Prop. 1989/90:14
om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m.
Regeringens proposition 1 989/ 90: 14
om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig PTOD- _ handräckning i skatteärenden, m.m. 1989/90' 14
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 oktober 1989.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson Odd Engström
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europaråds- och OECD-, konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och antar en lag om denna handräckningskonvention. ] propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Slutligen föreslås vissa ändringar i lagen (1969z200) om uttagande av ut- ländsk skatt. tull och annan allmän avgift, lagen (l973143l) om utredning angående brott mot utländsk tullag. uppbördslagen (1953: 272), sekretessla- gen (l980: lOO) och rättegångsbalken.
Konventionen, som tillkommit på svenskt initiativ, har utarbetats av Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Konventionen överensstämmer till stora delar med det nordiska multilaterala handräckningsavtalet och innehåller bl. a. regler om informa- tionsutbyte för taxerings- och beskattningsändamål. delgivning av hand- lingar, indrivning av skatter och avgifter samt vidtagande av säkringsåt- gärder. En förutsättning för att konventionen skall träda i kraft är att fem stater har samtyckt till att vara bundna av konventionen.
Lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden avses ersätta bl.a. lagen (19781352) om utredning i utländskt skatteärende samt, beträffande vissa skatter och avgifter, lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. [ den nya lagen anges de grundförutsättningar vilka måste föreligga för att svensk myndighet skall få bistå utländsk myndighet i ett handräckningsärende respektive föratt svensk myndighet skall få begära handräckning i främmande stat. Lagen innehåller också en rad andra be— stämmelser till skydd för den enskilde. exempelvis om att skattskyldig som berörs av uppgifter vilka översänds till utländsk myndighet under vissa
förutsättningar skall tillställas uppgifterna i fråga för kännedom. Några av de förslag som skatteindrivningsutredningen lade fram i betänkandet ln- drivningsuppdrag till och från Sverige (Ds Fi 1984: 14) behandlas också i detta sammanhang. Detta gäller bl.a. ärendevägcn vid handräckning, in- rättande av en specialistfunktion för utlandsindrivning samt användningen av konsulatanmaning. Med anledning av förslagen föreslås bl.a. vissa änd- ringari uppbördslagen.
De föreslagna ändringarna i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift är föranledda av ovan redovisade lagförslag och innebär att lagen i fortsättningen endast skall vara tillämplig på indrivning av ut- ländsk tull. annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid ellcri samband med export eller import av varor. En annan betydelsefull ändring är att delar av de i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden intagna bestämmelserna till skydd för enskilda också görs tillämpliga också på indrivning som sker med stöd av lagen om uttagande av skatt. tull och annan allmän avgift respektive handräckning som sker med stöd av lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag.
De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. 1 konventionen återfinns vissa sekretessbestämmelser som går längre än motsvarande bestämmelser i intern svensk lagstiftning. För att Sverige på ett effektivt sätt skall kunna delta i det mycket viktiga internationella samarbetet på skatteområdet fordras att de minimikrav på sekretess som uppställs i konventionen kan tillgodoses. Med anledning härav har föresla- gits vissa ändringar i 12 kap. 3 och 455 sekretesslagen samt i 5 kap. 1 & rättegångsbalken. Svensk domstol blir enligt dessa förslag skyldig att för . uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter" som i fråga om uppgifter som tagits in i dom eller annat beslut. Vidare innebär förslaget att svenska domstolar blir skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar i den mån sekretess gäller enligt 9 kap. 3 g" sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga att uppgiften röjs. '
Även de föreslagna ändringarna i sekretesslagen respektive rättegångs- balken föreslås träda i kraft den ljanuari 1990.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 56). lagrådets yttrande (5. 133) och föredragandcns ställningstagandcn till lagrådets synpunkter (s. 146). De som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.
1. Förslag till
Lag om Europaråds— och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
Den av Europarådet och OECD upprättade konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, som öppnades för undertecknande den 25 januari 1988, skall gälla för Sveriges del. Konventionen är avfattad på eng- elska och franska'språken. Båda texterna har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en svensk översättning finns intagen i en bilaga till denna lag. Vilka skatter och avgifter som omfattas av konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.
CONSEIL DE L'EUROPE CONVENTION CONCERNANT L'ASSISTANCE ADMI- NISTRATIVE MUTUELLE EN MATIERE FISCALE
CONVENTION CONCERNANT L'ASSIS- TANCE ADMINISTRATIVE MUTUELLE EN MATlERE FISCALE
Préambule
Les Etats membres du Conseil de l”Europe et lcs pays Membres de l'Organisation de Cooperation et de Développement Economi- ques, (OCDE), signataires de la présente Convention.
Considérant que le développement des mouvcments internationaux de personnes, de. capitaux, de biens et de services — par ailleurs largement bénéfique — a accru les possibilités d'évasion et de fraude fiscales, ce qui nécessite une coopération croissante entre les autorités fiscales;
Prenant note avec satisfaction de tous les efforts déployés au cours des derniéres an- nc'cs sur le plan international, que ce soit å titrc bilateral ou multilateral. pour lutter contre févasion et la fraude fiscales:
Considérant qu'une coordination des ef- forts est nécessairc entre les Etats pour cn- courager toutes les formes d'assistance ad- ministrative en matiere fiscale, pour les im- pöts de toute nature, tout en assurant une protection approprie'e des droits des contri- buables:
Reconnaissant que la cooperation interna— tionale peut jouer un röle important en facili- tant une evaluation correcte des obligations fiscales et en aidant le contribuablc a faire respecter ses droits;
Considérant que les principes fondamen- taux en vcrtu desquels toute personnc peut, dans la determination de ses droits et obliga-
COUNCIL OF EUROPE CONVENTION ON MUTUAL ADMINISTRATIVE ASSISTANCE IN T AX MA'IT ERS
CONVENTION ON MUTUAL ADMINIS- TRATIVE ASSlST ANC E lN TAX MAT- TERS
Preamble
The member States of the Council of Eur- ope and the Member countries of the Organi- sation for Economic Co—operation and De- velopment (OECD), signatorics of this Con- vention.
