 000 48

' Beloppen avrundade uppåt till närmast hela krontal. Skattefritt.

7 Beloppet 102— är högre än 0,2% av års- inkomsten 4 000 kr beräknad efter högsta beloppet i aktuell sjukpenningklass, då det inte får understi- ga penningbidraget och eventuell tjänstgörings- premie.

sättning. Härutöver tillkommer vissa sjuk- vårdsförmåner, ersättning för läkarintygs— kostnad samt vid dödsfall begravningshjälp till dödsboet med 2 000 kr och ersättning för transportkostnader.

3.4.4. Familjebidrag

I lå familjebidragsförordningen föreskrivs att förordningen skall tillämpas — förutom på värnpliktiga och vissa därmed jämställda kategorier — på civilförsvarspliktiga som in- kallas till tjänstgöring enligt 12% civilför— svarslagen (1960: 74) i den mån de fullgör tjänstgöringen före det kalenderår då de fyller 48 år och under förutsättning att tjänstgöringen inte skall anses fullgjord i kommunal anställning. Kungl. Maj:t kan fö- reskriva att förordningen skall tillämpas på civilförsvarspliktig även i andra fall. Som ytterligare förutsättning för rätt till familje- bidrag gäller att den civilförsvarspliktige ut- bildas i heltidskurs eller deltar i övning som förläggs i omedelbar anslutning till sådan kurs. Enligt familjebidragsförordningen kan familjebidrag utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag är behovs- prövat och betalas ut av hemortskommunen eller i fråga om verkskyddspersonal av ar- betsgivaren.

Familjepenningen utgår fr. o. m. den 1 juli 1972 med högst 15 kr/dag för make och därmed jämställd samt med högst 8 kr/dag för annan familjemedlem. Bostadsbidrag er- hålls under vissa förhållanden med belopp motsvarande den faktiska kostnaden för bostaden. Näringsbidrag kan utgå till rörelse- idkare med högst 50 kr per dag. Sjukbidrag kan lämnas vid behov för att täcka vissa slag av kostnader i anledning av familjemedlems sjukdom. Om civilförsvarspliktigs familje- medlem avlider kan begravningsbidrag utgå. Beloppet utgör för make 2 000 kr och för annan familjemedlem 1 000 kr.

3.4.5 Flygrisktillägg rn. m.

Civilförsvarspliktig som deltar i flygning äger vid tjänstgöring för utbildning och övning uppbära flygrisktillägg och särskild ersätt- ning vid olycksfall enligt samma regler som för värnpliktiga.

3.4.6. Ersättning vid skada och sjukdom

Viss civilförsvarspliktig personal är gruppliv- försäkrad enligt samma villkor och belopp som värnpliktig personal.

Drabbas civilförsvarspliktig under delta- gande i utbildning eller övning av olycksfalls- skada eller yrkesskada (jml. 6 & yrkesskade- försäkringslagen) utgår ersättning jml. för- ordningen (1954: 249 med ändringar) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Med olycksfall avses även olycksfall vid vis- telse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och vid färd till och från tjänst- göringsplatsen om färden sammanhänger med tjänstgöringen. Ersättningarna enligt förordningen överensstämmer i huvudsak med dem som gäller enligt yrkesskadeförsäk- ringslagen. För skada som omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen utgår ingen ersättning enligt nämnda förordning.

Det särskilda olycksfallsskyddet utgår en- ligt samma regler som för värnpliktiga. Det utgår vid invalidiserande olycksfallsskada som inträffar under tjänstgöringen samt un-

der in- och utryckningsresor men inte för skador som inträffar utanför förläggningen under ledighet och fritid. Högsta ersättnings- belopp är 150 000 kr. Det särskilda olycks- fallsskyddet gäller liksom grupplivförsäk- ringen inte för civilförsvarspliktiga tillhöran- de verkskyddet.

3.4.7. Ersättningar till ej civilförsvarspliktig personal

För sammanhangets och överblickens skull redogörs i det följande för vissa bestämmel- ser om förmåner till personalkategorier som tjänstgör inom civilförsvaret utan att tjänst- göringen utgör civilförsvarsplikt.

Arvode till civilförsvarschefer

Jämlikt regleringsbrev för budgetåret 1971/72 avseende vissa anslag inom civilde— partementets verksamhetsområde gäller fr. o. m. budgetåret 1971/72 bl. a. följande. Arvode till civilförsvarschef får med visst undantag tills vidare utgå med beloppet för den arvodesgrupp civilförsvarsområdet till— hör enligt följande indelning, nämligen grupp 1 1 620 kr/år grupp 2 2 340 kr/år grupp 3 3 360 kr/år

Till civilförsvarschefen i Malmö civilför- svarsområde skall utgå ett högre årligt arvode än ovan angivna. Civilförsvarsstyrelsen be- stämmer till vilken arvodesgrupp civilför- svarsområde skall hänföras.

Civilförsvarschefs och distriktschefs skyl- dighet att tjänstgöra för utbildning och öv- ning samt följa civilförsvarsförberedelser grundar sig på uppdraget att inneha befatt- ningen och inte på civilförsvarsplikt.

Arvode till instruktörer inom det lokala civil- försvaret

Regleringsbrevet för budgetåret 1972/73 av- seende anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde föreskriver, att arvode skall utgå till instruktör vid lokal utbildning och övning med 30 kr för varje fullgjort

undervisningspass om 45—60 minuter. Arvo- det innefattar gottgörelse för tid för normalt förberedelsearbete och efterarbete i samband med utbildning och övning samt för restid. I vissa fall kan länsstyrelse besluta om tilläggs- arvode när särskilt tidskrävande förberedel- ser behövs.

Ersättning i vissa fall vid civilförsvarsutbild- ning m. m.

Jämlikt Kbr. den 15 mars 1963 skall i vissa fall till civilförsvarschef, stf för civilförsvars- chef och distriktschef samt till elev vid instruktörskurs, som anordnas vid statens civilförsvarsskolor, utgå ersättning för mistad inkomst på grund av deltagandet i kursen och resekostnads— och traktamentsersättning enligt vissa i brevet närmare angivna villkor.

Som komplettering till ovanstående Kbr. har i Kbr. den 5 mars 1965 föreskrivits att deltagare i utbildningskurs för instruktörer vid statens civilförsvarsskolor, som inte är berättigad till ersättning för mistad inkomst enligt ovan, må under tid då utbildningen pågår åtnjuta ersättning med 20 kr per dag.

Förmåner för befälsanställda m. m.

Befälsanställd har samma förmåner som tillkommer en jämställd reservofficer an— ställd enligt 1962 års reservbefälssystem.

I Kbr. den 2juni 1961 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter angående vissa ersätt- ningar vid deltagande i eller förberedelse till stabstjänstövning. Bestämmelserna tillämpas ej för civilförsvarspliktig personal.

3.4.8. Administration, utbetalning och be- skattning

Beslut om förmån enligt 1962 års avlönings- kungörelse, som inte skall utges av den civilförsvarspliktiges arbetsgivare, meddelas av civilförsvarsstyrelsen i fråga om utbildning vid Rosersberg och eljest av vederbörande länsstyrelse.

Ärenden om familjebidrag till civilför- svarspliktiga handläggs enligt samma ordning

som för värnpliktiga m.fl. Kommunala fa- miljebidragsnämnder eller motsvarande or- gan beslutar om familjebidrag i normala fall. Länsstyrelse är besvärsinstans över familjebi- dragsnämnd och kammarrätt över länsstyrel- ses beslut. Försvarets civilförvaltning är till- synsmyndighet för familjebidragsverksam- heten och beslutar i vissa fall om familjebi- drag.

Penningbidrag och civilförsvarspenning ut- betalas i princip i efterskott den 10:e, 20:e och den sista i månaden — om sådan dag är söndag eller helgdag, närmast följande helg- fria dag - samt vid utryckningen. Vederbö- rande civilförsvarsmyndighet kan dock beslu- ta att senare utbetalning skall ske. Utbild- ningspremie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie utbetalas i samband med utbildningens slut. Är utbildningen för- delad på flera perioder, utbetalas premie i samband med utryckning från varje period av utbildningen. Undantag gäller i vissa fall för utbildningspremie.

Familjepenning utbetalas enligt huvudre- geln i efterskott per vecka medan bostadsbi- drag normalt utbetalas i efterskott för kalen- dermånad. Bostadsbidrag för flyttningskost- nad liksom näringsbidrag, sjukbidrag och be- gravningsbidrag betalas ut i den ordning fa- miljebidragsnämnden finner lämplig.

Följande förmåner räknas inte som skatte- pliktig intäkt nämligen penningbidrag, pre- mier, civilförsvarspenning, naturaförmåner samt familjebidrag utom näringsbidrag, som är skattepliktig inkomst. Flygrisktillägg är skattepliktig inkomst.

3.4.9 Bibehållande av civil lön vid civilför- svarstjänstgöring

Statstjänstemän

Jml. 19 & allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) erhåller tjänstemän vid beviljad tjänstledighet B-av- drag för sådan tjänstgöring på grund av civilförsvarsplikt, som fullgörs det år den civilförsvarspliktige fyller 23 år eller där- efter, dock senast det år han fyller 47 år. I övriga fall skall tillämpas C-avdrag.

Svenska kommunförbundet har i Allmänna bestämmelser för tjänstemän (ABT 70) med- delat följande rörande lön till tjänsteman med heltidstjänstgöring under tjänstledighet för civilförsvarstjänst. 25 % av lönen utgår under förutsättning dels att tjänstledigheten åtnjutits efter det år, varunder tjänste- mannen fyllt 21 år, dock senast det år han fyller 47 år och dels att tjänstgöringen fullgörs i lokalt allmänt civilförsvar och verkskydd på grund av civilförsvarsplikt. Motsvarande förmån utgår vid sådan tjänst- göring i regionalt allmänt civilförsvar vilken författningsenligt åligger dit överförda värn- pliktiga och reservbefäl. Nämnda förmån utgår dock inte när fråga är om tjänstgöring i civilförsvaret som civilförsvarschef eller ställ- företrädare för sådan eller distriktschef.

Beträffande heltidsanställda arbetstagare, som inte är tjänstemän, gäller enligt Svenska kommunförbundets Allmänna bestämmelser för heltidsanställda arbetstagare (ABK 70) samma regler som ovan dock med den skillnaden att arbetstagare skall ha fullgjort minst 70 arbetsdagar under pågående anställ- ning.

Anställda i enskilda före tag

Svenska arbetsgivareföreningen rekommen- derar sina medlemsföretag att tillämpa föl- jande normer angående bibehållande av lön vid tjänstgöring inom lokalt civilförsvar och verkskydd.

Yngre civilförsvarspliktiga

För yngre civilförsvarspliktiga — både män och kvinnor - rekommenderar arbetsgivare- föreningen att arbetsgivaren lämnar ett bi- drag på 25 % av den civila lönen under förutsättning att längre anställningstid samt försörjningsplikt föreligger.

Äldre civilförsvarspliktiga

Äldre civilförsvarspliktiga kan förutsättas er- hålla full kompensation genom den skatte-

fria civilförsvarspenningen. Genom utbild- ningsbidraget föreligger ofta överkompensa- tion, framhåller arbetsgivareföreningen. En- dast i rena undantagsfall och då årsinkomst— en väsentligt överstiger 39 000 kr bör enligt arbetsgivareföreningen ett tillskott från ar- betsgivare kunna ifrågakomma.

Rekommendationerna om extra bidrag från arbetsgivaren gäller även för verkskydds- utbildning, dock givetvis med undantag för de fall då företaget önskar utnyttja de be- gränsade möjligheterna till att utge full löni stället för stadgade förmåner (jämför avsnitt 3.4.3.1).

3.4.10. Kostnader för nuvarande förmåner

Tabell 3: 6 visar kostnaderna under vart och ett av budgetåren under perioden 1967/68—1972/73 för avlöningsförmåner till civilförsvarspliktiga m. m. Tabellen visar dels kostnaderna för samtliga kontantförmåner åamt fria resor (posterna 1—4), dels kostna- derna för penningersättningar respektive fa- miljebidrag (posterna 1 och 4), dels ock den genomsnittliga dagskostnaden för utbildning. I posterna 2 och 3 ingår ca 200 000 kr för premier till befälsanställda samt ca 1 mkr avseende civilförsvarspliktigas fria resor.

På grundval av uppgifter, som UFV under 1973 erhållit från civilförsvarsstyrelsen, re- dovisas i tabell 3:7 nuvarande ungefärliga kostnader — totalt och i genomsnitt per dag — för kontant- och naturaförmåner till civil- försvarspliktiga under utbildning budgetåret 1972/73. Beloppen har i jämförelse med

tabell 3: 6 räknats upp så att de svarar mot en utbildningsvolym om 116 000 elevdagar. I fråga om genomsnittlig dagskostnad har uppskattningar fått göras i några fall. Dags- kostnaden för logi kan variera mellan ca 17—23 kr för olika civilförsvarsskolor. På motsvarande sätt kan kostnaden för fri kost variera mellan ca 22—28 kr/elevdag. Det bör observeras att sistnämnda post innefattar även kostnader utöver proviantkostnaden.

Som tabellen visar beräknas den totala kostnaden för kontantförmåner vid utbild- ning till 6 629 000 kr och i genomsnitt 57: 15 per elevdag. Om utbildningsvolymen för verkskyddet beräknas till 15 000 elevda- gar ifrågavarande budgetår utgör arbetsgivar- nas kostnadsandel ca 860 000 kr. Återståen- de belopp — ca 5 769 000 kr — utgör statens kostnader för kontantförmåner. Kostnader- na för naturaförmåner vid utbildning utgör 6 728 000 kr. Häri ingår vad de verkskydds- pliktiga företagen har att erlägga för kost och logi till verkskyddspersonalen enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Uttaget under budgetåret 1972/73 skall enligt denna verkskyddstaxa för kost och logi vara 30 kr/elevdag vid central utbildning och 21 kr/dag vid undsättn. kårskolan samt själv- kostnadspris vid lokal utbildning i övrigt.

För civilförsvarets övningsverksamhet upp- kommer kostnader i huvudsak endast för resor, kost, logi och sjukvård. De värnplikti- gas repetitionsövningar hänföres i förmåns- hänseende till utbildning och för övrig civil- försvarspliktig personal utgår för närvarande i princip ej kontant ersättning vid övning. De totala kostnaderna för civilförsvarspliktigas

Tabell 3: 6 Kostnader för kontantförmåner till civilförsvarspliktiga 1967/68 — 1972/73

Budgetår Utfall för hela Utfall för anslags- Antal utbild- Dagskostnad i kr (an- anslaget 1 kr post 1 och 4 1 kr ningsdagar slagspost 1 och 4) 1967/68 5 738 000 4 704 000 161 000 29:22 1968/69 6 549 543 5 236 000 158 000 33:14 1969/70 7 356 968 6 073 000 153 000 39:69 1970/71 7779 511 6 379000 155 000 41:15 1971/72 8 256 371 6 770 000 136 700 49:52 1972/73 6 500 000 5 200 000 91000 57:15 SOU 1973: 40 43

Tabell 3: 7 Nuvarande totala kostnader (inklusive verkskyddet) för civilförsvarspliktigas kontant- och naturaförmåner vid utbildning. Avrundade belopp i kr.

Förmånsslag Genomsnittligt ersättnings- Beräknat utfall för belopp per dag budgetåret 1972/73 vid 116 000 utbild— ningsdagar (därav 58 000 för äldre cfpl) Civilförsvarspenning Befäl: 74 1 69 4 000 000 Manskap: 65 Penningbidrag Befäl lcf: 13l Befäl rcf: 14' 11 638 000 Manskap: 10 Familjebidrag 17 986 000 Utbildningspremie (47 800 st) 15 717 000 Tjänstgöringspremie (47 670 st) 4 190 000 Tillägg till tjänst- göringspremie (24 400 st)4 4 98 000 Summa kontantförmåner 57:15 6 629 000 Fri kost 242. 3 2 784 000 Fritt logi 232 2 668 000 Fria resor (inkl. övningar) 102 1 160 000 Fri sjukvård 12 116 000 Summa naturaförmåner 583 6 728 000 Summa kontant och natura- förmåner 115: 15” 13 357 000

' Avser genomsnitt för personalgrupperna 2—8 ” Avser total genomsnittlig dagskostnad per elevdag inkl. kontant ersättning för resp. naturaförmån 3 Innefattar kostnader för proviant, hyror och personal * Det stora antalet beror på att tillägget utbetalas även till värnpliktig! manskap i undsättningskårerna. Tillägget utgår sålunda efter andra principer än motsv. ersättning enligt värnpliktsavlöningskungörelsen

naturaförmåner vid övningar kan för budget- året 1972/73 uppskattas till omkring 700 000 kr.

3.5. De civilförsvarspliktigas ekonomiska si- tuation

3.5.1. Jämförelse mellan inkomsten före och förmåner under civilförsvarstjänstgöring

Frågan om vilka ekonomiska konsekvenser civilförsvarstjänstgöringen får för den enskil- de civilförsvarspliktige kan naturligen inte besvaras entydigt då ett flertal faktorer spe- lar in. I de fall tjänstgöringen avser deltagan- de i kvällskurser eller veckoslutskurser upp-' kommer som regel inget nämnvärt inkomst- bortfall. Den enskildes uppoffringar in- skränker sig då till ianspråktagande av fritid. När utbildningen sammanfaller med en eller

flera arbetsdagar blir situationen en annan. För att belysa denna lämnas i tabell 318 exempel på skillnaden mellan inkomst före och förmåner under civilförsvarsutbild- ning för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Motsvarande jämförelse avseende civilförsvarspliktiga över värnplikts- åldern framgår av tabell 39.

Vid bedömningen av här angivna fall bör iakttagas att de inte ger någon totalbild utan avser enbart några typfall, som beträffande yngre civilförsvarspliktiga utgår från en anta- gen arbetsinkomst före tjänstgöringen på 2 800 kr brutto per månad. Skatteavdragen avser preliminär skatt. Slutskatteeffekten torde normalt inte medföra något mer påtag- ligt avvikande resultat. 1973 års skattetabell har tillämpats (skattekolumn 1 respektive 2). I samtliga fall har vidare värdet av naturaför- månerna beräknats till 270 kr/mån. Däri

Tabell 3.'8 Jämförelse mellan inkomst före och förmåner under civilförsvarsutbildning för några typfall av civilförsvarspliktiga ivärnplikts- åldern. Personalgrupp 1, 3, 6 och 8. Kr/mån. och dag

Personalgrupp Inkomst m. m. före Förmåner under civilförsv. Minskning (—) eller ökning (+)

enl. SFS 1972: civilförsv.utbi1dn. utbildn. (exkl. premiera)

342. Civil- kr/mån kr/mån Skilln. Skilln. Skilln. kol.

stånd m. m. kol. 3 o 4 kol. 3 o 7 3 o 7 + premier3

Hyra 500 kr/män Brutto Netto' Penning- Fri Fam .- Summa bidrag mat bidrag2 förmåner kr/mån kr/dag kr/mån kr/dag kr/mån kr/dag

Koll 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Grupp 1 ogift 2 800:— 1 762:— 300:— 270:— 500:— 1 070:— —1462:— —48:73 —692:— —23:07 —572:— —19:07 Grupp 1 gift lbarn 2 800:— 1912:— 300:— 270:— 1190:— 1760:— —1612:- —53:73 —152:— — 5:07 — 32:— — 107 Grupp 3 ogift 2 800:— 1762:— 405 :— 270:— 500:— 1 175:— —1357:— —45:23 —587:— —19:57 — 17:— — 0:57 Grupp 3 gift lbarn 2 800:— 1 912:— 405 :— 270:—- 1 190:— 1 865:— —1507:— —50:23 — 47:— — 1:57 +523z— +17:43 Grupp 6 ogift 2 800:— 1762:— 585 :— 270:— 500:— 1 355:— —1 177:— —39:23 —407:— —1357 +163:— + 5:43 Grupp 6 gift lbarn 2 800:— 1912:— 5852— 270:— 1 190:— 2 045:— —1 327 :— -—44:23 +133:— + 4:43 +703:— +23143 Grupp 8 ogift 2 800:— 1 762:— 825 :— 270:— 500:— 1 595:— — 937:— —31:23 —167:— — 5:57 +403:— +13:43 Grupp 8 gift 1 barn 2 800:— 1 912:— 825:— 270:— 1 190:— 2 285:— —1 087:— -36:23 +373:— +12z43 +943:— +31:43

* Efter avdrag för prel. skatt. Kommunal utdebitering 24:—. ' För ensamstående bostadsbidrag 500:—_—. För gift med 1 barn dessutom familjepenning med 690:—/mån. 3 For personalgrupp ] tjänstgöringspremie 120:—/mån, för befäl dessutom utbildningspremie 450:—/mån.

Tabell 3.'9 Jämförelse mellan inkomst före och förmåner under civilforsvarsutbildning för några typfall av civilförsvarspliktiga över

värnpliktsåldern. Kr/mån. och dag

Inkomst före civilförsvars- utbildning. Kr/mån

Civilförsvarsförmåner Kr/mån

(utom utbildningspremie)

Brutto Prel.skatt ogift resp gift'

Netto

Cf.- penning Fri mat

Summa förmaner

Skillnad kol 3 och 62

exkl utbildnpremie inkl utbildn.premie Skillnad kol 3 och 41

kr/m ån kr/dag kr/mån kr/ dag kr/mån kr/ dag

Kol 1 2 4 5 6 7 8 9 10 11 12

_ 252:— 1 000.— 102:_ _ 352:— 1 250.— 20% . 437:— 1 500.— 287:— _ 544;— 1 750._ 394:_ _ 646:— 2 000._ 496:_

761:— 611:— 878:— 728:—

1038:— 888:—

1 156:— 1006:—

2 250:— 2 500:— 2 750:- 3 000:—

. 1350;— 3 250'" 1 200:— . 1472:— 3 500-' 1 322:- . 1662:— 3 750'" 1512:— . 1784:— 4 000.— 1634:—

748:— 898:— 898:— 1 048:—

1063:— 1213:—

1 206:— 1 356:— 1 354:— 1 504:—

1489:— 1639:— 1622:— 1 772:— 1712:— 1862:—

1 844:— 1 994:— 1 900:— 2 050:— 2 028:— 2178:— 2 088:— 2 238:— 2 216:— 2 366:—

840:— 840:— 960:— 960:—

1 260:— 1 260:— 1 440:— 1 440:—

1620:— 1620:—

1 800:— 1 800:— 1 980:— 1 980:—

2160:— 2160:—

2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:— 2 340:—

270:— 270:—

270 :— 270 :—

270:— 270:—

270: 270: 270: 270 :—

270:— 270 :— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:— 270:—

270 :— 270:—

270:— 270:—

1110:— 1110:— 1230:— 1230:— 1530:— 1530:— 1710:— 1710:—

1 890:— 1 890:— 2 070:— 2 070:— 2 250:— 2 250:— 2 430:— 2 430:—

2610:— 2610:— 2610:— 2610:— 2610:— 2 610:— 2610:— 2610:— 2610:— 2610:—

362:— 12:07 812:— 27:07 92:— 3:07 212:-— 7:07 662:— 22:07 — 58:— — 1:93 332:— 11:07 782:— 26:07 62:— 2:07 182:— 6:07 632:— 21.07 — 88:— -— 2.93 467:— 15:57 917:— 30:57 197:— 6:57 317:— 10:57 767:— 25:57 47:— 1:57

504:— 16:80 945 :— 31:80 234:— 7:80 354 :— 11:80 804:— 26:80 84:— 2:80

536 :— 17:87 986 :— 32:87 266:— 8:87 386 :— 12:87 836:— 27:87 116:— 3:87

581:— 19:37 1031:— 34:37 311:— 10:37 431:— 14:37 881:— 29:37 161:— 5:37

628 :— 20:39 1078:— 35:39 358:— 11:93 478:— 15.93 928:— 30:93 208:— 6:93 718:— 23:93 1 168:— 38:93 448:— 14:93 568:— 18:93 1018:— 33:93 298:— 9:93

766:— 25:53 1216:— 40:53 4962— 16:53 616:— 20:53 1066:-— 35:53 346:— 11:53

710:— 23:67 1 160:— 3867 440:— 14:67 560:— 18:67 1010:— 33:67 2902— 9:67

582:— 19:40 1032:— 34:40 312:— 10:40 432:— 14:40 882:— 29:40 162:— 5:40

522:— 17:40 972:— 32:40 252:— 8:40 372 :— 12:40 822:— 27:40 102:— 3:40 394:— 13:13 844:— 28:13 124:— 4:13 244:— 8:13 694:-— 23:13 — 26:— — 0:87

' Skattekolumn 1 avser bl. a. ogift utan hemmavarande barn under 17 år.

QbuH'nltnlul-nn ') innnfaffur hl 4) "in unm molrn ml,—... ;nbnmnf

innefattas matkostnader men inte övriga na- turaförmåner såsom resor och sjukvård, ef- tersom dessa senare helt motiveras av tjänst- göringens särskilda villkor. Vidare har bo- stadskostnaden antagits vara 500 kr/mån, som beträffande yngre civilförsvarspliktiga helt ersättes såvida inte makens inkomster leder till reducering av familjebidraget.

Civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern

Vad först gäller de civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern visar tabell 3:8 att för ogift person uppkommer ett inkomstbortfall i samtliga befattningsnivåer, mellan ca 5 kr (nr 8 kårchefer m. fl.) och ca 23 kr/dag (nr 1 manskap). Då har hänsyn inte tagits till tjänstgöringspremien på 4 kr/dag som utgår till praktiskt taget alla män (men ej kvinnor) och ej heller till utbildningspremien till befäl och vissa specialister med 15 kr/dag. Om så sker finner man att ensamstående personeri de högre personalgrupperna 6 och 8 blir överkompenserade med upp till ca 5 kr/dag respektive drygt 13 kr/dag. För den som är gift och har ett barn är situationen något bättre än för den ogifte. Förutsatt att hust- run saknar inkomst blir inkomstbortfallet för manskapskategorin omkring 5 kr/dag medan plutonchefsgruppen (nr 6) överkom- penseras med ca 4 kr/dag. Överkompensatio- nen blir större för den högsta gruppen (nr 8) och om premierna medräknas stiger denna till omkring 31 kr/dag.

Sammanfattningsvis kan i fråga om de yngre civilförsvarspliktiga konstateras att tjänstgöringens ekonomiska konsekvenser är mycket varierande. Inkomstbortfallet är på- tagligt större för ogifta än för dem som har försörjningsplikt. Motsvarande förhållande gäller för krigsmaktens värnpliktiga. Främst är det familjebidragssystemet som ger upp- hov till denna konsekvens. För ensamstående i de lägsta personalgrupperna är inkomst- bortfallet avsevärt. 1 de högre grupperna är inkomstminskningen mindre. Räknas pre- mieersättningarna med uppkommer i vissa fall i stället en inkomstökning. Tabell 3:8 lämnar också exempel på utfallet när hänsyn

har tagits till premieersättningarna (tjänstgö- ringspremie och utbildningspremie). Drygt 20 % av samtliga civilförsvarspliktiga är be- rättigade till utbildningspremie. Det torde vara riktigare att i första hand bedöma de civilförsvarspliktigas situation utan hänsyns- tagande till nämnda premier. Resultaten av de gjorda jämförelserna rörande de yngre civilförsvarspliktiga måste också bedömas mot bakgrund av att samtliga exempel byg- ger på en antagen månadsinkomst av 2 800 kr. Sannolikt har exempelvis vissa be- fattningshavare tillhörande befälet civila ar- betsinkomster som överstiger 2 800 kr/mån.

Om de i tabell 3:8 angivna typfallen, som avser högre befäl och likställda (grupp 6 och 8), grundas på en antagen månadsinkomst av 3 200 kr i stället för 2 800 kr blir resultatet följande. Underkompensationen för den ogifte tillhörande grupp 6 stiger från ca 14 kr/dag till ca 19 kr/dag, för ogift tillhö- rande grupp 8 från 6 kr/dag till 11 kr/dag. I fråga om den gifte civilförsvarspliktige som har ett barn och hustrun saknar inkomst uppkommer för den som tillhör grupp 6 en underkompensation med 0:70 kr/dag i stället för överkompensationen med ca 4kr/dag enligt tabell 3:8. För personal tillhörande grupp 8 med motsvarande familjesituation minskar överkompensationen från ca 12 kr/dag till ca 7 kr/dag.

Det bör slutligen påpekas att vid beräk- ningen av de ovan angivna typfallen har eventuellt bibehållen lön från arbetsgivaren inte beaktats. I de fall den civilförsvarsplikti- ge i enlighet med Svenska arbetsgivarefö— reningens rekommendationer får behålla 25 % av ordinarie lön_ reduceras inkomstbort— fallet väsentligt eller bortfaller helt. För de här använda typfallen skulle 25 % bibehållen lön innebära ett inkomsttillskott på omkring 560 kr/mån. eller drygt 18 kr/dag efter avdrag för preliminär skatt såsom för ogift.

Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern

Att civilförsvarspenningen för de äldre civil- försvarspliktiga är en förhållandevis förmån- lig ersättning framgår av tabell 3:9. Den

belyser skillnaderna i inkomst före civilför- svarstjänstgöringen och förmåner under så- dan tjänstgöring för några typfall av civilför- svarspliktiga över värnpliktsåldern. För en ogift ger civilförsvarspenningen alltid en inkomstökning på mellan 2—16 kr/dag. Är den civila arbetsinkomsten t. ex. 3 000 kr/mån. blir överkompensationen ca 16:50 kr/dag. För en gift person ger civilförsvars- penningen, med ett par undantag då in- komsten är endast omkring 1000—1200 kr/mån., likaså en inkomstökning, dock med högst 1 1 kr/dag.

Det är först vid relativt höga inkomstlägen som överkompensationen bortfaller och er- sätts av en underkompensation. För ogift är denna gräns ca 4 300 och för gift ca 4 000 kr/mån.

Om värdet av fri kost men inte utbild- ningspremien medräknas finner man att för samtliga de valda typfallen uppstår en överkompensation. Denna är, som framgår av tabellen, mellan ca 11 kr/dag och ca 25 kr/dag för ogift, för gift genomgående ca 5 kr lägre per dag. I inkomstklassen 2750 kr/mån. är inkomstökningen sålunda om- kring 19 kr/dag, beräknat efter preliminär- skatteavdraget för gift vars make saknar inkomst. För ogift blir inkomstökningen omkring 24 kr per dag. Inkluderas även utbildningspremien stiger överkompensa- tionen för de olika typfallen till ca 21—40 kr/dag. För de äldre civilförsvarspliktiga utgår som regel ingen bibehållen lön från arbetsgivaren under tjänstgöringen. Till det här sagda bör läggas att fall kan förekomma där kompensationen för civilförsvarspliktig över värnpliktsåldern något understiger de i tabellen exemplifierade beloppen. Tabellen 3: 9 torde dock ge en ganska riktig bild av civilförsvarspenningens och övriga förmåners inverkan på de äldre civilförsvarspliktigas ekonomiska situation.

Ehuru det på grundval av ovan använda typfall av civilförsvarspliktiga i och över värnpliktsåldern enligt tabellerna 3: 8—9 inte utan vidare går att generalisera synes det dock vara uppenbart att civilförsvarsförmå- nerna slår mycket olika för olika personer.

Vissa åsamkas ett kännbart inkomstbortfall medan andra blir i icke obetydlig grad överkompenserade. Om under- respektive överkompensationen ställes i relation till den korta utbildningstiden framstår beloppen inte som lika betydande.

3.5.2. Jämförelse mellan civilförsvarsförmå- ner och vissa förvärvsinkomster

Jämförelse med statstjänstemän

Bilden av de civilförsvarspliktigas ekonomis- ka situation blir mer tydlig om man kom- pletterar ovanstående jämförelse med en granskning av hur civilförsvarsförmånernas nivå förhåller sig till statstjänstemännens och industriarbetarnas lönenivåer. En sådan jäm- förelse mellan statstjänstemannalönerna och civilförsvarsförmånema enligt vissa typfall finns i figur 3: 1. Förutsättningarna vid beräkningen av civilförsvarsförmå-nerna över- ensstämmer med de i avsnitt 3.5.1 ovan tillämpade. Statstjänstemannalönerna har be- räknats på de per den 1 januari 1973 gällande lönebeloppen efter avdrag för pre- liminär skatt enligt 1973 års skattetabell för bl. a. gift inkomsttagare, vars make saknar inkomst. Beloppen inom parentes i figuren avser nettolön efter avdrag för preliminär skatt för ogift inkomsttagare utan hemmava- rande barn under 17 år samt gift, vars make har inkomst på minst 2 000 kr/år.

Exempel på befordringsgång för stats- tjänstemän lämnas i tabell 3: 10.

Figur 3:1 visar bl. a. att förmånerna för en yngre ogift civilförsvarspliktig tillhörande manskapet och en äldre civilförsvarspliktig med en förvärvsinkomst på 1000 kr/mån ungefär ligger i jämnhöjd med lönen för statstjänsteman i lönegrad A1:l efter avdrag för skatt såsom för ogift. En yngre civilför- svarspliktig tillhörande manskapet som har ett barn och hustru som saknar inkomst kommer ungefär i nivå med lönen enligt lönegrad A13:l3.

De yngre civilförsvarspliktiga som tillhör kategorin gruppchefer och likställda (grupp 3) kommer något högre än dem som

Tabell3: 10 Exempel på befordringsgång för statstjänstemän

Befattning Befordringsgång Lönegrad'

Polisman/ A97(1'år) — A11 (1 år) — A13

poliskonstapel (1 år) — A15. Sjuksköterska A13 (1 år) — A14 (2 år) — A15 och för vidareutbildad respektive efter viss tjänst- göringstid A15 (3 år) —— A16.

Plutons-

officerare3 All (2 år) — A13 (6 år) - A15. Kompani- officerare A15 (2,5 år) — A17 (4 år) — A18. Efter 14 års anställning som kompaniofflcerare sker inplaceringi A19 (per- sonlig tjänst). Regements- officerare A15(1år)— A16 (1 år) — A18

(3 år) — A19. Efter 8 års anställning som reg.- officer sker inplacering i A23 och efter ytterligare 6 år i A25.

' Varje lönegrad omfattar fyra löneklasser med samma ordningsföljd som lönegraden samt de tre närmast följande. Slutlönen för plutonsoffrcerare är sålunda A15 :18.

: Avser aspirant. 3 För aspirant gäller A7.

tillhör manskapet. En sådan ogift person erhåller nämligen förmåner som nära nog motsvarar lönen enligt lönegrad A5:5 efter skatteavdrag såsom för ogift. Är den civilför- svarspliktige gruppchefen gift och har ett barn och hustru utan inkomst kommer han i nivå med statstjänsteman i lönegrad A15115. Har hustrun inkomster med 1 000 kr/mån. stannar förmånerna på nivån som motsvarar lönen enligt lönegrad A12:12 efter skatteav- drag såsom för gift vars hustru har inkomst på mer än 2 000 kr/år.

De yngre civilförsvarspliktiga som tillhör den högsta personalgruppen (nr 8, kårchefer m. fl) kommer förhållandevis högt vid jämfö- relse av deras förmåner med statstjänstemän. Den ogifte kommer i nivå strax under lönen enligt lönegrad A12:12 (skatt ogift). Den gifte med ett barn och hustru utan inkomst har förmåner som motsvarar lönen någon- stans mellan lönegrad A22z22 och A23z23.

Nära nog lika högt som sistnämnda kom- mer de äldre civilförsvarspliktiga som har en

civil arbetsinkomst av 2 500 kr/mån. Är den civila lönen 3 000 kr/mån. utgör deras civil- försvarsförmåner 2 610 kr skattefritt, vilket något överstiger lönen enligt A27: 27 efter skatteavdrag för gift vars hustru saknar inkomst.

I samtliga ovannämnda fall gäller att hän- syn inte har tagits till eventuellt tillkomman- de tjänstgörings- och utbildningspremie. För statstjänstemännen har inte medräknats vär- det av förekommande sociala förmåner så- som semester, sjukvård m. m. (ca 26 %).

Jämförelse med arbetare inom egentlig indu- stri

Vid jämförelse mellan civilförsvarspliktigas förmåner och löner för arbetare inom egent- lig industri har man att utgå från den genom- snittliga timförtjänsten omräknad till genom— snittligt månadsbelopp.

Enligt den officiella lönestatistiken, som publiceras av statistiska centralbyrån, var för år 1971 den genomsnittliga timförtjänsten avseende vuxna arbetare (män och kvinnor) inom egentlig industri 15:19 kr. Beloppet innefattar total genomsnittlig timförtjänst oavsett den ordinarie veckoarbetstidens längd, dvs. tidlön inklusive ackordskompen- sation, ackordsförtjänst, skift- och övertids- tillägg, helgdagslön- och ersättning, semester- lön- och ersättning samt 5. k. andra förmåner kontant eller i natura. Motsvarande siffror för 1972 har approximativt beräknats till 16:71 kr. Uppskattning för 1973 föreligger ej. Den teoretiska arbetstiden för 1971 be- räknas vara 1840 timmar och för 1972 approximativt 1 750 timmar. Däri innefattas övertid och normal sjukfrånvaro men inte semester och helgdagar.

På grundval av ovanstående siffror erhålles för 1971 en genomsnittlig månadsförtjänst på 2 329 kr. Nettolönen efter skatteavdrag blir 1 673 kr (skatt gift, hustru ej inkomst) eller 1 523 kr (skatt ogift) per månad. För 1972 är motsvarande siffror brutto 2 437 och netto 1732 respektive 1582 kr/mån. Angivna genomsnittliga lönebelopp blir om-

kring 1:50 kr lägre per timme om semester- lön, semesterersättning och s. k. andra för- måner ej medtas. Skall även övertidsersätt- ning m. m. undantas får beloppen reduceras ytterligare något.

Närmast jämförbara med beloppen 1 673 och 1 732 kr ovan är av typfallen i figur 3:l de sammanlagda förmånerna för yngre civil- försvarspliktig tillhörande manskapet som är gift, har ett barn och hustru som ej har inkomst och med hyra som antagits vara 500 kr/mån., dvs. 1 760 kr. Beloppen 1 523 och 1 582 kr ovan avseende industriarbetar- lönen kan jämföras med civilförsvarsförmå- nerna för en yngre ogift civilförsvarspliktigi kårchefs- eller motsvarande befattning (1 595 kr).

Jämförelse med frivillig personal och krigs- maktens värnpliktiga m. m.

Vid bedömning av den ekonomiska situatio- nen för civilförsvarspliktiga kan det även vara av betydelse hur denna är ijämförelse med övriga kategorier som frivilligt eller enligt plikt fullgör tjänstgöring inom total- försvaret. I bilaga 2 lämnas en sammanställ- ning över den 1 juli 1972 gällande förmåner till personal som deltari frivillig befälsutbild- ning, tillhör frivillig A- och B-personal samt hemvärnets personal och värnpliktiga inom krigsmakten. Det bör observeras att frivillig A- och B—personal under repetitionsutbild- ning (som kan jämföras med civilförsvars- pliktigas övningar) erhåller dels traktamente med 12 kr/dag och dels premie med 20 kr/dag.

[ bilaga 3 lämnas en sammanfattande re- dogörelse för de förmåner som gäller vid tjänstgöring inom civilförsvaret i Danmark och Norge.

Figur3:l Jämförelse mellan löner för statstjänstemän (nettolön) och förmåner för civilförsvarspliktiga. Löneklasser. Personalgrupper enligt SFS 1972: 342. Kr/mån.

Kr/mån 2 600

2 400

2 200

2 000

1 800

1 600

1 400

1 200

1 000

_

2 610 2 545 Ink: (2 395) 3 000 A 27 2 285 2 250 G 8 rp lnk: 111311 2 500 2 045 2 035 A 21 1 936 Grp 6 Grp & (1 786) 1 865 1 890 A17 GWS 1795 Ink: 1 726 1 760 2 000 (1 576) Grp 1 Grp 6 1 615 A 13 1 595 Grp 3 1 525 1 510 1 530 (1 375) G'” 8 | k Grp1 " i A 9 1 355 1 500 1 294 (1 144) Grp 6 A 5 1 175 1 128 Gm 3 1 110 ( 978) 1 070 Ink: ), A 1 Grp 1 1 000 Stats- Ogift Gift Gift Äldre tjänste- Hyra ) 1 barn 1 barn cfpl man 500 kr/mån1 Hustru Hustru Nettolön ej ink 1 000 kr/mån Hyra Hyra ” k 500 ((fr/mån 500 kr/mån ] Yngre Cfpl

" Beloppen i denna stapel skall jämföras med beloppen inom parentes i stapeln avseende statstjänsteman.

Beloppen inom parentes gäller lön efter skatteavdrag enligt skattekolumn 1 (ogift).

4 Avgivna förslag till ändrat förmåns- och utbildnings-

system för civilförsvaret av betydelse för UFV ut-

redning

4.l Förslagen i 1966 års departementspro- memoria angående översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga

Vid 1965 års riksdag behandlades en motion (11127), vari hemställdes om en skyndsam översyn av kungörelsen om avlöning rn. m. till civilförsvarspliktiga. Andra lagutskottet anförde isitt utlåtande (1965160) att utskot- tet ansåg en sådan översyn av bestämmelser- na vara önskvärd och att utskottets uppfatt- ning härom borde bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Utlåtandet godkändes av riksda- gen (rskr. 350). Den av riksdagen beslutade översynen, som företogs inom inrikesdepar- tementet, resulterade i en promemoria angå- ende översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga (stencil In 1966:8, Fö 1967tl7). Departementsprome- morian blev föremål för remissbehandling. Yttrande över promemorian avgavs av ar- betsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, riksrevisionsver- ket, socialstyrelsen, statskontoret, överbefäl- havaren, länsstyrelserna i samtliga län, Landsorganisationen i Sverige, Svenska ar- betsgivareföreningen i samråd med Indu- strins försvarsbyrå, gemensamt av Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbun- det, Sveriges akademikers centralorganisa- tion, Sveriges civilförsvarsförbund och Tjäns- temännens centralorganisation. Departementspromemorian jämte remiss-

yttrandena däröver har genom chefens för försvarsdepartementet beslut den 7juni 1971 UFV för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgö- rande.

I det följande redovisas dels de förslag m.m. till nytt förmånssystem för civilför- svarspliktiga, som lämnas i departementspro- memorian, dels ock remissyttrandena där— över. Med utgångspunkt från de i promemorian redovisade erfarenheterna av utbildningssys- temet och avlöningsbestämmelsernas tillämp- ning (se kapitel 5) lämnas i promemorian bl. a. följande synpunkter och förslag.

överlämnats till

För att ersättningsbestämmelserna skall bli god- tagbara för den enskilde och ändamålsenliga ur administrativ synpunkt är en stark förenkling nöd- vändig. Värnpliktsavlöningsutredningens ambition var även att genom anslutning till de militära bestämmelserna åstadkomma enhetliga och enkla bestämmelser. De awikelser som blev nödvändiga vid anpassningen till civilförsvarets förhållanden samt uppdelningen i yngre och äldre civilförsvars- pliktiga, gjorde emellertid att bestämmelserna blev svårhanterliga ur administrativ synpunkt men även att de kom att missgynna vissa grupper av civilför- svarspliktiga.

Av den tidigare redovisade undersökningen fram- går att bara 131 + 74 = 205 män ivämpliktsåldern (= 3,8 % av alla utbildade) utbildades vid heldags- kurser. Inslaget av värnpliktiga är alltså inte en tillräcklig motivering för att ansluta ersättningsbe— stämmelserna till värnpliktsavlöningsreglementet. För att värnpliktsavlöningsbestämmelsema skall kunna tillämpas på alla åldrar och kategorier av civilförsvarspliktiga skulle en kraftig uppräkning av

värnpliktslönerna i ungefärlig nivå med civilför- svarspenningen erfordras.

Att gå den andra vågen, dvs. att låta ersättningar- nas storlek bestämmas av den förlorade arbetsin- komsten, är alltid en framkomlig och beprövad väg. Administrativt lämpar sig det systemet väl för verk skydden men när det gäller det lokala allmänna civilförsvaret innebär det en individuell ersättning utan anknytning till befattning, utbildning eller gjord insats. Med en väl avvägd minimiersåttning har dock systemet med ersättning för förlorad arbetsinkomst vissa fördelar. I första hand bör det dock undersökas om det inte finns utrymme för att värdera de civilförsvarspliktigas insats och beta- la en för respektive befattning avpassad daglön, som är lika stor oberoende av ålder och kön.

Vid prövning av frågan om daglön kan den indelning i personalgrupper som återfinns i nu gällande ersättningsbestämmelser (KK nr 619 den 30 november 1962 3 kap. 9 &, ändrad den 25 maj 1967, nr 431) användas, även om det vid en detalj- utformning kan finnas skäl att flytta en och annan befattning mellan grupperna.

Ett daglönesystem bör om möjligt uppfylla föl— jande krav. lDaglönen skall vara knuten till befattning och utgå med samma belopp oberoende av den civil- försvarspliktiges ålder och kön. 2 Daglönen skall vara så avvägd att särskilda tillägg eller bidrag (av typen familjebidrag) ej erfordras. 3 Daglön skall utgå vid såväl utbildning som öv- ning. 4Daglönen skall vara så beräknad att den blir skattefri. För att få fram ett enhetligt daglönesystem är det nödvändigt att slopa gränsen mellan yngre och äldre civilförsvarspliktiga. Undersökningen visar bl. a. att ungefär 90 % av de utbildade männen är över 48 år.

Undantag från enhetliga daglönebestämmelser bör endast göras för reservbefäl som tillförs civil- försvaret samt för värnpliktiga iundsättningskårer- na, då dessa kategorier även fortsättningsvis bör ha den ersättning som skulle ha tillkommit dem vid anställning respektive tjänstgöring vid krigsmakten. Undantaget bör vidare omfatta civilförsvarschefer med ställföreträdare och distriktschefer för vilka särskilda bestämmelser gäller. I dessa bestämmelser erfordras dock ändring så att alla får full ersättning för förlorad arbetsinkomst och då icke bara ersätt- ning vid central utbildningskurs utan vid all civil- försvarstjänstgöring i fred.

Daglönens storlek bör om möjligt bestämmas med utgångspunkt från de krav som ställs på vederbörande befattningshavare vid tjänstgöringen i civilförsvaret. Hänsyn bör dock tas även till andra faktorer. Dels bör beaktas att avvikelserna inte blir för stora i förhållande till den civilförsvarspenning och Utbildningspremie som utgår för närvarande till det stora flertalet civilförsvarspliktiga, dvs. till de äldre. Mindre awikelser i sänkande riktning kan dock tolereras eftersom den nuvarande ersättning- en i vissa fall är generöst tilltagen. Det kan vara rimligt att söka ett daglönesystem som upptar

belopp som svarar mot vad genomsnittligt utgår i form av civilförsvarspenning och premier för närva- rande. Daglönebeloppen bör också avpassas så att de i princip icke understiger den ersättning som för närvarande utgår till de yngre, dvs. till dem som uppbär vämpliktslön. Vid jämförelsen är man där- vid hänvisad till vad som kan anses vara genom- snittliga värden på de förmåner som bland annat utgår i förrn av familjebidrag.

Daglönen bör vidare differentieras så att civilför- svarspliktiga tillhörande olika personalgrupper får olika belopp. Befattningar i högre ansvarsställning bör få högre ersättning än befattningar som icke medför befälsansvar. När det gäller manskapet skulle en åtskillnad kunna vara motiverad mellan olika befattningar med hänsyn till att det i vissa befattningar krävs speciell yrkeskunskap. Med tanke på fredstjänstgöringens art är ändock en enhetlig daglön för manskap att föredra.

Vid en granskning av personalgrupperna 2 till 7 visar det sig att grupperna 2 och 3 samt 4 och 5 lämpligen kan slås samman. De åtta personalgrup- perna i civilförsvarskungörelsen bör följaktligen kunna reduceras till sex daglöneklasser.

Då det är angeläget att ersättningsbestämmel- serna blir lätthanterliga har en med hänsyn till befattningen skälig årslön använts som utgångsvär- de vid beräkning av daglönens storlek. Denna års- lön har för daglöneklass 1 (manskap) antagits vara 20 000 kronor och för daglöneklass 6 (sektionsche- fer m. fl.) 37 000 kronor. Daglöneklassema 2 till 5 har inplacerats mellan dessa antagna gränsvärden. Från årslönen har dragits skatt efter kolumn 2 i skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1966 tabell 19 och nettoårslönen har därefter förvandlats till daglön. Med denna metod för be- räkning blir den avrundade daglönen för manskap 42 kronor och för sektionschefer m. fl. 67 kronor.

Införs daglön bör den utgå vid all civilförsvars- tjänstgöring i fred —- alltså vid såväl utbildning som övning. Daglönen bör alltså vara densamma obero- ende av när tjänstgöringsuttaget sker.

Utöver förenklad administration ger daglöneför- slaget full frihet vid planeringen av den lokala utbildnings- och övningsverksamheten, dvs. den utbildning och de övningar som lämpligen bör bedrivas under dagtid kan förläggas till sådan tid. Härav följer bl. a. ett rationellare utnyttjande av de särskilda utbildnings- och övningsanordningama i lånen, förenklad materielservice, färre resor för såväl elever som lärare, större möjligheter att an- passa utbildnings— och övningsverksamheten till hel- tidsanställda lärare och övningsledare samt minskat behov av övertidstjänstgöring vid länsstyrelsernas civilförsvarssektioner.

När det gäller verkskydden bör daglön innebära att verkskyddens krav på enkla och administrativt lätthanterliga ersättningsbestämmelser uppfylls.

Avsikten med denna PM är att få fram ändamåls- enliga bestämmelser för ersättning till de civilför- svarspliktiga vid tjänstgöring i fred. Principen dag- lön bör dock, efter anpassning av daglönens stor- lek, kunna tillämpas även under beredskap och krig.

Sammanfattningsvis innebär förslaget till daglön: att alla civilförsvarspliktiga utom civilförsvarsche- fer med ställföreträdare, distriktschefer, befäls- anställda och värnpliktiga i undsättningskårema erhåller ersättning efter samma bestämmelser, att alla som innehar likartad befattning erhåller samma ersättning oberoende av ålder och kön, att samma ersättning utgår oberoende av om tjänst- göringen avser utbildning eller övning, att samma ersättning utgår oberoende av om tjänst- göringen infaller på den civilförsvarspliktiges arbetstid eller fritid, att det inte förekommer några andra ersättningar än daglön samt i förekommande fall rese— och traktamentsersättning, att administrationen förenklas, att kvinnor och män även i praktiken erhåller samma ersättning samt att de som uttages till särskilt ansvarsfulla och kvalificerade befattningar erhåller högre ersätt- ning efter en skala som tar hänsyn till såväl kvalifikationskraven som den längre utbild- nings- och övningstiden.

4.2. Remissyttrandena över departements- promemorian

Remissinstanserna delar i allmänhet det för- slag som lagts fram i promemorian om ett enhetligt daglönesystem för civilförsvarsplik- tiga i stället för nuvarande system som byg- ger på uppdelning i äldre och yngre. Några remissinstanser föreslår dock ersättning som bestäms i förhållande till inkomstbortfall respektive ersättning motsvarande värnplikts- förmåner.

4.2.1. Daglönesystemet vid heltidsutbildning

Civilförsvarsstyrelsen anser att förslaget äger obestridliga fördelar genom sin enkelhet. Ett genomförande av förslaget innebär vidare en väsentlig och välmotiverad förbättring av för- månerna för hushållsarbetande kvinnor över 47 år. Styrelsen delar emellertid inte helt de i promemorian anförda synpunkterna. Enligt styrelsens mening har de argument överbeto- nats som åberopas för att daglönen bör vara knuten till vederbörandes befattning inom

civilförsvaret. Det framhålls att det föreslag- na systemet tillerkänner dem som tas ut till särskilt ansvarsfulla och kvalificerade befatt- ningar högre ersättning eft er en skala som tar hänsyn till såväl kvalifikationskraven som den längre utbildnings- och övningstiden. Motivet äger enligt styrelsen ingen större tyngd under fredsförhällanden. Sålunda tor- de den ökning av ansvar m.m. som följer med en högre befattning under den fredstida tjänstgöringen för utbildning och övning inte böra överdrivas. Tjänstgöringsperioderm är till tiden relativt begränsade. Med ett så konstruerat daglönesystem följer också att hänsyn inte kan tas till vederbörandes ordi- narie arbetsinkomst. Systemet medför att vissa civilförsvarspliktiga kan komma att drabbas av ett väsentligt inkomstbortfall, under det att andra överkompenseras. En ytterligare nackdel ligger däri, att daglönebe- loppen måste undan för undan justeras i takt med förändringarna i penningvärdet. Det för äldre civilförsvarspliktiga för närvarande gäl- lande systemet med civilförsvarspenning möjliggör på ett smidigt sätt en anpassning av ersättningen till vederbörandes ordinarie inkomster, ehuru denna ersättningsform i kombination med förmånen av utbildnings- premie stundom leder till överkompensation. Civilförsvarsstyrelsen anser att en anordning som tillgodoser rimliga krav på såväl rättvisa som enkelhet kan åstadkommas genom att det nuvarande systemet med civilförsvars— penning behälls och därjämte utsträcks till att omfatta samtliga civilförsvarspliktiga. Därvid bör i likhet med vad som förutsättsi promemorian övriga ersättningsformer — penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgö- ringspremie, familjebidrag — slopas. Ett dy- likt system skulle emellertid medföra en försämring för hushållsarbetande kvinnor i värnpliktsåldern. Detta problem bör kunna lösas på så sätt, att visst minimibelopp fast- ställs för civilförsvarspenning. Styrelsen an- ser vidare att de nya ersättningsreglerna bör tillämpas även för värnpliktiga i undsätt- ningskårerna och i det lokala allmänna civil- försvaret.

Försvarets civilförvaltning finner att det i

promemorian föreslagna systemet för avlö- ning till civilförsvarspliktiga i form av skatte- fri daglön är ändamålsenligt och riktigt. Ci- vilförvaltningen framhåller vidare att tillräck- liga skäl att behålla den nuvarande anknyt- ningen till ersättningsbestämmelserna för värnpliktiga inte kan anses föreligga med hänsyn till de påtagliga väsentliga skillnader som i allmänhet finns mellan de civilförsvars- pliktigas och de värnpliktigas tjänstgörings- förhållanden samt till sammansättningen av och åldersfördelningen bland de civilförsvars- pliktiga. Särskilt vad gäller förmånen av fa- miljebidrag framstår det ur flera synpunkter fördelaktigt om denna förmän kunde slopas beträffande de civilförsvarspliktiga. Med hän- syn till den speciella behovsprövning som karaktäriserar familjebidragssystemet synes detta system mindre lämpat för civilförsva- ret, där längre utbildningsperioder förekom- mer för ett jämförelsevis ringa antal civilför- svarspliktiga. Civilförvaltningen anser det vidare vara följdriktigt att förmåner till re- servanställd och värnpliktig personal inom civilförsvaret i största möjliga utsträckning bör överensstämma med de förmåner som utgår till motsvarande kategorier vid tjänst- göring inom krigsmakten.

Överbefälhavaren anför att sett ur enbart civilförsvarets synvinkel kan daglönesyste- met medge ökad effekt och förbättrad plane- ring. Föreslaget system kan medverka till att göra personalen positivt inställd till sina upp- gifter. Civilförsvarspliktens ursprungliga idé anses dock därmed ha övergetts och ersatts av ett system där varje insats skall beräknas och ersättas till sitt fulla värde. överbefälha- varen anser att förslaget inte beaktar kon— sekvenserna för krigsmaktens personal och kravet på otvetydigt och rättvist avvägda förmåner för personal som tjänstgör i total- försvaret. Olika förmåner för motsvarande insatser är icke motiverade, varför överbefäl- havaren redan av denna anledning inte finner skäl att tillstyrka förslaget. Överbefälhavaren framhåller att det går säkerligen att ange exempel där värnpliktigas penningbidrag till- sammans med tjänstgöringspremie och even- tuellt behovsprövat familjebidrag uppgår till

samma eller högre belopp som civilförsvars- pliktigas daglön enligt föreslaget system. På samma sätt går att räkna ut flera exempel där värnpliktiga erhåller lägre ersättning. Överbefälhavaren håller det för troligt att den värnpliktiga personalen inom krigsmak— ten samt värnpliktiga med uppskov som förts över till civilförsvarets regionala undsätt- ningskårer kommer att göra jämförelser mel— lan utgående förmåner inom civilförsvaret och krigsmakten. Risk föreligger att den irritation bland civilförsvarets personal som nu finns på grund av gällande ersättningsbe- stämmelser vid ett daglönesystem enligt skis- serat förslag kommer att föras över och i stället uppstå mellan krigsmaktens och civil- försvarets personal om icke en genomgående samordning sker. Överbefälhavaren berör också förhållandet till hemvärnets personal och personalen i de frivilliga försvarsorgani- sationerna. Enligt gällande bestämmelser fö- rekommer väsentliga skillnader i utgående förmåner till personal tillhörande hemvärnet respektive civilförsvaret. Om daglönesyste- met ger ekonomiskt fördelaktigare förmåner kan den enskilde välja civilförsvarstjänst i stället för inskrivning i hemvärnet, vilket på längre sikt kan vara ofördelaktigt för hem- värnsrörelsen. Förbättrade förmåner till civil- försvarets kvinnliga personal kan eventuellt verka i negativ riktning beträffande lottors och bilkåristers m.fl. anslutning till de fri- villiga försvarsorganisationernas verksamhet.

