SOU 1985:35

Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret

Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 8 juli l982 chefen för försvarsdeparte- mentet att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet. Genom beslut den 22 december 1982 förordnades ytterligare en ledamot att ingå i kommittén. Ledamoten, riksdagsman Holger Bergman avled den 1 juni l985.

Kommitténs sammansättning framgår av bilaga ]. Kommittén har arbetat under benämningen Frivilligförmånskommit- ten (FFM K).

Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande benämnt Ersätt- ningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Uppdraget är därmed slut- fört.

Stockholm i augusti l985. Axel A ndersson Stig Alfrin Göran Allme'r

Ulla Ekelund Eric Hägelmark

/C.-F. Lindahl

Förkortningar

Sammanfattning

Författningsförslag 1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till förordning om ersättningar inom frivilligförsvaret

3. Förslag till lag om ändringi familjebidragslagen (I978:520)

2.1 2.2

2.3 2.4

3.2 3.3

Kommitténs direktiv och utredningsarbetets bedrivande Kommitténs direktiv m.m Utredningsarbetets bedrivande

Frivilligförsvarets organisation och verksamhet samt perso-

nal. — Nuvarande ordning

Allmänt . . .

Organisation och verksamhet 1 stort . 2.2.1 Myndigheternas uppgifter och ansvar . .

2.2.2 Frivilligorganisationernas uppgifter och verksam- het i stort

2. 2. 3 Hemvärnet . .

Samarbetsorgan för frivilligverksamheten Frivilligförsvarets personal

2.4.1 FBU- personal . . . .

2.4.2 Personal med A- eller B- avtal

2.4.3 Hemvärnspersonal . 2.4.4 Funktionärer och instruktörer

Frivilligförsvarets utbildning. — Nuvarande ordning Allmänt . . .

3.1.1 Utbildningsområdén

3.1.2 Utbildningskategorier Grundutbildning Repetitionsutbildning

3.3.1 Allmänt

13

17

25 25

25 32

35 35 36

37 37 37 37

39 41 42 44 44 44 46 48

49 49 49 49 5 1 52 5 2

3.4 3.5

3.6 3.7

3.8

4.1

4.2

4.3

3.3.2 Repetitionsutbildning för personal med A- eller B-avtal . . .

Befordringsutbildning

Kompletteringsutbildning . . . .

3.5.1 Kompletteringsutbildning för hemvärnsmän 3.5.2 Kompletteringsutbildning inom den frivilliga be- fälsutbildningen . . . . . . . 3.5.3 Kompletteringsutbildning för personal med A- el- ler B- avtal Utbildning för hemvärnsmän

Funktionärsutbildning . . . .

3.7.1 Funktionärsutbildning' mom CFB A Central utbildning B Regional utbildning 3.7.2 Funktionärsutbildning inom SLK A Central utbildning B Regional utbildning C Lokal utbildning

Ungdomsutbildning . . . .

3.8.1 Utbildning av manlig ungdom . . . .

3. 8.2 Utbildning av kvinnlig ungdom mom frivilligorga- nisationerna . . . 3 8. 3 Övrig utbildning av ungdom

Ersättningar och förmåner vid frivillig försvarsverksamhet m.m. — Nuvarande ordning . Ersättningar och förmåner till värnpliktiga

4.1.1 Grunder . . . . . .

4.1.2_ Generella ersättningar och förmåner' 1 fredstid 4.1.3 Behovsprövade ersättningar och förmåner 1 freds-

tid . . . . 4.1.4 Ersättningar vid beredskapstillstånd och krig 4.1.5 Övrigt . . .

A Personskadeskydd

B Grupplivförsäkring . .

C Ersättning för glasögon och klocka

D Förbud mot avsked

E Lön eller annan ersättning från ordinarie

arbetsgivare .

F Tjänstgöringens inverkan på semester Grunder för ersättningar och förmåner vid frivillig för- svarsverksamhet . . . . . . Dagersättning, dagpremier dagpenning m.m. 4.3.1 Dagersättning 4.3.2 Dagpremie . . . . . . . . . . 4.3.3 Ersättning till viss hemvärnspersonal vid deltagan-

de 1 ledningsövningar för totalförsvaret .

4.3.4 Värnpliktsförmåner (dagersättning resp. dagpen- ning)

52 53 54 54

54

55 55 58 58 58 58 59 59 59 60 60 60

61 61

63 63 63 63

65 65 65 65 66 66 66

66 66

66 69 69 69 70

70

4.3.5 Skattefria resp. beskattade ersättningar 4. 4 Utbildningspremier m.m. 4 5 Familjebidrag . . . 4. 6 Naturaförmåner och ersättningar för dessa

4.6.1 Reseförmåner .

4.6.2 Fri mat och inkvartering . . 4.6.3 Förmåner vid sjukdom och skada 4. 7 Ersättningar till funktionärer och viss hemvärnspersonal 4. 8 Ersättningar till instruktörer . . . . 4. 9 Bestämmelser om ledighet för frivillig utbildning 4.10 Studieledighetslagen

5 Grunder för kommitténs överväganden och förslag

5. 1 Allmänt . .

5. 2 Myndigheternas principiella syn på och mål för frivillig- verksamheten . . . 5. 2.1 Det militära försvaret 5. 2 2 Totalförsvarets civila delar

5. 3 Frivilligorganisationernas principiella syn på frivillig- verksamheten . . . . .

5. 4 Kommitténs principiella syn på frivilligverksamheten

6 Rekryteringsfrågor. — Möjligheter att delta i frivillig för— svarsverksamhet

6. 1 Allmänt .

6. 2 Ledighet för frivillig försvarsverksamhét . 6.2.1 Aktuella grupper av frivillig personal 6.2.2 Rätt till ledighet i lagar och avtal

A Studieledighetslagen B Semesterlagen . . . . . . C Lagen om förbud mot uppsägning eller

avskedande av arbetstagare med anled- ning av värnpliktstjänstgöring m.m.

D Tjänstledighetsbestämmelser i avtal E Kommitténs sammanfattning m.m. och slutsatser 6.2.3 Överväganden . . . . . . A Mål för ledighetsbestämmelserna B Ledighetens längd. — Konsekvenser för arbetsmarknaden m.m C Ansökningsförfarande D Ledighetsreglernas inplacering 6.3 De ekonomiska villkoren för att delta i frivillig försvars- verksamhet . . . . 6.3.1 Nuvarande bestämmélseri avtal A Det statliga området . B Det landstingskommunala området C Det primärkommunala området. D Svenska arbetsgivareföreningens område

71 71 73 74 74 74 74 75 76 77 78

79 79

80 80 80

81 81

85 85 85 85 86 86 87

87 88

89 90 90

91 92 93

93 93 93 93 94 94

7.1 7.2 7.3

7.4 7.5

8.1 8.2 8.3

8.4

8.5

8.6

8.7 8.8

6.3.2 Kommitténs rekommendationer . . . 6.3.3 Åtgärder 1 övrigt för att underlätta främst kvinnors deltagande' 1 frivilligverksamhet

Ersättningar till frivillig personal i krigsorganisationen vid beredskapstillstånd och i krig Allmänt Frivillig personal inom försvarsmakten och civilförsvaret Frivillig personal mom totalförsvarets civila delar 7.3.1 Organisatorisk bakgrund . 7.3.2 Gällande bestämmelser om ersättningar 7.3.3 Värnpliktsförmånsutredningens synpunkter m.m. Frivilligorganisationernas egen personal Kommitténs överväganden och förslag 7.5.1 Ersättningar till frivillig personal inom försvars- makten och civilförsvaret . . . . . 7.5.2 Ersättningar till frivillig personal' inom totalförsva- rets civila delar (utom civilförsvaret) 7.5.3 Ersättningar till frivilligorganisationernas egen personal . . . . . 7.5.4 Frågan om näringsbidrag 7.5.5 Sammanfattning

Ersättningar til/_l'rivillig personal i fredstid Allmänt och vissa grunder Grundläggande överväganden Förslag till ersättningssystem . . 8.3.1 En generell dagpenningmodell . . . 8.3.2 Ersättning vid kontrakts- och avtalsenlig årlig ut- bildning m.m. . . . . . 8.3.3 Dagersättning och dagpremie . . . . . 8.3.4 Ersättning vid deltagande i ledningsövningar m.m. 8.3.5 Sammanfattning Utbildningspremier . . 8.4.1 Utbildningspremier för fullgjord kontrakts- och avtalsenlig årlig repetitionsutbildning 8.4.2 Övriga Utbildningspremier A Allmänt . . . B Utbildningspremiebelopp Resor och reseersättningar 8.5.1 Gällande bestämmelser m.m. 8.5.2 Överväganden och förslag Övriga generella ersättningar och förmåner 8.6.1 Särskild ersättning vid flygtjänstgöring 8.6.2 Ersättningar vid personskada, sjukdom m.m. Familjebidrag Sammanfattning

94

95

97 97 97 98 98 99 99 101 101

101

102

104 104 105

107 107 108 111 111

113 114 115 115 116

116 117 117 118 119 119 120 122 122 123 123 124

9 9.1 9.2

9.3 9.4

9.5

10 10.1 10.2 10.3

10.4 10.5

10.6

11

11.1 11.2

11.3

12 12.1 12.2

Ersättningar till instruktörer m. m.

Bakgrund Ökat anlitande av frivilligorganisationernas instruktörer 9.2.1 Allmänna överväganden 9.2.2 Möjliga stimulansåtgärder

lnstruktörsarvoden .

Reseersättningar till instruktörer

9.4.1 Gällande bestämmelser m.m. . .

9. 4. 2 Undersökningar, överväganden och förslag Förslag rörande instruktörskategorierna(- begreppen)

Ersättningar i fredstid till hemvärnets befäl och frivilligorga- nisationernas funktionärer Allmänt Nuvarande ordning

Kortfattad återblick . .

10. 3. ] Ersättningar till hemvärnets befäl

10. 3. 2 Ersättningar till funktionärer .

Framförda synpunkter på ersättningar och arvoden Kommitténs överväganden och förslag

10.5.1 Allmänt . . . .

10.5.2 Principer för ersättningar och arvoden . 10.5.3 Överväganden och förslag rörande ersättningar för kostnader . . . . . . .

10.5.4 Överväganden och förslag rörande befattningspen- ning till hemvärnsbefäl och vissa funktionärer

10.5.5 Överväganden och förslag rörande arvoden till funktionärer i övrigt

Sammanfattning

Tjänstgöringsområden för frivillig personal inom totalför- svarets civila delar Bakgrund

Utvecklingen under senare år . .

11.2.1 Tillgången på frivillig avtalspersonal

11.2.2 Hemskyddsorganisationen' mom civilförsvaret 1 1.2.3 Vissa totalförsvarsmyndigheter A SJ:s krigsorganisation B Postverkets krigsorganisation C Vägverkets krigsorganisation D Krigssjukvårdens organisation E Övrigt

Kommitténs synpunkter och förslag

Kursavgift vid vissa ungdomskurser Bakgrund

Nuvarande ordning . .

12. 2. 1 Organisatorisk bakgrund

127 127 127 127 128 130 133 133 133 135

137 137 137 138 138 138 139 140 140 140

142

142

144 144

145 145 146 146 147 148 148 148 148 148 148 148

151 151 151 151

A Ungdomsverksamhet inom frivilligför- svaret . . . . . . . . . 151 B Ungdomsverksamhet inom de självstän- diga ungdomsorganisationerna . 151

12.2.2 Mål för ungdomsverksamheten inom frivilligför- svaret . . . . . . . . . 152

12. 2. 3 Ungdomsverksamhetens omfattning' inom frivillig- försvaret . . . . . . . . 152

12. 2. 4 Lokalisering av och nuvarande avgifter vid ung- domsverksamhet . . . . . 153

A Ungdomsverksamhet inom frivilligför- svaret . . . . . . 153 B Ungdomsv erksamhet utanför frivilligför- svaret 154 12.3 Överväganden och förslag 154 12.3.1 Ekonomiska aspekter 154 12.3.2 Slutsatser och förslag 155 13 Övrigafrågor . 157 13.1 Samordning av statsbidrag 157 13.1.1 Bakgrund 157 13. 1. 2 Nuvarande ordning 157 13. 1.3 Överväganden . . . . . . . 157

A Samordning av uppgiftsbundna statsbi- drag . . . . . . . . . 158

B Samordning allmäntstöd —— uppgiftsbun- det bidrag 159 13. 1. 4 Slutsatser 159 13.2 Delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter 160 13.21 Allmänt . . . . . . 160 13.2. 2 Överväganden, slutsatser och förslag 161 13.3 Avtalspersonalens benämningar och indelning 162 13.4 Övrigt . . 162 13. 4. 1 Begreppet frivillig tjänstgöring 162 13.4.2 Begreppet krigsfrivillig personal 163 14 Ekonomiska konsekvenser av kommitténsförslag 165 14.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . 165 14.2 Kostnader för ersättningar och förmåner. — Nuvarande ordning . . . . . . . . . . . . 165 14. 2. 1 Dagersättning, dagpenning och premier 165 14. 2. 2 Funktionärsarvoden . 166 14. 2. 3 Övriga ersättningar och förmåner 166 14.2.4 Ersättningar till instruktörer 167 14.3 Kostnadsförändringar 167 14.3.1 Allmänt . 167 14.3.2 Kostnadsminskningar 168 14.3.3 Kostnadsökningar 168 14.3.4 Sammanfattning m.m. 170

Bilaga 1 Kommitténs sammansättning Bilaga 2 Kommitténs direktiv (till kap. ]) Bilaga 3 Förteckning över studiebesök (till kap. ]) Bilaga4 Frivilligorganisationerna. — Organisation och verk- samhet (till kap. 2) . . . Bilaga 5 Allmänna hemvärnet och driftvärnet. — Organisation och verksamhet (till kap 2) . . . Bilaga 6 Exempel på grund- och repetitionsutbildning enligt gällande ordningför avtalsbunden personal (till kap. 3) . . . . . . Bilaga 7 Sammanfattningar av försvarsgrenschefernas princi- piella syn på och mallar jr1v11/1gverksamheten (till kap. 5) . . . . . . . . . . Bilaga 8 Sammanfattningar av vissa civila totalförsvarsmyn- digheters principiella syn på och mal forfr1v1ll1gverk- samheten (till kap 5) . . . . . . Bilaga 9 De frivilliga försvarsorganisationernas normer for ut- betalning avÅ/unktionärsarvoden (till kap. 10) Bilaga 10 Exempel på ungdomsorganisation inom frivilligorga-

nisation och självständig ungdomsorganisation (till kap. 12)

171 173 179

181

187

189

191

193

195

199

' ' ' ' ' :. -",";v,';1 -.m:. Nu 1 .

*;(11, W" . i" |

Förkortnlngar

A Armén AFU Allmän försvarsutbildning

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Allmänmilitär utbildning

ARA Allmänt reseavtal AST Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänste- män BEA Bilersättningsavtalet för statsanställda Bk Befälskurs/Befordringskurs BU Befordringsutbildning CA Chefen för armén CFB Centralförbundet för befälsutbildning

Cfs Civilförsvarsstyrelsen CFV Chefen för flygvapnet

CM Chefen för marinen

Dgr Dagar EKC Efterforskningsbyrån för krigsfångar och civilinternera- de Ers Ersättning FAK Frivilliga automobilkårernas riksförbund FBU Frivillig befälsutbildning FCF Försvarets civilförvaltning FFK Frivilliga flygkåren FFS Försvarets författningssamling FIF Flygfältsingenjörsföreningarna Fj Fanjunkare Fk Fortsättningskurs eller Fänrik

Fl Flottan .

FMCK Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund

Fo Försvarsområde FOS Frivilligorganisationernas samarbetskommitté

FRO Frivilliga radioorganisationen FV Flygvapnet

Fu Furir FVRF Flygvapenföreningarnas riksförbund

FÖ Fackövning

Gk Grundkurs

GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning GU Grundutbildning Hlk Högre ledarkurs

Hv Hemvärn HvSS Hemvärnets Stridsskola lk lnstruktörskurs lk P lnstruktörskurs, praktik lk T lnstruktörskurs. teori JN Jordbruksnämnden KA Kustartilleriet KadS Kadettskola KAROF Kustartilleriets reservofficersförbund KFÖ Krigsförbandsövning Kn Kapten KU Kompletteringsutbildning Kvm Kvartermästare Lbev Luftbevakning Lk Ledarkurs Lt Löjtnant Milo Militärområde

Org Organisation

PBS Plutonsbefälsskola PV Personalvård

Repkurs Repetitionskurs ROK Reservofficerskurs Rskr Riksdagsskrivelse RU Repetitionsutbildning SAF Svenska arbetsgivareföreningen SAFR Svenska Arméns och Flygvapnets reservofficersförbund SAV Statens arbetsgivarverk

SBK Svenska brukshundklubben SBS Svenska blå stjärnan SCF Sveriges civilförsvarsförbund

Serg Sergeant

SFF Svenska fallskärmsförbundet SFRO Svenska Flottans reservofficersförbund SFS Svensk författningssamling SFÖ Särskild fackövning

Sjv Sjukvård

SKBR Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund SkytteÖS Skytteförbundens överstyrelse SLK Riksförbundet Sveriges lottakårer SoS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar SRK Svenska röda korset SSF Svenska sportskytteförbundet SVK RF Sjövärnskårernas riksförbund SVOF Svenska värnpliktsofflcersförbundet SPSF Svenska pistolskytteförbundet

sö UFV

Uh URK Utb V Vpl ÖB ÖEF Öfu

Särskild övning Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnplik- tiga m.fl. Underhåll Ungdomens röda kors

Utbildning Vecka Värnpliktig Överbefälhavaren Overstyrelsen för ekonomiskt försvar Överfurir

, nanm? ,'"4 14139,» .it-smä) img-Plum: ..i få i?” lim-,». lan—H 11-1 ;, a-ianiolagtd ' » ,;1, 11.1...111. .! 257123 "" of. lilamin r

1.111 ' m"

1. '.'-' ' jr..

aj.-f." j

, l

Sammanfattning

Kommittédirektiven och beskrivningar av utgångsläget m.m. (kap. 1-4)

Kommittén redovisar utöver direktiven (kap. 1), utgångsläget vad gäller organisation, verksamhet och personal inom frivilligförsvaret (kap. 2), de skilda formerna av frivillig försvarsutbildning (kap. 3) samt gällande ersättningar och förmåner vid frivillig försvarsverksamhet (kap. 4). Som bakgrund till denna senare redovisning redovisas i kapitel 4 inlednings- vis även gällande ersättningar och förmåner till värnpliktiga. '

Grunder för kommitténs överväganden och förslag (kap. 5)

Utöver bl.a. direktiven samt de av statsmakterna angivna målen och uppgifterna för frivilligverksamheten inom totalförsvaret måste enligt kommittén stor vikt fästas vid den principiella syn på och mål för frivilligverksamheten som de för denna ansvariga myndigheterna anger. Myndigheternas, frivilligorganisationernas och Svenska kommunför- bundets uppfattning i dessa frågor har inhämtats och redovisas av kom- mittén.

Kommittén framhåller att frivilliga insatser för att försvara vårt land i första hand kommer vårt totalförsvar till godo. Frivillig personal med lokalkännedom och kort inställelseväg kan ha avgörande betydelse vid snabb mobilisering av vårt totalförsvar.

Av stor betydelse är att varje enskild svensk medborgares positiva vilja till en insats inom totalförsvaret och att utbilda sig för en befattning i detta alltid får ett positivt gensvar i allmänopinionen och hos statsmak- terna. Kommittén förutsätter härvid att anslagen till den frivilliga för- svarsverksamheten ses över och avpassas så att hinder för fortsatt upp- byggnad av frivilligförsvaret i enlighet med riksdagens beslut röjs undan.

Frivilligverksamheten fyller också viktiga sociala funktioner eftersom den även gör medborgarna beredda och lämpade att göra insatser vid fredstida olyckor och katastrofer samt verkar stimulerande på förmågan att ta ansvar och initiativ.

Kommittén delar ÖB:s m.fl. uppfattning att frivilligverksamheten främst skall vara inriktad på att säkerställa krigsorganisationens behov.

Även utbildning m.m. av de frivilliga till ledare och instruktörer inom egen organisation i fredstid bör tillmätas stor vikt eftersom den gagnar såväl frivilligsystemet som också krigsorganisationen.

Kvinnornas roll inom bl.a. frivilligverksamheten berörs av kommittén som konstaterar att deras insatser är omistliga och framdeles måste tillmätas än större vikt. En direktivpunkt framhålls i sammanhanget vara särskilt betydelsefull —— nämligen den om att utreda möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivilligverksamheten.

Avslutningsvis framhålls att villkoren för att delta i frivillig försvars- verksamhet bör vara så lika som möjligt för all frivillig personal.

Rekryteringsfrågor. — Ledighet m.m. för att delta i frivillig försvarsverksamhet (kap. 6)

Inledningsvis redovisas gällande bestämmelser i lagar och avtal om rätt till ledighet. Härvid konstateras att det endast är den s.k. Studieledighets- lagen (19742981) som ger den enskilde rätt till tjänstledighet för frivillig försvarsutbildning. Denna lag har dock vissa begränsningar som medför att det kan inträffa att arbetstagaren inte får avsedd användning för studieledigheten.

Kommittén anser det vara ytterst otillfredsställande att frivillig för— svarsutbildning vad gäller lagstadgad rätt till ledighet för den enskilde inte värderas högre än annan utbildning, t.ex. sådan av hobbykaraktär. Kommittén föreslår att en lagfäst rätt till ledighet för frivillig försvars- verksamhet införs, lämpligen i lagen (l939:727) om förbud mot uppsäg- ning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnplikts- tjänstgöring m.m. Denna lag föreslås även bli kompletterad med bestäm- melse om skydd mot uppsägning eller avskedande av den som går genom frivilligutbildning.

Den lagfästa rätten till ledighet för frivillig försvarsverksamhet före- slås omfatta EI all avtalsenlig tjänstgöring (repetitionsutbildning) E] grundutbildning samt [] befordrings- och sådan kompletteringsutbildning som erfordras för att den enskilde skall uppnå eller behålla kompetens för sin krigsbe- fattning.

Någon tidsbegränsning av ledigheten bör inte förekomma eftersom det i flertalet fall blir aktuellt med endast en till två veckors och i undantags- fall tre veckors ledighet.

Även gällande bestämmelser om löneavdrag m.m. för den som bevil— jas ledighet för frivillig försvarsverksamhet redovisas. Härav framgår att landstings- och kommunanställda har sämre ekonomiska villkor då de deltar i frivilligutbildning än statsanställda. Inom den privata sektorn innebär de av SAF i ett delägarcirkulär utfärdade rekommendationerna att bidrag om 25 % av lönen kan lämnas anställd som beviljas ledighet för frivillig befälsutbildning och hemvärnsutbildning.

Det av kommittén i kapitel 8 föreslagna ersättningssystemet innebär att dessa orättvisor undanröjs.

Efter överväganden om ev. barnpassningsbidrag till frivilliga — främst kvinnor — som har omvårdnad om minderåriga barn avstår kommittén från att lägga fram förslag i denna fråga.

Ersättningar vid beredskapstillstånd och i krig (kap. 7)

Pågående arbete med att införa dagpenningsystemet' för frivillig perso— nal inom försvarsmakten (inkl. hemvärnet) och civilförsvaret bör fullföl- jas. Ersättningar enligt nämnda system för hemvärnets del bör dock träda i kraft redan då hemvärnsberedskap beordras.

För frivillig personal inom de civila delarna av totalförsvaret föreslår kommittén två skilda system för ersättning under beredskap och krig.

Frivillig personal inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser tjänstgör under i stort samma betingelser som frivillig personal inom försvarsmaktens staber. De nämnda civila ledningsorganen är även nor- malt samgrupperade med militär stab. Kommittén föreslår därför att frivillig personal inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser får ersättning enligt dagpenningsystemet vid beredskap och krig.

Frivillig personal inom övriga civila delar av totalförsvaret är place- rad inom verksamhetsområden — näringslivet och den civila krigssjuk- vården — som tillförs personal även genom vanlig arbetsförmedling eller med stöd av t.ex. allmänna tjänstepliktslagen (1959183). De senare grupperna, liksom de som tidigare är verksamma inom dessa sektorer, erhåller lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal”. Kom— mitten föreslår att detsamma skall gälla frivillig personal vid beredskap och krig inom dessa sektorer.

Frivilligorganisationernas egna avtalsbundna personal föreslås få er- sättningar enligt dagpenningsystemet.

Slutligen föreslås att även frivillig personal bör ha möjlighet att få näringsbidrag under beredskapstillstånd och krig.

Ersättningar till frivillig personal i fredstid (kap. 8)

Med utgångspunkt i direktivkraven att ersättningssystemet för frivillig personal skall uppfattas som rättvist av alla frivilliga och samtidigt vara enkelt och lätt att administrera föreslår kommittén en väsentligt vidgad tillämpning av dagpenningsystemet som generell ersättning till frivillig personal i fredstid. Dagpenning skall sålunda, enligt vissa preciserade regler, utbetalas vid all centralt anordnad och viss regional utbildning/ tjänstgöring.

Kommitténs förslag innebär vidare att dagersättningen, höjd till sam— ma belopp som till värnpliktiga, blir aktuell endast inom hemortsutbild- ningen vid utbildning två dagari följd och att ersättningsformen dagpre- mie blir obehövlig. Det förefaller vidare inte längre nödvändigt att för statstjänstemän m.fl. i allmänt avlöningsavtal (AST) behålla bestämmel-

'Detta ersättningssystem omfattar dagpenning (i princip lika med sjukpenning, dock f.n. lägst 55 kr. per dag), befattningspenning och fälttraktamente.

sen om rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet för viss frivillig utbildning.

Personal inom allmänna hemvärnet föreslås erhålla en årlig utbild- ningspremie för fullgjord kontraktsenlig utbildning i stället för nuvaran- de dagersättning och dagpremie. En motsvarande utbildningspremie föreslås också för avtalspersonalen.

Ersättning med dagpenning föreslås vidare för frivillig som deltar i ledningövning för totalförsvaret och för personal i förband inom all- männa hemvärnet då sådant tas i anspråk t.ex. för bevakning och efter- spaning.

Kommittén föreslår även höjningar av vissa utbildningspremier och att de som utbetalas efter grundkurser skall slopas.

Slutligen föreslås bl.a. att de frivilliga bör ges rätt att själva välja färdsätt, dock inte flyg, vid resor till och från utbildningsplats samt att nuvarande portionsersättning vid resa ändras till måltidsersättning.

Ersättningar till instruktörer m.m. (kap. 9)

l kapitlet behandlas såväl åliggandet att undersöka möjligheterna att i ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisationerna och hem- värnet för instruktörsuppgifter som ersättningsfrågorna.

Kommittén anser att övervägande skäl talar för att stimulera till ökat anlitande av frivilligpersonal som instruktörer men konstaterar att det inte är möjligt eller önskvärt att helt överlåta frivilligutbildningen på organisationernas egna instruktörer.

En av grunderna för utredningsarbetet är att förmånssystemet skall vara rättvist. Det är därför helt uteslutet att premiera hemvärnets och organisationernas egna instruktörer och ge dem högre instruktörsarvo- den än vad yrkesofficerarna får. Detsamma gäller traktamente och re- seersättningar.

Ersättning för inkomstfall till frivilligpersonal som tjänstgör som in- struktörer enligt nuvarande dagpenningsystem bör behållas. Bestämmel- serna bör dock ändras så att även egenföretagare, hemarbetande person och studerande får dagpenning vid tjänstgöring som instruktör vid ut- bildningskurs inom frivilligförsvaret.

Vad gäller instruktörsarvodena finner kommittén att rejäla höjningar av timarvodena är nödvändiga för att man skall få väl kvalificerade och erfarna instruktörer till hemortsutbildningen. Det är också nödvändigt att utforma arvodessystemet så att det följer utvecklingen av löner och olika kostnadsersättningar. Systemet skall vidare uppfattas som rättvist av alla berörda samtidigt som det skall vara enkelt och lätt att admini- strera.

Kommittén föreslår att timarvodet ersätts med det föreläsararvode som gäller som ersättning till föreläsare för personal inom försvarsmak- ten enligt följande regler. D Enstaka utbildningstimme, sammanlagt högst tre under en dag, er- sätts med föreläsararvode enligt reglerna för sådant arvode. D Utbildning om halv dag (kväll) ersätts med halvdagsarvode som

motsvarar tre föreläsararvoden i lägsta arvodesgrupp. Med halv dag (kväll) avser kommittén utbildning som pågår fyra till sex timmar. Utbildning om hel dag (sju timmar eller däröver) ersätts med heldags- arvode som motsvarar maximalt sex föreläsararvoden i lägsta arvo- desgrupp.

Om verksamheten under ett helt veckoslutsdygn bedrivs under sådana villkor som förutsätts för ersättning under förbandsövning bör, utöver nyssnämnda arvoden, även kunna utbetalas ett arvode som motsvarar förbandsövningstillägget. Detta senare bedöms bli undantagsfall.

Nuvarande dagarvode föreslår kommittén bör fastställas till 1,5 x beloppet för föreläsararvode (i lägsta arvodesgrupp) inom försvaret. Det bör samtidigt byta benämning och kallas veckokursarvode.

Bestämmelserna om reseersättning till instruktörerna föreslås bli för- enklade och utformade så att instruktörerna skall känna sig likformigt och rättvist behandlade. Kommittén föreslår att tillfällig instruktör vid färd med egen bil till och från frivilligutbildning erhåller ersättning enligt en schablon med lägsta belopp enligt det statliga bilersättningsav- talet (BEA) — f.n. 94 öre per kilometer. Vidare föreslås att alla reseersätt- ningar till instruktörer betalas ut av berörd frivilligorganisation.

Slutligen föreslås att benämningarna på de skilda instruktörskatego- rierna ändras från nuvarande ordinarie resp. tillfällig instruktör till ”frivillig” resp. "beordrad” instruktör. Dessa benämningar klargör bätt- re än de nuvarande vad det är fråga om.

Ersättningar i fredstid till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktionärer (kap. 10)

l kapitlet redovisas nuvarande system för ersättningar och arvoden i fredstid till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktionärer samt de synpunkter härpå som har framförts.

Kommittén redogör för systemet med befattningspenningar till värn- pliktigt befäl samt föreslår att allmänna hemvärnets befäl och vissa av frivilligorganisationernas funktionärer —— typ förbundsordförande, kår- chef (motsv.) och liknande -— skall erhålla befattningspenningar redan i fredstid som lämplig gottgörelse för det särskilda ansvar och de insatser de gör utöver vad frivillig personal i allmänhet avkrävs.

Förslaget innebär vidare att man framdeles bör klart skilja mellan ersättningar till enskilda för havda kostnader, befattningspenning till hemvärnsbefäl och vissa funktionärer resp. arvoden av nuvarande typ till huvuddelen av organisationernas funktionärer.

Kostnadsersättning bör kunna ske dels med schablonbelopp som fastställs av myndighet, dels mot räkning.

Befattningspenningar till allmänna hemvärnets befäl i vissa nyckel- befattningar redovisas i tabell 10. 1. Övriga befäl inom allmänna hemvär- net föreslås få befattningspenningen inräknad i den föreslagna årliga utbildningspremien.

ÖB och AMS bör utfärda erforderliga bestämmelser för befattnings-

penning till organisationsfunktionärer, medan organisationerna själva bör fastställa arvodena för sina funktionärer.

Tjänstgöringsområden för frivillig personal (kap. 11)

Utvecklingen under senare åri fråga om behov och tillgång på frivillig avtalspersonal inom de civila delarna av totalförsvaret redovisas. Härav framgår att bristen på avtalspersonal har ökat trots att tillgången på frivilliga med avtal har stigit.

Fastställda nya områden för avtalspersonal och resultaten av kom— mitténs egna undersökningar redovisas även.

Täckandet av de f.n. fastställda behoven och de nya behov som när- mast kan bli aktuella ställer krav på ökade medel för frivillig försvars- verksamhet. Besparingar är i detta sammanhang inte möjliga att påvisa.

Kommittén anser att tillgängliga resurser bör utnyttjas för att vid— makthålla sådan frivilligverksamhet som redan finns och avstår från att lägga fram förslag om utvidgning av tjänstgöringsområdena, utöver redan nu befintliga, för frivillig personal i krigsorganisationen.

Kursavgift vid vissa ungdomskurser (kap. 12)

Inledningsvis redogörs för ungdomsverksamheten såväl inom frivillig- försvaret, som inom de självständiga ungdomsorganisationer — bl.a. Svenska blå stjärnans riksungdomsförbund, Sveriges unglottor, Ungdo- mens röda kors och Skytterörelsens ungdomsorganisation — som har anknytning till frivilliga försvarsorganisationer.

Kommittén konstaterar efter sina överväganden att kursavgifter av den storlek som kommittén bedömer vara rimlig och lätt att motivera skulle innebära en ca tioprocentig ändring av annars möjligt antal elever vid centralt anordnad ungdomsutbildning. Effekten skulle alltså bli begränsad.

Kommittén anser att all frivillig försvarsutbildning i princip bör vara avgiftsfri. Något förbud för frivilligorganisationerna att själva bestäm- ma och ta ut en mindre avgift av elev i ungdomsutbildningen bör emel- lertid inte utfärdas.

Övriga frågor (kap. 13)

I kapitlet behandlar kommittén bl.a. två frågor enligt dess direktiv — möjligheterna till dels samordning av statsbidragen till frivilligorganisa- tionerna, dels delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter m.m. från myndigheterna till frivilligorganisationerna.

Statsbidragen till frivilligorganisationerna betalas f.n. ut enligt en inom totalförsvaret gällande grundprincip att ansvari fred också omfat- tar ansvar för motsvarande verksamhet under beredskap och krig. Kom- mittén finner detta system vara rationellt och effektivt. Någon ändring föreslås inte.

Även nuvarande system vad gäller delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter finner kommittén böra som princip behållas.

Avslutningsvis tar kommittén upp vissa benämningsfrågor och pekar bl.a. på att benämningarna på A- och B-personal ofta uppfattas som en kvalitetsvärdering samt att frivilligkungörelsens förklaring av innebör- den av begreppet B-personal är missvisande då det gäller den B-personal som ingår i hemvärnet.

Kommittén föreslår att de nuvarande benämningarna slopas och ut— går från att det bör ankomma på ÖB och AMS att utfärda erforderliga nya föreskrifter.

Slutligen föreslås att även begreppen frivillig tjänstgöring resp. krigs- frivillig personal byts ut mot nya begrepp som inte ger anledning till missförstånd. Förslag till nya begrepp lämnas.

Kostnader (kap. 14)

Kommitténs förslag beräknas innebära ärliga merkostnader om högst ca 12,5 milj. kr.

Författningsförslag

1. Allmänt

Bestämmelser om ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret åter- finns f.n. i tre skilda regeringsförordningar, en som gäller hemvärnsper- sonal, en som gäller frivilligpersonal m.fl. och en som gäller instruktörer inom frivillig försvarsutbildning.

Kommittén anser det vara värdefullt att bestämmelserna om ersätt— ningar inom frivilligförsvaret samlas till en enda regeringsförordning. Kommitténs författningsförslag är utarbetat i enlighet härmed. Det har därvid bedömts vara opraktiskt att paragraf för paragraf söka jämföra förslaget till förordning med de gällande bestämmelserna. Kommittén begränsar sig därför i det följande till att redovisa ett förslag till förord- ning utan sådana jämförelser.

Kommittén får vidare anmäla att den anser att begreppet förmåner i författningstexterna i flertalet fall bör ersättas av begreppet ersättningar.

2. Förslag till Förordning om ersättningar inom frivilligförsvaret

utfärdad den Regeringen föreskriver följande. Inledande bestämmelser

I 5 Denna förordning tillämpas i den män inte särskilda bestämmelser gäller vid hemvärnsberedskap, beredskapstillstånd eller krig.

2 5 I denna förordning förstås med

frivillig: den som är medlem i frivillig försvarsorganisation.

Enligt överenskommelse mellan frivillig försvarsorganisation och be- rörd myndighet kan även annan än den som är medlem i sådan organi- sation under viss utbildning anses som medlem.

beordrad instruktör: tjänsteman som i tjänsten och inom fastställd arbetstid fullgör instruktörsverksamhet inom frivillig försvarsutbildning innefattande hemvärnsutbildning.

frivillig instruktör: den som fullgör instruktörsverksamhet inom frivil- lig försvarsutbildning innefattande hemvärnsutbildning under andra förutsättningar än som anges i föregående stycke.

Frivillig instruktör skall i förekommande fall vara godkänd som in- struktör av vederbörlig utbildningsmyndighet.

Ersättningar under hemvärnsberedskap, beredskapstillstånd och krig

35 Hemvärnspersanal erhåller vid tjänstgöring under hemvärnsbered- skap dagpenning, befattningspenning, fälttraktamente och andra för— måner enligt 13-14, 31-34, 37-39 och 41-42 55.

4 & Frivillig erhåller vid tjänstgöring under beredskapstillstånd och krig

l i försvarsmaktens och civilförsvarets krigsorganisation samt inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser dagpenning, befatt- ningspenning, fälttraktamente och andra förmåner enligt 13, 15, 31- 32, 37 och 40-41 55 samt 2 inom övriga civila delar av totalförsvaret lön enligt gällande författ- ning, reglemente eller avtal.

Dei mom. 1 angivna ersättningarna och förmånerna må även utbetalas till frivilligorganisationernas egen avtalsbundna personal.

Ersättningar i fredstid

55 Hemvärnspersonal och frivillig erhåller under centralt anordnad ut- bildning/tjänstgöring och sådan regional utbildning/tjänstgöring som är gemensamt godkänd av myndighet och berörd frivillig försvarsorga- nisation dagpenning och andra ersättningar enligt 13, 19-21, 31-32, 37—42 515 under

] hel vardag samt under lördag och söndag som omsluts av utbild- ning/tjänstgöring som berör två eller flera veckor samt 2 lördag och/eller söndag som inleder eller avslutar utbildning/ tjänstgöring under hel(a) vardag(ar) under förutsättning av styrkt inkomstbortfall.

Då frivillig avtalspersonal under repetitionsutbildning erhåller dagpen- ning enligt denna paragraf utgår även befattningspenning enligt 13 5.

65. Hemvärnspersonal erhåller dagersättning, årlig utbildningspremie, befattningspenning och andra ersättningar enligt 14, 17-20, 22-24, 31-34, 37—39 och 41-42 % vid

] utbildning och tjänstgöring som avses i 16 å hemvärnskungörelsen (1970:304) och 2 musiktjänstgöring.

75 Frivillig erhåller, i de fall då dagpenning enligt 5 5 inte erhålles, dagersättning, årlig utbildningspremie och andra förmåner enligt 16-18, 21. 31—32, 37 och 40-41 åå vid deltagande i utbildning som enligt berörd myndighets bedömande är nödvändig för att vederbörande skall kunna tjänstgöra i krigsbefattning eller annan placering inom totalförsvaret eller som funktionär inom frivillig försvarsorganisation.

85 Hemvärnspersonal och frivillig som efter kallelse från myndighet deltar i ledningsövning (motsv.) för totalförsvaret erhåller dagpenning, befattningspenning och andra förmåner enligt 13, 31-32, 37-39 och 41-42 åä-

Ersättningar enligt denna paragraf utgår även till hemvärnspersonal vid

1 tjänstgöring enligt förordningen (FFS 1985:3) om hemvärnsmäns medverkan vid bevakning och efterspaning mm. och 2 samövning med förband som genomför krigsförbandsövning.

95 Hemvärnspersonal erhåller vid sammanträde med hemvärnets sär- skilda organ för förslags— och beslutanderätt arvode per sammanträdes- dag enligt 22 &.

10 5 Hem värnsungdom och deltagare i fri vil/ig försvarsorganisations ung- domsutbildning erhåller fria resor. Härutöver får naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner utgå i samma omfattning som till hem- värnsmän och annan frivilligpersonal. Kontant ersättning för måltid under resa utgår dock inte.

11 & Beordrad instruktör åtnjuter förmåner enligt avtal. För sådan in- struktör gäller härvid inte ersättningarna och förmånerna enligt denna förordning.

12 & Frivillig instruktör inom hemvärnet eller annan verksamhet för fri— villig utbildning inom totalförsvaret har rätt till ersättningar enligt 26-32 och 35-36 åå.

Dagpenning, befattningspenning och fälttraktamente

13 & Dagpenning och befattningspenning utgår med belopp som motsva- rar vad värnpliktig får enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008).

Fälttraktamentets storlek fastställs av regeringen i särskild ordning.

14 5 Personal inom allmänna hemvärnet som är placerad i befattning på gruppchefsnivå eller högre kompetensnivå är berättigad till befattnings- penning under ett visst antal dagar per år enligt följande.

Kretshemvärnschef 340 dagar Hemvärnschef 340 ”

Hemvärnsadjutant 340 dagar Ställföreträdande kretshemvärnschef 340 x 0,25 dagar Ställföreträdande hemvärnschef 340 x 0,25 " Hemvärnskompanichef 340 x 0,25 ” Musikkårchef 340 x 0,25 ” Hemvärnsplutonchef 340 x 0,25 ”

Befattningspenningen för hemvärnsbefäl i övrigt på troppchefs- och gruppchefsnivå ingår i den årliga utbildningspremien enligt 18 &.

155 Frivillig som är placerad i befattning på gruppchefsnivå eller högre kompetensnivå och funktionär inom frivilligorganisation som är avtals- bunden för samverkan med totalförsvarsmyndigheter är berättigad till befattningspenning under verksamhet som funktionär i fredstid enligt överbefälhavarens och arbetsmarknadsstyrelsens närmare bestämman- de.

Dagersättning, årlig utbildningspremie m.m.

165 Dagersättningen utgår med belopp som motsvarar vad värnpliktig får enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008).

17 & Hemvärnsman ochfrivillig erhåller dagersättning för sammanhäng- ande utbildning/tjänstgöring som varar minst två dagar i följd med i genomsnitt sex timmar per dag och som inte ger rätt till dagpenning.

18 5 Personal inom allmänna hemvärnet ochfrivillig erhåller för fullgjord kontrakts- resp. avtalsenlig tjänstgöring en årlig utbildningspremie som utgår med belopp enligt överbefälhavarens bestämmande.

19 & Hemvärnsman idriftvärnet behåller under utbildning den avlöning och den rätt till pension och övriga förmåner som är förenade med anställningen. För driftvärnsman med tim- eller ackordslön skall avlö- ningen utgå för antalet förlorade ordinarie arbetstimmar med medeltim- förtjänsten beräknad enligt tillämpliga bestämmelser eller gällande praxis. Vid utbildning på fritid utgår inte övertidsersättning.

Driftvärnsman erhåller under utbildning och tjänstgöring på fritid dagersättning enligt 17 &.

För hemvärnsmän i företagshemvärn vid statlig myndighet gäller sam- ma bestämmelser som för hemvärnsmän i driftvärnet.

Utbildningspremier

20 5 Personal i allmänna hemvärnet som med godkända vitsord har gått genom befäls- eller specialkurs inom hemvärnet samt hemvärnsmän i dri/iväi-iie. som med godkända vitsord har gått genom befattningskurs inom hemvärnet erhåller utbildningspremie med belopp enligt överbe- fälhavarens bestämmande.

21 & Frivillig som med godkända vitsord har gått genom befälskurs för avtalspersonal eller befordringskurs inom frivillig befälsutbildning er- håller utbildningspremie med belopp enligt överbefälhavarens och ar- betsmarknadsstyrelsens bestämmande.

Arvoden m.m. till hemvärnspersonal

22 & Hemvärnspersonal som deltar i sammanträde med hemvärnets sär- skilda organ för förslags— och beslutanderätt erhåller arvode per sam- manträdesdag med belopp som motsvarar hälften av det arvode till ledamot i hemvärnets centrala förtroendenämnd som regeringen fast- ställer i särskild ordning.

235 Tillsynsmän för hemvärnsförråd och ungdomsledare i allmänna hemvärnet erhåller årligt arvode enligt bestämmelser som regeringen meddelar särskilt.

245 Kretshemvärnschef och hemvärnschef erhåller ersättning för tele- fonkostnader enligt chefens för armén bestämmande. Hemvärnschef erhåller ersättning för att anskaffa erforderliga expe- ditions- och förrådslokaler enligt försvarsområdesbefälhavarens be- stämmande.

Arvoden til/frivilliga

25 & Överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer det be- lopp som högst får utges som årligt arvode till funktionärer inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Arvoden m.m. till frivilliga instruktörer

265 Under utbildningskurs som pågår minst tre kalenderdygn i följd med minst sex timmars verksamhet varje dygn får frivillig instruktör som medverkar huvuddelen av kurstiden veckokursarvode. Veckokursarvo- det utgår med 1,5 x beloppet för föreläsararvode lägsta arvodesgrupp inom försvaret för varje dygn från och med dagen för instruktörens inställelse vid och till och med dagen för instruktörens utryckning från kursen.

27 & Frivillig instruktör som är yrkesofficer skall vid tjänstledighet för tjänstgöring som avses i 26 5 inte vidkännas löne- eller semesteravdrag på grund av tjänstledigheten. Vederbörlig myndighet får efter prövning i varje särskilt fall medge att löne- eller semesteravdrag vid sådan tjänst- ledighet inte heller görs för annan tjänsteman inom försvarsmakten. Statlig myndighet i övrigt får medge tjänstledighet på samma villkor för tjänsteman vid myndigheten.

28 & Frivillig instruktör som inte omfattas av bestämmelserna i 27 & får vid ledighet för tjänstgöring som avses i 26 (5 ersättning med belopp som

motsvarar sådan dagpenning som värnpliktig får enligt 7 5 värnpliktsför- månsförordningen (1976:1008). Vid tjänstgöring som avses i 26 5 får även frivillig instruktör som är hemarbetande eller studerande ersättning med sådan dagpenning.

295 Vid annan utbildning än som avses i 26 5 får frivillig instruktör arvode enligt följande.

För enstaka timme _ föreläsararvode.

För halv dag — halvdagsarvode som motsvarar tre föreläsararvoden i lägsta arvodesgrupp.

För hel dag — heldagsarvode som motsvarar sex föreläsararvoden i lägsta arvodesgrupp.

Om verksamheten under helt veckoslutsdygn bedrivs under villkor som förutsätts för ersättning under förbandsövning tillkommer härut- över ett arvode som motsvarar förbandsövningstillägg.

Samtliga arvoden enligt denna paragraf innefattar ersättning för för- beredelse- och efterarbete samt restid.

30 5 En undervisningstimme omfattar minst 45 och högst 60 minuter. Fria resor

3] 5 Hemvärnspersonal i allmänna hemvärnet, frivillig och frivillig in- struktör har vid färd för inryckning till och utryckning från utbildning och tjänstgöring rätt till fri resa mellan bostaden eller tjänstestället och utbildnings- eller tjänstgöringsplatsen.

Hemvärnsman i driftvärnet erhåller fri resa enligt första stycket vid utbildning på ort där han inte skall utföra arbete i sin anställning.

Vid tjänstledighetsresa erhåller frivillig fri resa och traktamente enligt bestämmelser som överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen utfär- dar i samråd med försvarets civilförvaltning.

325 Fri resa som inte kan anordnas genom utbildningsmyndighetens försorg erhålles genom militär tjänstebiljett. Har vid sådan resa tjänste- biljett inte tillhandahållits eller skulle med hänsyn till kommunikations- förhållandena fram- och återresa med allmänt kommunikationsmedel medföra oskäligt lång restid, utgår resekostnadsersättning. Vid resa med tåg eller fartyg skall biljetten för hemvärnspersonal och frivillig avse plats i andra klass och resekostnadsersättning utgå med högst det belopp som motsvarar kostnaden för resa i denna klass. Vid färd med egen bil till och från frivillig försvarsutbildning erhålles ersättning med lägsta belopp enligt det statliga bilersättningsavtalet. För frivillig instruktör ersätts inte kostnad för sovplats i enbäddskupé.

Traktamente m.m. 33 5 Hemvärnsman har vid sammanträde med rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala förtroendenämnd rätt till resekostnadsersättning och traktamente. Vid sammanträde med annat av hemvärnets särskilda

organ för förslags- och beslutanderätt har hemvärnsman i allmänna hemvärnet rätt till traktamente och fri resa enligt 31 5.

34 5 Hemvärnsbefäl, ungdomsledare och musikledare i allmänna hemvär- net har vid tjänsteresa och tjänsteförrättning utom bostadsorten rätt till resekostnadsersättning och traktamente.

355 Frivillig instruktör har rätt till traktamente för rese- och tjänstgö- ringstiden.

365. Traktamente och övriga resekostnadsersättningar enligt 33-35 55

utgår med belopp motsvarande de som framgår av allmänt reseavtal (ARA).

Övriga ersättningar och förmåner

37 5 Hemvärnpersonal ochfrivillig erhåller under utbildning eller tjänst- göring, inbegripet färd mellan bostaden och platsen för utbildningen eller tjänstgöringen, fri inkvartering och fri förplägnad. Hemvärnsman i driftvärnet erhåller dock fri inkvartering endast om han inte kan bo i ordinarie bostad under utbildningen. Kan dessa förmåner inte tillhan- dahållas, utgår ersättning enligt de grunder som gäller för sådan ersätt- ning till värnpliktiga vid värnpliktstjänstgöring.

385 Avlider hemvärnspersonal i allmänna hemvärnet utgår samma be- gravningshjälp som enligt värnpliktsförmånsförordningen (l976:1008) utgår då värnpliktig avlider under värnpliktstjänstgöring.

39 5 Hemvärnsman i driftvärnet har under utbildning och tjänstgöring rätt till samma sjukvårdsförmåner och ersättning vid skada och sjukdom som i sin anställning.

405 Frivillig har under utbildning rätt till samma sjukvårdsförmåner och begravningshjälp som enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008) tillkommer värnpliktig under värnpliktstjänstgöring. Sjukvårdsförmånerna utgår dock endast om utbildningen varar minst två dagar i följd.

41 5 Särskilda bestämmelser gäller om hemvärnspersonals och frivilligs rätt till familjebidrag, grupplivförsäkring, ersättning för skada och sjuk- dom under utbildning, fri utrustning och beväpning samt inlösen av klädespersedlar och annan utrustning.

42 5 Hemvärnsman idriftvärnet kan enligt vederbörlig myndighets eller företags bestämmande erhålla tjänstefrihet med bibehållna avlönings- förmåner för att han skall få den vila som med hänsyn till utbildningen behövs för att han på ett från driftsäkerhetssynpunkt betryggande sätt skall kunna fullgöra ordinarie arbete.

Särskilda bestämmelser

435 Berörd frivillig försvarsorganisation eller myndighet bestämmer vilken ersättning instruktör skall betala för inkvartering och förplägnad vid utbildning som avses i 26 5.

445 Alla kostnader som är förbundna med beordrad instruktör skall bestridas av aktuell utbildningsmyndighet. Alla kostnader som är förbundna med frivillig instruktör utom kost- nader enligt 27 5 och kostnader för transport som enligt 31 5 första stycket ordnas av utbildningsmyndighet skall bestridas av berörd frivil- ligorganisation.

455 Föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av denna förord- ning meddelas efter samråd med berörda myndigheter, hemvärnets cen- trala förtroendenämnd och berörda organisationer av överbefälhavaren i fråga om verksamheten inom försvarsmakten (utom hemvärnet), av chefen för armén beträffande hemvärnet och av arbetsmarknadsstyrel- sen i övrigt.

Denna förordning skall kungöras i Försvarets författningssamling (FFS).

Förordningen träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket, men tillämpas för tid från och med den 1 juli 198.

Genom förordningen upphävs följande regeringsförordningar:

D FFS 1977:10 om förmåner till frivilligpersonal m.fl., [1 FFS 197721] om förmåner till hemvärnspersonal, |:] FFS 1977:24 om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsut- bildning och El FFS l978:76 om ersättning vid deltagande i ledningsövningar för totalförsvaret. Förekommer i författning eller särskilt beslut av regeringen hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna förordning tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

På regeringens vägnar

3. Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen (I978:520)

35

Med tjänstepliktig avses den som har inkallats för att

1. enligt värnpliktslagen (1941 2967) eller lagen (19662413) om vapenfri tjänst fullgöra grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildningen,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. fullgöra sådan föreskriven utbildning till befattning för kompani- befäl eller motsvarande utbildning som icke fullgörs enligt värnpliktsla- gen,

3. tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänst- göra i befattning inom totalförsva- ret, om utbildningen eller tjänstgö- ringen skall pågå minstfem dagar i följd och icke ger rätt till dagpen- ning som motsvarar vad värnplik- tig erhäller under repetitionsut- bildning eller rätt till lön enligt de grunder som gäller för anställd personal.

Vid tillämpning av bestämmel- serna om näringsbidrag avses med tjänstepliktig även den som har in- kallats för att fullgöra tjänstgöring enligt civilförsvarslagen (1960:74) och den som har inkallats till an- nan utbildning eller tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst än som anges i första stycket (1981 :417).

3. tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänst- göra i befattning inom totalförsva- ret, om utbildningen eller tjänstgö- ringen skall pågå minstfyra dagar i följd och icke ger rätt till dagpen- ning som motsvarar vad värnplik- tig erhåller under repetitionsut- bildning eller rätt till lön enligt de grunder som gäller för anställd personal.

Vid tillämpning av bestämmel- serna om näringsbidrag avses med tjänstepliktig även den som har in- kallats för att fullgöra tjänstgöring enligt civilförsvarslagen (1960174) och den som har inkallats till an- nan utbildning eller tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst än som anges i första stycket (1981 :417) samt den som har inkallats för att fullgöra tjänstgöring enligt fri villiga vtal eller hemvärnskontrakt.

1 Kommitténs direktiv och utredningsarbetets bedrivande m.m.

1.1. Kommitténs direktiv m.m.

Utredningsuppdraget innebär sammanfattningsvis att två huvudgrupper av frågor skall lösas.

Den ena huvudgruppen omfattar två frågor som kommittén vill be- teckna som rekryteringsfrågor. Den ena gäller att skapa bättre förutsätt- ningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Den andra gäller att klarlägga och föreslå hur andra än statsanställda kan ges möjlighet att delta i frivillig- verksamheten på motsvarande villkor som de statsanställda.

Den andra huvudgruppen av frågor är ersättnings- och förmånsfrå- gorna. För kommitténs översyn av ersättnings- och förmånssystemen såväl för frivillig personal som för instruktörer i frivillig försvarsverk- samhet gäller målet att systemen skall vara enkla och lätta att administre- ra samt att de skall uppfattas som rättvisa av alla berörda. Särskilt skall prövas om detär möjligt att reglera genom mera generella bestämmelser.

Allmänt gäller restriktionen att de totala kostnaderna i stort sett skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för frivilligverksamheten.