Considering that the development of inter- national movement of persons, capital, goods and services — although highly beneficial in itself — has increased the possibilities of tax avoidance and evasion and therefore requires increasing co-operation among tax authori- tics;
Welcoming the various efforts made in re- cent years to combat tax avoidance and tax evasion on an international level, whether bilaterally or multilaterally;
Considering that a co-ordinated effort be- tween States is necessary in order to foster all forms of administrative assistance in matters concerning taxes of any kind whilst at the same time ensuring adequate protection of the rights oftaxpayers;
Recognising that international co-opera- tion can play an important part in facilitating the proper determination of tax liabilities and in helping the taxpayer to secure his rights;
Considering that fundamental principles entitling every person to have his rights and obligations determined in accordance with a
__ Bilaga Oversättning
EUROPARÅDS— OCH OECD-KONVEN'I'IONEN OM ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING 1 SKATI'EÄRENDEN
KONVENTION OM ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING [ SKATTEARENDEN
Inledning
Undertecknarna av denna konvention. medlemsstater i Europarådet och medlems- länderi Organisationen för ekonomiskt sam- arbete och utveckling (OECD)
som beaktar att den i och för sig positiva utvecklingen av det internationella flödet av personer. kapital, varor och tjänster har ökat möjligheterna till skatteundandragande och skatteflykt och att detta medfört behov av ett utökat samarbete skattemyndigheter emel- lan:
som välkomnar de olika åtgärder som un- der senare år vidtagits på internationell nivå, såväl bilateralt som multilateralt, för att mot- verka skatteundandragande och skatteflykt:
som konstaterar att internationellt samord- nade ansträngningar är nödvändiga för att befrämja alla former av handräckning i ären- den som rör skatter av varje slag och för att på samma gång ge de skattskyldigas rättighe- ter fullgott skydd;
som är medvetna om att internationellt samarbete kan spela en viktig roll för att un- derlätta ett korrekt bestämmande av skatt- skyldighet och för att underlätta för den skattskyldige att få sina rättigheter tillgodo- sedda:
.s'omjinner att de grundläggande principer, vilka ger varje person rätt att få sina rättighe- ter och skyldigheter prövade i enlighet med
tions, prétendre ä une procédure réguliere doivent étre reconnus dans tous les Etats comme s'appliquant en matiere fiscale et que les Etats devraient s'efforcer de prote'ger les intérets légitimes du contribuablc, en lui ac- cordant notamment une protection appro- prie'e contre la discrimination et la double imposition;
Convaincus des lors que les Etats nc doi- " vent pas prendre des mesures ni fournir des renseignemcnts d'une maniére qui ne soit pas conforme å leur droit et å leur pratique et doivent tenir compte du caractere confiden- tiel des renseigncments. ainsi que des instru- ments internationaux relatifs a la protection de la vie prive'e et au flux de données de caractere personnel;
Désireux de conclure une Convention d'as- sistance administrative mutuelle en matiere fiscale,
Sont convenus de ce qui suit:
Chapitre I Champ d'application de la convention
Article 1 Objet de la Convention et [Jenson/tes visées
l. Les Parties s'accordent mutuellement. sous réserve des dispositions du Chapitre IV, une assistance administrative en matiere fis- cale. Cette assistance couvre. le cas échéant, des actes accomplis par des organes juridic- tionnels.
2. Cette assistance administrative com- prend: a. l'échange de renscignements. y compris les contröles fiscaux simultanés et la partici- pation å des contröles fiscaux menés å l'é- tränger; b. le recouvrement des créances fiscales y compris les mesures conservatoires; et c. la notification de documents.
3. Une Partie accordera son assistance ad- ministrative, que la personnc affectée soit un résident ou un ressortissant d'une Partie ou de tout autre Etat.
proper legal procedure should be recognised as applying to tax matters in all States and that States should endeavour to protect the legitimate interests of taxpayers, including appropriate protection against discrimina- tion and double taxation;
Convinced therefore that States should not carry out measures or supply information ex- cept in conformity with their domestic law and practice. having regard to the nccessity of protecting the confidentiality of informa- tion, and taking account of international in- struments for the protection of privacy and flows of personal data;
Desiring to conclude a convention on mu- tual administrative assistance in tax matters;
Have agreed as follows:
Chapter 1 Scope of the convention
Article 1 . Object ofthe Convention and persons covered
1. The Parties shall, subject to the provi— sions of Chapter lV, provide administrative assistance to each other in tax matters. Such assistance may involve, where appropriate, measures taken by judicial bodies.
2. Such administrative assistance shall comprise: a. exchange of information, including si- multaneous tax examinations and participa- tion in tax examinations abroad;
b. assistance in recovery, including mea- sures of conservancy; and
c. service of documents.
3. A Party shall provide administrative as- sistance whether the person affected is a resi- dent or national of a Party or of any other State.
ett rättsligt reglerat förfarande, bör erkännas såsom tillämpliga på skatteärenden i alla sta- ter och att staterna bör eftersträva att skydda de skattskyldigas berättigade intressen, däri inbegripet skäligt skydd mot diskriminering och dubbelbeskattning;
som därför är övertygade om att stater inte bör vidta åtgärder eller bistå med upplysning- ' ar annat än i överensstämmelse med intern lagstiftning och praxis samt att därvid bör beaktas nödvändigheten av att skydda konfi- dentiella upplysningar och befintliga interna- tionella instrument för skyddande av integri- tet och flöden av personliga uppgifter:
som önskar ingå en konvention om ömsesi- dig handräckning i skatteärenden;
har kommit överens om följande:
KAPITEL 1 Konventionens tillämpningsområde
Artikel ! Kon ventionens syfte och personer som omfat- tas av konventionen
1. Parterna skall, om inte bestämmelserna i kapitel 1V föranleder annat, biträda varandra med handräckning i skatteärenden. Hand- räckningen får. där så är lämpligt. omfatta åtgärder vidtagna av rättstillämpandc myn-
digheter. 2. Sådan handräckning skall avse
a) utbyte av upplysningar. häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning i utlandet;
b) bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärdcr', och
c) delgivning av handlingar.
3. Part skall biträda med handräckning oavsett om personen som berörs har hemvist i eller är medborgare i en part eller i annan
stat.
Article 2 Impöts vises
1. La présente Convention s'applique:
a. aux impöts suivants:
i. impöts sur le revenu ou les be'néfices. ii. impöts sur les gains en capital qui sont percus séparément dc l'impöt sur le revenu ou les béne'fices.
iii. impöts sur l'actifnet, qui sont percus pour le compte d'une Partie: et
b. aux impöts suivants:
i. impöts sur le revenu, les be'nefices ou les gains en capital ou l'actif net qui sont percus pour le compte des subdivisions poli- tiques ou des collectivités locales d'une Par- tie.
ii. cotisations de Sécurité sociale obliga- toires dues aux administrations publiques ou aux organismes de Sécurité sociale de droit public, et
iii. impöts d'autres catégories, å l'excep- tion des droits de douane, percus pour le compte d'une Partie, savoir:
A. impöts sur les successions ou les donations,
B. impöts sur la proprie'te' immobi- liere,
C. impöts généraux sur les biens et services. tels que taxes sur la valeur ajoute'e ou impöts sur les ventes,
D. impöts sur des biens et services de'- terminés. tels que droits d'accises.
E. impöts sur l'utilisation ou la pro- priété des véhieules å moteur.
F. impöts sur l'utilisation ou la pro- prie'té de biens mobiliers autres que les véhi- eules å moteur.
G. tout autre impöt: iv. impöts des catégories visées å l'alinéa iii ci-dessus, qui sont percus pour le compte des subdivisions politiques ou des collecti- vités locales d'une Partie.
