Sammanfattning

PRISKONTORET Nuläge Överväganden Sammanfattning

NATURVÅRDSENHETERNA . . . . . . . . . Inledning . Beskrivning av organisationen . .

, 295 . 295 . 296 . 298 . 299

. 301 . 301 . 302 . . . 303

. 305 . 305 . 305

Utvecklingen av arbetsuppgifter m m vid naturvårds— enheten sedan 1971 Överväganden om enhetens inre organisation Diariet . . .

Sammanfattning

SOCIALSTYRELSENS ÖVERSYNSUTREDNING Inledning . .

Nuvarande regional organisation . Sammanfattning av ÖSoS förslag Överväganden

Sammanfattning

SÄRSKILDA ÖVERVÄGANDEN BETRÄFFANDE VISSA LÄNSSTYRELSER . . . . . ..... . . .

Stockholms län . . . . . . . . . . . . . . .

28.1.1 Allmänt om särdrag i organisationen 28.1.2 Länsledningens stab

28.1.3 Naturvårdsenhetens diarium . Gotlands län

28.2.1 Allmänt

28.2.2 Naturvårdsenheten m m

28.2.3 Sammanfattning . .

. 306 . 308 . 311 . 312

. 315 . 315 . 315 . 316 . 317

317

. 319

. . . . 319

319 . 320

. . . . 321

. 321 . 321 322 322

• Sida 15
•  Original

IV PRIORITERING AV RESURSER OCH REFORMENS GENOMFÖRANDE

29 NYA RESURSER OCH GENOMFÖRANDE AV UTREDNINGENS

FÖRSLAG . . . ...... . . . . . . . . . . . 323 29.1 Behov av nya resurser . . . . . . . ...... . . . 323 29.2 Genomförandet . . . . . . . . . . . ......... 324 SÄRSKILDA YTTRANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 BILAGOR 1 Utredningsdirektiven . . . . . . . . ..... . 335 2 Tilläggsdirektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 3 Länsstyrelsens organisation . ........ . 341 4 Allmänna enhetens ärenden . ..... . 343 5 Juridiska enheten . . . . . . . . . ..... . 347 6 Utredningsförslag m m som berör viss myndighetsut-

övning på länsstyrelserna . . . . . . . . . . . . . . 349 7 Ärenden som bör flyttas över till allmänna enheten

vid delning av ärenden mellan juridiska enheten och

allmänna enheten . . . . . . . . . ...... . 351 8 Juristtjänster på juridiska enheten m m . . . 357 9 Antal ärenden inom samtliga planeringsavdelningar

(utom AB län) enligt LONs senaste diariestatistik

(budgetåret 1973/74) . . . . . . ...... . . . . 359

• Sida 16
•  Original

• Sida 17
•  Original

FÖRKORTNINGAR M M

ADB

ALS

ALLA-77

AMS AR ARB

AST

ATF Bas—personal

ES-myndigheter

Krfm

Linjen

LOA LON LPC LSU

LST

administrativ databehandling administrativa enheten anställningsförordningen

avtal om löner för statstjänstemän m fl

avtal om lönesystem och lönegradsändringar m m 1977

arbetsmarknadsstyrelsen administrativ rationalisering allmänna arbetstidsavtalet

allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän

allmänt tjänsteförteckningsavtal

biträden och assistenter

statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalnämnd och statens personalutbildnings— nämnd

kronofogdemyndighet

lag om anställningsskydd

länsstyrelsernas avdelningar, fackenheter eller motsvarande

lag om offentlig anställning länsstyrelsernas organisationsnämnd länspolischef

lokal Iskattemyndighet

länsstyrelse

• Sida 18
•  Original

MBA-S medbestämmandeavtal för det statliga arbets- tagarområdet

BBL lagen om medbestämmande i arbetslivet

NSI nämnden för samhällsinformation

PA personaladministration/personaladministrativ

PEX personalmeddelande för exekutionsväsendet

PI personaladministrativt informationssystem

Prop proposition

PUN statens personalutbildningsnämnd

REX redovisningssystem för exekutionsväsendet

RPS rikspolisstyrelsen

RRV riksrevisionsverket

RS rationalisering av skatteadministrationen

RSV riksskatteverket

SACO/SR centralorganisationen SACO/SR

SF statsanställdas förbund

SFS svensk författningssamling

SLÖR statligt löneuträkningssystem

SNV statens naturvårdsverk

SOU statens offentliga utredningar

SPK statens pris— och kartellnämnd

SPN statens personalnämnd

System S statligt redovisningssystem

TCO—S tjänstemännens centralorganisation,

statstjänstemannasektionen

TF tryckfrihetsförordningen VP verksamhetsplanering VTK vägtrafikkungörelsen

ÖSoS översynsutredning av socialstyrelsen

• Sida 19
•  Original

SMMMNFATTNING

Utredningens uppgift enligt de ursprungliga direktiven var att

se över — förutom den administrativa enheten — planeringsavdel— ningens uppgifter, arbetsformer och inre organisation samt ägna uppmärksamhet åt planeringskansliets roll inom avdelningen och länsstyrelsen. Vidare skulle utredningen belysa planeringsavdel— ningens samordnande roll gentemot andra regionala organ. Även fonnerna för samarbetet med kommuner och landstingskommuner borde behandlas.

Direktiven för utredningen har sedermera vidgats till att också omfatta frågan om de organisatoriska ändringar i länsstyrelsen

som föranleds av en utbrytning av länsdomstolarna.

Förutsättningarna för utredningens arbete i fråga om översynen av planeringsavdelningarna ändrades under hösten 1976. Rege- ringen bemyndigade då chefen för kommundepartementet att till- kalla en särskild kommitté med uppdrag att utreda frågan om vid- gad länsdemokrati (länsdemokratikommittén). Kommittén ersatte den tidigare tillkallade utredningen om den regionala samhälls—

planeringens huvudmannaskap.

De utredningsuppdrag som givits åt länsdemokratikommittén inne— bär enligt OPAL—utredningens mening en stor osäkerhet om väsent— liga förutsättningar. Utredningen har därför ansett sig ur stånd att behandla den i direktiven angivna frågan om planeringsavdel— ningens samordnande roll gentemot andra regionala organ liksom frågan om formerna för samarbetet med kommuner och landstings— kommuner. Inte heller har utredningen funnit det meningsfullt att i avvaktan på länsdemokratikommitténs fortsatta arbete göra en fullständig översyn över planeringsavdelningens uppgifter, arbetsformer och inre organisation. Utredningen har därför

• Sida 20
•  Original

begränsat sina överväganden i angivna avseenden till i huvudsak de ändringar, som föranleds av en utbrytning av länsdomstolarna, samt planeringskansliets roll och länsstyrelsens ledningsfunk— tioner. Administrativa enheten

Den administrativa enheten kan ses som ett stöd— och service- organ i administrativa frågor. Dess främsta uppgift är att sam— ordna administrationen av länsstyrelsens verksamhet.

Utredningen har under arbetets gång strävat efter att få till stånd diskussioner i administrativa frågor på länsstyrelserna bl a för att dessa själva skall få en klarare uppfattning om rollfördelningen mellan den administrativa enheten och avdel- ningarna (1injen). En utredning av OPAL—utredningens typ kan inte lösa varje enskild länsstyrelses administrativa problem. Däremot har det varit utredningens önskan att skapa bättre för— utsättningar för länsstyrelsen att lösa dessa. Ett uttryck för detta är att på utredningens initiativ ett hundratal studie— cirklar under hösten och vintern 1977/78 har diskuterat problem som har rört den egna länsstyrelsens administration. Utredningens förslag kan kort beskrivas på följande sätt:

— Uppgifterna på den administrativa enheten bör renodlas till att omfatta i huvudsak adninistrativa frågor och enhetens

serviceroll bör framhållas jämsides med samordningen

Utredningen föreslår att ett antal arbetsuppgifter förs bort från den administrativa enheten. Det rör sådana frågor som ut— betalning av vissa statsbidrag, vård av vissa säkerheter, resti—

tution av bensinskatt samt uppgiften att föra älgstatistik.

Vidare markeras servicerollen genom att vissa beslutsbefogenhe— ter läggs på linjen och lokala myndigheter samt att dessa får ökat budget- och kostnadsansvar. Således föreslås att länssty— relsens avdelningar eller motsvarande bl a får formell beslutan—

derätt i vissa tjänstetillsättningsfrågor.

• Sida 21
•  Original

Utredningen föreslår vidare att de lokala myndigheterna får egen budget samt rätt att fatta vissa tjänstetillsättningsbeslut.

Utredningen har gjort en relativt detaljerad genomgång av admi— nistrativa enhetens olika arbetsuppgifter och försökt att preci- sera ansvarsfördelningen mellan linjen och den administrativa enheten. I en särskild skrift "Arbetsfördelning och ambitions— nivåer i administrationen — underlag för länsstyrelsens interna utvecklingsarbete" presenteras detta material. Denna skrift kan ligga till grund för länsstyrelsens eget arbete att förbättra den administrativa effektiviteten.

En mera markerad serviceroll står ej i konflikt med enhetens sam- ordningsroll. Samordning av administrativa frågor kan ske utan formella beslutsbefogenheter. De befogenheter som ligger i att besluta är enligt utredningens mening inte avgörande för den ad- ministrativa enhetens möjligheter att i önskvärd utsträckning samordna administrationen. Utredningen anser att det i första hand är kvaliteten i beredningsunderlag av olika slag och de kon— takter enheten bygger upp som är avgörande för en god samordning i administrativa frågor.

- Utvecklingsarbetet bör säkras och samordnas

Utredningen föreslår att en ny funktion för organisationsfrågor inrättas vid flertalet länsstyrelser och att ny kompetens bör tillföras länsstyrelsen för att stödja den administrative chefen, funktionscheferna och linjen i utvecklingen av administrationen. Funktionen för organisationsfrågor kan ses som ett institutiona— liserat forum genom vilket utvecklingsåtgärder inom områdena ad- ministrativ rationalisering, ekonomiadministrativ och personal- administrativ utveckling lättare kan vägas mot varandra och sam- ordnas.

— Utredningen förordar att man överväger en mer långtgående

förändring av den administrativa enhetens organisation

Utredningen beskriver ett mer långtgående alternativ till omorga-

• Sida 22
•  Original

nisation av administrativa enheten innebärande i huvudsak att organisationsfunktionen - utöver i grundförslaget angivna ar— betsuppgifter - även bör handlägga frågor rörande anslagsfram— ställning och budget, diarie— och arkivfrågor samt arbetet med blankettkonstruktion, att personalfunktionen även bör handha ar— betsmiljö— och de personaladministrativa frågorna i vad avser lokalvårdsorganisationen i länet samt att ekonomifunktionen bör tillföras övriga uppgifter från nuvarande servicefunktionen. Eftersom detta förslag framkommit och utarbetats i utredningens slutskede har det inte diskuterats med länsstyrelserna. Enligt utredningens mening har emellertid denna mer långtgående lös— ning påtagliga fördelar. Den bör därför diskuteras närmare inför genomförandet av omorganisationen.

— Restriktioner från centralt håll bör begränsas i möjligaste män för att öka länsstyrelsernas handlingsutrymme i admi—

nistrativa frågor

Utredningen föreslär bl a att de centrala myndigheternas infly— tande i samband med tjänstetillsättningar begränsas till obli— gatoriskt samråd i fråga om chefstjänster inan resp central myn— dighets verksamhetsomräde. Vidare föreslås att LON i samarbete med berörda intressenter får i uppdrag bl a att dels se över länsstyrelsernas ekonomiaåninistrativa system i sin helhet, dels undersöka möjligheterna till att länsstyrelsen tilldelas en bud— get med mindre inslag av detaljrestriktion och till att någon form av reservationsanslag införs, dels utreda möjligheterna att begränsa omfattningen av specialdcstinerade medel till länssty— relsen och att sådana medel anvisas direkt i regleringsbrevet. Även på andra områden bör utredas på vilket sätt förutsättning— arna för länsstyrelsens administration kan förbättras. LON och RSV föreslås därför få utreda möjligheterna att renodla ansvars- fördelningen i administrativa frågor inom exekutionsväsendet. Vidare bör LON i smnarbete med bl a riksarkivet utreda möjlig— heterna att förenkla och samordna föreskrifter och anvisningar för arkivvård samt begränsa omfattningen av det material san skall arkiveras. Utredningen anser det vidare betydelsefullt att en översyn av lönegarantilagen kommer till stånd och att ärende— nas organisatoriska hemvist samtidigt utreds.

• Sida 23
•  Original

Kameral— och uppbördsavdelningen i Stockholms län

Organisationen för de administrativa frågorna vid länsstyrelsen i Stockholms län avviker från övriga länsstyrelsers genom att de administrativa funktionerna ingår i en avdelning - kameral— och uppbördsavdelningen — som dessutom har uppgifter inom skatteför-

valtningen.

Förutom rent administrativa uppgifter finns en grupp allmänna förvaltningsärenden som i Stockholms län handläggs inom kameral— och uppbördsavdelningen. Utredningen föreslår att dessa ärenden

förs över till förvaltningsavdelningen.

Utredningen föreslår vidare att organisationen av de administra— tiva frågorna i Stockholms län organiseras i likhet med utred— ningens förslag om en mera långtgående förändring av organisa-

tionen för övriga länsstyrelser.

Utredningen föreslår därför att uppbördsenheten vid kameral— och uppbördsavdelningen sammanförs med skatteadministrationen i övrigt. I samband härmed och med hänsyn till konsekvenserna av ett antal pågående utredningar föreslår utredningen att skatte- administrationen i Stockholms län ses över. Tidpunkten för upp— bördsenhetens förändrade organisatoriska placering kan anstå

tills resultatet av denna översyn föreligger.

Dataenheten på länsstyrelsen i Stockholms län bör tills vidare

bibehållas inom den nuvarande avdelningen.

Organisatoriska konsekrenser av utbrytningen av länsdomstolarna

Utredningen konstaterar att det finns ett uttalat behov av en kvalificerad juridisk kompetgns på länsstyrelsen. Den pågående utvecklingen inom lagstiftningen medför en övergång till 5 k generalklausuler och krav på allmänna helhets— och skälighets— bedömningar. Denna utveckling ställer ökade krav på den juridiska kompetensen på länsstyrelsen. Utredningen anser vidare att den offentliga förvaltningens och däuned inte minst szmduillsplane—

ringens tillväxt ur många synpunkter'varit till fördel för

• Sida 24
•  Original

medborgarna. Men det finns emellertid härvidlag även risk för att den enskilda medborgarens intressen kan komma i bakgrunden för allmänintresset. Det är därför nödvändigt med en god juri- disk sakkunskap vid avvägningen mellan allmänintresset och den enskildes intressen.

Utbrytningen av länsdomstolarna antas medföra både en begränsning av antalet ärenden som kräver juridisk prövning och en minskning av den personal som har juridisk kompetens. För att säkra möjlig— heterna till juridisk utbildning och träning i praktisk handlägg- ning av jurdiska frågor och för att skapa förutsättningar för en tillfredsställande rekrytering av personer med juridisk kompetens bör så många ärenden som möjligt av juridiskt intresse samlas till en särskild organisatorisk enhet, som betecknas rättsavdel- ning. En sådan samlad funktion förbättrar också personalens ut—

vecklingsmöjligheter.

Utredningen understryker vikten av att planeringsavdelningen tillförsäkras god juridisk service. Vidare anser utredningen det angeläget att organisationen utformas så att rättsavdelningens formbundna deltagande i ärendena och den mera formlösa rådgivan— de rollen som konsult i olika ärenden kan utföras i tillräcklig

omfattning och utan onödig byråkrati.

Utredningen har bedömt ett flertal organisationsalternativ och därvid funnit att en organisation som innebär att återstoden av allmänna enheten samt juridiska enheten bildar en organisatorisk enhet kallad rättsavdelning bäst motsvarar länsstyrelsens krav på en bärkraftig juridisk funktion. Härigenom stärks myndighets— utövningen på länsstyrelsen, servicen till allmänheten samordnas och möjligheterna att effektivt utnyttja länsstyrelsernas juri— diska kompetens förbättras. Den samlade juristfunktionen för— bättrar möjligheterna till rekrytering av personal med juridisk kompetens och blir också en naturlig kontaktpunkt mellan läns— styrelsen och förvaltningsdomstolarna.

Då man inte bör tillskapa nya beslutsvägar bör det slutliga av— görandet i ärenden som hänförs till planeringsavdelningen ligga kvar inom denna avdelning även om rättsavdelningens jurist har

• Sida 25
•  Original

För att säkra planeringsavdelningens tillgång till juridisk expertis bör någon eller några jurister från rättsavdelningen lokalmässigt kunna placeras inom planeringsavdelningen.

För länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län föreslår utredningen att dessa länsstyrelser själva avgör om en rättsavdelning är lämplig för dem eller om de efter utbrytningen av länsdomstolarna vill bibehålla den nuvarande organisationen i övrigt.

För länsstyrelserna i Stockholms län och Gotlands län föreslås

ingen ändring i nuvarande organisation i vad avser den juridiska funktionen.

Planeringsavdelningen och vissa verksledningsfrågor

Utredningen föreslår att en stab tillskapas för verksledningen. Uppgifterna för staben bör i huvudsak vara att svara för styrel— sesammanträdena, ge service åt verksledningen och ha ansvaret för den externa informationen. Varje länsstyrelse bör enligt ut— redningens mening tilldelas en särskild tjänst för informations- verksamheten. Denna tjänst bör tillhöra staben.

Den personal som skall ingå i verksledningens stab bör i normal— fallet placeras hos landshövdingen men det bör stå länsstyrelsen fritt att låta verksledningens stab organisatoriskt tillhöra planeringskansliet.

För att fullgöra stabsfunktionen både för verks— och avdelnings— ledning krävs enligt utredningen två tjänster på kvalificerad nivå, dvs ytterligare en utöver nuvarande chefen för planerings- kansliet - en handläggartjänst på planeringskansliet bör omvand— las till en sådan tjänst.

Utredningen konstaterar vidare att landshövdingen i sin funktion som verkschef har behov av ett samarbetsforum. För sådan verk— samhet är enligt utredningens uppfattning en direktion lämplig. Utredningen föreslår att direktionen skall bestå av landshöv— dingen, länsstyrelsens avdelningschefer eller motsvarande och administrative chefen. Direktionen föreslås inte få några

• Sida 26
•  Original

formella beslutsbefogenheter utan skall fungera som ett forum

för diskussion främst av verksinterna frågor.

Utredningen har tagit upp vissa administrativa problem som är särskilt aktuella för planeringsavdelningen. Utredningen före— slår sålunda att en särskild genomgång görs av projektverksam- heten i syfte att förbättra planerings— och styrningsmetoderna. Utredningen föreslår vidare att en del av de utomplansanställda successivt bör föras över till personalplanen. Centrala myndig— heter bör enligt utredningens mening samråda med LON innan de ger ut för länsstyrelserna bindande föreskrifter, råd eller an—

visningar.

Ett huvudintresse för utredningen har varit att renodla plane— ringskansliets roll som stabsorgan för att möjliggöra en bättre samordnings— och stabsfunktion.

I detta syfte föreslår utredningen att vissa serviceuppgifter förs bort från kansliet, bla viss löpande ärendehandläggning

och det administrativa ansvaret för hemkonsulenterna.

Utredningen har också uppmärksammat frågan om ställföreträdare (eller vikarie) för planeringsavdelningens chef. Härvid fram— håller utredningen att grundkriteriet för utseende av ställföre— trädare bör vara att vederbörande besitter god kännedom om av- delningens inriktning och arbete. Chefen för planeringskansliet har i sin funktion vanligen en sådan överblick över avdelningen. Utredningen anser det lämpligt att en ständig ställföreträdare för avdelningschefen utses, varvid syftet är att avlasta avdel— ningschefen. Det bör dock understrykas att syftet inte är att skjuta in ytterligare en nivå mellan avdelningschefen och en- hetscheferna (motsvarande).

I fråga om hemkonsulenterna föreslår utredningen att de — under förutsättning att förslagen i betänkandet Regional konsument— politisk verksamhet antas av statsmakterna — bör bilda en kon—

sumentpolitisk grupp inom den regionalekonomiska enheten.

• Sida 27
•  Original

Utredningen har även övervägt priskontorets ställning och place- ring i länsstyrelsen. Utredningen föreslår att man undersöker möjligheterna att med bibehållande av SPKs funktion som huvud- uppdragsgivare ge länsstyrelsen rätt att mera självständigt ut— nyttja priskontorets personal. Om undersökningen emellertid skulle utvisa att ett sådant utnyttjande inte är möjligt bör

priskontoret flyttas till den nya rättsavdelningen.

Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt naturvårdsenhe— tens inre organisation. Utredningen har ej funnit tillräckliga skäl för en delning av enheten men föreslår att ansvarsfördel— ningen mellan funktionerna för allmän naturvård och för miljö— skydd utfonnas klarare. Vidare förordar utredningen att sär— skilda personalresurser för administrativa göromål skall finnas på naturvårdsenheten vid flertalet länsstyrelser. Slutligen för— ordar utredningen att länsstyrelserna ges möjlighet att själva avgöra om naturvårdsenhetens diariwn skall föras på planerings— kansliet eller på enheten.

I fråga om länsstyrelsen i Stockholms län är utredningens förslag till ändringar i planeringsavdelningen endast delvis tillämpbara. I vissa delar har förhållandena vid länsstyrelsen i Stockhohns

län tjänat som utgångspunkt för utredningens förslag.

När det gäller Gotlands län berör utredningens förslag länssty— relsen i olika grad. Uppgifterna för den föreslagna verksled-

ningsstaben bör vid denna länsstyrelse lånpligast lösas med re— surser inom planeringsavdelningen. Vidare föreslär utredningen att ett administrativt samarbete bör ske mellan naturvårdsenhe—

ten och länsantikvarien. Resurser och genomförande

Utredningen föreslår att de förstärkningar som utredningen anser bör tillföras länsstyrelserna prioriteras så att i första hand organisationsfunktionen vid administrativa enheten bynns upp smut

:...—r

därefter stabsfunktionen at verksledningen.

Utredningen föreslar att en särskild arbetsgrupp tillsätts som

• Sida 28
•  Original

får till uppgift att arbeta fram erforderligt underlag för att den föreslagna reformen skall kunna genomföras den 1 juli 1979.

Särskilda yttranden har avgetts dels av Sture Almquist, Bengt Eriksson och Hans Öberg, samt av Geron Jannesson och John Wigren i fråga om tjänstetillsättning, dels av Arne Granholm när det gäller avsnittet om dataenheten i Stockholms län, dels av Arne Granholm och Lars Rydberg i fråga om utredningens förslag att bilda en särskild organisatorisk enhet av allmänna enheten och juridiska enheten, dels av Gunnar Norling i fråga om naturvårds—

enhetens inre organisation m m.

• Sida 29
•  Original

UTREDNINGSUPPDRAGET

I direktivenl) framhålls i fråga om länsstyrelsens planeringsav— delning att denna redan har många arbetsenheter och att ytter— ligare nya arbetsuppgifter övervägs. Det är därför lämpligt att göra en översyn av planeringsavdelningen för att vidmakthålla och öka effektiviteten i dess viktiga funktion som samordnande organ för samhällsplaneringen.

Mot denna bakgrund bör utredningen se över avdelningens uppgif— ter, arbetsformer och inre organisation. Utredningen bör också ägna uppmärksamhet åt planeringskansliets roll inom avdelningen

och länsstyrelsen.

En annan angelägen uppgift framhålls vara att belysa planerings- avdelningens samordnande roll gentemot andra regionala organ. Aven formerna för samarbetet med kommuner och landstingskommuner bör behandlas. En förutsättning för kommunernas och landstings— kommunernas medverkan i planeringen bör vara att den kan ske

inom ramen för deras befintliga resurser.

I fråga om försvarsenheten anges i direktiven att utgångspunkten för utredningens arbete skall vara att en sådan enhet alltjämt bör finnas inom planeringsavdelningen. ihn eftersom enheten har undersökts av försvarets rationaliseringsinstitut framhålls att utredningen för egen del inte bör göra någon genomgång av enhe- ten.

l direktiven konstateras beträffande den administrativa enheten

att efter enhetens tillkomst år 1971 har antalet anställda hos

1) Direktiven bifogas i sin helhet som bilaga 1.

• Sida 30
•  Original

länsstyrelserna ökat. Vidare har arbetsområdet och arbetsupp— gifterna inom den administrativa servicesektorn ökat samtidigt

med att kraven på denna sektor vuxit.

Utredningen bör i detta avseende se över denna sektor och ägna särskild uppmärksamhet åt enhetens roll, organisationsstruktur och bemanning. Eftersom de administrativa servicefunktionerna hos länsstyrelsen i Stockholms län är inlemmade i en avdelning, som dessutom har uppgifter inom skatteförvaltningen, bör utred— ningen också pröva om detta är det mest lämpliga.

Slutligen framhålls att vid översynen bör förutsättas en i prin— cip oförändrad ambitionsnivå i fråga om personalbemanningen. Utvidgat utredningsuppdrag

Regeringen har genom tilläggsdirektivl) den 6 april 1978 utvid- gat utredningens uppdrag.

I tilläggsdirektiven framhålls inledningsvis att i propositionen (1977/78 170) om fristående länsdomstolar föreslås på grundval av länsdomstolskommitténs betänkande Länsdomstolarna att läns— skatterätterna, fastighetstaxeringsrätterna och länsrätterna skall brytas ut från länsstyrelserna och omvandlas till en fri— stående allmän förvaltningsdomstol i varje län. I direktiven hänvisas till kommittén. Denna konstaterar sålunda att en ut— brytning av länsdomstolarna innebär att endast delar av den all— männa enheten kommer att återstå av den nuvarande förvaltnings— avdelningen. Enligt kommitténs förslag skall förvaltningsavdel— ningens återstående uppgifter föras samman med de andra myndig— hetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som f n handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Att det juridiska kunnandet inom länsstyrelsen koncentreras innebär enligt kommittén en an— gelägen förstärkning. En sådan lösning innebär också fördelar från rekryteringssynpunkt. För genomförandet av förslaget till omorganisation av länsstyrelserna ställer kommittén upp två al— ternativ. En möjlighet är att man inrättar en fristående juri—

l) Tilläggsdirektiven bifogas i sin helhet som bilaga 2.

• Sida 31
•  Original

disk enhet eller avdelning. En annan tänkbar lösning är att den

samlade juristfunktionen förläggs till planeringsavdelningen.

Departementschefen anser i likhet med vad kommittén föreslagit att det bör uppdras åt OPAL—utredningen att överväga frågan om de organisatoriska ändringar som föranleds av en utbrytning av

länsdomstolarna.

Departementschefen framhåller att han biträder vad kommittén an— fört som stöd för förslaget att förvaltningsavdelningens åter- stående uppgifter skall föras samman med de andra myndighets- uppgifter av väsentligen juridisk natur som f n handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Detta förslag bör därför vara ut- gångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet. Någon organisa— torisk förändring i fråga om de enheter som inom skatteavdel— ningen handlägger uppgifter av juridisk natur bör däremot inte övervägas. Utöver de två alternativa lösningar inom ramen för principförslaget som kommittén har fört fram bör enligt departe- mentschefen också andra möjligheter få prövas.

Departementschefen betonar särskilt vikten av att organisationen utformas så att länsstyrelsen kan rekrytera kvalificerade ju-

rister.

Slutligen framhålls att utredningsarbetet bör bedrivas så att resultatet av utredningens överväganden i denna del kan redo-

visas under sommaren 1978. Begränsningar i utredningsarbetets omfattning

Förutsättningarna för utredningens arbete i fråga om översynen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar ändrades den 2 decem- ber 1976 då regeringen bemyndigade chefen för kommundepartemen— tet att tillkalla en särskild kommitté med uppdrag att utreda frågan om vidgad länsdemokrati (länsdemokratikommittén). Denna kommitté ersatte den samma dag upplösta utredningen (Kn 1976202) om den regionala samhällsplaneringens huvudmannaskap, vilken tillkallats den 19 augusti 1976.

• Sida 32
•  Original

l direktiven till kommittén konstateras bl a att länsstyrelserna i dag har det samordnande ansvaret för den regionala samhälls- planeringen. Huvudlinjen för det länsdemokratiska reformarbetet har hittills varit att satsa på de statliga länsorganen. I fram- tiden bör detta arbete emellertid i stället inriktas mot att stärka landstingskommunerna och dänned vidga utrymmet för den

kommunala självstyrelsen.

Enligt direktiven bör kommitténs utredningsarbete främst inrik- tas bl a mot att föra fram landstingskommunerna som alternativa huvudmän för de nya uppgifter inom samhällsplaneringen som har aktualiserats under 1960-talet. I enlighet hänned bör kommittén på ett tidigt stadium behandla den översiktliga regionala sam- hällsplaneringen, medan rena myndighetsfunktioner bör övervägas endast i den mån de är oundgängligen förenade med planeringsupp— gifterna. Kommittén bör således ägna särskild uppmärksamhet åt sådana uppgifter som länsplaneringen, den regionala trafikplane- ringen, naturvårdsplaneringen och den fysiska riksplaneringen.

Kommittén bör vidare överväga sådana förändringar som förlägger den politiska tyngdpunkten hos landstingskommunerna. Huruvida detta också förutsätter att dessa tar över det utredningsarbete som har samband med den regionala samhällsplaneringen och som

f n utförs av länsstyrelserna bör prövas särskilt. En allmän strävan bör emellertid vara att såvitt möjligt begränsa de per— sonalorganisatoriska konsekvenserna av kommitténs förslag.

En annan uppgift för kommittén är att ange hur man skall till— godose kravet på samordning av planeringsinsatserna vid ett änd-

rat planeringsansvar på den regionala nivån.

Kommittén har i april 1978 lagt fram ett delbetänkande som främst behandlar frågor som sammanhänger med länsplaneringen. Enligt betänkandet kommer kommittén i det fortsatta arbetet att ta upp de angivna principfrågorna i hela dess vidd och i ett längre perspektiv.

• Sida 33
•  Original

Utredningens överväganden

Det utredningsuppdrag som sålunda getts åt länsdemokratikomnit- tén innebär att så stor osäkerhet råder om väsentliga förutsätt— ningar att utredningen ansett sig ur stånd att behandla den i direktiven angivna frågan om planeringsavdelningens samordnande roll gentemot andra regionala organ. Detsamma gäller frågan om

fonnerna för samarbetet med kommuner och landstingskommuner.

l avvaktan på länsdemokratikommitténs fortsatta arbete är det enligt utredningens uppfattning inte heller meningsfullt att analysera frågan om planeringsavdelningens framtida arbetsupp— gifter, arbetsformer och inre organisation. Utredningen begrän- sar därför sina överväganden i dessa avseenden till i huvudsak de organisatoriska ändringar, som föranleds av utbrytningen av länsdomstolarna, samt stabsorganets roll inom planeringsavdel—

ningen och länsstyrelsens ledningsfunktioner.

• Sida 34
•  Original

• Sida 35
•  Original

UTREDNINGSARBETET

Målet för utredningen har varit att genomföra organisationsöver— synen i nära samarbete med länsstyrelserna. Den utredningsmetod utredningen har valt har också som framgår av det följande inne— burit att länsstyrelserna och deras personal haft möjlighet att påverka och aktivt deltaga i de olika faserna av utredningsar— betet.

Administrativa enheten

För det grundläggande kartläggningsarbetet har utredningen sam- arbetat särskilt med länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Jämtlands län. Utredningen har genomfört ett stort antal in— tervjuer på dessa länsstyrelser samt på de regionala och lokala myndigheter som har kontakter med eller som replierar på respek— tive länsstyrelses administrativa enhet. Såväl företrädare för myndigheterna som för olika personalkategorier och fackliga or- ganisationer har intervjuats.

Länsstyrelsernas administrativa enheter har på olika sätt en om- fattande kontakt med de centrala verken. För att belysa detta samarbete har intervjuer också genomförts med representanter för bl a byggnadsstyrelsen, konsumentverket, lantmäteriverket, livs— medelsverket, naturvårdsverket, nämnden för samhällsinformation, planverket, pris— och kartellnämnden och riksskatteverket.

Resultatet av intervjuarbetet har sammanställts i ett studiema— terial kallat Administrativa frågor vid tre länsstyrelser. Be- träffande länsstyrelsen i Stockholms län har materialet komplet- terats med hänsyn till denna länsstyrelses speciella organisa— tion.

• Sida 36
•  Original

På förslag av utredningen tillskapades en referensgrupp på varje länsstyrelse. l referensgrupperna ingick lika många representan- ter för personalorganisationerna som för myndigheterna. Utred— ningen har därefter besökt samtliga länsstyrelser och dels pre— senterat materialet, dels diskuterat med företrädare för bl a länsstyrelserna och deras personal hur utredningsmaterialet skulle användas. På länsstyrelserna har i allmänhet bildats sär-

skilda grupper som arbetat med materialet.

Genom ett antal konferenser har utredningen berett länsstyrel— serna och berörda lokala myndigheter tillfälle att via referens— grupperna redovisa de synpunkter som har kommit fram under ar— betet med studiematerialet på respektive myndighet. Under varje konferens har dessutom några av de frågor som redovisas i studie- materialet diskuterats mera ingående. Diskussionerna har doku- menterats. Vid konferenserna har deltagarna representerats till hälften av myndigheterna och till hälften av de fackliga orga-

nisationerna.

Med ledning av studiematerialet och det material som har till— förts utredningen under konferenserna har utredningen utarbetat ett diskussionsunderlag med synpunkter på de aåninistrativa funktionerna och förslag till organisatoriska förändringar. Ma— terialet har skickats ut till länsstyrelserna och berörda lokala myndigheter, som har getts tillfälle att diskutera materialet och till vägledning för utredningens fortsatta arbete komma in med synpunkter. Utredningen begärde emellertid inte att myndig— heterna och deras personal formellt skulle ta ställning till det ena eller andra förslaget utan önskade istället en redovisning

av de ytterligare argument som kunde anföras för eller emot de

tänkbara lösningarna.

Vidare har utredningen genom två enkäter till samtliga länssty— relser fordrat in uppgift om bl a dels resursinsatser i fråga om administrativa uppgifter under viss tidsperiod, dels antalet anställda inom länsstyrelsen, dels totala antalet personer som löneadministreras via länsstyrelsen, dels administrativa en— hetens egen personalmängd och dess fördelning på olika funktio—

ner, dels antal diarieförare och vilka av dessa som erhållit

• Sida 37
•  Original

utbildning i diarieföring, dels meddelade gallringsbeslut. Ut— redningen har också under hand från länsstyrelserna i öster— götlands, Jönköpings, Västmanlands och Västernorrlands län be— gärt in uppgift om omfattningen av vissa arbetsuppgifter på ad— ministrativa enheten.

Konsekvenser av länsdomstolarnas utbrytning

Utredningen har särskilt studerat länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län. På dessa länsstyrelser bildades referens— grupper med representanter för såväl myndigheten som personal— organisationerna. Länsstyrelserna fick själva utse den personal som borde intervjuas. Referensgrupperna gavs möjlighet att på— verka utfonnningen av intervjufrågorna. Sedan intervjuerna hade genomförts återfördes intervjumaterialet till respektive refe- rensgrupp för synpunkter och justering. Med ledning av detta material utarbetades därefter ett diskussionsunderlag med olika organisatoriska förslag. I likhet med vad som skedde med diskussionsunderlaget rörande de administrativa enheterna skickades detta underlag ut till samtliga länsstyrelser för

synpunkter.

Utredningen har dessutom i en enkät till samtliga länsstyrelser fordrat in uppgifter om bl a dels föredragnings— och besluts— nivåer för olika ärendegrupper inom allmänna enheten, dels tjänster som under viss tidsperiod varit placerade på juridiska enheten, dels personal som under samna tid arbetat åt juridiska enheten utan att ha varit placerad på enheten, dels förekomsten av fasta berednings— och samrådsgrupper i vilka juridiska en— heten deltar, dels juridiska och allmänna enhetens lokalmässiga

placering.

Utredningen har även, som framgår närmare i annat sammanhang, bearbetat en del av det kartläggningsmaterial som länsdomstols- kmmnittén har inhämtat från länsstyrelsernas förvaltningsavdel-

ningar.

• Sida 38
•  Original

Planeringsavdelningen

Utredningsmetodiken för denna del av utredningen överensstämmer i huvudsak med den metodik som har tillämpats vid utredningen av konsekvenserna av länsdomstolarnas utbrytning. Som studielän fungerade länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västerbottens

län.

Utredningen har vidare från samtliga länsstyrelser skaffat in uppgift om dels personalresursernas och arbetsuppgifternas för— delning på planeringskansliet, dels vem som är ställföreträdare för länsrådet på planeringsavdelningen respektive byråchefen på planeringskansliet m m. Utredningen har också inhämtat uppgifter om bl a vilken biträdeshjälp och vilka skrivresurser som står till förfogande för hemkonsulent, priskontor, länsveterinär och

länsantikvarie.

Slutligen har utredningen för att skaffa underlag för bedöm— ningar av bl a länsledningens och avdelningsledningens behov av stabsfunktioner under en månads tid genomfört registrering av arbetsuppgifter och tidsåtgång för dessa för landshövdingen, chefen för planeringsavdelningen och byråchefen på planerings— kansliet vid länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och Västerbottens län.

Kontakter med andra utredningar m m

Utredningen har haft regelbunden kontakt med länsdemokratikom— mittén. Diskussioner har förts under hand med decentraliserings- utredningen om möjligheten för denna att närmare undersöka vilka arbetsuppgifter som kan decentraliseras till länsstyrelserna från centrala verk. Vissa frågor rörande hemkonsulenternas orga— nisatoriska placering har diskuterats med RKV—utredningen. Vida— re har utredningen beträffande de organisatoriska frågor som rör länsveterinärerna samrått med den arbetsgrupp som jordbruksde— partementet har tillsatt med uppgift att utreda vissa frågor inom veterinärområdet. Utredningen har informerat sig om arbets— läget i lotteriutredningen, fögderiutredningen, ADB—berednings- gruppen och RS—projektet.

• Sida 39
•  Original

Utredningen har konstaterat att även bl a följande utredningar, som i vissa fall redovisas mera utförligt på annan plats i be— tänkandet, på sikt kan komna att få betydelse för länsstyrelser— nas verksamhet, nämligen fiskevattenutredningen, körkortsutred— ningen, naturvårdskommittén, sysselsättningsutredningen, trafik— politiska utredningen, utredningen för översyn av hälsovårds— stadgan, utredningen för översyn av kommunalbesvärsprocessen och utredningen för översyn av miljöskyddslagstiftningen, utredning— en om förfarandet i vissa disciplinärenden m m, vattenlagsutred- ningen samt vilt— och jaktvårdsberedningen.

• Sida 40
•  Original

• Sida 41
•  Original

LÄXSSTYRLLSERXÅS ORGANISATION

Historik

Från slutet av 1950—talet och oavbrutet under praktiskt taget

hela 1960—talet pågick ett omfattande utredningsarbete om läns— organisationen. Olika utredningar hade, delvis från skilda ut— gdngspunkter, ställt hela den regionala sanduillsförvaltningens dåvarande uppbyggnad under diskussion.

I slutet på 1900—talet förelåg flera utredningsförslag, som hade ett klart inbördes samband. Länsförvaltnings-, landskontors— och länsindelningsutredningarna hade arbetat parallellt och deras förslag var anpassade till varandra och i viss mån beroende av varandras genomförande. När det gällde länsdemokratiutredningen samt länsförvaltnings— och landskontorsutredningarna var för— hallandet det motsatta. En ändring av kompetensfördelningen mel— lan statliga länsorgan och landstingen enligt länsdemokratiut— redningens förslag skulle i väsentliga hänseenden rubba de för— utsättningar som i vart fall länsförvaltningsutredningens för—

slag byggde på.

ra grund härav ansåg statsmakterna att de utredningar om läns— problematiken som hade verkställts skulle sammanfattas och kompletteras innan de slutligt prövades av statsmakterna. Ett ytterligare skäl härför var att förutsättningarna för att genom— föra de olika utredningsförslagen i flera avseenden hade ändrats sedan förslagen hade lagts fram och att sanmrdning också borde ske med annat utredningsarbete som ännu inte var avslutat. Kungl Maj:t bemyndigade därför den 20 mars 1970 chefen för då— varande civildepartementet att tillkalla en parlamentariskt sammansatt beredning för att göra en sammanfattande bedömning av den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation

inin [länsberedningen).

• Sida 42
•  Original

En sådan samlad bedömning av dessa frågor ansågs emellertid inte hindra att partiella reformer under tiden genomfördes på områden där sådana framstod som särskilt angelägna. En förutsättning var dock att statsmakternas framtida ställningstagande inte före—

greps eller avsevärt försvårades.

Dessa reformer ansågs böra begränsas till de statliga länsorga— nens befattning med samhällsplanering, skatteförvaltning, för— valtningsrättskipning och försvarsberedskap samt personal— och kameralfrågornas handläggning i länsstyrelsen. Statsmakternas beslut om riktlinjer för en sådan partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen och huvudprinciperna för länssty— relsernas organisationsuppbyggnad lades fast i proposition l970:103.

I propositionen föreslogs bl a att länsstyrelsen skulle få en lekmannastyrelse med landshövdingen som ordförande samt tio andra ledamöter. Den nya länsstyrelsen skulle få som en huvud— uppgift att leda och sanordna den samhällsplanering san bedrevs inom den statliga länsförvaltningen. Länsarkitektkontoret skulle inordnas i länsstyrelsen.

Vidare föreslogs att skatteförvaltningen i länsstyrelsen skulle bli omorganiserad med en klarare åtskillnad mellan den fiskala

och dömande verksamheten.

Åtgärder föreslogs för att förbättra förvaltningsrättskipningen. En länsskatterätt och en länsrätt skulle knytas till länsstyrel— sen.

Som en följd av dessa förslag avsågs länsstyrelsen bli organi— serad med tre huvudenheter, nämligen en för samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och för— valtningsrättskipning, till vilken länsrätten och länsskatte— rätten skulle knytas.

Vidare skulle finnas en enhet för administrativ service. Be— träffande länspolischefens expedition föreslogs inte någon änd—

ring. Detaljerade förslag avsågs bli framlagda i statsverks-

• Sida 43
•  Original

propositionen för budgetåret 1971/72. HDL—kommittén

Med stöd av Kungl Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 tillkal— lade chefen för dåvarande civildepartementet åtta sakkunniga med uppdrag att förbereda den partiella omorganisationen av den statliga länsförvaltningen. De sakkunniga antog benämningen POL—

kommittén.

Kmmnittén redovisade sina överväganden rörande bl a organisa— tionsstrukturen för länsstyrelserna i en den 24 september 1970

upprättad promemoria.

I det följande berörs endast de avsnitt i promemorian som bely— ser administrativa enheten, planeringsavdelningen och länsled— ningsfrågorna. POL—kommittén har endast summeriskt belyst all— männa enheten. Och huvudenheten för skatteförvaltning (skatte-

avdelningen) saknar intresse i detta sammanhang.

Kommittén övervägde huruvida den administrativa enheten skulle inordnas i någon av huvudenheterna — närmast allmänna enheten — eller vara fristående från dessa och sortera direkt under läns— styrelsens ledning. Kommittén stannade, med särskilt beaktande av enhetens karaktär av ett för hela länsstyrelsen gemensamt

serviceorgan, för att föreslå sistnämnda lösning.

Arbetsuppgifterna inom enheten utgjordes enligt kommitténs me- ning av tre naturliga funktionsgrupperingar — personal och lö— ner, ekonomi samt administrativ service. Kommittén föreslog på grund härav att arbetet inom den administrativa enheten i prin- cip skulle organiseras så att dessa tre funktionsgrupperingar utgjorde underlag för var sin underenhet. Det förutsattes dock att personalen vid behov skulle kunna utnyttjas inom alla tre

underenheterna.

Organisationen av huvudenheten för samhällsplanering (plane— ringsavdelningen) borde enligt kommittén utformas så att de

• Sida 44
•  Original

fackområden som fanns företrädda inom enheten garanterades möj— ligheter att göra sig gällande på lika villkor, d v 5 att före— trädare för ett fack inte underordnades företrädaren för ett annat. Detta syfte ansåg kommittén skulle tillgodoses om huvud- enheten indelades i fem underenheter: en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvårdsenhet, en planenhet och

en försvarsenhet.

Beträffande naturvårdsenheten övervägde kommittén om enheten borde delas på två enheter, en för vatten— och luftvård och en för allmän naturvård. Slutsatsen blev dock, att den samverkan

som hade etablerats inom den dåvarande naturvårdssektionen inte

borde brytas.

Ledningsfunktionerna inom huvudenheten skulle enligt konmdttens mening bli avgörande för om arbetet skulle kunna bedrivas enligt statsmakternas intentioner. Chefen för huvudenheten skulle bli den som under länsstyrelsen och landshövdingen hade att svara för detta. Kommittén ansåg det nödvändigt att chefen fick ett stabsorgan till sitt förfogande som kunde biträda honom vid ut— övandet av ledningsfunktionen, bl a när det gällde den interna och externa samordningen, uppläggningen av initiativverksamhet från länsstyrelsens sida, uppföljning av beslutade åtgärder

samt information inåt och utåt om länsstyrelsens allmänna policy i viktigare planeringsfrågor. Komnitten fann det också lämpligt att detta stabsorgan biträdde med förberedelser för styrelsens sammanträden och skötte sekreteraregöromålen i samband dänned.

För stabsorganet användes benämningen kansli.

Beträffande priskontoret som ingick i dåvarande civilförsvars— sektionen övervägde kommittén olika alternativ. I samband där— med diskuterades även hemkonsulentens organisatoriska ställning. Med hänsyn till pågående utredningsarbete om konsumentfrågor ville kommittén dock inte då aktualisera någon ändring beträf— fande priskontoret utan detta förutsattes t v tillhöra försvars— enheten. Liksom priskontoret borde hemkonsulenten enligt kom— mitténs uppfattning vara placerad i planeringsavdelningen. Den administrativa anknytningen av hemkonsulenten till viss under—

enhet fick t v bli beroende av lokalmässiga förutsättningar och

• Sida 45
•  Original

möjligheterna att lämna hjälp i frågor om telefonpassning, skrivarbete etc.

1 fråga om länsstvrelsens ledning konstaterade kommittén att tanken på att inrätta särskilda souschefstjänster vid länssty— relserna i princip hade avvisats i de allmänna riktlinjerna. I stället sades att chefen för en av huvudenheterna borde förord—

nas av Kungl Maj:t som landshövdingens ställföreträdare.

Även om det inte uttryckligen hade sagts i proposition 19701103 utgick kommittén från att ställföreträdarskapet — på samma sätt som vid centrala myndigheter — inte skulle innebära endast skyl— dighet att tjänstgöra i landshövdingens ställe vid vakans, le— dighet o dyl utan utgöra en möjlighet till kontinuerlig avlast— ning av landshövdingens arbetsbörda i dennes egenskap av läns— styrelsens chef. I vart fall ansåg komnittén det lämpligt med en

sådan ordning.

Däremot fann kommitten inte lämpligt och knappast ens möjligt att generellt reglera en viss fördelning av ledningsfunktionerna mellan landshövdingen och hans ställföreträdare, t ex så att ställföreträdaren skulle svara för länsstyrelsens interna led- ning. Det borde få ankomma på varje landshövding att själv av- göra i vilken omfattning och i vilka avseenden han behövde dele— gera ledningsuppgifter till ställföreträdaren.

Statsverkspropositionen för budgetåret 1971/72

I propositionen lades förslag om länsstyrelsernas organisation i huvudsaklig överensstämmelse med POL—kommitténs förslag. åd- ministrativa enheten borde sålunda stå direkt under länsstyrel— sens ledning och byggas upp kring funktionerna personaladmini— stration, ekonomi och administrativ service. 1 huvudenheten för samhällsplanering, planeringsavdelningen, borde ingå förutom chefen och stabsorganet — planeringskansliet - en juridisk en— het, en regionalekonomisk enhet, en planenhet, en naturvårds— enhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Priskontoret borde på föreslaget sätt tillhöra försvarsenheten och hemkonsu— lenten borde vara placerad i planeringsavdelningen på det sätt

• Sida 46
•  Original

kommittén hade förordat.

Beträffande lantmäterienheten, som inte hade berörts av POL— kommittén, anförde departementschefen bl a, att den nya läns— styrelsen påverkades av det beslut som statsmakterna nyligen hade fattat om riktlinjer för en omorganisation av lantmäteri- verksamheten. Beslutet innebar bl a att fastighetsregistreringen skulle ske länsvis med länsstyrelsen som register— och arkiv— myndighet. För att tillgodose bl a intresset av överlantmätarens medverkan i dessa frågor skulle överlantmätaren och länslant— mäterikontoret inordnas i länsstyrelsen och ingå i planerings-

avdelningen.

Den föreslagna nonnalorganisationen borde tillämpas i alla län

utom i Stockholms län och i Gotlands län. merganisationen genomfördes från och med den 1 juli 1971.

Organisatoriska förändringar m m efter 1971

Genom proposition l97l:62, som lades fram med anledning av livs— medelsstadgekommitténs betänkande (SOU 1970:6 och 7), föreslogs att länsveterinären skulle inordnas i länsstyrelsen. Proposi— tionen antogs av riksdagen och refonnen genomfördes från och med den 1 juli 1972. Organisatoriskt har länsveterinären place—

rats på planeringsavdelningen.

Priskontoret hänfördes enligt regleringsbrev för budgetåret 1973/74 beträffande anslag inom civildepartementets verksamhets— område från och med den 1 juli 1973 i organisatoriskt hänseende till planeringskansliet.

Enligt statsmakternas beslut vid 1974 års riksdag ingår den statliga kulturminnesvården i länsstyrelsens arbetsuppgifter från och med den 1 juli 1976. Frågor rörande kulturminnesvården

handläggs av en länsantikvarie på planeringsavdelningen.

En fastighetstaxeringsrätt knöts till varje länsstyrelse från och med den 1 juli 1975 (budgetpropositionen 1974/75).

• Sida 47
•  Original

SOU 1978:58 Länsstyrelsernas organisation Länsstyrelsens nuvarande organisation framgår av bilaga 3.

Slutligen kan nänmas att länsberedningen, som chefen för då— varande civildepartementet tillkallade 1970, i oktober 1974 re-

dovisade sitt uppdrag i betänkandet Stat och kommun i samverkan (SOU 1974284).

Olikheter mellan länsstyrelserna

Som framgår av det föregående tillämpas sedan 1971 en nonnalor— ganisation för samtliga länsstyrelser utom för Stockholms och

Gotlands län.

Det finns emellertid på grund av länens invånarantal och yta

samt andra faktorer, som påverkar arbetsmängderna, stora skillna— der i personaluppsättningen mellan länsstyrelserna. 1 nedan— stående tabell redovisas länsstyrelserna i grupper efter det an- tal årsarbetskrafter som fanns på länsstyrelserna den 31 decen— ber 1977. Indelningen bygger på uppgifter som utredningen har

samlat in från länsstyrelserna.

Grupp Antal anställda Länsstyrelse

1 1998 AB

2 818, 767 M,0

3 490, 422-385 P,BD,W,T,E,F,Y,X,S,L 4 345-298 AC,H,R,U,N,C,D

5 269, 263, 252 G,Z,K

6 116 l

Tabell 1 Gruppering av länsstyrelserna efter antalet årsarbetskrafter.

• Sida 48
•  Original

Även om man bortser från Stockholms och Gotlands län finns det som framgår av tabellen stora spännvidder i personalmängden mellan de största och minsta länsstyrelserna. Medianvärdet för antalet årsarbetskrafter på länsstyrelserna uppgår till nära 400. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län är sålunda cirka 100 respektive 95% större än en medelstor läns— styrelse. Å andra sidan kommer länsstyrelserna i grupp 5 inte upp till mer än mellan 64 och 68% av en medelstor länsstyrelses omfattning. Med medelstor länsstyrelse avses de som tillhör

.,

grupp 3 och 4.

Olikheterna mellan de nämnda länsstyrelserna är enligt utred— ningens bedömning väsentliga och har betydelse inte bara för dimensioneringen utan också för val av organisation. Utredningen har som framgår närmare under respektive avsnitt — utöver de speciella problem som rör Stockholms och Gotlands län - även sökt beakta dessa olikheter vid sina överväganden.

• Sida 49
•  Original

I ADMINISTRATIVA ENHETEN 1)

l NULAGESBESKRIVNING OCH HISTORISK UTVECKLING SEDAN 1971 1.1 Den administrativa enhetens organisation och uppgifter

Den administrativa enheten är under enhetschefen indelad i de tre funktionerna administrativ service, ekonomiadministration och personaladministration. Den är i organisatoriskt avseende jämställd med avdelningarna och står direkt under länsstyrelsens ledning.

Några länsstyrelser har en annan organisation. På länsstyrelsen i Stockholms län är de administrativa uppgifterna organiserade på två enheter — kameral— och personalenheterna. I Gotlands, Blekinge och Jämtlands län har man en gemensam ledning för de administrativa servicefrågorna och de ekonomiadministrativa upp-

gifterna.

Den administrativa enheten har till uppgift att svara för de allmänt administrativa uppgifterna vid länsstyrelsen. Enheten skall verka för god effektivitet i administrationen och för att en enhetlig policy tillämpas.'Vidare skall enheten samordna och ge service i administrativa frågor till kronofogdemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna i länet. Enheten skall också svara för ekonomiadministrativ service och viss löneadministra— tion åt länsskolnämnden.

Den administrativa servicefunktionens arbetsuppgifter består bl a i att

- svara för vissa frågor som rör inköp av inventarier och övri-

l) I denna del av utredningsarbetet har på regeringens uppdrag utredningen biträtts av förste byråsekreterare Cliford Arons— son, byrådirektör Els—Britt Jonsson och byrådirektör Carl Rosenblad.

• Sida 50
•  Original

ga förnödenheter, — svara för ärenden avseende städavtal och lokalvårdspersonal,

— handha frågor angående diarieföring, arkivvård, bibliotek och blanketter,

- bereda frågor avseende arbetsordning, expeditions- och arbets— tid,

— handha frågor som rör den fysiska arbetsmiljön, svara för

lokaler och lokalplanering, kontorsutrustning och inredning,

— svara för planläggning och genomförande av lokalvården samt i den mån länsstyrelsen är värdmyndighet för lokalvården för

regionala statliga myndigheter samordna den inom länet,

— svara för administrativ rationalisering och bereda ärenden

som rör förslagsverksamhet,

- svara för samordning av viss extern information t ex kungörel— seannonsering och utgivning av länets författningssamling

samt — svara för bevakning. För övrigt har funktionen att svara för gemensamma funktioner som vaktmästeri och budtjänst, telefonväxel, reproduktion, för—

råd av kontorsmaterial och blankettexpedition.

Funktionen skall också biträda kronofogdemyndigheter och lokala skattemyndigheter i länet i frågor som rör bl a inventariean—

skaffning. Den ekonomiadministrativa funktionens arbetsuppgifter är bla att

— svara för medelsförvaltning, kassarörelse, bokföringsväsendet

och därmed sammanhängande frågor,

• Sida 51
•  Original

SOU 1978:58 Nulägesbeskrivning och historisk utveckling sedan 1971 51 — svara för länsstyrelsens redovisningssystem, — bevaka utlämnade lån och förskott,

— bevaka statsverkets fordringar och vård av säkerhetshandling—

ar som inte avser uppbördsmedel,

— samordna arbetet med länsstyrelsens, kronofogdemyndigheter—

nas och lokala skattemyndigheternas anslagsframställningar, — svara för kontroll och uppföljning av länsstyrelsens, krono- fogdemyndigheternas, lokala skattemyndigheternas och läns—

skolnämndens budget,

- bereda frågor som rör omfördelning och prioritering av resur-

ser, — utföra kameral granskning och kontering av fakturor,

— svara för beredning och handläggning av lönegarantiärenden

och ärenden om restitution av bensinskatt, — handha frågor som rör statsbidrag, — samordna verksamhetsplaneringen och

— beräkna länsstyrelsens inkomster och utföra budgetprognoser

samt handlägga frågor om taxor och avgifter i statlig verk- samhet.

Den personaladministrativa funktionens arbetsuppgifter är bl a att

— samordna personaladministrationen, — svara för ärenden som rör pensionsfrågor, tjänstematrikel,

löneklassuppflyttning, tjänstetidsbefordran, personliga tjänster och uppflyttning inom befordringsgång,

• Sida 52
•  Original

7 svara för frågor som rör omstationering, rese— och trakta— mentsersättning, flyttningskostnader samt ersättning för lä— karvård och läkemedel i den mån dessa ärenden inte ankommer

på ekonomifunktionen,

- handha frågor som rör rekrytering, urval, omplacering och

entledigande av personal samt personalvård,

— bereda och i nära samarbete med myndigheten i övrigt utforma

och följa tillämpningen av personalpolitiken,

— svara för personaladministrativ planering,

— bereda ärenden som rör förordnanden som säkerhetschef och bi— trädande säkerhetschef samt övriga förordnanden enligt nor— malarbetsordningen,

- handlägga frågor som rör semester och annan ledighet,

— handlägga ärenden om tjänstgöringsintyg och betyg,

— bereda ärenden avseende fel och försummelse i tjänsten,

— handlägga ärenden som rör polistjänster i den lokala polis—

organisationen och som inte skall avgöras av regeringen,

— handlägga ärenden angående tillsättning av tjänst vid lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet där annan än lokal— myndigheten är beslutande,

- svara för frågor som rör löner och anställningsvillkor för

länsstyrelsepersonalen och personalen vid lokalmyndigheterna,

— svara för frågor som rör tillämpningen av medbestämmandelagen,

— i förekommande fall ge service och rådgivning till lokalmyn— digheterna i bl a frågor som rör medbestämmandelagen, trygg— hetslagstiftning, AST-frågor m m,

• Sida 53
•  Original

— initiera, utforma, samordna och genomföra utbildning och öv—

riga personalutvecklingsåtgärder, — handha intern information. 1.2 Syftet med 1971 års omorganisation

Vid samtliga länsstyrelser utom i Stockholms län inrättades från och med den 1 juli 1971 en administrativ enhet. Tidigare var de administrativa frågorna splittrade på landskontoret och lands- kansliet. Vid länsstyrelsen i Stockholms län behölls organisa—

tionen från den 1 januari 1968.

I statsverkspropositionen 1969 anförde departementschefen att samordningen mellan de olika arbetsenheterna på länsstyrelsen inte hade konmit till stånd i önskvärd utsträckning. Detta för— hållande var mest påtagligt i administrativa frågor. Handlägg— ningen av de administrativa uppgifterna var ofta splittrad. Vidare hade inom en och samma länsstyrelse skilda administrativa rutiner utvecklats för t ex personalrekrytering. Det hade i sin tur bl a medfört vissa svårigheter att anpassa arbetskraftsresur— serna efter variationerna i arbetsmängden. Behov förelåg således enligt departementschefen att åstadkomma en större rörlighet i de personella resurserna så att länsstyrelsen skulle få större möjligheter att srmcessivt och smidigt anpassa sig till de stän— digt ändrade kraven på dess tjänster.

Ett medel att förstärka länsstyrelsens möjligheter att samordna verksamheten var, enligt departementschefen, att till en enda enhet — kameralsektionen — koncentrera de allmänt administrativa uppgifterna. Departementschefens uttalanden lämnades utan erin-

ran från riksdagens sida.

Efter år 1970 kom personal— och organisationsfrågor m m att be— redas inom kameralsektionen. Denna svarade redan tidigare för länsstyrelsens medelsförvaltning, kassarörelse samt anordnings— och bokföringsväsendet. Utöver dessa uppgifter svarade kameral-

sektionen för åtskilliga ärenden av allmänt förvaltande natur.

• Sida 54
•  Original

I propositionen om den partiella omorganisationen av den stat— liga länsförvaltningen (prop 19701103) anförde departementsche— fen att det var av stor betydelse för effektiviteten i arbetet att servicefunktionerna hade koncentrerats till kameralsektionen. På så sätt kunde arbetet löpa smidigt och effektivt Och de till— gängliga resurserna utnyttjas på bästa sätt. I propositionen an— förde departementschefen vidare att kraven på administrativ ser— vice skulle öka. Han pekade särskilt på behovet av handledning av personal samt personalvårdande och trivselskapande åtgärder

i övrigt. Detta kunde på ett verksamt sätt bidra till att öka effektiviteten i arbetet. Därför ansåg departementschefen att

de funktioner för länsstyrelsens interna service som kameralsek— tionen fyllde borde handhas av en särskilt enhet som inte hade några förvaltande uppgifter i övrigt. Uppgifternas art talade för att enheten i allmänhet inte inordnades i någon av länssty— relsens huvudenheter utan sorterade direkt under länsstyrelsens

ledning.

Efter omorganisationen har statsmakterna inte uttalat sig om den administrativa enhetens roll. Däremot har statsmakterna givit ut- tryck för en höjd ambition i administrativa frågor. Resurser har t ex tilldelats länsstyrelserna för att rusta upp personaladmini—

strationen och tjänster härför har inrättats.

1.3 Lagar, förordningar och avtal samt utredningar som på— verkar förutsättningarna för länsstyrelsens administra—

tion

l föregående avsnitt har utredningen samnanfattat statsmakternas intentioner bakom tillkomsten av den administrativa enheten och översiktligt beskrivit dess arbetsuppgifter. Nedan beskrivs någ— ra av de förhållanden som påverkat eller kommer att påverka för— utsättningarna för länsstyrelsens administration.

1.3.1 Efter år 1971 tillkomna lagar, förordningar och avtal

som påverkar administrationen

Ett flertal helt nya eller förändrade arbetsuppgifter har till—

kommit, eller kan förväntas tillkomma genom det reformarbete som

• Sida 55
•  Original

hittills kännetecknat 1970—talet. Det rör konsekvenserna av ett omfattande lagstiftningsarbete t ex trygghetslagarna, arbets— miljölagen, medbestämmandelagen och lagen om offentlig anställ-

ning.

En genongående princip i lagstiftningen är att den ålägger ar— betsgivaren en vidsträckt skyldighet att förhandla med de fack— liga organisationerna i frågor som rör förhållandet till organi- sationerna och deras medlemmar. Centrala kollektivavtal på det statliga området ger dessutom utrymme för och förutsätter ofta lokala förhandlingar.

l överensstämmelse med gällande normalarbetsordning har denna vidsträckta förhandlingsskyldighet för länsstyrelsens vidkomman— de nästan uteslutande ankommit på administrativa enheten. Även om man strävat efter att motverka fonnalisering av förhandlings— verksamheten så förutsätter lagstiftningens efterlevnad ett inte obetydligt skriftligt förfarande t ex skriftliga bud och yttran- den, protokoll och avtal. Förhandlingsverksamheten har blivit

ett alltmer tidskrävande inslag i enhetens arbete.

[& arbetsuppgifter som ovan beskrivits har inte följts av någon resursförstärkning på den administrativa enheten utan uppgif—

terna har måst lösas inom ramen för tillgängliga resurser.

Nedan redovisas några av de lagar, förordningar och avtal som tillkommit efter år 1971 och som innebär nya arbetsuppgifter

för den administrativa enheten. Arbetsrätt

Lag (1974112) om anställningsskydd, LAS lag (1974:13l om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Den nya arbetsrättslagstiftningen har föranlett en utökning av den administrativa enhetens arbetsuppgifter. Nya inslag inom arbetsrättens område är bl a ändrade bestämmelser om anställ- nings upphörande, regler om turordning vid uppsägning på grund

av arbetsbrist och om företrädesrätt vid ny anställning. Denna

• Sida 56
•  Original

lagstiftning jämte den nya utformningen av grunderna för tjänste— tillsättning i regeringsformen — vilken bl a innebär att arbets— marknads— och lokaliseringspolitiska skäl får en helt annan be— tydelse än tidigare vid tjänstetillsättning — kräver grannlaga avvägningar av länsstyrelsen vid anställningar, tjänstetillsätt- ningar och omplaceringar. Detta ställer i sin tur större krav på den administrativa enheten.

Arbetsmarknadslagstiftning och arbetsmarknadspolitiska ställ- ningstaganden

Cirkulär (1970:384) om deltidsarbete Lag (1974z98l) om arbetstagares rätt till utbildning för studier

Lag (1975:380) om delpension Lag (1976:280) om rätt till föräldraledighet Förordning (19762686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst Cirkulär (19761687) om arbetet för jämställdhet mellan

kvinnor och män i statlig tjänst

Förhandlingsrätt och medbestämmandeavtal

Lag (1976:580) om medbestänmmnde i arbetslivet, MBL Lag (l976:600) om offentlig anställning, LOA hhdbestämmandeavtal för det statliga arbetstagarområdet, MBA-S.

För den administrativa enheten har tillkomsten av MBL och LOA inneburit att arbetsgivarrollen accentuerats. Den utökade in— formationsskyldigheten har från enhetens sida krävt ett betydan- de engagemang. Det gäller arbetet både med att ta fram ett väl underbyggt informationsmaterial och att lämna information till de anställda. Gjorda beräkningar har givit vid handen att de administrativa enheterna vid länsstyrelserna i E, F, U och Y län i genomsnitt lagt ner 15 persondagar på infornmtion enligt 19 S lBL under budgetåret 1977/78. Detta mått avser emellertid ett

inledningsskede efter tillkomsten av de nya lagarna.