Sammanfattningsvis framhåller överbefäl- havaren att lika förmåner bör utgå för lika uppgifter till all personal i totalförsvaret och avstyrker föreslaget system för daglön. Frå- gan bör hänskjutas till 1966 års värnplikts- kommitté.

Länsstyrelsen i Östergötlands län biträder promemorians förslag om daglön men anser att daglönen bör utformas som en grundlön. Härjämte bör ersättning utgå så att den civilförsvarspliktiges inkomstsituation beak- tas.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att värnpliktiga i undsättningskårerna infogas i det föreslagna ersättningssystemet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län före-

slår att nuvarande ersättningsregler för man- liga civilförsvarspliktiga bibehålls och att samtliga kvinnor i civilförsvaret erhåller er- sättning så som nu gäller för civilförsvars- pliktiga som befinner sig i åldrar över värn- pliktsåldern.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhål- ler att det knappast är möjligt att skapa ett ersättningssystem för fullgjord civilförsvars— tjänstgöring som alla berörda accepterar som rättvist, eftersom uppfattningen om vad som är rättvist varierar hos medborgarna. I den debatt som hittills förekommit i frågan synes två principiella synsätt kunna urskiljas. En- ligt det ena skall den civilförsvarspliktige i möjligaste mån ersättas för de förluster han lidit under tjänstgöringen. Enligt det andra skall han ersättas för den prestation han gör under tjänstgöringen. Nuvarande ersättnings- system ansluter sig, i den mån ersättning utgår, huvudsakligen till det förra synsättet. Det i den här diskuterade promemorian före- slagna systemet bygger på det senare synsät- tet. I valet mellan dessa system måste ett på klara principer grundat ställningstagande gö- ras. Länsstyrelsen vill för sin del ansluta sig till det i promemorian föreslagna systemet, som bygger på prestationslöneprincipen. En- kelt uttryckt synes det länsstyrelsen riktigare att man under civilförsvarstjänstgöring ersät- ter den civilförsvarspliktige för vad han gör och ej för det man genom tjänstgöringen hindrar honom från att göra.

Länsstyrelserna i Blekinge län samt Göte- borgs och Bohus län föreslår att ersättningen anknyts till sjukförsäkringen och att sjuk- penningklassplaceringen tas till utgångs- punkt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län avstyr- ker den i promemorian föreslagna ordningen och föreslår i stället att ersättning utgår enligt följande normer. Grundersättning motsvarande ersättning från försäkringskassa enligt den civilförsvarspliktiges sjukpenning- klass. Ersättningen bör lämpligen utbetalas av försäkringskassa och särskild överenskom— melse träffas mellan civilförsvarsstyrelsen och riksförsäkringsverket. De civilförsvars- pliktiga uppdelas icke i åldersgrupper med en

”överårig” och en "värnpliktsårig" grupp. De värnpliktiga bör i princip ha viss ersätt- ning för inkomstbortfall. ”Grundersättning” enligt sjukförsäkringens normer bör därför kompletteras med (kontant) penningbidrag. Av praktiska och psykologiska skäl bör kom- pletteringen bl. a. utformas med beaktande av uppgift eller befattning i civilförsvaret. Man bör lämpligen för samtliga i princip tillämpa bestämmelserna i 9 & icivilförsvars— avlöningskungörelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser det skä- ligt att dagsersättningen fastställs till 42 kro- nor i lägsta daglöneklassen men kan inte biträda förslaget att maximiersättningen sänks från 93 kronor till 67 kronor. Den personal som kommer att drabbas av sänk- ningen är i första hand den särskilt kvalifice- rade personalen inom civilförsvaret, såsom sektions- och detaljchefer samt chefer och specialister i specialdetaljer m.fl. Erfaren- hetsmässigt har det visat sig att personal som rekryteras till dessa befattningar i regel har sådana inkomster att de inte erhåller full kompensation för inkomstbortfall trots att maximiersättningen är 93 kronor per dag.

För den enskilde medborgaren torde det framstå som föga rättvist att den som på egen bekostnad skaffat sig kvalifikationer som gör honom lämplig för särskilt viktiga och ansvarskrävande befattningar och som har den längsta utbildningstiden inom civil- försvaret skall vidkännas betydande inkomst- bortfall medan civilförsvarspliktiga i lägre befattningar i stort sett får full kompensa- tion.

Länsstyrelsen föreslår därför att daglönen i daglöneklasserna 5 och 6 höjs från föreslag— na 57 och 67 kronor till 65 respektive 93 kronor.

Statskontoret förordar att avlöningsbe— stämmelserna omarbetas i huvudsak enligt förslaget. Det kan enligt statskontoret ifråga- sättas om inte ännu större administrativa lättnader skulle vinnas, om systemet med civilförsvarspenning utsträcktes till att om- fatta samtliga nu ifrågavarande personalgrup- per.

Arbetsmarknadsstyrelsen ställer sig tvek-

sam inför det nya avlöningssystemets an- knytning till civilförsvarsuppgiftens kvalifi- kationsgrad och ifrågasätter om inte en an- knytning av lönesystemet till den civila in- komstens storlek kan te sig rättvisare än det föreslagna daglönesystemet. Förslaget att daglönen skall utgå under såväl utbildning som övning hälsar styrelsen med tillfreds- ställelse. Styrelsen anser att undantag bör göras för alla värnpliktiga, inklusive vapen- fria tjänstepliktiga, och att dessa bör avlönas efter för dessa grupper gällande bestämmel- ser.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att inga andra ersättningar skall utgå än dagpenning och i förekommande fall rese- kostnadsersättning och traktamente samt att ersättningarna alltid skall utgå oberoende av ålder och kön. Däremot tillstyrkes inte den föreslagna principen för bestämning av dag- penningens storlek. Det av utredningen an- givna syftet skulle motverkas i stället för främjas. Föreningen förordar att dagpenning- en fastställs efter inkomstbortfallsprincipen och att sjukpenningklassplaceringen tas som utgångspunkt. Ett enklare beräkningssystem än det som för närvarande gäller för civilför- svarspenning bör dock eftersträvas. För- eningen förordar att dagpenning utgår endast under arbetsdag samt att den fastställs till ett belopp som ligger 40 procent högre än den för varje sjukpenningklass fastställda sjuk- penningen. Fördelat på fem dagar i stället för på sju uppnås härigenom samma kom- pensationsgrad som inom sjukförsäkringen. Sammanfattningsvis understryker föreningen betydelsen av en snar och genomgripande förändring av ersättningsbestämmelserna.

Även Sveriges akademikers centralorga- nisation förordar ersättning för inkomstbort- fall.

Landsorganisationen i Sverige finner den föreslagna beräkningsgrunden vara berättigad med hänsyn till inkomstbortfallet men före- slår att daglönebeloppen årligen anpassas till inkomstutvecklingen.

Tjänstemännens centralorganisation har inget att invända mot de föreslagna ersätt- ningsbestämmelserna men anser att det vore

önskvärt att också införa bestämmelser som automatiskt höjer ersättningsbeloppen itakt med den allmänna inkomstutvecklingen i samhället.

Socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet tillstyrker de i promemorian framlagda förslagen.

Sveriges civilförsvarsförbund framhåller att det förslag som framlagts i princip till- godoser de krav som man bör uppställa på ett reviderat avlöningssystem. Det innebär enligt förbundet visserligen att ett fåtal kan få en lägre ersättning än enligt nuvarande bestämmelser, vilket man dock med hänsyn till systemets stora fördelar bör kunna bortse ifrån.

4.2.2. Förmåner vid deltidsutbildning och övning

Promemorians förslag i fråga om ersättning vid deltidsutbildning och övning har till- styrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Från vissa håll görs dock invändningar mot förslaget. Bl. a. anser stats- kontoret och civilförsvarsstyrelsen det i och för sig motiverat med den föreslagna utvidg- ningen av rätten till ersättning. Statskontoret ifrågasätter om de fördelar som förslaget medför kan motivera kostnadsökningen här- för. Enligt civilförsvarsstyrelsen kan kost- nadsökningen bli avsevärd och avstyrker därför den föreslagna utvidgningen av rätt till ersättning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av ersättningar vid övningar eftersom tjänstgö- ringen är av kort varaktighet.

Även Svenska arbetsgivareföreningen an- för betänkligheter mot att ersättning utbeta- las för tjänstgöring som är förlagd till arbets- fri tid eller som omfattar mindre tid än hel dag.

4.3 Civilförsvarsstyrelsens i augusti 1973 avgivna förslag till nytt utbildningssystem för civilförsvaret

4.3.1. Inriktning av m.m.

utbildningssystemet

Civilförsvarsstyrelsen har med förslag till programplan 1974/79 för civilförsvaret av- givit förslag till bl. a. nytt utbildnings- och övningssystem. Samtidigt med program- planeförslaget har lämnats förslag till utbild— ningsprogram för det lokala allmänna civil- försvaret — i det följande benämnt utbild- ningsstudien — som utarbetats av en arbets- grupp inom styrelsen. Då det är angeläget att UFV förslag till nytt ersättningssystem är väl anpassat till civilförsvarets framtida utbild- ningssystem återges i det följande ett sam- mandrag av förslagen i utbildningsstudien i de delar som har betydelse för ersättnings- frågan.

Översynen i utbildningsstudien har be- gränsats till det lokala allmänna civilförsva- ret. Nuvarande utbildningsprogram för det regionala civilförsvaret och för de vapenfria tjänstepliktiga fungerar i stort tillfredsstäl- lande och har ej översetts. I samband med en övergång till civilförsvarets organisation 1980 (org. 80) bör enligt civilförsvarsstyrel- sen en översyn och anpassning av utbild- ningsprogrammet för det regionala civilför— svaret äga rum. Vad gäller verkskyddsorgani- sationen har förslag till övningssystem läm- nats i styrelsens slutrapport över Revingeby- försöken. Bevakningskåren har inte varit föremål för översyn. Behovet av utbildnings- och övningskapacitet har dock för ovan- stående enheter inräknats i organisationsför- slagen.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att för- svarsbeslutet 1972 innebär bl. a. att det lokala allmänna civilförsvaret skall begränsas till den omfattning som det hade den I juli 1972 eller till omkring 90% av tidigare kvantitativa mål för 1960 års civilförsvars- organisation (org. 60). Vidare skall endast ca 50 % av manskapet utbildas i fredstid (prop. 1972z75). Därmed ställs nya kvantitativa

krav på utbildningsverksamheten som ett ingångsvärde i studien.

Efter en inledande beskrivning av nuvaran- de utbildningsprogram och erfarenheterna av detta samt Revingeby-försöken, av arbetsme- todiken vid studiens genomförande och vissa allmänna utgångspunkter analyseras kvalita- tiva och kvantitativa krav på rekrytering och utbildning. Därvid framhålls bl.a. att en tidigare överföring av värnpliktig personal och därmed föryngring av organisationen är från ren civilförsvarssynpunkt starkt önsk- värd. Främst bör härvid en tidig överföring av s. k. B-dels värnpliktiga från marinen och flygvapnet prövas. En dylik föryngring av organisationen bör i sådana alternativ för— stärkas genom att åldersgränsen för krigspla- cering i civilförsvaret sänks från nuvarande 65/60 till 60/55 års ålder. I studien räknas med en sådan sänkning. Nuvarande nomen- klatur med uppdelning i utbildning och övning anses missvisande, varför begreppet ”grundutbildning” införs som beteckning på utbildningen.

I given planeringsram och med givna utgångsvärden i övrigt föreslås i civilförsvars- styrelsens förslag till programplan 1974/79 följande av betydelse för utbildningspre- grammet för det lokala allmänna civilför- svaret.

Organisationen bibehålls i huvudsak på nuvarande nivå. Vid övergång till org. 80 prövas en mindre reducering. 7 % av undsätt- ningsorganisationen organiseras som snabb- mobiliserade enheter (S-enheter). Ställföre- trädande gruppchefer införs ivissa grupper.

Vidare gäller för inriktningen av utbild- ningssystemet

att befälet grundutbildas enligt förslag i ta- bell 4: 1, att 27 % av manskapet i organisationen grundutbildas enligt förslagi tabell 4: 1. Häri ingår allt manskap i S-enheter, att alla enheter övas i ett fyraårsintervall, att härvid det lägre befälet vid enhetsöv- ningar i första hand skall ges möjlighet till praktisk arbetsledning i krigsnära miljö och manskapet i första hand får en

inblick i sina praktiska arbetsuppgifter i organisationen och utbildning i själv- skydd och omhändertagande av skadad, att befälet och viss nyckelpersonal därutöver deltar i särskilda övningar samt att S-enheterna (utom fältstaber) därutöver skall genomgå mobiliseringsövning.

4.3.2. Utbildnings- och övningssystemets ut- formning

Grundutbildningen skall leda fram till krigs- placeringsbarhet i avsedd befattning. Genom vald inriktning (4.3.1) kommer endast en mindre del av manskapet att grundutbildas, vilket medför konsekvenser för befälets grundutbildning. Det innebär dels att befälet endast ges mycket begränsad erfarenhet i

praktisk arbetsledning under grundutbild- ningen, vilket måste accepteras, dels ock att särskilt höga krav ställs på att det lägre befälet och det manskap som grundutbildas har befästa kunskaper om materielens kon- struktion, handhavande och vård samt olika praktiska uppgifters lösande. Grundutbild- ningen skall sålunda i första hand omfatta befattningsutbildning.

I övningsverksamheten skall samövade enheter åstadkommas. Med i studien gjort ”antagande” är det möjligt att öva även manskap som ej grundutbildats, vilket är förutsättningen för att detta mål skall nås liksom för att plutons- och gruppbefälet skall få erfarenhet av praktisk arbetsledning. Dessa samövningar bör, för på skadeplats direkt verksamma enheter, genomföras i

Tabell 4: I Grundutbildning för civilförsvarspliktigt befäl och manskap enligt utbildnings- studien Befattning. Grund- utbild— (Ställföreträdarebefattning anges ej i de fall ordinarie befattning är upptagen med samma antal ning. ubildningsdagar.) Antal dagar Byggnadsinsp., fordonsinsp., personalkons, kassör, expgrpch., telegrpch., ratfngrpch., rep- grpch., undgrpch., motorsprutsköt. i vsk., motorrep., slangrep., signalist, telefonist, epritr., luformott., altekn., kock, indikerare, sanerare, tekniskt bitr., skyddsrumsvakt, brandman ivsk., samarit, gas/radiakledare m. fl. 5 deetch., assistent, skyddsrumsch., verkskyddsinsp., verkskyddsledare, förvaltare, brandman, brandledare, brandgrpch., brandinsp., brandplutch., brandkompch., telegrpch., transportled- grpch., underhållsgrpch., sambandsgrpch., rekogngrpch., räddningsledare, räddningsinsp., rädd- ningsman, samarit, epritr. med kryutb., observatör m. fl. 12 Distrch., civilförsvarsombud, krygrpch. rn. expgrp, ledndetass., algrpass., verkskyddsledare rn. fl 17 Specialdetch/kårinsp., expavdch., förbandsavdch., skyavdch., kårinsp., kårass., plutonch., grpch., teletekniker, specialist, sjukvledare rn. fl. 19 Expavdch. 24 Räddnplutonch. 26 Civilförsvarsch, distrch., sektch. ledsekt/förvsekt., detaljch. leddet/informdet., adjutant leddet/ informdet., förvaltningsass., basområdesch., stationsch. 29 1: e alarmledare, alledare. 30 Sambandsdetch. 38 Sambandsdetch med kryutb. 43 Platsch., stabsch. 48

krigsnära miljö (ruinstad). Övningstypen be- nämns enhetsövningar (EÖ).

Innan övning i ruinstad påbörjas måste det outbildade manskapet av säkerhetsskäl ges vissa förberedelser i enklare övningsanord- ningar och i mindre grupper. De bör vidare ges vissa kunskaper om civilförsvarets uppgif- ter och organisation samt i självskydd och viss utbildning i omhändertagande av skada- de. Befälet och det grundutbildade manska- pet å sin sida behöver viss repetitionsutbild- ning för att återföra kunskapsnivån före insatsövning i ruinstad.

Härutöver måste befäl och nyckelpersonal i övningsverksamheten ges någon kunskap om planläggningen i eget civilförsvarsområ- de. Denna utbildning bör delges inom ramen för en särskild övningsverksamhet i sin hel- het förlagd till eget civilförsvarsområde eller i vaije fall län. övningstypen benämns sär- skild övning (SÖ). Vid särskilda behov av omskolning eller fortbildning bör denna i regel förläggas till de särskilda övningarna som härvid förlänges efter behov. För vissa kvalificerade befälsbefattningar har därför i grundutbildningstiden inräknats fem dagar för fortbildning, som uttas vid behov.

Slutligen bör S-enheterna övas särskilt i mobilisering och i anslutning härtill ges en kortfattad repetition av sin befattningsut- bildning i intervallet mellan enhetsövningar- na. Övningstypen benämns mobiliseringsöv- ning (MÖ).

I ett framtida utbildningssystem bör — med ledning av erfarenheterna av det tidigare systemet — grundutbildningen genomföras som heldagsutbildning på vardagar och anta- let kurstyper reduceras (med ca 15 %) ge- nom att befattningar med likartade krav på innehåll samordnas. Vid behov kan i stället viss parallell undervisning införas. Kursernas längd begränsas i regel till tre veckor. Vid behov av längre grundutbildningstid får kur- sen skedeindelas. För att förbättra uttag- ningen till högre befälsbefattningar bör slut- ligt urval göras först i samband med grundut- bildningen.

Bedömning av de olika befattningarnas utbildningsbehov i organisation 72 har lett

Tabell 4: 2 Utbildningstidemas enligt utbildningsstudien

Utbild- Typ av be— % av org 72 % av de befatt- nings- fattning ningar som tid med vald in- veckor riktning grund- utbildas ] Manskap ivsk. Specialister 19 37 med yrkes- bakgrund 2 Manskap iacf. 18 34 3 Gmppchefer 13 25 4—5 Befäl i led- (undan- ningscen— tagsvis traler och 8) högre fält- befa'l 2 4

fram till utbildningstider, som varierar enligt vad som framgår av tabell 4: 2.

I grundutbildningen kan tre olika slags kurser (skeden) förekomma, nämligen intro- duktionskurser, befattningskurser och fort- bildningskurser. De förstnämnda och de sistnämnda genomföres endast av vissa ut- bildningskategorier. Alla som skall grundut- bildas genomgår befattningskurs. Introduk- tionskurs syftar till att ge deltagarna introdu- cerande och motivationshöjande kunskaps- ram och underlag för slutlig uttagning i befattning. För deltagare i introduktionskurs är detta skede ] i deras grundutbildning. Befattningskurs skall ge kunskaper om får- digheter som behövs för att lösa de uppgifter som åligger den enskilde befattningshavaren och som inte kräver lokalkännedom. För huvuddelen är kursen det enda grundutbild- ningsskedet. För vissa som genomgått intro- duktionskurs år det skede 2. Fortbildnings- kurs syftar till att ge kunskaper om större organisatoriska och/eller andra förändringar och uttas endast vid behov. Sådan kurs är avsedd för samma kategorier som genomgått introduktionskurs.

De olika övningsslagen är som tidigare angivits enhetsövningar (EÖ), särskilda öv- ningar (SÖ) och mobiliseringsövningar (Mö).

Organisationens enheter indelas i fyra grupper, som enhetsövas vardera en gång

Figur 4:1 Övningssystemet enligt utbild- Tabell 4: 3 Övningstider per fyra-årsintervall ningsstudien enligt utbildningsstudien Grundutbildning för successiv Befattningar omsättningienheterna %av Antal EÖ EÖ Grupp Typer org.7 2 dagar1 är?) åå") 1 Cfch., distrch., cfomb., År: 0 1 2 3 4 5 6 7 Platsen ( 1 6

under en fyraårsperiod. Vissa enheter (led— ningscentraler och S-enheter) och befatt- ningshavare genomgår därutöver särskild öv- ning eller mobiliseringsövning året mellan två på varandra följande enhetsövningar. Öv- ningssystemet framgår av figur 4: l.

Systemet innebär att en grundutbildad civilförsvarspliktig kan komma att kallas till EÖ, SÖ eller MÖ redan samma år som grundutbildningen avslutats. Genomsnittligt kommer dock ett befäl (över gruppchef) att genomgå sin första övning (av någon typ) ett år efter samt gruppchefer och manskap två år efter avslutad grundutbildning. Intervallet kommer att bli högst två år för befäl och fyra år för manskap.

I princip föreslås alla enheter genomgå en Eö om tre dagar för befäl och två dagar för manskap. Vissa undantas dock och vissa enheter övar något kortare tider än huvudde- len. Beträffande SÖ och MÖ föreslås bl. a. att verkskydd genomför SÖ med en dag för befäl och tre timmar för manskap vid egen anläggning och att S-enheter (utom fältsta- ber) genomgår en dags Mö året mellan två på varandra följande enhetsövningar. Övnings- tiderna framgår närmare av tabell 4: 3. övningarna föreslås i princip förläggas till dagtid.

Den av civilförsvarsstyrelsen i förslaget till programplan 1974/79 för civilförsvaret be— räknade utbildnings- och övningsvolymen framgår av tabell 8: l i kapitel 8. Det årliga utbildningsbehovet för programplaneperio- dens två första år har beräknats till 16 OOO—17 000 personer och för periodens tre senare är ca 13 000 personer årligen.

Förslaget till omläggningsprogram innebär dels att övergång till nytt grundutbildnings- system sker fr.o.m. 1 juli 1976 och dels att

2 Sektch, insp. m. fl., detch, fältstabsch., brandkompch., stf. lutch. 1,5 Vsk ed., basstnch., förvalt., lannled., skyddsavdch. 3 Huvuddelen av gruppch. 15 Huvuddelan av manskapet, gruppch. i vissa enheter 55 Gruppch. och manskap ivissa befattning bl. a. allt manskap ivsk. och bevaknings- kåren

ON Ul-h U.) M (AA U|

1—1,5

' För vissa chefer i grupp 2—4 kan en dag tillkomma.

övergång till nytt övningssystem sker succes- sivt med 25 % av organisationen varje år fr.o.m. 1 juli 1977. Den ljuli 1980 har. hela organisation 80 införts och 1981 övatsi nytt system.

De förslag som framförs i utbildningsstu- dien kräver för genomförandet vissa författ- ningsändringar. Civilförsvarslagens 3 kap. 12 5 2 mom., tredje stycket, föreslås ändras så att övningsskyldigheten anges till högst tio dagar under varje följd av fyra kalenderår. Härutöver föreslås ändringar i utbildnings- kungörelsen för civilförsvaret i fråga om utbildnings- och övningstider.

5. Erfarenheter av nuvarande förmånssystem — dess

fördelar och nackdelar

Synpunkter på nuvarande förmånssystem har framförts i olika sammanhang, bl. a. i departementspromemorian angående över- syn av bestämmelserna om avlöning m.m. till civilförsvarspliktiga, i remissinstansernas yttranden över promemorian, i vissa riks- dagsmotioner och uttalanden av riksdagen i anledning av motionerna samt vid de studie- besök och övriga kontakter med olika repre- sentanter för civilförsvaret som UFV har haft.

I det följande redovisas en sammanfatt- ning av de erfarenheter som hittills vunnits av det nuvarande förmånssystemets fördelar och nackdelar samt de övriga synpunkter m.m. som framförts på förmånssystemet utan att UFV därmed tar ställning till fram- förda synpunkter.

Allmänt kan konstateras att nuvarande förmånssystem, som beslutades 1962, inne- har att ett för den nya civilförsvarsorganisa- tionen och civilförsvarsutbildningen lämpli- gare system än det tidigare erhölls. Förmåns- systemet blev bl. a. bättre anpassat till de från krigsmakten överförda värnpliktiga med uppskov samtidigt som avlönings- och pen- sionsförhållandena för det från krigsmakten överförda anställda befälet reglerades. Ut— vecklingen sedan 1962 och framför allt den nuvarande ålders- och könsfördelningen hos de inskrivna civilförsvarspliktiga har emeller— tid resulterat i att förmånssystemet blivit mera svårhanterligt och i vissa avsenden

mindre rättvist. De principer i nuvarande förmånssystem som särskilt har uppmärk- sammats är den uteblivna ersättningen för övningar och deltidsutbildning, blandningen av befattningsanknutna och inkomstrelatera- de ersättningar, dagsersättningens anknyt- ning till ålder och kön, den långtgående uppdelningen på olika ersättningsformer, den i vissa fall ojämna kompensationsgraden för inkomstbortfall, familjebidragets mindre lämplighet vid civilförsvarsutbildning samt bestämmelserna för rese- och traktamentser- sättning.

5.l Frågan om ersättning vid övningar

Kontanta förmåner utgår vid utbildning men ej vid övningar. Motivet till att denna be- gränsning infördes i nuvarande ersättnings- system var att övningstiderna som regel be- gränsades till någon dag eller del därav varför det bedömdes att behovet av kontantersätt- ningar var mindre framträdande. Med hänsyn till att de berörde ett stort antal personer skulle betydande administrativt merarbete uppstå om övningarna gjordes ersättningsbe- rättigande.

Denna begränsning har emellertid visat sig vara förenad med flera nackdelar. Tjänstgö- ringsförhållandena vid utbildning och övning kan ofta vara desamma och detta har lett till att de civilförsvarspliktiga har svårt att ac- ceptera distinktionen mellan utbildning och övning och till följd härav även begränsning-

en av ersättningen till utbildning. För att övningsdeltagarna i minsta möjliga mån skall behöva åsamkas inkomstbortfall har öv- ningarna kommit att förläggas till kvällar och över veckoslut. Till kvällsövningarna kommer ofta deltagarna direkt efter arbetet vilket sätter ned effektiviteten på övningarna. Kvällsövningarna medför antingen admi- nistrativa merkostnader därigenom att civil- försvarslärare och länsstyrelsepersonal skall erhålla övertidsersättning eller att ytterligare personalbehov uppkommer i de fall regeln om omfördelning av arbetstid tillämpas. För övningsdeltagarna kan inkomstbortfall upp- stå i de fall vederbörande är skiftarbetande eller har serviceyrke. Deltagande i övning innebär således för vissa bortfall av fritid medan andra åsamkas inkomstbortfall.

Nuvarande regler om ersättning vid öv- ningar hämmar utbildningsmyndigheternas frihet vid planeringen av verksamheten och möjligheter att anpassa övningsverksamheten till vad som är rationellt med avseende på bl. a. utnyttjande av lokaler, utrustning och instruktörer. Det är inte osannolikt att övningsverksamheten av organisatoriska och andra skäl i framtiden i större grad måste förläggas till sådana platser och tider att ett stort antal kommer att träffas av inkomst- bortfall. För att övningsverksamheten skall kunna bedrivas på ett ekonomiskt rationellt sätt är det önskvärt att civilförsvarspersonal kan inkallas till tjänstgöring utan att myndig- heterna därvid skall behöva ta hänsyn till de enskildas inkomst- och ersättningssituation vid tjänstgöringstillfället.

5.2 Kombinering av befattningsanknutna och in komstrelaterade ersättningar

1962 års riksdagsbeslut avsåg att åstadkom- ma ett enhetligt och enkelt förmånssystem. De civilförsvarspliktiga skulle iprincip erhål- la samma förmåner som utgår vid värnplikts— tjänstgöring. Bakom detta ställningstagande låg uppfattningen att skillnaderna mellan värnpliktiga och civilförsvarspliktiga i fråga om det med tjänstgöringen förenade ansva— ret, krav på kunnighet och riskerna inte vore

så påtagliga att de motiverade olika ersätt- ningssystem. Även andra skäl har ansetts tala för denna princip. Sålunda har framhållits att inom både det lokala allmänna civilförsvaret och undsättningskårerna kommer civilför— svarspliktiga och överförda värnpliktiga att tjänstgöra sida vid sida i likvärdiga befatt- ningar där ersättning efter olika grunder inte kan anses försvarbart och där ersättning åt den överförde värnpliktige inte kan tänkas utgå enligt andra bestämmelser än de vid vanlig värnpliktstjänstgöring gällande. Vidare gäller att värnpliktiga vid fullgörande av re- petitionsövning ofta befinner sig i omstän- digheter som är fullt jämförbara med civil— försvarspliktiga i ofta obetydligt högre ålder. Strävan efter rättvisa mellan olika kategorier av totalförsvarstjänstgörande utgör sålunda ett av de viktigaste skälen för nuvarande system med befattningsanknuten dagsersätt- ning, som till sin storlek är anpassad till de värnpliktigas penningbidrag.

Vad gäller den inuvarande system införda principen med inkomstrelaterad ersättning har i första hand kravet på hänsynstagande till den stora gruppen civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern ansetts tala för införan— det av denna, vilket skett i och med till- komsten av civilförsvarspenningen. Civilför- svarspenningen kan sägas ha den fördelen att den civilförsvarspliktige över värnpliktsål- dern inte behöver vidkännas något kännbart inkomstbortfall vid utbildning inom civilför- svaret. Tillkomsten av denna innebär visst hänsynstagande till att dessa äldre civilför- svarspliktiga regelmässigt fullgjort hela sin värnpliktstjänstgöring, i vissa fall i grupp- chefs- eller plutonchefsbefattning. Även rätt- viseskäl har ansetts tala för inkomstrelaterad ersättning. Sålunda har hänvisats till att det är denna princip som tillämpas i andra sam- manhang vid bestämmande av ersättning, då medborgare åsamkas inkomstbortfall på grund av händelser och förhållanden som den enskilde inte kan råda över. Det skulle, har det ansetts, inte vara riktigt att i dagens samhälle tillämpa ett system där ett inkomstbortfall som åsamkas till följd av ett förhållande som den enskilde inte kan råda

över, bedöms på ett annat sätt ur ersättnings— synpunkt än exempelvis sjukdom eller yrkes- skada. Till försvar för en inkomstrelaterad ersättning har även anförts att det är följd- riktigt att temporära, oförvållade inkomst- bortfall, oavsett vad de föranletts av, täcks med en ersättning som står i proportion till inkomstbortfallet.

Denna kombination av befattningsan- knuten värnpliktsersättning för civilförsvars- pliktiga i värnpliktsåldern och inkomstrelate— rad ersättning för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern har emellertid även vissa principiella nackdelar. Bland de civilförsvars- pliktiga har klagomål framkommit mot att dagspenningen vid likartad tjänstgöring be- räknas på helt olika sätt. De civilförsvars- pliktiga i värnpliktsåldern anses erhålla viss stimulans att ta på sig högre befattningar med penningbidragets nuvarande konstruk- tion. Motsvarande kompensation för place- ring i högre befattning kan dock inte ges de äldre civilförsvarspliktiga. Från denna ut- gångspunkt anses nuvarande system vara behäftat med brister ur rättvisesynpunkt och framstå som oenhetligt.

5.3 Ersättning beroende av ålder och kön

Tillämpningen av de iavsnitt 5.2 ovan angiv- na principerna innebär även att det förmåns- mässigt dras en skarp gräns mellan civilför- svarspliktiga i respektive över värnpliktsål- dern. Ersättningen blir i stor utsträckning beroende på vederbörandes ålder. Det anses ej vara riktigt att lönen vid plikttjänstgöring skall vara differentierad med hänsyn till ål- der. För totalt 70 % av de civilförsvarsplikti- ga tillämpas de förmånligare bestämmelserna om civilförsvarspenning.

På grund av personalsammansättningen inom civilförsvaret innebär gränsdragningen i förmånshänseende vid 47 års ålder tillika att ersättningen blir olika för kvinnor och män. Av de män som genomgår utbildning är flertalet över värnpliktsåldern. Av kvinnorna är däremot större delen yngre än 48 år. Åldersstrukturen bland kvinnorna i kombi- nation med konstruktionen av förmåns-

systemet medför att ca 76 % av de civilför- svarspliktiga kvinnorna mot endast 20 % av männen får ersättning enligt den mindre förmånliga och ”låga” normen som gäller för värnpliktiga.

Enligt gällande bestämmelser skall tjänst- göringspremie utgå med 4kr/dag till den som fullgjort sammanlagt 300 dagar såsom värnpliktig, vapenfri tjänstepliktig eller civil- försvarspliktig. Föreskriften innebär i verk- ligheten att ingen kvinnlig men däremot nästan varje manlig civilförsvarspliktig kan erhålla tjänstgöringspremie. Samma effekt har bestämmelserna om tillägg till tjänst- göringspremie. Bidraget kan normalt inte utgå till kvinnlig personal men däremot som regel till de män som ej blir berättigade till utbildningspremie och kan tillgodoräkna sig 364 dagars sammanlagd tjänstgöring.

Sammanfattningsvis innebär nuvarande konstruktion att kön och ålder har stor betydelse för bidragets storlek. Män och kvinnor som deltar i en och samma kurs får helt olika förmåner. Detta har betraktats som en diskriminering och det har hävdats att det inte är rimligt att jämföra en värn- pliktigs uppoffringar under de första väm- pliktsåren med en kvinnas insats inom civil- försvaret i 40-års åldern. Differentieringen efter ålder och kön anses utgöra ett av de mest framträdande irritationsmomenten i nuvarande förmånssystem för de civilför— svarspliktiga.

5.4. Uppdelning på olika ersättningsformer

Nuvarande förmånssystem uppvisar en bred flora av olika ersättningsformer, bl. a. pen— ningbidrag, tjänstgöringspremie, utbildnings- premie, tillägg till tjänstgöringspremie, civil- försvarspenning, särskilda ersättningar av oli- ka slag, naturaförmåner och familjebidrag. Sistnämnda kan i sin tur indelas i familje- penning, bostadsbidrag, sjukbidrag, närings- bidrag och begravningsbidrag. Förmånszsyste- met är svåröverskådligt. Den inbördes av- vägningen mellan förmånerna uppfattas som oklar. Den enskilde civilförsvarspliktige får ibland svårigheter att på förhand räkna ut

sina förmåner. Detta gäller särskilt yngre civilförsvarspliktiga med familj. Bestämmel- serna anses i vissa avseenden vara invecklade och medför administrativa olägenheter för myndigheter och företag.

Det har även hävdats att företag under vissa betingelser låter de anställda behålla viss del av lönen för att lindra effekterna av inkomstbortfall, och att de därför har anled- ning att hålla sig underrättade om de många ersättningsbestämmelserna. För de verk- skyddspliktiga företagen har uppdelningen på flera olika ersättningsformer med sins- emellan olika förutsättningar ansetts inne- bära särskilda olägenheter. Dessa företag äri princip skyldiga att utbetala samma förmå- ner som gäller för det allmänna civilförsva- ret. Bestämmelserna gäller med den olik- heten att arbetsgivaren skall svara för kostna- derna och inte civilförsvarsmyndigheten. Lo- gi— och matkostnaden vid olika utbildnings- anstalter där verkskyddspersonal deltar debi- teras företagen enligt fastställd taxa. Motsva— rande gäller flertalet utbildningskostnader. Familjebidrag skall i vanlig ordning prövas av vederbörande familjebidragsnämnd och se- dan betalas ut av företaget. Arbetsgivarna har starkt begränsade möjligheter att utge full lön i stället för att i varje enskilt fall räkna ut de olika ersättningarna för sig. Det har framhållits att företagen har svårigheter att ialla avseenden tillämpa gällande bestäm- melser rätt.

5.5 Skillnad i kompensationsg'rad

Civilförsvarspenningens konstruktion inne- bär att ersättningsbeloppet ofta blir högre än 0,2 % av årsinkomsten. Detta samman- hänger med att årsinkomsten definieras som den högsta inkomsten i den sjukpenningklass vari vederbörande är placerad, dock högst det belopp som utgör nedre gränsen i högsta sjukpenningklassen. Detta belopp är numera 39 000 kr. Av de i tabell 3: 5 upptagna exemplen på årsinkomst av civilt arbete erhåller de som har 18 OOO—36 000 i årsin— komst en ersättning som per dag räknat är ca 10—16 % högre än den som skulle ha utgått

om ersättningen hade beräknats efter den faktiska årsinkomsten.

Riksdagens beslut under år 1966 om för- bättrad sjukpenningförsäkring (prop. 1966zll3) som trädde ikraft den 1 januari 1967 medförde att beloppen för civilför- svarspenningen ökade. Sjukpenningbeloppen höjdes nämligen, varigenom sjukpenningens kompensationsnivå höjdes från i genomsnitt 65 % till ca 80 %. Vidare innebar riksdags- beslutet att sjukpenningskalan byggdes ut från högst 21 000 kr till högst 39 000 kr.

Förutom civilförsvarspenningen kan till här aktuella kategorier utges utbildnings- premie.

Sammantagna har ovanstående förhållan- den resulterat i att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern i befälsbefattning i ett fler- tal fall blir överkompenserade. överkompen- sationen kan gälla även befattningshavare med inkomster över 39 000 kr. I viss män kan dessa kategorier därför sägas erhålla ersättning för inkomstbortfall som stats- makterna inte har avsett.

Samtidigt som civilförsvarspenningen för flertalet ger minst full kompensation för inkomstbortfall får vissa av de civilförsvars- penningberättigade vidkännas underkompen- sation. Detta gäller kategorin hushållsarbe- tande kvinnor över 47 år. De hushållsarbe- tande kvinnorna har som regel ingen egen arbetsinkomst eller har endast en låg sådan och kommer därigenom att få den lägsta ersättningen, dvs. vad som skulle ha utgått i form av penningbidrag och eventuellt fa- miljebidrag om tjänstgöringen fullgjorts före 48 års ålder.

Det förhållandet att ersättning utgår vid heldagsutbildning oavsett om denna infaller på en arbetsdag eller fridag har ansetts inne- bära överkompensation så tillvida att ersätt- ning utgår även om något egentligt inkomst— bortfall på grund av tjänstgöringen inte före- ligger. I konsekvens härmed har företagen att vid verkskyddsutbildning utge ersättning även om den anställde i annat fall skulle haft fridag. Civilförsvarspenningens anknytning till sjukpenningklassystemet inom den all- männa försäkringen, där försäkrade med upp

till 3 000 kronors skillnad i årsinkomst sam- manförs till en och samma sjukpenningklass och erhåller samma ersättning ger civilför- svarspenningen en olikformig kompensa— tionsgrad i förhållande till den förlorade arbetsinkomsten.

Penningbidraget till civilförsvarspliktiga är som tidigare redovisats generellt sett mindre förmånligt än dagsersättningen till dem som är över värnpliktsåldern. Penningbidraget av- ser inte att kompensera för inkomstbortfall utan endast att täcka de nödvändigaste per- sonliga utgifterna. Det kan konstateras att förmånerna för civilförsvarspliktiga i värn- pliktsåldern är sådana att för dem som har fullgjort hela tjänstgöringsskyldigheten i fred såsom värnpliktig och som inskrivs och ut- bildas i civilförsvaret redan innan de utträtt ur värnpliktsåldern, kan civilförsvarstjänst- göringen uppfattas som en förlängd väm- pliktstjänstgöring med lägre förmåner än jämförbara grupper civilförsvarspliktiga.

En grundläggande skillnad mellan den in- komstrelaterade civilförsvarspenningen och penningbidraget för civilförsvarspliktiga lig- ger däri, att civilförsvarspenningen inte behö- ver justeras vid förändringar i penningvärdet medan penningbidraget genom författnings- ändringar regelmässigt har anpassats till de uppjusteringar som successivt skett i fråga om penningbidraget för värnpliktiga enligt värnpliktsavlöningskungörelsen. Förhållan- det har anförts som motiv för att nuvarande system med civilförsvarspenning bör ut- sträckas till att gälla samtliga civilförsvars- pliktiga.

Man kan konstatera att angiven skillnad i fråga om de två dagsersättningarnas anpass— ning till prisförändringar m. m. i kombina- tion .med förändringen av sjukpenningsyste- met och därmed civilförsvarspenningen har resulterat i icke avsedda värdemässiga för- skjutningar mellan kontantersättningen för civilförsvarspliktiga i respektive över väm— pliktsåldern.

5.6. Familjebidragets tillämplighet

Den med familjebidragssystemet förenade behovsprövningen innebär att familjebidrags- systemet är mindre väl anpassat till utbild- ningssystemet inom civilförsvaret. Beslut i varje enskilt familjebidragsärende förutsätter en tämligen ingående prövning och utredning och därmed en omfattande administration. Nackdelarna härmed blir särskilt framträ— dande mot bakgrund av att längre utbild- ningsperioder förekommer för relativt få civilförsvarspliktiga.

Härutöver är familjebidragssystemet i sig förenat med vissa andra fördelar och nack- delar, vilka har redovisats i UFV betänkande Vämpliktsförmåner (SOU 1972168—69). Av betänkandet framgår bl. a. att som fördelar kan anges att systemet tillgodoser de mest behövande, att det är billigt, rättvist med hänsyn till de enskilda behoven, flexibelt samt användbart såväl i fred och under be— redskap som — med viss begränsning —— under krig. Till nackdelarna med familjebidrags- systemet anges — förutom att behovspröv- ningen i viss utsträckning medför omständlig handläggning — att svårbedömda gränsfall uppstår, att bidragsbeloppen är låga, att av- saknaden av indexreglering medfört efter- släpning av familjepenningen, att detär svårt för den enskilde att själv beräkna ersätt- ningens storlek samt att det ibland förekom- mer dröjsmål med handläggning och utbetal- ning.

5.7. Rese- och traktamentsersättningcrna

I fråga om gällande bestämmelser för rese- och traktamentsersättning vid civilförsvars- tjänstgöring har i huvudsak inga s'irslkilda fördelar eller nackdelar framkommit vid till-

lämpningen. Dock har i något fall ifrågasatts om inte beräkningen av dessa ersä'tniingar lämpligen borde anknytas till samma grunder som de civilförsvarspliktigas inplacering i sjukpenningklass i syfte att nå bättre (över- ensstämmelse med de rese- och traktaments- förmåner som de civilförsvarspliktzga kan väntas ha i sin civila yrkesutövning.

6. Alternativa löneformer m. m. _ UFV överväganden

6.1 Vissa utgångsvärden

UFV har enligt sina direktiv i uppdrag att göra en allsidig översyn av de civilförsvars- pliktigas löneförhållanden. Utredningen skall överväga förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet samt systemets administrering. Med lön avser UFV här värdet av alla de kontanta löneför- måner som utgår till de civilförsvarspliktiga.

lövervägandena bör grunda sig på civilförsvarspliktens roll inom totalförsvaret samt de krav och insatser som civilförsvars- tjänstgöringen ställer. Härvid kan man kon- statera att den nu gällande långsiktsplane- ringen av civilförsvaret inriktas på att civil- försvarsplikten skall bibehållas och att de grundläggande principer för att tillgodose civilförsvarets personalbehov som statsmak- terna antog 1959 fortfarande är aktuella. Detta innebär bl.a. att för personal, som inte redan äger för fundamental civilförsvars- uppgift godtagbar kunskap och färdighet, skall civilförsvarsutbildning i särskild ordning anordnas. Sådan personal skall underkastas obligatorisk civilförsvarsutbildning och där- utöver vara skyldig att delta i särskilda civil- försvarsspel och praktiska övningar. De som inte utbildas eller övas förutsätts ha tillräck- liga kunskaper och erfarenheter för avsedd uppgift genom sina civila yrken och erfaren- heter.

Vissa ändringar har gjorts i fråga om utta-

get av utbildningstid. Sålunda innebär 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972z75) att utbild— ningen i fredstid begränsas till befälspersonal jämte 50 % av övrig personal. Civilförsvars- styrelsens förslag till nytt utbildningssystem innebär, om det genomförs, att andelen manskap som utbildas sjunker till ca 27 %.

Det förhållandet att fredsutbildningen i framtiden kommer att begränsas till halva eller mindre än halva manskapsstyrkan av de inskrivna kan ha betydelse vid bedömningen av de civilförsvarspliktigas lönesystem. Det synes naturligt att kravet på skälig ekono- misk kompensation gör sig mer framträ- dande i ett system där en relativt stor andel undgår civilförsvarstjänstgöring.

De allmänna krav som ställs på dem som inskrivs i civilförsvaret kan i korthet sägas vara att de bör ha personliga förutsättningar för att utföra effektivt arbete även under hårda psykiska och fysiska påfrestningar. De bör besitta klar fallenhet för avsedd krigs- uppgift i civilförsvaret. Civilförsvarspliktiga som inskrivs i befattning eller för viss upp- gift, som fordrar civilförsvarsutbildning, mås- te tillika ha en godtagbar allmän förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. De största kra- ven på förberedelser ställs på den civilför- svarspersonal, som under beredskap och krig främst skall bära ansvaret för de olika civil- försvarsåtgärdernas genomförande, dvs. led- nings- och befälspersonalen. Även en del grupper av menig civilförsvarspersonal kom- mer att ges uppgifter, som för sin lösning

kräver fackkunskap och färdigheter av spe- ciellt slag. Den individuella färdighet, som förvärvas på utbildningsstadiet, måste intrim- mas och utvecklas under civilförsvarsspel och praktiska övningar. De civilförsvarspliktiga som inte uppfyller ovan angivna krav skall i princip uteslutas från inskrivning i civilför- svaret. Vissa förändringar i fråga om de allmänna och särskilda kompetenskraven på de civilförsvarspliktiga kan bli aktuella som en konsekvens av den pågående översynen om målen för civilförsvarsutbildningen.

] anslutning till de allmänna utgångspunk- terna för en undersökning av alternativa konstruktioner av förmånssystemet kan frå- gan om fullgörandet av civilförsvarsplikten skall anses vara utbildning eller arbete natur- ligtvis vara av visst intresse. UFV har beträf- fande de värnpliktiga närmare diskuterat denna fråga i kapitel 7 i betänkandet Vämpliktsförmåner.

Till skillnad mot värnplikten ser UFV beträffande civilförsvarstjänstgöringen det inte vara lika naturligt eller betydelsefullt att beteckna den som utbildning eller arbete. Det framstår som mer angeläget att framhäva civilförsvarstjänstgöringens värde som pro- duktiv insats och en reell samhällsinvestering och inte enbart betrakta den som en ideell samhällsplikt.

I detta sammanhang kan dock erinras om att under fredsförhållanden får civilförsvars- plikten inte utnyttjas för andra ändamål än utbildning och övning. Möjligheten finns att ställa civilförsvarets resurser till förfogande för exempelvis räddning och hjälp vid natur- katastrofer, men i personellt hänseende är man därvid hänvisad till frivilliga insatser. I samband med beslutet om civilförsvarsplik- tens införande uttalade föredragande depar- tementschef den förhoppningen, att en lämpligt avvägd civilförsvarsplikt kunde få tjänstgöringen i det allmänna civilförsvaret att i det allmänna föreställningssättet fram- stå som en med värnplikten jämförbar allmän medborgerlig plikt. Vidare kan sägas att den sociala situationen för en stor del av de civilförsvarspliktiga som deltar i utbild- ning och övning torde vara närmast jämför-

bar med de till repetitionsutbildning inkalla- de värnpliktigas. Det nuvarande förmånssy- stemet har också haft de värnpliktigas ersätt- ningar som förebild. Med dejämkningar som skett har i praktiken endast en mindre del av de civilförsvarspliktiga samma förmåner som värnpliktiga under repetitionsutbildning. Omkring tre fjärdedelar har avsevä rt förmån- ligare ersättningar.

6.2. Allmänna differentieringsgrunder

Innan förmånssystemets konkreta utform- ning bestäms bör tänkbara differentierings- principer och lönenivåer vara klarlagda. Sty- rande måste härvidlag vara de i direktiven angivna krav som systemet skall uppfylla. Som det grundläggande kravet på förmåns- systemet anger direktiven att det skall vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av dem som fullgör tjänstgö- ringen och även i övrigt ha positiv effekt på denna. Systemet måste också innefatta möj— ligheter att ge förmånstagarna social trygg- het. Truppbefälet (i detta fall lärare och instruktörer) bör inte mer än nödvändigt belastas med systemets administrering.

Med de relativt korta tjänstgöringstider som de civilförsvarspliktiga har, framstår behovet av ett enkelt och praktiskt löne- system som särskilt angeläget. Någon milli- meterrättvisa är varken nödvändig eller ens möjlig att åstadkomma med hänsyn till de skiftande förhållanden som finns för olika kategorier civilförsvarspliktiga.

Begreppet rättvisa kan emellertid ges en skiftande innebörd. Det kan avse absolut rättvisa, dvs. ersättning i förhållande till den enskildes insatser eller behov, eller relativ rättvisa, varmed avses ersättning i förhållan- de till andra personalkategorier inom eller utom civilförsvaret eller totalförsvaret. Bris- terna i det nuvarande systemet sammanhän- ger just med att den relativa rättvisan upp- levs som otillfredsställande. Till skillnad mot de värnpliktigas förmåner är det beträffande de civilförsvarspliktigas förmånssystem kons- truktionen och inte så mycket den genom- snittliga nivån på ersättningarna som kritiken

i första hand har avsett. Kravet på enkelhet och praktiskhet och ett större mått av relativ rättvisa bör därför vara en av de primära utgångspunkterna vid överväganden om nya förmåmsprinciper.

Lönedifferentiering kan principiellt tänkas grunda sig på

a) värdering av den enskildes arbetstakt och arbetsresultat (prestationslön),

b) olikheter mellan civilförsvarspliktiga med avseende på uttagningen och befatt- ningens krav oberoende av det individuel- la resultatet (befattningslön),

c) skillnaden mellan olika kategorier civil- försvarspliktiga i vad avser tjänstgöringsti- dens längd (tjänstetidslön),

d) differentiering med hänsyn till den civil- försvarspliktiges faktiska behovssituation, främst försörjningsbörda (behovslön),

e) ersättning i relation till förlorad arbets- förtjänst (kompensationslön).

Slutligen kan lönedifferentiering tänkas ske genom en kombination av ovan angivna principer, t. ex. av c) och d). De olika prin- ciperna ovan behandlas närmare idet följan- de. Därefter diskuteras i kapitel 7 tänkbara lönenivåer.

6.2.1. Prestationslön

Olika former av lönesystem där ersättningen är relaterad till arbetsprestationen och ar- betsresultatet förekommer på arbetsmarkna— den. I första hand är det därvid fråga om ackordslön. Systemet kan bli aktuellt i de sammanhang där det är angeläget att stimule- ra produktionstakten. En utveckling från ackordslöner mot fasta löneformer sker på arbetsmarknaden. Prestationslöne- principen knyter an till det i direktiven angivna kravet på att förmånssystemet skall ha positiv inverkan på tjänstgöringen. Det förutsätts att metoder för att mäta prestatio- ner och variationer i dessa finns utvecklade. Vid de tjänstgöringsformer som förekommer inom försvaret tillämpas inte denna princip på annat sätt än att det som villkor för rätt till premie (utbildningspremie) krävs att ve-

derbörande genomfört föreskriven utbild- ning med godkända vitsord. Någon ekono- misk kompensation för särskilt väl utförd prestation ges inte. Med hänsyn till arten och formerna för civilförsvarsutbildningen torde något behov av ett slags resultatlön inte föreligga för civilförsvarets del. Inom civil- försvaret finns inte heller sådana mätmeto- der i form av t. ex. betyg eller vitsord som är lämpliga att grunda lönebestämningen på. Även i administrativt och i andra avseenden torde ett sådant system komma att bli svår— hanterligt. De korta tjänstgöringstiderna medger inte heller att den enskildes utbild- ningsresultat kan fastställas med erforderlig säkerhet i detta avseende. UFV anser att prestationslön i här avsedd betydelse därför inte bör införas för civilförsvarsutbildning.

6.2.2. Befattningslön

Det dagsersättningssystem som för närvaran- de gäller för civilförsvarspliktiga i värnplikts- åldern bygger på befattningslöneprincipen. Några grundläggande brister i detta har inte framkommit ehuru systemet inte är invänd- ningsfritt. Det kan sålunda hävdas att ersätt- ning efter befattningen kan innebära att lönen i vissa fall bestäms av den aktuella bristsituationen inom civilförsvarets perso- nalorganisation. En person som uppfyller de angivna kvalifikationerna kan i vissa fall av organisatoriska skäl få acceptera placeringi en annan kanske mindre kvalificerad befatt- ning och därmed få vidkännas en lägre ersättning än om uttagningen skett till den befattning som motsvarar hans kvalifikatio- ner. Befattningslöneprincipen har dock be- stämda fördelar därigenom att den stimule- rar personalen att t. ex. genom frivillig vidareutbildning kvalificera sig för högre befattningar. Nämnda fördelar kan dock normalt inte utnyttjas inom civilförsvaret, eftersom dess utbildning huvudsakligen är en engångsutbildning.

UFV har i sitt betänkande Värnpliktsför- måner för värnpliktiga under repetitionsut- bildning förordat ett system som innefattar kontant skattefri dagsersättning, bestämd ef-

ter befattningen i krigsorganisationen och i förekommande fall kompletterad med sär- skilt familjesocialt stöd. Med hänsyn till att förhållandena för civilförsvarspliktiga i vissa avseenden är jämförbara med värnpliktigas under repetitionsutbildning framstår ett ut- vidgat befattningslönesystem som ett realis- tiskt alternativ. Om i princip samtliga civil- försvarspliktiga skall placeras in i detta sys- tem torde beloppen få justeras med hänsyn till de kategorier som för närvarande erhåller civilförsvarspenning. [ 1966 års departe- mentspromemoria angående bestämmelser för avlöning m. m. till de civilförsvarspliktiga föreslogs ett daglönesystem där lönen är knuten till befattningen och differentierad så att civilförsvarspliktiga tillhörande olika per- sonalgrupper får olika belopp. l promemo- rian framhölls att befattningar i högre an- svarsställning bör få högre ersättning än be- fattningar som inte medför befälsansvar.

Mot ett befattningslönesystem där ersätt- ningen är differentierad efter personalkate— goriindelningen av de civilförsvarspliktiga kan hävdas och har hävdats (se avsnitt 4.2) att det i viss mån överbetonar de stegrade krav och ansvar som befälsbefattningarna innebär. I syfte att motverka denna effekt bör övervägas att åstadkomma en utjämning genom sammanförande av olika befattnings- grupper. I 1966 års departementspromemo- ria föreslogs att de nuvarande åtta grupperna skulle reduceras till sex. UFV bedömer att ytterligare förenklingar kan ske. Nuvarande skillnader i fråga om utbildningens längd mellan olika kategorier av civilförsvarsplikti- ga talar för att en indelning av personalen i fyra grupper är lämplig. Som jämförelse erin- ras om att krigsmaktens värnpliktiga i civila befattningar tillhör någon av fyra tjänste- grupper, varav en-jämställs med regementsbe- fäl och högre befäl, en med kompanibefäl, en med plutonsbefäl samt en med gruppbefäl och meniga. En motsvarande indelning av de civilförsvarspliktiga i fyra grupper mot nuva- rande åtta skulle medge en viss ytterligare förenkling utan att syftet med lönesystemet förloras. UFV behandlar denna fråga närma— rei kapitel 8.

Ett befattningslönesystem kan tänkas kompletteras med familjesocialt stöd eller gälla utan något separat familjestöd. Natura- förmånerna kan tänkas bibehållas eller vär- det av dem dras av kontantlönen. Dessa frågor liksom tänkbara lönenivåer behandlas närmare i kapitel 7.

6.2.3. Tjänstetidslön

Ersättning direkt efter antalet fullgjorda tjänstgöringsdagar finns i nuvarande för- månssystem för civilförsvarspliktiga endast i vad avser tjänstgöringspremien. För civilför- svarspliktiga över värnpliktsåldern gäller inte denna förmån.