2. Les impöts existants auxquels s'applique la présente Convention sont e'numérés å l'An- nexe A selon les catégories mentionne'es au paragraphe l.
3. Les Parties communiquent au Sccrétairc Général du Conseil de l'Europe ou au Secré- taire Général de l'OC DE (ci-apres dénommés ((Dépositaires») toute modification devant
Article 2
Taxes covered 1. This Convention shall apply: a. to the following taxes:
i. taxes on income or profits, ii. taxes on capital gains which are im- posed separately from the tax on income or profits.
iii. taxes on net wealth, imposed on be- half ofa Party; and
b. to the following taxes:
i. taxes on income. profits, capital gains or net wealth which are imposed on behalf of political subdivisions or local authorities ofa Party,
ii. compulsory social security contribu— tions payable to general government or to social security institutions established under public law, and
iii. taxes in other categories, except eus- toms duties, imposed on behalf of a Party, namely:
A. estate. inheritance or gift taxes,
B. taxes on immovable property.
C. general consumption taxes. such as value-added or sales taxes.
D. specific taxes on goods and services such as excise taxes,
E. taxes on the use or ownership of motor vehicles.
F. taxes on the use or ownership of movable property other than motor vehicles.
G. any other taxes; iv. taxes in categories referred to in sub- paragraph (iii) above which are imposed on behalf of political sub-divisions or local auth- orities of a Party.
2. The existing taxes to which the Conven- tion shall apply are listed in Annex A in the categories referred to in paragraph 1.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m., 4.2.1
3. The Parties shall notify the Secretary General of the Council of Europe or the Sec- retary General of OECD (hereinafter referred to as the **Depositaries") of any change to be
Artikel 2 Skatter som omfattas av konventionen
1. Denna konvention skall tillämpas på a) följande skatter: i) skatter på inkomst eller vinst, ii) skatter på realisationsvinst vilka på- förs vid sidan av skatt på inkomst eller vinst.
iii) skatter på förmögenhet. som påförs
för en parts räkning: och b) följande skatter:
i) skatter på inkomst, vinst. realisa- tionsvinst eller förmögenhet, vilka påförs för en parts politiska underavdelningars eller 10- kala myndigheters räkning;
ii) obligatoriska socialförsäkringsavgif- ter som betalas till myndighet eller till offent- ligrättslig socialförsäkringsinstitution'.
iii) skatter av annat slag (tullavgifter un- dantagna) som påförs för en parts räkning. såsom:
A. skatter på kvarlåtenskap, arv eller gåva: - B. skatter på fast egendom;
C. allmänna konsumtionsskatter, så- som mervärdeskatter och omsättningsskat- ter:
D. specifika skatter på varor och tjäns- ter. såsom acciser;
E. skatter på brukandet eller innehavet av motorfordon:
F. skatter på brukandet eller innehavet av annan lös egendom än motorfordon:
G. andra skatter; iv) skatter av annat slag som angivits i punkt iii), vilka påförs för en parts politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning.
2. De för närvarande utgående skatter på vilka konventionen tillämpas finns förteck- nade i bilaga A enligt klassificeringen i punkt 1.
3. Parterna skall underrätta generalsekrete- raren i Europarådet eller generalsekreteraren i OECD (i fortsättningen benämnda "deposi- tarierna") om varje ändring som skall göras i
étre apportée å l'Annexe A et resultant d'une modification de la liste mentionnée au para- graphe 2. Ladite modification prendra elfet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois aprés la date de reception de la notification par le Déposi- taire.
4. La présente Convention s'applique aussi, des leur introduction, aux impöts de nature identique ou analogue qui seraient établis dans une Partie apres l'entrée en vi- gueur de la Convention å son égard et qui s'ajouteraient aux impöts existants e'numérés å l'Annexe A. ou qui les remplaceraicnt. Dans ce cas, la Partie intéressée informera l'un des Dépositaires de l'introduction de ces impöts.
Chapitre II Défmitions générales
Article 3 Définitions
[. Aux fins de la présente Convention, å moins que le contexte n'exige une interpreta- tion différente:
a. les expressions (( Etat requérant » et ((Etat requis » désignent respectivement toute Partie qui demande assistance adminis- trative en matiére fiscale et toute Partie å laquelle cette assistance est demandée:
b. le terme ((impöt » désigne tout impöt ou cotisation de sécurité sociale, visé par la pré- sente Convention conformément å l'Article 2;
c. l'expression acréance fiscale» désigne tout montant d'impöt ainsi que les intéréts, les amendes administratives et lcs frais de recouvrement y alférents, qui sont dus et non encore acquittés:
d. l'expression ((autorité compétente» dé- signe les personnes et autorite's énumérées å l'Annexe B:
e. le terme ((ressortissants», a l'égard d'une Partie, désigne:
i. toutes les personnes physiques qui pos- sedent la nationalité de cette Panic, et
ii. toutes les personnes morales, sociétés de personnes, associations et autres entite's
made to Annex A as a result of a modifica- tion of the list mentioned in paragraph 2. Such change shall take effect on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of re- ceipt of such notification by the Depositary.
4. The Convention shall also apply, as from their adoption, to any identical or sub- stantially similar taxes which are imposed in a Contracting State after the entry into force of the Convention in respect of that Party in addition to or in place of the existing taxes listed in Annex A and, in that event, the Party concerned shall notify one of the Depo- sitaries ofthe adoption ofthe tax in question.
Chapter 11 General definitions
Article 3 Definitions
1. For the purposes of this Convention, unless the context otherwise requires:
a. the terms ”applicant State” and "re- quested State" mean respectively any Party applying for administrative assistance in tax matters and any Party requested to provide such assistance;
b. the term "tax" means any tax or social ' security contribution to which the Conven- tion applies pursuant to Article 2;
c. the term "tax claim" means any amount of tax, as well as interest thereon, related administrative fines and costs incidental to recovery, which are owed and not yet paid;
d. the term ”competent authority" means the persons and authorities listed in Annex B;
e. the term "nationals", in relation to a Party, means: i. all individuals possessing the national- ity of that Party, and ii. all legal persons. partnerships, associ- ations and other entities deriving their status
bilaga A till följd av att den förteckning som avses i punkt 2 modifierats. Sådan ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.
4. Om en part, vid sidan av eller i stället för de skatter som finns förtecknade i bilaga A. inför en skatt av samma eller i huvudsak likartat slag efter det att konventionen trätt i kraft i denna part är konventionen tillämplig även på denna skatt från och med dess infö- rande. Parten skall i sådant fall underrätta endera depositarien om införandet av skat- ten.