• Sida 57
•  Original

Då det gäller förhandlingsverksamheten har förhållandena varit likartade. Vid dessa fyra länsstyrelser har de administrativa enheterna under budgetåret 1977/78 i genomsnitt lagt ner 33 per— sondagar på förhandling enligt 11, 12 och 38 55 MBL.

MBL och LOA har kompletterats med ett centralt medbestämmande— avtal för det statliga området som gäller fr o m den 1 juli 1978 tills vidare. Avtalets materiella innehåll och allmänna inrikt- ning finns beskrivet i en särskild skrift.1)

Detta avtal kommer under överskådlig tid att ställa stora krav på den administrativa enheten, dels för att få fram de lokala kollektivavtal som skall komplettera det centrala avtalet, dels för den utökade förhandlingsverksamhet som avtalet förutsätter, dels för att initiera och i viss mån driva det utvecklingsarbete

som behövs.

Övriga avtal

Myndigheternas arbete med frågor som rör löner och anställnings- villkor för de anställda är en resurskrävande verksamhet. Exem- pel på avtal, som direkt berör administrativa enhetens verksam- het och där lokala förhandlingar eller överläggningar är före— skrivna, är allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST), allmänt tjänsteförteckningsavtal (ATF), all— männa arbetstidsavtalet (ARB), avtal för vissa arbetstagare i beredskapsarbete och avtal om arbetstidsförkortning i samband med delpension.

Vad som kännetecknar den administrativa enhetens arbete med lö— ner och anställningsvillkor — förutom ovan nämnda avtal — är en ökad komplexitet i lönekonstruktionerna. Det ställer stora krav på den administrativa enheten då det gäller tolkning och tillämp— ning. Nya avtal hinner inte läras in och förankras förrän de byts ut. Generella löneförändringar varvas med lokala avtal av olika slag. Som exempel kan nämnas avtal om lönesystem— och

l) ”Arbetsfördelning och ambitionsnivåer i administrationen —

underlag för länsstyrelsens interna utvecklingsarbete.”

• Sida 58
•  Original

lönegradsändringar m m 1977 (ALLA—77) med inslag av högstlöne- gradsystem. Vidare kommer 1978 års avtal att innebära väsentliga förändringar i förhållande till ALLA—77 i riktning mot en mera kontinuerlig förhandlingsverksamhet på länsstyrelsen. Sådana förändringar innebär att den lokala förhandlingsverksamheten måste byggas ut. Vid ovan nämnda fyra länsstyrelser har arbets— givarsidan hittills genom personal på administrativa enheten lagt ned i genomsnitt 51 persondagar på förberedelser och genom— förande av ALLA/ALS förhandlingar under budgetåret 1977/78.

1.3.2 Utredningar som påverkar administrationen

Ett flertal avslutade eller pågående utredningar har lagt eller väntas lägga förslag som kan förändra förutsättningarna för och omfattningen av länsstyrelsens administration. Nedan ges exempel på sådana utredningar m m.

Länsdomstolarnas organisatoriska ställning

Riksdagen har som tidigare nämnts fattat principbeslut om att de nuvarande länsdomstolarna skall brytas ut från länsstyrelsen och läggas samman till en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län.

1 dag tjänstgör på en medelstor länsstyrelse 20—25 personer i länsdomstolarna. En minskning med nptsvarande antal personer på länsstyrelserna kommer att endast marginellt påverka omfattning—

en av administrationen.

Riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, RS-reformen

I enlighet med principbeslut från år 1975 har RS—reformen förbe— retts genom anställning av personal. Den första uppbyggnads— etappen av den nya granskningsenheten genomfördes 1975/76 och den sista är avsedd att ske under budgetåret 1979/80.

Det totala behovet av nya tjänster har beräknats till ca 1 500.

Organisationen avses träda i kraft vid 1979 års taxering.

• Sida 59
•  Original

RS-reformens genomförande har krävt och kommer att kräva stora insatser från den administrativa enheten inom hela det admini— strativa fältet. Det gäller exempelvis lokalanskaffning, med— verkan i ett omfattande rekryteringsarbete, utbildning och pro—

jekt med verksamhetsplanering.

Ett förslag om utbildning som utarbetats av representanter för riksskatteverket, riksförsäkringsverket, LON och berörda per—

sonalorganisationer innebär bl a att

— utbildningen knyts nära det dagliga arbetet och inriktas mot både kunskaper inom skatteområdet och mot träning i att lösa

problem i arbetet,

- inventering av utbildningsbehovet knyts samman med planering-

en av verksamheten och

— en handledarorganisation för den ”arbetsnära utbildningen” byggs upp på skatteavdelningens enheter och på lokala skatte— myndigheterna.

Det rör sig således om en personalutveckling i vid bemärkelse. Förutom traditionell utbildning finns här inslag av arbetsrota— tion, arbetsutvidgning, cirkulationstjänstgöring, projektarbete

och medverkan i expertgrupper.

Länsstyrelsens utbildningsresurser kommer under RS—organisatio— nens uppbyggnadsskede, och även en tid därefter, att till stor del ägna sig åt utbildning för skatteavdelning och lokala skat— temyndigheter. De ökade kraven på utbildning bl a för skatte— förvaltningen har medfört att länsstyrelsen tillförts nya resur-

ser på den administrativa enheten.

Lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatte-

förvaltningen

Fögderiutredningen har till uppgift att överväga hur de lokala skattemyndigheterna skall kunna införlivas i länsstyrelsens skatteavdelning. En sådan organisatorisk förändring skulle

• Sida 60
•  Original

innebära att den administrativa enheten får ett betydligt ökat formellt ansvar för deras administration.Redan idag ger emeller— tid enheten administrativ service till de lokala skattemyndig— heterna. Merarbetet för den administrativa enheten torde bli be-

gränsat.

Kronofogdemyndigheterna

Regeringen har den 2 mars 1978 lagt fram en proposition (1977/78: 129) på grundval av kronofogdemyndighetsutredningens förslag. Propositionsförslaget innebär bl a att administrativa enheter inrättas vid de största kronofogdemyndigheterna. Den administra— tiva förstärkningen totalt sett inom exekutionsväsendet blir be— gränsad. Länsstyrelsen föreslås därför lämna erforderligt stöd i fråga om personal— och ekonomiadministration för kronofogde—

myndigheterna.

För länsstyrelsens administrativa enhet innebär förslaget ingen påtaglig förändring i förhållande till nuläget.

Redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX)

Det föreslagna ADB—systemet innebär bl a en förändring av redo— visningsorganisationen. All uppdebitering är tänkt att ske di— rekt i REX—systemet via riksskatteverket och all redovisning till statsräkenskaperna är tänkt att ske direkt från systemet. Länsstyrelsens arbete med exekutionsväsendets redovisning skall

upphöra.

För den administrativa enheten innebär förslaget att det månat— liga arbetet med bokföring av uppbördsmedel, som inlevererats från kronofogdemyndigheterna, upphör. Återbetalnings- och övriga redovisningsrutiner upphör också.

Den föreslagna förändringen bör kunna leda till vissa besparing—

ar på den administrativa enheten.

• Sida 61
•  Original

Hantering av pass

Ny passlag (SFS 1978 302) har lagts fram. Det innebär bl a att passärendena förs över från länsstyrelsen till polisväsendet från och med den 1 januari 1979. För den administrativa enheten innebär reformen en arbetsminskning endast i de fall passutläm— ning och stämpelbeläggning m m f n handläggs på enheten.

Statens arbetsgivarverk

En ny central myndighet för arbetsgivarfrågor inrättas från och

med den 1 januari 1979.

Till det nya verket samlas sådana centrala myndighetsuppgifter som renodlat kan hänföras till statens roll som arbetsgivarpart. Verket skall bl a samordna formerna för myndigheternas förhand— lingar enligt ]l—l4 55 MBL.

Enligt principbeslut kommer också en nämnd — statens arbetsmark- nadsnämnd — att senare inrättas. Nämnden skall bl a följa ut— vecklingen av personalbehovet inom statsförvaltningen, medverka vid omlokaliseringar av statliga myndigheter och stödja genom— förandet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt sköta ompla—

cerings— och vissa personalsociala frågor.

Genom dessa förändringar kan möjligheterna öka för den admini— strativa enheten att få stöd i frågor som rör länsstyrelsens

egen roll som arbetsgivarpart.

Arbete åt handikappade

Under hösten 1976 inledde den s k sysselsättningsutredningen försöksverksamhet med arbete för arbetshandikappade inom stat Och kommun. Länsstyrelsen i Jönköpings län deltar i försöks-

verksamheten.

I sitt betänkande Arbete åt handikappade (SOU l978:14) har sys— selsättningsutredningen bl a uttalat att alla skall ha rätt till någon fonn av sysselsättning och att sysselsättningsmöjlig—

• Sida 62
•  Original

heterna för de arbetshandikappade i första hand måste skapas på den reguljära arbetsmarknaden. Större personalinsatser i anpass— ningsgrupperna, ökade bidrag till den som anställer personal med handikapp och aktiv tillämpning av främjandelagen är några av de konkreta åtgärder utredningen föreslår för att skapa sysselsätt— ning åt de arbetshandikappade.

Den utvärdering som skett av försöksverksamheten har bl a pekat på behovet av samordning av arbetsmarknads- och personalpoli— tiska insatser. Den administrativa enhetens resurser behöver tas i anspråk för att förbättra länsstyrelsens personaladministra— tiva planering och för att aktivt integrera arbetshandikappade i den dagliga verksamheten.

Statlig personalutbildning

I delbetänkandet Statlig personalutbildning — ett principförslag (SOU l976:61) har personalutbildningsutredningen lagt fram ett förslag om den statliga personalutbildningens fortsatta inrikt—

ning och organisation.

I budgetpropositionen 1977/78:100 har vederbörande departements— chef, med beaktande av den kritik utredningens förslag i vissa delar rönt, bl a uttalat

- att personalutbildningen bör ha som främsta mål att förbättra effektiviteten i statsförvaltningen,

— att en ökad samverkan mellan statlig personalutbildning och

det allmänna utbildningsväsendet bör komma till stånd,

— att centralt framtagen personalutbildning i ökad utsträckning bör genomföras regionalt och lokalt,

— att den centrala generella kursverksamhet som f n bedrivs av statens personalutbildningsnämnd, statskontoret, riksrevi— sionsverket och statens personalnämnd skall avgiftsfinansieras och sammanföras till en huvudman,

• Sida 63
•  Original

- att ansvaret för den centrala produktionen och distributionen

m m av generell statlig utbildning bör åvila PUN

— samt att den utbildning som LON bedriver för länsstyrelsernas räkning i så hög grad har karaktär av inomverksutbildning att

den även i fortsättningen bör bedrivas i LONs regi.

De förändringar som föreslås, bl a en klarare ansvarsfördelning av de statliga utbildningsinsatserna på central nivå, bör i första hand för LON men även för länsstyrelsen förbättra kontak— terna mellan berörda parter och underlätta samordningen av läns- styrelsernas utbildning. Förslagen innebär emellertid också krav på ökade resursinsatser från den administrativa enhetens sida

bl a för att få till stånd en koppling mellan verksamhets— och utbildningsplanering samt för att administrera den regionala

utbildningen.

Statligt löneuträkningssystem (SLÖR)

SLÖR är ett ADB—system för uträkning av statsanställdas löner. Systemet kommer successivt att införas vid länsstyrelserna un— der tiden fram till den 1 mars 1979.

Införandet av SLÖR kommer direkt att påverka arbetsuppgifterna vid den administrativa enhetens lönedetalj genom att

— manuellt upplagda lönekort för varje anställd — gäller också personalen vid övriga lokala myndigheter som länsstyrelsen löneadministrerar — ersätts med grunduppgifter som registre—

ras i systemet,

— månadsvis rapportering av lönehändelser, t ex ledighet, över—

tid m m ersätts med successiv inrapportering i systemet, — manuellt upprättad statistik ersätts med datamässig sådan och

— manuella konteringar för bokföring av lönekostnader i system

S ersätts av automatisk hantering direkt till system 8.

• Sida 64
•  Original

Utvecklingsarbete pågår också att på sikt få fram ett ADB-base— rat matrikelsystem för att ersätta den nuvarande manuella han—

teringen.

Med hänsyn till den korta tid systemet varit i drift vid läns— styrelserna är det svårt att göra några bedömningar om det kan innebära några resursbesparingar för den administrativa enheten. On också den manuella matrikelföringen upphör torde dock rim— ligtvis sådana besparingar vara möjliga på sikt.

I detta sammanhang må också nämnas ett förslag om att inrätta ett personaladministrativt informationssystem (PI) vid sidan av SLÖR. Systemet skall innehålla information om pensioner, tjäns- ter, befattningar och utbildning. Systemet skall repliera på personaluppgifter i SLÖR-systemet. Anslutningen till Pl före— slås bli frivillig och uttaget av utdata bestäms av beställaren. En eventuell anslutning torde inte innebära några resursbespa- ringar på den administrativa enheten. Det torde emellertid med— föra en möjlighet att höja kvaliteten på den personaladministra— tiva infonnation som är nödvändig för att förbättra myndighetens personalplanering och dess insatser för att ge utbildning och utveckling åt de anställda. 1.3.3 Slutsatser

Sammanfattningsvis har utredningen gjort den bedömningen att förändringarna på lagstiftnings— och avtalsområdet ställer vä— sentligt ökade krav på länsstyrelsens administrativa enhet t ex i fråga om juridisk kompetens.

De skilda förslag till förändringar som är resultatet av ett stort antal utredningar kommer att förändra administrationens innehåll. Vad detta kommer att innebära ur resurssynpunkt kan

emellertid ej nu överblickas, 1.4 Den administrativa enhetens resurser

I samband med omorganisationen år 1971 föreslog POL-kommittén

att de administrativa enheterna vid länsstyrelserna, förutom i

• Sida 65
•  Original

Stockholms län, skulle förstärkas med 58 tjänster. Departements- chefen föreslog emellertid en förstärkning med 42 tjänster. Den 1 juli 1971 fanns det sammanlagt 702 tjänster ”inom planen”, dvs tjänster som anges i regleringsbrev till länsstyrelserna, vid de administrativa enheterna.

Av den undersökning utredningen gjort framgår att man redan år 1971 var tvungen att använda sig av personal ”utanför planen” för att klara de uppgifter som skulle utföras. I genomsnitt var vid de administrativa enheterna 13 % av tjänstemännen anställda

utom plan.

En beskrivning av enbart tjänster inom planen är sålunda ett ofullständigt mått på de personalresurser som krävs för admini— strativa frågor. Här bör nämnas åtminstone tre typer av personal-

grupper som faller ”utanför planen”, nämligen

— extra personal, dvs personal som avlönas med exempelvis medel

för tillfällig personal, ”luftpengar” och vakansmedel,

- personal anställd för speciella projekt med utifrån kommande,

särskilda anvisade medel,

- personal avlönade med arbetsmarknadsmedel (beredskapsarbete

m m).

Alla dessa grupper bidrag — liksom den ”planmässigt" anställda personalen - till länsstyrelsens produktion, men när utredning- en i fortsättningen talar om utomplansanställd personal räknar utredningen inte med den AMS-avlönade personalen. Syftet med AMS—stödet är att finansiera en verksamhet som ligger utanför vad länsstyrelsen normalt själv skulle ha prioriterat. Detta förhållande motiverar att utredningen här inte tar med denna kategori i beskrivningen av länsstyrelsens dimensionering.

I beskrivningen ingår ej heller lokalvårdspersonalen, då läns- styrelsernas lokalvårdsorganisationer äruppbyggda på olika sätt.

• Sida 66
•  Original

Av tabell 2 framgår att de administrativa enheterna ökat sin personal med 34 tjänster dvs en ökning med fem procent under åren 1971 —l977. Detta är dels tjänster SOm statsmakterna direkt har beslutat om och dels s k bilagetjänster som tilldelats läns- styrelserna, dvs tjänster som har tilldelats utan att vara pla- cerade på någon särskild avdelning/enhet. Vissa sådana tjänster har länsstyrelserna själva placerat på de administrativa enhe— terna. Ökningen av de personella resurserna inom plan är således blygsam, fem procent.

Antalet anställda inom plan vid admi- ? nistrativa enheten.

1971] 1977_] Förändringi %

C 25 22 -7_' D 27 29 7 E 35 39 11 F 28 23 -18 G 27 29 7 H 30 33 10 I 13 13 0 K 20 21 5 L 30 31 3 M 47 49 4 N 28 30 7 0 61 68 11 P 33 36 9 H 28 28 0 S 31 33 6 T 33 37 12 U 31 30 —3 W 30 30 0 X 35 37 6 Y 24 33 38 2 22 25 14 AC 32 29 _9 BD 32 _ &+ _3

"EJ. 736 S%

Tabell 2 De administrativa enheternas ut- veckling sedan den 1 juli 1971, länsvis.

Dessa siffror kan jämföras med den ökning som skett för hela länsstyrelsen. ökningen inom plan uppgår här till 12 procent. Ökningstakten för länsstyrelsen som helhet inom plan har sålun—

da varit större än för den administrativa enheten.

• Sida 67
•  Original

Den undersökning som utredningen gjort visar emellertid att ök— ningen av antalet anställda inom de administrativa enheterna, inberäknat både inom och utom plan anställda, har uppgått till 22 procent. Resursökningen har i stor utsträckning således skett med utom plan anställd personal.

Andelen anställda utom plan den 31 december 1977 varierar kraf— tigt mellan länsstyrelserna. I genomsnitt för alla administra— tiva enheter, utom i Stockholms län, var 23 procent anställda utom plan. Andelen anställda utom plan har således ökat med tio procentenheter sedan år 1971. Vid hälften av de administrativa enheterna var antalet anställda utom plan 20 procent eller mer. Ett skäl till att vissa länsstyrelser visar en så hög relativ andel utomplananställd personal beror på att dessa även lämnar viss administrativ service till andra statliga myndigheter. l tabell 3 redovisas andelen anställda utom plan vid de olika administrativa enheterna den 31 december 1977.

Andelen utom plan Län anställd personal (i %)

Tabell 3 Andelen utom plan anställd personal på de administrativa enheterna den 31 december 1977.

För länsstyrelsen som helhet var 7 procent av personalen an— ställd utom plan den 31 december 1977. Andelen utom plan an— ställda är alltså betydligt större på de administrativa enhe-

terna än vad som gäller för länsstyrelsen i övrigt.

• Sida 68
•  Original

68 Nulägesbeskrivning och historisk utveckling sedan 1971 SOU 1978:58 1.5 Riksrevisionsverkets förvaltningsrevisioner

Riksrevisionsverket (RRV) har under åren 1974 —l976 genomfört revision av de administrativa enheterna vid länsstyrelserna i Västmanlands, Östergötlands, Malmöhus, Uppsala och Söderman-

lands län.

Gemensamt för de studerade länsstyrelserna är bl a att den admi— nistrativa rationaliseringen är eftersatt och att rollfördel— ningen är oklar. En utgångspunkt som verket diskuterat i en av revisionsrapporterna är att dela ansvaret för den administra— tiva rationaliseringen. Till varje chefsfunktion bör ett ansvar knytas för att arbetsuppgifterna drivs så rationellt som möj— ligt och att den administrativa enhetens resurser utnyttjas för utredning och genomförande. Vidare bör en planmässig översyn av rationaliseringsbehovet genomföras och dokumenteras i en AR-plan.

• Sida 69
•  Original

2 PÖRSIÄRKTA INSATSER FÖR UTVECKLINGEN AV ADMINISTRATIONEN

I kapitel Z, 3, 4, 5 och ö redovisar utredningen förslag till förändringar i vissa frågor som rör administrationen vid läns- styrelsen och som kan föranleda beslut av statsmakterna. I kapi- tel Z föreslås förstärkta insatser för utvecklingen av admini— strationen vid länsstyrelsen. I kapitel 3, 4 och 5 föreslås att den nuvarande administrativa enheten renodlas så att enhetens servicekaraktär bättre träder fram. Detta bör ske genom att ett antal arbetsuppgifter förs bort och att vissa beslutsbefogen— heter läggs på linjeenheterna och de lokala myndigheterna. I ka— pitel 6 redovisas förslag till förenkling av den administrativa styrningen från centrala verk. Sådana överväganden i administra- tiva frågor som inte behöver föranleda beslut av statsmakterna redovisas i ett särskilt framtaget studiematerial för länssty- relserna "Arbetsfördelning och ambitionsnivåer i administra-

tionen — underlag för länsstyrelsens interna utvecklingsarbete". 2.1 Behov av att utveckla administrationen

Redovisningen begränsas till att omfatta administrativ rationa- lisering, ekonomiadministrativ utveckling och personaladmini—

strativ utveckling.

Administrativ rationalisering

Administrativ rationalisering syftar till att åstadkomma en ef— fektiv verksamhet bl a genom kontorsrationalisering, förenklingar i rutiner, införande av tekniska hjälpmedel såsom ADB, fördel— ning och sammansättning av arbetsuppgifter, system för planering och uppföljning av verksamheten samt utveckling av samarbetsfor-

mer mellan personalen.

• Sida 70
•  Original

Länsstyrelsens egna insatser att rationalisera kontorsdriften och att förenkla de administrativa rutinerna är i allmänhet små. Det gäller t ex inom sådana arbetsfält som diarieföring, arkiv— vård, bibliotek, lokalvård, skrivfunktion, vaktmästeri- och växeltjänst. I stället för att själv ta initiativ, utarbeta för- slag samt genomföra förändringar i kontorsdriften har man litat till att LON och andra centrala myndigheter skall lämna förslag

till förändringar.

Allt fler administrativa rutiner kan förenklas genom användning av ADB—teknik. Det kan gälla system för diarieföring, registre— ring av personalinfonnation m m. I dag finns det knapphändig kunskap om ADB—teknik på den administrativa enheten.

De organisatoriska utredningar som i dag förekmmner vid länssty— relsen initieras ofta av regeringen eller någon central myndig— het. Det är sällsynt att länsstyrelsen själv tar initiativ. En följd av att de flesta organisatoriska förändringar utarbetas centralt är att de kan bli svåra att införa på länsstyrelsen.

Anledningen till att rationaliseringsinsatser av olika slag till stor del har uteblivit är att personalen både vid administrativa enheten och på linjen är upptagna med alltför mycket löpande ärenden. I dag saknas dessutom i stor utsträckning nödvändig kompetens för sådant arbete. Det har emellertid framförts från linjen att administrativa enheten måste spela en mer aktiv roll gentemot avdelningarna. De skall initiera, stödja, infonnera och

uppmuntra rationaliseringsarbetet.

Ekonomiadministrativ utveckling

Att utveckla ekonomiadministrationen innebär att utarbeta och pröva metoder med vars hjälp man kan nå bättre effektivitet i verksamheten. Det kan gälla att ta fram underlag för beslut om inriktning av verksamheten, att planera och samordna den, att fördela resurserna och att med hjälp av redovisning och andra infonnationssystem följa resursförbrukning och produktion. Vida— re ingår att utfonna resultatuppföljningen på ett sådant sätt

att länsstyrelsen kan analysera om verksamheten ger önskat re—

• Sida 71
•  Original

sultat med en god hushållning av resurserna. Det innebär att me— toderna måste anpassas till de olika informationsbehov som finns.

Utvecklingen av ekonomiadministrationen har ett litet utrymme inom länsstyrelsen. Det beror främst på att de löpande arbets— uppgifterna inom den administrativa enheten har fått högre prio— ritet än utvecklingsarbetet.

Centrala myndigheter som arbetar med ekonomiadministrativ utveck— ling och vilka därigenom direkt påverkar arbetsförhållandena vid någon avdelning eller enhet inom länsstyrelsen har i vissa fall vänt sig direkt till berörd avdelning eller enhet utan att kon- takta den administrativa enheten. Den administrativa enheten får härigenom än svårare att bedriva utvecklingsarbete då den förbi— gås av skilda centrala myndigheter.

Vidare utgör den traditionella anslagsformen ett hinder för att på ett meningsfullt sätt planera och budgetera länsstyrelsens verksamhet. Anslagssystemet medför begränsad handlingsfrihet i

resursanvändningen. De svårigheter som nämnts har i de flesta fall varit tillräckligt starka för att den administrativa enheten skall uppfatta sin roll

som oklar och därför avstått från att agera.

Personalawninistrativ utveckling

Personaladministrativ utveckling rör såväl metoder och tekniker för att förbättra personaladministrationen som organisation av

de personaladministrativa uppgifterna.

Typiska exempel på personaladministrativ utveckling är att se över hela myndighetens personaladministration — dess fonner och organisation, att utarbeta system för personaladministrativ pla— nering eller att ta frmn, förankra och dokumentera rutiner för olika personaladministrativa uppgifter. Rutiner för introduktion är ett exempel på det senare.

I dag inskränker sig inte sällan bemanningsplaneringen till att

• Sida 72
•  Original

man upprättar en enkel förteckning eller plan över tjänsterna på resp enhet eventuellt med namn på innehavare eller att tjänsten är vakant. Denna förteckning eller plan styr sedan länsstyrelsens bemanning. När någon avgår från sin tjänst ser man efter i pla—

nen eller förteckningen vad det är för tjänst och rekryterar där— efter. Man ifrågasätter sällan om tjänsten behövs med samma inne- håll även i fortsättningen. Denna slentrian försvårar möjligheten

att omfördela resurserna.

I den mån den administrativa enheten har försökt att starta en mer ambitiös och systematiserad bemanningsplanering har det va— rit svårt att få personalen ute på avdelningar och enheter enga— gerad. Där har man bl a hävdat att administrativa enheten inte har tillräcklig kompetens inom området och att det krävs ordent- liga resurser för att bygga upp ett systematiserat planerings—

system.

Ett annat exempel på bristande personaladministration är att någon dokumenterad vägledning för rekryteringen i allmänhet inte finns. Vissa inofficiella riktlinjer kan förekomma i form av traditioner som inte alltid är kända i organisationen. Bristen på riktlinjer/eller kännedom om dessa leder i många fall till onödiga förseningar i rekryteringen.

Det råder emellertid osäkerhet om hur man skall gå tillväga för att utarbeta rekryteringspolitiska riktlinjer. Det finns en för— väntan både från linjen och de fackliga organisationerna på att någon skall ge förslag till i vilka fonner ett sådant arbete skall föras. Förväntningar riktas mot den administrativa enheten som har svårigheter att ta initiativ i dessa frågor, inte minst mot bakgrund av att det löpande arbetet tar så gott som all tid i anspråk. Även i dessa fall anser man från flera håll — även från den administrativa enheten - att den administrativa enheten

saknar tillräcklig kompetens.

Den administrativa enhetens utbildningsfunktion har i huvudsak varit sysselsatt med löpande ärenden. Den har fungerat som di— stributör av kurskataloger och tid har inte avsatts för arbete med utbildningsplanering. Även vid de länsstyrelser som haft

• Sida 73
•  Original

särskilda utbildare några år saknas mer markanta inslag av ut- veckling i utbildningen. Arbetsbeskrivningar har saknats som stöd

för att säkra utvecklingsarbete.

Revirtänkandet är starkt på länsstyrelserna och rörligheten inom och mellan enheter och avdelningar är låg. kbjligheterna till om— placering, cirkulationstjänstgöring och arbetsutvidgning m m ut— nyttjas dåligt. Det finns intresse både från myndighetshåll och från grupper av personalen för förändringar i detta avseende. Ett problem härvidlag är att dessa åtgärder ofta kräver arbetsinsat— ser i form av handledning, vilka då måste konkurrera med resur— serna för det löpande arbetet. Ett av problemen med personalad— ministrationen är att det löpande arbetet tränger undan insatser

som är mer inriktade på att utveckla personaladministrationen.

Det finns även andra orsaker till att länsstyrelsen inte förmått att på ett mer systematiskt sätt utveckla personaladministra— tionen — mostånd finns mot att föra in nya personaladministrativa hjälpmedel samt oklarheter råder om vem som har ansvar för att personaladministrationen förändras. Den administrativa enheten har inte ansett sig ha tid, kompetens eller möjlighet att ta er- forderliga initiativ och lämna det metodstöd som linjen behövt, trots att man är medveten om att personaladministrativ utveckling ingår i enhetens ansvarsområde.

Säkrad och samordnad utveckling av administrationen

Behovet av adninistrativt utvecklingsarbete är stort. Ökade in- satser för utvecklingsarbete av detta slag höjer länsstyrelser— nas egen förmåga att förbättra effektiviteten i administrationen och kan enligt utredningens mening ses som en investering som på sikt kan leda till minskade krav på resursökningar för den löpan- de administrativa hanteringen. Utvecklingen har i mycket hög ut— sträckning fått stå tillbaka för det sedvanliga löpande arbetet. Den utveckling av de administrativa frågorna som varit önskvärd både vad gäller metoder och att samla ett kunnande över de tre redovisade områdena har inte kommit till stånd. I dag har van- ligtvis endast den administrative chefen en överblick över hela verksamhetsfältet.

• Sida 74
•  Original

1 en särskild studie på fyra länsstyrelser har utredningen sökt kartlägga omfattningen av det administrativa utvecklingsarbetet.

I tabell 4 redovisas resultatet.

Total ned- Tid nedlagd

Län Arbetsu

Administrativ Ekonomiadmi- Personaladmi- lagd tid i % av total rationalisering nistrativ ut- nistrativ ut- arbetstid på

0. Organisation veckling veckling administ. enh E 79 0,9 F 19 0,2 U 350 4,6 Y 280 2,7 Summa 728 2,1

Tabell 4 Utveckling av administrationen vid fyra länsstyrelser, nedlagd tid uttryckt i arbetsdagar för budgetåret 1977/78.

Även om det inte går att dra alltför långtgående slutsatser av underlagsmaterialet — det bygger dels på uppgifter från kostnads— redovisningen, dels på kvalificerade bedömningar av länsstyrel— serna själva - bestyrker redovisningen att det löpande arbetet har trängt undan insatser som rör utvecklingen av administra— tionen. Utvecklingen av administrationen bör enligt utredningens mening säkras vid länsstyrelserna.

Det finns administrativa utvecklingsmoment i samtliga tre funk— tioner på den administrativa enheten. Det är ofta samaa problem som återkommer i probleminventeringen oavsett om det gäller en intern omorganisation, en ekonomiadministrativ förändring eller ett problen som rör en personaladministrativ åtgärd. Därför bör

också enligt utredningen utvecklingsarbetet smnordnas.

2.2 Alternativa sätt att säkra och samordna utvecklingen

av administrationen

Det finns skilda sätt att säkra och samordna utvecklingen av ad— ministrationen. Nedan beskrivs några tänkbara metoder att genom— föra detta. I dag är utvecklingsansvaret i praktiken spritt på

• Sida 75
•  Original

de tre funktionscheferna. l nonnalarbetsordningen eller i förar— betena till befattningsbeskrivningarna för ekonomi— och personal— funktionscheferna finns emellertid ett sådant ansvar inte angivet.

Ett sätt att säkra utvecklingen är att tillföra eller avdela sär— skilda resurser på varje funktion för utvecklingen av administra- tionen inom resp funktionsområde och att lägga ansvaret för sam— ordningen av utvecklingsarbetet på den administrative chefen. En uppsplittring av utvecklingsarbetet på de tre funktionerna skulle dock antagligen kräva mer resurser än en samlad funktion, samti— digt som samordningen skulle bli svårare att åstadkomma.

Ett annat sätt är att knyta en ifrån den löpande verksamheten fristående resurs till en av de tre funktionerna. Resursen skulle organisatoriskt knytas till någon av funktionerna med löpande administrativt arbete. För att skydda utvecklingsarbetet skulle man genom befattningsbeskrivningen tillförsäkra att denna resurs inte fångades in i den löpande ärendehanteringen. Utredningen menar att det finns en risk för att den funktion till vilken ut— vecklingsresursen knyts får det dominerande inflytandet över ut- vecklingsarbetet och att det med en sådan lösning inte får den

fria ställning det behöver i ett uppbyggnadsskede.

Ett tredje sätt är att bilda en eller flera permanenta arbets— grupper för utvecklingen av administrationen. En sådan grupp kan bestå av den administrative chefen och av representanter från de skilda funktionerna inom den administrativa enheten. Gruppen kan även utvidgas till att omfatta företrädare för linjeenheterna. Resurser avsätts genom att tid budgeteras för dessa uppgifter. Erfarenheterna har emellertid visat att det inte räcker att bud— getera viss del av sin arbetstid för administrativt utvecklings— arbete och att stödja sig på en informell organisation för att få igång ett utvecklingsarbete.

Ett fjärde sätt är att bedriva utveckling av administration i projektfonn. Projektgrupper är nödvändiga inslag i ett utveck— lingsarbete av detta slag. Dessa projektgrupper kan ha olika personella samnansättningar. Var och en av grupperna har till uppgift att lösa ett avgränsat problem och efter slutfört arbete

• Sida 76
•  Original

upplöses projektgruppen. I den mån projektarbetet berör formerna för arbetet på flera enheter över avdelningarnas gränser skulle samordningen av utvecklingsarbetet kunna åvila den administrati— ve chefen medan det reella ansvaret för en given förändring på en sakenhet åvilar chefen för sakenheten.

För att projektarbete skall lyckas krävs dock i allmänhet att det finns en samordningsmekanism i organisationen. Samordning — i betydelsen att prioritera skilda utvecklingsåtgärder — skulle kunna ske i den föreslagna direktionen.1) Däremot är ett sådant samordningsorgan inte ett tillräckligt starkt instrument för att i ett uppbyggnadsskede säkra länsstyrelsens förmåga att lösa sina administrativa problem. Ett mer aktivt stöd krävs från den admi— nistrativa enheten, men det är inte realistiskt att räkna med

att den administrative chefen skall kunna eller har tillräcklig tid för att samordna projekt som rör utvecklingen av administra— tionen. Ej heller är en temporär lösning som bildandet av en projektledningsgrupp en tillräckligt stark styr— och samordnings— fonn. Medlemmarna i en sådan grupp lever också under trycket av ärendebalanser och övrigt löpande arbetet i för stor utsträck— ning. En projektledningsgrupp kan emellertid vara ett komplement

till någon annan mer kontinuerlig fonn för samordning.

Ett femte sätt att säkra och samordna utvecklingen av administra- tionen är att den administrative chefen får stöd i sådant arbete genom att en ny tjänst inrättas som biträdande administrativ chef. Denne skulle få ett ansvar för att samordna och stödja det administrativa utvecklingsarbetet. Utredningen vill dock inte förorda inrättandet av en sådan typ av dubbla chefsfunktioner. Erfarenheterna har visat att en sådan lösning ofta innebär att dubbelarbete uppstår cheferna emellan. Ett alternativ vore att den administrative chefen fick hjälp av en kvalificerad hand— läggare med motsvarande arbetsuppgifter.

Utredningen förordar dock en sjätte metod, som innebär att en särskild funktion inrättas för utvecklingsfrågor jämbördig med

1) Se avsnittet Länsstyrelsens ledning.

• Sida 77
•  Original

de tre övriga funktionerna inom den administrativa enheten. Där- med ges utvecklingsarbetet legitimitet i organisationen samtidigt som så små ingrepp som möjligt görs i den existerande funktions—

organisationen.

För de minsta länsstyrelserna kan en organisatorisk lösning med en kvalificerad handläggare direkt underställd den administrative chefen samt arbete i projektgrupper vara lämplig för att säkra

och samordna utvecklingen av administrationen.

2.3 Utformningen av en funktion för utveckling av

administrationen

2.3.1 hbtiv och roll för en förstärkt funktion för utveckling

av administrationen

Utvecklingsfunktionen bör inte arbeta med sedvanliga löpande

uppgifter

Allt fler nya löpande arbetsuppgifter har lagts på den admini- strativa enheten och utrymmet för utveckling av administrationen har krympts. Samtidigt är dock resursbristen endast en av flera förklaringar — bättre planering och prioritering kan delvis lösa dessa problem. Ett exempel från en länsstyrelse visar att man genom att rationalisera sin diariefunktion frigjorde resurser

för andra ändamål.

De små och kortsiktiga arbetsuppgifterna, som i och för sig inte är oviktiga, tenderar att tränga ut de större och långsiktigare. En funktion för utveckling av administrationen på länsstyrelsen bör därför inte arbeta med sedvanliga löpande uppgifter.

Ny och specifik kunskap knyts till utvecklingsfunktionen

Den kompetens som bör tillförsäkras en utvecklingsfunktion gäller kunskap i administrativa rationaliserings- och organisationsfrå— gor, ekonomi— och personaladministrativ utveckling, med tonvikt på kunskap och förståelse för hur sådant arbete kan bedrivas. Det betyder att grundkunskapen bör vara mer inriktad på metoder

• Sida 78
•  Original

för att utveckla administrationen än själva innehållet inom resp sakområde. Den senare kunskapen finns i första hand inom de tre administrativa funktionerna och ute på sakenheterna.

Ny kompetens bör tillförsäkras länsstyrelsen genom externrekry— tering men kan också i vissa fall ske genom att handläggare in— ternrekryteras. I de flesta fall torde det bli nödvändigt med externrekrytering eftersom det rör sig om att tillföra länssty— relsen en ny typ av kompetens. Oavsett rekryteringsväg bör ett Särskilt utbildningsprogram utarbetas för att en lämplig och en väl avvägd kompetens byggs upp på länsstyrelsen för de nya ar— betsuppgifterna. LON torde i detta avseende kunna stödja läns— styrelserna. Det torde även vara möjligt att utnyttja de möjlig- heter som PUN och statskontoret ger genom t ex den s k utredar— utbildningen.

Utvecklingsfunktionen skall stödja det administrativa utveck—

lingsarbetet inom länsstyrelsen i samverkan med LON, Info—Es

mypdigheterna och andra centrala verk

Länsstyrelsen lever under ett starkt tryck som innebär att krav ställs på förändringar i den administrativa hanteringen. I detta sammanhang spelar LON en viktig roll för att stödja utvecklingen av administrationen. LONs roll gentemot länsstyrelsen kan upp— fattas som konsultens - att stödja länsstyrelsen i administra— tivt utvecklingsarbete. Utgångspunkten är att länsstyrelsen själv har det yttersta ansvaret för att verksamheten fungerar

väl.

Länsstyrelserna har hittills sett LON som en gemensam resursför— stärkning vilket har inneburit att mer avgränsade produktions— inriktade insatser fått ett relativt stort utrymme inom LON. LONs roll har emellertid under den senaste tiden alltmer föränd— rats. Det innebär att LON i större utsträckning kommer att ta egna initiativ för planerande och utredande uppgifter och att fönnedla erfarenheter av det löpande rationaliseringsarbetet. Det betyder att länsstyrelsen får ett än mer markerat ansvar för utvecklingen av den egna administrationen. Med denna förändring i synen på LON och länsstyrelserna fyller en utvecklingsfunktion

• Sida 79
•  Original

en viktig uppgift som en replipunkt till LON, men också mot cen- trala verk som arbetar mot länsstyrelserna i administrativa frå— gor. Det gäller bl a statsförvaltningens centrala verk som arbe— tar med att utveckla förvaltningens administration — de 5 k Info— Es myndigheterna, riksrevisionsverket, statens personalutbild-

ningsnämnd, statens personalnämnd och statskontoret.

Förutom att vara kontakt utåt skall också utvecklingsfunktionen främja intresset för administrativa frågor inåt. Länsstyrelsen måste själv ta initiativ till förändringar för att effektivisera den egna administrationen. Den måste och kan till stor del lita till den egna samlade kompetensen och erfarenheterna på det ad—

ministrativa området.

Erfarenheterna från utredningens arbete — bl a genom det omfat— tande intervjuarbetet och konferensverksamheten — bekräftar detta. Det saknas varken insikt om rådande problem eller uppslag till hur man kan råda bot på icke önskvärda förhållanden. Det är därför enligt utredningens uppfattning viktigt att arbetet med att förändra administrationen inom länsstyrelsen organiseras så att personalen får tillfälle att utvecklas i sitt arbete och bi— dra till att lösa skilda administrativa problem. Det kan ske ge— nom att Utvecklingsfunktionen fungerar som ett forum för admi— nistrativt utvecklingsarbete, hjälper till att starta en föränd—

ringsprocess och metodmässigt stöder en sådan process.

Överblicka behovet av utvecklingsåtgärder inom länsstyrelsen

samt underlätta arbetet med att prioritera dessa

De hjälpmedel som utvecklas för att höja effektiviteten i en or- ganisation går till stor del ut på att — generellt eller för ett speciellt problem — ställa samman kunskap om lämpliga metoder och tekniker och pröva dessa i praktisk tillämpning. Samma pro— blem återkommer ofta i beskrivningarna oavsett om det rör sig om t ex verksamhetsplanering, bemanningsplanering eller en organisa— tionsförändring. Det återspeglar det förhållandet att insatserna inte gäller skilda problem utan skilda aspekter på samma problem och ytterst frågan om hur organisationen bör gå till väga för att bedriva verksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Denna syn

• Sida 80
•  Original

på utvecklingen av administrationen gör att sådana frågor bör behandlas på ett ensartat och samordnat sätt. Detta kan ske ge— nom att en särskild funktion inrättas som kan överblicka hela

administrationen.

I detta sammanhang är det viktigt att stryka under att länssty— relsen inte kan eller bör bedriva alla de utvecklingsaktiviteter som det finns behov av samtidigt. Även om bilden har klarnat när det gäller skilda behov av utveckling av den egna administra— tionen och trycket på förändringar tilltagit måste länsstyrelsen prioritera sina insatser även inom det administrativa utveck- lingsarbetet. Länsstyrelserna bör således utarbeta ett admini— strativt utvecklingsprogram som sträcker sig några år framåt i tiden. Ansvaret för att ett sådant program tas fram bör ligga på utvecklingsfunktionen. Arbetet måste dock ske i nära samarbete med resp administrativa funktioner som har den dagliga kontakten med linjeenheterna och deras administrativa problem. Nära kon- takt måste tas även med linjen och de fackliga organisationerna.

En utvecklingsfunktion tar inte ansvaret ifrån funktionschefer och administrativ chef men kan förstärka den administrativa

enhetens serviceroll

I detta sammanhang är det viktigt att slå fast att funktionsche- ferna för de tre sakområdena inom den administrativa enheten har ansvaret för sin del av utvecklingsarbetet. Syftet är inte hel— ler att skilja den administrative chefen från detta arbete.

Det väsentliga är att det skapas en plattform för en konstruktiv dialog mellan de berörda. En utvecklingsfunktions roll är att stödja och ge form och stadga åt utvecklingsarbetet. De skilda funktionerna inom den administrativa enheten har inte bara en rättighet utan också en skyldighet att ta ansvar för att tid av- sätts för administrativt utvecklingsarbete.

En utvecklingsfunktion bör ha till uppgift att hjälpa den admi— strative chefen att överblicka t ex omorganisationer eller de pågående projekt som gäller införandet av nya administrativa hjälpmedel — typ verksamhetsplanering.

• Sida 81
•  Original

En utvecklingsfunktion skall inte lösa skilda slag av administra- tiva problem — de måste lösas där de finns - men den kan stödja sådana försök genom att ge råd i frågor som rör hur man organis— rar och metodiskt angriper problemen.

Utveckling och utbildning bör ske i samarbete

Det finns klara samband mellan en funktion för utveckling av ad- ministrationen och frågor som rör utbildningen vid länsstyrelsen. Utbildning är ett medel att höja den egna kompetensen i utveck- lingen av administrationen. Det gäller inte endast den personal som på den administrativa enheten kommer att arbeta med detta ut— an också i hög grad de som på avdelningar och enheter deltar i administrativt utvecklingsarbete. Erfarenheterna från införandet av verksamhetsplaneringen på länsstyrelsen i Västernorrlands län har visat att det t ex kan bli aktuellt att utbilda grupper av

personal i administrativa utvecklingsprojekt.

I och med att länsstyrelserna erhöll utbildningstjänster tillför- des myndigheterna handläggare med kompetens i frågor som också rör utvecklingen av administrationen, eftersom det i båda fallen handlar om att ta till vara personalens resurser för att förbätt— ra den administrativa effektiviteten. På vissa länsstyrelser har man också försökt att delvis utnyttja utbildaren i sådant arbete. I de flesta fall har dock utbildningsadministrationen tagit den

mesta tiden i anspråk.

Utredningen anser därför att det är betydelsefullt att ett sam- arbete kommer till stånd mellan en utvecklingsfunktion och ut—

bildaren på länsstyrelsen.

En utvecklingsfunktion behöver ständigt omprövas och förändras

Utvecklingen av de administrativa funktionerna har kommit olika långt på länsstyrelserna. Vidare är sambandet mellan de skilda funktionerna på enheten inte likartat på alla länsstyrelser. Ut— redningen anser därför att en utvecklingsfunktion ständigt måste omprövas och förändras. Allteftersom länsstyrelsen får erfaren- heter av administrativt utvecklingsarbete kan dessa även ligga

• Sida 82
•  Original

.till grund för organisatoriska överväganden. Det kan t ex inne— bära att man så småningom kan integrera det löpande administra— tiva arbetet med utvecklingsarbetet.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att en särskild funktion för utveckling av administrationen utvärderas efter en period på ca fem år. Flexibiliteten i organisationen kan tillgodoses genom att man redan då den nya organisationen byggs upp är med- veten om att den kanske måste förändras inom en inte alltför av-

lägsen framtid. 2.3.2 Funktionens organisation och arbetssätt

Utredningen föreslår att en särskild funktion för utveckling av administrationen bildas vid länsstyrelserna - en funktion för organisationsfrågor. Namnet täcker inte fullt ut verksamhetsom- rådet men har den fördelen att det direkt associerar till läns— styrelsernas organisationsnämnd som bl a har ett centralt ansvar inom samma område. Funktionens placering inom den administrativa enheten framgår av figur 1.

Administrativ chef

_J_

Funktion för organisations- frågor

Funktion för personal- administration

Funktion för ekonomi- administration

Funktion för administrativ service

Ansvar för utvecklingen av administrationen inom respektive funktions- område

Figur 1 Den administrativa enheten

• Sida 83
•  Original

Funktionen för organisationsfrågor bör ha en stödjande funktion i relation till de tre funktionsområdena. Ansvaret för utveck-

lingen inom resp funktionsområde åvilar resp funktion. Ansvaret för organisationsfrågor som tidigare låg på funktionen för admi- nistrativ service förs till funktionen för organisationsfrågor.

Vid en medelstor länsstyrelse bör enligt utredningen funktionen

bestå av två årsarbetskrafter.

För de minsta länsstyrelserna föreslår utredningen att en kvali— ficerad handläggare underställs den administrative chefen med ansvar för samordning och stöd i frågor som rör utvecklingen av

administrationen.

Länsstyrelsen i Stockholms län behandlas på annan plats.

Ett sätt att förstärka bärkraftigheten på funktionen för organi- sationsfrågor är att till den knyta den eller de tjänstemän som ansvarar för utbildningsfrågorna på den administrativa enheten. Trots de samband som utredningen tidigare har pekat på finns det skäl som talar emot en sådan lösning. Utbildningen har börjat finna sina fonner inom personalfunktionen och bidragit till att minska dess känslighet från personalsynpunkt. Dessutom har ut— bildningen nära samband med andra insatser som rör utvecklingen av personal. En annan nackdel med en integration är att det lö— pande arbetet med utbildningsadministrationen i så fall också måste knytas till funktionen.

Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen själv får möjlighet att välja i vilken mån utbildningen/utbildarna skall organisato— riskt knytas till personalfunktionen eller till funktionen för

organisationsfrågor.

Projekt— och grupparbete

Det administrativa utvecklingsarbetet är vidsträckt till sitt innehåll, många gånger oklart och rymmer ett stort mått av osä— kerhet om inriktningen av arbetet. Det är starkt problemorien— terat och kräver vanligtvis personella resurser från den admi—

• Sida 84
•  Original

.En hel del av de administrativa frågor och problem som länssty— relsen framöver kommer att arbeta med är enligt utredningens mening lämpliga att behandlas i projektfonn.

Det finns flera sätt att organisera projektarbetet. I figur 2 visas i schematisk form hur sådant arbete kan organiseras - även andra samarbetskombinationer än dem som visas i figuren är natur— ligtvis tänkbara. Gemensamt för många projekt är dock att de på olika sätt engagerar personal från många olika enheter och om— råden. I flera fall måste deltagarna medverka i projektarbetet vid sidan av ordinarie arbete. Utvecklingsfunktionens represen— tant bör vara ansvarig för projektets bedrivande. Den direkta ledningen kan dock åvila administrative chefen eller någon re- presentant från linjen.

Landshövding

Planerings- avdelning

Utvecki ings- Utvecklingsarbete

Utveckl ingsarbete

Skatteavdelning Förvaltnings-

avdelning

LPC-exp Administrativ enhet

arbete

Utvecklingsarbete

Figur 2 Exempel på projekt för administrativt utvecklings— arbete i samarbete mellan olika avdelningar.

• Sida 85
•  Original

Lämpligt utformade projektgrupper med medverkan från olika enhe— ter kan utgöra en organisatorisk motvikt till basorganisationen och minska riskerna för stelhet i denna. Arbetet i projektgrupper innebär att en dialog kan föras över avdelningarnas och enheter— nas kompetensområden och leda till gemensamma uppfattningar om problem och lösningsförslag. Genom att bilda projektgrupper kan man väl ta till vara myndighetens kompetens och dra fördel av er— farenheter som gjorts på olika håll i organisationen. 2.4 Sammanfattning

Utredningen föreslår att en särskild funktion för utveckling av administrationen inrättas vid länsstyrelserna — en funktion för organisationsfrågor. Funktionen har ansvar för organisations— frågor och har till uppgift att stödja och främja utvecklingen inom områdena administrativ service, ekonomiadministration och personaladministration. Ansvaret för utvecklingen inom resp funk— tionsområde åvilar emellertid resp funktion.

Länsstyrelserna bör själva avgöra om utbildaren/utbildarna orga— nisatoriskt skall knytas till funktionen eller ej.

Funktionen för organisationsfrågor bör omfatta två tjänstemän vid en medelstor länsstyrelse och en tjänsteman vid de minsta läns— styrelserna. En utvärdering av funktionens arbete bör ske inom ca fem år.

• Sida 86
•  Original

• Sida 87
•  Original

3 FÖRSLAG SGU PÅVERKAR ENHETENS SERVICEROLL - AININISTRATIV SERVICE

3.1 Arbetsordning och handläggningsordning

Arbetet inom länsstyrelsen regleras genom länsstyrelseinstruk- tionen (l97lz460). Vidare skall allmänna verksstadgan (1965:600) med undantag av 2 S, 3 5 1 och 2 samt 10 5 tillämpas.

Till ledning för utarbetande av arbetsordning fastställer rege- ringen normalarbetsordning. Den är bindande för länsstyrelsen endast i två avseenden. Länsstyrelsen får inte besluta att and— ra ärenden än de som anges i normalarbetsordningen får avgöras utan föredragning. Länsstyrelsen får inte heller, annat än un— der de förutsättningar som anges i normalarbetsordningen, be— gränsa antalet fackenheter som skall delta i beslut för vissa ärenden. Ärenden som rör arbetsordningar handläggs på admini- strativa enheten.

Som komplement till arbetsordningen kan länsstyrelsen upprätta särskilda handläggningsordningar. Avdelningschef skall då efter förslag från enhetschef fastställa föreskrifter om fördelning av föredragningsskyldighet, beslutanderätt och andra uppgifter

som rör handläggningen av olika ärenden.

Enligt den ärendefördelning som gäller inom länsstyrelsen har administrativa enheten formellt inte någon uppgift när det gäl—

ler handläggningsordningar.

Den administrativa enheten har i allmänhet en passiv roll vid utarbetandet av länsstyrelsens arbetsordning. I fråga om hand- läggningsordningar deltar enheten endast i mycket begränsad omfattning.

Det har framförts önskemål om ett ökat stöd från den admini—

• Sida 88
•  Original

strativa enheten. Enheten bör utarbeta råd och anvisningar för hur handläggningsordningarna skall tas fram och tillhandahålla lämpliga arbetsblanketter. Enheten bör)också bl a initiera år— liga revideringar av både arbetsordning och handläggningsord—

ningar.

Den av regeringen fastställda normalarbetsordningen ger läns— styrelsen stor frihet när det gäller utformningen av den inre verksamheten. Personalen i allmänhet torde emellertid på grund av bristande information inte vara medveten om vilket handlings— utrymme länsstyrelsen har i detta avseende.

3.1.1 Överväganden

Särskilda handläggningsordningar har enligt utredningens mening två syften. De skall fungera som ett instrument dels för att uppfylla verkstadgans krav på effektivitet genom en klar arbets— fördelning, dels för att möjliggöra delegering i ökad utsträck— ning. Genom det enkla fastställelseförfarandet kan handlägg— ningsordningarna lätt anpassas till förändrade förhållanden.

Utredningen föreslår att administrativa enheten skall verka för att handläggningsordningar utarbetas samt aktivt stöder enheter- na i detta arbete. Administrativa enhetens funktion i detta av— seende bör komma till uttryck i normalarbetsordningen och ar—

betsuppgiften förläggas till funktionen för organisationsfrågor.

3.2 Diarieföring, arkivvård och bibliotek

Diarieföring

Regeringen meddelar föreskrifter för diarieföringen och fast— ställer diarieplan, som reglerar ärendenas fördelning inom läns— styrelsen. Enhetschefen har huvudansvaret för diarieföringen inom respektive arkivbildande enhet utom på planeringsavdel— ningen, där ansvaret vilar på försvarsdirektören för försvars— enheten och på byråchefen på planeringskansliet för övriga de- lar av planeringsavdelningen.

• Sida 89
•  Original

De huvudansvariga har bl a till uppgift att vaka över att dia— rieföringen sker enligt meddelade föreskrifter. Den föredragan— de har emellertid det direkta ansvaret för att respektive ärende

blir diariefört på ett korrekt sätt. Han skall i tveksamma fall avgöra under vilken diarieplansbeteckning ett ärende skall föras. Ärenden som rör diarieföring handläggs inom administrativa en-

heten.

Den administrativa enheten har inte ägnat någon större uppmärk- samhet åt dessa frågor. Ett skäl till detta kan vara att enhe- ten — enligt föreskrifterna — endast har ett ansvar för att de föreskrifter som regeringen meddelar diarieförs på den admini- strativa enheten och att dessa distribueras till de huvudansva—

riga.

Ett skäl till länsstyrelsens små insatser på detta område kan vara bristen på utbildning. Av en enkät som utredningen gjort framgår att endast 183 av länsstyrelsernas ca 700 diarieförare har genomgått kurs för diarieförare. Skälet till att siffran är så låg är dels att det är svårt att komma med på kurserna, dels att rörligheten bland denna personalgrupp är stor.

I avsnittet om planeringsavdelningen studeras frågan om diarie-

föring särskilt. Arkivvård

För länsstyrelsens arkiv gäller allmänna arkivstadgan med till- hörande cirkulär från riksarkivet samt särskilda föreskrifter och anvisningar utfärdade av riksarkivet. Vidare gäller kungö- relsen om användning av skrivmatericl i statlig verksamhet samt råd och anvisningar utfärdade av byggnadsstyrelsen och riksrevi- sionsverket för arkivlokaler respektive bindning av arkivalier

och verifikationer.

I fråga om utgallring av handlingar i länsstyrelsens arkiv gäl- ler förutom en särskild kungörelse från år 1953 ett stort antal gallringsbestämmelser. För lantmäterienhetens arkiv har med- delats vissa undantag i fråga om tillämpningen av allmänna

• Sida 90
•  Original

Ärenden om länsstyrelsens arkiv handläggs på administrativa en- heten. Enligt riksarkivets föreskrifter och anvisningar bör arkivvården organiseras med en eller flera arkivvårdare för länsstyrelsen samt en arkivansvarig för varje arkivbildande enhet eller motsvarande.

Ett förhållande som har försvårat för länsstyrelserna att sköta arkivvården är att arkivmassan har vuxit tre gånger snabbare under sjuttiotalet än under femtio— och sextiotalen. En av ut— redningen gjord undersökning visar t ex att bara elva länssty— relser fastställt sådana gallringsfrister som avses i kungörel- sen från år l933. Endast två länsstyrelser har emellertid fast— ställt sådan gallringsfrist efter omorganisationen år 1971.

Riksarkivet har i särskild skrivelse till utredningen pekat på att länsstyrelserna under de senaste 20 åren erhållit en rad myndighetsanpassade föreskrifter och anvisningar på arkivområ— det, vilka skapat förutsättningar för samordning av arkivbild— ning, gallring och vård av handlingarna. Detta kräver emeller— tid, enligt riksarkivet, ökade personalresurser. Riksarkivet har även överlämnat resultatet av en enkätundersökning från år 1977. Denna visar att endast tolv av länsstyrelserna — om man bortser från lantmäterienheterna — har arkivassistenttjänster och att dessa nästan genomgående är extra tjänster. På lantmäte— rienheterna finns däremot i allmänhet fasta tjänster för arkiv— assistenter.

Av utredningens material framgår att länsstyrelserna i vissa fall saknar insikt om arkivvårdens omfattning och svårighets— grad. Det har ansetts att arkivvården kan skötas av en tjänste— man på en sakenhet, som förutom sina ordinarie arbetsuppgifter har förordnande som arkivvårdare och arkivansvarig. En nödvän— dig dialog mellan den administrativa enheten och linjen försvå— ras av att de som utses som arkivansvariga på linjen inte anser sig ha tid med dessa arbetsuppgifter. Bibliotek

Särskilda föreskrifter har inte meddelats i fråga om länsstyrel-

• Sida 91
•  Original

sens bibliotek. Enligt nonnalarbetsordningen åligger det den tjänsteman eller de tjänstemän som länsstyrelsen särskilt för— ordnar att ha tillsyn över biblioteket.

Det ankommer på administrativa enheten att svara för att sådant förordnande meddelas. I övrigt finns inga riktlinjer för hur an—

svaret formellt bör fördelas inom länsstyrelsen.

Ansvarsfördelningen är i dag oklar. I vissa fall saknas rutiner som gör det möjligt att överblicka och samordna den litteratur och de rapporter som finns på länsstyrelsen. Informationen om nyanskaffad litteratur är ofta otillräcklig.

3.2.1 Överväganden

Huvudansvaret för diarieföringen bör liksom hittills ankomma på enhetschef och föredragande.

Den administrativa enhetens uppgift är att kontinuerligt upp— märksamma problem med diarieföringen, biträda enhetscheferna i arbetet att rationalisera diarieföringen samt se över därtill hörande rutiner och anpassa dessa till förändringar i verksam- heten. I uppgiften för den administrativa enheten ingår också att utveckla nya tekniker för diarieföring — t ex användningen av ADB.

I större projekt som kan ha intresse för landets alla länssty— relser bör även LON aktivt medverka. Utvecklingsansvaret är så— ledes delat mellan den administrativa enheten och LON. LON bör i sin utbildningsplanering beakta länsstyrelsernas behov av ut— bildning för diarieförare.

Enligt utredningens uppfattning finns det behov av att utse nå— gon tjänsteman inom administrativa enheten som kontaktman gent— emot enheterna och som bl a har ansvar att informera om gällan—

de föreskrifter.

Diarieföringen har ett nära samband med arkivvården. Det är där- för angeläget att diarieförarna också får vissa grundläggande

• Sida 92
•  Original

kunskaper om arkivläggning. Utredningen anser det lämpligt att detta ansvar läggs på administrativa enheten och skrivs in i och närmare preciseras i föreskrifterna för diarieföringen.

I fråga om länsstyrelsens arkivvård bör ansvaret utom när det gäller lantmäterienhetens arkiv ligga på administrativa enheten. För lantmäterienhetens arkiv svarar överlantmätare och ärenden som rör detta arkiv bör därför handläggas på denna enhet. Utred— ningen föreslår att denna ansvarsfördelning bör framgå av dia— rieplanen.

Administrativa enhetens roll är bl a att se till att sakenheter— na inventerar vilka handlingar som kan gallras ut, fastställa gallringsfrister samt i övrigt i sitt rationaliseringsarbete uppmärksamma problem som sammanhänger med diarieföring och ar- kivvård. Arbetet bör ske i samarbete med LON och riksarkivet.

De bestämmelser som reglerar länsstyrelsernas arkivvård är krång— liga och spridda i en mängd olika författningar och särskilda beslut. Enligt utredningens mening bör det undersökas om inte dessa kan förenklas och samordnas liksom möjligheten att begrän— sa omfattningen av det material som skall arkiveras i fortsätt- ningen. Utredningen föreslår att LON i samarbete med riksarkivet och länsstyrelserna får i uppdrag att utreda frågan.

Enligt utredningens mening har länsstyrelserna behov av ytter— ligare resurser för att kunna lösa arkivfrågorna på ett helt tillfredsställande sätt. Dessa frågor bör lämpligen samordnas med de uppgifter som har samband med diarieföringen.

När det gäller biblioteksfrågorna skall administrativa enheten svara för att uppläggningen av biblioteksrutinerna sker på ett ändamålsenligt sätt samt att inköp av litteratur samordnas för att bl a underlätta en enhetlig registrering av tillgänglig litteratur. Förslag till lämpliga rutiner för anskaffning och katalogisering bör utarbetas i samarbete med LON.

Ett utökat utbyte av erfarenheter bör ske mellan både länens förvaltningsbibliotek och övriga förvaltningsbibliotek för att

• Sida 93
•  Original

på sikt förbättra biblioteken. Samordning av ett sådant utbyte kan ske genom stöd från bl a LON, PUN och statskontoret.

Enligt utredningens mening är biblioteken på länsstyrelserna i allmänhet dock inte av sådan omfattning att det efter uppbygg- naden av biblioteket behövs en särskild bibliotekarie på heltid. Biblioteksfrågorna bör därför kunna kopplas samman med de upp— gifter som enheten har i fråga om diarieföring och arkivvård. Dessa senare uppgifter bör dock bedömas som mera angelägna än

frågor som rör bibliotek. 3.3 Inventarier och andra förnödenheter

Ärenden om inventarier och andra förnödenheter handläggs på ad— ministrativa enheten. Alla inköp sker i allmänhet via enheten. Enligt normalarbetsordningen bör avdelnings— respektive enhets— chef delta i administrativa enhetens handläggning av ärenden som berör verksamheten inom den egna avdelningen eller enheten. Länsstyrelsens medel för anskaffning av inventarier m m ingår under anslagsposten reseersättningar och expenser.

Det råder en ganska utbredd uppfattning bland personalen på av- delningarna och enheterna att administrativa enheten disponerar över mera medel för inventarieanskaffning än vad som i verklig- heten är fallet. En viss misstänksamhet har också märkts mot administrativa enhetens sätt att sköta medlen. Det har sin grund i att kontakterna på vissa län mellan den administrativa enheten och linjen inte fungerar tillfredsställande och att personalen har svårigheter att påverka beslut som rör inköp. Därför har det framförts önskemål om att expensmedlen borde fördelas och budge-

teras ut till respektive enhet.

3.3.1 Överväganden

Utredningen föreslår i annat sammanhang att det närmare bör un- dersökas i vad mån ytterligare medel ur anslagsposten reseer— sättningar och expenser kan fördelas avdelningsvis.

• Sida 94
•  Original

Utan att avvakta denna översyn föreslår utredningen att den admi— nistrativa enheten i samarbete med personalen på enheterna ut— arbetar en plan för nyanskaffningar. I den mån medel inte budge— teras avdelningsvis bör personalen informeras om hur mycket pen- gar som finns till förfogande under budgetåret samt efter budget— årets slut informera om hur de använts. Den praktiska hantering— en med beställningar och inköp bör oavsett hur expensmedlen för— delas inom länsstyrelsen liksom hittills huvudsakligen ske genom administrativa enheten. Kunskapen om alla de regler som gäller för statliga myndigheters upphandling finns där.

3.4 Sammanfattning

Arbets— och handläggningsordning

Utredningen föreslår att administrativa enheten skall verka för att handläggningsordningar utarbetas vilket bör komma till ut- tryck i normalarbetsordningen. Arbetsuppgiften förläggs till funktionen för organisationsfrågor.

Diarieföring, arkivvård och bibliotek

Mot bakgrund av det nära samband som råder mellan diarieföring och arkivvård bör diarieförarna erhålla grundläggande kunskaper i arkivläggning. Ansvaret för diarieföring och arkivvård läggs på den administrativa enheten och skrivs in i och preciseras

närmare i föreskrifterna för diarieföringen.

Utredningen föreslår att ansvaret för länsstyrelsens arkivvård bör ligga på den administrativa enheten utom för lantmäterien— hetens arkiv. Utredningen föreslår att resurserna för arkivvår- den bör förstärkas.

Utredningen föreslår att LON i samarbete med riksarkivet och länsstyrelserna får till uppgift att utreda möjligheterna att dels förenkla och sammanföra de bestämmelser som reglerar läns— styrelsernas arkivvård, dels begränsa omfattningen av det mate- rial som skall arkiveras.