Tjänstetidslöneprincipen utgår från princi- pen att lika insats bör värderas och ersättas lika. Ersättningens storlek blir beroende endast av tjänstgöringstidens längd. Fullstän- dig jämställdhet mellan olika kategorier oberoende av utbildningens längd torde inte kunna genomföras i ersättningshänseendei den män inte spännvidden mellan längsta och kortaste tjänstgöringstid är förhållande- vis liten. Inom civilförsvaret torde det med hänsyn till de differentierade utbildningsti- derna, enligt UFV uppfattning, vara svårt att avstå från någon form av tidsgradering av beloppens storlek, såvida inte kompensa- tionslön väljs.

Med utgångspunkt inuvarande differentie- ring av utbildningstiderna kan konstrueras ett lönesystem där dagsersättningen antingen utgår enligt en trappstegsmodell vilket inne- bär att grundbeloppet är lika för alla för att sedan höjas med vissa tidsintervaller eller att dagsersättningen är olika beroende på kurser- nas längd men begynnelselönen densamma som Slutlönen. De olika stegen kan liggas så att lönen i viss mån anknyter till befa:tnings- nivåtillhörighet. Antalet nivåer bör inte vara för stort. Tre eller fyra nivåer är tillräckligt.

I vad mån ett så utformat system blir praktiskt och enkelt är beroende rv dess utformning i övrigt. Om någon påtaglig ad- ministrativ vinst skall kunna nås torc'e nuva- rande tjänstgöringspremie och utbidnings- premie få tas bort. Detta gäller även i det

ovan diskuterade alternativet befattningslön. Tjänstetidslönen torde även kunna utformas så att den tillgodoser kraven på rättvisa. Kritiken mot det nuvarande förmånssyste- met, att ersättningen blir alltför beroende av ålder och kön kan elimineras i ett sådant system. Denna fråga behandlar UFV närmare i avsnitt 6.3. Huruvida det möjliggör att de civilförsvarspliktiga garanteras social trygg- het är beroende av nivån och om ett särskilt familjesocialt stöd utgår parallellt. Tjänste- tidslönen kan kombineras med ett sådant familjestöd, varvid de administrativa vinster- na blir mindre. Denna fråga tas upp i avsnitt 6.2.4 nedan om behovslön.

6.2.4. Behovslön

Med behovslön avses här ett system där lönen är differentierad efter den enskilde civilförsvarspliktiges försörjningsbörda och bostadskostnad, dvs. i första hand de behov som familjebidragssystemet tillgodoser. Be- hovslöneprincipen blir därmed närmast ak- tuell i kombination med någon av övriga undersökta löneformer. Ett efter försörj- ningsbördan differentierat lönesystem kan tänkas utformas på något av följande fyra sätt.

1) Ett fast, icke behovsprövat familjetillägg kan införas. I det förmånssystem som gällde för civilförsvarspliktiga fram till 1963 ingick sådant familjetillägg. Väljs detta alternativ innebär det att hänsyn inte tas till sådan arbetsinkomst som den civilförsvarspliktige själv eller hans fa- miljemedlemmar kan ha under tjänstgö- ringstiden. Därmed kommer i stor ut- sträckning underkompensation och över- kompensation att uppstå. Det blir dyrare än med ett inkomstprövat system. Alter- nativet har i första hand den fördelen att man kommer ifrån den mindre lämpliga behovsprövningen som med hänsyn till de korta tjänstgöringstiderna inom civil- försvaret kan anses vidlåda nuvarande familjebidragssystem. Om ersättning skall

utgå för bostadskostnad kan denna tän- kas antingen bli inbakad i familjetillägget eller utgå separat med ett schablonbelopp så avvägt att det täcker en beräknad genomsnittlig bostadskostnad. Betänklig- heterna mot att vissa med hög bostads- kostnad därigenom inte får täckning för hela kostnaden torde i varje fall inte vara lika vägande som när det gäller de värn- pliktigas bostadskostnader. 2) Ett i förhållande till ovan angivna tämli- gen likartat alternativ är ett lönesystem där kontantlönen till den civilförsvarsplik- tige utgår efter någon av två eller tre nivåer beroende på om vederbörande har försörjningsplikt. En i princip likartad konstruktion hade den tidigare lönen en- ligt löneplan E, som fram till den 1 januari 1972 tillämpades för viss kontraktsan- ställd manskapspersonal vid flygvapnet och flottan. Erfarenheterna av denna lön var emellertid mindre goda och från nämnda tidpunkt överfördes berörd perso- nal till löneplan A. För närvarande tilläm- pas ett likartat system för regementsoffi- cersaspiranter genom det 5. k. särskilda penningbidraget (ll—1255 värnpliktsav— löningskungörelsen). Detta utgör för ogift värnpliktig ett belopp som motsvarar hälften av månadslönen i löneklass A7 i ortsgrupp 4 och för gift värnpliktig ett belopp motsvarande två tredjedelar av lönen i löneklass A7 i den ortsgrupp som utbildningsanstalten tillhör. Familjebi- drag utgår ej parallellt. UFV har i betän- kandet Vämpliktsförmåner föreslagit att det särskilda penningbidraget slopas.

De för alternativl angivna nackdelarna gäller även för detta alternativ. Det torde inte medge några påtagliga rationalise- ringsvinster. De erfarenheter som vunnits från här nämnda jämförbara löneformer talar för att alternatin inte är någon lämplig lösning för civilförsvarets del. 3)Ett tredje alternativ är att bibehålla nuvarande familjebidragssystem. Fördelar- na och nackdelama med nuvarande famil- jebidrag har redovisats i tidigare avsnitt om erfarenheterna av nuvarande förmåns-

system, till vilket här får hänvisas. Väljs detta alternativ innebär det att principiell likhet i detta avseende finns mellan i stort sett samtliga kategorier som frivilligt eller enligt plikt fullgör tjänstgöring inom olika delar av totalförsvaret. En av olägenheter- na med att bibehålla nuvarande familjebi- dragssystem är att det inte är anpassat till företag, som har egna verkskydd. Om företagens behov av ett enkelt och prak- tiskt system skall kunna tillgodoses utan att nuvarande familjebidragssystem helt tas bort, synes det vara erforderligt att göra det möjligt för berörda företag att betala ut en på annat sätt bestämd lön. Härav skulle dock följa att förmånerna i viss mån blir beroende av i vilken form civilförsvarsutbildningen fullgörs, vilket ur rättvisesynpunkt inte är tillfredsställande. Om de önskemål som framkommit skall uppfyllas så att ersättning skall utgå under såväl utbildning som övning synes det vara av betydelse att likartade ersättnings- principer därvid gäller för utbildning och övningar. Även mot bakgrund härav torde ett bibehållande av familjebidragssyste- met vara förenat med svårigheter. Om familjebidragssystemet skall behållas bör det utsträckas till att gälla även för personal över värnpliktsåldern. Gentemot det huvudsakliga argumentet mot behål- lande av familjebidragssystemet, nämligen att det med de korta tjänstgöringstiderna är allt för krångligt och administrativt betungande, kan hävdas att av de totala administrationskostnaderna för familjebi- dragen faller endast en mycket liten del på de civilförsvarspliktiga. Skall några väsentliga rationaliserings- vinster av familjebidragsverksamheten nås krävs en omprövning av familjebidragens tillämplighet även för värnpliktiga och fri- villiga inklusive hemvärnet. I vad avser de värnpliktiga har UFV ibetänkandet Väm- pliktsförmåner föreslagit, att systemet skall bibehållas och beträffande frivillig- personalen har statsmakterna 1970 beslutat om en väsentlig utvidgning av rätten till familjebidrag. Här kan samtidigt

erinras om att utbildningstiderna inom frivilligförsvaret inte företer några i detta sammanhang avgörande skillnader gent- emot vad som gäller inom civilförsvaret. Om den tidigare karenstiden återinförs i syfte att nå jämställdhet med frivilligper- sonalen skulle därav följa att i stort sett endast civilförsvarspliktigt befäl kunde komma i åtnjutande av familjebidrag. Med hänsyn till de förändringar som beslutats tidigare av riksdagen i denna fråga bedöms en sådan åtgärd i förenklande syfte inte kunna genomföras. 4)Slutligen kan ett separat familjesocialt stöd utformas som ett förenklat familjebi- dragssystem med individuell behovspröv- ning efter vissa schablonmässiga regler. Ett sådant förenklat familjestöd bör övervägas som en komplettering till en enhetlig dag- lön för att enstaka civilförsvarspliktiga med särskilt stor försörjningsbörda skall garanteras social trygghet.

6.2.5. Kompensationslön

Med hänsyn till de korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret ligger det nån till hands att ha ett lönesystem som bygger på att kompensation skall utgå i förhållande till det faktiska inkomstbortfallet. Förslag härom har också framförts i olika sammanhang. Nackdelarna och fördelarna med ett sådant lönesystem, som är konstruerat som nuva- rande civilförsvarspenning, har redovisats i kapitel 5 om erfarenheterna av nuvarande förmånssystem. I betänkandet Vämpliktsför- måner har UFV ingående övervägt frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och därvid även tagit upp civilförsvarspenningen. Vad UFV i nämnda betänkande arfört äger i princip giltighet även för civilförsvarsplikti- ga. Ersättning i relation till förlorad arbetsin- komst är inte förenligt med de krav på relativ rättvisa, dvs. rättvisa mellan olika kategorier vid samma tjänstgöring som ovill- korligen måste ställas på ett förnånssystem vid tjänstgöring av civilförsvarsplktens art. Vid tvångstjänstgöring (t. ex. civiförsvarsut- bildning) bör, enligt UFV uppfattnng, princi—

pen vara den, att ersättning utgår efter behov och insats och inte efter vad den civilför— svarspliktige skulle ha uppburit om inte tjänstgöringen kommit emellan. Härtill kom- mer såsom närmare framgår av kapitel 7 att de som saknar försörjningsplikt gynnas på bekostnad av dem som har sådan. Sammanfattningsvis anser UFV att en diffe- rentiering efter förlorad arbetsinkomst inte utgör en lämplig princip för bestämmande av kontantersättningen vid civilförsvarstjänstgö- ring.

6.2.6. Kombinerad lön

I den mån en renodlad daglön inte kan genomföras bör övervägas en kombination i

Figur 6: 1

Antal dagar x y

Familje- socialt stöd

Befattnings— nivå

Familje— socialt stöd

första hand mellan a ena sidan behovslöne- principen och å andra sidan befattningslöne- principen eller tjänstetidslöneprincipen, vilket illustreras genom nedanstående figur 6:1—3.

I fråga om kombinationen tjänstetidslön/ behovslön enligt figur 6:1—2 synes alter- nativet enligt figur 6z2 vara att föredra. Det medger nämligen till skillnad mot figur 6:1-alternativet att ett och samma ersätt- ningsbelopp kan gälla för respektive kategori under hela tjänstgöringstiden, vilket med hänsyn till de relativt korta tjänstgöringsti- derna är angeläget ur främst administrativ synpunkt. Om behovslönedifferentiering be- döms erforderlig av bl. a. kostnadsskäl torde sålunda antingen i figur 62 eller figur 6:3 angivna modell böra komma i fråga. Oavsett alternativen bör dock särskilda tillägg i form

Figur 6: 2

Antal dagar

_>&

Familje- socialt stöd

Daglönenivå 1

Daglönenivå 2

Daglönenivå 3

av utbildningspremie eller tjänstgöringspre- mie inte utgå. Praktiska skäl talar vidare för att naturaförmånerna fri kost, fritt logi och gällande sjukvårdsförmåner samt fria resor bibehålls oförändrade i ett kombinerat löne- system enligt ovan. Kombination kan även tänkas mellan en generell daglön och tilläggs- ersättning som utgår när den årliga civila inkomsten överstiger exempelvis 25 000— 30 000 kr. Kombinationen, som förutsätts utesluta rätt till familjesocialt stöd, medger dels att alla garanteras en viss miniminivå och dels att högre inkomsttagare får i stort sett full kompensation för förlorad inkomst, vilket en på annat sätt bestämd daglön knappast kan ge om en begränsad differen- tiering skall bli möjlig. Inte heller denna kombinatiOn ger, enligt UFV uppfattning, skälig relativ rättvisa och är därför inte lämplig att grunda ett nytt förmånssystem på.

Sammanfattningsvis får UFV framhålla följande i fråga om de allmänna differen- tieringsgrunderna. I valet mellan tjänstetids— lön och befattningslön bör beaktas att juste- ringar i nuvarande utbildningstider kan kom— ma att ske som ett resultat av civilförsvars— styrelsens förslag till nytt utbildningssystem. Om kontantersättningen formellt anknyts till befattningen kan därför ändringar i för- månsförfattningarna bli nödvändiga för att undvika omotiverade minskningar eller ök- ningar av utgående ersättningar vid komman- de justeringar av utbildningstiderna. Ett lö- nesystem där ersättningen formellt bestäms efter tjänstgöringstidens längd men hänsyn tas till befattningsnivå bör i första hand eftersträvas.

UFV överväganden om alternativa löne- nivåer inriktas på dels en renodlad tjänste- tidslön och dels en kombination mellan behovslön (familjesocialt stöd) enligt alterna- tiv 3 eller 4 ovan och tjänstetidslön.

6.3. Särskilda differentieringsgrunder 6.3.1 Personalens sammansättning m. m.

Civilförsvaret har en markerat heterogen per- sonalstruktur. Åldersskillnaden mellan de yngsta och äldsta som fullgör tjänstgöring kan vara upp till 40 år eller i vissa fall mer. Åldersspridningen är olikartad för olika delar inom civilförsvaret liksom för män och kvinnor. Spridningen är sålunda större och jämnare inom verkskyddet än civilför- svaret i övrigt. Fördelningen på ålder och kön beskrivs närmare i avsnitt 3.2. Utgångs- punkten för personalens tjänstgöring varierar också. Vissa gör tjänstgöringen inom civilför- svaret i stället för värnpliktsutbildning. And- ra fullgör tjänstgöringen utöver fullgjord värnpliktsutbildning medan ytterligare en del t. ex. kvinnorna är helt fristående från värn- plikten. Vissa är vapenfria tjänstepliktiga el- ler elever i bistånds- och katastrofutbildning. Med hänsyn härtill kan de civilförsvarsplikti- ga och övriga som tjänstgör inom civilförsva- ret indelas i följande kategorier.

a) Värnpliktiga i värnpliktsåldern som ej

fullgjort all värnpliktstjänstgöring, b) värnpliktiga i värnpliktsåldern som har fullgjort all värnpliktstjänstgöring,

c) f. d. värnpliktiga över 47 år, d) övriga civilförsvarspliktiga

(män och kvinnor),

e) övriga civilförsvarspliktiga under 48 är

(män och kvinnor),

f) vapenfria tjänstepliktiga samt elever i bistånds- och katastrofutbildning,

g) befälsanställda och

h) övriga ej civilförsvarspliktiga tjänstgöran- de inom civilförsvaret (civilförsvarschefer med ställföreträdare och distriktschefer rn. fl).

Vad först gäller kategori a) ovan så utgör dessa värnpliktiga, vilka jämlikt uppskovs— kungörelsen medgivits uppskov, dvs. friställts från skyldighet att tjänstgöra vid krigsmak- ten under beredskapstillstånd och krig för att tillgodose oundgängligt behov av personal för det totala försvaret i övrigt. De från krigsmakten överförda värnpliktiga placeras inom civilförsvaret dels vid de regionala und-

över 47 år

sättningskårerna, som består av ca 10100 värnpliktiga och ett hundratal befälsanställ- da, och dels inom det lokala allmänna civilförsvaret. Överföring från undsättnings- kår till lokala civilförsvaret sker i samband med utträdet ur värnpliktsåldern. I det lokala civilförsvaret ingår för närvarande ca 6 500 värnpliktiga. Härav är ca 2 200 place- rade som befäl i brandkåren och ca 3 400 som befäl i bevakningskåren. Övriga värn- pliktiga är placerade i det lokala civilförsva- rets olika kårer, främst som befäl och specialister. Undsättningskårerna har således en homogen sammansättning. I det lokala civilförsvaret är däremot de värnpliktiga en minoritet bland övriga civilförsvarspliktiga.

Ifrågavarande värnpliktiga överförs till ci- vilförsvaret sedan de fullgjort grundutbild- ning och normalt två krigsförbandsövningar. Viss del av den för värnpliktsutbildning eljest avsedda tiden tas i stället i anspråk för tjänstgöring inom civilförsvaret. I vissa fall kan överflyttningen till civilförsvaret innebä- ra en utvidgning av den totala tjänstgörings- skyldigheten. Här åsyftas närmast de fall då den värnpliktige förs över till högre befatt- ning i civilförsvaret än han innehade i krigs- makten. För övningar av undsättningskårer- nas värnpliktiga personal gäller enligt huvud- regeln att den för envar civilförsvarspliktig bestämda tiden får tas i anspråk och i mån av behov utökas med utbildningstid som inte redan utnyttjats. Även härvidlag kan sålunda överföringen till civilförsvaret innebära ökad tjänstgöringsskyldighet för de värnpliktiga i förhållande till vad som skulle gällt för dem i krigsmakten.

Det torde inte kunna hävdas att överfö- ringen från krigsmakten till civilförsvaret medför påtagligt mer krävande och riskfyllda uppgifter för de berörda värnpliktiga. Snara- re kan civilförsvarets karaktär av civil och i princip obeväpnad organisation, som ej skall utnyttjas för stridsuppgifter, innebära en lättnad i detta avseende.

Enligt UFV uppfattning bör förmånerna för i vart fall undsättningskårernas uppskovs- vämpliktiga i princip ansluta till värnplikts- förmånerna. Denna princip ligger också till

grund för nuvarande förmånssystem för yng- re civilförsvarspliktiga. Penningbidraget för krigsmaktens värnpliktiga som fullgör krigs- förbandsövning överensstämmer med pen— ningbidraget enligt 1962 års avlöningskun- görelse. 1 realiteten har de uppskovsvärnplik- tiga inom civilförsvaret en förmånligare ställ- ning än krigsmaktens värnpliktiga vid krigs- förbandsövning. Detta förhållande synes ej ha föranlett någon irritation eller olägenhet i övrigt. För sistnämnda utgår nämligen ingen tjänstgöringspremie med 4 kr/dag och utbild- ningspremie med 15 kr/dag, vilket civilför- svarets uppskovsvämpliktiga, som är grupp- chefer eller högre befäl, kan erhålla.

Hur långt jämställdheten med krigsmak- tens värnpliktiga drivs får avgörande betydel- se för hur förmånssystemet i stort skall utformas. Om jämställdheten skall vara total, dvs. att förmånernas konstruktion skall över- ensstämma, blir följden att särskilda regler får gälla för de uppskovsvämpliktiga i förhål- lande till övriga civilförsvarspliktiga. Syftet skulle dock även uppnås om det av andra skäl skulle visa sig lämpligt att för samtliga civilförsvarspliktiga knyta an till värnplikts- avlöningsförfattningarna. Om kravet på jäm- ställdhet begränsas till att innefatta princi- piell likhet bör det vara möjligt att inordna undsättningskårernas vämpliktiga i ett sys- tem med enhetlig daglön för samtliga civil- försvarspliktiga. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas till att för krigsmaktens värnplik- tiga upphör tjänstgöringsskyldigheten i fred vid 47 års ålder medan den för till civilför- svaret överförda värnpliktiga japphör vid 65 års ålder. Civilförsvarspliktstiden är således längre än värnpliktstiden, vartill kommer att vissa värnpliktiga får sin tjänstgöringsskyldig- het utvidgad till följd av placeringen inorn civilförsvaret enligt vad ovan anförts. En del av de till civilförsvaret överförda värnpliktiga tillhör kategorin plutonsbefäl som, om de hade kvarstått i krigsmakten, vid fullgörande av särskild övning och mobiliseringsövning, skulle erhållit tjänstgöringspremie med 38:50 kr/dag utöver penningbidrag och eventu- ellt familjebidrag. Vad UFV anfört talar för att jämställdheten mellan ifrågavarande kate—

gorier inte med nödvändighet behöver inne- fatta konstruktionen av förmånssystemet utan kan avse den genomsnittliga ersättnings- nivån.

Den genomsnittliga dagskostnaden för kontantförmåner för värnpliktiga vid fullgö- rande av krigsförbandsövning kan för bud- getåret 1972/73 beräknas till 32 kr efter avrundning. Motsvarande kostnad vid fullgö- rande av särskild övning är 75 kr efter av- rundning. Med beaktande av vad tidigare anförts bör de uppskovsvämpliktiga inom undsättningskårerna kunna inordnas i ett enhetligt daglönesystem om dennas nivå lig- ger någonstans inom latituden 32—60 kr, varvid den övre gränsen 60 kr avser de plu- tonsbefälsuttagna värnpliktiga. Beloppet in- kluderar generellt familjesocialt stöd men inte naturaförmåner.

Logiskt sett borde inga skillnader i för- månshänseende göras mellan de uppskovs- vämpliktiga som tjänstgör inom undsätt- ningskårerna och de som ingår i det lokala allmänna civilförsvaret. UFV har emellertid vid sina överväganden funnit att det av bl. a. praktiska och psykologiska skäl inte vore lämpligt att tillämpa andra förmånsregler för de uppskovsvämpliktiga inom det lokala all- männa civilförsvaret än de som avses för civilförsvarspliktiga i allmänhet inom det 10- kala allmänna civilförsvaret.

Andelen överförda värnpliktiga inom und- sättningskårerna utgör endast omkring 5 % av den sammanlagda personalstyrkan inom civilförsvaret. En viss ökning av andelen överförda värnpliktiga kan förutsättas ske på sikt som en följd av 1972 års riksdagsbeslut om civilförsvaret. Likväl kan man för över- blickbar framtid räkna med att de överförda värnpliktiga kommer att utgöra en minoritet inom civilförsvaret. Hur ett enhetligt dag- lönesystem skall se ut är i första hand bero- ende av förhållanden för Övriga kategorier civilförsvarspliktiga. Andra faktorer än de uppskovsvärnpliktigas förhållanden måste va- ra avgörande för hur dessa senare skall avlö- nas.

Kategori b) innefattar personal som före utträdet ur värnpliktsåldern men ef-

ter fullgjord vämpliktstjänstgöring inom krigsmakten skrivs in i civilförsvaret. 1959 års riksdagsbeslut om civilförsvarets organisa- tion förutsatte att överföring till civilförsva- ret i annat fall än som avses under 3) ovan inte skulle ske före 47 års ålder. Det finns emellertid behov att göra sådana överfö— ringar i ökande omfattning. 1962 års civilför- svarsavlöningskungörelse är inte helt avpas- sad för denna kategori. Som UFV tidigare i detta betänkande framhållit innebär den skarpa gränsdragningen i förmånshänseende vid 47 års ålder att civilförsvarstjänstgö- ringen för kategori b)—personalen framstår som en i förmånshänseende förlängd värn- pliktstjänstgöring. UFV anser att de i stället i första hand bör jämställas med kategori c)-personalen. De under c) ovan angivna som har fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och ut- trätt ur värnpliktsåldern utgör den helt dominerande gruppen inom det lokala civilförsvaret. Ett nytt förmånssystem böri första hand anpassas till deras förhållanden. Vid bestämmande av ersättningsnivån bör viss hänsyn tas till bl. a. deras czvila inkoms- ter, vilket dock inte innebär att konstruktio- nen som sådan av förmånssystemet skall bygga på den mistade arbetsinkomsten.

Under d) och e) ovan innefattas från värnplikt frikallade män samt kvinnor över respektive i värnpliktsåldern. Härtill kommer frivilligt inskriven personal enligt 17 ä 3 stycket civilförsvarslagen. Inskrivning i civil- försvaret kan avse inte bara civilförsvarsplik- tig, utan även annan manlig eler kvinnlig person som förklarat sig villig därtill. Är vederbörande minderårig krävs vårdnadsha- varens samtycke. Frivillig inskrivning före— kommer dock ytterst sällan.

Enligt UFV uppfattning bör samtliga till- hörande kategori d) och e) behaldlas likartat i förmånshänseende. UFV har övervägt huru- vida ett jämställande i nämnda avseende bör ske även mellan sistnämnda personal och kategori c)-personal. Skäl kan anföras för att viss skillnad görs, vilken kan tänkas utfor- mas enligt något av nedan angiina två alter— nativ.

l. Enhetlig lön utgår till samtliga ci—

vilförsvarspliktiga. Lönen kompletteras med särskild tilläggsersättning när föreskriven värnpliktstjänstgöring har fullgjorts.

2. Modifiering av nuvarande förmåns- regler. Enhetligt beräknad lön utgår till samt- liga civilförsvarspliktiga. Lönen förhöjs gene- rellt vid 47 års ålder. Nuvarande blandning av befattningsanknuten värnpliktsersättning och inkomstrelaterad ersättning ersätts med daglön där lönen för yngre civilförsvarsplikti- ga beräknas på samma sätt som för äldre. Skillnaden mellan äldre och yngre bör avse endast beloppens storlek. Utjämning görs även avseende skillnaden i beloppen mellan yngre och äldre. Skillnaden mellan högre och lägre ersättningsnivå reduceras till omkring 5—10 kr/dag. På samma sätt bör det särskil- da tillägget enligt 1 ovan utgöra 5—10 kr/ dag. En granskning av alternativen 1—2 ovan visar att det inte torde vara möjligt att inom ramen för ett och samma system dels ge högre ersättning för fullgjord värnplikts- tjänstgöring och dels neutralisera nuvarande skillnader mellan män och kvinnor eftersom båda alternativen medför att männen avse- värt oftare får den högre ersättningen än kvinnorna. Med det första alternativet blir denna effekt särskilt påtaglig i det att 75— 80% av männen mot ingen av kvinnorna skulle komma i åtnjutande av förhöjd ersätt- ning. Det andra alternativet medför att i det närmaste lika stor andel av männen ges högre ersättning medan detta gäller för omkring 30 % av kvinnorna. Enär avsikten här sålun- da är att särskilt kompensera fullgjord värn- plikt kan det å andra sidan anses tämligen omotiverat att tillerkänna var tredje kvinnlig elev en högre ersättning enbart av det skälet att hon uppnått en viss ålder utan att hennes förhållanden i övrigt är förändrade. Motsva- rande kan hävdas beträffande de män som på grund av frikallelse eller annan anledning inte fullgjort sin värnpliktstjänstgöring. Erfarenheterna av nuvarande förmånsreg- ler talar, enligt UFV uppfattning, för att ersättningen vid civilförsvarstjänstgöringen bör vara oberoende av ålder och kön. UFV anser det vara av väsentlig betydelse att

denna princip genomförs. UFV förordar mot bakgrund härav att all personal som avses under b)—e) ovan likställs i förmånshänseen- de.

Förmånerna till personal som jml. 205 civilförsvarslagen fullgör civilförsvarstjänst— göringen i kommunal anställning behandlasi betänkandets del II om förmånerna under beredskap och krig.

UFV får i detta sammanhang även erinra om förmånerna till de statstjänstemän som anses fullgöra tjänst inom civilförsvaret i sin statliga befattning. 1954 års värnpliktsav- löningsutredning behandlade denna fråga i sitt betänkande om civilförsvarspliktigas av- löningsförmåner. Utredningen framhöll att det särskilt under tid för civilförsvarsbered- skap kunde förekomma i viss utsträckning att statliga anställningshavare, som skrivits in i civilförsvaret, åläggs civilförsvarstjänstgö- ring, där arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag som de, vilka åvilar vederböran- de i den statliga anställningen. I första hand bedömdes detta kunna bli fallet för personal inom civilförsvarsorganisationen (t. ex. personal på länsstyrelsernas civilförsvarssek- tioner). Värnpliktsavlöningsutredningen framhöll också att i sådana fall torde något ianspråktagande med åberopande av civil- försvarsplikt inte höra äga rum. Tjänstgö- ringen bedömdes böra betecknas som utö- vande av innehavd tjänst. Några särskilda bestämmelser ansågs inte erforderliga. Något uttalande i anledning av utredningens förslag i denna fråga synes ej ha gjorts av 1962 års riksdag vid beslutet om de civilförsvarsplikti- gas förmåner (prop. 101 ).

Beträffande kategori f)-personalen får UFV anföra följande. Vapenfria tjänsteplik- tiga placeras i viss utsträckning för tjänstgö- ring inom civilförsvaret, bl. a. i civilförsvarets brandtjänst, Beslut om sådan placering med- delas av arbetsmarknadsstyrelsen. Tjänstgö- ringen inom civilförsvaret fullgörs på grund- val av lagen om vapenfri tjänst (1966: 413) och icke civilförsvarsplikt. I avvaktan på den av 1973 års riksdag beslutade utredningen om de vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring m.m. förordar UFV att vapenfria tjänste-

pliktiga, som tjänstgör inom civilförsvaret, erhåller samma förmåner som tillkommer övriga vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfri tjänstepliktig har för närvarande samma förmåner som menig värnpliktig inom krigs- makten. Utbildningspremie utgår ej.

Värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som har särskilda förutsättningar och uppfyl- ler vissa grundläggande krav kan inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten genomgå en särskild bistånds- och katastrof- utbildning. Utbildningen står öppen även för kvinnor. Den personal som har genomgått bistånds- och katastrofutbildningen avses därefter krigsplaceras som befäl eller man- skap inom civilförsvarets undsättningskårer. Under bistånds— och katastrofutbildning ut— går ekonomiska förmåner motsvarande vad värnpliktiga erhåller under värnpliktstjänst- göring. Utbildningspremie utgår med 325 kr efter genomgången grundutbildning. Bi- stånds— och katastrofutbildningen startade 1972. Någon krigsplacering inom civilförsva- ret av denna personal har ej skett ännu. UFV har med hänsyn härtill inte kunnat erhålla full klarhet beträffande placering m.m. inom civilförsvaret av denna personal. I avvaktan på att närmare erfarenheter härav vunnits förordar UFV, att elever i bistånds- och katastrofutbildning under tjänstgöring, som fullgöres enligt kungörelsen om bi- stånds— och katastrofutbildning, inte inord- nas i det förmånssystem UFV föreslår.

De under g) och h) angivna kategorierna innefattas inte i UFV utredningsuppdrag. Avgränsningen mellan förmånssystemet för dessa och civilförsvarspliktiga bör dock klar- läggas. I denna fråga får UFV anföra följan- de.

För kategori g), dvs. befälsanställda får det anses vara uteslutet att tillämpa förmåns- regler som i några mer väsentliga avseenden avviker från förmånerna för krigsmaktens reservofficerare. Befälsanställning är civilför- svarets motsvarighet till krigsmaktens reserv- officersinstitution. De reservofficerare och i vissa fall f.d. reservofficerare som går över från sin försvarsgren inom krigsmakten till civilförsvarets krigsorganisation gör detta ef-

ter frivilligt åtagande. Om de befälsanställda skulle ges bättre förmåner än krigsmaktens reservofficerare torde sannolikt en över- strömning från krigsmakten till civilförsvaret bli följden med åtföljande negativa effekter på krigsmaktens personalorganisation. Om- vänt skulle bättre förmåner för krigsmaktens reservofficerare försvåra rekryteringen till ci- vilförsvarets befälsanställning. Det finns inte heller några sådana skillnader avseende tjänstgöringens art som skulle kunna mative- ra olika ersättningar. Förmånerna för befäls- anställda inom civilförsvaret och krigsmak- tens reservofficerare bör sålunda vara desam- ma, såvida inte särskilda förhållande ger an- ledning till mindre avvikelser.

För de under h) upptagna grupperna, civil- försvarschefer med ställföreträdare, dist- riktschefer, instruktörer ocn instruktörsele- ver, gäller särskilda förmånsbestämmelser och tjänstgöringsvillkor. Det bedöms ej vara möjligt eller befogat att inordna dessa i samma förmånssystem som skall gälla för civilförsvarspliktiga i allmänhet. Däremot har UFV vid sitt utredningsarbete fått den uppfattningen att bestämmelsernai Kbr. den 15 mars 1963 om ersättning till civilförsvars- chef, ställföreträdande civilförsvarschef och distriktschef behöver bli föremål för en allmän översyn, bl. a. ifråga om arvode till ställföreträdande civilförsvarschef och di- striktschef vid deltagande i övningar.

6.3.2 Verksamhetsområde inom civilför-

svaret

Differentiering av civilförsvarsförmånerna ef- ter personalens sammansättning m.m. kan tänkas kombineras med eller ersättas av en differentiering efter vilken del inom civil- försvaret vederbörande tjänstgör. En skilje- linje kan därvid tänkas gå närmast mellan å ena sidan verkskyddets personal och å andra sidan det lokala allmänna civilförsvarets samt det regionala civilförsvarets personal.

Det förhållandet att enheterna inom verk- skyddet och civilförsvaret i övrigt numera har en i princip enhetlig sammansättning och utrustning samt en samordnad utbildning

bör tillmätas avgörande betydelse. I möjligas- te mån bör enhetliga förmånsregler för verkskyddet och allmänna civilförsvaret tillämpas.

Olika förmåner för verkskyddets civilför- svarspliktiga och övriga civilförsvarspliktiga bör därför komma i fråga endast om nuvarande familjebidragssystem skulle kom- ma att bibehållas och eventuellt utökas till att innefatta även civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Differentieringen kan där— vid åstadkommas på så sätt att företagen antingen ges frihet att ge högre ersättning än den allmänna miniminivån eller åläggas be- tala normal civil lön (dock lägst enligt den allmänna miniminivån). Sistnämnda alterna- tiv innebär att verkskyddsutbildningen i förmånshänseende skulle jämställas med driftvärnsutbildningen inom hemvärnet.

I nuläget tillämpar de verkskyddspliktiga företagen olika normer för ersättning åt an- ställda under deltagande i civilförsvarsutbild- ning. Vissa företag utbetalar endast förmåner enligt 1962 års avlöningskungörelse medan andra därutöver ger viss del av den ordinarie lönen. Det förekommer också att oavkortad lön utgår. Den oenhetliga tillämpningen visar att en samordning och förenkling av för— månssystemet är angelägen.

6.3.3. Tjänstgöringens art

Civilförsvarsplikten kan fullgöras som

a) utbildning under hel dag eller mera (hel- dagskurser)

b) utbildning under del av dag (kvällskurser)

c) heldagsövning

d) kvällsövning/fridagsövning.

Gällande förmånsregler innebär att kon- tant ersättning utgår vid heldagsutbildning men i princip inte vid deltidsutbildning eller övningar (heldags— eller timövning). Under utbildningsåret 1971/72 var fördelningen mellan heldagskurser och kvällskurser drygt 96 procent för de förstnämnda och knappt 4 procent för de senare. Utbildningsåret 1972/73 förekom enbart heldagsutbildning. Övningarna förläggs på grund av hittills

gällande förmånsregler oftast till kvällar eller veckosluten och då som heldagsövningar.

Gällande programplan för civilförsvaret avseende perioden 1973/78 förutsätter att deltidsutbildning inte skall bedrivas under programplaneperioden. Redan i dagsläget saknas nämligen tillräckligt elevunderlag för att bedriva denna utbildningsform. Dimen- sioneringen av civilförsvarsorganisationen och den minskade manskapsutbildningen som 1972 års försvarsbeslut innebär medför att underlaget för deltidsutbildning ytterliga- re tunnas ut. Därmed bortfaller frågan om ersättning vid deltidsutbildning.

I kapitel 5 har erfarenheterna av nuvaran- de regler rörande ersättning vid kvällskurser och övningar redovisats. En utvidgning av ersättningsrätten har främst bedömts önsk- värd för att ge myndigheterna större frihet i övningsplaneringen, minska belastningen på länsstyrelsepersonalen och stimulera elever- nas intresse för undervisningen vid övningar. I departementspromemorian föreslogs också att kontantersättning skulle utgå vid all slags tjänstgöring (utbildning och övning).

I fråga om ersättning vid övningar anser UFV att tjänstgöringens beteckning inte en- samt bör avgöra om kontant ersättning skall utgå eller ej. Övningarna har till syfte att befästa teoretiskt inhämtade kunskaper från utbildning och därmed i allt väsentligt utgöra en tillämpning av det kunskapsstoff de utbil- dade tillägnat sig vid den teoretiska undervis- ningen. Övningarna omfattar därför i huvud— sak också samma kunskapsområden som ut- bildningen. Övningarna innebär även träning i samverkan inom och mellan olika enheter. En skillnad mellan utbildning och övning är att till utbildning kan endast de inkallas som är inskrivna i civilförsvaret medan till övning kan inkallas även icke inskriven personal.

Även angelägenheten av att minska bort- fallet vid övningarna, som enligt vad UFV inhämtat utgör ca 28 % av de inkallade talar enligt UFV uppfattning för att kontant ersättning införs för övningar.

Försök bedrivs för närvarande inom civil- försvaret med bl. a. ändrad utbildningsorga— nisation för att utröna möjligheterna att få

högre effekt av civilförsvarsutbildningen. Försöken inbegriper även övningsverksamhe- ten för enheter, som förläggs till civilför— svarsskolor eller liknande anläggningar. Öv- ningstiderna ökas och omfattar huvudsakli- gen heldagsövningar (enstaka dag eller mer). Om övningssystemet i försöken och i civil- försvarsstyrelsens utbildningsstudie (se av- snitt 4.3) genomförs för civilförsvaret i dess helhet bör förmånsreglerna anpassas till den nya organisationen. Med nuvarande förmåns- regler skulle en övergång till heldagsövningar medföra att åtskilliga åsamkas inkomstbort- fall utan att erhålla någon gottgörelse, vilket är otillfredsställande. En ny övningsorganisa- tion enligt försökens riktlinjer förutsätter därför att ersättning utgår till deltagarna.

Civilförsvarsstyrelsen har i slutrapport den 28 mars 1973 över försök med koncentrerad utbildnings- och förrådsverksamhet i Re— vingeby uttalat följande i frågan om ersätt- ning vid övningar: ”En uppenbar svaghet för civilförsvarets hela övningsverksamhet är att den på grund av gällande förmånsbestämmel- ser, som inte medger kompensation för mis- tad arbetsinkomst, måste förläggas till de civilförsvarspliktigas fritid, dvs. kvällar och veckoslut. Det är inte bara de civilförsvars— pliktiga som upplever detta negativt. Även personal som är anställd i civilförsvarsstyrel- sen eller länsstyrelserna och som i flera fall utöver daglig tjänst tvingas tjänstgöra på obekväm arbetstid är negativa till verksamhe- ten. Det bör således skapas ersättningsregler som medger övning på övriga veckodagar. Härigenom skulle nås en mera positiv inställ- ning till övningsverksamheten.”

Särskilt med hänsyn till civilförsvarsstyrel- sens förslag till ny övningsorganisation finner UFV att ersättningsrätten bör utvidgas till att gälla all heldagstjänstgöring, oberoende av om denna betecknas utbildning eller övning. En sådan ordning torde medföra viss kostnadsökning, vars storlek bestäms av ersättningsbeloppet och övningsverksamhe- tens omfattning. Med heldagstjänstgöring bör — i likhet med vad som gäller för frivillig försvarstjänstgöring * avses tjänstgöring om minst sex timmar under dygnet.

Ett system som innebär att all heldags- tjänstgöring — såväl utbildning som övning — är ersättningsgrundande torde ge civilför- svarsmyndigheterna erforderlig frihet i ut- bildnings- och övningsplaneringen. Den sty- rande effekt nuvarande förmånssystem har på planeringen kan därmed i huvudsak neutraliseras. En förutsättning härför är dock att ersättningen vid övning utgår oavsett vilken veckodag den infaller på och att den ges en skälig nivå.

Om civilförsvarsstyrelsens förslag till ny övningsorganisation inte kommer att antas eller om väsentliga ändringari detta kommer att göras, kan det befinnas påkallat för en ändamålsenlig övningsverksamhet att över- väga om inte ersättning bör utgå vid kortare övningar än sex timmar.

7. Alternativa lönenivåer — UFV överväganden

Med utgångspunkt från de i avsnitt 6.1—6.3 skisserade alternativa differentieringsgrun- derna skall lämpliga nivåer för de olika aktuella lönesystemen beräknas. De alterna- tiva lönenivåer som bör undersökas och utvärderas är följande.

1 Marknadsmässig lön 2 Kompensationslön 3 Värnpliktsavlöning 4 Särskild civilförsvarslön

Vad gäller alternativen marknadsmässig lön och vämpliktsavlöning, där lönen med visst undantag anges graderad efter befatt- ningsnivå, förutsätts att en omräkning till gradering efter tjänstgöringstidens längd sker.

7.1 Marknadsmässig lön

Med marknadsmässig lön avses i allmänhet att lönens storlek bestäms efter tillgång och efterfrågan på arbetskraften i fråga. Uppen- barligen kan en på marknadsmässiga grunder så beräknad lön inte ifrågakomma för civil- försvaret. Det ligger nära till hands att i stället utgå från den genomsnittliga civila arbetsinkomsten som de till civilförsvarsut- bildning inkallade kan antas ha. Med ledning av det genomsnittliga kontanta ersättnings- beloppet per dag under 1972 kan detta

belopp beräknas uppgå till ca 3 OOO—3 500 kr/månad brutto för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Den genomsnittliga ci- vila månadslönen för yngre civilförsvarsplik- tiga kan med en grov uppskattning antas ligga i eller omkring inkomstintervallet 2 500—3 000 kr/månad. En tillräckligt säker uppgift om civila inkomstnivåer kan emeller- tid inte erhållas med mindre än att en särskild enkätundersökning genomförs, var- för denna metod för nivåbestämning inte är lämplig. Eftersom åldersspridningen inom civilförsvaret är så stor synes det inte heller möjligt att utgå från medellönen för samtliga förvärvsarbetande personer i landet inom de aktuella åldersgrupperna. Andra vägar måste sökas för att praktiskt bestämma begreppet marknadsmässig lön. Ett marknadsmässigt lönesystem kan därvid nivåbestämmas till

a) genomsnittlig månadslön till arbetare in- om egentlig industri

b) lön enligt vissa jämförbara civila yrkeska- tegorier.

Principen för marknadslönesystemet, in- nebärande att arbetsinsatsen skall värderas och avlönas efter sitt fulla värde, ligger i linje med samhällsutvecklingen. Förslag om ett sådant lönesystem för t.ex. handikappade, av samhället omhändertagna personer m. fl. har förts fram och i vissa fall även helt eller delvis förverkligats. Tanken på en marknads- mässig lön för civilförsvarspersonalen bör

Lön enligt alternativ a) innebäri renodlad form att de civilförsvarspliktiga oberoende av ålder, kön och befattningsnivå samt tjänstgöringstid erhåller ett och samma brut- tobelopp per dag. Alternativ b) innebär att lönen differentieras med hänsyn till vilken befattningsnivå den civilförsvarspliktige hör. I båda alternativen kommer enhetliga löne- förhållanden att gälla för lokala allmänna civilförsvarets personal och verkskyddets personal.

Om ett marknadslönesystem i egentlig me- ning skall tillämpas borde i princip inga naturaförmåner utgå. I den mån civilförsva- ret tillhandahåller den enskilde sådan service som mat — vilket torde vara nödvändigt — skulle i så fall antingen avdrag göras på lönen eller betalning ske på annat sätt av den civilförsvarspliktige. Frågan om naturaförmå- nernas ställning måste dock även i ett mark- nadslönesystem bedömas med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för de civil- försvarspliktiga. Ur administrativ synpunkt är det också förenat med olägenheter att kräva betalning för den service som tillhan- dahålls. Nuvarande förmåner i form av fri utrustning såsom lån, fri sjukvård samt fria in- och utryckningsresor är direkt motivera- de av civilförsvarstjänstgöringens särskilda krav och villkor. Ersättning bör därför inte avkrävas för tillhandahållande härav. Detta gäller även den fria inkvarteringen. Vid ut— bildning förläggs eleverna normalt vid civil- försvarsskolor och dylikt, där det som regel inte ges någon reell valfrihet mellan att utnyttja eller avstå från tillhandahållet logi.

I fråga om den fria maten ligger det mer nära till hands att i ett marknadslönesystem tillhandahålla denna mot betalning. Efter- som de faktiska kostnaderna för fjärde hu- vudtiteln avseende förplägnaden är olika vid olika skolor uppkommer då frågan om de civilförsvarspliktiga skall betala det pris som svarar mot förplägnadskostnaden vid den skola de tjänstgör. De i allmänna reseregle— mentet föreskrivna traktamentsersättningar- na till statstjänstemän avser att täckajust de av förrättningen föranledda merkostnaderna

för mat m.m. Deltagande i föreskriven utbildning vid civilförsvarsskola och motsva- rande bör i detta avseende inte vara oför- månligare. Betalning bör därför inte krävas för förplägnaden. Ur den enskilde elevens synpunkt vore det kanske fördelaktigt atti stället för ersättning i natura erhålla en kontant tilläggsersättning som motsvarar den beräknade kostnaden för förplägnaden. En sådan ordning medför emellertid väsentligt administrativt merarbete genom att beman- nade kassor måste finnas vid matinrätt- ningarna. Om inte ifrågavarande tilläggser- sättning differentieras med hänsyn till mat- kostnademas variationer enligt ovan upp— kommer över- eller underkompensation. En differentierad tilläggsersättning innebär yt- terligare komplikationer i administrativt av- seende. Mot bakgrund härav bör även fri mat tillkomma som en naturaförmån i ett mark- nadslönesystem. Dock bör värdet av den fria maten beaktas vid beräkning av preliminär— skatteavdrag i enlighet med riksskatteverkets anvisningar. Enligt dessa anvisningar är fri mat (hel kost) värt 270 kr/mån under 1973.

Ett marknadslönesystem bygger på princi- pen lika lön för lika arbetsinsats. Härav följer att ett sådant system inte bör kombineras med särskilt familjesocialt stöd i form av t. ex. familjebidrag. I den mån lönen inte täcker kostnaderna för familjens försörjning får samhällets allmänna sociala trygghetsan- ordningar träda in i tillämpliga fall.

Kontantlönen i ett marknadslönesystem förutsätts även vara skattepliktig inkomst. Frågan om civilförsvarsförmånernas skatte- rättsliga ställning behandlas närmare i avsnitt 8.1.2.

7.1.1 Jämförelse med industriarbetarlön

Det första av de ovan upptagna alternativen för nivåbestämning av en marknadsmässig lön skulle innebära att de civilförsvarsplikti- ga i lönehänseende jämställs med arbetare inom egentlig industri. Industriarbetarlönen anses stundom uttrycka en sorts miniminivå för förvärvsarbetande i allmänhet. På grund—

Tabell 7:1 Konsekvenserna av marknadsmässig lön (industriarbetarlön) för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Kr per dag och %. Avrundade belopp. Beträffande jämförelsebelopp se tabell 7 :5.

Civilstånd Personal- Ökning (+) eller minskning (—) jämfört med Antal barn grupp enl nuvarande system Hyra 500 SFS 1972: kr/mån 342 Exkl premier Inkl premier kr*/dag % kr/dag %

1 +22:—— +92 + 18:— +58 Ogift 5 + 16:— + 48 — 3:— — 6

8 + 5:— +11 —14:— —22 Gift 1 +" 4:_ + 8 i 0 = 0 Hustru, 5 — 2:— — 4 — 21:— — 28 lbarn 8 —13:— —19 —32:— —37

val av de i kapitel 3.5 gjorda beräkningarna kan den genomsnittliga totallönen år 1972 för arbetare inom egentlig industri beräknas till ca 2 500 kr brutto efter omräkning av timförtjänst till månadsbelopp och avrund- ning. Efter preliminärskatteavdrag beräknat på kontantlönen och värdet av förplägnaden utgör nettolönen 1 462 kr (skatt för ogift) respektive 1 612 kr/mån (skatt för gift vars hustru saknar inkomst). Beloppen 1 462 kr/ män. och 1 612 kr/mån eller 49 respektive 54 kr/dag efter avrundning bör för att konsekvenserna av en så bestämd marknads- mässig lön skall framgå, jämföras med sum— man av nu utgående förmåner till civilför- svarspliktiga (se tabell 7: 3—5). Resultatet av jämförelsen framgår av tabell 7 :l och 7 :2.

Civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern

Som tabell 7:1 visar skulle av de yngre civilförsvarspliktiga främst de som är ogifta erhålla en påtaglig förbättring vid övergång till marknadsmässig lön anpassad efter in- dustriarbetarlönens genomsnitt. Om even- tuellt utgående premier inte medräknas blir ökningen ] 1—92 % beroende på befattnings- nivå. Har den civilförsvarspliktige i stället hustru och ett barn blir förändringen följan- de. För personal i grupp 1 (manskap) sker en höjning av lönen med 8 % medan det för bl. a. grupperna 5—8 innebär en försämring

på upp till ca 19 % eller upp till 37 % om rätt till premier föreligger med nuvarande förmånsregler. Ifrågavarande civilförsvars- pliktiga skulle därmed ges en avsevärt sämre ställning i förmånshänseende än vad staten garanterar motsvarande värnpliktiga inom krigsmakten, vilket inte kan anses tillfreds- ställande.

Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern

För denna kategori, som utgör ca 70 % av samtliga civilförsvarspliktiga, skulle en över- gång till lön efter industriarbetarlönens ge- nomsnitt ha följande effekter. Om den civila arbetsinkomsten överstiger ett månadsbe- lopp någonstans mellan 1 500—2 000 kr brutto får vederbörande en försämring. Är nämnda inkomst exempelvis 3 000 kr, vilket torde vara mera vanligt, blir minskningen 31—37 % eller 42—47 % om eventuell utbild- ningspremie även beaktas. Förhållandet har sin grund i civilförsvarspenningens höga kompensationsgrad och belyses närmare i tabell 7 :2.

En generell månadslön på 2 500 kr kan sägas vara ett mycket enkelt system, men om skatteplikt skall föreligga blir det mer svår- administrerat. Om ett marknadslönesystemi egentlig mening skall tillämpas bör skatte- plikt föreligga. Systemet medger i renodlad form inte heller hänsynstagande till olikheter i ansvar eller tjänstgöringstidens längd, vilket

Tabell 752 Konsekvenserna av ett marknads- lönesystem (industriarbetarlön) för några typfall av civilförsvarspliktiga över värn- pliktsåldern. Kr per dag och %. Avrundade belopp. Beträffande jämförelsebelopp se ta- bell 7:3—4.

Inkomst före Ökning (+) eller minskning (—) civilförsvars- jämfört med nuvarande system utbildning _ kr/mån Exkl utbildn.- lnkl utbildn.- premie premie kr/dag % kr/dag % . +21:+ +75 + 6:— +14 1000-_ +26 ;, +93 +11:— +26 , + 61— +14 — 9:— ——16 ”OO-_ +11:— +26 — 4:— _ 7 — 5:— — 9 —20:— —29 20003" i 0:— t o —15:— —27 . —17:— —26 —32:— —40 2500— 12:— —18 —27:— —30 , —29:— —37 —44:— —47 3 000'— —24:— —31 +39z— —42

UFV, som framhållits i avsnitt 6.2, bedömer vara erforderligt. En anknytning av kontant- ersättningen till industriarbetarlönens ge- nomsnitt förutsätter därför att det ovan angivna beloppet kompletteras med en till- läggsersättning. UFV har vid beräkningarna av systemets konsekvenser för olika typfall dock utgått från marknadslönesystemet i dess renodlade form.

Vid 1 16 000 elevdagar för utbildning kan de årliga kostnaderna för ett system med generell lön på 2 500 kr brutto beräknas till 9,6—10 mkr/budgetår. Härvid har endast heldagsutbildning medtagits. De från krigs- makten överförda värnpliktiga med uppskov bedöms inte kunna inordnas i här avsett system bl. a. med hänsyn till konsekvenserna för familjeförsörjarfallen. För dem böri stället Vämpliktsförmåner gälla. Beloppet 9,6—10 mkr kan behöva justeras något med hänsyn härtill. Utöver kostnaderna för kontantlönen tillkommer i huvudsak oför— ändrade kostnader för naturaförmånerna. Intäkterna för preliminär skatt kan beräknas till högst ca 2,4—2,7 mkr/år.

7.1.2 Lön enligt vissa jämförbara civila yr- keskategorier

Som underlag för nivåbestämning av ett marknadslönesystem bedöms jämförelser med vissa civila yrkeskategorier såsom brand- män, polismän och sjukvårdare vara lämpligt mot bakgrund av att verksamheten inom civilförsvaret har en civil inriktning och att civilförsvarets huvuduppgifter bl. a. är rädd- ningsarbete, brandsläckning, viss akutsjuk- vård samt ordnings— och bevakningstjänst.

Möjligheterna till en rättvisande jämförel- se med aktuella civila yrkeskategorier försvå- ras dock av att löneförhållandena och övriga anställningsvillkor för dessa i hög grad skif- tar. Att tillämpa olika lönenivåer för de civilförsvarspliktiga beroende på inom vilken tjänstegren de skall tjänstgöra får anses orim- ligt. Rättvisan i att grunda lönen för samtliga civilförsvarspliktiga på en viss civil yrkeskate- gori kan också ifrågasättas.

Som jämförelselön för civilförsvarspliktiga tillhörande de lägre personalgrupperna (jmfr tabell 3: 4) har valts löneklass A ll—A 13. Polisman placeras nämligen efter fullgjord aspiranttjänstgöring i A 11. För brandman (kommunalanställd) är begynnelselönegraden KA 15 men denne har en rekryteringsgång på tre år med placeringi KA 12 under första anställningsåret. En sjuksköterska (statsan- ställd) är under första anställningsåret inpla- cerad ilönegrad A 13.

Lön enligt löneklass A ll—A 13 innebäri ortsgrupp 4 en bruttolön på 2 244—2 454 kr/mån. I enlighet med vad tidigare fram- hållits har här beräknats att naturaförmåner skall tillkomma vid sidan av lönen. Vid beräkning av preliminärskatteavdraget skall hänsyn tas härtill — dock endast i vad avser förmånen av fri kost. Värdet av den fria maten har beräknats till 270 kr/mån i enlig- het med vad tidigare anförts.

. Skatten på kontantlönen blir med vald beräkning 920 kr (skatt ogift) och 770kr (skatt gift) vid lön enligt A 11. Lön enligt A 13 medför en preliminär skatt om 1 038 kr (skatt ogift) respektive 888 kr/mån (skatt gift). Nettolönen som skulle komma att ut-

betalas till den civilförsvarsplktige utgör där- med vid lön enligt A 11 1 324 kr/mån (skatt ogift) respektive 1 474 kr/mån (skatt gift). Dagsersättningen blir efter avrundning 44 kr respektive 49 kr. Nettolönen vid lön enligt A 13 blir per månad 1 416 (skatt ogift) respektive 1 566 (skatt gift). Dagsbeloppen blir efter avrundning 47 respektive 52 kr.

För ogift civilförsvarspliktig i värnplikts- åldern tillhörande manskapet innebär en på angivet sätt bestämd marknadsmässig lön en inkomstökning med 17 kr/dag eller med 13 kr/dag om även eventuellt utgående tjänst- göringspremie medräknas. Ökningen är räk- nad i % 63 respektive 42. För motsvarande civilförsvarspliktig som i stället har hustru och ett barn blir en koppling till löneklass A ll—A 13 minde gynnsam. Med placeringi löneklass A 11 uppkommer en liten minsk- ning. Om familjebidraget på grund av hust- runs inkomst är reducerat kan dock en ök- ning på några kr uppstå. Bostadskostnaden har förutsatts uppgå till 500 kr/mån. För civilförsvarspliktig över värnplik tsåldern med- för en marknadsmässig lön enligt A 11—A 13 en förbättring på 2—24 kr/dag eller 5—85 % om den civila arbetsinkomsten utgör ] OOO—l 500 kr/mån och hänsyn ej tas till eventuellt utgående utbildningspremie. Upp- går den civila arbetsinkomsten till omkring 2 000—2 500 kr/mån medför en lön enligt A ll—A 13 en nivåsänkning med 2—22 kr/ dag eller ca 4—33 % när eventuellt utgående utbildningspremie ej beaktas.