Kapitel 11 Allmänna definitioner
Artikel 3 Definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder an- nat, har vid tillämpningen av denna konven- tion följande uttryck nedan angiven betydel- se:
a) "den ansökande staten" och "den anmo- dade staten" åsyftar den part som framställt begäran om handräckning i skatteärende re- spektive den part som anmodats att ge sådan handräckning:
b) ”skatt" åsyftar varje skatt eller socialför— säkringsavgift på vilken konventionen tilläm- pas i enlighet med artikel 2:
c) "skattefordran" åsyftar skattebelopp och ränta på sådant belopp samt därmed sam— manhängande administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning, vilka är förfallna men ännu inte betalda;
d) "behörig myndighet” åsyftar personer och myndigheter som anges i bilaga B:
e) ”medborgare" åsyftar i fråga om en part:
i) fysisk person som är medborgare i denna part, och
ii) juridisk person, handelsbolag, sam- manslutning och annan enhet som bildats i
constituécs cont'ormement å la législation en vigueur dans cette Partie.
Pour toute Partie qui fait une declaration å cette fin, les tcrmes utilisés ci-dessus devront étre entendus au sens des definitions conten- ucs dans l'Annexe C.
2. Pour l'application de la Convention par une Partie. toute expression qui n'y est pas définie a le sens que lui attribue le droit de cette Partie concernant les impöts visés par la Convention. å moins que le contexte n'cxige une interpretation dilférente.
3. Les Parties communiquent å l'un dcs Dépositaires toute modification devant étre apportée aux Annexes B et C. Ladite modifi- cation prendra cffet lc premier jour du mois qui suit l'cxpiration d'une pc'riode dc trois mois apres la date de reception de la notifica- tion par le Dépositaire.
Chapitre III Formes d'assistance
Section I
Et'hange de renseignements Article 4
Disposition genera/e
1. Les Parties échangent, notamment comme il est prévu dans la présente Section, les renseignements qui paraitront pertinents poun a. procéder å l'établisscment et a la percep- tion des impöts. au recouvrement des créances fiscales ou aux mesures d'execution y relatives. et b. exercer des poursuites devant unc autor- ité administrative ou engagcr des poursuites pénales devant un organejuridictionnel. Les renseignements qui, selon toute vrai- semblance. seraient dénués de pertinence au regard des objectifs ci-dessus ne peuvcnt faire l'objet d'échange en application de la pré— sente Convention.
2. Une Partie ne peut utiliser les renseigne- ments ainsi obtenus comme moyen de preuve devant une juridiction pénale sans avoir obtenu l'autorisation préalable de la Partie qui les lui a fournis. Toutefois, deux ou plusieurs Parties peuvcnt, d'un commun
as such from the laws in force in that Party.
For each Party that has made a declaration for that purpose, the terms used above will be understood as defined in Annex C.
2. As regards the application of the Con- vention by a Party, any term not defined therein shall. unless the context otherwise re- quires, have the meaning which it has under the law of that Party concerning the taxes covered by the Convention.
3. The Parties shall notify one ofthe Depo- sitaries of any change to be made to Annexes B and C. Such change shall take effect on the first day of the month following the expira- tion ofa period ofthree months after the date of receipt of such notification by the Deposi- tary in question.
Chapter III Forms of assistance
Section I Exchange ol'information
Article 4 General provision 1. The Parties shall exchange any informa- tion, in particular as provided in this Section, that is foreseeably relevant to:
a. the assessment and collection oftax. and the recovery and enforcemcnt of tax claims. and
b. the prosecution before an administrative authority or the initiation of prosecution be- fore a judicial body.
Information which is unlikely to be rel- evant to these purposes shall not be ex- changed under this Convention.
2. A Party may use information obtained under this Convention as evidence before a criminal court only if prior authorisation has been given by the Party which has supplied the information. However. any two or more Parties may mutually agree to waive thc con-
enlighet med den lagstiftning som gäller i denna part.
I fråga om part som avgett förklaring i det- ta syfte skall ovan använda uttryck förstås så som de definierats i bilaga C.
2. Då en part tillämpar konventionen har, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i konven- tionen den betydelse som uttrycket har enligt denna parts lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av konventionen.
3. Parterna skall underrätta endera deposi- tarien om alla de ändringar som bör göras i bilagorna B och C. Sådan ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrät- telsen.
Kapitel III Handräckningens former
Avdelning I Utbyte av upplysningar
Artikel 4 ull/männa lit-'.s'tämmelser
l. Parterna skall utbyta upplysningar, sär- skilt sådana som anges i denna avdelning och som kan förutsättas vara relevanta vid:
a) fastställande och uppbörd av skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder be- träffande skattefordringar. och
b) förfarande hos administrativ myndighet eller inledande av förfarande vid rättstilläm- pande myndighet.
Upplysningar som sannolikt inte är rele- vanta för ovannämnda ändamål skall inte ut- bytas enligt denna konvention.
2. En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i en brott- målsproccss endast om den part av vilken upplysningarna erhållits i förväg har gett sitt samtycke därtill. Två eller flera parter kan emellertid komma överens om att avstå från
accord, renoncer a la condition de l'autorisa- tion préalable.
3. Une Paitie peut. par une declaration adressc'e å l'un des Dépositaires, indiquer que, conformément å sa législation interne, ses autorités peuvcnt informcr son résidcnt ou ressortissant avant de fournir des renseig- nements le concernant en application des Ar- ticles 5 et 7.
Article 5 Eehange de renseignements sur demande
[. A la demande de l'Etat requérant, l'Etat requis lui fournit tout renseignement vise' å l'Article 4 concernant une personnc ou une transaction déterminée.
2. Si les renseignements disponibles dans les dossiers fiscaux de l'Etat requis ne lui permcttent pas de donner suite å la demande de renseignements, il doit prendre toutes les mesures nécessaires afin de fournir a l'Etat requérant les renseignements demandés.
Article 6 Echange automatiqne de renseignements
Pour des catégories de cas et selon les pro- cédures qu'elles détermincnt d'un commun accord. deux ou plusieurs Parties échangent
automatiquement les renseignements visés å l'Article 4.
Article 7 Et'liatige spontané de renseignements
l. Une Partie communique. sans demande préalable, å une autre Partie les informations dont elle a connaissance dans les situations suivantcs:
a. la premiere Partie & des raisons de pré- sumcr qu'il existc une réduetion ou une exon- ération anormales d'impöt dans l'autre Par- tie;
b. un contribuablc obtient, dans la pre- miere Partie, unc reduction ou une exone'r- ation d'impöt qui devrait enlraincr pour lui une augmentation d'impöt ou un assujettisse- ment å l'impöt dans l'autre Partie:
c. des affaires entre un contribuablc d'une
dition of prior authorisation.