Utöver de nämnda huvudgrupperna kommer frågor om utvidgning av tjänstgöringsområdena för frivillig personal, samordning av statsbidra- gen, möjligheterna att delegera beslutsbefogenheter samt ev. avgiftsbe- läggning av vissa ungdomskurser.

De fullständiga direktiven återges i bilaga 2. Härutöver har, efter förslag i prop. l982/83:115 om förbättrade för- måner åt värnpliktiga m.fl., följande två frågor överlämnats till kommit- tén att behandla.

Frågan om semesterlön som uppbärs under frivillig tjänstgöring bör räknas som inkomst och därmed påverka behovet av familjebidrag (prop. s. 30).

Frågan om familjebidragslagen bör ändras så att även frivilliga kan erhålla näringsbidrag samtidigt med dagersättning (prop. s. 39).

Vidare har regeringen jämlikt departementsprotokoll den 7 april 1983 resp. den 5 maj 1983 överlämnat följande två skrivelser till kommittén.

Rikshemvärnschefens skrivelse den 20 november 1981 Förv 460 om att för hemvärnsmän i företagshemvärn vid statlig myndighet skall gälla samma förmånsbestämmelser som för hemvärnsmän i driftvärn.

Hemvärnsbefälets Riksförbunds skrivelse den 22 juni 1982 med hem- ställan om översyn av hemvärnsbefälens arvoden.

Chefen för försvarsdepartementet har vidare jämlikt departements- protokoll den 4 februari 1985 till kommittén överlämnat en inom för- svarsdepartementet utarbetad promemoria avseende frivilligorganisa- tionerna — tilldelning av statsbidrag för beaktande i kommitténs arbete.

1.2. Utredningsarbetets bedrivande

Flertalet personer i kommittén tillsattes fr.o.m. den 1 oktober 1982. Två byten av ordförande i kommittén medförde emellertid att första sam- manträde med kommittén kunde avhållas först i början av april 1983. Kommitténs arbete blev härigenom försenat.

För kommitténs överväganden har insamlats ett omfattande underlag rörande frivilligverksamheten och kostnaderna för denna från såväl myndigheter som frivilligorganisationer. Bl.a. har kommittén inhämtat den principiella syn på och de mål för frivilligverksamheten inom total- försvaret som de för denna verksamhet ansvariga myndigheterna med utgångspunkt i statsmakternas beslut anser vara vägledande.

Kommittén har företagit en rad studiebesök vid dels kursgårdar och andra utbildningsplatser, dels krigsförbandsövningar inom samtliga för- svarsgrenar, dels ett antal övningar inom hemvärnet. En sammanställ- ning av kommitténs studiebesök återfinns i bilaga 3.

2 Frivilligförsvarets organisation och verksamhet samt personal. — Nuvarande ordning

2.1. Allmänt

Den frivilliga försvarsverksamheten leder sitt ursprung till mitten av 1800-talet. Under 1900-talet har flera frivilliga försvarsorganisationer tillkommit. [ dag finns ett tjugotal sådana organisationer med olika försvarsfrämjande uppgifter. Härtill kommer hemvärnet som är en sär- skild del av arméns krigsorganisation.

Sammantaget omfattar frivilligförsvaret för närvarande i runt tal 750 000 medlemmar.

Statsmakterna har sedan länge lämnat ekonomiskt stöd till den frivil- liga försvarsverksamheten. Utöver statsbidrag erhåller organisationerna bistånd från myndigheter i form av bl.a. materiel och tjänster.

Författningsunderlaget för den frivilliga försvarsverksamheten är dels kungörelsen den 27 maj 1970 (nr 301, ändrad genom SFS l97l:1139, 1974:670, 1977:124, 1982:35 och 1984:849) om frivillig försvarsverksam- het (frivilligkungörelsen), dels hemvärnskungörelsen den 27 maj 1970 (nr 304, ändrad genom SFS 1973:1061, 1977:184, 19792401 och 1984172).

Frivilliga försvarsorganisationer är en sammanfattande benämning på de organisationer som behandlas i frivilligkungörelsen. Stadgarna för dessa organisationer fastställs av regeringen. I organisationernas styrel- ser ingår representanter för myndigheterna. Myndigheternas represen- tation regleras i de skilda organisationernas grundstadgar.

Vid sidan av de renodlade totalförsvarsuppgifterna deltar alla frivil- liga försvarsorganisationer i samhällets sociala och humanitära verk- samhet.

2.2. Organisation och verksamhet i stort

2.2.1. Myndigheternas uppgifter och ansvar

Det frivilliga försvarsarbetet bedrivs i nära samarbete mellan frivillig- organisationerna å ena sidan samt militära och civila statliga och kom- munala myndigheter å andra sidan. Enligt frivilligkungörelsen skall myndighet inom sitt verksamhetsområde och i samråd med de frivilliga försvarsorganisationerna: El lämna organisationerna underlag för upplysningsverksamheten,

[] bistå organisationerna i rekryteringsverksamheten, 121 leda frivillig befälsutbildning samt utbildning av personal med A- eller B-avtal, D anordna utbildning av annan frivillig personal under medverkan av organisationerna, |:] registrera personal för frivillig befälsutbildning, 121 teckna avtal med, registrera och krigsplacera personal med A-avtal. El svara för erforderlig lokal- och centralregistrering samt krigsplace— ring av personal med B-avtal, El tillhandahålla frivillig försvarsorganisation materiel, lokaler och öv- ningsområden enligt särskilda bestämmelser, C] i övrigt understödja den frivilliga försvarsverksamheten samt med— dela de tillämpningsföreskrifter som behövs.

För att bästa möjliga effekt skall uppnås erfordras en samordning av den frivilliga försvarsverksamheten. Denna uppgift ligger på överbefälhava- ren och arbetsmarknadsstyrelsen. Därvid svarar arbetsmarknadsstyrel- sen för samordningen inom totalförsvarets civila del och överbefälhava— ren för samordningen inom försvarsmakten samt mellan de militära och civila delarna av totalförsvaret. Överbefälhavaren skall verka för enhetliga bestämmelser om utbild- ning, antagning och förordnande av personal, som deltar i frivillig försvarsutbildning, och för en ändamålsenlig fördelning av de frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter. Överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen åligger att i samråd ge anvisningar för beräkning av maximistyrkor för personal med A- resp. B-avtal samt att ge riktlinjer för rekrytering av denna personal. På försvarsgrenschef och myndighet utanför försvarsmakten ankommer det särskilt att lämna frivillig försvarsorganisation uppgifter om behovet av frivillig personal och det årliga utbildningsbehovet. Arbetsmarknadsstyrelsen samordnar f rivilligverksamheten inom total- försvarets civila del. För utbildning m.m. ansvarar fackmyndigheter enligt följande El arbetsmarknadsstyrelsen — administrativ personal m.m. till civilbe- fälhavarkanslier och krigslänsstyrelser EI Civilförsvarsstyrelsen — flygförare och markpersonal samt rädd- ningshundar med förare till civilförsvaret E] socialstyrelsen — bl.a. civilsamariter, administrativ personal inom krigsblodverksamheten och förare av ambulans till hälso- och sjuk- vårdens krigsorganisation [] statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen — djurvårdare till jordbruket och veterinärbiträden m.m. till veterinärväsendet D transportrådet — bilförare till det ekonomiska försvaret.

Ledningen av den frivilliga försvarsverksamhet som åligger regionala myndigheter sker efter samma principer som övrig ledningsverksamhet i regional instans. Inom försvarsmakten leder militärbefälhavaren frivil- ligverksamheten inom militärområdet. Inom civilområdet leds frivillig- verksamheten av civilbefälhavaren. Militärbefälhavaren svarar i samråd

med andra berörda myndigheter också för samordning mellan de mili- tära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten inom militärområdet. När det gäller den civila sektorn är det länsstyrelsen, som i samarbete med lantbruksnämnden, länsarbetsnämnden, lands- tingskommunen och kommunerna leder frivilligverksamheten. Länsar- betsnämnderna har ett särskilt ansvar för behovsberäkningar, avtals- teckning, krigsplacering och redovisning. Inom försvarsmakten är det chefen för fo-regemente (motsv.) som svarar för samordning mellan de civila och militära delarna av den frivilliga försvarsverksamheten. Detta sker i samverkan med frivilligorganisationerna.

Frivilligorganisationerna bestämmer själva över sina föreningsmässi- ga angelägenheter.

2.2.2. Frivilligorganisationernas uppgifter och verksamhet i stort

Frivilligförsvaret kompletterar de statliga försvarsåtgärderna. I huvud- sak innebär detta att organisationerna i samråd med myndigheterna skall informera, rekrytera och utbilda frivilliga för krigsorganisationen samt vidareutbilda till totalförsvaret uttagen personal. 1 frivilligkungörelsen anges de frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter på följande sätt: Frivillig försvarsorganisation skall i samråd med myndigheterna D leda upplysnings- och rekryteringsverksamheten, El medverka vid sådan utbildning av frivillig personal som leds av myndighet, |:] leda sådan utbildning av frivillig personal som icke anordnas av myndighet, El teckna avtal med och svara för registrering och krigsplacering av personal som tecknat avtal för tillfällig tjänstgöring inom totalförsva- ret (personal med B-avtal).

Frivillig försvarsorganisation skall vidare 111 avge förslag till framställning om statsbidrag,

D omhänderha tilldelade statsmedel enligt föreskrifter av central för- valtningsmyndighet samt 121 bestämma över sin ekonomiskt stödjande verksamhet och andra för- eningsmässiga angelägenheter.

Inom ramen för de gemensamma huvuduppgifterna — rekrytering, ut- bildning och upplysning — har var och en av organisationerna sina speciella och i stort sett avgränsade uppgifts- och verksamhetsområden. Även den organisatoriska uppbyggnaden skiftar.

Frivilligorganisationerna respektive deras medlemmar kan med av- seende på verksamhetens primära inriktning indelas i tre huvudgrupper enligt tabell 2.1.

Frivilligorganisationernas fördelning på de skilda huvudgrupperna framgår av tabell 2.2.

Tabell 2.1 Huvudgrupper av frivilligorganisationer

Grupp Organisation Personal

a) Organisationer som rekryterar Personal som tecknar avtal för och utbildar för befattningar tjänstgöring inom totalförsvaret i krigsorganisationen

b) Organisationer som vidareut- Personal som deltar i frivillig bildar för befattningar i vidareutbildning som påbyggnad krigsorganisationen till den obligatoriska försvarsut-

bildningen c) Organisationer som utbildar Personal som deltar i utbildning

för att öka den enskildes personliga färdighet

avsedd att stärka den egna allmän- na förmågan att verka inom totalförsvaret

Tabell 2.2 Frivilligorganisationernas fördelning på huvudgrupper

a) Avtalsslutande organi- sationer

b) Vidareutbildande orga- nisationer

Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) Sveriges kvinnliga bil- kårers Riksförbund (SKBR)

Svenska blå stjärnan (SBS)

Föreningen svenska rö- da korset (SRK) Frivilliga motorcykel- kårernas riksförbund (FMCK) Frivilliga automobil- kårernas riksförbund (FAK)

Frivilliga radioorganisa- tionen (FRO)

Frivilliga flygkåren (FFK)

Svenska brukshund- klubben (SBK)

Frivilliga befälsutbild- ningen (FBU)

Sjövärnskårernas riks- förbund (SVK RF)

Flygvapenföreningar- nas riksförbund (FVRF) Svenska värnpliktsoffi- cersförbundet (SVOF)

Svenska Arméns och Flygvapnets Reservoffi- cersförbund (SAFR)

Svenska flottans Reserv- officersförbund (SFRO)

Kustartilleriets Reserv- officersförbund (KARO F)

Flygfältsingenjörsföre- ningarna (FIF)

6) Allmänt försvarsstärkan— de organisationer

Sveriges civilförsvarsför- bund (SC F) Frivilliga skytterörelsen

Svenska pistolskytteför- bundet

Svenska sportskytteför- bundet

Svenska fallskärmsför- bundet (SFF)

Medlemmarna i organisationer enligt grupperna b) och c) deltar i frivil- lig försvarsutbildning utan att teckna avtal för tjänstgöring inom total- försvaret.

Flertalet organisationer i grupp a) bedriver även verksamhet som avses i grupp b), liksom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen bedriver verksamhet som avses i b) och c). Även hemvärnets personal kan hänfö-

ras till båda nyssnämnda grupper. Personal tillhörande vissa frivilligor- ganisationer rekryteras delvis bland ungdomar, som har gått genom särskild ungdomsutbildning.

Inom totalförsvarets civila del är frivilligorganisationernas uppgift bl.a. att anskaffa och utbilda reservarbetskraft till sådana sektorer inom arbetsmarknaden i krig där brister beräknas uppstå.

Närmare uppgifter om de skilda frivilligorganisationerna återfinns i bilaga 4.

Helt fristående men jämställda med Vidareutbildande frivilligorgani- sation är flygfältsingenjörsföreningarna. Dessa får statsanslag från för- svarsdepartementet.

2.2.3. Hemvärnet

Hemvärnets uppgift är enligt hemvärnskungörelsen att skydda hembygd och arbetsplats.

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. Det allmänna hemvärnets uppgift är att skydda hembygden medan driftvärnets upp- gift är att skydda driften vid den egna anläggningen och arbetsplatsen.

Då hemvärnet bildades år 1940 hade det uppgifter bakom en mobili- serad arme'. År 1985 har hemvärnet däremot sina förstahandsuppgifter framför en försvarsorganisation under mobilisering vilket kan innebära (om det värsta händer) att hemvärnet blir den del av armén som har att genomföra de inledande striderna.

Hemvärnets viktigaste uppgift i dag är försvar mot överraskande angrepp, dvs. att försvåra en angripares styrketillväxt samtidigt som vår egen mobilisering skall stödjas. Detta har inneburit en ändring av hem- värnets stridsuppgifter från bevakning med små enheter till försvarsupp- gifter i halvplutons till plutons styrka, i vissa fall även i kompaniförband.

Huvuddelen av det allmänna hemvärnet grupperas inledningsvis för bevakning och försvar av hamnar, flygfält, radio- och telestationer samt viktiga kommunikationspunkter. Mindre delar skyddar försvarsmak- tens mobilisering.

År 1984 påbörjades organisation av hemvärnsförband med marina uppgifter. Dessa förband skall ingå i nu organiserade hemvärnsområ- den.

Stora krav ställs redan i fredstid på hemvärnets beredskap. Den enskil- de hemvärnsmannen förvarar sin personliga utrustning (uniform, va- pen, ammunition m.m.) i bostaden. Tyngre vapen (kulsprutor, granatge- vär, minor, handgranater, pansarskott m.m.) förvaras i särskilda förråd, till vilka hemvärnspersonalen har omedelbar tillgång.

Regeringen förordnar om hemvärnets beredskap. Vid grundberedskap under fredstid är hemvärnsmän i allmänna hem- värnet (jämlikt regeringsförordningen FFS l985:3) efter eget åtagande skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet för följande uppgifter:

1 Bevakning i samband med verksamhet enligt [KFN-förordningen (l982z756). 2 Bevakning med anledning av förbud enligt i l 5 lagen (l940:358) med

vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. (bevakning av mili- tära skyddsföremål). 3 Räddningstjänst. 4 Efterspaning.

Regeringen (i vissa fall överbefälhavaren) kan förordna om hemvärns- beredskap. Detta innebär att hemvärnsförbanden förbereder lösandet av sina stridsuppgifter, dvs. höjd stabsberedskap, sambands-, fältarbets- m.fl. förberedelser. Då hemvärnsberedskap är beordrad kan ÖB, militär- befälhavare eller försvarsområdesbefälhavare beordra hemvärnslarm för (del av) hemvärnet. Hemvärnslarm innebär att hemvärnsförbanden grupperas för att lösa sina stridsuppgifter. Samtidigt som hemvärnslarm beordras torde andra beredskapshöjande åtgärder genomföras inom övriga delar av försvarsmakten.

När försvarsmaktens förband har mobiliserat och grupperats har hemvärnet i regel löst sina förstahandsuppgifter och blivit avlöst av mobiliserade förband. Om förhållandena det medger återgår hemvärns- förbanden till en lägre beredskapsgrad varvid hemvärnsmännen i regel kan återgå till sina civila arbeten. I detta skede används hemvärnet främst för ytövervakning varvid avlösning inom och mellan hemvärns- förbanden förutsätts ske.

Vid behov höjs hemvärnsförbandens beredskap. Förbanden kan då antingen förstärka de förband som har avlöst dem eller tilldelas nya uppgifter. Som regel är även dessa s.k. andrahandsuppgifter kända och deras lösande förberett i fredstid.

Hemvärnet tillhör armén och består av militärt organiserade förband. Hemvärnet rekryteras på frivillighetens väg. Viss personal är dock skyl- dig att tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig. Detta gäller framför allt värnpliktspersonal med uppskov.

Under chefen för armén utövas i fred den högsta ledningen av och uppsikten över hemvärnet av rikshemvärnschefen som biträds av riks- hemvärnsstaben. Rikshemvärnschefen leder utbildningen inom hemvär- net. l viktigare frågor om hemvärnet skall rikshemvärnschefen höra hemvärnets centrala förtroendenämnd. Militärbefälhavare och chef för försvarsområdesregemente (fo-regemente) (motsv.) leder hemvärnet inom militärområdet respektive försvarsområdet.

Närmare uppgifter om det allmänna hemvärnet och driftvärnet åter- finns i bilaga 5.

2.3. Samarbetsorgan för frivilligverksamheten

För samarbete m.m. mellan de frivilliga försvarsorganisationerna inbör- des samt mellan myndigheterna och organisationerna finns särskilda samarbetsorgan. Hur denna samverkan är uppbyggd framgår av figur 2.1.

Verksamheten inom samverkansorganen inriktas bl.a. på att samord- na och effektivera informationen om totalförsvaret och rekryteringen till det frivilliga försvaret. Vidare granskar organen erfarenheter av sådan

verksamhet, ger fortlöpande information, anordnar konferenser med myndigheter och intresseorganisationer, handlägger utbildningsfrågor och övriga frågor som underställts samarbetsorganet.

För att svara för samordningen på central nivå finns Frivilligorgani- sationernas samarbetskommitté (FOS). Kommittén är ett forum för öm- sesidig orientering och diskussion om gemensamma angelägenheter och består av representanter för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. Ordförandeskapet skiftar mellan kommitténs ledamöter och omfattar tvååriga mandatperioder. Det förhållandet att FOS har såväl ordförande som sekreterare innebär inte att FOS kan betraktas som en organisation e.d. FOS är alltså inte någon remissinstans utan ett forum inom vilket frivilligorganisationerna överlägger.

Figur 2.1 Frivilligförsvarets samverkansnivåer

Myndighet Frivilligorganisational Fred Krig

Central totalförsvarsmyn- dighet (t.ex. överbefälha- . varen, försvarsgrenschef, Överstyrelse Resp. friv.- arbetsmarknadsstyrelsen, (motsv.) org. riks— överstyrelsen för ekono- (FOS) b) ledning miskt försvar, civilför- svarsstyrelsen)

Högre regional totalför- svarsmyndighet (militär- befälhavare/civilbefäl- havare)

cl

Lägre regional totalför- __ Flesp. fri,/_. svarsmyndighet (t.ex. Forbunds- org förbunds- fo-reg. motsv., Iäns- styrelse (motsv.) (d' ' 'k ) styrelse, Iänsarbetsnämnd, (Regional FOS) b) &_" ts- landsting) ledning

Lokal totalförsvarsmyndig- het (t.ex. militärt förband, kommunstyrelse, civilför- svarschef, arbetsförmed- lingskontor)

Kårstyrelse (motsv.) (Lokal FOS) bl

Lokal kår/ förening/ krets (motsv.)

a) Samverkansorgan skall finnas centralt och regionalt för avtalsslutande orga- nisationer.

bl FOS är inte någon organisation e.d. (jfr p. 2.3).

Cl Frivilligorganisationerna har inte någon organisation på denna nivå. Samver— kan sker vid behov och efter ärendenas art med den centrala riksledningen eller berörda regionala instanser.

44 Frivilligförsvarets organisation och personal SOU l985:35 2.4 Frivilligförsvarets personal

2.4.1. FBU-personal

Personalen inom FBU-rörelsen är värnpliktig personal, reservpersonal, hemvärnsmän och krigsfrivillig personal m.fl. Av de vuxna medlemmar- na är omkring 70 % värnpliktiga eller krigsfrivilliga, ca 6 % reservbefäl samt omkring 24 % annan personal. Dessutom finns ungefär 6 000 ung- domar anslutna.

Värnpliktig FBU-personal erhåller kompetens för förordnande i hög- re tjänstegrad genom frivillig befälsutbildning enligt i avsnitt 3.4 redo- visat utbildningssystem.

2.4.2. Personal med A- eller B-avtal

Personal, som genom skriftligt avtal åtar sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret, kallas personal med A- resp. B-avtal. Personal med A-av- tal placeras för ständig tjänstgöring under beredskap och krig medan personal med B-avtal står till förfogande för tillfällig tjänstgöring. Hem- värnets personal med B-avtal ingåri hemvärnets förband.

Den ständiga tjänstgöringen skeri viss befattning vid krigsorganiserat förband (enhet), vid krigsorganiserad civil myndighet, vid krigsviktigt företag (K-företag) eller motsvarande. Tjänstgöringen kan anses börja i och med att enheten krigsorganiseras. Den fortgår till dess denna hem- förlovas eller upplöses. Den tillfälliga tjänstgöringen förutsätts vara begränsad till en kortare tidsperiod och skall kunna fullgöras utan att personalen i fråga fast inordnas i krigsorganisationen. Undantag här- ifrån är dock, som har nämnts, hemvärnets personal med B- avtal som ingår i hemvärnsförbanden.

Avtal träffas för fyraårsperioder och gäller med sex månaders uppsäg- ningstid. Frivilligpersonalen får inte säga upp avtalet vid krig eller krigsfara eller då personal inkallas till beredskapsövning enligt värn- pliktslagen. Personal med A- eller B-avtal inom totalförsvarets civila del tillhör kategorin civil personal. Personal med A- eller B- avtal inom försvarsmakten tillhör kategorin militär personal.

Personal med A-avtal inom försvarsmakten och med B-hv-avtal för- ordnas i tjänstegrad när vederbörande fått kompetens för att krigspla- ceras i befattning som svarar mot tjänstegraden. Förordnande upphör då A- resp. B-hv-avtal hävs.

Kompetensen erhålls genom grund- och repetitionsutbildning enligt i kapitel 3 redovisat system. Förordnande kan ske till någon av följande tjänstegrader beroende på kompetens: furirs, sergeants, fanjunkares, fänriks, löjtnants eller kaptens tjänstegrad.

Det finns inom flertalet grenar inom totalförsvaret behov av personal som tecknar avtal för tjänstgöring i krig. Fördelning på tjänstegrenar av personalen med A- resp. B-avtal framgår av tabell 2.3.

Rekrytering och utbildning inom totalförsvarets civila del sker främst av bilförare till det civila transportväsendet och civila hälso- och sjuk- vårdens krigsorganisation, av djurskötare och traktorförare till jordbru-

Tabell 2.3 Fördelning på tjänstegrenar av personalen med A- resp. B-avtal

Friv. Försvarsmakten Totalförsvarets civila del r . 0 g Personal Personal Personal Personal med A-avtal med B-avtal med A-avtal med B-avtal SBS — — Djurvårdare, veterinärbitr. och tekniska bitr. till veterinär- väsendet SKBR Motorfordonstjänst Motorfordonstjänst Bilförare till ek. försvaret, allm. civila medicinalväsen- det, krigsläns- styr. SLK Stridslednings—, Sambands-, materiel-, luftförsvars- mob. plats-, och qutvärns— expeditions-, stabs-, samverkans-, förplägnadstjänst rapport- central—, mob. plats-, materiel-, sjukvårds-, expeditions-, stabs-, förplägnads-, sambands—, signal-, underrättelse- tjänst FAK Särskilda tjän- — Bilförare till — ster vid mobi- ek. försvaret, lisering krigslänsstyr. FMCK — Motorcykel- Motorcykel- ordonnans ordonnans till krigslänsstyr. FRO Sambandstjänst Sambands- Sambandstjänst till — tjänst krigslänsstyr. FFK — — Flygförare och mark- -— personal till civilförsvaret SRK Sjukvårds— Sjukvårds- — Civilsama- tjänst tjänst riter till allmänna civila medi- cinalvä- sendet

lHemvärnsman i drift- värnet benämns drift- värnsman.

ket, av samariter till sjukvården, av veterinärbiträden till veterinärväsen- det, av flygförare till civilförsvaret samt av administrativ personal och sambandspersonal m.m. till civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrel- ser.

Totalförsvarets behov av frivillig personal med A- och B-avtal var vid tidpunkten för närmast föregående översyn av frivilligförsvarets förmå- ner drygt 90 000 personer. Tillgången på avtalspersonal var då ca 70 % av behovet. Härtill kom en tillgång på ca 90 000 frivilliga hemvärnsmän.

Behovet av personal med A- och B-avtal har sedan mitten av 1970-talet stigit samtidigt som tillgången totalt sett minskat något. Bristen på av- talspersonal är f.n. större inom de civila delarna av totalförsvaret än inom den militära krigsorganisationen. Tillgången på frivilliga hem- värnsmän har ökat och är f.n. ca 100 000.

I en av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt gjord utredning (ÖB/AMS-utredningen) om totalförsvarets personalbe- hov (maj 1980) som överlämnades till 1978 års försvarskommitté konsta- terades bl.a. vad gäller frivillig personal för totalförsvaret att rekrytering- en inom de flesta tjänstegrenarna då var tillfredsställande. Den relativt långsamma tillväxttakten var enligt ÖB/AMS-utredningen främst be- tingad av ekonomiska begränsningar.

Under de senaste åren har rekryteringen ökat, sannolikt som följd av en tilltagande spänning i det utrikespolitiska läget.

2.4.3. Hemvärnspersonal

Hemvärnets personal är frivillig eller värnpliktig och består av hem- värnsmän', hemvärnsungdom och avtalspersonal ur frivilliga försvars- organisationer (jfr även figur 2.2).

Defrivilliga hemvärnsmännen tecknar avtal om tjänstgöring i hemvär- net med hemvärnskontrakt. Hemvärnskontraktet gäller med en månads

Figur 2.2 Hemvärnets personalsammansättning

Hemvärnsmän Övriga frivilliga grupper

Avtalspersonal ur frivilliga försvarsorga— nisationer

Frivilliga " Värnpliktiga hemvarnsman hemvärnsmän

Ordinarie hemvärnsmän

Extra hemvärnsmän

Hemvärns- veteraner

Hemvärnsungdom

Hemvärns- musiker

uppsägningstid men får inte sägas upp av den enskilde vid krigsfara eller då hemvärnsberedskap har beordrats.

Värnpliktig hemvärnsman är sådan värnpliktig som har uppskov från krigsplacering inom försvarets organisation i övrigt men är skyldig att tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig. Grundläg- gande bestämmelser rörande värnpliktiga hemvärnsmän finns i upp- skovskungörelsen (l973z939) och i av chefen för armén utfärdad kungö- relse (FFS 1980: 10).

Frivillig hemvärnsman är endera ordinarie eller extra hemvärnsman, hemvärnsveteran eller musikhemvärnsman.

Ordinarie hemvärnsman är krigsplacerad i hemvärnets förband och re- kryteras från följande grupper Cl män över värnpliktsåldern (>47 år). De utgör ca två tredjedelar av hemvärnets ordinarie personal och har i regel fullständig värnplikts- utbildning bakom sig. Av dem som lämnar värnpliktsåldern anmäler årligen ca 6 000 intresse för placering inom hemvärnet [] frikallade personer [1 ungdomar (18-20 år) som inte har påbörjat sin värnpliktstjänstgöring. De består till huvuddelen av f.d. hemvärnsungdomar El värnpliktiga som på grund av frivilligt åtagande och efter militär myndighets medgivande krigsplaceras i hemvärnet samt 121 värnpliktiga med uppskov från krigsplacering som har anmält intres- se att få bli ordinarie hemvärnsmän.

De två senare kategorierna utgör ca en tredjedel av hemvärnets ordinarie personal.

Extra hemvärnsman är värnpliktig som är krigsplacerad vid annat förband inom försvarsmakten. Han disponeras av hemvärnet då han inte fullgör tjänstgöring vid försvarsmakten i övrigt. Extra hemvärnsman kvarstår i regel efter frivilligt åtagande som ordinarie hemvärnsman då han går ur värnpliktsåldern.

Hemvärnsveteran är f.d. ordinarie hemvärnsman som på grund av åldersskäl har utgått ur hemvärnets krigsorganisation. Hemvärnsveteran biträder hemvärnschef med rekrytering eller annan stödjande verksam- het.

Hemvärnsmusiker har f.n. inte någon tjänstgöringsskyldighet i hem- värnet vid beredskap eller i krig.

Till ordinarie driftvärnsman och till hemvärnsmusiker kan även kvin- nor antas.

De värnpliktiga hemvärnsmännen organiseras vid beredskapstillstånd och krig antingen som företagshemvärn eller som förstärkning till redan befintliga hemvärnsförband.

Hemvärnsungdom utgörs av ynglingar, 15-20 år gamla, som inte har påbörjat sin värnpliktstjänstgöring eller inte har tecknat kontrakt som hemvärnsmän.

Hemvärnets avtalspersonalär personal som har tecknat B-hvavtal med frivilligorganisation för krigsplacering inom hemvärnet. Denna perso- nal har vid hemvärnsberedskap och högre beredskap samma tjänstgö- ringsskyldighet som övrig personal ingående i hemvärnsförbanden.

Hemvärnets avtalspersonal utgörs av [1 hemvärnslottor ur SLK i expeditions- och förplägnadstjänst El hemvärnssamariter ur SRK i sjukvårdstjänst El hemvärnsbilkårister ur SKBR i motorfordonstjänst El hemvärnssignalister ur FRO i sambandstjänst D hemvärnsordonnanser ur FMCK i motorcykeltjänst.

Hemvärnets avtalspersonal genomför sin grundutbildning vid sin frivil- ligorganisation i samverkan med resp. försvarsområdesregemente (motsv.). De tecknar avtal om krigsplacering i hemvärnets förband och fullgör sin avtalsenliga repetitionsutbildning i första hand vid dessa förband och i annat fall i form av kurs.

2.4.4. Funktionärer och instruktörer

Inom frivilligorganisationerna finns ett stort antal medlemmar, som efter frivilligt åtagande arbetar som funktionärer inom organisationer- na. Funktionär kan vara t.ex. ordförande, kårchef, sekreterare, kassör eller utbildningsadjutant (-chef, -ledare). En mindre delav funktionärer— na i central instans är antingen anställda tjänstemän eller förtroendeval- da. Såväl på central nivå som framför allt på regional och lokal nivå finns frivilliga, som arbetar med eller utan särskilt arvode och fullgör funktionärsuppdraget som fritidssysselsättning. Gällande bestämmelser om ersättning av statsbidrag till funktionärer framgår av kapitel 4.

För utbildningsverksamhetens organisation, planläggning och ge- nomförande anlitas instruktörer. Dessa kan vara ordinarie eller tillfälli- ga. Ordinarie instruktör är militär befattningshavare som i sin befattning har att bedriva instruktörsverksamhet inom ramen för fastställd vecko- arbetstid. De militära tjänstemän som här avses är de ordinarie instruk- törerna vid hemvärns- och frivilligavdelningar (motsv.). Tillfällig in- struktör är den som efter frivilligt åtagande bedriver instruktörsverksam- het utanför sin tjänst och utom ramen för fastställd veckoarbetstid. Tillfällig instruktör kan vara militär befattningshavare som avses ovan, medlem i frivilligorganisation eller hemvärnet eller annan av försvars- områdesbefälhavare (motsv.) godkänd instruktör. För att annan än yr- kesofficer skall kunna anlitas som tillfällig instruktör kräVS att han har godkänts såsom sådan av vederbörlig utbildningsmyndighet. Inom SCF är det dock riksförbundet som godkänner instruktörerna.

3 Frivilligförsvarets utbildning. — Nuvarande ordning

3.1. Allmänt

3.1.1. Utbildningsområden

Frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret bedrivs, beroen- de på utbildningens syfte, i följande former

grundutbildning repetitionsutbildning (hemvärnet: årlig utbildning) befordringsutbildning kompletteringsutbildning funktionärsutbildning ungdomsutbildning och

självskyddsutbildning inom det civila samhället.

DDDCIEIl—llil

Därutöver kommer vissa specialformer av frivillig utbildning, t.ex. om- skolning, ävensom frivillig tjänstgöring, vilken i sig har värde från utbildningssynpunkt för den enskilde.

Förekomsten och innebörden av begreppen grundutbildning, repeti- tionsutbildning, befordringsutbildning och kompletteringsutbildning belyses i p. 3.2-3.5 och i tabell 3.1.

3.1.2. Utbildningskategorier

Den frivilliga försvarsutbildningen kan också, främst med avseende på vilka personalkategorier den omfattar och villkor för deltagande, inde- las i D utbildning för hemvärnsmän El frivillig befälsutbildning El utbildning för personal med A- eller B-avtal.

Utbildningen för hemvärnsmän omfattar introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning varibland även ungdomsutbildning in- går.

1 den frivilliga befälsutbildningen deltar huvudsakligen personal som är ansluten till CFB. I utbildningen kan delta värnpliktig personal, reservpersonal och hemvärnsbefäl samt annan personal inom totalför- svaret. Utbildningen syftar till att direkt höja krigsförbandens använd- barhet och effektivitet.

Tabell 3.1 Förekomst och innebörd av vissa begrepp inom frivillig försvarsutbildning (utom ungdomsutbildning-

en)

Begrepp

Grundutbildning (GU)

Repetitionsutbild- ning (RU)

Befordringsutbild- ning (BU)

Kompletteringsutbild- ning (KU)

Förekomst och innebörd inom

Hemvärnet FB U-röre/sen De avtalsslutande (utom för personal med frivilligorganisa- B-avtal) tionerna

Har normalt fullgjorts -— Gk före inträde i Hv, full- (Har fullgjorts genom Bk ] .

_. . .. . osv. jfr gors I annat fall som vpltjanstgoring) Bk 2 tabell 3 2 kurs inom Hv Ik T '

lk P

Benämns inom Hv: årlig —- utbildning, jfr p. 3.6. (Fullgörs vid framför allt KFO och SOB)

Fullgörs enligt avtal vid KFÖ, SÖB, repeti- tionskurser och öv- ningar (s. k. annan tjänstgöring)

Omfattar ett stort an- tal kurser, jfr p. 3.4.

Begreppet förekommer inte. Däremot finns be- greppet befälsutbild- ning, jfr p. 3.6.

Begreppet förekommer inte. Befäls- och in- struktörsutbildningen rubriceras som GU

Omfattar bl. a. för- svarsupplysning, viss tjänstegrensutbildning, Iedarskapsutbildning

Omfattar bl. a. försvars- upplysning, skytte,

mil. idrott, kompl. GU, instruktörsutbildning

Omfattar bl. a. krigs- förbandskurser, allm. utb., specutb., föupp- lysn., idrott, skytte

Den frivilliga befälsutbildningen består av befordringsutbildning och kompletteringsutbildning. Ungdomsutbildning bedrivs därutöver inom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen.

För deltagande i frivillig befälsutbildning gäller att det skall finnas behov av utbildning inom totalförsvarets krigsorganisation och att ve- derbörande är medlem i frivillig försvarsorganisation eller hemvärnet. Den som inte är medlem i sådan organisation kan få delta i utbildning efter överenskommelse mellan vederbörlig myndighet och frivilligorga- nisation. Utöver det allmänna kompetensvillkoret gäller särskilda ford- ringar för varje slag av frivillig befordringsutbildning.

Ändamålet med den frivilliga utbildningen till A-eller B-avtalinom de avtalsslutande organisationerna är att bibringa och vidmakthålla erfor- derliga kunskaper och färdigheter för placering i befattningar inom totalförsvaret.

Utbildning för personal med A- eller B-avtal fullgörs i form av grund-, repetitions- och kompletteringsutbildning.

För deltagande i utbildning för personal med A- eller B-avtal krävs svenskt medborgarskap, lämplighet för avsedd befattning och medlem- skap i frivilligorganisation. Särskilda fordringar gäller därutöver för deltagande i viss utbildning t.ex. i fråga om hörsel, syn och ålder.

Deltagarna i ungdomsutbildning kan vara i åldrar upp till 25 år (manlig ungdom 20 år). Inom totalförsvaret förekommer utbildning av både manlig och kvinnlig ungdom.

3.2. Grundutbildning

Grundutbildning inom frivilligsystemet är aktuell endast för avtalsslu- tande organisationer och i undantagsfall — för personal som inte har fullgjort grundutbildning som värnpliktig — inom hemvärnet. I övrigt fullgörs grundutbildning i det obligatoriska utbildningssystemet, dvs. genom värnpliktstjänstgöring.

Grundutbildningen syftar till att utbilda personalen för avtal och att fördjupa kunskaperna för personal som redan har tecknat avtal så att den enskilt och i förband (arbetsenhet) kan lösa uppgifter som är för- bundna med aktuell krigsbefattning.

A-avtal inom försvarsmakten

Grundutbildningen skeri form av grundkurs, befälskurs 1 och 2, instruk- törskurs/teori, instruktörskurs/praktik samt högre ledarkurs och körlä- rarkurs. Utbildningen består av allmän försvarsutbildning, befattnings- och förbandsutbildning samt praktisk utbildning i egen krigsbefattning vid repetitionsutbildning av staber och förband (KFÖ/motsv.).

A-avtal inom totalförsvarets civila del

Grundutbildningen sker i form av grundkurs, fortsättningskurs, ledar- kurs, bitr. instruktörskurs, instruktörskurs/ teori respektive praktik samt högre ledarkurs och körlärarkurs.

Grundutbildningssystemet för A-avtal framgår av tabell 3.2.

B-avtal inom försvarsmakten

Grundutbildningen sker i form av grundkurs och befälskurs om vardera 40-80 timmar.

B-avtal inom totalförsvarets civila del

Grundutbildning sker i form av grundkurs under ca 40-80 timmar. F.n.

Tabell 3.2 Grundutbildning för A-avtal inom totalförsvaret

Försvarsmakten Totalförsvarets civila del Kurs Timmar Kurs Timmar Grundkurs (Gk) 100—140u Grundkurs (Gk) 70— 140 Befälskurs ] (Bk ]) 100— 140 Fortsättningskurs (Fk) 70—- 140 Befälskurs 2 (Bk 2) 100— 140 Ledarkurs (Lk) 30— 140 lnstruktörskurs, lnstruktörskurs,

teori (Ik T) 100— 140 teori (Ik T) 50— 140 lnstruktörskurs, lnstruktörskurs,

praktik (Ik P) 100— 140 praktik (Ik P) 100— 140 Högre ledarkurs (Hlk) 120—200 Körlärarkurs 180—200 Körlärarkurs 180—200

" Inom FRO ca 190.

förekommer sådan utbildning endast för SRK-personal för uppgifter som samariter inom den civila krigssjukvården.

Delar av utbildningen — främst allmän försvarsutbildning — samord- nas i regel med annan frivillig utbildning.

3.3. Repetitionsutbildning

3.3.1. Allmänt

Repetitionsutbildning bedrivs inom totalförsvarets olika utbildningssek- torer i flera olika former. Hemvärnets årliga utbildning är en form av repetitionsutbildning. Den redovisas i avsnitt 3.6.

Krigsförbandsövningar (KFÖ) och särskilda övningar för befäl (SÖ B) är för den frivilliga befälsutbildningsrörelsens personal aktuella huvud- sakligen inom ramen för personalens obligatoriska tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Krigsförbandsövningar är aktuella även för all perso- nal med A-avtal inom försvarsmakten. Frivilliga krigsförbandskurser, som är en form av kompletteringsutbildning och är avsedda för krigsför- bandens befäl, redovisas 1 p. 3.5.2.

Repetitionskurser eller likvärdig utbildning enligt försvarsgrenschefs bestämmande anordnas för personal med A- resp. B-avtal tillhörande förband som inte kallas in till krigsförbandsövningar eller personal med A- resp. B-avtal som har erhållit anstånd med fullgörande av nämnd övning.

När kommittén i den följande redovisningen använder begreppet repetitionsutbildning inom frivilligsystemet innefattar det här endast sådan utbildning för personal med A- eller B-avtal.

3.3.2. Repetitionsutbildning för personal med A- eller B-avtal

Personal med A- eller B-avtal är skyldig att fullgöra repetitionsutbild- ning. För personalen med A-avtal omfattar denna skyldighet högst 16 dagar för varje fyraårsperiod av avtalstiden. För personalen med B-avtal omfattar den högst 80 timmar för varje fyraårsperiod av avtalstiden. Repetitionsutbildning kan delas på flera utbildningstillfällen.

Vid krig eller krigsfara eller då personal kallas in till beredskapsöv- ning enligt värnpliktslagen är personal med A- resp. B- avtal skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till verksamheten inom totalförsvaret. För personal krigsplacerad inom hemvärnet gäller dock tjänstgöringsskyldighet från det att hemvärnsberedskap förordnas.

Repetitionsutbildning genomförs under en fyraårsperiod för personal med A-avtalinom armén och marinen med f.n. i regel 6-10 dagar enligt central myndighets bestämmande, in- och utryckningsdagar inräknade. Inom flygvapnet tas i regel 10-16 dagar ut.

Beträffande personal med A-avtal inom försvarsmakten gäller särskilt följande. För personal i befattning för plutonsbefäl samt viss personal i kvalificerade befattningar för menig och gruppbefäl tillkommer särskild övning (motsvarande) under sex dagar enligt avtalsmyndighets bestäm- mande.

Utbildningen genomförs i första hand som krigsförbandsövning eller motsvarande och i andra hand som repetitionskurs (Repk) med ca 60 timmar eller likvärdig utbildning enligt försvarsgrenschefs bestämman- de.

För personal med A-avtal inom totalförsvarets civila del fullgörs utbildningen som kurs (tjänstgöring) enligt central utbildningsmyndig- hets eller frivilligorganisations bestämmande.

Repetitionsutbildning för personal med B-avtal genomförs under en fyraårsperiod med f.n. i regel 20-80 timmar.

Personal med B-avtal inom försvarsmakten fullgör utbildningen i första hand i egen krigsbefattning, i andra hand som kurs eller tjänstgö- ring enligt central utbildningsmyndighets eller frivilligorganisations be- stämmande.

Personal med B-avtal inom totalförsvarets civila del fullgör utbild- ningen som kurs eller tjänstgöring enligt central utbildningsmyndighets eller frivilligorganisations bestämmande.

Hemvärnets personal med B-avtal fullgör i regel repetitionsutbild- ningsskyldigheten med ca 20 timmar/utbildningsår. Viss personal (t.ex. chefssamariter, förplägnadsgruppchefer, sambandsgruppchefer och vis- sa expeditionslottor) kan komma att tas i anspråk mer i samband med befälsutbildning. Repetitionsutbildning av hemvärnets personal med B-avtal skall ske vid årliga utbildningstillfällen i samband med hemvär- nets utbildning, i första hand vid hemvärnsförbandens övningar på krigsuppgifterna. Personalen med B-avtal skall därvid tjänstgöra i sina krigsbefattningar. Del av repetitionsutbildningsskyldigheten som inte utnyttjas för utbildning i krigsbefattning kan tas i anspråk för vidare utbildning. Repetitionsutbildning i form av repetitionskurs (högst 40 timmar) anordnas endast om övningar med hemvärnsförbanden inte har kunnat genomföras samt för sådan personal med B-avtal som inte har haft möjlighet att tidigare deltaga.

Exempel på grund- och repetitionsutbildningens uppbyggnad enligt gällande kursplaner för respektive frivilligorganisationer återfinns i bi- laga 6.

3.4. Befordringsutbildning

Befordringsutbildningen avser (jämlikt ÖB:s bestämmelser år 1972 för frivillig befälsutbildning inom krigsmakten — FBU K) utbildning som ger kompetens för _ befordran inom gruppbefäls-, plutonsbefäls- och kompanibefälsni- vån eller mellan dessa nivåer, _ övergång från värnpliktsofficer till reservofficer, _ övergång till placering vid hemvärnet,

omskolning till annan befattningstyp än innehavd.

Befordringsutbildningen omfattar furirkurs, överfurirkurs, sergeant- kurs, fanjunkarkurs, fänrikskurs, löjtnantskurs och kaptenskurs. Kap- tenskurs fördelas på högst sex år, övriga befordringskurser fördelas på högst fyra år utom sergeant- resp. fänrikskurs vid armén och flygvapnet.

Befordringsutbildningen genomförs i skeden benämnda allmänt ske- de (A- skede), instruktörsskede (l-skede) samt befattningsskede (B-ske- de), Härtill kan komma tjänstgöringsskede ("f-skede).

3.5. Kompletteringsutbildning

3.5.1. Kompletteringsutbildning för hemvärnsmän

Kompletteringsutbildning för hemvärnsmän omfattar försvarsupplys- ning, skytte, militär idrott och utbildning av nyantagna hemvärnsmän med ofullständig grundutbildning. Kompletteringsutbildning samord- nas där så är möjligt och lämpligt mellan hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna.

3.5.2. Kompletteringsutbildning inom den frivilliga befälsutbildningen

Kompletteringsutbildningen avser att vidmakthålla och utveckla delta- garnas förmåga i allmänhet samt förmågan att tjänstgöra i krigsbefatt- ning som motsvarar innehavd tjänstegrad. Kompletteringsutbildning kan också avse omskolning till annan krigsbefattning i innehavd grad. Utbildningen består av frivilliga krigsförbandskurser, olika former av allmän utbildning, specialutbildning, militär idrott och skytte samt för- svarsupplysning. Kurser ingående i befordringsutbildning kan också utnyttjas som kompletteringsutbildning. Kompletteringsutbildningen bedrivs enligt tabell 3.3.

Tabell 3.3 Kompletteringsutbildning inom den frivilliga befälsutbildningen

Regional/Lokal utbildning Central utbildning Krigsförbandskurser, vecko- Allmän utbildning och slutsövningar, kvälls- specialutbildning i lektioner, träningspass, kurser om i regel en vecka studiebrev

Frivilliga krigsförbandskurser ordnas som regional/lokal utbildning för det vid ett förband (bataljon eller självständigt kompani) krigsplacerade värnpliktiga befälet. Även yrkes- och reservofficerare kan delta. Kursen leds som regel av krigsförbandets chef.

Övrig kompletteringsutbildning ordnas antingen som regional/lokal eller central utbildning och består av ett rikt facetterat kursutbud.

Den regionala/lokala utbildningen genomförs främst som veckosluts- övningar och kvällslektioner. ] viss utsträckning utnyttjas instruktörer ur frivilligorganisationernas egna led.

Den centrala utbildningen genomförs för arméns del vid FBU-rörel- sens egna kursgårdar med foregementena som kursanordnande myndig- heter.

3.5.3. Kompletteringsutbildning för personal med A- eller B-avtal

Utbildningen avser att vidmakthålla och utveckla deltagarnas förmåga i allmänhet samt förmågan att tjänstgöra i befattningen.

Kompletteringsutbildningens syfte och omfattning för personal med A- eller B-avtal inom försvarsmakten framgår av tabell 3.4.

Tabell 3.4 Kompletteringsutbildning för personal med A- eller B-avtal inom för- svarsmakten Armén Marinen och flygvapnet Syfte Komplettera grund- och repeti- Utveckla personalens med A- tionsutbildningen. Den inriktas eller B-avtal kunskaper och fär— främst på områden av betydelse digheter. Kan anordnas för att för krigsorganisationen samt meddela nyheter inom tjänste- mot allmän försvarsutbildning. grenar med anledning av nya förfaringssätt, ny materiel eller ändringar i krigsorganisatio- nen. lnnehåll Befattnings— och specialutbild- Enligt CÖrlB/CK resp. flottilj-

ning, militär idrott och skytte, chefs bestämmande. försvarsupplysning. Utbild- ningen kan ske centralt, regio- nalt eller lokalt.

Kompletteringsutbildning består av befattnings- och specialutbildning, militär idrott och skytte samt försvarsupplysning. Deltagande i komplet- teringsutbildning (del därav) kan tillgodoräknas som del av grund- och repetitionsutbildning enligt central myndighets bestämmande.

Kompletteringsutbildningen för personal med A- eller B-avtal inom totalförsvarets civila del har i huvudsak samma syfte och innehåll i tillämpliga delar som motsvarande utbildning för försvarsmaktens per- sonal. Utbildningen anordnas enligt bestämmelser som vederbörlig fri- villigorganisation meddelar.

3.6. Utbildning för hemvärnsmän

Hem värnsförbanden utbildas för att lösa av försvarsområdesbefälhavare fastställda krigsuppgifter i hembygden.

Driftvärnsförbanden utbildas för att skydda myndigheter eller egna anläggningar och verksamhet.

Hemvärns- och driftvärnsförbanden skall härvid vara så utbildade att de vid beredskapstillstånd och krig omedelbart skall kunna lösa sina krigsuppgifter. Krigsuppgifterna skall förberedas genom utbildning på platsen i fred. Försvarsomrädesbefälhavare anordnar varje år det antal förbandsövningar på hemvärnets krigsuppgifter, som erfordras för att samtliga hemvärnets krigsförband skall bli samövade i förband. Målsätt- ningen skall vara att minst 85 % av personalen deltar i förbandsövning-

' Denna utbildning skall av kostnadsskäl tills vi— dare begränsas.

arna. Samordning med de krigsförband som skall avlösa hemvärnsför— banden skall eftersträvas.

Ordinarie och extra hemvärnsman (driftvärnsman) är skyldig att årli- gen fullgöra lägst 20 (befäl 34) och högst 50 timmars utbildning. Tid för att behålla eller öka skjutskicklighet eller allmän fältduglighet räknas inte in i denna utbildningstid.

Extra hemvärnsman är inte skyldig att fullgöra utbildning under sam- ma år som han tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring (repetitionsut- bildning).

För värnpliktiga hemvärnsmän (värnpliktiga med uppskov från krigs- placering) föreligger lagfäst skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning liksom för övriga värnpliktiga. Denna skyldighet tas emellertid i regel inte ut. De värnpliktiga hemvärnsmännen erhåller därför utbildning för sina krigsuppgifter endast om de frivilligt ansluter sig till hemvärnets utbildning som ordinarie hemvärnsmän. F.n. deltar omkring 10 % av de värnpliktiga hemvärnsmännen i hemvärnets utbildning.

Vid beredskapstillstånd och under krig är hemvärnsman skyldig att fullgöra utbildning enligt regeringens bestämmande.

Hemvärnets utbildning leds av foregementschef och genomförs för det allmänna hemvärnet på hemvärnsmannens fritid. Driftvärnets ut- bildning genomförs på driftvärnsmannens arbetstid.

Uppgifter och ansvar åläggs pluton (grupp), som om möjligt hålls samman vid all utbildning. Utbildningen skall främst ske enhetsvis enligt krigsorganisationen — i pluton, tropp, grupp, patrull eller arbetslag (driftvärn) och så långt möjligt bedrivas på platsen för krigsuppgiften. En ökad satsning sker på befäls- och förbandsutbildning. Viss enskild kompletterande utbildning erfordras.

Hemvärnets utbildning (jfr tabell 3.5) omfattar:

årlig utbildning för all kontrakterad personal, grundläggande befälskurs för allt hemvärnsbefäl innan vederbörande har tillträtt sin befattning, repetitionskurs för allt befäl före åttonde året i befattningen, högre kurser för kretschefer, ungdomsutbildning samt i undantagsfall grundutbildning för personal som inte har fullgjort värnplikt'.

DD

DDDD

Grundläggande befälskurser och repetitionskurser genomförs såväl vid Hemvärnets Stridsskola som vid försvarsområdesmyndigheterna.

Den årliga (kontrakterade) utbildningen skall genomföras som för- bandsövningar på krigsuppgifterna. Del av den kontrakterade utbild- ningen kan enligt försvarsområdesbefälhavare genomföras som enskild befattningsutbildning, främst i vapen-, sambands- och fältarbetstjänst.

Alla nyantagna hemvärnsmän erhåller en orientering om för hemvär- net speciella förhållanden (uppgifter, utbildning, rekrytering) i form av allmän introduktionsutbildning. Denna utbildning utgör del av den kon- trakterade utbildningen under första utbildningsåret.

Hemvärnsbefäl, som enligt regeringens kungörelse l982z43 skall er— hålla högre grad, skall förutom tre till tolv års välmeriterad tjänstgöring

Tabell 3.5 Hemvärnets utbildningssystem för hemvärnsmän och personal i driftvär- netal

Utbildningens Utbildningens omfattning Central Regional benämning utbild- (lokal) ning") utbildning

Årlig utbild- Kontrakterad utbildning. Minst 20 tim. för Xdl ning att kunna lösa krigsuppgifterna.

Särskild befälsutbildning. Minst 14 tim. för befäl. Genomförs för allt befäl dels som utbildning med förbandens befäl sammanförda, dels som kurser för olika befälskategorier. Kurserna kan anordnas

som veckoslutskurser. X lntroduktions- Allmän introduktionsutbildning ca 6 tim. utbildning för nyantagna hemvärnsmän. Ingår i förs-

ta årets kontrakterade utbildning. X

lntroduktionsutbildning för befäl. Kurs om 40 tim. för hemvärnsbefäl som förord- nas i ny befattning fr. o. m. plutonchef och plutonchefs stf. X (X) Befälsutbild- Obligatorisk utbildning för att erhålla ning högre grad. X (X)

Fortsatt befälsutbildning. Repetitions— kurs för befäl om 40 tim. (veckokurs). X (X)

lnstruktörsutbildning. Allmän instruk— törskurs för särskilt uttagen personal om 40 tim. X Specialutbildning. Kurs för särskilt uttagen personal om 40 tim. X X (veckokurser)

Grundutbild- Omkring I60 tim. varav två skeden om ningCl 80 resp. 40 tim. och kontrakterad utbild- ning 40 tim. under två år. X

Kompletterings- Se avsnitt 3.5.3. utbildning

-" [ driftvärnet kan även ingå kvinnor som ”driftvärnsmän”. *” Vid HvSS genomförs befäls— och instruktörsutbildning. *" Endast för sådan personal som inte tidigare har gått genom militär grundutbild- ning. (Utb. begränsas t.v. av kostnadsskäl). *" I första hand förbandsutbildning för att lösa förbandets uppgifter (med hela hemvärnsområdet/hemvärnsförbandet samlat). ] vissa fall kan flera hemvärns- områden föras samman till gemensam övning. Utbildningen bedrivs främst som hel— eller halvdagsövning på söndagar eller andra arbetsfria dagar såvitt gäller allmänna hemvärnet.

i befattningen även ha genomfört obligatorisk befälsutbildning vid Hem- värnets stridsskola (HvSS). Denna utbildning varierar mellan en vecka (plutonchef) och åtta veckor (kretshemvärnschef).