Adekvat jämförelselön för civilförsvars- pliktig på mellannivå bör vara A lS—A 17. Polisassistent placeras sålunda i någon av lönegraderna A 15—A 18 medan en kommu- nalanställd brandförman är berättigad till lön enligt KA 17. Bruttolönen enligt löneklass A 15 är i ortsgrupp 4 2636 kr/mån och enligt 17:e löneklassen 2 881 kr/mån. Om- räknade till nettobelopp enligt ovan blir det lönebelopp som skulle utbetalas till den civil- försvarspliktige enligt A 15 1480 kr/mån eller 49 kr/dag (skatt ogift) respektive 1 630 kr/mån eller 54 kr/dag (skatt gift). A 17-lö- nen ger 1 597 kr/mån eller 53 kr/dag (skatt ogift) samt 1747 kr/mån eller 58 kr/dag

Skillnaden jämfört med nu gällande för- måner är för ogift i värnpliktsåldern tillhö- rande personalgrupp 5 den, att i alternativet A 15 ökar lönen med 16 kr/dag eller ca 48 % och vid lön enligt A 17 stiger ökningen till 20 kr/dag eller ca 60 %. Då har hänsyn inte tagits till eventuellt utgående tjänstgörings- och utbildningspremie. Om så sker bortfaller ökningen helt eller ersätts av en mindre sänkning. Lön enligt A 15—A 17 medför en relativt liten nivåförändring om ifrågavaran- de civilförsvarspliktige har hustru och ett barn. Med en bostadskostnad på 500 kr/ mån. erhåller denne nämligen i A l7-alterna- tivet en ökning på ett par kr per dag eller ca 4 % om hustrun saknar inkomst. Medräknas även premierna uppstår en påtaglig minsk- ning — ca 17 kr/dag eller cå|23 %.

Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern erhåller medlön enligt A 15—A 17 en förbätt- ring med 7—30 kr/dag eller ca 16—107 % om den civila arbetsinkomsten uppgår till 1 OOO—l 500 kr/mån (utbildningspremien ej medräknad). En nivåsänkning blir följden om den civilförsvarspliktiges civila arbetsin- komst uppgår till omkring 2000 kr/mån eller mer. Tas även eventuell utbildningspre- mie i beaktande inträder sänkning vid lön enligt A 15—A 17 redan i inkomstlägen från 1 500—2 000 kr/mån.

Vad slutligen gäller civilförsvarspliktiga i de högsta befattningarna kan lönen i ett marknadslönesystem förutsättas utgå inom latituden A 19—A 23. A 19 är sålunda den lönegrad i vilken brandmästare placeras. Polisinspektör inplaceras i lönegrad A 19—A 22. Med vald metod för beräkning av preliminärskatten ger lön enligt löneklass A 19 i ortsgrupp 4 brutto 3134 kr och netto (avrundade dagsbelopp) 1 662 kr/mån eller 55 kr/dag (skatt ogift) respektive 1 812 kr/mån eller 60 kr/dag (skatt gift). Löneklass A 23 ger i ortsgrupp 4 3 798 kr/mån brutto. Nettolönen blir då (avrundade dagsbelopp) 1949 kr/mån eller 65 kr/dag (skatt ogift) respektive 2 099 kr/mån eller 70 kr/dag (skatt gift). Jämförs dessa belopp med gäl- lande förmåner erhålls följande resultat.

För civilförsvarspliktig i värnpliktsåldern tillhörande personalgrupp 8 medför en inpla- cering i A 19—A 23 en ökning med 11—21 kr/dag eller 25—47 % om han är ogift och hänsyn ej tas till utgående premier. Medräk- nas även premierna ger A 19-lönen en 13 %- ig minskning, dvs. 8 kr, och A 23-lönen en obetydlig ökning. Har samme civilförsvars- pliktige hustru och ett barn innebär lön enligt A 19 en försämring med 7 kr/dag eller ca 10 % medan lön enligt A 23 ger en förbättring på 3 kr/dag eller 4 % om hustrun saknar inkomst och premierna ej medräknas. Är premierna inkluderade ersätts ökningen av en 19 %—ig minskning. För den civilför— svarspliktige över värnpliktsåldern förutsätts vid en lön enligt A 19 att den civila arbetsinkomsten understiger ett belopp någonstans mellan 2 OOO—2 500 kr/mån. för att inte en påtaglig minskning skall uppstå. Sätts lönen till A 23 kan den civila arbetsin- komsten vara upp till drygt 2 500 kr/mån. utan att någon påtaglig försämring inträder. Även här gäller att gränsvärdena blir lägre än de nu angivna om även utbildningspremien på 15 kr/dag beaktas.

Konsekvenserna för några typfall av civil- försvarspliktiga av ett marknadslönesystem anpassat till lönenivån för vissa jämförbara civila yrkeskategorier belyses närmare i ta- bellerna 7:3—715. På grundval av vad tabel- lerna utvisar och ovan redovisade förhållande kan sammanfattningsvis följande konsekven- ser bedömas uppkomma av ett marknads- lönesystem där lön enligt löneklass A 11— A 13 utgår till civilförsvarspliktiga i de lägre befattningsnivåerna, lön enligt löneklass A 15—A 17 tillämpas för personal i befatt- ningar på mellannivå samt A l9—A 23 för de högsta nivåerna. För yngre civilförsvarsplikti- ga uppkommer en kraftig ökning (ca 50—60 %) om vederbörande saknar familj. Har denne emellertid hustru och t. ex. ett barn medför marknadslönen, beroende på makans inkomstförhållanden, en minskning eller ökning med någon eller några kr/dag. För civilförsvarspliktiga över värnpliktsål- dern ger den nuvarande konstruktionen av civilförsvarspenningen ett sådant utfall att ett marknadslönesystem enligt ovan som re- gel innebär en försämring för dem som har en normal civil inkomstnivå.

Tabell 7:3 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier) exklusive utbildningspremie för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr per dag.

Inkomst Nuvarande Ökning (+) eller minskning (—) netto i kr/dag före systern. vid lön enligt löneklassc' civilför- Civilför- svarsut— svars- A 11 A 13 A 15 A 17 A 19 A 23 bildning penning Kr/mån Kr/dag +16 +19 +21 +25 +27 +37 1000 28 + 21 + 24 + 26 + 30 + 32 + 42 + 2 + 5 + 7 + 11 + 13 + 23 1500 42 + 7 +10 + 12 +16 +18 +28 10 — 7 — 5 — 1 + 1 + 11 2000 54 _5 —2 = 0 +4 +s +16 —22 —19 —17 —13 —11 —1 2500 66 —17 —14 —12 — 8 — 5 + 4 3 000 78 — 34 — 31 — 29 — 25 — 23 — 13 eller mer — 29 — 26 -— 24 — 20 — 18 —— 8

* Beloppen i den övre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för ogift. Beloppen i den nedre raden ] resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för gift vars make saknar inkomst.

Tabell 7:4 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier) inklusive utbildningspremie för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr per dag. Inkomst Nuvarande Ökning (+) eller minskning (—) netto 1 kr/ dag före system vid lön enligt löneklass:l civilför— Cf-penn.+ svarsutbildn. premie A 11 A 13 A 15 A 17 A 19 A 23 Kr/mån Kr/dag + 1 + 4 + 6 + 10 + 12 + 22 1000 43 + 6 + 9 +11 +15 +17 +27 -— 13 — IO -— 8 -— 4 — 2 + 8 1500 57 _a —5 —3 +1 +3 +13 —25 —22 —20 -—16 —14 —4 2000 59 —20 —17 —15 —11 — 9 + 1 —37 —34 —32 —28 —26 —16 2500 81 —32 —29 —27 —23 —21 —11 3000 93 —49 —46 —44 —40 -—38 —28 eller mer — 44 — 41 — 39 — 35 — 33 — 23

1 Beloppen i den övre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för ogift.Beloppen i den nedre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för gift vars make saknar inkomst.

Bruttokostnaden av ett marknadslöne- system avpassat efter vissa jämförbara civila yrkeskategorier enligt ovan kan uppskattas till omkring 10—11 mkr/år i vad avser kontantlönen vid 116 000 utbildningsdagar. Kostnader för eventuell kontantlön vid övningar har ej medräknats. Härtill kommer oförändrade kostnader för naturaförmåner- na. Skatteinkomstema för stat och kommun kan beräknas till ca 3 mkr/år.

7.2 Kompensationslön I detta avsnitt behandlas tänkbara konstruk- tioner och nivåer för ett kompensationslöne- system samt konsekvenserna härav. 1 det föregående har framhållits att ett förmåns- system för civilförsvaret bör grundas på att den kontanta ersättningen bestäms av den enskildes insatser eller behov och inte efter vad denne skulle ha uppburit om inte tjänst— göringen kommit emellan. Ett system med individuella löner är enligt UFV inte fören- ligt med civilförsvarspliktens idé och det bedöms inte tillgodose rimliga krav på relativ rättvisa. Även om kompensationslönealterna- tivet enligt UFV uppfattning sålunda inte bör läggas till grund för ett nytt förmåns-

system finns det anledning att klarlägga vad ett sådant system skulle innebära. I anslut- ning till tidigare utredningar om de civilför- svarspliktigas förmåner har nämligen hävdats att ett system enligt principen ersättning för förlorad arbetsförtjänst vore det mest lämp- liga för civilförsvaret. Otvivelaktigt har ett kompensationslönesystem bestämda förde- lar, särskilt med hänsyn till de förhållanden som gäller för de civilförsvarspliktiga och deras tjänstgöring. Bristerna med ett sådant system i vad avser den relativa rättvisan måste emellertid anses vara så avgörande att det redan av denna anledning bör avvisas.

Ett kompensationslönesystem kan när- mast tänkas innebära att nuvarande system med civilförsvarspenning bibehålls och ut- sträcks att omfatta även yngre civilförsvars- pliktiga eller att de civilförsvarspliktiga kompenseras enligt samma normer som gäl- ler inom sjukförsäkringen.

Sjukpenningen ger för närvarande om— kring 80 % kompensation för inkomstbort- fallet under sjuktiden. Den nuvarande skatte- friheten för sjukpenningen medför att den sjuke får, förutom sjukpenningen, även en viss skatteåterbäring vid slutskatteberäk-

Tabell 7: 5 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier) för några typfall av civilförsvarsplikti- ga i värnpliktsåldern. Avrundade belopp. Kr per dag.

Civil- stånd m.m. Hyra 500 kr/mån

Perso- nalgrupp enl SFS 1972: 342 Nuvarande system Ökning (+) eller minskning (—) vid lön enligt löneklass:

Penning- Kol 3 + A 11

bidrag + fam .- bidrag

pre- mierl

Skillnad mot

A 13 Skillnad mot A 15 Skillnad mot A 17 Skillnad mot A 19 Skillnad mot A 23 Skillnad mot

Kol 3 Kol 4 Kol 3 Kol 4 Kol 3 Kol 4 Kol 3 Kol 4 Kol 3 Kol 4 Kol 3 Kol 4

Kol 1 N

3 4 5 6 7 8

9 10

11 12 13 14 15 16

Ogift

Gift

1 barn Hustru ej ink.

Gift

1 barn Hustru

ink.

l 000:—/mån

_unoo "ww v—dlnm

27 33 44 50 56 67 41 48 59 31 52 63 54 75 86 45 67 78

+17 +13 +20 +16

+16 —3 +20 —1

——23

* Beträffande personalgrupp 1- tjänstgöringspremie 4 kr/dag. För övriga dessutom utbildningspremie 15 kr/dag.

ningen under förutsättning att det inte gäller långtidssjukfall. Från slutskattesynpunkt är sålunda kompensationsgraden som regel hög- re än 80 %. I detta sammanhang är det dock kompensationsgraden under sjuktiden som är av intresse. Ett förmånssystem där dagser- sättningen utgår enligt nuvarande sjuk- penningnormer skulle innebära att vid ett inkomstbortfall av 2000 kr/mån utgår i kontant ersättning 37 kr/dag. Vid en civil arbetsinkomst av 2 500 kr blir ersättningen 43 kr och är nämnda inkomst 3 000 kr stiger den skattefria dagsersättningen till 49 kr. Maximalt belopp blir 52 kr/dag. På grundval av bl. a. sjukpenningutredningens betänkan- de Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. (SOU 1972: 60) har 1973 års vårriksdag beslutat att bl.a. sjukpen- ningförsäkringen reformeras och görs skatte- pliktig (prop. 1973:46 och 49). Nuvarande system med sjukpenningklasser ersätts av en sjukpenninggrundande inkomst som direkt knyter an till den inkomst som sjukpen- ningen skall ersätta. Sjukpenningen skall utgå med belopp som motsvarar 90 % av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Den skattepliktiga sjukpenningen skall per dag utgöra 1/365 av 90 % av den sjukpen- ninggrundande årsinkomsten. Sjukpenning- grundande årsinkomst definieras som den hos försåkringskassan fastställda årsinkoms- ten, avrundad till närmaste hundratal kro- nor. Nedre inkomstgränsen för skattepliktig sjukpenning skall vara 4 500 kr. Även sjuk- penning för hemmamakar undantas från be— skattning. Den övre gränsen för årsinkomst av förvärvsarbete som skall grunda rätt till sjukpenning skall vara 7,5 gånger basbelop- pet vid årets ingång, vilket för närvarande betyder 54 700 kr. Sjukpenningbeloppet av- rundas till helt krontal. Avdrag för prelimi- när A-skatt avses under en övergångsperiod ske manuellt efter en schablontabell, upprät- tad som ett genomsnitt av preliminärskatte— tabellerna för hela landet. Efter övergångs- tiden görs skatteavdrag enligt tillämplig skattetabell och kolumn med utnyttjande av ADB. Verksamheten förutsätts administreras av de allmänna försäkringskassorna. De nya

I ett förmånssystem där dagsersättningen till den civilförsvarspliktige utgår enligt sam- ma regler som angivits ovan för beskattad sjukpenning blir den faktiska ersättningen beroende av vilken skattetabell och skatte- kolumn som vederbörande hänförs till. Upp- går inkomstbortfallet till 1 000 kr/mån. blir dagsersättningen vid en kommunal utdebite- ring om 24 kr efter preliminärskatteavdrag 23 kr (skatt ogift). Är inkomstbortfallet 2 000 kr/mån. blir dagsersättningen netto 41 kr och utgör den mistade civila arbetsin- komsten 3 000 kr/mån. blir den civilförsvars- pliktige berättigad till 57 kr netto i ersätt- ning per dag (skatt ogift). Dagsersättningen blir genomgående 5 kr högre per dag om skatteavdrag görs såsom för gift vars hustru ej har inkomst.

En tredje alternativ lönenivå är att ersätt- ning utgår fullt ut för inkomstbortfallet. Tjänstemän i enskild tjänst har för närvaran— de full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom under viss tid genom sjukpenning från försäkringskassa kompletterad med av- talsenlig sjuklön. Ett system med 100 % kompensationsgrad ger netto per dag några kronor högre dagsersättning än om kompen— sationsgraden sätts till 90 %. Ett inkomst- bortfall på 3 000 kr/mån ger exempelvis en dagsersättning på 61 kr medan ett inkomst- bortfall på 4000 kr/mån innebär 74 kr i ersättning per dag netto efter skatteavdrag som för ogift (kommunal utdebitering 24 kr). Även i detta alternativ kommer dagser- sättningar att vara 5 kr högre om skatten beräknas efter gift vars hustru saknar in- komst.

Som ett fjärde alternativ kan övervägas att utvidga nuvarande civilförsvarspenning till att gälla samtliga civilförsvarspliktiga. Detta skulle innebära i huvudsak oförändrade för- måner för civilförsvarspliktiga över värnplikts- åldern och för yngre civilförsvarspliktiga av- sevärt ökade förmåner under förutsättning att den civila arbetsinkomsten inte är låg.

Ett kompensationslönesystem enligt på- gon av ovan angivna nivåer bör kombineras med en minimiersättning, vilken bör vara ca

35—40 kr/dag netto. Beloppet motsvarar ett inkomstbortfall på ca 1 500 kr/mån brutto. Den övre gränsen bör överensstämma med de maximibelopp som gäller för de ovan angiv- na sjukpenningnormerna dvs. 52 kr/dag (skattefritt) vid tillämpning av nuvarande sjukpenningnormer samt 7,5 gånger basbe- loppet i ett system med 90—100 % kompen- sation. Med utgångspunkt ibasbeloppet för januari 1973, som är 7 300 kr, blir därvid högsta ersättningsgrundande årsinkomst ef- ter avrundning 54 700 kr.

Med hänsyn till att kompensationsgraden ligger vid 80—100 % eller högre bör de upp- tagna nivåerna för ett kompensationslönesys- tem inte kombineras med särskilt familjebi- drag. I ett renodlat kompensationslönesys- tem tas inte hänsyn till skillnader ifråga om ansvar och uppgifter. Jämförelser med nu gällande nivåer för de äldre civilförsvarsplik- tiga talar för att någon form av befälsutbild- ningspremie bör utgå. Å andra sidan har tilläggsersättningar i form av t. ex. premier den konsekvensen att kompensationsgraden i vissa fall påtagligt överstiger 100 % samtidigt som kostnaderna stiger. Sådana konsekven- ser bör i möjligaste mån undvikas.

De civilförsvarspliktiga som tas ut till de mest kvalificerade uppdragen har ofta högre civila arbetsinkomster än övriga civilförsvars- pliktiga och torde som en följd härav också få en genomsnittligt högre dagsersättning under tjänstgöringen vid ett kompensations- lönesystem. Härtill kan anföras att tillkoms- ten av nuvarande utbildningspremier på 15 kr/dag torde ha motiverats lika mycket eller mer av önskemålet att tillförsäkra de civilför- svarspliktiga en viss ersättningsnivå som av motivet att särskilt premiera större ansvar och mer kvalificerade uppgifter.

Om naturförmånerna bibehålls i nuvaran- de form uppstår i vissa fall likaledes en viss överkompensation i förhållande till inkomst- bortfallet. Kost, logi, utrustning och andra naturaförmåner bör tillkomma vid sidan av kontantlönen men i fråga om den fria maten beskattas enligt de av riksskatteverket fast- ställda normerna.

Finansiering och administrering av ett

kompensationslönesystem kan tänkas utfor- mas på olika sätt. Betydande fördelar torde vinnas om administreringen flyttas över till arbetsgivarna. Flertalet civilförsvarspliktiga kan antas ha förvärvsarbete. Kvinnor som har hemmavarande minderåriga barn inkallas normalt inte till civilförsvarstjänstgöring. [ detta sammanhang kan erinras om att i den som bilaga till UFV betänkande Värnplikts- förmåner fogade undersökningen av militär- psykologiska institutet (MPI) angående de värnpliktigas ekonomiska och sociala situa- tion (SOU 1972: 69) redovisas en förvärvsin- tensitet hos de till krigsförbandsövning inkal- lade värnpliktiga som deltog i undersökning- en på ca 95 %.

Om administreringen förs över till arbets- givarna synes det lämpligast att kontantlö- nen motsvarar den faktiska arbetsinkomsten, dvs. arbetsgivarna betalar ut normal lön som om den anställde vore i tjänst. Därigenom uppkommer inga egentliga administrativa kostnader. Särskilda regler erfordras för dem som saknar förvärvsinkomst, t. ex. studeran- den, samt för egna företagare och personer med låg inkomst vid tjänstgöringstillfället, t. ex. på grund av säsongvariationer. Arbets- tagare som inte är tjänstemän torde lämpli- gen kunna avlönas efter den genomsnittliga timförtjänsten.

Samtidigt måste framhållas att en sådan radikal nyordning medför åtskilliga problem, inte minst hur finansieringen skall ordnas. Den mest rationella lösningen beträffande finansieringen skulle vara att arbetsgivarna svarar för även de direkta kostnaderna för kontantersättningen medan naturaförmåner- na bekostas av civilförsvaret. För den händel- se frågan om ett förmånssystem enligt här skisserade principer skulle komma att aktua- liseras synes det lämpligast att angivna frågor överlämnas åt arbetsmarknadens parter att träffa avtal om.

I den mån ett kompensationslönesystem anknutet till sjukpenningnormerna i stället bör finansieras och administreras av staten bör ett utvidgat samarbete med de allmänna försäkringskassorna skapa förutsättningar för administrativa besparingar och förenklingar.

Tabell 7.6 Konsekvenserna av alternativa kompensationslönesystem för några typfall av civilförsvarspliktiga ivärnpliktsåldern. Kr/månad och dag netto samt %. Avrundade belopp.

Inkomst Civil— Pers.- Nuv. System: 100 % kompensation System: 90 % kompensation System: Ersättning enl nuv sjuk- före stånd grupp system' Netto3 Netto3 penningnormer. (Skattefritt) civilför- Antal enl SFS (Skatte— svarsut- barn 1972: fritt) Ersätt- Skillnad mot Ersätt- Skillnad mot Ersätt- Skillnad mot bildning 342 Exkl. ning nuvarande system ning nuvarande system ning nuvarande system kr/mån premier2 kr/dag _— kr/dag —— kr/dag

kr/dag kr/dag % kr/dag % kr/dag %

6 7 8 9 10 11 12 13

27 _ 2 _ 7 _ 4 _ 15 _ 5 _19 33 25 _ 8 _ 24 23 _åo _ 30 22 _11 _33 _ 2 _ 44 —28 —56 56 30 ——26 _ 46 28 —28 _ 50 22 4 _34 —61

Kol 1 2

vi er en

1000. Ogift

Hustru 1 000 + 1 barn

0 In u—tw—llf)

+ + 4 +15

33 35 + 2 + 6 32 _ 1 _ 3 31 _ 2 _ 6 _10 _ 20 _13 _ 26 _19 —38

40 —16 _ 29 37 _19 _ 34 31 _25 _45

1500. Ogift

Hustru 1 500 + 1 barn

O lr) _unv—un

+ 10 +37 37 + 4 + 12 13 —26 37 19 _34 + 16 +59 43 + 10 +30 10 43 _ 7 Säg

+22 +81 +16 +48

11 49 _ 7 _13

45 50

2000. Ogift

Hustru 2 000 + 1 barn

| sroo N ++| nov +| xo vi- 0 o +| 0 an v—ll/jv—JII)

1 00 -—4

1 O _

|

27 +27 +100 54 +21 + 64 50 +17

+ 9 + 18 59 + 3 + 55

2500. Ogift

Hustru 2 500 + 1 barn

(') .. | N N lf) +++ | _ | V) O llä

+34 +126 33 51 +28 + 85 57 2 +16 + 32 +1 56 66 +10 + 18 62

+30

3000. Ogift 1” 49

Hustru 3 000 + 1 barn

('i (+ ++++

sr N + v—Clljv—dll)

' För ogift: Penningbidrag + bostadsbidrag 500 kr/mån.

För gift med hustru + 1 barn: Penningbidrag + familjepenning 690 kr + bostadsbidrag 500 kr/mån. 2 Avser för persgrupp 1: tjänstgöringspremie 120 kr/mån. För persgrupp 5 dessutom utbildningspremie 450 kr/mån. 3 Efter avdrag för prel.skatt. Kommunal utdebitering 24 kr.

Tabell 7.7 Konsekvenserna av alternativa kompensationslönesystem för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr/månad och dag netto samt %. Avrundade belopp.

Inkomst före civil- försvars- utbildning kr/mån

Nuv. system Civilför- svars- penning (skatte- fritt)

kr/ dag

System: 100 % kompensation för inkom stbortfallet. Netto'

Ersätt- Skillnad jämfört nings- med nuv. system belopp kr/dag kr/dag %

System: 90 % kompensation för inkomstbortfallet. Netto'

Ersätt- Skillnad jämfört nings- med nuv. system belopp kr/dag kr/dag %

System: Ersättning enl nuv sjuk- penningsnormer. (Skattefritt)

Ersätt- Skillnad jämfört nings- med nuv. system belopp kr/dag kr/dag %

Kol 1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11

1 000

1500

2 000 2 500 3 000 3 500 4 000

28 42 54 66 78 78 78

—11 +7 —17 —5

17 —7

-—18 —11

61 — 17 — 22 66 — 12 — 15

68 —10 —13 73 — 5 — 6

74 _4 _5 79 +1 +1

I (")N ixN osv NB | lf) Q'

__ 1 | m N N m

N

_.

|

Ino Om meo ©—

v—l

| I

[N _:

m =?

22 — 6 —21

31 —11 —26

37 _ 17 —31

43 — 23 — 35

49 —29 — 37

52 — 26 — 33

52 —26 —33

' Efter avdrag för prel. skatt. Kommunal utdebitering 24 kr. Övre raden i resp. inkomstklass nettobelopp efter avdrag för skatt som ogift. Nedre raden efter avdrag för skatt som för gift vars hustru saknar inkomst.

Tabell 7:8 Konsekvenserna av ett system med civilförsvarspenning för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Kr per dag och %.

Inkomst före Civilstånd Pers.grupp Ökning (+) eller minskning (—) civilförsv.- Antal barn enl SFS jämfört med nuvarande system1 utbildn. l972z342 _ kr/mån Exkl. premie2 Inkl. premie2 kr/dag % kr/dag % — + 1 + 4 — 3 — 10 1000 Ogift ; _ 5 _ 15 _ 9 _ 24 Hustru 1 — 22 — 44 — 26 — 48 1000 +1barn 5 —28 _ 50 _32 _ 53 - 1 + 15 + 56 + 11 + 35 1500 051" 5 + 9 + 27 + 5 + 14 Hustru 1 — 8 — 16 — 12 — 22 1500 + 1 barn 5 _ 14 _ 25 _ 18 _ 30 . 1 + 27 + 100 + 23 + 74 2000 09" 5 +21 + 64 + 17 + 46 Hustru 1 + 4 + 8 i 0 i 0 2000 +1barn 5 _ 2 _ 4 _ 6 _ 10 - 1 + 39 + 144 + 35 + 113 2 500 051” 5 + 33 + 100 + 29 + 78 2 500 Hustru 1 + 16 + 32 + 12 + 22 + 1 barn 5 + 10 + 18 + 6 + 10 . 1 + 51 + 188 + 47 + 152 3000 OEI" 5 +45 + 136 +41 + 111 3 000 Hustru 1 + 28 + 56 + 24 + 44 +1bam 5 +22 + 39 +18 + 30

* Betr. nuvarande belopp för civilförsvarspenning se tabell 7:7 kol. 2 och betr. nuvarande system för yngre civilförsvarspliktiga se tabell 7:6 kol. 4. Avser tjänstgöringspremien 4 kr/dag.

Konsekvenserna av ett kompensations— lönesystem innebärande en dagsersättning av 1/365 av 100 % respektive 90 % av årsin- komsten samt som tredje alternativ ersätt- ning enligt nuvarande sjukpenningnormer exemplifieras av några typfall i tabellerna 7: 6—7: 7. Motsv. beräkningar av ett system med generell civilförsvarspenning redovisas för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern i tabell 7: 8. Av tabell 7: 6, som avser civilförsvarspliktiga i värnpliktsål— dern, kan i korthet utläsas att civilförsvars- pliktig med hustru och ett barn (hyra 500 kr/mån.) erhåller en förbättring när den civila månadsinkomsten inte understiger 2 500 kr brutto om kompensationsgraden är 100 eller 90 %. Tillämpning av nuvarande sjukpenningnormer ger en viss minskning om

inte den civila arbetsinkomsten är mycket hög. För yngre ensamstående går gränsen mellan förbättring eller försämring vid en övergång till kompensationslön enligt ovan vid en civil arbetsinkomst någonstans mellan 1000—1500 kr/mån. Överstiger inkomst- bortfallet detta belopp uppstår i samtliga tre alternativ en förbättring för denne.

Flertalet äldre civilförsvarspliktiga erhåller för närvarande förmåner som omräknade till skattepliktigt belopp innebär ungefär oför- ändrad eller högre ersättning i förhållande till den civila arbetsinkomsten. Detta gäller som regel även om eventuellt utgående utbildningspremie inte medräknas. Mot bak- grund härav är det ofrånkomligt att vissa av dessa skulle åsamkas en försämring om kontantersättningen sätts till 80—100% av

den civila arbetsinkomsten. Hur stora minsk- ningarna skulle komma att bli exemplifieras av tabell 7: 7. För i tabellen angivna typfall skulle denna minskning t. ex. uppgå till ca 15—20 % om inkomstbortfallet utgör 3 000 kr/mån. och kompensationsgraden sätts till 100 % och ca 20—27 % om denna sätts till 90 %. Då har ändå inte eventuell utbildnings- premie beaktats. Vidare skulle fri kost m. m. tillkomma. Det kan av principiella skäl ifrågasättas om en högre genomsnittlig kom— pensationsnivå än 100% skall medges i ett förmånssystem för den art av tjänstgöring som det här är fråga om.

UFV kostnadsberäknar ett system med 100% kompensation till ca 11,3—ll,4 mkr/budgetår och ett system med 90 % kompensation till 10,2—10,4 mkr/budgetår. Ett system med generell skattefri civilför- svarspenning beräknas kosta ca 8 mkr/ budgetår.

7.3 Värnpliktsavlöning

En generell tillämpning av värnpliktsavlö- ningsförfattningar kan övervägas bl.a. för att tillförsäkra civilförsvarspliktiga med rela- tivt stor försörjningsbörda ersättning efter behov utan att kostnaderna för civilförsvars- förmånerna höjs. Ett värnpliktsavlöningssys- tem tillämpat på både äldre och yngre civil- försvarspliktiga skulle också medge att i prin- cip ett enhetligt förmånssystem gäller vid all obligatorisk och i huvudsak även frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret. Angelägen- heten härav har framhållits av bl. a. överbe- fälhavaren. Ur totalförsvarssynpunkt anser UFV att ett sådant system är det riktigaste för civilförsvaret. Mot bakgrund härav har undersökts vilka konsekvenser ett system med tillämpning av värnpliktsavlöningsför- fattningar på samtliga civilförsvarspliktiga (utom kommunalanställda) skulle ha för den enskilde och ur civilförsvarets synpunkt. Exempel härpå för de civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern redovisas i tabell 7: 9. För civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern skulle med detta alternativ inte uppkomma några större förändringar. I huvudsak skulle

dessa yngre få oförändrade förmåner. En viss minskning uppkommer dock för främst männen om nuvarande tjänstgöringspremie skulle slopas. I den mån en övergång till generell vämpliktsavlöning är möjlig bör övervägas att bibehålla tjänstgöringspremien och utsträcka den till att gälla även äldre civilförsvarspliktiga som fullgjort sin värn- pliktstjänstgöring. I de i tabell 7: 9 upptagna exemplen har belysts konsekvenserna för äldre civilförsvarspliktiga dels med rätt till denna premie och dels utan denna rätt. Beräkningarna har vidare grundats på de av 1973 års vårriksdag beslutade (prop. 1973: 1, bil. 6; SFS 19731512, 513) för- månsförbättringarna för bl.a. civilförsvars- pliktiga. Riksdagsbeslutet innebär bl. a. att penningbidraget genomgående höjs med 1 kr/dag och familjepenningen för hustru räknas upp från 15 till 17 kr/dag. Det sammanlagda maximala familjebidraget per månad vid en bostadskostnad på 500 kr/ män. för civilförsvarspliktiga med maka och ett barn utgör när dessa höjningar trätt i kraft den 1 juli 1973 1 250 kr. Penningbi- draget utgör fr.o.m. samma tidpunkt lägst 11 kr och högst 28: 50 kr/dag. Vid sidan av kontantförmånerna förutsätts att nuvarande naturaförmåner bibehålls i ett system med generell tillämpning av värnpliktsavlönings- författningar.

UFV har i betänkandet Vämpliktsförmå- ner föreslagit att dagspenningen till värnplik- tiga under repetitionsutbildning skall be- stämmas efter befattningen i krigsorganisa- tionen på så sätt att det nya tjänsteställnings— systemets indelning i kompetensnivåer läggs till grund för differentieringen av beloppet. Dagspenningen skall enligt förslaget differen- tieras i sex olika nivåer. UFV har i betänkan- det även föreslagit vissa förbättringar av fa- miljebidragssystemet. Bl.a. föreslås att be- loppen justeras upp i nivå med socialhjälps- normerna i Stockholms m. fl. kommuner, att inkomstprövningen förenklas och administ- rationen läggs om till försäkringskassorna. Vid en eventuell generell tillämpning av värn- pliktsförmånssystemet på civilförsvarsplik— tiga kan även dessa av UFV föreslagna för-

båttringar, under förutsättning av riksdagens bifall, medföra förändringar för de civilför- svarspliktiga. De av UFV upptagna försla- gen i dessa sistnämnda avseenden har dock inte räknats in vid den här företagna under— sökningen av utfallet av ett värnpliktsför- månssystem för civilförsvarspliktiga.

Med utgångspunkt i sammanställningen i tabell 719 kan följande effekter anges. Till- lämpning av värnpliktsavlöningsförfattningar skulle för ensamstående med en bostadskost- nad på 500 kr/mån innebära en försämring om den civila arbetsinkomsten inte understi- ger ett belopp någonstans mellan 1000—l 500 kr/mån. Utgör den civila ar- betsinkomsten 3 000 kr eller mer per månad blir försämringen lägst 42 % (personalgrupp 8) och högst 64 % (grupp 1). Om tjänstgö- ringspremien på 4 kr/dag skall utgå reduceras minskningen med ca S%. Om den civila arbetsinkomsten ligger vid nivån 2 500 kr/mån. blir minskningen 32—58 % beroende på befattningsnivån eller 26—52 % om pre- mien tillkommer.

För civilförsvarspliktig över värnpliktsål- dern med hustru och ett barn (hyra 500 kr/mån) skulle en övergång till värn- pliktsförmåner ställa sig mindre ogynnsam än för en ensamstående. Här ligger skiljelin- jen mellan en förbättring och en försämring vid en civil arbetsinkomst på över 2 000 kr men under 2 500 kr/mån. Undantag gäller för dem i de högsta personalgrupperna. Med en civil arbetsinkomst på 3 000 kr/mån er- håller den civilförsvarspliktige en försämring på 10—32 % beroende på befattningsnivå. Medräknas även tjänstgöringspremien blir minskningen 5—27 %. I de fall den civila arbetsinkomsten utgör 2500 kr blir nivå- sänkningen för den ifrågavarande civilför- svarspliktige med familj 14—20 % om denne tillhör den lägsta gruppen (manskap). För dem som tillhör den högsta nivån (personal- grupp 8) uppstår en förbättring vid en ar- betsinkomst på omkring 2 500 kr eller lägre. Denna stiger för sistnämnda kategori till 150—164% vid en civil arbetsinkomst på endast 1 000 kr/mån.

De civilförsvarspliktiga som har mer än ett

barn får en mindre försämring eller en större förbättring än de ovan redovisade fallen. Flertalet civilförsvarspliktiga över värnplikts- åldern torde dock ej ha mer än ett barn som är minderårigt.

Kostnaderna i vad avser kontantersätt- ningarna bedöms i detta system komma att uppgå till ca 5—5,5 mkr/år vid 116 000 elevdagar, inklusive premier. Detta skulle innebära en årlig kostnadsbesparing på 1—l,6 mkr. Kostnaderna för naturaförmåner torde bli i stort sett oförändrade. Vid kost- nadsberäkningen har beaktats de av 1973 års riksdag beslutade förmånsförbättringarna för civilförsvarspliktiga. Eventuella kostnadsför- ändringar för administrationen av förmåns- systemet har inte beaktats. Kostnadsföränd- ringarna i detta avseende kan dock antas bli begränsade. Det bör observeras att om de verkskyddspliktiga företagen ges möjlighet att betala högre ersättning till sina civilför- svarspliktiga vid ett eventuellt värnpliktsavlö- ningssystem kan detta komma att minska statens direkta kostnader för familjebidrag. Man bör inte heller bortse ifrån att en övergång till värnpliktsförmåner för samtliga civilförsvarspliktiga utom kommunalanställ- da kan få konsekvenser för arbetsgivarnas, dvs. statens, kommunernas och företagens åtaganden och därmed kostnader för bibe- hållande av civil arbetsinkomst under anställ- das civilförsvarstjänstgöring. Om även de äldre civilförsvarspliktiga skall erhålla för- män såsom värnpliktiga kan nämligen frågan, om inte dessa bör erhålla samma möjligheter till tillskott från arbetsgivaren som de yngre för närvarande har enligt avtal, komma att aktualiseras.

7.4 Sammanfattning och överväganden

UFV har enligt sina direktiv att företa en allsidig översyn av det nuvarande förmåns- systemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet m. m. Som ett led i denna översyn har i föreliggande kapitel 7 företa- gits en undersökning och utvärdering av vissa alternativa lönenivåer tillämpade på de i civilförsvaret tjänstgörande. Härvid har be-

Tabell 7:9 Konsekvenserna av ett värnpliktsavlöningssystem för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Hyra 500 kr/mån. Belopp i kr/mån och dag. Inkomst Pers.- Nuv. Värnpliktsavlöningssystem Skillnad mot nuvarande system före grupp system Kr/månl Kr/ dag

civilför- enl SFS Civil- svars- 19721342 försvars- Penning- Tj.gör. Familjebidrag Ensamstående Med hustru + 1 barn

utbildn. penning bidrag premie kr/mån kr/mån Ensarn- Med hustru Exkl. Inkl. Exkl. Inkl.

stående + 1 barn tj.gör. tj .gör. tj.gör. tj.gör.

premie premie premie premie

Kol l

eo fx so ll) ? m N

9 10 11

330 1 840 517250 120 500 1 250 + 855 + 330 — 14 — 10 + 11 + 15 1260 517250 120 500 1250 — 8 -— 4 + 17 + 21 855 + 3 + 7 + 28 + 32

0 + 4 +25 +29 6 +10 +31 +35 7 +21 +42 +46

1 000 1 500

-unoo I—ilhw

330 — 26 — 22 1620 517 "50 120 500 1250 — 20 — 16 855 — 9 — 5 330 — 38 — 34 — 13 — 1980 517150 120 500 1250 — 32 — 28 — 7 — 855 - 21 — 17 + 4 + 8

2 000

W l++ _llflw

2 500

_Ww

1 330 — 50 - 46 — 25 -— 21 3 000 5 2 340 517:50 120 500 1250 — 44 — 40 — 19 — 15 8 855 —33 —29 — 8 — 4

' Enl. belopp gällande fr. o. m. ljuli 1973.

handlats utformning och konsekvenser av två marknadslönesystem, det ena bestämt efter industriarbetarlönens genomsnitt, det andra efter lönen för vissa andra jämförbara civila yrkeskategorier. Undersökningen visar att ett renodlat marknadslönesystem i angiven be- märkelse slår alltför ojämnt och inte är i tillräcklig grad anpassbart till de förhållan- den som karakteriserar civilförsvarstjänstgö- ringen och personalstrukturen inom civilför- svaret. Ändringar och tillägg, som innebär avsteg från marknadslöneprincipen, skulle bli nödvändiga. Samtidigt bör framhållas att om man väljer ett enhetligt daglönesystem, kan grundersättningen i detta behöva läggas på ungefär samma nivå som industriarbetarlö- nens genomsnitt sedan skatteavdrag gjorts. Bägge de undersökta marknadslönealterna- tiven medför att löneförhållandena för vissa civila yrkesgrupper, t. ex. poliser och brand- män, skulle komma att styra lönerna för alla olika kategorier inom civilförsvaret, även för de fall den civilförsvarspliktige tillhör en tjänstegren som inte har samband med nämnda kategorier. Ett sådant marknadslö- nesystem kan vidare komma att innebära att löneförhållandena för civilförsvarets perso- nal, och därmed även statens utgifter för dessa, helt eller delvis styrs av de föränd- ringar som arbetsmarknadens parter träffar avtal om beträffande de aktuella löneledande civila yrkesgruppema. En sådan koppling kan eventuellt få långtgående konsekvenser som är svåra att förutse. Konstruktionen av ett marknadslönesystem gör det sålunda mindre lämpligt för civilförsvaret. Härtill kommer kostnaderna. Ett civilförsvarslöne- system avpassat efter industriarbetarlönens genomsnitt, dvs. en generell månadslön på 2 500 kr brutto, kan beräknas kosta ca 9,6—10 mkr/år för kontantlönedelen. Ett system kopplat till vissa civila parallella yrkesgrupper bedöms innebära en årlig brut- tokostnad på 10—11 mkr. Härtill kommer för båda alternativen kostnader för natura- förmåner.

Frågan Om vid vilken nivå civilförsvarslö- nen skall sättas måste bedömas efter vad som är skäligt och rimligt ur den enskildes synvin-

kel och efter vilken kostnad som är statsfi- nansiellt möjlig att bära. Det förhållandet att civilförsvarstjänstgöringen är en lagstadgad plikttjänst innebär i och för sig inte att" lönen nödvändigtvis måste vara låg i jämförelse med andra löne- och förmånssystem. Mot bakgrund härav bör inte heller utvecklingen av löneförhållandena för civilförsvarets per- sonal isoleras från den allmänna samhällsut- vecklingen på socialförsäkringsområdet. So- cialförsäkringsförmånerna ger en anvisning om vilken minimistandard samhället vill garantera arbetstagare i allmänhet och andra som på grund av exempelvis sjukdom inte kan ta ut normal arbetsinkomst.

I det föregående har undersökts möjlighe— terna att på civilförsvarspersonalen tillämpa de principer efter vilka den allmänna sjukför- säkringen för närvarande reformeras. Kon- sekvenserna av ett kompensationslönesystem innebärande en skattepliktig ersättning på 90 % av årsinkomsten har undersökts. Som jämförelse har även belysts ett system med full ersättning för förlorad arbetsförtjänst och ett system med ersättning enligt nuva- rande sjukpenningnormer. Det visar sig bl.a. att t. ex. 90 %-alternativet för ogift civilförsvarspliktig i värnpliktsåldern tillhö- rande manskapet med en civil arbetsinkomst på 2 500—3 000 kr brutto per månad ökar dagsersättningen netto med 85—110 %. Det är emellertid främst med hänsyn till kostna- derna och bristerna i vad avser rättvisan mellan de civilförsvarspliktiga som ett sådant kompensationslönesystem bör avvisas. Kost- naderna kan beräknas till ca 11,3—11,4 mkr/budgetår vid ett system med full kom- pensation och ca 10,2—10,4 mkr/budgetår för 90 %-alternativet. Kostnaderna för natu- raförmånerna tillkommer även här. Tillämp- ning av nuvarande sjukpenningnormer med- för inte någon påtaglig kostnadsförändring. Konsekvenserna för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern men även för yngre med familj skulle dock enligt sistnämnda alterna- tiv vara alltför långtgående och otillfreds- ställande för att kunna förordas.

Det har även bedömts vara av intresse att belysa konsekvenserna av ett system med

generell civilförsvarspenning, dvs. ersättning med 0,2 % av årsinkomsten. I och med att årsinkomsten enligt gällande bestämmelser skall beräknas efter det högsta beloppet i den sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring som vederbörande tillhör, upp- kommer, som UFV tidigare framhållit, ofta överkompensation i förhållande till den civila arbetsinkomsten. Med en lämplig miniminivå (för studeranden, hemmafruar m. fl.) framstår otvivelaktigt ett system med generell civilförsvarspenning som förmånligt. Om en ogift civilförsvarspliktig tillhörande manskapet, som är i värnpliktsåldern och därmed i princip har värnpliktsförmåner för närvarande i stället ges civilförsvarspenning höjs hans dagsersättning med 144—188 % i de valda typfallen. Därvid förutsätts att bo- stadsbidrag utgår med 500 kr, vilket kan anses vara ett normalbelopp, och att even- tuellt utgående premier ej beaktas. Det bör vidare framhållas att nuvarande bestämmel— ser om civilförsvarspenning måste ändras, även om civilförsvarspenningen bibehålls, som en konsekvens av riksdagens beslut om reformering av sjukpenningförsäkringen. Kostnaderna för ett system med generell civilförsvarspenning beräknar UFV till ca 8 mkr/år. Om civilförsvarspenningen skall be- skattas och räknas .om i motsvarande grad stiger kostnaderna till ca 10—11 mkr/år för enbart kontantförmånerna, eventuell utbild- ningspremie ej inräknad.

Ett nytt förmånssystem bör om möjligt utformas så att det kan anpassas till de förhållanden som råder under beredskap och krig. Ett kompensationslönesystem saknar denna egenskap.

Enär ett nytt förmånssystem bör ge de civilförsvarspliktiga som har normal försörj— ningsbörda ersättning lägst enligt den nivå som gäller för värnpliktiga under repetitions- utbildning har undersökts vad ett system med generell tillämpning av värnpliktsavlö- ningsbestämmelser skulle innebära. Ett så- dant system ligger också väl till med de direktiv UFV har avseende kostnaderna. Till skillnad mot övriga undersökta förmånsalter- nativ har i detta fall jämförelser gjorts med

de av 1973 års riksdag beslutade förbätt- ringarna av penningbidraget och familjebi- draget.

Såvitt gäller de undersökta typfallen över värnpliktsåldern med en civil arbetsinkomst på ca 3 000 kr/mån inträffar med en över- gång till värnpliktsförmåner följande föränd- ringar. Ensamstående tillhörande personal- grupp 1 får en sänkning med 64 % eller, om tjänstgöringspremien medräknas, 59 %. Till- hör denne i stället personalgrupp 5 blir försämringen 56 % respektive 51 %. Har den civilförsvarspliktige hustru och ett barn minskar dagsersättningen med upp till 32 %. Det bör påpekas att minskningarna blivit något större om jämförelserna gjorts med 1972 års penning- och familjebidragsbelopp. Även om vissa justeringar kan behöva ske i fråga om kontantersättningen till de äldre civilförsvarspliktiga bör så långtgående redu- ceringar som det här skulle bli fråga om för de ensamstående inte accepteras.

Förmånssystemet för civilförsvarspliktiga bör sättas in i ett större sammanhang och avvägas mot andra jämförbara förmånssys- tem. I denna fråga kan följande allmänna synpunkter framhållas. Även om det allmänt sett inte kan anses föreligga några avgörande skillnader i fråga om ansvar, kunnande, ris- ker m.m. mellan civilförsvarstjänstgöring och repetitionsutbildning enligt värnpliktsla- gen, bedömer UFV skillnaderna i personal- strukturen mellan krigsmaktens värnpliktiga och civilförsvarspersonalen vara sådana att vissa avvikelser i förmånernas art och ut- formning mellan de civilförsvarspliktiga och värnpliktiga m.fl. är motiverade. Även de korta utbildningstiderna i fred för civilför- svarspliktiga och avvägningen av förmånernas nivå mot nuvarande ersättningar till civilför- svarspliktiga talar för detta. I vissa fall kan de som överväger att fullgöra frivillig tjänst- göring och utbildning inom totalförsvaret påverkas i sitt val mellan Olika grenar av totalförsvaret av skillnader i förmånernas storlek m. m., vilket på sikt eventuellt kan få icke avsedda konsekvenser på rekryteringen. Det behöver dock inte vara fel att plikttjänst så att säga ges företräde framför tjänstgöring

efter eget åtagande. Vidare har UFV i upp- drag att se över frivilligpersonalens förmåner. UFV kan därvid överväga vilka konsekvenser ett nytt förmånssystem för civilförsvaret bör ha på frivilligpersonalens förmåner.

Till följd av att nuvarande förmånssystem utgör en kombinering av värnpliktsförmåner och ersättning för förlorad arbetsförtjänst råder stor spännvidd i kontantersättningens storlek. Denna kan vara upp till 70—80 kr/dag. Så stor spännvidd i förmånshänseen- de vid samma tjänstgöring är inte sakligt motiverad. UFV anser att en utjämning där- för bör ske och för att åstadkomma denna bör inte endast miniminivån höjas. En juste- ring av maximibeloppet bör även kunna ac- cepteras för att inte avsevärda kostnadsök- ningar skall bli nödvändiga. Det kan vidare hävdas att fullgörande av civilförsvarstjänst- göring inte bör regelmässigt innebära en på- tagligt högre ersättning än den vederbörande hade i sitt civila arbete. Ett tak vid igenom- snitt 100 % kompensationsgrad under tjänst- göringstiden bör sättas oavsett hur förmåns- systemet i övrigt konstrueras. Utan att en sådan övre gräns sätts är det inte möjligt att åstadkomma ett enhetligt system utan bety- dande kostnadsökningar. Såsom tidigare framhållits är det angeläget att principen lika ersättning vid lika prestation i högre grad än för närvarande får prägla ett nytt förmåns- system. Sådana faktorer som olika ålder, kön och civil arbetsinkomst bör i möjligaste mån neutraliseras och grundprinciperna för ett nytt system ersättas med termer som ersätt- ning efter arbetsinsats och behov. Detta syn- sätt stämmer bättre med civilförsvarspliktens idé.

8. UFV förslag till nytt förmånssystem m.m.

8.1 Kontant civilförsvarslön — daglön och daglönetillägg

8.1.1 Konstruktion

En lösning av de civilförsvarspliktigas för- månsfråga kan givetvis ske på flera olika sätt. Sålunda kan man som tidigare berörts exem- pelvis tillerkänna samtliga civilförsvarsplikti- ga värnpliktsförmåner inklusive familjebi- drag. Detta skulle emellertid bl. a. medföra en inte oväsentlig försämring för åtskilliga äldre. Men man kan också gå motsatt väg och tillämpa bestämmelserna om civilför- svarspenning — mer eller mindre modifierade — på alla, alltså även på de yngre. Om man gör så torde det dock vara svårt att undvika påtagliga kostnadsökningar.

Av det som anförts i det föregående framgår, att ingen av de nuvarande ersätt- ningsformerna för civilförsvarspliktiga bör renodlat läggas till grund vid utarbetandet av ett nytt system för ersättningar till dessa. Vidare har det visats att sådana principer som marknadsmässig lön eller kompensationslön inte gärna helt och hållet bör vara utslagsgi- vande vid utformandet av nya förmånsbe— stämmelser. UFV undersökningar har riktats in på ersättning efter tjänstgöringstid eller befattning i viss kombination med ersättning efter behov. Härvid har UFV funnit det angeläget att i ett och samma förmånssystem söka inrymma alla civilförsvarspliktiga, alltså om möjligt även värnpliktiga ingående i

undsättningskårerna. Vidare har UFV strävat efter ett system, som kan användas såväl vid utbildning som vid övning. Enligt direktiven för utredningen är kraven på ett nytt eller reviderat förmånssystem bl. a. att detta skall vara enkelt, praktiskt och rättvist samt ge positiv effekt på tjänstgöringen och möjlig- heter till social trygghet. Självfallet har UFV också sökt beakta dessa krav.

Som tidigare påpekats bortses här från befälsanställda och andra som tjänstgör inom civilförsvaret men vars förmåner regleras genom särskilda bestämmelser. Översyn av dessa förmånsbestämmelser ingår nämligen inte i UFV uppdrag. Vapenfria tjänsteplikti- ga och elever i bistånds- och katastrofutbild- ning, som tjänstgör inom civilförsvaret, har UFV av skäl som framhålles i avsnitt 6.3.1 ansett böra — i vart fall tillsvidare — erhålla samma förmåner som tillkommer övriga va- penfria tjänstepliktiga respektive övriga ele- ver ibistånds- och katastrofutbildning. Dessa två personalkategorier har följaktligen inte inordnats i det förmånssystem, som UFV föreslår. Systemet omfattar alltså uteslu- tande personal, som tjänstgör enligt civilför- svarslagen.

Nu utgående ersättningar och bidrag till civilförsvarspliktiga under pågående tjänst— göring är följande:

civilförsvarspenning resekostnadsersättning begravningshjälp penningbidrag färdkostersättning grupplivförsäkring utbildningspremie förplägnadsersättning familjebidrag tjänstgöringspremie måltidsersättning familjepenning tillägg till tjänst- inkvarteringsersättning bostadsbidrag

göringspremie ersättning för nattlogi näringsbidrag flygrisktillägg sjukbidrag särskild ersättning begravningsbidrag

på grund av

olycksfall

Man kan knappast göra anspråk på att alla ovan nämnda ersättnings- och bidragsformer skall kunna ersättas av en enda. Däremot kan det förefalla, att antalet bidragsformer rimli- gen borde gå att nedbringa utan att effektivi- teten i civilförsvarsutbildningen eller admi- nistrationen av förmånerna skulle bli lidan- de. Tvärtom bör en nedbantning av bidrags- floran normalt kunna medföra en mindre, enklare och billigare administrativ apparat.

Efter övervägande av alla de olika fakto- rer — mer eller mindre utförligt redovisade i de tidigare avsnitten av detta betänkande — som kan påverka utformningen av ett nytt förmånssystem för de civilförsvarspliktiga har UFV stannat för att föreslå följande lösning av förmånsfrågan. UFV har härvid räknat med den utbildnings— och övnings- verksamhet, som framgår av civilförsvarssty- relsens förslag till programplan för budget- åren 1974/75—1978/79. Ett sammandrag av ifrågavarande verksamhet återges i tabell 8: 1. Som framgår av tabellen beräknas för tiden fram till den I juli 1976 ca 16000 personer årligen komma att genomgå utbild- ning och ca 54000 övning. Antalet årliga tjänstgöringsdagar beräknas för samma tid till ca 132 000 för utbildning och ca 80 000 för övning. I nyssnämnda 132 000 utbild- ningsdagar ingår 16 200 dagar avseende va- penfria tjänstepliktigas grund- och repeti- tionsutbildning inom civilförsvaret (300 vtp under GU och 300 vtp under RU), varför här räknas med i runt tal 116 000 utbildnings— dagar per år t.o.m. budgetåret 1975/76. Enligt civilförsvarsstyrelsens i avsnitt 4.3 redovisade förslag kommer övergång till nytt grundutbildningssystem att äga rum fr. o. m.

den 1 juli 1976, vilket —— som framgår av tabell 8:1 — medför ändrad volym för utbildnings- och övningsverksamheten.

Förslag angående daglön

UFV föreslår en enhetlig ersättningsform — daglön — för de civilförsvarspliktiga. Den föreslagna daglönen är avsedd att ersätta nu utgående kontantförmåner i form av civilför- svarspenning, penningbidrag, utbildnings- premie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie samt de fem olika for- merna av familjebidrag. På så sätt skulle alltså tio olika slag av bidrag utmönstras. Daglönen skall i princip täcka kostnader för bostad, familjeförsörjning och övriga löpan- de omkostnader för den civilförsvarspliktige. UFV förslag går ut på att man upphör med indelningen i äldre och yngre civilförsvars— pliktiga. Samtliga civilförsvarspliktiga indelas i grupper med hänsyn till längden av den civilförsvarsutbildning som vederbörande skall fullgöra. Vid en sådan indelning finner man att antalet grupper lämpligen bör vara fyra. Undantag från regeln att det är utbildningstidens längd som skall avgöra grupptillhörigheten görs endast för civilför- svarspliktig, som är i undsättningskår inskri- ven värnpliktig. Anledningen till undantaget redovisas i det följande. Att antalet grupper bör vara fyra framgår närmare av tabell 8: 2 i vilken tabell — förutom förslag till daglöne- grupper - bl. a. medtagits uppgift över utbildningstidens genomsnittliga längd för de olika kategorierna, antalet personer som årligen skall utbildas samt över totalt antal utbildningsdagar per år. Uppgifterna avser

Tabell 8: 1 Utbildnings- och övningsverksamheten 1974/75—1978/79 enligt civilförsvarsstyrelsens förslag till programplan

Delprogram 197 4/ 7 5

Personer

Elevdagar

1975/76

Personer

Elevdagar

1976/77

Personer

Elevdagar

1977/78

Personer .

Elevdagar

1978/79 Personer

Elevdagar

Utbildning'

Allmänna civilför-

svaret 14 1 67 Verkskyddet 2 815

116 861 15 300

14167 2 815

116 861 15 300

10 035 3 719

134 551 32 587

10035 3 719

134 551 32 587

10035 3 719

134 551 32 587

Summa 16 982

Övning

Allmänna civilför-

svaret 45 430 Verkskyddet 8 500

132161

70 300 8 500

16 982 45 430 8 500

132161

70 300 8 500

13 754 45 430 8 500 167 138 70 300 8 500

13754

48 326 9 434

167 138 102 543 16 055

13 754 48 326 9 434

167 138 102 543 16 055

Summa 53 930

78 800 53 930 78 800 53 930 78 800 57 760

118 598

57 760

118598

* Inkluderar 16 200 utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktigas grund- och repetitionsutbildning inom civilförsvaret (300 vtp under GU och 300 vtp under RU),

varför här i första hand räknas med ca 116 000 utbildningsdagar/år.

Utbild- Gränsdragningen Genomsnittlig Antal Antal Förslag nings- i fråga om ut- utbildningstid personer utbild- till kategori bildnings- (dagar) att ut- nings- daglöne- (hel eller tiderna bilda/ år dagar/år grupp delvis) (dagar) Kol 1 2 3 4 5 6 E, F 1— 7 5 10 562 49 875 1 C, D 8—14 12 3 841 37 245 11 B, C 15—21 19 1161 22 059 111 A, B 22— 25 279 7 075 IV

15 843' 116 2541

2815

' Varav verkskydd : " ” 15 300

beräknade förhållanden för tiden fram till den l juli 1976, då enligt vad nyss sagts övergång till nytt grundutbildningssystem föreslagits äga rum.