3. Any Party may, by a declaration ad- dressed to one of the Depositaries, indicate that, according to its internal legislation, its authorities may inform its resident or nation- al before transmitting information concern- ing him, in conformity with Articles 5 and 7.
Article 5 Exchange Qf'injormation on request
1. At the request of the applicant State, the requested State shall provide the applicant State with any information referred to in Ar- ticle 4 which concerns particular persons or transactions.
2. If the information available in the tax files of the requested State is not sufficient to enable it to comply with the request for infor- mation, that State shall take all relevant mea- sures to provide the applicant State with the information requested.
Article 6 A utomatit' exchange of information
With respect to categories of cases and in accordance with procedures which they shall determine by mutual agreement. two or more Parties shall automatically exchange the in- formation referred to in Article 4.
Article 7 Spontaneous exchange ofin/ormation
1. A Party shall, without prior request, for- ward to another Party information of which it has knowledge in the following circum— stances: a. the first-mentioned Party has grounds for supposing that there may be a loss of tax in the other Party:
h. a person liable to tax obtains a reduction in or an exemption from tax in the first- mentioned Party which would give rise to an increase in tax or to liability to tax in the other Party:
c. business dealings between a person liable
kravet på sådant samtycke.
3. Part kan genom förklaring riktad till en- dera depositarien ange att dess myndigheter i enlighet med intern lagstiftning får underrät- ta person med hemvist eller medborgarskap i denna part innan upplysningar avseende ho- nom översänds i enlighet med artikel 5 eller 7.
Artikel 5 Utbyte av upplysningar efter särskild fram- ställning
1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten till den an- sökande statcn lämna sådana upplysningar som anges i artikel 4 och som gäller särskilda personer eller transaktioner.
2. Om de upplysningar i form av handling- ar i skatteärenden som är tillgängliga för den anmodade staten inte räcker till för att till- mötesgå framställningen, skall denna stat vidta alla relevanta åtgärder som erfordras för att lämna de begärda upplysningarna till den ansökande staten.
Artikel 6 Automatiskt utbyte av upplysningar
Två eller flera parter skall automatiskt ut- byta i artikel 4 angivna" upplysningar i fråga om sådana kategorier av fall och i enlighet med de tillvägagångssätt som de skall be- stämma genom ömsesidig överenskommelse.
Artikel 7 Spontant utbyte av upplysningar l. Upplysningar som part har kännedom om skall part utan löregåendc framställning meddela annan part i fall då:
a) den förstnämnda parten har anledning att anta att den andra parten kan gå miste om skatteintäkter;
b) en skattskyldig får sådan nedsättning eller befrielse från skatt i den förstnämnda parten som bör föranleda att högre skatt på- förs eller att skattskyldighet inträder i den andra parten: C) allärstransaktioner mellan en skattskyl-
Partie et un contribuablc d'une autre Partie sont traitées par le biais d'un ou plusieurs autres pays, de maniere telle qu'il peut en re'Sulter une diminution d'impöt dans l'unc ou l'autre ou dans les deux:
d. une Partie a des raisons de présumer qu'il existe une diminution d'impöt resultant de transferts fictifs de bc'néfices l'intérieur de grOupes d'entrepriscs;
e. a la suite d'informations communiquées å une Partie par une autre Partie, la premiere Partie a pu recueillir des informations qui peuvcnt étre utiles å l'établissement de l'im- pöt dans l'autre Partie.
2. Chaque Partie prend les mesures et met en oeuvre les procedures nécessaires pour que les renseignements visés au paragraphe l lui parviennent en vue de leur transmission å une autre Partie.
Article 8 C ontröles fiscaux sim u/tane's
]. A la demande de l'une d'entre elles. deux ou plusieurs Parties se consultent pour déter- miner les cas devant faire l'objet d'un con- tröle fiscal simultané et les procedures å suivre. Chaque Partie décide si elle souhaitc ou non participer. dans un cas déterminé. å un contröle fiscal simultané.
2. Aux fins de la présente Convention, on entend par contröle fiscal simultané un con- tröle entrepris en vcrtu d'un accord par le- quel deux ou plusieurs Parties conviennent de vérificr simultanément. chacune sur son territoire, la situation fiscale d'une ou de plu- sieurs personnes qui présente pour elles un intérét commun ou comple'mentaire. en vue d'e'changer les renseignements ainsi obtenus.
Article 9 C ontrölejiscaux å I'étranger
1. A la demande de l'autorité compétente dc l'Etat requérant l'autorité compétente de l'Etat requis peut autoriser des representants de l'autorite' compétente de l'Etat requérant å assister a la partie approprie'e d'un contröle fiscal dans l'Etat requis.
2. Si la demande est acceptée. l'autorité compétente de l'Etat requis fait connaitrc
to tax in a Party and 3 person liable to tax in another Party are conducted through one or more countries in such a way that a saving in tax may result in one or the other Party or in both:
(1. a Party has grounds for supposing that a saving oftax may result from artificial trans— fers of profits within groups of enterprises:
e. information forwarded to the first-men- tioned Party by the other Party has enabled information to be obtained which may be relevant in assessing liability to tax in the latter Party.
2. Each Party shall take such measures and implement such procedures as are necessary to ensure that information described in para— graph I will be made available for transmis- sion to another Party.
Article 8 Simultaneous tax examinations
1. At the request of one of them, two or more Parties shall consult together for the purposes of determining cases and proce- dures for simultancous tax examinations. Each Party involved shall decide whether or not it wishes to participate in a particular simultancous tax examination.
2. For the purposes of this Convention. a simultancous tax examination means an ar- rangement between two or more Parties to examine simultaneously, each in its own ter- ritory. the tax affairs ofa person or persons in which they have a common or related inter- est. with a view to exchanging any relevant information which they so obtain.
Article 9 Tax examinations abroad
1. At the request of the competent author- ity of the applicant State. the competent au- thority of the requested State may allow re- presentatives of the competent authority of the applicant State to be present at the appro- priate part of a tax examination in the re- quested State.
2. If the request is acceded to. the compe- tent authority ofthe requested State shall, as
dig i en part och en skattskyldig i en annan part sker via ett eller flera andra länder så att skattelättnader kan uppnås i endera eller båda parterna:
(1) en part har anledning att anta att skatte- lättnader kan uppnås genom konstlade vinst- överföringar inom grupper av företag;
e) upplysningar som tillställts den först- nämnda parten av en annan part har gjort det möjligt att erhålla upplysningar som kan vara relevanta vid fastställandet av skatt i den se- nare parten.
2. Varje part skall vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som behövs för att säkra att upplysningar som avses i punkt 1 blir tillgängliga för överlämnande till en annan part.