• Sida 95
•  Original

SOU 1978:58 Förslag som påverkar enhetens serviceroll - Inventarier och andra förnödenheter Utredningen föreslår att administrativa enheten i samarbete med personalen på enheterna utarbetar en plan för nyanskaffning av

inventarier m m.

• Sida 96
•  Original

• Sida 97
•  Original

4 FÖRSLAG SOM PÅVERKAR ENHETENS SERVICEROLL — EKONOMIADMINISTRATION

Anslagsframställning, anslagssystem, medelsfördelning och intern— budget, verksamhetsplanering, rapportsystem och ekonomi— och personaladministrativ utveckling samt administrativ rationali— sering är delar i ett sammanhängande administrativt system. Des— sa uppgifter är fördelade inom administrativa enhetens hela an— svarsområde. I detta avsnitt behandlas de ekonomiadministrativa

delarna av systemet.

4.1 Länsstyrelsens ekonomiadministrativa system

Det ekonomiadministrativa systemet för länsstyrelserna skiljer sig i vissa avseenden från det som gäller för övriga myndig- heter, framför allt när det gäller mångfalden av skilda uppgif- ter, vilket gör ekonomiadministrationen mycket resurskrävande.

Traditionella anslag

Länsstyrelserna har 5 k traditionella anslag där anslaget är

underindelat i anslagsposter enligt följande:

Lönekostnader

Sjukvård

Reseersättningar och expenser Lokalkostnader

Ersättningar till nämndemän Samhällsinformation Kungörelseannonseringskostnader Lantmäterienheten och

kOOOXIONU'I-bb—INP—J

Diverse ändamål — landshövdingarnas tjänstebostäder — kostnader vid anstånd med omstationering och flyttning.

• Sida 98
•  Original

Enligt regleringsbrev och andra bestämmelser skall länsstyrelsen i bokföringen obligatoriskt redovisa förvaltningskostnaderna i dels anslagsposter enligt ovan och dels i ett relativt stort an— tal delposter. Utöver denna obligatoriska redovisning skall läns— styrelsen av finansstatistiska skäl redovisa utgifterna fördela— de på utgiftsslag enligt den s k förenklade kontoklassen 2 i system 8, vilket innebär en än mer långtgående utgiftsslagsredo— visning och också en dubbel utgiftsslagsredovisning.

Det sätt på vilket medlen anvisas försvårar en delegering inom länsstyrelsen av budgetansvar och uppföljning.

Ett stort antal anslag

Länsstyrelsens uppgifter inom det ekonomiadministrativa området har en betydande omfattning. Utöver ansvaret för de anslag som har anvisats för förvaltningskostnader för länsstyrelsen, krono— fogdemyndigheterna, lokala skattemyndigheterna och länsskolnämn— den har den administrativa enheten också ansvaret för ett flertal riksstatsanslag, som länsstyrelsen disponerar och som är hänför— liga till skilda huvudtitlar. Som exempel på det senare kan näm— nas utbetalning av vissa statsbidrag bl a rättshjälpskostnader, ersättning åt vittnen m m, bidrag till driften av enskilda vägar m m. Vidare har länsstyrelsen ansvar för utbetalning, bevakning och i vissa fall återsökning av förskott på riksstatsanslag, för— skott för annan myndighets räkning och övriga förskott, bl a för— skott för studiebidrag, beredskapsarbeten, familjebidrag till kommuner. Fonder och medel

Länsstyrelsen har i egenskap av överexekutor att förvalta medel enligt lagen om "gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar” m fl författningar. Dessutom har länsstyrelsen ansvaret för vissa fondmedel som tillhör kammarkollegiet, t ex lönegarantifordran, lönegarantnnedel, jaktvårdsfonden och all— männa arvsfonden samt övriga fondmedel såsom länets älgskadefond. Dessa medel och fonder administreras och redovisas i länsstyrel— sens kassabokföring. Den administrativa enheten har i vissa fall att förvalta privata fonder.

• Sida 99
•  Original

Länsstyrelsen har förutom ett allmänt postgirokonto för inbetal- ningar flera sådana konton för särskilda ändamål, varav ett för arvs- och gåvoskatt, ett för mervärdeskatt och två för skatt in— gående i den allmänna uppbörden samt ett för postförskottsförsän— delser. De medel som inflyter på dessa konton bokförs av den ad— ministrativa enheten. I fråga om medel för mervärdeskatt, skatt ingående i den allmänna uppbörden, sker även återbetalningar av sådana medel via länsstyrelsens kassabokföring. kånatlig bokfö— ring av medel, som inlevereras till länsstyrelsen av kronofogde— myndigheten, sker också i kassabokföringen. Detta sker dock inte i de tre län som är föremål för försöksverksamhet med REX—syste— met där av kronofogdemyndighet indrivna medel inlevereras direkt i detta system utan att beröra länsstyrelsens kassabokföring.

Det förekommer också att medel betalas in kontant till länssty- relsen. För denna kassaverksamhet, som åvilar den administrativa

enheten, finns en särskild kassaexpedition.

Sammanfattningsvis kan nämnas att en länsstyrelses ekonomiadmi- nistration i genomsnitt omfattar ca 1 200 kassabokföringskonton. Länsstyrelsen disponerar helt eller delvis 45 olika anslag på tio olika huvudtitlar över statsbudgeten. Särskilda medel från centrala verk

Utöver vad som ovan har redovisats'tilldelas länsstyrelsen kon- tanta medel från centrala verk för speciella ändamål. Medlen bok- förs i kassabokföringen på s k avräkningskonton och avser t ex medel för regional landskapsvårdsplanering, vård av naturreser—

vat och landskapsvårdande beredskapsarbeten.

Regleringsbrevet för budgetåret 1978/79

1 regleringsbrevet för budgetåret 1978/79 har föreskrivits att länsstyrelsen för budgetåret skall fördela (budgetera) åtminstone lönekostnader och reseersättningar under anslaget ”Länsstyrelser- na” på avdelningar och motsvarande enheter, under anslaget ”Lo— kala skattemyndigheterna” på fögderier samt under anslaget "Kro— nofogdemyndigheterna” på kronofogdedistrikt.

• Sida 100
•  Original

Enligt utredningens mening är det värdefullt att länsstyrelsen nu åläggs att fördela vissa delar av sina medel. En sådan förändring ställer krav på en medvetenhet om hur ansvar kan fördelas i en organisation. I syfte att klargöra detta gör utredningen en

distinktion mellan ansvar på skilda nivåer.

Det övergripande ansvaret för de medel som ställs till länssty— relsens förfogande tillkommer i första hand landshövdingen, som är behörig att förfoga över dessa. Behörigheten att förfoga över medlen har som regel delegerats till tjänstemän vid administra— tiva enheten. De tjänstemän som förordnats att förfoga över med— len ansvarar för att dispositionen är motiverad och att den lig— ger inom ramen för myndighetens verksamhet. De ansvarar också för att medel finns tillgängliga för ändamålet.

Den administrativa enheten har ansvaret för medelsfördelningen, anslag och anslagskontroll. Beslutanderätten i samordningsfrågor får också anses ligga på administrativa enheten med undantag av sådana frågor där arbetsordningen föreskriver att landshövdingen eller styrelsen har att fatta beslut. Administrativa enhetens samordnande ansvar när det gäller budgetering eller fördelning av medel på avdelningar inom länsstyrelsen och på de lokala myn— digheterna innebär att enheten med ledning av verksamhetsplaner

upprättar förslag till budget.

Den administrativa enheten har också ansvar för att avdelningarna och de lokala myndigheterna får kontinuerlig information om me- delsförbrukning och övrig information som krävs för att dessa

skall kunna följa upp verksamheten mot kostnaderna.

Ansvaret för medelsförbrukningen får anses ligga hos den som fattar beslut och kan t ex gälla tjänstetillsättningsärenden, beslut om inköp av utrustning och att beordra tjänsteresa. Den som har att fatta beslut av ovan beskriven karaktär har också det reella ansvaret för att de ekonomiska åtagandena ryms inom ramen för budgeten. För detta krävs en löpande uppföljning av budgeterade kostnader mot utfallet.

• Sida 101
•  Original

4.1.1 Överväganden

Det nuvarande anslagssystemet är en återhållande faktor när det gäller möjligheterna att utveckla skilda delar av det ekonomi- administrativa systemet på länsstyrelsen. Det sätt på vilket me- del anvisas och de krav på redovisning som ställs försvårar möj— ligheterna till delegering av budgetansvar och försvårar den ekonomiadministrativa uppföljningen. Anslagssystemet innebär vi- dare ett hinder för att bl a planera projektarbete för mer än ett år i taget. lbjligheterna att reservera medel från ett år till ett annat saknas. Det har medfört osäkerhet för den personal som finansieras med s k specialdestinerade medel. Vidare är de be— gränsade möjligheterna att omdisponera medel mellan de olika an- slagsposterna ett hinder vid resursstyrningen på länsstyrelsen. Anslagssystemet verkar vidare hämmande för länsstyrelsens arbete med verksamhetsplanering.

Länsstyrelsen har traditionella anslag men det rapportsystem för kostnadsredovisning som länsstyrelsen tillämpar är i hög grad ut- format efter de myndigheter, som har programanslag. Det finns klara begränsningar i systemet, som många gånger medför tekniska svårigheter för länsstyrelsen att tillämpa systemet efter de be- hov av information länsstyrelsen har. Upprättade planer är ofta utformade i termer som inte i tillräcklig utsträckning går att

omsätta i motsvarande termer i redovisningen.

I den särskilda skriften ”Arbetsfördelning och ambitionsnivåer i administrationen - underlag för länsstyrelsens interna utveck— lingsarbete” redovisas olika problem som länsstyrelserna över lag har med skilda delar av det ekonomiadministrativa systemet. De överväganden som där görs och som kan ligga till grund för vissa förändringar på länsstyrelsen och de förslag som utred— ningen lägger i annat sammanhang samt de föreskrifter om fördel- ning av lönekostnader och reseersättningar som numera intagits i regleringsbrevet är enligt utredningens mening inte tillräck— liga förändringar för att förbättra effektiviteten i det eko- nomiadministrativa systemet. Utredningen föreslår därför en översyn av länsstyrelsens ekonomiadministrativa system under be- aktande av de samband som finns mellan de olika delområdena.

• Sida 102
•  Original

Utredningen anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att

undersöka möjligheterna till att länsstyrelsen tilldelas en bud— get för förvaltningskostnader med mindre inslag av detaljrestrik— tioner. Även möjligheterna att tilldela länsstyrelsen någon fonn

av reservationsanslag bör undersökas.

Den föreslagna utredningen bör således bl a undersöka följande

alternativ.

Varje länsstyrelse tilldelas ett anslag för förvaltningskostna- der utan uppdelning på delposter. För detta anslag upprättas en plan vari framgår de utgiftsslag som departementet önskar sär- redovisade i petita och bokslut. Begränsningar och detaljrestrik— tioner av medel för visst utgiftsslag kan ske men bör ske endast i de fall detta är &bSOlUt nödvändigt för styrning av verksam- heten. Länsstyrelsen fördelar själv medlen mellan avdelningarna.

Avdelningarna gör i sin tur en fördelning (budgetering) mellan CH heterna. Anslagsförbrukningen följs upp i samma tenner som med—

len anvisats och budgeterats i.

Behovet av en översyn av länsstyrelsens nuvarande budgetsystem understryks av att de ekonomiadministrativa uppgifterna är sär— skilt omfattande och av speciell natur på grund av den mångfald

av riktsstatsanslag som skall administreras.

Det bör särskilt undersökas dels möjligheterna att begränsa så— väl omfattningen som detaljeringsgraden av specialdestinerade medel som tilldelas länsstyrelserna utanför regleringsbrevet dels möjligheterna att sådana medel anvisas direkt i reglerings—

brevet.

Den för länsstyrelsen gemensamma anslagspostcn ”reseersättningar och expenser” innefattar kostnader för den löpande verksamheten såsom kostnader för inköp av skrivmateriel, telefoner, transpor- ter och repro. Anslagsposten innehåller också medel för avgifts— belagd utbildning, personalvårdande åtgärder, inköp av inventa—

rier och litteratur.

• Sida 103
•  Original

Från den administrativa enhetens sida har pekats på de marginella möjligheter som i dag finns för att fördela expensmedel på avdel— ningar/enheter på grund av att den övervägande delen av anslaget är intecknat av fasta kostnader för den löpande verksamheten.

Utredningen anser att det nu är viktigt att fördela medel för resor, utbildning och personalvårdande åtgärder. Det bör enligt utredningen undersökas nännare i vad mån ytterligare medel kan

fördelas.

Regeringen har uppdragit åt riksrevisionsverket att utreda vissa frågor om modernisering av det statliga budgetsystemet. Uppdraget kommer, såvitt utredningen kunnat bedöma, inte att innebära att de speciella problem som gäller för länsstyrelsen blir föremål för särskild uppmärksamhet.

OPAL—utredningen anser därför att den föreslagna utredningen bör utföras av LON i egenskap av central myndighet för länsstyrelser- na i rationaliserings— och organisationsfrågor. Utredningen bör få till uppgift att bl a se över det ekonomiadministrativa syste- met i sin helhet. Översynen bör också omfatta dels gällande an- visningar i fråga om anslagsframställning för kronofogdemyndig- heter och lokala skattemyndigheter, dels föreskrifter i Kungl brev den 18 december 1964 och den 16 december 1966, punkterna 1 och 2, som avser länsstyrelsens behovsprövning i fråga om lokal— myndigheternas inventarieanskaffning och länsstyrelsens kontroll över myndigheternas användning av kontorsmateriel.

LON bör göra översynen i samarbete med berörda intressenter, dvs länsstyrelserna, budgetdepartementet, kommundepartementet, riks—

revisionsverket och riksskatteverket.

4.2 Anslag och budget för kronofogdem>ndigheter och

lokala skattemyndigheter

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för kronofogdemyndig— heternas och lokala skattemyndigheternas anslag. Anslaget är ge— mensamt för samtliga kronofogdemyndigheter resp lokala skatte—

myndigheter i länet.

• Sida 104
•  Original

I samråd med de lokala myndigheterna upprättar länsstyrelsen med något undantag en lönebudget för dessa. Flertalet av länsstyrel— serna upprättar i samråd med de lokala myndigheterna också budget för övriga delposter (reseersättningar och expenser, lokalkostna— der och sjukvård). I de län där de lokala myndigheterna tillde- lats budget för alla i regleringsbrevet upptagna delposterna har de också ett kostnadsansvar, som innebär att de svarar för med—

lens användning.

Länsstyrelsens arbete med anslag och budget för de lokala myndig- heterna är en del av länsstyrelsens ekonomiadministrativa system. Den översyn som utredningen tidigare föreslagit bör även omfatta de lokala myndigheterna. Nedan redovisas några förslag som kan genomföras utan att invänta resultatet av översynen.

4.2.1 Överväganden

De lokala myndigheter som inte har egen budget för samtliga del- poster i regleringsbrevet anser detta förhållande som otillfreds— ställande. De har ansvar för verksamheten inom myndigheten men de har inte rätt att bestmmna över hur medlen skall användas. Vi— dare menar de lokala myndigheter som måste göra sina beställ— ningar av maskiner och inventarier via administrativa enheten att det fördröjer leveranserna och begränsar handlingsutrwmnet.

Enligt utredningens mening bör det direkta ansvaret för myndig— hetens verksamhet och ett reellt budgetansvar höra samman. Mot denna bakgrund förordar utredningen att alla lokala myndigheter så långt som möjligt själva får ansvara för medlens användning och att dessa tilldelas en egen budget för de i regleringsbrevet anvisade delposter som man direkt kan påverka. Det är dock inte fråga om att förändra länsstyrelsens övergripande ansvar för de lokala myndigheternas anslag. (För kronofogdemyndigheterna se dock nedan.) Länsstyrelsen bör således även i fortsättningen ha ansvaret för att göra upp budgetförslag och att göra omfördel— ningar mellan myndigheterna.

Den behovsprövning som länsstyrelsen skall göra för de lokala myndigheternas inventarieanskaffning och länsstyrelsens kontroll

• Sida 105
•  Original

av myndigheternas användning av kontorsmateriel försvårar för de lokala myndigheterna att ta ett meningsfullt ansvar för sin verk- samhet. Utredningen föreslår därför att dessa föreskrifter blir föremål för översyn och revidering. Det arbetet bör samordnas med översynen av det ekonomiadministrativa systemet för länsstyrelser— na. Enligt utredningens mening bör föreskrifterna ändras så att länsstyrelsens ansvar begränsas till att samordna inköp av inven- tarier och viss kontorsmateriel. Skälet till att länsstyrelsen bör ha kvar detta ansvar är att man kan utnyttja dess kompetens vid inköp. Problemet med en något förlängd leveranstid får på så sätt stå tillbaka för behovet av rationella inköp och möjlighe—

terna till kostnadsbesparingar.

Ovanstående förslag bör kunna leda till ett ökat kostnadsmedve— tande och ett ökat kostnadsansvar för kronofogdemyndigheter och lokala skattemyndigheter. Vidare uppnås en klarare ansvarsför— delning mellan lokalmyndigheterna och länsstyrelsen.

För kronofogdemyndigheterna föreslår utredningen i ett följande avsnitt att ansvarsfördelningen mellan RSV, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna ses över såväl för personaladministra—

tion som för ekonomiadministration. Oavsett resultatet av denna

översyn bör OPAL—utredningens förslag kunna genomföras. 4.3 Arbetet med anslagsframställning vid länsstyrelsen

Den administrativa enheten bereder frågor som rör anslagsfram— ställningar till regeringen och länsstyrelsens styrelse fattar

beslut.

Länsstyrelsen skall till regeringen lämna in anslagsframställ— ningar för kronofogdemyndigheterna, de lokala skattemyndighe—

terna och länsstyrelsen.

Enligt kmmnundepartementets anvisningar bör den allmänna över— sikten vara gemensam för länsstyrelsen, kronofogdemyndigheterna och lokala skattemyndigheterna. För övrigt skall länsstyrelsens, kronofogdemyndigheternas och lokala skattemyndigheternas an- slagsframställning upprättas som tre skilda framställningar. I

• Sida 106
•  Original

flertalet län finns mer än en kronofogdemyndighet och lokal

skattemyndighet. Län Anslags_frgmställn£1_g för Totalt länsstyrelsen lokala skatte- kronofogde

myndigheter. myndigheter-

na na E 75 20 15 1 10 F 86 14 12 112 U 50 10 10 70 Y 28 6 3 37

Tabell 5 Tidsåtgång i dagar för arbetet med anslags— framställningar inom den administrativa en- heten vid fyra länsstyrelser budgetåret 1977/78.

Länsstyrelserna lägger i dag ner ett ganska omfattande arbete på anslagsframställningarna. Det rör sig enligt redovisade uppgifter i tabell 5 om ungefär en halv årsarbetskraft bara inom den admi- nistrativa enheten. Ett skäl till att tidsåtgången för den admi— nistrativa enheten i Västernorrlands län är så pass låg kan ha sin grund i att verksamhetsplaneringen är förhållandevis väl ut- vecklad vid länsstyrelsen.

Länsstyrelsens anslagsframställning innehåller relativt omfattan— de beloppsmässig infonnation om medelsförbrukning för upp till tre år före petitabudgetåret. Detaljeringsgraden är väsentligt högre än vad som återspeglas i budgetpropositionen och regle- ringsbrevet. I bilagor till anslagsframställningen ges belopps— mässig information som däremot återspeglar de anvisade anslags— posterna och det sätt på vilket dessa skall redovisas i länssty— relsernas bokföring.

4.3.1 Överväganden I fråga om detaljerad information om medelsförbrukning m m i läns- styrelsens anslagsframställning anser utredningen att den belopps—

mässiga infonnationen inte bör vara mycket mer omfattande och de—

• Sida 107
•  Original

taljerad än den information som ges i regleringsbrevet och budget— propositionen. Härigenom skulle ett antal underbilagor kunna tas bort i anslagsframställningen och underlätta petitaarbetet. Större detaljeringsgrad skall grundas på interna och reella informations—

behov.

För förslag i övrigt hänvisas till utredningens förslag till över— syn av det ekonomiadministrativa systemet.

4.4 Arbetet med anslagsfrmnställning för kronofogde— myndigheter och lokala skattemyndigheter

Administrativa enheten anmodar kronofogdemyndigheterna och loka— la skattemyndigheterna i länet att komma in med förslag till an— slagsframställning för myndigheten. Den skriftliga anmodan inne— håller ofta anvisningar om vad som skall ingå i framställningen. För att underlätta myndigheternas arbete översänder de flesta administrativa enheter internt frwntagna blanketter.

De inkomna framställningarna sammanställs av den administrativa enheten till en gemensam anslagsfrmnställning för länets krono- fogdemyndigheter och en gemensam för länets lokala skattemyndig—

heter.

Länsstyrelsen har ansvar för de lokala myndigheternas policy och verksamhet. Detta medför att länsstyrelsen gör vissa priorite— ringar mellan länets kronofogdemyndigheter och också mellan lä— nets lokala skattemyndigheter.

Administrativa enheten föredrar de sammanställda anslagsfram— ställningarna för länsstyrelsens styrelse som beslutar om det slutgiltiga innehållet i anslagsframställningen till regeringen. Kopia av anslagsframställningen lämnas över till vissa centrala verk, bl a riksskatteverket.

Problem i samband med anslagsframställning för kronofogde— ndeieheter och lokala skattemyndiaheter

Åv utredningsmaterialet framgår att de lokala myndigheterna läg—

• Sida 108
•  Original

ger ner ett relativt omfattande arbete på sina årliga anslags— framställningar. Från centralt håll ställda krav på utformningen av anslagsframställningen innebär också en relativt stor resurs— insats från administrativa enhetens sida.

Kronofogdemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna menar att den administrativa enheten bearbetar grundmaterialet på ett sådant sätt att deras överväganden inte förs fram till regeringen och riksskatteverket.

De lokala myndigheterna önskar en bättre återföring från länssty— relsen om prioriteringarna. Vidare efterlyser man välskrivna och praktiska anvisningar som kan underlätta arbetet med anslags-

framställningen.

För den administrativa enheten är de centralt uppställda kraven på anslagsframställningens utformning ett hinder mot att förenkla hanteringen. lhn ifrågasätter bl a det stora antalet bilagor med i en del fall detaljerade uppgifter om medelsförbrukning.

4.4.1 Överväganden

Utredningen föreslår att kronofogdemyndigheternas och lokala skattemyndigheternas anslagsframställningar eller underlag för framställningar bifogas i ursprungligt skick den av administra— tiva enheten sammanställda anslagsfranställningen. Härigenom skapas möjlighet för de lokala myndigheterna att till regering och centrala myndigheter framföra angelägna yrkanden och beskriv— ningar över sin verksamhet. Länsstyrelserna bör dock fortfaran- de göra erforderliga prioriteringar.

En förutsättning för att grundmaterialet skall kunna bifogas i ursprungligt skick är att den administrativa enheten ger myndig— heterna praktiska anvisningar, information och metodstöd, så att deras anslagsfranställningar blir ordentligt utfonnade. En annan förutsättning är att det förs en petitadialog mellan länsstyrel- sen och lokalmyndigheterna såväl före som under budgetarbetet.

Det krävs vidare enligt utredningens mening förenklade anvis—

• Sida 109
•  Original

ningar från centralt håll, ett mindre omfattande krav på infonna- tion. Utredningen har tidigare föreslagit att LON får i uppdrag att utreda länsstyrelsernas ekonomiadministrativa system i sam— råd med berörda parter. Översynen bör också omfatta anslagsfram- ställning för de lokala myndigheterna. Hänsyn bör härvid också tas till de förslag till framtida ansvarsfördelning mellan RSV, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna, vilken LON och RSV föreslås få utreda. 4.5 Renodling av de ekonomiadministrativa uppgifterna 4.5.1 Lönegarantiärenden

Lönegarantiärenden regleras av bl a lönegarantilagen (l970:74l), lönegarantikungörelsen (l970:745) och särskilda av riksskatte—

verket utfärdade föreskrifter.

Lönegarantiärenden handläggs vid administrativa enhetens ekono— mifunktion.

Betalning enligt lönegarantilagen utgår bl a för fordran på lön. Länsstyrelsen skall betala lönegarantibelopp och fullgöra ar— betsgivarens skyldigheter i fråga om t ex skatteavdrag.

Särskilt förordnad konkursförvaltare eller kronofogdemyndighet skall upprätta förteckning över de bevakade fordringarna som om— fattas av lönegarantilagen. Länsstyrelsen skall betala anmälda bevakade fordringar inom en vecka. Det gäller förfallen fordran såsom lön och semesterersättning. Utbetalningarna måste göras manuellt via det 5 k snabbgirot. Länsstyrelsen skall bl a göra vissa avräkningar från fordran på lön och semesterlön under upp— sägningstiden.

I samband med utbetalning av förfallen lönefordran m m skall länsstyrelsen beräkna och betala ränta. Länsstyrelsen skall vi- dare lämna besked om utbetalda, avdragna och innehållna löne-

garantibelopp.

Problem med lönegarantiärenden

• Sida 110
•  Original

rättelser som lämnas till länsstyrelsen utan endast betala ut lönegarantibelopp till arbetstagarna. Det har dock visat sig att utbetalningen i många fall måste föregås av utredningar och be- dömningar från handläggarens sida på grund av bristfälligt be- slutsunderlag. Man har på länsstyrelsen ofta sett sig tvingad att ta på sig större uppgifter än man fonnellt är ålagd.

Antalet lönegarantiärenden har visat en markant ökning under de sju år som förflutit sedan lagstiftningen kom till. Inte enbart antalet ärenden har ökat utan även ärendenas omfattning. Vid en medelstor länsstyrelse åtgår ca en årsarbetskraft för arbetet med lönegarantiärenden. Vid de tre största länsstyrelserna upp— går insatserna till ca tre årsarbetskrafter. Resursinsatserna är dock starkt varierande mellan länen. Utredningen har beräknat tidsåtgången för lönegarantiärenden, uppdelat på handläggning och utbetalning vid fyra länsstyrelser. Som framgår av tabell 6 tar handläggningen av ärendena den största tiden i anspråk, uppskatt- ningsvis ca 80 procent.

Löne arantiärenden Handläggning Utbetalning

1 Inklusive utbetalning.

Tabell 6 Tidsåtgång för lönegarantiärenden uttryckt i persondagar för budget— året 1977/78.

Ryckighet i ärendetillströmningen och krav på snabb handlägg— ning av lönegarantiärenden gör att det är mycket svårt för den administrativa enheten att planera denna del av verksamheten. Då endast några länsstyrelser fått särskilda resurser för arbetet med lönegarantiärenden måste dessa ärenden utföras på bekostnad av andra arbetsuppgifter.

• Sida 111
•  Original

4.5.1.1 Överväganden

Utredningen anser att det bör ställas krav på att beslutsunder- laget är i sådant skick att det är möjligt för länsstyrelsen att efterleva lönegarantilagens bestämnelser om snabb utbetalning. Det åvilar konkursförvaltare (kronofogdemyndighet eller särskilt för- ordnad konkursförvaltare) att ta fram beslutsunderlaget.

Lönegarantiärendena får anses ligga mycket nära annan social lag- stiftning. Då sådana ärenden i stor utsträckning handhas av för— säkringskassorna finns det anledning att närmare se över lönega— rantiärendenas hemvist. I detta sammanhang bör uppmärksammas att länsstyrelsen i Stockholms län har skrivit till budgetdeparte— mentet och begärt en översyn av lönegarantilagen. Utredningen an- ser det betydelsefullt att denna översyn kommer till stånd och föreslår att frågan om ärendenas hemvist utreds i samband med den

begärda översynen av lönegarantilagen.

I den mån lönegarantiärenden skall vara kvar på länsstyrelsen är det naturligt att administrativa enheten har utbetalningsansvaret. Men eftersom ärendena — oavsett underlagets beskaffenhet — är av sådan art att de kräver en relativt omfattande beredning innan utbetalning kan ske, anser utredningen att övrig handläggning av ärendena i princip inte bör utföras på administrativa enheten som har till huvuduppgift att vara en serviceenhet åt länsstyrelsen.

Enligt utredningens mening kräver dessa ärenden vanligtvis ingen djupare juridisk bedömning. De är dock att anse som i huvudsak myndighetsutövning. Följdriktigt vore därför att ärendena i frå— ga om beredning för utbetalning fördes över till den av utred— ningen föreslagna rättsavdelningen eller att denna i sin egen- skap av konsultorgan biträdde administrativa enheten i dessa frågor. Från vissa håll har även den uppfattningen förts fram

att ärendena borde föras till uppbördsenheten.

Frågan om det organisatoriska hemvistet inom länsstyrelsen för dessa ärenden bör emellertid enligt utredningen ej avgöras förrän den ovan nämnda översynen klarlagt om ärendena skall föras över till försäkringskassorna eller ligga kvar på länstyrelsen.

• Sida 112
•  Original

4.5.2 Statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal utbildning och studiebidrag till skolväsendet

Skolöverstyrelsen beslutar om statsbidrags storlek efter ansökan från kommun eller landstingskommun. Enligt normalarbetsordningen är det administrativa enheten som bereder och fattar beslut om utbetalning av statsbidrag och verkställer utbetalningen. Den administrativa enheten betalar ut bidragen direkt från resp

anslag.

Enligt normalarbetsordningen är det vidare den administrativa

enheten som bereder och beslutar om utbetalning av studiebidrag.

4.5.2.1 Överväganden

Ansvaret för utbetalning av driftbidrag för skolväsendet över- fördes från länsstyrelsen till Skolöverstyrelsen den 1 juli 1977. Utbetalningsansvaret för statsbidrag till byggnadsarbeten och studiebidrag ligger emellertid kvar på länsstyrelsen.

Då Skolöverstyrelsen övertagit viss del av utbetalningsansvaret för statsbidrag till skolväsendet föreslår utredningen att kvar— varande delar förs över till Skolöverstyrelsen. Stordriftsför— delar skulle kunna vinnas genom en central utbetalning. Även en mera samlad bild över det totala statsbidragsområdet för skol- väsendet uppnås. Bidragsberättigade skolor och kommuner behöver endast vända sig till en instans i bidragsfrågan. För länssty— relsens del skulle dessutom vissa resurser kunna frigöras. Det rör sig om 10 å 15 persondagar per år för en medelstor länssty— relse. Den utredning som inom kort kommer att tillsättas för att utreda den statliga skoladministrationen bör kunna pröva frågan

var utbetalningsansvaret bör ligga.

4.5.3 Vård av säkerheter som ställts i samband med täkttillstånd

Enligt normalarbetsordningen är naturvårdsenheten beredande och

beslutande i dessa ärenden. Det gäller både att bevilja till- stånd och att godkänna ställda säkerheter.

• Sida 113
•  Original

Godkända säkerheter kan vara av varierande slag, exempelvis obli- gationer, borgensförbindelser, aktier, medel innestående på konto i bank som spärrats för länsstyrelsens räkning och inteckningar i

fast egendom.

Hos en del länsstyrelser är det planeringsavdelningen som förva— rar och vårdar säkerheterna, i andra län är det den administra— tiva enheten. Enhetliga rutiner för denna arbetsuppgift saknas och ansvarsfördelningen är i vissa fall oklar.

4.5.3.1 Överväganden

Utredningen föreslår att beslut om godkännande av säkerheter och det fortsatta ansvaret för dessa hålls ihop. Länsstyrelsen kan själv reglera detta genom bl a arbetsordning. Den fysiska förva— ringen av säkerheterna bör inte vara avgörande för var ansvaret för desamma skall ligga. Ansvaret bör således åvila planerings-

avdelningen.

4.5.4 Kompensation av bensinskatt vid yrkesmässig

användning av motorsåg

Enligt nonnalarbetsordningen bereder och beslutar administrativa enheten ärenden om utbetalning av restituerad bensinskatt. I de flesta fall beräknar den administrativa enheten den beloppsmäs— siga kompensationen. I något fall svarar taxeringsenheten för denna uträkning.

Taxeringsnämnden har ingen ovillkorlig skyldighet att ta ställ- ning till den kompensationsgrundande kostnaden. Det medför att ansökningshandlingarna i många fall saknar sådana uppgifter. I dessa fall måste administrativa enheten begära in deklarationer—

na för att kunna bedöma kompensationsfrågan.

För en medelstor länsstyrelse tar arbetsuppgifterna ca 15 person— dagar per år i anspråk. Handläggning och beredning belägger ca

75 procent av tiden.

• Sida 114
•  Original

.4.5.4.l Överväganden

Utredningen föreslår att beredningen av dessa ärenden förs bort från den administrativa enheten. Beredning bör ske där deklara— tionsmaterialet förvaras. Ansökningshandlingarna bör vara i så- dant skick att administrativa enheten enbart har att effektuera utbetalningen.

4.5.5 Uppbörd av älgavgift och älgstatistik

Enligt kungörelsen om älgavgift m m skall avgift erläggas för älg som fälls i riket. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen. Om det visas att älg varit helt eller delvis otjänlig som människo— föda, prövar länsstyrelsen frågan om befrielse eller nedsättning av avgiften.

Länsstyrelsen skall årligen lämna uppgift om bl a skjutna och trafikskadade älgar enligt anvisningar som meddelas av statens

naturvårdsverk.

Hur dessa ärenden skall handläggas inom länsstyrelsen är inte närmare reglerat. LON har emellertid givit ut en handledning och rekommenderat länsstyrelsen att tillämpa en arbetsfördelning som innebär att administrativa enhetens befattning med dessa ärenden skall begränsas till uppbörd av medel. Övriga arbetsuppgifter skall handläggas inom den enhet på planeringsavdelningen som bereder jaktärenden. 4.5.5.1 Överväganden

Enligt vad utredningen kunnat konstatera vid sina studier på länsstyrelserna förekommer det att administrativa enheten utöver själva medelsuppbörden även svarar för ett omfattande register— och statistikarbete.

Uppgiften om antalet skjutna älgar och andra statistiska upp— gifter om älgbeståndet har betydelse för vederbörande sakenhet vid prövningen av kommande års avskjutning. Dessa uppgifter lik—

som all materiell prövning i älgärenden bör därför enligt ut—

• Sida 115
•  Original

redningens mening handläggas inom planeringsavdelningen i huvud— sak enligt de av LON utgivna rekommendationerna.

4.6 Sammanfattning

Översyn av det ekonomiadministrativa systemet

Utredningen föreslår att en särskild utredning får i uppdrag

— att se över länsstyrelsernas ekonomiadministrativa system i sin helhet,

— att undersöka möjligheterna till att länsstyrelserna till- delas dels en budget med mindre inslag av detaljrestrik-

tioner dels någon form av reservationsanslag,

- att undersöka möjligheterna till att dels begränsa omfatt- ningen av specialdestinerade medel dels att sådana medel anvisas direkt i regleringsbrevet,

- att undersöka möjligheterna till att anslagsposten, rese- ersättningar och expenser ytterligare fördelas inom läns— styrelsen,

- att se över anslagsframställningarna för lokalmyndigheterna,

— att föreskrifterna som begränsar lokalmyndigheternas kost—

nadsansvar ses över. Översynen bör göras av LON i samarbete med berörda intressenter, dvs länsstyrelserna, budgetdepartementet, kommundepartementet, riksrevisionsverket och riksskatteverket. Anslag och budget

Utredningen föreslår

- att medel för utbildning och personalvårdande åtgärder för- delas på länsstyrelsens avdelningar,

• Sida 116
•  Original

- att kronofogdemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna får en egen budget för i regleringsbrevet anvisade delposter som man direkt kan påverka.

Arbetet med anslagsframställning

Utredningen föreslår

- att den beloppsmässiga infonnationen i länsstyrelsens an- slagsframställning inte bör vara mycket mer omfattande och detaljerad än den infonnation som ges i regleringsbrev och

budgetproposition,

— att förfarandet med anslagsframställningarna för kronofogde— myndigheterna och de lokala skattemyndigheterna bör förenklas och dessa efter gjord prioritering på länsstyrelsen bör skickas i ursprungligt skick till departement och centrala verk. Renodling av de ekonomiadministrativa uppgifterna Utredningen anser det betydelsefullt — att en översyn av lönegarantilagen kommer till stånd, - att ärendenas organisatoriska hemvist samtidigt utreds,

- att frågan om ärendenas hemvist inom länsstyrelsen således

inte avgörs nu,

- att utbetalningsansvaret för statsbidrag till skolbyggnads-

arbeten och studiebidrag bör föras över till Skolöverstyrelsen,

— att beslut och ansvar för säkerheter som ställts i samband med täkttillstånd bör hållas ihop och ansvaret för dessa uppgifter förs till planeringsavdelningen,

• Sida 117
•  Original

- att beredning av ärenden om kompensation av bensinskatt vid yrkesmässig användning av motorsåg bör ske där deklarations— materialet förvaras. Den administrativa enheten bör endast

ansvara för utbetalningarna,

— att älgstatistik m m bör föras till planeringsavdelningen

enligt de av LON utgivna rekommendationerna.

• Sida 118
•  Original

• Sida 119
•  Original

5 FÖRSLAG SOM PÅVERKAR ENHETENS SERVICEROLL — PERSONALADMINISTRATION

5.1 Allmänt om personaladministration

Vid utredningens kontakter med länsstyrelserna har olika perso- naladministrativa frågor diskuterats ingående. Bl a har man fört fram att personaladministrationen är utsatt för en snabb föränd- ring. Ny lagstiftning, en ny syn på människan i arbetslivet, en ökad lokal förhandlingsskyldighet, en ny arbetsgivarroll m m på- verkar personaladministrationen.

Utredningen har konstaterat att länsstyrelserna i åtskilliga frågor inom det personaladministrativa fältet ej har kommit så långt som vore önskvärt. Under senare tid har emellertid en viss aktivitetsökning inträffat. Härvid har utredningen även konsta— terat att länsstyrelserna kommit olika långt i utvecklingen av sin personaladministration. Vid några länsstyrelser har man så- ledes ägnat sig åt rekrytering och introduktion, andra har syss- lat mer ingående med delar av personalutvecklingsområdet och åter andra har ägnat sig åt utbildning.

Länsstyrelserna har således olika erfarenheter och behov inom det personaladministrativa området. Det är därför inte möjligt att ge någon generell rekommendation om inom vilka delområden man bör arbeta. Det torde inte heller vara lämpligt att samt- liga länsstyrelser tvingas arbeta gemensamt med alla dessa frå— gor då utvecklingen kommit olika långt på olika länsstyrelser och då de dagsaktuella problemen kan vara av skilda slag vid olika länsstyrelser. Enligt utredningen är det emellertid av vikt att man inom länsstyrelserna nu går igenom sin personal— administration och bestämmer sig för hur man skall lösa de

problem som därvid konstateras.

• Sida 120
•  Original

Enligt utredningens mening bör man bl a studera MBA—S och dess verkningar på länsstyrelsens personaladministration, söka klar— göra arbetsgivarrollen, finna områden och former för gemensamma aktiviteter länen emellan, samt söka formulera utbildningsbe— hoven på området. Det bör i sammanhanget strykas under att läns— styrelserna själva måste ta ansvaret för utvecklingen av sin personaladministration och att man endast delvis torde kunna på- räkna direkt biträde från utomstående myndigheter. LON har emel— lertid under budgetåret 1978/79 tilldelats vissa resurser för personaladministrativ och arbetsrättslig verksamhet varför läns— styrelserna — särskilt då det gäller gemensamma frågor — bör samarbeta med och söka stöd hos LON. LON har ett ansvar för att ge sådant stöd men även för att på olika sätt påverka länsstyrel— sernas attityder till och arbete med dessa frågor.

Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att ej nämnare behandla de personaladministrativa frågorna i betänkandet.

I en särskild skrift, Arbetsfördelning och ambitionsnivåer i administrationen — underlag för länsstyrelsens interna utveck—

lingsarbete — redovisas vissa delar av personaladministrationen.

I föreliggande avsnitt lägger utredningen förslag till föränd— ringar som kan föranleda statsmakternas beslut. 5.2 Tillsättning av tjänster vid länsstyrelsen

Beslut angående tillsättning av tjänster på länsstyrelsen fattas antingen av regeringen eller länsstyrelsen. Hur beslutsbefogen— heterna fördelar sig dem emellan framgår av länsstyrelseinstruk— tionen (l97l:460). Vem som på länsstyrelsen skall fatta beslut i själva tillsättningsärendet framgår av arbets— och handläggnings— ordningarna.

Nuvarande regler

Enligt nonnalarbetsordningen, vilken ligger till grund för läns- styrelsens egna arbets— och handläggningsordningar,ligger beslut om förslag till tjänst som avdelningschef/motsvarande och

• Sida 121
•  Original

enhetschef/motsvarande på länsstyrelsens styrelse och tillsätt— ning av annan tjänst i lägst lönegrad F 19 på landshövdingen. Övriga tjänster tillsätts av den administrativa enheten. Flera länsstyrelser har gjort avvikelser från detta.

Om beslut fonnellt fattas av den administrativa enheten skall berörda avdelnings- respektive enhetschef i samtliga fall till— försäkras ett inflytande genom skyldighet att deltaga i hand— läggning av tillsättningsärende.

Den administrativa enheten är i samtliga fall beredande enhet. Den skall ledigförklara tjänster, göra meritsammanställningar (stegar), medverka vid urval av sökande, föredra ärendet samt kungöra beslut angående tjänstetillsättning. Enheten skall ock- så se till att tillsättningsförfarandet sker i överensstämmelse med de lagar och förordningar som reglerar tillsättningsärendena. Andra arbetsuppgifter som påverkar tillsättningsförfarandet är exemelvis bedömning av om tjänster behöver återbesättas, analys av de krav arbetsuppgifterna ställer, förslag till annons, fast— ställande av urvalskriterier m m. I den mån dessa utförs, sker de på berörd enhet eller av enheten tillsammans med den admi— nistrativa enheten i samverkan med de fackliga organisationerna.

Problem i samband med tillsättning av tjänster

Skillnader mellan länsstyrelserna ifråga om vem som skall fatta beslut vid tillsättning av tjänster återspeglas i länsstyrel- sernas arbetsordningar och i de synpunkter som länsstyrelserna fört fram till utredningen. Om man renodlar de uppfattningar som kommit till uttryck kan man urskilja två huvudalternativ. Enligt det ena bör den administrativa enheten vara beslutande beträf— fande alla tjänster på länsstyrelsen upp till den nivå där rege— ringen beslutar. Enligt det andra bör på motsvarande sätt be— slutanderätten tillkomma avdelningschef. I båda fallen skall man kunna föra upp ärendet till landshövdingen för avgörande om man

inte är överens.

Som skäl för den första linjen anförs att den administrativa en— heten skall se till att det fonnellt och rättsligt går riktigt

• Sida 122
•  Original

till, att man är konsekvent vid meritvärderingen och att man minskar risken för att sökande från egen avdelning favoriseras. Vad som återstår är närmast ett formellt beslut, en registre— ring, och då ligger det i den administrativa enhetens service- roll att ombesörja detta.

Enligt den andra linjen anförs som skäl för att lägga ut beslu— ten på avdelningarna att de arbetsuppgifter som enligt föregå— ende stycke anses åvila den administrativa enheten likaväl kan

fullgöras om enheten är föredragande och deltar i beslutet. 5.2.1 Överväganden

Vid bedömningarna av befogenhetsfördelningen vid tjänstetill- sättningar m m har utredningen vägletts av två principer, näm— ligen att

— beslutanderätt vid tillsättning av tjänst bör, om inte sär— skilda skäl talar emot detta, tillkomma den myndighet eller avdelning som ansvarar för verksamheten

— beslut bör fattas så nära som möjligt den personal som be—

rörs av beslutet

Dessa grundläggande principer gäller även i fråga om tillsätt— ningen av tjänster vid lokal skattemyndighet, kronofogdemyndig— het och lokal polismyndighet.

Även om man har olika uppfattning om var den formella beslutande- rätten vid tjänstetillsättningar skall ligga så är det åtskil— ligt som förenar de båda uppfattningarna.

Man är överens om att den administrativa enheten bör vara före- dragande, att den administrativa enheten skall sköta all ”pap- persexercis" och rutinarbete — ledigförklarande, meritsamman- ställningar m m, att den administrativa enheten skall svara för att de krav och önskemål som gällande lagstiftning och som respektive intressenter kan ha blir kända och beaktade i sam—

band med tillsättningen. Vidare är man överens om att ett

• Sida 123
•  Original

tillsättningsärende, där den administrativa enheten, linjen, för— ordsgruppen eller motsvarande inte är eniga om beslutet, skall föras upp till landshövdingen för avgörande.

Tjänst skall enligt regeringsformen tillsättas på saklig grund, såsom förtjänst och skicklighet. Den administrativa enhetens traditionella roll är därvid att i första hand bevaka förtjänst— kriteriet och att restriktioner som betingas av t ex arbetsmark— nadspclitiska och lokaliseringspolitiska skäl blir iakttagna.

Då det gällt bedömning av skickligheten har denna av naturliga skäl i första hand måst göras av företrädare för linjen som har kännedom om sakområdet. Detta förhållande kommer i fråga om

tjänster som handläggare att gälla även i framtiden.

hbt bakgrund av ovanstående överväganden och de principer som formuleras inledningsvis föreslår utredningen beträffande till— sättning av tjänster på länsstyrelse

— att någon ändring inte sker beträffande de tjänster som i

dag tillsätts av regeringen

— att annan tjänst än vad som nämns ovan i lägst lönegrad F 19

tillsätts av landshövdingen

— att övriga tjänster som handläggare tillsätts av avdelnings—

chef eller motsvarande

— att övriga tjänster tillsätts av administrativa enheten.

Beträffande tillsättning av de tjänster som upptagits i de två sista styckena förutsätter utredningen att man vid oenighet mel— lan de berörda kan föra upp ärendet till landshövdingen för av—

gorande.

Enligt utredningens mening bör normalarbetsordningen ändras i överensstämmelse med ovanstående förslag. Utredningen vill

• Sida 124
•  Original

genom sitt förslag markera den principiella riktigheten av att linjen fattar beslut i tjänstetillsättningsärenden av stor be— tydelse för linjen. Det bör dock finnas möjlighet för den en— skilda länsstyrelsen att modifiera förslaget.

5.3 Tillsättning av tjänster m m vid lokala skattemyndigheterna

Beslut angående tillsättning av tjänster vid lokala skattemyn— digheterna fattas antingen av regeringen, länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet.

Befogenhetsfördelningen mellan dessa tre nivåer regleras bl a i instruktion för lokal skattemyndighet (1966 551) samt i läns— styrelseinstruktionen (19711460).

Befogenhetsfördelningen internt inom länsstyrelsen framgår av normalarbetsordningen samt av respektive länsstyrelses arbets—

och handläggningsordningar.

Nuvarande regler

— Regeringen tillsätter tjänster som fögderichef efter förslag

av länsstyrelsen.

- I Stockholms, Göteborgs och Malmö fögderi tillsätts annan tjänst i lägst lönegrad F 6 och tjänst som landskanslist i befordringsgång av länsstyrelsen. I övriga fögderier till- sätts annan tjänst i lägst lönegrad F 6, extra ordinarie tjänst i lönegrad h F 5 och tjänst som landskanslist i be— fordringsgång av länsstyrelsen. — I övrigt tillsätts tjänst av den lokala skattemyndigheten.

Innan länsstyrelsen tillsätter tjänst eller vikariat vid lokal skattemyndighet skall myndigheten höras.

Av ovanstående framgår att länsstyrelsen är beslutande eller

skall avge yttrande då det gäller tillsättning av ett flertal

• Sida 125
•  Original

tjänster vid de lokala skattemyndigheterna. Den administrativa enhetens roll är att bereda ärendena — ledigförklara tjänst, diarieföra inkomna ansökningar, göra meritsammanställningar, höra lokal skattemyndighet, medverka vid urval m m — samt att vara föredragande. Vid åtskilliga länsstyrelser är den admini— strativa enheten även formellt beslutande beträffande flertalet

av ovannämnda tjänster.

Vidare har den administrativa enheten beredande och föredragan- de uppgifter i vissa andra ärenden av personaladministrativ na— tur. Det gäller t ex förläggning av semester eller annan ledig— het för chef för lokal skattemyndighet, frågan om anställnings upphörande för vissa tjänster enligt lagen om offentlig anställ- ning. Dessutom har den administrativa enheten en viktig roll som rådgivare åt lokal skattemyndighet i samband med olika beslut som dessa fattar inom ramen för t ex trygghetslagarna och med—

bestämmandelagen.

Problem i samband med tjänstetillsättningar

RS-reformen har inneburit en utbyggnad och omorganisation av de lokala skattemyndigheterna. Bl a har dessa myndigheter erhållit ett antal tjänster som handläggare alltifrån taxeringsassisten- ter i lönegrad B g 18 A till handläggare i lönenivå F 16. Mel— lan de arbetsuppgifter som många av dessa kommer att syssla med - bl a granskning av deklarationer och revisioner — finns en stark koppling till de arbetsuppgifter som utförs på skatte— avdelningens taxerings— och revisionsenheter.

Med hänsyn till den allt starkare integrationen mellan länssty- relsens skatteavdelning och lokal skattemyndighet som RS—refor— men medfört öppnar sig naturliga karriärvägar mellan myndig- heterna. Man kan därigenom förvänta sig att det — bl a med hän— syn till den stora personalomsättning som under senare år kän— netecknat skatteavdelningarna — ofta kommer att finnas en och samma sökande som söker tjänst på länsstyrelse och lokal skatte- myndighet samtidigt. Man får en gemensam rekryteringsbas.

Den fortsatta utbyggnaden av RS—organisationen torde för lokala

• Sida 126
•  Original

skattemyndigheternas vidkommande innebära att behovet av bas— personal i förhållande till nuläget minskar vid vissa av myndig— heterna medan det ökar vid andra. För landet som helhet kan man

dock förutse en övertalighetssituation.

Slutligen förekommer i dag ett visst mått av dubbelarbete i den administrativa hanteringen — t ex att meritsammanställningar upprättas på två håll - vid tjänstetillsättningar där länssty— relsen beslutar och lokal skattemyndighet skall avge förslag.

5.3.1 Överväganden

Utredningen har haft som sin utgångspunkt de tidigare nämnda hu— vudprinciperna men funnit att vissa skäl talar emot en alltför långtgående decentralisering av beslutsfunktionerna. Ett skäl är att den starka integreringen mellan skatteavdelning och lokal skattemyndighet understryker behovet av att kunna ha ett sanlat grepp över rekryteringen i länet. Det talar emot att beslutande— rätten vid tillsättning av handläggartjänster och taxeringsassi— stenttjänster i B g 18 A läggs på lokal skattemyndighet. Samma skäl talar också för att beslutanderätten vid tillsättning av tjänster som landskanslist i befordringsgång, som i dag ligger på länsstyrelsen, även i fortsättningen skall ligga på länssty-

relsen.

Utredningen föreslår därför att samtliga handläggartjänster vid lokal skattemyndighet som inte tillsätts av regeringen tillsätts

av länsstyrelsen.

Då det gäller de baspersonaltjänster som i dag tillsätts av länsstyrelse — assistent i lönegrad F 6 och extra ordinarie tjänst som kansliskrivare/assistent i lönegrad h F 5 i annat fögderi än Stockholms, Göteborgs och Malmö — bör emellertid de tidigare nämnda huvudprinciperna för den personaladministrativa

arbetsfördelningen stå fast.

Vad gäller beslut om tillsättning av dessa tjänster, talar i viss mån den tidigare nämnda övertaligheten mot att besluten

decentraliseras till lokal nivå. En samlad bedömning vid

• Sida 127
•  Original

tjänstetillsättningar kan vara bättre ägnad att lösa därmed sammanhängande problem. Övertaligheten kommer emellertid att vara ett problem under en begränsad tid och bör därför enligt utredningens mening inte hindra att man redan nu väljer en mera långsiktig lösning där den formella beslutanderätten läggs ut på den lokala nivån.

Däremot är det nödvändigt att länsstyrelsen så länge övertalig— heten består har ett övergripande regionalt ansvar för olika personaladministrativa åtgärder som kan behöva sättas in för att lösa detta problem. Detta förstärks också av att vissa data— och uppbördsenheter beräknas genom RS—organisationens utbyggnad få en bristande överensstämmelse mellan behov och tillgång på bas— personal. Både då det gäller lokala skattemyndigheterna och en- heterna på skatteavdelningen rör det sig om personal ur samma kategorier och med angränsande arbetsuppgifter där omplaceringar mellan myndigheterna kan bli aktuella. Detta övergripande ansvar bör dock kombineras med att samtliga tjänster vid lokal skatte- myndighet som inte är handläggartjänster bör tillsättas av 10— kal skattemyndighet.

På grund av de begränsade administrativa resurserna vid de flesta lokala skattemyndigheter föreslår utredningen att sådana beslut inom det personaladministrativa området som kräver specifik per— sonaladministrativ kompetens — exempelvis lönegrads— och löne— klassuppflyttningar, matrikelföring, anstånd med omstationering — bör ligga kvar på länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall även i fortsättningen ge service och rådgivning till de lokala skatte— myndigheterna i frågor som rör t,ex MBL, trygghetslagstiftning, AST-frågor och löneklassplacering i samband med nyanställning. Samtidigt bör vissa personaladministrativa funktioner kunna de— centraliseras. Utredningen föreslår därför att de lokala myndig— heterna också får ansvaret för de administrativa uppgifter som hänger samman med själva tjänstetillsättningarna — t ex annonse—

ring, meritsammanställningar.

• Sida 128
•  Original

5.4 Tillsättning av tjänster m m inom exekutionsväsendet

Beslut angående tillsättning av tjänster inom exekutionsväsendet fattas antingen av regeringen, riksskatteverket, länsstyrelsen eller kronofogdemyndigheten.

Befogenhetsfördelningen mellan dessa fyra nivåer regleras bl a i kronofogdeinstruktionen (l965:687) samt i länsstyrelseinstruk- tionen (l97lz460).

Befogenhetsfördelningen internt inom länsstyrelsen framgår av normalarbetsordning. Av intresse är också proposition nr 1977/ 78:129 angående exekutionsväsendet.

Nuvarande regler

Regeringen tillsätter tjänster som kronodirektör, kronofogde och biträdande kronofogde efter förord av RSV. Innan RSV av— ger förord till sådan tjänst skall länsstyrelsen höras.

RSV tillsätter tjänst som kronokommissarie samt rekryterings- tjänster till kronofogde— och kronoassistentkarriärerna. In— nan RSV tillsätter tjänsterna skall kronofogdemyndighetens chef höras. Beträffande kronofogdesekreterar— och kronokom— missarietjänster skall även länsstyrelsen höras.

Vid kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö kronofogdedistrikt tillsätts samtliga kronoassistenttjänster och tjänster i kontorskarriären av kronofogdemyndighetens chef Tjänst som förste kronoassistent samt det fåtal tjänster som byrådirektör, förste byråsekreterare och byråassistent som

finns vid dessa myndigheter tillsätts av länsstyrelsen. Övriga kronofogdemyndigheter har mindre befogenheter i fråga

om tjänstetillsättningar än de tre största myndigheterna. Dessa befogenheter avser endast extra tjänster som kronoassi— stent, assistent, förste kontorsskrivare, kansliskrivare samt tjänster som kontorsbiträde/kontorist i befordringsgång. Övriga tjänster, dvs flertalet inom exekutionsf och kontors— karriärerna tillsätts av länsstyrelsen efter hörande av kro- nofogdemyndighetens chef.

• Sida 129
•  Original

Länsstyrelsen är beslutande eller skall avge yttrande då det gäller tillsättning av ett flertal tjänster inom exekutions—

väsendet.

Vid de tillfällen länsstyrelsen skall fatta beslut vid tjänste- tillsättning skall den administrativa enheten bereda ärendet. Bl a skall enheten begära hos RSV att kungörelse utfärdas 1 per— sonalmeddelande för exekutionsväsendet (PEX) att tjänst är ledig. Underlaget för denna begäran tas emellertid fram av vederbörande

kronofogdemyndighet.

De ansökningar som kommer in diarieförs på den administrativa enheten och där sker också sammanställning av de sökandes meri— ter. Årendet remitteras därefter till vederbörande kronofogde— myndighet för yttrande. Sedan detta inkommit slutför den admi— nistrativa enheten handläggningen av ärendet.

Föredragningen beträffande de tjänster där länsstyrelsen har att avge yttrande ligger i allmänhet på den administrativa enheten.

Vidare har den administrativa enheten beredande och föredragande uppgifter i ett flertal ärenden av personaladministrativ natur där beslutanderätten ligger på länsstyrelsen. Dessutom skall den administrativa enheten ge råd och service till kronofogdemyndig- heterna i samband med beslut som dessa fattar inom ramen för

exempelvis trygghetslagar och AST-bestämmelser.

Problem i samband med tjänstetillsättningar

Administrationen — särskilt i fråga om tillsättning av tjänster — är nu splittrad på ett administrativt besvärande sätt. Det är svårt att ”lära sig hela systemet" och att veta vem som skall göra vad. Det skapar osäkerhet bland handläggarna både på den administrativa enheten och hos kronofogdemyndigheterna.

Kronofogdemyndigheterna — med undantag för de allra största — har små administrativa resurser. Enligt ovannämnda proposition föreslår departementschefen att några administrativa funktioner nu inte inrättas annat än i de största distrikten. Han föreslår

• Sida 130
•  Original

vidare att de 16 - 17 största distrikten erhåller någon form av förstärkning för administrativa uppgifter — de tio största med minst en person på handläggarnivå och de sex — sju därefter med en kontorsbiträdestjänst vardera. Med hänsyn till denna begrän— sade förstärkning bör, enligt departementschefens förslag, läns— styrelsens administrativa enhet även fortsättningsvis lämna er—

forderligt stöd i administrativa frågor.

RSV beslutar om tillsättning av vissa tjänster, framför allt rekryteringstjänster till exekutionsväsendet, medan ansvaret för kronofogdemyndigheternas löneanslag ligger på länsstyrelse/krono— fogdemyndighet. En sådan ansvarsfördelning kräver goda kontakter nivåerna emellan innan beslut om tillsättning av tjänst fattas. Enligt handläggare såväl på länsstyrelse som kronofogdemyndighet har kontakterna stundtals varit bristfälliga mellan central och regional/lokal nivå. Detta har i vissa fall lett till att beslut angående tillsättning av tjänst fattats utan att man vetat om det verkligen fanns medel på regional/lokal nivå för denna tjänst.

5.4.1 Överväganden

Ansvarsfördelningen vid tillsättning av tjänster och övriga per— sonaladministrativa åtgärder är oklar. Utredningen föreslår där— för att ansvarsfördelningen bör renodlas. Den kan enligt utred— ningens mening ske efter två huvudlinjer,

- en där sambandet mellan central-lokal nivå förstärks på be—

kostnad av den regionala nivåns medverkan,

- en där den centrala nivåns medverkan minimeras till förmån

för en ökad samverkan mellan regional-lokal nivå.

Det första alternativet innebär att länsstyrelsens medverkan i princip försvinner både vid tjänstetillsättningsärenden och i andra ärenden av personaladministrativ natur. En logisk följd är också att länsstyrelsens ansvar för ekonomiadministrativa och allmänt administrativa frågor upphör. Det gäller t ex frå— gan om ansvaret för kronofogdemyndighetens budgeterade medel och länsstyrelsens medverkan i kronofogdemyndigheternas

• Sida 131
•  Original

anslagsframställningsprocess. Utredningen anser att ansvar för budgeterade lönemedel och beslut i tillsättning av tjänster i största möjliga utsträckning bör ligga på samma nivå.

Även vid en renodling av ansvarsfördelning efter den första hu- vudlinjen torde dock vissa uppgifter av praktiska skäl böra lig— ga kvar på länsstyrelsen. Exempel på detta är beslut och rutiner som har samband med lönekassa samt infonnation och rådgivning till den lokala nivån i frågor som rör AST-bestämmelser och

trygghetslagar.

Det andra alternativet innebär att länsstyrelsen i ökad utsträck— ning övertar personaladministrativa beslut och uppgifter — exem— pelvis tjänstetillsättningar och löneförhandlingar — som i dag ligger på central nivå.

Gemensamt för de bägge alternativen är att man genom att minska antalet nivåer i den löpande administrationen får en mer över- skådlig handläggningsordning. Ett genomförande av ansvarsfördel— ningen efter i huvudsak alternativ ett innebär att vissa admi— nistrativa resurser skulle frigöras på den administrativa en- heten. Det andra alternativet innebär en höjd ambitionsnivå och

krav på ökade resurser vid den administrativa enheten.

Utredningen föreslår att RSV tillsammans med LON och länsstyrel- serna utreder — efter de två huvudlinjer utredningen skisserat — möjligheterna till och konsekvenserna av en renodling av de ad—

ministrativa frågorna.

Utan att avvakta förslag från den föreslagna utredningen bör man enligt OPAL—utredningen redan nu kunna decentralisera beslutsbe— fogenheten i vissa tillsättningsärenden från regional till lokal nivå. Utredningen föreslår att

— kronofogdemyndighet fattar beslut om tillsättning av samtliga tjänster i den exekutiva karriären och byråkarriären där be— slut i dag fattas av länsstyrelse samt beträffande samtliga

tjänster i kontorskarriären.

• Sida 132
•  Original

Utredningen föreslår att ansvaret för de administrativa ruti— nerna kring tillsättning av tjänster inom exekutionsväsendet — exempelvis annonsering, meritsammanställningar, intervjuer, kun— görande av beslut m m — läggs på kronofogdemyndigheten.

På grund av de begränsade administrativa resurserna vid de fles— ta kronofogdemyndigheterna är det dock nödvändigt att länssty— relsen tills vidare ger service och rådgivning till kronofogde— myndigheterna i frågor som exempelvis rör trygghetslagstiftning och AST—frågor.

5.5 Tillsättning av tjänster m m inom den lokala polis— organisationen

Beslut angående tillsättning av tjänster vid lokala polismyndig— heterna fattas antingen av regeringen, rikspolisstyrelsen (RPS), länsstyrelsen eller lokal polismyndighet.

Befogenhetsfördelningen mellan dessa fyra nivåer regleras i länsstyrelseinstruktionen (197l:460), polisinstruktionen (1972:511) samt av rikspolisstyrelsen utfärdade anvisningar.

Befogenhetsfördelningen internt inom länsstyrelsen framgår av normalarbetsordningen samt av respektive länsstyrelses arbets— och handläggningsordningar.

Nuvarande regler

— Regeringen tillsätter tjänster som polismästare eller polis— överintendent, tjänst som polisintendent, som är avdelnings— chef, byråchef eller kanslichef inom den lokala polisorganisa— tionen efter förslag av RPS. Innan RPS avger förslag skall länsstyrelsen höras.

- RPS tillsätter tjänster som polissekreterare, polis/kriminal— kommissarie, polisman i lägst lönegrad F 5 efter förslag av länsstyrelsen. I samtliga fall skall också den lokala polis— myndigheten höras.

• Sida 133
•  Original

— Länsstyrelsen tillsätter tjänster som polisman i högst löne- grad F 4. Av länsstyrelsen tillsättes också annan tjänst som är ordinarie eller extra ordinarie samt extra tjänst i lägst lönegrad F 6.

Vissa speciella förhållanden råder i exempelvis Stockholms polis- distrikt, där man själv får tillsätta polismanstjänster upp t o m lönegrad F 4.

— Övriga tjänster tillsätts av respektive polismyndighet.

Av ovanstående framgår att länsstyrelsen är beslutande eller skall avge yttrande då det gäller ett flertal tjänster inom polis- väsendet.

Yttrande till RPS över tjänstetillsättningar som skall avgöras av regeringen bereds och föredras av länspolischefen. Länsstyrel- sens styrelse fattar beslut. Beslut angående tillsättning av tjänster som länsstyrelsen tillsätter eller tjänster som RPS efter förslag av länsstyrelsen tillsätter fattas av länspolis— chefen. Tjänsteman från den administrativa enheten bereder och föredrar ärendet.

Den administrativa enheten bereder och föredrar ärende som gäller semester och annan ledighet för bl a polismästare, polisinten- dent och polissekreterare. Beslut fattas av länspolischefen.

Administrativa enheten ombesörjer t ex också beställning av notiser till RPS, personalmeddelanden och annonser över lediga tjänster. Ärenden som gäller anstånd med omstationering för personal inom den lokala polisorganisationen bereds, föredras och avgörs inom den administrativa enheten. I de ärenden där den administrativa enheten deltar sker diarieföringen vid den

administrativa enhetens diariwn.

Avsteg har i vissa fall skett från normalarbetsordningen. I vissa länsstyrelser har länspolischefen tagit över vissa funk-

tioner.

• Sida 134
•  Original

Problem i samband med tjänstetillsättning

De bestämmelser som gäller vid rekrytering till tjänst inom den lokala polisorganisationen är i många stycken speciella. Enligt de administrativa enheterna är de ofta svåra att tillämpa och

främmande i förhållande till den övriga rekrytering som bedrivs på den administrativa enheten.