Allt hemvärnsbefäl skall före förordnande i grad ha genomfört för befattningen fastställd utbildning. Härutöver skall allt hemvärnsbefäl

före åttonde året i befattningen genomföra repetitionskurs vid HvSS eller vid utbildning som anordnas av försvarsområdesbefälshavare.

Vid HvSS genomförs dessutom instruktörs- och kompletteringsutbild- ning, stabskurs m.fl. kurser.

Instruktörsutbildningen vid HvSS omfattar utbildning av biträdande hemvärnsinstruktörer med uppgift att främst leda enskild utbildning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde.

Kompletteringsutbildning genomförs utöver kontrakterad utbildning. Kompletteringsutbildning genomförs huvudsakligen som hemortsut- bildning — ofta ledd av hemvärnets egna instruktörer — men kan också genomföras som central utbildning, t.ex. vid FBU-kurs.

Kretshemvärnschef och hemvärnschef (driftvärnsledare och drift- värnsförbandschef) skall med biträde av egna instruktörer (hemvärnsin- struktörer) kunna leda utbildning.

Inom varje hemvärnsområde skall på sikt utbildas en hemvärnsin- struktör och en medhjälpare till denne.

Enskild befattningsutbildning skall uppgå till ca en tredjedel av hem- värnets årliga utbildning.

3.7. Funktionärsutbildning

Varje frivilligorganisation svarar själv för utbildningen av sina funktio- närer. Kommittén begränsar sig till att i det följande redovisa två exem- pel — från CFB och SLK — på hur funktionärsutbildningen bedrivs.

3.7.1. Funktionärsutbildning inom CFB

Inom CFB bedrivs funktionärsutbildning för befattningshavare inom FBU- rörelsen såväl centralt som regionalt.

A Central utbildning

I CFB:s regi utbildas vid centralt anordnade veckokurser bl.a. företrä- dare för utbildning, försvarsupplysning, information och rekrytering samt kontaktmän med pressen. Dessa kurser uppgår årligen till mellan fem och åtta. De äger rum på någon av FBU-rörelsens kursgårdar.

CFB:s årliga höstkonferens under ett veckoslut är avsedd för utbild- ning av förbundssekreterare. Ställföreträdande chefer för hemvärns- och frivilligavdelningar (motsv.) inbjuds att närvara vid denna.

Vartannat år genomförs en central administrativ kurs om en vecka för främst styrelseledamöter inom förbund och föreningar.

Normalt vart tredje år ordnas under ett veckoslut särskild utbildning för förbundskassörer.

B Regional utbildning

På motsvarande sätt som i central instans ordnas, som regel årligen, funktionärsutbildning förbundsvis i form av veckoslutskurser. Härvid behandlas främst ett av tidigare nämnda verksamhetsområden. Vid be- hov medverkar personal från CFB:s centrala kansli.

3.7.2. Funktionärsutbildning inom SLK

SLK:s funktionärsutbildning ingår i organisationens interna utbildning som syftar till att !: ge den enskilda medlemmen kunskaper om organisationen och total- försvaret

C utbilda funktionärer.

Denna utbildning anordnas lokalt, regionalt och centralt genom kurser och konferenser. Dessa är inordnade i ett utbildningsystem — eri utbild- ningstrappa — enligt figur 3.1.

Figur 3.1 SLK:s interna utbildningssystem (utbildningstrappa)

Iedarskapskurs

kårchefskurs och fördjupad funk— tionärsutbildning

grundläggande funktionärs- utbi Idning

allmän Iottakurs

SLK introduk- tion temakurser

Avsikten är att utbildningen skall ske stegvis så att deltagarna får till- räcklig underbyggnad för fortsatt utbildning. Den egentliga funktionärs- utbildningen genomförs enligt följande.

A Central utbildning

Den centrala funktionärsutbildningen sker huvudsakligen på organisa- tionens kursgård, Älvkarleö herrgård, under veckoslut.

Kurser anordnas för kårchefer årligen och för informationslottor i kårer och förbund vartannat år. Av sekreterare och funktionärer i mo- biliserings- eller kassatjänst utbildas en kategori varje år. Samtliga dessa kurser är inriktade på utbildning i funktionen.

För nyvalda förbundslottaehefer hålls kurs varje år medan konferens för samtliga 24 förbundslottachefer anordnas två gånger per år.

Ledarskapsutbildning för organisationens funktionärer genomförs varje år. Vid behov anordnas ytterligare konferenser för förbundsfunk- tionärer.

B Regional utbildning

I två militärområden per år ordnas utbildning under ett veckoslut för sekreterare, mobiliserings-, kassa- och informationslottor i lottakår. Varje förbund genomför minst två konferenser årligen för samtliga

kårchefer inom förbundet. Med variationer mellan förbunden hålls kon- ferenser och kurser vid behov för kårernas funktionärer.

Temakurser, t.ex. ”Lottaförbund i arbete”, genomförs för förbunds- funktionärer.

C Lokal utbildning

Temakurser, t.ex. ”Lottakår i arbete”, genomförs på kvällstid för lotta— kårernas funktionärer och enskilda lottor.

Utbildning i folkrätt, försvarskunskap m.m. anordnas för funktionä- rer och medlemmar.

3.8. Ungdomsutbildning

Utöver den allmänt ungdomsvårdande uppgiften syftar utbildningen till att ge en allmän orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion och utveckla elevernas medborgarsinne. Utbildningen av manlig ungdom skall också ge eleverna möjlighet att efter intresseinriktning ägna sig åt verksamhet som kan utgöra förberedelse för den kommande obligatoris— ka värnpliktstjänstgöringen eller för tjänstgöring inom hemvärnet. Ut- bildningen av kvinnlig ungdom syftar till att vara en allmän förberedelse för en framtida insats inom frivilligsystemet eller en framtida yrkesut- bildning.

FBU-rörelsen har utbildning som anknyter till försvarsgrenarnas verksamhet. FMCK har motorcykelordonnansutbildning och FRO har sambandsutbildning. Hemvärnets ungdomsverksamhet är direkt knuten till hemvärnet. För att delta i ungdomsverksamheten fordras att veder- börande är medlem i frivillig försvarsorganisation eller antagen i hem- värnet. Sådant medlemskap förutsätter att vederbörande är svensk med- borgare, fyller minst l5 år antagningsåret, har förutsättning för verksam- heten samt förmyndares medgivande.

3.8.1. Utbildning av manlig ungdom

Utbildningen av manlig ungdom består av D grundutbildning som består av grundkurs och fortsättningskurs(er), vardera om i allmänhet minst 80 timmar [1 ledarutbildning som består av ledarkurs 1 och ledarkurs 2, vardera om i allmänhet minst 80 timmar [I särskild utbildning, t.ex. vinter- och fjällkurser samt Specialkurser inom de olika försvarsgrenarna (truppslagen). Varje kurs omfattar ca 40-80 timmar.

Huvuddelen av utbildningen genomförs i hemortsregionen. Dessutom anordnas centrala kurser om en till två veckor vinter- och sommartid.

3.8.2. Utbildning av kvinnlig ungdom inom frivilligorganisationerna

Inom frivilligorganisationerna bedrivs utbildning av kvinnlig ungdom i form av aspirantutbildning endast inom Riksförbundet Sveriges lotta- kårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund. Denna ungdomsut- bildning omfattar medlemmar mellan 16 och 18 år (inom SLK endast 16-åringar). Den sker antingen i form av grundläggande utbildning om 20-30 timmar, som anordnas lokalt/regionalt, eller som aspirantkurs om 45 timmar, som anordnas centralt. Verksamheten syftar till att ge elever- na dels utbildning av allmänorienterande art — allmän försvarsutbild- ning (AFU) — , dels utbildning som förberedelse till utbildning inom organisationens speciella verksamhetsområde (tjänstegrensutbildning). Kvinnlig ungdom får inte genomföra stridsutbildning.

Skälet till att aspirantutbildning endast finns inom SLK och SKBR är att dessa organisationer utbildar personal främst för försvarsmaktens krigsorganisation. Avtalstecknande för försvarsmakten är tillåtet först vid 18 års ålder. För avtal inom totalförsvarets civila delar är lägsta åldern däremot 16 år. Ungdomar inom SBS kan alltså gå grundutbild- ning vid den ålder då ungdomar inom SLK och SKBR går genom aspirantutbildning.

3.8.3. Övrig utbildning av ungdom

Som framgår av bilaga 4 finns vissa självständiga ungdomsorganisatio- ner med anknytning till de frivilliga försvarsorganisationerna. Dessa är följande.

Svenska blå stjärnans riksungdomsförbund Sveriges unglottor Ungdomens röda kors Skytterörelsens ungdomsorganisation.

Dessa ungdomsorganisationers verksamhet bedrivs med medel som er— hålls från statens ungdomsråd från åttonde huvudtiteln (utbildningsde- partementet) och härutöver även med bidrag från bl.a. landstingsmedel.

Ingen av nyssnämnda fyra ungdomsorganisationer är formellt någon frivillig försvarsorganisation men de tjänar som naturliga rekryterings- baser till moder-organisationerna. Det är därför naturligt att medlem- marna i dessa ungdomsorganisationer får viss orientering om moder- organisationen och om frivilligförsvaret.

Svenska blå stjärnans riksungdomsförbund bedriver ungdomsverk- samhet som syftar till att väcka intresse för våra husdjur samt bibringa kännedom om grunderna för djurskötsel och naturvård. Ungdomsför— bundet skall vidare upplysa om SBS uppgifter och verksamhet samt verka för att ungdomarna engagerar sig i SBS verksamhet sedan de har fyllt 16 år.

Utbildningen inom Sveriges unglottor utgörs av tre s.k. stjärnkurser och sex s.k. triangelkurser. Dessutom förekommer ett flertal kurser av hobbykaraktär. Stjärnkurserna omfattar vardera 20 timmar och innehål-

ler orientering om lottornas uppgifter, föreningskunskap, sjukvård, sam- hällskunskap, självskydd samt idrott. Triangelkurserna är mera special- inriktade än Stjärnkurserna. De innehåller utbildning i kontorsteknik, teletjänst, förplägnad, sjukvård, navigation och teknik.

Unglottautbildning anordnas i form av lokala eller regionala kurser, men också i form av centrala lägerkurser, de senare i regel på omkring en vecka.

Iungdomsutbildningen inom Ungdomens röda kors deltar såväl man- liga som kvinnliga ungdomar upp till 25 års ålder. Utbildningen syftar till att väcka ungdomarnas intresse för hälso- och sjukvård och att ge förberedande utbildning inom dessa områden. Ungdomarna deltar efter genomgången utbildning i den fredstida olycksfallsberedskapen samt biträder vid vård och tillsyn av barn, åldringar och handikappade. Kurser anordnas i olycksfallsvård och hemsjukvård samt för barnvakter och för vård av handikappade. För att stimulera intresse för sport och friluftsliv anordnas bl.a. vinterkurser i fjällterräng.

4. Ersättningar och förmåner vid frivillig försvarsverksamhet m.m. — Nuvarande ordning

Som bakgrund till redovisningen av ersättningar och förmåner vid fri— villig försvarsverksamhet lämnas här först en redovisning för vad som gäller för värnpliktiga.

Samtliga i detta kapitel redovisade ersättnings- och förmånsbelopp är de som gäller fr.o.m. den 1 juli 1984.

4.1. Ersättningar och förmåner till värnpliktiga

4.1.1. Grunder

Ersättningar och förmåner till värnpliktiga framgår av värnpliktsför- månsförordningen (1976:1008). Värnpliktig har härutöver rätt till famil- jebidrag enligt villkor som anges i familjebidragslagen (I978:520).

Ersättningarna och förmånerna enligt värnpliktsförmånsförordning- en kan sägas vara generella medan de enligt familjebidragslagen är behovsprövade.

I fredstid är ersättningarna och förmånerna olika under grundutbild- ning och repetitionsutbildning. De skilda formerna av ersättningar och förmåner i fredstid framgår av tabell 4.1.

4.1.2. Generella ersättningar och förmåner i fredstid

Värnpliktig under grundutbildning erhåller dagersättning om f.n. 23 kr. och efter 230, 300 resp. 360 tjänstgöringsdagar efter hand ökande tillägg till dagersättning.

Värnpliktig under repetitionsutbildning erhåller i stället dagpenning och — i förekommande fall —— befattningspenning. Detaljer redovisas i p. 4.3.4.

Utbildningspremier förekommer inom Värnpliktsförmånssystemet nu- mera endast inom utbildningen till reservofficer.

Värnpliktig erhållerfri resa med anvisade eller allmänna färdmedel till hemorten eller annan ort inom landet under grundutbildning en gång per vecka och under repetitionsutbildning till hemorten en gång för varje hel tjänstgöringsperiod om 14 dagar.

Tabell 4.1 Ersättningar och förmåner till värnpliktiga i fredstid

Typ av ersättning eller förmån Erhålls under grundutbild- repetitions- ning” utbildning

A. Generella

Dagersättning och tillägg till dagersättning X Dagpenning —— Befattningspenning — Utbildningspremie Xl” Fria resor X" Utryckningsbidrag X Förplägnadsersättning X Hyresbidrag X Måltidsersättning X X X

lxxl

Cl X

Beklädnadsersättning Begravningshjälp

XXXXXI

B. Behovsprövade

Familjebidrag: Familjepenning Bostadsbidrag Näringsbidrag Begravningsbidrag Flyttningsbidrag Särskild ekonomisk hjälp

XXXXXX |

"1 samt vid repetitionsutbildning i direkt anslutning till grundutbildning. '" Numera endast i utbildningen till reservofficer. *” Bestämmelserna för resor under grundutbildning och repetitionsutbildning är olika.

Värnpliktig som rycker ut efter minst 180 tjänstgöringsdagar erhåller utryckningsbidrag.

Värnpliktig erhåller naturaförmåner i form av fri förplägnad. fri in- kvartering samt fri hälso- och sjukvård (inkl. viss tandvård). I samband med övningsuppehåll, tjänstledighet eller sjukdom i hemmet erhåller en värnpliktigförplägnadsersättning om 25 kr./dag. Förläggs en värnpliktig utom kasernområdet utgår hyresbidrag om inte den värnpliktige uppbär bostadsbidrag (jfr p. 4.1.3). Om en värnpliktig under tjänstgöring av något skäl är förhindrad inta sin fria förplägnad utgår måltidsersättning om 15 kr./frukost, 20 kr./lunch resp. middag.

Värnpliktig som har tillstånd att i tjänsten använda civila kläder erhåller beklädnadsersättning.

Begravningshjiilp utgår för värnpliktig som avlider under tid då han är berättigad till fri sjukvård och oberoende av om dödsfallet har samband med militärtjänstgöringen eller inte.

Av ersättningarna enligt denna punkt är dagpenningen beskattnings- bar. Övriga ersättningar och förmåner är skattefria.

4.1.3. Behovsprövade ersättningar och förmåner i fredstid

Värnpliktig under grundutbildning har under vissa förutsättningar rätt till familjebidrag som kan bestå av familjepenning. bostadsbidrag, nä— ringsbidrag och begravningsbidrag (jfr även p. 4.5). Han har härutöver möjlighet att efter individuell ansökan och prövning om särskilda skäl föreligger få flyttningsbidrag.

Då värnpliktig under repetitionsutbildning erhåller dagpenning kom- mer av familjebidragen endast näringsbidragi fråga. Den frivillige har under motsvarande förhållanden inte rätt till sådant bidrag.

Under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning kan den värn- pliktige få särskild ekonomisk hjälp. Denna kan utgå som län eller bidrag för att tillgodose under tjänstgöringen uppkomna särskilda behov som inte har kunnat förutses och som inte rimligen kan tillgodoses på annat sätt.

Av ersättningarna enligt denna punkt är näringsbidraget och viss särskild ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning skattepliktiga. Övri- ga ersättningar och förmåner är skattefria.

4.1.4. Ersättningar vid beredskapstillstånd och krig

Vid beredskap och under krig gäller i princip samma förmånssystem som under repetitionsutbildning. Dock kommer förutom dagpenning m.m. att utgå ett särskilt fälttraktamente. Detta skall utbetalas kontant och direkt till den värnpliktige och avser täcka behovet av ”fickpengar” för inköp av hygienartiklar, tidningar, choklad, cigaretter e.d. Storleken av fälttraktamentet kommer regeringen fastställa i samband med ett inkal- lelsebeslut. Värnpliktsförmånsutredningen angav i sitt betänkande (Ds Fö 1982: 1) Ersättningar till personal i krigsorganisationen storleken till 15 kr./dag.

4.1.5. Övrigt

A Personskadeskydd

Värnpliktiga är, liksom annan personal i försvarstjänst, försäkrade en- ligt lag om statligt personskadeskydd (1977:265). Försäkringen gäller fr.o.m. att den värnpliktige börjar sin inryckningsresa t.o.m. när han avslutar hemfärden efter utryckning. Ersättning utgår vid sjukdom, be- stående nedsättning av arbetsförmågan och vid dödsfall. Ersättning för sveda och värk kan i vissa fall utgå enligt lag (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Värnpliktig personal har även försäkringsskydd enligt kungörelsen (19631243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. Detta gäl- ler under inskrivningsförrättning, prövning för antagning som officers- eller reservofficersaspirant, tjänstgöring jämlikt värnpliktslagen samt under föreskriven tjänstgöring för utbildning till befattning för kompa- nibefäl eller motsvarande tjänstgöring, som inte fullgörs jämlikt värn- pliktslagen.

B Grupplivförsäkring

Värnpliktig personal åtnjuter försäkringsskydd enligt kungörelsen (19631243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. Försäk- ringsskyddet gäller under tjänstgöringen. Det kan dock fortsätta att gälla efter tjänstgöringen under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall om denna arbetsoförmåga har uppkommit under tjänstgö- ringen och föreligger vid tjänstgöringens slut. ' Bestämmelser om vilka belopp som utgår vid ev. dödsfall m.m. åter- finns i reglementet (l962:698) angående statens grupplivförsäkring.

C Ersättning för glasögon och klocka

Värnpliktig kan under vissa förutsättningar medges använda privata glasögon eller kontaktlinser i tjänsten. Om dessa eller privat klocka skadas kan den värnpliktige få ersättning för reparationskostnad eller, enligt vissa regler, kostnad för nyanskaffning (jfr p. 4.6.3).

D Förbud mot avsked

Värnpliktiga får, enligt lag (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m., inte avskedas på grund av sin tjänstgöring. Värnpliktig kan oaktat detta avskedas enligt i annan ordning fastställda kriterier såsom arbets- brist, företagsnedläggning m.m. Den värnpliktige är alltså endast garan- terad att inte hamna i ett sämre läge än sina icke plikttjänstgörande arbetskamrater.

E Län eller annan ersättning från ordinarie arbetsgivare

Efter förhandling reglerar vissa avtal förutsättningarna för och möjlig- heterna till bibehållandet av viss lön (motsv.) under värnpliktstjänstgö- ringen.

F Tjänstgöringens inverkan på semester

I enlighet med semesterlagen (1977:480) skall repetitionsutbildning som inte fullgörs i direkt anslutning till grundutbildningen vara semesterlö- negrundande. Härvid får högst 60 dagar per år tillgodoräknas.

4.2. Grunder för ersättningar och förmåner vid frivillig försvarsverksamhet

Ersättningar och förmåner till frivilligpersonal under utbildning och tjänstgöring för verksamhet inom totalförsvaret är fastställda i en rege- ringsförordning (FFS 1977:10, ändrad genom FFS l979z23). Föreskrif- ter och anvisningar för tillämpning av nämnda förordning har utfärdats av överbefälhavaren i kungörelse (FFS 1977:48, ändrad genom FFS 1980111) och av arbetsmarknadsstyrelsen den 18 november 1977 och 18 december 1979.

Även ersättningarna och förmånerna till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet och driftvärnet är fastställda i en regeringsförordning (FFS 1977:11). Föreskrifter och anvisningar för tillämpning av denna förord- ning har utfärdats av chefen för armén i kungörelse (FFS 1977253, ändrad genom FFS 1978:59 och 1979249). Härutöver finns en regerings- förordning (FFS 1978:76) om ersättning till viss hemvärnspersonal vid deltagande i ledningsövningar för totalförsvaret.

Föreskrifter rörande arvoden til/funktionärer inom de frivilliga för- svarsorganisationerna har utfärdats av överbefälhavaren och arbets- marknadsstyrelsen i gemensam skrivelse (senast 1981-1 1-23). Arvoden till viss hemvärnspersonal fastställs årligen av regeringen i det s.k. bisysslo- brevet.

Bestämmelser om familjebidrag till frivillig personal finns i familjebi- dragslagen (I978:520).

Ersättningar och förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsut- bildning regleras genom en regeringsförordning (FFS 1977:24, ändrad genom FFS 1981:33, 1982:27 och 1983:7). Föreskrifter och anvisningar för tillämpning av denna förordning har utfärdats av försvarets civilför- valtning i en kungörelse (FFS 1983116).

Ersättning till frivillig personal inom totalförsvaret vid beredskapstill- stånd eller krig fastställs av regeringen. Bestämmelserna i förordningarna om förmånertill frivilligpersonal m.fl. (FFS 1977:10) resp. hemvärnsper- sonal (FFS 1977:1 1) skall även tillämpas vid vid beredskap och krig, om det inte har utfärdats särskilda bestämmelser. Frivillig personal som tjänstgör inom försvarsmakten i krig omfattades tidigare av ett krigsav- löningsreglemente från år 1945. Detta hade inte trätt i kraft och har numera upphört att gälla (SFS 19832332).

Efter förslag i prop. l982/83:115 beslöt riksdagen (FöU l982/83:11, rskr 291) att dagpenningsystemet, som i fred tillämpas för värnpliktiga m.fl. under repetitionsutbildning, under beredskap och krig bör omfatta -— utöver värnpliktiga m.fl. — även den frivilliga personal som skall tjänstgöra inom försvarsmakten, inkl. hemvärnet, och civilförsvaret. Frivilligförmånskommittén skulle dock inom ramen för sina direktiv även ha att pröva frågan om ersättning vid beredskap och krig (jfr p. 1.1).

Några regeringsföreskrifter i övrigt om särskilda ersättningar i krig till frivillig personal inom totalförsvarets civila del finns f.n. inte.

Den följande redovisningen avser ersättningar och förmåner m.m. i fredstid vid frivillig försvarsverksamhet (jfr tabell 4.2 och 4.3).

Nu gällande system för ersättningar och förmåner m.m. i fredstid vid frivillig försvarsverksamhet består i huvudsak av

a) dagersättning, dagpremier, dagpenning m.m.

b) utbildningspremier m.m.

c) familjebidrag

d) naturaförmåner, bl.a. fria resor

e) ersättning vid skada och sjukdom

i) ersättningar till funktionärer och hemvärnsbefäl g) ersättningar till instruktörer.

Ersättningarna och förmånerna a) _ e) omfattar i princip all frivillig personal oavsett kategori och oberoende av vilken organisation den enskilde är medlem i. Undantag gäller dock för hemvärnsmän i driftvär— net. Dessa behåller de förmåner som är förenade med anställningen.

Systemet gäller heller inte för all personal som fullgör frivillig tjänst- göring vid försvarsmaktenjämlikt regeringsförordningen den 29 novem- ber 1984 (FFS 1984:60). De undantagna är: personal som är anställd vid försvarsmakten på reservstat eller i en reserv eller i väg- och vattenbygg- nadskåren samt yrkesofficerare över värnpliktsåldern som samtidigt innehar en civil statlig tjänst.

Tabell 4.2 Nuvarande principer för kontant ersättning vid frivilligutbildning

Utbildning/Tjänst- Dag- Dag— Vpl- Utb.- Lön Famil- göring er- pre- för- premie enligt jebi- sätt- mie måner avtal drag") ning

Grundutbildning (GU) X — — X — X

Repetitionsutbildning (RU) Krigsförbandsövning/sär- skild övning (KFÖ/SÖ) — — Xl" — — —— Annan RU (Betr. årlig ut- bildning vid Hv se nedan) X X — — — X

Befordringsutbildning (BU) vid

Vpl grundutb. — — X BU i allmänhet X — — X — X

K ompletteringsutbildning X — — _ — X (KU)

Frivillig tjänstgöring i krigsbefattning Tjg vid vpl RU (KFÖ/SÖ) Annan RU

Xhl _ _

*I *I l 1 I Xl

Utbildning vid hemvärnet Årlig utb. Allm. hv

" — — Driftvärn Spec- och befutb. Allm. hv

" — — Driftvärn

)( _ _

|>4|>4

xxi XIXI XI

Ungdomsutbildning Endast naturaförmåner

=” Utgår vid utbildning som pågår minst fem dagar i följd. *" Ersättning (benämnd dagpenning) som motsvarar hel sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen och (för frivillig som tjänstgör i befattning på lägst gruppchefsnivå) befattningspenning. U' Samma dagersättning som värnpliktig får enligt värnpliktsförmånsförordning- en (197611008).

SOU 1985:35 Ersättningar och förmåner nu 69 4.3 Dagersättning, dagpremier, dagpenning m.m.

4.3.1. Dagersättning

Dagersättning utgår under vissa villkor för all frivillig utbildning som är nödvändig för att vederbörande skall kunna tjänstgöra i krigsbefattning eller annan befattning inom totalförsvaret eller som funktionär inom frivillig försvarsorganisation. Dagersättning utgår således till den som deltar i grundutbildning, kompletteringsutbildning, befordringsutbild- ning i allmänhet (jfr tabell 4.2), repetitionsutbildning (dock inte vid krigsförbandsövning och särskild övning inom värnpliktsutbildningen) och av myndighet godkänd funktionärsutbildning. Dagersättningen be- nämndes före den 1 april 1977 dagtraktamente.

För personal som omfattas av frivilligkungörelsen (l970:301) ställs villkoret att dagersättning utgår endast om utbildningen äger rum minst två dagar i följd och omfattar i medeltal minst sex timmars utbildning per dag. Vid repetitionsutbildning för personal med A- eller B-avtal och vid frivillig tjänstgöring i krigsbefattning utgår dock ersättning för varje dag då verksamheten omfattar minst tre timmar.

Motsvarande villkor (utbildning två dagari följd) gäller inte för hem- värnsman i allmänna hemvärnet eller för hemvärnets avtalspersonal då den deltar i hemvärnets årliga utbildning. Personal inom hemvärnet får dagersättning för dag med viss närmare specificerad' sammanhängande utbildning om minst tre timmar. Jfr även p. 4.3.3 i det följande.

Hel dagersättning utgår med tjugo kronor per dag. Vid verksamhet som pågår minst tre men inte sex timnmar utgår dagersättning med tio kronor. Denna halverade dagersättning utbetalas dock aldrig till värn- pliktiga som utbildas i CFB:s regi.

Dagersättning utbetalas och täcks av respektive frivilligorganisation. Undantag är dock de fall då dagersättning utgår vid frivillig tjänstgöring enligt ”frivilligbrevet” (jfr tabell 4.2 och 4.3) då den utbetalas och täcks av militär myndighet.

4.3.2. Dagpremie

Dagpremie utgår till frivillig personal vid repetitionsutbildning som avses i 14 5 av frivilligkungörelsen (19702301) och vid frivillig tjänstgö- ring i krigsbefattning. Frivillig som går genom utbildning under krigsför- bandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen får där- emot inte dagpremie (liksom inte heller dagersättning, jfr p. 4.3.1). Dagpremie utgår även till hemvärnsman i allmänna hemvärnet och till hemvärnets avtalspersonal vid utbildning eller tjänstgöring (om minst tre timmar) som avses i 16 och 19 55 hemvärnskungörelsen (1970:304)2. Hel dagpremie utgår med tjugo kronor per dag. Den halveras enligt , __ _ _ samma grunder som dagersättningen (jfr p. 4.3.1). _ For ufblldnmg som har _ __ , . karaktar av grundutbild- Dagpremie utbetalas och täcks på samma satt som dagersättningen (jfr ning utgå, däremot en. p. 4.3.l). dast dagersättning.

' Jfr FFS 1977:11.

Tabell 4.3 Nuvarande ordning för att täcka och betala ut frivilligersättningar och förmåner

Typ av ersättning eller förmån Täcks och utbetalas vid/av

Grund- Komp1.- Repetitionsutbildning Frivillig tjänstgör. utbild- utbild- % ning ning KFÖ/SÖ Kurs Annan KFÖ/SÖ Annan tjg tjg Hv-öv- ning Dagersättning Org. Org. — Org. Org. — Mynd. Dagpremie — — — Org. Org. Mynd. Dagpenning, personal med A— B- avtal — — Org. ” friv. tjg pers. m. A— B-avtal — — — — — Org. — ” vpl frivpers. och krigs- friv. personal — — — — — Mynd. — Befattningspenning — — Mynd. — — Mynd. — Utbildningspremie" Org. — — — — — — Familjebidrag Hem- Hem- Hem- Hem- kom. kom. — kom. — — korn." Resor, in- och utryckning för eleverOrg. Org. Mynd. Org. Org. Mynd. Mynd. Portionsersättning Org. Org. Mynd. Org. Org. Mynd. Mynd. Måltidsersättning Org. Org. Mynd. Org. Org. Mynd. Mynd.

Org. = Organisation, Mynd. = Myndighet, Hemkom. = Hemortskommun

=” Utbildningspremie efter genomgång av befordringsutbildning för värnpliktig personal utbetalas av respek- tive frivilligorganisation. '" Endast vid tjänstgöring högst åtta dagar i följd och inte vid vpl RU (KFÖ/SÖ).

4.3.3. Ersättning till viss hemvärnspersonal vid deltagande i ledningsövningar för totalförsvaret

Hemvärnschef och kretshemvärnschef som efter kallelse från myndighet deltar i ledningsövning för totalförsvaret får ersättning enligt följande. Anställd, som företer intyg från arbetsgivaren om mistad avlönings- förmån får full ersättning härför. Egen företagare, som med intyg eller på annat sätt kan påvisa eller göra sannolikt att han åsamkats inkomstbortfall får efter försvarets civilförvaltnings bestämmande ersättning med högst 235 kr för dag.

4.3.4. Värnpliktsförmåner (dagersättning resp. dagpenning)

Då medlem i frivillig försvarsorganisation går genom frivillig befälsut- bildning vid plutonsbefäls- och kadettskola för värnpliktiga får veder- börande dagersättning med belopp som motsvarar vad värnpliktig erhål- ler enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) under sådan skol- utbildning. Denna dagersättning utbetalas och täcks av militär myndig- het.

Frivillig avtalspersonal som går genom repetitionsutbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen

får dagpenning och, i förekommande fall, befattningspenning med mot- svarande belopp som värnpliktig. Dagpenningen utbetalas och täcks av frivilligorganisation, befattningspenningen av militär myndighet (jfr ta- bell 4.3).

Dagpenningen bestäms per dag till belopp som svarar mot sådan hel sjukpenning som den enskilde är berättigad till enligt lagen (19622381) om allmän försäkring, f.n. dock lägst femtiofem kronor.

Frivillig som tjänstgör i befattning på gruppchefsnivå eller högre får för varje dag som han uppbär dagpenning också befattningspenning. Denna är per dag

på gruppchefsnivå 4 kr. " troppchefsnivå 6 ” ” plutonchefsnivå 8 ” ” kompanichefsnivå 10 ” " bataljonschefsnivå 12 ”

Befattningspenning utbetalas och täcks alltid av militär myndighet.

4.3.5. Skattefria resp. beskattade ersättningar

Dagersättning, dagpremie och befattningspenning är skattefria ersätt- ningar. Dagpenning är däremot skattepliktig.

4.4. Utbildningspremier m.m.

Frivillig resp. hemvärnsman i allmänna hemvärnet resp. hemvärnsman i driftvärnet som med godkända vitsord har gått genom utbildning enligt tabell 4.4 får utbildningspremie med belopp som framgår av tabellen. Jämlikt överbefälhavarens tillämpningsföreskrifter (FFS 1977:48) ut-

går utbildningspremier även enligt följande. Till B-personal efter genomgång vid HvSS av:

Kurs för förplägnadsgruppchef 200 kr.3

”

- - sjukvårdsgruppchef 200 kr.3

(Sistnämnda premie utgår även vid regional utbildning som anordnas av SRK)

Till personal avsedd för frivilligorganisationernas barnorganisation efter genomgång av:

Grundkurs 100 kr.3

Vid personalvårdsutbildning efter genomgång av:

Bk Fk PV 1 000 kr.4 Bk Lt PV 1 500 kr.4 Hlk PV 1 000 kr.4

3 Utbetalas och täcks av respektive frivilligorga- nisation. 4 Utbetalas och täcks av CFB.

Tabell 4.4 Utbildningspremier (fastställda av regeringen) för frivillig personal

Grundutbildning för A— och B-personal

Premie Frivillig be- kr.ul

Grundkurs B-personal Grundkurs A-personal

Gruppbefälskurs (ledarkurs, numera benämnd befälskurs 1)

Plutonsbefälskurs (ledarkurs 2, numera benämnd befälskurs 2)

Plutonsbefälskurs (instruktörskurs. nu- mera benämnd instruk- törskurs, teoriskede)

Plutonsbefälskurs (praktiskt skede, numera benämnd instruktörskurs, praktiskt skede)

Kompanibefälskurs (högre ledarkurs)

*” Utbetalas och täcks av respektive frivilligorganisation.

100

200

400

600

800

1 200

1 200

SOU l985:35 Premie Hemvärns- Premie

fälsutbildning kr.”) utbildning kr.") Furirkurs 250 Allmänna hem-

värnet: befäls- Överfurirkurs 400 eller special—

kurs resp. driftvärnet: introduktions- Sergeantkurs vid kurs f. befäl flygvapnet 600 eller hemvärns-

lnstruktörskurs

om 40 timmar 400

om 80 timmar 800 Fanjunkarkurs 1 200 Löjtnantskurs ! 500 Kaptenskurs 3 100

*" Utbetalas och täcks vad gäller elever ur - armén och kustartilleriet av CFB - flottan av SVK RF och - flygvapnet av FVRF. ** Utbetalas och täcks av hemvärnet.

Jämlikt regeringsförordningen tillkommer att frivillig som har gått genom reservofficersutbildning för värnpliktig fanjunkare får utbild- ningspremie med 1 700 kronor eller, om utbildningen har omfattat även befattningsskede, med 2 500 kronor. Dessa premier utbetalas och täcks av CFB. Reservofficersutbildning för värnpliktig fanjunkare förekom-

mer f.n. endast inom armén.

Jämlikt arbetsmarknadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter den 18 no- vember 1977 och 18 december 1979 får frivillig personal med A-avtal inom totalförsvarets civila del utbildningspremier för fortsättningskur- ser enligt tabell 4.5.

Jämlikt tillämpningsföreskrifter utfärdade den 30 november 1978 av Civilförsvarsstyrelsen får personal som tillhör frivilliga flygkåren utbild- ningspremier för följande kurser:

Grundkurs (3 dagar) 200 kr. Lägflygning (5 dagar) 120 kr. Vidareutbildning i flygtjänst (3 dagar) 120 kr. Kurs för flygplanmekaniker (2 dagar) 80 kr. Kurs för signalmekaniker (2 dagar) 80 kr. Sambandskurs för signalister (2 dagar) 80 kr.

Personal inom frivilliga flygkåren får härutöver för varje dag som den deltar i flygning en särskild ersättning om 20 kr. per dygn.

Alla i denna punkt redovisade utbildningspremier är skattefria för- måner.

Tabell 4.5 Utbildningspremier för frivillig personal med A-avtal inom totalförsva- rets civila del

Organi- Kurs Premie sation kr. SKBR Fortsättningskurs 1 (Fk |) 400 ” 2 (Fk 2) 600 sjukvård 400 FAK ” 1 (Fk 1) 200 ” 2 (Fk 2) 400” SBS " 1 traktorförare (Fk 1) 250 " veterinär- och tekniska bi- träden 350

—” Om endast fortsättningskurs 2 genomförs utgår premien med 200 kr.

4.5. Familjebidrag

Familjebidragslagen (I978:520) är tillämplig på bl.a. följande tjänste-

pliktiga personal som har inkallats för att [1 fullgöra sådan föreskriven utbildning till kompanibefäl eller motsva- rande utbildning som inte fullgörs enligt värnpliktslagen. El tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänstgöra i befattning inom totalförsvaret, om utbildningen eller tjänstgöringen skall pågå minst fem dagar i följd och inte ger rätt till dagpenning som svarar mot vad värnpliktig får under repetitionsutbildning eller rätt till lön enligt de grunder som gäller för anställd personal.

Familjebidrag utgår efter ansökan av den tjänstepliktige. De är behovs- prövade och utgår i form av familjepenning, bostadsbidrag, flyttnings- bidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Frivillig som får dagpen- ning under repetitionsutbildning får dock inte näringsbidrag. Familje- bidrag prövas och utbetalas av den frivilliges hemortskommun.

Av familjebidragen är näringsbidraget beskattad förmån och övriga bidrag skattefria förmåner.

5 SRK har dock ett sär- skilt avtal med SJ. 6 Kungörelse utfärdad av överbefälhavaren (FFS 1977:48). 7 Kungörelse utfärdad av chefen för armén (FFS 1977253 med änd- ring 1979:49). '

4.6. Naturaförmåner och ersättningar för dessa

4.6.1. Reseförmåner

All personal som deltar i frivillig utbildning eller som tjänstgör frivilligt får fri resa mellan bostaden eller arbetsplatsen och utbildnings- eller tjänstgöringsplatsen. Hemvärnsman i driftvärnet får dock fri resa endast vid utbildning på ort där han inte skall utföra arbete i sin anställning.

För frivilligpersonalen5 gäller att fri resa erhålls genom militär tjäns- tebiljett i den mån transport inte kan ordnas genom utbildningsmyndig- hetens försorg. Om sådan biljett inte har tillhandahållits eller om det skulle medföra oskäligt lång restid att använda allmänt kommunika- tionsmedel, utgår resekostnadsersättning enligt allmänt reseavtal (ARA, SAVZS cirkulär 1984 A 17). Vid resa med tåg eller fartyg skall biljetten avse plats i andra klass och resekostnadsersättning utgå med högst det belopp som motsvarar kostnaden för resa i denna klass. Vid resa med egen bil utgår ersättning per kilometer enligt det bilersättningsavtal (BEA) som gäller för statsanställda under förutsättning att särskilt med- givande har lämnats. Härvid antas körlängden per budgetår vara enligt avtalstabellens mellangrupp.

Reseförmånerna utbetalas och täcks enligt tabell 4.3.

4.6.2. Fri mat och inkvartering

Allfrivillig personal får under utbildning och tid för färd till och från utbildningsplatsen fri mat och inkvartering. Kan dessa förmåner inte tillhandahållas, utgår ersättning enligt samma grunder som gäller för värnpliktig.

l tillämpningsföreskrifter till förordningarna om förmåner till frivil- ligpersonal m.fl.6 resp. till hemvärnspersonal 7 anges att portionsersätt- ning utgår endast om restid och övrig tid för vistelse utom bostadsorten uppgår till sammanlagt mer än sex timmar.

Portions- och måltidsersättning utbetalas och täcks enligt samma grunder som reseersättning (jfr p. 4.6.1).

4.6.3. Förmåner vid sjukdom och skada

Frivilligorganisationernas personal har under utbildning rätt till samma sjukvårdsförmåner och begravningshjälp som enligt värnpliktsförmåns- förordningen (1976:1008) tillkommer värnpliktig under värnplikts- tjänstgöring. Sjukvårdsförmånerna utgår dock endast om utbildningen varar minst två dagar i följd.

Om hemvärnsman i allmänna hemvärnet avlider utgår samma be- gravningshjälp som enligt värnpliktsförmånsförordningen utgår då värnpliktig avlider under värnpliktstjänstgöring. Hemvärnsman i all- männa hemvärnet har däremot inte fri sjukvård enligt de regler som gäller för annan frivillig personal.

Hemvärnsman i driftvärnet har under utbildning rätt till samma sjuk-

vårdsförmåner och ersättning vid skada och sjukdom som i sin anställ- ning.

All frivillig personal omfattas jämlikt förordningen (SFS 1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personalskadeskydd av lagen (SFS 1977:265) om statligt personalskadeskydd och av lagen (SFS 1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Försäkringsskydd enligt kungörelsen (SFS 1963:243, ändrad 1970:302) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. föreligger för 21 frivillig personal under tjänstgöring vid försvarsmakten på grund av

åtagande i krigsfrivilligavtal eller under annan frivillig utbildning för att nå eller behålla kompetens för placering inom totalförsvaret, D sjövärnskårens personal under föreskriven tjänstgöring vid försvars- makten, som inte sker efter eget åtagande i utbildningssyfte och 21 hemvärnets personal under tjänstgöring vid hemvärnet.

All frivillig personal som går genom frivillig utbildning vid försvarsmak- ten omfattas av förordningen (FFS 1981218) om skadereglering inom försvaret, m.m. Frivillig inom försvarsmakten kan med stöd av denna förordning och enligt vissa regler få ersättning för bl.a. reparation av glasögon eller klocka som har skadats under tjänstgöringen.

4.7. Ersättningar till funktionärer och viss hemvärnspersonal

Arvoden m.m. för vissa uppdrag inom försvarsdepartementets verksam- hetsområde fastställs årligen genom regeringsbeslut (det s.k. bisysslobre- vet) från civildepartementet. F.n. utgår följande arvoden till hemvärns- personal. El Kretshemvärnschef: 200 kr. för månad [1 Hemvärnschefi hemvärnsområde: högst 2 780 kr. för år enligt riks- hemvärnschefens närmare bestämmande. 1] Ställföreträdande kretshemvärnschef eller hemvärnschef, hemvärns- kompanichef, adjutant vid hemvärnskrets eller hemvärnsområde, musikledare och ungdomsledare vid ungdomsavdelning: 50 kr. för månad.

Arvoden till funktionärer inom de frivilliga försvarsorganisationerna har fastställts av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen i ge- mensam skrivelse (senast 1981-11-23). Enligt denna skrivelse gäller tills vidare följande.

Till funktionär, som leder förhandlingar eller ansvarar för penning- medel, rekrytering, utbildning eller direkt samverkan med totalförsvars- myndighet får sammanlagt till en och samma person av statliga medel utbetalas högst det belopp som i bisysslobrevet fastställs per år för hemvärnschefi hemvärnsområde, f.n. 2 780 kr. per år.

Till ungdomsledare för inom totalförsvaret bedriven utbildning får på motsvarande sätt utbetalas högst det belopp som i bisysslobrevet fast- ställs per år för ungdomsavdelning inom hemvärnet, dvs. nu 50 kr. per månad.

8 Förordningen gäller instruktörer inom civil- försvaret och hemvärnet eller annan verksamhet för frivillig utbildning inom totalförsvaret.

Samtliga frivilligorganisationer har egna direktiv eller föreskrifter om funktionärsarvoden grundade på överbefälhavarens och arbetsmark- nadsstyrelsens gemensamma skrivelse.

Samtliga arvoden som har redovisats i det föregående i denna punkt (p. 4.7) är skattepliktiga ersättningar.

Härutöver kan,jämlikt kungörelse (FFS 1977253) som har utfärdats av chefen för armén, kretshemvärnschefoch hemvärnschef få ersättning för telefonkostnader enligt följande. Ersättning kan erhållas dels för nytt telefonabonnemang, dels för abonnemangsavgift och 733 samtalsmar- keringar per år. Chef för försvarsområdesförband kan, om särskilda skäl finns, medge ersättning för fler samtalsmarkeringar samt kostnader för anknytning.

Enligt försvarsområdesbefälhavares bestämmande erhåller hem- värnschef även ersättning för att anskaffa erforderliga expeditions- och förrådslokaler.

4.8. Ersättningar till instruktörer

Förordningen (FFS 1977:24, ändrad genom FFS 198133, 198227 och 1983 :8)8 om förmåner till instruktörer skiljer mellan ordinarie och tillfäl- liga instruktörer. Ordinarie instruktörer är yrkesbefäl som i tjänsten och inom fastställd veckoarbetstid fullgör instruktörsverksamhet. Tillfälliga instruktörer är övriga som fullgör instruktörsuppgifter. Bl.a. kan perso- ner som är utbildade inom frivilligorganisationerna vara tillfälliga in- struktörer under förutsättning att de har godkänts som sådana av berörd utbildningsmyndighet.

Föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av förordningen har meddelats av försvarets civilförvaltning (FCF) genom en kungörelse år 1983 (FFS 1983zl6). Arbetsmarknadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter utgavs den 16 november 1978.

Tillfällig instruktör erhåller följande ersättningar.

a) Dagarvode under utbildningskurs som pågår minst tre kalenderdygn i följd med minst sex timmars verksamhet per dygn. Dagarvodet är 100 kr. för varje dygn under vilket instruktören undervisar minst fyra timmar.

b) Bibehållen lön under tjänstledighet för tjänstgöring som tillfällig instruktör. Bestämmelsen gäller för militär tjänsteman på aktiv stat eller militär arvodist. Efter prövning av FCF kan den också tillämpas på annan tjänsteman inom försvaret. Motsvarande kan också gälla vid myndighet inom totalförsvarets civila del.

c) En tillfällig instruktör som inte omfattas av bestämmelserna i föregå- ende punkt får vid ledighet för tjänstgöring som avses i a) ersättning för mistad avlöning med belopp som motsvarar dagpenning för värn- pliktig enligt 7 & värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Den svarar alltså mot hel sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock f.n. lägst femtiofem kronor.

d) Vid annan utbildning än sådan enligt a) får tillfällig instruktör timar-

vode som omfattar ersättning för normalt förberedelse- och efterar- bete samt restid. Timarvode utgår dock inte för instruktörsverksam- het som en tillfällig instruktör, statstjänsteman, fullgör inom ordina- rie veckoarbetstid.

Timarvodet är 60 kr. för varje fullgjord undervisningstimme (minst 45 och högst 60 minuter) eller förberedelsetimme som överstiger normal förberedelsetid.

e) Fri resa mellan tjänstestället eller bostaden och utbildningsplatsen samt rätt till traktamente och ersättning för Iogikostnad för rese- och utbildningstiden.

Kostnaderna för instruktörs resor betalas och täcks av utbildnings- myndighet. Övriga ersättningar till instruktör utbetalas och täcks av respektive frivilligorganisation.

Alla instruktörsarvoden är skattepliktiga.

4.9. Bestämmelser om ledighet för frivillig utbildning

] allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) anges bl.a. att vid tjänstledighet för frivillig utbildning, som fordras för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret utgår lön med B-avdrag 32 dagar av ett och samma kalenderår. Dock skall C-av- drag tillämpas för dag då dagpenning utgår enligt 7 5 förordningen (FFS 1977:10) om förmåner till frivilligpersonal m.fl. I övriga fall av tjänstle- dighet för frivillig utbildning tillämpas C-avdrag (19 5 A punkt 2 b).

Vidare anges att vid tjänstledighet för tjänstgöring vid allmänna hem- värnet, däri inbegripet sammanträde med organ för förslags— och beslu- tanderätt inom allmänna hemvärnet, utgår lön med B-avdrag 14 dagar av ett och samma kalenderår och C-avdrag i övrigt (19 & A punkt 2 d).

B-avdrag innebär avdrag med 24-33 %9 av daglönen i 30-dagarsmå- nad. C- avdrag motsvarar daglönen.

Kommunalt anställda har inte möjlighet att få tjänstledighet med motsvarande förmåner som statsanställda för frivillig utbildning.

Vad gäller övrig personal — icke statligt eller kommunalt anställd — kan konstateras att Svenska Arbetsgivareföreningen i ett delägarcirkulär har utfärdat vissa rekommendationer enligt följande.

Frivillig befälsutbildning och frivillig militärtjänstgöring

Den frivilliga befälsutbildningen och den frivilliga utbildningen i krigsbefattning utgör viktiga komplement till den obligatoriska utbildningen enligt värnpliktsla- gen. Vi rekommenderar företagen en välvillig bedömning i samband med sådan utbildning.

SA F :s rekommendationer

Frivillig befälsutbildning och frivillig utbildning i krigsbefattning: ledighet bör

beviljas i den mån detta är möjligt, varvid det kan vara lämpligt att viss del av utbildningstiden räknas som semester. Den anställde kan för den utbildningstid 9 Procentcn varierar som förläggs utom semestern få vidkännas viss ekonomisk uppoffring. Vi rekom- med lönegraden.

menderar arbetsgivaren att vid frivillig befälsutbildning lämna den anställde ett bidrag med 25 % av lönen (semesterlönen) — — —

Hemvärnet

Hemvärnet är en del av armén och rekryteras på frivillig grund. Det indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn. Inom det allmänna hemvärnet kan organiseras verks- eller företagshemvärn med främsta uppgift att skydda egna anläggningar.

SA F:s rekommendationer

Samma behandling som i fråga om frivillig befälsutbildning.

4.10. Studieledighetslagen

Studieledighetslagen (1974z981) ger varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst rätt till behövlig ledighet från sin anställning för att gå genom utbildning. För rätt till ledighet fordras normalt att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

Studieledighetslagen är enbart en ramlag som vid behov kompletteras med bestämmelser i kollektivavtal. Avtal som innebär att en arbetstaga- res rättigheter enligt lagen inskränks är i den delen dock ogiltigt.

Lagen reglerar inte studieledighetens längd men innehåller utförliga regler om hur begärd ledighet skall förläggas samt om turordning. Dessa regler innebär vissa inskränkningar för den enskilde i möjligheterna att få begärd ledighet beviljad.

5. Grunder för kommitténs överväganden och förslag

5.1. Allmänt

Utöver kommitténs direktiv utgör framför allt följande grunden för kommitténs arbete.

Statsmakternas grundläggande krav rörande mål och uppgifter för frivilligverksamheten inom totalförsvaret som har fastlagts genom beslut av 1970 års riksdag (SOU 1968/54 och 1969:40, prop. l970:18, SU 1970:87, rskr 1970: 194) samt i skilda fortsatta principiella beslut rörande totalförsvaret, senast år 1982 (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Härvid har bl.a. betydelsen för totalförsvaret av de frivil- liga försvarsorganisationernas verksamhet understrukits. Det framhålls att verksamheten utgör en integrerad del av totalförsvarsverksamheten. Den bidrar till att sprida kunskap om och intresse för vårt försvar, att göra medborgaren bättre förberedd att lösa de uppgifter som kan kom- ma att åvila honom/henne i krig samt att öka landets totala försvarsef- fekt. Genom den frivilliga utbildningen uttnyttjas även våra personella resurser inom totalförsvaret bättre.

Totalförsvaret har under nu överblickbar framtid behov av frivillig försvarsverksamhet i minst samma omfattning som hittills. Betydelsen av den frivilliga försvarsutbildningen tenderar att öka ytterligare mot bakgrund av såväl den allmänna samhällsutvecklingen som utveckling- en inom värnpliktssystemet. Detta gäller såväl den frivilliga befälsutbild- ningen som hemvärnsutbildningen och annan frivillig försvarsutbild- ning. Även konstaterade och prognostiserade förändringar av födelsetal och folkmängd, ställda i relation till de samlade uppgifterna inom total- försvaret, är av vikt att beakta i sammanhanget. Också kvantitativt ökar betydelsen av frivilliginsatserna.

Som utgångsvärden för kommitténs överväganden gäller den nuva- rande ordningen beträffande frivilligverksamhetens organisation och förutsedda behov av frivillig personal, liksom gällande ordning i fråga om längd på och utformning av skilda slag av utbildning och tjänstgö- ring samt rekrytering av personal. Vad gäller de framtida behoven av frivillig personal har kommittén att särskilt beakta och överväga vad som i direktiven uttalas om utvidgning av tjänstgöringsområdena för frivillig personal.

5.2. Myndigheternas principiella syn på och mål för frivilligverksamheten

Stor vikt måste enligt kommitténs mening fästas vid den principiella syn på och de mål för frivilligverksamheten som de för denna verksamhet ansvariga myndigheterna med utgångspunkt i statsmakternas beslut an— ser vara vägledande för resp. myndighet. Kommittén har därför inhäm- tat myndigheternas uppfattning i dessa hänseenden. Eftersom kommu- nerna jämlikt 1982 års totalförsvarsbeslut efter hand kommer att ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed har kommittén också begärt och erhållit Svenska kommunförbundets prin- cipiella syn på den frivilliga försvarsverksamheten.

5.2.1. Det militära försvaret

Överbefälhavaren framhåller bl.a.: ”att de frivilliga försvarsorganisatio— nerna : tillför krigsorganisationen utbildad personal och höjer kvaliteten på krigsförbanden __ utgör en väsentlig grund för försvarsviljan _ är av stor betydelse för att upprätthålla en god kontakt mellan försva-

ret och det övriga samhället”.

ÖB bedömer att frivilligverksamheten är så betydelsefull att den även i fortsättningen kommer att vara ett av de verksamhetsfält som prioriteras.

Inom den frivilliga försvarsverksamheten prioriterar ÖB rekrytering och utbildning för att säkerställa krigsorganisationens behov. Särskilt angelägna uppgifter är möjlig vakansuppfyllnad av avtalspersonal inkl. åtgärder för att behålla redan tecknade avtal, liksom utbildning av det stora antalet plutonchefer med bristande formell kompetens.

Försvarsgrenscheferna delar ÖB:s uppfattning att frivilligverksamhe- ten är ett av de verksamhetsområden som skall prioriteras. Försvars— grenschefernas principiella syn på och mål för frivilligverksamheten i övrigt sammanfattas i bilaga 7.

5.2.2. Totalförsvarets civila delar

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl.a. att den i fred utbildade, övade och avtalsbundna frivilligpersonalen utgör en mycket viktig del av den arbetskraft som krävs för att vid krigsorganisering ersätta de personer som lämnar sina ordinarie arbetsplatser för att tjänstgöra inom försvars- makt och civilförsvar.

Betydelsefullt är att frivilligpersonalen omedelbart kan ställas till arbetsmarknadens förfogande. Den utgör då en mycket viktig bered- skapsfaktor. Men detta förutsätter att den är övad enligt planerna. Sär- skilt väsentligt är att frivilligpersonalen får tillfälle att genomföra sina repetitionsövningar. Av ekonomiska skäl är det nödvändigt att persona- len står kvar i flera avtalsperioder.

Om vissa arbetskraftsbehov inte kan tillgodoses med frivilliga kan den allmänna tjänsteplikten utnyttjas. Denna yttersta möjlighet skall dock användas mycket restriktivt framhåller AMS som anser att ett bättre resultat nås genom arbete av fri vilja än genom tvingande åtgärder. AMS tillmäter därför tillgången på frivilligpersonal inom krigsarbetsmarkna- den mycket stor vikt. Vidare konstateras att den frivilliga personalen minskar behovet av uppskov på den militära sidan.