Artikel 8 Samtidiga skatteutredningar
1. Efter framställning av en av parterna skall två eller flera parter samråda för att bestämma föremål och tillvägagångssätt för samtidiga skatteutredningar. Varje part av- gör själv om den vill medverka vid viss sam- tidig skatteutredning.
2. Vid tillämpningen av denna konvention förstås med en samtidig skatteutredning en överenskommelse mellan två eller flera par- ter, enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera per- soner av gemensamt eller komplementärt in- tresse i syfte att utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer.
Artikel 9 Utomlands utförda .s'kattutredningar
1. Efter framställning av den behöriga myndigheten i den ansökande staten kan den behöriga myndigheten i den anmodade sta- ten medge, att företrädare för den behöriga myndigheten i den ansökande staten är när- varande vid lämpliga delar av en skatteutred- ning som utförs i den anmodade staten.
2. Bifalls framställningen skall den behöri- ga myndigheten i den anmodade staten sna-
aussitöt que possible å l'autorité compétente de l'Etat requérant Ia date ct le lieu du con- tröle. l'autorité ou le fonctionnaire chargé de ce contröle, ainsi que les procedures et condi- tions exigées par l'Etat requis pour la con- duite du contröle. Toute decision relative åla conduite du contröle fiscal est prise par l'Etat requis.
3. Une Partie peut informer l'un des Dépo- Sitaires de son intention de ne pas accepter, de faeon générale, les dcmandes visées au paragraphe ]. Cette declaration peut étre faite ou retirée å tout moment.
Article 10 Renseignements contradictoires
Si une Partie recoit d'une autre Partie des renseignements sur la situation fiscale d'une personnc qui lui paraissent en contradiction avec ceux dont elle dispose. elle en avise la Partie qui a fourni les renseignements.
Section II
Assistance en Vllé' (Ill recouvrement
Article 1 l Recouvrement des créances-fiscales
1. A la demande de l'Etat requérant, l'Etat requis procéde. sous réserve des dispositions des Articles 14 et 15, au recouvrement des cre'ances fiscales du premier Etat comme s'il s'agissait de ses propres créances fiscales.
2. Les dispositions du paragraphe 1 ne s'appliquent qu'aux créances fiscales qui font l'objet d'un titrc pcrmettant d'en poursuivre le recouvrement dans l'Etat reque'rant et qui. å moins que les Parties concernées n'en soient convenus autrement. ne sont pas con- testées. Toutefois, si la créance concerne une per- sonne qui n'a pas la qualité de resident dans l'Etat requérant. le paragraphe 1 s'applique seulement lorsque la créance ne peut plus étre contestc'e. å moins que les Parties concernées n'en soient convenus autrement.
3. L'obligation d'accorder une assistance
soon as possible, notify the competent au- thority of the applicant State about the time and place of the examination. the authority or official designated to carry out the exami- nation and the procedures and conditions re- quired by the requested State for the conduct of the examination. All decisions with re- spect to the conduct of the tax examination shall be made by the requested State.
3. A Party may inform one ofthe Deposi- taries of its intention not to accept, as a gen- eral rule, such requests as are referred to in paragraph 1. Such a declaration may be made or withdrawn at any time.
Article 10 Con/licting injormation
If a Party receives from another Party in- formation about a person's tax affairs which appears to it to conflict with information in its possession, it shall so advise the Party which has provided the information.
Section II
Assistance in recovery
Article 11 Recovery oftax claims
l. At the request ofthe applicant State, the requested State shall, subject to the provi- sions of Articles 14 and 15, take the necessary steps to recover tax claims of the first-men- tioned State as if they were its own tax claims.
2. The provisions of paragraph 1 shall ap- ply only to tax claims which form the subject of an instrument permitting their enforce- ment in the applicant State and, unless other- wise agreed between the Parties concerned. which are not contested.
However, where the claim is against a per- son who is not a resident of the applicant State, paragraph l shall only apply, unless otherwise agreed between the Parties con- cerned, where the claim may no longer be contested.
3. The obligation to provide assistance in
rast möjligt meddela den behöriga myndighe- ten i den ansökande staten tid och plats för utredningen. den myndighet eller tjänsteman som utsetts att utföra utredningen samt de förfaranden och villkor som den anmodade staten fastställt för utförandet av utredning- en. Alla beslut beträffande utförandet av skatteutredningen skall fattas av den anmo- dade staten.
3. En part kan meddela endera depositari- en om sin avsikt att i regel inte bifalla sådana framställningar som avses i punkt 1. En så- dan förklaring kan avges och återkallas när som helst.
Artikel 10 M atstridiga uppl visningar
Erhåller part från en annan part upplys- ningar om en persons skatteförhållanden. vil- ka enligt den förstnämnda partens uppfatt- ning förefaller att strida mot de upplysningar som den själv förfogar över, skall den under- rätta den part som gett upplysningarna.
Avdelning II Handräckning vid indrivning
Artikel 11 Indrivning av skatte/brdringar
1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten. om inte bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 föran- leder annat, vidta nödvändiga åtgärder för att driva in den förstnämnda statens skatte- fordringar som om de vore dess egna.
2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast sådan skattefordran beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig verkställig- hetstitel och, såvida inte parterna i fråga kommit överens om annat. som inte är tvis-
tig.
Om emellertid fordran avser person som inte har hemvist i den ansökande staten gäl- ler punkt 1 endast om fordran inte längre kan överklagas, såvida inte parterna i fråga kom- mit överens om annat.
3. Skyldigheten att ge handräckning vid
en vue du recouvrement des créances fiscales concernant une pcrsonne décédée ou sa suc- cession est limitée å la valeur de la succession ou des biens recus par chacun des bénéfi- ciaires de la succession selon que la créance est å recouvrer sur la succession ou aupres des bc'néficiaires de celle-ci.
Article 12 riflesures conservatoires
A la demande de l'Etat requérant. l'Etat requis prend des mesures conservatoires en vue du recouvrement d'un montant d'impöt, méme si la créance est contestée ou si le titrc exécutoire n'a pas encore été émis.
Article 13 Documents accompagnant la demande
1. La demande d'assistance administra- tive. présente'e en vertu de la présente Sec- tion. est accompagne'e: a. d'une attestation précisant que la créance fiscale concerne un impöt visé par la présente Convention et. en ce qui concerne le recouvrement, que, sous réserve de l'Articlc ll, paragraphe 2. elle n'est pas ou ne peut ctrc contestée. b. d'une copie officielle du titre pcrmettant l'exc'cution dans l'Etat requérant, et
e. de tout autre document exige' pour le recouvrement ou pour prendre les mesures conservatoires.
2. Le titrc pcrmettant l'exécution dans l'Etat requérant est. s'il y a lieu et conformé- ment aux dispositions en vigueur dans l'Etat requis, admis, homologué. comple'té ou rem- place' dans les plus brefs dc'lais suivant la date de reception de la demande d'assistance par un titre pcrmettant l'exécution dans l'Etat requis.