I regel är det en befattningshavare på den administrativa en— heten som kan och ansvarar för enhetens medverkan i rekryterings— arbetet. Genom att kompetensen är smal och genom att antalet tillsättningsärenden regelmässigt är av ganska stor omfattning löper man risk att rekryteringen fördröjs.

1975 års polisutredning har till uppgift att ta ställning till om och i vilken omfattning länsstyrelsen skall delta i arbetet med tillsättning av tjänster inom den lokala polisorganisatio— nen. Man skall även överväga om länspolischefen och dennes expe— dition skall finnas kvar på länsstyrelsen. Om polisutredningen stannar för att behålla länspolischefen och hans expedition skall den också bedöma behovet av personal för administrativa

frågor. Ett betänkande torde överlämnas till regeringen hösten 1978. 5.5.1 Överväganden

I princip bör enligt OPAL—utredningen beslut om tillsättning av polistjänster föras bort från aåninistrativa enheten. Beslut om en sådan överföring bör dock inte tas förrän polisutredningen lagt sina förslag. Mot bakgrund av de tidigare nämnda huvudprin— ciperna vill utredningen peka på de möjligheter som normalar— betsordningen ger att flytta över personaladministrationen för den lokala polisorganisationen till länspolischefens expedition. 5.6 Sammanfattning

Utredningen föreslår beträffande tillsättning av tjänster på länsstyrelserna

• Sida 135
•  Original

— att någon ändring inte sker beträffande de tjänster som i dag

tillsätts av regeringen,

— att annan tjänst än vad som nämns ovan i lägst lönegrad F 19

tillsätts av landshövdingen,

— att övriga tjänster som handläggare tillsätts av avdelnings—

chef eller motsvarande,

— att övriga tjänster tillsätts av administrativa enheten.

Normalarbetsordningen bör ändras i överensstämmelse med ovan—

stående förslag.

Utredningen föreslår beträffande tillsättning av tjänster vid de lokala skattemyndigheterna

- att samtliga handläggartjänster som inte tillsätts av rege—

ringen tillsätts av länsstyrelserna,

— att all biträdes- och assistentpersonal tillsätts av lokal

skattemyndighet.

Riksskatteverket bör tillsammans med länsstyrelsernas organisa- tionsnämnd utreda - efter de två huvudlinjer utredningen skisse— rat — möjligheterna till och konsekvenserna av en renodling av de administrativa frågorna mellan riksskatteverket, länsstyrel-

serna och kronofogdemyndigheterna.

l avvaktan på resultatet av denna utredning föreslår OPAL—utred— ningen vissa begränsade förändringar beträffande tillsättning av tjänster vid kronofogdemyndigheterna. Utredningen föreslår

- att kronofogdemyndighet skall fatta beslut om tillsättning av samtliga tjänster i den exekutiva karriären och byrå— karriären där beslut i dag fattas av länsstyrelse,

— att kronofogdemyndighet skall tillsätta samtliga tjänster

i kontorskarriären.

• Sida 136
•  Original

Beträffande tillsättning av tjänster inom den lokala polisorga— nisationen föreslår utredningen — utan att vilja föregripa resultatet av 1975 års polisutredning — att länsstyrelsen ut— nyttjar de möjligheter som normalarbetsordningen ger att flytta över personaladministrationen för den lokala polisorganisatio— nen till länspolischefens expedition.

• Sida 137
•  Original

SOU 1978:58 6 FÖRHÅLLANDET NELLAN CENTRALA MYNDIGHETER OCH LÄNSSTERELSEN

I samband med omorganisationen av länsstyrelsen år 1971 aktuali— serades vissa frågor angående förhållandet mellan centrala myn— digheter och länsstyrelserna. Det rörde frågor inom resp central myndighets fackområde samt vissa administrativa frågor med an— knytning till det centrala verkets verksamhetsområde.

De frågor som berördes var:

— Centrala myndigheters uppgift att svara för initiativ, ge

generella riktlinjer, normer, råd och anvisningar m m

- hbjlighet för central myndighet och länsstyrelse att få

varandras ställningstaganden prövade av regeringen

- Centrala myndigheters inflytande på tillsättningen av vissa

tjänster i länsstyrelsen

— hbjlighet för central myndighet att ta initiativ till utbyte av personal, kalla personal till konferenser och anordna fortbildning samt att ge synpunkter på resurstilldelning för verksamhet i länet inom myndighetens ämnesområde samt prio— ritering av länsstyrelsernas personalresurser vid samtidiga önskemål från flera centrala myndigheter.

I den delen av utredningen som gäller planeringsavdelningen be— handlas mer utförligt de fonnella relationerna i sakfrågorna med de centrala verken. Här berörs vissa aspekter på de administra-

tiva relationerna.

Att i en eller annan fonn delta i den administrativa styrningen

• Sida 138
•  Original

är ett sätt för de centrala verken att få inflytande över sina resp sektorer på regional nivå. Departementschefen fann det t ex uppenbart att den centrala myndigheten bör ha ett inflytande på tillsättningen av sådana tjänster i länsstyrelsen som har en markant anknytning till myndighetens arbetsområde. Den centrala myndigheten bereddes därför tillfälle att yttra sig i sådana tillsättningsärenden, oavsett om beslut fattas av regeringen eller av länsstyrelsen. Vidare fick den centrala myndigheten, i samråd med länsstyrelsen, ta initiativ till utbyte av personal, kalla personal till konferenser och anordna fortbildning sant möjlighet att anföra synpunkter på resurstilldelningen för verk— samheten i länet inom dess ämnesområde.

Variationsbredden i styrningen av de administrativa frågorna är i dag stor. På grundval av de erfarenheter som vunnits under de gångna åren finns det nu möjligheter att finna mer enhetliga for— mer för de centrala verkens styrning och inflytande i administra— tiva frågor som rör länsstyrelsen. Det bör enligt utredningens uppfattning ske med den uttalade värderingen att länsstyrelsens handlingsfrihet i administrativa frågor inte beskärs i större utsträckning än att de centrala verken uppnår den grad av infly— tande som krävs för att de skall kunna uppfylla sitt centrala sektoransvar. Det är emellertid inte förenligt med länsstyrelsens ställning som samordnande och sektorövergripande organ att en central myndighet påverkar eller frångår bedömning som länssty— relsen gör i egenskap av sådant organ. Tyngdpunkten i inflytande när det gäller löpande ärenden i administrativa frågor bör så— ledes ligga på länsstyrelserna. En sådan ordning underlättar också för länsstyrelsen att ta egna initiativ i frågor som rör utvecklingen av administrationen.

6.1 Länsstyrelsens samrådsskyldighet med centrala verk

vid tjänstetillsättning

Vid tillsättning av följande tjänster gäller i dag att länssty— relsen före avgivande av förslag till regeringen eller beslut mn tillsättning skall samråda med centrala myndigheter. De tjäns— ter där obligatoriskt samråd gäller framgår nedan.

• Sida 139
•  Original

M

Enhet m m vid länsstyrelsen

Tjänst

Central myndighet

M

Naturvårdsenheten

Planenheten

Lantmäterienheten

Försvarsenheten

Priskontor

Taxerings—, Revisions—, Besvärs—, Mervärdeskatte, Uppbörds— och Dataenhet

Allmänna enheten/ Trafikenheten

Länspolischefens expedition

Lägst i F 15

Länsarkitekt och bitr länsarkitekt

Lägst i F 15

Länsveterinär, bitr länsveterinär

Länsantikvarie

Försvarsdirektör och tjänst som chef för sakområde

Lägst i högst F 11 Hemkonsulent

Lägst i F 19 och tjänst som enhetschef i lägre lönegrad

Barnavårds— konsulent

Lägst i F 10

om tjänsten avses för tjänsteman med uppgifter enligt lagen (l977:293) handel med drycker

Föreståndare för bil— och körkorts— register

Länspolischef och bitr länspolischef

Statens naturvårdsverk

Statens planverk

Statens lantmäteriverk

Statens livsmedelsverk o lantbruksstyrelsen

Riksantikvarieämbetet o statens historiska muséer

Civilförsvarsstyrelsen o överstyrelsen för eko— nomiskt försvar

Statens pris- och kar— tellnämnd Konsumentverket

Riksskatteverket

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

Statens trafiksäkerhets— verk

Rikspolisstyrelsen

• Sida 140
•  Original

Länsstyrelsens syn på samrådsförfarandet vid tjänstetillsättninga

Vid intervjuer och konferenser med personal från länsstyrelserna har viss kritik riktats mot det obligatoriska samrådet. Synpunk— terna som redovisats har varit av likartad karaktär oavsett vilke avdelning eller enhet inom länsstyrelsen som uttalat sig. Ahn an— ser framför allt att tjänstetillsättningarna fördröjs med nuvaran de ordning. Det anses vidare svårt för de centrala verken att skaffa sig personkännedom om alla dem som har möjlighet att söka tjänster där i dag obligatoriskt samrådsförfarande gäller. Risker na för länsstyrelsens favorisering av egna tjänstemän torde vara överdrivna. .,

Vidare menar företrädare för länsstyrelserna att det omfattande samrådet är en onödig styrning från central nivå. Vär det gäller tillsättning av tjänster på avdelnings-och enhetschefsnivå anses det dock att ett obligatoriskt samrådsförfarande kan vara befogat

Länsstyrelserna understryker däremot vikten av att ha möjlighet att kunna vända sig till ett centralt verk för diskussion i till— sättningsärenden.

De centrala verkens syn på samrådsförfarandet vid tjänstetill— sättningar

Av diskussionerna med de centrala verken framgår att det råder delade meningar mellan de berörda centrala verken om nyttan av detta samrådsförfarande. Sålunda anser bl a statens naturvårds— verk och riksskatteverket att samrådsförfarandet i dess nuvaran— de fonn inte är särskilt meningsfullt. ihn anser sig sakna den personkännedom som bör krävas i detta sammanhang. Vidare har man små möjligheter att skaffa sig kännedom om sökanden genom att man ej deltar i intervjuer eller dylikt och saknar därmed ett tillfredsställande underlag för att avge en korrekt bedömning

av de sökande.

De centrala verk som tycker att samrådsförfarandet fyller en me— ningsfull och nödvändig funktion är till största delen verk, vars sektorenhet på länsstyrelsen till antalet anställda tillhör de

• Sida 141
•  Original

mindre. De regionala funktionerna är också relativt hårt kopplade till resp centrala verk. Exempel på sådana verk är statens pris— och kartellnämnd, konsumentverket samt riksantikvarieämbetet och

statens historiska muséer.

6.1.1 överväganden

Mot bakgrund av vad som redovisats från såväl de centrala verken som länsstyrelserna menar utredningen att antalet obligatoriska samråd kan minskas. Den erfarenhet som vunnits under de gångna åren sedan omorganisationen år 1971 visar också att mer enhetliga principer bör utformas för de centrala verkens samråd vid tjäns— tetillsättningar vid länsstyrelsen. I princip bör obligatoriskt samråd endast ske vid tillsättning av högre chefstjänster. I så— dana fall kan de centrala verkens syn vara av avgörande betydel— se för valet av rätt person. Utredningen föreslår således att obligatoriskt samråd med centrala verk endast bör ske i samband med tillsättning av enhets— och sektionschefer och motsvarande. Däremot kvarstår länsstyrelsens självklara möjlighet att samråda

med centralt verk om man så önskar.

hbt bakgrund av ovan nämnda principer föreslår utredningen att obligatoriskt samråd bör ske i följande fall:

• Sida 142
•  Original

Enhet m m vid

Central myndighet

OPAL—utredningens överväganden och

länsstyrelsen förslag Naturvårdsenheten Statens naturvårdsv Naturvårdsdirektör Planenheten Statens planverk Länsarkitekt Lantmäterienheten Statens lantmäteriv Överlantmätare Statens livsmedelsv o Länsveterinär lantbruksstyrelsen Riksantikvarieämb o Länsantikvarie statens historiska muséer Försvarsenheten Civilförsvarssty— Försvarsdirektör relsen o överstyrelsen för ekonomiskt försvar Taxerings—, Riksskatteverket Enhets— och Revisions—, sektionschefer Besvärs-, Mervärdeskatte, Uppbörds- och Dataenheten Länspolischefens Rikspolisstyrelsen Länspolischef expedition 6.2 Anslagsframställning och verksamhetsplanering

För att informera om länsstyrelsens anslagsframställning och underlätta remissförfarandet har kommundepartementet i speciella

petitaanvisningar föreskrivit att länsstyrelsen bör överlämna an-

slagsframställningar direkt till vissa centrala verk. Dessa centrala myndigheter skall lämna yttrande direkt till departe—

mentet över länsstyrelsernas anslagsframställningar.

Länsstyrelsernas syp

Enligt länsstyrelserna är det en brist att det inte förekommer någon dialog mellan centrala verk och länsstyrelsen i fråga om

anslagsframställningen. Man saknar kännedom om de centrala ver—

kens planer för den verksmnhet som direkt eller indirekt kan

• Sida 143
•  Original

komma att påverka arbetet inom länsstyrelsen. Dessa brister ska- par en stor osäkerhet i den egna planeringen och försvårar läns—

styrelsens arbete med anslagsframställningarna.

De centrala verkens syn

Flertalet av de centrala verk som utredningen kontaktat anser

att det är svårt att få en samlad bild av vad länsstyrelserna gör inom olika verksamhetsområden. Sålunda anser statens naturvårds— verk och riksskatteverket att länsstyrelsernas anslagsfrmnställ— ningar borde utvisa — förutom behov av ytterligare tjänster ; även de samlade resurser man har och vilka prioriteringar i verk— samheten nmn gjort. Statens pris— och kartellnämnd anser att det råder oklarhet om vem som skall yrka på resursförstärkning till priskontoren. Vissa länsstyrelser menar att det ankommer på nämn— den att framställa dessa yrkanden.

Bland de tillfrågade centrala verken finns också de som av egen erfarenhet känner till att vissa län har behov av resursförstärk- ning som inte framgår av länsstyrelsens anslagsframställning. Dessa verk har i sina yttranden till departementet på eget ini- tiativ framställt yrkanden om sådan resursförstärkning.

6.2.1 Överväganden

Det ligger en inbyggd konflikt mellan länsstyrelsen och de cen- trala verken i det förhållandet att det centrala verket har möj— lighet att anföra synpunkter på resursfördelningen i länet inom dess verksamhetsområde. Denna möjlighet är enligt utredningens uppfattning nödvändig för att balansera sektorsintresset mot det regionala samordningsintresset. Oklarhet om rollfördelningen mel- lan länsstyrelserna och de centrala verken i planerings— och bud— getprocessen kan dock innebära en risk för att länsstyrelsernas

intresse för planering avtar.

I vissa delar torde konflikten ha sin grund i bristande införma- tion. Utredningen anser det därför angeläget att det förs en dia- log mellan de centrala verken och länsstyrelsen i frågor som rör anslagsframställningar. Den bör ge myndigheterna ömsesidigt ut—

• Sida 144
•  Original

byte av information om verksamhetens inriktning, resursutnyttj— ande och behov. En utökad kontakt myndigheterna emellan bör kun— na skapa förutsättningar för att det underlag länsstyrelsen tar fram för anslagsframställningarna blir bättre samt ge de cen— trala verken en reell möjlighet att bedöma länsstyrelsernas in— satser inom olika verksamhetsfält. Länsstyrelsen bör vidare in— formeras om vilka av dess yrkanden som prioriterats av de cen— trala verken och motiven för dessa. För att göra det möjligt att föra en meningsfull dialog bör man söka enkla former för detta, utforma anslagsframställningarna med ett större mått av enhetlighet samt förenkla dem. Utredningen föreslår att LON i samverkan med berörda parter samordnar detta arbete.

En systematiserad och kontinuerlig verksamhetsplanering bör ock— så enligt utredningens mening underlätta en dialog mellan de centrala verken och länsstyrelserna. Såväl de centrala verken som länsstyrelserna söker former för detta arbete. Det är av stor betydelse för effektiviteten i planeringen att de system som utarbetats på de centrala verken inte försvårar införandet av verksamhetsplanering på regional nivå. Insatserna bör enligt utredningens mening samordnas för att viss enhetlighet skall upp— nås systemen emellan. Utredningen föreslår att centrala myndig— heter som arbetar med att utveckla nya administrativa hjälpmedel som verksamhetsplanering, som direkt eller indirekt påverkar läns styrelsens administration, skall samråda med LON och berörda länsstyrelser. Detta förfarande bör regleras författningsmässigt i anslutning till kungörelsen om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd. 6.3 Personalutbildning och personalutveckling

I detta avsnitt behandlas ej LONs utbildningsutbud utan endast den utbildning som centrala verk erbjuder.

Länsstyrelsernas syn

Länsstyrelsernas efterfrågan på utbildning är större än utbild— ningsutbudet. Utbudet är svårt att överblicka för den enskilda länsstyrelsen. På de flesta länsstyrelser har man ännu inte

• Sida 145
•  Original

kartlagt de anställdas utbildningsbakgrund. Det finns inte heller någon samlad bild av det faktiska utbildningsbehovet på länssty— relserna, där såväl myndighetens krav på kompetens som den en— skildes önskemål om utbildning/utveckling beaktats.

De centrala verkens syn

De centrala verken anser sig i allmänhet ha ett ansvar att er— bjuda länsstyrelsernas personal utbildning. Det sker i olika for— mer. Ett vanligt medel är att anordna kontaktkonferenser. Dessa vänder sig vanligtvis till ledningen för resp sakenhet. Sådana konferenser anordnas t ex av riksskatteverket, planverket, natur— vårdsverket, livsmedelsverket, konsumentverket och socialstyrel- sen. Ofta behandlas generella policyfrågor inom resp verksamhets— område. Vidare hålls information om ny lagstiftning och utbild- ning för nya arbetsuppgifter.

Fort— och vidareutbildningen sker ofta i fonn av centralt utfor- made kurser som erbjuds länsstyrelsens personal. Sådana anordnas av ett flertal centrala verk - t ex riksskatteverket, planverket, naturvårdsverket, trafiksäkerhetsverket, konsumentverket, lant- mäteriverket. Statens avtalsverk och statens pris- och kartell- nämnd erbjuder utbildning endast i begränsad omfattning.

En annan, om än mindre vanlig, form av utbildning är cirkula— tionstjänstgöring mellan den regionala och centrala nivån. Både planverket och riksantikvarieämbetet har sökt fonner för en så— dan utbildning.

Riksskatteverkets insatser för utbildning av anställda på läns— styrelsen är omfattande. Verket har ett övergripande ansvar för den sakområdesinriktade utbildningen. Från riksskatteverkets sida framhålls att skatteavdelningen inte fått det stöd och den ser- vice den behöver från länsstyrelsen i utbildningsfrågor. Det be- ror enligt verkets uppfattning på att de administrativa enheter— na inte byggt upp en ordentlig utbildningsfunktion. För att det centrala verket skall fungera tillfredsställande gentemot den regionala nivån krävs en bättre utbildningsplanering på läns- styrelserna. Detta är så mycket mera nödvändigt som man i allt större utsträckning skall decentralisera utbildningen.

• Sida 146
•  Original

,Även planverket har lång erfarenhet av utbildning gentemot läns— styrelsen. Den utbildning som erbjuds sker i samråd med LON. Planverket står för fackkunskaper, tar fram studiematerial, läg— ger upp kurserna och erbjuder lärare. Utbildningen vänder sig inte enbart till chefsskiktet. Planverket vill understryka att utbildningen skall ses som ett erbjudande och verket vill skapa ett öppet och positivt samarbetsklimat. Planverket har bildat en särskild referensgrupp för utbildningen som är riktad mot läns— styrelsen. Den består bl a av företrädare för personal från plan— enheten.

6.3.l överväganden

En grundläggande tanke är att en allt större del av länsstyrel- seorganisationens utbildning bör bedrivas internt inom länssty- relsen eller regionvis med personal från fyra—fem länsstyrelser som deltagare.

Denna tyngdpunktsförskjutning utesluter emellertid inte den cen- trala nivåns utbildningsinsatser. De centrala verken bör även framdeles ordna konferenser, kurser samt utarbeta utbildnings— paket som även kan användas inom den regionala/mellanregionala utbildningen.

En samordning bör ske av de centrala verkens kursutbud som vän— der sig till länsstyrelserna och annan form av utbildning som är av intresse för länsstyrelserna. Den samordningen åvilar, en— ligt utredningens mening LON. Berörda verk bör samråda med LON inför uppläggning av olika kurser, val av utbildningsform samt diskutera särskilda aspekter på utbildningen i sakfrågor, som är av betydelse för länsstyrelsen. LON bör också sammanställa kursutbudet med en beskrivning av kursens innehåll och ange vem kursen i första hand riktar sig mot.

Utredningen föreslår således att LON medverkar i och samordnar den utbildning de centrala verken erbjuder länsstyrelsen samt utvecklar former som underlättar för länsstyrelsen att påverka det centrala utbudet av utbildning.

• Sida 147
•  Original

6.4 Sammanfattning

Utredningen föreslår att obligatoriskt samråd med resp centrala verk i princip endast skall ske vid tillsättning av högre chefs-

tjänst.

Utredningen föreslår vidare att dialogen mellan de centrala ver— ken och länsstyrelserna utvecklas i frågor som rör anslagsfram- ställning och verksamhetsplanering, att LON samordnar arbetet med att förenkla anslagsframställningarna samt samordnar de cen— trala verkens administrativa utvecklingsarbete - i den mån det berör länsstyrelsernas verksamhet — med länsstyrelsernas arbete. Detta senare förfarande bör författningsmässigt regleras i an— slutning till kungörelsen om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

LON bör medverka i och samordna den utbildning de centrala verken erbjuder länsstyrelserna samt utveckla fonner som underlättar för länsstyrelserna att påverka det centrala utbudet av utbildning.

• Sida 148
•  Original

• Sida 149
•  Original

7 DEN ADMINISTRATIVA ENHETENS UPPGIFTER

Inom den administrativa enheten kan verksamheten organiseras på fyra funktioner - en för administrativ service, en för ekonomi— administration, en för personaladministration samt en för orga- nisationsfrågor. Nedan sammanfattas de huvudsakliga arbetsupp- gifterna för funktionerna. 7.1 Funktionen för administrativ service Funktionen bör bl a

— handha frågor som rör diarieföring, arkivvård och bibliotek,

- svara för telefonväxel, vaktmästeri och budtjänst, förråd av

kontorsmaterial och blankettexpedition,

- handha frågor som rör den fysiska arbetsmiljön, lokaler, kon—

torsutrustning och inredning, - svara för lokalvården, - svara för duplicering och reproverksamhet, — svara för bevakning och nycklar, — svara för inköp av inventarier och övriga förnödenheter, — ge viss administrativ service till lokalmyndigheterna,

— handha utgivningen av länets författningssamling och samord—

ningen av kungörelseannonseringen, — handha MBL-frågor som rör administrativ service samt

- för ovanstående arbetsuppgifter i samarbete med funktionen

för organisationsfrågor svara för utveckling av de admini— strativa frågorna.

• Sida 150
•  Original

7. 2 Funktionen för ekonomiadministration

Funktionen bör bl a

samordna arbetet med länsstyrelsens anslagsframställning och arbetet med kronofogdemyndigheternas och lokala skattemyndig— heternas anslagsframställningar,

svara för länsstyrelsens redovisningssystem och utfärda an— visningar rörande den ekonomiska redovisningen för länssty— relsen, kronofogdemyndigheterna och lokala skattemyndigheter—

na,

svara för fortlöpande kontroll, uppföljning och analys av länsstyrelsens, kronofogdemyndigheternas, lokala skattemyn— digheternas och länsskolnämndens budget samt bereda frågor om omfördelning och prioritering av resurser,

handha frågor som rör medelsförvaltning, kassarörelse samt

bokföringsväsendet,

beräkna länsstyrelsens inkomster och utföra budgetprognoser samt handlägga frågor som rör taxor och avgifter i statlig verksamhet,

handha frågor som rör lönegarantiärenden, handha frågor som rör statsbidrag,

handha frågor som rör lån, understöd och statsverkets ford- ringar,

handha BBL—frågor som rör ekonomiadministration samt

för ovanstående arbetsuppgifter i samarbete med funktionen

för organisationsfrågor svara för utveckling av de ekonomi—

administrativa frågorna.

7.3 Funktionen för personaladministration

Funktionen bör bl a

samordna personaladministrationen,

bereda och i nära samarbete med myndigheten i övrigt utfonna och följa tillämpningen av personalpolitiken,

• Sida 151
•  Original

— svara för den personaladministrativa planeringen genom att ta fram underlag för personaladministrativ planering och upp- följning,

— analysera och sammanställa enheternas bemannings— och åtgärds- planering till en personaladministrativ plan för hela myndig- heten samt verka för att denna plan samordnas med övrig pla-

nering,

— handha frågor angående personalrörlighet, bl a rekrytering,

urval, omplacering och entledigande av personal, — handha frågor som rör personalvården,

- utarbeta och förmedla tolkningsanvisningar i fråga om lagar

och avtal som rör personalfrågor,

— handha frågor som rör tolkning och tillämpning av MBL, cen-

trala och lokala medbestämmandeavtal,

- vid behov ge service och rådgivning till kronofogdemyndig— heter och lokala skattemyndigheter i frågor som bl a rör med—

bestämmandelag och AST-frågor,

— svara för frågor som rör länsstyrelsepersonalens löner och anställningsvillkor samt handha personalförteckning och per—

sonaladministrativ statistik,

— svara för löner och anställningsvillkor för de lokala myndig—

heterna, — handha frågor som rör den interna informationen,

- handha personalutvecklingsfrågor, bl a att inventera och ana- lysera behov av utbildning och övriga personalutvecklings— åtgärder, att samordna och följa upp denna verksamhet samt att svara för administration av beslutade insatser på dessa

områden och

— följa utvecklingen inom det personaladministrativa området samt att i samarbete med funktionen för organisationsfrågor svara för utveckling av personnladministrationen vid läns—

styrelsen.

• Sida 152
•  Original

152 Den administrativa enhetens uppgifter SOU 1978:58 7.4 Funktionen för organisationsfrågor Funktionen bör bl a

- ta initiativ till, medverka i och samordna utredningar och utvecklingsarbete som rör länsstyrelsens organisation och

arbetsfonner,

— följa utvecklingen inom administrativ rationalisering, per— sonaladministrativ utveckling och ekonomiadministrativ ut- veckling samt främja förståelse för nya administrativa meto— der inom länsstyrelsen,

— ta fram underlag för prioritering av olika administrativa utvecklingsåtgärder inom länsstyrelsen i form av ett utveck—

lingsprogram som sträcker sig några år framåt i tiden,

- främst i metodiskt hänseende t ex genom information och egen medverkan stödja de olika projekt eller arbetsgrupper som har att lösa skilda administrativa problem på länsstyrelsen,

— fortlöpande upprätthålla kontakt med LON, SPN, RRV, PUN och statskontoret samt de centrala verk som bedriver utvecklings- arbete mot länsstyrelserna och därvid samordna dessa aktivi—

teter på länsplanet,

— stödja arbetet med att finna enkla fonner för tillämpningen

av medbestämmandelagen,

— stödja personalfunktionen och fackenheterna i deras strävan att finna former för analys av utbildningsbehov och planer

för utbildningen,

— handha frågor som rör arbetsordning och handläggningsord—

ningar samt

— ansvara för förslagsverksamheten inom länsstyrelsen.

• Sida 153
•  Original

8 ARBETSGIVARROLLEN

I tidigare aVSnitt har bl a beskrivits lagar, förordningar och avtal som påverkar förutsättningarna för länsstyrelsernas admi— nistration samt något om de skyldigheter arbetsgivaren åläggs genom dessa gentemot de fackliga organisationerna.

Genom den vidsträckta avtals-, förhandlings- och informations- skyldighet som bl a LAS, MBL, LOA och MBA—S förutsätter har man fått ett markerat partsförhållande och en accentuering av arbets-

givarrollen.

Ytterst ansvarar verksledningen - sådan den beskrivs i avsnittet om planeringsavdelningen - för att arbetsgivarens ansvar gente- mot personal och personalorganisationer uppfylls. I samma del av betänkandet föreslås också inrättandet av en direktion som ett lämpligt samarbetsforum för verksledningen i ett stort antal frågor av lednings- och samordningskaraktär. Som exempel redovi-

sas: — Inriktning och genomförande av verksamhetsplanering — Ledning av petita- och budgetarbete

— Diskussioner om hur resurserna bör fördelas — bl a anslag för

löner, expenser inkl resor och traktamenten samt lokaler

- Verksledningens riktlinjer för information och förhandlingar

inom ramen för MBL samt lokala löneförhandlingar

- Riktlinjer för arbetsgivarens ställningstaganden i personal- administrativa frågor (anställning, introduktion, avsked, personalinformation, utbildning m m).

• Sida 154
•  Original

Enligt normalarbetsordning för länsstyrelserna är administrativa enheten både beredande och beslutande då det gäller lokala för— handlingar samt överläggningar enligt LAS. Dessa rekommendationer har på vissa länsstyrelser frångåtts och lokala förhandlingar förs där i förekommande fall av arbetsgivarrepresentanter på be— rörd avdelning/enhet.

8.1 Överväganden

Med hänsyn till att förhållandena är olika vid olika länsstyrel- ser och att antalet fall i vilka lokala förhandlingar kan påkal— las är mångskiftande till sitt innehåll och kan beröra personal på olika avdelningar eller enheter bör det överlåtas åt resp länsstyrelse att själv bestämma i vilka fall arbetsgivarens ta- lan skall föras av personal från berörd avdelning/enhet och i vilka fall administrativa enheten skall företräda myndigheten. Detta bör klart framgå av de ovannämnda riktlinjer som verksled— ningen drar upp för MBL—förhandlingar. Med begreppet ”föra" i föra förhandlingar avses i detta sammanhang att fungera som ord— förande och ansvara för att en förhandling genomförs.

Utan att vilja föregripa de beslut vederbörande länsstyrelse kan komma att fatta anser utredningen att nedanstående lokala för- handlingar skall föras av den administrativa enheten:

- sådana som är gemensamma för myndigheten och berör samtliga anställda eller ett flertal anställda på olika avdelningar eller motsvarande.

Hit hör exempelvis de lokala löneförhandlingarna. Hit hör också förhandlingar om de lokala kollektivavtal som får slutas enligt lBA—S. Båda områdena är kringgärdade av en stor mängd bestämmel— ser och fonnella krav. Utredningen anser därför att den admini— strativa enheten, som har specialkunskap på dessa områden är bäst skickad att föra förhandlingar av denna tjp.

Arbetsgivarsidans företrädare vid lokala förhandlingar kan växla beroende på hur man reglerar detta på den enskilda länsstyrelsen. Generellt bör dock gälla att den som i olika sammanhang företrä—

• Sida 155
•  Original

der nyndigheten skall ha ett mandat från verksledningen att föra förhandlingar på myndighetens vägnar, så att han eller hon inte i detaljfrågor, utan endast då det gäller mer betydelsefulla av— göranden, behöver förankra dessa hos verksledningen. Detta tor— de vara nödvändigt om inte förhandlingsarbetet skall bli alltför tungrott, men förutsätter att de som förhandlar för arbetsgiva- ren lan stödja sig på verksledningens klara och entydiga rikt-

linjer för förhandlingsarbetet.

Beträffande de överläggningar som kan bli aktuella enligt LAS gäller regler som kräver specialkunskap. Det bör ingå som ett naturligt inslag i den administrativa enhetens serviceroll att varsla arbetstagarorganisation om tilltänkta åtgärder enligt LAS samt föra de överläggningar som kan påkallas, i förekommande fall med biträde av arbetsgivarrepresentant från berörd enhet.

Utreåiingen föreslår således att överläggningar enligt LAS förs av den administrativa enheten medan förhållandena kan variera för lokala förhandlingar. Men oavsett vem som för förhandlingar bör det ingå i den administrativa enhetens serviceuppgift att ansva— ra för att all dokumentation från förhandlingar och överlägg- ningar samlas på den administrativa enheten. Det kan också vara lämpligt att kallelser till förhandlingar i samtliga fall görs av den administrativa enheten. De fackliga organisationerna har i olika sammanhang uttalat som önskemål att ha en kontaktfunktion på länsstyrelsen då det gäller förhandlingar.

l enhetens serviceroll ingår också att, i de fall förhandlingar förs på linjen, delta i dessa och bispringa ordföranden.

Då det gäller arbetsgivarens ansvar för information jämlikt 19 5 lBL bör den administrativa enheten svara för sådan information som rör hela länsstyrelsen. Avdelning/enhet svarar för informa-

tion som berör dess verksamhet.

Utredningen anser vidare att arbetsgivarrollen har blivit allt mer komplicerad med anledning av den nya arbetsrätten. Det moti— verar att den administrativa enheten får ökad tillgång till ju- ridisk kompetens för dessa frågor.

• Sida 156
•  Original

• Sida 157
•  Original

9 EN MER LÅNGTGÅENDE FÖRÄNDRING AV DEN AIMINISTRATIVA ENHETENS ORGANISATION

Den administrativa enheten är i dag med vissa undantag uppdelad på tre funktioner: administrativ service, ekonomiadministration och personaladministration.

Under utredningens gång har olika förslag diskuterats för att finna alternativa indelningsgrunder med syfte att bryta ner

gränserna mellan de tre funktionerna.

Ett förslag som diskuterades vid kontakterna med länsstyrelserna har gällt att lägga samman de två funktionerna administrativ service och ekonomiadministration. Förslaget utsattes dock för stark kritik från länsstyrelserna och kan enligt utredningens

mening ej förordas.

Som framgår av tidigare avsnitt föreslår utredningen att en sär- skild funktion för utvecklingsfrågor — en organisationsfunktion - inrättas inom administrativa enheten. Till denna funktion bör

bl a föras organisationsfrågor, ärenden rörande administrativ rationalisering, arbetsordning och handläggningsordningar. Dessa uppgifter handläggs i dag inom servicefunktionen. Om dessa för— slag genomförs kommer således servicefunktionen att få en i för- hållande till nuläget starkt ändrad och snävare inriktning.

Enbart detta faktum gör enligt utredningen att man bör överväga servicefunktionens framtid. Utredningen har vid en genomgång av funktionens återstående arbetsuppgifter funnit att flertalet av dessa har nära anknytning till övriga funktioners verksamhets- områden.

Sålunda bör man till personalfunktionen kunna föra arbetsmiljö-

• Sida 158
•  Original

frågor och de personaladministrativa frågorna i vad avser lokal— vårdsorganisationen i länet.

Till organisationsfunktionen skulle kunna föras diarie- och arkivfrågor och arbetet med blankettkonstruktion.

övriga uppgifter bör kunna föras till ekonomifunktionen.

Det starka sambandet mellan utvecklingen av länsstyrelsens orga— nisation och verksamhet samt frågor rörande anslagsframställning och budget - vilka sistnämnda nu ligger på ekonomifunktionen — talar för att dessa ärenden bör kunna föras till en utvidgad organisationsfunktion.

En sådan lösning har stora likheter med det förslag som nedan lämnas för länsstyrelsen i Stockholms län.

Ett genomförande av en sådan organisatorisk lösning skulle inne— bära en förhållandevis stark omorganisation av den administra—

tiva enheten.

Alternativet innebär dock — i förhållande till det i tidigare avsnitt redovisade förslaget — inga andra förändringar i admi— nistrativa enheten än att vissa arbetsuppgifter flyttas om mel— lan funktionerna och att antalet funktioner minskar från fyra till tre. Denna lösning innebär således inga ambitionshöjningar eller förändringar i utbildningsbehov m m i förhållande till ut— redningens förslag.

Utredningen har vid sina kontakter med länsstyrelserna inte diskuterat en organisationslösning enligt ovan skisserad modell. Följaktligen kan utredningen inte nu föreslå en sådan lösning med hänsyn till det utredningssätt utredningen valt att använda.

Enligt utredningens mening har emellertid denna mer långtgående lösning påtagliga fördelar. Den bör därför diskuteras närmare under det fortsatta arbetet. Sålunda bör frågan tas upp under den förväntade remissomgången. Om länsstyrelserna därvid för- ordar denna lösning bör den arbetsgrupp för detaljorganisation

• Sida 159
•  Original

m m som utredningen föreslår ta förslaget som underlag för orga- nisation av administrativa enheten. 9.1 Sammanfattning

Utredningen beskriver ett mer långtgående alternativ till omorga- nisation av administrativa enheten innebärande i huvudsak att organisationsfunktionen - utöver i grundförslaget angivna arbets— uppgifter — även bör handlägga frågor rörande anslagsframställ— ning och budget, diarie— och arkivfrågor samt arbetet med blan- kettkonstruktion, att personalfunktionen även bör handha arbets— miljö- och de personaladministrativa frågorna i vad avser lokal- vårdsorganisationen i länet samt att ekonomifunktionen även bör tillföras övriga uppgifter från nuvarande servicefunktionen.

Eftersom detta förslag framkommit och utarbetats i utredningens slutskede har det dels inte diskuterats med länsstyrelserna, dels inte kunnat utarbetas i detalj. Enligt utredningens mening har emellertid denna mer långtgående lösning påtagliga fördelar. Den bör därför diskuteras närmare under det fortsatta arbetet. Sålunda bör frågan tas upp under den förväntade remissomgången. Om länsstyrelserna därvid förordar denna lösning bör den arbets— grupp för detaljorganisation m m som utredningen förslår ta för— slaget som underlag för organisation av administrativa enheten.

• Sida 160
•  Original

• Sida 161
•  Original

10 KAMERAL- OCH UPPBÖRDSAVDELNINGEN I STOCKHOUWS LÄN

10.1 Inledning

Anledningen till att utredningen särskilt behandlar kameral— och uppbördsavdelningen i Stockholms län är avsnittet i direktiven där det bl a sägs: ”Hos länsstyrelsen i Stockholms län är de administrativa servicefunktionerna inlemmade i en avdelning - kameral— och uppbördsavdelningen — som dessutom har uppgifter inom skatteförvaltningen. Översynen bör även omfatta frågan

huruvida detta är det mest lämpliga." 10.2 Bakgrund till nuvarande organisation

Den 1 januari 1968 fördes överståthållarämbetet och länsstyrel—

sen i dåvarande Stockholms län samman till en länsstyrelse.

Frågan om den statliga länsförvaltningen i Stockholms stad och län hade vid upprepade tillfällen behandlats innan den fick sin nuvarande lösning. Bl a lade 1959 års länsindelningsutredning fram ett betänkande, Länsindelningén inom Stockholms— och Göte- borgsområdena (SOU l961:40) och 1961 års storstadsutredning be- tänkandet, Organisation— och samarbetsfrågor i Stockholmsområ- det (SOU l964:56). En sakkunnig tillkallades för att efter de huvudlinjer som redovisades i sistnämnda betänkande utarbeta detaljerade förslag. Sådana lämnades i "PM angående en gemensam länsadministration för Stockholms stad och län" (In 1966:7). I organisatoriskt hänseende fanns vissa skillnader mellan de båda myndigheterna. Överståthållarämbetet bestod av tre avdelningar, första och andra kansliavdelningen samt skatteavdelningen. Läns— styrelsen bestod av två avdelningar, landskansliet och lands— kontoret samt länspolischefens expedition.

Det förslag till organisation som den sakkunnige presenterade

• Sida 162
•  Original

byggde i stort på länsstyrelsernas dåvarande organisation, nå— got modifierat med hänsyn till omfattningen av den nya organisa— tionen. Den sakkunnige föreslog att länsstyrelsen skulle organi— seras på sju avdelningar samt länspolischefens expedition. Följande avdelningar föreslogs bli inrättade:

Allmänna avdelningen, planeringsavdelningen, beredskapsavdel— ningen, kameralavdelningen, prövningsnämndsavdelningen, taxe— ringsavdelningen och uppbörds- och dataavdelningen.

Frågan behandlades av statsmakterna vid 1967 års riksdag. I pro— positionen föreslogs att den nya länsstyrelsen skulle organise- ras på fem avdelningar (figur 3). Detta blev också statsmakter- nas beslut. Avdelningsindelningen innebar bl a att en kameral- och uppbördsavdelning bildades i vilken kameral—, personal—, uppbörds- och dataenheterna ingick (figur 4). Som skäl anfördes bl a av föredraganden: "För egen del är jag inte beredd att för- orda att antalet avdelningar blir flera än i nuvarande organisa— tionen. Jag föreslår alltså att den nya länsstyrelsen organise— ras på fem avdelningar." Det fanns ett klart samband mellan data- enheten och uppbördsenheten, medan sambandet mellan uppbörds- enheten och kameralenheten mest berörde vissa in— och utbetal— ningar av skatter. I övrigt berördes uppbörds- och dataenheterna av personal— och kameralenheterna i samma utsträckning som andra enheter på länsstyrelsen i fråga om personal, ekonomi, inköp, service och planering.

Landshövding L_änsöver- _ direktör

Tidlll

Planerings- Taxerings- 'Förvaltnings- Kameral- och Länsskatte- Länspolis- avdelning avdelning avdelning uppbörds- rättsavdelnin chefens avdelning expedition

Figur 3 Länsstyrelsens organisation i Stockholm

• Sida 163
•  Original

Avdelningschef J_ uppbördsenhet DataenhEt

Figur 4 Kameral- och uppbördsavdelningens organisation

Vid omorganisationen av länsstyrelserna 1971 inrättades admini— strativa enheter. Uppbörds- och dataenheterna ingick i den ny—

bildade skatteavdelningen.

Vid länsstyrelsen i Stockholms län behölls emellertid den tidig— are organisationen med en kameral— och uppbördsavdelning.

10.3 Administrativa frågor

I det följande avsnittet behandlas de administrativa funktioner- na i Stockholms län. Redovisningen begränsas till att enbart om- fatta avvikelser gentemot övriga länsstyrelsers administrativa funktioner. övervägandena och förslagen grundar sig dels på huvudavsnittet rörande dessa frågor samt vissa speciella för— hållanden som är specifika för länsstyrelsen i Stockholms län.

10.5,1 Kameral— och personalenheternas nuvarande uppgifter

och organisation Kameralenheten

Vid sammanslagningen 1968 fördes till kameralsektionen inte bara ekonomi— och servicefunktionerna utan även handläggning av vissa ärenden av allmän förvaltningskaraktär, såsom ärvs—, gåvoskatte—, stiftelse-, skadestånds— och familjebidragsärenden. Denna orga- nisation består i allt väsentligt.

Kameralenheten ansvarar för de arbetsuppgifter som på övriga länsstyrelser handläggs inom funktionen för ekonomi och en del av de uppgifter som handläggs på funktionen för administrativ

• Sida 164
•  Original

service. Enheten har ett 50—tal anställda.

Under enhetschefen finns förutom skrivcentral och diarium tre detaljer (se figur 5). Dessa är:

— Planerings— och budgetdetaljen som bl a arbetar med verksam— hetsplanering och anslagsframställning, svarar för inköp av inventarier samt biblioteksservice.

- Allmänna gruppen som handlägger ärenden av allmän förvalt—

ningskaraktär.

— Räkenskapsdetaljen som svarar för lönegarantiärenden samt

för uppgifter inom redovisningsområdet.

Diarium

Skrivcentral

Planerings- och budget- detalj

Räkenskaps- detalj

Allmän grupp

Figur 5 Kameralenhetens nuvarande organisation

Personalenheten

Personalenheten ansvarar bl a för de arbetsuppgifter som på öv—

riga länsstyrelser handläggs av personalfunktionen. Härutöver handläggs inom enheten vissa frågor som vid övriga länsstyrelser faller under funktionen för administrativ service. Personalenhe— ten har ca 200 anställda inkl 5 k för länsstyrelsen gemensam personal (expeditionsvakter och telefonister).

• Sida 165
•  Original

Vid omorganisationen 1968 inrättades en organisationsdetalj vid personalenheten. Till denna detalj fördes ledningen av flera servicefunktioner såsom expeditionsvaktcentraler, telefonväxlar och arkiv. Under de senaste åren har även lokalfrågorna krävt en betydande arbetsinsats för i första hand chefen för detaljen. Dessutom har detaljen ansvaret för lokalvården.

Under enhetschefen finns förutom expeditionen tre detaljer (se

figur 6). Dessa är:

— Personaldetaljen som handhar frågor som rör rekrytering, lö-

ner och personalsociala frågor.

— Utbildningsdetaljen som ansvarar för utbildningen inom läns-

styrelsen.

- Organisationsdetaljen som har ansvaret för i huvudsak admini— strativa servicefrågor som lokalvård, tryck och repro, vakt- mästeri och budtjänst samt svarar för telefonväxlar. Dess- utom är detaljen ansvarig för den administrativa rationali—

seringen inom länsstyrelsen.

Enhetschef

Expedition

Personaldetali Utbildningsdetalj Organisationsdetalj

Figur 6 Personalenhetens nuvarande organisation

• Sida 166
•  Original

10.3.2 Vissa ärenden inom kameral- och uppbördsavdelningen

De förslag som framförts för övriga länsstyrelser i syfte att renodla de administrativa enheternas serviceroll gäller även för länsstyrelsen i Stockholm. Förutom dessa uppgifter finns en grupp allmänna förvaltningsärenden som handläggs inom kameral— och uppbördsavdelningen. Vid övriga länsstyrelser handläggs des- sa ärenden inom förvaltningsavdelningen. Ärendena är följande:

Stiftelser

Länsstyrelsens tillsyn omfattar allmännyttiga stiftelser, pen— sionsstiftelser och personalstiftelser. Tillsynen omfattar fast— ställande av stadgar, granskning av räkenskaper, övertagande av stiftelser i samband med företagssammanslagningar, olika frågor i samband med placering av stiftelsers tillgångar samt förord— nande av revisorer. Vidare avges yttranden i permutationsären— den. Tillsynen sysselsätter f n tre tjänstemän.

Arvsfondsärenden

Ärendena är i huvudsak av två slag, dels avståendeärenden, dvs ärenden där någon eller några till den avlidne närstående men

inte arvsberättigade ansöker om att arvsfonden till deras för— mån skall avstå sin rätt, dels försäljning av fast egendom som ingår i fonden.

Skadeståndsärenden

Arbetsuppgifterna omfattar utredning av framställda skadestånds—

krav inom länsstyrelsens ansvarsområde samt avgivande av yttran- den till JK.

Familjebidragsärenden

Ärendena består av besvär över beslut angående familjebidrag, beviljande av förskott till kommunerna och granskning av kom- munernas handläggning av familjebidragsärenden.

• Sida 167
•  Original

Antalet besvärsärenden har minskat avsevärt sedan försäkrings- kassan övertagit bidragsgivningen i samband med repetitions—

tjänstgöring.

Återbetalning av underhållsbidrag

Ärendena omfattar ersättning för underhållsbidrag.

Häradsallmänningar

Arendena innebär utseende av revisorer.

Stiftelsen Svenska Flaggan

Stiftelsen Svenska Flaggan begär årligen under mars månad lands- hövdingarnas medverkan att fördela ett visst antal flaggor. Lands- hövdingen i Stockholms län har att fördela ca 25 flaggor. Antalet ansökningar brukar vara ca 40 st. Personalenhetens organisations-

detalj svarar för dessa ärenden.

10.3.3 Överväganden

Samtliga dessa ärenden utom det sist redovisade handläggs inom kameralenhetens allmänna detalj. I den mån beslut inte fattas inom allmänna detaljen föredras ärendena för chefen för kameral- och uppbördsavdelningen eller landshövdingen.

Dessa ärenden är av en annan art än de ärenden som i övrigt hand— läggs vid de administrativa enheterna. Vissa ärenden kan kräva juridiskt kunnande. Utredningen föreslår att dessa ärenden förs över till förvaltningsavdelningen vilket medför att de administra— tiva funktionerna samtidigt renodlas. Effekterna av dessa för— ändringar bl a i fråga om personalöverflyttningar bör närmare studeras av den arbetsgrupp som utredningen föreslår under ru- briken Prioritering av resurser och genomförande.

• Sida 168
•  Original

10.3.4 Organisation för utveckling av administrationen

Vid omorganisationen 1968 inrättades som ovan har sagts en orga— nisationsdetalj vid personalenheten. Detaljen blev emellertid inte en ren stöd- och servicefunktion för rationalisering och organisation, utan dit fördes även ledning av flera administra— tiva funktioner som bl a vaktmästeri och budtjänst, telefonser- vice och arkivvård. Detta löpande arbete har tagit mycket tid i anspråk. Några reella insatser för att utveckla administrationen har man inte kunnat göra. Trots viss resursförstärkning har man inte lyckats förhindra att ständigt nya löpande administrativa arbetsuppgifter trängt undan utvecklingsarbetet.

Den nuvarande organisationen fyller således inte de krav på administrativ utveckling som man kan ställa. Det är därför en— ligt utredningen nödvändigt att även vid länsstyrelsen i Stock— holms 1än dels vidta vissa organisatoriska åtgärder, dels till- föra enheten vissa personalförstärkningar för att säkra och sam- ordna det administrativa utvecklingsarbetet.

Det råder ett starkt samband mellan att utveckla formerna för länsstyrelsernas verksamhetsplanering och arbetet med petita, budgetering samt uppföljning. Det finns därför starka skäl som talar för att samordningen av verksamhetsplanering, anslagsfram- ställning, budgetering och uppföljning knyts till en funktion som bl a rör ekonomiadministrativ utveckling. Utvecklingsarbetet får på detta sätt en önskvärd anknytning till de problem som är relevanta för länsstyrelsen. Den personal som arbetar med verk— samhetsplanering, petitaarbete, budgetering och uppföljning är något ojämnt belastad under året. Genom att föra samman dessa funktioner med utvecklingsfunktionen kan man uppnå en jämnare

arbetsbelastning. 10,3,5 Löpande administrativa frågor

Utgångspunkten vid 1971 års omorganisation var att de administra— tiva uppgifterna skulle delas in i tre funktioner, administrativ

• Sida 169
•  Original

service, ekonomiadministration samt personaladministration. Som tidigare redovisats har länsstyrelsen i Stockholms län en annor— lunda organisation. Både kameral— och personalenheterna utför administrativa serviceuppgifter. Inom personalenheten handläggs förutom uppgifter inom området administrativ rationalisering även andra uppgifter inom det administrativa serviceområdet, me— dan man inom kameralenheten handlägger bl a inköps— och lokal- frågor. Ofta deltar båda enheterna i handläggningen av samma ärende. Ansvarsfördelningen har blivit oklar och en klarare an- svarsfördelning är önskvärd liksom förenklade kontakter med lin—

jen.

Mot bakgrund av detta föreslår utredningen att arbetsuppgifterna inom området administrativ service förs samman till en organisa- torisk enhet. Genom att de administrativa serviceuppgifternaläggs samman samtidigt som frågor om verksamhetsplanering, petita, bud- get och uppföljning knyts till utvecklingsfunktionen, återstår inom kameralenheten huvudsakligen en del kamerala uppgifter. Dessa kan organisatoriskt sammanföras med uppgifter inom området administrativ service. Utredningen föreslår därför att dessa uppgifter samordnas.

De uppgifter som blir kvar på personalenheten efter det att de administrativa serviceuppgifterna brutits ut blir rent personal— administrativa uppgifter.

ln.3.6 Länsstyrelsens lokalförhållanden

Länsstyrelsens verksamhet är lokalmässigt uppdelad på flera platser. Taxeringsavdelningen är mest splittrad och bedriver verksamhet på fem olika platser. I mitten på 1980-talet beräknas emellertid länsstyrelsens skatteadministration vara samlad på ett ställe. Länsstyrelsens skatteadministration kommer då också att vara belägen i anslutning till lokala skattemyndigheten i Stock— holms fögderi och kronofogdemyndigheten i Stockholms kronofogde- distrikt.

• Sida 170
•  Original

I dagsläget är de administrativa enheterna, med undantag av vis— sa servicefunktioner, lokalmässigt placerade på annan plats än någon av taxeringsavdelningens enheter. Även när skatteadmini— strationen i framtiden blir samlad, kommer den att vara lokal— mässigt skild från de administrativa enheterna. Detta medför vissa kontaktsvårigheter, som kan förbättras genom att särskilt utsedd personal på taxeringsavdelningen och de administrativa enheterna får fungera som kontaktlänkar mellan de båda avdel- ningarna.

Beträffande den administrativa serviceverksamheten pågår en sär— skild utredning inom länsstyrelsen. Denna utredning som läns— styrelsen själv bedriver har till uppgift att undersöka möjlig— heterna till ett ökat samarbete mellan länsstyrelsen, lokala skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten i Stockholm i admi— nistrativa frågor. Enligt OPAL-utredningen bör man såväl i Stockholm som i andra län eftersträva en så långtgående samver- kan som möjligt i dessa frågor då ett ökat samarbete bör leda till besparingar för de berörda myndigheterna.

10.3.7 Förslag till organisation av de administrativa

frågorna vid länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningen föreslår att de administrativa frågorna vid länssty— relsen i Stockholms län organiseras på tre enheter som framgår av figur 7.

Administrativ chef

Enhet för admi- Enhet för personal nistrativ och kame- ärenden ral service

Enhet för planering och administrativ utveckling

Figur 7 Organisationen av de administrativa frågorna v1d länsstyrelsen i Stockholms län

• Sida 171
•  Original

Den föreslagna organisationen av de administrativa frågorna vid länsstyrelsen i Stockholms län — här kallad den administrativa avdelningen - företer stora likheter med det förslag om en mer långtgående förändring av den administrativa enhetens organisa— tion som utredningen anvisar för övriga länsstyrelser som redo— visats under avsnittet 9. Några av de gemensamma dragen är: — utvecklingen av administrationen säkras och samordnas,

— servicerollen för den administrativa avdelningen accentueras.

Enheternas uppgifter

Enheten för administrativa och kamerala serviceuppgifter före— slås bl a vara att

— svara för biblioteksverksamheten, — handha lokalvård och andra lokalfrågor, — handha frågor som rör den fysiska arbetsmiljön,

— svara för inköp av inventarier och andra förnödenheter samt förråd,

— handha frågor som rör diarieföring och arkivvård, — svara för telefonväxlar, expeditionsvaktcentraler,

- i samarbete med utvecklingsfunktionen svara för planering,

budgetering och utvecklingsarbete inom områden enligt ovan,

— svara för länsstyrelsens redovisningssystem och utfärda an— visningar rörande den ekonomiska redovisningen inom organi- sationen,

— utföra kameral granskning och kontering av fakturor m m,

— handha frågor som rör medelsförvaltning, kassarörelse och bokföringsväsendet,

- handha frågor som rör statsbidrag,

— handha frågor som rör lån, understöd och statsverkets ford-

ringar, - handha lönegarantiärenden,

— i samarbete med utvecklingsenheten utföra budgetprognoser

samt handha frågor som rör taxor och avgifter inom statlig

• Sida 172
•  Original

verksamhet och

i samarbete med utvecklingsenheten svara för utveckling av

ekonomiadministrationen.

Personalenhetens uppgifter överensstämmer med dem som föresla—

gits för personalfunktionen på övriga länsstyrelser.

Planerings— och utvecklingsenhetens uppgifter bör bl a vara att

samordna verksamhetsplaneringen vid länsstyrelsen — plane- ring, anslågsframställning, budgetering och uppföljning — samt att utveckla formerna för detta arbete,

ta initiativ till, medverka i och samordna utredningar och utvecklingsarbete som rör länsstyrelsens organisation och

arbetsformer,

följa utvecklingen inom administrativ rationalisering, per— sonaladministrativ utveckling och ekonomiadministrativ ut— veckling samt främja förståelsen för nya administrativa meto— der inom länsstyrelsen,

ta fram underlag för prioritering av olika administrativa ut— vecklingsåtgärder inom länsstyrelsen samt utarbeta utveck—

lingsprogram,

främst i metodiskt hänseende t ex genom information och egen medverkan stödja olika projekt— och arbetsgrupper som har att lösa administrativa problem,

fortlöpande hålla kontakt med LON, SPN, RRV, PUN och stats— kontoret samt de centrala verk som bedriver utvecklingsarbete mot länsstyrelsen och därvid samordna dessa aktiviteter på länsplanet och

ansvara för förslagsverksamheten vid länsstyrelsen.

• Sida 173
•  Original

10.4 Uppbörds— Och dataenheterna

10.4.1 Uppbörds— och dataenheternas nuvarande uppgifter

och organisation

Uppbördsenheten

Länsstyrelsen är bl a regional beskattningsmyndighet för den direkta skatten och mervärdeskatten och svarar inom respektive län för taxerings— och revisionsverksamheten, uppbörden av den direkta skatten och mervärdeskatten samt registreringsarbetet inom skatte—, uppbörds— och folkbokföringsområdet. Länsstyrel— sen är vidare chefsmyndighet för lokal skattemyndighet och har viss tillsyn över kronofogdemyndighet. Uppbördsfrågorna handhas för samtliga län utom Stockholm inom skatteavdelningen. I fler- talet övergripande frågor inom uppbördsverksamheten ligger be— slutanderätten på chefen för skatteavdelningen. I Stockholms län ligger motsvarande funktioner på chefen för kameral— och

uppbördsavdelningen.

Uppbördsenhetens funktioner har ett nära samband med lokal skattemyndighet, kronofogdemyndighet och dataenheten. Kontakter— na med kronofogdemyndigheterna berör de flesta arbetsuppgifter— na men är tidsmässigt av mindre omfattning än kontakterna med lokal skattemyndighet och dataenheten. När det gäller sambandet med kameralenheten inskränker sig sambandet till överlämnande av utbetalningsmaterial. Beträffande kontakterna med taxerings— avdelningens olika enheter består dessa framför allt i att avge skriftliga yttranden i olika ärenden och samarbete i frågor om källskattekontrollen.

Uppbördsenheten har ett 100—tal anställda.

Dataenheten

Dataenheten inrättades 1966 som en följd av statsmakternas be— slut att förse länsstyrelserna med datorer för ADB-systemet för folkbokföring och beskattning. Även om länsdatorerna till en början huvudsakligen var avsedda att tjäna som skattedatorer

• Sida 174
•  Original

förutsatte riksdagen i sitt beslut att länsdatorerna skulle komma att utnyttjas för andra arbetsuppgifter inom länsstyrel— sen och även för andra arbetsorgan.

Redan 1968 konstaterade emellertid riksdagens revisorer vid en granskning av verksamheten vid länsdataanläggningarna att det fanns en betydande överkapacitet på länsdatorerna som borde ut— nyttjas. Detta ledde till att en servicegrupp bildades hos cen— trala folkbokförings- och uppbördsnämnden för att biträda läns— styrelserna med program för vissa enklare behov av ADB—stöd hos statliga och kommunala myndigheter. Gruppens verksamhet kom huvudsakligen att inriktas på program för adressuttag för dis— tribution av information och direktreklam.

Vid länsstyrelsen i Stockholms län uppkom överkapacitet först i samband med övergång till nya datorer och överföring av test— verksamheten till RSVs datorer. Dessförinnan hade nästan alla önskemål om ADB—stöd för andra ändamål än de som hade direkt samband med skattesystemet fått avvisas. Under senare år har kunnat konstateras ett ökat behov av ADB—stöd för andra verk— samhetsområden inom länsstyrelsen än skatteområdet, främst för samhällsplaneringen. Även från den kommunala sektorn har önske- målen om länsdatorstöd och tillgång till uppgifter ur skatte— och folkbokföringsregister ökat.

Dataenhetens registreringsresurser har i allt större omfattning kommit att utnyttjas för uppgifter utanför skatte— och folkbok- föringsområdena. System S och arbetsgivaravgiftsredovisningen är områden som kräver ett betydande utnyttjande av registre— ringsresurserna. Det nya löneuträkningssystemet för statsför- valtningen är ett exempel på en nytillkommen uppgift. Fördelen med att lokalisera dessa arbetsuppgifter till dataenheten är, att det möjliggör ett effektivare utnyttjande av de personella och maskinella registreringsresurserna och det specialistkun— nande som registreringspersonalen har. Dataenheten har normalt ca 150 årsarbetskrafter anställda.

Inom RS—utredningen har gjorts en utredning om dataenheternas

• Sida 175
•  Original

organisation. Några större ändringar kommer inte att ske genom den nya organisationen, som träder i kraft den 1 januari 1979.

Under våren 1978 har en del av den nya registreringsutrustningen tagits i drift, och förberedelser pågår för att installera res- terande utrustning samt terminaler. Under ett övergångsskede kommer resurserna att bli hårt ansträngda och mycket tid kommer att krävas för utbildning och information.

Dataenhetens kontakter inom länsstyrelsen är volymmässigt främst riktade mot uppbördsenheten och avser arbetet med systemen för uppbörd och omräkning av skatt. Detta nära samarbete kan anses minska i omfattning när det nya ADB—systemet för uppbördsområ- det tas i drift.

Inom taxeringsavdelningen har mervärdeskatteenheten kontakter med dataenheten i samband med registrering av mervärdeskatt- deklarationer. Kontakterna med taxeringsenheten och revisions— enheten ligger huvudsakligen på handläggarnivå och avser plane— rings- och utbildningsfrågor.

Sedan kassa— och resultatredovisning (system S) infördes inom länsstyrelsen har kontakterna med kameralenheten ökat. Övriga kontakter med kameralenheten avser personal—, lokal-, och ex- pensfrågor. Dessa uppgifter kan förväntas öka.

I frågor rörande valkretsindelning förekommer kontakter med för— valtningsavdelningens allmänna enhet. Dessa kontakter är under valår intensiva på flera nivåer.

Dataenhetens kontakter riktar sig dock främst mot LSM som är den dominerande kontaktytan. Dessa kontakter avser så gott som samtliga systemavsnitt och alla nivåer. Med LSM sker huvuddelen av kontakterna antingen skriftligen eller per telefon. Med LSM i Stockholm, som är lokaliserad i samma byggnad som dataenheten, förekommer också ofta personkontakter. Kontakterna med pastors— ämbetena aVSer kyrkobokföringen inom folkbokföringssystemet. Telefonkontakter förekommer oftast i samband med beredning av

arbetet då brister i inkommande aviseringar konstateras. Data—

• Sida 176
•  Original

enhetens övriga kontakter inom länsstyrelsen riktar sig främst mot planeringsavdelningen.

Kontakterna med externa kunder gäller utdrag ur länsstyrelser— nas dataregister. Dessa kontakter består av diskussioner i fråga om dataenhetens möjligheter att tillgodose kundens önskemål, integritetsfrågor och leveranstider.

Kontakter med allmänheten upptar en relativt stor tidsandel. När det gäller utgående material avser den utsändande av debetsedlar och förtryckta deklarationsblanketter. Övriga kontakter utgörs huvudsakligen av förfrågningar till aviregistret. Huvuddelen av kontakterna sker per telefon.

Kontakterna mellan dataenheten och riksskatteverkets driftstek— niska avdelning förekommer främst genom systemdokumentation som RSV distribuerar men det förekommer även ett utbyte av infonna— tion i form av förslag till förändringar samt vid fel och oklar— heter i systemavsnitt.

Dataenhetens verksamhet omfattar olika producerande delar som beredning, registrering, datorbearbetning och efterbehandling/ distribution samt betjänar hela länsstyrelsen och lokala myndig- heter som LSM och KFM.

För att mäta hur servicen fördelar sig på olika användare kan man utgå från datorbearbetningarna för vilken en exakt drift— statistik finns framtagen. Under kalenderåret 1977 var belägg— ningen ca 12 000 timmar. ADB—systemet för folkbokföring och be— skattning svarade för ca 8 000 timmar av bearbetningstiden, medan återstoden avsåg servicebearbetningar(huvudsakligen ex- ternt riktade) samt övrigt (samhällsplaneringen, system 5 m in).

Till grund för riksdagens beslut om ett nytt ADB-system inom folkbokförings- och beskattningsområdet låg bl a ett uttalande i skatteutskottets betänkande l975:32 att: ”samhällsplaneringens behov av databehandling tills vidare bör kunna tillgodoses på samma sätt som hittills genom överskottskapacitet på länsanlägg— ningarna". Utskottet framhöll även att överskottskapacitet även

• Sida 177
•  Original

bör kunna utnyttjas för andra ändamål i samhällets och den en— skildes tjänst.

I anslutning till regeringens beslut i samband med valet av leverantör för länsdatorerna uttalas att dessa även skall använ—

dag i den regionala samhällsplaneringen.

Företrädare för samhällsplaneringen på länsstyrelsen i Stock- holms län har i olika sammanhang redovisat omfattande önskemål och behov att kunna utnyttja länsdatorn.

Inom länsstyrelsen i Stockholms län finns en särskild arbets— grupp, bestående av representanter för såväl den fysiska som den regionalekonomiska samhällsplaneringen, försvarsenheten, lantmäterienheten samt dataenheten, som utreder användningsområ- den för länsdatorn.

10.4.2 Pågående utredningar som berör uppbörds- och dataenheterna

RS-projektet

1975 års riksdag fattade principbeslut om att fr o m 1979 genom- föra en ny organisation av taxeringen i första instans och av länsstyrelsernas skatteavdelningar samt ett nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet. Förberedelsearbe— tet för den nya organisationen görs gemensamt av riksskattever- ket och statskontoret och bedrivs inom ramen för det 5 k RS— projektet.