Övriga civila totalförsvarsmyndigheter delar i allt väsentligt AMS syn på betydelsen av den frivilliga försvarsverksamheten. Dessa myndighe- ters principiella syn på och mål för frivilligverksamheten i övrigt sam- manfattas i bilaga 8.

5.3. Frivilligorganisationernas principiella syn på frivilligverksamheten

De frivilliga försvarsorganisationerna framhåller att frivilligförsvaret är en folkrörelse som genom sin verksamhet vill stärka vårt totalförsvar och ge uttryck för medlemmarnas försvarsvilja.

De betonar att en god försvarsvilja bildar grunden för försvarets styrka, effektivtet och trovärdighet samt att varje medborgare har rätt att bidra till rikets försvar.

Förutom sitt försvarsgagnande arbete gör de frivilliga försvarsorga- nisationerna även andra samhällsnyttiga insatser genom t.ex. ungdoms- arbete, katastrofhjälp, hälso- och sjukvård samt genom trafiksäkerhets- arbete och genom att medlemmarna deltar som funktionärer i tävlingar och andra verksamheter.

Medlemmarnas idealitet och vilja att göra insatser tas till vara främst i planerings- och styrelsearbete. Samtidigt betonas att administrationen måste göras så enkel och så lite kostnadskrävande som möjligt.

Vad gäller statsbidragen framhåller organisationerna bl.a. 1: att de bidrag som utgår bör vara så avpassade att utbildnings- och

övrig verksamhet verkligen kan bedrivas enligt uppsatta mål och 1: vikten av att deltagare i utbildning för totalförsvaret får samma förmåner för samma utbildning oavsett organisationstillhörighet.

5.4. Kommitténs principiella syn på frivilligverksamheten

Frivilligförmånskommittén konstaterar att den frivilliga försvarsverk- samheten är ett uttryck för vårt folks starka försvarsvilja. Viljan till frivilliga insatser för att försvara vårt land kommer självfallet i första hand vårt totalförsvar till godo. Inte minst gäller detta våra möjligheter att, i händelse av fientligt angrepp, ha en väl fungerande insatsbered- skap. Frivillig personal med lokalkännedom och korta avstånd mellan bostad och krigsuppgift kan ha avgörande betydelse för våra möjligheter att med kort varsel mobilisera vårt totalförsvar.

Denna beredskapsaspekt gäller all frivillig personal och oavsett om den är krigsplacerad inom hemvärnet, inom försvarsmakten i övrigt eller inom de civila delarna av totalförsvaret.

Kommittén finner det vara av mycket stor betydelse att varje enskild svensk medborgares positiva vilja att göra en insats inom totalförsvaret och atti konsekvens härmed utbilda sig för en krigsbefattning alltid får ett p05itivt gensvar både i allmänopinionen och hos statsmakterna. Kommittén förutsätter mot denna bakgrund att anslagen till den frivil- liga försvarsverksamheten ses över och avpassas så att ekonomiska hinder för fortsatt uppbyggnad av frivilligförsvaret i enlighet med riks- dagens beslut undanröjs. Den frivilliga försvarsverksamheten bör priori- teras inte endast i formella uttalanden utan även i konkreta åtgärder.

Betydelsen av frivilligorganisationernas och den frivilliga personalens insatser gäller dock inte bara totalförsvarets krigsorganisation. Den fri- villiga utbildningen gör medborgarna beredda och lämpade att göra insatser inte bara i krig utan även vid fredstida olyckor, katastrofer o.d. Genom de aktiva insatser och den självverksamhet som den frivilliga försvarsverksamheten medför verkar den stimulerande på de enskilda medborgarnas förmåga att ta ansvar, initiativ m.m. Enligt kommitténs mening fyller frivilligorganisationerna därigenom också viktiga sociala funktioner. Vad gäller prioriteringar inom den frivilliga försvarsverksamheten finner kommittén — i likhet med bl.a. ÖB — att de främst bör avse rekrytering och utbildning för att säkerställa krigsorganisationens be- hov. Även utbildningen och vidareutvecklingen av frivilligorganisatio- nernas egna medlemmar till ledare och instruktörer inom frivilligverk- samheten i fredstid bör tillmätas stor vikt. Ökad självverksamhet inom frivilligorganisationerna på dessa områden är enligt kommitténs mening av central betydelse för livskraften i frivilligsystemet samtidigt som den stärker medlemmarnas förutsättningar att fullgöra befälsuppgifter inom det krigsorganiserade totalförsvaret.

Kvinnors möjligheter att göra insatser inom de militära delarna av totalförsvaret har under senare år vidgats genom att flertalet officerslin- jer har öppnats för dem. Sedan länge görs emellertid mycket omfattande och betydelsefulla insatser inom totalförsvaret av kvinnor från frivillig- organisationerna. ] viss män kan frivilligorganisationerna betecknas som pionjärer vad gäller kvinnornas insatser i samhällsverksamheten, i detta fall inom totalförsvaret. Kommittén finner dessa insatser vara omistliga och att de framdeles måste tillmätas än större vikt än tidigare i takt med att kvinnornas möjligheter och inflytande i samhället förbätt- ras inom ramen för jämställdhetsarbetet. Härtill kommer att befolk- ningsutvecklingen med ett sjunkande antal värnpliktiga medför att fri- villiginsatserna och framför allt kvinnornas frivilliga insatser inom total- försvaret som redan nu är av stor betydelse kommer att bli än mera betydelsefulla.

] anslutning härtill finner kommittén en av punkterna i dess direktiv vara särskilt betydelsefull — nämligen den som ålägger kommittén att utreda möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för

tjänstgöring i krig. Kommittén behandlar därför hithörande frågor i följande kapitel (kap. 6) innan kommittén tar upp ersättnings- och förmånsfrågorna.

Kommittén vill vidare som sin uppfattning framhålla att villkoren för att delta i frivilligutbildning och frivillig försvarsverksamhet bör vara så lika som möjligt för all frivillig personal. Frivilligheten inom totalförsva- rets ram är det som förenar all frivillig personal oavsett tillhörighet till organisation. Skillnaderna i villkor bör därmed inte vara större än vad uppgifterna kräver eller motiverar.

6. Rekryteringsfrägor. — M0jligheter att delta i frivillig försvarsverksamhet

6.1. Allmänt

[ kommitténs direktiv anges bl.a. följande.

Möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig bör utredas. I denna del bör kommittén samråda med Jämställdhetskommittén.

För statsanställda finns avtal om att lön med B-avdrag utgår vid tjänstledighet för frivillig utbildning, som erfordras för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Motsvarande förmåner finns inte för andra anställda. Kommittén bör överväga och lämna förslag till hur andra än statsanställda kan ges möjligheter att delta i frivilligförsvaret på motsvarande villkor.

Som framgår av kapitel 5 (p. 5.4) finner kommittén den först återgivna direktivpunkten vara särskilt betydelsefull. Eftersom Jämställdhetskom- mittén lades ned vid utgången av december 1982 har frivilligförmåns- kommittén i stället samrått med det särskilda sekretariat för jämställd- hetsfrågor som inrättades i arbetsmarknadsdepartementet fr.o.m. den 1 januari 1983.

Redan under ett tidigt skede av utredningsarbetet stod det klart för kommittén att för dem som vill ägna sig åt frivillig försvarsverksamhet är frågan om möjligheterna att få ledigt härför av stor vikt. Vid intervjuer av frivillig personal under kommitténs studiebesök har också framkom- mit att många deltagare anser möjligheterna att få ledigt för frivillig försvarsverksamhet vara ännu viktigare än ersättningsfrågorna.

Kommittén behandlar därför frågorna om ledighet för frivillig för- svarsverksamhet innan kommittén överväger åtgärder för att skapa bätt- re förutsättningar för särskilt kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring.

6.2. Ledighet för frivillig försvarsverksamhet

6.2.1. Aktuella grupper av frivillig personal

I frivillig försvarsverksamhet deltar följande huvudgrupper av personal. El Personal inom FBU-rörelsen 121 Personal med A- eller B-avtal

|Granskningens mål var att klarlägga om regler- na i allmänt avlönings- avtal för statliga och vis- sa andra tjänstemän (AST) för tjänstledighet med B-avdrag vid frivil- lig utbildning inom to- talförsvaret användes rätt.

El Hemvärnspersonal El Krigsfrivillig personal El Funktionärer och instruktörer

Gränserna mellan grupperna är emellertid inte överallt skarpa. T.ex. ingår i FBU-rörelsen förutom värnpliktiga bl.a. även reservofficerare, hemvärnsmän och krigsfrivillig personal. I gruppen funktionärer och instruktörer ingår dels frivillig personal från de fyra övriga grupperna, dels yrkesofficerare m.fl. som inte är medlemmar i frivilligorganisation eller hemvärnet. Kommittén behandlar därför frivilligorganisationernas och hemvärnets funktionärer och instruktörer tillsammans med den personalgrupp som de tillhör.

6.2.2. Rätt till ledighet i lagar och avtal

A Studieledighetslagen

Om arbetstagares rätt till ledighet för att undergå utbildning stadgas i lagen (19742981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studie- ledighetslagen).

Denna lag gäller alla arbetstagare i såväl allmän som enskild tjänst som vill gå genom utbildning. Någon begränsning i fråga om utbildning- ens art finns inte utan utbildningen kan ha i stort vilken inriktning som helst. Frivillig utbildning inom försvaret anses omfattas av lagen.

För att få rätt till ledighet enligt lagen måste arbetstagaren ha varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Någon kva- lifikationstid finns dock inte då det gäller ledighet för facklig utbildning.

Arbetsgivaren har rätt att skjuta på den begärda ledigheten. Om han vill skjuta på ledigheten mer än sex månader fordras samtycke av berörd facklig organisation. Detsamma gäller om arbetsgivaren vill skjuta på en ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka med mer än två veckor.

Den som utnyttjar sin rätt till ledighet för utbildning får inte sägas upp eller avskedas för detta.

1 lagen anges inte något om ekonomiska förmåner under utbildnings- tiden.

Riksdagens revisorer avgav i en granskningspromemoria (nr 5/1978) Tjänstledighet för frivillig utbildning inom totalförsvaret' följande om- döme om den enskildes möjligheter att med stöd av studieledighetslagen få tjänstledighet för frivillig utbildning inom försvaret.

Enligt lag (l974z98l) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning har arbets- tagare i allmän eller enskild tjänst som vill undergå utbildning rätt till behövlig ledighet från sin anställning. 1 lagen preciseras inte vilken art av utbildning som ledigheten skall avse. l förarbetena till lagen (prop. 19742148) betonas också särskilt att det bör ankomma på arbetstagaren själv att avgöra inriktningen av utbildningen samt att utbildning av alla slag, allmän och facklig utbildning såväl som yrkesutbildning, i princip bör omfattas av lagen. Följaktligen torde alla statligt, kommunalt och Iandstingskommunalt anställda samt även alla privatan-

ställda med stöd av denna lag kunna få tjänstledighet för att undergå frivillig utbildning inom försvaret. Härvid är dock att märka att lagen prioriterar t.ex. facklig utbildning, att vissa turordningsregler finns samt att arbetsgivaren har viss rätt att skjuta på begärd ledighet om skäl finns för detta.

B Semesterlagen

Semesterlagstiftningen syftar i första hand till att ge arbetstagaren tid för vila och återhämtande av krafter och hälsa. Ett annat syfte är att arbets- tagaren genom en årlig, betald ledighet av viss längd skall få tillfälle att odla intressen som inte har direkt samband med yrkesverksamheten.

I semesterlagen (1977:480) regleras, till skillnad från Studieledighets- lagen, vilka ekonomiska förmåner som arbetstagaren skall ha under ledigheten.

Semesterlagen är av visst intresse i de sammanhang kommittén har att behandla. Det har nämligen visat sig att många som deltar i frivillig försvarsutbildning eller fullgör avtalsenlig tjänstgöring ser sig nödsaka- de att utnyttja semesterledighet för att över huvud taget kunna delta i utbildningen resp. fullgöra tjänstgöringen. Till detta kommer att semes- terersättning inte räknas som lön då behov av familjebidrag prövas.

Semesterlagen gäller, liksom Studieledighetslagen, alla arbetstagare i såväl allmän som enskild tjänst.

C Lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.

Rubricerad lag (19392727) är inte en renodlad ledighetslag utan stadgar förbud mot uppsägning eller avskedande med anledning av fullgörandet av viss tjänstgöring inom totalförsvarets krigsorganisation.

Denna lag gäller också den som har antagits som frivillig vid försvars- makten eller eljest enligt frivilligt ätagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation. En sådan arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas med anledning av tjänstgöring som han eller hon är skyldig att fullgöra.

I lagen stadgas att arbetstagaren med anledning av tjänstgöringen inte skall behöva vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än vad om följer av uppehållet i arbetet.

I anslutning till denna lag gör kommittén följande konstaterande rörande de olika aktuella grupperna av frivillig personal (jfr p. 6.2.1).

Personalen inom FB U-rörelsen utgörs till huvuddelen av värnpliktiga, Dessa är underkastade en pliktlag — värnpliktslagen. De har därmed skyldighet att dels gå genom grundutbildning för att erhålla kompetens för (bli krigsplaceringsbara i) avsedd befattning i krigsorganisationen, dels fullgöra repetitionsutbildning för att behålla och förstärka kompe- tensen för krigsbefattningen. Denna skyldighet för den värnpliktige kan samtidigt i förekommande fall sägas vara förenad med en motsvarande skyldighet för hans arbetsgivare att ge honom ledighet för att kunna fullgöra skyldigheten. Hans arbetsgivare får vidare inte säga upp eller avskeda honom med anledning av den tjänstgöring som han är skyldig att fullgöra.

2 lnstruktörsutbildning- en inom hemvärnet räk- nas som kompletterings- utbildning. lnom de av— talsslutande organisatio— nerna räknas instruk- törsutbildningen där- emot som grundutbild- ning.

De tre följande grupperna avfrivillig personal — dvs. personalen med A- eller B-avtal, hemvärnspersonalen och krigsfrivillig personal — har liksom reservofficerare genom bestämmelserna i den rubricerade lagen (1939z727) i princip samma skydd som de värnpliktiga då de fullgör sådan tjänstgöring som de genom avtal resp. anställning har åtagit sig att fullgöra, dvs. tjänstgöring i krigsbefattning och/eller annan repetitions- utbildning (motsv.). Deras arbetsgivare får inte säga upp eller avskeda dem med anledning av deras avtalsenliga tjänstgöring.

Däremot finns f.n. inte något motsvarande skydd för frivillig som går genom grundutbildning till krigsbefattning (personal med A- eller B- avtal). Inte heller finns något sådant skydd för någon grupp av frivillig personal som går genom befordringsutbildning eller kompletteringsut- bildning (inkl. funktionärsutbildning och instruktörsutbildningz) eller tjänstgör som instruktör.

D Uänstledighetsbestämmelser i avtal

a) Det statliga området

Anställningsvillkoren för statligt anställda regleras i AST (Allmänt av- löningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän). ] AST finns inte några bestämmelser som reglerar rätten till ledighet för att delta i frivil- ligutbildning. Däremot finns bestämmelser som anger vilken typ av löneavdrag som skall gälla för den som deltar i olika aktiviteter inom totalförsvaret (jfr kapitel 4, p. 4.9).

b) Det landstingskommunala området

Bestämmelser om ledighet finns i 55 23-28 i kollektivavtalets Allmänna bestämmelser.

1 kollektivavtalet regleras inte rätten till ledighet för deltagande i frivillig försvarsutbildning. I avtalets 5 27 sägs emellertid att arbetstagare kan få ledigt för enskilda angelägenheter under förutsättning att arbets- givaren bedömer att så kan ske utan avsevärd olägenhet för arbetet.

c) Det kommunala området

Bestämmelserna på det kommunala området som berör ledighet för värnpliktstjänstgöring m.m. och ledighet för enskilda angelägenheter och utbildning är likalydande med dem som gäller på det landstings- kommunala området.

d) Svenska arbetsgivareföreningens område

SAF har utfärdat rekommendationer om förmåner från arbetsgivaren vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret (jfr kapitel 4, p. 4.9).

I fråga om frivillig utbildning och tjänstgöring konstaterar SAF att arbetstagare enligt Studieledighetslagen har rätt till ledighet i samband med frivillig utbildning.

E Kommitténs sammanfattning m.m. och slutsatser

Som framgår av det föregående är det endast studieledighetslagen (1974z98l) som ger den enskilde rätt till tjänstledighet för frivillig för- svarsutbildning. Denna lag har emellertid (jfr tidigare återgivet utdrag ur riksdagens revisorers gransknings-PM) vissa begränsningar. Som när- mare framgår av föredragande departementschefens uttalanden i prop. l974zl48 angående ledighetens förläggning kan arbetsgivaren visserli- gen inte neka arbetstagaren ledighet för studier. Han synes emellertid kunna skjuta på ledighetens förläggning under året. Om så sker kan det inträffa att arbetstagaren inte får avsedd användning för studieledighe- ten. Det kan med anledning härav sättas i fråga om den som vill gå genom viss bestämd kurs inom frivillig försvarsverksamhet är hjälpt med att hänvisa till studieledighetslagen då han eller hon skall begära ledighet för att gå genom den aktuella kursen.

Att studieledighetslagen inte alltid har varit eller är ett tillräckligt stöd för den enskilde som avser att gå genom frivilligutbildning synes i viss mån bestyrkas av att förhållandevis många kursdeltagare använder se- mester för att gå genom sådan utbildning. Detta exemplifieras i det följande. Även andra faktorer kan emellertid härvidlag påverka. En del känner uppenbarligen inte till att de med stöd av studieledighetslagen kan få tjänstledighet för frivillig försvarsutbildning. Andra har kanske kännedom om studieledighetslagen men väljer att ta betald semester framför att ta tjänstledighet utan lön. Till detta kommer att den som går genom frivillig försvarsutbildning under sin semester är berättigad till familjebidrag.

Vad gäller kursdeltagares ledighetsförhållanden lämnar kommittén följande två exempel.

I en enkät som gjordes av riksdagsrevisorerna våren 1978 erhölls 308 svar från kursdeltagare i frivillig försvarsutbildning. Enkäten gjordes bland deltagarna i 19 olika FBU-kurser. Av allt att döma var samtliga elever som deltog i enkäten män. Av de 308 kursdeltagarna hade 17 man (6 %) inte förvärvsarbete.

Av kursdeltagarna hade 59 % tjänstledighet eller annan ledighet (t.ex. kompensationsledighet) medan 31 % hade tagit semester för att kunna gå genom kursen.

1 de intervjuer av 140 elever, huvuddelen kvinnor, som kommittén genomförde under studiebesök sommaren 1983 framkom att 39 % hade tjänstledighet eller annan ledighet och att 61 % hade tagit semester.

Som framgår av kapitel 5 råder stor enighet om värdet och betydelsen av den frivilliga försvarsverksamheten och den utbildning för uppgifter inom totalförsvaret som de frivilliga åtar sig. Kommittén finner det mot denna bakgrund vara ytterst otillfredsställande att den frivilliga för- svarsutbildningen vad gäller lagstadgad rätt till ledighet för den enskilde inte värderas högre än annan utbildning, t.ex. sådan av hobbykaraktär. En klar brist i nuvarande bestämmelser är även enligt kommitténs me- ning att frivillig personal som går genom frivillig försvarsutbildning — utom vad gäller avtalsenlig repetitionsutbildning — saknar skydd mot uppsägning eller avskedande.

Kommittén kan då det gäller rätt till ledighet för frivillig försvarsverk- samhet också erinra om riksdagsmotionen 1984/852528 i samma fråga. [ nämnda motion hemställer motionärerna att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad rätt till ledighet för insatser i frivilliga försvarsorganisationer.

6.2.3. Överväganden

A Mål för ledighetsbestämmelserna

Statsmakterna har under lång tid inriktat sig på att söka i största möjliga utsträckning likställa villkoren för den värnpliktiga personalen och för den frivilliga personalen inom totalförsvaret. Sålunda innebar reformer- na inom frivilligverksamheten år 1970 att utbildnings- och tjänstgörings- systemet för den frivilliga personalen med A- och B-avtal principiellt utformades efter värnpliktssystemet. På motsvarande sätt sökte man under 1970-talet på flera punkter så långt möjligt närma de ekonomiska villkoren för frivilligpersonalen till vad som gällde för värnpliktiga. Dessa strävanden har därefter fortsatt. Frivilligförmånskommitténs di- rektiv synes vara ett uttryck för denna inställning hos statsmakterna.

Kommittén finner det vara rimligt och riktigt att ställa upp samma mål då det gäller möjligheter till och regler för ledighet i samband med de frivilligas utbildning och tjänstgöring. Värnpliktig personal och frivillig personal bör alltså i princip i dessa avseenden ha samma villkor.

Med utgångspunkt i det nyss framförda finner kommittén att lagfäst rätt till ledighet i första hand bör föreligga för all frivillig personal dels då den fullgör avtalsenlig tjänstgöring (repetitionsutbildning) oavsett om denna fullgörs i krigsförband eller som repetitionskurs (motsv.), dels för grundutbildning till en krigsbefattning.

Som framgår av kapitel 3 ingår i den frivilliga försvarsutbildningen även befordringsutbildning och kompletteringsutbildning. Denna övri- ga utbildning är av stor betydelse för att höja den enskildes personliga förmåga i allmänhet och i innehavd krigsbefattning. Den är också i många fall ovillkorligen behövlig för krigsplacering. Detta gäller t.ex. de fall då lagstadgad värnpliktstjänstgöring eller avtalsenlig tjänstgöring inte ger rum för utbildning som är ett ovillkorligt behov för krigsorga- nisationen. Sådana behov kan växla beroende på förändringar inom denna organisation. F.n. föreligger t.ex. inom armén ett stort behov av frivilligt åtagen befordringsutbildning av tidigare plutonsbefälsutbilda— de värnpliktiga till kompanibefälsnivå.

Inom kompletteringsutbildningen förekommer bl.a. omskolning från en krigsbefattning till en annan eller på ny materiel m.m. Denna utbild- ning är angelägen om det skall vara möjligt att efter förändringar inom krigsorganisationen på bästa sätt ta till vara dem som har innehaft befattningar som utgår eller som har handhaft utgående materiel.

Inom hemvärnet föreligger behov av utbildning vid kurser för krets- hemvärnschef resp. hemvärnschef, för hemvärnsgruppchefer och för personal i värnkanontjänst. Denna utbildning är obligatorisk för krigs- placering i de nyssnämnda befattningarna och i övrigt att närmastjäm- ställa med befordringsutbildning.

Kommittén finner det vara rätt och rimligt att den enskilde som frivilligt åtar sig en utbildning som är oundgängligen nödvändig för krigsorganisationen skall ha en i lag stadgad rätt till ledighet för att gå genom sådan utbildning. Kommittén anser därför att all nivåhöjande befordringsutbildning i princip skall ge lagfäst rätt till ledighet. Sådan kompletteringsutbildning som erfordras för att den enskilde skall uppnå eller behålla kompetens för sin krigsbefattning bör enligt kommitténs mening också ge lagstadgad rätt till ledighet.

Jämlikt sina direktiv har kommittén bl.a. att undersöka möjligheterna att i ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisationerna för instruktörsuppgifter. Kommittén som behandlar hithörande frågor i kapitel 9 vill emellertid redan här framhålla att den finner det vara viktigt att underlätta för frivilligorganisationernas egna medlemmar att äta sig tjänstgöring som instruktör. Lagfäst rätt till tjänstledighet för instruktörstjänstgöring inom frivilligverksamheten skulle därvid kunna vara ett led. Kommittén har därför övervägt om inte även tjänstgöring som instruktör i frivilligutbildning borde omfattas av en lagstadgad rätt till ledighet. Ett tungt vägande motiv är därvid att den frivillige har åtagit sig en tidskrävande och kvalificerad utbildning till instruktör. Rättvisan synes emellertid fordra att rätten till ledighet omfattar alla jämförbara frivilliginstruktörer. Även reservofficerare och värnpliktigt befäl har frivilligt åtagit sig en lång och kvalificerad utbildning. Inte heller hem- värnets befäl kan lämnas utanför en rätt till ledighet. l vidare mening måste även andra grupper av instruktörer med särskild kompetens inom visst fackområde övervägas oberoende av om de är medlemmar i en frivilligorganisation eller inte. Grunden härför ligger i att instruktörs- kompetensen inte är knuten enbart till viss mot instruktörsbefattning inriktad utbildning. En kärnpunkt i frivilligheten är att även ta hänsyn till och ta till vara den varierande kompetens inom olika områden som inryms i de frivilligas egna led i organisationernas egenskap av folkrö- relser. Kommittén diskuterar och konstaterari annat sammanhang (ka- pitel 8) behovet av en ersättning som bl.a. kompenserar bortfall av ordinarie lön. Kommittén finner emellertid att konsekvenserna av att införa en lagfäst rätt till ledighet för instruktörstjänstgöring medför mycket besvärliga gränsdragningar. Kommittén är därför inte beredd att föreslå att instruktörstjänstgöring inom frivilligutbildningen skall ge lagfäst rätt till ledighet.

Kommittén föreslår sammanfattningsvis att lagfäst rätt till ledighet för frivillig försvarsverksamhet skall omfatta _ all avtalsenlig tjänstgöring (repetitionsutbildning), : grundutbildning samt

_ befordrings- och sådan kompletteringsutbildning som erfordras för att den enskilde skall uppnå eller behålla kompetens för sin krigsbe- fattning.

B Ledighetens längd. — Konsekvenser för arbetsmarknaden m.m.

Enligt kommitténs mening bör det inte finnas någon tidsbegränsning i den lagfästa rätten till ledighet för frivilligutbildning enligt den omfatt- ning som kommittén föreslår enligt A.

[ tabell 6.1 redovisar kommittén det årliga normalantalet kursdeltaga- re m.m. (utom i ungdomsutbildningen) i kurser om en till tre veckor samt det normala totalantalet kursveckor (motsv.) per år.

Tabell 6.1 Årligt normalantal kursdeltagare (veckokurser och längre) och totalan- tal deltagarveckor per år

Ändamål Normalantal deltagare per år Summa del- i kurser m. m. om tagar— __ veckor/år 1 vecka 2 veckor 3 veckor

och längre

Grundutbildning 550 2 110 420 6 030 Repetitionsutbildning 1 750 130 — 2 010 Befordringsutbildning 1 600 760 20 3 180

Summa 3 900 3 000 440 11 220

Kommittén bedömer att även efter tillkomsten av lagfäst rätt till ledighet för frivillig försvarsverksamhet enligt här framlagt förslag kommer en del frivilliga att av ekonomiska skäl välja semester före tjänstledighet vid deltagande i frivilligutbildning. Åtskilliga kursdeltagare är vidare skol- elever som går genom utbildningen sommartid eller icke yrkesverksam- ma. Detta innebär att antalet tjänstledighetsfall blir lägre än vad tabellen anget

Kommitténs förslag innebär att uppskattningsvis högst ca 7 000 frivil- liga årligen kommer att utnyttja den lagfästa rätten till ledighet och att antalet ledighetsdagar troligen kommer att vara högst ca 50 000 per år.

Motsvarande siffror för värnpliktiga är: repetitionsutbildning per är ca 90 000 värnpliktiga och drygt en miljon tjänstgöringsdagar samt grundutbildning ca 45 000 värnpliktiga och ca 13 miljoner tjänstgörings- dagar. Kommitténs förslag berör alltså totalt ca tre promille av totalan- talet tjänstgöringsdagar. Kommittén anser därför att konsekvenserna för arbetsmarknaden av här framlagt förslag är relativt sett obetydliga. Värdet för totalförsvaret är däremot desto större.

C Ansökningsförfarande

lnkallelse till KFÖ och SÖ torde normalt ske ca sex månader före men kan i undantagsfall ske så sent som en månad före aktuell utbildning. Normal tidpunkt för senaste anmälan till kurs och antagningsbesked varierar. I normalfallen torde dock anmälan göras ca tre månader före och antagningsbesked lämnas en till två månader före kursstart. Det förekommer dock att den frivillige blir antagen som elev vid kurs i mycket sent skede på grund av att återbud har lämnats av annan elev. Kommittén anser att den enskildes ansökan om ledighet i normalfallet bör komma arbetsgivaren till handa senast omkring tre månader före början av aktuell ledighet. Till ansökan bör fogas inkallelseorder (motsv.) resp. intyg om utbildningens tid och karaktär. Den av statens arbetsgivarverk (SAV:s cirkulär 1984:A 19) fastställda blanketten

SOU l985:35 Rekryteringsfrägor 93 (M7102-384430-8) Intyg om frivillig utbildning inom totalförsvaret bör enligt kommitténs mening härvid kunna användas. Anmälan till arbets- givaren om att antagning till sökt kurs har skett bör ske så snart den enskilde har erhållit antagningsbesked.

D Ledig/ietsreglernas inplacering

De bestämmelser om rätt till ledighet för frivillig försvarsverksamhet som föreslås tillkomma bör enligt kommitténs mening lämpligen föras in i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. Kommittén föreslår att så sker. Nämnda lag föreslås samtidigt bli kompletterad med bestämmelse som ger all personal som går genom frivillig försvarsutbild— ning skydd mot uppsägning eller avskedande med anledning av sådan utbildning.

6.3. De ekonomiska villkoren för att delta i frivillig försvarsverksamhet

6.3.1. Nuvarande bestämmelser i avtal

A Det statliga området

Som framgår av p. 6.2.2 D finns enligt AST bestämmelser som anger vilken typ av löneavdrag som skall gälla för den som av myndighet beviljas ledighet för att delta i frivillig försvarsverksamhet. Bestämmel- serna innebär följande.

Uänstgöring

Frivillig utbildning, som fordras för att vinna eller behålla kompe- tens för befattning i totalförsvaret.

Tjänstgöring vid allmänna hem- värnet, däri inbegripet samman- träde med organ för förslags- och beslutanderätt inom allmänna hemvärnet.

Löneavdrag

B-avdrag 32 dagar av ett och samma kalenderår; dock skall C-avdrag tillämpas för dag då den frivillige får dagpenning.

C-avdrag i övrigt

B-avdrag 14 dagar av ett och samma kalendereår.

C—avdrag i övrigt.

B-avdraget är ungefär 30 % av lönen och C-avdraget hela lönen.

B Det landstingskommunala området

Under ledighet för enskilda angelägenheter kan enligt avtalets & 27 arbetstagaren, om synnerliga skäl föreligger, medges rätt att behålla lönen under sammanlagt högst tio arbetsdagar per kalenderår. Som synnerliga skäl räknas inte deltagande i frivillig utbildning.

Enligt & 28 kan arbetstagaren vid ledighet för att genomgå utbildning

av arbetsgivaren medges rätt att behålla lönen eller del därav. Deltids- anställd arbetstagare kan av arbetsgivaren även medges rätt till fyllnads— lön eller del därav. Arbetsgivaren har rätt att föreskriva särskilda villkor för att arbetstagaren skall få uppbära och behålla lön, som har beviljats för ledigheten. ] avtalet finns bestämmelser om att lönen under ledighet skall minskas med annan ersättning som utgår. Bl.a. skall lönen reduce- ras med vissa ersättningar enligt lagen om allmän försäkring och militär- ersättningsförordningen.

C Det primärkommunala området

Bestämmelserna på det kommunala området som berör ledighet för värnpliktstjänstgöring m.m. och ledighet för enskilda angelägenheter och utbildning är likalydande med dem som gäller på det landstings- kommunala området.

D Svenska arbetsgivareföreningens område

Som framgår av kapitel 4 (p. 4.9) rekommenderar SAF arbetsgivaren att då ledighet beviljas den anställde vid frivillig befälsutbildning och hem- värnsutbildning lämna den anställde ett bidrag med 25 % av lönen (semesterlönen). När det gäller arbetstagare som frivilligt deltar i grund- eller repetitionsutbildning samt avtalsbundna arbetstagare under krigs- förbands- och särskilda övningar bör, enligt SAF, normalt inte några bidrag ges av arbetsgivaren. Ledighet i samband med frivillig utbildning och tjänstgöring räknas inte i anställningstiden vid beräkning av antalet betalda semesterdagar.

6.3.2. Kommitténs rekommendationer

Kommittén har under sina studiebesök ansett sig kunna konstatera att landstings- och kommunanställda är underrepresenterade inom frivillig- verksamheten. Kommittén har vidare inte påträffat någon landstings- eller kommunanställd deltagare i frivilligutbildning som har medgetts rätt att behålla lönen eller del därav under tjänstledighet för frivillig försvarsutbildning. Statsanställda deltagare som har intervjuats av kom- mittén har däremot haft sådan förmån under tjänstledighet.

Eftersom betydande inslag av kvinnor finns bland den landstings- och kommunanställda personalen bedömer kommittén det vara särskilt an- geläget att dessa offentliganställda kvinnliga tjänstemän får möjligheter att delta i frivilligverksamheten på samma villkor som de kvinnliga statsanställda.

Kommitténs förslag i kapitel 8 om att dagpenning skall införas som generell ersättning till frivillig personal i fredstid innebär att frivillig personal oavsett civil anställning får möjligheter att delta i frivilligverk- samhet på samma villkor. Kommittén konstaterar i kapitel 8 även att föreslaget ersättningssystem i fredstid för frivillig personal även innebär att det inte längre förefaller vara nödvändigt att i allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) behålla bestämmelsen om

rätt att vid tjänstledighet för viss frivillig utbildning och tjänstgöring erhålla lön med B-avdrag.

6.3.3. Åtgärder i övrigt för att underlätta främst kvinnors deltagande i frivilligverksamhet

Kommittén bedömer att den barnorganisation som frivilligorganisatio- nerna sätter upp under beredskap och krig samt i viss utsträckning övar i anslutning till krigsförbandsövningar av större omfattning är av stort värde för de frivilliga — främst kvinnor — som har omvårdnad om minderåriga barn.

Frågan om ersättningar till personal inom frivilligorganisationernas barnorganisation behandlar kommittén då det gäller beredskap och krig i kapitel 7 och KFÖ (motsv.) i kapitel 8.

Kommittén har även övervägt ev. åtgärder för att ge frivillig personal bidrag till att täcka kostnader för barnpassning i samband med vecko- kurser o.d. Kommittén konstaterar emellertid att den i kapitel 8 föreslag- na dagpenningen till frivillig personal vid flertalet sådana kurser till del bör kunna ses som bidrag för att täcka sådana kostnader. En ev. barn- passningsersättning skulle därmed vara aktuell främst inom hemortsut- bildningen och vid korta kurser t.ex. över veckoslut. Kommittén finner att ett sådant bidrag, som måste behovsprövas, blir administrativt be- tungande för berörda frivilligorganisationer. Det står också i strid med uttalandet i kommitténs direktiv att förmånssystemet skall vara enkelt och lätt att administrera. Vidare anges att kommittén skall eftersträva generella förmåner.

Frivilligförmånskommittén avstår därför från att föreslå någon form av barnpassningsbidrag.

7. Ersättningar till frivillig personal i krigsorganisationen vid beredskapstillstånd och i krig

7.1. Allmänt

Jämlikt prop. (1982/832115) åligger det kommittén att pröva om ersätt- ning till frivillig personal inom försvarsmakten, inkl. hemvärnet, och civilförsvaret under beredskapstillstånd och krig enligt dagpenning- systemet är lämplig.

] samma prop. (s. 39) uttalade departementschefen också att enligt hans mening borde möjligheten att få näringsbidrag finnas även i krig. Vidare angavs följande.

När det gäller frågan om familjebidragslagen bör ändras så att även frivilliga kan erhålla näringsbidrag samtidigt med dagersättning| är jag inte beredd att nu ta ställning till en sådan förändring. Jag anser att den tidigare nämnda kommittén om förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet bör studera denna fråga så att konsekvenserna av en sådan ändring blir ytterligare belysta.

7.2. Frivillig personal inom försvarsmakten och civilförsvaret

Ersättningen till personal inom försvarsmaktens, inkl. hemvärnet, och civilförsvarets krigsorganisation under beredskap och krig skall ske enligt det s.k. dagpenningsystem som gäller för värnpliktiga, vapenfria, civilförsvarspliktiga och frivilliga vid repetitionsutbildning i fred (prop. l982/831115, FöU 1982/83:11, rskr 1982/83:291, efter förslag Ds Fö 198221 av värnpliktsförmånsutredningen). Förutom dagpenning m.m. kommer också ett särskilt fälttraktamente att utbetalas till den enskilde (kap. 4, p. 4.1.4). Värnpliktigt befäl och hemvärnsbefäl erhåller härut- över befattningspenning (jfr kap. 4, p. 4.1.2).

För hemvärnet och dess personal med B-avtal hade värnpliktsför- månsutredningen föreslagit ett annat ersättningssystem än för de värn- pliktiga. Sedan bl.a. ÖB och rikshemvärnschefen hade avstyrkt särbe- handlingen av hemvärnet anförde departementschefen (prop. 1982/ 83:115) bl.a. följande.

' l prop. anges (s. 39) visserligen ”dagersättning". Kommittén utgår från att detta är en felskrivning. Enligt familjebidragslagen är det nämligen f.n. så att det endast är då den frivillige får dagersättning som han/hon också kan få familjebidrag, däribland näringsbidrag.

Jag finner att utredningens förslag i fråga om personal ur de frivilliga försvars- organisationerna har utformats främst mot bakgrund av att de frivilliga förutsätts tjänstgöra endast korta tider och nära hemmet. I likhet med bl.a. överbefälhava- ren är jag dock för egen del tveksam om detta system är administrativt mindre betungande än dagpenningsystemet. Jag är även principiellt tveksam till om ett annat ersättningssystem bör tillämpas för frivillig personal än för värnpliktiga m.fl. Jag förordar därför att den frivilliga personal som skall tjänstgöra inom försvarsmakten, inkl. hemvärnet, och civilförsvaret omfattas av samma dagpen- ningsystem som värnpliktiga m.fl. Frivillig personal inom driftvärnet bör dock, liksom personal inom verkskyddet, avlönas av ordinarie arbetsgivare. Från flera remissinstanser har föreslagits att ersättningssystemet för frivilliga ytterligare klarläggs. Jag anser att kommittén (Fö l982:08) om förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet inom ramen för sina direktiv även har att pröva frågan om ersättning vid beredskap och krig. 1 den mån dagpenningsystemet då befinns olämpligt för den frivilliga personalen bör förslag till undantagsregler m.m. utarbetas.

7.3. Frivillig personal inom totalförsvarets civila delar

7.3.1. Organisatorisk bakgrund

Frivillig, i fredstid utbildad och avtalsbunden (A- eller B-avtal) personal tas inom de civila delarna av totalförsvaret f.n. i anspråk för följande uppgifter. El Inom jordbruket som djurvårdare och traktorförare, varvid de krigs- placeras som djurvårdare (personal ur SBS). El Inom veterinärväsendet som veterinär- och laboratoriebiträden (per- sonal ur SBS). [1 Inom civila transportföretag som lastbils- och bussförare (personal ur FAK eller SKBR). D Inom den civila hälso- och sjukvården som civilsamariter och personal till blodgivningsexpeditioner och krigsblodcentraler (samtliga ur SRK och huvudsakligen med B-avtal) samt förare av ambulans (ur SKBR). D Inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser som bilförare (ur SKBR), sjukvårdspersonal (ur SRK), expeditions-, sambands- och förplägnadspersonal samt ordonnanser (ur SLK, FRO och FMCK). El Inom civilförsvaret som flygförare och markpersonal (ur FFK) samt hundförare (ur SBK) för räddningshundar.

Sveriges civilförsvarsförbund har utrett möjligheterna att rekrytera och utbilda frivillig personal till hemskyddsombud inom civilförsvaret. F.n. räknas med att dessa frivilliga skall teckna B-avtal.

Som framgår av p. 7.2 omfattar principbeslutet om ersättningar under beredskap och krig såväl försvarsmaktens som civilförsvarets personal i krigsorganisationen. Kommittén behandlar därför i dessa frågor fort- sättningsvis frivilligpersonalen inom civilförsvaret tillsammans med för- svarsmaktens frivilliga personal.

7.3.2. Gällande bestämmelser om ersättningar

] regeringens förordning (FFS 1977: 10) om förmåner till frivillig perso- nal m.fl. anges följande.

1 (3' Denna förordning tillämpas i den mån ej särskilda bestämmelser gäller vid beredskapstillstånd eller krig.

Några andra av regeringen utfärdade bestämmelser om ersättningar och förmåner under beredskap och krig till frivilligpersonal inom totalför- svarets civila delar finns inte.

Eftersom nyssnämnda regeringsförordning, då det gäller dagersätt- ning, dagpremie och dagpenning, uteslutande knyter dessa ersättnings- förmåner till olika typer av utbildning ger förordningen inte något klart besked om den frivillige vid beredskap och krig skall ha dagersättning och dagpremie eller dagpenning.

l " Bestämmelser för frivillig försvarsverksamhet — A- och B-personal — inom totalförsvaret” (FrivT), fastställd av ÖB och AMS gemensamt, anges följande om ersättningar i krig till frivillig personal inom totalför- svarets civila del: ”1.202. Förmåner utgår enligt allmän författning, reglemente eller avtal”. Från AMS har under hand upplysts att dessa ersättningar beräknas bli desamma som de som torde komma att gälla för dem som tas i anspråk med stöd av allmänna tjänstepliktslagen (159183).

AMS redovisade i remissvar 1982-08-03 över värnpliktsförmånsutred- ningens betänkande (Ds Fö l982:1) ”Ersättningar till personal i krigs- organisationen” styrelsens syn på krigsförmånerna inom totalförsvarets civila del enligt följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen har hittills utgått från att den frivilligpersonal som av länsarbetsnämnderna krigsplaceras för att arbeta vid åkerier, jordbruksföretag o.dyl. skall avlönas i likhet med övriga anställda inom samma verksamhetsområ- de, dvs. ha lön efter sin kompetens och arbetsuppgift. Vissa riktlinjer finns i ersättningsfrågan inom dessa verksamhetsområden.

Det av utredningen föreslagna krigssystemet kan kanske vara tillämpligt på den frivilligpersonal som arbetar inom områden där jämförelser med ”fredspersona- lens" ersättning ej går att göra. Denna fråga bör ytterligare utredas för att belysa konsekvenserna.

7.3.3. Värnpliktsförmånsutredningens synpunkter m.m.

Den förutnämnda värnpliktsförmånsutredningen redovisade i sitt be- tänkande bl.a. de allmänna förutsättningarna för utformning av ett ersättningssystem för krigsorganisationens personal. Utredningsman- nen anförde i anslutning härtill bl.a. följande.

Enligt 1978 års försvarskommitté (Säkerhetspolitiken och totalförsvaret) är den fredstida lagstiftningen på det arbetsrättsliga området ett exempel på författning- ar som uppenbart inte är avsedda att tillämpas i krig och andra utomordentliga förhållanden men där undantagsföreskrifter inte finns. Försvarskommittén utta- lar också att de särskilda beredskapsförfattningar som krävs bör vara utfärdade

2 Delär krigsplacerade inom denna (kommit- téns anm.).

i fred och att särskilda rekvisit för tillämpningen skall anges. Detta gäller också om förberedelser för avsteg från fredstida avtal på arbetsmarknaden.

Av redovisningen i det föregående framgår också att det inte finns författnings— enliga grunder för företag och myndigheter att planera för förlängd arbetstid eller andra ändringar av gällande arbetsmarknadslagstiftning under krig. Därmed finns inte heller incitament eller lagenlig grund för arbetsmarknadens parter att träffa speciella avtal för krigsförhållanden. Jag anser därför att det inte finns förutsättningar för närvarande att åstadkomma speciella avtal om anställnings- villkor och förmåner i krig.

Enligt min mening är det inte heller rimligt att utgå från att fredsavtal med nuvarande utformning kan tillämpas i krig. Av redovisningen i kapitel 2 framgår att nuvarande löneavtal är beräkningstekniskt komplicerade och kräver dels noggrann redovisning av arbetad tid m.m., dels datorstöd för beräkning och utbetalning. Myndigheters och företags lönesystem är ofta uppbyggda kring centraldatorer. Större företag och myndigheter betalar genomgående ut lön via bankernas centrala system. 1 krig är risken stor att centralt uppbyggda datorsy- stem inte fungerar. Beräkning och utbetalning av löner kommer i det läget för flertalet företag och myndigheter inte att kunna ske enligt i fred gällande avtal.

Min bedömning är alltså att nu gällande fredsavtal på arbetsrättens område inte kan tillämpas i krig. Det är också liten sannolikhet för att de i fred tillämpade rutinerna för beräkning och utbetalning av löner och andra förmåner kan använ- das efter ett krigsutbrott. l avsaknad av en för krig eller andra utomordentliga förhållanden avpassad reglering av arbetsrättens område finns det inte heller f.n. förutsättningar att träffa speciella avtal för krig. Därför anser jag att det inte är möjligt att utforma ett ersättningssystem till personal i totalförsvarets krigsorga- nisation som bygger på förtjänstnivån på den civila arbetsmarkaden i krig.

Värnpliktsförmånsutredningens överväganden ledde så småningom fram till förslaget att all personal (med vissa angivna undantag) som tjänstgör i försvarsmaktens och civilförsvarets krigsorganisation under beredskapstillstånd och krig skall få dagpenning som motsvarar sjuk- penningen.

Utredningen pekade även (kap. 8) på några områden inom de civila delarna av totalförsvaret inom vilka den bedömde det angeläget att pröva förutsättningarna för en vidgad tillämpning av det föreslagna systemet för ersättning i krig till värnpliktiga m.fl. Dessa områden var bl.a. den civila hälso- och sjukvården samt icke statsanställda som i krig kommer att tjänstgöra inom civilbefälhavarkanslier och länsstyrelser.

Vad gäller personal inom den civila hälso- och sjukvården pekade värnpliktsförmånsutredningen på att det finns ett ganska stort antal icke värnpliktiga personer uttagna i fred för arbeten inom försvarsmaktens sjukvårdsorganisation2 i krig. Även de senare skulle enligt utredningens förslag komma att få värnpliktsersättning. Eftersom vissa sjukvårdskun- niga personer skulle komma att omfattas av ersättningssystemet för värnpliktiga m.fl. i krig fann utredningen att rättviseskäl talade för att samma ersättning borde utgå även till motsvarande personalkategorier inom den civila sektorn.

Värnpliktsförmånsutredningen lämnade inte några synpunkter på hur systemet med ersättningar under beredskapstillstånd och krig till perso- nal inom övriga delar av det civila totalförsvaret borde utformas. Denna fråga behandlades därmed inte heller i prop. l982/83:115.

Frivilligförmånskommittén kan i denna punkt slutligen notera att frågan om särskilda beredskapsförfattningar inom det arbetsrättliga om- rådet f.n. behandlas av beredskapsdelegationen (A l983:02) inom arbets- marknadsdepartementet. Några direktiv för dennas arbete har, såvitt kommittén känner till, inte utfärdats av regeringen.

7.4. Frivilligorganisationernas egen personal

Frivillig, i fredstid utbildad och avtalsbunden personal tas under bered- skapstillstånd och i krig i anspråk inom frivilligorganisationerna för följande uppgifter. [1 Inom resp. avtalsslutande frivilligorganisation för samverkan med totalförsvarsmyndigheter på skilda nivåer (jfr kap. 2, figur 2.1) samt för forsatt planläggning och ledning av frivilligverksamheten. El Inom frivilligorganisationernas egen barnorganisation för barnpass- ning åt inkallad frivillig personal.

Frågan om ersättning under beredskapstillstånd och krig till frivilligor- ganisationernas egen avtalsbunden personal behandlades inte av värn- pliktsförmånsutredningen elleri prop. 1982/83:115.

7.5. Kommitténs överväganden och förslag

7.5.1. Ersättningar till frivillig personal inom försvarsmakten och civilförsvaret

Under frivilligförmånskommitténs arbete har inte framkommit något som tyder på att dagpenningsystemet, med tillägg av fälttraktamente och i förekommande fall befattningspenning, skulle vara olämpligt för den frivilliga personalen inom försvarsmaktens, inkl. hemvärnet, och civil- försvarets krigsorganisation under beredskapstillstånd och i krig. Kom- mittén har även erfarit att det inte heller under riksförsäkringsverkets arbete med utformningen av rutiner för utbetalning av ersättningen enligt dagpenningsystemet har framkommit något som talar mot att det omfattar även den frivilliga personalen inom försvarsmaktens och civil- försvarets krigsorganisation. Kommittén finner därför att pågående ar- bete med att införa detta system även för frivillig personal bör fullföljas.

På några punkter bör emellertid, enligt kommitténs mening, det tidi- gare fattade principbeslutet i frågan kompletteras. Det gäller dels tid- punkten då dagpenningsystemet för hemvärnets personal skall börja gälla, dels viss begränsning av systemets tillämpning inom hemvärnet.

Kommittén konstaterar att hemvärnet kan komma att bli den del av försvaret som före alla andra delar beordras inta beredskap — hem- värnsberedskap. Med anledning härav finner kommittén det vara natur- ligt att allmänna hemvärnets personal i princip omfattas av dagpen- ningsystemet från och med den tidpunkt då hemvärnsberedskap införs. Kommittén föreslår bestämmelser av denna innebörd i sitt författnings- förslag.

I hemvärnet ingår också driftvärnet. Dess personal avlönas under fredstid av sin arbetsgivare. Kommittén utgår från att driftvärnets per- sonal under hemvärnsberedskap och krig liksom under fredstid avlönas av sin arbetsgivare. Kommittén räknar även med att personal inom företagshemvärn, som utgör en del av allmänna hemvärnet, avlönas på samma sätt under beredskapstillstånd och krig.

7.5.2. Ersättningar till frivillig personal inom totalförsvarets civila delar (utom civilförsvaret)

Det kan konstateras att de frivilliga inom totalförsvarets civila delar utbildas och avtalsbinds för att AMS och socialstyrelsen i ett läge då värnpliktiga och civilförsvarspliktiga inkallas och då samhället omställs för krig skall ha ett antal direkt gripbara personer för att täcka avgångar eller tillgodose speciella behov.

De frivilliga är genomgående placerade inom civila verksamhetsom- råden där samtidigt tidigare verksamma fortsätter sitt arbete men där påfyllning av personal behövs. Eftersom de inom dessa sektorer tidigare verksamma och de som tillförs genom vanlig arbetsförmedling eller med stöd av t.ex. allmänna tjänstepliktslagen (l959:83) torde komma att erhålla lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal” synes det vara naturligt att även frivillig personal med A- eller B-avtal som place- ras inom dessa sektorer får samma ersättning. Om de skulle få ersättning enligt dagpenningsystemet skulle detta komma att uppfattas som omo- tiverat och i vissa fall orättvist. Detta system torde dessutom bli krång- ligare för deras arbetsgivare.

Vad kommittén i det föregående har anfört gäller de delar av det civila totalförsvaret som är att hänföra till näringslivet. Bilden av de civila delarna av totalförsvaret är emellertid inte entydig. lnom andra sektorer kommer de frivilliga att tjänstgöra i civila organisationer (enheter) som sätts upp enligt i stort samma mönster som t.ex. staber inom försvars- maktens krigsorganisation. Kring en i fredstid befintlig kärnorganisa- tion byggs den krigsorganiserade enheten upp med bl.a. frivillig perso- nal. Typexempel är civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser.

Eftersom frivillig personal inom nyssnämnda enheter tjänstgör under i stort samma betingelser som frivillig personal inom försvarsmaktens staber talar detta för att dessa två grupper av frivillig personal också bör vara inordnade i samma ersättningssystem under beredskapstillstånd och i krig. Härtill kommer att civilbefälhavarkansli resp. krigslänsstyrel- se normalt är samgrupperade med militärområdes- resp. försvarsområ- desstab. Frivillig personal inom sådan civil enhet kommer därmed ofta i kontakt med frivillig personal inom den samgrupperade militära staben och kan jämföra sin ersättning med den som de frivilliga inom den militära staben får. Av bl.a. psykologiska skäl bör frivillig personal inom civilbefälhavarkansli och krigslänsstyrelse därför under beredskapsstill- stånd och krig få ersättning enligt dagpenningsystemet med tillägg av fälttraktamente. Vad gäller befattningspenningen konstaterar kommit- tén att den utbetalas även till civilförsvarspliktiga som ”genom sin be- fattning har särskilt merarbete eller ansvar” (prop. 1975/76zl34, s. 19).

Kommittén finner att samma regel bör gälla för frivillig personal inom de civila delarna av totalförsvaret då den får ersättning enligt dagpen- ningsystemet.

Även enheterna inom den civila krigssjukvården organiseras kring en kärna av i fred anställd personal. Utöver frivillig personal tillförs dessa enheter vid beredskap och i krig personal som i fredstid inte är sysselsatt inom hälso- och sjukvård men som jämlikt lagen (1981 :292) har tjänste- plikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. Den- na personal torde komma att erhålla lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal”. Detta förhållande talar för att även den frivilliga personal som tillförs samma enheter bör få samma ersättning.

Huvuddelen av frivilligpersonalen inom den civila krigssjukvården är civilsamariter med B-avtal. Dessa samariter ur Svenska röda korset avses för förstärkning av distriktssköterskorna och hemsjukvården. De har, som framgår av deras avtal, tillfällig tjänstgöring inom krigssjukvården. Civilsamariterna kan visserligen inte direktjämställas med någon befint- lig yrkeskategori inom sjukvården. Kommittén bedömer emellertid att det bör vara möjligt att under beredskapstillstånd och krig ge denna personal lön enligt samma normer som annan personal som tillfälligt tas i anspråk inom krigssjukvården.

Den andra stora gruppen frivilliga inom den civila krigssjukvården är förare av ambulans (ur SKBR), krigsplacerade vid beredskapssjukhus. Dessa förare beräknas, enligt underhandsuppgift från socialstyrelsen, få arbetsuppgifter som är något lindrigare än de som åvilar yrkesförare av ambulans. Frivilligförmånskommittén betvivlar emellertid för egen del att det under de förhållanden som kan förutses råda under ett krig är möjligt att skilja mellan arbetsuppgifterna för yrkesförare av ambulans och frivillig förare av ambulans. Kommittén anser därmed att denna grupp av frivilligpersonal inom den civila krigssjukvården bör erhålla lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal”.

Återstående grupper av frivilligpersonal inom den civila krigssjukvår- den är de ur SRK som avses för blodgivningsexpeditioner och krigsblod- centraler. Förstnämnda grupp fullgör kontorsarbete medan de frivilliga vid krigsblodcentraler saknar direkt motsvarighet i yrkeskategori inom sjukvården. Kommittén anser emellertid att det bör vara möjligt att ge båda dessa grupper av frivilligpersonal lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal” vid beredskapstillstånd och krig.