Längden på utbildningen är bl.a. beroen- de av vilken utbildningskategori den civilför— svarspliktige tillhör. Den genomsnittliga ut- bildningstiden i de olika grupperna utgör, som framgår av tabellen, 5, 12, 19 resp. 25 dagar.

.. Indelningen i daglönegrupper enligt tabell 8: 2 har delvis underlättats genom att utbild- ningstiderna för de olika kategorierna civil- försvarspliktiga är sådana att en förhållande- vis klar gränsdragning uppstår mellan de olika grupperna. Sålunda har ingen i en lägre grupp utbildningstid som blott med en dag understiger utbildningstiden för de civilför- svarspliktiga i närmast högre grupp. Det i tabell 8: 2, kolumn 2, angivna dagantalet för utbildningens omfattning i de fyra olika grupperna kommer med andra ord normalt inte att helt utnyttjas. Längden på utbild- ningen kommer i allmänhet att ligga vid mitten av det dagantal som utgör gräns för grupptillhörighet. Med den föreslagna grupp- indelningen kommer hänsyn också i stor utsträckning att tas till skillnader i befatt- ningsnivå mellan olika civilförsvarspliktiga. Scm ovan angetts har det av UFV här framförda förslaget om daglön i första hand grundats på nuvarande utbildningsförhållan-

den (utbildningstider m.m. för olika kate- gorier, antalet utbildade personer och utbild- ningsdagar per år etc.). Vid utformningen av den föreslagna daglönen har emellertid UFV giveth även beaktat det tidigare omnämnda nya grundutbildningssystem, som civilför- svarsstyrelsen föreslagit skall införas fr. o. m. den 1 juli 1976, och man kan härvid konstatera att daglönekonstruktionen passar väl för civilförsvarsutbildningen även efter nyssnämnda tidpunkt. Detta framgår av ta- bell 8: 3.

Ovan nämnda uppgifter angående omfatt- ningen av civilförsvarsutbildningen såväl före som efter den 1 juli 1976 kan naturligtvis bli föremål för justering i anledning av stats- makternas beslut. Det bör även uppmärk- sammas att tabellerna 812 och 8:3, som med vissa justeringar bygger på tabell 8: 1, inte innefattar vapenfria tjänstepliktiga.

I det föregående har framhållits, att samt- liga civilförsvarspliktiga indelats i daglöne- grupper med hänsyn till längden av den civilförsvarsutbildning, som vederbörande skall fullgöra, men att undantag dock gjorts för civilförsvarspliktig, som är i undsättnings- kår inskriven vämpliktig. De värnpliktiga som finns i undsättningskårerna utgörs dels av plutonsbefäl (tidigare benämning värn- pliktiga underofficerare), dels ock av meniga och i viss utsträckning av värnpliktigt grupp- befäl (underbefäl). Samtliga nu nämnda

Tabell 8:3 Daglönesystemet samt civilförsvarsutbildningen enligt civilförsvarsstyrelsens utbildningsstudie fr. 0. m. budgetåret 1976/77

Utbildnings— Gränsdrag— Utblldnings— Antal Antal Förslag kategori ningen i tid i dagar personer utbild- till dag- (hel eller fråga om att ut- nings— lönegrupp delvis) utbildnings- bilda/år dagar/år

tiderna

(dagar) Kol l 2 3 4 5 6 E,F 1—7 5 4925 31272 1 C, D 8—14 12 4 728 50 384 11 B, C 15—21 17, 19, 24, 3 290 62159 111 A, B 22— 26, 29, 30,

38,43, 48 510 12 805 IV 13 453] 156 6202

3719

' Varav verkskydd 2 " ” 32 587

värnpliktiga fullgör — tillskillnad från övriga civilförsvarspliktiga —- första gången, då de tjänstgör inom civilförsvaret, utbildning om 25 resp. 19 dagar och härutöver fullgör de repetitionsutbildning (-övning) om 19, 11 resp. 5 dagar ungefär vart fjärde år. Nu ifrågavarande värnpliktiga hade, om de inte tillförts civilförsvaret, haft att inom krigsmakten fullgöra repetitionsutbild- ning enligt vämpliktslagen. Om man för dessa värnpliktiga skulle tillämpa samma normer som för övriga civilförsvarspliktiga beträffande längden av den civilförsvarsut- bildning, som skall ligga till grund för indel- ningen i daglönegrupper, skulle detta föra med sig att samtliga skulle hänföras till grupp 111 eller grupp IV. Härigenom skulle de värnpliktiga i undsättningskårerna gene- rellt sett komma i ett väsentligt bättre läge i förmånshänseende än alla de värnpliktiga inom krigsmakten som inte förs över till civilförsvaret. Vid sina överväganden har UFV därför funnit, att en sådan ordning inte kan godtagas. UFV föreslår därför, att samt- liga värnpliktiga i undsättningskårerna utom plutonsbefälsutbildade (underofficersutbil- dade) hänförs till daglönegrupp 1. De plu- tonsbefälsutbildade värnpliktiga bör bl.a. med hänsyn till sina befattningar tillhöra daglönegrupp 11.

Övriga värnpliktiga, som är inskrivnai och

tjänstgör inom civilförsvaret, bör däremot enligt UFV mening i fråga om indelning i daglönegrupper följa huvudregeln, dvs. att grupptillhörigheten helt skall vara avhängig av utbildningstidens längd. UFV uppfattning grundar sig framför allt på rent praktiska skäl. Om dessa värnpliktiga, som främst återfinns inom det lokala allmänna civilför- svaret, skulle följa andra regler beträffande daglön än övriga civilförsvarspliktiga inom detsamma skulle detta, såvitt UFV kunnat finna, bl.a. försvåra administrationen. Så blir däremot inte följden om ovan angivna förslag om att de till undsättningskårerna hörande värnpliktiga — med undantag för de plutonsbefälsutbildade — alltid skall tillhöra daglönegrupp I med hänsyn till den enhetliga sammansättningen av sagda kårer. Att mani nu ifrågavarande hänseende skiljer mellan värnpliktiga ingående i undsättningskårerna och övriga värnpliktiga beror också på att förhållandena är olika ifråga om rekryte- ring och tjänstgöringsförhållanden. De utan- för undsättningskårerna befintliga värnplik- tiga utbildas tillsammans med de ”vanliga” civilförsvarspliktiga och under samma tjänst- göringsförhållanden som för dessa. Så är däremot inte förhållandet beträffande de värnpliktiga, som ingår i de enhetliga und- sättningskårema.

Enligt utredningsdirektiven skall som tidiga- re framhållits ett nytt förmånssystem ge positiv effekt på tjänstgöringen och möjlig- heter till social trygghet. Frågan gäller vilket belopp som skäligen bör fastställas för daglönen. Som framgår av vad som anförtsi tidigare avsnitt av detta betänkande medför nuvarande förmånsbestämmelser dels i vissa fall en mer _eller mindre stor överkompensa- tion i förhållande till vederbörandes normala civila inkomster, dels ock en synnerligen låg ersättning för vissa civilförsvarspliktiga, exempelvis för yngre ensamstående men även för hushållsarbetande kvinna över 47 år. Vid framtagandet av ett skäligt daglöne- belopp kan onekligen viss vägledning erhållas av de nuvarande genomsnittliga ersättnings- beloppen och de normala totala kostnaderna för de civilförsvarspliktigas kontanta förmå- ner, utslagna per person och dag.

Beloppet för civilförsvarspenning varierar mellan 10 kr (fr. o. m. 1.7.1973 11 kr) och 78 kr/dag. Under utbildningsåret 1972/73 beräknas det genomsnittliga beloppet för civilförsvarspenning utgöra 74 kr vid befäls- utbildning och 65 kr vid manskapsutbildning samt totalt 69 kr/dag. För yngre civilför- svarspliktiga utgör det genomsnittliga ersätt- ningsbeloppet för befäl och manskap och inberäknat premier och familjebidrag ca 33 kr/dag.

För att medge att skälig hänsyn tas till det ungefärliga inkomstbortfallet som äldre civil- försvarspliktiga genomsnittligt kan antas ha och till nu gällande förmåner för yngre civilförsvarspliktiga bör inte daglönens lägsta och högsta belopp understiga respektive väsentligt överstiga ovan angivna genom- snittsbelopp. I fråga om de äldre civilför- svarspliktiga bör beaktas att civilförsvarspen- ningen som regel ger minst full kompensa- tion för inkomstbortfall och att den utbild- ningspremie som i vissa fall kan tillkomma därmed leder till överkompensation. Som UFV framhållit i kapitel 7 bör fullgörande av civilförsvarstjänstgöring inte regelmässigt leda till överkompensation i förhållande till

Utbildningsåret 1972/73 beräknas den to- tala genomsnittliga dagskostnaden för samtli- ga kontantförmåner vid civilförsvarsutbild- ning uppgå till ca 57 kr/elevdag vid 116 000 utbildningsdagar. Med hänsyn till UFV di- rektiv i fråga om kostnaderna bör motsvaran- de belopp för daglönen vid utbildning ligga på ungefär samma nivå. Som närmare fram- går av kostnadsberäkningen i avsnitt 8.1.4 blir detta också i stort sett möjligt.

Ett dagsbelopp om 50 kr motsvarar, som framhålles i avsnitt 8.1.3 för år räknat två och en halv gånger det för januari 1973 gällande basbeloppet 7 300. Regeln om två och en halv gånger basbeloppet återfinns i vissa bestämmelser om beräkning av årlig arbetsförtjänst och kan anses garantera en sorts miniminivå. I detta sammanhang kan även erinras om att — som framgår av avsnitt 7.3 — ett belopp om 50 kr för dag är den ungefärliga kostnaden för penningbidrag och familjebidrag till en gift menig värnpliktig, som är försörjningsskyldig mot hustru och ett minderårigt barn och som har en bostads- kostnad om ca 500 kr för månad.

Under hänvisning såväl till det nu sagda som till vad framhållits i tidigare avsnitt av detta betänkande har UFV med beaktan- de av prisläget ijanuari 1973 funnit en skälig avvägning av daglönens storlek vara följande:

Daglönegrupp I 50 kr ” II 60 ” ” III 70 ” ” IV 80 ”

Den nu föreslagna daglönen uppfyller enligt UFV uppfattning direktivens krav att ett nytt förmånssystem bl.a. skall vara enkelt, praktiskt och rättvist samt ge positiv effekt på tjänstgöringen. Idirektiven utsäges vidare att UFV skall utgå från ungefär nuvarande totala kostnader för de civilför- svarspliktigas förmåner samt att dessa nya förmåner skall ge möjligheter till social trygghet. I synnerhet sist nämnda anspråk i direktiven har UFV ansett sig kunna upp- fylla genom nedan redovisade förslag till komplettering av daglönen med ett tillägg —

lämpligen och i det följande benämnt dag- lönetillägg — i vissa fall. Ett genomförande av förslaget om daglönetillägg skulle medföra relativt ringa kostnader. Se avsnitt 8.1.4.

Ovanstående förslag angående daglön av- ser ersättningen under utbildning. Som fram- går av vad som anförts i tidigare avsnitt i detta betänkande utges för närvarande kon- tanta civilförsvarsförmåner i mycket begrän- sad omfattning under övning (endast om övningen fullgörs i omedelbar anslutning till utbildning). Enligt vad UFV erfarit räknar man med att även övningar, av skäl som anförs i avsnitt 5.1, framdeles kommer att företrädesvis anordnas som heldagstjänstgö- ring. Nu rådande ordning med övningsverk- samhet huvudsakligen under kvällstid, helg- dagar och andra arbetsfria dagar synes nämli- gen i fortsättningen i hög grad försvåra länsstyrelsernas möjligheter att med hänsyn till personaltillgången m.m. klara av sagda verksamhet. I vart fall torde detta gälla för flertalet län. UFV har därför närmare över- vägt frågan om kontant ersättning till de civilförsvarspliktiga jämväl under heldagsöv- ningar, oavsett om dessa fullgörs i omedelbar anslutning till utbildning eller icke (se avsnitt 6.3.3.) UFV har kommit fram till att ersättning (daglön) i princip bör utgå för sådan heldagsövning och oberoende av vilken veckodag övningen förlägges på.

Beträffande ersättningens (daglönens) storlek vid övningar har UFV av flera skäl ansett sig endast böra anlägga vissa principi- ella synpunkter och förslag. Bland annat råder osäkerhet om hur övningsverk- samheten enligt det föreslagna nya utbild- ningssystemet kommer att gestalta sig. Så- lunda anser UFV att indelningen i daglöne- grupper inte skall gälla för övningarna, som är mycket korta, utan att ett enhetligt dagsbelopp bör utgå till alla oavsett kategori eller grupptillhörighet. Av samma skäl och för att göra det hela så enkelt som möjligt ur administrativ synpunkt bör vidare rätt till nedan behandlat daglönetillägg inte finnas. Verkligt behov av dylikt tillägg torde knap- past föreligga vid en kort övning om en eller ett par dagar. Med beaktande av vad ovan

sagts borde enligt UFV mening en enhetlig daglön inom civilförsvaret under övning kun- na fastställas till ett belopp motsvarande den lägsta föreslagna daglönen under utbildning eller med hänsyn till övningamas kortvarig- het ett reducerat daglönebelopp.

Som ovan framhållits har UFV såsom sin uppfattning uttalat, att daglön i princip bör utgå för all heldagstjänstgöring och oberoen- de av vilken veckodag tjänstgöringen förläg- ges på. I ett i tidigare sammanhang väckt förslag, omnämnt i avsnitt 4.2.1, har en remissmyndighet förordat att dagsersätt- ningen beräknas per vecka men fördelas på fem dagar i stället för på sju. Med hänsyn till den uppläggning och omfattning som utbild- nings- och övningsverksamheten kommer att få enligt den nya organisationen anser sig UFV inte kunna biträda sagda förslag. Dag- lön bör liksom för närvarande utgå för sådana arbetsfria dagar som tillgodoräknas den civilförsvarspliktige såsom fullgjord tjänstgöring, exempelvis lördag/söndag som infaller i en två-veckors (12-dagars) utbild- ningskurs. Ej heller det i visst sammanhang framförda förslaget om att ersättningen bor- de grundas på timme och inte på dag bör realiseras. Enligt UFV uppfattning vore det olämpligt att införa timersättning som ett alternativ till dagsersättningen eller i stället för sådan ersättning. Under hänvisning till vad som sagts föreslår UFV att ingen tjänst- göring i princip skall vara ersättningsberätti— gad med mindre än att minst sex timmar tas i anspråk under ett dygn. Om denna förut- sättning är uppfylld bör enligt UFV uppfatt- ning hel dagsersättning utgå. Något egentligt behov av timersättning föreligger alltså inte då. Bortfallet av civil inkomst torde normalt vara oberoende av om tjänstgöringen pågår t. ex. sex eller åtta timmar per dag.

För kortare tjänstgöring än hel dag bör kontant ersättning utges endast då fråga är om civilförsvarspliktig, som har förvärvsar- bete under annan del av dygnet än sedvanlig arbetstid och som går miste om inkomst av sådant arbete till följd av civilförsvarstjänst-' göringen.

Det torde vara ofrånkomligt att vissa perso- ner som idag uppbär civilförsvarspenning och utbildningspremie och kanske även en och annan värnpliktsavlönad med högt familje- bidrag med här ovan föreslagen daglön inte kommer upp till den ersättning som utgår för närvarande. Det kan också tänkas att det förekommer enstaka fall där daglönen är för knappt tilltagen med hänsyn till den civilför- svarspliktiges försörjningsskyldighet och bo- stadskostnad. Särskilt viktigt är att skälig hänsyn tas till vederbörandes möjligheter att försörja sina anhöriga och att täcka bostads- kostnaden. Det är även viktigt att de värn- pliktiga inom civilförsvaret garanteras en ersättning som inte understiger vad värnplik- tiga inom krigsmakten erhåller och vad som kan utgå enligt socialhjälpsnormerna. Detta kräver att möjlighet finns till någon form av behovsprövat tillägg. För här angivna och liknande fall har UFV ansett sig böra öppna en möjlighet till förstärkning av daglönen. En sådan förstärkning eller komplettering, som'i och för sig inte är avsedd att kompen- sera nyssnämnda försämring, bör ske efter en rent individuell prövning och efter vissa riktlinjer. Att lösa ifrågavarande problem genom en generell uppräkning av daglönen så att en förstärkning av denna blir överflödig skulle medföra stora kostnader. En ganska stor generell höjning av daglönen skulle för övrigt inte helt ta bort behovet av här avsett tilläggsbidrag. En individuell behovsprövad komplettering av daglönen synes i stället vara en lämplig lösning.

UFV anser att de bestämmelser, som erfordras för att utge kompletteringsbidrag till daglönen, skulle i stora drag kunna utformas på sätt som framgår av vad nedan sägs.

Enligt de principer för socialhjälp som en del kommuner numera tillämpar utges i normalfall sådan hjälp efter följande riktlin- jer. Dels fastställs ett grundbelopp som innefattar alla löpande utgifter i normalfallet utom bostadskostnaden, dels indexregleras grundbeloppen genom anknytning till basbe- loppet. Detta avrundas i förekommande fall nedåt till jämna 200-tal kr. Tabell 8: 4 utvisar grundbeloppen vid ett basbelopp om 7 200 eller 7 300. Basbeloppet för januari 1973 utgjorde 7 300.

Utöver nu nämnda grundbelopp utges i socialhjälp bl.a. bidrag för den faktiska bostadskostnaden (hyra /motsv./ och vår- me).

Tanken bakom det av UFV framförda förslaget om viss ersättning i särskild ordning och efter prövning i varje enskilt fall är den, att sådan civilförsvarspliktig, som — då hän- syn tas till dennes försörjningsskyldighet och bostadskostnad — med daglönen inte når upp till ovan berörda socialhjälpsstandard, skall erhålla ett tillägg till daglönen. Detta tillägg — daglönetillägg — bör i princip utgöra skillnaden mellan socialhjälpsbehovet och daglönen.

Den försörjningsskyldighet till vilken hän— syn bör tas vid bedömningen av daglöne- tillägg bör enligt UFV uppfattning helt naturligt i första hand omfatta civilförsvars- pliktigs make och barn under 16 år som den

Tabell 8: 4 Socialhjälpens grundbelopp i vissa kommuner

Bidrags— Andel av Månadsbelopp Anmärkning tagare basbeloppet i januari 1973 kr Ensam- stående 90 % 540:— Barnbeloppet är här ett genomsnitt av de belopp som enligt socialhjälpsnormerna finns för barn i åldrarna Makar och 0—9 år och 10—15 år. Beloppet som utgör 37,5 % av samboende 150 % 900:— basbeloppet har här jämkats uppåt till 40 % av sagda basbelopp, varefter viss avrundning skett. Barn 40 % 240:— Hänsyn har inte tagits till det enligt socialhjälps- normerna utgående bidraget till ungdom ialdern 16— 19 år. SOU 1973:40 107

civilförsvarspliktige sammanbor med. Om make saknas bör även annan sammanboende person som i den civilförsvarspliktiges hem vårdar dennes barn under 16 år anses som anhörig. Hänsyn till eventuell försörjnings- skyldighet gentemot andra personer än här ovan nämnts bör enligt UFV uppfattning inte tas vid prövningen av daglönetillägg till civilförsvarspliktig. Sådant tillägg bör alltså kunna utges endast i anledning av underhålls- skyldighet mot nu nämnda personer dvs. make och minderårigt barn samt samman- boende person under vissa förutsättningar. Bostadskostnaden bör avse den faktiska kostnaden för bostaden, dvs. den hyra, som den civilförsvarspliktige har att erlägga och som belöper på tjänstgöringstiden respektive de kostnader för egen fastighet eller lägen- het, som den civilförsvarspliktige har att bestrida. Eventuella bostadstillägg och dylikt skall frånräknas. Ifråga om beräkning av bostadskostnaden bör de bestämmelser som gäller för familjebidrag (bostadsbidrag) till värnpliktiga i huvudsak äga motsvarande tillämpning på de civilförsvarspliktiga.

Behovsprövn ingen av daglönetillägget

Det är en öppen fråga om de bestämmelser för den s.k. normerade behovsprövningen, som gäller ifråga om fastställandet av familje- penning och bostadsbidrag för den värnplik- tiges närmaste familjemedlemmar, dvs. hust- ru och minderåriga barn, kan eller bör tillämpas jämväl inom civilförsvaret vid fram- räkning av det föreslagna daglönetillägget. Sagda bestämmelser innefattar regler för huruvida och i vad mån inkomster i familjen skall inverka på det maximala familjebidrag, som skulle utgått, om sådana inkomster ej förelegat (familjebidragsbehovet). I huvud- sak innebär bestämmelserna följande.

Den värnpliktiges under militärtjänstgö- ringen från civil anställning behållna inkomst skall, i den mån den överstiger en fjärdedel av den normala inkomsten före tjänstgö- ringen, helt dras av från familjebidragsbe- hovet. Har den värnpliktiges hustru arbets- inkomst, utgör en fjärdedel — dock lägst 500

kr för månad — av inkomsten avdragsfritt belopp, medan överskjutande del skall med hälften avdragas familjebidraget. Minderårigt barns arbetsinkomst liksom vissa andra in- komster, såsom inkomst av kapital och från företag, kan även påverka familjebidragsbe- hovet enligt vissa liknande detaljföreskrifter.

Behovsprövningen innebär alltså, att sum- man av de belopp, varmed olika slag av inkomster i förekommande fall skall påverka familjebidraget, dras från summan av maxi- malt familjebidrag (familjepenning och bo- stadsbidrag). Vid behovsprövningen skall samtliga inkomster avse bruttoinkomster utan avdrag för skatt och primärt beräknas för månad (SO-dagarsperiod).

Ur bl. a. administrativ synpunkt hade det naturligtvis varit bäst om utgivandet av daglönetillägg inte hade behövt föregås av någon som helst behovsprövning. Vid sina överväganden av frågan om eventuell behovs- prövning och regler för en sådan prövning ifråga om daglönetillägget har UFV dock funnit, att man knappast kan avstå ifrån dylika regler. Emellertid synes det, framför allt av praktiska skäl, vara mindre lämpligt att helt applicera ovannämnda för de värn- pliktigas familjebidrag gällande reglerna. Visserligen har UFV i sitt betänkande SOU 1972: 68 (sid. 158—164) föreslagit vissa för- enklingar i behovsprövningen — närmast ifråga om hustruinkomst — men denna synes inte ens efter sålunda vidtagna justeringari sin helhet lämpligen böra tillämpas inom civilförsvaret som komplement till'daglönen. Anledningen till detta är närmast den att familjebidragsbestämmelserna har olika be- hovsprövningsregler för skilda slag av in- komster. Det måste bli mycket opraktiskt att bl. a. med hänsyn till de korta tjänstgö- ringstiderna inom civilförsvaret ha en liknan- de uppspaltning och det måste innebära onödigt besvär i administrativt hänseende. UFV anser det därför vara självklart, att de inkomster, som kan förekomma i en civilför— svarspliktigs familj, såsom bibehållen in- komst av civil anställning, makes arbetsin- komst, inkomst av kapital och från företag, pensioner, periodiska understöd etc., i be-

hovsprövningshänseende skall ses som en enhet och att reglerna för hänsynstagande till inkomsterna bör vara desamma oavsett inkomstslaget. De inkomster som föreliggeri familjen skall enligt UFV uppfattning med andra ord slås ihop vid tillämpningen av behovsprövningsreglerna. Det gäller nämligen att få fram enklast möjliga sådana regler.

Vid sökandet efter behovsprövningsregler, som bör kunna vara möjliga att tillämpa inom civilförsvaret för utgivande av daglöne- tillägg, har UFV kommit fram till följande alternativ. Dessa alternativ närmast att betrakta som exempel på vad reglerna skulle kunna innehålla. Alternativen bör lämpligen läsas jämsides med tabell 8: 5, som utvisar resultatet av de olika behovspröv- ningsreglema. I samtliga fall har uppgiven inkomst ansetts utgöra den sammantagna familjeinkomsten.

är

Inkomst, som uppgår till högst 500 kr/mån., utgör fribelopp och reducerar alltså inte daglönetillägget.

För inkomst t.o.m. 1 500 kr utgörs fribeloppet av 500 kr + hälften av skillnaden mellan inkomsten och 500 kr, allt för månad. Överskjutande del påverkar helt dag- lönetillägget.

För inkomst över 1 500 kr utgörs fribe- loppet av (500 + 500 =) 1 000 kr, allt för månad. Överskjutande del påverkar helt dag- lönetillägget.

Alternativ B

En enkel behovsprövningsregel vore att före- skriva, att månatlig inkomst exempelvis upp till 500 kr (eller eventuellt annat lämpligt

Tabell 8: 5 Resultatet av olika behovsprövningsregler för daglönetillägget.

Förutsättning: Den civilförsvarspliktige tillhör daglönegrupp I (50 kr/dag) och är försörjnings- skyldig mot hustru och tre barn under 16 år samt har en bostadskostnad om 740 kr. Behovet av daglönetillägg uppgår till (740 minus 140 =) 600 kr. (Jfr tabell 8:6). Alla belopp avser kr/mån.

In- Fribe— Belopp Daglöne- Fribe— Belopp Daglöne— Fribe— Belopp Daglöne- komst lopp enl. som på- tillägg lopp enl. som på- tillägg lopp enl. som på- tillägg alt. A verkar att bevilja alt. B verkar att bevilja alt. C verkar att bevilja daglöne- daglöne- daglöne- till- till- till- lägget lägget lägget 500 500 — 600 500 — 600 500 — 600 700 600 100 500 500 200 400 — 700 — 900 700 200 400 500 400 200 — 900 — 1 200 850 350 250 500 700 — — 1 200 — 1 500 1 000 500 100 500 1 000 — — 1 500 — 2 000 1 000 1 000 — 500 1 500 — — 2 000 — In- Fribe- Belopp Daglöne- Fribe- Belopp ' Daglöne- Fribe- Belopp Daglöne- komst lopp enl. som på- tillägg lopp enl. som på- tillägg lopp enl. som pa- tillägg alt. D verkar att be- alt. E verkar att be- alt. F verkar att be- daglöne- vilja daglöne- vilja daglöne- vilja till- till- till- lägget [ägget [ägget 500 250 250 350 500 — 600 500 — 600 700 350 350 250 600 100 500 600 100 500 900 450 450 150 700 200 400 700 200 400 1 200 600 600 — 850 350 250 850 350 250 1 500 750 750 — 1 000 500 100 1 000 500 100 2 000 1000 1 000 — 1 250 750 — 1 250 750 — SOU 1973:40 109

lägre eller högre belopp) utgör fribelopp medan överskjutande del helt påverkar dag— lönetillägget.

Alternativ C

En annan enkel behovsprövningsregel kunde konstrueras på det sättet, att om inkomsten överstiger 500 kr/mån. kan något daglöne- tillägg inte utgivas. Nackdelen med en sådan regel är den tröskeleffekt, som blir följden. Exempel: Behovet av daglönetillägg antas vara 400 kr/mån. Om nu fribeloppet fast- ställts till 500 kr/mån. och den faktiska inkomsten i familjen uppgår till detta belopp skall 400 kr/mån. beviljas i daglönetillägg, men om inkomsten utgör 525 kr/mån. blir det med nu nämnd regel inget daglönetillägg alls.

Alternativ D

Hälften av all inkomst är fribelopp och resten påverkar i sin helhet daglönetillägget. En sådan regel är onekligen också enkel men har den nackdelen, att även mycket små inkomster reducerar sagda tillägg.

Alternativ E

Enligt detta alternativ skall, oavsett inkoms- tens storlek, alltid 500 kr/mån. vara fribe- lopp och överskjutande del skall med halva sitt belopp inverka reducerande. Ifrågavaran- de alternativ motsvarar i huvudsak familje— bidragsreglerna för hustruinkomst och geri praktiken samma ersättningsresultat, vilket också framgår av tabell 8: 5.

Alternativ F

Alternativet har närmast tagits upp för jäm- förelse och innefattar helt de behovspröv- ningsregler, som inom familjebidragsområdet gäller för hustrus arbetsinkomst. Daglönetillägget enligt alternativ E och enligt alternativ F blir här detsamma beroen- de på de valda exemplen. Behovsprövnings—

reglerna är dock inte helt lika i de bägge alternativen.

UFV anser att av de sex alternativen är alternativ B det som bäst passar inom civil- försvaret. Det är mycket lätt att tillämpa, ger ett någorlunda skäligt avvägt bidragsresultat och medför inga större olägenheter ur trös- keleffektsynpunkter. Tyngst väger den ad- ministrativa enkelheten. ] det föreslagna nya förmånssystemet är det nödvändigt att ad- ministrationen av såväl daglön som daglöne- tillägg är enkel. Vad som i administrativ enkelhet vinnes genom den föreslagna daglö— nen får inte förloras genom tyngande detalj- föreskrifter syftande till millimeterrättvisa ifråga om daglönetillägget. Man måste här acceptera vissa schablonregler. UFV föreslår därför att ifrågavarande alternativ B läggs till grund för behovsprövningen av daglönetilläg- get.

Av tabell 8: 6 kan utläsas när det av UFV förordade daglönetillägget, som utgör en sorts ”säkerhetsventil”, skulle behöva kom- ma till användning. Det bör i detta samman- hang uppmärksammas att eftersom huvudde- len av de civilförsvarspliktiga nu har civilför— svarspenning, som inte medger att hänsyn tas till särskilt stor försörjningsskyldighet och bostadskostnad, innebär det föreslagna dag- lönetillägget en förbättring för de familjeför- sörjare som har behov av det.

Grundbeloppet för barn under 16 år har, som tidigare nämnts, här beräknats enhetligt till 40 % av basbeloppet, oberoende av bar- nets ålder. ] förekommande fall bör helst grundbeloppet för barn på lämpligt sätt avrundas för erhållande avjämnt krontal per dag. Det i grundbeloppet för makar ingående för mat (förplägnad) avsedda beloppet har med ledning av den budget, som ligger till grund för grundbeloppen, beräknats till ca 514 kr/mån., vilket motsvarar ungefär 57 % av det för makar totalt gällande grundbe- loppet, 900 kr/mån. För vardera maken har beloppet för mat sedan avrundats uppåt till 260 kr/mån. Eftersom den civilförsvarsplikti- ge under tjänstgöringen åtnjuter fri förpläg- nad har sistnämnda belopp avdragits från sagda grundbelopp om 900 kr. Några andra

Familjeför- Daglön Ersättning Behov enli t i huvudsak Återstår; dvs. först om hållanden Kr för månad normerna ör social- bostadskostnaden över- Kr hjälpens grundbelopp i stiger nedanstående januari 1973 (beräkning belopp finns ut- se sid. 107—111) rymme för daglöne- Kr/mån. tillägg Kr/nlån. Make/maka 50 1 500 640 860 +1barn 50 1500 880 620 + 2 barn 50 1 500 1 120 380 + 3 barn 50 1500 1360 140 + 4 barn 50 1 500 1600 minus 100 Make/maka 60 1 800 640 1 160 + 1 barn 60 1 800 880 920 + 2 barn 60 1 800 1 120 680 + 3 barn 60 1 800 1 360 440 + 4 barn 60 1 800 1600 200 Make/maka 70 2 100 640 1 460 + 1 barn 70 2 100 880 1 220 + 2 barn 70 2 100 1 120 980 + 3 barn 70 2 100 1360 740 + 4 barn 70 2 100 1600 500 Make/maka 80 2 400 640 1 760 + 1 barn 80 2 400 880 1 520 + 2 barn 80 2 400 1 120 1 280 + 3 barn 80 2 400 1 360 1 040 + 4 barn 80 2 400 1 600 800

liknande avdrag för de naturaförmåner, som de civilförsvarspliktiga åtnjuter, har UFV inte funnit påkallade.

På samma sätt som ovannämnda jämk- ningar gjorts beträffande de belopp, som ligger till grund vid fastställande av den civilförsvarspliktiges och de anhörigas even- tuella behov av daglönetillägg, anser UFV att justering även bör göras ifråga om den tidpunkt då ändring i basbeloppet skall påverka daglönetillägget. Socialhjälpsnormer- na följer med viss mindre jämkning helt förändringarna i basbeloppet. Av administra- tiva m. fl. skäl bör emellertid beräkningen av daglönetillägget göras med hänsyn till det basbelopp, som gäller för januari månad det kalenderår under vilket civilförsvarsutbild- ningen äger rum.

Vissa särskilda frågor

Nuvarande yngre civilförsvarspliktiga kan förutom familjepenning och bostadsbidrag under vissa förutsättningar uppbära sjukbi-

drag och begravningsbidrag samt näringsbi- drag. Äldre civilförsvarspliktiga, som utgör ungefär 70 % av samtliga civilförsvarspliktiga och som nu avlönas med civilförsvarspen- ning, kan däremot inte komma i åtnjutande av familjebidrag i någon form. Vid utarbe- tandet av sitt förslag om civilförsvarslönen (daglön och daglönetillägg) har UFV över- vägt frågorna huruvida bidrag i någon form bör införas för att tillgodose sådana speciella behov som nu helt eller delvis kan tillgodoses med sjukbidrag, begravningsbidrag och nä- ringsbidrag.

Vad först angår sjukbidraget må här framhållas att UFV i sitt betänkande Värn- pliktsförmåner konstaterat att sjukbidragen har en mycket liten omfattning och endast berör ett fåtal värnpliktigas anhöriga. Med hänsyn härtill och till det numera inom landet väl utbyggda sjukförsäkringssystemet m.m. har UFV funnit sig böra föreslå ett slopande av sjukbidragen. För de yngre civilförsvarspliktiga synes dessa redan nu knappast ha någon nämnvärd praktisk bety- delse.

Enligt nuvarande bestämmelser kan yngre — men däremot ej äldre — civilförsvars- pliktiga erhålla begravningsbidrag för avliden nära anhörig. Med hänsyn till de mycket korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret torde normalt något behov av särskilt begrav- ningsbidrag i anledning av civilförsvars- tjänstgöring knappast föreligga. Enligt UFV uppfattning föreligger därför inte tillräckliga skäl att författningsenligt komplettera den föreslagna civilförsvarslönen med dylikt bi- drag. Om den civilförsvarspliktige själv avli- der, skall däremot naturligtvis begravnings- hjälp utgå i enlighet med nuvarande bestäm- melser.

Beträffande näringsbidrag har den frågan väckts om inte daglönetillägg borde kunna utgå till civilförsvarspliktiga, som är företagare, för sådana särskilda kostnader, vilka kan uppkomma i företaget till följd av vederbörandes civilförsvarstjänstgöring. Det har ansetts att möjlighet borde finnas att utge särskilt bidrag till civilförsvarspliktig, som exempelvis är affärsinnehavare utan anställd personal, om vederbörande måste leja särskild arbetskraft under tjänstgörings- tiden. Vid fastställandet av eventuellt bidrag eller tillägg skulle hänsyn naturligtvis tas till affärsrörelsens normala nettoavkastning. De grundbestämmelser, som gäller för närings- bidrag till värnpliktiga, skulle i huvudsak kunna tillämpas (i förekommande fall även bestämmelserna beträffande nedlagd rörel- se). Såvitt UFV kan bedöma skulle det här bli fråga om ytterst få fall då daglönetillägg skulle kunna utges. Oaktat det nu sagda har UFV inte ansett sig böra avge något förslag om bidrag i här avsedda företagarefall.

För samtliga nu berörda familjebidragsfor- mer — sjuk-, begravnings- och näringsbidra- gen — gäller att de generellt sett i huvudsak innefattas i den föreslagna civilförsvarslönen (daglönen). Behov av nu antydda speciella bidrag måste vidare som ovan anmärkts bedömas vara synnerligen ringa. Skulle emel- lertid bidrag för sådana särskilda ändamål införas, kommer detta att föra med sig en förhållandevis stor administrativ apparat i förhållande till värdet av de ersättningar som

skulle utgå. Med hänsyn till det nu anförda har UFV vid sina överväganden funnit att några särskilda bidrag i ovan berörda hän- seenden inte bör införas.

Administration och beräknad sökandefre- kvens m. m.

Ett annat led i strävandena att göra det föreslagna förmånssystemet så okomplicerat som möjligt är att söka se till att ansöknings- förfarandet i görligaste mån blir enkelt. I likhet med nuvarande penningbidrag synes daglönen kunna utgå utan särskild ansökan från den civilförsvarspliktiges sida. Daglöne- tillägget torde däremot med hänsyn till tilläggets karaktär och konstruktion inte kunna fastställas och utgivas utan efter visst ansökningsförfarande. Sedvanlig ansöknings- blankett bör därför utarbetas. Denna kan göras enkel. Blanketten behöver i huvudsak endast innehålla uppgifter om den civilför- svarspliktiges namn, personnummer, civil- stånd, adress samt samma upplysningar be- träffande de anhöriga mot vilka vederböran- de är försörjningsskyldig. Vidare erfordras naturligtvis uppgifter om vederbörandes in- komst- och bostadsförhållanden. De civilför- svarspliktiga bör upplysas om under vilka förutsättningar de kan erhålla daglönetillägg samt att de som inte gör anspråk på dylikt tillägg ej heller behöver befatta sig med någon ansökningsblankett. Sådana upplys- ningar kan antas i icke oväsentlig omfattning minska antalet ärenden rörande daglöne- tillägg och därmed också det administrativa arbetet med dessa.

Om daglönetillägg införs måste naturligt- vis tillses att det inte drar med sig en otymplig administrativ apparat. För att kun- na ta ställning till och avgöra frågan om sökandefrekvens m.m. hade det i och för sig varit önskvärt med tillgång till direkta upp- gifter om de civilförsvarspliktigas familje-, inkomst- och bostadsförhållanden. Sådana uppgifter saknas emellertid och UFV har inte ansett sig böra införskaffa uppgifterna genom gallupundersökning eller på annat dylikt sätt. Med ledning av det material, som

framkom genom MPI undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situa- tion i samband med militärtjänstgöring (SOU 1972: 69), och av viss officiell statistik anser sig'UFV kunna erhålla en ganska säker bild av läget och svar på frågan hur många civilförsvarspliktiga som kan beräknas nor- malt komma i åtnjutande av daglönetillägg, om sådant införes. De resultat som presente- ras i MPI-undersökningen baseras på en under hösten 1971 genomförd enkät.

I nu avsett sammanhang torde de civilför- svarspliktiga i stort kunna jämföras med värnpliktiga, som fullgör repetitionsutbild- ning (RU). Beträffande sådana värnpliktiga framgår av MPI enkätundersökning bl.a. följande.

Den procentuella fördelningen av de värn- pliktiga med avseende på civilstånd var föl- jande:

Civilstånd Procent Gift 69,6 Frånskild 2,5 Änkling 0,1 Ogift 27,6

Det totala antalet sammanboende uppgick till 78,9 %. Ungefär 9 av 10 sammanboende var gifta.

Den procentuella fördelningen av de värn- pliktiga med avseende på antalet hemmava- rande bam under 16 år framgår av följande tablå:

Antal barn Procent Inget 37,5 Ett 25,1 Två 27,0 Tre 8,5 Fyra 1,3 Fem eller fler 0,3

Ungefär 50 % av de värnpliktiga har upp- givit att makan (motsv.) har egna inkomster både före och under repetitionsutbildningen. Drygt 45 % av de värnpliktiga har bibehållen inkomst under repetitionsövningen. De flesta RU värnpliktigå, ca 85 %, har bostadskostna- der. Mediankostnaden per månad ligger i kostnadsintervallet 201—400 kr. Endast 4 %

har bostadskostnad överstigande 800 kr/ mån. De som har höga bostadskostnader och/eller flera barn erhåller ofta bostads- tillägg, varför bostadskostnaden härigenom nedbringas. De som inte har kostnader för bostad är i stor utsträckning sådana som bor hemma hos sina föräldrar.

Den procentuella fördelningen med av- seende på civilstånd och barnantal av hela landets befolkning i åldern 25—66 år — dvs. de åldersklasser varifrån de civilförsvarsplik- tiga tas för tjänstgöring — är enligt den officiella statistiken följande:

Procent Utan barn 55 därav gifta samboende 32 Med barn 45 därav gifta samboende 40 Med 1 barn 19 Med 2 barn 18 Med 3 barn 6 Med minst 4 barn 2

Samtliga civilförsvarspliktiga (alltså inkl. undsättningskårerna) uppgår till omkring 250 000. Av dessa är ca 30 % eller knappt 75 000 yngre och ca 70% eller 175000 äldre.

Om man med avseende på familje-, bo- stads— och ekonomiska förhållanden skall göra jämförelser mellan RU-värnpliktiga och civilförsvarspliktiga torde det ligga närmast till hands att jämföra yngre civilförsvars- pliktiga med RU-värnpliktiga. Vissa reserva- tioner måste dock göras bl. a. med hänsyn till att det bland sagda civilförsvarspliktiga återfinns ett förhållandevis stort antal kvin- nor (ca 22000), som ju helt saknas i värnpliktsgruppen. I regel har dessa kvinnor inte omvårdnad om minderåriga barn, efter- som de inte inskrivs i civilförsvaret om så är förhållandet, och i ytterst få fall torde de ensamma vara familjeförsörjare. Om de är familjeförsörjare lär de dela försörjningsbör- dan med make (sammanboende), där som regel maken torde vara den som har den huvudsakliga delen av den direkta försörj- ningsbördan. Antalet som behöver daglöne- tillägg av nu ifrågavarande civilförsvarsplik-

Ifråga om gruppen äldre civilförsvarsplikti- ga finns inget direkt jämförelsematerial mot— svarande det som redovisas i MPI-undersök- ningen beträffande ovan berörda RU-värn- pliktiga. Rent allmänt torde man dock kun- na förmoda att ifrågavarande äldre civilför- svarspliktigas förhållanden i stort inte av- viker från de RU-värnpliktigas på annat sätt än att ifrågavarande civilförsvarspliktiga — generellt sett — torde ha lägre försörjnings- skyldighet än de värnpliktiga. Detta med hänsyn till att det kan antagas och även styrkas av den officiella statistiken, att anta- let minderåriga barn bland dessa äldre civil- försvarspliktiga är lägre än bland de RU-värn- pliktiga. Beträffande ekonomi och bostads- förhållanden torde de äldre civilförsvarsplik- tigas situation inte i mera påtaglig grad skilja sig från de RU-värnpliktigas. 1 den mån det föreligger några mera väsentliga skillnader är det väl i så fall att de äldre civilförsvarsplik- tiga möjligen har något högre civila inkoms- ter och stabilare ekonomi. Däremot torde det knappast föreligga någon mera väsentlig skillnad beträffande vederbörandes bostads- förhållanden.

Under hänvisning till vad ovan anförts synes man sammanfattningsvis kunna dra följande slutsatser beträffande de ungefär 11 000 (70 % av 15 843) äldre civilförsvars- pliktiga, som årligen beräknas fullgöra ut- bildning. Flertalet är gifta eller samman- boende (70— 80 %) och försörjningsskyldiga mot, genomsnittligt sett, mindre än ett barn. Nästan alla är anställda eller egna företagare. Den genomsnittliga inkomsten uppgår till omkring eller mer än 3 000 kr/mån. Ungefär 10 å 20 % tordexdock ha inkomst överstigan- de 4 000 kr/mån.

Det kan antagas att mer än 40 % av samtliga civilförsvarspliktiga har maka (motsv.), som uppbär inkomst av tjänst eller rörelse med belopp som varierar ungefär mellan 200 kr och 4 000 kr/månad.

Mediankostnaden per månad för de RU— värnpliktigas hyror (motsv.) ligger i kost- nadsintervallet 201—400 kr. Då det gäller de civilförsvarspliktiga bör man räkna med

minst 500 kr/mån. som en normal genom- snittlig bostadskostnad samt beakta att bo- stadskostnader upp till åtminstone 800 kr/mån. numera är vanliga och att hänsyn även kan behöva tas till högre kostnader.

Om man på grundval av vad ovan fram- förts och antagits söker bedöma hur många civilförsvarspliktiga, som skulle kunna kom- ma ifråga för erhållande av daglönetillägg, samt under vilka förhållanden och med vilka belopp dylikt tillägg kan tänkas utgå, har UFV — som här erinrar om att uppgifternai ovannämnda MPI-undersökning härrör från hösten 1971 — kommit fram till följande.

Till grund för UFV beräkningar rörande sökandefrekvens ligger det för tiden fram till den 1 juli 1976 beräknade årliga antalet utbildade yngre respektive äldre civilförsvars- pliktiga i de olika daglönegrupperna samt totalt antal utbildningsdagar per år (avser tid före den 1 juli 197 6). Detta framgår av tabell 8: 7.

I daglönegrupperna III och IV (70 resp. 80 kr/dag) finns, som tabellen 8: 7 utvisar, årligen (1 161 + 279 =) 1 440 civilförsvars- pliktiga. Av dessa torde mer än hälften inte ha behov av daglönetillägg redan av det skälet, att makan/maken uppbär egen arbets- inkomst om 500 kr/mån eller däröver. Bland den andra hälften av nu ifrågavarande civil- försvarspliktiga torde det finnas ytterst få vars familje- och bostadsförhållanden är så- dana att rätt till daglönetillägg föreligger. Av tabell 8: 6 kan också utläsas, att så gott som alla de civilförsvarspliktiga, vilka uppbär daglön med 70 eller 80 kr normalt inte kommer att erhålla daglönetillägg. Sålunda kommer den som uppbär daglön med 70 kr endast för det fall vederbörande har maka/ make och fyra barn samt en bostadskostnad överstigande 500 kr/mån. att kunna komma i åtnjutande av sagda daglönetillägg. Den som har daglön om 80 kr och är försörjnings— skyldig mot hustru och fyra barn måste ha mer än 800 kr/mån. i bostadskostnad för att bli bidragsberättigad. På grund av nu nämnda förhållanden är det inte orealistiskt att anta, att det blir ytterst få civilförsvarspliktiga tillhörande daglönegrupp III och IV (70

Tabell 8: 7 Yngre och äldre civilförsvarspliktiga m. rn.

Daglön Antal civilförsvarspliktiga Totalt antal utbild- _ ___—_ ningsdagar/år Grupp Kr yngre (30%) äldre (70%) Summa I 50 3169 7 393 10 562 49 875 11 60 1152 2 689 3 841 37 245 111 70 348 813 1161 22 059 IV 80 84 195 279 7 075 Summa 4 753 11090 15 843 116 254

resp. 80 kr/dag), som behöver daglönetillägg.

Med en daglön om 50 resp. 60 kr (grupp 1 resp. 11) inträder naturligtvis rätt till daglöne- tillägg vid lägre bostadskostnader än i ovan exemplifierade fall. Var gränsen för erhållan- de av daglönetillägg går är helt beroende på familjens storlek. En civilförsvarspliktig med 50 kr i daglön, som har hustru och tre barn, får bara sin bostadskostnad täckt intill 140 kr/mån. med daglönen. Om han har högre bostadskostnad _ vilket i allmänhet torde vara fallet — måste överskjutande del täckas med daglönetillägg. Om sistnämnda civilför- svarspliktige har fyra barn måste sådant tillägg utgå dels för hela bostadskostnaden, dels med 100 kr/mån. avseende det under- skott, som uppkommer genom att daglönen inte når upp till normerna för socialhjälpens grundbelopp. Det är naturligtvis svårt att beräkna hur många civilförsvarspliktiga, hän- förliga till daglönegrupp I och II, som kan bli berättigade till daglönetillägg. Även för civil- försvarspliktiga tillhörande nu ifrågavarande daglönegrupper synes man emellertid kunna räkna med att upp emot halva antalet faller bort på grund av make/maka-inkomst. Av de till daglönegrupp II hörande skulle i så fall (3 84l:2 =) ca 1 920 personer återstå. För att daglönetillägg skall kunna utgivas till dessa personer fordras dock att vederböran- de är gift (motsv.) och har fler än två barn eller en bostadskostnad överstigande 680 kr/mån. Den tidigare refererade MPI-under- sökningen angående bl.a. den procentuella fördelningen av de RU-värnpliktiga med av- seende på antalet hemmavarande minderåri- ga barn utvisar att 10% av ifrågavarande

värnpliktiga har tre eller fler sådana barn. Som här tidigare framhållits kan man förmo- da att barnantalet bland de civilförsvarsplik- tiga med hänsyn till dessas genomsnittsålder är icke obetydligt lägre än bland de RU-värn- pliktiga. I fråga om daglönegrupp II kan man alltså anta, att det årligen skulle röra sig om ett eller annat 100-tal civilförsvarspliktiga, som på grund av försörjningsskyldighet och/ eller hög bostadskostnad skulle kunna kom- ma i åtnjutande av daglönetillägg.

I daglönegrupp I ingår 10 562 civilför- svarspliktiga. Om man gör samma halvering på grund av make/maka-inkomster som ovan .orts beträffande de tre högre daglöne- grupperna återstår alltså ungefär 5 300 per- soner. I grupp I torde behov av daglöne- tillägg i vissa fall uppkomma redan i familjer med två barn. Enligt ovan nämnda MPI- undersökning har 37 % av de RU-värnplikti— ga mer än ett barn och 27 % två barn. Under hänvisning till vad här ovan tidigare sagts synes det vara ett rimligt antagande att omkring 25 % av de civilförsvarspliktiga är försörjningsskyldiga mot två eller flera barn. Om antagandet är riktigt skulle det betyda att årligen ungefär 1 300 av här ifrågavaran- de civilförsvarspliktiga tillhörande daglöne- grupp I har sådan försörjningsskyldighet.

Under hänvisning till vad ovan anförts skulle det alltså sammanlagt i samtliga daglö- negrupper I—IV röra sig om ungefär 1 500 civilförsvarspliktiga, som årligen kan beräk- nas behöva daglönetillägg, om sådant införes.

Beträffande kostnaderna för de av UFV här föreslagna förmånerna daglön och daglö- netillägg hänvisas till avsnitt 8.1.4.

UFV har enligt sina direktiv att överväga även förmånssystemets samordning med skattelagstiftningen.

Nu gällande civilförsvarsförmåner utgör i allt väsentligt icke skattepliktig inkomst. Anvisningarna till 325 kommunalskattela- gen föreskriver att förmåner vid tjänstgöring enligt Civilförsvarslagens 12 å i form av penningbidrag, premier, civilförsvarspenning, naturaförmåner samt familjebidrag utom nä- ringsbidrag inte räknas som skattepliktig inkomst. Skattepliktig inkomst är förutom näringsbidrag endast tilläggsersättning vid flygtjänstgöring.

Den nuvarande skattefriheten för förmå- nerna till yngre civilförsvarspliktiga — liksom värnpliktiga m.fl. — torde bl.a. samman- hänga med att beloppen har varit så lågt satta att de understiger eller ungefär motsva- rar existensminimum och därför inte tål någon beskattning. I fråga om kontantersätt- ningarna till äldre civilförsvarspliktiga ligger nivån som regel över normalbelopp för exi- stensminimum men eftersom civilförsvars- penningen är kopplad till sjukförsäkringslag— stiftningen, vars förmåner hittills utgjort skattefria inkomster, har skattefrihet ansetts böra gälla även för civilförsvarspenningen.

Tabell 8: 8 utvisar vad de föreslagna skat- tefria civilförsvarsförmånerna (daglön och naturaförmån i form av fri kost) ungefär motsvarar i beskattad arbetsinkomst. Natura- förmånen fri kost har värderats enligt 1973 års skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt och vid skatteberäkningen har tabell 24, kolumn 2, använts. Om beskattning

införs måste anslaget till de civilförsvars- pliktigas förmåner uppräknas med ca 2,5—3 mkr/år. Om dagspenningen görs skattepliktig förutsätts självfallet att den räknas upp så att den generellt sett ger ungefär samma nettoer- sättning.

Man kan skilja på förmåner som utgör en rent tillfällig inkomstutfyllnad och sådana som utgör en varaktig inkomstutfyllnad. Beträffande det senare slaget av inkomster kan det anses mera följdriktigt att de be- handlas som egentliga arbetsinkomster och sålunda beskattas, medan skattefrihet för det förstnämnda inkomstslaget ligger mer nära till hands. Förmånerna vid civilförsvarsut- bildning är att betrakta som ren tillfällig inkomstutfyllnad.

Av betydelse för bedömningen av ifråga- varande förmåners skatterättsliga ställning är de förestående förändringarna av vissa social- försäkringsförmåners skattefrihet. 1973 års vårriksdag har beslutat (prop. 1973:49) att förmåner vid sjukdom, barns födelse, arbets- löshet och arbetsmarknadsutbildning skall utgöra skattepliktig inkomst fr.o.m. den 1 januari 1974. I fråga om ersättning vid sjukdom beskattas sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring, lagen om yrkesskade- försäkring samt närstående ersättningssys- tem, bl.a. militärersättningsförordningen och förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Undantag från skatteplikten görs för sjukpenning för hemmamakar och förmåner vid sjukdom om de grundas på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr/år. Ersättning vid arbetslöshet som beskattas är dagspenning från arbetslöshetsförsäkringen

Tabell 8: 8 Omräkning av föreslagen daglön och fri kost till skattepliktig inkomst

Daglönen Värdet av Summa Motsvarar skattepliktig fri kost arbetsinkomst om ungefär

kr/dag kr/mån. kr/mån. kr/mån. kr/mån. kr/dag

50 1500 270 1770 2 600 87 60 1800 270 2070 3 330 111 70 2100 270 2 370 4 200 140 80 2 400 270 2 670 4 930 165

och kontant arbetsmarknadsstöd. Ersätt- ningar vid arbetsmarknadsutbildning som görs skattepliktiga är grundbidrag, hyresbi- drag på hemorten och barntillägg. Riksdagen har i samband härmed även beslutat (prop. 1973:46) om omkonstruktion av sjukpen- ningförsäkringen m. fl. förmåner (se avsnitt 7.2).

Övergång till beskattning av ovan nämnda förmåner innebär såsom föredragande de- partementschef framhåller (prop. 1973:49) ett viktigt steg i riktning mot en bättre samordning och därmed större rättvisa inom hela det system för trygghets- och fördel- ningspolitik som skatte-, bidrags- och social- försäkringssystemet utgör.

Syftet med införande av skatteplikt är bl. a. att sjukpenningen skall bli mer jämför- bar med sjuklön och att förmånerna i fråga på ett enkelt sätt görs pensionsgrundande för ATP. Införandet av skatteplikt samman- hänger även med att nuvarande skattefrihet för nämnda förmåner försvårat en riktig anpassning av dessa till det inkomstbortfall som skall ersättas. Skattefriheten ger upphov till överkompensationer därigenom att den förmånsberättigade i sinom tid får en skatte- återbäring, som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalat in på sin skattepliktiga inkomst. För långtidssjukfall uppkommer dock inte denna effekt. De aktuella ersättningarna påverkar även den taxerade inkomsten vilken i olika samman- hang används som underlag för bedömningen av rätten till vissa inkomstprövade bidrag och förmåner. Prövningen kommer i dessa fall att i fortsättningen ske mot inkomstupp- gifter som bättre belyser faktiska inkomst- nivåer.

Det kan hävdas att om de grundläggande socialförsäkringsförmånerna görs om till skattepliktig inkomst bör civilförsvarsför- månerna i likformighetens intresse också göras skattepliktiga. Av väsentlig betydelse är dock i vad mån de fördelar som står att vinna på skattebeläggande av socialförsäk- ringsförmånerna är tillämpliga även på det av UFV föreslagna förmånssystemet. Utbild- ningen i civilförsvarstjänst utgör normalt en

engångsföreteelse och begränsas till en längd av någon eller några veckor. Härav följer att även om förmånerna skattebeläggs kan de inte få någon nämnvärd betydelse som pen- sionsgrundande för ATP eller i någon mera påtaglig grad förändra den skattepliktiga inkomsten vid slutskatteberäkningen. En för- del med införande av skatteplikt är dock att civilförsvarslönen därigenom får en viss — om än begränsad - fördelningspolitisk effekt.