Uppbördsenheten

RS-projektet har i en delrapport l977:4:l behandlat uppbörds- frågorna som ett led i den pågående rationaliseringen av skatte— administrationen. Rapporten innehåller förslag om delvis ändra— de arbetsformer inom uppbördsområdet samt en anpassning av arbetsrutiner till det nya ADB—system för folkbokföring och be— skattning som införs successivt fr o m 1979. Delrapporten inne— håller också vissa förslag till förändringar av ansvars- och

• Sida 178
•  Original

arbetsfördelningen mellan LST och LSM. Detaljerade organisa- tions- och bemanningsplaner avseende uppbördsfunktionerna hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna redovisas av RS—utredningen senare under 1978.

Dataenheten

I och med genomförandet av AFB-systemet (ADB inom folkbokföring och beskattning) genomförde RS—projektet en organisationsöver- syn av länsstyrelsernas dataenheter som presenterades i delrap- porten l977:2:l. Rapporten innehåller principförslag med olika alternativa lösningar för organisationen av dataenheterna.

Riksdagen beslöt 1976 att 21 länsstyrelser skall utrustas med s k generella datorer. Leveransen av länsdatorerna beräknas att påbörjas våren 1979. Organisationsförändringarna föreslås genom— förda hösten 1978.

I delrapporten diskuteras också dataenheternas inplacering i länsstyrelsernas organisation. Man förordar bl a med hänsyn till den ökade datoriseringen inom skatteadministrationen samt att länsdatorerna primärt anskaffats för skatteadministratio— nens behov en bibehållen placering inom skatteavdelningen.

DEMA—utredningen

DEMA-utredningen (Decentralisering av manuella funktioner inom arbetsgivaravgiftssystemet) har i en rapport till regeringen redovisat förslag till decentralisering av debitering och upp— börd av arbetsgivaravgifter. I en tidigare rapport — den s k AVG-utredningen — föreslogs att en överflyttning av ADB—verksam— heten avseende avgiftssystemet skulle ske till riksskatteverket och länsstyrelserna fr o m är 1975. DEMA—utredningen har före— slagit en fortsatt överflyttning av vissa uppgifter rörande av— giftsadministrationen till skatteförvaltningen.

DEMA—utredningen föreslår att

— fastställande av avgiftsunderlag och debiteringen flyttas till LSM,

• Sida 179
•  Original

— avgiftsrevisionen integreras med skatte— och taxeringsrevi-

sionen,

— uppbörden av arbetsgivaravgifter flyttas till länsstyrelserna

och

— tillsynen flyttas till riksskatteverket och länsstyrelserna.

Genomförandet av decentraliseringen föreslås ske etappvis under

två år med början 1982.

Fögderiutredningen

Fögderiutredningen avser att lämna förslag till hur de lokala skattemyndigheterna skall kunna införlivas i länsstyrelsernas skatteavdelningar. Skatteförvaltningen i Stockholms län utgör genom sin storlek ett speciellt problem. En integration av de lokala skattemyndigheterna i länsstyrelsen skulle innebära att antalet anställda inom länsstyrelsernas skatteadministration ökade med ca 1 200 personer. Ett genomförande kan sannolikt inte komma att aktualiseras förrän RS—reformen har genomförts, dvs i början av 1980—talet. Fögderiutredningen räknar med att avsluta sitt arbete under senare delen av år 1978.

10.4.3 Uppbörds— och dataenheternas organisatoriska

placering

lmpbördsenheten

Vid en bedömning av uppbördsenhetens organisatoriska placering inom länsstyrelsen bör man förutom dagens kontaktyta för enheten även ta hänsyn till den framtida inriktningen av uppbördsenheten samt de organisatoriska konsekvenserna av pågående utredningar.

Utredningen anser det klart styrkt att motiv saknas för att av organisatoriska skäl bibehålla uppbördsverksamheten inom en av— delning med i huvudsak administrativa serviceuppgifter. Som tidigare har redovisats bör man renodla de administrativa enhe- terna till att omfatta enbart administrativa uppgifter. Denna

syn bör tillämpas även på Stockholms län.

• Sida 180
•  Original

Uppbördsfunktionens naturliga placering inom länsstyrelsens or— ganisation är inom skatteförvaltningen.

För närvarande pågår en förstärkning av gransknings— och revi— sionsfunktionerna genom det pågående RS—projektet. Den nya RS- reformen kommer att innebära väsentligt ökade krav på en gemen— sam planering och utökad samordning av skatteadministrationen.

Utredningen anser följaktligen med hänsyn till de samband med skattesidan som har redovisats att uppbördsenheten organisato— riskt placeras tillsammans med skatteadministrationen i övrigt.

Skatteförvaltningen i Stockholms län är i dag av betydande om— fattning. En överflyttning av uppbördsenheten till den övriga skatteadministrationen kommer att medföra en stor ökning av an— talet anställda inom de delarna av skatteförvaltningen. Härut— över kan komma konsekvenserna av DEMA—utredningens förslag och den utbyggnad av taxerings— och granskningsverksamheten som på— går samt fögderiutredningens kommande förslag. Om deSSa förslag genomförs får de omfattande organisatoriska konsekvenser för den regionala Skatteförvaltningen i Stockholms län. Utredningen föreslår därför att man tillsätter en särskild arbetsgrupp som får till uppgift att utreda skatteadministrationen i Stockholms län. Tidpunkten för uppbördsenhetens förändrade organisatoriska placering kan anstå tills dess att resultatet av arbetsgruppens förslag föreligger.

Dataenheten

Det kartläggningsarbete beträffande olika användningsområden och nyttjandebehov av ADB som pågår inom länsstyrelsen kan kom— ma att leda till ökade krav på ADB—utnyttjande allteftersom erfarenheter och kunskaper om ADB och dess möjligheter sprids inom länsstyrelsen.

Behovet hos myndigheter på den kommunala sektorn och hos enskil- da av information från ADB-registren inom folkbokföring och be— skattning har ökat kraftigt under senare år och kan förutsättas öka ytterligare med modernare ADB—teknik. Bland annat bör möj—

• Sida 181
•  Original

ligheterna att bearbeta och producera statistik för samhällspla- neringen kunna bidra till ökad efterfrågan.

Den pågående tendens till en rationalisering inom administratio- nen genom användande av ADB-system kan också väntas leda till ett ökat utnyttjande av de regionala datorerna. Det kan också antas att skatteverksamheten inte kommer att få den dominerande

ställning i fråga om ADB-utnyttjande som den har för närvarande.

Dataenheten kommer - om de behov som redan nu framkommit skall kunna tillgodoses — att få en markerad prägel som serviceenhet för hela länsstyrelsen. Det är därför önskvärt med en organisa— torisk placering av dataenheten inom länsstyrelsen som möjliggör en avvägning av olika intressenters önskemål. Dataenhetens allt— mer markerade prägel av serviceenhet för hela länsstyrelsen med— för att man inte bör flytta dataenheten.

Ovanstående önskemål om en mer fristående placering av dataenhe— ten inom länsstyrelsen i Stockholm län är naturligtvis även tänk- bar vid övriga länsstyrelser. Det kan därför på sikt övervägas

om inte dataenheten även vid övriga länsstyrelser på sikt bör få

en fristående ställning som hela länsstyrelsens serviceorgan.

Utredningen anser sammanfattningsvis att dataenheten på länssty— relsen i Stockholms län för närvarande bör bibehållas inom den

administrativa avdelningen. 10.5 Sammanfattning

De förslag som framförts för övriga länsstyrelser i syfte att renodla de administrativa enheternas serviceroll gäller även för länsstyrelsen i Stockholm. Förutom dessa uppgifter finns en grupp allmänna förvaltningsärenden som i Stockholms län hand— läggs inom motsvarigheten till den administrativa enheten till skillnad från övriga länsstyrelser. Utredningen föreslår att

dessa ärenden förs över till förvaltningsavdelningen.

Utredningen föreslår att organisationen av de administrativa frågorna organiseras på ett likartat sätt som utredningen lägger

• Sida 182
•  Original

fram för övriga länsstyrelser i förslaget om en mer långtgående förändring av den administrativa enhetens organisation.

Utredningen föreslår att uppbördsenheten vid kameral- och upp— bördsavdelningen flyttas till den övriga skatteadministrationen. I samband härmed och med hänsyn till konsekvenserna av ett antal pågående utredningar föreslår OPAL—utredningen att skatteadmini— strationen i Stockholms län ses över. Tidpunkten för uppbörds— enhetens förändrade organisatoriska placering kan anstå tills resultatet av denna översyn föreligger.

Dataenhetens alltmer markerade prägel av serviceenhet för hela länsstyrelsen medför att man inte bör flytta dataenheten. På sikt bör också övervägas om inte dataenhetens organisatoriska placering även vid övriga länsstyrelser bör få en fristående ställning som hela länsstyrelsens serviceorgan.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande förändringar i organisationen av kameral- och uppbördsavdelningen vid länssty— relsen i Stockholms län (se figur 8):

Avdel nings- chef

Administrativ— och kamerala serviceenheten

Personal- Planerings och Uppbörds- * enheten utvecklings- enheten enheten

Figur 8 Administrativa avdelningen i Stockholms län

x) Oförändrad organisatorisk placering i avvaktan på resulta— tet av utredningen om den regionala Skatteförvaltningen i Stockholms län.

• Sida 183
•  Original

11 LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN

11.1 Bakgrund

De förslag som har förts fram i tidigare kapitel gäller även för länsstyrelsen i Gotlands län. Vad gäller förslag i syfte att ren- odla servicerollen vid de administrativa enheterna tillkommer två ärenden vid länsstyrelsen i Gotlands län, nämligen länsbo- stadsnämnds- och länsskolnämmdsärenden.

Vid omorganisationen år 1971 av den statliga länsförvaltningen upphörde länsbostadsnämnden i Gotlands län och ärendena fördes över till länsstyrelsen. Samtidigt fördes vissa uppgifter över från länsskolnämnden till länsstyrelsen. I dessa avseenden full— gör således länsstyrelsen i Gotlands län uppgifter som övriga länsstyrelser ej handhar.

Inom länsstyrelsen är skolärendena och bostadsärendena fördelade så, att planeringsavdelningen ansvarar för planerings— och tek— nikerdelarna medan administrativa enheten svarar för de kamerala delarna.

Detta innebär att planeringsavdelningen här har att svara för bl a den beredning och föredragning av planer för skolbyggnads- företag som i andra län åvilar länsskolnämnden. Den administra— tiva enheten sköter granskningen av ansökningar från skolstyrel- se om statsbidrag till lärarnas löner. Det sker ej på den ad- ministrativa enheten i andra län. Själva utbetalningen kommer också att försvinna från Gotlands län som tidigare har skett i alla andra län. Utbetalningen av statsbidrag för byggnader sker genom den administrativa enheten som i alla andra län. Beslut om statsbidrag för skolbyggnader och utrustning fattas av länssty- relsen och själva handläggningen av ärendena sker på den admi— nistrativa enheten.

• Sida 184
•  Original

Vidare handlägger man inom planeringsavdelningen bostadsbygg- nadsprogram, teknisk granskning av låneansökningar och därav föranledda ärenden.

11.2 Överväganden om länsskolnämndsärenden

Erfarenheterna från Gotlands län visar att det är förenat med stora svårigheter att handlägga statsbidragsärenden utan den insyn i skolväsendet som länsskolnämnden har. Hittills har läns— styrelsen anlitat en pensionerad länSSkolinspektör för bered- ning och föredragning av planerings- och byggnadsärendena. På sikt måste dock detta lösas på annat sätt.

Planering av skolväsendets lokalisering och dimensionering lik— som de årligen återkommande prioriteringarna av investeringar i skolanläggningar bör liksom hittills tas upp till prövning i länsstyrelsens styrelse. Beredningen av dessa ärenden bör dock framledes ske i länsskolnämnden i samråd med regionalekonomiska enheten och planenheten. Föredragande bör vara länsskolinspek- tören eller motsvarande. Kungörelsen (197lz367) om vissa upp- gifter inom skolväsendet för länsstyrelsen i Gotlands län bör ändras i denna riktning.

Övriga länsskolnämndsärenden, dvs granskning av ansökningar från skolstyrelsen om statsbidrag till lärarnas löner och beslut om statsbidrag till skolbyggnader och utrustning handläggs för när— varande inom den administrativa enheten. Enligt utredningens mening är dessa ärenden av sådan art att de ej bör handläggas inom en administrativ enhet. Ärendena bör därför föras till nå— gon annan organisatorisk enhet. Man bör därför överväga om inte dessa ärenden skulle kunna återföras till länsskolnämnden. Om ärendena även i fortsättningen skall handläggas inom länssty— relsen bör de föras till förvaltningsavdelningen.

11.3 Överväganden om länsbostadsnämndsärenden Uppdelningen av länsbostadsnämndsfunktionen på planeringsavdel- ningen och administrativa enheten innebär vissa problem. Låne- förvaltning är en uppgift som inte naturligen hör hemma på en

• Sida 185
•  Original

administrativ enhet som inriktas på intern administrativ service. Vidare innebär den nuvarande organisationen att länsbostads- nämndsärendena inte har någon befattningshavare med ett samlat ansvar för den bostadspolitiska verksamheten. Funktionellt ar- betar den från den indragna länsbostadsnämnden år 1971 överförda personalen som en enhet. Denna personal sitter också samgruppe- rad trots skilda organisatoriska tillhörigheter.

För att råda bot mot de brister som splittringen av de bostads- politiska ärendena innebär kan olika lösningar tänkas.

En lösning är att åter inrätta en länsbostadsnämnd och till den föra samman alla de bostadspolitiska frågorna. Denna lösning .förordas av bostadsstyrelsen i en skrivelse den 18 maj 1978 (Dnr 99-1384 u) till utredningen. I skrivelsen framhålls även

”de svårigheter som följer av att ansvaret för beslut respektive förvaltning av lån är formellt uppdelat på olika enheter inom länsstyrelseorganisationen utan ett samordnat yttersta ansvar på tjänstemannaplanet.

Vidare har svårigheterna att skaffa resurser för läns- bostadsnämndsärendenas hantering efter hand lett till stundtals betydande tidsutdräkt i handläggningen av såväl tekniska som administrativa ärenden trots ett mycket hårt utnyttjande av personalen. Vissa led i ar- betet har i viss mån blivit eftersatta. Resursknapp- heten har bl a medfört att man i praktiken knappast har några möjligheter att inom organisationen lösa till— fälliga vakansfrågor; för flera viktiga funktioner gäl- ler att en tids sjukdom betyder ett stopp för funktio— nen i fråga.”

En annan lösning är att föra sanman alla de bostadspolitiska ärendena till samma enhet inom länsstyrelsen. Redan nu är funk— tionens personal samordnad inom administrativa enhetens lokaler och arbetar i stort sett som en funktionell enhet. Det är deck inte självklart inom vilken enhet denna funktion skall föras — motiv finns såväl för administrativa enheten som förvaltnings-

avdelningen och planeringsavdelningen.

En tredje lösning är att föra samman ärenden som rör bostadslån, dvs beredning och beslut i långivning samt förvaltning av bo-

stadslån i en organisatorisk enhet, förslagsvis förvaltnings-

• Sida 186
•  Original

avdelningen, men låta planeringsavdelningen handlägga övriga bostadsfrågor, dvs ärenden som rör kommunala bostadsbyggnads- program, fördelning av ramar för bostadsbyggande samt övriga ärenden av principiell betydelse för bostadsförsörjningen i lä- net. Under beredningens gång bör i så fall kontakt i erforder- lig grad tas med förvaltningsavdelningen.

Utredningen har i annat sammanhang allmänt haft den utgångspunk- ten att endast smärre organisatoriska åtgärder bör vidtas i av— vaktan på statliga ställningstaganden om den framtida regionala

förvaltningen.

Utredningen kan från sina utgångspunkter inte föreslå att åter införa en länsbostadsnämnd i Gotlands län. De förändringar som kan motiveras av rent organisatoriska skäl bör i stället göras så små som möjligt. Främst i syfte att renodla administrativa enheten förordar utredningen därför det tredje alternativet som innebär att de regionalpolitiskt inriktade bostadsfrågorna hand- läggs på planeringsavdelningen, medan bostadslånefrågorna sam- las på förvaltningsavdelningen.

11.4 Sammanfattning

Beredning av frågor som rör skolväsendets lokalisering och di— mensionering samt prioritering av investeringar i skolanlägg- ningar bör ske i länsskolnämnden i samråd med länsstyrelsen. Beslut i dessa frågor bör liksom hittills tas i länsstyrelsens styrelse.

Övriga frågor som rör skolväsendet bör - om dessa även i fort- sättningen skall handläggas inom länsstyrelsen - föras till för-

valtningsavdelningen.

Beredning av frågor som rör kommunala bostadsbyggnadsprogram, fördelning av ramar för bostadsbyggande samt övriga ärenden av principiell betydelse bör ske vid planeringsavdelningen och be— slut i dessa frågor bör liksom hittills tas i länsstyrelsens styrelse.

• Sida 187
•  Original

11. ORGANISATORISKA KONSEKVENSER AV UTBRYTNINGEN AV LANSDOMSTOLARNA 1)

12. NULÄGESBESKRIVNING

Utbrytningen av länsdomstolarna berör organisatoriskt i första hand länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar. Även planerings- avdelningen blir indirekt berörd. Som framgår av direktiven skall utredningen inte överväga någon organisatorisk förändring inom skatteavdelningen. Utredningen begränsar därför den över— siktliga redogörelsen för länsstyrelseorganisationen till för-

valtningsavdelningen och planeringsavdelningen. 12.1 Förvaltningsavdelningen

Länsstyrelsens förvaltningsavdelning består av två enheter, en för allmänna förvaltningsärenden och länsrättens mål — allmänna enheten - och en för länsskatterättens och fastighetstaxerings—

rättens mål - rättsenheten.

Vid allmänna enheten handläggs olika förvaltningsärenden, t ex utfärdande av pass, val, lotterier, bilärenden, utfärdande av körkortstillstånd, socialvård, exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra utsökningsärenden, servering, medborgar— skap och kommunala besvärsmål. Allmänna enheten är tillika

kansli för länsrätten.

Rättsenheten är kansli för länsskatterätten och fastighetstaxe- ringsrätten. Rättsenheten, som inte handlägger några förvalt- ningsärenden, kommer helt att försvinna från länsstyrelsen vid utbrytningen av länsdomstolarna.

1) I denna del av utredningsarbetet har på regeringens uppdrag utredningen biträtts av länsassessor Bo Bärnheim och förste länsassessor Jan Carle.

• Sida 188
•  Original

Förvaltningsavdelningarna hade den 1 juli 1977 ca 1 900 fasta tjänster. Av dessa hade rättsenheterna 462 tjänster, varav 117 juristtjänster, 102 andra handläggartjänster och 243 tjänster inom kontorskarriären.

Allmänna enheterna utom bil— och körkortsregistren hade 747 fas- ta tjänster, varav 144 juristtjänster och 201 byråsekreterar- tjänster. Bil- och körkortsregistrens personal (inkl trafikenhe- ten i AB län) uppgick till 584 personer.

Länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelsen medför för all- männa enhetens del att dess personal handlägger ärenden i vilka länsstyrelsen fattar beslut men också bereder, föredrar och be- slutar i länsrätten. I Stockholms län är de båda funktionerna skilda åt genom en uppdelning på enheter. (Se bilaga 4.)

För att få underlag för bedömning av hur personalens arbete för- delar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse respektive länsrätt har länsdomstolskommittén inhämtat uppgifter från länsstyrelser— nas förvaltningsavdelningar utom från länsstyrelsen i Stockholms län. För varje anställd redovisas en uppskattad procentuell upp- delning av arbetstiden. Med ledning av dessa uppgifter har kom- mittén gjort en sammanställning av antalet fasta årsarbetskraf—

ter för förvaltningsuppgifter respektive domstolsuppgifter.

Av länsstyrelsernas uppgifter framgår att av all personal är cirka 630 årsarbetskrafter sysselsatta med domstolsuppgifter i länsrätt, länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt. Av dessa anges domaruppgifter till 106 årsarbetskrafter och jurister med beredning och föredragandeuppgifter till 73 årsarbetskrafter. Beredning och föredragningsuppgifter för icke jurister i läns- rätt uppgår till 22 och i länsskatterätt och fastighetstaxerings- rätt till 93 årsarbetskrafter. Övrigt arbete anges för länsrätt till 80 och för länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt till 254 årsarbetskrafter. Det angivna antalet årsarbetskrafter avser endast fasta tjänster. Därtill kommer personal under utbildning (notarier och landskanslister) och extra personal.

• Sida 189
•  Original

12.2. Planeringsavdelningen

Planeringsavdelningen är organiserad på sex enheter - en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvårdsenhet, en plan- enhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Den 1 januari 1972 knöts länsveterinärerna till länsstyrelsen, och den 1 juli 1976 blev länsstyrelserna regionala myndigheter för den statliga kulturminnesvården. På planeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Gotlands län finns ingen juridisk enhet. De arbetsuppgifter som ankommer på sådan enhet handläggs där inom förvaltningsavdel-

ningen.

Varje planeringsavdelning, utom den vid länsstyrelsen i Gotlands län, har ett planeringskansli. Hemkonsulent och priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet.

Inom planeringsavdelningen handläggs ärenden rörande statligt lokaliseringsstöd, plan— och byggnadsfrågor, fastighetsbildnings- väsendet, natur- och miljövård, hälsovård, kulturminnesvård, väg- och trafikväsendet, brandförsvaret, civilförsvaret och räddnings-

tjänsten.

Planeringsavdelningens arbetsuppgifter kan struktureras på föl- jande sätt:

- löpande ärenden - övriga åligganden

- initiativverksamhet

Under kategorien löpande ärenden faller uppgifter av skiftande beskaffenhet såsom fastställelseprövning (bebyggelseplaner, kommunala stadgar m m), meddelande av dispenser, besvärsprövning, naturvårdsärenden, miljöskyddsärenden samt väg- och trafikären-

den.

Övriga åligganden omfattar dels ärenden av löpande karaktär, dels uppgifter av mera långsiktig natur. Till den förstnämnda typen hör olika tillsynsuppgifter (t ex inom naturvården) och till den sistnämnda utredningar såsom länsplanering, regional

• Sida 190
•  Original

190 Nulägesbeskrivning SOU 1978 58 trafikplanering och fysisk riksplanering.

Den utåtriktade initiativverksamheten utgörs av t ex insatser i samband med sysselsättningskriser, översiktlig planering av olik slag, utredningsverksamhet, kartläggnings- och inventeringsarbe— ten samt informations- och kontaktverksamhet. Denna typ av verk— samhet medför täta kontakter med departement, centrala verk, kommuner och näringsliv m fl. 12.2.1 Juridiska enheten

Enligt länsstyrelseinstruktionen åligger det inom planeringsav- delningen chefen för juridiska enheten att särskilt svara för att lagenlighet iakttas, i den mån denna uppgift ej ankommer på överlantmätaren. Chef för juridiska enheten är en förste läns- assessor. Utöver enhetschefen finns i allmänhet ytterligare två tjänster på enheten, en länsassessorstjänst och en länsnotarie- tjänst. Förutom dessa tjänster finns viss annan handläggande personal som t ex byråsekreterare och byråassistenter. På vissa länsstyrelser är denna handläggande personal inordnad i plane- ringskansliet, som bl a fungerar som expedition åt juridiska enheten.

Inom den juridiska enheten handläggs - med beslutande och/eller föredragande inom enheten - drygt ett tjugotal ärendegrupper. Det rör sig om bl a vissa besvärsärenden - framför allt besvär över byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds beslut - väg- och tra- fikärenden samt expropriationsärenden.

Vid sidan av den ärendehanteringen för vilken juridiska enheten svarar deltar enheten i den slutliga handläggningen av en mängd ärendegrupper som handläggs med beslutande och/eller föredragan— de inom annan enhet. Bland dessa ärendegrupper märks främst ärenden enligt byggnadslagstiftningen, naturvårdslagstiftningen, miljöskyddslagstiftningen och kulturminnesvårdens speciallag- stiftning (se vidare bilaga 5).

Slutligen anlitas juridiska enheten vid behov som konsult även i sådana ärenden där enheten formellt inte behöver delta enligt

• Sida 191
•  Original

SOU 1978:58 Nulägesbeskrivning normalarbetsordningen.

12.3. Myndighetsutövning på länsstyrelse och utredningar

som berör denna 12.3.1 Myndighetsutövning

Innebörden i begreppet myndighetsutövning anges bl a i proposi- tionen till förvaltningslagen (prop 1971130 del 2 s 331).

I de särskilda motiven anför departementschefen i anslutning till 3 5 första stycket förslaget till förvaltningslag:

"Gemensamt för all myndighetsutövning är, att det rör sig om beslut eller andra åtgärder, som ytterst är ut- tryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Det behöver dock inte vara fråga om åtgärder som medför förpliktelser för enskilda. Myndig- hetsutövning kan föreligga i form av gynnande beslut t ex tillstand att driva viss verksamhet, befrielse från viss i författning stadgad förpliktelse och be- viljande av social förmån. Karakteristiskt är emeller- tid att den enskilde på visst sätt befinner sig i ett beroendeförhållande. Är det fråga om ett beslut, vari- genom han förpliktas att göra, tåla eller underlåta något, måste han rätta sig efter beslutet, eftersom han annars riskerar att tvångsmedel av något slag an— vänds mot honom. Rör det sig om ett gynnande beslut, kommer beroendeförhållandet till uttryck på det sättet att den enskilde för att komma i åtnjutande av exempel— vis en rättighet är tvungen att vända sig till sam- hällsorganen och att dessas tillämpning av de författ- ningsbestämmelser som gäller på det aktuella området blir av avgörande betydelse för honom."

Innebörden av departementschefens uttalande är att ett utmärkan- de drag för de förvaltningsakter som betecknas som utövning av offentlig myndighet är att det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur.

Mot bakgrund av denna beskrivning är det uppenbart att nära nog alla beslut på länsstyrelsen innebär någon form av myndighets—

utövning.

• Sida 192
•  Original

12.3.2. Utredningar som berör myndighetsutövningen inom länsstyrelsen

OPAL-utredningen har - utöver utredningen om länsdomstolarnas ut- brytning (SOU l977:80) — tagit del av vissa utredningsförslag som berör myndighetsutövningen inom länsstyrelsen. Utredningen har även försökt överblicka de pågående utredningar som kan kom- ma att påverka länsstyrelsen. Dessutom har utredningen studerat de rapporter över förvaltningsrevisioner som riksrevisionsverket genomfört på skilda länsstyrelser. (En förteckning över det

material som utredningen gått igenom finns i bilaga 6.)

I det följande redovisas inte alla de pågående eller nyligen avslutade utredningar som berör länsstyrelsernas verksamhet. Här återges endast de som kan komma att påverka de delar av länsstyrelsens verksamhet som har anknytning till frågan om de organisatoriska konsekvenserna av utbrytningen av länsdomsto- larna.

Bland de utredningsförslag som berör planeringsavdelningen märks vattenlagsutredningens slutbetänkande Förslag till ny vattenlag (SOU l977:27). Vattenlagsutredningen föreslår att tillstånds- givningen flyttas över från judiciell till administrativ myndig— het. Sålunda skall frågor om tillstånd till och väsentliga vill— kor för vattenföretagen prövas av regeringen, koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall pröva ansökningar från mindre företag samt även svara för sådana större företag, be— träffande vilka länsstyrelsen anses särskild ägnad att handha prövningen, t ex vattentäkt för jordbruksbevattning.

Vattenlagsutredningen framhåller att den personal på länsstyrel- sen som för närvarande sysslar med tillstånds— och dispensgiv— ning enligt annan markpolitisk lagstiftning torde kunna anför- tros även den vattenrättsliga tillståndsgivningen. Vattenbygg- nadsteknisk personal torde däremot behöva tillföras länsstyrel— sen. Utredningen har vidare föreslagit regler om fortlöpande tillsyn över underhållet och handhavandet av vattenföretagen. Som tillsynsmyndighet föreslås länsstyrelsen, men även annan skall kunna förordnas särskilt. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 193
•  Original

Vägplanering (SOU 1975185) och decentraliseringsutredningens del— betänkande Samordnad regional vägplanering (Ds Kn 1977 2) berör vägplaneringsfrågorna. I båda betänkandena föreslås länsstyrel— sen få ökade möjligheter att aktivt medverka i vägplaneringen. Decentraliseringsutredningen föreslår vidare att länsstyrelsen får befogenheter att fastställa långtidsplan Och arbetsplan för investeringar på det regionala statsvägnätet samt arbetsplaner för mindre ombyggnads- och förbättringsarbeten på riksvägnätet.

Några utredningsförslag berör yrkesmässig trafik och trafiksäker— het: Ny yrkestrafiklagstiftning (Ds K 1977139), Förslag till organisation av en trafikplaneringsmyndighet (Ds K l976:3) och Lokala trafikföreskrifter m m (SOU 1976 18). I anslutning till sistnämnda betänkande föreslår regeringen i prOp 1977/78:81 bl a att de nuvarande trafiknämnderna avvecklas och att trafiknämn- dernas uppgifter i fråga om taxitrafiken förs över till läns- styrelsen, som i dag handhar tillståndsgivningen för yrkesmässig automobiltrafik. Tillstånd till ”taxitrafik” meddelas efter pröv- ning av trafikens behövlighet Och lämplighet och sökandens per- sonliga lämplighet.

Förslaget till förenklad lag om fiskevårdsområden Fiskevårds— områden (Ds Jo 1976 6) samt de förslag som decentraliseringsut- redningen presenterar i sitt delbetänkande Decentralisering av beslut inom naturvården (Ds Kn l977:4) torde endast marginellt

påverka länsstyrelsen.

Bland de utredningar som ännu pågår märks decentraliseringsut— redningen, beredningen inom bostadsdepartementet som rör bygg— lagfrågorna och utredningen för översyn av miljöskyddslagstift— ningen.

Decentraliseringsutredningen (Kn l975:01) har i ett tiotal del- betänkanden redovisat förslag till decentralisering av befogen— heter och resurser inom olika delar av den offentliga verksam— heten. I principbetänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna har utredningen vidare föreslagit generella princi- per för en mer omfattande decentralisering. I förslaget fram- hålls bl a att statsmakterna bör fastställa ett handlingsprogram

• Sida 194
•  Original

Decentraliseringsutredningen undersöker för närvarande möjlig— heterna att från centrala statliga myndigheter utan egen lokal eller regional organisation (bl a kammarkollegiet, patent- och registreringsverket, kommerskollegium och invandrarverket) de- centralisera befogenheter och resurser. En preliminär bedömning som utredningen gjort visar att det framför allt inom det nä— ringsrättsliga området finns förutsättningar för en omfördel— ning av arbetsuppgifter från centrala till regionala organ. Ut- redningens överväganden omfattar sammanlagt ett tiotal förvalt— ningsrättsliga verksamheter. I några fall bereds ärendena redan nu inom länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar. Decentralise— ringsutredningen räknar med att det fortsatta arbetet när det gäller andra typer av centrala myndigheter ytterligare kan komma att öka underlaget för regionala myndighetsfunktioner.

OPAL-utredningen bedömer mot denna bakgrund att länsstyrelsens uppgifter inom det förvaltningsrättsliga området kan komma att öka. För att behålla en förstärkt juristfunktion vid länsstyrel- sen är det också angeläget att en sådan utvidgning sker.

Bygglagutredningen avlämnade 1974 ett principbetänkande Markan— vändning och byggande (SOU l974:21). I betänkandet redovisas principiella utgångspunkter för en framtida lagstiftning rörande markanvändning och byggande samt förslag till nytt system för planläggning.

Enligt gällande bestämmelser skall alla detaljplaner prövas av statlig myndighet, länsstyrelsen. Bygglagutredningen anser att ett statligt inflytande bör knytas främst till den översiktliga planläggningen. Behovet av statligt inflytande i detaljplan— läggningen blir då mindre. Utredningens förslag prövas för när- varande inom bostadsdepartementet.

Enligt direktiven skall utredningen för översyn av miljöskydds- lagstiftningen överväga i vad mån den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som ägt rum sedan miljöskyddslagens tillkomst böf föranleda en utvidgning av lagens tillämpnings— område. Vidare bör vissa samordningsproblem i förhållande till

• Sida 195
•  Original

annan lagstiftning, t ex hälsovårds-, byggnads-, väg-, luftfarts- och vattenlagstiftning studeras.

Enligt uppgift överväger utredningen om det är lämpligt att er- sätta prövningsformerna koncession och dispens med ett enhetligt tillståndsbegrepp och därvid låta länsstyrelsen i större ut— sträckning än för närvarande ta hand om tillståndsprövningen.

Ett stort antal utredningsförslag berör i olika grad förvalt— ningsavdelningen. I betänkandet Utsökningsbalk (SOU l973:22) som legat till grund för en lagrådsremiss i ämnet under våren 1978 föreslås att överexekutor avskaffas och att de ärenden som hand- läggs av överexekutor som första instans förs över till krono— fogdemyndigheten. I betänkandet Kronofogdemyndigheterna (SOU l977:42) sägs att utredningen genom underbandskontakter med justitiedepartementet har erfarit att det fortsatta lagstift- ningsarbetet utgår från att bl 3 frågor om exekutiv försäljning av fast egendom skall handläggas av kronofogdemyndigheterna. Handräckningsfrågor avses däremot prövas av tingsrätt, om inte annan myndighet bör komma i fråga för vissa speciella slag av handräckning. Förslag i den riktningen har lagts fram i departe- mentspromemoria Summarisk process (Ds Ju 197715).

I ärenden om socialhjälp är länsstyrelsen besvärsmyndighet. En- ligt socialutredningen (SOU l977:40) bör emellertid besvär över vägrad socialhjälp i framtiden föras hos länsrätten. Däremot an- ser utredningen att den fonnella tillsynen över socialvården på länsnivå alltjämt bör utövas av länsstyrelsen. Om det visar sig att det finns brister skall länsstyrelsen kunna påkalla ändring hos socialnämnden. Länsstyrelsen bör emellertid inte ges befo- genhet att inom ramen för den allmänna tillsynsuppgiften ålägga kommun viss åtgärd, organisationsförändring, resursförstärkning eller dylikt.

I direktiven för kommunalbesvärsutredningen förutsätts bl a att en allsidig översyn av kommunalbesvärsprocessen bör göras. Över- synen bör omfatta alla former av kommunalbesvär och den sär- skilda typ av besvär som anförs hos kommunal eller landstings— kommunal besvärsnämnd. Frågor om lämplig besvärstyp för olika

• Sida 196
•  Original

slag av kommunala beslut bör prövas. En huvuduppgift är att be- handla besvärsordningen. Därvid bör en fullföljdsbegränsning prövas och frågan om införandet av en mellaninstans mellan läns— styrelse och regeringsrätt. Länsstyrelsens lämplighet som mel— laninstans sägs i direktiven kunna ifrågasättas med hänsyn till länsstyrelsens roll i samspelet mellan stat och kommun.

I utredningen Fortsatt körkortsreform (SOU 1978 27) föreslås bl a inrättandet av ett allmänt ombud i körkortsprocessen. All- männa ombudet föreslås ha till uppgift att t ex granska läns- rättens domar, överklaga dessa, väcka talan i körkortsmål och utreda målen.

Ny passlag har lagts fram (SFS 1978:302). Lagen innebär att passärendena förs över från länsstyrelsen till polisväsendet den 1 januari 1979.

Lotteriutredningen skall enligt sina direktiv utreda vilka reg-

ler som behövs för det allmännas kontroll av t ex bingo, lotte- rier och trav. Utredningen har under hand uppgivit bl a att den anser att den nuvarande uppdelningen av tillståndsgivningem mel— lan polismyndighet och länsstyrelse bör upphöra. All sådan till— ståndsgivning bör samlas hos länsstyrelserna. Lotteriutredningen anser också att det allmännas kontroll av bingo och lotteriverk- samheten bör skärpas kraftigt.

Utredningen om förfarandet i vissa disciplinärenden m m skall enligt sina direktiv undersöka Om inte utredningar om fel och försummelse i tjänst_kan utredas av särskilda utredningsorgan hos vissa länsstyrelser. Det antas dock att tre eller fyra ut- redningssektioner skall vara tillräckligt för hela landet.

12.3.3. Slutsatser

De utredningsförslag och pågående utredningar som har redovisats berör i detta sammanhang länsstyrelserna med olika tyngd. Om vattenlagsutredningens förslag till ny vattenlag och decentrali— seringsutredningens delbetänkande angående den regionala väg—

• Sida 197
•  Original

planeringen genomförs, tillförs planeringsavdelningen nya kvali—

ficerade uppgifter av i stor utsträckning juridisk natur.

Bland de utredningar som fortfarande pågår och som berör plane- ringsavdelningen kan utredningen för översyn av miljöskyddslag— stiftningen resultera i att länsstyrelsernas uppgifter på miljö- skyddsområdet utökas betydligt. Det fortsatta arbetet med över- synen av bygglagfrågorna kan emellertid ha effekter för den juridiska funktionen. Det är emellertid för närvarande svårt att nännare bedöma dessa effekter.

De arbetsuppgifter som åligger överexekutor på länsstyrelserna har stor juridisk tyngd. Besvär över vägrad socialhjälp före— kommer i relativt stort antal och innehåller ibland juridiskt komplicerade avgöranden. Kommunalbesvären har stort juridiskt intresse genom den särskilda juridiska prövning som de ofta krä- ver. Körkortsutredningens förslag om ett allmänt ombud i kör— kortsfrågor skulle innebära ett viktigt tillskott av juridiskt intressanta arbetsuppgifter, medan lotteriutredningens förslag om en förstärkning av bl a kontrollen av lotterier m m torde ha mera marginell betydelse. Sammantaget innebär - förutom effek- ten av utbrytningen av länsdomstolarna — de förändringar som i dag övervägs och som berör den nuvarande förvaltningsavdelning- en att antalet arbetsuppgifter med juridiskt inslag komner att

minska.

Vad beträffar arbetsuppgifter med juridiskt inslag för hela läns- styrelsen kan en minskning inom det traditionella förvaltnings— området dock motverkas av en ökning av uppgifter med juridiskt inslag inom planeringsavdelningens område.

• Sida 198
•  Original

. ' '.:i F'l'F'il '. .. -'-.._».-..». -- ." ri,-”_ _.__ __ _ . . £"'I ”|__|.1... ._lFil IAQI'jlrLiu 5"".|"_:-_;5':."i'|"_ .f'l'fl 1_ .'1f-_'._.._ ..l"' .'_-...c'_

"1.1 F. '

.. __ I' . .! " ;»_--F_'1___ U....I.w1!.:i: Il'"""'";1'|"".1"”'w"' ' ”"—.'- " ' ' ""E ut'-". vét'lui --"*'.'.'.'."-'" '.'..' JW». '|'»... .-

._Å-n'H ';'IF'I'J'J'JF _Ftuln..._r_p. 'Lägg -r__ ._-,. -_||_ .

"_.

Äan'l"; l.-'_. _.'.u_.||_ 'i" |" '$." '|'_.'. ...... ._'. ._._.»__-_. . '... *L'l E'?_..__ ____'l'?"__ '

_'_I_| h... ,.J .l'_'_ _'__'.. .. "Phu.-lea"? : "_;g-".”_1,"-'3" .. '.' -' m..."»

__ ...J.__ __ ...

111». ".."-'+' www-mun?..." ...... . .. .- , . ___15 :_'-'l" ___.___.______ - -- '.._ _ _ ' '. "_'r'. |.-'.. '

"- l...l:'.:,.rt"k i.__ .:liL'__i'l':"""'r' .'_. '. .. . _ »;E'nj” '., IF:-._': SWE'. "”" ...'.'||"| _ _"au .'.

'L' ...._- ' 'Jii'fl'" R."... ". .Jrlmh _. . ' '|' " . . |. '. .- ' 1'>å_1"1' r."; " _J—'"f.".'_.*'.'|_'|""-'f'=*'....

_ _; _ -. '.. ' _ wil-i__% _ ..-=_._..'_il__',, räjåådlj'å _.»u..;_..:. v... ..._ .- 1... _ _.-1i'.h.' ._'" 532 _,_|.|_'_,_' |"|'|.'-'.'|."'|.--1" _". . __ _ _ _ _.» ..-l n ' _ "' f..—GI '|.'|_l'1_'_1,' ."""rI|._l"|;....'| _ %Ä'u-ql _,_.____..".'k..- 'ul'li'_'_.'hhq ;. ,. . "IF" I»: WT?—""i"". "iw ..4'1'_-'»n"-; "'."'|'J ||' '» "" " __ :*.l __ _ _ F."?! | |,iL1u'" J., .l'.

+."._|_- _ = . ...i... __..5'... - ..

af.-'... .'Å._.'.'"| '"'Hi_ _L|.'I_j_"_l'(1'1'l l...." ål.-"Hlfu.-.I.""l":'_'_'-'_"l'l'F|'-_'-..l'1'|'.l

”Efik-'# -.'_|-"-"_ (”uF-"|. ' P'r. |'|'|'.' .'_J L.. L. jul..."...

'- 'i .. ._l- =. '.' ' . :.,M *MF—l.:|-1l. s'J'x_.|_l'||l" .1"'.|'.-."'.'. FLN)? gÅ-E”.

' .

l l l' _l

_ _—' Il -:»..1I' __ |-

"!

ui-J_||

• Sida 199
•  Original

13 DEN JURIDISKA FUNKTIONEN PÅ DEN FRAlHIDA LÄNSSTYRELSEN

13.1. Inledning

Av de ursprungliga direktiven för utredningen framgick inte att de rättsliga funktionerna inom länsstyrelsen skulle ägnas sär— skilt intresse. I stället behandlades, utöver administrativa frågor. endast planeringsavdelningen. Vid utredningens första överväganden rörande planeringsavdelningen ansågs problemen bl a bero på att planeringsavdelningen tillförts vissa för avdel— ningen främmande ärendetyper och att avdelningen allmänt sett var väl stor. De små organisatoriska enheterna inom avdelningen

skulle därvid studeras särskilt.

Innan något egentligt utredningsarbete börjat komplicerades emel- lertid, som tidigare nämnts, förutsättningarna för utredningens arbete genom att länsdomstolskommittén tillsattes. Den av kom— mittén föreslagna och nu beslutade utbrytningen av länsdomsto— larna vidgade området för OPAL-utredningen. Detta frmngär även av att särskilda tilläggsdirektiv har utfärdats. Även andra utred— ningar päverkade Utredningsuppdraget. Det var därför nödvändigt att pröva hela den juridiska funktionen på länsstyrelsen. Därvid har ett antal krav på den framtida länsstyrelsens juristfunktion framförts. Det anses t ex nödvändigt att skapa en organisatoriskt bärkraftig juridisk funktion på länsstyrelsen. Återstoden av allmänna enheten blir i flertalet fall för liten för att kunna fungera som självständig enhet. Man måste få en lösning som säk— rar länsstyrelsens tillgång till goda jurister, underlättar växelspelet länsstyrelsen/förvaltningsdomstol och som ger den juridiska funktionen på länsstyrelsen en tillräckligt stark ställning. Härutöver måste man tillgodose planeringsavdelningens krav på nära och daglig tillgång av jurister smnt underlätta frwntida förändringar, som kan föranledas av olika utredningars

förslag m m.

• Sida 200
•  Original

Alla dessa önskemål och krav är i viss mån stridande mot var— andra. Utredningens arbete har därför syftat till att göra en lämplig avvägning mellan dessa.

I detta avsnitt behandlas de utgångspunkter utredningen haft för sin bedömning av lämplig organisatorisk lösning för juristfunk— tionen inom länsstyrelsen.

13.2. Begreppet juridisk kompetens

Begreppet juridisk kompetens, som utredningen använder, är vidare än den fonnella juridiska kompetens som följer med juri—

disk examen.

En stor del av personalen på länsstyrelsen arbetar, om än i varierande grad, med juridiskt material. Det kan röra sig om arbetsuppgifter som har rättslig betydelse inom ett litet om— råde och där arbetsuppgiften i övrigt inte har denna karaktär eller uppgifter där arbetet med olika rättsregler tar den största delen av arbetstiden i anspråk.

Beslutsfattande fordrar nästan alltid att hänsyn tas till olika rättsliga faktorer. Det gäller såväl vid t ex utfärdande av pass och besvär över byggnadsnämnds beslut som vid frågor som rör samhällsplanering. Skillnaden mellan de olika arbetsupp— gifterna, när det gäller behovet av juridisk kunskap, ligger i hur stort det juridiska inslaget är. Det torde kunna antas att ju större ansvar tjänstemannen har för en uppgift, desto större är behovet av att kunna överblicka de juridiska konsekvenserna av det beslut vederbörande måste fatta. Dessutom är det av stor betydelse att de arbetsuppgifter som har juridiskt innehåll kan sorteras fram och överlämnas till behörig handläggare. För många tjänstemän med rutinbetonade uppgifter är den för dem aktuella rättsfrågan välbekant. Det rutinmässiga arbetet kräver oftast inte särskilt djupgående juridisk prövning. Det får dock anses viktigt att kunna skilja ut de ärenden, där sådan särskild pröv-

ning är nödvändig.

Ett betydelsefullt juridiskt moment finns också i den konsult-

• Sida 201
•  Original

funktion som i första hand befattningshavare har inom juridiska enheten på planeringsavdelningen. Denna funktion innebär bl a att biträda fackenheterna med att bedöma innebörden av och tyngden i andra myndigheters yttranden och kontrollera att bl a förvaltningslagens regler följs vid ärendenas handläggning. I vissa fall kan en juristgranskning, som företas på ett tidigt stadium, leda till att remiss eller annan utredning visar sig obehövlig. Vidare innebär konsultfunktionen att bedöma de rätts— liga konsekvenserna av olika projekt, som länsstyrelsen avser att utföra. I denna uppgift ligger också att kunna göra förut— sägelser om vilka resultat rättstillämpningen kan komma att leda till.

Legalitetsprövningen innebär vidare att de juridiskt kunniga tjänstemännen vid beslutstillfället ansvarar för lagligheten i beslutet. Det innebär att dessa tjänstemän deltar i den slutliga handläggningen av de ärenden som handläggs med beslutande och/eller föredragande inom annan enhet. Bland dessa ärende- grupper märks främst ärenden enligt byggnadslagstiftningen, naturvårdslagstiftningen, miljöskyddslagstiftningen och kultur— minnesvårdens speciallagstiftning.

Den stora mängden arbetsuppgifter med juridiska inslag på läns— styrelsen kan schematiskt indelas på följande sätt:

— arbetsuppgifter som till stor del handläggs av personer med

formell juridisk utbildning/person med bred juridisk kompetens,

— arbetsuppgifter som till stor del handläggs av personer med viss juridisk kompetens men vilka har behov av att kunna råd— fråga jurister med formell juridisk utbildning/person med

bred juridisk kompetens samt

— arbetsuppgifter som till stor del handläggs av personer med viss juridisk kompetens i huvudsak förvärvad genom erfarenhet i handläggningen av ärenden (rutinfrågor) och som endast i undantagsfall har behov av stöd från en person med formell

juridisk utbildning/person med bred juridisk kompetens.

• Sida 202
•  Original

Dessa arbetsuppgifter rör både beredning, föredragning och be— slut. Den gjorda indelningen ovan är schematisk och mellanformer förekommer.

De arbetsuppgifter med juridiska inslag som i dag förekommer på länsstyrelsen kan också delas upp på följande sätt:

— arbetsuppgifter som innebär en egen, självständig myndighets— utövning,

— arbetsuppgifter som innebär en allmän legalitetsprövning

genom beslutsgranskning och

— arbetsuppgifter som konsult och rådgivare.

13.3. Förändring av arbetsuppgifterna och dess påverkan på

behovet av juridisk kompetens

fyndighetsutövning och författningstillämpning ökar absolut sett i dagens offentliga förvaltning och får växande betydelse för medborgarna. Även om juridiskt beslutsfattande alltjämt får an— ses vara starkt bundet till olika regler innehåller modern lag— stiftning tendenser till en mer mål— och syftesinriktad lagstift— ning. Det sker en övergång till ett abstrakt lagspråk med gott om s k generalklausuler och krav på allmänna helhets— och skälighetsbedömningar. Detta ökar betydelsen av lagtillämpningen i de enskilda fallen för att uppfylla t ex medborgarnas anspråk på rättssäkerhet.

Den offentliga verksamheten har under senare tid utvidgats till att omfatta även nya områden, vilket innebär att det materiella innehållet i förvaltningsrätten har vidgats. Denna utveckling kan antas fortsätta.

Den offentliga verksamheten är också numera inriktad mera mot service, planering och aktivt stödjande/styrande åtgärder i relation till statliga regionala organ, komnuner och enskilda. Utöver de mer formbundna statliga styrinstrumenten som lagar, föreskrifter samt råd och anvisningar påverkar staten t ex

• Sida 203
•  Original

kommunernas agerande genom skilda slag av information, fördel— ning av ramar och rådgivning.

Samtidigt som den offentliga förvaltningens och därmed inte minst samhällsplaneringens tillväxt ur många synpunkter varit till fördel för medborgarna finns det alltid en risk för att den enskilde medborgarens intressen kan komma i bakgrunden för allmänintresset. Det är då viktigt att se till att en riktig avvägning görs mellan det allmännas och den enskildes intressen. En god juridisk kunskap är nödvändig i frågor av detta slag.

Utvecklingen mot större krav på service och information i olika rättsfrågor medför även att de tjänstemän som sysslar med juri— diska frågor bör ha kunskaper på fler områden än enbart rätts— området.

Det är således uppenbart att länsstyrelsen — med hänsyn till de arbetsuppgifter länsstyrelsen har och kommer att ha — även fram— deles måste ha tillgång till kvalificerad juridisk personal.

13.4 Behovet av en samlad juridisk kompetens inom läns—

styrelsen

Den juridiska kanpetensen inom länsstyrelsen är, som framgått ovan, inte samlad utan spridd till de olika avdelningarna. I den fortsatta framställningen jämställs länspolischefens expe— dition och administrativ enhet med avdelning. Det juridiska ar— betet inom respektive avdelning utförs i allt väsentligt utan kontakt med de andra avdelningarna. Utbildningen och den juri— diska träningen i handläggningen av juridiska frågor sker också nästan enbart inom avdelningen.

Den nuvarande organisationen medför bl a att den juridiskt kun- niga personalen blir väl insatt i de ämnesområden som behandlas inom avdelningen. Samtidigt kan det inte undvikas att detta med— för risk för en viss begränsning av möjligheterna till kontakt med ämnesområden utanför avdelningen.

Arbetsuppgifterna med juridiskt inslag har som ovan sagts ändrat

• Sida 204
•  Original

karaktär. En tyngdpunktsförskjutning har skett från en lagstift— ning med detaljreglering mot ett större inslag av generella nonner. Denna utveckling medför bl a ökade svårigheter vid de juridiska bedömningarna i olika ärenden och ökar kraven på den juridiska kompetensen på länsstyrelserna. Det är därför nödvän— digt att länsstyrelsen också i framtiden har personal med kvali— ficerad juridisk kompetens.

Utbrytningen av länsdomstolarna torde medföra både en begräns— ning av antalet ärenden som behöver juridisk prövning och en minskning av den personal som har juridisk kompetens. Utred— ningen anser det därför angeläget att åtgärder vidtas för att tillgodose länsstyrelsens behov av juridisk kompetent personal.

Ett sätt att säkra möjligheterna till nödvändig juridisk utbild— ning och träning i praktisk handläggning av juridiska frågor på länsstyrelsen är att så många som möjligt av de kvarvarande ärendena med mera utpräglat juridiskt intresse samlas till en särskild organisatorisk enhet. Genom denna samling kan tjänste— männen där t ex dra fördel av varandras kunskaper och erfaren— heter i juridiska frågor.

Utvecklingen inom lagstiftningen mot generella normer och lik— nande medför emellertid att de juridiska övervägandena ökar allmänt sett. Denna utveckling innebär ett ökat behov av kon— takter och samverkan mellan den juridiskt kunniga personalen och fackenheterna. Från denna synpunkt sett bör denna personal vara organisatoriskt nära knuten till sakenheterna.

Utredningen har tidigare framhållit att myndighetsutövning och författningstillämpning ökar absolut sett i den offentliga för— valtningen. Utredningen har också i beskrivningen av innebörden i begreppet myndighetsutövning sagt att nära nog alla beslut på länsstyrelse innebär någon form av myndighetsutövning. Med en samlad myndighetsutövning menas ändå inte att alla ärenden som på något sätt innebär myndighetsutövning skall samlas inom en organisatorisk enhet. En sådan organisation är varken önskvärd eller möjlig. Utredningen anser emellertid att det är angeläget att den myndighetsutövning som kan anses ha juridiska aspekter

• Sida 205
•  Original

så långt det är praktiskt möjligt och motiverat hålls samman. Härigenom ges dels bättre möjlighet till en samlad juridisk be- dömning av olika frågor, dels får länsstyrelsens ledning möjlig— heter till en bättre överblick över denna del av myndighetsut—

övningens resurser och behov.

Den juridiska enheten är genom sin oftast ringa storlek mycket känslig för uppkommande vakanser, semestrar och dylikt. Den all— männa enhetens juridiska funktion torde efter utbrytningen av länsdomstolarna även den bli känslig för sådana förändringar. En samnanläggning av dessa båda juridiska funktioner bör emel- lertid ge länsstyrelsen en bärkraftig juridisk funktion.

Från personalutvecklingssynpunkt bör en samlad juridisk funktion vara fördelaktig. Inom en sådan finns goda möjligheter för alla personalkategorier att få ett vitt arbetsområde och dänned bättre möjligheter till skiftande arbetsuppgifter. Härigenom får personalen goda möjligheter till träning i olika juridiska frå— gor vilket förbättrar möjligheterna till en fortsatt hög juri- disk kompetens inom länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör härigenom också ha goda möjligheter att rekrytera kvalificerad personal.

För att kunna rekrytera kompetent personal till länsstyrelsen torde förutom goda utvecklingsmöjligheter bl a finnas naturliga kontaktpunkter mellan länsrätterna och länsstyrelserna. I annat fall kan länsstyrelsekarriären bli alltför begränsad. En samlad juridisk funktion skapar därför bättre förutsättningar för att få ett sådant utbyte till stånd.

13.5. Behovet av juridisk service på planeringsavdelningen

Inom planeringsavdelningen handläggs ett stort antal ärenden. I arbetsordningen anges att juridiska enheten medverkar i fler— talet ärendegrupper förutom dem som handläggs med en tjänsteman inom juridiska enheten som föredragande och/eller beslutande. Vid sidan härav anlitas juridiska enhetens tjänstemän i ärenden

utanför handläggningsordningen.

I uppdraget att vara deltagande i ett ärende ingår flera

• Sida 206
•  Original

uppgifter. Juridiska enheten skall granska ärendet ur juridisk synpunkt, dvs göra en bedömning av om t ex det förslag till be— slut som utarbetats ryms inom lagar och författningar och om det ur andra synpunkter har en rimlig juridisk form. Dessutom har juridiska enheten ett särskilt ansvar för att den enskildes rättsintressen i tillräcklig grad beaktas gentemot de mera ren— odlade fackintressena. Detta ansvar blir särskilt uttalat när den enskildes intressen kommer i konflikt med ett starkt allmän— intresse. En sådan situation uppstår t ex ofta i ärenden om byggnadsförbud och expropriationer. I deltaganderollen ingår också ofta ett ansvar för den språkliga utformningen av besluten.

Den mera fonnlösa rollen som konsult är många gånger lika kräv— ande som det mera reglerade deltagandet i besluten. Det ställer t ex stora krav på juridisk sakkunskap att vara juridisk råd— givare vid besök eller sammanträden med t ex kommuner, företag och allmänhet. Vidare ligger det i sakens natur att juridiska och andra problem av olika slag uppkommer under ärendehandlägg— ningens gång. Det anses även allmänt från fackenheternas sida vara av stort värde att kunna få råd med själva den praktiska ärendehandläggningen. Fackenheterna behöver ibland t ex disku— tera behovet av en remiss, utformningen av en förfrågan hos ett centralt verk m m. Vidare innebär konsultrollen att facken- heterna i många fall inhämtar synpunkter från juridiska enheten också i frågor som inte har juridiskt intresse.

Behovet av juridisk service inom planeringsavdelningen är allt— så mycket stort. Det innebär att juridiska enheten har en central roll inom planeringsavdelningen. Betydelsen av juri- diska enhetens medverkan i ärendehandläggning och projektverk- samhet med juridisk anknytning blir givetvis större ju mer kun- skaper tjänstemännen inom enheten har utanför själva rättsom- rådet. Möjligheterna att finna ur juridisk synpunkt sett rik— tiga lösningar på komplicerade frågor inom t ex samhällsplane— ringen ökar givetvis ju större kunskaper som finns i sådana frågor inom juridiska enheten. Det är givetvis en fördel för tjänstemän inom juridiska enheten om de kan erhålla dessa fack- kunskaper genom ett nära samarbete med personalen inom de fack— enheter där problemen praktiskt utreds, diskuteras och löses.

• Sida 207
•  Original

Genom en sådan samverkan mellan fackspecialister och juridiskt kunnig personal kan också förståelsen för de rättsliga aspekter-

na öka.

Behovet av ett nära samarbete mellan den juridiska funktionen och enheterna inom planeringsavdelningen blir alltmera uttalat mot bakgrund av tendenserna i modern lagstiftning att använda ett abstrakt lagspråk med många s k generalklausuler. Detta med— för ökade krav på allmänna besluts- och skälighetsbedömningar i stället för som tidigare en mera traditionell rättslig tolkning

av konkreta lagregler.

Utredningen har tidigare påpekat att den kommande utvecklingen sannolikt kommer att medföra en ökning inom planeringsavdel— ningen av antalet ärenden som kräver juridisk medverkan. Ett exempel på detta är den eventuellt kommande lagstiftningen inom miljövärden. Det är uppenbart att en sådan utveckling stärker behovet av ett nära samarbete mellan fackenheterna inom plane—

ringsavdelningen och den juridiska funktionen.

13.6 Problem som rör personalens utvecklingsmöjligheter

13.6.1. Beskrivning av utvecklingsmöjligheterna för olika

personalkategorier

Juris kandidaterna på länsstyrelsen

Inom länsstyrelseorganisationen finns formellt krav på jur kand—examen för tjänst som länspolischef och för tjänst som är förenad med uppgift att vara ordförande i länsdomstolarna. Tjänsten som chef för planeringsavdelningens juridiska enhet anses också i praktiken kräva jur kand-examen.

Även om endast ett fåtal tjänster formellt är avsedda uteslut— ande för tjänstemän med jur kand—examen besätts de i praktiken traditionella juristtjänsterna, länsnotarie och länsassessor, nästan alltid med sådana tjänstemän. Det finns därutöver tjänste— män med jur kand—examen på andra tjänster inom länsstyrelsen, t ex pa skatteavdelningen och ibland på planeringskansliet och

• Sida 208
•  Original

Den jur kand som söker sig till länsstyrelse antas ofta som no— tarie. Den tidigare tillämpade reglerade befordringsgången har ersatts av ett högstlönesystem. Notariemeriterad jurist får i lönehänseende tillgodoräkna notarietjänstgöringen. Den fortsatta länsstyrelsekarriären kan så småningom leda fram till tjänst som länsassessor samt i några fall högre tjänst.

Vid en undersökning år 1978 utförd av en arbetsgrupp inom LON och som omfattade alla tjänstemän på länsstyrelsen med jur kand— examen som då hade uppnått chefsnivån visade det sig, att det i genomsnitt tagit 20 år från examensåret att uppnå den nivån. Om examen kan beräknas ha avlagts mellan 25 och 30 års ålder har alltså sluttjänst erhållits när vederbörande varit mellan 45 och 50 år. Som jämförelse kan nämnas att av samma undersökning fram- går att åldrarna på de juris kandidater som utnämndes till råd— män under tiden 1 januari 1969 - 30 juni 1972 varierade mellan 34 och 50 år. Genomsnittsåldern för gruppens 105 individer var 41 år.

I länsdomstolarna finns en eller flera lagfarna ordföranden som innehar tjänst vid länsstyrelse. Sådan tjänst tillsätts av re— geringen efter förslag av länsstyrelsens styrelse. Tjänst som ordförande är domartjänst. Enligt länsstyrelseinstruktionen är chefen för förvaltningsavdelningen samt cheferna för rättsen— heten och allmänna enheten ordförande i länsdomstolarna. I vissa län finns dessutom särskilda tjänster som ordförande. Som domare tjänstgör dessutom ett antal särskilt förordnade länsassessorer och länsnotarier. Länsstyrelsen kan utfärda förordnanden som avser enmansmål och regeringen förordnanden som även täcker nämndsmålen. För sådana förordnanden krävs att vederbörande är

jur kand.

Enligt nämnda undersökning rörande juris kandidaternas karriär och utbildning på länsstyrelsen påtalades bl a att någon sär— skild utbildning för enbart tjänstemän med jur kand-examen inte fanns. Inte heller någon av de kurser som anordnades av andra myndigheter var inriktade enbart på sådana tjänstemän. I efter— sökta kurser i LONs regi fick en stor del av dessa inte plats.

• Sida 209
•  Original

Den utbyggnad av kammarrätterna som skett har dock medfört bättre utvecklingsmöjligheter för länsstyrelsetjänstemän med

jur kand—examen. I undersökningen berörs också löneläget för dessa tjänstemän i allmänhet. Det sägs bl a att de länsstyrelse— tjänstemän med jur kand—examen i mellanlönegrad och uppåt som arbetsgruppen hade undersökt — om man ser till den totala löne— bilden för dessa kategorier med avseende på det antal tjänster san fanns inom varje lönegrad — hävdade sig relativt väl gent- emot jämförbara karriärer (polischefs-, åklagar- och kronofogde— karriärerna). Från lönegraderna F 16 och uppåt var löneutveck— lingen gynnsam, medan löneutvecklingen längre ned i lönegrader- na var ogynnsammare. Det berodde enligt arbetsgruppen troligtvis på anhopningen av tjänster i karriärens början. Arbetsgruppen konstaterade dock att även om endast tjänstemän med jur kand— examen inom hovrätts— och kammarrättsområdet har en gynnsammare prognos gjorde den stora andelen tjänster i lägre lönelägen att länsstyrelsekarriären framstod som mindre attraktiv än andra jämförbara yrkesbanor för sådana tjänstemän.

Landskanslister/byråsekreterare

Landskanslisterna hade tidigare huvudsakligen gymnasieutbild- ning. Under senare år har ett ökat antal sökande till lands- kanslisttjänsterna haft jur kand-examen eller annan akademisk examen. Tjänstgöringen under de första åren har ofta delvis formen av specialutbildning för fortsatt karriär inom förvalt— nings—, planerings- eller skatteområdet. Landskanslisterna har möjlighet att få högre tjänster. Bland befordringstjänsterna kan nämnas byråassistent, förste byråsekreterare och taxerings—

intendent.

Landskanslisternas arbetsfält på länsstyrelserna omfattar snart sagt alla ärendetyper. De flesta landskanslisterna finns emel— lertid på förvaltningsavdelningen och skatteavdelningen. Lands— kanslisterna fungerar oftast som föredragande i olika ärenden, också i domstolsärenden. Landskanslisterna svarar inom många ämnesområden för den kontinuitet som erfordras inom all myndig-

hetsutövning.

• Sida 210
•  Original

Tidigare fanns ett längre sammanhängande utbildningsprogram som vände sig till personal inom landskanslistkarriären. Det nu- varande utbildningssystemet på länsstyrelserna innebär emeller— tid att varje tjänsteman kan välja enstaka kurser med direkt anknytning till de aktuella arbetsuppgifterna.

I den ovan nämnda undersökningen framgår att vid undersöknings— tillfället fanns på de flesta länsstyrelser 3 — S landskanslis— ter med jur kand-examen. Dessa förekom på olika avdelningar men fanns företrädesvis inom taxeringsenheten och länsskatterätten. Anledningen till att akademiker sökte sig till landskanslist— banan var arbetsmarknadsskäl.

Inom skatteområdet har riksskatteverket ett kvalificerat utbild- ningsprogram. Det innebär att landskanslisterna inom detta om— råde bereds tillfälle till kunskaper inom ett ämnesområde som har betydelse för verksamheten inom både skattedomstolarna och skatteavdelningen.

Kontorsbiträden/assistenter

Kontorsbiträdet börjar i någon av lönegraderna T 2 - T 5 bero— ende på levnadsålder. Slutlönen i befordringsgången ligger för närvarande i lönegrad F 1, som uppnås efter 7 — 9 år. Dessför- innan kan dock befordran till högre tjänst som kansliskrivare, kontorsskrivare eller assistent ha skett. Statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer har den 1 april 1977 slutit avtal om lönesystem och lönegradsändringar m m (ALLA 77). Avtalet innebär bl a ändring av vissa regler om löne— klassplacering, ändring av vissa befordringsgångar, nytt löne— system och ett ökat utrymme för lokalt inflytande på lönesätt— ningen. För kontorskarriären innebär avtalet att kansliskrivare och assistenter får ändrad lönegrad till högst F S och att upp— flyttning i lönegrad i det 5 k högstlönesystemet blir en lokal förhandlingsfråga.