Kommitténs överväganden leder alltså fram till två skilda system för ersättning under beredskapstillstånd och i krig för frivillig personal inom de civila delarna av totalförsvaret enligt följande. D Frivillig personal inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser bör — liksom frivillig personal inom försvarsmakten och civilförsva- ret — få ersättning enligt dagpenningssystemet med tillägg av fält- traktamente och i vissa fall befattningspenning. El All övrig frivillig personal inom totalförsvarets civila delar (utom civilförsvaret) bör få ersättning (lön) enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal”.

7.5.3. Ersättningar till frivilligorganisationernas egen personal

Avtal för frivilligorganisationernas egen personal (jfr p. 7.4) i krigsorga— nisationen sluts mellan den enskilde och aktuell avtalsorganisation. A-avtal för tjänstgöring i organisationernas samverkansorgan (personal som avses för samverkan med totalförsvarsmyndigheter och fortsatt planläggning och ledning av frivilligverksamheten) tecknas härvid mel- lan den enskilde och egen organisation enligt dennas bestämmelser. Övriga avtal — B-avtal för tjänstgöring i samverkansorgan och alla avtal för barnorganisationen — tecknas mellan den enskilde och hennes kår (motsv.).

Frågan om vilken ersättning som bör utbetalas till organisationernas egen personal under beredskap och krig är enligt kommitténs mening bl.a. beroende av om ett arbetsgivare-arbetstagareförhållande kan anses föreligga mellan berörd frivilligorganisation och den enskilde. Enligt kommitténs mening kommer så inte att vara fallet. Kommittén anser även att frivilligorganisationerna saknar förutsättningar att under bered- skap och krig ikläda sig en arbetsgivarroll och ta arbetsgivaransvar för den interna verksamhet som avses bedrivas. Frivilligorganisationerna torde samtidigt också sakna möjligheter att fastställa och till den egna personalen betala ut ersättning (lön) enligt ”gällande författning, regle- mente eller avtal”. Dessa förhållanden talar för att frivilligorganisatio- nernas egen personal under beredskap och krig bör erhålla ersättning enligt dagpenningsystemet.

För den frivilliga personalen i barnorganisationen kan saken framde- les ev. komma i ett annat läge. Kommittén vill nämligen inte utesluta möjligheten att frivilligorganisationernas barnorganisation framdeles samordnas med den kommunala barnomsorgen varvid ansvaret för denna och arbetsgivaransvaret för personalen kan förutsättas övergå till kommunerna.

Kommittén konstaterar vidare att den del av frivilligorganisationer- nas egen avtalsbundna personal som avses för samverkan i flertalet fall kommer att under beredskapstillstånd och krig vara i nära kontakt med militär stab. Bl.a. skall myndigheterna medverka till att frivilligorgani- sationernas samverkanspersonal, om den så önskar och detär praktiskt möjligt, fårtillgång till lokaler inom myndigheten. Kommittén finner det därmed vara naturligt att denna avtalsbundna personal erhåller ersätt- ning enligt dagpenningsystemet under beredskapstillstånd och krig.

På grundval av det anförda föreslår kommittén att frivilligorganisatio- nernas egen personal i samverkansorgan och barnorganisationen under beredskap och krig erhåller ersättning enligt dagpenningsystemet med tillägg av fälttraktamente och i vissa fall befattningspenning.

7.5.4. Frågan om näringsbidrag

Frivilligförmånskommittén kan för egen del inte finna några skäl för att frivillig personal inom försvarsmaktens och civilförsvarets krigsorgani- sation under beredskap och krig i ekonomiska hänseenden skall behand- las annorlunda än värnpliktig personal. Även frivillig personal som

enligt det föregående föreslås få dagpenning bör därför ha möjlighet att få näringsbidrag.

Vad gäller frivillig personal som enligt det föregående föreslås få ersättning (lön) enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal” fin- ner kommittén följande.

Föreslagen ersättning (lön) är såsom framgår avpassad efter den ar- betsuppgift som den frivillige har att fullgöra inom totalförsvarets civila delar. Lönen kan av naturliga skäl inte vara avpassad för att garantera att en frivilligs näring (rörelse) kan återupptas eller fortgå efter hans/ hennes tjänstgöring. Kommittén anser därför att även frivillig personal som föreslås få ersättning (lön) enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal” bör ha möjlighet att få näringsbidrag under beredskapstill- stånd och krig.

7.5.5. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande rörande ersättningar till frivillig personal under beredskapstillstånd och i krig. [Zl Pågående arbete med att införa dagpenningsystemet för frivillig per- sonal inom försvarsmakten (inkl. hemvärnet) och civilförsvaret bör fullföljas. lil För hemvärnet bör gälla att ersättningar enligt dagpenningsystemet träder i kraft då hemvärnsberedskap beordras. 3 Frivillig personal inom civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser bör få ersättningar enligt dagpenningsystemet. Il Frivillig personal inom övriga civila delar av totalförsvaret bör erhål- la lön enligt ”gällande författning, reglemente eller avtal”, dvs. följa de regler som kan komma att gälla för anställda inom näringslivet resp. den civila krigssjukvården. D Frivilligorganisationernas egna avtalsbundna personal bör få ersätt- ningar enligt dagpenningsystemet. D Även frivillig personal bör ha möjlighet att få näringsbidrag.

Kommittén åskådliggör sina förslag rörande ersättningar till frivillig personal i krigsorganisationen vid beredskapstillstånd och i krig med figur 7.1.

Figur 7.1 Kommitténs förslag till ersättningsförhållanden för frivillig personal under beredskapstillstånd och i krig

et ovriga totalforsvaret

Milostaber Fostaber Försvarsmakten al Civilförsvaret

D = dagpenning

a) Personal i företagshemvärn och driftvärn förutsätts alltjämt bli avlönad av ordinarie arbetsgivare.

8. Ersättningar till frivillig personal i fredstid

8.1. Allmänt och vissa grunder

De krav som kommitténs direktiv ställer på ersättnings- och förmånssy- stemet för frivillig personal är följande. _ Det skall uppfattas som rättvist av dem som fullgör utbildning eller

tjänstgöring och samtidigt vara enkelt och lätt att administrera. E Det skall på enkelt sätt fortlöpande kunna anpassas till ändrade utbildnings- och tjänstgöringsbetingelser.

Direktiven ålägger härutöver kommittén att särskilt pröva möjligheterna att reglera förmånerna inom frivilligverksamheten genom mer generella bestämmelser. Del av denna prövning görs i kapitel 13. Vidare anges att kommittén särskilt skall granska om det är möjligt att omvandla olika förmånstyper till generella ersättningar och låta dessa utgå oberoende av tillhörighet till viss frivilligorganisation eller kategori av frivilligperso- nal.

Med utgångspunkt i de begrepp som användes i regeringens prop. l982/831115 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m.fl. bör följande anses ingå i begreppet generella ersättningar och förmåner (jfr även tabell 8.1). [I] Dagersättning, dagpenning, befattningspenning och utbildningspre- mier. El Särskild ersättning för personal inom frivilliga flygkåren som deltar i flygning. De särskilda ersättningarna till värnpliktiga (för sjötjänst- göring, dykeriarbete, flygtjänstgöring och fallskärmstjänst) slopades efter förslag i prop. 1982/83:115. El Förplägnadsersättning, inkvarteringsersättning och beklädnadser- sättning. El Samtliga reseförmåner och ersättningar vid resor.

De behovsprövadeförmånerna är enligt samma proposition de ersättning- ar som omfattas av det övergripande begreppet familjebidrag och där- utöver vissa ersättningsformer — flyttningsbidrag och särskild ekono- misk hjälp. De två senare har inte varit aktuella inom den frivilliga försvarsverksamheten.

Huvuddelen av frågorna om ersättningar i fredstid till frivillig perso— nal behandlar kommittén i detta kapitel. Ytterligare frågor om ersätt-

Tabell 8.1 Förekomsten av vissa huvudgrupper av generella resp. behovsprövade kontanta ersättningar till frivillig personal. — Nuvarande ordning (terminologi enligt prop. l982/83:115)

Typ av ersättning Förekommer vid Grund- Befordrings- Komplet- Repetitionsutbildning (RU) utbild- utbildning terings- ning utbildning KFÖ/SÖ Kurs Hemvärns- (GU) (BU) (KU) Annan tjg övning A. Generella Dagersättning X') X') X" — Xl” Xbl Dagpremie — — — — Xl” Xl” Dagpenning — fl — X — — Befattningspenning — — — X — — Utbildningspremie X X — — — — B. Behovsprövade Familjebidrag X'" Xi" Xd' — Xi) —

=" Vid utbildning minst två dagar i följd och i medeltal minst sex timmar per dag. hl Vid utbildning minst tre timmar i följd och av visst slag. 9 Kan förekomma under tillämpningsskede (då detta fullgörs under KFÖ). *” Vid utbildning minst fem dagar i följd.

ningar till frivillig personal i fredstid — till vissa befäl inom hemvärnet och till frivilligorganisationernas funktionärer — behandlar kommittén i kapitel 10.

En detaljfråga rörande familjebidragen —— nämligen om frivillig per- sonal skall kunna få näringsbidrag — behandlar kommittén i kapitel 7 (p. 7.5.4). Ytterligare detaljfrågor vad rör familjebidragen behandlar kommittén i p. 8.7 i det följande.

8.2. Grundläggande överväganden

Vad först gäller de ersättningar och förmåner som rubriceras som be- hovsprövade konstaterar kommittén följande.

Familjebidrag utgår f.n. till frivillig personal enligt i stort samma grunder som till värnpliktig personal. Den enskilde har att ansöka om det aktuella bidraget. Behovet av bidrag prövas och avgörs av den frivilliges hemortskommun eller i vissa fall av försvarets civilförvaltning. Det åvilar den enskildes hemortskommun att betala ut beviljat bidrag.

Frågor om familjebidragens närmare utformning och administrativa handhavande vad rör värnpliktig personal behandlades i prop. l982/ 83:1 15. Däri framförda synpunkter och förslag synes i allt väsentligt vara tillämpbara även vad gäller familjebidrag till personal inom frivillig försvarsverksamhet om man väljer ett ersättningssystem för frivillig personal där dessa bidrag ingår.

Frågan om att slopa de behovsprövade familjebidragen och i stället införa en enhetlig skattefri dagersättning med ett inbakat generellt fa- miljebidrag övervägdes särskilt och förkastades därefter under förarbe- tena till 1977 års beslut om frivilligförmånerna (SOU 1975173, prop. 1976/77z49, FöU 1976/77c8, rskr 1976/771153). Under de nämnda för-

arbetena övervägdes även att generellt tillämpa dagpenningmodellen på frivilligpersonalen. Denna modell förkastades dock i utredningsbetän- kandet med hänvisning till att ”deltagande i frivillig försvarsutbildning i hög utsträckning sker under tid för semester, vid arbetsfritt veckoslut eller annan fritid. De frivilliga har därvid i stor utsträckning — i motsats till under tid för sjukdom och värnpliktigas repetitionsutbildning — vanliga civila inkomster.” I betänkandet uppgavs även att en generell tillämpning av dagpenningsystemet på frivilligpersonalen skulle medfö- ra årliga merkostnader om brutto ca 12 milj. kr.

Som framgår av bl.a. tabell 8.1 förekommer f.n. tre olika huvudformer av generell, daglig ersättning till frivilligpersonalen, nämligen dagersätt- ning, dagpremier och dagpenning. Härtill kommer de behovsprövade familjebidragen. Dagersättning, dagpremie och familjebidrag kommeri fråga för såväl avtalspersonal som hemvärnspersonal medan dagpremie inte förekommer inom frivillig befälsutbildning. Dagpenning är f.n. aktuell endast för frivilligpersonal som går genom repetitionsutbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbild- ningen.

Kommittén har vid flera tillfällen kunnat konstatera att redan före- komsten av tre olika huvudformer av generell, daglig ersättning till frivilligpersonalen ger upphov till missförstånd och förväxlingar. Det synes därför vara önskvärt att antalet generella ersättningsformer redu— ceras. En genomgripande lösning vore att i fredstid ha endast en form av generell daglig ersättning till frivilligpersonalen. Förutsättningarna för en sådan lösning behandlas i det följande.

Kommittén anser sig vidare kunna konstatera att gällande bestämmel- ser om ersättning till avtalspersonal under repetitionsutbildning inte i alla delar kan uppfattas som rättvisa. Dagpenning erhåller den frivillige endast vid sådan repetitionsutbildning som äger rum vid krigsförbands- övning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen och förutsatt att vederbörande är krigsplacerad i befattning vid krigsförbandet i fråga. Många frivilliga inom den militära krigsorganisationen är krigsplacera- de vid enheter som inte repetitionsövas. Dessa frivilliga genomför repe- titionsutbildning i andra former t.ex. kurser. Nyssnämnda frivilliga och samtliga frivilliga som är krigsplacerade inom de civila delarna av total- försvaret kan under avtalsenlig repetitionsutbildning som sker i annan form än genom krigsförbandsövning eller särskild övning endast erhålla dagersättning och dagpremie samt i förekommande fall familjebidrag. De senare utbetalas dock endast om repetitionsutbildningen pågår minst fem dagar i följd (jfr kapitel 4, p. 4.5). Gällande bestämmelser innebär vidare att en krigsplacerad frivillig som deltar i en mobiliseringsövning med eget krigsförband inte, såsom de värnpliktiga som deltar i samma övning, kan erhålla dagpenning under denna övning.

Värnpliktig frivillig som fullgör repetitionsutbildning frivilligt får er- sättning enligt värnpliktförmånsförordningen (1976:1008). Denna ord- ning fungerar väl och bör enligt kommitténs mening tillämpas även fortsättningsvis.

De självklara utgångspunkterna för kommitténs överväganden är di- rektivens uttalanden att ersättningssystemet för frivillig personal skall

uppfattas som rättvist av alla frivilliga och samtidigt vara enkelt och lätt att administrera. Rättvisa åt alla frivilliga innebär bl.a. att social snedre- krytering till frivilligverksamheten skall undvikas. Den förhållandevis stora andelen statsanställda bland de frivilliga är ett exempel på sådan snedrekrytering. Kommittén konstaterar även att de nuvarande ersätt- ningarna till frivilliga medför att personer med god ekonomisk ställning har lättare än andra att äta sig den belastning som en sammanhängande frivillig utbildning om en till flera veckor innebär. Ett nytt och modernt ersättningssystem bör enligt kommitténs mening motverka nyssnämnda två former av snedrekrytering.

I anslutning till konstaterad stor andel statsanställda inom frivillig- verksamheten anser kommittén för sin del att det inte är en framkomlig väg att få till stånd avtal om rätt till behållen lön vid tjänstledighet för frivillig utbildning för de grupper som saknar sådan rätt (jfr även kapitel 6). Annan lösning måste därför väljas.

Rättvisa åt alla frivilliga i förening med stor administrativ enkelhet uppfylls enligt kommitténs mening bäst av en väsentligt vidgad tillämp- ning av dagpenningsystemet som generell ersättningform till frivillig personal. En sådan generell modell möjliggör att ersätta den enskilde frivillige för huvuddelen av allt inkomstbortfall under frivillig försvars- verksamhet samtidigt som antalet ersättningsformer radikalt bör kunna begränsas. Modellen innebär även att samma ersättningssystem kommer att tillämpas på frivillig personal inom försvarsmakten och vissa delar av det civila totalförsvaret i krig och fred vilket är ytterligare en fördel.

Kommittén föreslår att en generell dagpenningmodell införs som ersättningsform för frivillig personal och redovisar i det följande (p. 8.3) sina detaljöverväganden rörande hur en sådan modell bör utformas.

Kommittén är dock medveten om att en generell dagpenningmodell för frivillig personal kommer att dra högre årliga kostnader än vad mindre genomgripande förändringar av ersättningssystemet skulle med- föra.

Vad gäller dagersättning, dagpremier och utbildningspremier m.m. har kommittén även undersökt förutsättningarna att föra samman i varje fall nuvarande utbildningspremier och dagpremier samt ev. även nuva- rande dagersättning och befattningspenning till en ny form av utbild- nings- och tjänstgöringspremie. Under kommittéarbetet har denna fom av premie benämnts periodpremie. Den skulle betalas ut till all avtalsper- sonal efter varje avtalsperiod om fyra år med fullgjord repetitionsutbild- ning enligt avtalet.

Syftet med att föra samman hittillsvarande premier till periodpremier skulle vara att stimulera de frivilliga att i ökad utsträckning dels fullgöra den avtalsenliga tjänstgöringen, dels efter hand förnya sina avtal för ytterligare en eller flera avtalsperioder och fullgöra därmed förbunden avtalsenlig tjänstgöring. Härigenom skulle antalet frivilliga i krigsorga- nisationen öka och nuvarande vakanser inom denna av frivilligpersonal minska. Samtidigt skulle nyutbildning av frivilliga i viss mån kunna begränsas. Systemet skulle även innebära en önskvärd förenkling av nuvarande ersättningsformer.

Kommittén finner ett system med periodpremier i och för sig värt att

överväga. En analys av det tänkta systemet ger emellertid vid handen att periodpremier som kan bedömas ge avsedd kvarhållande effekt kommer att dra avsevärda merkostnader i förhållande till nuvarande ersättnings- system. Kommittén avstår därför från att lägga fram förslag till sådana premier.

En fråga om att för hemvärnspersonal och avtalspersonal ersätta nuvarande dagersättning och dagpremie med en årlig premie för full- gjord kontrakts- resp. avtalsenlig utbildning behandlar kommittén i följande avsnitt (p. 8.3).

Kommittén finner också lämpligt att här behandla en av regeringen den 7 april 1983 (Dnr 44/82) till kommittén överlämnad framställning av rikshemvärnschefen (Rikshvch Förv 460 1981-[ 1-20) om att för hem- värnsmän i företagshemvärn vid statlig myndighet skall gälla samma förmånsbestämmelser som för hemvärnsmän i driftvärn.

Av rikshemvärnschefens skrivelse framgår bl.a. att det under årens lopp har uppstått en praxis att hemvärnsförband i företagshemvärn vid statliga myndigheter utbildas huvudsakligen på ordinarie arbetstid en- ligt samma regler som gäller för driftvärn. Formell grund härför saknas emellertid.

Rikshemvärnschefens förslag, mot vilket ÖB inte har haft något att erinra, innebär att hemvärnsförmånsförordningen (FFS 1977:11) skulle få en kompletterande bestämmelse: ”För hemvärnsmän i företagshem- värn vid statlig myndighet gäller samma bestämmelser som för hem- värnsmän i driftvärnet.” Kommittén finner rikshemvärnschefens förslag vara lämpligt och redovisar detta i förslaget till författningsändringar. Under förutsättning att nämnda bestämmelse fastställs kan en regerings- bestämmelse (Civildepartementet 1952-09-05) om löneförmåner för hemvärnsman vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna under tjänstledighet för deltagande i kurs vid HvSS upphävas.

8.3. Förslag till ersättningssystem

8.3.1. En generell dagpenningmodell

Ett ersättningssystem för frivillig personal i fredstid med generell dag- penning bör enligt kommitténs mening vara aktuellt vid all centralt anordnad utbildning/tjänstgöring. Det bör också tillämpas vid sådan kvalificerad regional utbildning/tjänstgöring som förutsätter att varda- gar tas i anspråk — t.ex. militärområdesvis anordnad veckoutbildning. Härvid bör den frivillige erhålla dagpenning vid all utbildning och tjänstgöring under hel vardag samt under lördag och söndag som om- sluts av utbildning/tjänstgöring som berör två eller flera veckor. Kommittén anser det vidare vara rimligt att den frivillige erhåller dagpenning även vid styrkt inkomstbortfall på lördag och/eller söndag som inleder eller avslutar utbildning/tjänstgöring under vardag(ar). Kommitténs förslag till riktlinjer för dagpenning innebär bl.a. att dagpenning för hemvärnets del blir aktuell endast vid kurser som anord- nas fråmst vid hemvärnets Stridsskola men inte under kontraktsenlig

årlig utbildning. Frågan om ersättningar till hemvärnets personal under sådan utbildning behandlar kommittén i p. 8.3.2.

Den av kommittén föreslagna, väsentligt vidgade tillämpningen av dagpenningsystemet för frivillig personal innebär att en rad av de nuva- rande ersättningsformerna till frivillig personal bör kunna slopas. Kom- mittén anser sålunda att följande ersättningsformer bör kunna slopas helt: [:l Dagpremie El Utbildningspremierna efter grundkurser för avtalspersonal (jfr p. 8.4.2 B). El Familjebidrag med undantag för näringsbidrag.

Av utbildningspremierna bör enligt kommitténs uppfattning de för be- fäls- och befordringskurser samt motsvarande befälskurser inom hem- värnet behållas. Kommitténs detaljförslag rörande utbildningspremier för frivillig personal redovisas i p. 8.4.

Som inledningsvis föreslås bör den generella dagpenningmodellen tillämpas vid all centralt organiserad utbildning/tjänstgöring och sådan kvalificerad regional utbildning/tjänstgöring som förutsätter att varda- gar tas i anspråk. Eftersom frivilligorganisationerna är olika och frivil- ligutbildningen bedrivs under skiftande förutsättningar avstår kommit- tén från att föreslå detaljerade regler för dagpenning till deltagare i regional utbildning eller tjänstgöring. Sådana regler bör lämpligen över- befälhavaren resp. arbetsmarknadsstyrelsen och berörda frivilligorgani- sationer komma överens om och gemensamt fastställa. Dagpenning för enstaka veckoslut skulle därmed inte bli aktuell annat än i undantagsfall, t.ex. under mobiliseringsövning.

Kurssystemet för frivilliga är utformat så att eleverna har viss valmöj- lighet att planlägga sitt deltagande i utbildningen. Hemortsutbildningen, som genomförs lokalt på kvällar och veckoslut, har stor betydelse för många frivilligas, inte minst kvinnors, möjligheter att delta i frivilligut- bildning. Härtill kommer att deltagarna i hemortsutbildning för avtals- personal har mindre avgångsbenägenhet än t.ex. de som genomför cen- trala grundkurser.

Bl.a. av dessa skäl bör det inte vidtagas några sådana förändringar av ersättningarna till personal som genomför hemortsutbildning som kan uppfattas som försämringar. Kommittén föreslår därför att ersättnings- formen dagersättning behålls och utbetalas för utbildning som pågår två dagar i följd under veckoslut i hemortsutbildningen. Utbildningspre- mierna för grundkurserna bör däremot kunna avvecklas. Kommittén anser sig nämligen ha funnit att dessa premier inte har någon större betydelse för de enskildas vilja att åta sig frivillig försvarsutbildning (jfr p. 8.4.2 B).

Kommittén vill slutligen peka på att här föreslaget system för ersätt- ningar till frivillig personal i fredstid även innebär att det inte längre förefaller vara nödvändigt att i allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) behålla bestämmelsen om rätt att vid tjänstledighet för viss frivillig utbildning erhålla lön med B-avdrag.

Som framgår är den föreslagna modellen framtagen med utgångs-

punkt i kraven på rättvis ersättning till alla frivilliga och samtidigt stor administrativ enkelhet. Kommittén anser att modellen fyller dessa krav. Bland fördelarna i övrigt med den föreslagna modellen får kommittén särskilt framhålla att den kan bedömas verka rekryteringsfrämjande. Även sådana intresserade som i dag inte har råd att delta i frivilligutbild- ning bör nämligen med denna modell få möjlighet därtill. Vad gäller avtalspersonal torde dessa intresserade ofta vara äldre och mindre av- gångsbenägna än de ungdomar som i dag utgör huvuddelen av nyrekry- teringen. På sikt bör alltså kommitténs förslag innebära ett önskvärt ökat kvarstannande av frivilliga inom avtalsorganisationerna.

Modellen bör även kunna stimulera till vidareutbildning och repeti- tionsutbildning.

8.3.2. Ersättning vid kontrakts- och avtalsenlig årlig utbildning m.m.

Allmänna hemvärnets årliga utbildning beräknas även framdeles kom- ma att bedrivas under hemvärnsmannens fritid (Hemvärnskungörelsen & 16). Eftersom flertalet hemvärnspersonal genomför den årliga kontrak- terade utbildningen utan inkomstbortfall finner kommittén inte anled- ning överväga dagpenning som ersättning vid denna utbildning. En annan förändring vad gäller hemvärnspersonalens ersättning vid årlig kontrakterad utbildning är emellertid enligt kommitténs mening aktuell. Härom får kommittén anföra följande.

Ordinarie och extra hemvärnsmän är f.n. skyldiga att varje år fullgöra utbildning under minst 20 och högst 50 timmar medan hemvärnets personal med B-avtal är skyldig att fullgöra högst 80 timmar under en fyraårsperiod. Hemvärnsbefäl skall härutöver fullgöra årlig särskild be- fälsutbildning om minst 14 timmar. Hemvärnsmusiker avkrävs 50 tim- mars årlig utbildning/tjänstgöring.

Av statistik som kommittén under hand har erhållit från rikshem- värnsstaben framgår att många hemvärnsmän inte fullgör föreskrivet antal övningstimmar.

Kommittén finner det vara mycket angeläget att deltagandefrekven- sen i hemvärnets övningar förbättras. Hög sådan frekvens är nödvändig för att hemvärnsförbanden skall få den samträning som erfordras för lösande av stridsuppgifterna. Kommittén anser därför att ersättningssy- stemet för personal inom det allmänna hemvärnet bör utformas så att det uppmuntrar personalen till att fullgöra föreskriven årlig utbildning. Detta bör lämpligen ske genom att, i stället för hittillsvarande dagersätt- ningar och dagpremier vid varje övningstillfälle, införa årliga utbild- ningspremier som betalas ut till all hemvärnspersonal som under utbild- ningsåret har fullgjort föreskrivet minimiantal utbildningstimmar inom egen hemvärnskrets. Kommitténs förslag rörande utbildningspremier för fullgjord kontraktsenlig årlig utbildning inom allmänna hemvärnet redovisas i p. 8.4.1.

Hemvärnsmän inom driftvärnet fullgör i regel kontraktsenlig årlig utbildning på arbetstid. De behåller därvid sina avlöningsförmåner. Kommittén föreslår inte någon ändring av detta förhållande.

Inom hemvärnet bedrivs även utbildning, bl.a. vid hemvärnets strids- skola, i form av kurser om en till två veckors längd. Frågan om ersättning vid deltagande i sådan kurs har tagits upp i riksdagsmotionen 1984/ 85:1267. Motionären anför att samma ersättning för förlorad arbetsför- tjänst, dvs. ersättning motsvarande sjukpenning, borde utgå till deltaga- re i hemvärnets i regel en vecka långa kurser som vid civilförsvarets kurser.

Frivilligförmånskommittén konstaterar att den av kommittén i p. 8.3.1 föreslagna generella dagpenningmodellen tillgodoser motionärens öns- kemål.

Kommitténs förslag i det föregående att slopa nuvarande dagersätt- ning och dagpremie vid årlig utbildning inom det allmänna hemvärnet och i stället införa en årlig utbildningspremie innebär att behovet av dagersättning i stor utsträckning faller bort inom hemvärnet. Dagersätt- ningen bör emellertid enligt kommitténs mening behållas och betalas ut i de fall då hemvärnsövningar bedrivs två dagar i följd under veckoslut och dagpenning inte blir aktuell (jfr p. 8.3.3). Behovet av dagpremie som ersättningsform till hemvärnspersonal faller helt bort vid genomförande av kommitténs förslag i denna punkt.

Vad gäller hemvärnspersonal som deltar i sammanträde med hemvär- nets särskilda organ för förslags- och beslutanderätt föreslår kommittén att nuvarande dagersättning byts ut mot ett arvode per sammanträdes- dag. Detta föreslås uppgå till hälften av arvodet, enligt det s.k. bisysslo- brevet, till ledamot i hemvärnets centrala förtroendenämnd, dvs. f.n. 110 kr. per sammanträdesdag. Vad gäller arvoden till viss personal inom frivilligorganisationerna hänvisar kommittén till kapitel 10 (p. 10.5).

Enligt kommitténs uppfattning är det också mycket angeläget att deltagandefrekvensen i avtalspersonalens repetitionsutbildning förbätt- ras. Kommittén föreslår därför att en ”årlig” utbildningspremie för fullgjord avtalsenlig repetitionsutbildning införs även för all avtalsper- sonal. Eftersom tjänstgöringsskyldigheten för denna personal skall full- göras inom en fyra-årsperiod bör emellertid bestämmelserna för en sådan utbildningspremie vad gäller avtalspersonalen få en något annan utformning än den för hemvärnspersonal, jfr kommitténs förslag i p. 8.4.1.

8.3.3. Dagersättning och dagpremie

Kommitténs förslag i de två föregående punkterna innebär att dagersätt- ning framdeles kommer att betalas ut till frivillig personal i väsentligt mindre omfattning än f.n. Dagersättning bör alltså framdeles betalas ut till frivillig personal endast för utbildning i hemorten, med undantag av ungdomsutbildning, om minst två dagars längd och med i genomsnitt minst sex timmars utbildning per dag. Ersättningsformen dagpremie blir inte längre aktuell.

Dagersättningen till frivillig personal är f.n. 20 kr. per dag medan den till värnpliktig personal fr.o.m. den 1 juli 1985 uppgår till 25 kr. per dag. Kommittén är medveten om att de värnpliktigas dagersättning till del kan vara tänkt att täcka något annorlunda behov än dem som de frivil-

ligas dagersättning kan motsvara. Kommittén anser likväl att inte minst förenklingsskäl talar för att de frivilliga skall ha samma dagersättning som de värnpliktiga.

Kommittén föreslår att dagersättningen till frivilligpersonal fastställs till samma belopp som dagersättningen till värnpliktiga och att den framdeles automatiskt följer detta belopp. Härigenom uppnås att man får en nödvändig följsamhet till kostnadsutvecklingen.

Något tillägg till dagersättning år enligt kommitténs mening inte ak- tuellt inom frivilligutbildningen.

8.3.4. Ersättning vid deltagande i ledningsövningar m.m.

Gällande bestämmelser (jfr kapitel 4, p. 4.3.3) om ersättning till viss hemvärnspersonal vid deltagande i ledningsövningar för totalförsvaret bör enligt kommitténs mening ändras och utvidgas enligt följande.

Bestämmelserna om ersättning för deltagande i ledningsövning för totalförsvaret bör gälla inte bara hemvärnschef och kretshemvärnschef utan alla berörda befattningshavare inom hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna.

Bestämmelserna bör vidare för hemvärnets del utvidgas att gälla även personal inom förband i allmänna hemvärnet som medverkar vid bevak- ning och efterspaning m.m. enligt förordningen FFS 19853 eller deltar i samövning med förband som genomför krigsförbandsövning.

I samband med att bestämmelserna omarbetas bör, enligt kommitténs mening, samtidigt ersättningens storlek ändras så att berörd personal får dagpenning.

Kommittén är medveten om att övergången till dagpenning som er- sättning för inkomstbortfall vid deltagande i ledningsövningar av vissa hemvärns- och kretshemvärnschefer som innehar civil anställning kan komma att uppfattas som en förmånsförsämring. Kommittén anser emellertid att de administrativa fördelarna med att välja dagpenning- systemet är stora. I sammanhanget bör också beaktas de förbättrade ersättningar till hemvärns- och kretshemvärnschefer som kommittén föreslår i kapitel 10.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén i denna punkt att befatt- ningshavare inom hemvärnet och frivilligorganisation vid deltagande i ledningsövning (motsv.) för totalförsvaret samt personal i förband inom allmänna hemvärnet som medverkar vid bevakning och efterspaning m.m. enligt förordningen FFS 19853 eller deltar i samövning med förband som genomför krigsförbandsövning skall få ersättning med dagpenning. Bestämmelser härom inarbetar kommittén i sitt förslag till förordning om ersättningar inom frivilligförsvaret (jfr kommitténs för— fattningsförslag).

8.3.5. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande rörande ersättningar till frivillig personal i fredstid. lil Dagpenning bör utbetalas till frivillig personal vid all centralt anord-

nad utbildning/tjänstgöring och vid sådan regional utbildning/ tjänstgöring som fastställs av myndighet (överbefälhavaren resp. ar- betsmarknadsstyrelsen) och frivilligorganisation gemensamt enligt följande. — Vid all utbildning under hel vardag samt under lördag och söndag som omsluts av utbildning/tjänstgöring som berör två eller flera veckor. — Vid styrkt inkomstbortfall som uppstår vid utbildning/tjänstgö- ring på lördag och/eller söndag som inleder eller avslutar utbild- ning/tjänstgöring under vardag(ar). El Dagersättning till frivillig personal bör komma i fråga endast vid

utbildning om minst två dagars längd i hemorten. Den bör fastställas till samma belopp som dagersättningen till värnpliktiga och framde- les följa detta belopp. Ersättningsformen dagpremie blir t.v. inte aktuell inom frivilligut-

bildningen.

l: Dagersättning och dagpremie till hemvärnspersonal som fullgör kon- traktsenlig årlig repetitionsutbildning bör ersättas med en årlig ut- bildningspremie. En sådan utbildningspremie bör också tillkomma för avtalspersonalen. Premiens storlek m.m. redovisas i p. 8.4.1. D Befattningshavare inom hemvärnet och frivilligorganisation som del- tar i ledningsövning (motsv.) för totalförsvaret samt personal i för- band inom allmänna hemvärnet som medverkar vid bevakning och efterspaning m.m. enligt förordningen FFS 19853 eller deltar i sam- övning med förband under krigsförbandsövning bör få ersättning med dagpenning. [ Kommittén konstaterar vidare att bestämmelsen i allmänt avlönings- avtal om rätt för statstjänsteman till lön med B-avdrag vid tjänstle- dighet för viss frivillig utbildning synes bli obehövlig. l—I

8.4 Utbildningspremier

8.4.1 Utbildningspremier för fullgjord kontrakts- och avtalsenlig årlig repetitionsutbildning

Med hänvisning till vad som anförs i p. 8.3.2 föreslår kommittén att utbildningspremierna inom allmänna hemvärnet för fullgjord kon- traktsenlig årlig repetitionsutbildning fastställs till följande belopp.

Hemvärnsbefäl 400 kr. per år Meniga hemvärnsmän och hemvärnets övriga B-personal 200 kr. per år Hemvärnsmusiker 500 kr. per år

Som framgår av kapitel 10 (p. 10.5.4) räknar kommittén i den årliga utbildningspremien för huvuddelen av hemvärnsbefälet på troppchefs- och gruppchefsnivå även in den befattningspenning som kommittén föreslår skall tillkomma för allt hemvärnsbefäl under kontraktsenlig årlig utbildning m.m. Kommittén finner det nämligen vara motiverat att

den årliga utbildningspremien för hemvärnsbefälet över troppchefsni- vån samt för hemvärnsadjutant och hemvärnsplutonchef på troppchefs- nivån är något större än för övriga hemvärnsbefäl.

För övrig avtalspersonal, oavsett tjänstegrad, bör premien vara 200 kr. Den bör utbetalas endast under förutsättning att den frivillige under året har fullgjort del av sin avtalsenliga repetitionsutbildning för aktuell fyra-årsperiod. Vad gäller skillnaden i premie mellan den avtalsbundna befälspersonalen i hemvärnet och övrig avtalsbunden personal kan föl- jande anföras. Kommittén anser denna skillnad vara motiverad av det faktiska hårdare krav som åligger hemvärnspersonalen genom årlig full- gjord utbildning jämfört med övrig personal som har att inom en fyra- årsperiod fullgöra sin avtalsenliga tjänstgöring. Det bör i övrigt ankom- ma på myndigheter och organisationer att tillsammans fastställa och utfärda detaljbestämmelser i denna fråga.

8.4.2 Övriga utbildningspremier

A Allmänt

Frivilligförmånskommittén anser att utbildningspremier till frivillig per- sonal för godkänd genomgång av viss bestämd utbildning är en lämplig och nödvändig uppmuntran för att stimulera till och behålla en god rekrytering till frivilligverksamheten. Kommittén vill också peka på att utbildningspremier är den enda uppmuntran som kommer i fråga till personal under hemortsutbildning på kvällstid. Utbildningspremierna bör alltså enligt kommitténs mening finnas kvar inom den frivilliga försvarsverksamheten.

Med utgångspunkt i dess direktiv finner kommittén det vara lämpligt att inledningsvis också något beröra principerna för fastställande av utbildningspremierna. Som framgår av kapitel 4 (p. 4.4) är f.n. vissa utbildningspremier till frivillig personal fastställda av regeringen medan andra premier får fastställas av överbefälhavaren eller arbetsmarknads- styrelsen resp. civilförsvarsstyrelsen. Sålunda är utbildningspremierna för befordringsutbildning, hemvärnsutbildning och grundutbildning av avtalspersonal för försvarsmaktens krigsorganisation fastställda av re- geringen. Övriga utbildningspremier är fastställda av överbefälhavaren för bl.a. befälskurser för hemvärnspersonal med B-avtal och personal- vårdspersonal, av arbetsmarknadsstyrelsen för fortsättningskurser för avtalspersonal inom totalförsvarets civila del samt av Civilförsvarsstyrel- sen för personal inom frivilliga flygkåren.

Kommittén finner det vara praktiskt och lämpligt att regeringen fast- ställer vissa riktlinjer för utbildningspremierna till frivillig personal. Detta bör ge garantier för att förmånssystemet i denna punkt kommer att uppfattas som rättvist av alla berörda. Åt ÖB och AMS bör därmed uppdras att med ledning av regeringens riktlinjer fastställa utbildnings- premiebeloppen och att fortlöpande anpassa dem efter kostnadsutveck- lingen.

B Utbildningspremiebelopp

Beloppen för flertalet utbildningspremier till avtalspersonal samt belop- pen för utbildningspremier till FBU-personal och hemvärnspersonal har gällt sedan den 1 april 1977, dvs. fr.o.m. den tidpunkt då gällande frivilligförmåns- resp. hemvärnsförmånsförordning trädde i kraft.

Kommittén anser att utbildningspremierna till frivillig personal med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom samhället från april 1977 till sommaren 1986, dvs. till den tidpunkt då kommitténs förslag kan tänkas träda i kraft, borde räknas upp med 60 %. Kommittén har emellertid vid sina studiebesök vid intervjuer av elever ansett sig kunna konstatera att utbildningspremierna för grundkurserna spelar mindre roll som rekry- teringsstimulans än premierna för befäls- och befordringskurserna. En sextioprocentig höjning av grundkurspremierna skulle också bli relativt dyrbar. Kommittén bedömer att en sådan insats inte skulle motsvara effekten utan anser att utbildningspremierna för grundkurserna för av- talspersonal bör kunna avvecklas (jfr p. 8.3. l ). Härigenom frigörs medel för angelägna förbättringar av ersättningarna till frivillig personal. Kommittén föreslår alltså att utbildningspremierna efter grundkurser för avtalspersonal slopas. För vissa andra kurser bör vidare enligt kom- mitténs mening avvikelser från den tidigare nämnda 60-procentsregeln göras varvid bl.a. vissa skevheter i nuvarande system bör rättas till.

Som princip bör enligt kommitténs mening gälla att kurser som leder till samma befälsnivå bör ha samma utbildningspremie. Undantag från denna princip kan dock behöva göras i vissa fall, t.ex. om kursernas längd är avsevärt olika eller av andra skäl.

Kommitténs förslag till riktlinjer redovisas även sammanfattade i tabell 8.2 i slutet av denna punkt.

Befälskurs I(Bk 1) för avtalspersonal och befordringskurs tillfurir(Bk Fu) leder båda till samma befälsnivå. Kommittén föreslår därför att dessa två kurser får samma utbildningspremie — 500 kr.

De två instruktörskursernaför avtalspersonal(lk T och Ik P) leder till samma befälsnivå som befordringskursen till fanjunkare (Bk Fj). De förstnämnda kurserna bör därmed, enligt kommitténs mening, samman- tagna ha samma utbildningspremie som den senare kursen. Eftersom utbildningspremien för genomgången befordringskurs till fanjunkare enligt kommitténs uppfattning har släpat efter övriga premier bör den räknas upp relativt kraftigt. Kommittén föreslår följande premiebelopp för dessa kurser: [1 instruktörskurs, teori (lk T) 1 000 kr. El ” praktik (lk P) 1 500 kr. [1 befordringskurs till fanjunkare (Bk Fj) 2 500 kr.

Kommittén föreslår vidare att utbildningspremierna för befordringfkur- serna till löjtnant och kapten (Bk Lt och Bk Kn) räknas upp med ca 190 % till 3 000 kr. resp. 6 000 kr.

Av kurserna fär hemvärnsbefäl bör den om 40 timmar ha samma premie som befälskurs 1 och befordringskurs till furir, alltså 500 kr. 80-timmarskursen bör få en utbildningspremie om 1 500 kr.

lnom hemvärnet har under senare år tillkommit en högre kurs om sex veckor för hemvärnschefer. Kommittén anser att denna kurs för hem- värnsbefäl är av särskild vikt. Till elever vid denna kurs utgår f.n. utbildningspremier om 6 x 400 kr. = 2 400 kr. Kommittén föreslår att dessa sex premier omvandlas till en enda utbildningspremie om 6 000 kr. för hel genomförd kurs.

Av tabell 8.2 framgår dels nu gällande, av regeringen fastställda ut- bildningspremier, dels kommitténs förslag till utbildningspremier (rikt- linjer) för befäls- och befordringskurser för frivillig avtalspersonal, FBU-personal och hemvärnsbefäl.

Tabell 8.2 Nuvarande och av kommittén föreslagna utbildningspremier (riktlinjer) för befäls- och befordringskurser

Kurs Nuvarande Föreslaget belopp, kr. belopp, kr.

För avtalspersonal Bk ] (leder till graden furir) 400 500 Bk 2 (leder till graden sergeant) 600 1 000 lk T 800 1 000 lk P (leder till graden fanjunkare) 1 200 1 500 Hlk (leder till graden fänrik) 1 200 2 000 För FB U—personal Bk Fu 250 500 Bk Öfu 400 650 Bk Serg (FV) 600 1 000 Bk Fj 1 200 2 500 Bk Lt 1 500 3 000 Bk Kn 3 100 6 000 RO-utb Fj 1 700 2 700 RO-utb Fj + B-skede 2500 4 000 För hemvärnsbejäl 40 timmarskurs vid HvSS 400 500 80 timmarskurs vid HvSS 800 1 500 Högre kurs för kretshem-

värnschef 6 X 400 6 000

8.5 Resor och reseersättningar

8.5.1 Gällande bestämmelser m.m.

Regeringsförordningarna (FFS 1977:10 och 1977:11) om förmåner till frivillig personal resp. hemvärnspersonal anger angående personalens fria resor till och från utbildning och tjänstgöring som första färdsätt resa ordnad genom försorg av utbildningsmyndighet eller, om sådan fri resa inte kan ordnas, resa med allmänt färdmedel varvid militär tjänstebiljett tillhandahålls.

Om tjänstebiljett inte har tillhandahållits eller om. färd med allmänt kommunikationsmedel skulle medföra oskäligt lång restid får den en-

skilde resekostnadsersättning högst med belopp som motsvarar färdbil- jett i andra klass. Detta är vanligtvis förhållandet.

Vid resa med tåg eller fartyg skall biljetten avse plats i andra klass och resekostnadsersättning utgå med högst det belopp som svarar mot kost- naden för resa i denna klass.

För färd till och från utbildningsplatsen som varar mer än sex timmar får personalen portionsersättning.

8.5.2 Överväganden och förslag

Gällande ordning innebär för frivilligorganisationernas del ett betydan- de arbete för att klarlägga hur varje enskild elevs resa till och från utbildning lämpligen skall ske samt för att beräkna de ersättningar för resorna till och från utbildningen som eleven är berättigad till. Vid kommitténs studiebesök har vid flertalet besöksobjekt kassaförvaltare (adjutant, motsv.) som svarar för utbetalning av reseersättningar till eleverna uttalat att från administrativ synpunkt är elevernas reseförmå- ner de besvärligaste. Samtidigt har förslag förts fram om att ersätta de nuvarande, detaljerade bestämmelserna med enklare bestämmelser om generella ersättningar. Detta ligger helt i linje med kommitténs direktiv (jfr p. 8.1).

Kommittén anser sig också kunna konstatera att förmånsförordning- arnas begrepp ”oskäligt lång restid” som grund för att den frivillige skall få resekostnadsersättning alternativt medgivande att nyttja egen bil mot bilersättning ger utrymme för skilda bedömningar från olika handläg- gares sida. Den nuvarande ordningen brister därmed även vad gäller önskemålet om rättvis behandling av de enskilda frivilliga.

De två nyssnämnda nackdelarna med den nuvarande ordningen vad gäller färdsätt för de frivilliga vid resa till och från utbildningsplats bör, enligt kommitténs mening, kunna avhjälpas genom att de frivilliga ges rätt att själva välja färdsätt, dock inte flyg. Eftersom det är angeläget att i möjlig mån begränsa kostnaderna för sådana resor bör emellertid följande åtgärder vidtas. [1 De frivilliga bör i kursbroschyrer (motsv.) och blanketter för kursan- mälan etc. upplysas om det angelägna i att de begagnar billigaste färdsätt till och från utbildningsplats. El De frivilliga bör i anslutning till kursanmälan e.d. ges tillfälle att , beställa militär tjänstebiljett för färden till och från utbildningen. , El Frivillig som begagnar egen bil till och från utbildningen ges ersätt- '; ning med belopp motsvarande det statliga bilersättningsavtalet j (BEA) med lägsta belopp — f.n. (från den 1 december 1984) 94 öre per kilometer. Kommittén anser vidare att det finns starka skäl för att uppmuntra till ökat samåkande vid färd med privat bil till och från frivilligutbildning. Nuvarande ersättning enligt bilersättningsavtalet (BEA) — 5 öre per passagerare och kilometer — ger, enligt kommitténs mening, inte erfor- derlig stimulans. Kommittén har emellertid från finansdepartementet under hand inhämtat att om samåkningsersättningen till frivillig perso- nal fastställs till högre belopp än enligt BEA torde mellanskillnaden bli

beskattningsbar och frivilligorganisationerna skyldiga att utfärda kon- trolluppgifter för gjorda utbetalningar av sådana samåkningsersättning- ar. Detta medför krångel för såväl den enskilde frivillige som hans/ hennes organisation. Kommittén avstår därför från att lägga fram för- slag om höjd samåkningsersättning för frivillig personal.

Rörande här föreslagna ersättningsbelopp vid färd med egen bil resp. samåkning med privat bil vill kommittén även peka på att den i kapitel 9 föreslår att samma ersättningsbelopp också skall gälla för alla tillfälliga instruktörer i frivillig försvarsverksamhet. Kurselever, hemvärnsmän och tillfälliga instruktörer bör alltså enligt kommitténs uppfattning i dessa hänseenden ha samma ersättningar. Detta bör dels underlätta det administrativa hanterandet av dessa frågor, dels undanröja de orättvisor som nuvarande system innebär.

1 olika sammanhang har till kommittén förts fram önskemål om rätt för viss frivillig personal — bl.a. hemvärnschefer och högre samt styrel- seledamöter - att få företa enskild resa med tåg eller fartyg i första klass. Kommittén konstaterar att all värnpliktig personal, oavsett innehavd grad, numera vid fri resa i tjänsten skall begagna billigaste färdsätt, dvs. andra klass vid färd med tåg eller fartyg. Kommittén anser att samma princip bör gälla även frivilligpersonal. Kommittén föreslår alltså i denna punkt inte någon ändring av nuvarande ordning.

Kommittén vill i denna punkt slutligen även ta upp frågan om vilken ersättning de frivilliga bör erhålla för måltider under längre inställelse- resp. utryckningsresor. Enligt gällande ordning får den frivillige vid sådan resa som omfattar mer än sex timmar portionsersättning. Denna utgör viss procent av traktamentet för hel dag enligt allmänt reseavtal för statstjänstemän (ARA), nämligen 20 % för frukost och 40 % för lunch resp. middag, dvs. i kronor fr.o.m. den 1 januari 1985 39,20 kr. för frukost och 78,40 kr. för lunch resp. middag.

Det kan noteras att värnpliktiga under motsvarande förhållanden inte får portionsersättning utan måltidsersättning som f.n. uppgår till 15 kr. för frukost och 20 kr. för lunch resp. middag.

Kommittén som i fråga om vissa andra ersättningar (jfr p. 8.3) föreslår att de till frivillig personal i möjlig mån blir desamma som för värnplik- tiga anser att samma princip bör gälla även ersättningar för fri förpläg- nad då frivillig personal företar längre inställelse- resp. utryckningsresa. Kommittén föreslår därför att denna princip genomförs.

l regeringsförordningen (FFS 1977:10) om förmåner till frivilligper- sonal m.fl. anges redan (12 &) att om frivillig under färd mellan bostaden och platsen för utbildningen eller tjänstgöringen inte kan ges fri förpläg- nad utgår ersättning enligt de grunder som gäller för sådan ersättning till värnpliktiga vid värnpliktstjänstgöring. Denna förordning behöver allt- så inte ändras med anledning av kommitténs förslag. Det bör därför i stället ankomma på överbefälhavaren att utfärda erforderliga ändrade tillämpningsbestämmelser till frivilligförmånsförordningen.

Även ungdomar som deltar i frivillig försvarsutbildning får under längre inställelse- resp. utryckningsresor ersättning för måltider enligt samma bestämmelser som gäller för vuxna frivilliga. Kommittén anser att dessa ungdomar framdeles inte bör få någon sådan ersättning. De bör

i stället medföra färdkost från hemmet och före hemfärden få sådan på aktuell kursgård. Kommittén föreslår att förmånsbestämmelserna änd- ras i enlighet härmed.

8.6 Övriga generella ersättningar och förmåner

8.6.1 Särskild ersättning vid flygtjänstgöring

l regeringsbeslut den 9 oktober 1970 föreskrevs att medlem i frivilliga flygkåren som fullgör flygtjänstgöring som är att anse som utbildning eller övning för uppgifter inom totalförsvaret skall äga åtnjuta särskild ersättning härför med samma belopp för dygn som gäller för flygrisktill- lägg till värnpliktig och civilförsvarspliktig personal.

Värnpliktsförmånskommittén föreslog i sitt betänkande (Ds Fö 198224) att de särskilda ersättningarna för värnpliktiga skulle slopas. Härom anfördes att kommittén ansåg att det inte är möjligt att gradera olika slag av risker. Man påpekade att de flesta skadorna bland värnplik- tiga inträffar i samband med fysisk träning och olyckor med fordon. Kommittén framhöll att riskfyllda verksamheter bör göras så säkra som möjligt genom säkerhetsföreskrifter, skyddsanordningar m.m. Om en olycka trots allt skulle inträffa och skada uppstå bör staten, liksom f.n., tillhandahålla ett tillfredsställande ekonomiskt skydd.

Departementschefen ansåg för sin del (prop. l982/832115, s. 18) att det skulle medföra betydande administrativa förenklingar om de särskil- da ersättningarna avskaffades. Det finns enligt hans mening inte heller något skäl att från rekryteringssynpunkt behålla dessa ersättningar till värnpliktiga.

Regeringen har därefter genom förordning (1983:456) om ändring i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) och förordning (1983:457) om ändring i förmånsförordningen (1976:101 1) för civilförsvarspliktiga upphävt bestämmelserna om flygrisktillägg (FFS 1977:41).

Civilförsvarsstyrelsen resp. frivilliga flygkåren har sedermera i skri- velser den 13 juli (Dnr 430- 1893/83) resp. den 18 juli 1983 hemställt om fastställande av belopp för särskild ersättning vid flygtjänstgöring till medlemmari frivilliga flygkåren. Styrelsen resp. kårledningen förutsatte samtidigt att den särskilda ersättningen till kårens medlemmar under flygtjänstgöring alltjämt skulle kvarstå och hemställde om regeringens översyn av bestämmelserna härför.

Genom regeringsbeslut den 1 september 1983 överlämnades framställ- ningarna till frivilligförmånskommittén. Samtidigt föreskrevs att med- lemmar i frivilliga flygkåren tills vidare vid flygtjänstgöring skulle erhål- la särskild ersättning om 20 kr. per dygn.

Frivilligförmånskommittén anser att den aktuella särskilda ersätt- ningen inte längre fyller sin ursprungliga funktion som risktillägg och att den knappast har någon betydelse för rekryteringen till frivilliga flygkå- ren. Kommittén föreslår därför att denna ersättningsform till frivillig personal slopas.

8.6.2 Ersättningar vid personskada, sjukdom m.m.

Kommitténs undersökningar ger vid handen att frivilligpersonalen i fråga om ersättningar och förmåner vid personskada eller sjukdom i allt väsentligt är jämställd med värnpliktig personal.

På en punkt är emellertid del av den frivilliga personalen i sämre läge än såväl annan frivillig personal som värnpliktig personal. Det gäller vid skada på eller förlust av glasögon och klocka. Ersättning för sådan skada eller förlust regleras genom förordningen (FFS 1981 : 18) om skaderegle- ring inom försvaret, m.m. Vad gäller frivilligpersonal omfattar denna förordning endast den personal som genomgår frivillig utbildning inom försvarsmakten. Frivillig personal som genomgår utbildning inom de civila delarna av totalförsvaret omfattas däremot inte av förordningen.

Kommittén anser att all frivillig personal, oavsett om den går genom utbildning inom försvarsmakten eller inom de civila delarna av totalför- svaret, bör ha samma möjligheter till ersättning för skada på egendom som tillhör den, allt under förutsättning att skadan har föranletts av tjänstgöringsförhållandena. Kommittén föreslår därför att förordningen (FFS 1981 :18) om skadereglering inom försvaret m.m. vidgas till att gälla även frivillig personal inom de civila delarna av totalförsvaret. En ny sådan förordning torde böra ingå i Svensk författningssamling.

Kommitténs förslag i denna punkt innebär att skaderegleringen för all frivillig personal kommer att handläggas av en och samma myndighet - försvarets civilförvaltning. Detta bör ge garanti för att alla enskilda ersättningsfall för frivillig personal blir likformigt och rättvist behand- lade. Kommittén utgår från att erforderliga medel för skadereglering vid behov skall kunna överföras från aktuellt anslag till anslag inom fjärde huvudtiteln.

8.7 Familjebidrag

Kommitténs förslag i p. 8.2 att frivillig personal i fredstid skall få ersätt- ning enligt en generell dagpenningmodell innebär att behovet av famil- jebidrag med undantag för näringsbidraget upphör. Kommittén anser det dock vara nödvändigt att här behandla två detaljfrågor vad gäller familjebidragen. Den första frågan är föranledd av ett departements- chefsuppdrag i prop. 1982/83:115 till kommittén.

Enligt gällande bestämmelser för familjebidrag skall den tjänsteplik- tiges semesterlön inte beaktas då inkomsten bestäms (specialmotivering & 11 till prop. 1977/782127).