Article 14 Dc/ais l. Les questions concernant le délai au- delå duquel la créance fiscale ne peut étrc exigc'e sont régies par la législation dc l'Etat
the recovery of tax claims concerning 3 de- ceased person or his estate, is limited to the value of the estate or of the property acquired by each beneficiary of the estate, according to whether the claim is to be recovered from the estate or from the beneficiaries thereof.
Article 12 Measures o/"conservancy
At the request of the applicant State the requested State shall, with a view to the re- covery of an amount of tax, take measures of conservancy even if the claim is contested or is not yet the subject of an instrument per- mitting enforcemcnt.
Article 13 Documents accompanying the request
1. The request for administrative assis- tance under this Section shall be accompa— nied by: a. a declaration that the tax claim concerns a tax covered by the Convention and, in the case of recovery that. subject to paragraph 2 of Article 1 1, the tax claim is not or may not be contested,
b. an official copy of the instrument per- mitting enforcemcnt in the applicant State, and
c. any other document required for recov- ery or measures of conservancy.
2. The instrument permitting enforcement in the applicant State shall, where appropri- ate and in accordance with the provisions in force in the requested State, be accepted, re- cognised. supplemented or replaced as soon as possible after the date ofthe receipt ofthe request for assistance. by an instrument per- mitting enforcemcnt in the latter State.
Article 14 Time limits l. Questions concerning any period bc- yond which a tax claim cannot be enforced shall be governcd by the law of the applicant
indrivning av skattefordran som avser avli- den person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, bero- ende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess delägare.
Artikel 12 Säkringsåtgärder
Efter framställning av den ansökande sta- ten skall den anmodade staten vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger.
Artikel 13 Handlingar som skal/fogas till framställning- en
1. Till framställning om handräckning i en- lighet med denna avdelning skall fogas:
a) en försäkran att skattefordran gäller skatt som omfattas av konventionen och, i det fall då framställningen avser indrivning och inte artikel 11 punkt 2 föranleder annat, en försäkran att skattefordran inte är eller kan komma att bli tvistig;
b) en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln; och
c) de övriga handlingar som behövs för indrivning eller säkringsåtgärder.
2. En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall vid behov och i enlig— het med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, er- kännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten.
Artikel 14 Tidig/ii.?ter 1. 1 frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas.
requérant. La demande d'assistance contient des renseignements sur ce de'lai.
2. Les actes de recouvrement accomplis par l'Etat requis a la suite d'une demande d'assistance et qui. suivant la législation de cet Etat. auraient pour effet de suspendre ou d'interrompre le délai mentionne' au para- graphe 1 om le méme effet au regard de la législation de l'Etat requérant. L'Etat requis informe l'Etat requérant des actes ainsi ac- complis.
3. En tout e'tat de cause, l'Etat requis n'est pas tenu de donner suite å une demande d'as- sistance qui est présentée apres unc période de 15 ans å partir de la date du titre exécu- toire initial.
Article 15 Privileges
La créance fiscale pour le recouvrement de laquelle une assistance est accordéc ne jouit dans l'Etat requis d'aucun des priviléges spe- cialement attachés aux créances fiscales de cet Etat mcme si la proce'dure de recouvre- ment utilisée est celle qui s'applique å ses propres créances fiscales.
Article 16 Delais de paiement
Si sa législation ou sa pratique administra- tive le permet dans des circonstances ana- logues. l'Etat requis peut consentir un délai de paiement ou un paiement échelonné. mais il en informe au préalable l'Etat requérant.
Section III
Notification de documents
Article l 7 Notification de documents
1. A la demande de l'Etat requérant, l'Etat requis notifie au destinatairc les documents. y compris ceux ayant trait å des décisions judiciaires. qui émanent de l'Etat requérant et concernent un impöt visé par la présente Convention.
State. The request for assistance shall give particulars concerning that period.
2. Acts of recovery carried out by the re- quested State in pursuance of a request for assistance, which, according to the laws of that State. would have the effect of suspend- ing or interrupting the period mentioned in paragraph 1, shall also have this effect under the laws of the applicant State. The requested State shall inform the applicant State about such acts.
3. In any case. the requested State is not obliged to comply with a request for assis- tance which is submitted after a period of 15 years from the date ofthe original instrument permitting enforcemcnt.
Article 15 Priority
The tax claim in the recovery of which assistance is provided shall not have in the requested State any priority specially accord— ed to the tax claims of that State even if the recovery procedure used is the one applicable to its own tax claims.
Article 16 De/erral oj'payment
The requested State may allow deferral of payment or payment by instalments if its laws or administrative practice permit it to do so in similar circumstances. but shall first inform the applicant State.
Section III
Service ofdocuments
Article 17 Service ol'documents
l. At the request ofthe applicant State, the requested State shall serve upon the address- cc documents. including those relating to ju- dicial decisions. which emanate" from the ap- plicant State and which relate to a tax cov- ered by this Convention.
Framställning om handräckning skall inne- hålla detaljerade uppgifter om sådan tids- frist.
2. Indrivningsåtgärder, som vidtas av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i punkt 1 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i de fall att sådana åtgärder vidtas.
3. Under inga förhållanden är den anmo- dade staten skyldig att bifalla en handräck- ningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställig- hetstiteln är daterad.
Artikel 15 I-"örmånsrätt
Skattefordran för vilken handräckning for indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmo- dade statcn någon sådan särskild förmånsrätt som tillkommer denna stats skattefordringar även om vid indrivningen tillämpas samma förfarande som är tillämpligt vid indrivning- en av dess egna skattefordringar.
Artikel 16 Anstånd med betalning
Den anmodade staten får efter att först ha underrättat den ansökande staten därom, be- vilja anstånd mcd betalningen eller medge att denna sker genom delbetalningar. när detta är tillåtet under liknande omständigheter en- ligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.
Avdelning Ill Delgivning av handlingar
Artikel 1 7 Delgivning av handlingar
.1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten delge adres- saten sådana handlingar. häri inbegripna handlingar som hänför sig till rättsliga avgö- randen. som härrör från den ansökande sta—. ten och som avser skatt som omfattas av den- na konvention.
2. L'Etat requis procede a la notification:
a. selon les formes prescrites par sa législa- tion interne pour la notification de docu- ments de nature identique ou analogue;
b. dans la mesure du possible, selon la forme particuliere dcmandée par l'Etat re- quérant, ou la forme la plus approchante pré- vue par sa législation interne.
3. Une Partie peut faire procéder directe- ment par voie postale a la notification d'un document å une personnc se trouvant sur le territoire d'une autre Partie.