Inom kontorskarriären, som här används som ett samlande begrepp, har personalen mångskiftande uppgifter. Vanligen tjänstgör de t ex som skrivbiträden på expeditioner. De har emellertid också

• Sida 211
•  Original

uppgifter som föreståndare för handels— och föreningsregistret och diarieföreståndare. Det är inte ovanligt att de handlägger ärenden som beslutande i enklare körkortstillstånd och före— dragande i ärenden om förhandsbesked angående körkortstillstånd samt vissa ärenden på bilregistret.

Genom LONs flexibla kursutbud som är öppet för alla personal- kategorier inom länsstyrelsen ges personal i kontorskarriären möjlighet till vidareutbildning. Härigenom har de förbättrade möjligheter att avancera från kontorskarriären till landskans- listkarriären. Det är inte heller ovanligt att sådant avancemang

görs.

13.6.2. Synpunkter på utvecklingsmöjligheter

Av ovanstående redogörelse framgår att utvecklingsmöjligheter för ovan behandlade personalgrupper bör förbättras, vilket en— ligt utredningens mening är viktigt att ta hänsyn till i sam— band med utbrytningen av länsdomstolarna. Nedan ges några för— slag på sådana förbättringar.

Notariemeritering och aspiranttjänstgöring

I länsstyrelseinstruktionen finns nu bestämmelser om notarie- tjänstgöring vid länsstyrelse. Där framgår, att den som fullgör notarietjänstgöring skall biträda med beredning av mål och ärenden, tjänstgöra som protokollförare och föredragande i läns-

styrelse och länsdomstolarna.

Notarien tjänstgör under sin utbildning på olika avdelningar inom länsstyrelsen efter en plan, som görs upp av domstolsverket (DOV). För landskanslisten i befordringsgången gör varje läns— styrelse upp en plan för cirkulationstjänstgöring. Denna plan har i allmänhet motsvarande innehåll som domstolsverkets för

notarien.

Den cirkulationstjänstgöring som finns på länsstyrelse och läns- domstolar utgör en värdefull del i utbildningen av notarier och landskanslister. Den innebär att de förutom att de får vissa

• Sida 212
•  Original

baskunskaper inom olika ämnesområden också får kännedom om stat— lig förvaltning i allmänhet. Dessa kunskaper är av värde inte bara för den som söker tjänst på länsstyrelse och länsdomstolar. Den är värdefull för vilken bana man än väljer inom statlig och kommunal förvaltning genom den bredd som länsstyrelsens arbete har. Den kommande organisationen med fristående länsdomstolar bör därför inte medföra, att det utbildningsmässiga sambandet mellan länsstyrelse och länsdomstolar upphör. Det är tvärtom angeläget, att den möjlighet till en bred förvaltningskunskap som den nuvarande ordningen medför i princip bibehålles oföränd- rad.

Härigenom skapas också förutsättningar för den ömsesidiga natur— liga utbildnings— och rekryteringsbas för förvaltningsdomstolar— na och länsstyrelserna som länsdomstolskommittén nämnt i sitt betänkande.

Växeltjänstgöring vid förvaltningsdomstolarna,

länsdomstolarna m m

Den allmänna förvaltningskunskap och de insikter i ett stort antal förvaltningsärenden som länsstyrelserna kan förmedla bör vara av stort värde vid tjänstgöring i förvaltningsdomstol. På samma sätt bör den särskilda juridiska träning som förekommer vid domstolsarbete vara av stort värde vid handläggningen av bl a juridiska frågor på länsstyrelse. Det bör därför inte bara vara möjligt utan i hög grad önskvärt och naturligt både för å ena sidan den enskilde tjänstemannen och å andra sidan läns— styrelserna och förvaltningsdomstolarna, att en Växeltjänstgö— ring mellan myndigheterna förekommer.

Efter utbrytningen av länsdomstolarna kommer det sannolikt att krävas att den semlblivit fiskal vid någon kammarrätt också skall ha tjänstgjort vid länsrätt. Då länsstyrelse och kammar— rätt också efter utbrytningen har gemensamma arbetsområden t ex byggnadsbesvär bör en del av fiskaltjänstgöringen kunna för— läggas till länsstyrelse. Utredningen vill samtidigt framhålla att den Växeltjänstgöring som nu berörts redan i viss utsträck— ning förekommer mellan länsstyrelse och kammarrätt. En sådan

• Sida 213
•  Original

Växeltjänstgöring bör emellertid sättas i system och då inte endast begränsas till de yngsta tjänstemännen. Karriärerna på länsstyrelse, förvaltningsdomstolar, centrala verk etc bör vara "öppna” i den meningen, att det bör vara vanligt att tjänstemän omväxlande har tjänst på förvaltningsdomstol, länsstyrelse, centralt verk. Om en sådan ordning kommer till stånd — och ut— redningen anser den mycket angelägen — bör det vara till fördel för all samhällelig förvaltning.

Mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna finns många beröringspunkter. Här skall bara nämnas att inom ett antal ärenden som handläggs på länsstyrelse utanför länsdomstolarna är kammarrätt besvärsinstans. Det finns alltså redan härigenom ett naturligt samband mellan länsstyrelse och kammarrätt. Ett annat samband är att de tillsynsuppgifter länsstyrelsen har inom t ex socialvård och byggnadsväsende kräver bred kännedom om både praktiska och teoretiska spörsmål rörande tillämpningen av dessa lagar. Inrättas ett allmänt ombud i körkortsfrågor är en Växeltjänstgöring förvaltningsdomstol/länsstyrelse nödvändig. Tidigare har pekats på många andra orsaker till önskvärdheten och t o m nödvändigheten av ett utvidgat växelspel förvaltnings— domstol/länsstyrelse. Den kommande utbrytningen av länsdomstol— arna understryker endast detta behov.

• Sida 214
•  Original

• Sida 215
•  Original

sou 1978:58 14 BIL— OCH KÖRKORTSREGISTRETS ORGANISATORISKA HFNVIST 14.1 Nuläge

Bil— och körkortsregistret ingår organisatoriskt i länsstyrel— sernas allmänna enhet utom i Stockholms län där det ingår i tra- fikenheten. Bil— och körkortsregistret är båda datorbaserade register och är registreringstekniskt integrerade.

Statens trafiksäkerhetsverk är central registreringsmyndighet. Länsstyrelsen är regional registreringsmyndighet. Länsstyrelsen är ansluten till det centrala bil— och körkortsregistret via

dataterminaler.

Inom bil— och körkortsregistren handläggs bl a registrerings- och anmälningsärenden samt vissa besvärs— och avgiftsärenden.

Länsdomstolskommittén har i sitt betänkande ansett att en sam- ordning mellan bil— och körkortsregistret och dataenheten borde

övervägas. 14.2 Dataenheten

Dataenheten ingår som en särskild enhet inom länsstyrelsens skatteavdelning utom i Stockholms län. I Stockholms län ingår dataenheten organisatoriskt i kameral— och uppbördsavdelningen.

Endast 15 län har egna datoranläggningar (maskinlän). Vissa av dessa län betjänar de lån som saknar datorer (satellitlän). Riksdagen beslöt 1976 att 21 länsstyrelser skall utrustas med egna datorer. fbssa beräknas tas i drift 1979.

Dataenhetens verksamhet har sin tyngdpunkt i den servicefunktion som dataenheten har gentemot övriga delar inom folkbokförings-

• Sida 216
•  Original

och skatteadministrationen. Dessutom lämmar dataenheten service till myndigheter och enskilda genom att lämna upplysningar ur manuella register och utför servicebearbetningar åt kunder inom och utom länsstyrelse.

14.3 Samband mellan bil— och körkortsregistret och dataenheten

Genom de terminaler som finns på länsstyrelsen kan uppgifter sam- las centralt i trafiksäkerhetsverkets centralregister i Örebro. Någon motsvarande möjlighet till central registrering genom dataenheternas datorer (länsdatorer) finns ej. Någon central samordning av bil— och körkortsregistren med dataenheterna torde därför för närvarande inte vara lämplig. Dataenheten är också till skillnad mot bil— och körkortsregistret en komplett data— central, medan bil— och körkortsregistret har till uppgift att bereda och registrera ärenden.

En sammanslagning av bil— och körkortsregistren med dataenheter— na har antagits under vissa förutsättningar i olika avseenden ge möjligheter till variationer i arbetet och en utjämning mel— lan dataenhetens och bil— och körkortsregisterpersonalens ar— betsinsatser. Redan nu råder emellertid det förhållandet att arbetsuppgifterna inom bil— och körkortsregistret är så omfat— tande att personalen mera sällan kan ha kunskaper inom hela ämnesområdet. För att utföra ett bra terminalarbete krävs också att man kontinuerligt sysslar med detta. Utredningen anser det därför inte möjligt att i någon omfattning av betydelse ha en Växeltjänstgöring mellan dataenheten och bil- och körkorts—

registret.

Enligt utredningens mening har inte dataenheten och bil— och körkortsregistret sådana gemensamma beröringspunkter att de datatekniska skälen för närvarande är tillräckliga för att moti— vera en sammanslagning. Dessutom skulle en sammanslagning på— verka dataenhetens relationer till skatteavdelningen och orga— nisationsförändringar skulle behöva ske inom enheten.

Däremot anser utredningen med hänsyn till den storlek som

• Sida 217
•  Original

bil— och körkortsregistret har och arbetsuppgifternas starka juridiska inslag att bil— och körkortsregistret bör som orga— nisatorisk enhet knytas till den "rättsavdelning” som utredning—

en föreslår nedan.

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

15 ORGANISATORISK PLACERING AV DEN JURIDISKA FUNKTIONEN

15.1. Inledning

Den organisatoriska placeringen av den juridiska funktionen på länsstyrelsen bör lösas mot bakgrund av de övervägande som har gjorts i tidigare avsnitt.

Sålunda redovisades att det kommer att ske förändringar i arbets- uppgifterna som påverkar behovet av juridisk kompetens, sant att det finns ett behov av en samlad juridisk funktion på länsstyrel— sen, efter det att länsdomstolarna har brutits ut. Med en samlad juridisk funktion tillskapas en tillräckligt bärkraftig enhet, länsstyrelsens tillgång på goda jurister säkras, rättstillämp— ningen får en starkare ställning och växelspelet mellan läns— styrelse och förvaltningsdomstol underlättas.

Utredningen har också diskuterat planeringsavdelningens behov av jurister som deltar i handläggningen av ärendena på avdelningen och har kommit fram till att detta behov måste säkras i den fram— tida organisationen. Som tidigare har redovisats finns det ett flertal utredningar som i olika avseenden berör länsstyrelsen. Flera av förslagen kan leda till att länsstyrelsen tillförs nya förvaltningsuppgifter. Detta kräver att organisationen utfonnas så att den innehåller ett visst mått av flexibilitet.

15.2. Alternativ placering av den juridiska funktionen

I presentationen av de alternativa organisationsmodellerna an— vänds begreppet "organisatorisk enhet”. Detta begrepp är i sam— manhanget neutralt och återspeglar inte den organisatoriska en— hetens ställning som avdelning, enhet eller sektion.

Utredningen har övervägt ett flertal alternativ för den organi-

• Sida 220
•  Original

satoriska placeringen av den juridiska funktionen. I det följan— de presenteras de alternativ utredningen har övervägt.

15.2.1. Återstoden av allmänna enheten och juridiska enheten bildar en organisatorisk enhet som ingår i planerings— avdelningen

Detta alternativ innebär en samling av den juridiska kompetensen och tillförsäkrar planeringsavdelningen kvalificerad juridisk medverkan i arbetet. Samlingen av den juridiska kompetensen med— för att den juridiska funktionen inte längre blir så liten och sårbar som denna enhet ofta är i den nuvarande organisationen.

Planeringsavdelningen består redan i nuvarande organisation av många enheter, vars arbete skall samordnas. Om återstoden av allmänna enheten skulle tillföras avdelningen finns risk för att en effektiv styrning och samordning av planeringsavdelningens verksamhet skulle komma att försvåras. Om återstoden av allmänna enheten på detta sätt inordnas i planeringsavdelningen anser ut— redningen även att det kan finnas risk för att myndighetsutöx= ningen inom allmänna enheten kommer i bakgrunden för frågor som mera rör samhällsplanering och som därför är planeringsavdel- ningens huvuduppgift.

En organisationslösning enligt detta alternativ skulle också med— föra att bil— och körkortsregister tillfördes planeringsavdel— ningen. Utredningen anser det uppenbart att i synnerhet denna del av verksamheten inom allmänna enheten är starkt väsensskild från planeringsavdelningens. Utredningen har inte heller funnit att bil— och körkortsregistret bör samordnas med annan verksam— het på länsstyrelsen än den som finns inom den nuvarande all— männa enheten.

lS.2.Z Ett fristående rättssekretariat under landshövdingen

Ett rättssekretariat fristående från planeringsavdelningen skulle kanske kunna hävda de rent juridiska synpunkterna bättre än för närvarande. En renodling i detta avseende skulle möjligen ge den juridiskt kunniga personalen mer tid för fackenheternas problem

• Sida 221
•  Original

eftersom de egna ärendena på den juridiska enheten tar mycket tid i anspråk.

Utredningen anser emellertid att ett rättssekretariat med enbart rådgivning och legalitetsprövning inte är någon lämplig organi- sation. Tjänstemännen skulle där sakna uppgifter som föredragan- de och beslutande inom övrig myndighetsutövning, dvs uppgifter som är nödvändiga för att vidmakthålla en god juridisk kompetens. Det finns även risk för att ett sådant sekretariat skulle få en isolerad ställning utan kontakter utåt. Det finns vidare risk för att den juridiska granskningen i ärendehandläggningen kommer in för sent, därför att denna granskning skulle ligga i ärende- behandlingens slutskede. Slutligen bör understrykas att sekreta— riatet torde bli alltför litet och därmed mycket sårbart.

15.2.3. Återstoden av allmänna enheten och administrativa

enheten bildar tillsammans en organisatorisk enhet

Alternativet innebär en olämplig blandning av administrativa upp— gifter (stabsuppgifter) och egentliga linjeuppgifter (verksupp- gifter). Vidare blir en organisatorisk enhet av detta slag mycket disparat till sitt innehåll. Detta medför svårigheter att effek- tivt samordna och leda verksamheten inom enheten. Dessa svårig— heter skulle bli än större om dataenheten i enlighet med ett av länsdomstolskommitténs förslag fördes till denna organisatoriska enhet. Slutligen medför alternativet en splittring av den juri— diska kompetensen, något som utredningen anser angeläget att

undvika.

15.2.4. Återstoden av allmänna enheten och delar av juridiska

enheten bildar en självständig organisatorisk enhet

Ett alternativ är att återstoden av allmänna enheten blir kvar som självständig fristående enhet vid sidan av planerings— och skatteavdelningen. En förstärkning av enheten med vissa ärenden och resurser från juridiska enheten förutsätts ske. Juridiska enheten får härigenom en mera uttalad konsult— och deltagande— roll. Detta sker genom att vissa ärenden inom juridiska enheten som inte har utpräglad planeringskaraktär fördes över till åter-

• Sida 222
•  Original

Utgångspunkten i detta alternativ har varit att de ärenden som har utpräglad planeringskaraktär, dvs är nära anslutna till de ärenden i övrigt som handläggs inom planeringsavdelningen, ligger kvar inom en juridisk funktion (juridiska enheten) på planerings- avdelningen. Övriga ärenden inom juridiska enheten förs i kon- sekvens hänned över till återstoden av allmänna enheten. Det problem som då uppkommer är att identifiera och isolera de ären— den som har utpräglad planeringskaraktär.

Vid analysen av alternativet är utredningens utgångspunkter:

— en renodling av arbetsuppgifterna på avdelningar och enheter - ärendenas planeringskaraktär

— grupper av ärenden hålls samman

- arbetsuppgifter för minst två juristtjänsterl) på den juri- diska enheten på planeringsavdelningen.

Dessa utgångspunkter innebär att man i detta alternatiY så långt möjligt låter planeringsavdelningen handlägga ärenden av utpräg— lad planeringskaraktär. Ärenden som innebär en mer traditionell myndighetsutövning samlas hos återstoden av allmänna enheten. Vidare undviks att enstaka ärenden plockas ur ärendegrupper som hör samman och flyttas från de övriga ärendena i smmw grupp. En sådan splittring skulle nämligen kunna stridi mot syf— tet att uppnå en enkel ärendehandläggning. Ytterligare en tänk— bar restriktion är att det bör finnas arbetsuppgifter för minst två juristtjänster på den juridiska enheten. Detta torle vara ett absolut minimum för att uppnå åtminstone en viss blrkraftig- het.

De ärendegrupper bland juridiska enhetens ärenden sonlltred— ningen särskilt undersökt om det är möjligt att föra ö'er är ärenden angående explosiva varor, hälsovård, djursjukdmwr och djurskydd, livsmedel och livsmedelstillsyn, besvär öve' hälso—

1) Med juristtjänster avses här assessors— och notarbtjänster.

• Sida 223
•  Original

vårdsnämnds beslut, besvär över byggnadsnämnds beslut, jakt och viltvård, fiske, yrkesmässig trafik samt auktorisation av bil— skrotare. Utredningens överväganden framgår av bilaga 7.

Utredningen är medveten om att det finns betydande svårigheter när det gäller att särskilja ärenden med utpräglad planerings— karaktär från andra ärenden. Ärenden med sådan karaktär har ofta inslag som ej hör samman med planering medan andra ärenden som ej har särskild anknytning till planering ej för den skull saknar intresse ur planeringssynpunkt.

För att också kunna pröva frågan om det återstår arbetsuppgifter för minst två juristtjänster inom planeringsavdelningen har ut— redningen gjort vissa beräkningar. Utredningen har från länsdom— stolskommittén erhållit material, som ur system 5 redovisar tids— åtgången i antal dagar för bl a olika ärenden på jurdiska enheten under tiden tiden den 1 juli 1976 - 30 mars 1977. Av detta mate— rial framgår dels hur många juristtjänster som nu finns på juri- diska enheten, dels hur många sådana tjänster som blir kvar där vid en delning av arbetsuppgifterna, om detta organisationsalter- nativ genomförs (bilaga 8).

Utredningen är medveten om att uppgifterna ur system S inte ger en helt korrekt bild av tidsåtgången för de olika ärendena. Den får ändå anses, om än i grova mått, ge en någorlunda godtagbar bild av ärendenas betydelse för den totala tidsåtgången inom

juridiska enheten.

Utredningen har dessutom gjort en sammanställning av LONs senas- te diariestatistik för samtliga enheter m m inom planeringsavdel- ningen. Den visar att nästan hälften av avdelningens ärenden är juridiska enhetens egna ärenden. Det framgår också att i de ärendegrupper som återstår krävs juridiska enhetens deltagande i mindre än hälften av ärendena (bilaga 9).

Av den studie utredningen gjort framgår emellertid att vid detta alternativ saknas vid ett antal länsstyrelser tillräckligt med arbetsuppgifter för minst två juristtjänster på planeringsavdel— ningen. Utredningen anser därför att alternativet med en delning

• Sida 224
•  Original

av arbetsuppgifterna skulle rubba förutsättningarna för en god— tagbar juridisk funktion inom planeringsavdelningen. Utredningen kan därför inte heller förorda detta alternativ. 15.3 Förslag till organisation av den juridiska funktionen

Utredningen förordar ett organisatoriskt alternativ som innebär att all juridisk personal samlas inom en juridisk funktion utan— för planeringsavdelningen. Detta innebär sålunda att återstoden av den nuvarande allmänna enheten och den juridiska enheten, ut— om vid länsstyrelsen i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och lhlmöhus län, bildar en fristående organisatorisk enhet, kallad rättsavdelning. I detta avsnitt beskrivs utformningen och effekterna av detta alternativ närmare.

15.3.1. En rättsavdelning

Landshövding

Rätts- avdelning

Administra- LPC tiv enhet

Skatte- Planerings- avdelning utan juridisk enhet avdelning

Figur 9 Återstoden av allmänna enheten bildar till— sammans med juridiska enheten en rätts- avdelning

• Sida 225
•  Original

Utredningen har tidigare understrukit vikten av en samling av den juridiska kompetensen inom länsstyrelsen. Vidare har sagts att utredningen anser det lämpligt att myndighetsutövningen inom länsstyrelsen får en starkare ställning. Med en förstärkning av myndighetsutövningen menas emellertid inte att alla ärenden som i olika grad innebär myndighetsutövning skall handläggas inom rättsavdelningen. En sådan ordning anser utredningen varken önsk—

värd eller möjlig.

Som tidigare framhållits innebär den nuvarande utvecklingen inom lagstiftningen en övergång från detaljreglering till generella normer. Detta medför ökade krav på den juridiska bedömningen vid handläggningen av ärendena. Det finns annars risk för att den enskildes rättsintressen inte beaktas tillräckligt. Genom att samla ärenden med väsentligt juridiskt inslag till rättsavdel— ningen och där också samla den juridiska kompetensen anser ut- redningen att länsstyrelsen får en bättre överblick över denna sida av myndighetsutövningen och att denna därmed förstärks. Efter länsdomstolarnas utbrytning är det särskilt angeläget att utnyttja alla möjligheter att skapa en tillräcklig attraktiv or- ganisation för att tillgodose länsstyrelsernas behov av juridiskt kompetent personal. Hed sådan personal avses både de som avlagt juridisk examen och de som i allmänhet inom länsstyrelsens verk- samhetsområde har skaffat sig juridiska kunskaper inom olika äm- nesområden. En rättsavdelning skulle i hög grad förbättra läns— styrelsernas rekryteringsmöjligheter av juridiskt kompetent per- sonal. Det bör också beaktas att länsstyrelserna i framtiden kom- mer att konkurrera om sådan personal bl a med de utbrutna läns-

domstolarna.

En rättsavdelning innebär också en markering av självständig— heten hos den regionala statliga myndighetsutövningen med dess vittgående konsekvenser för medborgarna. En sammanhållen organi- sation för myndighetsutövning underlättar också samordningen av servicen till allmänheten och ger bättre möjligheter att effek- tivt utnyttja länsstyrelsernas juridiska kompetens. Härigenom skapas också bättre möjligheter att tillgodose det krav på rätts- säkerhet i ärendehandläggningen som under senare tid fått allt

större tyngd.

• Sida 226
•  Original

Utredningens organisationsförslag innebär emellertid också att planeringsavdelningen inte direkt förfogar över den resurs som den juridiskt kompetenta personalen innebär. I stället blir det en viktig uppgift för rättsavdelningen att lämna juridisk service åt planeringsavdelningen.

Genom den storlek som rättsavdelningen får i alternativet har utredningen ansett det sannolikt att tjänstestrukturen blir sådan att personalen får bättre utvecklingsmöjligheter, inte minst genom möjligheterna till differentierade arbetsuppgifter. Alternativet innebär också att rättsavdelningen genom sin stor— lek och fristående ställning kan anpassas både till den ökning eller minskning av länsstyrelsens arbetsområde som kan aktua— liseras.

Utredningen anser vidare att en rättsavdelning bildar en natur— lig kontaktpunkt mellan de utbrutna länsdomstolarna och läns— styrelserna i det önskvärda utbytet av erfarenheter mellan dessa myndigheter. Rättsavdelningen skulle också underlätta att t ex med bibehållen nära kontakt med planeringsavdelningen handlägga de ärenden som nu ankommer på juridiska enheten.

15.3.2. Samarbetsformer mellan planeringsavdelningen och rättsavdelningen

Den juridiska rådgivningen till fackenheterna inom planerings- avdelningen har olika former. Förutom den sedvanliga samarbets— formen med föredragning och diskussioner med representanter för varje fackenhet för sig har inom många länsstyrelser utbildats även andra samarbetsformer. I ärenden som berör flera facken- heter och juridiska enheten förekommer det att representanter för fackenheterna och juridiska enheten samlas till sammanträden som kallas ”kryssarklubb" (med deltagande av de förkryssade be— fattningshavarna i arbetsordningen), "hygienklubb" m m. Vid dessa sammanträden går man igenom ett flertal ärenden av gemen— samt intresse, varvid olika meningar kan brytas mot varandra. På många länsstyrelser skickas emellertid alltjämt flertalet ärenden på ren cirkulation utan särskilda samråd.

• Sida 227
•  Original

Trots en organisatorisk placering av den juridiska kompetensen utanför planeringsavdelningen anser utredningen att de arbets— fonner som nu finns mellan fackenheterna på planeringsavdelningen och den juridiska enheten kan fortsätta på oförändrat sätt och i sammma omfattning som hittills. En organisatorisk placering av den juridiska kompetensen utanför planeringsavdelningen behöver inte heller medföra att det lokalmässiga samband som nu ofta finns mellan juridiska enheten och planeringsavdelningen behöver brytas eller de enkla samarbetsformer som nu finns mellan plane— ringsavdelningen och juridiska enheten behöver bli administrativt

krångligare.

Alternativet innebär som ovan sagts att den nuvarande juridiska enheten och återstoden av den nuvarande allmänna enheten bildar en rättsavdelning. De ärenden som nu handläggs inom dessa en- heter, dvs de ärenden där både beredningen och beslutet ligger inom resp enhet bör i regel handläggas på rättsavdelningen.

15.3.3. Ansvarsfördelning för ärenden som berör både

planeringsavdelningen och rättsavdelningen

Inom länsstyrelsen finns redan nu ärenden som berör flera avdel— ningar, t ex granskning av vissa bokslut i stiftelser, då revi- sorer på skatteavdelningen anlitas, handräckningsärenden där lantmäterienheten har lämnat expertis, tillsynsärenden rörande barnkolonier m m, i vilka brandexpertis på försvarsenheten an—

litas, m fl ärenden.

Vid en samling av den juridiska kompetensen till en organisato- risk enhet utanför planeringsavdelningen kommer många ärenden att på ett likartat sätt bli gemensamma för planeringsavdelningen och rättsavdelningen. Det gäller ärenden som man bereder och be— slutar inom planeringsavdelningen med deltagande från rättsav-

delningen eller tvärtom.

Om tjänstemän inom skilda avdelningar har olika uppfattning om vilket beslut som bör fattas vid avgörandet av visst ärende an- visar den nu gällande normalarbetsordningen för länsstyrelserna — om resp chefer ej kan enas — att ärendet i sista hand skall avgöras av landshövdingen.

• Sida 228
•  Original

-Med den samlade resurs för länsstyrelse som rättsavdelningen av- ses utgöra skulle det bli en otymplig handläggningsordning, om de ärenden där rättsavdelningen och fackenheterna hade olika upp- fattning alltid skulle hänskjutas till landshövdingen. Utred— ningen anser därför att i ärenden som hänförs till planeringsav— delningen och där rättsavdelningen endast deltar i handläggninger bör beslutsfunktionen alltjämt ligga kvar på planeringsavdel— ningen. Det kan då sägas att den juridiska personalen i hand— läggningen av dessa ärenden ingår i planeringsavdelningen på samma sätt som övrig personal på andra enheter där. Denna kon— struktion påminner om den dubbelroll som länsveterinär och över— lantmätare har, där de i vissa ärenden ingår i planeringsavdelÅ ningen, i andra inte. Trots den dubbla fonnella avdelningstill— hörigheten kan naturligtvis handläggaren reservera sig vid skilj- aktig mening. Det innebär att vid skiljaktig mening i dessa ären— den mellan representanter för rättsavdelningen och representan— ter för fackenheterna har i sista hand chefen för planeringsav—

delningen beslutanderätten.

När det gäller de 5 k egna ärendena, dvs de ärenden där den ju— ridiska enheten enligt nonnalarhetsordningen är både beredande och beslutande och som enligt detta alternativ i regel skall föras över till rättsavdelningen, anser utredningen att de ju— ridiska aspekterna oftast har sådan betydelse att beslutsfunk— tionen bör ligga inom rättsavdelningen. Om representanter för deltagande fackenheter vid planeringsavdelningen i dessa ärenden har en mot rättsavdelningen avvikande uppfattning, gäller det beskrivna beslutsförhållandet omvänt, dvs vid skiljaktig mening är i sista hand chefen för rättsavdelningen beslutande.

Det bör framhållas att ärenden där tjänstemännen är oeniga hör till undantagen. Om oenighet finns mellan rättsavdelningen och planeringsavdelningen om beslut i ett ärende anser utredningen att en organisatoriskt fristående juridisk funktion som rätts— avdelningen genom den samlade bredden i den juridiska kompeten— sen har möjlighet att ännu bättre än vad som nu är fallet under— bygga de juridiska aspekterna och därmed bättre tillgodose de allmänna rättsliga synpunkterna t ex den enskildes rättsintressen gentemot rena facksynpunkterna.

• Sida 229
•  Original

I likhet med övriga enheter på planeringsavdelningen har juri- diska enheten ej något eget diarium. Dess diariwn ingår som en del i planeringsavdelningens gemenswmna diariwn. På många läns- styrelser har dock juridiska enheten ett s k skuggdiariwn, dVS enheten har ett eget ”diarium” för de ärenden som enheten har

ansvaret för.

Med en rättsavdelning utanför planeringsavdelningen är det enligt utredningen naturligt att de ärenden som nu handläggs av juri— diska enheten bryts ut ur planeringskansliets diarium och diarie— förs tillsammans med resten av allnäbnra enhetens ärenden på den föreslagna rättsavdelningens diarium. för de ärenden inom plane- ringsavdelningen som juridiska enheten nu endast deltar i krävs ej någon ändring i den diarieföring som nu sker för dessa ären—

den. 15.3.4 lokalmässig placering av den juridiska funktionen

Planeringsavdelningens arbete kräver att man har nära tillgång till juridisk expertis. Detta underlättas bl a om juristerna lo— kalmässigt är samordnade med planeringsavdelningens enheter.

Det förhållandet att den juridiska funktionen organisatoriskt är placerad utanför planeringsavdelningen hindrar t ex inte att nå- gon eller några tjänstemän som tillhör *ättsavdelningen är lo—

kalmässigt placerade inom planeringsavdelningen.

• Sida 230
•  Original

• Sida 231
•  Original

16. SÄRSKILDA ÖVERVÄGANDEN BETRÄFFANDE VISSA LÄNSSTYRELSER

Direktiven medger enligt utredningens uppfattning att en special— lösning av organisationsfrågorna för vissa länsstyrelser bör

kunna övervägas.

Under utredningsarbetet har också framkommit att särskilda över- väganden bör göras beträffande länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus samt Gotlands län.

16.1. Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsskatterättsavdelningen

Länsskatterättsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län motsvarar rättsenheten vid förvaltningsavdelningen i övriga län och utgör alltså kansli för länsskatterätten och fastighetstaxe- ringsrätten. För övriga län har utredningen ansett att alla mål på rättsenheten skall föras över till de utbrutna länsdomstolar—

na.

Förvaltningsavdelningen

Vid 1971 års omorganisation av länsstyrelserna fick förvaltnings- avdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län en organisation som avvek från organisationen på motsvarande avdelningar på nor- mallänen. Detta betingades främst av att antalet befattnings— havare var betydligt större på länsstyrelsen i Stockholm. För- valtningsavdelningen där organiserades med en allmän enhet, en trafikenhet, en överexekutorsenhet, en socialenhet och ett kansli för länsrätten. På länsrättens kansli tjänstgör ett drygt trettiotal tjänstemän. Utbrytningen av länsdomstolarna medför att länsrättens kansli förs bort från länsstyrelsen.

• Sida 232
•  Original

Arbetsuppgifterna på förvaltningsavdelningen representerar verk— samhetsområden som sedan lång tid tillhört länsstyrelserna. De utmärks av att de i större eller mindre grad har en rättslig karaktär.

På allmänna enheten tjänstgör ca 90 tjänstemän. Chef för enheten är en förste länsassessor. Övriga tjänstemän på enheten utgörs av jurister, landskanslister och biträdespersonal. I enheten är inordnade en handels- och föreningsregisterdetalj, en passdetalj och en skrivcentral.

På enheten handläggs ärenden rörande besvär över polisstyrelses beslut, pass, lotterier, näring, allmänna val, kmmnunalbesvär, diverse förordnanden, viten samt fastställelse av taxor m m. i nästan samtliga ärendegrupper fattas besluten normalt inom en— heten.

Vidare handläggs tills vidare på enheten vissa ärenden på läns— polischefens expedition. Det gäller ärenden angående polisväsen— det, allmän ordning och säkerhet, ersättning och belöning för hjälp åt ordningsmakten samt besvär över polisstyrelses beslut enligt vissa lagar och förordningar.

Trafikenheten är den största enheten på förvaltningsavdelningen med sammanlagt ca 110 tjänstemän.

Enheten är uppdelad i två olika detaljer, nämligen bilregistret och körkortsdetaljen. För varje detalj fungerar en förste byrå— sekreterare som föreståndare och arbetsledare.

Chef för enheten är en avdelningsdirektör med en länsassessor som biträdande chef. Övriga tjänstemän utgörs av landskanslister

och biträdespersonal.

I samtliga ärendegrupper som handläggs på enheten fattas be— sluten normalt inom enheten.

Enligt l 5 utsökningslagen och 6 & länsstyrelseinstruktionen är länsstyrelsen överexekutor. Överexekutorsenheten har att

• Sida 233
•  Original

handlägga de utsökningsärenden som anhängiggörs hos överexekutor. I samtliga ärendegrupper utan en fattas besluten normalt inom enheten.

Enheten är indelad i en allmän detalj, en auktionsdetalj och en

expeditionsdetalj.

På överexekutorsenheten tjänstgör ca 30 tjänstemän. Chef för en- heten är en förste länsassessor. Övriga tjänstemän utgörs av jurister, landskanslister och biträdespersonal.

Ett trettiotal tjänstemän tjänstgör på socialenheten. Inom en— heten finns en utlänningsdetalj, en utskänkningsdetalj samt

barnavårdskonsulenternas expedition.

Chef för enheten är en förste länsassessor. Övriga tjänstemän utgörs av jurister, två barnavårdskonsulenter, landskanslister

och biträdespersonal.

På utlänningsdetaljen handläggs ärenden om utlänningar, med— borgarskap och fastighetsförvärv för utlänningar.

I övrigt handlägger personalen på enheten ärenden om socialhjälp och barnavård, kriminalvård, äktenskapsdispenser, bidragsför— skott samt bidrag ur allmänna arvsfonden. I samtliga ärende—

grupper utom en fattas besluten normalt inom enheten.

En viktig funktion är tillsynen inom barnavård och socialhjälp, som sker fortlöpande bl a vid besök på barnhem, ålderdomshem

och andra institutioner.

Planeringsavdelningen

Planeringsavdelningen består av ett planeringskansli, en juri— disk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvårdsenhet, en planenhet, en lantmäterienhet, en försvarsenhet, länsveterinär, länsantikvarie samt hemkonsulenter. Organisationen är alltså densamma som på ett normallän med undantag för att något pris— kontor inte finns hos länsstyrelsen i Stockholm. För närvarande tjänstgör ca 330 tjänstemän på planeringsavdelningen.

• Sida 234
•  Original

Juridiska enheten i Stockholms län skiljer sig från motsvarande enheter på övriga län främst genom sin storlek. För närvarande tjänstgör ca 35 tjänstemän — jurister, landskanslister och bi— trädespersonal — på enheten mot normalt tre på motsvarande en— heter på övriga län. Chef för enheten är en förste länsassessor.

Enheten är indelad i sex detaljer, en detalj för byggnadsbesvär m m, en för planfrågor m m, en för naturvård m m, en för yrkes— mässig trafik m m, en för väg— och trafikärenden samt en för hälsovård m m. Chef för varje detalj är en länsassessor. De— taljen för yrkesmässig trafik m m har egen diarieföring och ex— pedition. Övriga detaljers ärenden diarieförs på planerings— kansliet. 16.l.l Överväganden

Som framgår av utredningens förslag beträffande normallänen har utredningen utgått från att organisationsproblemen bör lösas enligt huvudprincipen om en samlad juristfunktion. Enligt utred— ningens uppfattning åstadkoms därigenom en bärkraftig enhet, inom vilken goda utvecklingsmöjligheter kan tillskapas för all berörd personal. Inte minst torde länsstyrelsens möjligheter att i fortsättningen rekrytera och behålla kvalificerad jurist— personal främjas. En lösning enligt denna princip skulle även uppfylla det krav på flexibilitet som bör ställas på den orga— nisatoriska enheten med tanke på de nya förvaltningsuppgifter som i en framtid kan komma att tillföras länsstyrelsen bl a genom decentraliseringsutredningens fortsatta arbete. En samlad juristfunktion framstår vidare som en fördelaktig lösning för att ett framtida växelspel mellan förvaltningsdomstol och läns— styrelse skall kunna komma till stånd.

När det gäller följderna av utbrytningen av länsdomstolarna ligger det enligt utredningens uppfattning annorlunda till be— träffande länsstyrelsen i Stockholms län. För förvaltningsav— delningen innebär utbrytningen som har nämnts att länsrättens kansli försvinner. Övriga enheter inom avdelningen blir kvar med oförändrade arbetsuppgifter. Som framgår av föregående av- snitt utgör varje enhet för sig inom förvaltningsavdelningen

• Sida 235
•  Original

liksom juridiska enheten inom planeringsavdelningen bärkraftiga enheter. Vidare torde kraven på utvecklingsmöjligheter för per— sonalen och på möjligheterna att i framtiden rekrytera personal med kvalificerad juridisk kompetens kunna uppfyllas med bibe— hållande av den nuvarande organisationen. Den föreslagna organi— sationen bör även uppfylla medborgarnas berättigade anspråk på rättssäkerhet.

Utredningen anser sålunda att utbrytningen av länsdomstolarna inte bör föranleda några organisatoriska förändringar vid läns— styrelsen i Stockholms län.

lö.2 Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och

Malmöhus län

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län är indelade på samma sätt som normallänsstyrelserna. Enda skillna- den mot normallänsstyrelsen är att de båda nämnda länens olika avdelningar är betydligt större.

Efter utbrytningen av länsdomstolarna kommer förmodligen antalet juristtjänsterl) inom det som återstår av allmänna enheten att uppgå till nio i Göteborgs och Bohus län och till åtta i Malmöhus län. De juridiska enheterna vid de båda länsstyrelserna har nu tio respektive sex sådana tjänster.

De argument som har förts fram beträffande länsstyrelsen i Stockholms län torde gälla även här. De båda länens olika juri- diska funktioner kommer till sin storlek att motsvara den sam— lade juridiska funktionen vid en medelstor länsstyrelse. Sålunda bör de fördelar som har redovisats för en samlad juridisk funk— tion i avsnitt 2 även kunna uppnås vid länsstyrelserna i dessa

båda län.

Utredningens principiella inställning är som redovisats ovan att inom varje länsstyrelse skall finnas en rättsavdelning. Utred- ningen anser emellertid att det bör ankomma på länsstyrelserna

___—___—

1) Med juristtjänster avses här assessors- och notarietjänster.

• Sida 236
•  Original

i Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län att själva bestämna om det också för dem är lämpligt med en sådan organisation, som alternativ till den nuvarande, med undantag av länsdomstolarna.

16.3. Länsstyrelsen i Gotlands län

På grund av länets storlek har länsstyrelsen i Gotlands län en från övriga länsstyrelser i vissa avseenden avvikande organisa— tion.

Förvaltningsavdelningen i länet är inte indelad i enheter. lnom förvaltningsavdelningen finns dock liksom på andra länsstyrelser länsdomstolarnas kansli.

Eftersom planeringsavdelningen saknar juridisk enhet åligger det personal inom förvaltningsavdelningen att också handlägga juri— diska frågor inom planeringsavdelningen. För närvarande är en länsassessor som organisatoriskt tillhör förvaltningsavdelningen avdelad för denna uppgift.

Det innebär alltså att länsstyrelsen i Gotlands län när det gäl— ler organisationen av den juridiska funktionen i princip redan tillämpar den organisationsmodell som utredningen föreslär för

normallänsstyrelsen.

Någon organisatorisk förändring i fråga om den juridiska funk— tionen behövs därför inte för länsstyrelsen i Gotlands län. Vissa av de ändringar som till följd av organisationsföränd— ringen krävs i länsstyrelseinstruktionen för nonnallänsstyrel— sen torde emellertid också böra gälla för länsstyrelsen i Gotlands län.

• Sida 237
•  Original

1 1 [ PL,/WERINGSAWJELNlNGFNl) 17 INLEDNING 17.1 Utgångspunkter för utredningens arbete

Enligt de ursprungliga planerna skulle utredningen närmare stude— ra bl a planeringsavdelningen, samordningsfrågorna och länssty- relsens samarbete med kommuner, landsting och statliga regionala organ. Som nämnts under avsnittet ”Utredningsuppdraget” har emel— lertid utredningen begränsat sin översyn av planeringsavdelningen. Enligt utredningens mening bör man således nu endast göra smärre förändringar i organisationen. En mera genomgripande översyn bör övervägas då statsmakterna tagit slutlig ställning till frågan om den regionala statsförvaltningens roll.

hbt denna bakgrund har utredningen behandlat i huvudsak följande

frågor:

- planeringskansliets roll (vilket bl a berör diariet, pris—

kontoret och hemkonsulenterna),

— verks— och avdelningsledningens behov av stab,

— fåmansenheternas administrativa problem, (t ex länsantikvarien)

— delegeringsfrågor och

— projektverksamheten inom avdelningen.

l) Utredningen har i sitt arbete på olika sätt biträtts av tjänstemän vid länsstyrelserna. Genom beslut av departements- chefen har byråcheferna Lars Breiling, Björn Broberg, Göran Ekebjär och Per—Erik Lundh deltagit i utredningens arbete. Byråcheferna Staffan Dahlberg, Enar Davidsson och Bengt Fors— berg samt naturvårdsdirektör Bengt Taflin har åt utredningen sammanställt visst utredningsmaterial.

• Sida 238
•  Original

Eftersom någon total genomgång inte har gjorts av planeringsav- delningen har inte heller någon fullständig prioritering kunnat göras av behovet av resursförstärkningar. Bedömningen av såda— na behov har koncentrerats till stabs- och informationsfunk— tionerna. 17.2 Tidigare utredningar om planeringsavdelningen

Avdelningen och dess enheter har varit föremål för åtskilliga studier efter 1971.

LON har under 1972 i samråd med statens planverk genomfört en undersökning av planenheterna. Syftet med undersökningen var att skaffa underlag för en bedömning avseende personalbehovet för handläggningen av löpande ärenden samt utröna förutsättningen för en effektivitetsbedömning av förekommande metoder vid hand— läggningen av de tyngre ärendetyperna. Resultatet av undersök— ningen har lagts fram i en rapport i oktober 1972.

LON har under åren 1973-1974 studerat planeringskanslierna och naturvårdsenheterna. lålsättningen var att undersöka bl a resurs— behov, organisation, arbetsuppgifter och samrådsförfarande. Under— sökningarna har redovisats i två separata rapporter, LON-projekt 2 och 3.

Statens pris— och kartellnämnd har efter samråd med LON den 15 november 1974 fastställt handledning för länsstyrelsernas pris— kontor.

En arbetsgrupp med representanter för LON, länsstyrelserna, lantbruksstyrelsen och livsmedelsverket har utrett vissa problem rörande länsveterinärens ställning och arbetsuppgifter. Arbets— gruppen har redovisat sitt arbete i en till LON den 11 juli 1975 överlämnad slutrapport.

En projektgrupp som tillsatts av lantmäteriverket och LON har gjort en översyn av samspelet mellan överlantmätarmyndigheterna och lantmäterienheterna i länsstyrelserna. Resultatet av pro- jektgruppens arbete har lagts fram i en den 31 mars 1977 dag— tecknad rapport.

• Sida 239
•  Original

Nämnden för samhällsinformation har i samråd med LON och länssty— relsen i Västernorrlands län bl a i en slutrapport 1977 belyst de problem som hänger samman med informationsverksamheten vid läns—

styrelserna.

RRV har under åren 1974—1977 genomfört revisioner inom planerings— avdelningen hos länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands, Malmöhus, Södennanlands och Stockhohns län. Vidare har verket genomfört en förvaltningsrevisionell studie av den regionala pla— neringen i Kopparbergs län.

l7.3 Kvantitativ beskrivning av planeringsavdelningen 17.3.1 Allmänt

Planeringsavdelningens arbetsuppgifter och hur de förändrats efter 1971 berörs i korthet nedan (se avsnittet om Samordning). I detta avsnitt presenteras översiktligt hur planeringsavdelningens re—

surser utvecklats.

I tabell 7 anges för hela riket utvecklingen och fördelningen av antalet tjänster inom personalplan, dvs tjänster som anges i reg— leringsbrev till länsstyrelserna.

|— _I 1 l— Nuv.per 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 _7_7/78 78/79 sonal _ r— " 1 i” _|

::,an'lfi'ws' +51 +19 + 2 +21 +1 +21 511 Juridisk enhet + 2 +? +1 131 Regionaleko- nomisk enhet +33 +2 +2 177 Naturvårds- enhet +33 +20 +41 46 +14 +5 145 45 340 Plan- enhet +2631 44 +2 +2 282 Lantmäteri- 1 enhet +334 +61 +5 42 42 401 Läns- 1 veterinär +25 +2 +2 +1 +2 50 Läns- antikvarie +26 26 Försvarsenhet —— CB kansli +3 —2 555

+714 +120 |_ +26 +37[ +19 52 +17 +5 2473

1 Avser inlemmade av länsarkitekts-, Iantmäteri— och länsveterinärorganisationerna.

Tabell 7 Utveckling av den plananställda personalen vid läns— styrelsernas planeringsavdelningar 1971/72-1978/79

• Sida 240
•  Original

1 tabell 8 visas personalutvecklingen länsvis inom personalplan.

_|

# Hela länsstyrelsen JVarav planeringsavdelningen l _l rÖkning i % Ökning l % mellan 1971 mellan 1971 +__ 1971 1 1977 och1977 # 1971 1977 och1977 + AB __1 1401 1611 +15 193 226 r_ +17 C 225 262 +16 60 7L5 +19 D 274 301 +10 69 83 +20 E 346 400 +16 83 99 +19 F 309 353 +14 74 94 +27 G 231 254 +10 67 75 +12 H 295 329 +12 78 85 + 9 I 101 116 +15 26 SLB +21 K 205 223 + 9 55 66 +20 L 297 362 + 22 78 94 + 21 M 608 748 +23 151 161 + 7 N 261 299 +15 67 79 +18 0 726 767 + 6 148 169 +14 P 425 467 +10 99 116 +17 R 282 330 +17 80 90 +13 8 323 344 + 7 88 93 + 6 T 325 345 + 6 79 92 +16 U 293 320 + 9 78 88 +13 W 323 343 + 6 104 114 +10 X 329 357 + 9 91 105 +15 Y 338 365 + 8 97 112 +15 2 206 232 +13 61 69 +13 AC 295 318 + 8 75 86 +15 FBD , 356 1 379 ;f 6 | 107 T' 121 1 +13 8774 9825 +12 2108 2420 +15 _t . , _l Tabell 8 Antalet tjänster i regleringsbreven (”inom planen”)

och deras utveckling länsvis 1971—1977

En beskrivning av enbart tjänster inom personalplan är dock ett ofullständigt mått på länsstyrelsernas personalresurser. Här bör nämnas åtminstone ytterligare två typer av personalgrupper som faller utanför personalplan, nämligen

— personal som avlönas med medel som tillfälligt är tillgängliga

inom länsstyrelsen p g a vakanser, ”luftpengar” o dyl,

— personal anställd för speciella projekt med utifrån kommande,

särskilt anvisade medel.

Planeringsavdelningens resurser har under 1970—talet ökat lika snabbt som eller snabbare än länsstyrelsen i sin helhet. Denna

• Sida 241
•  Original

jämförelse utgår från den personal som angivits inom personal— planen. Tar man även med utomplansanställda i jämförelsen blir bilden antagligen ännu fördelaktigare för planeringsavdelningen, eftersom den andel av planeringsavdelningens personal som är utom— plansanställd har ökat från ca 7 procent år 1971 till ca 15 pro— cent år 1977.

17.3.2. Särskilda överväganden om den utomplansanställda

personalen

Ovan har nämnts att 15 procent av planeringsavdelningens personal är utomplansanställd. Cirka 50 procent av den utomplansanställda personalen på planeringsavdelningen är placerad på regionaleko— nomiska enheten, naturvårdsenheten och planenheten. Detta skall jämföras med att personalen inom personalplan vid dessa enheter utgör endast drygt 30 procent av den inomplansanställda persona— len vid planeringsavdelningen.

1971 var andelen utomplansanställda inom de tre ovannämnda enhe— terna i genomsnitt ca 10 procent av totala antalet anställda vid dessa enheter. 1977 var denna andel mer än 20 procent. Skillna— derna är betydande mellan länsstyrelserna. Vid ett par länssty— relser är andelen högre än 30 procent och vid ett par lägre än

10 procent.

Vid utredningens kontakter med planeringsavdelningarna har an— delen utomplansanställda framhållits som ett problem både ur organisatorisk och personalpolitisk synvinkel, beroende på de speciella arrangemangen för finansiering av dessa tjänster och på den känsla av provisorium och gradering av arbetsinsatsen som den utomplansanställda personalen kan uppleva.

Problemen har även behandlats i skrivelser till kommundeparte— mentet, från länsplanerarnas förening (1976-08—11) och natur—

vårdsdirektörers förening (1977-10-05).

'tredningen vill understryka att den utomplansanställda personalen genom trygghetslagarna i allmänhet har samma anställningstrygghet som den inomplansanställda personalen. För den enskilde innebär alltså övergången från utomplansanställd till inomplansanställd

• Sida 242
•  Original

i princip ingen skillnad i trygghetshänseende.

En annan viktig punkt är'frågan om anlitande av konsulter. Enligt utredningens mening bör en del av planeringsavdelningens projekt- arbete lämpligen utföras av för ändamålet särskilt anlitade kon— sulter - givetvis under förutsättningen att arbetsuppgifterna är så specialistbetonade att det inte finns underlag för att an— ställa fast personal för ändamålet, att konsultföretaget ifråga är seriöst samt att i övrigt reglerna beaktas för förhandling med och information till de anställda i konsultfrågan.

När det gäller de nuvarande utomplansanställda anser utredningen att principen bör vara att de som arbetar med reguljära arbets— uppgifter också skall inneha tjänst enligt personalplanen. Denna princip kan dock behöva modifieras — vilket också har skett — i de fall man räknar med ett starkt växlande personalbehov eller där verksamheten bedrivs försöksvis. En annan orsak till den nu— varande höga andelen utomplansanställda är att speciella och överhängande resursproblem funnits som motiverat att man fördelat en relativt stor andel av medel till tillfällig personal till planeringsavdelningen eller att man använt "luftpengar" från andra delar av länsstyrelsen.

Önskemålet att föra över delar av den utomplansanställda perso— nalen inom planen möter dock vissa svårigheter som också måste beaktas. lbd det nuvarande anslagssystemets utfonnning kan en sådan överföring innebära en oavsedd resursökning för länssty— relserna genom att nytt utrymme kan skapas för ”luftpengar” som länsstyrelsen kan utnyttja. Vidare borde ett överförande till planen - för att inte innebära en resursökning — motsvaras av en lika stor minskning av anslag för tillfällig personal. Ett överförande till planen kan också innebära att statsmakterna mer eller mindre permanentar en kanske oönskad anslagsfördelning mellan länen i stort. Enligt utredningen bör man vid ett över- förande till personalplanen så långt möjligt undvika en automa- tisk resursökning eller en oönskad låsning av anslagsfördel— ningen i stort mellan länsstyrelserna.

• Sida 243
•  Original

17.3.3. Sammanfattning

En del av den utomplansanställda personalen som arbetar med re— guljära arbetsuppgifter bör successivt under de närmaste åren föras över till personalplanen.

• Sida 244
•  Original

• Sida 245
•  Original

18. SAhDRDNlNGSFRÅGOR 18-1 Intern samordning mellan enheterna på planerings— avdelningen

lnom planeringsavdelningarna har under årens lopp utvecklats i stort sett väl fungerande interna sanprdningsrutiner när det gäller den egentliga ärendehandläggningen. Avdelningarna arbetar med olika samrådsgrupper, t ex avdelningssamråd, plan—, miljö— och fastighetsbildningssamråd. Ansvaret för de ärenden som be- handlas i samrådsfonn regleras till stor del i arbetsordningen och kräver normalt inte något särskilt engagemang från landshöv— dingen. Endast i undantagsfall, frmast då styrelsen skall beslu— ta i ett ärende, deltar landshövdingen i den interna samord: ningen av samhällsplaneringen. Länsrådets och planeringskansli- ets roller varierar däremot högst avsevärt från länsstyrelse till länsstyrelse. Interna planeringsfrågor av ”engångsnatur” löses ofta genom någon fonn av s k projekt— eller arbetsgrupper. Någon för alla länsstyrelser enhetlig policy för hur länsrädet arbetar och planeringskansliet nyttjas finns inte. Inte heller finns någon gemensam syn på hur projektarbete bör organiseras.

18.2 Planeringsavdelningens ansvar för den externa

sanwrdningen

En betydande del av länsstyrelsens externa verksamhet består av samordning av den statliga länsförvaltningens arbete. Även smu— ordningen mellan den statliga förvaltningen och kammnier och landsting är omfattande och av stort intresse. Genom bl a läns— planeringen och den fysiska riksplaneringen har denna funktion för länsstyrelsen fått ökad betydelse. En fullständig genomgang av länsstyrelsens roll som samordnande organ i länet skulle där— för kräva en fördjupad studie. Som tidigare nmants har emeller— tid utredningen ej ansett det vara lämpligt att nu företa en sa—

dan undersökning.

• Sida 246
•  Original

18-3 Förhållandet mellan centrala myndigheter och länsstyrelserna

18.3-1 Allmänna frågor

Förhållandet mellan centrala myndigheter och länsstyrelserna präglas i huvudsak av att båda parter är jämställda och att de lyder direkt under regeringen. Den olika uppbyggnaden emellan verken och länsstyrelserna — sektoriella organ resp geografiskt inriktade - har emellertid medfört att relationerna i vissa av— seenden måst regleras. I olika fall har således centrala verk getts rätt att utfärda bindande föreskrifter, i andra fall får de utfärda råd och anvisningar. I några fall har länsstyrelser— na och centrala verk getts rätt att klaga över varandras beslut. Regler om obligatoriskt samråd mellan länsstyrelser och centrala verk finns. I samband med reformen 1971 aktualiserades rela— tionsfrågorna bl a då länsstyrelsen gavs en samlande funktion i förhållande till vissa regionala statliga nänmder.

De formella relationerna mellan de centrala verken och länssty— relserna beskrivs i en PM ”Förhållandet mellan centrala myndig— heter och de nya länsstyrelserna”, som gavs ut av civildeparte— mentet i april 1971.

I promemorian framhålls bl a att ”någon vidgad befogenhet för central myndighet att ge generella eller enbart för länsstyrel— serna gällande, bindande föreskrifter förutsattes inte” i prop 19702103 om en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen. Men detta strider inte, enligt promemorian, mot att ”i mån av behov tillägga central myndighet befogenhet att meddela länsstyrelserna som sektorsorgan inom m>ndighetens verksanmetsområde bindande föreskrifter”.

En annan väsentlig fråga som behandlas i promemorian är möjlig— heterna för länsstyrelserna och de-centrala verken att föra ta— lan mot varandras beslut. Enligt promemorian bör man undvika att anknyta sådan rätt till det formella besvärsinstitutet och inskränka överprövningsmöjligheterna till de frågor där läns— styrelsernas samordnande roll är den dominerande. I den nu gäl—

• Sida 247
•  Original

lande länsstyrelseinstruktionen har dessa problem lösts genom att länsstyrelsen kan påkalla att regeringen omprövar beslut av vissa centrala myndigheter i lokaliserings— och fördelningsfrå— gor inom länet om länsstyrelsen finner beslutet strida mot de regionalpolitiska målen för länet. 18.3.2 Utvecklingen efter 1971

Vissa förändringar i de formella relationerna mellan länsstyrel— serna och de centrala verken har inträffat sedan 1971.

I ovannämnda PM sägs att ”rätt för central myndighet att anföra besvär mot beslut av länsstyrelse torde inte förekomma annat än inom naturvårdens område". I vissa av de förordningar som till— kommit efter 1971 finns dock bestämmelser som innehåller rätt för såväl naturvårdsverket som andra verk att föra talan mot

länsstyrelsens beslut, nämligen

- trafiksäkerhetsverket, som får föra talan mot länsstyrelsens

beslut enligt terrängtrafikkungörelsen,

— trafiksäkerhetsverket och vägverket som får föra talan mot

länsstyrelsens beslut enligt vägtrafikkungörelsen samt

- riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, som får föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt lagen om forn— minnen och lagen om byggnadsminnen.

Efter 1971 har ändringar skett i äldre föreskrifter och ny lag- stiftning har utfärdats, som ger centrala verk rätt att utfärda bindande föreskrifter för länsstyrelsens arbete. Några exempel på detta är:

— kungörelsen om statligt stöd till kommersiell service i gles- bygd (1973:608); konsumentverket meddelar tillämpningsföre-

skrifter,

• Sida 248
•  Original

- kungörelsen om statligt stöd till lokal landsbygdstrafik

(19732639); bussbidragsnämnden meddelar tillämpningsföre— skrifter,

— kungörelsen om hälso— och miljöfarliga varor (l973:334);

produktkontrollnämnden meddelar föreskrifter,

— kungörelsen om miljöfarligt avfall (1975 346); naturvårds— verket meddelar föreskrifter,

— bilskrotningsförordningen (l975:348); naturvårdsverket med- delar föreskrifter för verkställigheten av förordningen, trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om skrotnings— intyg m m och riksskatteverket meddelar föreskrifter om

skrotningsavgiften,

— förordningen om svavelhaltigt bränsle (1976:1055); natur— vårdsverket meddelar föreskrifter samt

— jaktstadgan (19381279, ändring l975:975); naturvårdsverket meddelar föreskrifter om registrering av älgjaktsområden

lll lll.

Viktiga ändringar i relationerna med de centrala verken har skett i samband med uppbyggandet av de regionala planering — systemen, som sker i nära samverkan mellan kommunerna, läns— styrelserna och centrala organ.

I den fysiska riksplaneringen har planverket en samordnande roll och ger ut anvisningar för arbetet bl a på länsstyrelserna. l prop 1975/76 1 har klarlagts att de centrala verken inom sina ansvarsområden skall bevaka frågor inom den fysiska riksplane— ringen. Flera centrala verk kan med stöd härav begära uppgifter från och ge anvisningar till länsstyrelserna.

Den regionalpolitiska planeringen regleras genom förordningen om länsplanering (l977:88). Tillämpningsföreskrifter har utfär— dats i departementsprotokoll. De separata anvisningarna från departementet (f n industridepartementet) ger länsstyrelserna

• Sida 249
•  Original

viss frihet i utformningen av planeringen, dock med vissa krav

på enhetlighet.

En granskning utförs vid länsstyrelserna av de kommunalekono— miska långtidsplanerna. Arbetet regleras inte i någon författ- ning. Utförliga anvisningar för granskningsarbetet utfärdas av

statistiska centralbyrån.

Inom ramen för infonnationssystemet Företag och samhälle, utför länsstyrelsen ett insamlings— och granskningsarbete med utför—

liga anvisningar från statistiska centralbyrån.

Inom vägplaneringen kan länsstyrelsen besluta att en särskild beredningsgrupp inrättas enligt förordning om ändring i länssty— relseinstruktionen (197l:460, ändring 197711133) för ärenden som rör trafik— och vägplaneringen. I denna grupp är chefen för planeringsavdelningen ordförande och vägdirektören vice ord— förande.

Vidare har den fonnella ställningen för hemkonsulenterna och priskontoren preciserats under tiden efter 197l, vilket beskrivs närmare under respektive avsnitt. 18.3.3 Överväganden

Relationerna mellan de centrala verken och länsstyrelserna har under de senaste åren blivit mer formaliserade genom ny lagstift— ning men även mer komplicerade genom införandet av de nya plane—

ringssystemen.

Enligt utredningen är det viktigt att man noga uppmärkswmnar de svårigheter i länsstyrelsens arbete som kan bli följden av ett svåröverskådligt och detaljerat regelsystem, vare sig nu detta uttrycks i lag eller är en följd av organisatoriska och ekono— miska samband. Ett alltför svårhanterligt system kan bl a inne— bära att länsstyrelserna måste lägga ner en för stor del av re— surserna på intern planering och uppföljning. Det kan även inne— bära att länsstyrelsens regionala arbete hindras genom att av— görande beslut försenas eller skall fattas av annan myndighet.

• Sida 250
•  Original

De statliga regionala organen får därigenom svårigheter att på bästa sätt samarbeta med exempelvis den konmmnala sektorn som har en friare resursanvändning och mera enhetliga beslutsvägar.

För att man i all möjlig mån skall undvika onödigt komplicerade eller detaljerade regler bör kommundepartementet och LON näinur re bevaka dessa frågor. Man bör överväga om inte ett centralt verk skall samråda med LON innan bindande föreskrifter, rad eller anvisningar får utfärdas. Det förutsätts härvid att LON även samråder med företrädare för länsstyrelserna. 18.3.4 Sammanfattning

Kommundepartementet och LON bör verka för att man undviker ett svåröverskådligt och detaljerat regelsystem för länsstyrelser— nas arbete. Man bör överväga att centrala verk skall samrada med LON innan bindande föreskrifter, råd eller anvisningar far utfärdas. Det förutsätts härvid att LON även samrader med före— trädare för länsstyrelserna.

• Sida 251
•  Original

19 DELEGERING

19.1. Formella grunder för ärendehandläggningen

Med delegering avses här överflyttning av beslutsrätt och före—

dragningsskyldighet från högre till lägre nivå.

Grunderna för ärendehandläggningen inom länsstyrelsen ges i bl a allmänna verksstadgan, förvaltningslagen och länsstyrelseinstruk— tionen. I allmänna verksstadgan föreskrivs att ”verksmnheten skall bedrivas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som möjligt utan att säkerheten eftersättes. Ärende bör icke handläggas av mera kvalificerad personal än ärendets beskaffenhet kräver”. Förvalt— ningslagen innehåller vissa grundläggande regler för den fonnel— la ärendebehandlingen hos statliga myndigheter, medan bestmmnel— ser för hur ett visst ärende skall behandlas i sak återfinns i andra lagar och författningar.

Länsstyrelseinstruktionen föreskriver i princip endast vilka ärenden som skall avgöras av styrelsen. Beslutsnivåer och vem som skall bereda och föredra övriga ärenden fastställs av läns— styrelsen genom arbetsordning och handläggningsanvisningar.

[ samband med arbetet inom en av LON hösten 1975 tillsatt ar— betsgrupp för översyn av normalarbetsordningen övervägdes olika förslag till utformning. Arbetsgruppen ansåg att normalarbets— ordningen i dess tidigare utformning motverkade en ärendefördel— ning (besluts— och föredragningsnivåer) som var anpassad till förhållandena på resp länsstyrelse. för samtliga ärenden borde gälla att man i normalarbetsordningen endast angav den enhet från vilken föredraganden skall hämtas samt, i fråga om besluts— nivåer, enhet eller högre. Fördelningen inom enheterna borde fastställas i en särskild handläggningsordning för resp enhet.

Handläggningsordningen borde fastställas av avdelningschefen

• Sida 252
•  Original

efter förslag som upprättats av berörd enhetschef i samråd med enhetens personal.

När regeringen i november 1976 fastställde ny nonnalarbetsordning för länsstyrelserna följde man arbetsgruppens princip att endast ange beslutsnivån för viktigare ärendegrupper och att i övrigt endast ange enhet (motsv) för övriga ärendegrupper. 19.2 Besluts— och föredragandenivåer vid länsstyrelserna

I syfte att undersöka möjligheterna att ytterligare delegera be— sluts— och föredragandeansvar har utredningen från länsstyrelser— na samlat in uppgifter om besluts— och föredragandenivåer.

Fjorton länsstyrelser har sänt in sådant material. Av dessa var handläggningsordningarna fullständiga endast från åtta läns— styrelser, dvs utvisade beslutande och föredragande i planerings—

avdelningens (i stort sett) samtliga ärenden/ärendegrupper.

En genomgång av de åtta handläggningsordningarna visar stora skillnader mellan länsstyrelserna. Tre olika typer av besluts—

fördelning kan urskiljas:

— en grupp av länsstyrelser där beslutsfattandet i stor utsträck—

ning är koncentrerat till styrelse/landshövding/avdelningschef samt enhetscheferna,

— en andra grupp där nivåerna under enhetscheferna fattar en

stor andel av besluten och

— en tredje grupp där beslutsfattandet är jämnare fördelat

mellan nivaerna (en mellanfonn).

för att illustrera gruppindelningen presenteras några uppgifter för två länsstyrelser, son är typiska för den första och andra gruppen. De andelar som anges i tabell 9 gäller andelen av ären— detyper som beslutas på olika nivåer. När flera nivåer anges samtidigt i ett ärende, har den lägsta valts för att ange ären— dets beslutsnivå. Det bör observeras att statistiken inte bygger

• Sida 253
•  Original

på ärendemängden utan enbart på uppgifterna i handläggningsord— ningen. Reservationer får slutligen göras för en alltför detalje- rad och långtgående tolkning av siffrorna. Det är svårt att över— sätta handläggningsordningarna till exakt statistik och enskilda värden kan säkert ifrågasättas.