1982 års värnpliktsförmånskommitté anförde (Ds Fö 1982z4) i anslut- ning härtill följande. '

Som tidigare påpekats utgår familjebidrag i den mån behov kan anses föreligga. För kommittén synes det därför vara naturligt att behovet reduceras för den som under tjänstgöringen uppbär semesterlön. Kommittén föreslår därför att den värnpliktiges semesterlön betraktas som inkomst. Kommittén är också medveten om att den kategori som här avses i huvudsak består av frivilligt tjänstgörande och att frivilligheten uppmuntras i olika sammanhang.

Kommittén anser dock att särskilda förmåner till frivilligt tjänstgörande bör regleras på annat sätt.

Departementschefen anförde i prop. 1982/83:115 härom följande (5. 30).

Enligt min mening är detta en fråga som i allmänhet inte berör den vanlige tjänstepliktige utan snarare sådan frivilligt tjänstgörande som genomför sin fri- villigutbildning under sin semester. Regeringen har i juli 1982 tillkallat en kom- mitté att utreda förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet. Jag anser att denna fråga bör behandlas i denna kommitté.

Frivilligförmånskommittén delar de av 1982 års värnpliktsförmånskom- mitté framförda synpunkterna dels att det är naturligt att behovet av familjebidrag reduceras för den som under tjänstgöringen uppbär se- mesterlön, dels att särskilda förmåner till frivilligt tjänstgörande bör regleras på annat sätt. Eftersom kommitténs förslag innebär att behovet av familjebidrag (utom näringsbidrag) till frivillig personal upphör be- dömer kommittén att det inte behövs någon författningsändring vad gäller synen på tjänstepliktigs semesterlön då behov av familjebidrag prövas.

Den andra frågan gäller det nuvarande stadgandet i familjebidragsla- gen att utbildningen eller tjänstgöringen skall omfatta minst fem dagar. Kommittén finner denna tidsbegränsning vara olycklig. Vid hemvärnets stridsskola har det nämligen befunnits lämpligt och rationellt att i vissa fall genomföra koncentrerade kurser under fyra dagar mot normalt fem dagar. Elever som har gått genom sådan koncentrerad kurs har emeller- tid gått miste om rätten till familjebidrag. Detta har lett till att skolan har måst återgå till kurser om fem dagar för att eleverna inte skall gå miste om rätten till sådant bidrag.

Kommittén anser det vara olyckligt att familjebidragslagens stadgan- den skall lägga hinder i vägen för önskvärda förändringar och rationa- liseringar av frivilligutbildningen. Familjebidragslagen föreslås därför ändrad så att även utbildning eller tjänstgöring om fyra dagar i följd ger rätt till familjebidrag (näringsbidrag). Förslag till ändring av familjebi- dragslagen (I978:520) återfinns bland kommitténs författningsförslag.

8.8 Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande rörande ersättningar till frivillig personal i fredstid. [] En generell ersättning enligt dagpenningsystemet och i enlighet med regler som närmare redovisas i p. 8.3.1 bör införas för all frivillig personal. D Dagersättningen till frivillig personal och till värnpliktiga bör vara densamma. Till frivillig personal bör den betalas ut endast vid hem- ortsutbildning om minst två dagars längd. 13 Ersättningsformen dagpremie bör slopas inom frivilligutbildningen. Cl Dagersättning och dagpremie till personal inom allmänna hemvärnet som fullgör kontraktsenlig årlig repetitionsutbildning bör ersättas

med en årlig utbildningspremie. Motsvarande utbildningspremie bör också införas för frivillig avtalspersonmal. Befattningshavare inom hemvärnet och frivilligorganisation som del- tari ledningsövning (motsv.) för totalförsvaret bör få ersättning med dagpenning. Detsamma föreslås gälla personal i förband inom all- männa hemvärnet som medverkar vid bevakning och efterspaning m.m. enligt förordningen FFS 198523 eller deltar i samövning med förband under krigsförbandsövning. De årliga utbildningspremierna inom allmänna hemvärnet föreslås bli 400 kr. för hemvärnsbefäl, 200 kr. för meniga hemvärnsmän och hemvärnets övriga personal med B-avtal samt 500 kr. för hemvärns- musiker. För avtalspersonal i övrigt föreslås motsvarande premie bli 200 kr. och utbetalas för år då den frivillige har fullgjort del av sin avtalsenliga repetitionsutbildning. Övriga utbildningspremier, utom de för grundkurser för avtalsperso— nal, föreslås höjda med i genomsnitt 60 % till belopp som redovisas i tabell 8.2. Utbildningspremierna efter grundkurser föreslås slopade. _ De frivilliga bör ges rätt att själva välja färdsätt, dock inte flyg, vid resor till och från utbildningsplats. Vid färd med egen bil bör härvid utgå ersättning med belopp som svarar mot lägsta belopp i det statliga bilersättningsavtalet. Nuvarande portionsersättning vid resa bör bytas ut mot måltidser- sättning. Den särskilda ersättningen vid flygtjänstgöring till medlemmar i fri- villiga flygkåren föreslås bli slopad. All frivillig personal bör få samma möjligheter till ersättning för skada på egendom som tillhör den under förutsättning att skadan har föranletts av tjänstgöringsförhållandena. Familjebidragslagen bör ändras så att utbildning eller tjänstgöring fyra dagar i följd ger en frivillig rätt till familjebidrag (näringsbidrag).

Kommittén konstaterar slutligen att bestämmelsen i allmänt avlönings- avtal för statstjänstemän m.fl. (AST) om rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet för viss frivillig utbildning synes bli obehövlig.

9. Ersättningar till instruktörer m. m.

9.1. Bakgrund

Som framgår av direktiven har kommittén vad gäller instruktörer inom frivilligverksamheten två särskilda åligganden. Det ena är att undersöka möjligheterna atti ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisa- tionerna' för instruktörsuppgifter.

Det andra är att se över bestämmelserna om instruktörsförmåner med mål att göra dessa mera likformiga än f.n. och därmed enkla och lätta att administrativt hantera.

9.2. Ökat anlitande av frivilligorganisationernas instruktörer

9.2.1. Allmänna överväganden

Kommittén finner att bl.a. följande faktorer talar för att i ökad omfatt- ning anlita personal ur hemvärnet och frivilligorganisationerna för in- struktörsuppgifter. D Antalet fredsförband och yrkesofficerare minskar efter hand. Där- med kommer förutsättningarna och möjligheterna att disponera yr- kesofficerare för instruktörsuppgifter att minska. [1 Vid beredskapshöjningar torde tillgången på yrkesofficerare som har tillfälle att tjänstgöra som instruktörer minska ytterligare medan in- tresset för frivilligutbildning sannolikt ökar. El Utbildningen av den frivillige till instruktör och hans/hennes tjänst- göring som instruktör ger befäst förmåga inom egen tjänstegren och stärkt självförtroende. Detta kommer krigsorganisationen till godo i form av höjd kvalitet. El Möjligheterna för de frivilliga att få utbildning till och uppgifter som instruktörer är rekryteringsfrämjande samt allmänt sett motiverande och stimulerande. Denna aspekt har förts fram av bl.a. åtskilliga frivilliga under kommitténs studiebesök. [1 God tillgång på egna instruktörer ökar frivilligorganisationernas oberoende och handlingsfrihet. Även från myndigheternas synpunkt är det av värde att utbildningskompetensen inom organisationernas egna led hålls hög.

lKommittén utgår från att detta direktivuttalan- de även innefattar hem- värnet.

Cl Kostnaderna för organisationernas egna instruktörer kan i många fall vara lägre än för t.ex. yrkesofficerare främst inom hemortsutbild- ningen där organisationernas egna instruktörer i större utsträckning är lokalt rekryterade. De drar därigenom lägre traktaments— och resekostnader än yrkesofficerarna.

Det finns emellertid också faktorer som verkar återhållande, dvs. talar emot, då det gäller ökat anlitande av hemvärnets och frivilligorganisa- tionernas egna instruktörer. Sådana faktorer är bl.a. följande. [1 Den snabba utvecklingen inom främst teknikens och taktikens områ— de samt organisatoriska och andra förändringar ställer höga krav på instruktörernas kompetens och på att dessa fortlöpande underhåller sina kunskaper och sin instruktörskompetens. Detta är rimligtvis lättare för en yrkesofficer än för en instruktör ur frivilligorganisation. D Det torde vidare vara svårare för organisationernas instruktörer än för en yrkesofficer som tjänstgör inom garnisonsort att vid materiel— krävande övningar ta ut och lämna in materiel, fordon etc. Cl Kostnaderna för frivilligorganisationernas egna instruktörer vid re- gionalt och centralt anordnad utbildning kan till synes bli högre än för t.ex. yrkesofficerarna eftersom de förstnämnda enligt gällande ordning får ersättning för förlorad arbetsinkomst. Eftersom yrkesbe- fälet får behålla sin ordinarie lön vid tjänstledighet för dessa instruk- törsuppgifter blir den sammanlagda effekten dock inte någon ökad kostnad. Däremot medför en ökad befäls- och instruktörsutbildning inom frivilligverksamheten med mål att efter hand få fram ett ökat antal instruktörer inom hemvärnet och frivilligorganisationerna i sig ökade kostnader.

Kommittén finner det därför vara realistiskt att räkna med ett relativt betydande behov av yrkesofficerare och annan yrkespersonal även framdeles i frivilligutbildningen. Kommittén anser det emellertid vara viktigt att instruktörer inom frivilligorganisationerna i ökat antal kan ges självständigt ansvar för utbildning. Kommittén utgår därvid från att fördelningen av instruktörsuppgifterna på yrkesofficerare och annan yrkespersonal resp. hemvärnets och frivilligorganisationernas egna in- struktörer liksom hittills sker under nära samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer.

Kommittén bedömer att ev. kostnadsökningar på vissa punkter är marginella och att hemvärnets och frivilligorganisationernas egna in- struktörer totalt sett troligen drar något lägre kostnader än yrkesoffice- rare och annan yrkespersonal.

Kommittén anser sammanfattningsvis att övervägande skäl talar för att stimulera till ökat anlitande av frivilligpersonal som instruktörer. Kommittén anser dock, av skäl som har angetts i det föregående, att det inte är möjligt eller önskvärt att helt överlåta frivilligutbildningen på organisationernas egna instruktörer.

9.2.2. Möjliga stimulansåtgårder

Kommittén hari kapitel 6 övervägt lämpligheten av att införa lagfäst rätt

till tjänstledighet för instruktörstjänstgöring inom frivilligverksamheten. Sådan rätt till ledighet skulle nämligen enligt kommitténs mening san- nolikt underlätta för många frivilliga att äta sig tjänstgöring som instruk- tör inom frivilligutbildningen. Av skäl som redovisas i kapitel 6 avstår kommittén dock från att föreslå sådan lagfäst rätt. Enligt kommitténs mening bör åtgärderna för att stimulera till ökat anlitande av frivillig- personal som instruktörer främst avse förmånssystemet för instruktörer- na.

Eftersom en av grunderna för kommitténs arbete är att förmånssyste- met skall vara rättvist finner kommittén det vara helt uteslutet att pre- miera hemvärnets och organisationernas egna instruktörer och ge dem högre instruktörsarvoden än vad yrkesofficerarna får. Även reglerna för traktamente och reseersättning synes rimligen böra vara desamma för hemvärnets och frivilligorganisationernas instruktörer som för övriga instruktörer.

Kommittén har även övervägt att förbättra ersättningen för förlorad arbetsinkomst till frivilligpersonal som tjänstgör som instruktörer. F.n. gäller att sådan instruktör vid ledighet för utbildningskurs som pågår minst tre kalenderdygn med minst sex timmars verksamhet varje dygn får ersättning för mistad avlöning med belopp som motsvarar dagpen- ning för värnpliktig (jfr kapitel 4, p. 4.8). Eftersom denna dagpenning motsvarar hel sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring innebär ersättningen att vederbörandes inkomstbortfall vid ledigheten inte helt vägs upp. Yrkesofficer som är tillfällig instruktör vidkänns däremot under tjänstledighet för motsvarande instruktörstjänstgöring inte något löneavdrag utan behåller sin lön oavkortad.

Kommittén bedömer att ett system som ger instruktörerna fullständig ersättning för förlorad arbetsinkomst skulle bli något mera komplicerat samt besvärligare att administrera än nuvarande dagpenningsystem. Nuvarande ordning med ersättningar enligt dagpenningsystemet för mistad avlöning till frivilligpersonal som tjänstgör som instruktörer är däremot enkelt och lätt att administrera samt dessutom beprövat och väl fungerande. Härtill kommer att inkomstbortfallet av flertalet berörda torde uppfattas som marginellt. Kommittén anser därför att nuvarande dagpenningsystem för ersättning för förlorad arbetsinkomst till instruk- törer ur hemvärnet och frivilligorganisationerna bör behållas.

Nuvarande bestämmelser är emellertid utformade så att t.ex. egenfö- retagare har svårt att få ersättning för inkomstbortfall vid tjänst som instruktör. Inte heller hemarbetande person eller studerande kan enligt nuvarande bestämmelser få ersättning trots att de i många fall kan ha kostnader för t.ex. barnvakt. Med utgångspunkt i att ersättningssystemet skall vara enkelt och lätt att administrera och uppfattas som rättvist av dem som fullgör tjänstgöringen föreslår kommittén att bestämmelserna ändras så att även egenföretagare som tjänstgör som instruktör får dagpenning. Även frivillig instruktör som är hemarbetande eller stude- rande bör vid tjänstgöring som instruktör vid utbildningskurs av här aktuellt slag få dagpenning (jfr kommitténs författningsförslag).

9.3. Instruktörsarvoden

Om de gällande instruktörsarvodena — dagarvoden resp. timarvoden, jfr kapitel 4, p. 4.8 — till s.k. tillfälliga instruktörer har till kommittén bl.a. anförts att de är för låga och måste räknas upp så att behållningen efter skatt blir rimlig.

Det har också framhållits att den enskildes behållning av dag- och timarvodena, med hänsyn till skatteprogressiviteten, är mindre ju högre lön han har. Detta gör det mindre attraktivt för äldre, erfarna personer än för unga, oerfarna att ägna sig åt frivilligutbildning.

Från olika förband har vid kommitténs studiebesök anmälts att man har stora svårigheter att få instruktörer främst till hemortsutbildningen. Andra förband har anmält att man hitintills har lyckats få instruktörer men att det nu börjar bli svårt. Ett skäl till de efter hand ökade svårig- heterna att få instruktörer till frivilligutbildningen har angetts vara att den enskildes fritid blivit honom allt mera värdefull. Detta ställt i iela- tion till den ekonomiska gottgörelsen för instruktörsarbete på fritic' har medfört att den enskilde väljer att ha ledigt i stället för att ta instruktörs- arbete på fritid.

Kommittén har mot bakgrund av myndigheternas efter hand ökade svårigheter att täcka behovet av kvalificerade instruktörer för frivzllig- utbildningen övervägt åtgärder av såväl organisatorisk som ekonomisk att för att tillgodose behoven av instruktörer. Vad gäller åtgärder av organisatorisk art har kommittén funnit följande.

Även om det ytterst är myndigheternas ansvar att frivilligutbildningen har tillgång till kvalificerade instruktörer är det ett starkt önskemål att den grundläggande frivilligtanken återspeglas även vad gäller samman- sättningen av instruktörsgruppen. Huvuddelen av den bör alltså iven fortsättningsvis rekryteras på frivillig väg. Lösningar som förutsätter betydande utökningar av antalet yrkesofficerare direkt avsedda för fri- villigverksamheten bör däremot inte väljas. Statsmakterna har nyligen beslutat om en principiell nedskärning av antalet yrkesofficerare. L'tök- ningar av antalet ordinarie frivilliginstruktörer kan därför inte komma i fråga. Kommittén finner sålunda att möjligheter att genom organisato- riska åtgärder täcka behovet av instruktörer inom frivilligverksamleten inte föreligger.

Vad gäller åtgärder av ekonomisk art anser sig kommittén kunna konstatera följande. 121 Det är nödvändigt med rejäla höjningar av timarvodena för att få väl kvalificerade och erfarna instruktörer till hemortsutbildningen. El Det är också nödvändigt att åstadkomma att arvodessystemet fort- sättningsvis blir följsamt till utvecklingen av löner och olika former av kostnadsersättningar. Den nuvarande ordningen med återkom- mande översyner av förmånsfrågorna med ett antal års intervall är kostsam och opraktisk och kan inverka negativt på viljan att äta sig instruktörsuppgifter genom att ersättningen ständigt släpar efter i förhållande till kostnadsutvecklingen.

Kommittén understryker också vikten av vad som utsägs i direktiven att instruktörsarvodena måste kunna uppfattas som rättvisa av alla berörda.

Arvodessystemet bör vidare vara enkelt och lätt att administrera.

Då det gäller möjligheterna att kunna förverkliga ett arvodessystem som kan motsvara de nu ställda principiella önskemålen konstaterar kommittén att det inom försvarsmakten finns ett särskilt system med föreläsararvoden enligt föreskrifter utfärdade av försvarets civilförvalt- ning (FCFzs kungörelse, FFS 197839, senast ändrad l984:27) som i sammanhanget är av stort intresse. Detta system är allmänt godtaget som lämplig ordning för ersättning till föreläsare för personal inom försvars- makten. Systemet är nämligen följsamt i förhållande till kostnadsutveck- lingen. Enligt kommitténs mening bör frivilliginstruktörernas insatser värderas på samma sätt.

Kommittén finner sålunda lämpligt att med nuvarande föreläsararvo- de inom försvarsmakten som utgångspunkt ange en arvodesmodell för sådan instruktörsverksamhet för vilken i dag utgår timarvode. Denna modell bör anpassas efter de särskilda förhållanden som råder vid fri- villigutbildningen, varför även begreppen halvdags- och heldagsarvo- den bör finnas. Reglerna bör vara enkla att tillämpa och redovisningen lätt att kontrollera såväl för instruktör som för utbetalande instans. Med utgångspunkt i angivna principer föreslår kommittén följande modell för arvoden för instruktörsverksamhet för vilken i dag timarvode utgår. [: Enstaka utbildningstimme, sammanlagt högst tre under en dag, er- sätts med föreläsararvode enligt de regler som gäller för sådant arvo- de. E Utbildning om halv dag (kväll) ersätts med halvdagsarvode som

motsvarar tre föreläsararvoden i lägsta arvodesgrupp. Med halv dag (kväll) avser kommittén utbildning som pågår fyra till sex timmar. 1: Utbildning om hel dag (sju timmar eller däröver) ersätts med heldags- arvode som motsvarar maximalt sex föreläsararvoden i lägsta arvo- desgrupp.

Kommittén anser vidare att om verksamheten under ett helt veckosluts- dygn bedrivs under sådana villkor som förutsätts för ersättning under förbandsövning2 bör, utöver nyssnämnda arvoden, även kunna utbeta- las ett arvode som motsvarar förbandsövningstillägget (f.n. 306 kr. enligt lägsta alternativ). Kommittén utgår härvid från att frivilligverksamheten endast undantagsvis bedrivs i denna form. Inom ungdomsutbildning blir denna form av ersättning till instruktörer inte aktuell.

Kommitténs förslag bör normalt under ett veckoslut kunna ge en instruktör högst arvoden som framgår av tabell 9.1.

Härutöver kan i undantagsfall tillkomma arvode motsvarande ett förbandsövningstillägg om 306 kr.

2Innebörden av begreppet förbandsövning är (Militära arbetstidsavtalet 5 5) följande.

Sammanhängande övningsverksamhet med krigsorganiserade eller för utbild- ningsändamål organiserade staber och förband eller kadrar till dylika enheter, om övningsverksamheten bedrivs på ett sådant sätt att personalens arbetsinsatser inte kan tidsplaneras och att arbetet inte kan avbrytas avi förväg bestämda raster eller uppehåll för vila m.m.

Tabell 9.1 Högsta arvoden till en instruktör under ett veckoslut enligt kommitténs

förslag

Tid Arvodestyp Antal Kr. fredagkväll halvdagsarvode 1 363 lördag heldagsarvode 1 726 söndag heldagsarvode 1 726

Summa 1 815

I förhållande till i dag gällande ordning kommer den nu föreslagna modellen att innebära en väsentlig höjning av instruktörernas ersättning. Av angivna skäl finner kommittén en sådan höjning vara angelägen och nödvändig.

I anslutning till föreslagen modell föreslår kommittén att all ersättning för förberedelse- eller efterarbete slopas.

Vad gäller dagarvoden till tillfällig instruktör får kommittén anföra följande.

Förhållandet mellan timarvodes- och dagarvodesbeloppen har under senare år varit de som framgår av tabell 9.2.

Tabell 9.2 Förhållandet under senare år mellan timarvodes- och dagarvodesbelopp

Från och med Timarvode Dagarvode

1 juli 1963 18 kr. 12 (20—30)” kr. 1 juli 1972 30 kr. 25 (SO)” kr. 1 juli 1977 45 kr. 50 kr. 1 juli 1982 60 kr. 100 kr.

-" Dagarvodet (då benämnt lägerkurstillägg) var 12 kr. Om en 24-timmarsperiod med instruktörsverksamhet omfattade del av lördag utgjorde lägerkurstillägget 20 kr. och om del av sön- eller helgdag ingick var det 30 kr. för den första sådana perioden. *” Dagarvodet var 25 kr. Om en 24-timmarsperiod med instruktörsverksamhet omfattade del av lördags-, söndags- eller helgdagsdygn eller flera sådana perioder i följd, utgjorde dagarvodet 50 kr. för den första av dessa perioder.

Motiven för att år 1977 ändra relationen mellan timarvode och dagar- vode var att man ansåg det vara rimligare att dagarvodet var högre än timarvodet. Denna uppfattning delas av frivilligförmånskommittén. Kommittén anser att även dagarvodet till tillfällig instruktör bör följa kostnadsutvecklingen och föreslår att dagarvodet fastställs till 1,5 x beloppet för föreläsararvode (i lägsta arvodesgrupp) inom försvaret, dvs. f.n. 1,5 x 121 = 181,50 kr.

Eftersom kommittén finner det angeläget att undvika förväxlingar föreslår kommittén att den nuvarande beteckningen dagarvode byts ut mot veckokursarvode.

9.4. Reseersättningar till instruktörer

9.4.1. Gällande bestämmelser m.m.

Regeringsförordningen (FFS 1977:24, ändrad 1981 :33, 1982:27 och 1983:7) om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsverksamhet anger följande om instruktörernas resor.

10 5 En tillfällig instruktör har rätt till fri resa mellan tjänstestället eller bostaden och utbildningsplatsen. Om transport inte ordnas genom utbildningsmyndighe- tens försorg, erhålls fri resa genom tjänstebiljett. Om tjänstebiljett inte har kunnat tillhandahållas utgår resekostnadsersättning. Instruktören har vidare rätt till trak- tamente och ersättning för Iogikostnad för rese- och utbildningstiden.

Vid beräkning av reseförmåner som avses i första stycket tillämpas de bestäm- melser om sådana förmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet. För en tillfällig instruktör som inte är statlig eller kommunal tjänste- man ersätts inte kostnad för sovplats i enbäddskupé.

I anslutning till denna paragraf har FCF i sin kungörelse (FFS 1983: 16) om tillämpningen av instruktörsförmånsförordningen meddelat följan- de föreskrifter.

Med uttrycket ”de bestämmelser om sådana förmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet” avses i första hand allmänt reseavtal 1981—07-14(ARA) och det statliga bilersättningsavtalet l982-06-23 (BEA).

Tillfällig instruktör erhåller traktamente för dagtid även då instruktörsverk- samheten fullgörs inom instruktörens ordinarie tjänstgöringszon.

Tjänsteresetillägg utgår inte till tillfällig instruktör.

Här redovisade bestämmelser har lett till olika tillämpning inom de skilda myndigheter (förband m.m.) som har haft ansvar för utbetalning av reseersättningarna i samband med centralt anordnade kurser. Detta har i sin tur väckt irritation hos många instruktörer som har uppfattat det nuvarande systemet som orättvist och godtyckligt då det har gällt ersätt- ningen vid färd med egen bil.

9.4.2. Undersökningar, överväganden och förslag

Kommittén har från huvuddelen av de fredsförband inom försvarsmak- ten som har ansvar för centralt anordnad frivilligutbildning erhållit uppgifter om instruktörernas resor till och från sådan utbildning och kostnaderna för dessa.

De lämnade uppgifterna är i vissa fall osäkra. Då undersökningen gjordes fanns nämligen instruktörernas reseräkningar inte längre kvar vid förbanden (motsv.). De datalistor e.d. som finns vid förbanden är normalt inte heller uppställda så att de av kommittén önskade uppgifter- na kunde tas fram. Dessa förhållanden medförde att uppgifterna från en del förband (motsv.) torde ha haft karaktären av bedömningar.

Det inkomna materialet visar emellertid tydligt att såväl de nuvarande som de före den 1 juli 1983 gällande bestämmelserna för reseersättning till instruktörer i frivilligutbildningen har gett och alltjämt ger utrymme

till olika tolkningar. Enbart detta förhållande motiverar att bestämmel— serna ändras så att instruktörerna känner sig rättvist behandlade. Detta ligger helt i linje med kommitténs direktiv som framhåller att förmåns- systemet skall uppfattas som rättvist av berörd personal.

Kommittén har därför närmare övervägt en ordning i vilken reseer— sättning till alla tillfälliga instruktörer vid färd med egen bil till frivillig- utbildning — oavsett om den anordnas centralt, regionalt eller lokalt — skulle medges enligt en schablon. Ersättningsbeloppet skulle därvid vara lika med bilersättningsavtalets (BEA) lägsta belopp — f.n. 94 öre per kilometer. Ersättningen skulle vidare betalas ut av berörd frivilligorga— nisation i stället för som f.n. av utbildningsansvarig myndighet.

Kommitténs kostnadsberäkningar ger vid handen att kostnaderna för den skisserade schablonmodellen för reseersättningar till instruktörer i allt väsentligt ryms inom ramen för nuvarande resekostnader för in— struktörer. Modellen synes dessutom innebära en önskvärd förenkling av reseersättningen till instruktörerna.

Kommittén föreslår att tillfällig instruktör vid färd med egen bil till och från frivilligutbildning erhåller ersättning enligt en schablon med lägsta belopp enligt det statliga bilersättningsavtalet -— f.n. 94 öre per kilometer.

Vad gäller frågan om vem som skall betala ut reseersättningar till instruktörer kan följande noteras. Sådan utbetalning vid central kurs gjordes tidigare av aktuell frivilligorganisation. Vid central kurs betalar f.n. berörd frivilligorganisation ut övriga ersättningar — arvode och traktamente — till instruktörerna. Det synes därmed vara logiskt att frivilligorganisationerna vid sådan kurs även svarar för instruktörernas reseersättningar. Detta gör det enklare för instruktörerna som f.n. måste skriva två räkningar. Det finns enligt kommitténs uppfattning heller inte anledning att tillämpa annat förfaringssätt för reseersättningarna till instruktörer vid regional och lokal utbildning.

Om frivilligorganisationerna åläggs att överta dessa uppgifter har de att följa av staten fastställda bestämmelser rörande reseersättningar till instruktörerna. Medlen för att bestrida kostnaderna för dessa reseersätt- ningar måste framdeles utgöra del av organisationernas statsbidrag. Med utgångspunkt i dessa omständigheter finner kommittén det vara naturligt att frivilligorganisationerna bör jämställas med statliga myn- digheter då de fullgör dessa utbetalningar. lnstruktörernas reseersätt- ningar bör då även fortsättningsvis, liksom f.n. deras traktamenten, vara undantagna från beskattning. Kommittén finner därmed att det inte föreligger några skäl som talar mot att genomföra denna omfördelning av åligganden och föreslår därför att alla reseersättningar till instruktö- rer betalas ut av berörd frivillig försvarsorganisation.

Kommitténs förslag till bilersättning till tillfälligainstruktörerinnebär att ersättningen blir lägre i de fall då instruktören tidigare erhållit ersätt» ning enligt bilersättningsavtalets högre belopp. Den blir däremot högre än ersättningen enligt allmänt reseavtal (ARA). Som framhålls i det föregående år motivet för kommitténs förslag att åstadkomma förenk- lingar och rättvisa — alla tillfälliga instruktörer får framdeles bilersätt- ning enligt samma normer.

Som framgår av kapitel 8 föreslår kommittén samma bestämmelser för bilersättningar till elever som till tillfälliga instruktörer i frivillig för- svarsutbildning. Även detta är ett led i kommitténs strävan efter att åstadkomma förenklingar och rättvisa bland dem som frivilligt åtar sig uppgifter eller utbildning inom frivillig försvarsverksamhet.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande rörande reseersätt- ningar till tillfälliga instruktörer. El Instruktör som använder egen bil vid färd till eller från frivillig försvarsutbildning erhåller bilersättning enligt en schablon med läg- sta belopp enligt det statliga bilersättningsavtalet — f.n. 94 öre per kilometer. El Alla reseersättningar till instruktörer betalas ut av berörd frivilligor- ganisation.

9.5. Förslag rörande instruktörskategorierna(-begreppen)

Instruktörsförmånsförordningen definierar i 2 och 3 && begreppen ordi- narie instruktör och tillfällig instruktör. Begreppet ordinarie instruktör definieras härvid enligt följande.

2 & Militär tjänsteman på aktiv stat och innehavare av för pensionerad militär personal avsedd arvodestjänst, som i tjänsten och inom fastställd veckoarbetstid fullgör instruktörsverksamhet, är ordinarie instruktör.

Denna definition synes omsluta alla instruktörer — vanligen yrkesoffi- cerare _ som beordras till instruktörsuppgifterna och som fullgör dessa på schemalagd tid enligt tjänstgöringslista. Till paragraf 2 lämnar emel- lertid försvarets civilförvaltning (FCF) i kungörelse (FFS 1983: 16) med föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av instruktörsförmåns- förordningen följande förtydligande.

De militära tjänstemän och innehavare av arvodestjänster som här avses är de ordinarie instruktörerna vid hemvärns- och frivilligavdelningarna vid försvars- områdesförbanden och MKG stab eller motsvarande avdelningar inom marinen och flygvapnet.

Begreppet tillfällig instruktör definieras i instruktörsförmånsförord- ningen enligt följande.

3 & Militär tjänsteman på aktiv stat och innehavare av för pensionerad militär personal avsedd arvodestjänst som fullgör instruktörsverksamhet under andra förutsättningar än som anges i 2 & ävensom civilmilitär tjänsteman är tillfällig instruktör. Tillfällig instruktör är också annan som av vederbörande utbildnings- myndighet godkänts som instruktör.

Utöver ordinarie instruktör och tillfällig instruktör finns alltså ytterliga- re en kategori instruktörer — i regel yrkesofficerare — som beordras till instruktörsuppgifterna och fullgör dessa på schemalagd tid enligt tjänst—

göringslista, men som inte är placerade vid hemvärns- och frivilligavdel— ningar (motsv.).

Beordrande av instruktör tillgrips i de fall då vare sig ordinarie in- struktör eller tillfällig instruktör är tillgänglig.

Kommittén anser att nuvarande oklarhet och ofullständighet i in- struktörsförmånsförordningen bör avhjälpas så att kategoriindelningen av instruktörerna inom frivillig försvarsutbildning blir helt täckande och korrekt. Kategoribenämningarna på instruktörerna bör vidare väljas så att begreppet ordinarie instruktör kan slopas. Uppdragstilläggen till ordinarie instruktör regleras nämligen i annan ordning (genom avtal).

Kommittén finner vidare den nuvarande benämningen tillfällig in- struktör vara något missvisande. Många s.k. tillfälliga instruktörer torde nämligen vara fortlöpande och regelbundet sysselsatta inom frivillig- verksamheten. En ändrad benämning tillfrivillig instruktörsynes lämplig eftersom en sådan benämning bättre än den nuvarande klarlägger denna instruktörskategoris ställning.

Den hittills inte definierade instruktörskategorin föreslås få benäm— ningen "beordrad instruktör"eftersom denna benämning klargör vad det är fråga om. Med beordrad instruktör skall förstås tjänsteman som i tjänsten och inom fastställd arbetstid fullgör instruktörsverksamhet inom frivillig försvarsutbildning. Denna instruktörskategori kommer att bestå av dels nuvarande ordinarie instruktörer (vid verksamhet på fast— ställd arbetstid), dels övriga yrkesofficerare m.fl. som beordras att full— göra instruktörsuppgifter inom frivilligverksamheten. Om nuvarande ordinarie instruktör fullgör instruktörsuppgifter på fritid ingår han gi— vetvis i kategorin frivillig instruktör.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén benämningarna El beordrad instruktör och . El frivillig instruktör l

på de skilda instruktörskategorierna inom frivillig försvarsutbildning (jfr även kommitténs författningsförslag).

10. Ersättningar i fredstid till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktionärer

10.1. Allmänt

Kommitténs direktiv anger vad gäller ersättningar till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktionärer endast att kommittén bör "uttrycka sin mening om hur arvoden till funktionärer skall regleras”. Härutöver har kommittén som utgångspunkt för sin granskning av detta område även det allmänna direktivet att forma ett förmånssystem som är enkelt och lätt att administrera men samtidigt uppfattas som rättvist av berörd personal. Frågor om ersättning till funktionärer som är anställda av organisationerna anser kommittén inte ingå i uppdraget.

10.2. Nuvarande ordning

Som framgår av kapitel 4 (p. 4.7) fastställs arvoden m.m. till hemvärnets befäl av regeringen (genom det s.k. bisysslobrevet) medan arvoden till funktionärer inom de frivilliga försvarsorganisationerna fastställs av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt. Denna för- delning av fastställelseprinciperna fastslogs av riksdagen år 1977 (FöU l976/77:8, rskr 1976/771153).

De aktuella arvodesbeloppen enligt nyssnämnda två skrivelser redo- visas i kapitel 4 (p. 4.7). De frivilliga försvarsorganisationernas normer för utbetalning av funktionärsarvoden redovisas i bilaga 9.

Arvoden och ersättningar till befäl i allmänna hemvärnet bekostas av berört försvarsområdesregemente (motsv.) medan arvoden till funktio- närer inom frivilligorganisationerna bekostas av berörd frivilligorgani- sation. Motsvarande arvoden utgår inte till befäl inom driftvärnet efter- som de förutsätts fullgöra sina uppgifter inom ordinarie arbetstid. På alla arvoden, oavsett beloppets storlek, som betalas ut av försvarsområdes- förband (motsv.) belastas anslagen med det för de flesta statliga myndig- heter gällande Iönekostnadspålägget om 39 % som bl.a. innefattar ar- betsgivaravgift om 2 %.

På arvoden om 1 000 kr. och däröver till funktionärer under 65 års ålder belastas frivilligorganisationerna med lönekostnadspålägg (inkl. arbetsgivaravgift) som är detsamma som för andra arbetsgivare än sta— ten, f.n. ca 37 %. För arvoden till funktionärer som har uppnått 65 års ålder belastas organisationerna dock inte med något sådant pålägg.

10.3. Kortfattad återblick

10.3.1. Ersättningar till hemvärnets befäl

Arvoden till kretshemvärnschefer och hemvärnschefer tillkom redan i samband med att hemvärnet år 1940 organiserades (prop. l940:257, SU l940:183. rskr l940:297). Arvodet avsågs vara ersättning för det arbete med hemvärnets organisation och hemvärnsmännens utbildning som ävilade dessa hemvärnsbefäl.

Efter översyn och förslag av 1945 års hemvärnskommitté tillkom i l947 års hemvärnskungörelse (nr 673) att hemvärnschef också kunde få viss ersättning för kostnader för anskaffning av expeditions- och för- rådslokaler samt för installation av telefon och avgifter för telefonabon- nemang.

Årsarvoden för bl.a. hemvärnskompanichef och adjutant vid hem- värnskrets eller hemvärnsområde har sedermera tillkommit.

10.3.2. Ersättningar till funktionärer

Arvoden till frivilligorganisationernas funktionärer tillkom efter förslag i prop. [970218 (SU 1970:87, rskr 19701194).

Under förarbetet till beslutet framhöll ÖB bl.a. att förutsättningarna för att ersätta de aktiva funktionärerna för deras personliga omkostna- der i samband med frivilligarbete måste förbättras samt att en sådan ersättning inte utgjorde kompensation för prestationer, som utfördes i form av frivillig arbetsinsats, utan avsåg att gottgöra dem som genom att verka inom frivilligorganisationerna gjorde direkta ekonomiska förlus- ter t.ex. löneavdrag, utgifter för ersättare i hemmet samt kostnader för ! resor och transporter.

Arvodena borde enligt ÖB vara av samma storlek som de som utgick till hemvårnscheferna. Ersättning skulle dock endast utgå till de aktiva funktionärer vars verksamhet hade direkt anknytning till totalförsvaret. Med sådan verksamhet avsågs: [| Information, rekrytering och utbildning av personal med A- och

B-avtal. |:! Utbildning för viss krigsbefattning. , [] Utbildning syftande till att höja den enskildes förmåga att lösa upp- l

gifter inom totalförsvaret.

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. (UFV) behandlade i sitt betänkande (SOU I975z73) Frivilligförsvarets förmå- ner ingående frågan om arvoden till funktionärer inom frivilligorgani- sationerna.

UFV ansåg att då gällande regler om högsta arvodesbelopp för frivil- ligorganisationernas funktionärer borde upphävas och att frivilligorga— nisationerna själva, inom ramen för de allmänna mål och uppdrag som myndigheterna anger, fritt borde få disponera statsmedlen avsedda för ledningsverksamhet. Vidare föreslogs att ökade ekonomiska resurser tillfördes för arvoden och administration inom ledningsverksamheten.

Departementschefen (prop. 1976/77:49) fann det motiverat att räkna upp arvodena och medelstilldelningen för dessa. Han kunde däremot inte godta förslaget om att frivilligorganisationerna själva skulle få be- stämma arvodesbeloppen inom ramen för de medel som utgick för deras ledningsverksamhet. ÖB och AMS borde även i fortsättningen gemen- samt reglera arvodesbeloppens storlek. Dock förutsattes att beloppen fastställdes efter nära samråd med frivilligorganisationerna.

Försvarsutskottet (FöU l976:8) anförde bl.a. att hemvärnet som del av armén har en fastare anknytning till försvarsmakten än frivilligorgani- sationerna. "Utskottet finner det därför vara naturligt att arvodena till hemvärnsbefälet även i fortsättningen regleras av regeringen medan frivilligorganisationerna inom av myndigheterna lämnade ramar ges frihet att bestämma arvodesbeloppens storlek.” Med uttrycket ”av myn- digheterna lämnade ramar” avsågs de av överbefälhavaren och arbets- marknadsstyrelsen gemensamt angivna högstbeloppen för arvoden.

Riksdagen beslöt (rskr 1976/771153) i enlighet med försvarsutskottets förslag.

10.4. Framförda synpunkter på ersättningar och arvoden

Vid Hemvärnsbefälets riksförbunds riksstämma år 1981 beslöts att till- ställa regeringen en skrivelse med anhållan om uppdelning av nuvaran- de arvode i en arvodesdel — skattepliktig — och en lika stor kostnadser- sättningsdel — icke skattepliktig.

I skrivelse den 22 juni 1982 till regeringen' hemställde därför Hem- värnsbefälets riksförbund att regeringen ville låta verkställa översyn av hemvärnsbefälens arvoden. Översynen borde enligt riksförbundet ske med utgångspunkt i följande.

Vissa hemvärnsbefäl måste, för att lösa sina uppgifter, hålla en liten expedition med telefon, skrivmaskin, förvaringsutrymme för böcker, instruktioner m.m. och i en del fall även inbrottssäkert skåp för förvaring av hemliga handlingar. Detta medför kostnader för vilka ersättning endast delvis eller inte alls utgår av statsmedel eller på annat sätt.

Efter redovisning av hemvärnsbefälens arvoden och ersättningar an- gav riksförbundet att hemvärnsbefälen i sina deklarationer yrkar avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande. ”Dessa yrkanden behand- las mycket olika av olika lokala taxeringsmyndigheter. En del hemvärns- befäl har fått yrkade avdrag betydligt nedsatta, andra har helt nekats avdrag. Endast ett mindre antal har fått yrkade avdrag godkända”.

Riksförbundet erinrade om uttalande av 1966 års värnpliktskommitté i betänkandet (SOU 1969:40) Frivilligförsvaret om det önskvärda i att taxeringsmyndigheterna tillämpade enhetliga regler vid prövningen av berörd avdragsgiltighet. Riksförbundet konstaterade att några enhetliga regler inte hittills har tillämpats. 'Sedermera överlämnad

I sammanhanget hänvisade riksförbundet till riksstämmans beslut år "|| frivilligförmånskom_ 1981 att anhålla om uppdelning av nuvarande arvoden och erinrade om mittén.

att ett liknande förfaringssätt tillämpas inom rättsväsendet vad gäller arvoden till övervakare.

Liknande synpunkter har framförts till frivilligförmånskommittén från enskilda befäl inom hemvärnet, från frivilligorganisationerna i övrigt och enskilda funktionärer.

I skrivelse den 12 december 1984 har vidare CFB:s överstyrelse hem- ställt att kommittén behandlar en av Stockholms FBU-förbund gjord framställning att kommittén prövar möjligheten att omvandla nuvaran- de funktionärsarvoden till ett särskilt bidrag till resp. förbunds- och föreningsverksamheten. CFB:s överstyrelse uttalar att den på CFB:s vägnar ställer sig bakom Stockholmsförbundets intentioner.

10.5. Kommitténs överväganden och förslag

10.5.1. Allmänt

Som framgår av kapitel 6 tillmäter kommittén stor vikt åt utbildningen och vidareutvecklingen av frivilligorganisationernas egna medlemmar till bl.a. ledare inom frivilligverksamheten i fredstid. Kommittén under- stryker samtidigt betydelsen av ökad självverksamhet inom frivilligor- ganisationerna på detta område. Aktiva och skickliga medlemmar som är villiga att äta sig befälsuppgifter inom hemvärnet och funktionärsupp- gifter inom frivilligorganisationerna är av central betydelse för livskraf- ten i vårt frivilligsystem. Den i fredstid av hemvärnsbefäl och frivillig- funktionärer bedrivna ledningsverksamheten utgör samtidigt en god förberedelse för befälsuppgifter inom krigsorganisationen. Kommittén vill också peka på de allt större krav som ställs på den fredstida bered- skapen, inte minst incidentberedskapen, varvid frivilliga åtaganden och förberedelser är av mycket stor betydelse.

10.5.2. Principer för ersättningar och arvoden

Kommittén konstaterar att det redan f.n. i viss utsträckning förekommer två principiellt olika former för ersättningar till hemvärnets befäl och friviIligorganisationernas funktionärer.

Den ena formen är ersättning — antingen i form av schablon eller vanligare mot räkning — för havda kostnader. Kommittén konstaterar att det är tveksamt om schablonersättningen i dag ger full kostnadstäck- ning.

Den andra ersättningsformen är arvoden. Kommittén konstaterar att de nuvarande funktionärsarvodena och arvodena till hemvärnsbefäl utgör en kombination av kostnadsersättning och arvode. Del av arvode- na utgör nämligen otvivelaktigt ersättning för direkta utgifter t.ex. tele- fonavgifter, resekostnader, porto m.m. Kommittén finner detta vara otillfredsställande.

Kommittén anser att det finns starka skäl att renodla systemet för ersättningar och arvoden. Som framgår av det föregående bör det fram- deles bestå av åtminstone två klart åtskilda delar — en del med ersätt-

ningar för havda kostnader och en del med arvoden. Kommittén finner det vara synnerligen motiverat att vad gäller den senare delen överväga om inte denna naturligen bör vara uppdelad i två skilda ersättningsfor- mer — en avsedd för vissa hemvärnsbefäl och funktionärer som redan i fredstid fullgör del av de uppgifter som åvilar vederbörande under krig och en, alltjämt benämnd arvode, avsedd för huvuddelen av frivilligor- ganisationernas funktionärer. Härom får kommittén anföra följande.

Kommittén konstaterar att hemvärnet redan i fredstid avkrävs hög insatsberedskap. På hemvärnets befäl — främst kretshemvärnschef och hemvärnschef — vilar ett stort ansvar för rekrytering, utbildning, krigs- planläggning och beredskap. I-Iärtill kommer ett administrativt ansvar med bl.a. personal- och utbildningsredovisning samt underlag för utbe- talning av ersättningar till hemvärnspersonalen.

Hemvärnsbefälens ansvar och de insatser som dessa befäl gör utöver vad den frivillige i allmänhet avkrävs bör enligt kommitténs mening gottgöras på särskilt sätt. Kommittén konstaterar att ett lämpligt system för att ersätta sådant ansvar och sådana insatser redan finns inrättat inom värnpliktssystemet i form av befattningspenningar. Under repeti- tionsutbildning i fredstid samt under beredskap och krig utgår sålunda befattningspenning till sådana värnpliktiga som genom sina befattning- ar i krigsorganisationen har särskilt ansvar och avkrävs större insatser än övriga värnpliktiga. Som framgår av kapitel 4 (p. 4.2) har riksdagen år 1983 beslutat att motsvarande regler även skall gälla under beredskap och krig för den frivilliga personal som tjänstgör inom försvarsmakten inkl. hemvärnet och civilförsvaret. I kapitel 7 (p. 7.5.1) föreslår kommit— tén att det allmänna hemvärnets personal härutöver i princip skall om- fattas av systemet redan från och med den tidpunkt då hemvärnsbered- skap införs. Däremot skulle dessa regler inte komma att gälla för hem- värnets personal under normal fredstid. Kommittén anser att hemvär- nets befäl i princip bör likställas med det värnpliktiga befälet och därför erhålla befattningspenning även vid fullgörande av uppgifter i fredstid, dvs. under årlig kontraktsenlig utbildning och annan tjänstgöring som de är skyldiga att fullgöra i sina befattningar.

Vad gäller frivilligorganisationernas funktionärer finner kommittén att det inom de avtalsslutande organisationerna finns ett antal funktio- närer som i dessa hänseenden bör jämställas med hemvärnets befäl. Det är de funktionärer som i fredstid har befattningar av typ förbundsord- förande, kårchef (motsv.) och liknande och som under beredskap och krig utgör frivi[ligorganisationernas egen avtalsbundna personal för samverkan med totalförsvarsmyndigheter samt för fortsatt planläggning och ledning av frivilligverksamheten. Antalet sådana funktionärer upp- går överslagsmässigt till ca 800.

Sammanfattningsvis finner kommittén att systemet för ersättningar och arvoden till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktio- närer bör bestå av följande tre klart åtskilda delar. El Ersättningar för havda kostnader. [1 Befattningspenningar till personal som redan i fredstid har att full- göra vissa av krigsuppgifterna. EJ Arvoden.

Kommitténs detaljöverväganden rörande dessa ersättningsformer redo- visas i följande punkter.

10.5.3. Överväganden och förslag rörande ersättningar för kostnader

Frivilligförmånskommittén finner det inom hemvärnet tillämpade syste- met med dels schablonersättning, dels ersättning enligt räkning (verifi— kation) vara i stort lämpligt. Kommittén föreslår därför att detta system tillämpas inom all frivillig försvarsverksamhet.

Schablonersättning synes kunna komma i fråga för att kompensera den enskilde för utgifter för bl.a. porto, telefon, expenser och vissa bilkostnader.

Ersättning enligt räkning (mot verifikation) synes vara aktuell i flerta- let övriga fall.

Vad gäller schablonersättningen för frivilligorganisationerna bör det ankomma på ÖB och AMS att, efter organisationernas hörande, gemen- samt fastställa vilken högsta schablonersättning som skall gälla för des- sas funktionärer.

För hemvärnet bör gälla att chefen för armén ser över och fastställer dess storlek för olika befälsbefattningar inom detta. Kommittén förut- sätter härvid att samma principer för fastställande av beloppens storlek inom hemvärnet som för frivilligorganisationerna kommer att tillämpas.

Kommittén får slutligen framhålla att kostnadsersättningarna — såväl schablonersättning som kostnadsersättning enligt räkning — självfallet måste vara skattefria och inte skall belastas med arbetsgivaravgifter eller sociala avgifter.

10.5.4. Överväganden och förslag rörande befattningspenning till hemvärnsbefäl och vissa funktionärer

Befattningspenningen för värnpliktiga infördes fr.o.m. den 1 januari 1977 (SFS 1976:1008 efter förslag i prop. 1975/76:134). Beloppen har sedermera inte ändrats. Kommittén utgår från att så måste ske så att de följer utvecklingen av löner och kostnader. Kommittén föreslår att befäl i allmänna hemvärnet i fredstid erhåller befattningspenning enligt följande normer. El Eftersom stora krav redan i fredstid ställs på hemvärnets beredskap skulle det i och för sig kunna vara motiverat att föreslå befattnings- penning till vissa av hemvärnets befäl för varje dag under året. Kom- mittén anser det emellertid vara rimligt att räkna bort visst antal dagar för ledighet och annan bortovaro och föreslår därför som utgångspunkt att befattningspenningarna för befäl från plutonchef resp. hemvärns- och kretshemvärnsadjutant och högre räknas för 340 dagar per år. För övrigt hemvärnsbefäl (på troppchefs- och grupp- chefsnivå) föreslås befattningspenning utgå endast vid den kontrakts- enliga tjänstgöringen. El Befattningspenningen per dag bör vara densamma som under bered- skapstillstånd och i krig, dvs. f.n. exempelvis följande.

— Kretshemvärnschef, hemvärnschef, kretshemvärnschefs ställföre- trädare och hemvärnskompanichef — 10 kr. (kompanichefsnivå). — Hemvärnschefs ställföreträdare, hemvärnskompanichefs ställfö- reträdare, hemvärnskretsadjutant, musikkårchef och hemvärns- plutonchef (del) — 8 kr. (plutonchefsnivå). — Hemvärnsadjutant och hemvärnsplutonchef (del) —— 6 kr. (tropp- chefsnivå). —- Övrigt hemvärnsbefäl — 6 resp. 4 kr. (troppchefs- resp. grupp- chefsnivå). D Kretshemvärnschef och hemvärnschef föreslås få befattningspenning om 340 x 10 = 3 400 kr. Även hemvärnsadjutant, som under senare år genom nya uppgifter avkrävs vidgade insatser, främst vad avser personalredovisning och materielhantering, föreslås befattningspen- ning. för 340 dagar.

IZI Övrigt hemvärnsbefäl från hemvärnsplutonchef och högre bedömer kommittén inte vara lika hårt ianspråktagna av hemvärnsuppgifter under året. De föreslås därför få 25 % av befattningspenning. El Befattningspenningen för hemvärnsbefälet i övrigt (på troppchefs- och gruppchefsnivå) räknar kommittén in i den årliga utbildningspre- mie som kommittén föreslår skall tillkomma för fullgjord kontrakts- enlig tjänstgöring (jfr kapitel 8, p. 8.4).

Kommitténs förslag till befattningspenning till hemvärnets befäl redo- visas i tabell 10.1.

Tabell [0.1 Förslag till befattningspenning till befäl inom allmänna hemvärnet

Befattning Förslag till befatt-

ningspenning i kr. Kretshemvärnschef 340 x 10 x 1,0 = 3 400 Hemvärnschef 340 x 10 x 1,0 = 3 400 Hemvärnsadjutant 340 x 6 x 1,0 = 2040 Ställföreträdande kretshemvärnschef 340 x 10 x 0,25 = 850 Ställföreträdande hemvärnschef 340 x 10 x 0,25 = 850 Hemvärnskompanichef 340 x 8 x 0,25 = 680 Hemvärnskretsadjutant 340 x 8 x 0,25 = 680 Musikkårchef" 340 x 8 x 0,25 = 680 Hemvärnsplutonchef (del) 340 x 8 x 0,25 = 680 ” 340x 6x0,25 = 510

*” Kommittén utgår härvid från att denna befattning kommer att ingå i hemvärnets krigsorganisation och ingå i personaltabellerna.

Om en av rikshemvärnschefen tillkännagiven kommande omorganisa- tion av bl.a. vissa små hemvärnsområden till hemvärnsplutoner kommer till stånd kommer de årliga merkostnaderna för kommitténs förslag till befattningspenning inom hemvärnet att begränsas.

Kommittén föreslår vidare att funktionär som är avtalsbunden för samverkan med totalförsvarsmyndigheter etc. redan i fredstid skall er- hålla befattningspenning. Nivån för resp. befattning förutsätts fastställas av ÖB och AMS medan fastställandet av insatsernas omfattning på resp.

nivå bör ske efter samråd mellan myndighet och frivilligorganisation. Kommittén utgår därvid från att för hemvärnets befäl fastställda befatt- ningspenningar bör utgöra utgångspunkter.

Funktionärer inom frivilligorganisationerna bör i övrigt under freds- tid kunna få arvode som hittills.

10.5.5. Överväganden och förslag rörande arvoden till funktionärer i övrigt

Tillgängliga uppgifter (jfr bilaga 9) om de normer som frivilligorganisa- tionerna tillämpar för att inom ramen för ÖB:s och AMS gemensamma bestämmelser betala ut funktionärsarvoden visar tydligt att organisatio— nerna iakttar stor återhållsamhet och känner sitt ansvar även i dessa frågor. Den sammanlagda omfattningen kommer liksom hittills att kun- na följas upp av statsmakterna genom de årliga anslagsframställningar- na. Kommittén finner det därmed vara uppenbart att frivilligorganisa— tionerna kan och bör ges förtroendet att själva bestämma över och disponera statsmedlen för funktionärsarvoden.

Kommittén föreslår alltså att frivilligorganisationerna ges rätt att själ- . va fastställa arvodena för sina funktionärer.

10.6. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår kommittén rörande ersättningar och arvo- den till hemvärnets befäl och frivilligorganisationernas funktionärer

följande.

[I] Framdeles bör klart skiljas mellan ersättningar för kostnader och befattningspenning resp. arvoden.

Kostnadsersättningar

El Ersättning för kostnader bör kunna ske dels som schablonersättning, dels som ersättning mot räkning. El Schablonersättningarnas storlek bör för hemvärnets del fastställas av chefen för armén och för frivilligorganisationernas del av ÖB och AMS.

Befattningspenning

EJ Befäl i allmänna hemvärnet bör i stället för arvode få befattningspen- ning enligt vissa normer. [] Vissa funktionärer inom frivilligorganisationerna, vilka är avtals- bundna för samverkan, bör i likhet med befäl i allmänna hemvärnet få befattningspenning.

Arvoden El Frivilligorganisationernas funktionärer i övrigt föreslås oförändrat få arvode av nuvarande typ. I] Arvodesbeloppen till funktionärer inom frivilligorganisationerna bör bestämmas av organisationerna själva.

1 ] Tjänstgöringsområden för frivillig personal inom totalförsvarets civila delar

11.1. Bakgrund

I kommitténs direktiv anges bl.a. följande.