Fördelar med beskattning måste då vägas mot nackdelar i form av det administrativa merarbete, som handhavandet av den skatte- pliktiga ersättningen för med sig. Här avses infordrande av uppgifter om tillämplig skat- tekolumn, verkställande av källskatteavdrag, inbetalning av skattebelopp, lämnande av kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheter- na och till den civilförsvarspliktige. Om civilförsvarsförmånerna skall börja beskattas, så kan man för att underlätta administratio- nen undanta förmånema från preliminärbe- skattning, i likhet med exempelvis familje- bidragen före 1962. Om en sådan ordning genomfördes skulle de civilförsvarspliktiga under själva tjänstgöringen eller i anslutning till dennas upphörande erhålla ett bruttobe- lopp av sådan storleksordning (se tabell 8: 8), att det i flertalet fall knappast vore rimligt — vid jämförelse med vanliga arbets- tagares inkomster — att dessutom utge tilläggsersättning i form av föreslaget daglö- netillägg. Denna bidragsform borde då 510- pas, vilket skulle innebära viss administrativ förenkling men samtidigt vara till nackdel för dem som eljest skulle vara berättigade till tillägget (den totala nettoersättningen blir lägre).

Även om preliminärskatteavdrag inte sker, bedömer UFV att den kvarstående nödvändi- ga administrationen innebär nackdelar som inte uppvägs av de begränsade fördelarna med skatteplikt. UFV är mot bakgrund av det ovan anförda inte beredd att nu förorda införande av skatteplikt för det föreslagna ersättningssystemet vid civilförsvarstjänstgö- ring. Bara om skattefriheten upphävs för de värnpliktigas grundförmåner bör motsvaran-

de omläggning övervägas för civilförsvarslö- nen.

8.l.3 Värdebeständighet

Begreppet värdesäkring kan avse en anknyt- ning till antingen prisutvecklingen eller den allmänna standardutvecklingen. Utgångs- punkt för beräkningen är i förstnämnda avseende förändringar i konsumentprisindex och i sistnämnda hänseende den avtalade löneutvecklingen för olika yrkeskategorier.

För bedömning av frågan om civilförsvars- lönens värdesäkring kan det vara av visst intresse att undersöka hur de kontanta civil- försvarsförmånerna enligt nuvarande system har följt aktuella pris- och löneförändringar under de senaste fyra åren. Resultatet av UFV beräkningar framgår av tabell 8: 9. Det bör påpekas att tabell 8:9 inte uttrycker nivåskillnader i absoluta tal beträffande lö- nerna för angivna kategorier.

Tabellen 8: 9 visar uttryckt i % för perio- den 1968—1972:

Kol 2 löneutvecklingen per kalenderår för vuxna arbetare inom egentlig industri med utgångspunkt från total genomsnittlig tim- förtjänst oavsett ordinarie veckoarbetstidens längd,

Kol 3 avtalad löneutveckling per kalender- år för tjänstemän inom statlig och statsun- derstödd verksamhet i vad avser generellt tillägg och B-lista,

Kol 4 den faktiska genomsnittliga dags- kostnaden per budgetår för penningersätt-

ningar (civilförsvarspenning, penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie) och familje- bidrag till civilförsvarspliktig personal (an- slagspost 1 och 4 i anslag N3 Avlöningar till civilförsvarspliktiga rn. m.),

Kol 5 konsumentprisindex (totalindex) avseende index ijuni respektive år.

Av intresse att konstatera är främst att under perioden 1968/72 ökade den genom- snittliga dagskostnaden för kontantförmå- nerna till civilförsvarspliktiga med 57 % me- dan konsumentprisindex för samma period steg med endast 22 %. För ett av åren, nämligen budgetåret 1970/71, steg dock civilförsvarsförmånernas genomsnittliga dags- kostnad procentuellt mindre än konsument- prisindex. Denna utveckling —- uttryckt i absoluta tal — belyses även av tabell 8: 10.

Tabell 8:10 Genomsnittlig dagskostnad för kontanta civilförsvarsförmåner 1967—1972. Kr/dag

Budgetår Faktisk genom- Genomsnittlig dags- snittlig dags- kostnad motiverad kostnad av prisutvecklingen

1967/68 29:22 —

1968/69 33:14 29:89 1969/70 39:69 32:07 1970/71 41:15 34:11 1971/72 49:52 36:42 1972/73 57:15 39:00

Civilförsvarsförmånernas dagskostnad un- der perioden 1968/72 steg också procen-

Tabell 8:9Utvecklingen av löner för vissa arbetstagare, genomsnittlig dagskostnad för kontanta civilförsvarsförmåner och av konsumentprisindex. Anges i %.

År Löner för arbe— Löner för stats- Civilförsvars- Konsument- tare inom egent- tjänstemän förmåner prisindex lig industri

Kol l1 2 3 4 5

1969 8,7 2,6 13,4 2,3 1970 11,2 4,2 19,8 7,2 1971 10,2 8,3 3,7 6,3 1972 10,0 5,1 20,4 6,3

Summa 40,1 20,2 57 3 22,1

' Avser betr. kol. 4 budgetåret 1968/69, 1969/70 osv.

Tabell 8: ]] Procentuell fördelning på sjuk- penningklasser 1967 och 1972 för äldre civilförsvarspliktiga

Sjukpenningklass 1967 1972

nr % %

2— 7 2 2 8—10 3 1 11—13 12 3 14—16 41 5 17—19 21 36 20—21 21 53

tuellt sett mer än de avtalade lönerna för industriarbetama inom egentlig industri och för statstjänstemän. Orsaken till ovan nämn- da förhållande kan i vart fall delvis antas vara att finna i civilförsvarspenningens konstruk- tion och förändringar i inkomstsammansätt- ningen hos de civilförsvarspliktiga. Detta antagande bestyrkes av dels tabell 8: 11, som visar de procentuella förändringarna mellan 1967 och 1972 ifråga om de civilförsvars- pliktigas fördelning på sjukpenningklasser enligt lagen om allmän försäkring, vilka bestämmer civilförsvarspenningens storlek, och dels av tabell 8:12, som belyser real- värdeutvecklingen av penningbidraget för civilförsvarspliktiga 1967 — januari 1973.

Tabell 8: 11, som grundar sig på undersök- ningar utförda av civilförsvarsstyrelsen och statistiska centralbyrån, visar bl.a. att år 1967 tillhörde 42% sjukpenningklasserna 17—21. 1972 hade denna andel ökat till 89 %. En påtaglig ”löneglidning” synes ha skett.

Enligt tabell 8: 12 har sålunda penningbi- dragets realvärde under perioden juli 1967 — januari 1973 sjunkit för samtliga kategorier av yngre civilförsvarspliktiga. Realvärde- minskningen är lägst för meniga (5 %) och högst för kårchefer m.fl. i grupp 8 (22 %). Det bör påpekas att den av 1973 års riksdag beslutade höjningen av penningbidraget med 1 kr/dag fr. o. m. den 1 juli 1973 härvid inte har beaktats.

Sammanfattningsvis kan konstateras att anslagen för de civilförsvarspliktigas kontant- förmåner under åren 1968—1972 totalt stigit avsevärt mer än konsumentprisindex i % räknat samtidigt som penningbidraget till yngre civilförsvarspliktiga har undergått en realvärdeförsämring. Liknande tendens fram- träder för familjepenningen till yngre civil- försvarspliktiga (vilken dock kompenseras genom dennas höjning den 1 juli 1973.) Detta motsatsförhållande sammanhänger hu- vudsakligen med konstruktion. Betydande icke avsedda värde- mässiga förskjutningar mellan de olika kon- tantförmånerna har därmed skett. Med det förslag till ett enhetligt civilförsvarslöne- system som UFV framlägger elimineras ris-

civilfö rsvarspenningens

ken för sådana värdemässiga förskjutningar.

Det av UFV föreslagna daglönetillägget innebär en viss värdesäkring av civilförsvars- lönen. Daglönetilläggets storlek skall mot- svara skillnaden mellan aktuell daglön och vad som skulle ha utgått i socialhjälp. Efter- som socialhjälpens grundbelopp är indexreg-

Tabell 8: 12 Realvärdeutvecklingen av penningbidraget för yngre civilförsvarspliktiga 1967 — januari 19731 . Kr/dag och %

Personalgrupp Belopp Belopp Belopp motiverat Realvärdeförsämring enl. SFS juli 1967 januari 1973 av prisutveckling januari 1973 1972: 342 t.o.m.januari 1973

Kr/dag Kr/dag Kr/dag Kr/dag %

l 8:— 10:- 10:54 0:54 5 2 10:- 12:- 13:18 1:18 10 3 11:50 13:50 15:15 1:65 12 4 12:75 14:75 16:80 2:05 14 5 14:25 16:25 18:77 2:52 15 6 17:50 19:50 23:06 3:56 18 7 21:- 23:- 27:67 4:67 20 8 25:50 27:50 33:60 6:10 22

* Konsumentprisindex 1967= 211 och januari 1973 = 278.

lerat genom anknytning till basbeloppet erhålls således en viss värdesäkring av den föreslagna civilförsvarslönen.

Om även daglönen indexregleras erhålles en dubbel värdesäkring. Daglönens grundbe- lopp (grupp 1) skulle i så fall lämpligen kunna fastställas till för år räknat två och en halv gånger basbeloppet vid tjänstgörings- årets ingång. Med utgångspunkt i basbelop- pet för januari 1973 skulle detta efter avrundning motsvara ca 50 kr/dag, vilket är det belopp UFV föreslår (7 300 x 2,5 = 18 2502365 = SO:—). Samma regel om två och en halv gånger basbeloppet finns i bl. a. bestämmelserna om beräkning av årlig ar- betsförtjänst enligt militärersättningsförord- ningen. Daglönebeloppen i grupperna II—IV bör bestämmas så att den ursprungliga relationen till grundbeloppet bibehålls. Här- vid bör beaktas att den del av daglönen, som ligger över 50 kr, delvis har samma syfte som nuvarande premieersättningar. Kostnaden för en koppling av daglönen till basbeloppet kan för 1973 uppskattas till ungefär 350 000 kr.

UFV har i betänkandet Värnpliktsförmå- ner föreslagit att bl. a. dagspenningen och familjepenningen till värnpliktiga och vapen— fria tjänstepliktiga görs värdebeständiga och knyts till basbeloppet. Det är UFV princi- piella uppfattning att även daglönen till civilförsvarspliktiga bör anknytas till basbe- loppet. Genomförandet därav bör dock sam- ordnas med genomförandet av värdesäkring- en av värnpliktsförmånema. 1 avvaktan på att värnpliktsförmånerna ev. värdesäkras bör därför daglönen till civilförsvarspliktiga utgå med nominellt belopp såsom UFV föreslagit ovan. UFV vill understryka angelägenheten av att daglönens storlek, så länge den inte är automatiskt värdesäkrad, regelbundet om- prövas med hänsyn till prisutvecklingen. I annat fall kan den konsekvensen uppstå att andelen berättigade till daglönetillägg blir avsevärt större än vad UFV avsett och tilläggets karaktär av ”säkerhetsventil” bort- faller. UFV anser det även vara rimligt att de civilförsvarspliktiga tilldelas en skälig andel av den allmänna standardstegringen och att

detta beaktas vid kommande överväganden om daglönens storlek.

8.1.4 Kostnadsberäkning m. m.

Kostnaderna för daglön och daglönetillägg enligt UFV här framlagda förslag har beräk- nats på följande sätt.

Daglön vid utbildning

UFV har gjort en sammanställning av vissa av de i avsnitt 8.1.1 redovisade uppgifterna angående antalet utbildningsdagar m. m. en- ligt civilförsvarsstyrelsens programplan för budgetåren 1974/75 — 1978/79. På grundval av dessa uppgifter har i tabell 8: 12 respekti- ve 8: 13 framräknats den årliga kostnaden enligt UFV förslag för daglönen till de civilförsvarspliktiga avseende tiden före res- pektive efter den I juli 1976. Såsom synes av tabellerna uppgår den årliga kostnaden till ca 6,84 mkr respektive ca 9,96 mkr. Det bör observeras att nu angivna kostnader endast avser utbildning.

Tabell 8:12 Årlig kostnad för daglön före den 1 juli 1976

Daglön Antal Totalt Total personer antal kostnad som ut- utbild- för dag- bildas/år nings- lön/år grupp kr dagar/år kr

I 50 10 562 49 875 2 493 750 11 60 3 841 37 245 2 234 700 111 70 1 161 22 059 1544130 IV 80 279 7 075 566 000

Summa 15 843 116 254 6 838 580

Tabell 8: 13 Årlig kostnad för daglön efter den ljuli 1976

Daglön Antal Totalt Total personer antal kostnad som ut- utbild- för dag- bildas/år nings- lön/år grupp kr dagar/år kr

I 50 4 925 31272 1563 600 11 60 4 728 50 384 3 023 040 111 70 3 290 62159 4 351130 IV 80 510 12 805 1 024 400

Summa 13 453 156 620 9 962170 SOU 1973: 40

Den genomsnittliga dagskostnaden för daglönen blir för tid före den 1 juli 1976 58:82 kr och för tid därefter 63:61 kr.

Daglönetillägg vid utbildning

1 avsnitt 8.1.1 har vissa beräkningar gjorts angående hur många civilförsvarspliktiga, som kan antas bli berättigade till daglöne- tillägg om UFV förslag vinner bifall, samt med vilka belopp dylikt tillägg i så fall kan beräknas utgå. Där har på anförda skäl konstaterats att det blir ytterst få civilför— svarspliktiga tillhörande daglönegrupp III och IV, som kan ifrågakomma för daglöne- tillägg. Vid kostnadsberäkningar torde man kunna bortse från dessa. För daglönegrupp II har UFV antagit att det skulle röra sig om

bostadskostnaden till den del daglönen inte förslår härför.

Kostnaden för daglönetillägg till de civil- försvarspliktiga kan sålunda årligen beräknas uppgå till belopp som anges i tabell 8: 14. Uppgifterna i denna avser närmast förhållan- dena för tid före den 1 juli 1976. Efter sagda tidpunkt ökar det årliga totala antalet ut- bildningsdagar visserligen enligt civilförsvars- styrelsens förslag, men detta för inte med sig något ökat behov av daglönetillägg, eftersom behovet av sådant tillägg nästan helt endast återfinns inom daglönegrupperna I och 11 och sammantaget för dessa två grupper stiger inte antalet utbildningsdagar utan tvärtom sjunker. Som framgår av tabel- lerna 8: 12 respektive 8: 13 uppgår nämligen antalet utbildningsdagar för grupp I och 11

ett eller annat 100-tal civilförsvarspliktiga, före den 1 juli 1976 till (49 875 + 37 245 =) som på grund av försörjningsskyldighet och/ eller hög bostadskostnad skulle vara i behov av daglönetillägg. UFV anser att antalet bör kunna anges till 200. I fråga om daglöne- grupp I har UFV kommit fram till att årligen ungefär 1 300 civilförsvarspliktiga har sådan försörjningsskyldighet och bostadskostnad att vederbörande blir berättigade till daglö- netillägg.

De årliga kostnaderna för daglönetillägg till ovan berörda civilförsvarspliktiga har beräknats enligt följande. De till daglöne- grupp 11 hörande 200 civilförsvarspliktiga kan antas genomsnittligen behöva 10 kr/dag i daglönetillägg och tillägget till de 1 300, som antagits kommer att återfinnas i grupp 1, har beräknats uppgå till 20 kr/dag. Nu nämnda genomsnittliga dagsbelopp, 10 resp. 20 kr, bör kunna täcka både kostnaderna för försörjningen av vederbörandes anhöriga och

Tabell 8:14 Kostnaden för daglönetillägg

87 120 och därefter till (31 272 + 50 384 =) 81 656. Sannolikt blir — vid i övrigt oföränd- rade förhållanden — kostnaderna för dag- lönetillägg lägre efter den 1 juli 1976, eftersom antalet utbildningsdagar i grupp 1, där det största behovet av daglönetillägg finns, då går ned med 18 600, vilket mot- svarar en besparing som kan beräknas till ungefär 50000 kr/år. Det ökade antalet utbildningsdagar i grupp 11 uppgår till ca 13 000 och för med sig en kostnadsstegring av omkring 9 000 kr. De totala kostnaderna för daglönetilläggen kan alltså beräknas ned- gå med i runt tal 40 000 kr/år efter den 1 juli 1976.

Ovan nämnda beräkningar bygger delvis på antaganden. Till civilförsvarspliktiga med många barn och/eller speciellt hög bostads- kostnad — enstaka sådana fall återfinns förmodligen i alla fyra daglönegrupperna —

Daglöne- Beräknat antal Utbildningstid Totalt antal Dagskostnad Total kostnad grupp cfp. berättiga- i dagar utbildnings— kr kr/år de till daglöne- dagar tillägg I 1 300 5 6 500 20 130 000 11 200 12 2 400 10 24 000 Summa 154 000 kr/år SOU 1973:40 121

har här särskild hänsyn inte tagits vid kost- nadsberäkningarna. Även om man gör detta vid överslagsberäkningarna synes emellertid kostnaderna för daglönetillägget under inga förhållanden kunna uppgå till mer än högst 200 000 kr/år.

De totala årliga kostnaderna under utbild- ning för den av UFV föreslagna kontanta civilförsvarlönen — daglön och daglönetillägg — skulle för tid fram till den 1 juli 1976 sålunda bli följande:

kr/år Daglön vid utbildning 6 838 580 Daglönetillägg vid utbildning 200 000 Summa 7 038 580

I avrundat tal skulle alltså totalkostnaden för daglön och daglönetillägg under utbild- ning uppgå till 7 mkr/år vid oförändrad utbildningsvolym, varav ca 0,9 mkr utgör arbetsgivarnas kostnader för verkskydds- personalens förmåner.

UFV förslag till nytt förmånssystem be- räknas medföra en total årlig kostnadsökning om 0,4 mkr. Härav beräknas kostnadsök- ningen för arbetsgivarna till endast 40 000 kr/år.

Daglön vid övning

1 avsnitt 8.1.1 under rubriken Daglönens belopp, till vilket här hänvisas, har UFV bl. a. uttalat (s. 106) att de civilförsvarsplik— tiga i princip bör erhålla ersättning (daglön) för heldagsövningar, att gruppindelningen inte bör gälla för övningarna samt att rätt till daglönetillägg ej heller bör finnas under sådan tjänstgöring. Vidare har framhållits att UFV av flera skäl, bl.a. osäkerhet hur övningsverksamheten enligt det föreslagna nya utbildningssystemet i praktiken kommer att gestalta sig (exempelvis i hur stor utsträckning kortare kvällsövningar kommer att anordnas o. d.), inte ansett sig böra avge något konkret förslag på visst dagsbelopp. UFV är, som här tidigare framhållits, väl medveten om behovet av ersättning vid

heldagsövningar. Enligt direktiven skall emel- lertid UFV utgå från ungefär nuvarande förmånskostnader. Som nyss visats kommer kostnaderna för daglön och daglönetillägg under utbildning enligt UFV förslag att uppgå till 7 mkr/år. Att inskränka på ersättningen under utbildning till förmån för ersättning under övning är inte möjligt. Eftersom nuvarande kostnader för kontant- förmånerna belöper sig på drygt 6,6 mkr/år saknas således utrymme för förslag om visst belopp för ersättning (daglön) under heldags- övningar.

Behovet av medel för utgivande av ersätt- ning (daglön) under övning är i stort sett en direkt följd av det av civilförsvarsstyrelsen föreslagna nya utbildningssystemet och får anses vara en förutsättning för att detta skall få avsedd effekt. Enligt civilförsvarsstyrel- sens tidigare här omnämnda programplan (tabell 8: ]) beräknas under ett vart av budgetåren 1974/75, 1975/76 och 1976/77 antalet övningsdagar uppgå till 78 800, varav 8 500 för verkskydd. Om alla dessa dagar tas ut som heldagsövningar och ersättningen exempelvis sätts till halvt eller helt belopp av den föreslagna lägsta daglönen under utbild- ning skulle kostnaden komma att uppgå till mellan 2 och 4 mkr/år, vilket skulle medföra en ytterligare kostnadsökning med i runt tal 30—60 % på kontantförmånerna. Den mera exakta siffran blir helt beroende på storleken av det dagsbelopp som fastställes för daglö- nen.

8.1.5 Administration

I avsnitt 3.4.8 har UFV bl. a. redogjort för den nuvarande administrationen av civilför- svarsförmånerna. I sitt betänkinde Värn- pliktsförmåner har UFV föreslagit att den lokala administrationen av familjebidragen flyttas över från de kommunah familjebi- dragsnämnderna till de allmänna försäkrings- kassorna. UFV förslag beträffande daglönen och daglönetillägget innebär, att något spe- ciellt familjesocialt stöd inte erfordras. Om förslagen vinner bifall föreligger iärför inget behov av medverkan vare sig från kommu-

nerna eller från försäkringskassorna och bestämmelserna om familjebidrag till civil- försvarspliktiga i fred kan upphävas. Dag- lönen och daglönetillägget bör enligt UFV uppfattning administreras precis som övriga nuvarande kontanta egentliga civilförsvars- förmåner av vederbörlig civilförsvarsmyndig- het. Det bör åligga civilförsvarsstyrelsen att i egenskap av central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret utfärda de anvisningar rörande daglönen och daglönetillägget som kan befinnas påkallade. Detta gäller framför allt beträffande daglönetillägget, såsom dess beräkning, anknytning till basbeloppet, be— räkningen av det för mat avsedda beloppet etc.

Vidare bör det ankomma på civilförsvars- styrelsen att utfärda föreskrifter för beräk- ning av bostadskostnad (hänsynstagande till bostadstillägg och dylikt). Det är särskilt angeläget med sådana föreskrifter vid beräk- ning av kostnaderna för bostad iegen fastig- het eller lägenhet.

Enligt direktiven bör den utbildande perso— nalen inte mer än nödvändigt belastas med administreringen av förmånssystemet. Kon- struktionen av den föreslagna kontanta civil- försvarsförmånen står enligt UFV uppfatt- ning i detta hänseende i full överensstämmel- se med nämnda princip. Detta gäller även i fråga om förmånerna till verkskyddspersona- len, oberoende av vederbörandes tjänstgö- ringsställe. Föreslaget förmånssystem beräk- nas medge avsevärt förenklad administration för både myndigheter och verkskyddsplikti— ga företag. Ytterligare förenkling erhålls om civilförsvarsmyndighet betalar ut kontanter- sättningar åt även verkskyddspersonalen och att kostnaderna härför regleras i samband med att företagen till civilförsvarsmyndig- heten betalar övriga aktuella kostnader för verkskyddspersonalen. UFV räknar med att — även om ersättning utgår för övning — administreringen av det föreslagna förmåns- systemet inte kräver någon personalförstärk- ning.

8.2 Naturaförmåner och vissa ersättningar m. m.

8.2.1 Naturaförmåner

De civilförsvarspliktiga bör vid sidan av den i det föregående förordade civilförsvarslönen erhålla fri förplägnad, fri inkvartering, fria resor och fri sjukvård enligt i huvudsak nu gällande omfattning och villkor.

I likhet med vad som gäller i fråga om den fria inkvarteringen men till skillnad mot bestämmelserna om fria resor kan fri förpläg- nad och ersättning därför utgå endast för dygn, under vilket minst sju timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring eller annan verksamhet som utgör grund för förmån. Föreskriften tolkas ofta så att vid kvällsöv- ningar skall de civilförsvarspliktiga ej erhålla förplägnad. I den mån sådana kvällsövningar även framdeles kommer att anordnas är det skäligt att viss förplägnad kan tillhandahållas eleverna vid övningarna. Civilförsvarsstyrel- sen bör ha befogenhet att utfärda föreskrif- ter om fri förplägnad i sådana fall om det bedöms erforderligt. Enligt UFV uppfattning bör rätt till ersättning för förplägnad dock ej föreligga vid kvällsövningar.

I fråga om fria resor bör påpekas att den nu gällande föreskriften om att civilförsvars- pliktiga vid tjänstledighet äger åtnjuta en fri resa för varje hel två-månadersperiod av tjänstgöringen i praktiken är tillämplig bara under civilförsvarsberedskap.

8.2.2 Kontantersättningar för vissa natura- förmåner

I den mån civilförsvarspliktig under tjänstgö- ring samt under in- och utryckningsresor inte lämpligen kan tillhandahållas fri förplägnad och/eller fri inkvartering utgår ersättning härför i form av färdkostersättning, förpläg- nadsersättning eller måltidsersättning respek- tive inkvarteringsersättning. Civilförsvarsplik- tig erhåller förplägnadsersättning istället för fri förplägnad när han har tillstånd att själv svara för sin förplägnad samt när han i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom ej befinner sig på den plats där

utbildningen eller övningen äger rum. Mål- tidsersättning skall utgå för varje måltid som den civilförsvarspliktige på grund av tjänst- göringen eller tjänsteresan inte kan erhålla in natura. Ersättningen utgör för närvarande 9 kr för frukost och 18 kr för vardera lunch och middag.

Bestämmelserna för ifrågavarande kon- tantersättningar överensstämmer med de för motsvarande förmåner till värnpliktiga gäl- lande. Eftersom den föreslagna civilförsvars- lönen inte innefattar beräknade kostnader för mat bör rätten till färdkostersättning, förplägnadsersättning och måltidsersättning finnas kvar för civilförsvarspliktiga och utgå enligt de föreskrifter som gäller för värnplik- tiga. UFV har i betänkandet Vämpliktsför- måner föreslagit att sist nämnda förmåner till värnpliktiga skall bibehållas samt att för- plägnadsersättningen räknas upp från 6 till 10 kr/dag.

Bestämmelserna rörande inkvarteringser- sättning m.m. innebär att om civilförsvars- pliktig föredrar att bibehålla egen bostad framför att utnyttja kronans lokaler, kan vederbörlig länsstyrelse eller skolchef till den civilförsvarspliktige utbetala ett kontant hyresbidrag om 50 kr/mån. Bidraget utgår bara under förutsättning dels att den civilför- svarspliktige på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl inte kan inkvarteras i kronan tillhörig lokal, dels ock att den civil- försvarspliktige inte utnyttjar egen bostad för vilken han uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragsförordningen.

I likhet med vad UFV förordat beträffan- de inkvarteringsersättningen till värnpliktiga bör motsvarande ersättning tas bort även för civilförsvarspliktiga med hänsyn dels till att den föreslagna civilförsvarslönen inkluderar bostadskostnaden och dels till att vederbö- rande civilförsvarsmyndighet i övriga fall bör vara skyldig att tillhandahålla bostad i erfor- derlig utsträckning.

Ersättning för nattlogi, som utgår vid fri resa (utom resa till och från valfri ort) om övernattning är nödvändig, bör kvarstå oför- ändrad. Ersättningen utges med belopp som den civilförsvarspliktige styrker sig ha utgivit

för sitt nattlogi, för närvarande dock högst 43 kr/natt. Bestämmelserna torde tillämpasi huvudsak endast vid egentliga tjänsteresor.

Gällande bestämmelser om ersättning för resekostnader föreslås justeras endast så att kravet på tidsvinst för erhållande av ersätt- ning vid anlitande av eget fordon bringas i överensstämmelse med motsvarande bestäm- melse i värnpliktsavlöningskungörelsen vid resa till och från mobiliseringsövning.

Personal som tjänstgör inom civilförsvaret får låna överdragskläder och andra persedlar som kan behövas för tjänstgöringen. Med hänsyn till att den föreslagna lönen avser att täcka kostnader för kläder liksom för tvätt och rengöring föreligger ej skäl att utge ersättning för begagnande av egna persedlar. Härför talar även att tjänstgöringen har kort varaktighet.

8.2.3 Sjukvårdsförmåner

Kungörelsen om avlöning m.m. till civilför- svarspliktiga föreskriver att civilförsvarsplik- tig under tjänstgöring ävensom under färd för inryckning till eller utryckning från tjänstgöring samt under inrycknings- och ut- ryckningsdagar skall beredas fri sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten i den mån så lämpligen kan ske. I vissa fall utgår fri sjukvård även för tid efter utryckning. Den fria sjukvården har samma omfattning som tillkommer värnpliktiga enligt värn- pliktsavlöningskungörelsen.

Civilförsvarspliktig, som är i civilförsvaret inskriven värnpliktig samt annan civilför- svarspliktig i värnpliktsåldern, kan i stället för fri sjukvård erhålla ersättning för skäliga sjukvårdskostnader i den mån dessa översti- ger vad som tillkommer denne isjukvårdser- sättning enligt lagen om allmän försäkring. Sådan särskild gottgörelse för sjukvårdskost- nader har icke ansetts böra tillkomma civil- försvarspliktiga över värnpliktsåldern med hänsyn till de förmåner som de erhåller. Den föreslagna daglönen innefattar ett visst be- lopp för hälsovård.

UFV föreslår att möjlighet till viss ersätt- ning för skäliga sjukvårdskostnader skall fin-

nas. Civilförsvarspliktig som inte är i civilför- svaret inskriven värnpliktig bör dock erhålla ersättning endast för kostnad för läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall. Som framgår av avsnitt 8.312 nedan föreslår UFV att de civilför- svarspliktigas skadeskydd utvidgas bl. a. så, att även sådan på grund av tjänstgöringen ådragen sjukdom som inte är s. k. yrkessjuk- dom eller är orsakad av olycksfall skall vara ersättningsberättigande. Någon ovillkorlig rätt till kostnadsfri sjukvård för sjukdom som inte har orsakssamband med civilför— svarstjänstgöringen anser UFV ej bör införas för civilförsvarspliktiga i allmänhet.

8.2.4 Flygrisktillägg m. m.

Civilförsvarspliktig som deltar i flygning äger vid tjänstgöring för utbildning och övning uppbära flygrisktillägg och särskild ersätt- ning vid olycksfall enligt de bestämmelser om vissa ersättningar som gäller för värnpliktiga vid flygtjänstgöring. Flygrisktillägget utgör 20 kr/dygn, varunder den civilförsvarsplikti- ge beordras delta i flygning. Den särskilda ersättningen vid olycksfall uppgår till 11 kr/dag och utgår om den civilförsvarspliktige under deltagande i flygning drabbas av olycksfall som medför sjukdom eller förlust av arbetsförmåga. Ersättningen utgår under inkallelsetiden och så länge sjukdomen eller arbetsoförmågan varar.

Vad gäller principfrågan synes det UFV riktigt att ersättningen till civilförsvarsplikti- ga vid flygtjänstgöring även framdeles an- knyts till motsvarande ersättningar till väm- pliktiga. Först om ifrågavarande ersättningar tas bort för värnpliktig personal bör en eventuell indragning av dem för civilförsvars- pliktiga övervägas. UFV har i betänkandet Vämpliktsförmåner närmare behandlat de särskilda ersättningar som utgår till värnplik- tiga vid flygtjänstgöring, fallskärmstjänst, sjötjänstgöring, dykeriarbete m.m., vartill här får hänvisas.

Anm: Nu gällande föreskrifter rörande flygrisk- tillägg m. m. är intagna i Kbr. den 18 december 1964, ändrat den 25 mars 1966, den 17 februari 1967 och den 17 januari 1971. Sistnämnda ändring föranleddes av civilförsvarsstyrelsens underdåniga framställning den 14 juni 1968 angående ersätt- ningar till civilförsvarspliktiga vid flygtjänstgöring. Andringen innebar att flygrisktillägget på 20 kr ersatte det tidigare tlygtraktamentet på 18 kr och att den särskilda ersättningen vid olycksfall höjdes från 9:25 till 11 kr/dag. Nämnda Kbr. den 18 december 1964 innehåller även vissa bestämmelser om inkvarteringsersättning m.m. till civilförsvars- pliktiga.

I sin framställning den 14 juni 1968 framhöll civilförsvarsstyrelsen att 1962 års avlöningskungö— relse (1962z619) samt förutnämnda Kbr. den 18 december 1964 syntes böra bli föremål för en mindre omredigering. Sistnämnda fråga har genom chefens för försvarsdepartementet beslut den 7 juni 1971 överlämnats till UFV för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. UFV föreslår att nämnda Kbr. upphävs. Erforderliga föreskrifter rörande flygrisktillägg, inkvartering m.m. kan lämpligen tas in i kungörelsen om förmåner till civilförsvarspliktiga (se bilaga 4 till detta betänkan- de).

8.2.5 Vissa rekommendationer

I konsekvens med den gränsdragning som genom gällande författningar föreligger i för— månshänseende mellan yngre och äldre civil- försvarspliktiga innefattar gällande avtal m.m. om bibehållande av civil arbetsin- komst under civilförsvarstjänstgöring även olika villkor för civilförsvarspliktiga i respek- tive över vämpliktsåldern. Närmare redogö— relse för gällande regler lämnas i avsnitt 3.4.9. Om den av UFV i det föregående föreslagna civilförsvarslönen genomförs, kommer den nuvarande gränsdragningen mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga att bortfalla. Det synes UFV i ett sådant läge följdriktigt att motsvarande samordning sker i fråga om bibehållande av civil arbetsin- komst under tjänstledighet för civilförsvars- tjänstgöring. Det är även önskvärt att i möjli- gaste mån likartade regler i nämnda avseende gäller för statliga och andra befattningshava- re vid fullgörande av civilförsvarsplikt.

I de fall civilförsvarspliktig eller värnplik— tig som är statstjänsteman enligt gällande avtal åtnjuter lön med B-avdrag finns nor- malt inget utrymme för familjebidrag. Ve- derbörande erhåller då i huvudsak endast penningbidrag och naturaförmåner. Den av UFV föreslagna civilförsvarslönen innefattar

generellt familjesocialt stöd. Om den genom— förs torde i vissa fall behovet av bibehållen lön från arbetsgivaren komma att minska. I den mån civilförsvarspliktig — utöver civil- försvarslönen — skulle erhålla t. ex. lön med B—avdrag blev konsekvensen en avsevärd överkompensation. UFV förutsätter att gäl- lande avtal om bibehållande av lön vid civil- försvarstjänstgöring utformas så att sådana konsekvenser om möjligt undviks. Det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler i 19 & AST om löneavdrag för statstjänstemän vid fullgörande av civilförsvarsplikt i och över värnpliktsåldern lämpligen kan ersättas av en regel om exempelvis lön med B-avdrag för- höjt med 120 %. Motsvarande regel gäller för närvarande i fråga om innehavare av vissa offentliga uppdrag. I regel torde föreslagen civilförsvarslön och lön med B-avdrag förhöjt med 120 % ge ett resultat som ungefär mot- svarar vad penningbidrag och lön med B-av- drag ger, vilket värnpliktiga, som är stats- tjänstemän, under repetitionsutbildning nor- malt nu kan erhålla enligt AST. Frågan om anpassning av nämnda avtalsregler till det föreslagna förmånssystemet måste emellertid lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

8.3 Skadeersättningar

8.3.1 Förordningen om ersättning i anled- ning av kroppsskada ådragen under tjänstgö- ring i civilförsvaret

I detta avsnitt redovisas först relevanta diffe- renser i reglerna för skadeersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret jml. förord- ningen om ersättning i anledning av kropps- skada ådragen under tjänstgöring i civilför- svaret (1954z249 med ändringar) — här förkortad till CEF — respektive under mili- tärtjänstgöring jml. militärersättningsförord- ningen (19502261 med ändr. och tillämp- ningsföreskrifter). Militärersättningsförord- ningen — här förkortad till MEF — gäller både värnpliktiga och frivilliga. Mot bak- grund av denna redovisning lämnar UFV

därefter vissa förslag rörande skadeskyddet för de civilförsvarspliktiga.

8.3.1.1 Jämförelse av skadeskyddet för civil- försvarspliktiga och värnpliktiga

Ersättningsberättigande skada CEF :

1 Skada till följd av olycksfall. 2 Skada som eljest orsakats av arbetet och framkal- lats genom inverkan av ämne eller strålande energi. 3 Vissa i särskild kungörelse specificerade skador som annorledes än genom olycksfall orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ensi- diga, ovanliga eller ovanligt ansträngande rörel- ser, av fortgående, upprepat eller ovanligt tryck, av skakningar eller vibrationer från maskiner eller verktyg eller av buller eller smitta.

Solsting, värmeslag, förfrysning, inflam— mation i arbetsvalk samt skada genom meka- nisk inverkan under högst några få dagar anses städse ha uppkommit genom olycks- fall.

MEF :

! Skada till följd av olycksfall. 2 På annat sätt ådragen sjukdom.

Skillnaden mellan CEF och MEF är sålun- da närmast den att den förra täcker olycks- fallsskada och vissa specificerade sjukdomar medan den senare dessutom gäller sjukdomar som ådragits i annat sammanhang.

Skadeskyddets avgränsning i rummet CEF:

1 Under deltagande i tjänstgöring (utbildning och övning) inom civilförsvaret. 2 Olycksfall vid vistelse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen, såframt färden föranledes av och står i nära samband med tjänstgöringen.

Såsom tjänstgöring i civilförsvaret anses även inställelse för inskrivning i civilförsva- ret.

... Under deltagande i militärtjänstgöring. 2 Under tid då vederbörande eljest på grund av tjänstgöringen uppehållit sig inom kasernområ- de, fartyg eller annan förläggningsplats. 3 I nära samband med tjänstgöringen lovligen uppehållit sig på allmän plats inom tjänstgörings- orten eller den omgivning därav, där värnpliktiga vanligen vistas under fritid. 4 Då han färdats till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts av och stått i nära samband antingen med tjänstgöringen eller med permis- sion eller annan ledighet. I fråga om färd till eller från tjänstgöringen skall med permission likstäl- las fritid, varunder vederbörande ägt rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgörings- orten.

Med militärtjänstgöring jämställs av myn- dighet kontrollerad frivillig utbildning till gagn för totalförsvaret samt inskrivningsför- rättning och viss antagningsprövning. Beträf- fande villkoren för rätt till särskild sjukpen- ning se nedan under rubriken Ersättningar.

Jämförelsen visar att enligt CEF ersätts inte skada som anges under MEF punkt 3. MEF punkt 4 gäller endast delvis ifråga om civilförsvarspliktiga.

Beräkning av årlig arbetsförtjänst

CEF :

Med årlig arbetsförtjänst avses enligt huvud- regeln det belopp, vartill försäkrads inkomst av förvärvsarbete utan hänsyn till övergå- ende sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan särskild omständighet,vid tid då skada inträffar kan antas uppgå för år räknat. Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad att utföra förvärvsarbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushållsar- bete likställas med förvärvsarbete. Värdet av hushållsarbete i hemmet samt inkomst av förvärvsarbete för egen räkning må ej beräk- nas högre än som motsvarar i orten gängse avlöning för liknande arbete för annans räk- ning.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten inte till 1800 kr, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänst- en ett belopp motsvarande fem gånger basbe-

loppet vid skadeårets ingång, tages överskju- tande belopp inte i beräkning.

MEF:

Den skadades årliga arbetsförtjänst beräknas på samma sätt som enligt ovan, dvs. enligt de regler som anges i 9 5 lagen om yrkesskade- försäkring. För den som ådragit sig skadan under vämpliktstjänstgöring skall den årliga arbetsförtjänsten dock inte beräknas till låg- re belopp än ett belopp motsvarande två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Detsamma gäller beträffande hem— värnpersonal, då fråga är om ersättning för tid efter det den skadade fyllt 20 år eller om livränta till efterlevande.

Karenstid och samordningstid CEF:

Ersättning till den skadade utgår fr. o. m. den dag skadan inträffade. Såvitt angår tiden före utgången av samordningstiden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring bestäms er- sättningen likaså enligt de grunder som jml. nämnda lag skall tillämpas vid bestämmande av ersättning för tiden därefter. Sjukpenning utges dock inte för den dag skadan inträffa- de och för de därpå följande två dagarna under förutsättning att skadan under dag därefter medför förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst hälften. Den allmänna sjukförsäkringen ger dock ersättning för de två dagarna då sjuk- penning inte utgår enligt CEF om den civilförsvarspliktige är försäkrad.

MEF:

Någon samordningstid gäller inte heller en- ligt MEF. Sjukpenning, egenlivränta eller vårdbidrag utgår inte till värnpliktiga eller frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen varar. (Under denna tid utgår i stället sedvan- liga värnpliktsförmåner). Sjukpenning utgår först om sjukdomen varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, varvid den utgår

fr.o.m. dagen efter sistnämnda dag, under förutsättning att inte tjänstgöringen pågår.

Ersättningar

Ersättning utgår enligt CEF och MEF dels vid sjukdom i form av sjukersättning (sjuk- penning och ersättning för sjukvårdskost- nad), dels vid invaliditet i form av livränta och dels vid dödsfall i form av livräntor till efterlevande och begravningshjälp. De mate- riella ersättningsreglerna i CEF och MEF överensstämmer med ett par undantag. En- ligt MEF utgår sålunda även ersättning för nödiga utgifter för läkarintyg, som behövs för att bestämma ersättning enligt förord- ningen eller för prövning om ersättning skall utgå.

En betydelsefull skillnad finns dock ge- nom den särskilda sjukpenningen enligt MEF, till vilken någon motsvarighet inte finns i CEF. MEF föreskriver att om värn- pliktig under grundutbildning (eller motsv.) eller under repetitionsutbildning i direkt an- slutning till grundutbildning ådragit sig sjuk- dom som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men som inte berättigar till ersätt- ning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådragit sig sjuk- domen under utryckningsmånaden eller må- naden närmast efter denna. Den särskilda sjukpenningen utgår med belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän försäkring, om placering i sjukpenningklass grundats på en årlig arbetsförtjänst av två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Den särskilda sjukpenningen har tillkommit därför att de värnpliktiga eljest ofta skulle stå utan ett fullgott sjukpenningskydd efter utryckningen.

8.3.l.2 Utvidgning av skadeskyddet för ci- vilförsvarspliktiga

Sjukdomar i allmänhet som ådrages under civilförsvarstjänstgöring bör enligt UFV upp— fattning vara ersättningsgilla även om de inte

orsakats av olycksfall eller är sådan yrkes- sjukdom som avses i lagen om yrkesskadeför- säkring. Det synes därvid lämpligt att regler- na i MEF ifråga om presumtion (bevisre- geln) tillämpas för ifrågavarande sjukdomar.

Vad gäller Skadeskyddets avgränsning i rummet synes det även vara möjligt och lämpligt att tillämpa de regler som finnsi MEF. UFV är dock medveten om att MEF regler ifråga om Skadeskyddets territoriella giltighet behöver preciseras och modernise- ras.

Som redovisats i sammanställningen ovan innehåller MEF den garantiregeln att den årliga arbetsförtjänsten inte får räknas till lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Garanti- regeln har stor betydelse för värnpliktiga men för civilförsvarspliktiga torde en sådan motsvarande regel relativt sällan bli tillämp— lig. De allra flesta av dessa har förvärvsin- komster som uppgår till högre belopp än 18 250 kr/år (= 2,5 x 7 300:—) som utgör lägsta gräns för 1973. Undantag kan gälla för hushållsarbetande kvinnor, men för dessa finns redan en särskild garantiregel. Något hinder mot att tillämpa garantiregeln om två och en halv gånger basbeloppet vid beräk- ning av den årliga arbetsförtjänsten för civil- försvarspliktiga torde dock inte föreligga. UFV är för sin del närmast benägen förorda att sagda regel införs jämväl för de civilför- svarspliktiga.

Det synes inte finnas skäl att bibehålla den nuvarande rätten enligt 1954 års förord- ning för civilförsvarspliktiga att erhålla ska- deersättning före tjänstgöringens avslutande. En övergång till MEF regler om när ersätt- ning skall börja utgå bedöms vara möjlig.

I fråga om de olika ersättningsformerna bedöms i huvudsak oförändrade regler böra gälla. Något egentligt behov av att införa den särskilda sjukpenningen som gäller för väm- pliktiga även på civilförsvarspliktiga förelig- ger inte. Jämförelse med värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning enligt väm- pliktslagen talar också för att den särskilda sjukpenningen inte utvidgas till att omfatta civilförsvarspliktiga.

Ovan förordade förändringar av de civil- försvarspliktigas skadeskydd bör inte omfat- ta de befälsanställda. Den gällande förord- ningen om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under tjänstgöring i civilför- svaret, är tillämplig på envar som under tjänstgöring i civilförsvaret (däri inbegripet utbildning och övning), när inte krig råder, ådrar sig skada som anges i förordningen. För befälsanställda är jämförelser med de värnpliktiga inte adekvat. I stället bör den befälsanställdes försäkringsskydd korrespon- dera med vad som gäller för krigsmaktens reservofficerare, dvs. lagen om yrkesskade— försäkring bör tillämpas. Frivilliga flygkårer— nas frivilliga personal är under tjänstgöring inom civilförsvaret också inordnad under förordningen. Dessa frivilliga bör i stället likställas med övriga frivilliga inom totalför- svaret i skadeersättningshänseende.

Riksförsäkringsverket har för vardera åren 1971 och 1972 utbetalat ersättning till ca 40 personer med tillämpning av förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. De årliga kostnaderna beräknas under nämn- da år ha utgjort 10 OOO—15 000 kr. De av UFV här förordade utvidgningarna av skade- skyddet torde inte medföra några märkbara kostnadsökningar.

Sammanfattningsvis föreslår UFV att de civilförsvarspliktiga ges i huvudsak samma försäkringsskydd vid skada och sjukdom som det MEF ger. Någon separat lagstiftning för civilförsvarspersonalen i detta avseende är enligt UFV uppfattning inte längre motive- rad. Med undantag för det särskilda sjukpen- ningskyddet bör för de civilförsvarspliktiga tillämpas i huvudsak de regler som gäller för värnpliktiga.

Genom beslut den 30 april 1971 bemyndi— gade Kungl. Maj :t chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla högst sju sakkunniga för att företa översyn av yrkesskadeförsäk- ringen. De utredningsmän som med stöd av detta bemyndigande tillkallades av departe- mentschefen den 27 maj 1971 har antagit benämningen yrkesskadeförsäkringskommit— tén. Kommittén har enligt sina direktiv i

uppdrag att göra en fullständig genomgång av hela lagstiftningen om yrkesskadeförsäk- ringen inklusive de olika försäkringar som grupperar sig kring denna. Detta innebär att yrkesskadeförsäkringskommittén kommer att se över även skadeskyddet för civilför- svarspliktiga och värnpliktiga. Vid bifall till UFV förslag bör därför genomförandet därav tas upp till närmare övervägande av yrkesska- deförsäkringskommittén.

8.3.2 Det särskilda olycksfallsskyddet m. m.

Bestämmelserna om särskilt olycksfalls— skydd, för vilka en redovisning lämnats i avsnitt 3.4.6, gäller i vad avser civilförsvars- pliktig personal dels under föreskriven tjänst- göring i det allmänna civilförsvaret, som fullgörs efter inskrivning i civilförsvaret, och dels under tjänstgöring vid krigsmakten en- ligt lagen (1952 :269) om skyldighet för civil- försvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmak- ten.

Civilförsvaret anordnas dels som allmänt civilförsvar och dels som verkskydd (civilför- svarslagen 7 €).

Ovanstående bestämmelser synes innebära att civilförsvarspliktig personal under före- skriven tjänstgöring inom verkskyddet står utanför det särskilda olycksfallsskyddet. Be- gränsningsregeln i kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd har samma lydelse som den i kungörelsen om grupplivförsäkring åt värn- pliktiga m. fl. Att den senare undantar verk- skyddspersonalen torde sammanhänga med att den av arbetsgivaren bekostade tjänste- grupplivförsäkringen skall gälla. Ifrågava- rande tjänstegrupplivförsäkring ger i huvud- sak samma ersättning som utgår enligt kun- görelsen om grupplivförsäkring åt vämplikti— ga. Enligt vad UFV inhämtat genom bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen och vissa för- säkringsbolag är det emellertid inte alltid fallet att arbetsgivaren också har en kollektiv olyckfallsförsäkring för sina anställda och om sådan finns omfattar den kanske inte olycksfall som inträffar under tjänstgöring vid civilförsvarets utbildningsanläggningar. Enhetliga regler bör gälla för alla civilför-

svarspliktiga under föreskriven tjänstgöring inom civilförsvaret och krigsmakten. UFV föreslår sålunda att även civilförsvarspliktiga tillhörande verkskyddet omfattas av det sär- skilda olycksfallsskyddet.

Huvudregeln för inskrivning iverkskydd är den att de som har sin huvudsakliga sysselsättning i den anläggning eller byggnad för vilket verkskyddet är upprättat skall ifrågakomma för inskrivning. Men civilför- svarskungörelsen medger att även annan per- son må inskrivas då särskilda skäl föranleder det. Detta kan bli aktuellt t. ex. under civil- försvarsberedskap. Det kan undantagsvis in- träffa att en sådan utomstående person som inkallas till exempelvis verkskyddsövning inte heller har annan anställning eller har anställning som inte är förenad med grupp— livförsäkringsskydd. Nuvarande regler för grupplivförsäkring av civilförsvarspliktiga medför att en sådan person kan ställas helt utan grupplivförsäkringens skydd vid civil- försvarstjänstgöring. Detta är inte tillfreds- ställande. UFV föreslår att den som deltar i civilförsvarstjänstgöring inom verkskyddet utan att vara anställd vid företaget erhåller samma grupplivförsäkringsskydd som övriga civilförsvarspliktiga. Vad UFV här anfört gäller även det särskilda olycksfallsskyddet.

UFV har i betänkandet Vämpliktsförmå- ner behandlat frågan om de värnpliktigas m.fl. ansvar för vållande av skada under militärtjänstgöring. Med åberopande av att reglerna i skadeståndslagen (19721207) om principalansvar är tillämpliga även när skada vållas av värnpliktig och vapenfri tjänsteplik- tig ansåg sig UFV sakna anledning att föreslå någon form av ansvarsförsäkring för värn— pliktiga. Då skadeståndslagen i 5 kapitlet 8 & uttryckligen upptar bl.a. ”värnpliktiga och andra som fullgör i lag föreskriven tjänstgö- ring”, bedöms inte heller civilförsvarspliktig personal ha behov av särskild ansvarighets- försäkring.

H Beredskap och krig 9 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande tj änst-

göringsskyldighet och förmåner under beredskap och

krig

UFV har i uppdrag att se över de civilför- svarspliktigas förmåner under beredskap och krig. Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Kungl. Maj :t förordna att civilförsvaret skall inta förstärkt beredskap (civilförsvars- beredskap) inom riket eller del därav.

9.1 De civilförsvarspliktigas m.fl. tjänstgö- ringsskyldighet

9.1.1 Civilförsvarspliktigas tjänstgöring i ci- vilförsvaret

Civilförsvarslagen (l960:74 med ändringar) föreskriver att under tid då civilförsvarsbe- redskap råder, skall civilförsvarsplikt fullgö- ras i den omfattning som är nödvändig med hänsyn till fientlig verksamhet eller fara där— för samt till behovet av utbildning och öv- ning i civilförsvarstjänst. Tjänstgöringsskyl- digheten under civilförsvarsberedskap ärinte inskränkt till bara inskriven personal utan gäller även civilförsvarspliktiga som inte är inskrivna i fred.

Beredskapshöjande åtgärder kan behöva vidtas inom civilförsvaret i ett skärpt läge redan innan beslut om civilförsvarsberedskap meddelats. Om det är nödvändigt med hän- syn till försvarsberedskapen äger Kungl. Maji därför förordna att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid då civilförsvars- beredskap inte råder. I sådant fall får dock

värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret tas i anspråk sammanlagt högst 180 dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högst 30 dagar. Ianspråktagande av personal med civilförsvarsplikt för beredskapstjänst- göring avses komma i fråga endast när det är oundgängligen nödvändigt för att civilförsva- ret skall kunna fullgöra sina beredskapsupp- gifter. Föredragande departementschef fram- höll i propositionen (1970: 59) med förslag till ändring i civilförsvarslagen, att i första hand bör undersökas möjligheterna att ta i anspråk värnpliktiga som är inskrivna i civilförsvaret men i viss utsträckning skall också befälsanställda och frivilliga kunna utnyttjas. Civilförsvarspliktiga i allmänhet torde därför i relativt begränsad omfattning behöva inkallas till denna form av bered- skapstjänstgöring.

9.1.2 Civilförsvarspliktigas tjänstgöring vid !” krigsmakten

Den i civilförsvarslagen stadgade civilför- svarsplikten avser endast tjänstgöring i civil— försvaret. Under beredskapstillstånd och krig är det emellertid av betydelse att kvinnor och män som inte är värnpliktiga i erforder- lig omfattning kan åläggas att tjänstgöra på sådana poster inom krigsmakten att krigs- tjänstgöringsskyldiga vapenföra män frigörs för vapentjänst i egentlig mening. Av detta

skäl har tillkommit en lag om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigs- makten (19522269). Föredragande depar- tementschef framhöll även i propositionen (nr 181) med förslag till nämnda lag att det är viktigt att värnpliktiga, som inte är vapen- föra och som med hänsyn till utbildning och kvalifikationer gör det totala försvaret vä- sentlig större nytta utanför än inom krigs- makten, kan frigöras från tjänstgöring vid krigsmakten genom att andra än värnpliktiga rycker in på deras platser där.

Lagen innebär att om riket är i krig skall civilförsvarslagens bestämmelser om skyldig- het att fullgöra tjänstgöring i civilförsvaret (civilförsvarsplikt) i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer ha motsvarande tillämpning beträffande tjänstgöring vid krigsmakten i luftbevaknings-, signal-, sjukvårds-, handräck- nings eller expeditionstjänst eller annan därmed jämförlig tjänst, som inte är förenad med egentliga stridsuppgifter. Under bered- skapstillstånd kan Kungl. Maj :t förordna att skyldigheten att tjänstgöra vid krigsmakten skall föreligga för civilförsvarspliktig. För- ordnandet skall underställas riksdagen. Ut- tagning kan ske redan i fredstid men någon särskild utbildning för denna tjänstgöring genomgås ej i fredstid. Närmare bestämmel- ser för civilförsvarspliktigas tjänstgöring vid krigsmakten finns meddelade i en tillämp- ningskungörelse till lagen (1953: 21).

Civilförsvarskungörelsen föreskriver, att personal som krigsplacerats för fullgörande av ordnings- och bevakningstjänst skall, då riket är i krig, vara skyldig att ianslutning till uppgifterna inom tjänstegrenen utöva även sådan försvarsverksamhet som eljest åvilar krigsmakten.

9.1.3 Tjänstgöring i kommunal anställning

Civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i civilförsvaret inskriven personal fullgör under civilförsvarsberedskap, skall an— ses fullgjord i den kommunala anställningen, om arbetsuppgiftema är av samma eller lik- nande slag.

Befälsanställd är skyldig att tjänstgöra icivil- försvaret under civilförsvarsberedskap och under tid då värnpliktiga tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet. Även under annan tid är befälsanställd skyldig att tjänst- göra i civilförsvaret om det är nödvändigt med hänsyn till civilförsvarsberedskapen. I sådant fall får dock den befälsanställde tagas i anspråk sammanlagt högst 180 dagar.

9.2 Förmåner vid tjänstgöring 9.2.1 Krigsavlöning 9.2.1.1 1962 års avlöningskungörelse

Bestämmelserna i angivna kungörelse (19621619 med ändr.) skall tillämpas i den mån inte särskilda föreskrifter, avsedda för civilförsvarsberedskap eller tid, då bered- skapsövning må anordnas vid krigsmakten, i stället skall tillämpas. Sådana särskilda före- skrifter har inte utfärdats. Avlöningskungö- relsen har sålunda den begränsningen att den närmast åsyftar fredsförhållanden. I den mån särskilda för beredskapstillstånd eller krig avsedda bestämmelser skall tillämpas gäller inte avlöningskungörelsen. En närmare redo- visning av kontant- och naturaförmåner en- ligt nämnda kungörelse har lämnats iavsnitt 3.4 till vilket får hänvisas.

9.212 Frågan om militärt krigsavlönings— reglemente

1958 års riksdag beslutade (prop. 147) be- myndiga Kungl. Maj:t att bl. a. uzfärda krigs- avlöningsbestämmelser i huvudsaklig över- ensstämmelse med vad i nämnda proposition förordats. Riksdagsbeslutet innebar att vissa huvudgrunder för avlöningsförmånernas av- vägning redovisades och att Kungl. Maj:t med iakttagande av angivna grunder bemyn- digades att utfärda och besluta om ändringi författningarna m. m.

Huvudgrunderna innebar enligt riksdagens beslut bl.a. följande beträffande de till- tänkta krigsavlöningsbestämmelsemas ut- formning. Angivna bestämmelser bör i prin- cip äga tillämpning på militär och civilmilitär personal vid försvaret på motsvarande sätt som 1945 års krigsavlöningsreglemente. (Detta har ej trätt i kraft.) Dock bör även civilförsvarspliktig personal, som tages ian- språk för tjänstgöring vid krigsmakten, om- fattas av bestämmelserna. Bestämmelserna bör meddelas inte bara för krigstillstånd utan även för beredskap. För krigstillstånd till- lämpliga bestämmelser bör utformas med absolut tonvikt på enkelhet och lättillämplig— het. Avkall måste härvid göras på vissa av de principer, som är grundläggande för fredsav- löningsbestämmelsernas utformning, och en mera schablonmässig avvägning av förmåner- na eftersträvas.