Styrelse, Enhetschef Övriga Summa landshövding (eller motsv) befattnings- eller avdel- havare ningschef Länsstyrelse från den första gruppen 40 41 19 100 Länsstyrelse från den andra gruppen 27 24 49 100

Tabell 9 Beslutsfunktionens fördelning - andelen ären- den (i procent) som kan beslutas på olika ni- vaer

Värdena anger antal ärendetyper som kan beslutas på en viss nivå i procent av totala antalet ärendetyper vid planeringsavdelningen

(exkl försvarsenheten).

Fördelningen styrs dock i stor utsträckning av det stora antalet ärendetyper inom naturvården. Ärendena har därför i nedanstående tabell 10 delats upp i åtta grupper. Tabellen visar t ex att vid länsstyrelsen från den första gruppen bara 23 procent av natur- vårdsärendena kan beslutas på lägre nivå än enhetschef, medan länsstyrelsen från den andra gruppen här har en mycket högre delegerad andel, 87 procent. I de tre sista kolumnerna återfinns sådana ärenden som sällan beslutas under enhetschefsnivå — här visar det sig t ex att vid länsstyrelsen från den första gruppen 58 procent av hälsovårdsärendena kan beslutas på enhetschefsnivå (eller lägre) medan motsvarande delegerade andel vid länsstyrel— sen från den andra gruppen är högre, 83 procent. Av tabellen framgår således att det finns stora skillnader mellan de två länsstyrelserna och att denna skillnad slår igenom i flertalet

ärendetyper.

• Sida 254
•  Original

Andel ärenden som kan delegeras till tjänstemän vid enheterna exkl enhets- chefen (motsv)

Andel ärenden som kan delegeras till tjänstemän vid enheterna inkl enhets- chefen (motsv

L Väg och Plan- Div äre Natur- Fastig— Över- Kultur- Hälso- trafik och den (till vård hets- gripandå minnes- vårds- bygg- stor del bildning plane— vård frågor nads- jur enh) ring frågor L. J r , r 1 i Länsstyrelse från den första gruppen 13 33 38 23 10 15 52 58 Länsstyrelse från den andra gruppen 42 50 42 87 64 15 57 83 L. _J 4 _ L

Tabell 10 Beslutsfunktionens fördelning på olika ärende—

grupper — andelen ärenden (i procent) som kan delegeras till ”lägre” nivåer

Även i många enskilda ärendetyper är skillnaderna stora mellan länsstyrelserna. Beslutsnivåerna kan enligt arbets- och hand— läggningsordningar variera kraftigt. Sålunda förefaller enligt dessa dokument beslutsnivåer i vissa ärenden kunna variera från styrelse till byrådirektör/byråsekreterare. Föredragandeuppgif — ten i vissa ärenden kan i något län åvila enhetschef medan i ett annat län uppgiften har lagts på en byråsekreterare, byrå— assistent eller landskanslist.

Även om man genom olika former av underindelning och viss infor— mell korrigering av handläggningsordningarna i praktiken kan ha minskat spännvidden mellan länsstyrelserna kvarstår med all san— nolikhet betydande skillnader mellan länen. 19.3 Överväganden

Utredningen har i sina överväganden i delegeringsfrågan utgått

• Sida 255
•  Original

långt som möjligt bör ligga nära dem som bereder ärendena. Che— fernas funktioner — enhetschefer, avdelnings— och verksledning — bör i första hand inriktas mot samordningsuppgifter och arbets— ledning, arbetet med policyfrågor, resursfördelningar och inrikt— ning av projektarbete. De senast antagna arbetsordningarna och de nya handläggningsordningarna har i allmänhet inneburit en ytter— ligare delegering av besluts— och föredragandeuppgifterna inom länsstyrelserna. Utredningen anser emellertid att delegeringsut— rwmnet fortfarande är stort i de flesta länsstyrelser, åtminstone om man utgår från de länsstyrelser som gått längst i delegerings—

hänseende.

Enligt utredningens mening bör LON, som för några år sedan gjorde en översyn av normalarbetsordningen, följa upp den översynen och närmare undersöka hur arbets— och handläggningsordningarna ut— nyttjas på länsstyrelserna. De enskilda länsstyrelserna bör i större utsträckning än vad som sker f n söka utnyttja de möjlig— heter till flexibilitet som arbets— och handläggningsordningarna medger och även söka formulera allmänna principer för delege— ringssträvandena inom länsstyrelsen. 19.4 Smunanfattning

LON bör följa upp införandet av handläggningsordningar vid läns— styrelserna och undersöka förutsättningarna för ytterligare dele—

gering.

• Sida 256
•  Original

• Sida 257
•  Original

SOU 1978:58 20 PROJEKTARBETE 20.1 Arbetsuppgifter och arbetsformer vid

planeringsavdelningarna

Vid utredningens genomgång av planeringsavdelningarna har kon— staterats att den egentliga ärendehandläggningen i stort funge— rar väl. Erforderliga samarbetsfonner har utformats. Skillnader i dessa avseenden föreligger men gemensamt är att man bildat samarbetsgrupper exempelvis för planärenden, naturvårdsärenden och dispensfrågor. När det gäller den löpande ärendehandlägg— ningen har man således relativt väl lyckats genomföra de inten— tioner som låg bakom länsstyrelsereformen 1971. lbtsvarande gäl— ler också i viss mån för den centralt initierade planeringsverk- samheten såsom den regionala trafikplaneringen, den fysiska riksplaneringen och de olika länsplaneringsomgångarna.

Handläggningen och genomförandet av övriga uppgifter inom plane- ringsavdelningen har emellertid mött större svårigheter. Detta gäller — i första hand - tillsyns- och initiativärenden av skil- da slag. Som exempel kan nämnas olika utredningar som berör re— gionalekonomiska frågor - i vissa fall resultat av länsplane— ring 1974 — naturvårdsinventeringar och andra fysiska plane—

ringsfrågor m m.

En förklaring till dessa förhållanden är att länsstyrelserna prioriterat ärendehandläggningen och de centrala planeringsakti- viteterna på bekostnad av initiativverksamheten och den mer ut— åtriktade verksamheten. Enligt utredningens mening torde emel- lertid även en annan väsentlig orsak vara den att länsstyrelser— na i allmänhet inte har utvecklat lämpliga fonner för den verk— samheten.

Utredningen har därför närmare undersökt denna del av plane- ringsavdelningens arbete. Därvid har utredningen funnit att en

• Sida 258
•  Original

stor del av avdelningens utrednings—, inventerings— och annan initiativverksamhet kan hanteras i s k projektfonn. Även de centralt initierade planeringsformerna kan lämpligen organiseras som projekt. I detta avsnitt redogörs nämnare för projekt, hur de kan inriktas, organiseras, ledas och följas upp m m. Begreppet projekt kan definieras på många olika sätt. I stats— kontorets skrift Projektarbete — ledning och administration, definieras projekt som:

”en tillfällig verksamhet med definierat mål och egna resurser, avgränsad från, men starkt knuten till den ordinarie verksamheten”.

För länsstyrelsernas del skulle ett projekt kunna definieras på följande sätt:

— arbetet är av engångskaraktär eller i vart fall inte

av rutinkaraktär,

— arbetet kan slutföras inom viss angiven tid,

— arbetet genomförs för att nå ett bestämt mål eller

syfte och

— arbetet kräver normalt insatser från flera enheter, stundom även från andra länsorgan, konmmner och andra intressenter utanför länsstyrelsen.

20.2. Projektorganisation vid några länsstyrelser

ibn kan urskilja dels en typ av mindre projekt, som kanske en— dast berör en eller flera enheter vid planeringsavdelningen och som gäller mer eller mindre begränsade inventeringar, dels arbe— te med de stora planeringssystemen, som helt eller delvis skulle kunna organiseras som projekt, dels en allt vanligare typ av mer omfattande projekt, som ställer större krav på utbyggd organisa— tion och reglerat samarbete med organ utanför länsstyrelsen. Här skall först något nämnas om den senare typen av projekt. De pro— jekt som undersökts är Aktion Z, Inland Y och Utveckling AC sant

• Sida 259
•  Original

SOU 1978:58 Projektarbete vissa projekt vid länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Organisationen av projektarbetet varierar mellan länen. Gemensamt är dock att man bildat särskilda arbetsgrupper med representan- ter från olika enheter inom länsstyrelse, från landsting, olika statliga regionala organ, kommuner och ibland från företag, fack- liga och andra organisationer. För att leda och samordna arbetet har man bildat särskilda ledningsgrupper, vilka tilldelats spe—

ciella kansliresurser.

Lednings- och projektgrupperna är informella organ vid sidan av den ordinarie länsstyrelseorganisationen, ”grundorganisationen". Syftet med detta arrangemang har varit att underlätta utrednings— arbetet över organisationsgränserna på den regionala nivån.

Ledningsgrupperna har t ex bestått av landshövding, chefen för planeringsavdelningen, representanter för landstinget och kom— munförbundet, direktören för företagareföreningen och länsarbets— direktören. I projektgrupperna ingår tjänstemän från de olika myndigheter och organisationer som deltar i projektarbetet. Van— ligen är en ledande tjänsteman från länsstyrelsen ansvarig för projektgruppens arbete.

I grupperna fattas inga genomförandebeslut annat än för ledning och inriktning av utredningsarbetet. Länsstyrelsens styrelse in— riktar vid större projekt arbetet genom att fastlägga anvis- ningar och prioriteringar i stort. Styrelsen föreläggs förslag till viktigare utredningsdirektiv. Projektgrupperna tar fram er— forderligt underlag för beslut i aktuella frågor. Resultaten av utredningarna med eventuella rekommendationer överlämnas från ledningsgruppen till grundorganisationen för handläggning och beslut i vanlig ordning.

Formella kontakter i resursfrågor tas med resp myndigheter och organisationer vanligen genom landshövdingen eller chefen för planeringsavdelningen. Respektive myndigheter och organisationer står i de flesta fall för kostnaderna för sina deltagande med— lemmar i de olika projektgrupperna. Särskild framställning måste

göras om konsulter skall anlitas.

• Sida 260
•  Original

Som exempel på verksamheter som i viss mån organiserats i pro— jektform kan även nämnas de stora planeringssystemen, länsplane— ringen, regionala trafikplaneringen, den fysiska riksplaneringen och naturvårdsplaneringen. Länsdemokratikommittén har i sitt be— tänkande (SOU 1978 35) redovisat för vissa enheter vid tre läns— styrelser hur stor arbetskraft som under budgetåret 1976/77 äg- nades åt dessa planeringsformer. Uppgifterna framgår av tabell 11.

Regionaleko- Naturvårds- Planenheten Lantmäteri— nomiska enh enheten enheten

Kronobergs län 15 9 27 Örebro län 21 15 1 1 Norrbottens en 1aJ 12 16

Tabell ll Procent av totala antalet årsarbetskrafter som budgetåret 1976/77 ägnades åt de cen— tralt initierade planeringssystemen (Källa: SOU 1978:35, sid 188)

Anledningen till att siffrorna är relativt höga torde bl a bero på att arbetet med den fysiska riksplaneringen befann sig i en intensiv period och att regionalekonomiska enheten ägnade stor uppmärksamhet åt uppföljningen av länsplanering 1974.

20.3. Överväganden

Verksamheten vid planeringsavdelningarna måste få en mer offen- siv prägel än den nu har. En inriktning av detta slag klaras inte av i den grundorganisation, som skapats för den egentliga ärendehandläggningen. Enligt utredningen bör länsstyrelserna

härvidlag utnyttja projektarbete som lämplig arbetsorganisation.

Regeringen har uppdragit åt länsstyrelsen i ett antal län att tillsätta regionala grupper med företrädare för länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och de regionala utvecklingsfonderna. Syftet är att samordna de regionalpolitiska och sysselsättningspoli— tiska insatserna på orter som drabbas av sysselsättningsproblem

• Sida 261
•  Original

till följd av strukturförändringar inom stål— samt textil- och konfektionsbranscherna. Även för dessa insatser kan projektfonnen

vara lämplig.

Förankringen och ledningen av projekten är viktig. Genom denna verksamhet tas ofta grunderna fram för beslut om länsstyrelsens långsiktiga policy i betydelsefulla frågor. Projektens resultat överförs sedan till grundorganisationen för tillämpning.

Projektens former kan variera beroende på förutsättningarna i de enskilda fallen. Här kan nämnas de olika fonner som stora resp små projekt kräver. Om upphovet till och styrning av projektet sker utanför länsstyrelsen kan det leda till andra organisato- riska former än om projektet leds från länsstyrelsen. Några ge- mensamma drag för olika typer av projekt finns dock.

Projektet måste ha en ledning. Vidare måste det finnas en pro- jektansvarig (vanligen inom en enhet) och en utredningsman eller grupp. Ofta finns någon fonn av referensgrupp där arbetet kan diskuteras. Projektet måste slutligen dokumenteras.

En viktig beröringspunkt med grundorganisationen är att den lö— pande ärendebanteringen och projekten har samma övergripande led— ning, såväl på verks—, avdelnings- som enhetsnivå. lmn bör där- för skapa fonner som möjliggör riktiga prioriteringar såväl mellan projekt och löpande verksamhet som mellan projekten in-

bördes.

En del av problemen kring projektarbetet härrör från att projek— ten på sätt och vis bryter net den "hierarkiska” och fackmässiga indelningen av grundorganisationen. Friktionen gentemot grund— organisationen kan t ex bero på den konkurrens om resurserna som blir naturlig med denna fonn av organisation. Vid en priorite— ring mellan löpande verksamhet och projekt har, som tidigare framgått, den löpande ärendehanteringen i allmänhet satts i första rmmnet. Denna prioritering kan enligt utredningen disku— teras — ett väsentligt långsiktigt projekt kan vara lika viktigt för länets invånare som att ha så korta handläggningstider som möjligt för löpande ärenden. Vid given resurstilldelning kan man

• Sida 262
•  Original

därför behöva sänka ambitionsnivån i viss ärendehandläggning för att därmed skapa ökat utrymme för projektverksamhet. En genom— gång bör göras vid länsstyrelserna av vilka ärendetyper där am— bitionen kan sänkas något.

Projekten bör också i större utsträckning användas som en metod att utveckla nytt kunnande hos personalen i grundorganisationen. Hittills har deltagarna i projektgrupperna nästan uteslutande hämtats bland handläggare. Länsstyrelserna bör kunna pröva en mer allsidig sammansättning av projekten än vad som hittills varit vanligt. Personal ur landskanslist— och biträdeskarriären bör således kunna ingå i projekten. Därtill bör infonnation om pågående projekt till personalen i övrigt på länsstyrelsen ökas.

Projekten kan i vissa fall tjänstgöra som "buffert”. Med hjälp av kanske lägre prioriterade projekt kan personal med t ex specialistutbildning få en jämn sysselsättning. Denna användning av projekten återspeglar ett problem i länsstyrelsernas interna planering sammanhängande med kravet på anställningstrygghet även för personal utanför personalplanen. Ett sätt att uppnå större flexibilitet i projektorganisationen i framtiden är att i större utsträckning köpa konsulttjänster för tillfälliga specialistupp— gifter.

En annan betydelsefull fråga för projektverksamheten är de eko— nomiadministrativa aspekterna.

Den verksamhet vid planeringsavdelningen som kan bedrivas i pro— jektform berörs i hög grad av länsstyrelsernas komplicerade system för anslagstilldelning.

Resurser för projektverksamheten hämtas sålunda bl a från

— ledig kapacitet i grundorganisationen

— s k ”luftpengar”

• Sida 263
•  Original

SOU 1978:58 Projektarbete — särskilda anslag

a) fnm hmsuvå I») från centrala ämbetsverk q fåndQMNWmn — AMS—medel

— medel från andra myndigheter och organisationer, t ex

kommuner, i gemensamma projekt.

De tilldelade medel som är av intresse i detta smmnanhang avser löner och omkostnader. Någon möjlighet att överföra medel mellan löner och omkostnader finns vanligen inte. Inte heller finns

normalt möjligheter att reservera medel till komnande budgetår. Utöver medel i regleringsbrevet kan länsstyrelsen stundom till— delas olika sakanslag och särskilda medel av annan art. I dessa fall rör det sig i allmänhet om mindre belopp.

De krav som ur länsstyrelsens s>nvinkel kan uppställas på ett budgetsystem som är anpassat till projektarbete kan vara följan-

de:

— överblick över flera budgetår

— flexibilitet inom givna budgetramar

— överbrygga gränsen mellan kostnadsslag — medge överföringar

mellan löner och expenser.

Ett sätt att tillgodose kravet på bättre överblick och bättre planering är att medel till projektprogrammet på något sätt kan tilldelas för mer än ett budgetår.

Önskemålet om flexibilitet innebär att man så långt som möjligt undviker snävt specialdestinerade anslag och koncentrerar medels— tilldelningen till generella anslag, exempelvis av den typ som under de senare åren utnyttjats av kommundepartementet.

Kravet på överbryggandet av gränserna mellan kostnadsslag ligger

• Sida 264
•  Original

i linje med den pågående utvecklingen av en budgetering med mindre detaljrestriktioner.

En förbättrad planering och överblick av projekten kan under— lättas av att man upprättar projektkort på vilka skall anges ekonomi- och personalbudget, tidsplaner, rapporttillfällen, slut— punkt m m, samt att rapportsystemet i system S anpassas till pro— jektuppföljningens informationsbehov.

Det torde även enligt utredningen vara lämpligt att man inom planeringsavdelningen årligen diskuterar och inventerar länplhgl projekt för de kommande åren. Härigenom kan man skapa en projekt— reserv som kan utnyttjas då exempelvis belastningen i grundorga— nisationen är liten. Grundläggande är dock att projekt, som finns i "reserven”, men även att de pågående projekten bör dokumente— ras på ett sådant sätt att en verklig prioritering av resurs— insatser kan göras inom avdelningen och de olika enheterna.

Den genomgång av projektverksamheten som utredningen företagit är inte uttömmande och kräver åtskilliga kompletterande under- sökningar. Utredningen föreslår i avsnittet om Administrativa enheten att en särskild utredning görs om länsstyrelsernas eko— nomiadministrativa system. Denna utredning bör bl a behandla de särskilda krav som projektformen ställer på ekonomiadministra— tionen. Härutöver bör man utarbeta en redogörelse för projekt— verksamhet inom länsstyrelserna, lämna förslag på lämpliga om— råden för projektverksamhet och ge förslag till hur man kan upp— rätta projektplaner, anpassa rapportsystemet efter dessa, beräk— na resursåtgång, utforma 1edningsorganisationer m m. Detta arbe— te kan utföras i den arbetsgrupp som utredningen behandlar i

avsnittet Prioriterin av resurser och refonnens enomförande. . g

20.4. Sammanfattning

En särskild genomgång bör göras av projektverksamheten vid läns— styrelserna i syfte att förbättra planerings- och styrningsme— toderna, t ex genomförande av särskilda projektbudgetar. Sär— skilt bör man uppmärksamma möjligheterna att underlätta projekt— planeringen genom mindre detaljrestriktioner i det ekonomiaåni—

• Sida 265
•  Original

nistrativa systemet, bl a för att möjliggöra projektplanering

för mer än ett år i taget.

• Sida 266
•  Original

• Sida 267
•  Original

SOU 1978:58 21 LEDNlNGSPRÅGOR 21.1 Länsstyrelsens ledning

Verksledningen företräder hela länsstyrelsen men det kan vara naturligt att särskilt behandla länsstyrelsens ledning i detta smmnanhang bl a eftersom det dominerande antalet ärenden som tas upp i länsstyrelsens styrelse härrör från planeringsavdel—

ningen.

Ansvars— och befogenhetsfördelning inom länsstyrelsen regleras genom resp länsstyrelses arbetsordning och handläggningsord— ningar, som i sin tur bl a utgår från allmänna verksstadgan, länsstyrelseinstruktionen och den av regeringen fastställda normalarbetsordningen för länsstyrelserna.

För länsstyrelsen övergripande beslut fattas av styrelsen, lands— hövdingen och landshövdingens ställföreträdare. I vissa fall fattas besluten av avdelningschef samt chefen för amninistrativa enheten vid förfall för landshövdingen (även du ställföreträda- ren tjänstgör). Det är sålunda flera personer som jänte styrel— sen kan ha verksledande funktioner. Vid sidan av styrelsen är det dock landshövdingen som har det yttersta ansvaret och be— slutsbefogenheten och som kan delegera detta till ställföreträ— dare och andra chefer. I detta sammanhang avses med verksled— ning landshövding eller ställföreträdaren. Verksledningen be- traktas som en beslutsnivå.

Landshövdingen och dennes ställföreträdare, övriga avdelnings- chefer, länspolischefen och chefen för administrativa enheten förutsätts ingå i en direktion. Denna har som grupp inga besluts- befogenheter utan utgör ett samarbets— och beredningsorgan frmnst för verksinterna frågor.

• Sida 268
•  Original

268. Ledningsfrågor SOU 1978:58 21-1—1 Verksledningens interna uppgifter

Verksledningen leder länsstyrelsens arbete och fattar beslut i

frågor enligt arbetsordning.

Landshövdingen kan förbehålla sig rätten att fatta beslut även i ärenden, som normalt avgörs av underlydande tjänstemän utom i vad avser skattefrågor och mål som skall behandlas i de olika rätterna. En väsentlig uppgift är att fatta beslut av fördel— ningskaraktär i vad avser disponibla resurser inom länsstyrelsen.

Det åvilar ytterst styrelsen och verksledningen att bl a ta ställning till fördelning av resurser mellan löpande verksamhet och initiativverksamhet, att resurser för bl a projekt avsätts och ger avsett resultat.

Landshövdingen avgör vilka ärenden, som utöver vad som anges i arbetsordning skall tas upp i styrelsen. lerksledningen leder beredning av ärenden inför styrelsens sanmmnträden. Landshöv— dingen är ordförande i styrelsen. Vid förfall för landshövdingen är ställföreträdaren ordförande.

Ytterst ansvarar styrelsen och verksledningen för att arbetsgi— varens ansvar gentemot personal och personalorganisationerna

uppfylls. 21-1-2 Verksledningens externa uppgifter

Landshövdingen är länsstyrelsens ledande tjänsteman och kontak- terna med den externa miljön präglas av detta. Landshövdingen är ordförande i bl a flera av de statliga regionala länsorga- nens styrelser. Landshövdingen är också ofta ordförande i flera ideella föreningar och länsförbund. Landshövdingen är ofta främ— ste länsrepresentanten vid skilda uppvaktningar i regering och centrala myndigheter.

Yerksledningen måste hålla förtlöpande kontakter med politiska partier, arbetsmarknadens parter, ideella organisationer samt

vara tillgänglig för allmänhet, press och radio/lll

• Sida 269
•  Original

Verksledningens kontakter, initiativ, uttalanden m m anses ofta ge inriktning åt och vara uttryck för länsstyrelsens inställning i olika frågor.

I många fall berör projektarbete såväl myndigheter utanför läns— styrelsen som organisationer, landsting och kommuner. Både sty- relse och verksledning kan därför komma att på olika sätt enga- geras i sådana projekt.

Det primära syftet med samverkan och samordning på regional nivå inom länet är att låta riktlinjer och målsättningar, som gäller övergripande samhällsplanering för länet, slå igenom i åtgärder inom alla berörda områden. Detta innebär främst att kontakter med myndigheter (motsvarande) på central och regional nivå genom- förs inom ramen för en gemensam grundsyn mellan berörda regiona— la organ. Det innebär också att före förslag om åtgärder eller kontakter med kommuner, övriga lokala organ, näringsliv och all— mänhet samverkan sker så att i möjlig mån berörda regionala or— gan är överens om handlingslinjer i stort. Här har verksledning- en väsentliga funktioner.

För varje länsnämnd finns ett antal ärendegrupper där ett ömse- sidigt utbyte av information är nödvändigt för att dels få underlag för beslut, dels ge information till andra delar av länsförvaltningen som kan behöva få del av den för sin egen fortsatta verksamhet. Kontakterna tas på enklaste sätt mellan berörda tjänstemän. I andra fall krävs mer omfattande samverkan

t ex i form av beredningsgrupp.

Genom att landshövdingen är ordförande i ett antal länsnämnder och i vissa fall även i de regionala utvecklingsfonderna finns ytterligare samverkansmöjligheter förutom de mer formaliserade

via tjänstemännen i organisationerna. 21.1.3 Uppgifter om landshövdingens tidsanvändning Utredningen har i samarbete med sex länsstyrelser undersökt arbetsuppgifternas tidsåtgång för landshövdingen, chefen för planeringsavdelningen och chefen för planeringskansliet. Under—

• Sida 270
•  Original

sökningen genomfördes i form av en tidmätning under perioden lö maj — 16 juni 1978.

Uppgifterna för fem landshövdingar tyder genomsnittligt på en arbetstid på ungefär 30 — 40 procent över normalarbetstiden. Genomsnittligt använde landshövdingarna ungefär 30 procent av sin totala arbetstid för externa uppdrag (utredningar etc)

utan direkt samband med arbetet i länsstyrelsen — stora skill- nader finns dock mellan landshövdingarna. Lika stor andel, ca 30 procent, åtgår till det interna länsstyrelsearbetet, dvs ar— bete med styrelseärenden och annan löpande ärendehandläggning, projekt, information, personalfrågor och administrationsfrågor i övrigt. En stor del av arbetsdagen tillbringas i förrättningar och uppdrag utanför länsstyrelsen, uppskattningsvis 60 procent av arbetstiden under nonnal kontorstid. Huvuddelen av tiden ut— anför länsstyrelsen åtgår bl a till uppdrag i olika regionala organisationer, representation, besök på företag, centrala upp—

vaktningar.

21.1-4 ”Direktionen” — ett samarbetsforum för verksledningen

Verksledningens behov av särskilda "Stabsresurser” behandlas mer ingående i ett följande avsnitt. 1 sin funktion som verkschef behöver dock landshövdingen även andra samarbetsorgan. För sådan verksamhet är enligt utredningen en ”direktion" lämplig. bbd ”direktion” menas förutom verksledningen i första hand avdel— ningscheferna (eller motsvarande) och administrative chefen. Direktionens medlemmar har — var för sig — egna beslutsfunktioner direkt reglerade av statsmakterna eller delegerade från lands—

hövdingen till resp befattningshavare.

Direktionen kan fylla en väsentlig funktion som ett centralt organ i det löpande och planerande interna arbetet i länsstyrel— sen. Direktionen bör ses som ett samordnande, policyskapande och infonnationsförmedlande organ speciellt i inomverksfrågor. Den är ett lämpligt forum för diskussioner i t ex prioriterings— frågor, ger verksledningen möjlighet att få olika avdelningars intressen belysta och att få handlingslinjer i resurs- och per- sonalfrågor förankrade m m.

• Sida 271
•  Original

Direktionen förutsätts dock inte ha någon kollektiv beslutsfunk— tion och skall naturligtvis inte heller ta över styrelsens roll som det övergripande organet för ledning och policyskapande.

Nedan anges några av de viktigare frågorna av lednings— och samordningskaraktär som med fördel kan behandlas i direktionen.

a) Inriktning av verksamhetsplanering. b) Ledning av petita— och budgetarbete.

c) Resursfördelningsdiskussioner i vad avser lönekostnader,

expenser inkl resor, lokaler o d.

d) Verksledningens riktlinjer för information och förhandlingar

inom ramen för MBL samt lokala avtals— och löneförhandlingar.

e) Riktlinjer för arbetsgivarens ställningstaganden i personal— administrativa frågor (anställning, introduktion, avsked,

intern information, utbildning m m.

f) Diskussion och beredning av verksgemensamma policyfrågor gentemot den externa miljön, som kräver likfonnighet mellan avdelningar och enheter. Hit hör t ex sekretessfrågor, säker— hetsfrågor och hänvisning vid frågor från utomstående.

21.2. Planeringsavdelningen

I allmänhet synes ledningsfrågorna inom planeringsavdelningen vara lösta på lämpligt sätt. Länsrådets roll i dessa avseenden är förhållandevis klar, regelbundna träffar med enhetscheferna förekommer etc. Ur ledningssynpunkt kan dock diskuteras hur pro— jektverksamheten skall inriktas, styras och följas upp — detta behandlades i föregående avsnitt. I föreliggande avsnitt behand— las särskilt frågan om ställföreträdare eller vikarie för avdel-

ningschefen.

Arbetssituationen för planeringsavdelningens chefer - enligt de tidsuppgifter som finns för sex länsråd under tiden 16 maj - 16 juni 1978 — påminner delvis om landshövdingens. Länsrådens arbetstid överstiger normalarbetstiden med 20 — 25 procent. Den andel av tiden som åtgår för externa uppdrag är dock betydligt

• Sida 272
•  Original

mindre än landshövdingens, ca 10 — 15 procent, medan ärenden, projekt och administration i övrigt vid länsstyrelsen upptar över 60 procent av tiden. Länsråden tillbringar ungefär 40 pro— cent av arbetstiden under normal kontorstid utanför länsstyrel— sen.

Uppgifterna om länsrådens tidsanvändning aktualiserar frågan om ställföreträdare. Några klara regler för vem av enhetscheferna (motsvarande) som skall fungera som avdelningschefens ställföre— trädare finns inte. Länsstyrelserna använder sig även av olika kriterier för utseende av ställföreträdare. 1973 (vid LONs kart— läggning) var ungefär hälften av byråcheferna ställföreträdare för avdelningschefen. Under tiden fram till 1978 har ytterligare fem länsstyrelser övergått till en sådan ordning.

I åtskilliga fall har således chefen för planeringskansliet ut— setts att fungera som ställföreträdare, främst p g a att han genom sin centrala position inom avdelningen har god överblick över avdelningens arbete. I andra fall utgår man från ancienni— tet. Under utredningens arbete har man från en del håll även ställt frågan hur ett ställföreträdarskap för avdelningschefen är avsett att fungera. Får exempelvis länsstyrelsen utse en ständig ställföreträdare, som alltså fungerar även då avdelnings— chefen är i tjänst?

Vad gäller frågan om ständig ställföreträdare har länsstyrelsen rätt att utse en sådan. Som regel bör också länsstyrelserna göra detta. Ställföreträdarskapets syfte är dels att träda in vid förfall för avdelningschefen, dels att vid behov avlasta av— delningschefen från vissa arbetsuppgifter. Det bör understrykas att ställföreträdarskapet inte får innebära att någon ytter— ligare nivå skjuts in mellan avdelningschefen och enhetscheferna (motsvarande). Som alternativ till ett ständigt ställföreträdar— skap bör dock länsstyrelsen ha frihet att besluta om den önskade avlastningen i stället bör ske genom ökad delegering till en— hetscheferna (motsvarande).

Med hänsyn till behovet av kontinuitet i ställföreträdarskapet är det angeläget att ställföreträdarskapet i så stor utsträckning

• Sida 273
•  Original

som möjligt knyts till en och samma person. Valet bör inte auto— matiskt följa av anciennitet utan grundkriteriet för valet av person bör vara god kännedom om avdelningens inriktning och ar— bete. Det ligger i sakens natur att chefen för planeringskansli- et i sin funktion i flertalet fall är den som har en sådan kän-

nedom.

I de fall länsstyrelsen inte utser en ständig ställföreträdare till avdelningschefen bör ovan förda resonemang om valet av lämp— lig person även gälla utseende av ställföreträdare eller vika— rie, som alltså endast tjänstgör i avdelningschefens frånvaro. 21.3 Sammanfattning

Ett lämpligt samrådsforum för verksledningen är en s k direktion, bestående av i första hand länsstyrelsens avdelningschefer eller motsvarande och administrative chefen. Direktionen har inga egna formella beslutsbefogenheter men är ett lämpligt forum för dis- kussioner främst av olika verksinterna frågor, där verksledning- en är beslutande och där i första hand administrativa enheten

är det beredande organet.

Som regel bör länsstyrelsen utse en ständig ställföreträdare till chefen för planeringsavdelningen. Ställföreträdarskapets syfte är dels att träda in vid förfall för avdelningschefen, dels att vid behov avlasta avdelningschefen från vissa arbets- uppgifter. Det bör dock understrykas att ställföreträdarskapet inte får innebära att någon ytterligare nivå skjuts in mellan avdelningschefen och enhetscheferna (motsvarande). Länsstyrelsen har dock frihet att besluta om den önskade avlastningen i stål— let kan ske genom ökad delegering till enhetscheferna (motsva-

rande).

Valet av en sådan ställföreträdare eller av vikarie (vid avdel— ningschefens frånvaro) bör inte automatiskt följa av ancienni— tet utan kriteriet bör vara god kännedom om avdelningens inrikt- ning och arbete. Chefen för planeringskansliet har i sin funk— tion i flertalet fall en sådan kännedom.

• Sida 274
•  Original

• Sida 275
•  Original

77

">")

STÅB FÖR VERKSLEDNING OCH AVDELNINGSLEDNING

Beskrivning av nuvarande stabsorgan

Frågan om en stab för verksledningen har beröringspunkter bl a med planeringsavdelningen genom att vissa stabsuppgifter för när— varande fullgörs inom planeringskansliet. Denna stabsfunktion be- skrivs allmänt i statsverkspropositionen för budgetåret 1971/72

på följande sätt:

”Huvudenheten för samhällsplanering, planeringsavdel— ningen, bör få en inre organisation som gör den ägnad att under lekmannastyrclsen och landshövdingen effek- tivt medverka till lösningen av den nya länsstyrelsens uppgift att åstadkomma en samordnad och målinriktad planering. Därför bör inom avdelningen finnas ett stabs— organ som biträder med bl a swnordnings—, initiativ— och informationsuppgifter samt sköter sekreterargöromål m m i samband med styrelsens sammanträden. Men intres— set av samordning får inte leda till att de olika fack- s>npunkter som kan läggas på en fråga undanhålls be- slutsfattarna. Därför bör enheterna i övrigt vara orga- niserade efter fackområden så att företrädaren för ett fack i princip inte är underställd företrädaren för ett annat. Självfallet skall en sådan företrädare inte heller vara underställd chefen för stabsorganet." (Sid 23—24).

I ett dokument från LON (Handledning för arbetet på planerings— kansliet samt i vissa avseenden för planeringsavdelningen i övrigt, LON 1973) preciseras planeringskansliets roll som delas

upp i följande tre moment:

&) b)

C)

stabsorgan åt chefen för planeringsavdelningen, expedition för planeringsavdelningen och sekretariat åt styrelsen.

I detta avsnitt behandlas moment a och c. Funktionen som expedi—

tion för planeringsavdelningen behandlas i ett följande avsnitt under rubriken ”Planeringskansliets administrativa service".

• Sida 276
•  Original

276. Stab för verksledning och avdelningsledning SOU 1978:58 22.1.1 Stab åt chefen för planeringsavdelningen

LONs handledning anger planeringskansliets uppgift vara att stå till avdelningschefens förfogande för att biträda denne med att utöva ledningsfunktionen bl a i fråga om verksamhetsplaneringen och den interna och externa samordningen.

Uppgifterna som stabsorgan delas i handledningen upp i följande delar:

— samordning

- initiativ

— information

— verksamhetsplanering

— ärendebevakning

Planeringskansliet skall sålunda främja samordning, medverka vid samordningen av initiativverksamheten och följa planeringen inom olika verksamhetsområden.

Vidare skall kansliet medverka i initiativverksamheten i över— gripande frågor och sådana som inte direkt hänförs till en viss enhet.

Vad gäller infonnation bör kansliet bl a fungera som redaktion för interna meddelandeserier.

Kansliet skall vidare svara för samordningen av planeringsavdel— ningens olika enheters planering, göra en översiktlig bedömning av rationaliseringsbehov inom avdelningen och utarbeta underlag

för planeringsavdelningens verksamhetsplanering. Vad slutligen gäller ärendebevakningen skall kansliet med hjälp av bl a diariet göra listor över oavgjorda ärenden m m.

22.1.2 Stabsuppgifter för styrelsen och länsstyrelsen i sin helhet

Huvuddelen av planeringskansliets service åt styrelsen och

• Sida 277
•  Original

länsstyrelsen i sin helhet behandlas i handledningen under rubri— ken ”Sekretariat åt styrelsen”. Exempel på sådana arbetsuppgif—

ter är:

— att ge landshövdingen tillfälle att så tidigt som möjligt un— der beredningen av ett ärende besluta om ärendet skall hän—

skjutas till styrelsen,

— att se till att förslag till beslut m m före utsändandet till ledamöterna godkänns av landshövdingen (eller den landshöv— dingen utser). Enligt utredningen innebär denna punkt i prak— tiken att det material som sänds till styrelsen åtminstone skall föreläggas landshövdingen (eller den landshövdingen ut-

ser) före utsändandet,

- att administrera kallelser, föredragningslista, protokoll och

iöwigzmmwnafm'mymlwnsswmeNMmL

Andra arbetsuppgifter som ligger nära verksledningen är att pla—

neringskansliet

— vid behov skall delta i länsnämnders sammanträden,

- skall sköta intern och extern infonnation, varvid ”bör över— vägas om en swnordning av andra avdelningars personalinforma— tion bör ske”.

Vidare bör byråchefen vara föredragande i fråga om fördelningen av remisser och av sådana ärenden som inte är särskilt rubrice— rade i arbetsordningen. l många fall biträder även byråchefen eller annan tjänsteman landshövdingen i olika handläggaruppgif— ter, förberedandet av tal och andra utåtriktade aktiviteter.

Stabsfunktionen för verksledningen har således olika sidor som bör särskiljas. Den anfattar dels service i mer administrativa frågor i samband med styrelseärenden, dels biträde i infonna— tionsarnetet och dels en funktion som personlig assistent åt landshöfdingen. Alla dessa uppgifter förekommer vid länsstyrel—

serna. Den skiftande uthinmingen av i första hand den externa

• Sida 278
•  Original

informationen och den personliga assistansen har föranlett diskussion om ett särskilt landshövdingens kansli.

Förhållandena i dag är att det ibland är byråchefen, ibland pla— neringsdirektören, ibland nagon annan befattningshavare som per— manent eller tillfälligt biträder landshövdingen. Hos länsstyrel- sen i Stockholms län finns en särskild befattningshavare (avdel— ningsdirektör) för denna funktion. Denna tjänst är ursprungligen placerad på planeringskansliet men utlånad t v till verksled— ningen. Från andra länsstyrelsers verksledningar har starka önskc mål om motsvarande assistans uttryckts. Frågan om extern infonna— tion behandlas i ett följande avsnitt. 22.1.3 Stabsresurser inan planeringskansliet

Personalmässigt är planeringskansliet numera en relativt stor enhet — flertalet planeringskanslier har mellan 15 och 25 an— ställda (inom och utom personalplanen). Endast en ringa del av personalen sysselsätts dock med infonnations— och stabsfrägor.

Om man antar att byråchefens tid helt består av sådana uppgifter (vilket är en överskattning), är i allmänhet endast tva till två och en halv årsarbetskrafter (inkl byråchefen) vid planerings— kansliet sysselsatta med infonnations- och stabsarbete. Endast i ett fåtal län, utifrån de delvis schematiska skattningar som ut— redningen gjort av arbetstidens fördelning, finns omkring tre årsarbetskrafter avdelade för infonnations- och stahsarbete. Bortsett från priskontor och hemkonsulenter har den övriga per— sonalen vid kansliet uppgifter inom diariefunktionen, skrivcen— tralen och viss löpande ärendehandläggning eller har arbetsledan— de och administrativa funktioner i övrigt.

När det gäller informations— och stabsarbete har kansliernas dimensionering varit relativt konstant sedan LONs kartläggning 1975. Ett mindre antal infonnationstjänster har dock tillkmnnit, bl a två i Stockholms län.

[ LONs kartläggning (1973) beskrivs bl a hur kanslierna och byråchefen använder sin tid. Vid de undersökta länsstyrelserna

• Sida 279
•  Original

använde byråchefen vanligen mindre än 25 procent av tiden åt "samordning och initiativ” och huvuddelen av tiden åt bl a orga— nisations— Och personalfrågor, extern infonnation och utrednings—

arbete.

Även OPAL-utredningen har genomfört en — om än delvis annorlunda — registrering av byråchefens tidsanvändning genom den ovannämnda undersökningen vid sex länsstyrelser under tiden 16 maj — 16 juni. Uppgifterna tyder på att byråchefen ägnar ungefär en tredjedel av tiden åt intern administration, information, personalfrågor m m och ungefär lika stor andel av tiden åt ärendehandläggning och projekt. Skillnaderna är dock betydande mellan länsstyrelserna — i ett par fall utgör således projektverksamheten en mycket tids— krävande del av byråchefernas arbete. Ett slående drag är att byråcheferna genomsnittligt tillbringar ungefär lika mycket tid som länsråden på förrättningar utanför länsstyrelsen, dvs 40 pro- cent av den nonnala kontorstiden. 22.1.4 Extern information

Den externa infonnationen och dess organisatoriska inplacering har under de senaste åren varit föremål för omfattande diskus— sioner. Enligt en utredning som gjorts av nämnden för samhälls- information (NSI) "Länsstyrelsernas informationsverksamhet” var länsstyrelsernas resurser för informationsverksamhet växlande. Endast tre länsstyrelser (AB, K och M län) hade under budgetåret 1976/77 personal som på heltid sysslade med informationsfrågor.

Enligt utredningen fanns emellertid på samtliga länsstyrelser personal som på deltid arbetade med informationsuppgifter. Den organisatoriska placeringen av denna personal skiftade dock starkt.

Vid varje länsstyrelse finns i dag en informationsansvarig tjänstanan. I de flesta fallen ligger detta ansvar på byråchefen

vid planeringskansliet.

I NSIs rapport sammanfattas.informationsbehovet på följande sätt:

• Sida 280
•  Original

”I rapporten fastslås att ansvaret för den statliga in— formationsverksamheten ligger på den enskilda myndig— heten. Detta innebär att länsstyrelserna liksom övriga statliga myndigheter har ett ansvar att informera i frågor kopplade till myndighetens verksamhet. Både re— geringen och finansutskottet anger en hög ambitionsnivå för myndighetens infonnationsverksamhet. Speciellt i frågor som rör medborgarnas rättigheter och skyldighe— ter bör myndigheterna sträva efter att nå samtliga med— borgare med informationen. Inte heller då det rör reg— ler eller föreskrifter om skyldighet att informera sär— skiljer sig länsstyrelserna från övriga statliga myn— digheter.”

Enligt NSIs rapport torde länsstyrelserna ”ha svårigheter med att leva upp till de intentioner som är förknippade med informa— tionsverksamheten”. Länsstyrelserna anges ha dels relativt låga infonnationsanslag i förhållande till andra myndigheter, dels en dåligt utbyggd organisation för att utföra informations— uppgifterna. Om organisationen av en informationsfunktion sägs i rapporten:

22.2

22.2.1

”Den naturliga placeringen av en informationsfunktion på länsstyrelsen syns vara på planeringskansliet. Alter— nativet till detta skulle vara den administrativa en— heten. För det talar att enheten har funktioner riktade mot hela länsstyrelseorganisationen, man står ofta för den interna informationen samt att man ofta administre— rar kungörelseannonseringen. Motivet för att planerings— kansliet bedöms vara lämpligast är dels att kansliet i dag fungerar som ett samordningssekretariat åt främst planeringsavdelningen, men även länsledningen. Det ligger därför nära till hands att placera en funktion av övergripande och samordnande karaktär på kansliet. Dels utformas i dag mycket av den infonnationsverksam— het som bedrivs inom länsstyrelsen just på planerings— kansliet. Dessutom är planeringsavdelningens externa information den inom länsstyrelsen mest omfattande.

Informationsfunktionens placering på planeringskansliet innebär givetvis att den skall betjäna hela länsstyrel— seorganisationen.”

Överväganden om stabsorgan

För verksledningen

Vid omorganisationen 1971 diskuterades inte närmare behovet av ett stabsorgan åt verksledningen. Utvecklingen efter 1971 har emellertid enligt utredningen visat att verksledningen i olika

• Sida 281
•  Original

avseenden har behov av den hjälp och det biträde som en stab kan ge. Vid utredningens kontakter med länsstyrelserna har dessa frågor behandlats. Därvid har bl a framkommit att verksledningen och direktionen fungerar endast sporadiskt, vilket bl a kan bero på att de saknar eget beredande organ. Man har även påtalat bris— ter i organisationen i vad avser verksledningens samordning av den övergripande projektverksamheten. Därutöver har man påtalat att planeringskansliets blandade roll som internt samordnings— organ inom planeringsavdelningen och serviceorgan åt verksled- ningen och styrelsen skapar osäkerhet i fråga om ansvarsförhål— landena och orderlinjerna inom länsstyrelsen. Det mer intensiva arbetet i länsstyrelsens styrelse torde också medföra att verks— ledningen har ett större behov av nära och snabbt biträde i kon— takterna med styrelsens ledamöter.

Enligt utredningens mening kan man beskriva teoretiskt tänkbara Stabsuppgifter för verksledningen enligt följande. Utredningen tar dock inte här ställning till hur stabsuppgifterna skall or— ganiseras - förteckningen av uppgifter är en ”bruttolista” i den meningen att vissa av arbetsuppgifterna t ex med fördel kan full— göras på andra håll inom länsstyrelsen än inom ett särskilt stabsorgan för verksledningen.

A) Att fungera som berednings— och serviceorgan

I detta innefattas de uppgifter som sammanhänger med att ad— ministrera beredning för styrelsens sammanträden, protokoll— .%rhgodiwmmisavuexddsmwmmräbnodinmorswm infonnation om styrelsebeslut.

Även landshövdingens personliga service beträffande utskrif— ter, kontakter, telefonsamtal, resor, tal m m faller under denna punkt.

I arletet ingår även beredning av ärenden som skall tas upp i direktionen, t ex avvägningar i budget, verksamhetsplaner, äskaiden, lokalfrågor, personalfrågor samt verkspolicy i hänfdörhandlingar. Flera av dessa frågor hör hemma inom ad— miniftrativa enheten.

I stäpsarbetet kan även ingå vissa uppföljningsuppgifter i vad avser resursförbrukning och måluppfyllelse i samband med xerksamhetsplanering och budgetering.

• Sida 282
•  Original

B) Samordning och ledning av projektverksamhet

C)

D)

5)

Här avses sådan projektverksamhet som har betydelse för läns— styrelsens policy och i vissa fall är gemensam med andra statliga regionala organ, landsting och kommuner. Staben kan löpande följa projektarbetet och svara för att anvisningar utfonnas, att resurser anskaffas för utredningsarbete, att vid behov tilläggsanvisningar ges och att arbete avrapporte— ras.

Ledningen av projekten bör emellertid till övervägande del utövas av personal från enheter, myndigheter eller organisa— tioner med fackansvar och fackkunskaper.

Samordning av planering inom länsstyrelsen

Uppgiften kan innebära att verksamhetsplanering initieras på hela länsstyrelsen och att den utformas så att övergripande avvägningar och prioriteringar kan göras på likvärdigt mate— rial från avdelningar och enheter. Uppgiften kan även inne- bära att initiera mer långsiktig planering som inte direkt kan hänföras till särskild fackenhet, t ex i fråga om infor—

mationsåtgärder.

Biträde vid externa kontakter

I stabsarbetet kan ingå att förmedla kontakter för verksled— ning med den externa miljön. Detta kan ske genom information, sammanträden, uppvaktningar, konferenser, presskonferenser m

Stabsfunktionen kan vara en kontaktpunkt, där externa organ söker upplysningar för att finna rätt fackenhet eller person för vissa frågor.

Fackenheter och avdelningar kan få råd i publiceringsfrågor och i frågor om kontakter med massmedia.

Biträde vid utfonnning av länsstyrelsepolicy

Policyfrågor bör behandlas av styrelsen och verksledningen med underlag från fackenheter och avdelningar. Stabsfunk— tionen kan biträda vid utformning, sammanställning och när det gäller att sprida infonnation om ställningstaganden.

• Sida 283
•  Original

Det kan också vara en uppgift för staben att se om den

löpande verksamheten anpassas till antagen policy. 22.3.2 För planeringsavdelningens ledning

I den ovan nämnda redogörelsen av LONs handledning framgår vilka uppgifter som i dag bör åvila planeringskansliet i dess egenskap av stabsorgan i planeringsavdelningen. Enligt vad utredningen erfarit har emellertid planeringskanslierna haft vissa svårig— heter att finna sin roll som stabs— och samordningsorgan inom avdelningen. I viss utsträckning kan detta bero på den ej helt klart fonnulerade dubbla rollen som stabsorgan både åt lands— hövdingen och åt chefen för planeringsavdelningen. Även kansliets mångskiftande verksamhetsinriktning kan ha spelat in här. Plane— ringskansliet fyller ofta en funktion som en administrativ buffert och stödfunktion som skall kunna ge administrativ service åt de övriga enheterna i form av skrivresurser, diarieföring och awhi— nistration av personal som handlägger ärenden åt andra enheter. Denna roll är oftast nyttig, men den kan stå i konflikt med en mer ambitiös samordningsroll i övergripande frågor genom att bl a byråchefens tid splittras mellan en mängd olika arbetsupp—

gifter.

Som beskrivs mera nedan torde även det förhållandet att plane— ringskansliet åtagit sig löpande ärendehandläggning återspegla det faktum att kansliets roll är oklar för många. Osäkerheten om kansliets roll har även inneburit att samordningsfunktionerna i stor utsträckning utövas av avdelningschefen eller i vissa

fall lanCshövdingen.

Utvecklirgen efter 1971 har enligt utredningen sålunda inte in— neburit ett planeringskanslierna utnyttjats på effektivaste sätt i frågor som rör samordning och stabsfunktioner. Rehoven av så— dant biträde åt avdelningschefen är emellertid starkt. Sålunda behövs bl a en starkare initiativverksmnhet, ett intensivare deltagance i planering av avdelningens verksamhet samt ett stör— re engaganang i avdelningens projektverkswnhet än i dag. Dessa uppgifter kan inte helt läggas på avdelningschefen utan denne behöver i dessa frågor biträde av ett starkt stabsorgan.

• Sida 284
•  Original

284. Stab för verksledning och avdelningsledning SOU 1978:58 22-2-3 Utformning av stabsfunktionen

De ovan formulerade stabsuppgifterna åt verksledningen kan som nämnts ses som en bruttouppräkning av tänkbara Stabsuppgifter. Vissa av uppgifterna bör lämpligen åvila andra enheter än en särskild stab. Sålunda skall exempelvis administrativa enheten bereda ärenden som faller under enhetens ansvarsområde.

De uppgifter som bör åvila ett särskilt stabsorgan åt verksled— ningen kan begränsas till att omfatta

— ansvar för styrelsesammanträden, — service åt verksledningen,

— extern information.

En grundläggande fråga då stabsfunktionen skall organiseras är om man bör hålla samman verksledningens stab och planeringsav— delningens. I den nuvarande organisationen avses planerings— kansliet fungera som ett gemensamt stabsorgan för styrelse, verksledning och planeringsavdelning.

Mot en uppdelning av kansliet talar i första hand att kansliet då skulle försvagas som organisatorisk enhet och att verksled— ningsfrågorna i stor utsträckning gäller planeringsavdelningens arbete.

För en uppdelning av kansliet talar främst att verksledningens och avdelningsledningens funktioner de facto är åtskilda och att nuvarande ordning innebär osäkerhet i fråga om ansvarsförhållan— den och ordervägar som upplevs som besvärande vid vissa läns—

styrelser.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att stabs— funktionerna skall hållas åtskilda. I viss utsträckning är per— 'son— och andra länsspecifika frågor av betydelse i dessa avse— enden. Utredningen förordar därför att den personal som skall ingå i verksledningens stab bör placeras hos landshövdingen men att det står länsstyrelserna fritt att placera den på planerings— kansliet.

• Sida 285
•  Original

22.2.4 Dimensionering av stabsfunktionen

Som framgår av tidigare avsnitt använder byråcheferna vid plane— ringskanslierna endast en mindre del av sin tid till egentliga stabs— och samordningsuppgifter. Motsvarande gäller även för övriga handläggare inom kanslierna. Som ovan nämnts är det van— ligen inte mer än två till två och en halv årsarbetskrafter som ägnas åt informations— och stabsarbete. Mot bakgrund av ökade krav på stabshjälp åt verksledningen och avdelningsledningen är dessa resurser helt otillräckliga.

Länsstyrelserna har i flera sammanhang pekat på behovet av sär- skilda tjänster för informationsverksamhet. Även NSI har i sin rapport uttalat att länsstyrelserna har en låg medelstilldelning och bristfällig organisation för infonnationsfrågorna. För in— formationen svarar för närvarande i flertalet fall byråchefen och/eller någon annan tjänsteman vid kansliet. Professionella kunskaper i informationsteknik etc saknas i allmänhet vid pla— neringskanslierna. Informationsinsatserna blir därför ofta otill— räckliga. I många fall har man dock lyckats väl med den externa informationen men alltför ofta händer att informationsinsatserna inte utformas på bästa sätt. Detta förhållande kan enligt utred— ningens mening ej längre fortgå. Informationsfrågorna har fått och kommer att få ökad betydelse i länsverksamheten. I detta sammanhang kan nämnas den ökande öppenheten i länsstyrelsearbe— tet som planeringsverksamheten medför. Också den nya styrelsens roll och sammansättning har inneburit ett ökande intresse för

information om dess verksamhet.

För att kunna klara av dessa problem och utnyttja tillgängliga medel för information på optimalt sätt föreslår utredningen att varje länsstyrelse tilldelas en tjänst för informationsverksam— het. Denna tjänst bör ingå i verksledningens stab.

För Stabsuppgifter i övrigt, exkl information, torde i allmänhet finnas mindre än två årsarbetskrafter per länsstyrelse, t ex om— fattande del av byråchefens och byråsekreterarens/amanuensens tid. Detta skulle innebära att stabsuppgifterna ej kan delas mellan verks— och avdelningsledning på det sätt utredningen

• Sida 286
•  Original

förordar. Det torde nämligen inte kunna krävas att byråsekrete— raren/amanuensen självständigt skall fullgöra stabsuppgifterna bos antingen verks— eller avdelningsledning. Oavsett om en orga— nisatorisk delning av planeringskansliet sker eller om lands— hövdingen utnyttjar en tjänsteman inom planeringskansliet för stabsuppgifter behövs därför tva tjänster på kvalificerad nivå för att fullgöra de ovan beskrivna stabsuppgifterna för verks— resp avdelningsledningen. För att uppnå detta bör en av tjänster— na vid planeringskansliet, dvs byråsekreterar— eller amanuens— tjänsten, omvandlas till en handläggartjänst på kvalificerad nivä. Det torde i flertalet fall vara lämpligt att den på detta sätt omvandlade tjänsten förs till verksledningens stab medan byråchefen ägnar sig åt stabs— och samordningsarbetet inom pla— neringsavdelningen. Detta kan dock vara en personfråga, varför länsstyrelserna bör få avgöra hur fördelningen skall vara.

22.3. Sammanfattning

En stab för verksledningen bör finnas vid länsstyrelsen. Upp— gifterna för denna stab bör i huvudsak vara

- ansvar för styrelsesammanträdena — service åt verksledningen

— extern information

Varje länsstyrelse bör tilldelas en tjänst för informationsverk— samhet. Denna tjänst bör ingå i verksledningens stab.

Den personal som skall ingå i verksledningens stab bör placeras hos landshövdingen, men det står länsstyrelsen fritt att placera denna stab på planeringskansliet.

Utöver byråchefen behövs ytterligare en tjänst på kvalificerad nivå för stabsarbetet. Enligt utredningen bör byråsekreterar— eller amanuenstjänsten vid planeringskansliet omvandlas till en sadan tjänst.

• Sida 287
•  Original

SOU 1978:58 23 PLANERINGSKANSLIETS ADMINISTRATIVA SERVICE 23.1 Servicerollen

Utöver uppgiften att på olika sätt ge service åt och biträda verks— och avdelningsledning har planeringskansliet en betydelse- full roll som administrativt serviceorgan inom planeringsavdel—

ningen.

I denna administrativa serviceroll ingår att utföra visst hand— läggningsarbete åt andra enheter, i första hand den juridiska enheten, att sköta avdelningens huvuddiarium, att - ibland — er— bjuda centrala skrivresurser och att utgöra organisatorisk ram för hemkonsulenter och priskontor, som dock i betydande grad är självständiga funktioner. På planeringskansliet har ansetts ligga ett särskilt ansvar för administrativ service till de 5 k fåmansenheterna, d v s förutom hemkonsulenter och priskontor även länsveterinär och länsantikvarie. Med tanke på oklarheten i samband med ÖSoS' förslag (se motsvarande avsnitt) föreslås dock här inga förändringar för länsveterinärens del.

Kansliets roll som administrativt serviceorgan inverkar enligt utredningens mening menligt på dess möjligheter att effektivt fungera som ett stabs— och samordningsorgan. I syfte att ren— odla denna senare roll bör man minska kansliets engagemang i avdelningens administrativa service. Detta behandlas i det

följande. 23.2 Handläggning av löpande ärenden 23.2.1 Beskrivning

I tabell 12 anges ett antal ärendegrupper som i större eller mindre utsträckning handläggs av personal som är organisatoriskt

• Sida 288
•  Original

placerad på planeringskansliet (men som fonnellt kan sägas till— höra i första hand juridiska enheten). Dessa ärenden är enligt normalarbetsordningen i huvudsak att hänföra till juridiska en— heten.

För handläggning av dessa ärenden krävs i allmänhet mellan en och tre årsarbetskrafter (handläggare).

Länsstyrelsernas motiv för att låta dessa ärenden handläggas på planeringskansliet är bl a att expedieringen underlättas av när— heten till diariet.

Enligt utredningens mening är det ej lämpligt att personal vid planeringskansliet även framledes har ansvaret för handläggning av löpande ärenden. Ett sådant ansvar innebär bl a ett större internt administrativt ansvar för byråchefen, splittrar hans tid och hindrar honom från att fullgöra de för kansliet väsentligare stabs— och samordningsuppgifterna.

Enligt de ursprungliga intentionerna avsågs inte heller att kansliet skulle ha handläggande uppgifter. Utvecklingen efter 1971 får således ses som ett avsteg från de grundläggande prin— ciperna om kansliet som en icke handläggande enhet. En betydande del av kritiken mot kanslierna kan enligt utredningen hänföras till den osäkerhet om ett stabsorgans roll som överföringen av handläggningsuppgifter visar. Det är därför nödvändigt att ren— odla kansliet och till de handläggande enheterna föra ut de ärenden som kanslierna i dag svarar för. Till stor del kommmer detta också att behöva ske, om den juridiska enheten förs ut ur planeringsavdelningen (se avsnittet om organisatoriska konsekven— ser av utbrytningen av länsdomstolarna).

En överföring av ärenden på det sätt utredningen förordar medför att även viss personal måste byta organisatorisk placering. Det gäller i första hand handläggande personal. Också diariets per— sonal kan bli berörd om ärenden skall flyttas från planerings— avdelningen till en ny rättsavdelning. Utredningen har inte när— mare studerat dessa effekter, varför länsvisa genomgångar måste företas före ett eventuellt genomförande.

• Sida 289
•  Original

Tabell lZ Planeringskansliets handläggning av ärenden som tillhör juridiska enheten (1978).

(Vid länsstyrelserna i AB, H, M, 0, Y, Z och AC län sker inte någon sådan handläggning vid plane- ringskanslierna .)

iEesvär över byggnads- I x x

nämnds besIu_L

% _] Emittoskydd 8 x x x

1

[Expropriering

[__ 11.28 i— x x x

Skyltar

.23 11.12 X X X X

Brandfarliga varor

rHamn

Brandordning

40113. X X X X X X X X X X

' N Vattenreglerlng :, x X X X x X . . ”Ai—' iBiIskrotning : x x x x x x )( Miljöfarliga varor Sif

11 x—l x x x x x x

Fornminnen, gravar

l

Yrkesmässig trafik

Trafi kföreskrifter

01 % x x x x x x x x * ' O Exploswa varor i :, X X X x X x x x x )( ... o, Elektrifiering L STX X X X X X x x x X . .. m _ i Enskildavagar (: X x x X X x x X x x )( | .. .. s! i Allmännavaga' ._i glx x x x x x x x x x x , |__ ' rs LF'Ske Lgxxxxxxx xxx x Jakt % J G *. (O N.

L är

*Varken alaneringskansli eller juridisk enhet finns som särskilda organisatoriska enheter.

teck- nlng

• Sida 290
•  Original

23-3 Diarierna

23.3.1 Nuläge

Regeringen har fastställt diarieplan och meddelat särskilda före— skrifter för diarieföringen, vilka är bindande för länsstyrel— serna. Föreskrifterna innebär att planeringskansliet skall ut— göra en central diariestation för hela planeringsavdelningen utom försvarsenheten. Flertalet län har samlat diarieföringen på detta sätt men i något fall har särskilda diariestationer upp- rättats.

I samband med diariefrågan aktualiseras bl a nedan angivna kon— torsfunktioner:

— Postfördelningsrutinerna, som innebär att inkommande post fördelas på rätt diariestation.

- Bevakning av pågående ärenden. Denna funktion sköts för när— varande bl a genom att planeringskansliet gör en återkommande genomgång av diarierna.

— Expedition av utgående ärenden. Praxis växlar här mellan läns— styrelserna när det gäller vilka expedieringsfunktioner som

utförs på enheterna respektive planeringskansliet.

— Arkiveringen. Vissa typer av akter arkiveras i anslutning

till det centrala diariet, medan andra arkiveras på enheten.

— Handlingars tillgänglighet vid utställning. 23.3.2 överväganden

Frågan om decentralisering av diariefunktionen har behandlats relativt ingående i utredningens kontakter med länsstyrelserna. hän kan urskilja ett antal huvudargument för centralt eller de— centraliserat diarium. För centralt diarium talar att man kan uppnå vissa spcialiserings— och stordriftseffekter genom att diarieförings— och expeditionsrutinerna kan samlas på ett ställe. Ett centralt diarium underlättar också en central bevakning av ärendebalansens utveckling.

• Sida 291
•  Original

För en decentralisering talar att enheternas personal, både på handläggar— och assistentsidan, får närmare kontakt med diarie- funktionen om den ligger på respektive enhet. För ett decentra— liserat diarium talar också den rationaliseringseffekt som even— tuellt uppnås genom att man kan avskaffa enheternas skuggdiarium

(bevakningsregister).

En vägning av skälen för och emot centralt diarium innebär en— ligt utredningens mening att man allmänt sett inte vinner så mycket på att splittra den diariefunktion som byggts upp på pla- neringskansliet, särskilt som en del andra funktioner är kopp- lade till diariefunktionen. Däremot finns det när det gäller na— turvårdsenhetens ärenden särskilda skäl som talar för att just denna enhets diarium bör kunna decentraliseras. Denna fråga be— handlas mera under avsnittet om naturvårdsenheterna.

Av tabell 13 framgår omfattningen av de olika ärendetyperna för de enheter som berörs av organisationsförslagen. Juridiska en— hetens, naturvårdsenhetens och priskontorets ärenden uppgår till nästan 2/3 av samtliga ärenden.

Antal ärenden

Juridiska enheten 38 250

Naturvårdsenheten 18_055

Priskontoret 1 899 Övriga enheter inom planeringsavdelningen 21 231

Vägärenden 8 733

Tabell 13 Antal ärenden för samtliga pla- neringsavdelningar (utom AB län) enligt LONs diariestatistik för budgetåret 1973/74.

• Sida 292
•  Original

Här skall särskilt de 5 k vägärendena kommenteras. Antal väg— ärenden uppgick under budgetåret till totalt ca 17 000. Av dessa har omkring 3 500 förts till juridiska enheten. Ca 5 000 ärenden gäller dispenser (redovisas inte i ovanstående tabell) enligt 106, 107 eller 109 55 VTK, vilka enligt normalarbetsordningen handläggs som enmansärenden av en tjänsteman på Vägförvaltningen. Dessa ärenden är emellertid länsstyrelseärenden och skall diarie— föras på länsstyrelsen. Några länsstyrelser har praktiskt löst frågan på så sätt att man upprättat en diariestation för dessa ärenden på Vägförvaltningen. Efter kalenderårets slut återförs denna del av diariet till länsstyrelsen för bindning. Ett sådant arrangemang innebär betydande fördelar, både för länsstyrelsens personal och för den som söker dispens, som kan vända sig direkt till den som avgör ärendet.

Utredningen föreslår att det av föreskrifterna för länsstyrel— sens diarieföring klart bör framgå att denna ärendegrupp i fort— sättningen bör kunna registreras på ett enkelt sätt hos vägför— valtningen.