Inom de civila delarna av totalförsvaret skall den avtalsbundna frivilligpersona— len vid krigsorganisering ersätta annan arbetskraft främst inom jordbruket. trans- portsektorn och sjukvården. Inom vissa sektorer av det civila totalförsvaret är det f.n. antingen stor brist på personal under beredskap och krig eller också finns det behov av ytterligare personell förstärkning av krigsorganisationen. Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga en utvidgning av tjänstgöringsområ- dena för frivillig personal. Kommittén bör dels kartlägga bristområden, dels lämna förslag till nya tjänstgöringsområden för frivillig personal.

Frågan om utvidgning av tjänstgöringsområdena behandlades av 1978 års försvarskommitté (betänkandet Säkerhetspolitiken och totalförsva- ret, Ds Fö 198111) som framhöll.

Det borde enligt försvarskommitténs mening övervägas om inte frivillig personal skulle kunna användas inom nya områden. Kommittén vill peka på att det inom statens järnvägars krigsorganisation finns en mycket stor brist på tågklarerare. Uppbyggnaden av den hemskyddsorganisation inom civilförsvaret, som kommit- tén förordar i kapitel 7, torde även ge många betydelsefulla arbetsmöjligheter för frivillig personal. Bilförare till postverket och sambandspersonal till vägverket är andra områden där frivilliga skulle kunna sättas in. Initiativ i dessa frågor bör enligt kommitténs mening tas av både organisationer och myndigheter.

I riksdagsmotion 1981/82:2263 (Ulla Ekelund) angavs bl.a.

Det bör vidare övervägas att utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.

Försvarsministern anförde i prop. 1981/822102, bilaga 2 följande i den- na fråga.

Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgörande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Det bör ankomma på både myndigheter och organisationer att ta initiativ i denna riktning.

Försvarsutskottet biträdde (1981/82:18) försvarsministerns förslag och fann det angeläget att frågan övervägdes i det kommande utredningsar— betet.

146. Tjänstgöringsområden för frivillig personal SOU 1985:35 1 1.2 Utvecklingen under senare år

1 1.2.1 Tillgången på frivillig avtalspersonal

Underlag för 1978 års försvarskommittés överväganden och förslag rörande frivillig personal inom totalförsvaret var bl.a. en av överbefäl- havaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med bl.a. värnplikts- verket och Civilförsvarsstyrelsen gjord utredning (ÖB/AMS-utredning- en) om totalförsvarets personalbehov (maj 1980). I denna sammanfatta— des bl.a. behov och tillgång i totalförsvarets krigsorganisation år 1979 på avtalsbunden personal ur frivilliga försvarsorganisationer. Vad gäller det i utredningen redovisade behovet av frivilliga inom den civila sek- torn har från AMS sida särskilt framhållits att detta har fastställts som mål att sträva efter inom ramen för de betydligt större vakanser inom aktuella verksamheter och yrkesgrupper som uppkommer vid en mobi- lisering. Frivilligverksamheten är endast ett av flera medel som tillgrips för att täcka dessa vakanser. Andra medel är att den civila sektorn begär uppskov för krigsplacerade värnpliktiga, vanlig arbetsförmedling och tillförsel av personal med stöd av t.ex. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83). De fastställda behovssiffrorna (målet) för rekrytering av fri— villig personal kan höjas eller sänkas. Nås målet kan de höjas, dock högst till den reellt beräknade bristen (vakanssiffran).

ÖB/AMS-utredningen fann att bristerna i förhållande till det fastställ- da behovet av frivillig personal var relativt betydande samt större inom totalförsvarets civila delar än inom försvarsmakten.

Frivilligförmånskommittén har inhämtat motsvarande uppgifter om personalläget dels år 1982, dels är 1984. Av dessa framgår följande vad gäller personalutvecklingen 1979-1984 inom totalförsvarets civila delar. ;

Det fastställda behovet av frivillig avtalspersonal har ökat relativt & kraftigt. Aven tillgången på frivilliga med avtal har stigit. Eftersom [ ökningen av det fastställda behovet väsentligt har överstigit den ökade i tillgången har dock samtidigt även bristen på avtalspersonal ökat. ;

Bristen på frivillig avtalspersonal inom totalförsvarets krigsorganisa- 1 tion beror enligt samstämmiga uttalanden från ansvariga myndigheter i och de avtalsslutande frivilligorganisationerna på otillräckliga ekono- l miska resurser. Tillströmningen av frivilliga som önskar gå genom ut- l bildning är inom flertalet verksamhetsområden större än det antal som i inom nuvarande ekonomiska ramar kan ges utbildning.

Av kapitel 7 (p. 7.3.1) framgår för vilka uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret som frivillig, i fredstid utbildad och avtalsbun- den personal f.n. tas i anspråk. De största bristerna i förhållande till fastställt behov av avtalspersonal föreligger beträffande bilförare ur såväl FAK som SKBR och djurvårdare ur SBS. Av redovisade, fastställ- da tjänstgöringsområden för frivillig personal har ett, nämligen det för hundförare (ur SBK) för räddningshundar, tillkommit under budgetåret 1984/85. Behovet av sådana hundförare har därför inte hunnit täckas. I detta sammanhang kan kommittén konstatera att det även på militär sida nyligen har tillkommit ett nytt tjänstgöringsområde för frivillig personal. Också detta gäller hundförare (ur SBK) men för bevakningshundar

inom flygvapnet. Inte heller detta behov av hundförare är f.n. täckt.

Ytterligare ett område — efterforskningsbyrån för krigsfångar och civilinternerade (EKC) — beräknas tillkomma under år 1985. Behovet av frivillig personal inom byrån är relativt litet — endast 20-30 personer. De avses teckna avtal för ständig tjänstgöring under tid då efterforsk- ningsbyrån äri verksamhet.

Enligt 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/822102, FöU 1981/82:18, rskr 1981/821374) införs en hemskyddsorganisation inom civilförsvaret. I denna organisation avses under beredskap och krig ingå bl.a. ett antal frivilliga hemskyddsombud. Frågan om bl.a. rekrytering och utbildning av hemskyddsombuden har utretts av Sveriges civilförsvarsförbund (SCF) på uppdrag av Civilförsvarsstyrelsen (jfr p. 11.2.2).

Kommittén har i enlighet med sina direktiv gjort vissa egna undersök- ningar för att ytterligare kartlägga de bristområden som utpekades av 1978 års försvarskommitté. Kommittén har vidare hos arbetsmarknads- styrelsen hemställt om dess medverkan med klarlägganden och uppfölj- ning av initiativ och åtgärder avseende frivilligverksamheten inom de civila delarna av totalförsvaret. Resultaten av resp. undersökningar re- dovisas i det följande.

1 1.2.2 Hemskyddsorganisationen inom civilförsvaret

Enligt f.n. gällande planläggning införs senast fr.o.m. den ljanuari 1987 en ny yttäckande hemskyddsorganisation inom civilförsvaret. Denna hemskyddsorganisations utseende framgår av figur 11.1.

Figur 11.1 Principskiss över hemskyddsorganisation

Lokal ledning Hemskyddsgrupp Hemskyddsgrupp Hemskyddsgrupp Hemskyddsombud Hemskyddsombud Hemskyddsombud Hemskyddsombud Hemskyddsombud HemSRVdds' ombud Hemskyddsombud Hemskyddsombud Hemskyddsombud Allmänheten

Varje hemskyddsgrupp skall svara för ett hemskyddsområde med i ge- nomsnitt ca 1 000 invånare. Gruppernas uppgift är att genom informa- tion och råd samt praktiska insatser biträda allmänheten vid främst skadeförebyggande åtgärder och utgöra en kontaktlänk mellan civilför- svarsledningen och civilbefolkningen.

Varje hemskyddsgrupp — sammanlagt ca 8 000 — avses bestå av tre personer och rekryteras bland civilförsvarspliktig personal. Inom varje hemskyddsområde skall finnas hemskyddsombud som skall biträda

hemskyddsgrupperna och därvid verka inom ett mindre område, t.ex. kvarter eller upptagningsområde för ett skyddsrum. Behovet av liem- skyddsombud beräknas till 80 000 - 100 000. En del av dessa hemskydds- ombud avses rekryteras på frivillig väg samt — enligt civilförsvarsför- bundets utredning — beredskapsregistreras och teckna avtal som frivil- liga (B-avtal). Övriga hemskyddsombud skall enligt de preliminära pla- nerna inte inskrivas i fredstid utan först vid beredskapstillstånd eller vid tidpunkt som regeringen avgör. Handläggningsläget är f.n. följande.

Utbildning av personal till hemskyddsgrupperna började som för- söksverksamhet i sex län våren 1983. Utbildning i hela landet började hösten 1984.

Den av Sveriges civilförsvarsförbund gjorda utredningen om hem- skyddsombuden överlämnades till Civilförsvarsstyrelsen våren 1984. Försöksverksamhet med rekrytering av frivilliga hemskyddsombud bör- jade hösten 1984 i två län. Försöksutbildning av ombuden beräknas inledas ett år senare. Vad gäller målet för rekrytering av hemskyddsom- bud har i skilda sammanhang talats om att så många som möjligt skall rekryteras på frivillig väg i fredstid och resten under beredskapstillstånd.

För hemskyddsorganisationen i övrigt har Civilförsvarsstyrelsen satt målet att den skall vara uppbyggd till 60 % den 1 januari 1987 och i sin helhet senast år 1989.

1 1.2.3 Vissa totalförsvarsmyndigheter

A SJ:s krigsorganisation

Tankarna på frivillig personal som tågklarerare inom SJ:s krigsorgani- sation kom upp redan under 1960-talet. Sålunda övervägde man inom SJ atti museijärnvägarnas regi bedriva en tågklarerarutbildning av frivillig personal för krigsorganisationens behov. Tanken var närmast att perso- nalen skulle gå genom en förenklad grundutbildning till tågklarerare och därefter teckna någon form av A-avtal.

SJ har dock funnit att det av trafiksäkerhetsskäl inte är lämpligt med en begränsad utbildning till tågklarerare i museijärnvägarnas regi. Detta gör att SJ t.v. avstår från frivillig personal som tågklarerare i krigsorga- nisationen.

F.n. övervägs i stället att ta i anspråk frivillig personal i krigsorgani- sationen för klargöring av lok m.m. och/eller reparatörstjänst. Ett pro- blem härvidlag är att skapa resurser för att få i gång och leda frivillig- verksamhet med nämnd inriktning. Nu befintliga frivilligorganisationer har inte en inriktning som gör dem lämpade för att ta hand om och leda frivilligverksamhet av här aktuellt slag.

SJ har även visat intresse av att till sin organisation för linjetrafiken knyta bussförare ur frivilligorganisationerna — SKBR och FAK. Un- dersökningar i denna fråga inleddes hösten 1984.

B Postverkets krigsorganisation

Vid underhandskontakt med postverket har kommittén inte kunnat få någon bekräftelse på att postverket i sin krigsorganisation har brist på

bilförare. Däremot anges att brevbäringen är ett område inom vilket man beräknas få brist och att man där avser att sätta in skolungdom.

C Vägverkets krigsorganisation

Kommitténs underhandskontakter med statens vägverk har gett vid handen att det inom detta verks krigsorganisation inte föreligger någon brist på sambandspersonal och inte heller på annan personal.

D K rigssjukvårdens organisation

Enligt vad kommittén har inhämtat har underhandlingar tagits upp mellan socialstyrelsen och FRO om denna frivilligorganisations möjlig- heter att ställa sambandspersonal till den civila krigssjukvårdens — närmast beredskapssjukhusens — förfogande.

E Övrigt

Under budgetåret 1984/85 igångsatte AMS i samråd med FRO och FMCK en kompletterande inventering av behoven av sambands- och motorcykelordonnanspersonal inom de civila delarna av totalförsvaret — bl.a. för civilbefälhavarkanslier och krigslänsstyrelser.

1 1.3 Kommitténs synpunkter och förslag

Kommittén har under sitt arbete haft att beakta såväl det inledningsvis (p. ll.|) återgivna direktivuppdraget angående utvidgning av tjänstgö- ringsområdena för frivillig personal som följande uttalande i direktiven.

Kommittén bör utgå ifrån att de totala kostnaderna i stort sett skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för frivilligverksamheten. Kommittén bör emellertid vara oförhindrad att föreslå åtgärder som förutsätter vissa ökade kostnader för frivilligverksamheten, men som innebär besparingar inom totalförsvaret i övrigt.

Som framgår av det föregående år bristen på frivillig avtalspersonal i förhållande till de nu fastställda behoven inom de civila delarna av totalförsvaret f.n. betydande. Kommittén konstaterar att bristerna främst beror på otillräckliga ekonomiska resurser och inte på brist på frivilliga som vill utbildas. Med den takt som nyrekrytering och grund- utbildning f.n. kan genomföras ter det sig som osannolikt att det över huvud taget är möjligt att fylla nuvarande brister av frivillig personal i krigsorganisationen. Kommittén finner dessa förhållanden vara ytterst otillfredsställande.

Tillkomsten av befattningar för frivilliga hemskyddsombud inom ci- vilförsvaret till det antal som planerats innebär härutöver att hittillsva- rande fastställda behov av frivillig personal i det närmaste fördubblas.

Kommittén finner att täckandet av de f.n. fastställda behoven av frivillig avtalspersonal, inklusive de nya tjänstgöringsområden som har tillkommit efter 1982 års försvarsbeslut, det nya området hemskyddsom-

bud och de områden som ev. kan bli följd av överväganden enligt p. 1 1.2 i samtliga fall ställer krav på ökade medel för frivillig försvarsverksam- het. Besparingar inom totalförsvaret i övrigt är enligt kommitténs me- ning i detta sammanhang inte möjliga att påvisa.

Kommitténs slutsats är atti tider med begränsade ekonomiska möjlig- heter måste tillgängliga resurser i första hand utnyttjas för att vidmakt- hålla sådan frivilligverksamhet som redan finns och som bedöms ange- lägen och nödvändig att utveckla och stärka. Insatser på nya, oprövade områden bör under sådana omständigheter anstå eller begränsas till områden som bedöms vara särskilt angelägna att tillgodose med perso- nal. Detta synes också överensstämma med grundtankarna i det sakkun- nigförslag (Ds Fö 1985z2) Prioritering av personella resurser inom total— försvaret som ljanuari 1985 har överlämnats till försvarsministern.

På grundval av det nu anförda finner sig kommittén böra avstå från att lägga fram förslag om utvidgning av tjänstgöringsområdena, utöver de redan nu befintliga, i krigsorganisationen för frivillig personal.

12. Kursavgift vid vissa ungdomskurser

12.1. Bakgrund

Som framgår av direktiven (jfr bilaga 2) åligger det kommittén att över- väga om det är rimligt att låta deltagarna i de frivilliga försvarsorgani- sationernas ungdomsutbildning själva bidra till att täcka kostnaderna för denna genom att ta ut en kursavgift -— i första hand för längre kurser.

12.2. Nuvarande ordning

12.2.1. Organisatorisk bakgrund

Ungdomsverksamhet och ungdomsutbildning bedrivs f.n. dels inom vis- sa av de frivilliga försvarsorganisationerna och inom hemvärnet, dels inom vissa särskilda ungdomsorganisationer som är nära knutna till en frivillig försvarsorganisation men i flertalet hänseenden intar en helt självständig ställning (jfr bilaga 4).

A Ungdomsverksamhet inom frivilligförsvaret

Ungdomsverksamhet inom frivilligförsvaret bedrivs i regi av FBU-rörel- sen, FRO, FMCK, hemvärnet och i relativt liten omfattning — s.k. aspirantutbildning — av SLK och SKBR.

Denna ungdomsverksamhet med utbildning m.m. bedrivs med medel från fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Bestämmelser för den- na ungdomsverksamhet utfärdas av bl.a. närmast berörda militära myn- digheter (jfr p. 12.2.2 i det följande).

B Ungdomsverksamhet inom de självständiga ungdomsorganisationerna

De självständiga ungdomsorganisationerna med anknytning till frivilli- ga försvarsorganisationer är följande. I] Svenska blå stjärnans riksungdomsförbund 21 Sveriges unglottor [:| Ungdomens röda kors El Skytterörelsens ungdomsorganisation.

Denna ungdomsverksamhet bedrivs med medel som disponeras av sta- tens ungdomsråd från anslagen B 52 och B 53 under åttonde huvudtiteln (utbildningsdepartementet). De nyssnämnda fyra ungdomsorganisatio- nerna får härutöver även bidrag från bl.a. landstingsmedel.

I detta sammanhang är även svenska pistolskytteförbundet — liksom vissa andra idrottsorganisationer — berättigat till lokalt aktivitetsstöd.

De nyssnämnda fyra självständiga ungdomsorganisationerna har — tillsammans med övriga f.n. 59 statsbidragsberättigade ungdomsorgani- sationer — samma barn- och ungdomsvårdande uppgifteri stort. Dessa uppgifter är (1962 års ungdomsutredning/SOU 1967zl9, prop. 1969zl, bilaga 10, SU 1969243, rskr 1969:129) främst samhällsfostran och per— sonlighetsfostran samtidigt som de skall tillgodose ungdomens verksam- hetsbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturellt stimulerande miljöer. Verksamheten skall vidare främja en demokratisk samhällsut- veckling. Varje organisation har dock sin egen profil.

Organisationerna har däremot inte några direkta uppgifter i fråga om frivillig försvarsverksamhet och ärinte formellt några frivilliga försvars- organisationer. Det är däremot naturligt att medlemmarna i dessa ung- domsorganisationer får viss orientering om moder-organisationen och om frivilligförsvaret. De tjänar också som naturliga rekryteringsbaser till moderorganisationerna. Se även bilaga 10.

Ungdomsorganisationernas medlemmar är i åldern 7—25 år. Inom samtliga här behandlade ”självständiga” ungdomsorganisatio- ner bedrivs utbildning av bl.a. ungdomsledare (instruktörer). Härutöver förekommer kursverksamhet som t.ex. inom Sveriges Unglottor smula-, stjärn- och triangelkurser samt regionala unglottaläger.

12.2.2. Mål för ungdomsverksamheten inom frivilligförsvaret

I ÖB:s ”Bestämmelser för frivillig ungdomsverksamhet inom försvars- makten (FU F 1977 års upplaga)” anges följande.

Målet för ungdomsverksamheten inom försvarsmakten är — utöver den allmänt ungdomsvårdande uppgiften — att bereda ungdomen meningsfylld fritidssysselsättning lämna orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion förbereda kommande värnpliktstjänstgöring väcka intresse för en framtida insats inom frivilligförsvaret informera om fast anställning, alla kategorier, inom försvarsmakten.

DDDDB

Vidare anges att ungdomarna skall beredas möjlighet att allt efter intres- se ägna sig åt verksamhet som kan tjäna som förberedelse för kommande värnpliktstjänstgöring, för tjänstgöring inom hemvärnet eller för tjänst- göring som frivillig personal inom försvarsmakten.

12.2.3. Ungdomsverksamhetens omfattning inom frivilligförsvaret

Ungdomsverksamhetens omfattning vad gäller kurser som omfattar en till flera veckor under budgetåret 1982/83 framgår av tabell 12.1 som är

Tabell 12.1 Ungdomskursernas omfattning (hela veckor) budgetåret l982/83

Kurslängd Antal elever Antal elevveckor 4 veckor 27 108 3 veckor 575 | 725 2 veckor 930 1 860 1 vecka 1 480 1 480 Summa 3012 5173

sammanställd av uppgifter från försvarsgrensstaberna.

Härtill kom aspirantutbildningen inom SLK och SKBR som budget- året 1982/83 omfattade 125 resp. 65 elever under enveckorskurser.

Kommittén har även inhämtat att nämnda budgetår ca 5 000 elever deltagit i lokal ungdomsutbildning över veckoslut. Uppgifter om övrig hemortsutbildning av ungdomar har inte tagits in.

12.2.4. Lokalisering av och nuvarande avgifter vid ungdomsverksamhet

A Ungdomsverksamhet inom frivilligförsvaret

FBU-rörelsen och hemvärnet samverkar i ungdomsverksamheten så att konkurrens mellan organisationerna undviks. Lokalt och regionalt efter- strävas att anordna ungdomsutbildningen endast av endera organisatio- nen. Där kurs anordnas av FBU deltar även hemvärnsungdom och vice versa. Härtill kommer att många ungdomar är medlemmar i såväl FBU som hemvärnet.

I de av CFB anordnade centrala kurserna deltar även hemvärnsung- dom.

Hemvärnet (HvSS) anordnar årligen i Jämtland en fjällkurs om fyra dagar med fjällmarsch och — framdeles troligen vart annat år — gemen- sam ungdomstävling om några dagar vid HvSS.

CFB tar vid de centralt anordnade kurserna ut en liten avgift — f.n. 15 kr. — av eleverna. Denna avgift är avsedd för dels extraförplägnad, dels priser vid tävlingar.

SVK RF tar ut en båtavgift om 200 kr. av eleverna vid sommarkurser- na. Båtavgiften är avsedd för underhåll av båtmaterielen. Chefen för marinen har emellertid beordrat en utredning om båtutnyttjandet inom marinen. Resultaten av denna kan ev. komma att påverka behovet för SVK RF att ta ut båtavgifter av eleverna.

Hemvärnet tar inte ut några avgifter av hemvärnsungdomen. SLKzs resp. SKBR:s aspirantkurser äger rum på tre till fyra utbild- ningsplatser varje sommar. Ett litet antal ungdomar ur SLK deltar regel- mässigt i fjällkurs för hemvärnsungdom i Jämtland.

Vare sig SLK eller SKBR tar ut någon kursavgift av deltagarna i aspirantutbildningen.

Samtliga frivilligorganisationer tar ut medlemsavgifter av sina med- lemmar. För ungdomar kan dessa variera från 15' till ca 100 kr. per år.

B Ungdomsverksamhet utanförfrivilligförsvaret

Kommittén har från de självständiga ungdomsorganisationerna med anknytning till frivilliga försvarsorganisationer under hand inhämtat att de ofta tar ut en kursavgift av kursdeltagarna. Varje ungdomsorganisa- tion synes ha egna principer för avgiftsbeläggning av sin kursverksam- het. Från Ungdomens röda kors har dessutom anförts att man inom denna organisation inte har några centralt fastställda riktlinjer för av- giftsbeläggning utan överlåter på de skilda röda kors- distrikten att fastställa kursavgifter.

Avgiften för veckokurs är normalt 300 till 600 och i något fall 700 kr. Kursdeltagarna betalar dock vanligtvis endast del av kursavgiften som i övrigt subventioneras av förbund, distrikt, förening e.dyl.

12.3. Överväganden och förslag

12.3.1. Ekonomiska aspekter

Som argument för kursavgifter i ungdomsutbildningen har bl.a. anförts att intresset att få delta i denna är stort, men att de ekonomiska resurser- na inte medger att alla villiga kan tas emot. Införande av kursavgifter för längre kurser skulle medföra att fler ungdomar kunde tas emot.

Kommittén konstaterar att de ekonomiska resurserna för frivilligverk- samheten totalt sett är begränsade. Enligt ÖB:s anslagsframställan för anslaget F 16 Frivilliga försvarsorganisationer 1984/85 var de för bud- getåret 1983/84 anvisade medlen otillräckliga. Kommittén har även erfarit att otillräckliga medel för den frivilliga försvarsverksamheten har medfört att under senare är bl.a. ungdomsverksamheten efter hand har måst begränsas.

En av frivilligorganisationernas huvuduppgifter är att tillföra krigs- organisationen utbildad personal och därmed höja kvaliteten på krigs- förbanden. För de civila delarna av totalförsvaret är en huvuduppgift för frivilligorganisationerna att rekrytera och utbilda bl.a. civil arbetskraft till bristområden på krigsarbetsmarknaden.

I ÖB:s grundsyn på den frivilliga försvarsverksamheten anförs om frivilligorganisationernas ungdomsverksamhet avslutningsvis följande. ”Insatserna på ungdomssidan måste emellertid vägas mot organisatio- nernas huvuduppgifter.” I CFB:s överstyrelses riktlinjer för verksamhe— ten budgetåret 1982/83 inom FBU-rörelsen angavs bl.a. ”öka antalet vuxna utbildningsdeltagare, främst befäl". Det kunde därmed i och för sig sättas i fråga om en avgiftsbeläggning av vissa ungdomskurser över huvud taget borde komma ungdomsverksamheten till godo. Starka skäl kunde tala för att inflytande medel i stället borde utnyttjas för att helt eller delvis finansiera någon av de förbättringar av frivillig- eller instruk— törsförmånerna som kommittén funnit angelägen. Ett sådant synsätt och ett sådant utnyttjande av ev. kursavgifter inom ungdomsutbildningen skulle emellertid enligt kommitténs mening te sig i hög grad stötande. Kommittén finner vidare att även det fall då ev. kursavgifter utnyttjas för

att temporärt behålla en viss omfattning av ungdomsutbildningen kan uppfattas som ett indirekt stöd åt övrig frivilligverksamhet. De statsbi- drag som organisationerna erhåller för utbildningsverksamhet är näm- ligen obundna. Den genom kursavgifter ökade insatsen på ungdomssi- dan belastar därmed inte övrig frivilligutbildning.

Kommittén har även sökt beräkna vad ev. kursavgifter inom ung- domsutbildningen skulle innebära vad gäller antalet deltagare i sådan utbildning. En kursavgift dimensionerad efter den genomsnittliga livs- medelskostnaden i hemmet för pojke i åldern 15-17 år skulle för en kursvecka om sex dagar uppgå till ca 200 kr. enligt 1983 års prisläge. En kursavgift enligt denna beräkningsgrund synes enligt kommitténs me- ning i och för sig vara rimlig och inte verka avskräckande på presumtiva deltagare i veckokurser för ungdom. En kursavgift om 200 kr. för en veckokurs om 30 elever skulle inbringa totalt 6 000 kr. Denna summa skulle möjliggöra deltagande för ytterligare tre elever eller — vid ogynn- sam kostnadsutveckling — att annars nödvändig begränsning om högst 10 % av elevantalet temporärt kunde undvikas.

12.3.2. Slutsatser och förslag

Kommittén anser att all frivillig försvarsutbildning bör vara avgiftsfri.

Kommittén konstaterar vidare att samhället i dag erbjuder ungdomar kostnadsfri utbildning och även i övrigt strävar efter ökad social utjäm- ning.

Som framgår av p. 12.3.1 medger kursavgifter av den storlek som kommittén bedömer vara rimlig och lätt att motivera endast en tiopro- centig ändring av annars möjligt antal elever vid centralt anordnad ungdomsutbildning. Effekten av en avgiftsbeläggning är alltså begrän- sad. Detta förhållande och den allmänna strävan att sätta utbildningen av frivilliga för krigsorganisationen före ungdomsutbildningen talar enligt kommittén mening mot att genom kursavgifter utvidga ungdoms— utbildningen.

Med hänvisning till dessa slutsatser tar kommittén avstånd från av- giftsbeläggning av kurser inom ungdomsutbildningen. Kommittén fm- ner emellertid att något förbud för frivilligorganisationerna att själva bestämma och ta ut en mindre avgift av elev i ungdomsutbildningen inte bör stadgas.

13. Övriga frågor

13.1. Samordning av statsbidrag

13.1.1. Bakgrund

1 kommitténs direktiv anges följande. ”Statsbidrag betalas idag ut till frivilligorganisationerna genom flera olika myndigheter. Kommittén bör undersöka samordningsmöjligheterna härvidlag.”

13.1.2. Nuvarande ordning

Statsbidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna lämnas f.n. av för- svars-, arbetsmarknads-, social- och jordbruksdepartementen. Försvars- departementets bidrag omfattar dels det militära försvaret, dels civilför- svaret.

Bidragen har i vissa fall formen av allmänt samhällsstöd till berörd organisations verksamhet. Huvuddelen av medlen är dock uppgifts- bundna. Storleken på bidragen är avpassade efter konkreta åtaganden från organisationernas sida, t.ex. rekrytering av ett visst antal för utbild- ning till krigsorganisationens behov. De uppgiftsbundna medlen inne- fattar då även bistånd till den administration som är nödvändig för verksamheten. Inriktning och omfattning i stort av organisationernas uppgifter följer av kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet.

Fördelningen av statsbidragen på givare och mottagare samt bidra- gens karaktär framgår av tabell 13.1. I tabellens högra kolumn redovisas även vilka frivilligorganisationer som får statsbidrag från flera huvud- män.

13.1.3. Överväganden

Som framgår av tabellen förekommer bidrag från flera huvudmän dels inom gruppen avtalsslutande, dels inom gruppen övriga organisationer. Endast den sistnämnda innefattar organisationer som erhåller allmänt stöd. Detta kommer dels från riksidrottsförbundet, dels från överbefäl- havaren. Ingen organisation erhålle.r allmänt stöd från mer än en huvud— man.

Tabell 13.1 Fördelning av bidrag på givare och mottagare samt bidragens karaktär U = uppgiftsbundna medel S = anger allmänt samhällsstöd

Bidragsgivare Försvars- Arbetsmark- Social- Jord— Flera

dep. nadsdep. dep. bruks— hu- dep. vud- män

Mot- tagande organisation

Cfs AMS SoS Riks- idrotts- förb.

A vtalsslutande FA K FFK (U) Jfr

C C X

FMCK FRO SBK SBS SKBR SLK SRK

CCC CCC C CCC CC

(U) U

Befälsutbildana'e C F B

SVK RF FVRF FIF

CCCC

Övriga Skytte ÖS SPSF S

SSF S SCF U SFF") U (S) X Rikskommittén U KSAK/SFS" ' S U 5 X

(I)

=" KSAK och SFS (Svenska flygsportförbundet) har gemensamt kansli men skilda styrelser. SFF (Svenska fallskärmsförbundet) är tillika egen sektion inom SFS.

Kommittén överväger dels (1 p. A) om de uppgiftsbundna bidrag som nu lämnas från flera huvudmän kan samordnas, dels (i p. B) om det allmän- na stödet kan samordnas med uppgiftsbundet statsbidrag i de fall då huvudmännen är olika.

A Samordning av uppgiftsbundna statsbidrag

Kommittén konstaterar att mot ett uppgiftsbundet statsbidrag svarar ett åtagande från en frivilligorganisation till en myndighet. Det kan avse rekrytering till viss utbildning ofta i form av en viss mängd som svarar mot ett behov för landets totalförsvar. Den närmare omfattningen av åtagandena fastställs av berörda organisationer och myndigheter ge-

mensamt. Sammanlagda kostnader för verksamheten är enligt särskilda regler fördelade mellan organisation och myndighet. Systemet följer helt grundregeln om att ansvar för viss verksamhet i fred i tillämpliga delar även gäller för beredskapstillstånd och krig.

Sålunda avser t.ex. det av överbefälhavaren utgivna bidraget till SKBR medel för att täcka behovet av avtalsbundna bilförare för den militära krigsorganisationen. Arbetsmarknadsstyrelsens bidrag till SKBR gäller rekrytering och utbildning av avtalsbundna förare för det ekonomiska försvarets behov i krig medan socialstyrelsens bidrag avses för motsvarande behov av ambulansförare.

Ett sammanförande av statsbidragen till en huvudman, t.ex. arbets- marknadsstyrelsen, innebär ett avsteg från grundregeln om ansvarsför- delning. Det är lätt att förutse svårigheter och oklara ansvarsförhållan- den när det gäller bl.a. prioriteringsfrågor.

B Samordning allmänt stöd —— uppgiftsbundet bidrag

Kombinationen allmänt stöd och uppgiftsbundet bidrag från skilda huvudmän gäller endast två organisationer. SFS är sammanhållande organisation för den civila flygsportverksamheten. I denna egenskap är organisationen mottagare av de medel som riksidrottsförbundet förmed- lar inom ramen för samhällets stöd till idrotten. SFF erhåller som sektion inom SFS huvuddelen av sina medel från denna organisation. Det upp- giftsbundna stödet är i förhållande till detta mycket litet. Det är knutet till i första hand behovet av medverkan av fallskärmshoppare i utbild- ningsverksamheten samt möjligheter för den enskilde militärt utbildade hopparen att vidmakthålla sin personliga färdighet. En samordning fyller enligt kommitténs uppfattning inte någon praktisk funktion och innebär inte några besparingar. Det är knappast rimligt att tänka sig att de av riksidrottsförbundet fördelade medlen skall avses för militär verk- samhet. Inte heller bör idrottsstöd av denna art utgå från försvarsmak- tens resurser.

För totalförsvarsändamål mottar KSAK bidrag från försvarsdeparte- mentet från två olika anslag. Fråniöverbefälhavaren (F 16) erhålls ett allmänt stöd till segelflygverksamheten. Motivet härför är den betydelse segelflygsporten har för bl.a. flygvapnets rekrytering. Bidraget är inte direkt knutet till frivillig försvarsverksamhet.

Bidraget till KSAK från försvarsdepartementets civilförsvarsanslag (G) fördelas av civilförsvarsstyrelsen. Det är avsett för frivilliga flygkå- ren (FFK) och är helt uppgiftsbundet. Kommittén finner det olämpligt att lägga över ett allmänt stöd som avser flygvapnets nytta av segelflyg- verksamheten så att det ”konkurrerar” om civilförsvarsresurserna.

13.1.4. Slutsatser

Kommittén finner att statsbidragen i dag betalas ut efter den inom totalförsvaret grundläggande principen att ansvar i fred också omfattar ansvar för motsvarande verksamhet under beredskapstillstånd och krig. Att överge denna regel för en formell samordning av bidragen skapar

enligt kommitténs mening andra problem, bl.a. oklara ansvarsförhållan- den och prioriteringssvårigheter. Några avgörande fördelar synes inte föreligga. Det nuvarande systemet är med hänsyn till de uppgifter som skall lösas rationellt och effektivt.

Kommittén noterar slutligen att en av frivilligorganisationerna tillsatt arbetsgrupp som utrett frågan om minskad statlig reglering av frivillig— organisationernas statsbidrag i sin rapport i april 1982 inte fann skäl att föreslå någon samordning av statsbidragen till organisationerna.

13.2. Delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter

13.2.1. Allmänt

I kommitténs direktiv anges bl.a. att de frivilliga organisationerna bör ges ökat ansvar för sin verksamhet. ”Kommittén bör därför pröva möj- ligheterna till delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter m.m. från myndigheterna till frivilligorganisationerna.”

Myndigheternas uppgifter och ansvar vad gäller den frivilliga för— svarsverksamheten resp. de frivilliga försvarsorganisationernas uppgif- ter framgår av kapitel 2 (p. 2.2.1 resp. 2.2.2).

Kommittén har funnit det lämpligt att frivilligorganisationerna själva övervägde och till kommittén inkom med förslag rörande vilka delege- ringar av beslutsbefogenheter och föreskrifter som borde övervägas av kommittén.

Av organisationernas svar framgick bl.a. att Frivilligorganisationer- nas samarbetskommitté (FOS) efter motion av Försvarets personal- tjänstförbund vid CFB:s riksstämma år 1981 tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan om minskad statlig reglering av frivilligorganisationer- nas statsbidrag.

I samband med tillsättandet av arbetsgruppen anmälde FAK, SFF och SBS att de ansåg sig redan ha erforderlig frihet och följaktligen inte hade behov av ändring.

Arbetsgruppen, som antog namnet Ag RAFS (Reglering Av Frivillig- organisationernas Statsbidrag), redovisade sitt arbete i april 1982 i en PM.

Arbetsgruppen konstaterar däri att frivilligorganisationernas verk- samhet i stor utsträckning är detaljreglerad av bestämmelser från rege- ringen, ÖB, AMS och försvarets civilförvaltning (FCF). Detta är en fördel för samordningen såväl mellan frivilligorganisationerna som mel- lan frivilligorganisationerna och de militära myndigheterna. Likformig- het minskar irritation och konkurrens. Nackdelen är att detaljregleran- det i vissa sammanhang kan upplevas som ofrihet. Bestämmelserna borde kunna förenklas och större frihet i vissa avseenden tillämpas vid bidragsgivning. Arbetsgruppen lämnade dock inte några konkreta för- slag.

Arbetsgruppen framhåller vidare bl.a. att de bestämmelser som skall tillämpas av frivilligorganisationerna måste vara enkla och obyråkrati- ska.

Myndigheterna bör — i samråd med frivilligorganisationerna — ut- forma bestämmelser för verksamheten i stort. Vissa bestämmelser kan även behöva samordnas mera i detalj, t.ex. rörande förmåner, eftersom där finns ett krav på likhet mellan organisationerna.

Avslutningsvis rekommenderar arbetsgruppen myndigheterna att inte behandla frivilligorganisationerna i administrativt hänseende på samma sätt som underlydande inom den egna organisationen. Försvarets pla- nerings— och ekonomisystem (FPE-systemet) t.ex. kan inte tillämpas helt inom frivilligorganisationerna. De saknar nämligen personal, maskiner och tid m.m. för att uppfylla alla krav.

Flertalet frivilligorganisationer hade inte några synpunkter att fram- föra eller hänvisade till arbetsgruppens PM och angav att de inte hade några synpunkter utöver denna. Bland de synpunkter som framfördes var bl.a. följande.

Tre organisationer —— FRO, FVRF och SBS _ förde fram förslag att organisationerna själva mer eller mindre fritt skall få bestämma hur den del av statsbidragen som svarar mot funktionärsarvoden skall få använ- das.

Synpunkter framfördes också av SRK som önskade få rätt att själv få fördela medel mellan olika primäruppdrag. SCF synes ha varit inne på liknande tankegång medan FAK rekommenderade ett visst klarläggan- de av frivilligorganisationernas nuvarande befogenheter.

13.2.2. Överväganden, slutsatser och förslag

Kommittén har i det föregående (p. 13.1.4) bejakat den grundläggande principen för utbetalning av statsbidragen att ansvari fred också omfat- tar ansvar för motsvarande verksamhet under beredskap och krig. Fri- villigorganisationerna bör därmed inte ha rätt att själva utnyttja medel från en huvudtitel för verksamhet som bedrivs med medel från annan huvudtitel. Det synes heller inte vara lämpligt att ändra nuvarande ordning med åtskilda primäruppdrag. Överföring av medel från primär- uppdraget allmän ledning till utbildning är därvid alltid tillåten men inte vice versa. ] sammanhanget noterar kommittén att organisationernas arbetsgrupp inte fann skäl att föreslå någon delegering av beslutsbefo- genheter i denna punkt och inte heller förde fram konkreta förslag till delegeringar över huvud taget.

I delegeringsfrågorna vill kommittén avslutningsvis anföra följande. Med utgångspunkt i sina direktiv finner kommittén det vara angeläget att verka för så stor likformighet som möjligt mellan de skilda frivillig- organisationerna inte minst vad gäller ekonomiska ersättningar av olika slag. Såväl praktiska som psykologiska skäl talar starkt för detta. Med hänsyn härtill finner kommittén den nuvarande ordningen vara i princip lämplig. Som framgår av den tidigare redovisningen synes detta även vara uppfattningen i stort hos frivilligorganisationerna, även om förbe- håll och behov av ändringar på enstaka punkter i vissa fall kommit till uttryck. Kommittén vill sålunda föreslå att nuvarande ordning vad gäller delegering av beslutsbefogenheter och föreskrifter i princip be- hålls.

Kommittén vill emellertid samtidigt peka på vad som framhålls i frivilligorganisationernas arbetsgrupps PM i detta ämne. Det som där uttalas rörande vikten av att enkelhet präglar systemet vill kommittén med kraft understryka. Kommittén förutsätter också att inom behållen principiell ordning den fortsatta utveckligen av samarbetet mellan myn- digheter och organisationer präglas av nära samverkan när det gäller att utforma olika bestämmelser och en strävan till största möjliga självstän- dighet för den enskilda organisationen.

13.3. Avtalspersonalens benämningar och indelning

Personal som genom skriftligt avtal åtar sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret benämns jämlikt frivilligkungörelsen (19701301) A- eller B-personal. Dessa benämningar uppfattas av såväl berörd som utomstå- ende personal ofta som en kvalitetsvärdering. De är därför olyckliga. Härtill kommer att frivilligkungörelsens förklaring av innebörden av begreppet B-personal — ”sådan personal som står till förfogande för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret” — är något missvisande då det gäller den stora och viktiga gruppen hemvärnets B-personal. Denna grupp av personal ingår nämligen som en oskiljbar del i hemvärnets förband och har samma tjänstgöringsskyldighet under beredskap och krig som övrig personal i dessa förband.

Frivilligförmånskommittén anser att starka skäl talar för att de nuva- rande benämningarna på avtalspersonalen avvecklas. Då så erfordras bör det vara möjligt att särskilja personalen på annat sätt, t.ex. genom att ange typ av avtal — personal med hemvärnsavtal, personal med luftbe- vakningsavtal etc.

Eftersom frågan om avtalspersonalens benämningar och indelning ligger något vid sidan av det som kommittén har att utreda begränsar sig kommittén till att föreslå att de nuvarande benämningarna på avtalsper- sonalen slopas. Kommittén utgår från att det bör ankomma på ÖB och AMS att utfärda de närmare föreskrifter som behövs i denna fråga.

13.4. Övrigt

13.4.1. Begreppet frivillig tjänstgöring

Möjlighet att ta i anspråk personal för frivillig tjänstgöring inom för- svarsmakten har funnits sedan senare delen av 1930-talet för manlig personal och sedan början av 1950-talet för kvinnlig personal. För man- lig personal har det huvudsakliga syftet varit att avhjälpa brist på utbild- ningsbefäl till följd av vakanser och dylikt.

Riksdagen uttalade sig år 1957 (Rskr 19572249) efter påpekande av riksdagens revisorer för en översyn av systemet med anställning i vakan- ta tjänster. Med anledning härav uppdrogs åt försvarets civilförvaltning

att företa en sådan översyn. Efter förslag av civilförvaltningen framlades i proposition 19602110 förslag till nya grunder för att ta i anspråk personal för frivillig tjänstgöring. Dessa fastställdes av Kungl. Maj:t den 17 maj 1963 (det s.k. frivilligbrevet). De innebar att frivillig tjänstgöring av reservpersonal eller värnpliktiga m.fl. fick anordnas för att antingen tillgodose föreliggande behov av utbildningsbefäl eller utgöra egen ut- bildning för tjänstgöring i krigsbefattning eller dylikt. I nu gällande förordning om frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten, det s.k. frivillig- brevet (FFS 1978144, ändrad genom FFS 1980:l7) hartjänstgöring i egen krigsbefattning och tillgodoseendet av befälsbehovet i krigsorganisatio- nen skjutits i förgrunden. Tillgodoseendet av befäl i fredsorganisationen anges i tredje hand.

Frivilligförmånskommittén har erfarit att begreppet frivillig tjänstgö- ring ofta förväxlas med den tjänstgöring som frivillig personal jämlikt avtal är skyldig att fullgöra. Kommittén får därför föreslå att begreppet frivillig tjänstgöring byts ut mot ett begrepp som inte ger anledning till motsvarande missförstånd. Begrepp som härvid kan övervägas är bl.a. följande. " Extra tjänstgöring eller anställning. Tillfällig tjänstgöring eller anställning.

13.4.2. Begreppet krigsfrivillig personal

En särskild kategori av frivillig personal är den personal som avses i Kbr den 4 september 1959 med vissa bestämmelser om antagning av krigsfri- villiga (ändrad och omtryckt genom kbr den 5 juni 1970, TKG 123:700 208). Enligt nämnda kbr får, under vissa i brevet angivna vill- kor, svensk medborgare genom avtal förbindas att under beredskapsöv- ning samt under beredskaps- och krigstillstånd eller endast under bered- skaps- och krigstillstånd tjänstgöra vid försvarsmakten i befattning som är upptagen i mobiliseringstabell. Den som på detta vis förbundit sig till tjänstgöring benämns krigsfrivillig.

Antagning av krigsfrivillig personal får ske för att tillgodose försvars- maktens — utom hemvärnets — mobiliseringsbehov av personal. Sådan antagning får dock ske endast i den mån detta behov inte kan tillgodoses med personal som är tjänstgöringspliktig vid försvarsmakten t.ex. på grund av värnplikt, civilförsvarsplikt, fast anställning. Avtal, varigenom krigsfrivillig förbundit sig till tjänstgöring benämns krigsfrivilligavtal. Medicinalpersonal får inte antas som krigsfrivillig.

Utöver den tjänstgöring, som avses med krigsfrivilligavtalet, kan krigsfrivillig efter eget åtagande gå genom utbildning och fullgöra tjänst- göring såsom frivillig. Därvid gäller motsvarande bestämmelser om tjänstgöring och förmåner m.m. som för annan frivillig personal inom totalförsvaret.

Personal med A- eller B-avtal tillhör numera inte kategorin krigsfri- villig personal.

Frivilligförmånskommittén har erfarit att även begreppet krigsfrivillig personal ofta förväxlas med den frivilliga personal som omfattas av frivilligkungörelsen. Kommittén föreslår därför att begreppen krigsfri-

villig och krigsfrivilligavtal byts ut mot begrepp som klart skiljer denna personalgrupp från frivilligpersonalen i övrigt. Begrepp som kommittén finner lämpliga är personal med krigstjänstgöringskontrakt i stället för krigsfrivillig och krigstjänstgöringskontrakt i stället för krigsfrivilligav- tal.

14. Ekonomiska konsekvenser av kommitténs förslag

14.1. Allmänt

På grundval av uppgifter som frivilligförmånskommittén inhämtat un- der vintern 1983/84 från de frivilliga försvarsorganisationerna samt från staber och förband inom försvarsmakten redovisas i det följande så långt det inhämtade underlaget gjort det möjligt kostnaderna för nuvarande ersättningar och ekonomiska förmåner till personal i frivillig försvars- verksamhet. Uppgifterna avser i allt väsentligt budgetåret 1982/83. Vi- dare redovisas översiktligt de kostnadsförändringar som uppstår efter genomförande av kommitténs förslag.

Kommittén konstaterar att nuvarande redovisningssystem inte med- ger en önskvärd specificering av kostnaderna för nuvarande ersättningar och förmåner från myndigheter och frivilligorganisationer. De samman- ställningar av kostnader som redovisas i det följande grundas därför i enstaka fall på bedömda värden.

14.2. Kostnader för ersättningar och förmåner. — Nuvarande ordning

Kostnaderna för ersättningar och förmåner till hemvärnsmän täcks med medel som för ändamålet ställs till aktuell myndighets förfogande. Hu- vuddelen av övriga förmånskostnader täcks av medel som för ändamålet ställs till berörd frivilliga försvarsorganisations förfogande. Kostnader- na för befattningspenning samt resor i samband med krigsförbandsöv- ning (K FÖ) och särskild övning (SÖ) betalas dock av myndighet. Se även kapitel 4, tabell 4.3.

Av instruktörskostnaderna betalar aktuell myndighet alla kostnader i samband med utbildning av hemvärn och driftvärn, kostnaderna för uppdragstillägg enligt avtal till ordinarie instruktörer samt alla resekost- nader för instruktörer. Övriga kostnader (traktamenten, dag- och timar- voden) för instruktörer betalas f.n. av aktuell frivilligorganisation.

14.2.1. Dagersättning, dagpenning och premier

Frivilligorganisationernas kostnader för dagersättning och premier till deltagare i frivillig försvarsutbildning var budgetåret 1982/83 följande.

166 Ekonomiska konsekvenser av kommitténs förslag SOU 198535 [I] Dagersättning 3 406 600 kr 13 Dagpremie ] 111 000 kr. El Utbildningspremie 1 401 600 kr. Cl Dagpenning 1 600 000 kr.

Summa 7 519 200 kr.

Myndigheternas kostnader för dagersättning och premier till hemvärnets personal var budgetåret l982/83 följande.

Cl Dagersättning till hemvärnsmän 4 659 000 kr. El Dagpremie 4 540 800 kr. 13 Utbildningspremie -”- 859 700 kr. [] Dagersättning till personal med B-avtal 372 000 kr. 111 Dagpremie 372 000 kr.

Summa 10 803 500 kr.

De totala kostnaderna för dagersättning, dagpenning och premier till frivilligorganisationernas och hemvärnets personal uppgick budgetåret 1982/83 till ca 18,3 milj. kr.

14.2.2. Funktionärsarvoden

Kostnaderna för funktionärsarvoden budgetåret l982/83 uppgick till ca 2,8 milj. kr. för frivilligorganisationerna och ca 6,1 milj. kr. för hemvär- net. De totala kostnaderna för funktionärsarvoden var ca 8,9 milj. kr.

14.2.3. Övriga ersättningar och förmåner

Frivilligorganisationernas kostnader för övriga förmåner till deltagare i frivillig försvarsutbildning avser bl.a. kostnader för resor och förplägnad samt kontanta ersättningar härför. Dessa kostnader var budgetåret 1982/83 följande. 21 Resor och resekostnadsersättningar vuxna 5 722 400 kr. 3 -”- ungdom 647 700 kr. ] Förläggning 3 724 000 kr. :! Förplägnad och ersättning härför 8 519 400 kr.

Myndigheternas motsvarande kostnader var följande.

[ Resor och resekostnadsersättningar vuxna 6 354 100 kr. E ungdom 199 900 kr. 1: Förplägnad och ersättning härför 5 655 000 kr. L töver de redovisade kostnaderna hade frivilligorganisationer och myn- digheter kostnader för en rad andra ersättningar och förmåner till frivil- lig personal — t.ex. fritt logi, beklädnadsersättning, familjebidrag samt sjukförmåner och begravningshjälp. Något underlag för att belysa kost- naderna för dessa ersättningar och förmåner har inte inhämtats av kommittén.

14.2.4. Ersättningar till instruktörer

Frivilligorganisationernas kostnader för instruktörer hänför sig till arvo- den (dagarvoden och timarvoden), traktamenten och ersättning för mis— tad avlöning.

På grundval av erhållet underlag utgår kommittén från att organisa- tionernas kostnader för nämnda instruktörsförmåner budgetåret 1982/ 83 var följande. _ Arvoden (inkl. Iönekostnadspålägg) 7,7-8 milj. kr. : Traktamenten ca 4,6 milj. kr. 1: Ersättning för mistad avlöning ca 0,4 milj. kr.

Summa 12,7-13,0 milj. kr.

Myndigheterna har kostnader för såväl ordinarie som tillfälliga instruk- törer. Kommittén har ansett sig sakna anledning att klarlägga nuvarande kostnader för ordinarie instruktörer inom den frivilliga försvarsutbild- ningen.

Myndigheternas kostnader för tillfälliga instruktörer, huvudsakligen inom hemvärnet, bör enligt kommitténs beräkning under budgetåret l982/83 i stort ha varit följande.

[1 Traktamenten D ca 2,6 milj. kr. E Resor och resekostnadsersättning 1] ca 4,4 milj. kr. [: Timarvoden ca 11,0 milj. kr.

Summa ca 18,0 milj. kr.

De totala kostnaderna för tillfälliga instruktörer torde budgetåret 1982/ 83 ha varit ca 31 milj. kr.

14.3. Kostnadsförändringar

14.3.1. Allmänt

Som framgår av p. 14.2 var underlaget för att klarlägga kostnaderna för de nuvarande skilda ersättningarna och förmånerna till frivillig personal inte helt fullständigt. Kommittén konstaterar i detta sammanhang att det gällande ekonomiska redovisningssystemet inom försvarsmakten upp- enbarligen är utformat så att det vad gäller frivilligförsvaret skall ge en samlad bild av vad detta kostar. Det har däremot inte utformats så att konsekvenserna av förändringar av enstaka förmåner eller ersättningar till personal inom frivilligverksamheten smidigt och lätt kan klarläggas.

Eftersom kommitténs beräkningar av kostnadsförändringar, som följd av de i kapitlen 8-10 framlagda förslagen, bygger på utgångsvärden ifråga om nuvarande kostnader som på några punkter är osäkra kan den följande redovisningen innehålla någon osäkerhetsfaktor, t.ex. vad gäl- ler de kostnadsförändringar som hänger samman med förslaget till för- ändringar på familjebidragssidan (jfr kapitel 8, p. 8.7). Bristerna i under- laget är emellertid inte så stora att de, enligt kommitténs mening, påver- kar slutresultaten.

14.3.2. Kostnadsminskningar

Kostnadsminskningar som följd av kommitténs förslag beräknas upp- komma enligt följande.

A Bortfall av kostnader för dagersättning, dagpremie och vissa utbildningspremier då frivillig personal i enlighet med kommitténs förslag (kapitel 8, p. 8.3) i väsentligt vidgad omfattning erhåller dagpenning vid utbildning och tjänstgöring

Den årliga kostnadsminskningen beräknas till ca 5,2 milj. kr.

B Bortfall av kostnader för behållen del av län till statliga och vissa andra tjänstemän som inte längre behöver ta tjänstledighet med B-avdrag för att delta i frivillig försvarsverksamhet (jfr kapitel 8, p. 8.3)

Kommittén bedömer att den årliga kostnadsminskningen bör kunna uppgå till ca 1,5 milj. kr.

C Ändring av ersättningen för måltid under resa varvid vuxen frivillig får måltidsersättning i stället för portionsersättning (jfr kapitel 8, p. 8.5.2) medan elev inom ungdomsverksamheten inte får någon kontant måltids- eller portionsersättning

Den årliga kostnadsminskningen beräknas till ca 0,5 milj. kr.

D Bortfall av behovet av familjebidrag utom näringsbidrag då dagpenning införs som generell ersättning (jfr kapitel 8, p. 8. 7)

Kommittén bedömer att den årliga kostnadsminskningen uppgår till mellan 1,5 och 2 milj. kr.

De sammanlagda kostnadsminskningarna beräknas uppgå till ca 9 milj. kr. per år.

14.3.3. Kostnadsökningar

Kommitténs förslag (i den ordning de redovisas i det föregående) inne- bär följande kostnadsökningar i stort.

A Dagpenning till frivillig personal i väsentligt vidgad omfattning vid utbildning och tjänstgöring (jfr kapitel 8. p. 8.3.1)

Kommittén räknar med att antalet dagar då frivilligpersonalen erhåller dagpenning kommer att uppgå till följande antal dagar per år för El FBU- personal ca 17 000 [1 avtalspersonal ca 55 000 El hemvärnspersonal ca 6 000

Vidare räknas med att genomsnittlig dagpenning (inkl. LKP) f.n. är 345

kr. per dag för män och 150 kr. per dag för kvinnor som deltar i frivillig försvarsverksamhet.

Den årliga kostnadsökningen beräknas till ca 17 milj. kr. Kommittén finner här anledning peka på att dagpenningen, till skillnad från dager- sättning och dagpremie, beskattas. Del av den beräknade kostnadsök- ningen kommer alltså att återgå till statsverket i form av skatt.

B Höjning av dagersättningen till värnpliktsnivå (jfr kapitel 8, p. 8.3.3)

Den årliga kostnadsökningen beräknar kommittén till ca 0,1 milj. kr.