De för krig tillämpliga avlöningsbestäm- melserna torde böra utformas så att avlö- ningen utgår i form av krigslön och särskilda förmåner. Krigslönen skall för fast anställd personal utgå i form av månadslön och ter- minslön samt för värnpliktiga i form av enbart terminslön. Terminslönen bör ankny- tas till tjänstegrad (tjänsteklass). Beträffande kontanta avlöningsförmåner vid sidan av lö- nen bör gälla förenklade regler. I vissa fall bör förmånerna bortfalla. Rätten till fri transport, fri inkvartering och förplägnad bör gälla vid inställelse— och tjänsteresor ävensom för resor vid krigsledighet. Bekläd- nad och utrusning erhålls såsom lån. Fri sjukvård bör åtnjutas.

För beredskapstillstånd erfordras inte så stora avvikelser från fredsavlöningsbestäm- melserna som i fråga om bestämmelserna för krig. Vissa förenklingar bör dock genom- föras.

Frågan om militärt krigsavlöningsregle- mente har varit föremål för utredning av dåvarande krigsavlöningsberedningen, som avlämnat två promemorior (se UFV betän- kande Värnpliktsförmåner, sid. 43). Genom beslut av 1965 års riksdag har förhandlings- rätt införts för statligt anställdas löneförmå- ner rn. m. fr. o. rn. den 1 januari 1966.

9.2.2 Familjesocialt stöd 9.2.2.l Familjebidrag

Familjebidragsförordningen (1946299 med ändringar) är för civilförsvarspliktiga tillämplig även vid tjänstgöring under civil- försvarsberedskap och vid tjänstgöring för beredskapsövning i den mån tjänstgöringen fullgörs före det kalenderår under vilket den civilförsvarspliktige fyller 48 år och tjänstgö- ringen jml. 20 & civilförsvarslagen inte skall anses fullgjord i kommunal anställning.

Vid krig eller eljest under särskilda förhål- landen äger Kungl. Maj: t föreskriva att visst stadgande i denna förordning tills vidare inte skall äga tillämpning. Bestämmelserna i för- ordningens 20 5 om hemortslön gäller inte civilförsvarspliktiga.

9.2.2.2 Krigshjälp

I den mån familjebidragsförordningen på grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas kan krigshjälp enligt lagen om krigshjälp (1964247 ändr. 19712901) utgå i stället. La- gen om krigshjälp, som ersatte 1940 års förordning om utrymningshjälp, träder i till- lämpning vid krig automatiskt och vid krigs- fara efter förordnande av Kungl. Maj:t. För- ordnandet skall underställas riksdagen. Krigs- hjälp utgår till den, som på grund av krigs- skada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden sak- nar tillgängliga medel till sitt livsuppehålle eller till erforderlig vård och vars hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt.

Krigshjälp utges i form av kontant bidrag eller, när hjälpbehovets art eller andra förhål- landen föranleder därtill, som naturahjälp. Krigshjälpen skall vara behovsprövad men Kungl. Maj :t skall kunna förordna om icke behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad. Krigshjälpen lämnas enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Några särskilda regler i fråga om behovspröv- ning gäller inte för civilförsvarspliktiga eller värnpliktiga utan rätten till krigshjälp be- döms för dem efter de allmänna grunderna.

Möjligheterna att erhålla krigshjälp är obero- ende av om den civilförsvarspliktige är i eller över värnpliktsåldern.

9.2.3 Kommunalanställdas förmåner

Personal, som jämlikt 20 å civilförsvarslagen fullgör civilförsvarstjänstgöring i kommunal anställning bibehåller under tjänstgöringen sina ordinarie avlöningsförmåner. Vid sådan tjänstgöring utgår inte annan förmån enligt 1962 års avlöningskungörelse än utbild- ningspremie, fria resor m.m., förpläg- nad och inkvartering. Det åligger vederbö- rande kommun att svara för avlöning och annan ersättning till denna personal.

9.2.4 Förmåner för befälsanställda

Befälsanställdas förmåner överensstämmer i huvudsak med de förmåner som tillkommer reservofficerare vid krigsmakten. Förmåner- na för de befälsanställda under beredskap och krig regleras genom kungörelsen om befälsanställning i civilförsvarets krigsorgani- sation (19621578 med ändringar). Ifråga- varande bestämmelser skall tillämpas i den mån inte särskilda föreskrifter, avsedda för civilförsvarsberedskap eller tid, då värnplikti- ga tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet eller då beredskapsövning må an- ordnas vid krigsmakten, i stället skall tilläm- pas. Sådana särskilda föreskrifter har inte utfärdats.

10 1 954 års värnpliktsavlöningsutrednings

betänkande med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap och krig m. m. samt remissyttrandena däröver

Den 28 november 1962 avgav 1954 års värnpliktsavlöningsutredning ett betänkande (stencil In 1962:16) med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under be- redskap och krig m. m.

Chefen för försvarsdepartementet har ge- nom beslut den 7 juni 1971 överlämnat ifrågavarande betänkande jämte yttranden däröver till UFV för att tas i beaktande vid fullgörande av utredningens uppdrag. Med anledning härav redovisas i det följande väm— pliktsavlöningsutredningens förslag och re- missyttrandena däröver i sammandrag.

Yttranden har avgivits av statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, överbefälhavaren, för- svarets civilförvaltning, socialstyrelsen, över- ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Yttranden har därjämte avgivits av Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges in- dustriförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunemas förbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjäns- temännens riksförbund samt Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund.

Som bilaga till värnpliktsavlöningsutred- ningens förutnämnda betänkande har fogats dess samtidigt avgivna betänkande med för- slag rörande hjälpåtgärder för de vämplikti- gas anhöriga under krig m.m. (stencil Fö

1962: 1). Enär sistnämnda betänkande togs upp till behandling vid riksdagsbeslutet om lagen om krigshjälp (se prop. 196415) lämnar UFV i detta sammanhang inte någon redovisning av detsamma.

Värnpliktsavlöningsutredningen har i sitt betänkande indelat de civilförsvarspliktiga i två huvudgrupper, befälsanställda och övriga civilförsvarspliktiga. Vid sin redovisning av utredningens förslag och remissyttrandena däröver har UFV emellertid skiljt mellan befälsanställda och civilförsvarspliktiga. En- ligt kungörelsen om befälsanställning i civil- försvarets krigsorganisation (1962: 578) är nämligen befälsanställd under anställnings- tiden befriad från fullgörande av civilför- svarsplikt.

10.1 Värnpliktsavlöningsutredningens för- slag rörande förmåner för civilför- svarspliktiga

De civilförsvarspliktiga utgörs av dels värn- pliktiga med uppskov, vilka tillförts civilför- svaret, dels civilförsvarspliktiga som inte är värnpliktiga. Värnpliktsavlöningsutredningen framhåller att beträffande de värnpliktiga med uppskov har det då det gäller fredsavlö- nings— och familjebidragsförmåner ansetts na- turligt att de i allt väsentligt likställs med värnpliktiga, vilka fullgör värnpliktstjänstgö— ring. I princip anser utredningen att detsam- ma bör gälla i fråga om avlöningsförmåner

och familjeförsörjning under beredskap och krig. För värnpliktiga vid krigsmakten avses särskilda avlöningsföreskrifter skola utfärdas dels för beredskap och dels för krigstillstånd.

Någon direkt motsvarighet till civilför- svarspliktiga, som inte är värnpliktiga, finns inte inom krigsmakten. Vämpliktsavlönings- utredningen erinrar om att i fråga om freds- bestämmelserna har för denna personalkate- gori huvudprincipen varit den, att förmåner- na bestäms på samma sätt som för de civil- försvaret tillförda värnpliktiga. Enligt utred- ningens mening bör samma princip vinna tillämpning även då det gäller förmånerna under krigs- och beredskapstillstånd. Värn- pliktsavlöningsutredningen framhåller att så vitt den kunnat finna, föreligger inga skäl att under krig _ och knappast heller under bered- skapstillstånd — bibehålla den särställning för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern som under fredstid finns genom civilförsvars- penningen. Under krig bör därför enligt ut- redningen denna personalkategori i förmåns- hänseende behandlas som övriga civilför- svarspliktiga. Under beredskapstillstånd bör i varje fall en möjlighet finnas att när förhål- landena därtill föranleder övergå till en sådan behandling.

Beträffande näringsbidraget enligt familje— bidragsförordningen har utredningen i sitt betänkandet med förslag rörande hjälpåtgär- der för de värnpliktigas anhöriga under krig m. rn. förordat, att detsamma icke skulle utgå för tid då lagen om krigshjälp tillämpas, dvs. i krig och under vissa förutsättningar vid krigsfara, samt att vid beredskapstillstånd i övrigt borde övervägas huruvida icke detsam- ma skulle indragas.

Av det ovan anförda följer, att enligt värnpliktsavlöningsutredningens uppfattning samma avlöningsföreskrifter bör gälla både i krig och vid krigsberedskap för civilförsvaret tillförda värnpliktiga och för övriga civilför- svarspliktiga samt att dessa avlöningsföre- skrifter i huvudsak bör överensstämma med krigsavlöningsbestämmelserna respektive be- redskapsavlöningsbestämmelserna för de värnpliktiga tillhörande krigsmakten, i vad sistnämnda bestämmelser angår möjligen

med det undantaget att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern under vissa förhållan- den eventuellt skall kunna bibehålla förmå- nen av civilförsvarspenning. Utredningen har funnit det tveksamt om särskilda avlönings- föreskrifter erfordras för övriga civilförsvars- pliktiga under tillstånd då beredskapsavlö- ningsbestämmelser tillämpas för krigsmak- tens personal. Kravet på jämställdhet med de värnpliktiga vid krigsmakten, för vilka bered- skapsavlöningsförmånerna torde komma att ganska avsevärt skilja sig från fredsförmå- nerna, har föranlett utredningen att stanna för att särskilda föreskrifter bör finnas. Under fredsförhållanden skall enligt utred- ningen en förutsättning för åtnjutande av andra förmåner än fria resor vara, att tjänstgöringen omfattar minst sju timmar. Samma regel bör gälla också under bered- skap och krig. Utredningen menar att även under dylika förhållanden torde nämligen tjänstgöring av kortare varaktighet kunna förekomma. Krigs- och beredskapsföre- skrifter för övriga civilförsvarspliktiga bör enligt utredningen utarbetas jämsides med motsvarande föreskrifter för krigsmakten. 1 den mån del av avlöning tillhandahålls civilförsvarspliktigas anhöriga bör samma utbetalningssystem som vid krigsmakten an- vändas. Erforderliga bemyndiganden torde enligt utredningen böra utverkas av riksda- gen.

Vad ovan sagts om de civilförsvarspliktigas avlöningsförmåner bör enligt värnpliktsavlö- ningsutredningens uppfattning även gälla arr- ordningarna för försörjning av de civilför- svarspliktigas anhöriga. För beredskaps- och krigsförhållanden har utredningen i betänk- andet med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m. m., förordat att familjebidrag — med förbehåll för näringsbidrag — skall utgå i fredstida former intill dess på grund av krig eller krigsfara lagen om krigshjälp träder i tillämp- ning för att då ersättas av krigshjälpen. En- ligt värnpliktsavlöningsutredningen borde krigshjälpen till de värnpliktigas närmaste anhöriga utgå utan behovsprövning. Riksda- gen har sedermera beslutat att särskilda be-

hovsprövningsregler inte skall gälla för värn- pliktigas anhöriga (se 9.2.2.2). Utredningen föreslår, att samma regler skall gälla i fråga om familjebidrag till civilförsvarspliktiga, som avlönas i likhet med värnpliktiga, res- pektive krigshjälp till sådana civilförsvars- pliktigas anhöriga. Familjebidrag skall under fredstjänstgöring utgå till civilförsvarspliktiga först vid tjänstgöring minst sex dagar i följd (enligt då gällande bestämmelser). Under beredskapstjänstgöring torde enligt utred- ningen det inte vara befogat att behålla en sådan begränsning utan torde därvid — liksom förhållandet är i fråga om värnplik- tiga — rätt till familjebidrag böra föreligga för varje tjänstgöringsdag. Såsom tjänstgö- ringsdag bör dock räknas endast dag, varun- der minst sju timmar i följd tagits i anspråk för tjänstgöring.

Utredningen anser att vad den föreslår beträffande civilförsvarspliktiga inte bör gälla sådan civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i civilförsvaret inskriven personal fullgör under civilförsvarsberedskap och som skall anses vara fullgjord i den kommunala anställningen, om arbetsuppgif- terna är av samma eller liknande slag. Det- samma anser utredningen vara förhållandet beträffande sådan personal i befälsställning vid civilförsvaret, som fullgör vissa arbets- uppgifter icke på grund av civilförsvarsplikt utan såsom ett anställningsåtagande mot sär- skild ersättning. De för civilförsvarspliktiga föreslagna bestämmelserna anser utredningen vidare inte bör gälla sådana civilförsvarsplik- tiga, vilka med stöd av lagen om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten tas i anspråk för tjänstgöring där. Dessa avses nämligen under- kastas beredskaps— och krigsavlöningsföre- skrifterna för krigsmakten. För civilförsvars- personal, som krigsplaceras för tjänstgöring inom tjänstegrenen ordnings— och bevak- ningstjänst, äger Kungl. Maj:t förordna att då riket är i krig, skyldighet skall föreligga att i anslutning till tjänstegrenen åliggande upp- gifter utöva jämväl sådan försvarsverksam— het, som eljest åvilar krigsmakten. Dylik personal tillhör under krig krigsmakten.

Värnpliktsavlöningsutredningen framhåller att detta dock inte innebär att personalens tillhörighet till civilförsvaret upphör utan personalen kommer att tillhöra båda för- svarsorganisationema. 1 avlöningshänseende bör de dock behandlas såsom civilförsvars- pliktiga. Så bör enligt utredningen även — i analogi med krigsmaktens krigsfrivilliga, vil- ka avlönas såsom värnpliktiga — ske beträf- fande icke civilförsvarspliktiga, som inskrivs enligt 17 & tredje stycket civilförsvarslagen, samt andra frivilliga inom civilförsvaret, som där tas i anspråk på liknande sätt som krigs- maktens krigsfrivilliga,

I fråga om de civilförsvarspliktiga, vilka tjänstgör i verkskyddet, föreslår värnpliktsav- löningsutredningen att arbetsgivaren under beredskaps— och krigsförhållanden bör utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet en- ligt samma principer som skall tillämpas vid av arbetsgivaren anordnad utbildning i fred. Utredningen erinrar om att i den mån verk- skydd tas i anspråk för uppgifter som inte rör den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, kan gottgörelse för utgiven ersättning utgå enligt 51 & civilförsvarslagen.

för-

10.2 Värnpliktsavlöningsutredningens slag rörande förmåner för befälsanställda

Värnpliktsavlöningsutredningen anser i prin- cip att de befälsanställda inom civilförsvaret under beredskap och krig i avlöningshänseen- de bör likställas med krigsmaktens reservoffi- cerare under motsvarande förhållanden. Ut- redningen ställer sig dock tveksam till huru- vida särskilda avlöningsbestämmelser erford- ras för de befälsanställda inom civilförsvaret under tid då krigstillstånd inte råder men beredskap likväl påbjudits. Utredningen kommer dock närmast fram till att om be- redskapsavlöningsbestämmelserna för reserv- officerare kommer att uppvisa avsevärda skillnader i förhållande till fredsavlöningsbe- stämmelsema för dessa bör likväl även för befälsanställda tillskapas beredskapsföre— skrifter så lika krigsmaktens motsvarande bestämmelser som förhållandena medger. Värnpliktsavlöningsutredningen föreslår

vidare att — jämsides med att krigsavlönings- bestämmelser slutligt utarbetats för krigs- makten — särskilda krigsavlöningsföreskrifter av i huvudsak samma innehåll färdigställs för de befälsanställda. Vissa avvikelser från krigs- maktens föreskrifter torde bli oundvikliga med hänsyn till olikheter i organisation och tjänstgöringsförhållanden rn. m. Krigsavlö- ningsföreskrifter för de befälsanställda bör träda i tillämpning vid samma tidpunkt som motsvarande föreskrifter för krigsmakten. Frågan om utbetalning av del av den befäls- anställdes avlöningsförmåner till hans anhöri— ga bör lösas i stort sett efter samma riktlinjer, som kommer att gälla för fast anställda vid krigsmakten.

10.3 Sammanställning av remissyttrandena

Samtliga remissorgan, som avgivit yttrande i ärendet, ansluter sig till huvudprinciperna i värnpliktsavlöningsutredningens betänkande nämligen att i förmånshänseende principiellt jämställa civilförsvarspersonalen med mot- svarande kategorier inom krigsmakten. Re- missinstanserna tillstyrker sålunda att befäls- anställda inom civilförsvaret jämställs med krigsmaktens reservpersonal och de civilför— svarspliktiga med värnpliktig personal inom krigsmakten. En del remissinstanser redovi- sar dock avvikande uppfattningar till vissa enskildheter i utredningens förslag. Detta gäller huvudsakligen frågan om de civilför- svarspliktiga över värnpliktsåldern bör bibe- hålla rätten till civilförsvarspenning samt om behovet av särskilda avlöningsbestämmelser för civilförsvarspersonalen i förhållande till krigsmaktens personal. Med hänvisning till vad tidigare sagts rörande riksdagens beslut 1964 om lagen om krigshjälp redovisas i detta sammanhang inte synpunkter och för— slag som några remissinstanser lämnat på frågan om särskilda behovsprövningsregler för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga vid tillämpning av lagen om krigshjälp.

Överbefälhavaren understryker i sitt yttran- de vikten av att — utöver regler för den socialvårdande verksamheten under krig — slutgiltig ställning snarast tas i frågan om militärt och civilt krigsavlöningsreglemente så att dessa föreskrifter kan bli tillgängliga. Intill dess kan nödvändig krigsplanering ske endast i begränsad omfattning, vilket överbe- fälhavaren finner vara otillfredsställande från beredskapssynpunkt. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker angelägenheten av att det av utredningen redovisade kravet på enkla och lättillämpliga bestämmelser beaktas vid löne- bestämmelsernas utformning. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar att det är betydelse- fullt att den i fredstid väl utvecklade rutinen i fråga om ersättningar av olika slag får tillämpas orubbad så länge förhållandena det medger. Det är enligt länsstyrelsen också uppenbart att när krigshandlingar inletts mot vårt land sådana förhållanden snabbt torde inträda, som bryter rutinen och leder till att de vanliga formerna inte längre kan tilläm- pas. För sådana fall är det otvivelaktigt nödvändigt att hjälp- och bidragsformer, vil- ka är så enkla att de kan skäligen beräknas fungera även i de svåraste lägen och samti- digt bereda medborgarna ett rimligt bistånd, är förberedda. Länsstyrelsen finner utred- ningens skäl att föreslå ett utnyttjande av krigshjälpen vid dylika situationer vara väl motiverade.

10.3.2 Civilförsvarspliktigas förmåner

Försvarets civilförvaltning anser att utred- ningens förslag, att värnpliktiga med upp- skov och civilförsvarspliktiga i eller under värnpliktsåldern under beredskap och krig i fråga om såväl avlöningsförmåner som fa- miljeförsörjning i princip likställs med de värnpliktiga inom krigsmakten, är riktigt. Sålunda delar ämbetsverket bla. utred- ningens uppfattning, att det urder bered- skapstjänstgöring inte torde vara befogat att

bibehålla den fredstida föreskriften om rätt till familjebidrag först vid tjänstgöring om minst sex dagar i följd. (Denna regel har sedermera tagits bort i fredsbestämmelser- na.) Beträffande de civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern, vilka under tjänstgöring (utbildning) i fred gottgöres med civilför- svarspenning, tillstyrker civilförvaltningen att dessa under krig och eventuellt även under beredskapstillstånd skall behandlas så- som övriga civilförsvarspliktiga. Civilförvalt- ningen understryker dock att man för ifråga- varande personalkategori under beredskaps- förhållanden i det längsta bör undvika att övergå till övriga civilförsvarspliktigas för- månsbestämmelser.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveri- ges industriförbund tillstyrker i gemensamt yttrande att i princip samma förmåner i krig bör utgå till civilförsvarspliktiga som till motsvarande personal inom krigsmakten. Or- ganisationerna framhåller att denna princip kan sägas vara en följd av ersättningsbestäm- melserna för fredstjänstgöring i civilförsva- ret. Vad principen i praktiken kommer att innebära för olika kategorier av civilförsvars- pliktiga går enligt organisationerna inte att överblicka, eftersom krigsavlöningsbestäm- melser för krigsmakten ännu inte föreligger. Organisationerna framhåller att de därför inte kan framföra några detaljsynpunkter i frågan. Vad angår de kommande bestämmel- serna om verkskyddspersonalens förmåner, anser de att dessa bör innehålla en sådan begränsning, att arbetsgivaren inte blir skyl- dig att utge högre ersättning till en person då han tjänstgör i verkskyddet än då han utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Svenska stadsförbundet, Svenska lands- kommunernas förbund, Sveriges akademi- kers centralorganisation samt Statstjänste- männens riksförbund tillstyrker, utan närma- re synpunkter, utredningsförslaget.

Överståthållarämbetet finner det princi- piellt riktigt att de civilförsvarspliktiga under krig och beredskap avlönas efter samma be- stämmelser som gäller för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga. Ämbetet finner inte skäl föreligga, att låta civilförsvarspliktiga

över värnpliktsåldern behålla civilförsvars- penning. Kraven på enkelhet och lättillämp- lighet av gällande avlöningsbestämmelser ta- lar enligt överståthållarämbetet för att denna förmån slopas och att alla civilförsvarsplik- tiga erhåller förmåner efter ensartade princi- per. Ämbetet finner inte tillräckliga skäl föreligga att låta de civilförsvarspliktiga som enligt särskilda bestämmelser tas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten övergå till för krigsmakten gällande avlöningsbestäm- melser. Länsstyrelsen i Uppsala län till- styrker — liksom bl. a. länsstyrelsen i Öster- götlands län — att samma förmåner som föreslås för de värnpliktigas familjer utgår till de civilförsvarspliktigas anhöriga. Länsstyrel- sen i Uppsala län anser även att civilförsvars- penning ur rättvisesynpunkt bör utgå till civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser i frågan om utgivande av civilförsvarspenning- en, att den bör sammankopplas med hur det under denna tid förfares med näringsbidraget till de värnpliktiga. Om näringsbidrag under krig skall utgå till värnpliktiga bör enligt länsstyrelsens mening även civilförsvarspen- ning utgå till de civilförsvarspliktiga som inte är värnpliktiga. Statskontoret tar också upp förslaget att civilförsvarspliktiga över väm- pliktsåldem under vissa förhållanden even- tuellt skulle kunna i ett krigsberedskapsläge bibehålla sin särställning i ersättningshänse- ende. Statskontoret ifrågasätter om inte en undantagsregel i ämnet lämpligen skulle kunna anknytas till krigshjälpssystemet på så sätt, att undantagsregeln endast skulle gälla intill dess sagda system träder i tillämpning. Länsstyrelsen i Jämtlands län delar däremot inte utredningens åsikt att civilförsvarspen— ning för civilförsvarspliktiga, som inte är värnpliktiga, skall slopas i krig och under vissa beredskapsförhållanden.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsför- bund framhåller vikten av samordning mel- lan totalförsvarsgrenarna. Förbundet fram- håller vidare att det ur rättvisesynpunkt kan synas rimligt, att personal, som under krig och beredskap fullgör sin civilförsvarsplikt vid ett företag, inte får bättre förmåner än

de, som är i det allmännas tjänst. Ur andra synpunkter kan det enligt förbundet emeller— tid vara naturligt att arbetsgivaren lika väl betalar ut avtalsenlig lön till den personal vid företaget, som tjänstgör inom verkskyddet, likaväl som till annan personal.

10.3.3 Befälsanställdas förmåner

De remissorgan som särskilt uttalat sig i frågan om de befälsanställdas förmåner, nämligen försvarets civilförvaltning, överståt- hållarämbetet, länsstyrelserna i Östergöt- lands län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Jämtlands län samt T jänstemän- nens centralorganisation och Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund, tillstyrker att de befälsanställda under beredskap och krig i avlöningshänseende likställs med krigs- maktens reservofficerare. Enligt försvarets civilförvaltnings uppfattning bör, därest sär- skilda beredskapsavlöningsbestämmelser kommer att tillskapas för krigsmaktens re- servofficerare, liknande bestämmelser också utfärdas för de befälsanställda. Överståthål- larämbetet menar att, därest de för krigs- makten avsedda beredskapsavlöningsbestäm- melserna kommer att uppvisa avsevärda skillnader i förhållande till avlöningsbestäm- melserna för reservofficerare i fred, torde behov av särskilda bestämmelser föreligga även för de befälsanställda under dessa för- hållanden. Avlöningsbestämmelserna under krig för befälsanställda bör utarbetas jämsi- des med krigsavlöningsbestämmelserna för krigsmakten så att bestämmelserna får i hu— vudsak samma innehåll. Länsstyrelsen i Mal- möhus län uttalar att det saknas anledning antaga att eventuella olikheter i tjänstgö- ringens rörlighet mellan de befälsanställda och krigsmaktens reservofficerare blir så stora att de kan tillmätas avgörande betydel- se för frågan om olikheter i förmånshänseen- de dem emellan. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län framhåller, att de befälsan- ställda bör tillförsäkras minst samma förmå- ner som om de kvarstod i krigsmaktens tjänst.

Länsstyrelsen i Jämtlands län understry-

ker betydelsen av att — med hänsyn till framtida rekrytering — krigsavlöningsföre- skrifter för de befälsanställda blir så lika reservofficerarnas som möjligt. Sveriges so- cialdemokratiska ungdomsförbund tillstyr- ker att man under tid, då krigstillstånd inte råder men beredskap likväl påbjudits. inte har några särskilda bestämmelser för civilförsva- rets del. Förbundet anser att flera skäl av teknisk-administrativ natur talar för en sådan ordning.

10.3.4 Övriga synpunkter m. m.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att fredsavlöningsbestämmelserna för civilförsvarspliktiga inte är tillämpliga på ci- vilförsvarschefer och distriktschefer. Läns- styrelsen framhåller att, även om dessa be— fattningshavare som regel är kommunal- och statsanställda (polis- och brandbefäl) och således kan bibehållas vid sina fredslöner, synes bestämmelser rörande avlöning av ifrågavarande befattningshavare under bered- skap och krig vara erforderliga. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om inte de civil— försvarspliktigas rätt till fri förläggning och förplägnad borde komma till skriftligt ut- tryck. Länsstyrelsen i Norrbottens län under- stryker att spörsmålet om de bortflyttades skydd mot vräkning från bostaden i utrym- ningsorten och utmätning av bohaget därstä— des bör lösas i anslutning till frågan om de förmåner, som skall kunna lämnas under extraordinära förhållanden.

11. UFV överväganden och förslag

1 l .1 Allmänna krav på förmånssystemet

UFV har, som redovisats i avd 1, funnit att det nu gällande förmånssystemet för civilförsvarspliktiga inte motsvarar de krav som i fredstid måste ställas på systemet. Som nackdelar med systemet anges bl. a. bland- ningen mellan befattningsanknutna och in- komstrelaterade ersättningar, att dagsersätt- ningen är direkt beroende av de civilförsvars- pliktigas ålder och kön och därigenom upp- fattas som orättvis samt den långtgående uppdelningen på olika förmånsslag. Vidare har erfarenheterna visat att familjebidraget, som för närvarande utgår till civilförsvars- pliktiga i värnpliktsåldern, är mindre lämp- ligt med de korta tjänstgöringsperioder som gäller för civilförsvarspersonalen.

Angivna nackdelar i fredstid framträder i huvudsak även under beredskap och krig. Undantag gäller möjligen familjebidragssyste- met, eftersom de korta tjänstgöringstiderna i fred inte gäller under beredskap och krig. Det vore knappast realistiskt att behålla det nuvarande systemet för beredskap och krig men inte för fred. Ett nytt förmånssystem för beredskaps- och krigstillstånd blir där- med erforderligt.

Det kan konstateras att de i direktiven angivna kraven på ett förmånssystem bör uppfyllas även för beredskaps— och krigsför- hållanden. Systemet måste vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rätt-

vist av de tjänstgörande och i övrigt positivt inverka på tjänstgöringen. Förmånssystemet skall vidare säkerställa social trygghet för förmånstagarna.

Förhållandena under beredskap och krig ställer ytterligare krav på ett förmånssystem utöver de i fredstid aktuella. I avsnitt 9.212 har redovisats vissa huvudgrunder för avlö- ningsförmånernas avvägning, som 1958 års riksdag antog för de tilltänkta krigsavlönings- bestämmelser, vilka Kungl. Maj: t bemyndiga- des utfärda. Efter riksdagsbeslutet har den ändringen inträtt, att de statsanställdas löne- förhållanden numera regleras genom avtal. För de civilförsvarspliktigas del har i riks- dagsbeslutet endast angivits att huvudgrun- derna skall vara direkt tillämpliga på de civilförsvarspliktiga som enligt särskild lag tas i anspråk för tjänstgöring inom krigsmak- ten. Enligt UFV uppfattning bör dei 1958 års riksdagsbeslut angivna huvudgrunderna dock kunna vara normgivande även för övriga civilförsvarspliktiga.

Utformningen av civilförsvarsförmånerna är beroende av hur personalen under bered- skap och krig avses grupperas och förläggas. Förhållandena är därvid olika för det all- männa civilförsvaret och verkskyddet. Den nya civilförsvarsorganisation, som riksdagen beslutade 1959, innebär att de lokala civil- försvarskårerna i princip skall grupperas i depåer utanför tätortsbebyggelse. Därigenom kan de undgå primärskador till följd av anfall

som riktas mot respektive civilförsvarsområ- dens tätorter. Särskilt i fråga om de större städerna blir avståndet från tätorten till för- läggningsplatsen ofta förhållandevis stort. Dessa kårer hålls samlade i förläggning även under anfallslösa perioder. Vissa smärre civilförsvarsenheter förläggs dock inom eller i närheten av det egna räddningsområdet. Till följd av förläggningsförhållandena kan man inte räkna med att civilförsvarspersona- len i allmänna civilförsvaret som regel skall kunna fullgöra eget yrkesarbete vid sidan av sin civilförsvarstjänst. Detta gäller särskilt de regionala undsättningskårerna. Civilförsvars- kårernas personal avses under beredskap och krig i princip helt tas i anspråk för civilför— svarstjänstgöring. Undantag kan gälla för landsbygden och mindre orter, där persona- len under anfallslösa perioder normalt inte behöver vara koncentrerad i särskilda för- läggningar.

Verkskyddsuppgift kan iregel kombineras med ordinarie krigsviktig arbetsuppgift. Det- ta gäller i huvudsak dock inte bevaknings- uppgift i verkskyddet. Särskilda regler kan därför behöva övervägas för verkskyddsper- sonalen.

11.2. Avvägning mot övrig totalförsvars- tjänstgöring

Förhållandena under beredskap och krig in- nebär att totalförsvarsaspekten kommer i förgrunden vid utformningen av nytt för- månssystem. Utöver de ovan upptagna all— männa kraven på ett nytt system bedöms det nödvändigt att i än större grad än för freds- förhållandena avpassa förmånerna för civil- försvarspliktiga mot de förmåner som avses tillämpas för övriga kategorier, vilka under beredskap och krig tas i anspråk för obligato- risk eller frivillig tjänstgöring inom totalför- svarets olika sektorer. Totalförsvarets perso- nalbehov under beredskap och krig tillgodo- ses genom olika pliktlagar. Dessa är — för- utom civilförsvarslagen — värnpliktslagen, la- gen om vapenfri tjänst, krigssjukvårdslagen

Särskilda bestämmelser gäller för värnplik- tiga hemvärnsmäns skyldighet att vid bered- skapstillstånd eller krigstillstånd tjänstgöra i hemvärnet. Förutom genom den personal som kan tas i anspråk med stöd av pliktlagar- na tillgodoses totalförsvarets personalbehov genom att frivillig personal tecknar särskilt avtal med myndighet eller frivilligorganisa- tion, varvid den frivillige förbinder sig att under längre eller kortare tid tjänstgöra vid militär eller civil totalförsvarsenhet. De olika formerna för obligatorisk och frivillig tjänst- göring kan sålunda utnyttjas inom flera olika delar av totalförsvaret under beredskap och krig. I det följande redogörs för de förhållan- den under vilka de civilförsvarspliktigas tjänstgöring under beredskap och krig kan komma att samordnas med tjänstgöringen för övriga nämnda kategorier.

11.2.1. Samordning med värnpliktstjänstgö- ring

I fråga om de civilförsvarspliktigas tjänstgö- ring vid krigsmakten har en redovisning läm- nats i avsnitt 9.l.2, till vilket här hänvisas. Samordning mellan krigsmaktens verksamhet och civilförsvarsverksamheten kan dock bli aktuell i vidare mån än i nu angivet avseende. I anslutning till riksdagens beslut 1959 om civilförsvarets organisation m.m. framhöll föredragande departementschef (prop. 19591114 sid 19) att särskild vikt bör till- mätas det bistånd i civilförsvarets räddnings— arbete, som kan lämnas av krigsmakten. I det betänkande (SOU 1958zl3), som låg till grund för propositionen, framhöll civilför- svarsutredningen att militära förband, såväl hemvärns- som lokalförsvarsförband och lin- jeförband, skall biträda civilförsvaret i dess räddningsverksamhet i uppgifter som inte fordrar längre speciell civilförsvarsutbildning, och därmed kunna utnyttja der. för rädd- ningstjänst lämpliga materiel, varöver krigs- makten förfogar för sin verksarrliet. Krigs- maktens medverkan i civilförsvarets skadeav- hjälpande verksamhet avser fråmst rädd-

ningstjänst, sjukvårdstjänst, ordningstjänst, sambandstjänst och utspisning.

Den i vissa avseenden långtgående samver- kan som civilförsvaret och krigsmakten avses ha under krigsförhållanden talar enligt UFV uppfattning för att förmånssystemet för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga under krigsförhållanden också samordnas i möjli- gaste mån.

1 1.2.2 Samordning med frivillig tjänstgöring

I viss utsträckning kan frivillig personal kom- ma att tjänstgöra inom civilförsvarsorganisa- tionen under beredskap och krig. Vid krig eller krigsfara eller då personal inkallas till tjänstgöring jml. 27 ä 2 mom värnpliktslagen är A- och B-personalen skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till verksamheten inom totalförsvaret.

Normer för fördelning av A- och B-perso- nal inom totalförsvarets civila del upprättas av arbetsmarknadsstyrelsen (Cirkulär G 101 ). Beträffande frivillig personal som tecknat avtal för ständig tjänstgöring (A-per- sonal) sker placering inom civilförsvaret en- dast för medlemmar i Frivilliga flygkåren. Placering sker som flygförare och markperso- nal.

Förmåner vid tjänstgöring i krig utgår till militär A- och B-personal enligt särskilda bestämmelser (ännu icke utfärdade). Förmå- ner utgår under krig till civil A- och B-perso- nal enligt allmän författning, reglemente eller avtal. Med hänsyn till vad sålunda gäller i fråga om frivilligpersonalens förmåner un- der beredskap och krig kan UFV inte nu bedöma konsekvenserna för den frivilliga personalen eller utgå från deras förmåner vid ställningstagande till förmåner för civilför- svarspliktig personal under sådan tid. Detta gäller även hemvärnspersonalen, varom redo- görs i det följande.

11.2.3. Samordning med hemvärnstjänstgö- ring

Enligt bestämmelser i hemvärnskungörelsen skall hemvärnsman under hemvärnsbered- skap fullgöra den tjänstgöring som behövs

med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Tjänstgöringen fullgörs av hemvärnsman i allmänna hemvärnet i regel inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hem- värnsman i driftvärnet vid den egna anlägg- ningen eller arbetsplatsen. Vid beredskaps- tillstånd eller krig är hemvärnsman skyldig att fullgöra utbildning enligt Kungl. Maj:t bestämmande.

Uppgiften som hemvärnsman kan i de flesta fall inte förenas med uppgift inom allmänna civilförsvaret. Vissa undantag gäller dock. Anställda vid företag, som skall fort- sätta verksamheten i krig (K-företag), kan i vissa fall avdelas för uppgifter inom både hemvärnet (driftvärnet) och civilförsvarets verkskydd. Sådan dubbelregistrering torde dock förekomma i relativt liten utsträckning.

Den allmänna samverkan som i lokal in- stans skall ske mellan hemvärnet och civilför- svaret är av stor betydelse. Båda organisatio- nerna har skyddsuppgifter och rekryteras lokalt. Anvisningar för denna samverkan har utfärdats av chefen för armén (HVstaben avd I 13/12 1962 nr 070). I vad avser samverkan under beredskap och krig kan, enligt anvis- ningarna, hemvärnet, då så är möjligt utan att egna uppgifter eftersätts, lämna bistånd åt civilförsvaret bl. a. vid genomförande av ut- rymning och skadeavhjälpande verksamhet (vägvisning, trafikreglering, avspärrning, ord- ningshållning, bevakning samt tillfällig ar- betskraftsförstärkning för annan civilför- svarsverksamhet). Civilförsvaret kan — då så är möjligt utan att egna uppgifter eftersätts — lämna bistånd åt hemvärnet i fråga om sambandsmedel, skydd mot ABC-stridsme- del, bevakning och ordningshållning, sjuk- vård och sjuktransporter, inkvartering och förplägnad samt transporter.

Särskilda bestämmelser gäller om hem- värnsmans förmåner vid tjänstgöring under hemvärnsberedskap (ej utfärdade).

11.2.4. Samordning med allmän

pliktstjänstgöring

tjänste-

Av visst intresse i sammanhanget är också samordningen mellan tjänstgöringen enligt

civilförsvarslagen och tjänstgöringen enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959z83 ändr. 250, 196653, 420, 1971 :884) och allmänna tjänstepliktskungörelsen (1961 :461 ). Enligt nämnda lag åligger det bl.a. envar, om Kungl. Maj:t förordnar därom, fr. o. in. det kalenderår varunder han fyller 16 är t. o. ni. det kalenderår, varunder han fyller 70 år, att efter föreläggande av arbetsmarknadsstyrel- sen eller länsarbetsnämnd antaga och utföra sådant arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger (allmän tjänsteplikt).

Föredragande departementschef framhöll i propositionen (nr 195938) med förslag till allmän tjänstepliktslag att uppgifter som en- ligt civilförsvarslagen är avsedda att utföras med stöd av civilförsvarsplikt får anses normalt ligga utanför tjänstepliktens område men undantagsvis bör tjänsteplikt kunna utnyttjas härför. I lagen anges att den som på grund av värnplikt eller civilförsvarsplikt tas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten är undantagen från tjänsteplikt. Undantagen är också civilförsvarspliktig under tid då tjänstgöring i civilförsvaret utgör hinder för tjänstepliktens fullgörande. Departements- chefen uttalade i propositionen i denna fråga att med hänsyn till att i vart fall de civilförsvarspliktiga som inte är inskrivna i civilförsvaret för viss tjänstgöring normalt kan ägna sig åt sin vanliga civila gärning, torde i lagtexten tydligt böra anges att undantaget från tjänsteplikten gäller endast under tid då tjänstgöringen i civilförsvaret utgör hinder för tjänstepliktens fullgörande. I allmänhet torde under civilförsvarsbered- skap de som är inskrivna i allmänna civilför- svaret däremot vara så engagerade i civilför- svarets uppgifter att det utgör hinder för tjänsteplikt. Sammanfattningsvis gäller att tjänstepliktiga i undantagsfall kan komma att utnyttjas inom civilförsvarsorganisatio- nen under beredskap och krig och att i huvudsak endast icke inskrivna civilförsvars- pliktiga under sådan tid kan komma att tasi anspråk för tjänsteplikt. Härutöver är det dock inte uteslutet att de två kategorierna i viss utsträckning kan komma att tjänstgöra tillsammans i likartade uppgifter utan att

den författningsmässiga grunden för tjänst- göringen sammanfaller.

Enligt stadgande i tjänstepliktslagen gäller som huvudregel, att beträffande de tjänste- pliktigas lönevillkor och arbetsvillkor i öv- rigt skall gälla vad som gäller för frivilligt åtaget arbete av motsvarande slag. Tjänste- pliktigas arbete är i stort av samma beskaf- fenhet som ett under normala förhållanden utfört arbete.

Enligt UFV uppfattning är förhållandena inte sådana att de tjänstepliktigas lönevillkor kan vara styrande för utformningen av de civilförsvarspliktigas förmåner under bered- skap och krig. Att olika förmåner utgår även i de fall tjänstgöringen för värnpliktiga och tjänstepliktiga samordnas torde utan större olägenheter kunna accepteras.

] 1.3 UFV förslag angående civilförsvarsplik- tigas förmåner under beredskap och krig

Det av UFV i kapitel 8 föreslagna och för främst fredsförhållanden avsedda civilför- svarslönesystemet med daglön och eventuellt daglönetillägg är så utformat att det i och för sig kan tillämpas under alla de förhållanden som civilförsvarspliktiga kan komma att ut- nyttjas. Om detta skall tillämpas under be- redskap bör daglönen utgå enligt den daglö- negrupp som den civilförsvrrspliktige med hänsyn till den sammanlagda fredsutbild- ningens längd skall anses tillhöra. Daglöne- gruppsystemet är nämligen så utformat att man därigenom erhåller en lönedifferentie- ring som väl motsvarar skillnaderna i fråga om ansvar och uppgifter mellan olika befatt- ningar inom civilförsvarets krigsorganisation. Sett enbart till civilförsvarets förhållanden föreligger sålunda förutsättningar för att tillämpa fredsbestämmelserna även under beredskap och krig.

Mot bakgrund av den omfattande organi- satoriska samverkan som under främst krigs- förhållanden kommer att ske mellan civilför- svaret och övriga totalförsvrrsgrenar synes det emelletid nödvändigt att :ivilförsvarsför- månerna utformas med beiktande härav. Den mest omfattande samve:kan med civil-

försvaret kommer krigsmakten att ha. Härtill kommer att de civilförsvarspliktigas förhål- landen är i vad avser beredskaps— och krigstillstånd närmast jämförbara med de värnpliktigas inom krigsmakten. UFV för- ordar därför att principiell jämställdhet i förmånshänseende mellan civilförsvarsplikti- ga och krigsmaktens värnpliktiga skall vara huvudregel för civilförsvarsförmånernas ut- formning för beredskaps- och krigsförhållan- den. Såväl 1954 års värnpliktsavlöningsutred- ning i betänkandet år 1962 om de civilför- svarspliktigas avlöning m.m. under bered- skap och krig som de instanser vilka yttrat sig över sagda betänkande har förordat en sådan parallellitet. Principen innebär att för de civilförsvarspliktiga skall — med de eventuella avvikelser som civilförsvarets sär- förhållanden kan motivera i vissa avseenden — tillämpas de förmånsbestämmelser som gäller för krigsmaktens värnpliktiga. Enligt gällande bestämmelser skall för de sist- nämnda värnpliktsavlöningskungörelsen tillämpas under beredskap och krig intill dess militärt krigsavlöningsreglemente träder i kraft. Familjebidragsförordningen skall tillämpas så länge förhållandena medger det. Därefter tryggas familjeförsörjningen genom lagen om krigshjälp. Någon ändring för de värnpliktiga år härvidlag inte aktuell eller påkallad. Att UFV inte ansett sig kunna föreslå denna jämställdhet även för fredstid sammanhänger bl. a. med dels att familjebi— dragssystemet inte passar civilförsvaret p. g. a. de korta utbildningstiderna och dels att en övergång till vämpliktsavlöning skulle medföra avsevärda försämringari förhållande till nuläget för majoriteten av de civilför- svarspliktiga. Under krigsförhållanden måste en sänkt ersättningsnivå, som inte innebär att den sociala tryggheten upphör, accepte- ras.

Utan att kravet på principiell jämställdhet med de värnpliktiga åsidosätts bör dock civil- försvarslönen kunna bibehållas viss över- gångstid under beredskapstillstånd. En all- män grund för beredskapsplanläggningen är nämligen att man inte skall vidta mer ingri- pande åtgärder i samhällsfunktionerna än

som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden. Denna kontinuitetsprincip, som motiveras av såväl den enskilde medbor- garens behov av social trygghet som av ad- ministrativa skäl, kan anses ha viss giltighet även för den beredskapslagstiftning varom nu är fråga. Beroende på vilken hänsyn som bör tas till kontinuitetsprincipen synes den principiella jämställdheten mellan värnplik- tiga och civilförsvarspliktiga kunna åstad- kommas enligt någon av följande tre alterna- tiv.

1) Fortsatt tillämpning av fredsbestämmelser under viss övergångstid efter det att bered- skapstillstånd inträtt. Därefter värnplikts- avlöningskungörelsen respektive familjebi- dragsförordningen. Sedan militärt krigsav- löningsreglemente respektive lagen om krigshjälp. 2) Fortsatt tillämpning av fredsbestämmelser viss övergångstid intill dess militärt krigs- avlöningsreglemente träder i kraft, vilket därefter tillämpas. I fråga om familjestö- det sker samtidigt övergång till lagen om krigshjälp, alternativt till familjebidrags- förordningen som ersätts av lagen om krigshjälp när förhållandena påkallar det. 3) Övergång från fredsbestämmelser till värn- pliktsavlöningskungörelsen respektive familjebidragsförordningen samtidigt med att beredskapstillstånd inträder. I övrigt tillämpning av alternativ 1.

Vilket av alternativen som innebär den lämpligaste avvägningen i ovan angivet av- seende kan i viss mån sammanhänga med den aktuella lägesutvecklingen. Innebär den ett långvarigt beredskapstillstånd synes alterna- tiven 1 och 3 ligga mer nära till hands. Vid en hastigt accelererande utveckling torde al- ternativ 2 närmast komma ifråga. Med hänsyn härtill och då något militärt krigsavlöningsreglemente ännu ej utfärdats får UFV begränsa sig till att ange huvudprin- cipen och tänkbara alternativ för tillämpning av sagda huvudprincip. Med fredsförhållan- den torde i detta sammanhang få likställas beredskapstjänstgöring som kan åläggas in- nan civilförsvarsberedskap inträder. Tilläggas

bör att det ur administrativ synpunkt är av betydelse att antalet växlingar mellan olika författningar begränsas i möjlig mån. Efter- som de hjälpbehov som familjebidragssyste- met och krigshjälpen avser att täcka till stor del sammanfaller bör med alternativ 2 möjlighet finnas att i fråga om familjestödet övergå direkt från fredsbestämmelserna till lagen om krigshjälp samtidigt med att mili- tärt krigsavlöningsreglemente träder i tillämpning.

Beträffande kommunalanställda som tjänstgör jml. ZOå civilförsvarslagen samt, liksom i fred, civilförsvarspliktiga tillhörande verkskyddet förutsätts att respektive arbets- givare svarar för kostnader för avlöning och andra ersättningar. Då de kommunalanställ- das tjänstgöring innebär utövande av inne- havd befattning bör gällande bestämmelser om bibehållande av ordinarie lön kvarstå oförändrade. När det gäller verkskyddsperso- nalen bör beaktas att deras tjänstgöring under beredskap och krig i huvudsak inte är samordnad med tjänstgöring för övriga civil- försvarspliktiga. Oftast kommer verkskydds- personalens tjänstgöring att utövas parallellt med och i direkt anslutning till vederböran- des ordinarie arbete samt på eller i direkt närhet av den egna arbetsplatsen. Man bör också undvika dubblerade löneförmåner eller komplicerade avräkningsregler för arbets- givarna. Vederbörande arbetsgivare bör där- för ges möjlighet att — i stället för att tillämpa för övriga gällande förmåner — utbetala ordinarie lön med de tillägg som normalt kan utgå. Lönen bör dock inte få understiga vad den civilförsvarspliktige skulle erhålla om de för övriga civilförsvarspliktiga gällande reglerna hade tillämpats. 1 den mån civilförsvarspliktiga inom allmänna civilför- svaret upprätthåller ordinarie arbete under inkallelse till civilförsvarstjänstgöring torde en lämplig avvägning mellan aktuella löneför- måner och civilförsvarsförmåner få över- vägas.

Bilaga 1 Fördelning på ålder, kön och avgångsålder av civil- försvarspliktiga inskrivna i lokala allmänna civilför- svaret den 1 juli 1972.

Samtliga befattningar1

Ålder Män Kvinnor Totalt

25—47 36 385 20 479 56 864 48—65 130 407 8 756 139 163 Summa 166 792 29 235 196 027

Avgångsålder 60 år1

Utbildat befäl Ej utbildat befäl Totalt Ålder Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 25—47 20 780 4 396 25 176 2 887 110 2 997 23 667 4 506 28 173 48—60 73 159 1485 74 644 10 964 91 11055 84 123 1576 85 699 61 —65 18 4 22 9 — 9 27 4 31 Summa 93 957 5 885 99 842 13 860 201 14 061 107 817 6 086 113 903

Avgångsålder 65 år”

Utbildat befäl Ej utbildat befäl Totalt Ålder Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 25—47 6577 11460 18037 6141 4513 10654 12718 15 973 28 691 48—65 26 493 4 490 30 983 19 764 2 686 22 450 46 257 7 176 53 433

Summa 33 070 15 950 49 020 25 905 7199 33104 58 975 23 149 82124

Exklusive mobiliseringsreserv

Bilaga 2 Förmåner den 1 juli 1972 vid frivillig försvarsutbild- ning, hemvämsutbildning samt värnpliktsutbildning

Förmåns- Frivillig befälsutbildning Frivillig A— och B-personals utbildning slag Dagsersättning Traktamente med 12 kr/dag vid Vid grundutbildning minst 2 dgr i utbildning minst 2 dgr i följd för följd traktamente med 10 kr/dag. Vid att nå eller behålla placering inom repetitionsutbildning traktamente totalförsvaret. med 12 kr/dag. Premier Vid godkänd genomgången utbild- Genomgången godkänd grundutbild- ning utgår premie: ning ger premie: furirskurs 140 kr Grundkurs B-personal 100:— överfurirskurs 275 kr Grundkurs A-personal 150:— sergeantkurs 550 kr Gruppbef. kurs fanjunkarkurs 750 kr (ledarkurs 1) 300:— löjtnantskurs 1 200 kr Plutonsbef. kurs kaptenskurs 2 400 kr (ledarkurs 2) 450? Premie vid personalvårdsutbildn. Plutonsbef. kurs enligt särskilda bestämmelser. (instruktörsku rs) 600:— Kompanibef. kurs (högre ledarkurs) 1 000:— Vid repetitionsutbildn. enl 14 & frivil— ligkungörelsen utgår premie med i regel 20 kr/dag. Vid praktisk tjänst- göring minst 20 dgr efter instruktörs- kurs utgår 1 200 kr i premie. Särskilda tillägg

Naturaförmåner m. m.

Familjebidrag

Skadeersättning

Fri resa mellan bostaden och ut— bildningsplatsen. [ vissa fall rese- kostnadsersättning. Fri inkvarte- ring och fri förplägnad. [ vissa fall i stället ersättning enl. för värn— pliktiga gällande grunder. Sjuk- vårdsförmåner vid utbildning minst 2 dgr i följd i samma omfattning som värnpliktiga.

Familjebidrag utgår vid utbildn. minst 5 dgr i följd. Fri behovs- prövning tillämpas. 1 övrigt enl. för värnpliktiga gällande best. Vid viss obligatorisk rep. utbildn. jml. 14 & frivilligkung. gäller ej kravet på minst 5 dgrs utbildn. i följd.

Sjukvårdsförrnåner, grupplivför- säkring och begravningshjälp en- ligt i princip samma grunder som värnpliktiga. Betr. sjukvårdsför- måner vid utbildning minst 2 dgri följd. Ersättning enl. militärersätt- ningsförordningen. Kollektiv olycksfallsförsäkring.

Se Frivillig befälsutbildning

Se

Frivillig befälsutbildning

Se Frivillig befälsutbildning

Allmänna hemvärnets utbildning

Driftvärnsutbildning Värnpliktsu tbildningl

Traktamente med 12 kr/dag, vid föreskriven årlig utbildning för enstaka dag, vid övrig utbildning om minst 2 dgr i följd.

Hänstgöringspremie med 50 kr efter fullgjord utbildning minst 20 tim under ett utbildningsår som hemvärnsman. Hemvärnsbe- fal får tjänstgöringspremie med 85 kr efter minst 34 tim utbildn. under ett utbildnår. Utbildnings- premie utgår till hemvärnsman som godkänd genomgått introduk- tionskurs eller repetitionskurs för hemvärnsbefa'l, specialkurs eller instruktörskurs med 300 kr (40 tim-kurs) och 600 kr (80 tim- kurs).

Årligt arvode med 360 till 1 140 kr till hemvämsbefäl och ungdoms- ledare. Belopp efter befattning.

FH resa mellan bostaden eller arbetsplatsen och tjänstgörings- platsen. I vissa fall resekostnadser- sättning. Fri inkvartering och fri förplägnad under utbildn. resp. tjänstgöring jml. 19å hemvärns- kungörelsen. Fri förplägnad vid utbildn. eller tjänstgöring minst 4 timiföljd.

Familjebidrag utgår vid utbildning minst 5 dgr i följd enl. för värn- pliktiga gällande villkor. Se i öv- rigt Vämpliktsutbildning.

Militärersättningsförordningen vid skada eller sjukdom till följd av olycksfall under utbildn. I övrigt ej sjukvårdsförmåner. Gruppliv- försäkring och begravningshjälp enl. i princip samma grunder som värnpliktiga. Kollektiv olycksfalls- försäkring.

Bibehållna anställningsförmä- ner (lön, pension m.m.). Vid utbildning på fritid traktamen- te med 12 kr/dag.

Utbildningspremie utgår till hemvärnsman som godkänd enomgått introduktionskurs ör befäl eller kurs för hem- värnsinstruktör med 300 kr (40 tim-kurs) och 600 kr (80 tim-kurs).

Fri resa i likhet med allmänna hemvärnet vid utbildn. på ort där han ej utför arbete i sin anställning. [ vissa fall rese- kostnadsersättning och trakta- mente. Fri inkvartering och fri förplägnad i likhet med all— männa hemvämet, betr. in— kvartering då han ej kan bo i sin ordinarie bostad under ut- bildningen.

Familjebidrag utgår ej (jmfr prop. 1970:18).

Samma förmåner som vid olycksfall eller sjukdom som inträffar under ordinarie arbe- te. Militärersättningsförord- ningen därutöver tillämplig. Grupplivförsäkring och kollek- tiv olycksfallsförsäkring enl. samma grunder som för all- männa hemvärnet.

Penningbidrag: För menig 7 (8) kr/dag vid grundutbildn. och 10 (11) kr/dag vid rep. utbildn. För befäl högre belopp, max 27:50 (28:50) kr/dag.

Tjänstgöringspremie med 4 kr/dag efter 300 (230) dagars grundut— bildn. Vid särskild övning och mob. övning 38:50 kr/dag.

Utbildningspremie efter godkänd utbildn. med t. ex. 325 kr för gro. bef.utbildning 10:50 (12:50) kr/dag efter 300 (230) dgr till menig kat. E vid flottan, 13: 50 (15:50) kr/dag efter 300 (230) dgr för plut.bef.utbildn. För komp.bef.utbildning därutöver 4 000 kr. Ytterligare premier vid reservoffutbildn.

Utryckningsbidrag med 250 kr. Tillägg vid flyg— och sjötjänstgö- ring.

Fri inkvartering, fri förplägnad och fri sjukvård. Fri in- och ut- ryckningsresa. En fri ledighetsresa per 30 dagarsperiod vid grundutb. — vid rep.utb. en fri resa per 60 dagarsperiod. I vissa fall kontant ersättning för nämnda naturaför- måner.

Familjebidrag utgår. Ej tidsbe- gränsning. Kan utgå i form av familjepenning med max 15 (17) kr/dag för hustru (motsv) och max 8 kr/dag för annan familje- medlem, bostadsbidrag, sjukbi- drag, begravningsbidrag samt nä- ringsbidrag med max 50 kr/dag.

Grupplivförsäkring. Begravnings- hjälp. Militärersättningsförord- ningen, vid grundutbildning sär- skild sjukpenning. Särskilt olycks- fallsskydd vid invaliditetsskada, max 150 000 kr.