23.4 Utskriftsarbetet m m 23.4.1 Allmänt

Utredningen har undersökt hur utskrifts— och kartritningsarbetet fördelats inom planeringsavdelningarna. Därvid har bl a frågan om skrivcentral övervägts. Utredningen har emellertid funnit att organisationen av skrivarbetet i hög grad är beroende av till— gången på skrivpersonal, hur avdelningen fördelat ärendegrup— perna och hur den är fördelad lokalmässigt. Det är därför enligt utredningen lämpligast att varje enskild länsstyrelse får av- göra hur den vill organisera skrivarbetet.

Av kartläggningsmaterialet framgår entydigt att de som sysslar med kartritningsarbete bör vara placerade på fackenheterna och inte sammanföras i en central kartritningsfunktion. För att denna speciellt utbildade personalkategori skall kunna utnyttjas effektivt kan det dock vara motiverat att välja en annan lösning på de mindre länsstyrelserna. Även i detta fall bör varje

• Sida 293
•  Original

enskild länsstyrelse ha frihet att själv besluta om hur kartrit-

ningsarbetet skall organiseras. 23-4-2 Länsantikvariens biträdeshjälp

Länsartikvarietjänster inrättades vid länsstyrelserna fr o m den 1 juli 1976. I förarbetena (DsU 1975 9) sägs om länsantikva— riens behov av biträdeshjälp m m följande:

”lnom planeringskansliet fullgörs gemensamt för under— enheterna vissa göromål såsom diarieföring, expediering och, om särskild skrivcentral inrättats, även skriv— göromål. Vissa praktiska frågor kommer följaktligen att lösas med hjälp av planeringskansliet. Byggnads— minnesförklaringar utgör i allmänhet s k initiativären- den vilka i regel innebär ett omfattande delgivnings— arbete m m. Om arbetssituationen så kräver är det inte uteslutet att även juridiska enheten kan biträda med t ex delgivning i sådana ärenden. Tjänstemännen kommer vidare att kunna använda sig av dels länsstyrelsens inom planenheten samlade kartritningsservice, dels de kartor och arkiv som tillhör denna enhet.

Som nu framgått kan tjänstemannen beredas viss hjälp från planeringskansliet och även från juridiska en— heten och planenheten. Arbetsgruppen har övervägt frågan om tjänstemannens hela behov av allmän service kan tillgodoses genom utnyttjande av t ex planerings- kansliet.

Härvid har arbetsgruppen funnit att tjänstemannen för utförandet av sina arbetsuppgifter fortlöpande behöver kvalificerad biträdeshjälp. Det får anses väsentligt att en och samma person, som är väl insatt i arbets- uppgifterna, biträder tjänstemannen i dennes utåt— riktade verksamhet. Biträdet bör i tjänstemannens från— varo eller då denne annars är upptagen kunna bevaka en stor del av tjänstemannens telefon— och andra kontak—

Av det nu anförda framgår att det föreligger ett behov av särskild biträdeshjälp för tjänstemannen. En för— stärkning av länsstyrelserna i detta hänseende kan därför övervägas.”

Vid utredningens kontakter med länsstyrelserna har frwnhållits att fånansenheterna år sårbara såtillvida att det oftast upp- står )roblem vid semester, sjukdom etc. Detta problem kan en— ligt utredningens mening i någon mån minskas om länsantikvarien i fråga om administrativ service i fortsättningen replierar på

• Sida 294
•  Original

naturvårdsenheten eller planenheten. Vilken av dessa enheter som väljs bör enligt utredningen i första hand avgöras av den lokalmässiga anknytningen. Länsantikvariens nuvarande biträdes- hjälp bedöms genomsnittligt motsvara mellan en halv och en års— arbetskraft.

23.5 Sammanfattning

Planeringskansliets roll som stabsfunktion bör renodlas. Detta innebär bl a att kansliet ej bör utföra löpande ärendehandlägg— ning och vissa delar av de nuvarande administrativa service— uppgifterna. Planeringskansliet kan dock även i fortsättningen ha vissa skrivresurser till avdelningens förfogande.

Länsantikvarien bör för administrativ service i första hand sam— arbeta med naturvårdsenheten eller planenheten.

• Sida 295
•  Original

SOU 1978:58 24 l&mKONSULENTERNA 24.1 Nuläge

Hemkonsulenterna inordnades i länsstyrelserna den 1 juli 1970. Antalet hemkonsulenttjänster uppgår totalt till 39 stycken. I tio län finns en tjänst, i tretton län två och i ett län finns tre tjänster. Biträdespersonal i form av en del— eller heltids— tjänst finns som regel avdelad åt hemkonsulenterna. Vad gäller administrativ service m m i övrigt har hemkonsulenterna hänvi— sats till planeringskanslierna.

Den konsumentpolitiska verksamheten har under senare år varit föremål för en rad utredningar, av vilka följande bör framhållas.

1974 tillsattes en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Arbets- gruppens betänkande 'Kommunal konsumentpolitisk verksamhet — innehåll och organisation"innehö11 bl a förslag att kommunerna i samverkan med folkrörelserna skulle svara för den konsument- upplysande verksamheten och att hemkonsulenttjänsterna vid läns— styrelserna skulle dras in. Riksdagen antog sedermera proposi— tionen (1975 40) i frågan, innehållande arbetsgruppens förslag om kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Förslaget om att dra in hemkonsulenttjänsterna avvisades emellertid av riksdagen.

Bl a som en följd av riksdagens beslut tillkallades i september 1976 en kommitté med uppdrag att utreda frågan om regional kon— sumentpolitisk verksamhet (den s k RRV—utredningen). Kommittén lämnade sitt betänkande i februari i år (SOU 1978 16). Det har remitterats till bl a länsstyrelserna och remisstiden gick ut den 20 juni 1978. RKV—utredningen tar bl a upp hemkonsulenternas framtida uppgifter, placering, biträdespersonal.

• Sida 296
•  Original

24-2 Ställning inom länsstyrelsen

I länsstyrelseinstruktionens 5 & anges ett antal uppgifter som det åligger länsstyrelsen att särskilt ta befattning med, bl a den regionalpolitiska planeringen. I 6 5 nämns att länsstyrelsen är huvudman för priskontoret och hemkonsulentverksamheten.

RKV—utredningen föreslår att det i 5 S uttryckligen skall anges att det åligger länsstyrelsen att särskilt ta befattning med kon— sumentpolitiska frågor och att ”länsstyrelsens huvudnmnnaskap” i 6 5 utgår. Syftet med denna förändring är att betona de konsu— mentpolitiska frågornas vikt i länsstyrelsearbetet.

Beträffande hemkonsulenternas placering inom länsstyrelsen — för närvarande planeringskansliet — säger RKV—utredningen bl a följande:

”Utgångspunkten är således att den regionala funktio— nen på det konsumentpolitiska området är knuten till länsstyrelsens planeringsavdelning. Utredningen finner inte skäl frångå denna placering. De föreslagna för— ändringarna i arbetsuppgifterna ger inte anledning där— till. Närheten till fackkunskap inom olika enheter inom planeringsavdelningen anser utredningen betydelsefull och ägnad att främja samarbete med dessa enheter.

Utredningen går inte in på frågan om lämplig enhet inom planeringsavdelningen med hänsyn till att OPAL— utredningen ännu inte lagt fram förslag angående orga— nisation av planeringsavdelningarna”.

I fråga om hemkonsulenternas verksamhet föreslår RKV—utredningen att den bör förskjutas från direkt kundkontakt till uppgifter inom området bevakning, rapportering och utredning samt utbild— ningsinsatser i takt med att kommunerna övertar allt mer av det direkta konsumentpolitiska arbetet. Om den av RKV—utredningen föreslagna inriktningen av arbetet genomförs kommer hemkonsulen— ternas ställning i länsstyrelsen att påverkas i avgörande grad. Deras nuvarande inriktning av arbetet har gjort att de ur arbets— synpunkt inte i någon högre grad haft behov av närmare kontakter med andra enheter inom länsstyrelsen. Det har därför varit natur- ligt att administrativt knyta dem till planeringskanslierna. Den nya inriktningen av arbetet innebär emellertid att hemkonsulen—

• Sida 297
•  Original

ternas situation blir en annan än tidigare. Det torde i det nya läget vara.viktigt att betona behovet av samband med arbetet i den övriga.de1en av planeringsavdelningen, eftersom den för hem- konsulenterna specifika kundkontakten kommer att avta till för- mån för olika typer av kontakter med den kommunala förvaltningen, utredningsarbete m m. Hemkonsulenterna kommer vidare under de närmaste åren — under förutsättning att RKV—utredningens förslag genomförs — att behöva ändra sin yrkesroll i riktning mot den som annan utredande personal vid länsstyrelsen har, t ex inom regionalekonomiska enheten. Dessa nya uppgifter och roller för hemkonsulenterna måste enligt OPALs mening innebära att konsu— lenternas organisatoriska ställning förändras. Vid underhands- kontakter med hemkonsulenterna har dessa till utredningen bl a fört fram förslag om att de bör bilda en egen enhet inom plane— ringsavdelningen samt att den nuvarande knytningen till plane— ringskansliet ger dem större frihet än vad en inordning i exem—

pelvis regionalekonomiska enheten skulle medge.

Enligt OPAL—utredningen kan två lösningar i vad avser organisa— torisk hemvist för hemkonsulenterna övervägas. Den ena innebär en sidoordnad anknytning till priskontoren och den andra en in— ordning i regionalekonomiska enheten. Som framgår av nästa av- snitt är det ej realistiskt att nu tänka sig ett närmare samar— bete mellan priskontoren och hemkonsulenterna. En knytning till regionalekonomiska enheterna synes däremot vara fördelaktig och möjlig att genomföra och bidra till att hemkonsulenternas kun- skaper lättare skulle kunna utnyttjas i länsstyrelsens arbete bl a när det gäller stöd till kommersiell service i glesbygd och vid kontakter med kommunerna i samband med varuförsörjnings-

planer och liknande.

Utredningen föreslår därför att hemkonsulenterna förs in i regio- nalekonomiska enheten som en konsumentpolitisk grupp, men att övergången till den nya rollen förbereds genom överläggningar mellan hemkonsulenterna, konsumentverket, LON och länsstyrelser—

na .

• Sida 298
•  Original

24.3 Behov av service

Vad gäller hemkonsulenternas behov av biträdespersonal framhål— ler RKV-utredningen bl a följande:

"Den regionala organisationens nuvarande kapacitet skulle emellertid enligt utredningens bedömning kunna ökas väsentligt genom förstärkningar av biträdesper— sonalen. Som framgått inledningsvis varierar omfatt- ningen av biträdespersonalens arbetstid mellan länen. I två län saknas sådan personal helt.

Biträdespersonalen bör enligt utredningens bedömning kunna svara för insamling och sammanställning av enklare uppgifter i samband med projektarbete samt för vissa uppgifter av administrativ art, vilka nu utförs av hemkonsulenterna. Vidare kan biträdesper— sonalen under ett övergångsskede svara för en del av kontakterna med enskilda konsumenter. Handläggarna får därigenom tid till andra — nu eftersatta — men angelägna uppgifter. Utredningen finner det önskvärt att biträdespersonalen ges viss utbildning i konsu— mentfrågor. Det synes lämpligt att konsumentverket svarar för sådan utbildning.

Enligt uppgift från så gott som samtliga länsstyrelser finns ej angivet i länsstyrelsernas personalplaner att biträdespersonal skall arbeta med uppgifter i anslut— ning till hemkonsulenternas verksamhet. Sådan biträ— despersonal finns däremot upptagen bland planerings— kansliets övriga biträdespersonal enligt personalplan. Utredningen anser att det bör skrivas in i länsstyrel— sernas personalplaner att fasta biträdestjänster skall tillhöra konsumentverksamheten.

Vilket antal biträdestjänster som behövs hänger nära samman med verksamhetens nuvarande omfattning och ar— betsuppgifternas framtida utveckling. Enligt utred— ningens mening behövs minst en heltidstjänst vid varje länsstyrelse”.

Som tidigare nämnts föreligger variationer länen emellan vad gäller biträdespersonal som avdelats till hemkonsulenten(—erna). Det är svårt att nu, innan RKV—utredningens föreslagna verksam— heter förverkligats, bedöma behovet av biträdeshjälp åt hemkon— sulenterna. Regionalekonomiska enheten — och den konsumentpoli— tiska gruppen — bör dock tillföras de biträdesresurser som hem— konsulenterna nu har.

• Sida 299
•  Original

24-4 Sammanfattning

Hemkonsulenterna bör — under förutsättning att förslagen i be— tänkandet Regional konsumentpolitisk verksamhet antas av stats— makterna - bilda en konsumentpolitisk grupp inom regionalekono— miska enheten. Överläggningar bör ske med hemkonsulenterna, kon- sumentverket, LON och länsstyrelserna om hur den tänkta roll—

förändringen skall genomföras.

• Sida 300
•  Original

• Sida 301
•  Original

25 PRISKONTORET

25.1 Nuläge

De första priskontoren tillkom 1941. De utgjorde därvid en sär- skild avdelning inom länens kristidsstyrelser. I samband med att kristidsstyrelserna avvecklades 1949 överfördes priskontoren till länsstyrelserna och blev bestående som övervakningsorgan åt då— varande priskontrollnämnden. 1956 upphävdes prisregleringslagen och i dess ställe kom den nya pris— och kartellagstiftningen. Prisregleringslagen blev en s k beredskapslag. Den 1 januari 1957 tillkom statens pris— och kartellnämnd, vilken är central myndighet för priskontoren. De senare fungerar som SPKS fält— organisation i samtliga län utom Stockholms, där SPKs egen fält- sektion fullgör uppgifter som ankommer på priskontoret.

Fram till 1973 var priskontoren inordnade i försvarsenheten. De tillhör numera planeringskansliet i administrativt hänseende.

Priskontoren fungerar dock i praktiken i hög grad självständigt i förhållande till såväl planeringskansliet som länsstyrelsen i

övrigt.

Formellt regleras priskontorets ställning i länsstyrelsen bl a genom att det i 6 5 länsstyrelseinstruktionen sägs att läns— styrelsen är huvudman för priskontorsverksamheten. I Kungl i Maj:ts regleringsbrev till länsstyrelserna för budgetåret ; 1973/74 sägs vidare:

”Länsstyrelsen skall, med iakttagande av de allmänna föreskrifter som statens pris— och kartellnämnd med— delar, biträda nämnden vid inhämtande av uppgifter enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Den enhet inom läns— styrelsen som närmast fullgör dessa uppgifter - pris— kontoret — bör tillhöra planeringskansliet. Eventuell anknytning till annan enhet inom planeringsavdelningen bestämmes av länsstyrelsen i samråd med statens

• Sida 302
•  Original

pris— och kartellnämnd.”

Priskontoret medverkar vid många av nämndens undersökningar ge— nom bl a insamling och kontroll av utredningsmaterial. Vid pris— reglering svarar priskontoren för en viktig del av SPKs amni- nistrativa och kontrollerande arbete. Förande av butiksregister, information och rådgivning är andra uppgifter som hör till pris— kontorets verksamhet.

Genomsnittligt åtgår cirka sex årsarbetskrafter per priskontor. Vid flertalet länsstyrelser är en del av personalen anställd utom planen. 25.2 Överväganden

Av uppgifter ur länsstyrelsernas kostnadsredovisning framgår att priskontoren i de tre norra länen ägnar cirka 10 procent av ar— betstiden åt "länsstyrelseverksamhet". Vid hälften av länsstyrel— serna uppgår arbetstiden för sådan verksamhet till 0,5-4 procent. Vid övriga länsstyrelser har sådan verksamhet ej registrerats.

Det vore enligt utredningens mening av intresse att denna inrikt— ning av priskontorens verksamhet kunde ändras så att en större del av priskontorens resurser kunde integreras i länsstyrelsens verksamhet. Priskontorens personal besitter erfarenheter och kunskaper som på bättre sätt än för närvarande skulle kunna nyt- tiggöras i länsstyrelsens arbete. Sålunda borde priskontoren kunna delta bl a i ärenden om tillfällig handel, stöd till kom— mersiell service och i framtiden i en ökad samverkan med hemkon— sulenterna. Den nuvarande styrningen och inriktningen av priSw kontorens arbete medför dock att en sådan integration ej före= faller realistisk.

Med hänsyn till de små möjligheterna att samordna priskontorens arbete med planeringsavdelningens arbete i övrigt, kunde det synas följdriktigt att bryta ut priskontoren ur länsstyrelsen. En sådan utbrytning är emellertid enligt utredningen ej lämplig. En anledning till detta är att en utbrytning skulle strida mot utredningens strävan att i avvaktan på politiska ställnings—

• Sida 303
•  Original

taganden om planeringsavdelningen göra endast relativt små in— grepp i länsstyrelsens nuvarande struktur. Vidare finns det ad- ministrativa fördelar av en anknytning till länsstyrelserna - priskontoren är vanligen så små att det är rationellt att an— vända länsstyrelsens resurser i administrativa avseenden. Det anförs också från priskontoren att prisövervakningen ges ökad tyngd genom att den kan ske som ett led i länsstyrelsens verk- samhet. Avgörande är emellertid att länsstyrelserna på sikt bör ges möjlighet att på ett effektivare sätt än nu utnyttja pris—

kontorens resurser.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen att man undersöker möj— ligheterna att med bibehållande av SPKs funktion som huvudupp— dragsgivare ge länsstyrelsen rätt att mer självständigt utnyttja priskontorens personal. En sådan utredning bör utföras av SPK, LON och representanter för länsstyrelserna.

Om en sådan översyn utvisar att det inte är möjligt att för länsstyrelsernas del utnyttja priskontoren på ett effektivt sätt bör det övervägas att flytta över kontoren till den nya rätts- avdelningen. Under översynstiden bör dock priskontoren — trots att det egentligen strider mot utredningens strävan att renodla planeringskansliernas funktioner - kunna ha kvar samma organisa- toriska anknytning som för närvarande.

25.3 Sammanfattning

LON bör i samarbete med SPK och länsstyrelserna utreda möjlig— heterna att ge länsstyrelserna rätt att mer självständigt ut— nyttja priskontorens resurser i regional konsumentpolitisk verk- samhet.

• Sida 304
•  Original

• Sida 305
•  Original

26. NATURVÅRDSENHETERNA

26.1. Inledning

Frågan om naturvårdsenheternas inre organisation har aktualise- rats bl a genom naturvårdsverkets yttrande till regeringen den 15 september 1977 över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1978/79. I detta yttrande framhölls — förutom knappheten på resurser — även behovet av sektionsindelning av enheten och behovet av administrativ personal.

I detta avsnitt behandlas även decentraliseringen av naturvårds—

enhetens diarium.

26.2. Beskrivning av organisationen

Naturvårdsenheterna hade inför 1971 års omorganisation cirka 230 p;ananställda tjänstemän. 1978/79 är antalet 340. Av dessa är antalet tillsvidareanställda handläggare 270.

En översiktlig indelning i gemensamma funktioner, miljöskydd och allmän naturvård har gjorts i en sammanställning av naturvårds— enheternas personalläge 1 januari 1977. I antalet av dem som av— lönas av länsstyrelsens löneanslag har här medtagits även vissa tjänster utom personalplanen för att skillnad skall kunna göras mellan ”internt” och ”externt” finansierade befattningar (tabell 14)-

Omkriig hälften av naturvårdsenheterna har delats in i följande funktLoner:

- komnundetalj, — inhistridetalj och

- alhnän naturvårdsdetalj

Konnun- och industridetaljerna arbetar båda med miljöskydds—

• Sida 306
•  Original

Vid de övriga naturvårdsenheterna tillämpas olika modeller, som dock alla har det gemensamt att allmän naturvård i huvudsak bil— dar en egen detalj. Inom miljöskyddet skiljer man ibland ut en särskild planeringsfunktion, ibland skiljer man mellan prövning/ planering och tillsyn, ibland har man — utöver kommun— och industridetaljerna - en särskild recepient— eller tillsynsdetalj, och i några fall är miljöskyddet samlat i en funktion.

Gemensam Miljövård Allmän naturvård

Avlönade med länsstyrelsernas Iöneanslag (inom och utom personalplanen)

Genomsnitt exkl Stockholms län

Tabell 14 Naturvårdsenheternas personal 1 januari 1977. (Källa: skrivelse den 10 maj 1977 från Naturvårdsdirektörers förening till Kommundepartementet.)

26.3 Utvecklingen av arbetsuppgifter m m vid naturvårds- enheten sedan 1971

I en rapport 1974 (Undersökning av arbetsrutiner m m vid läns- styrelsernas naturvårdsenheter, LON projekt 3) har beskrivits organisation, arbetsuppgifter, ärendebelastning, resurser etc för naturvårdsenheterna kort efter det att 1971 års länsstyrel- sereform genomförts. I rapporten delas arbetsområdet upp i all- män naturvård och miljöskydd samt arbetsuppgifterna i invente- ring, planering, ärendebehandling, tillsyn och infonnation. Inom den allmänna naturvården ägnades mest tid åt inventering - planering. I andra hand kom ärendehandläggning och i tredje tillsyn. Inom miljöskyddet var motsvarande ordning ärendehand— läggning, tillsyn och inventering — planering.

Under 1970-talet har arbetsuppgifterna ökat påtagligt över na— turvårdsenhetens hela verksamhetsområde. Inom den alhmänna

• Sida 307
•  Original

naturvården har man under hela 1970—talet fortsatt att ge arbe— tet med naturinventering och naturvårdsplanering hög prioritet. Heltäckande naturinventeringar har gjorts för betydande områden, främst i södra och mellersta Sverige. Vidare har fördjupade in- venteringar av särskilt värdefulla områden, naturtyper och na- turresurser kommit till stånd i ökande utsträckning, till stor del med hjälp av särskilda medel. Inventeringarna har i somliga län ställts samman och utvärderats till naturvårdsplaner.

Den fysiska riksplaneringen har fortgått med varierande intensi- tet under hela perioden och har i många län utgjort en tung arbetsuppgift för den allmänna naturvården. Deltagande i kommu— nal översiktsplanering har ökat kraftigt som ett led i rikspla—

neringen.

Arbetet med att handlägga inkommande ärenden har successivt ökat bl a på grund av ett ökat antal ärenden. Det ökade antalet ären- den beror dels på ny och ändrad lagstiftning (t ex naturvårds— lagen och terrängkörningslagen 1975), dels på fler förordningar med tillståndsplikt, samrådsplikt etc. Den nya ordningen för älgjakt (1976) har i vissa län inneburit avsevärt merarbete.

Arbetet med att säkerställa naturvårdsobjekt har trots sin stora angelägenhetsgrad snarast trappats ned (särskilt under 1977) och torde nu i allmänhet bedrivas med låg intensitet.

Planläggningen av naturvårdande beredskapsarbeten som sker i särskilda former med särskilda medel har hållits på ungefär samma nivå eller ökat under perioden. Länsstyrelserna fick genom en ny naturvårdsförordning (1976) ansvaret för vård och förvalt- ning av naturreservat, naturvårdsområden m m. Till följd av personalbristen har länsstyrelserna ej kunnat ägna denna nya

uppgift tillräcklig tid.

Flera uppgifter av karaktären ”åliggande” vilar på den allmänna naturvården utan att de hinner utföras i rimligt tidsperspektiv. Bland annat kan nämnas arbetet med att upprätta naturvårdspla— ner. En viktig omständighet är att kommunerna i allmänhet sak— nar naturvetenskaplig kompetens och är beroende av naturvårds—

• Sida 308
•  Original

enhetens rådgivning i naturvårdsfrågor, samtidigt som den kom— munala markanvändningsplaneringen ökar starkt i omfattning.

I miljöskyddsarbetet har ärendena något ändrat karaktär under perioden. En ökning har skett av antalet ärenden förknippade med tillsynsverksamhcten. Efter hand som allt fler anläggningar prövats enligt miljöskyddslagen har sådana prövningsärenden bli— vit färre. Nya lagar har dock medfört att ytterligare ärende— grupper tillkommit. Exempel på sådana lagar är lagen om hälso- och miljöfarliga varor (1973), förordningen om miljöfarligt av— fall (1975), bilskrotningslagen (1975) och lagen om svavelhal— tigt bränsle (1977).

På den kommunala sidan har tyngdpunkten förskjutits från avlopps— rening till avfallshantering, på den industriella från prövning av hela anläggningar till omprövning av villkor, prövning av upp— skjutna villkor, samråd etc. Särskilda ärendetyper kan ha hög frekvens i vissa län.

Tillsynsverksamheten har ökat i omfattning under perioden men anses fortfarande helt otillräcklig i förhållande till behovet. I många län torde vissa tillsynsuppgifter helt ha prioriterats bort. En fråga som fått allt större aktualitet under de senare åren är försurningen av sjöar och vattendrag, vilken på grund av sin allvarliga karaktär torde ha ägnats jämförelsevis stora tillsynsinsatser i vissa län.

Avfallshanteringen i allmänhet och tillsyn avseende miljöfarligt avfall har under senare tid krävt ökande uppmärksamhet och ar— betsinsatser. Detta gäller även uppföljningen av emissions— kontrollen på olika anläggningar, som har ökat i takt med att kontrollprogram färdigställts. Anläggningskontrollen torde som regel uppfattas som högprioriterad tillsynsuppgift, men som har

nämnts anses behoven av vidare uppsökande tillsyn och undersök— ning öka.

26.4. Överväganden om enhetens inre organisation

Ett grundläggande problem är att naturvårdsenheternas interna organisation syftar till en sannansmältning av två relativt

• Sida 309
•  Original

olika Specialiteter. När naturvårdssektionerna bildades i läns— styrelsen år 1967 var sektionschefernas (naturvårdsdirektörer— nas) naturliga huvudinriktning miljöskyddsdelen av verksamheten. Fortfarande är 19 av naturvårdsdirektörerna miljöskyddsinriktade till sin bakgrund, medan fyra har erfarenheter från allmän natur— vård som bakgrund. Många sektionschefer torde därför ha haft vissa svårigheter under första tiden att ikläda sig rollen av ansvarig även för den allmänna naturvården. De före detta natur— vårdsintendenterna var också överlag angelägna om att bevara självständigheten för sin funktion.

I vissa län är ledningsfunktionen uppdelad mellan naturvårds— direktören, som leder miljöskyddsarbetet, och den byrådirektör som leder arbetet inom den allmänna naturvården. I andra län fungerar naturvårdsdirektören som administrativ, samordnande chef för hela enheten och har samtidigt — i den mån han hinner — begränsade handläggningsfunktioner inom någon del av verksam—

heten.

Allmän naturvård och miljöskydd kan med hänsyn till de huvudsak— liga arbetsuppgifterna uppfattas som i väsentliga delar natur— ligt ätskilda arbetsområden inom naturvårdsenheten. [ vissa ar— betssituationer och ärenden erfordras dock ett samarbete mellmi funktionerna. Ett exempel på kontakter mellan de två funktioner— na utgörs av den fysiska riksplaneringen.

Svårigheterna att samordna den alhnänna naturvården och miljö— skyddet har medfört att man diskuterat och övervägt andra orga— nisatoriska lösningar t ex att föra smmnnn den allmänna natur— värden med planenheten.

För en sådan lösning kan bl a tala att planenheten och den all— männa naturvården arbetar med frågor om utnyttjande av mark. Inriktningen är dock så olika att en sammanläggning ej motiveras. Den allmänna naturvården har stora beröringspunkter med de organ som arbetar med de areella näringarna och med länsantikvariemun Ett inordnande av den allmänna naturvärden skulle därför ej med— föra någon vinst för naturvårdens del och man skulle även i planenheten bygga in motsättningar av smmnn art som idag fnnis i naturvårdsenheten. Utredningen avvisar saledes denna lösning.

• Sida 310
•  Original

En annan lösning som diskuterats är att den allmänna naturvården skulle brytas ut från naturvårdsenheten och bilda en egen enhet. En sådan åtgärd skulle emellertid innebära att man bildade en enhet som skulle bestå av endast ett fåtal handläggare. Som exem— pel kan nämnas att vid sju länsstyrelser fanns den 1 januari 1977 inte fler än två handläggare för allmän naturvård. En del— ning skulle också åtminstone på sikt möjligen medföra en upp- byggnad av ytterligare administrativa funktioner såsom expedi— tion, diarium, kartarkiv och registerfunktioner som nu är gemen— samma för enheten.

Mot en uppdelning av naturvårdsenheten talar även det faktum att man på centralt håll vill hålla samman miljövårdens olika del— element. Naturvårdsverket har sålunda ett samlat sektoransvar för allmän naturvård och miljöskydd.

Skälen för en delning av naturvårdsenheten i två skilda enheter är enligt utredningens mening därför inte tillräckligt starka och avvisas därför av utredningen. Det finns däremot skäl att understryka samordningsbehovet mellan de olika funktionerna inom enheten. Samordningsbehovet har delvis sin utgångspunkt i att enheten utåt förväntas representera miljövärden i vid mening. Samordningsbehovet inom länsstyrelsen finns i vissa frågor och ärenden av planeringskaraktär, t ex om fysisk planering och hus— hållning med naturresurser (vattentillgångar bl a). Bevakning av samordningsbehovet kan delvis utföras av berörda handläggare men måste väsentligen göras av lednings— och samordningspersonal med överblick över verksamheten på viss nivå.

En delning av enheten skulle innebära att samordningen oftare än nu lyfts upp på avdelningschefsnivå. Det torde dock vara lättare för nuvarande enhetschefer än för avdelningscheferna att göra erforderliga avvägningar och att samordna miljövårdsarbetet med avseende på allmän naturvård och miljöskydd.

För att förbättra samordningen och reglera arbetsfonnerna inom enheten är olika möjligheter tänkbara, t ex en sektionsindelning. Naturvårdsverket har i det ovannämnda yttrandet till regeringen den 15 september 1977 förordat en sektionsindelning av

• Sida 311
•  Original

naturvårdsenheten i syfte att avlasta enhetschefen från vissa löpande uppgifter. Enligt utredningen behöver man dock inte gå så långt som till en formell sektionsindelning för att uppnå en klarare arbetsfördelning. Det torde i stället räcka med att den interna handläggningen regleras genom arbetsordning och band— läggningsordning. De olika specialistkraven bör kunna bli beakta— de genom interna föreskrifter om deltagande i olika ärendegrupper m m. Utredningen föreslår att LON och SNV gemensamt utreder hur detta skall ske.

Enhetschefens ledningsfunktion bör huvudsakligen vara administra— tiv, organiserande och samordnande. långa av uppgifterna torde rymmas inom begreppet verksamhetsplanering. l samordningsupp— giften ingår i viss omfattning att i samråd med personalen av— väga resursinsats, ambitionsnivå och tillämpningspraxis i olika handläggningsfrågor inom enheten. Beslut i vissa ärenden som skall avgöras inom enheten måste dock fattas av enhetschefen.

För att underlätta enhetschefens arbete har man på de flesta na— turvårdsenheter en eller flera tjänster inom landskanslistkarri— ären för administrativa frågor. I en del fall tas dessa tjänster även i anspråk för ärendehandläggning inom miljövårdsområdet. Erfarenheterna tyder på att den administrativa hjälpfunktionen, som stöd åt enhetschefen, kan ta ett betydande ansvar för kon— torsarbete, expedition, arkiv, inre samband, ärendebalans, löpande personaladministrativa frågor swnt viss uppföljning av projekt (ekonomisk uppföljning). För i vart fall de medelstora och större länsstyrelserna kan därför en sådan funktion förordas till stöd för enhetschefens arbete i de fall man inte redan har utvecklat en sådan hjälpfunktion. 26.5 Diariet

Frågan cmiarkivläggning och i någon mån diarieföring studerades dels av LONs utredning om naturvårdsenheterna, dels i en efter- följande studie. Äldre principer för arkivläggning inom länssty— relserna hade nämligen inom många naturvårdsenheter visat sig or— saka betydande problem. Detta smmnanhänger med att arkivläggning skall ske med utgångspunkt från diarieplansbeteckning, vilket

• Sida 312
•  Original

leder till att naturvårdsenhetens olika handlingar i samma sak- ärende arkivmässigt kan komma att spridas på ett föga ändmnåls— enligt sätt. Förhållandet har accentuerats av att naturvårdsen— heterna i allmänhet har ansett det starkt önskvärt att sanman— föra handlingar oavsett diarieplansbeteckning till dossierer för att underlätta sökning m m.

LONs undersökning ledde dock inte till någon förändring i gäl— lande system genom att hälften av länsstyrelserna fann det före— slagna systemet, som krävde en omorganisation, alltför genom— gripande. I samarbete med riksarkivet åstadkoms dock en uppmjuk— ning av reglerna för arkivläggning som gav länsstyrelserna större frihet att inrätta sitt system efter egna önskemål.

Bland annat i samband med frågan om utökad dossierläggning av ärendehandlingar på naturvårdsenheten har skäl för en förenkling av diarieplanen diskuterats. Den nuvarande komplicerade diarie— planen orsakar stora svårigheter för planeringskansliet vid diarieföring av ärenden och orsakar många gånger att ärendehand— lingar åsätts fel diarieplansbeteckning. Även en förenklad diarieplan torde dock när det gäller naturvårdsärenden bli för— hållandevis komplicerad och kräva mycket kontakter mellan hand— läggare och registrator.

Utredningen vill därför förorda att föreskrifterna ändras så att länsstyrelserna själva kan besluta om naturvårdsenhetens diarium skall föras inom enheten.

26.6. Sammanfattning

En klarare ansvarsfördelning och bättre samordning mellan funk— tionerna för allmän naturvård och för miljöskydd bör utfonnas. Genom reglering i nonnalarbetsordning och handläggningsordning bör garantier skapas för att de olika kompetensområdena blir be— aktade i handläggningen och att naturvårdsdirektörens administra— tiva ansvar och samordningsroll betonas.

Flertalet naturvårdsenheter har särskilda personalresurser för administrativa göromål och utredningen förordar att sådana

• Sida 313
•  Original

resurser avdelas särskilt för att stödja enhetschefens samord—

ning av verksamheten.

Föreskrifterna bör ändras så att länsstyrelserna själva kan välja mellan att låta antingen planeringskansliet eller natur— vårdsenheten föra naturvårdsenhetens diarium.

• Sida 314
•  Original

• Sida 315
•  Original

SOU 1978:58 27 SOCIALSTYRELSENS ÖVERSYNSUTREDNING 27-1 Inledning

Socialstyrelsens översynsutredning (ÖSoS) avlämnade den 5 janu— ari 1978 två rapporter: Socialstyrelsens framtida organisation och arbetsformer, slutrapport del 1 (Centrala verket) och del 2 (Regional organisation). Rapporternas förslag övervägs f n i re— geringens kansli. Särskilt utfonnningen av den regionala organi— sationen har betydelse för länsstyrelsen varför ÖSoS underlag

och förslag refereras och kommenteras i detta avsnitt. 27-2 Nuvarande regional organisation

Socialstyrelsens nuvarande organisation omfattar socialkonsu- lent— samt länsläkarorganisationen, i vissa län också efter—

vårds— och glesbygdskonsulenter.

Socialkonsulentkontor finns i varje län med i regel fyra hand- läggare (socialvårds—, nykterhetsvårds— och barnavårdskonsulent samt nykterhetsvårdsassistent) samt kanslipersonal.

Socialkonsulenternas arbetsuppgifter omfattar i stort sett att biträda socialstyrelsen och länsstyrelsen med tillsyn, svara för viss rådgivnings— och informationsverksamhet till kommuner och enskilda samt att fungera som expert— och serviceorgan åt länsstyrelsen och länsrätten i deras handläggning av sociala

ärenden.

I varje län finns också en länsläkarorganisation som består av länsläkare och länshälsovårdskonsulent. I fjorton län finns även biträdande länsläkare. Inom sjukvårdsområdet har länsläkar- organisationen vissa tillsynsuppgifter främst avseende den en- skilt utövade sjukvården. Inom den allmänna hälsovården svarar

• Sida 316
•  Original

organisationen för tillsyn och rådgivning gentemot de kommunala hälsovårdsnämnderna samt fungerar som informationsförmedlare mellan socialstyrelsen och den lokala nivån. Länsläkarorganisa— tionen biträder också länsstyrelsen med medicinsk och miljöme— dicinsk sakkunskap i olika frågor. 27.3 Sammanfattning av ÖSoS förslag

ÖSoS konstaterar att det finns ett behov av regionala, statliga resurser både inom socialvården och inom hälso— och sjukvården. Länsstyrelsen har enligt ÖSoS behov av social, medicinsk och miljömedicinsk kompetens såväl i sin samhällsplanerande som i sin myndighetsutövande funktion. Om de nuvarande regionala re— surserna avvecklades skulle länsstyrelsen bli tvungen att för ett flertal uppgifter själv skaffa motsvarande kompetens. Även socialstyrelsen har bl a i sin egenskap av högsta tillsynsmyn— dighet över social—, hälso— och sjukvård behov av en regional

resurs .

Den principiella inställningen från landsting och flertalet kom— muner är dock att någon statlig regional resurs av ifrågavaran— de slag ej behövs. Vissa kommuner anser det dock värdefullt med denna resurs för rådgivning och service.

Med hänsyn till att de regionala uppgifterna är nära knutna till länsstyrelsens verksamhet föreslår ÖSoS att huvudmannaskapet för socialkonsulent— och länsläkarorganisationer förs över till länsstyrelsen.

ÖSoS anser också att ärendehandläggningen av utskänkningsären— den som nu ingår i förvaltningsavdelningens allmänna enhet bör samordnas med socialkonsulent- och länsläkarorganisationen.

ÖSoS föreslår att inom länsstyrelsen skapas en ny enhet benämnd social— och miljömedicinsk enhet med tre funktioner: miljömedi— cin, socialtjänst samt alkoholärenden.

• Sida 317
•  Original

27.4. Överväganden

ÖSoS förslag innebär, om det genomförs, relativt sett omfattande organisatoriska förändringar. Förslaget har emellertid ännu ej slutbehandlats varför det är oklart om förslagen skall genom—

föras eller ej.

Det hade ur utredningens synpunkt varit önskvärt att stats- makternas beslut i fråga om socialstyrelsens regionala organi—

sation förelegat.

Då detta ej är fallet har utredningen bedömt det mindre lämpligt att utgå från ÖSoS förslag och söka organisatoriska lösningar med den utgångspunkten. Utredningen har i stället stannat för att i detta läge ej lägga några synpunkter på frågan om lämplig organisatorisk inordning i länsstyrelsen av den social- och miljömedicinska personalen. Det förefaller dock principiellt rimligt att någon del av socialstyrelsens regionala personal in- ordnas i länsstyrelsen med hänsyn till länsstyrelsens behov av social och miljöteknisk expertis. 27.5 Sammanfattning

I princip bör någon del av socialstyrelsens regionala personal inordnas i länsstyrelsen med hänsyn till länsstyrelsens behov av social och miljöteknisk expertis.

• Sida 318
•  Original

• Sida 319
•  Original

28. SÄRSKILDA ÖVERVÄGANDEN BETRÄFFANDE VISSA LÄNSSTYRELSER

28.1 Stockholms län

28.1.1 Allmänt om särdrag i organisationen

Länsstyrelsen i Stockholms län har i förhållande till övriga läns- styrelser en i åtskilliga fall annan organisation. 1 vad avser

verksledning och planeringsavdelning kan följande särdrag nämnas:

- en tjänst som länsöverdirektör,

— en särskild tjänst som avdelningsdirektör knuten till länsledningens stab,

- en särskild tjänst som byråchef som ställföreträdare för

chefen för planeringsavdelningen, — informationsfunktionen på planeringskansliet är väl utbyggd,

— priskontor saknas (uppgiften utförs av statens pris- och kartellnämnd),

- naturvårdsenheten för numera eget diarium,

- naturvårdsenheten, som även utför en del av naturvårds-

arbetet för Gotlands län, är uppdelad i fler detaljer (fem) än vad som är normalt vid andra länsstyrelser.

Utredningen föreslår i dessa avseenden inte några förändringar av organisationen i Stockholms län. Utredningens förslag till änd- ringar i normallänsstyrelsens planeringsavdelning är därför en- dast delvis tillämpbara på Stockholms län. I vissa delar har för- hållandena vid länsstyrelsen i Stockholms län tjänat som utgångs— punkt för utredningens förslag. I detta avsnitt lämnas en närmare redogörelse för dessa delar.

• Sida 320
•  Original

28.1.2 Länsledningens stab

Vid länsstyrelsen i Stockholms län finns en särskild handläggar— tjänst (avdelningsdirektör) inom länsledningen. Tjänsten är i planen placerad vid planeringskansliet men är tills vidare över— förd till länsledningen. Stabsuppgifter i övrigt fullgörs av chefen för planeringskansliet, byrådirektören för informations— frågor och landshövdingens sekreterare (assistent). Fonnellt tillämpas således en modell som motsvarar utredningens alterna— tiv om uppdelning av planeringskansliet. I praktiken arbetar man emellertid som en gemensam organisatorisk enhet.

Staben träffar landshövdingen dagligen. Vid dessa tillfällen av— rapporteras utförda arbetsuppgifter, en genomgång görs av lands— hövdingens kommande arbetsprogram och nya arbetsuppgifter för— delas inom staben.

Formellt ligger ansvaret för styrelsesammanträdena på planerings— kansliet, men av de relativt detaljerade befattningsbeskriv— ningarna framgår att kanslichefen och avdelningsdirektören ge— mensamt arbetar med förbehandlingen av styrelseärendena. Avdel— i ningsdirektören deltar alltid i styrelsesammanträdena och är er— sättare för kanslichefen som sekreterare i styrelsen. Landshöv— dingens sekreterare tjänstgör vid sammanträdena som protokoll- sekreterare. Övrig administration i samband med styrelsens arbete handhas av planeringskansliet.

När det gäller den externa infonnationsverksamheten är kansli— chefen fonnellt informationsansvarig inom länsstyrelsen. I prak— tiken arbetar dock informationssekreteraren, som medlem i sta— ben, direkt under landhövdingen i de frågor som naturligt ankny— ter till landshövdingens arbetsuppgifter. I informationsfrågor som är direkt hänförliga till planeringsavdelningen sker arbetet inom planeringskansliet.

Erfarenheterna av den ovan beskrivna s k Stockholms-modellens arbetssätt har hittills varit goda. Med hjälp av befattningsbe— skrivningar och överenskommelser mellan berörda parter regleras ansvars- och arbetsfördelningen på ett enkelt och smidigt sätt.

• Sida 321
•  Original

En större åtskillnad mellan Stabsuppgifter för läns- och avdel— ningsledning skulle erfarenhetsmässigt innebära en onödig orga— nisatorisk läsning och minska rörligheten mellan stabsfunktionerna.

28.1.5 Naturvårdsenhetens diarium

Frågan om naturvårdsenhetens diarium har i olika sammanhang disku- terats inom länsstyrelsen. Bl a togs problemet upp i den av läns— styrelsen gjorda undersökningen av naturvårdsenhetens organisa- tion (PM den 20 februari 1976). Från naturvårdsenhetens sida för- des därvid fram önskemål om att diariet skulle knytas närmare till enheten. Först under 1976 överfördes emellertid diariet för natur- vårdsärenden på försök till naturvårdsenheten. Detta medförde att enheten kunde slopa skuggdiariet.

Det tidigare skuggdiariet fördes i huvudsak som huvuddiariet. Ut- skrift av beslut, kopiering, kungörelseförfarande, kartbeställ- ningar, sköttes av enhetens personal. Naturvårdsärenden expediera- des på enheten, medan miljöskyddsärenden expedierades på plane- ringskansliet efter förarbete på enheten.

Arkivering av alla ärenden som handläggs på enheten har alltid ut- förts av kontorspersonalen på enheten med en assistent på enheten som arkivansvarig. Någon förändring beträffande arkivansvaret be- hövdes inte på grund av diariets överföring till enheten. Inte heller i övrigt medförde överföringen några väsentliga problem.

Länsstyrelsen har därför beslutat att naturvårdsenhetens ärenden permanent skall diarieföras vid enheten. 28.2 Gotlands län

28.2.1 Allmänt

I avsnittet om länsstyrelsernas administrativa enheter har före- slagits att förändringar skall göras av organisationen av två ärendegrupper vid länsstyrelsen i Gotlands län, nämligen läns- bostadsnämnds- och länsskolnämndsärendena. Dessa förändringar berör även planeringsavdelningen.

• Sida 322
•  Original

.De förslag som läggs fram i avsnittet om planeringsavdelningen berör Gotlands län i olika grad. Uppgifterna för den föreslagna verksledningsstaben bör vid länsstyrelsen i Gotlands län lämp- ligast lösas med resurser inom planeringsavdelningen. Förslagen om Stabens och planeringskansliets organisation och inrikt- ning måste modifieras då någon särskild handläggare för dessa uppgifter f n inte finns i länsstyrelsen för Gotlands län.

28.2.2 Naturvårdsenheten m m

Uppgifterna inom naturvårdens område är delade mellan länsstyrel- serna i Gotlands och Stockholms län. På Gotland finns en funktion för den allmänna naturvården. Länshälsovårdskonsulenten på Got— land arbetar dock i viss mån med ärenden som rör miljöskydd m m. Tidigare har övervägts om länsstyrelsen i Gotlands län borde till— föras resurser inom miljöskyddsområdet. Detta har dock inte skett, bl a då man bedömt att biståndet från Stockholms län fungerar väl. Vad beträffar diarieföringsfrågan saknas enligt utredningen möj- ligheter att göra naturvårdsenheten till egen diariestation. För att skapa ett större och bärkraftigare underlag för admini- strativ service är det lämpligt att vissa funktioner utförs ge- mensamt för naturvårdsenheten och länsantikvarien.

28.2.3 Sammanfattning *

Administrativt samarbete bör ske mellan naturvårdsenheten och länsantikvarien.

• Sida 323
•  Original

IV PRIORITERING AV RESURSER OCH REFORMENS

GENOMFÖRANDE 29 NYA RESURSER OCH GENOMFÖRANDE AV UTREDNINGENS FÖRSLAG 29.1 Behov av nya resurser

Enligt direktiven bör i utredningens arbete förutsättas "en i princip oförändrad ambitionsnivå i fråga om personalbemanningen". Denna begränsning har sedermera förstärkts av tilläggsdirektiv till samtliga utredningar angående finansiering av reformer. I dessa direktiv framhålls att anvisningarna till myndigheterna skärpts när det gäller begränsning av kostnadsökningar i anslags- framställningarna, och att det är uppenbart

”att något nämnvärt utrymme för genomförandet av kost- nadskrävande kommittéförslag inte kommer att föreligga under de närmaste åren. Kommittéerna bör därför noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom omprövning av pågående verksam- het och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser. Det är också uppenbart att ett förverkligande av nya förslag underlättas om det kan ske successivt. Kommittéerna bör också göra en prioritering mellan angelägna önskemål inom utrednings- området. Kommittéerna bör vidare så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempel— vis ökad administration och byråkrati för myndigheter och enskilda som förslagen kan medföra. Slutligen lig- ger det i sakens natur att i rådande läge sådana för- slag kommer att visa sig enklast att genomföra som inte medför några tillkommande kostnader. Kommittéerna bör därför inrikta sig på att finna sådana lösningar."

Av OPAL-utredningens underlagsmaterial framgår, både när det gäller administrativa enheten och i någon mån planeringsavdel- ningen, att länsstyrelserna sedan 1971 fått nya arbetsuppgifter utan att resurserna ökats i motsvarande omfattning. Utredningen har också funnit att antalet anställda ökat långsammare vid de administrativa enheterna än vid länsstyrelserna i sin helhet.

Länsstyrelserna har löst bristen på resurser genom en fortgåen- de rationalisering men även genom att vissa delar av verksam—

• Sida 324
•  Original

324 Prioritering av resurser och refonnens genomförande SOU 1978:58 heten, t ex utveckling av administrationen, har föranmmats.

hbjligheter till mer omfattande rationaliseringar synes inte föreligga, och i vart fall torde det vara omöjligt att enbart genom rationaliseringar tillskapa resurser för att klara av de nya uppgifter som tilldelats länsstyrelserna. Trots att utred— ningen sökt vara återhållsam i resursfrågan har vissa förstärk- ningar ansetts nödvändiga.

Utredningen har sålunda i tidigare avsnitt framfört olika förslag om resursförstärkningar till länsstyrelserna. De behov utredningen sätter i främsta rummet är i prioriteringsordning:

- organisationsfunktionen vid administrativa enheten inne-

bärande två tjänster per medelstor länsstyrelse,

- stabsfunktionen åt verksledningen och planeringsavdelningens ledning innefattande en ny tjänst för extern infonnation sant omvandling av en handläggartjänst (antingen byråsekreterar- eller den eventuella amanuenstjänsten) vid planeringskansliet till en kvalificerad handläggartjänst.

Utan inbördes prioritering vill utredningen även framföra föl— jande behov av resursförstärkningar:

- ökade insatser för arkivvård, - särskilda resurser för lönegarantiärendena,

- förstärkning vid några länsstyrelser av den administrativa funktionen vid naturvårdsenheterna.

29.2 Genomförandet

Utredningen har i sitt arbete utgått från att förändringar i länsstyrelsernas organisation bör genomföras den I juli 1979. Innan en refonn kan genomföras krävs dock att vissa ytterligare utredningar och studier genomförs. Andra förslag som utredningen lägger fram kan inte och behöver inte genomföras den I juli 1979.

• Sida 325
•  Original

För att en organisationsförändring skall kunna genomföras vid den föreslagna tidpunkten bör bl a följande åtgärder vidtas un-

der hösten l978:

- utarbetande av ny länsstyrelseinstruktion,

- fördelning av ärenden mellan länsstyrelsens enheter och av—

delningar, vilket medför ny diarieplan, - förändringar i normalarbetsordningen,

- befattningsbeskrivningar och annat underlagsmaterial för för-

handlingsuppdrag och

— bemanningsberäkningar.

Utredningen föreslår att en särskild arbetsgrupp tillsätts med uppdrag att arbeta fram erforderligt underlag för att en reform skall kunna genomföras den 1 juli 1979.

Dessutom bör den föreslagna särskilda utredningen av formerna för projektarbetet kunna ske i anslutning till denna arbetsgrupp.

Övriga förslag som utredningen lagt fram innebär bl a att LON, länsstyrelserna och andra myndigheter bör vidta vissa åtgärder. lkssa utredningar m m bör enligt utredningens mening påbörjas snarast möjligt. Någon gemensam slutpunkt för deras genomföran- de kan inte fastställas, utan de olika utredningarna, översyner- na m m bör genomföras i egen takt. Utgångspunkten bör dock vara att de färdigställs utan dröjsmål.

• Sida 326
•  Original

• Sida 327
•  Original

SÄRSKILDA YTTRANDEN

l av Sture Almquist (TCO), Bengt Eriksson (TCO) och

Hans Öberg (SF)

Vi anmäler avvikande mening beträffande utredningens förslag om beslut i tillsättning av tjänster.

Enligt nuvarande normalarbetsordning för länsstyrelserna ligger beslut om tillsättning av tjänster under lg F 19 på administra— tiva enheten. En ändring av denna ordning bör inte ske enligt vår uppfattning. De erfarenheter som finns visar att nuvarande system bäst tillvaratar de anställdas intressen vid tjänstetill— sättningar.

Det är mycket angeläget att reglera dessa frågor på ett ur per- sonalinflytandesynpunkt tillfredsställande sätt. Vi delar utred- ningens grundsyn att de som närmast berörs av tillsättningen skall ha ett så stort inflytande som möjligt. Vi anser dock när det gäller tillsättning av tjänst inom länsstyrelsen att för- slaget ej tillgodoser personalens inflytande. En konsekvens av förslaget skulle kunna bli att det utvecklades olika bedömnings- grunder vid länsstyrelsens avdelningar, vilket inte kan accepte— ras. Vi motsätter oss därför bestämt att beslut om tillsättning av handläggartjänster och ”övriga tjänster” läggs på olika av— delningar inom länsstyrelsen.

Tillsättningsfrågorna är också väsentliga från ekonomisk syn— punkt. Av normallänsstyrelsens budgetomslutning per år utgör personalkostnaderna ca 80 procent. Tillsättnings- och liknande PA-beslut är således av stor ekonomisk betydelse.

• Sida 328
•  Original

har anfört bärande motiveringar för sitt förslag bör tillsätt— ningsärendena handläggas och besluten fattas av aåninistrativa enheten, i samråd med resp avnämare.

Vad gäller de lokala skattemyndigheterna föreslår utredningen att samtliga handläggartjänster som inte tillsätts av regeringen bör tillsättas av länsstyrelsen. Det skäl som framförts för detta bedömer vi inte väga tyngre än principen ”så nära de be— rörda som möjligt". Vi anser att beslutsrätten över dessa tjänster bör ligga inom den egna myndigheten.

2 av Geron Jannesson och John Wi ren ____.___________________________jå___

Vi anmäler avvikande mening beträffande utredningens förslag om ändring av nonnalarbetsordningen i fråga om tillsättning av tjänster vid länsstyrelse.

Utredningen föreslår att beslutanderätten i fråga om handläggar— tjänster under lönegrad F 19 skall ligga på avdelningschef. Detta innebär en ändring i nuvarande normalarbetsordning enligt vilken beslutet beträffande dessa tjänster skall ligga på chefen för administrativa enheten.

Enligt vår mening har utredningen inte framfört några skäl som talar för en ändring. Erfarenheterna på fältet visar enligt vår mening att nuvarande ordning fungerat väl. Länsstyrelsen är en myndighet och det är väsentligt att tjänstetillsättningsfrågor hålls samman. Rent faktiskt förhåller det sig också så att alla tjänster som finns vid länsstyrelsen inte tillsätts vid en viss avdelning eller enhet utan vid länsstyrelsen med placering tills— vidare vid viss enhet. En för hela länsstyrelsen sammanhållen tjänstetillsättningsfunktion är därför nödvändig. Den befrämjar en enhetlig personalpolitik.

3avAnw(hamMm

I avsnittet om kameral— och uppbördsavdelningen i Stockholms län föreslås att dataenheten i Stockholms län organisatoriskt inte bör föras till skatteadministrationen — vilket är förhållandet

• Sida 329
•  Original

i övriga län — utan kvarstå i den administrativa avdelningen. Jag kan instämma i denna lösning med hänsyn till skatteavdel— ningens storlek, inte minst efter förstärkningen med uppbörds— enheten, vars inordnande i skatteadministrationen i Stockholms län bör komma i första hand.

Däremot saknas det anledning att nu gå vidare på det sätt utred— ningen antyder. Utredningen vill överväga den organisatoriska ställningen även av övriga länsstyrelsers dataenheter för att eventuellt ge dem en organisatoriskt fristående ställning som hela länsstyrelsens serviceorgan. Riksskatteverket och stats— kontoret har efter en organisationsöversyn av länsstyrelsernas dataenheter (RS—projektet, delrapport l977:2:l) förordat bibe— hållande av den nuvarande organisatoriska kopplingen mellan dataenheterna och skatteadministrationen (med undantag för Stockholms län). Skälen är att dataenhetens arbete under över— skådlig tid kommer att domineras av skatteaåninistrationens be— arbetningar och att dataarbetet kräver nära kontakt med skatte- administrationen och kunskaper i skattefrågor. Jag ansluter mig därför till riksskatteverkets och Statskontorets ståndpunkt.

4 av Arne Granholm och Lars Rydberg

De aktuella organisationsalternativen i kapitlet om organisa— toriska konsekvenser av utbrytningen av länsdomstolarna kan grupperas på följande sätt:

A Organisationsförslag som har väsentliga effekter för plane—

ringsavdelningens organisation:

— Resten av allmänna enheten och juridiska enheten bildar en

organisatorisk enhet som ingår i planeringsavdelningen — Ett fristående rättssekretariat under landshövdingen

— Återstoden av allmänna enheten och hela juridiska enheten bildar en organisatorisk enhet utanför planeringsavdelningen

(utredningens förslag)

B Organisationsförslag som inte alls eller obetydligt förändrar

planeringsavdelningens organisation:

• Sida 330
•  Original

— Oförändrad organisation

— Återstoden av allmänna enheten och delar av juridiska enheten

bildar en organisatorisk enhet utanför planeringsavdelningen

— Resten av allmänna enheten och administrativa enheten bildar tillsammans en organisatorisk enhet

En allmän utgångspunkt bör vara att man bör göra så små ingrepp som möjligt i planeringsavdelningens organisation. Skälet till detta är att det för närvarande bedrivs ett mycket stort antal utredningar som i större eller mindre grad berör länsstyrelser— nas framtida verksamhet och roll. Som ett resultat av dessa kan länsstyrelsernas organisation i en nära framtid behöva ändras — det är dock ännu ovisst hur. l avvaktan på mer definitiva ställ— ningstaganden från statsmakterna om länsstyrelsens, och då sär— skilt planeringsavdelningens, framtida ställning kan vi inte förorda något av alternativen under A.

Det sista alternativet under B (juristerna m fl och administra— tiva enheten förs till samma avdelning) har den principiella förtjänsten att santliga organisatoriska enheter vid länsstyrel— sen kan ingå i avdelningar med formellt jämställda avdelnings— chefer (eller motsvarande). Därmed kan t ex sådana problem und— vikas som har samband med ”obalans” i de olika enheternas for— mella tyngd. Alternativet har dock den nackdelen, vilket också framgår av utredningen, att det innebär en blandning av myndig— hetsutövning och interna servicefunktioner, varför avdelnings— chefens roll som samordnare skulle bli svår att genomföra. I likhet med utredningen kan vi alltså inte förorda detta alter— nativ.

Frågan är då om man över huvud taget skall ändra organisationen eller göra den marginella ändring som det innebär att föra över vissa av den juridiska enhetens ärenden till en organisatorisk

enhet utanför planeringsavdelningen.

Utgångspunkten bör härvid vara att ärenden som inte direkt har med planeringsavdelningens arbete i övrigt att göra bör kunna föras ut ur avdelningen. Avdelningens inriktning mot planerings—

• Sida 331
•  Original

frågor kan därmed renodlas, vilket kan vara en fördel. Utredning- en har bedömt att en uppdelning av ärendena är möjlig och att det återstår så mycket juridiskt arbete att det i flertalet län (enligt de ungefärliga skattningar som gjorts med hjälp av redo— visningen i System S) ger underlag för minst två jurister på

planeringsavdelningen.

Alternativet med delning av juridiska enhetens ärenden är att föredra framför den mer komplicerade ordning som utredningen föreslagit. Förslaget innebär att även om all juridisk perso— nal — från förvaltnings— och planeringsavdelningarna — förs sam- man till en juridisk funktion, skall den del av juristerna som har att samarbeta med planeringsavdelningen sortera under denna i själva handläggningen av de ärenden som tillhör planerings— avdelningen. Utredningen finner skäl tala för att denna del av juristerna också lokalmässigt skulle kunna placeras hos plane—

ringsavdelningen.

Utredningen leder alltså fram till en organisation som i mångt och mycket redan existerar i dagens läge. Emellertid innebär ut- redningens förslag att viss juridisk personal kommer att i olika hänseenden sortera under två avdelningar. Risker för svårigheter rörande swnordnings— och prioriteringsfrågor liksom även perso— nalfrågor har därvid skapats.

Det finns ett stort behov av att planeringsavdelningen även i fortsättningen har ”planjuristerna" lätt gripbara och kontinuer— ligt involverade i planeringsavdelningens verksamhet. Detta bör dock inte lösas med den komplicerade metod utredningen föreslår. Vi förordar i stället att det alternativ genomförs där endast en del av den juridiska enheten förs ut ur planeringsavdelningen och tillswmnans med allmänna enheten bildar en organisatorisk enhet sant att minst två jurister kvarstår i planeringsavdel— ningen. Detta innebär vid ett fåtal län att den juridiska funk— tionen kommer att överdimensioneras något, men denna extra kost— nad bedömer vi som mindre tungt vägande, dels i jämförelse med de fördelar som en juridisk kompetens inom planeringsavdelningen innebär, dels med hänsyn till de extra komplikationer med ”dubbel avdelningstillhörighet" som utredningens förslag innebär.

• Sida 332
•  Original

5 av Gunnar Norling I sina överväganden om naturvårdsenhetens inre organisation diskuterar utredningen behovet av att förbättra samordningen och reglera arbetsformerna. Utredningen anser att det räcker att reglera den interna handläggningen genom arbetsordning och hand— läggningsordning. Vidare anser man att de olika sektorintressena bör kunna bli beaktade genom interna föreskrifter om deltagande i olika ärendegrupper m m. Utredningen föreslår slutligen att LON och naturvårdsverket gemensamt utreder dessa frågor.

Som företrädare för SACO/SR delar jag inte utredningens uppfatt— ning i fråga om naturvårdsenhetens interna organisation. Jag an— ser att en formell organisation med indelning i två sektioner ger en klarare ansvarsfördelning inom enheten och ökade möjlig— heter för de olika intressena att göra sig gällande. Samtidigt underlättar en.sådan organisation enhetschefens samordning av verksamheten och frigör tid för övergripande frågor och plane—

ring.

Statens naturvårdsverk har i yttrande till kommundepartementet (1977—09—15) över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1978/79 påtalat att möjligheterna att uppnå miljö- vårdsmålen är starkt beroende av resursinsatserna på regional nivå. I yttrandet, som utredningen tagit del av, redovisas de ökade kraven på insatser både inom den allmänna naturvårdens anråde och på miljöskyddsområdet.

I ett avsnitt i yttrandet diskuteras naturvårdsenheternas inre organisation. Naturvårdsverket anför:

”Efter 10 år bör naturvårdsenheterna nu kunna konsoli— deras. Arbetsuppgifterna är dokumenterat stadigvarande. Naturvårdsverket förordar en fastare organisatorisk uppdelning. Den omfattande och mångsidiga verksamheten gör att det behövs en uppdelning av ledningsfunktioner— na. Enhetschefen bör avlastas till förmån för över— gripande frågor och planering genom att chefsbefatt— ningar inrättas för vardera en miljöskydds— och en naturvårdssektion.”

Efter överläggningar med fackliga företrädare för naturvårds—

• Sida 333
•  Original

enheterna ansluter jag mig till naturvårdsverkets förslag. Det är främst samordning på miljöskyddssidan som man uppnår med för- slaget om sektionsindelning. Eftersom flertalet naturvårdsdirek— törer har sin utbildning och erfarenhet inom miljöskyddsområdet kommer den föreslagna organisationen att medföra en reell av— lastning av enhetscheferna. De av naturvårdsverket föreslagna chefsbefattningarna bör inrättas som två tjänster med beteck— ningen biträdande naturvårdsdirektör i analogi med motsvarande tjänster på planenheten, lantmäterienheten och hos länsveteri—

nären.

Utredningens förslag om att LON och naturvårdsverket skall ut— reda organisationsfrågorna på naturvårdsenheten bedömer jag som onödigt. Däremot bör en motsvarande beredning kunna genomföras

I anslutning till mina synpunkter på naturvårdsenhetens inre organisation vill jag understryka utredningens synpunkter på nödvändigheten av att successivt överföra personal utan plan till tjänster inom plan. Jag syftar då i första hand på den extrapersonal som i flera år arbetat med reguljära uppgifter inom länsstyrelsens verksamhetsram. Sådan personal finns i dag främst på naturvårdsenheterna, men den förekommer även inom andra enheter vid länsstyrelserna.

• Sida 334
•  Original

• Sida 335
•  Original

geringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över organi— sationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administra—

tiva enheter m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträ—

de åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i fonn av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946: 394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitté— anslag.

_____________________ Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bi—

faller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

• Sida 338
•  Original

• Sida 339
•  Original

Justitiedepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt, 1. Om förbud mot aga. [10] Ordningsvakter, [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36] Personregister-Datorer—Integritet. [54] * Att sambo och gifta sig. [55]

Utrikesdepartementet Kultur och information över gränserna. [56]

Socialdepartementet

Föräldrautbildning. [5] Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Föräldraförsäkring. [39] Kommunalt hälsoskydd, [44]

Kommunikationsdepartementet

1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds— förbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar.[19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform, [27] Trafikpolitik—kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidapartementet

Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko- nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1.[12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13].

Budgetdepartementet

Statlig personalutbildning. [41]. Konkurrens på lika villkor. [48].

Utbildningsdepartementet

Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings— underlag. [4] Utredningen om vissa vårdutbildningar inom högskolan. 1. Praktik- frägor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny vårdutbildning. [50]

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2, Skog för fram- tid. [71 Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Miljökostnader, [43] Svensk trädgårdsnäring, [51]

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell— och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentomrädet. [40] Förbud mot investeringar i Sydafrika. [53]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete at handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder, [28] 4. Kommunernas medver— kan i sysselsättningSpIanering. [42] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet i arbetslivet. [38] Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45] Resor till arbetet. [57]

Bostadsdepartementet

Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].

lndustridepartementet

Energikommissionen. 1, Energi. [17] 2. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker, [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrågor. [3] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och försam- lingar. [32] Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. [35] Lägg besluten närmare människorna! [52] Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. [58]

• Sida 362
•  Original

• Sida 363
•  Original

• Sida 364
•  Original

• Sida 365
•  Original

• Sida 366
•  Original

. LiberFörlag ISBN 91-3804387-4

Allmänna Förlaget ISSN 0375-250X