C Dagpenning till hemvärns- och avtalspersonal vid kommunala ledningsövningar m.m. (jfr kapitel 8, p. 8.3.4)

Den årliga kostnadsökningen beräknas till mellan 0,1 och 0,2 milj. kr. Kommittén har härvid utgått från att hemvärnets medverkan vid bevak- ning och efterspaning m.m. enligt förordningen FFS 1985:3 blir av relativt blygsam omfattning.

D Årlig utbildningspremie inom hemvärnet och

frivilligorganisationerna (jfr kapitel 8, p. 8.4.1 och p. 8.3.2)

För hemvärnets del och med nuvarande övningsdeltagande beräknas kostnaderna för den årliga utbildningspremien inte komma att överstiga kostnaderna för dagersättning och dagpremie. För personal med A-avtal räknar kommittén med en årlig kostnadsökning om högst ca 1 milj. kr.

E Höjning av utbildningspremier i övrigt (jfr kapitel 8, p. 8.4.2)

Kommitténs förslag till riktlinjer för utbildningspremier medför en årlig kostnadsökning om ca 1 milj. kr.

F Ändring av bestämmelserna för ersättning av resekostnader för elever i frivillig försvarsutbildning (jfr kapitel 8, p. 8.5 )

Kommittén bedömer att dess förslag till förenklingar av de administra- tiva rutinerna för beräkning och utbetalning av reseersättningar till elever i frivilligutbildning kan komma att medföra vissa smärre kost- nadsökningar. Kommittén utgår från att dessa blir relativt sett obetyd- liga —— högst något hundratusental kronor.

G Höjning av instruktörsarvodena enligt förslag i kapitel 9

De faktiska kostnaderna för de framlagda förslagen är svåra att preci- sera. Det kan nämligen förutses att det framdeles blir mindre aktuellt än f.n. med beordrande av instruktörer som fullgör uppgifterna enligt tjänstgöringslista. Sådana förändringar innebär ökad belastning på fri- villigorganisationernas anslag.

Även andra förändringar som inte direkt kan kostnadsberäknas kan

förutses som följd av kommitténs förslag i denna punkt. Kommittén beräknar emellertid den årliga merkostnaden till totalt ca 1 milj. kr.

H Befattningspenning till hemvärnsbefäl och vissa funktionärer inom frivilligorganisationerna (jfr kapitel 10)

Kostnadsökningen per år beräknas till ca 1,2 milj. kr. De sammanlagda kostnadsökningarna beräknas uppgå till ca 21,5 milj. kr. per år.

14.3.4. Sammanfattning m.m.

Mot årliga kostnadsökningar enligt p. 14.3.3 om ca 21,5 milj. kr. står kostnadsminskningar om ca 9 milj. kr. Kommitténs förslag totalt inne- bär således årliga merkostnader om högst ca 12,5 milj. kr.

Kostnadsförändringarna beräknas påverka anslagen för frivilligverk- samheten m.m. enligt följande varvid besparingen om 1,5 milj. kr. för tjänstledighet med B-avdrag inte ingår.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde bör anslaget F 16 Frivilliga försvarsorganisationer m.m. skrivas upp med ca 12 milj. kr.

Inom arbetsmarknads- och socialdepartementens verksamhetsområ- den bör anslagen B 5 Försvars- och beredskapsplanering resp. 1 11 Ut- bildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. skrivas upp med ca 2 resp. 1 milj. kr.

Utöver dessa förändringar måste — huvudsakligen inom försvarsde- partementets verksamhetsområde — genomföras vissa justeringar och omfördelningar av medel från anslag för myndigheter till anslag för frivilligverksamhet.

Kommitténs sammansättning

Ledamöter

Andersson. Axel Alftin, Stig Allmér. Göran Bergman, Holger

Ekelund, Ulla Frändås. Berit

Hägelmark, Eric Körlof, Björn Sakkunniga

Andersson, Ann-Mari Antoni, Peter Engdahl. Carl-Wilhelm Mörtberg, Cecilia

Experter Rodin, Göran Sandgren, Gösta Strömberg, Peter Törnquist, Leif

Sekreterare Lindahl, Carl-Fredrik

riksdagsledamot, ordf. riksdagsledamot

studierektor, f. d. le- damot av riksdagen riksdagsledamot

»

riksbilkårchef major intendent förvaltningschef

departements- sekreterare

;

överstelöjtnant

departements- sekreterare

1983-03—02 l982-12—22 1983-04-08 l982-10-Ol

l982-10-01

l982-10-Ol l982-10-01 l982-10-Ol

1982-10-01 1982-10-01 l982-10-01 1983-05-11

l982- 10-01 1982-10-01 l982- 10-01 1982-10-01

1982-10-01

1 sekretariatet har även ingått assistent Kerstin Welin-Berger.

Bilaga ]

Förordnad Entlea'igad fr.o.m.

fr.o.m.

avliden 1985-06-01

l982-03-02

1983—04-08

1983-05-11

Kommitténs direktiv

Utredning om förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet

Departementschefen, statsrådet Gustafsson, anför.

Det nuvarande förmånssystemet

F.n. finns ett tjugotal frivilligorganisationer med olika försvarsfrämjan- de uppgifter. Till frivilligförsvaret hänförs i detta sammanhang även hemvärnet som organisatoriskt ingår i armén.

Frivilligförsvaret kompletterar värnpliktsförsvaret. Frivilligverksam- heten bedrivs enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverk- samhet. Av bestämmelserna framgår bl.a. att frivilligorganisationerna i samråd med myndigheterna leder försvarsupplysnings- och rekryte- ringsverksamhet och sådan utbildning som inte anordnas av någon myndighet samt medverkar vid sådan utbildning av frivillig personal som leds av myndigheter. Vidare svarar frivilligorganisationerna för registrering och placering av personal som tecknar avtal för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret (B- personal). Personal som rekryteras av de frivilliga försvarsorganisationerna, men tecknar avtal för tjänstgö- ring i befattning inom totalförsvaret (A-personal), registreras i huvudsak av myndigheter.

Vissa frivilligorganisationer rekryterar och utbildar för befattningar i krigsorganisationen. Andra vidareutbildar personal i sådana befattning- ar. En del organisationers verksamhet tar sikte på att öka den enskildes personliga färdighet att verka inom totalförsvaret.

Vissa frivilligorganisationer bedriver även särskild ungdomsverksam- het.

Den frivilliga utbildningen för verksamhet inom totalförsvaret indelas med hänsyn till utbildningens inriktning i grundutbildning, repetitions- utbildning, befordringsutbildning, kompletteringsutbildning och ung- domsutbildning.

Utbildningen inom hemvärnet omfattar introduktionsutbildning, år- lig utbildning och övrig utbildning. Hemvärnets årliga utbildning kan anses som en form av repetitionsutbildning.

Den frivilliga försvarsutbildningen kan också delas in i frivillig befäls- utbildning, utbildning för A- och B-personal samt utbildning för hem-

värnsmän. Vid denna indelning utgår man främst från vilka personal— grupper den omfattar och de villkor som har ställts upp för att delta.

Nu gällande regler för förmåner till personal inom de frivilliga för- svarsorganisationerna m.fl. går tillbaka på ett riksdagsbeslut år 1977 (prop. l976/77z49) om förmåner åt frivilligpersonal m.fl. (FöU 8, rskr 153). Beslutet innebar, utom generella förbättringar av förmånerna, en vidareutveckling av förmånssystemet och ökad inriktning mot likfor- mighet och administrativa förenklingar.

Vid utbildning och tjänstgöring som frivillig inom totalförsvaret be— stäms förmånerna enligt förordningen (FFS 1977:10, senast ändrad l979z23) om förmåner till frivilligpersonal m.fl. För närvarande lämnas dagersättning med tjugo kronor. Vid repetitionsutbildning och vid fri- villig tjänstgöring i krigsbefattning utgår även dagpremie med tjugo kronor. Frivilliga som inom värnpliktsutbildningens ram genomgått utbildning tillsammans med värnpliktiga erhåller ersättning enligt värn- pliktsförmånsförordningen (1976:1008). Härvid kan dagpenning eller dagersättning med familjebidrag enligt familjebidragslagen (I978:520) utgå. Frivilliga, som med godkända vitsord har genomgått viss skedes- utbildning, erhåller utbildningspremier. Vid in- och utryckningsresor samt vid tjänstledighetsresor erhåller frivilliga fria biljetter eller i vissa fall ersättning för omkostnader för resan. Frivilliga åtnjuter under ut- bildning fri inkvartering och fri kost.

Deltagare i frivilligorganisations ungdomsutbildning har fria resor samt fri kost och logi under utbildningen och vid resor.

För hemvärnet gäller förordningen (FFS 1977:11) om förmåner för hemvärnets personal. Förmånerna motsvarari huvudsak dem som utgår till personal inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Viss frivillig personal kan i mån av behov och resurser fullgöra frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten enligt av regeringen 1978 utfärdad för- ordning (FFS 1978:44).

För statstjänstemän finns avtal (AST 19 5 A 2 b och 26 5 2 mom) om avlöningsförhållanden vid tjänstledighet för frivillig utbildning.

Frivilligorganisationernas funktionärer erhåller årliga arvoden enligt bestämmelser som utfärdas av överbefälhavaren och arbetsmarknads- styrelsen gemensamt. Funktionärerna kan vara dels förtroendevalda, dels anställda.

För planläggning, organisation och genomförande av utbildningen inom den frivilliga försvarsverksamheten anlitas instruktörer. Dessa kan vara ordinarie eller sk. tillfälliga instruktörer. Tillfällig instruktör kan t.ex. vara någon som är utbildad inom frivilligorganisationerna. Förmå- nertill instruktörer regleras i förordningen (FFS 1977:24, senast ändrad 1982:27) om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning. Förmånerna kan utgå i form av bl.a. dag- och timarvoden eller ersättning för mistad avlöning.

Riksdagens behandling

1978 års försvarskommitté har i betänkandet (DsFö 1981:l) Säkerhets— politiken och totalförsvaret behandlat bl.a. frivilligverksamheten inom

totalförsvaret samt avgett vissa förslag. Vid min anmälan om de frivilliga försvarsorganisationerna till prop. 1981/82:102 om säkerhets— och för- svarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anförde jag bl.a. följande (bil. 2 s. 47).

"Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engage- manget är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring för- svarstanken har hos befolkningen. Jag delar försvarskommitténs upp- fattning att förmånssystem, ledighetsregler samt möjligheterna för kvin- nor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m.m. för en sådan översyn”. Jag uttalade i detta sammanhang vidare att jag delade försvarskommitténs uppfattning att det borde övervägas att i ökad ut- sträckning utnyttja den frivilliga personalen inom de civila delarna av totalförsvaret.

I motion 2263, med anledning av propositionen, understryker motio- nären att nämnda översyn bör komma till stånd snarast. Hon framför också vissa synpunkter på vilka frågor som bör aktualiseras i utrednings- arbetet. Bl.a. pekar hon på att statligt och kommunalt anställd personal har olika möjligheter att utnyttja tjänstledighet för att delta i sådan frivillig utbildning som behövs för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Hon framhåller de olägenheter som är fören- ade med att olika ersättningar utgår till deltagare i samma utbildning beroende på vilken kungörelse som ytterst styr verksamheten (jfr FöU l976/77:8 s. 7). Hon understryker behovet av förenklingar i administra- tionen av frivilligpersonalens förmåner.

Försvarsutskottet anförde som sin mening att det är viktigt att den av försvarskommittén föreslagna utredningen om frivilligpersonalens för- måner m.m. kommer till stånd snarast, varvid det är angeläget att de frågor som har aktualiserats av motionären övervägs i detta utrednings- arbete. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening borde ge regeringen tillkänna, vad utskottet sålunda uttalade.

Riksdagen beslutade (FöU 18, rskr 374) i enlighet med försvarsutskot- tets hemställan.

Mot bakgrund av riksdagens behandling av denna fråga bör nu en utredning tillsättas. En sådan utredning kan kräva vissa övergripande överväganden och ställningstaganden. Jag föreslår därför att en parla- mentarisk kommitté tillsätts för denna uppgift. Jag vill här ange några utgångspunkter för kommitténs arbete.

Utgångspunkter för en översyn av frivilligförmåner m.m.

Den frivilliga personalen utgör en omistlig del av vårt totalförsvar. Om de frivilliga åtagandena minskas skulle detta få allvarliga konsekvenser för vårt lands försvarskraft. Inte minst skulle vår insatsberedskap kom- ma att försämras. Det är således angeläget att statsmakterna stödjer och uppmuntrar det frivilliga försvarsintresset.

Ett Viktigt stöd är de olika förmåner som utgår till den frivilliga personalen. Nuvarande förmånssystem fastställdes senast år 1977. För-

månssystemet regleras i olika bestämmelser. Bestämmelserna är i vissa fall ganska detaljerade. 1 olika sammanhang har gjorts gällande att förmånssystemet innefattar gränsdragningar som bl.a. innebär inte rim- liga olikheter ifråga om ersättningar vid samma slag av eller likartad tjänstgöring. Det har också uttalats att det är svårt att få en samlad bild av förmånernas inbördes sammanhang och avvägning. Det nuvarande regelsystemet innebär vidare, framhålls det, ett alltför omfattande och betungande administrativt arbete i förhållande till frivilligorganisatio- nernas resurser härför.

Den första utgångpunkten för kommitténs arbete bör vara att skapa ett förmånssystem som är enkelt och lätt att administrera men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgör utbildningen eller tjänstgöring- en. Möjligheterna att reglera frivilligverksamheten genom mer generella bestämmelser bör särskilt prövas. Likaså bör särskilt granskas om det är möjligt att omvandla olika förmånstyper till generella ersättningar och låta dessa utgå oberoende av tillhörighet till viss frivilligorganisation eller kategori av frivilligpersonal. För att föreliggande behov skall kunna tillgodoses så rättvist som möjligt bör strävan vara att lika ersättning skall utgå för likartad utbildning och tjänstgöring. Vid översynen bör också beaktas att förmånerna på ett enkelt sätt skall kunna fortlöpande anpassas till ändrade utbildnings- och tjänstgöringsbetingelser.

Bestämmelserna om förmåner till instruktörer bör också ses över. Även härvidlag bör inriktningen vara att försöka minska nuvarande detaljeringsgrad till förmån för mer generella regler som är enkla och lätta att administrativt hantera. Kommittén bör också undersöka möjlig- heterna atti ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisationerna för instruktörsuppgifter.

Statsbidrag betalas idag ut till frivilligorganisationerna genom flera olika myndigheter. Kommittén bör undersöka samordningsmöjligheter- na härvidlag.

De frivilliga organisationerna bör ges ökat ansvar för sin verksamhet. Kommittén bör därför pröva möjligheterna till delegering av beslutsbe- fogenheter och föreskrifter m.m. från myndigheterna till frivilligorgani- sationerna. I detta sammanhang bör kommittén bl.a. uttrycka sin mening om hur arvoden till funktionärer skall regleras.

Möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för tjänstgö- ring i krig bör utredas. I denna del bör kommittén samråda med Jäm- ställdhetskommittén.

För statsanställda finns avtal om att lön med B-avdrag utgår vid tjänstledighet för frivillig utbildning, som fordras för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Motsvarande förmå- ner finns inte för andra anställda. Kommittén bör överväga och lämna förslag till hur andra än statsanställda kan ges möjligheter att delta i frivilligförsvaret på motsvarande villkor.

De frivilliga försvarsorganisationerna bedriver en omfattande ung- domsverksamhet. Även denna verksamhet bekostas till stor del av stats- medel. Intresset att få delta är stort, men de ekonomiska resurserna medger inte att det inom vissa verksamhetsområden och kurser är möj-

ligt att ta emot alla ungdomar som vill vara med. För att fler ungdomar skall kunna beredas plats bör det övervägas om det är rimligt att låta deltagarna själva bidraga till kostnaderna genom att ta uten kursavgift. Kommittén bör i första hand överväga avgiftsbeläggning för längre kurser.

Inom de civila delarna av totalförsvaret skall den avtalsbundna frivil- ligpersonalen vid krigsorganisering ersätta annan arbetskraft främst inom jordbruket, transportsektorn och sjukvården. Inom vissa sektorer av det civila totalförsvaret är det f.n. antingen stor brist på personal under beredskap och krig eller också finns det behov av ytterligare personell förstärkning av krigsorganisationen. Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga en utvidgning av tjänstgöringsområde- na för frivillig personal. Kommittén bör dels kartlägga bristområden, dels lämna förslag till nya tjänstgöringsområden för frivillig personal.

Kommittén bör vid sitt arbete beakta vad riksdagen har anfört med anledning av prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling och motionen 1981/82:2263 angående förmåner till frivillig personal.

Kommittén bör utgå ifrån att de totala kostnaderna i stort sett skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för frivilligverksamheten. Kom- mittén bör emellertid vara oförhindrad att föreslå åtgärder som förutsät- ter vissa ökade kostnader för frivilligverksamheten, men som innebär besparingar inom totalförsvaret i övrigt.

Förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som överväganden ger anledning till bör också presenteras.

Kommitténs arbete bör bedrivas så att det kan avslutas senast budget- året 1983/84.

Kommittén skall beakta direktiven den 13 mars 1980 (dir. 198020) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyn- digar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda förmåner m.m. vid frivillig försvarsverksamhet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare samt annat arbets- biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Forteckmng over studlebesok

Datum Besöksobjekt

1983—06-16 Marinens lottaskola i Karlskrona 1983-06-21 Kurser för personal ur Svenska Blå Stjärnan på Plönninge— skolan i Halland 1983-07—04—05 SKBR-skolan, Marma 1983-07-13 FBU:s kursgård på Fårö med FBU- och sjukvårdskurser

1983—07—14 Flyglottaskolan, Bunge 1983-07-15 Armélottaskolan, Visborgsslätt (P 18) 1983-07-22 FBU:s kursgård i Skälderviken med psykförsvarskurs 1983-08-01 FBU:s kursgård i Köpingsvik med kurser i luftbevaknings- tjänst 1983-09-11 Hemvärnsövning inom Bollnäs hemvärnskrets 1983-09—17 Hemvärnsövning inom Gävle hemvärnsområde 1983-09—24 Marin kustbevakningsenhet under KFÖ inom ÖrlB O

" Barninternat inom ÖrlB 0 1983-10-05 Hemvärnets stridsskola (HvSS), Vällinge med kurs för krets- hemvärnschefer och lnstruktörskurs 1983-10-06 Underhållskompani under KFÖ inom milo V 1983-10-13 Luftbevakningskompani under KFÖ inom milo NN 1983—02-27—28 FBU:s kursgård i Gräsmark med vinterkurser för ungdom 1984—02-27—29 FBU:s kursgård i Hemavan med vinterkurser för ungdom 1984-01-28—31 FBUzs kursgård i Transtrand med vinterkurser för ungdom 1984-06-26 Sjövärnsskolan på Märsgarn

Frivilligorganisationerna. — Organisation och verksamhet

1 Organisationer som rekryterar och utbildar för befattningar i krigsorganisationen

Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) utbildar kvinnor för tjänstgö- ring i krigsorganisationen inom armén med hemvärnet, marinen och flygvapnet. Utbildningen sker inom fem huvudområden: expeditions- och stabstjänst, förplägnads- och underhållstjänst, sambandstjänst, luft- bevakningstjänst och stridsledningstjänst fördelade på ca femton tjäns- tegrenar.

Efter godkänd kurs krigsplaceras lottan t.ex som växeltelefonist, kock, kartmarkör eller biträdande luftvärnsledare. SLK anordnar för sina medlemmar och funktionärer interna kurser i föreningsteknik, ledarut- bildning, försvarsupplysning m.m.

På regional nivå finns 24 lottaförbund. Omkring 55010ttakårer med ca 325 underinstanser bedriver verksamhet på lokal nivå.

Lottorna har även en självständig ungdomsorganisation, Sveriges unglottor. Denna är inte någon frivillig försvarsorganisation.

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR) rekryterar och utbil- dar kvinnliga bilförare för krigsplacering inom armén, marinen, flyg- vapnet, civila transportväsendet eller civila hälso- och sjukvårdens krigs- organisation. Utbildningen är anpassad till respektive kategoris uppgif- ter i totalförsvaret. Sålunda utbildas bilkårister för placering inom för- svarsmakten i huvudsak till förare av personbil, för placering inom civila transportväsendet till förare av tung lastbil med tungt släp eller buss och för placering inom civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation till förare av ambulans.

SKBR anordnar årligen funktionärsutbildning innefattande bl.a. för- eningsteknik, ledarutbildning, försvarsupplysning och förvaltningskun- skap.

Vid sidan av de rena totalförsvarsuppgifterna bedriver SKBR verk- samhet för ökad trafiksäkerhet.

Medlemmar i åldern 16-18 år ges utbildning speciellt avpassad för ungdomar som en förberedelse för en kommande uppgift inom frivillig försvarsorganisation.

Riksförbundet består av 125 bilkårer som regionalt är samordnade i 26 distrikt.

SKBR är som specialförbund anslutet till CFB. Svenska blå stjärnan (SBS) rekryterar och utbildar huvudsakligen kvinnlig personal i djurvård och djursjukvård för uppgifter inom total— försvarets civila del.

Organisationen utbildar främst djurvårdare, som i krig skall ersätta den manliga personalen inom lantbruket. Krigsplacering sker inom jordbrukets blockorganisation. Grundutbildningen sker i form av två- veckorskurser på lantbruksskolor och följs upp med en traktorkurs. För veterinärväsendet utbildas veterinär-och tekniska biträden, vilka i krig skall biträda veterinärer, resp. kunna utföra enklare analyser vid ett laboratorium.

Organisationen har 25 förbund, vilkas verksamhetsområden i regel ansluter till länsindelningen. Inom förbunden organiseras kårer. Sven— ska blå stjärnan har även en självständig ungdomsorganisation, Svenska blå stjärnans riksungdomsförbund, med 90 ungdomsavdelningar. Den— na ärinte någon frivillig försvarsorganisation.

Föreningen svenska röda korset (SRK) är en av Internationella röda- korskommittén erkänd nationell röda-korsförening. Föreningens upp- gift — såvitt gäller totalförsvaret — är att i krig medverka i totalförsva- rets sjukvård och verksamheten för civilbefolkningens skydd samt att i fred förbereda denna verksamhet. När det gäller försvarsmaktens krigs- organisation är uppgiften att tillhandahålla sjukvårdspersonal samt att ställa sjukvårdspersonal till förfogande för hemvärnet. För totalförsva- ret rekryterar och utbildar SRK avtalsbunden personal för krigssjukhus (sjukhussamariter), för hemvärnets sjukvård (hemvärnssamariter) och för den civila krigssjukvården (civilsamariter). SRK medverkar i själv- skyddsutbildningen av allmänheten. Till SRK är knuten en särskild byrå för efterforskning — i krig av krigsfångar och civilinternerade och i fred av civilpersoner.

SRK:s medlemmar tillhör lokala röda-korsorganisationer. Dessa ut- görs av röda-korskretsar, röda-korskårer och ungdomens röda-korsföre- ningar. SRK har 24 förbund, ca 1 830 lokala kårer och ca 330 ungdoms— avdelningar. Ungdomens röda kors ärinte någon frivillig försvarsorga- nisation.

Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund (FMCK) är en organisation med i huvudsak ungdomar. FMCK:s medlemmar utbildas i motorcykel- ordonnanstjänst både för den militära och civila delen av totalförsvaret. FMCK främjar och upprätthåller intresset för trafiksäkerhet. Riksför- bundet indelas i kårer. En kårs verksamhetsområde fastställs av rikssty- relsen och bör omfatta försvarsområde eller del därav. Antalet kårer är f.n. 23. FMCK är som specialförbund anslutet till CFB.

Frivilliga automobilkårernas riksförbund (FAK) omfattar ett antal självständigt verkande frivilliga automobilkårer. FAK har till uppgift att rekrytera och utbilda frivillig manlig personal, som inte genom pliktla- gar är bunden till annan del av totalförsvaret, till fordonsförare samt vid samhällets krigsorganisering tillhandahålla sådan personal för den civi- la delen av totalförsvaret —— företrädesvis det ekonomiska försvaret, att vid mobilisering tillfälligt utföra tjänster för försvarsmakten inom trans- portområdet samt att medverka i trafiksäkerhetsarbetet.

På lokal nivå bedrivs verksamheten i 24 kårer. Vidare finns en ung- domsavdelning.

Frivilliga radioorganisationen (FRO) har som främsta uppgift att re- krytera och utbilda frivilliga män och kvinnor i sambandstjänst. Orga- nisationen omfattar även värnpliktig personal, som ges befordrings- och kompletteringsutbildning, samt ungdomar.

Avtalspersonalen placeras, efter grundutbildning, i sambandsbefatt- ningar inom såväl de militära som de civila delarna av totalförsvaret. Största avnämaren är hemvärnets staber och förband.

Andra befattningar för FRG-personal är som signalister i militära staber och i krigslänsstyrelser.

FRO kan även ställa personal och materiel till samhällets förfogande när samband behövs, t.ex. vid skogsbrand och naturkatastrofer.

Regionalt bedrivs verksamheten i 26 kretsar. Verksamheten samord- nas i sex distrikt på högre regional nivå. Lokalt finns 116 avdelningar.

FRO är anslutet som specialförbund till CFB. Förändring avses ske år 1985 så att FRO kommer att ingå i FBU-rörelsen som självständigt, rikstäckande förbund, som bedriver frivillig försvarsutbildning.

Frivilliga flygkåren (FFK) vidareutbildar flygförare för tjänstgöring främst inom civilförsvaret. Flygkårens centrala ledning under civilför- svarsstyrelsen handhas av Kungl. Svenska aeroklubben (KSAK). lnom varje län utövas ledningen närmast under länsstyrelsen av länsflygchef.

Lokalt bedrivs verksamheten inom de till aeroklubben anslutna flyg- klubbarna.

Svenska Brukshundklubben (SBK) har till uppgift att utbilda hundfö- rare och hundar för totalförsvaret liksom för andra samhällsnyttiga ändamål. Förbundet skall också främja avel av sunda, mentalt och exteriört goda hundar av brukshundsras. Utbildningsverksamheten om- fattar, förutom kurser för hundförare, kurser för lärare, instruktörer, domare, tävlingsledare, studieledare m.m. liksom utbildning av hundar, bl.a. bevakningshundar. Förbundet bedriver dessutom en omfattande tävlingsverksamhet. Fr.o.m. år 1981 pågår försök med utbildning av räddningshundar för civilförsvaret och fr.o.m. år 1983 bevakningshun- dar för flygvapnet.

SBK-förbundet är verksamt som riksorganisation genom distrikt, lo- kalklubbar och rasklubbar. 1982 fanns 15 distrikt, 22010kalklubbar och 11 rasklubbar. Förbundet är i egenskap av specialförbund anslutet till CFB samt anslutet som medlem till Svenska Kennelklubben.

2 Organisationer som vidareutbildat för befattningar i krigsorganisationen

Centralförbundetför befälsutbildning (CFB) är en frivillig försvarsorga- nisation som utgör en sammanslutning av frivilliga befälsutbildningsför- bund och -föreningar, förbund och föreningar med riksomfattande verk- samhet, ungdomsavdelningar och ekonomiska stödorganisationer.

Till CFB hör också de kollektivt anslutna specialförbunden, som är självständiga riksorganisationer.

Frivilliga befälsutbildningen (FBU), som är kärnan i CFB, vänder sig till värnpliktigt befäl, meniga som vill bli befäl, hemvärnsbefäl och reservbefäl och erbjuder dels befordringskurser, dels kurser för att kom- plettera och förbättra den militära utbildningen. FBU bedriver vidare ungdomsutbildning. Huvuddelen av utbildningen sker i hemorten på kvällar och veckoslut. Central utbildning anordnas vinter och sommar på FBU:s olika kursgårdar. Anslutningen till kurserna främjas av att deltagarna har möjligheter att ta med sina familjemedlemmar till kurs- gårdarna.

Det finns 370 FBU-föreningar och ungdomsavdelningar öppna för personal inom armén och kustartilleriet. I Stockholm, Karlskrona och Göteborg finns särskilda kustartilleriföreningar. FBU-föreningarna är sammanslutna till 30 FBU-förbund. Ett förbunds verksamhetsområde omfattar oftast ett län.

Anslutet till FBU-rörelsen är också Sjövärnskårernas riksförbund, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Försvarets personaltjänstförbund samt Totalförsvarets psykförsvarsförbund. På riksplanet verkar även Befälsföreningen Militärtolkar, Föreningen Fältpostbefäl och Totalför- svarets hälsovårdsförening.

Sjövärnskårernas riksförbund (SVK RF). För att tillgodose flottans behov av frivillig befälsutbildning bildades i mars 1974 Sjövärnsfören- ingarnas riksförbund (SVF RF). Då Sjövärnskåren år 1981 upphörde omvandlades SVF RF från den 1 oktober 1981 till Sjövärnskårernas riksförbund (SVK RF) och övertog samtidigt ansvaret för den ungdoms- verksamhet som tidigare hade bedrivits i Sjövärnskårens regi. Den frivil- liga befälsutbildningen anordnas centralt av chefen för marinen. Den regionala och lokala utbildningen anordnas av örlogsbaser, örlogsskolor och de lokala kårerna. Verksamheten är fortfarande under utbyggnad.

Inom förbundet finns 16 kårer. Flygvapenföreningarnas riksförbund (FVRF) har till uppgift att på frivillig väg utbilda värnpliktigt befäl m.fl. som tillhör flygvapnet. Ut- bildningen omfattar luftbevakningstjänst och även viss bastjänstutbild- ning, exempelvis till transportbefäl. FVRF bedriver också ungdomsverk- samhet. Inom förbundet finns 27 flygvapenföreningar.

Flygältsingenjörsföreningarna (FIF) medverkar vid rekrytering och utbildning av flygfältsingenjörer. Antalet föreningar är tre.

Till frivilliga försvarsorganisationer hänförs även Svenska Värnplikts- officersförbundet (SVOF) och de tre reservbefälsförbunden, dock endast i vad avser frivillig befälsutbildning. Förbunden, vilka är anslutna till CFB som specialförbund, är: Svenska Arméns och Flygvapnets Reserv— officersförbund (SAFR), Svenska Flottans Reservofficersförbund (SF RO) och Kustartilleriets Reservofficersförbund (KAROF).

Reservbefälsförbundens medlemmar kan delta i den frivilliga befäls- utbildning som anordnas av FBU. De bedriver också viss egen utbild- ning för att öka medlemmarnas kunskaper i de egna krigsbefattningarna.

SAFR har 26 lokala föreningar. SFRO har fyra och KAROF sex lokala föreningar medan SVOF:s lokala föreningar uppgår till 17.

3 Organisationer som utbildar för att öka den enskildes personliga färdighet

Sveriges civilförsvarsförbund (SCF) är civilförsvarets frivilliga stödorga- nisation. Verksamheten är inriktad på frivillig utbildning i självskydd åt allmänheten. Förbundet lämnar försvarsinformation och annan upplys- ning om civilförsvaret och det övriga civila försvaret. Förbundet anord- nar vidare sammankomster för personal som är inskriven i civilförsvaret. Regionalt finns 24 länsförbund. Länsförbunden är sammanslutningar av bl.a. civilförsvarsföreningar, vilkas verksamhetsområde i regel motsva- rar civilförsvarsområde. Det finns ca 135 sådana föreningar.

Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet är sinsemellan självständiga frivilligorganisationer för frivilligt skytte. För att underlätta samarbetet har dock varje organi- sation en representant från övriga två organisationer i sin styrelse. Vi- dare fmns ett gemensamt samarbetsorgan, skytteorganisationernas sam- arbetsdelegation.

Frivilliga skytterörelsen representeras av Skytteförbundens överstyrel- se (SkytteÖS). Rörelsen tävlar och utbildar med 6,5 m.m. gevär, kort- hålls- och luftgevär. Den omfattar 27 skytteförbund och för närvarande ca 1 570 skytteföreningar. Rörelsens självständiga ungdomsorganisation har ca 1 000 ungdomssektioner. Ungdomsorganisationen är inte någon frivillig försvarsorganisation.

Svenska pistolskytteförbundet (SFSF) är tävlingsorganisation för pi- stol. främst militära tjänstevapen. Förbundet är en riksorganisation för landets pistolskytteföreningar och andra sammanslutningar som bedri- ver pistolskytte. Regionalt är de ca 650 lokala föreningarna inom förbun- det sammanslutna i pistolskyttekretsar.

Svenska sportskytteförbundet (SSF) har till uppgift att administrera och främja svenskt sportskytte. Utbildningen aVSer främst att träna upp särskilt goda skyttar för kvalificerade internationella tävlingar. Verk- samheten omfattar både gevärs- och pistolskytte. Verksamheten är på det regionala planet organiserad i 23 distrikt, lokalt i ca 98010kalavdel- ningar.

Svenska fallskärmsförbundet (SFF) har till uppgift att främja den svenska fallskärmssporten, dess utveckling och intressen. I enlighet här- med bedriver SFF grundläggande hopputbildning samt utbildning av instruktörer, hoppmästare och funktionärer. SFF representerar svensk fallskärmssport vid tävlingar och uppvisningar och är anslutet till Riks- idrottsförbundet via Flygsportförbundet samt till Kungl. Svenska aero- klubben. Lokalt finns 21 fallskärmsklubbar. SFF är som specialförbund anslutet till CFB.

Allmänna hemvärnet och driftvärnet. — Organisation och verksamhet

För allmänna hemvärnets verksamhet indelas försvarsområde i hem- värnsområden. Hemvärnsområde omfattar del av kommun. Flera hem- värnsområden kan föras samman till en hemvärnskrets. Hemvärnskrets omfattar kommun eller del därav. Indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar bestäms av militärbefälhavaren i samråd med rikshem— värnschefen.

Chef för hemvärnskrets (kretshemvärnschef) leder närmast under chef för fo-regemente (motsv.) hemvärnet inom hemvärnskretsen. Kretshem- värnschefen skall leda hemvärnsförbandens strid. Han skall också kun- na leda tillförda mobiliserade förband, samordna underrättelsetjänst, underhållstjänst m.m. över ytan, allt under de snabbt växlande lägen som förutses känneteckna ett överraskande angrepp. På kretshemvärns- chef ankommer det särskilt att medverka i utbildningsverksamheten och att i samråd med försvarsområdets förtroendenämnd verka för rekryte- ring och för samarbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsor- ganisationer. Chef för hemvärnsområde (hemvärnschef) leder hemvär- net inom hemvärnsområdet. Hemvärnschefen åligger även att leda ut- bildningsverksamheten inom hemvärnsområdet och att i samråd med hemvärnsområdets förtroendenämnd verka för rekrytering och för sam- arbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer.

Hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet lyder under hemvärns- chef. Hemvärnspersonalen är med hänsyn till bostadsort, arbetsplats och tilldelad krigsuppgift sammanförd till grupper, vilka i sin tur organiseras i plutoner. Inom vissa hemvärnsområden med många hemvärnsmän kan de, då uppgiften så kräver, organiseras i kompanier.

Driftvärn är organiserat vid vissa statliga myndigheter eller företag, inom vissa kommuner och vid vissa enskilda företag med omfattande verksamhet. Driftvärn har till uppgift att skydda myndighets eller före- tags egna anläggningar och egen verksamhet och får inte utan medgivan- de av myndigheten eller företaget användas för andra uppgifter. Denna hårda bindning till företaget och till de civila arbetsuppgifterna sätter sin prägel på driftvärnets organisation och lydnadsförhållanden.

Driftvärnets ledningsorganisation sammanfalleri regel helt med före- tagets (verkets) organisation i övrigt. De administrativa befälslinjerna inom företaget är också driftvärnets befälslinjer.

Chef för driftvärn vid myndighet eller företag (driftvärnschef) utövar under rikshemvärnschefen ledningen av och uppsikten över myndighe-

tens eller företagets driftvärn. Driftvärnschefen har också att verka för utbildningen inom det egna driftvärnet. Chef för fo-regemente (motsv.) svarar i samråd med vederbörande chefinom driftvärnet för utbildning och utrustning av driftvärn inom försvarsområdet.

Driftvärnets indelning bestäms av rikshemvärnschefen efter förslag av myndigheten eller företaget. Organisationen kan skifta med hänsyn till företagens varierande storlek och organisation. Hemvärnskungörelsen föreskriver härvidlag att för driftvärnets verksamhet kan indelning ske i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner eller andra områden samt i loka- la driftvärnsavdelningar. Driftvärnsdistrikt sammanfaller med myndig- hetens (företagets) distriktsindelning i övrigt.

Distrikts- och sektionsledningens uppgifter är närmast av administra- tiv karaktär eftersom driftvärnsförbanden är bundna till den plats där hemvärnsmännen i driftvärnet har sin civila arbetsplats. Inom varje driftvärnsdistrikt förordnas en befälhavare för driftvärnsdistrikt. Denne är också ofta chef för det civila distriktet, t.ex. postdistrikt.

Driftvärnen organiseras i förband — driftvärnsgrupper, driftvärns- plutoner, driftvärnskompanier —— beroende på antalet driftvärnsmän vid företaget. Organiserandet i förband fastställs av chefen för armén efter förslag från rikshemvärnschefen och efter samråd med driftvärnschefen och försvarsområdesbefälhavaren. Driftvärnsförband leds av förbands- chef (driftvärnskompanichef osv.). Förbandschef är underställd veder- börande chef inom driftvärnet men lyder i fråga om utbildning och utrustning under försvarsområdesbefälhavaren. Chef för driftvärnsför- band lyder också under försvarsområdesbefälhavaren i fråga om sam- ordning av stridsverksamhet under krig när särskilda förhållanden på- kallar det. Chef inom driftvärnsområde skall, när detär möjligt, samrå- da med vederbörliga militära myndigheter i frågor om driftvärnsför- bands insättande och beredskap.

Exempel på grund- och repetitionsutbildning enligt gällande ordning för avtalsbunden personal

Tabell 1 Exempel på grund- och repetitionsutbildning enligt gällande kursplaner (1984) för A-avtal inom försvarsmakten

Utbildning SRK Grundkurs 126 tim. (Gk) Befälskurs 1 126 tim. (Bk l) KFÖ (motsv.) KFÖ

8— 10 dagar

Befälskurs 2 (Bk 2)

KFÖ

lnstr.kurs, teori (lk T)

lnstr.kurs, praktik (lk P)

Högre ledar- kurs (Hlk)

”=" Därav vinterutbildning 15 timmar. '” Därav vinterutbildning 96 timmar. " Gäller för körlärarkurs.

SLK SKBR

100— 132 tim. 120 tim.") 100— 132 tim. ca 200 tim.”) KFÖ

8— 110 dagar

132 tim. ca 190 tim)" KFÖ

8— 10 dagar

132 tim. IO'thim. 126 tim. 196 tim. 120—200 tim. 180*"—200 tim.

Tabell 2 Exempel på grund- och repetitionsutbildning enligt gällande kursplaner (1984) för A-avtal inom totalförsvarets civila delar

Utbildning Civila hälso- och Bilförare Djurvårdare Bilförare sjukvårdens krigs- SKBR SBS FAK organisation SK BR Grundutbild- Utbildningen av— Grundutbildningen Grundutbildningen Grundutbildningen ning ser personal med av bilförare om- avser djurvård av bilförare är A—avtal för civi- fattar sammanlagt inom jordbruket uppdelad på två la krigssjukvår- sex veckor och är och omfattar: skeden enligt föl- den. Den omfattar uppdelad på tre jande: tre skeden enligt skeden enligt följande: följande: Gk 115 tim. Gk 115 tim. Gk 130 tim. Kurs nr 1 119 tim.—" Fk sjv sommar 96 tim. Fk l:1 96 tim. Fk ] 75 tim. Kurs nr 2 72—115tim.-'l Fk 1:2 74 tim. Fk Il ej fast- Fk sjv vinter 45 tim. ställt Repetitionsut- Repkurs omfattan- Reputbildning om- Repkurs i allmän Reputbildning omfat- bildning de 60 tim./4 år. fattande 60 tim./ djurvård tande 20—45 tim-/4 år. 4 år dels som fullgjord avbytartjänst minst Möjligheter till Möjligheter till 10 dgr under 4 år, utbildning till utbildning till dels som separat instruktör finns. instruktör och allmän försvarsut- militär körlärare bildning 10 tim. finns. Repkurs infaller efter Gk.

*" Utbildningen anpassas efter elevernas förkunskaper. Övervägande delen av eleverna utbildas endast under 72 tim. (dvs kurs nr 2).

Tabell 3 Exempel på grund- och repetitionsutbildning enligt gällande kursplaner (1984) för B-avtal inom försvarsmakten och totalförsvarets civila delar

Utbildning Armén Marinen Flygvapnet Civila total- __'— försvaret SRK” SLK SKBR SRK A. Grund- utbildning Gk 65 tim. 45 tim. 45 tim. Ca 40 tim. Ca 40 tim. 45 tim. enligt CörlB/ enligt flot- Bk 42 tim. 45 tim. CK bestäm— tiljchefs mande. bestäm- Kan även ge- mande nomföras vid kurs för perso— nal med A-av-

tal som del av sådan kurs.

B. Repeti- I regel 40 tim. under Ca 40 tim. el- Ca 40 tim. 22 tim. un— tionsut- en 4-årsperiod. Genom- ler 6 dagar för der en 4-års- ning förs främst som till- varje 4-årspe- period lämpningsövningar vid riod eget förband

Sammanfattningar av försvarsgrenschefernas principiella syn på och mål för frivilligverksamheten

Chefen för armén framhåller bl.a. att den nuvarande totala volymen på den frivilliga befälsutbildningen bör behållas även i fortsättningen. Sär- skild vikt skall fästas vid utbildning av plutonchefer som saknar formell kompetens och vid utbildning av avtalspersonal.

Mål för de avtalsbindande organisationerna är att öka nyrekrytering- en så att vakanserna bland avtalspersonalen blir i huvudsak täckta under perioden 1985/94. Den avtalsbundna personalen skall hållas krigsduglig i första hand genom deltagande i eget krigsförbands repetitionsutbild- ning.

Den frivilliga befälsutbildningen och utbildningen av avtalspersonal prioriteras före övrig frivilligutbildning. Stor vikt läggs vid utbildning av instruktörer ur frivilligorganisationernas led.

Chefenför marinen anser att frivilligverksamheten inom marinen allt- jämt skall prioriteras och kommer att eftersträva att de marina myndig- heternas bistånd till frivilligorganisationerna om möjligt ökas.

CM prioriterar frivilligutbildning som ger effekt i krigsorganisatio- nen. Detta innebär en satsning på i första hand frivillig kompletterings- utbildning för vissa värnpliktiga och utbildning av kvinnlig avtalsperso- nal. För den senare gruppen är målet att utbilda i sådan omfattning att nu rådande vakanser i möjligaste mån kan täckas under de närmaste åren. Genom atti lämplig omfattning omfördela resurser från ungdoms- utbildning till prioriterad vuxenutbildning kan effekten i krigsorganisa- tionen ökas.

Rörande hemvärnets marina uppgifter framhåller CM bl.a. följande. ”För att kunna möta snabba förändringar i ett läge av internationell spänning (skymningsläge) och för att punktvis förstärka (skärpa) över- vakning av havs- och skärgårdsområden i övrigt vid lösandet av marina beredskapsuppgifter är det angeläget att utöver fredsorganisationens ordinarie resurser kunna disponera frivillig personal med hög insatsbered- skap. "'

CM anser vidare det vara väsentligt att frivilligorganisationernas per- sonal engageras i frivilligutbildningen som lärare och instruktörer, där så är möjligt.

Även chefen förflygvapnet anser att frivillig försvarsverksamhet är så betydelsefull att den skall utgöra ett av de verksamhetsområden inom flygvapnet som prioriteras.

Verksamheten inriktas mot sådan utbildning som ger kunskaper och 'Kursiveral här.

färdigheter för krigsplacering i en viss bestämd krigsbefattning. Uppfyll- nad av vakanser i krigsorganisationen dels genom grundutbildning av nyrekryterad personal, dels genom vidareutbildning av redan grundut- bildad personal är främsta kravet. Genom lokalrekrytering av frivillig- personal ökas mobiliseringsberedskapen.

CFV konstaterar också att förestående förändringar inom flygvapnets freds- och krigsorganisation medför ökat behov av insatser av frivillig personal.

Sammanfattningar av vissa civila totalförsvarsmyndigheters principiella syn på och mål för frivilligverksamheten

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att frivilligverksamheten inom civilför- svaret i framtiden kommer att få alltmer ökad betydelse.

För Frivilliga Flygkåren, som i krig skall lösa viktiga uppgifter för såväl civilförsvaret som övrigt totalförsvar, räknas med att gällande inriktning och ambitionsnivå beträffande organisation och utbildnings- verksamhet skall behållas.

Utbildning av räddningshundar med förare för räddningshundgrup- per i krigsorganisationen pågår. Dessa gruppers uppgift är att markera innestängda och/eller skadade människor i rasmassor och terräng. Grupperna skall samverka med undsättningsorganisationen och skall även kunna kontrakteras för den fredstida räddningstjänsten inom resp. kommun.

Den rikstäckande hemskyddsorganisationen, som enligt statsmakter- nas beslut skall byggas upp under 1980-talet, kommer också att kräva ett frivilligt engagemang av stor omfattning. Organisationen skall bestå av dels ca 25 000 personer i s.k. hemskyddsgrupper, dels ca 80 000-100 000 s.k. hemskyddsombud. Förstnämnda grupp rekryteras med civilför- svarsplikt och kommer att utbildas och övas i fredstid. Hemskyddsom- buden skall till viss del rekryteras på frivillig väg och utbildas i fredstid. Kadern skall fyllas på vid beredskap och i krig. Styrelsen anser att så många hemskyddsombud som möjligt bör rekryteras i fredstid för att hemskyddsgrupperna senast vid mobilisering skall kunna komma i gång med sina viktigaste arbetsuppgifter.

Socialstyrelsen anger att den personal som utbildas genom frivilligor- ganisationernas försorg utgör ett mycket värdefullt tillskott till hälso- och sjukvården i krig.

Styrelsen konstaterar emellertid att hittillsvarande medelstilldelning inte har medgett grundutbildning och repetitionsutbildning av frivillig personal i sådan omfattning att det årliga utbildningsbehovet av civilsa- mariter, personal i blodförsörjningstjänst och ambulansförare kunnat uppnås.

Statens jordbruksnämnd konstaterar att de frivilliga försvarsorganisa- tionerna har kommit till genom medborgarnas initiativ och har en så bred förankring i samhället att de har karaktär av folkrörelser. Av största värde är enligt nämndens uppfattning att de tillför totalförsvaret utbil- dad personal för speciella uppgifter och skapar goda kontakter för aktiv medverkan i löpande försvarsupplysning m.m.

Sammanfattningsvis anser JN att frivilligorganisationen Svenska Blå Stjärnan har en viktig och stor uppgift att fylla med rekrytering och utbildning av personal för frivilliga arbetsinsatser inom det ekonomiska försvarets livsmedelssektor.

Lantbruksstyrelsen och transportrådet anför att de delar den syn på frivilligverksamheten som har framförts av statens jordbruksnämnd resp. arbetsmarknadsstyrelsen.

Svenska kommunförbundet konstaterar att frivilligverksamheten har varit en bidragande orsak till att vår säkerhetspolitik kunnat förankras i breda medborgargrupper. Förbundet anser att de frivilliga insatserna utgör en mycket viktig del av vårt totalförsvar.

Förbundet erinrar om att frivilligförsvaret kompletterar främst värn- pliktsförsvaret men skall tjäna totalförsvaret och omfatta försvarsupp- lysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Frivillig- organisationerna bedriver dessutom, framhåller förbundet, en omfat- tande ungdomsverksamhet av stor betydelse.

Vissa delar i frivilligorganisationernas verksamhet har ett närliggande samband med den kommunala verksamheten. Sysselsättning av ungdom på fritiden är ett sådant exempel. — Förbundet vill i detta sammanhang särskilt betona värdet av den ungdoms- och idrottsverksamhet som är knuten till frivilligorganisationerna, t.ex. inom hemvärnet, skytterörel- sen och Svenska blå stjärnan.

Avslutningsvis framhåller förbundet uppfattningen att det är viktigt att frivilligförmånskommittén i sitt arbete särskilt uppmärksammar frå- gor som berör kvinnors möjligheter att aktivt delta i frivilligorganisatio- nernas arbete.

De frivilliga försvarsorganisationernas normer för utbetalning av funktionärsarvoden

1 Centralförbundet för befälsutbildning

CFB:s normer för utbetalning av funktionärsarvoden är följande.

Till funktionärer inom FBU-förbund (motsv.) avsätts 5 000 kr. per förbund. Medlen är främst avsedda för förbundssekreterare och för- bundskassör. Resp. förbundsstyrelse beslutar dock om fördelningen med hänsyn till hur verksamheten bedrivs inom styrelsen. Högst 2 500 kr. får utbetalas per funktionär.

Till funktionärer inom FBU-förening (motsv.) avsätts 1100 kr. per förening. Förbundsstyrelse avgör medelsfördelningen mellan de olika föreningarna med hänsyn till aktiviteterna inom föreningarna. Fören- ingsstyrelse beslutar om fördelningen inom föreningen. Beloppet upp- delas regelmässigt på flera befattningshavare.

Till funktionär (ungdomsledare) inom ungdomsavdelning avsätts 550 kr. per avdelning. Beloppet kan delas på flera befattningshavare.

2 Riksförbundet Sveriges lottakårer

Inom SLK fördelas funktionärsarvoden enligt följande principer. Överstyrelsen fastställer storleken på de belopp som skall fördelas. Det högsta arvodesbeloppet är lika med det som i ”bisysslobrevet” gäller för hemvärnschef, f.n. 2 780 kr. per år. Arvode utgår till sex befattningshavare — kårchef, sekreterare, kassa- förvaltare, informationslotta, mobiliseringslotta och gruppledare. Arvo— dets storlek är beroende av antalet medlemmar i kåren enligt följande:

Befattning Medlemsantal Grupper

0—99 100—399 400—

Kårchef 450 kr. 1 100 kr. 2 780 kr. Sekreterare 325 ” 800 " 1 900 " Kassaförvaltare 325 " 800 " 1 900 " Informationslotta 325 " 800 " 1 900 " Mobiliseringslotta 325 " 800 " 1 900 ” Gruppledare 325 kr.

Summa/lottakår/grupp 1 750 " 4 300 " 10 380 ” 325 "

Om en person innehar flera av nyssnämnda befattningar erhålls arvode för dessa, tillsammans dock högst 2 780 kr. Om flera personer innehar samma befattning erhåller endast en person arvode.

Motivet till detta är att funktionärsarvodet är ett bidrag till kårernas verksamhet för att garantera några befattningshavare ett arvode. Övriga funktionärer skall ersättas av kårens egna medel.

3 Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund

SKBst centralstyrelse fördelar de medel som avsätts till funktionärsar- voden till kårer och distrikt. Härvid får varje kår ett grundbelopp vars storlek varierar från 1 000 till 1 500 kr. beroende av antalet medlemmar samt härutöver ett mindre belopp per avtalsbunden medlem. Distrikten får ett belopp på mellan 600 och 4 000 kr. beroende på antalet kårer inom distriktet. ,

Kårer och distrikt bestämmer själva över hur medlen för funktionärs- arvoden skall fördelas.

4 Svenska blå stjärnan

SBS centralstyrelse fördelar medlen för funktionärsarvoden på sina förbund varvid varje förbund får ett grundbidrag om 900 kr. och ett mindre belopp per aktiv medlem.

Förbunden bestämmer själva över hur medlen för funktionärsarvoden skall fördelas.

5 Svenska röda korset

SRK fördelar medlen för administrationsbidrag och funktionärsarvo- den som en gemensam summa på sina distrikt. Distrikten avgör själva hur stor del av denna summa som skall användas till funktionärsarvo- den.

6 Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund

FMCK:s riksstyrelse fördelar funktionärsarvoden enligt följande:

Befattning Medlemsantal 0—99 100—399 400— Funktionär 1 300 kr. 400 kr. 490 kr. 2 150 ” 250 ” 355 " 3 150 ” 250 ” 355 ”

Summa 600 " 900 ” 1 200 "

Som funktionär 1-3 utses i första hand ordförande/kårchef, sekreterare och kassör vid lokal kår. Arvodessumman får fördelas på högst tre funktionärer per kår.

7 Frivilliga automobilkårernas riksförbund

Rikskårsstyrelsen fördelar medlen för funktionärsarvoden på kårerna enligt antalet medlemmar i dessa. Stor kår får ca 6 000 och liten kår ca 4 000 kr. Medlen fördelas på funktionärer enligt kårstyrelsernas bestäm- mande.

Exempel på ungdomsorganisation inom frivilligorganisation och självständig ungdomsorganisation

Centralförbundet för befälsutbildning Svenska röda korset FÖRBUND Vuxenorganisationen Un domens röda kors (___U_RK)

URK centrala råd

SRK centralstyrelse

FBU-före- ning

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

sawewwe

18.

19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35.

PPPoFPF-"PPNT'

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning Il. Jo.

Leva som äldre. 5.

Rättshjälp. Ju. Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. Ju. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A. Kulturarbetsförmedling. A. Pantsättning av patent. Ju. Ny räntelag. Ju. . Skolbarnsomsorgen. S.

Fornlämningar och exploatering. U. Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. 8. Handel med alkoholdrycker. S. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. C. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. Sammanhållen skatteförvaltning. Fi. Ökat förtroendemannainflytande i törsäkringskassorna. S. Förskola — skola. U. Svensk säkerhetspolitik inför BO-talet. Fö.

Ordningslag m. m. Ju.

Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. JO-ämbetet. R. Gripen anhållen häktad. Ju. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. Principer för ny kommunallag. C. Skola för delaktighet. C. Dagens äldre. S. Hushållning för välfärd. Fi. Några barn- och ungdomsfrågor 1982—1985. SB. Gruppförsäkring. Fi. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Fö.

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ämbetet. [26]

Statsrådsberedningen Några barn— och ungdomsfrågor 1982—1985, [33]

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4]

Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5] Pantsättning av patent. [10]

Ny räntelag. [11]

Ordningslag m. m. [24] Gripen anhållen häktad. [27]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik inför SJU-talet. [23] Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret, [35]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3] Skolbarnsomsorgen. [12] Den barn» och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15] Ökat förtroendemannainflytande iförsäkringskassorna. [21] Dagens äldre, [31]

Finansdepartementet Sammanhållen skatteförvaltning. [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsa'kring. [34]

Utbildningsdepartementet Fornlämningar och exploatering. [13] Förskola — skola. [22]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ll. [2] Kunskap för kemikaliekontroll. [25]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier, Volym 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Vo- lym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet, [30]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

ååå [" b ISBN 9l—38-0893—8 [ er |SSN 0373—250

Allmänna Förlaget