' Belopp och tider inom paren- tes gäller fr.o.m. den ljuli 1973.

I det följande belyses hur man i Danmark och Norge har reglerat förmånerna för dem som tjänstgör inom civilförsvaret. Uppgifter- na grundar sig på underlag som de svenska beskickningarna i respektive länder har läm- nat på UFV hemställan. Som bakgrund till förmånsreglerna redovisas först i korthet organisation och tjänstgöringstider inom res- pektive länders civilförsvar. Ersättningsbe- loppen, som avser förhållandena våren 1973, anges i respektive länders valuta med uppgift inom parentes av beloppens värde i svensk valuta i maj 1973 (medeltal).

DANMARK

Civilförsvarets organisation

Under inrikesministeriet och civilförsvarssty- relsen fullgörs civilförsvarets uppgifter av självbeskyddet (”egenbeskyttelsen"), det 10- kala civilförsvaret samt civilförsvarskåren (”CF-korpset”), som närmast motsvarar den svenska undsättningskårsorganisationen.

Civilförsvarspliktigas tjänstgöring

Viss värnpliktig personal placeras till tjänst- göring vid civilförsvarskåren eller den statliga ambulanstjänsten. Uttagningen sker i sam- band med mönstringsförrättningar för man- skapet till det militära försvaret. Tjänstgö-

Civilförsvarsförmåner i Danmark och Norge

ringstiden för dessa är för närvarande tio månader men minskas till troligen åtta måna- der från den 1 juli 1973. Vissa av de värnpliktiga tas ut till utbildning för värn- pliktigt befäl och är då skyldiga att tjänst- göra för närvarande ytterligare tio månader. Även deras tjänstgöringstid avses avkortas.

En del av det i civilförsvarskåren utbildade manskapet överförs till tjänstgöring vid kom- munala civilförsvaret när de utgår ur kårens mobiliseringsstyrka.1 det kommunala civil- försvaret står de till förfogande intill 50 års ålder. Ingen särskild utbildning anordnas nu- mera för dessa.

Värnpliktiga som frikallas eller förklaras partiellt tjänstedugliga kan tas i anspråk för tjänstgöring inom civilförsvaret med undan- tag för civilförsvarskåren. De inkallas till en månads grundutbildning under kasernmässi- ga förhållanden och hemsändes sedan till fortsatt utbildning vid det lokala civilförsva- ret under 50 timmar om året i två år under fritid. Därutöver kan de åter inkallas till kortare övningar m. m. Bland nämnda väm- pliktiga kan uttas vissa befälsaspiranter, som genomgår en månads kompletterande utbild- ning under kasernmässiga förhållanden. De hemsändes därefter till fortsatt tjänstgöring under fyra år vid det lokala civilförsvaret i upptill 50 timmar per år.

Härutöver är envar i landet bosatt person i åldern 16—65 är skyldig att tjänstgöra inom civilförsvaret, under förutsättning att militär-

tjänstgöring inte utgör hinder härför. Denna personal kan bl. a. användas som komple- ment till den kommunala hjälptjänstens fri- villiga och, enligt vad ovan angivits, värnplik- tiga personal. Denna tjänstgöringsform avses tillämpas först i krigstid.

Anställda i statlig och kommunal tjänst eller vid "koncessionerade verksamheter” är skyldiga att utföra de uppgifter som kan åläggas dem för genomförande av civilför- svarsåtgärder.

Förmåner

] Värnpliktiga i civilförsvarskåren och den statliga ambulanstjänsten samt andra värn- pliktiga, som utbildas under kasernmässiga förhållanden erhåller följande förmåner.

a) Värnpliktslön för det antal dagar den värnpliktige är i tjänst. Lönen utgör för menig för närvarande 12 Dkr (ca 8:70 Skr) per dag och för vämpliktigt befäl ca 22 Dkr (ca 16 Skr) per dag.

b) Som ”hjemsendelsepenge" utbetalas ett belopp på för närvarande 5 Dkr (ca 3:65 Skr) för varje dag varunder lön utgår.

c) 15 Dkr (ca 10:90 Skr) utbetalas per dag som kostersättning för tre måltider som kan köpas på tjänsteställets cafeteria.

d) Fritt logi, läkarvård, tandvård, persedel— tvätt och fri befordran med flertalet danska transportmedel. Befrielse från fackförenings- avgift kan sökas.

e) Enligt ”lov om offentlig forsorg” finns möjlighet till ekonomisk hjälp till värnpliktig och dennes eventuella familj efter beslut av socialförvaltningen i hemkommunen. Därut- över kan värnpliktig som utan egen skuld kommit i ekonomiskt trångmål erhålla län eller legat genom Forsvarets Velfaerdsfond.

2 Värnpliktig som utbildas genom de kom- munala civilförsvarsmyndigheternas för- sorg erhåller SDkr (ca 3:65 Skr) per inställelse och erhåller täckning för sin transportkostnad, om hemmet är beläget på mer än 5 kilometers avstånd från tjänstgöringsplatsen, samt fri mat.

Dessutom kan i undantagsfall utgå ersätt- ning för förlorad arbetsförtjänst på intill 100 Dkr (ca 72:65 Skr) per dag till värnplik- tig som förlorar arbetstid för att tjänstgöra på tider som för flertalet värnpliktiga är normal fritid.

Anställda i statlig och kommunal tjänst eller vid "konsessionerad verksamhet” erhål- ler 5 Dkr (ca 3:65 Skr) per inställelse för täckande av rese- och matkostnader.

Närmare regler om avlöning av civilför- svarspliktigt manskap i krigstid har ej fast- ställts. För samtliga civilförsvarspliktiga till- kommer särskilda ersättningar vid olycksfall itjänsten.

Erfarenheter av nuvarande förmånssystem

Med undantag för kostersättningen till ka- sernerade värnpliktiga fungerar nuvarande regler i stort sett väl. Kostersättningen inför- des den 1 april 1971 som ett steg mot ett långsiktigt mål att ge de värnpliktiga månads- lön motsvarande grundlönen till en icke yrkesutbildad specialarbetare på den privata arbetsmarknaden. Ur administrativ synpunkt är erfarenheterna av kostersättningen inte tillfredsställande. Inom en snar framtid vän- tas en ny ordning genomföras enligt vilken de till repetitionstjänstgöring inkallade värn- pliktiga kommer att erhålla gottgörelse för mistad arbetsinkomst med upp till 100 Dkr (ca 72: 65 Skr) per dag.

NORGE

Civilförsvarets organisation

Det norska civilförsvarets uppgifter och orga- nisation har i sina grunddrag stora likheter med det svenska civilförsvaret. Det är huvud— sakligen uppbyggt på lokal grund. Det lokala civilförsvaret innefattar allmänbeskyddet (”allmenbeskyttelse”) och självbeskyddet ("egenbeskyttelse"). Som komplement finns en särskild fjärrhjälpsorganisation med ett antal fjärrhjälpskolonner. De i fred gällande tjänstgöringstiderna framgår av följande ta- bell.

Kategori Grundutbildning Repetitions- och gemensam övning

A. Uttaget befäl, Intill 3 mån + 3 mån instruktörer, vid ”oppsatt” av- manskap med spec. delning uppgifter B. Manskap i fjärr- Intill 1 resp. 2 hjälpskolonnerna veckor sammanhängande eller intill 20 resp. 40 tim. som kvällskurser C. Manskap i Enligt B ovan lokalt civil- försvar D. Personal i Intill 1 vecka sam- självbeskyddet manhängande eller in- samt VISS annan till 20 tim. fördelat personal på kvällskurser

Intill 5 dagars kurs' årligen, som kan samlas för flera år med intill 2 veckor per år

Intill 2 veckor samman— hängande i läger årligen

Intill 3 dagar i samman- hang eller intill 20 tim. fördelat på kvällskurser

Intill 15 timmar årligen

(utryckningar)

' För befäl kommer grundutbildning och repetitionsövningar som tillägg till tjänstgöringen för manskap i fjärrhjälpskolonnerna och utryckningsstyrkoma i lokala civilförsvaret.

Civilförsvarspliktigas tjänstgöring

Män och kvinnor mellan 18 och 65 år, som uppehåller sig i riket, kan åläggas tjänsteplikt i civilförsvaret. I självbeskyddet kan också personer över 65 år åläggas tjänsteplikt. Per- soner mellan 16 och 18 år samt över 65 år kan efter egen önskan antas till tjänstgöring.

Alla som kan åläggas tjänstgöring i civil- försvaret är också skyldiga att tjänstgöra som befäl eller instruktörer och genomgå erfor- derlig utbildning för uppdraget. Militär värn- pliktig personal kan inte åläggas tjänstgöring i civilförsvaret om han därmed blir förhind- rad att utföra sin militära tjänsteplikt.

Förmåner a) Naturaförmåner m. m.

Under civilförsvarstjänstgöring i förläggning har korpraler, vicekorpraler och manskap fri förplägnad. Den som blir sjuk har rätt till fri sjukvård.

Manskap och icke fast avlönat befäl har rätt till resekostnadsersättning för resa till och från civilförläggning beräknat efter 2 klass på tåg och båt — under förutsättning att inte allmän transport anordnas. Nämnd personal har vid sådan resa (minst 4 tim-

mar) också rätt till kostersättning och natt- tillägg i den utsträckning staten inte tillhan- dahåller mat och logi.

b) Lön/tjänstgöringstillägg 1. Manskap, vicekorpraler och korpralcr

Civilförsvaret följer ”försvarsregulativet” för vämpliktigt manskap när det gäller tjänste— tillägg, kvartersgottgörelse och försörjartill- lägg. Lön utgår ej. Alla erhåller dock ett tjänstetillägg för bestridande av personliga utgifter. Tillägget är för meniga 9 Nkr (ca 6:90 Skr) och högre för vicekorpraler och korpraler. I vissa fall tillkommer kvarters— gottgörelse.

Familjesocialt stöd utgår i form av ett i princip icke behovsprövat försörjartillägg som består av hustrutillägg och barntillägg. Hustrutilläggets belopp är 492 Nkr (ca 377: 85 Skr) per månad. Beloppet gäller även om maken har egen arbetsinkomst. Barntill- lågget utgör 1 015 Nkrl (ca 779: 50 Skr) per månad för make med ett barn och 206 Nkr (ca 158:20 Skr) per månad för varje barn utöver ett.

' Beloppet inkluderar tillägg för make.

Lön utbetalas till befäl efter statens "lanS- regulativ”. Härtill kommer fast övertidsgott- görelse, tjänstetillägg och vissa andra tillägg. Befäl av vice troppchefs eller högre grad har fri inkvartering medan förplägnad tillhanda- hålles mot en avgift av för närvarande 5 Nkr (ca 3:85 Skr) per dag.

3. Lokalt civilförsvar

Beträffande tjänstgöring i lokalt civilförsvar gäller att varken befäl eller manskap erhåller lön eller annan gottgörelse under kvälls— kurs/övning i lokalt civilförsvar. Vid inställel- se till kurs och övning som sker på kvällen kan den del av reseutgifterna som överstiger 2:50 Nkr (ca 1:90 Skr) per möte återbetalas på begäran. Deltagare i tre-dagars repetitions- övningar i lokala civilförsvaret erhåller full förplägnad.

c) Vid olycksfall och sjukdom

Vid olycksfall och sjukdom utgår särskilda ersättningar.

Enligt vad UFV inhämtat har gällande bestämmelser rörande ekonomisk ersättning för de civilförsvarspliktiga i stort sett funge- rat tillfredsställande. För närvarande har man inga planer på någon revision av dessa bestämmelser.

Förslag till Kungl. Maj: ts kungörelse om förmåner till civilförsvarspliktiga

Inledande bestämmelser

1 5 Denna kungörelse gäller för civilförsvarspliktig som fullgör civilför— svarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddet, om inte särskilda bestämmelser gäller vid tjänstgöring enligt 12 5 1 mom. civilförsvarslagen (1960: 74) eller annat följer av 3 5.

2 & Vad i kungörelsen föreskrivs om civilförsvarspliktig tillämpas även på icke civilförsvarspliktig, som inskrivitsi civilförsvaret enligt 17 % tredje stycket civilförsvarslagen (l960:74) eller som förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse personligen inställer sig till inskrivning.

3 5 För civilförsvarschef, distriktschef eller sådan personal, som avlönas enligt 605 civilförsvarslagen (l960:74) eller kungörelsen (1962:578) om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation gäller särskilda bestämmelser.

4 & Ersättning som enligt 47 & tredje stycket civilförsvarslagen (l960:74) skall utges av arbetsgivare till verkskyddspersonal får vid tjänstgöring enligt 125 1 mom. civilförsvarslagen (1960: 74) samt vid utbildning och övning, som ej genomföres av civilförsvarsmyndighet, beräknas på annat sätt än som föreskrivs i denna kungörelse. Ersättning får dock ej understiga vad som vid tillämpning av kungörelsen skulle ha utgått till den civilförsvarspliktige. Härvid skall beaktas att förmåner som enligt denna kungörelse tillkommer ciw'lförsvarspliktig ej utgör skatte- pliktig intäkt.

5 & Vid sådan tjänstgöring inom civilförsvaret, som enligt 20å civilförsvarslagen (1960: 74) skall anses fullgjord i kommunal anställning, äger den civilförsvarspliktige ej rätt till annan förmån enligt denna kungörelse än fria resor, förplägnad och inkvartering.

6 & Om ej annat följer av andra och tredje styckena utgår förmån enligt denna kungörelse endast för dygn, under vilket minst sex timmar tages i anspråk för färd, tjänstgöring eller annan verksamhet, som utgör grund för förmån.

Civilförsvarspliktig, som har förvärvsarbete under annan del av dygnet än sedvanlig arbetstid och som går miste om inkomst av sådant arbete till följd av civilförsvarstjänstgöring, får tillerkännas förmån enligt denna kungörelse även om förutsättning härför ej föreligger enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna kungörelse om resor, hälso- och sjukvård samt begravningshjälp och ersättning för transportkostnad för avliden civilför- svarspliktig skall gälla även om förutsättning icke föreligger enligt första stycket. Detsamma gäller enligt civilförsvarsstyrelsens bestämman- de ifråga om förplägnad och inkvartering.

7 5 Med utbildningjämställs i denna kungörelse dels övning som fullgörs i direkt anslutning till utbildning, dels övning för civilförsvarspliktig, som är i det regionala allmänna civilförsvaret inskriven värnpliktig, dels ock tjänstgöring enligt 12 ä 1 mom. civilförsvarslagen(1960: 74).

Daglönegrupper och daglön

8 & Civilförsvarspliktig erhåller vid utbildning i enlighet med vad som anges i följande tabell daglön efter den daglönegrupp, som han med hänsyn till fredsutbildningens sammanlagda längd enligt fastställd utbildningsplan skall tillhöra.

Utbildningens längd i dagar Daglön Grupp Kronor l— 7 I 50 8—14 ][ 60 15—21 111 70 22— IV 80

Civilförsvarspliktig, som är i det regionala allmänna civilförsvaret inskriven värnpliktig, hänföres till daglönegrupp I. Värnpliktigt plutons- befäl skall dock tillhöra daglönegrupp II.

9 & Civilförsvarspliktig erhåller under övning daglönl för varje dag av övningen.

10 & Bestämmelserna i 8 och 9 55 värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 676) äger motsvarande giltighet beträffande daglön och daglöne- tillägg till civilförsvarspliktig.

Daglönetillägg

11 & Civilförsvarspliktig är under utbildning berättigad till daglönetillägg om hans daglön understiger kostnaderna, beräknade på sätt som anges i

] Betr. beloppet se författningskommentaren.

13 och 14 Så, för försörjning av hans anhöriga och för den familjebostad han innehar under tjänstgöringstiden (ersättningsunderlaget). Daglöne- tillägg utgår med det belopp som daglönen understiger ersättningsunder- laget beräknat för dag.

Från ersättningsunderlaget skall avdrag göras enligt 15 & för den civilförsvarspliktiges och hans anhörigas inkomster under utbildnings- tiden.

12 5 Som anhörig anses civilförsvarspliktigs make och barn under 16 år som den civilförsvarspliktige sammanbor med samt, om make saknas, annan sammanboende person som i den civilförsvarspliktiges hem vårdar dennes barn under 16 år.

13 & Kostnaderna för försörjning av anhörig skall anses utgöra 105 procent för vuxen person och 40 procent för barn av det basbelopp, som gäller för januari månad det kalenderår under vilket utbildningen äger rum.

14 & Kostnad för familjebostad skall anses utgöra den faktiska netto- kostnaden för bostaden.

15 5 Har den civilförsvarspliktige eller anhörig inkomst under utbild- ningstiden skall vid beräkningen av ersättningsunderlaget hänsyn icke tagas till 500 kronor för månad av den sammanlagda månatliga inkomsten. Återstoden avdrages helt från ersättningsunderlagets belopp.

Vid inkomstprövningen skall hänsyn ej tagas till förmån som utgår enligt denna kungörelse.

16 & Belopp som skall ligga till grund för bestämmande av daglönetillägg skall i förekommande fall avrundas enligt de närmare föreskrifter som civilförsvarsstyrelsen meddelar.

17 5 Ansökan om daglönetillägg göres skriftligen hos myndighet som avses i 29 &. Ansökan skall göras på fastställd blankett och innehålla en på heder och samvete avgiven deklaration med de uppgifter som behövs för ansökningens bedömande. Daglönetillägg får, om ej särskilda skäl annat föranleder, inte utgå för tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före det ansökningen inkom till myndigheten.

Särskild ersättning

18 & Civilförsvarspliktig har rätt till flygrisktillägg och särskild ersätt— ning vid olycksfall enligt samma grunder som värnpliktig.

Resor

19 5 Vad i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) föreskrivs om resor för inskrivningsskyldig och värnpliktig äger motsvarande tillämp- ning på civilförsvarspliktig om inte annat följer av denna paragraf. Därvid skall civilförsvarspliktig, som tillhör i 8 & angiven daglönegrupp III eller IV jämställas med värnpliktig som innehar lägst sergeants tjänstegrad. Under tjänstgöringen har civilförsvarspliktig rätt till fri resa en gång för

varje hel tjänstgöringsperiod om 60 dagar, som inkallelsen till tjänstgöring avser.

Vid fri resa får flygplan och taxibil användas endast i den omfattning som civilförsvarsstyrelsen bestämmer.

Annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel får användas vid inryckning till och utryckning från övning om restiden härigenom förkortas avsevärt.

Förplägnad, inkvartering samt hälso— och sjukvård m. m.

20 & Civilförsvarspliktig erhåller fri förplägnad och fri inkvartering vid inskrivning i civilförsvaret.

21 & Om rätt för civilförsvarspliktig att under tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar erhålla fri förplägnad eller ersättning härför äger värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 67 6) motsvarande tillämpning.

22 & Civilförsvarspliktig erhåller under tjänstgöring fri inkvartering i kronan tillhörig lokal. Kan civilförsvarspliktig på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl ej beredas inkvartering i sådan lokal får vederbörlig civilförsvarsmyndighet ordna inkvarteringen på annat lämp- ligt sätt.

Om civilförsvarspliktig av skäl som anges i första stycket inte beredes fri inkvartering inom tre kilometer från tjänstgöringsplatsen har han rätt till ersättning för resa mellan inkvarteringsplatsen och tjänstgöringsplatsen. Ersättning utgår med belopp motsvarande kostnaden för resa med allmänt fortskaffningsmedel enligt billigaste färdsätt.

23 & Vid fri resa utgår ersättning för nattlogi, om övernattning är nödvändig.

24 & Till hälso- och sjukvård enligt denna kungörelse hänföres förmåner, som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 676) räknas till sådan värd.

25 & Civilförsvarspliktig erhåller vid inskrivning, under tjänstgöring och vid färd för inryckning till eller utryckning från tjänstgöring samt under in— och utryckningsdagar fri hälso- och sjukvård om så lämpligen kan ske inom civilförsvaret eller krigsmakten.

26 & Vårdas civilförsvarspliktig, som är i civilförsvaret inskriven värn- pliktig vid tid för utryckning från tjänstgöring på sjukvårdsanstalt inom civilförsvaret eller krigsmakten, erhåller han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

27 5 Om civilförsvarspliktig ej kan beredas fri hälso- och sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten, äger han i stället erhålla ersättning för skäliga hälso- och sjukvårdskostnader, som icke ersätts enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381). Civilförsvarspliktig, som ej äri civilförsva- ret inskriven värnpliktig, erhåller dock ersättning endast för kostnad för läkarintyg.

28 5 Vad i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) föreskrivs om begravningshjälp och ersättning för transportkostnad för avliden värn- pliktig äger motsvarande tillämpning på civilförsvarspliktig.

Särskilda bestämmelser

29 5 Beslut om förmån som avses i denna kungörelse meddelas av civilförsvarsstyrelsen, om tjänstgöringen äger rum vid central utbildnings- anläggning, och eljest av länsstyrelseni det län där tjänstgöringen eller in— skrivningen äger rum.

Talan mot beslut av civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelsen föres hos kammarrätten genom besvär.

Tillämpningsföreskrifter

30 & Civilförsvarsstyrelsen meddelar efter samråd med försvarets civil- förvaltning och, ifråga om hälso- och sjukvård, även försvarets sjukvårds- styrelse, de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna kungörelse.

Kommentarer till kungörelseförslaget

Inledande bestämmelser

1 & Paragrafen upptar föreskrift om förmånskungörelsens tillämpnings— område. Den motsvarar l 5 första stycket och 3 % gällande kungörelse. Kungörelsen skall liksom för närvarande inte tillämpas på civilförsvars- pliktiga som ianspråktages med stöd av lagen om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten (1952: 269). För dessa avses istället beredskaps- och krigsavlöningsföreskrifterna för krigsmakten gälla. Paragrafen har vidare anpassats till nu gällande bestämmelseri 12 5 1 mom. civilförsvarslagen. Nämnda lagrum anger de civilförsvarspliktigas tjänstgöringsskyldighet dels under civilförsvarsberedskap, dels under tid då civilförsvarsplikt med hänsyn till försvarsberedskapen skall fullgöras utan att civilförsvarsberedskap råder. Föreskrifterna som avser bered- skapsövning har utgått.

2 & Paragrafen motsvarar 1 5 andra stycket gällande kungörelse.

3 & Paragrafen motsvarar 2 & gällande kungörelse.

4 & Bestämmelserna i nuvarande 6 &, som med vissa jämkningar förts över till denna paragraf, innebär att arbetsgivare endast vid utbildning som inte genomförs av civilförsvarsmyndighet har rätt att beräkna verkskyddspersonalens ersättningar på annat sätt än som anges i kungörelsen. I enlighet med den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3) innebär ändringen i paragrafen att arbetsgivares rätt i nämnda avseende utvidgas till att gälla jämväl tjänstgöring enligt 12 5 1 mom. civilförsvars— lagen, dvs. under civilförsvarsberedskap m.m., samt tjänstgöring för övning som ej genomförs av civilförsvarsmyndighet. F. n. förekommer endast i undantagsfall att utbildning och övning inte genomförs av civilförsvarsmyndighet.

Till skillnad mot nu gällande bestämmelser innebär UFV förslag att samtliga ersättningar till civilförsvarspliktiga, inklusive flygrisktillägg, blir skattefri inkomst. Paragrafen har jämkats i anledning härav. Genomföran- det av en sådan jämkning torde få samordnas med beslut om skattefrihet för flygrisktillägg.

Begränsningsregeln i 65 andra stycket gällande kungörelse har ej motsvarighet i kungörelseförslaget. Tillämpad på det föreslagna daglöne- systemet skulle denna regel nämligen ha medfört att civilförsvarspliktiga med ca 10 kr eller lägre timlön i civil anställning inte skulle erhålla fullt daglönebelopp. Med hänsyn till den av UFV föreslagna daglönekonstruk- tionen, där den direkta kopplingen till det individuella inkomstbortfallet slopats, bedömes ett sådant avsteg från huvudprincipen i 4 % kungörelse-, förslaget inte vara befogat.

47 å tredje stycket civilförsvarslagen, till vilket lagrum hänvisning görs i kungörelseförslaget, innehåller följande bestämmelse. ”Den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till de i hans tjänst anställda. Ersättningen skall utgå enligt de grunder Konungen bestämmer.”

Huruvida nämnda lagrum innefattar även civilförsvarspliktig som med stöd av 38 5 1 mom. civilförsvarskungörelsen inskrivs iverkskydd utan att vara anställd vid företaget, som anordnar verkskyddet ifråga, synes UFV något oklart. Ett förtydligande av vem som skall svara för kostnader för ersättningen till sådan personal bör eventuellt övervägas.

Föreskriften i 475 tredje stycket civilförsvarslagen torde kunna bli tillämplig även i fråga om ersättning för särskilt olycksfallsskydd. Som framgår av den allmänna motiveringen (8.3.1) föreslår UFV att det särskilda olycksfallsskyddet skall gälla även för verkskyddets personal.

5 & Nu gällande 5 5 om ersättning vid tjänstgöring enligt 20 & civilför- svarslagen i kommunal anställning har, med i huvudsak endast den ändringen att bestämmelsen om utbildningspremie utmönstrats, upptagits i kungörelseförslaget.

6 & Paragrafen anger vilka förutsättningar med avseende på tjänstgörings- tidens längd som skall gälla för rätt till ersättning. Paragrafen motsvarar nu gällande 7 & utom i vad avser fjärde stycket, vilket icke har motsvarighet i kungörelseförslaget. För närvarande gäller enligt huvudre- geln att, såvitt angår tjänstgöring för utbildning, fulla förmåner utgår endast för dygn under vilket minst sju timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring m. m. I enlighet med den allmänna motiveringen (6.3.3) har sju-timmarsregeln i kungörelseförslaget ändrats till sex timmar. Till följd av att 7 5 fjärde stycket i nu gällande kungörelse inte har tagits upp i kungörelseförslaget kommer sextimmarsregeln att gälla även för in- och utryckningsdagar. Påbörjas inryckningsresa före kl. 18.00 kommer följaktligen daglön och övriga förmåner att utgå. I annat fall utgår endast förmåner som avses i undantagsregeln i paragrafens andra stycke. Undantag från sju—timmarsregeln gäller för närvarande för skiftarbe- tare, som på grund av civilförsvarstjänstgöring lider inkomstminskning och rörelseidkare, vilkas näringsutövning sker utom ordinarie arbetstid. Undantag gäller också i fråga om fria resor m.m. samt ersättning för kostnad för läkarintyg som anskaffats för att styrka sjukdom, därest laga förfall på grund av sjukdomen anses föreligga. 45 andra stycket nu gällande kungörelse föreskriver bl.a. att vid övning som inte sker i omedelbar anslutning till utbildning äger civilförsvarspliktig åtnjuta fria resor m. m. samt förplägnad, inkvartering och sjukvård enligt kungörel- sen. Vidare utgår begravningshjälp och ersättning för transportkostnader till civilförsvarspliktig som avlider under sådan övning. I övrigt utgår inte förmån enligt kungörelsen vid deltagande i särskilt anordnad övning. Någon motsvarighet till uppräkningen i den nu gällande kungörelsens 4 5 av ersättningar som kan utgå vid särskilt anordnad övning har ej tagits

upp i kungörelseförslaget. Istället har undantag från föreslagen sex- timmarsregel vid såväl utbildning som övning tagits upp i andra och tredje styckena i förevarande paragraf. Möjlighet bör finnas att vid kvällsöv- ningar, om behov föreligger, tillhandahålla viss förplägnad samt i undantagsfall inkvartering.

7 5 Vid deltagande i övning i omedelbar anslutning till tjänstgöring för utbildning äger civilförsvarspliktig enligt 4 5 första stycket i nu gällande kungörelse åtnjuta förmåner som om övningen ut|orde fortsatt utbild- ning. Detta stadgande har ikungörelseförslaget ersatts med föreskrift om att övning i direkt anslutning till utbildning samt tjänstgöring under civilförsvarsberedskap m. rn. skall jämställas med utbildning. Andra stycket i 4 & gällande kungörelse har utgått ur kungörelseförslaget (se ovan under 6 5). De värnpliktigas repetitionsövningar (se sid. 104) hänförs i förmånshänseende till utbildning.

Daglönegrupper och daglön

8 & Paragrafen reglerar den föreslagna daglönen vid utbildning och därmed jämställd annan tjänstgöring. Den ersätter bestämmelserna i nuvarande kungörelse om penningbidrag (9, 11 så), utbildningspremie, tjänstgöringspremie, tillägg till tjänstgöringspremie (21—25 åå) samt civilförsvarspenning (26—32 55).

I vissa fall kan förekomma att utbildningen fullgörs i skeden. För sådana fall skall daglönebeloppet beräknas efter utbildningens samman- lagda dagantal enligt fastställd utbildningsplan. I enlighet med den allmänna motiveringen (11.3) förutsätts att i den mån förmånskungörel- sen gäller vid tjänstgöring jml. 125 lmom. civilförsvarslagen den civilförsvarspliktige därvid skall erhålla daglön enligt den daglönegrupp som fredsutbildningens längd föranleder placering i.

9 & Paragrafen har ej motsvarighet i nuvarande kungörelse. Med hänsyn till föreskriften i kungörelseförslagets 7 5 innebär föreskriften att det enhetliga daglönebeloppet utgår endast vid övning som icke fullgörs i direkt anslutning till utbildning. Som framgår av allmänna motiveringen (8.1) anser UFV att daglön vid annan övning bör utgå med belopp mot- svarande den lägsta föreslagna daglönen under utbildningen eller med hän- syn till övningamas kortvarighet, ett reducerat daglönebelopp.

10 & Paragrafen motsvarar föreskriften i 9 5 nu gällande kungörelse att vad i värnpliktsavlöningskungörelsen stadgas om penningbidrag till värnpliktig skall i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande civilförsvarspliktig med i paragrafen angivna awikelser och tillägg.

I kungörelseförslaget har upptagits en hänvisning till 8—9 && värn- pliktsavlöningskungörelsen. 85 nämnda kungörelse reglerar rätten till penrungbidrag vid frånvaro från tjänstgöring på grund av att värnpliktig hållit sig undan eller rymt, varit tagen i förvarsarrest, varit anhållen eller häktad eller varit intagen i fångvårdsanstalt samt då anhållen värnpliktig

inte blir häktad eller frikänns efter häktning. 95 nämnda kungörelse anger rätten till penningbidrag vid frånvaro av annan anledning än nu sagts.

Motsvarande föreskrifter bör gälla beträffande daglön och daglöne- tillägg till civilförsvarspliktiga.

Daglönetillägg 11—17 55 har ej motsvarighet i gällande kungörelse.

11 & Paragrafen anger principerna för daglönetilläggets beräkning. Un- der förutsättning att villkoret om minst sex timmars tjänstgöring m.m. enligt 6 5 är uppfyllt kan daglönetillägg utgå vid utbildning och därmed jämställd tjänstgöring, men ej vid sådan övning som inte sker i omedelbar anslutning till utbildning (jmfr. 7 5).

12 & Paragrafen avgränsar den ersättningsberättigade personkretsen. Med civilförsvarspliktigs make avses även maka. Med barn avses även adoptivbarn ( 4 kap., 8 % föräldrabalken). Sammanbor den civilförsvars- pliktige, utan att vara gift, med annan person och har de gemensamt barn eller har den civilförsvarspliktige barn under 16 år som bor i hemmet är den sammanboende personen att betrakta som familjemedlem.

13 & Enligt paragrafen skall försörjningskostnaden beräknas till för vuxen 105 % och för barn 40 % av basbeloppet vid tjänstgöringsårets ingång. 105 % är det belopp som erhålles när den tillämpade socialhjälps- normens grundbelopp reducerats med 260 kr, vilket efter avrundning utgör det beräknade värdet av maten i grundbeloppet för den civilför- svarspliktige.

Basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring fastställs för månad. Basbeloppet som gäller den 1 januari fastställs under december närmast föregående år. I den mån utbildningen pågår över kalenderårsskifte, får omräkning ske med hänsyn till event. nytt basbelopp.

14 & Paragrafen anger principen för beräkning av familjebostadens kostnad. Bostadskostnaden utgör tillsammans med försörjningskostnader- na för familjen (105 % respektive 40 % av basbeloppet) det s.k. ersättningsunderlaget. Bostadskostnaden beräknas enligt den allmänna motiveringen (8.1) till de faktiska kostnaderna, dvs. den hyra den civilförsvarspliktige har att erlägga och som belöper på tjänstgöringstiden, oavsett tidpunkten för hyresuppbörden — respektive kostnaden för egen fastighet eller lägenhet. Avdrag görs för kommunalt bostadstillägg och eventuell hyresintäkt men inte för statligt bostadstillägg. Som framhålls i den allmänna motiveringen bör vidare kostnaden för egen fastighet beräknas efter i huvudsak de regler som tillämpas beträffande bostads- bidrag enligt familjebidragsförordningen. Sistnämnda bestämmelser inne-

här att hänsyn skall efter vissa schablonregler tas till räntor på fastighetsskuld, diverse omkostnader och uppvärmningskostnader. Bo- stadsbidraget får dock inte beräknas till högre belopp än som motsvarar bostadens s. k. hyresvärde. Hyresvärdet beräknas schablonmässigt enligt anvisningarna till familjebidragsförfattningarna. Det torde få ankomma på civilförsvarsstyrelsen att utfärda närmare anvisningar om bostadskost- nadens beräkning så att bl. a. erforderlig administrativ enkelhet vinnes.

15 & Den i paragrafen upptagna inkomstprövningsregeln innbär i enlig- het med den allmänna motiveringen (8.1) att alla familjens inkomster som sammantagna uppgår till högst 500 kr/mån. är fribelopp medan den del som överstiger nämnda belopp i sin helhet reducerar ersättningsunder- laget. Regeln gäller även för t. ex. bidrag från arbetsgivare. Undantag görs för de förmåner som utgår enligt kungörelsen om förmåner till civilförsvarspliktiga, vilka inte skall påverka ersättningsunderlaget. Den civilförsvarspliktiges semesterlöneförmåner, som utgår under tiden för civilförsvarstjänstgöringen skall anses vara tidigare intjänade och därmed inte heller reducera ersättningsunderlaget.

16 & Avrundning torde närmast bli aktuellt beträffande i 135 om- nämnd kostnad för försörjning, i 145 angiven bostadskostnad samt i 15 & omnämnd inkomst som skall reducera ersättningsunderlaget. Det synes praktiskt att en lämplig avrundning i förekommande fall jämväl sker av ersättningsunderlagets belopp.

17 & Paragrafen innebär bl. a. att daglönetillägg normalt inte utbetalas retroaktivt för mer än 30 dagar. För tid längre tillbaka än 30 dagar torde nämligen något reellt behov av daglönetillägg inte föreligga.

Särskild ersättning

18 & Paragrafen motsvarar i sak bestämmelsen om särskild ersättning vid flygtjänstgöring i 10 & gällande kungörelse.

Resor

19 & Paragrafen motsvarar 8 5 i gällande kungörelse. Den har med vissa förenklingar men utan större ändringar i sak förts över till kungörelseför— slaget.

Ändringen i första styckets första punkt utgör ett förtydligande i fråga om resa i anslutning till inskrivningsförrättning för civilförsvarspliktig. Ändringen föranleds av att ivärnpliktsavlöningskungörelsen görs skillnad på inskrivningsskyldig och värnpliktig i fråga om resor m.m. Andra punkten avser att reglera rätt till resekostnadsersättning vid tjänsteresa samt rätt att använda första klass vid tåg- och båtresa. Föreskriften om resekostnadsersättning utgår från 29 å andra stycket värnpliktsavlönings- kungörelsen. Bestämmelsen om rätt att använda första klass utgår från

26 å värnpliktsavlöningskungörelsen och 8 & tredje punkten nu gällande kungörelse om avlöning till civilförsvarspliktiga.

Någon direkt motsvarighet till personalgruppsindelningen i 9 & nuva— rande kungörelse finns inte i kungörelseförslaget eller gällande utbild— ningskungörelse. Flertalet av dem som för närvarande tillhör personal- grupperna 5—8 i 9 & gällande kungörelse torde dock komma att hänföras till någon av de ikungörelseförslagets 8 & upptagna daglönegrupperna III och IV.

I likhet med vad som nu gäller enligt civilförsvarsstyrelsens anvisningar till 1962 års avlöningskungörelse torde i fråga om rätt att använda flygplan och taxibil bestämmelserna för värnpliktiga få vara normgivande.

Beloppet för resekostnadsersättning när egen bil användes är för närvarande 25 öre per kilometer mot 20 öre per kilometer för krigsmaktens värnpliktiga. UFV anser att ett enhetligt belopp bör gälla för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga. Detta bör åstadkommas genom en uppjustering av beloppet för de värnpliktiga.

Paragrafens fjärde stycke är nytt. Bestämmelsen medger — i likhet med vad som för närvarande gäller för värnpliktiga vid deltagande i mobilise- ringsövning — att vid inryckning till och utryckning från övning, som ej sker i omedelbar anslutning till utbildning, får ”annat färdmedel” t. ex. egen bil användas om restiden därigenom avsevärt förkortas. Detta innebär att samma krav på timantal som vid bedömningen av ”oskälig tidsutdräkt”, som förutsätts föreligga vid utbildning m.m., inte skall ställas. I enlighet med gällande anvisningar till värnpliktsavlöningskun- görelsen torde en från allmänna synpunkter motiverad tidsvinst vara tillräckligt skäl för att erhålla ersättning för användande av egen bil vid övning. Däremot bör ifråga om ersättning för taxiresa gälla samma krav på timantal som gäller vid utbildning.

Förplägnad, inkvartering samt hälso- och sjukvård m. m.

20 & Paragrafen motsvarar 12 5 nu gällande kungörelse.

21 & Paragrafen reglerar rätten till fri förplägnad och kontantersättning härför i form av förplägnadsersättning, måltidsersättning och färdkoster- sättning. Paragrafen motsvarar 13 & gällande kungörelse. Till skillnad mot sistnämnda har i kungörelseförslaget förutsatts att i tjänstgöringstiden skall kunna inräknas även tid för frånvaro som får tillgodoräknas såsom tjänstgöring samt tid för tjänstledighet. Närmare föreskrifter om innebör— den av begreppet tjänstgöring torde få utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

22 5 I enlighet med den allmänna motiveringen (8.2.2) har föreskriften om inkvarteringsersättning i 14 å nu gällande kungörelse utmönstrats ur kungörelseförslaget. Erforderliga föreskrifter om åtgärder som civilför- svarsmyndighet har att vidtaga för inkvarteringens anordnande har med vissa jämkningar förts över från förenämnda Kbr. den 18 december 1964 med senare ändr. som förutsätts upphävas. Paragrafen upptar också en med nuvarande lydelse i nämnda Kbr. i huvudsak likalydande föreskrift

om resekostnadsersättning då civilförsvarspliktig på grund av utrymmes- brist eller av medicinska skäl inkvarteras utanför förläggningsområdet.

23 & Paragrafen innebär att civilförsvarspliktig vid egentliga tjänsteresor samt vid fria resor till eller från den plats där den civilförsvarspliktige är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande erhåller ersättning för nattlogi om övernattning är nödvändig. Enligt bestämmelser i värnpliktsavlönings- kungörelsen skall för värnpliktig ersättningen motsvara den faktiska logikostnaden, för närvarande dock högst 43 kr per natt.

24 & Paragrafen, som anger omfattningen av den fria hälso- och sjukvården, motsvarar 18 5 första stycket nu gällande kungörelse. Hälso- och sjukvården omfattar

a) hälsoundersökning vid läkarmottagning på förläggning (förband),

b) sjukvård vid läkarmottagning på förläggning (förband) eller, om vederbörande läkare godkänner det eller olycksfall inträffar, vid annan läkarmottagning,

c) sluten vård vid förläggning (förband) eller allmänt sjukhus,

d) läkemedel och tekniska hjälpmedel,

e) transporter i samband med sjukdoms- och olycksfall,

f) läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall samt

g) viss tandvård enligt särskilda bestämmelser.

Med hänsyn till att punkten f) i förevarande paragraf upptar läkarintyg kan föreskriften i 19 å nu gällande kungörelse om läkarintyg utgå.

25 & Paragrafen motsvarar 15—16 åå nu gällande kungörelse och anger under vilka förhållanden hälso- och sjukvård tillhandahålls. Ändringen innebär att föreskrifterna om hälso- och sjukvård vid inskrivning och tjänstgöring samordnas. I de fall hälso- och sjukvård inte lämpligen kan beredas inom krigsmakten eller civilförsvaret blir 27 & om ersättning för sjukvårdskostnader tillämplig med däri angivna begränsningar. Se även kommentaren till 28 & kungörelseförslaget.

26 & Paragrafen motsvarar 17 & gällande kungörelse.

27 & Paragrafen motsvarar 18 å andra och tredje st. och 19 & gällande kungörelse. I de fall civilförsvarspliktig inte kan beredas hälso- och sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten bör i fråga om ersättning för uppkommande sjukvårdskostnader i princip gälla samma regler som då vårdbehov annars uppkommer, dvsb sedvanlig patientandel av läkar- vårdsavgiften enligt lagen om allmän försäkring skall erläggas av den civilförsvarspliktige. Undantag från huvudregeln gäller för kostnad för läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall. Sådan läkarintygskostnad ersätts alltid, även om tjänstgöringen understi-

ger sex timmar. Undantag förutsätts i kungörelseförslaget alltid gälla för värnpliktiga, som är inskrivna i civilförsvaret, vilkas sjukvårdsförmåner bör vara jämställda med de för övriga värnpliktiga gällande. Ifrågavarande kategori erhåller sålunda alltid kostnadsfri hälso- och sjukvård. Kan vården inte beredas inom krigsmakten eller civilförsvaret är det av praktiska skäl lämpligt att sjukvårdskostnadsersättning i stället utgår enligt ovan.

28 & Enligt 41 & värnpliktsavlöningskungörelsen vartill hänvisning görsi kungörelseförslaget utgår begravningshjälp till den avlidnes dödsbo med 2 000 kr om inskrivningsskyldig eller värnpliktig avlider under tid då han är berättigad till fri sjukvård. Vidare anges att kostnad som föranleds av militärbegravning och kostnad för transport av den avlidne till hemorten ersätts helt av statsmedel. För transport till annan ort utgår ersättning med högst det belopp som svarar mot transportkostnaden till hemorten. Kungörelseförslaget innebär att nämnda bestämmelse i tillämpliga delar skall gälla även för civilförsvarspliktig. Begravningshjälp skall utgå även vid dödsfall som inträffar på inryckningsdagen innan inryckningsresan påbörjats och på utryckningsdagen efter det utryckningsresan avslutats. Om färden till eller från tjänstgöringen tar i anspråk tid utöver in- och utryckningsdag gäller vid eventuellt dödsfall därvid att begravningshjälp likaledes skall utgå. Motsvarande gäller i fråga om fri hälso- och sjukvård enligt 25ä kungörelseförslaget. Paragrafen motsvarar 20å i gällande kungörelse.

Särskilda bestäm melser

29 & Paragrafen, som motsvarar 33 & gällande kungörelse, reglerar vem som har att besluta om och utbetala daglön och övriga ersättningar. Huvudprincipen bör vara att vederbörande civilförsvarsmyndighet fattar beslut och verkställer utbetalning till all personal, i allmänhet även för verkskyddspersonal. Arbetsgivaren har i förekommande fall sedan att mot räkning betala kostnaderna för företagets verkskyddspersonal. Undantag gäller främst i de fall arbetsgivaren i enlighet med 45 kungörelseförslaget beslutar och utbetalar en på annat sätt beräknad ersättning än som stadgas i förmånskungörelsen.

Föreskriften i paragrafen om vilken civilförsvarsmyndighet som har att utge ersättning har jämkats med anledning av de organisatoriska förändringar som har skett beträffande civilförsvarsskolorna. För de centrala utbildningsanläggningarna, vilka tillhör civilförsvarsstyrelsen, torde löpande utbetalningar och dylika rutiner få ombesörjas genom styrelsens försorg.

Tillämpningsfö reskri fter

30 & Paragrafen har jämkats med anledning av att samråd föreslås ske även med försvarets sjukvårdsstyrelse i fråga om hälso- och sjukvård för civilförsvarspliktiga. Erforderliga utbetalningsföreskrifter och övriga tillämpningsföreskrifter bör utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Kungörelseförslaget

lå 25 35 45 S% 65 75 8—175 185 195 205 21% 225 235 245 255 265 275

285 295 305

' Se sid. 36 not 1.

motsvarar

Gällande kungörelse1

1 5 första st. samt 3 5 1 5 andra st. 2 5 ' 6 ä 5 5 7 5 (delvis) 4 5 (delvis) 9,11, 21—32 55 10 5 8 5 12 5 13 5 145 18 5 första st. 15 och 16 55 17 5 18 5 andra och tredje st. samt 19 5 205 33 5 345

Förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen (194699).

Härigenom förordnas att 1 5 I och 3 mom och 1a5 nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmänna bestämmelser

l 5

1 mom. Bestämmelserna i denna förordning skola, i den omfattning och under de villkor, som i förord- ningen sägs, äga tillämpning beträf- fande värnpliktiga, som enligt värn- pliktslagen inkallas till tjänstgöring, ävensom beträffande civilförsvars- pliktiga, som inkallas till tjänst- göring enligt 12 5 civilförsvarslagen, i den mån de fullgöra tjänstgöring före det kalenderår, under vilket de fylla fyrtioa'tta år, och tjänstgö- ringen jämlikt 20 5 civilförsvarsla- gen ej skall anses fullgjord i kom- munal anställning.

1 mom. Bestämmelserna i denna förordning skola, i den omfattning och under de villkor, som i förord- ningen sägs, äga tillämpning beträf- fande värnpliktiga, som enligt värn- pliktslagen inkallas till tjänstgöring.

Bestämmelserna i förordningen gälla även i fråga om vapenfri tjänstepliktig som kallas till tjänstgöring enligt lagen den 3 juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst.

Med värnpliktig avses den som avlönas enligt för värnpliktig gällande

grunder.

Med civilförsvarspliktig avses den som avlönas enligt för civilförsvarsplik- tiga gällande grunder.

3 mom. Konungen äger föreskri- va, att bestämmelserna i denna för- ordning skola, med de inskränk- ningar som finnas påkallade, äga tillämpning å värnpliktiga och civil- försvarspliktiga jämväl i andra fall än i 1 mom avses ävensom å krigs- frivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten eller i civilförsvaret.

3 mom. Konungen äger föreskri- va, att bestämmelserna i denna för- ordning skola, med de inskränk- ningar som finnas påkallade, äga tillämpning å värnpliktiga jämväl i andra fall än i 1 mom avses även- som å civilförsvarspliktiga, som in- kallas till tjänstgöring enligt 12 5 1 mom civilförsvarslagen samt krigs- frivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten.

Konungen må jämväl förordna, att hemvärnspersonal och annan personal som åtagit sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret samt medlem av sådan frivillig organisation som samverkar med civilförsvaret —— under tid, då de enligt bestämmelser av Konungen deltaga i utbildning eller övning — skola, i den omfattning och under de villkor Konungen föreskriver, äga

åtnjuta familjebidrag.

la5

Vad i följande paragrafer med undantag av 20 5 stadgas om värn- pliktig skall gälla jämväl civilför- svarspliktig, å vilken förordningen är tillämplig enligt 1 5.

Vid tillämpning av förord- ningen inom civilförsvaret skall iakttagas

att familjebidrag må utgå endast till den som utbildas vid heltidskurs eller i omedelbar anslutning till sådan kurs deltager i övning,

att vad i förordningen sägs om värnpliktigs hustru, hustrus barn samt frånskilda hustru skall gälla civilförsvarspliktigs make, makes barn och frånskilda make,

att vad som stadgas om värnplik-

Vad i följande paragrafer med undantag av 20 5 stadgas om värn- pliktig skall gälla jämväl civilför- svarspliktig, å vilken förordningen, sedan Konungen förordnat därom, är tillämplig enligt 1 5 3 mom.

Vid tillämpning av förord— ningen inom civilförsvaret skall iakttagas att vad i förordningen sägs om värnpliktigs hustru, hustrus barn samt frånskilda hustru skall gälla civilförsvarspliktigs make, ma- kes barn och frånskilda make.

tigs första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) skall, beträffande civil- försvarspliktig som icke är i civilför- svaret inskriven värnpliktig, avse ci- vilförsvarstjänstgöring som fullgöres tidigare än under det kalenderår, under vilket han uppnår tjugotre års ålder,

samt att tjänstgöring jämlikt 27 5 ] mom värnpliktslagen skall mot— svaras av tjänstgöring jämlikt 12 5 2 mom och 3 mom första stycket civilförsvarslagen.

I fråga om den vapenfria tjänsten tillämpas förordningens bestämmelser om värnpliktig och om tjänstgöring enligt 27 5 1 mom värnpliktslagen på vapenfri tjänstepliktig och på tjänstgöring enligt 5 5 första stycket lagen om vapenfri tjänst. Bestämmelserna i 20 5 förordningen gälla icke.

Förslag till kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen (1946: 101)

Härigenom förordnas att 2a5 ] mom nämnda kungörelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a5

1 mom. Vid familjebidragskungö- relsens tillämpning inorn civilförsva- ret skall vad i kungörelsen sägs

dels om värnpliktig, värnpliktigs hustru och hustrus barn samt värn- pliktigs frånskilda hustru avse civil- försvarspliktig, civilförsvarspliktigs make och makes barn samt civilför- svarspliktigs frånskilda make.

dels ock om tjänstgöring jämlikt 27 5 1 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 5 2 mom och 3 mom första stycket civilför- svarslagen, om tjänstgöring jämlikt 275 2 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 5 3 mom andra stycket civilförsvarslagen och om tjänstgöring jämlikt 28 5 1 mom värnpliktslagen avse tjänst- göringjämlikt 12 5 1 mom civilför- svarslagen samt om anställning vid krigsmakten avse anställning vid ci- vilförsvaret.

1 mom. Vid familjebidragskungö- relsens tillämpning inom civilför- svaret skall vad i kungörelsen sägs

dels om värnpliktig, värnpliktigs hustru och hustrus barn samt värn- pliktigs frånskilda hustru avse civil- försvarspliktig, civilförsvarspliktigs make och makes barn samt civilför- svarspliktigs frånskilda make,

dels ock om tjänstgöring jämlikt 275 2 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 5 1 mom andra stycket civilförsvarslagen och om tjänstgöring jämlikt 28 5 1 mom värnpliktslagen avse tjänstgö- ring jämlikt 12 5 1 mom första stycket civilförsvarslagen samt om anställning vid krigsmakten avse an- ställning vid civilförsvaret.

Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 761) om särskilt olycksfalls- skydd för värnpliktiga m. fl.

Härigenom förordnas att 15 nämnda kungörelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 &

Särskilt olycksfallsskydd enligt denna kungörelse föreligger under tid då landet ej är i krig för följande personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen

för värnpliktig personal, inbegri- pet sådan personal över värnplikts- åldern som avgått från anställning i någon av krigsmaktens reserver eller i väg- och vattenbyggnadskåren och på vilken värnpliktslagen (1941:967) alltjämt är tillämplig, under tjänstgöring enligt värnplikts- lagen och föreskriven tjänstgöring för utbildning till befattning för kompanibefäl eller motsvarande tjänstgöring som icke fullgöres en— ligt värnpliktslagen,

för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret, som fullgö- res efter inskrivning i civilförsvaret,

Särskilt olycksfallsskydd enligt denna kungörelse föreligger under tid då landet ej är i krig för följande personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen

för värnpliktig personal, inbegri- pet sådan personal över värnplikts- åldern som avgått från anställning i någon av krigsmaktens reserver eller i väg- och vattenbyggnadskåren och på vilken värnpliktslagen (1941:967) alltjämt är tillämplig, under tjänstgöring enligt värnplikts- lagen och föreskriven tjänstgöring för utbildning till befattning för kompanibefäl eller motsvarande tjänstgöring som icke fullgöres en- ligt värnpliktslagen,

för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret och verk— skyddet, som fullgöres efter inskriv-

och under tjänstgöring vid krigs- makten enligt lagen (1952: 269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten,

. för vapenfri tjänstepliktig under

tjänstgöring enligt lagen (19661413) om vapenfri tjänst.

ning i civilförsvaret, och under tjänstgöring vid krigsmakten enligt lagen (1952:269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten,

för vapenfri tjänstepliktig under tjänstgöring enligt lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst.

Kronologisk förteckning

w mr=esnesnp e

9

11.

12.

13.

14. 15. 16. 17. 18.

19. 20.

21. 22. 23.

24. 25. 26. 27. 28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35. 36.

Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U.

Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi. Museerna. U.

Data och naringspolitik. I. Trygghet i anställningen. ln. Radio i utveckling. U.

Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstu—

dier inom vuxenutbildningen. U.

Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare)

Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm- ningsfaktorer. U.

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högsko— Ieutbildning. U. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju.

Mål och medel i skogspolitikan. Jo.

Kommunal planering och detaljhandel. H. Samhället och filmen. Del 3. U.

Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. Styrelserepresentation för bankanstallda. Lag- teknisk översyn. Fi.

TRU: s försöksverksamhat 1967—1972. U. Varudeklaration — ett medel i konsumentpo- litiken. H.

Svensk ekonomi fram till 1977. Fi.

Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju.

Bättre överblick över lagar och andra bestäm- melser. Ju.

Boondeservice 7. In.

Unga lagöverträdare lll. Ju.

Lag och rätt i grundskolan. Ju.

Sanering Ill. In.

Styrelserepresentation för anställda i statliga

myndigheter. Fi.

Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. I. Järn- och metallmanufakturindustrin under

70-talet. Bilagor. I.

Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. Ju.

Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. Ränta och restavgift på skatt rn. rn. Fi. Flygvapnets befäl. Fo.

Kriminologisk forskning. Ju. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo.

37.

38.

39. 40.

Miljövårdens informationssystem. Statskonto- rets förstudie. Jo.

Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam— het. Fö.

God inkassosed. Ju.

Civilförsvarsförmåner. Fö.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsakringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsokningsratt XII. [22]

Bättre överblick över melser. [23] Unga Iagövertradare III. [25] Lag och ratt I grundskolan. [26] Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. [31] Kriminologisk forskning, [35]

God inkassosed. [39]

lagar och andra bestäm—

Försvarsdepartementet Flygvapnets betal. [34]

Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. [38]

Civilförsvarsförmåner. [40]

Kommunikationsdepartementet vägtrafiken 4 kostnader och avgifter. [32]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresantation för bankanställda. Lagtek- nisk översyn. [18]

Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn- digheter. [28] Ränta och restavglft på skatt m.m. [33]

Utbildningsdepartementet

Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inorn vuxenutbildningen. [9] Reklam III.

den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam Reklamutredningen. Ställningstagan- lV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorar. [1 ll Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. [19]

Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14]

MiIjökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informa- tionssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövårv dens informationssystem. Statskontorets förstudie. l37l

Handelsdepartementet

Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. [20]

lnrikesdepartamentet Trygghet l anställningen. [7] Boendeservuce 7. [24] Sanering III. [27]

Industridepartementet

Data och näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Jarn- och metall- manufakturindustrin under 70-talet. [29] 2. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. Bi- lagor. [30]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Kronologisk förteckning

1. Kommunalt samarbete över de nordiska riks- gränserna.

2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn.

3. Varudeklarasionssamarbeid i Norden.

' ”'|' " """|'|.”|| |||.

".' '|'_|.._Hj*. 'l'l

| .|1[|'|| |”. 4 | | | | | _ | "'It! T' '[JIII'IPfllll-ZL'J'IH' .. " [|Å[[ || "|]; |||" ||"' [|*'| '. — _| ||. . "I'ii'Ll ,

Ät!—- .. |. ' ' %” ' ' ' ”"""'|"|".:| d || :t,-| isk]. [åf-. | '||[.|'#'l"" |||'|,|_|||_|: |

'. '-l

l'. .. | | _| " ".I |||u|| _ ._ ... . '# ' .J'

| ||fr|l| .|| '...' | [år] "'|'""""'l"[.:" |||||||| |._||||_| ||| ""jr=|'|,5"||_" ||||.[J|_ | ||T||||||| |||| |_|||

I|..||J|_||_||. |

»". ||

|| "fu—_| || ""+|"'['1'["'_'."J|*|-_I|

.l'||.|.|'.|'_| ,_. | ' T' 'Tl'lll

| ||.|;'||'|||'|E||||l'i'*'ä%"|1"_u

. || '|._-' |