4. Aucune disposition de la Convention ne peut avoir pour effet d'entacher de nullité une notification de documents effectuée par une Partie conformément å sa législation.
5. Lorsqu'un document est notifie confor- mément au présent Article, sa traduction n'est pas exigée. Toutefois, lorsqu'il lui parait établi que le destinatairc ne connait pas la langue dans laquelle le document est libellé, l'Etat requis en fait effectuer une traduction ou établir un résumé dans sa langue officielle ou l'une de ses langues officielles. ll peut également demander å l'Etat requérant que le document soit traduit ou accompagné d'un résumé dans l'une des langues officielles de l'Etat requis, du Conseil de l'Europe ou de l'OCDE.
Chapitre IV
Dispositions communes aux diverses formes d'assistance
Article 18 Renseignements åfournir par I ”Etat requérant
1. La demande d'assistance précise, en tant que de besoin: a. l'autorité ou le service qui est å l'origine de la demande présentée par l'autorité com- pétente; b. le nom, l'adresse et tous autres détails permettant d'idcntifier la personne au sujet de laquelle la demande est présentée; c. dans le cas d'une demande de renseigne- ments. la forme sous laquelle l'Etat requérant souhaitc recevoir le renseignement pour ré- pondre å ses besoins; '
Prop. 1989/90: 14
2. The requested State shall effect service of documents:
3. by a method prescribed by its domestic laws for the service of documents of a sub- stantially similar nature;
b. to the extent possible, by a particular method requested by the applicant State or the closest to such method available under its own laws.
3. A Party may effect service of documents directly through the post on a person within the territory of another Party.
4. Nothing in the Convention shall be con- strued as invalidating any service of docu- ments by a Party in accordance with its laws.
5. When a document is served in accor- dance with this Article. it need not be accom- panied by a translation. However, where it is satisfied that the addressee cannot under- stand the language of the document, the re- quested State shall arrange to have it translat- ed into or a summary drafted in its or one of its official languages. Altematively, it may ask the applicant State to have the document either translated into or accompanied by a summary in one of the official languages of the requested State, the Council of Europe or the OECD.
Chapter IV
Provisions relating to all forms of assis- tance
Article 18 Information to be provided by the applicant State
1. A request for assistance shall indicate where appropriate: a. the authority or agency which initiated the request made by the competent authority;
b. the name, address and any other particu- lars assisting in the identification of the per- son in respect of whom the request is made;
c. in the case ofa request for information, the form in which the applicant State wishes the information to be supplied in order to meet its needs;
2. Den anmodade staten skall verkställa delgivning av handlingar
a) på det sätt som föreskrivs i dess egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvud- sak likartat slag;
b) när så kan ske, på det särskilda sätt som begärts av den ansökande staten eller på det sätt enligt lagstiftningen i den anmodade sta- ten som närmast motsvarar det begärda.
3. En part kan verkställa delgivning av handlingar direkt per post till en person inom en annan parts område.
4. Konventionen medför inte att en delgiv- ning som en part har verkställt i enlighet med sin egen lagstiftning, skall anses sakna ver- kan.
5. Handlingar som delgivits i enlighet med denna artikel behöver inte åtföljas av över- sättning. Om det emellertid visar sig att mot- tagaren inte förstår det språk som handling- arna är upprättade på skall den anmodade staten låta göra en översättning till eller en sammanfattning på sitt officiella språk eller något av dessa. Alternativt kan den anmoda- de staten be att den ansökande staten låter göra en översättning eller en sammanfattning av handlingarna på något av den anmodade statens. Europarådets eller OECD:s officiella språk.
Kapitel IV
Bestämmelser avseende alla former av handräckning
Artikel 18
Uppgifter som Skall ges av den ansökande sta- ten '
1. En framställning om handräckning skall i mån av behov innehålla uppgift om
a) den myndighet eller inrättning på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort framställningen;
b) namn, adress och andra uppgifter som underlättar identifikationen av den person som framställningen avser;
c) vid framställning om upplysningar, den form i vilken den ansökande staten önskar att upplysningarna skall lämnas för att tillgodose dess behov;
d. dans le cas d'une demande d'assistance en vue d'un recouvrement ou de mesures conservatoires. la nature de la créance fiscale, les éléments constitutifs de cette créance et les biens sur lesquels elle peut etre recouvre'e;
e. dans le cas d'une demande de notifica- tion. la nature et l'objet du document å noti— fier:
f. si la demande est conforme a la législa- tion et a la pratique administrative de l'Etat requérant ct si elle est justifie'c au regard de l'Article 19.
2. L'Etat requérant communique å l'Etat requis. des qu'il en a connaissance, tous aut- res renseignements relatifs a la demande d'assistance.
Article 19 Pos'sibilité de dec/mer une demande
L'Etat requis n'est pas tenu de donner suite å une demande si l'Etat requérant n'a pas épuise' tous les moyens dont il dispose sur son propre territoire. å moins que leur usage ne donne lieu å des difficulte's disproportion- nees.
Article 20 Suite réservée & la demande d'assistance
1. S'il est donne' suite åla demande d'assis- tance, l'Etat requis informe l'Etat requérant. dans les plus brefs délais. des mesures prises ainsi que du résultat de son assistance.
2. Si la demande est rejete'e. l'Etat requis en informe l'Etat requérant dans les plus brefs de'lais, en lui indiquant les motifs du rejet.
3. Si. dans le cas d'une demande de ren- seignement. l'Etat requérant a pre'cisé la forme sous laquelle il souhaite recevoir le renseignement et l'Etat requis est en mesure de le faire. ce dernier fournira le renseigne- ment dans la forme souhaitée.
(1. in the case ofa request for assistance in recovery or measures of conservancy, the na- ture of the tax claim, the components of the tax claim and the assets from which the tax claim may be recovered;
0. in the case of a request for service of documents. the nature and the subject ofthe document to be served;
f. whether it is in conformity with the law and administrative practice of the applicant State and whether it isjustified in the light of the requirements of Article 19.
2. As soon as any other information rel- evant to the request for assistance comes to its konwledge, the applicant State shall for- ward it to the requested State.
Article 19 Possibi/ity ofdec/t'ning a request
The requested State shall not be obliged to accede to a request ifthe applicant State has not pursued all means available in its own territory, except where recourse to such means would give rise to disproportionate difficulty.
Anicle 20 Response to the requestfor assistance
1. lfthe request for assistance is complied with, the requested State shall inform the applicant State of the action taken and ofthe result ofthe assistance as soon as possible.
2. lfthe request is declined. the requested State shall inform thc applicant State of that decision and the reason for it as soon as pos- sible. .
3. lf. with respect to a request for informa- tion, the applicant State has specified the form in which it wishes the information to be supplied and the. requested State is in a posi- tion to do so, the requested State shall supply it in the form requested.
(1) vid framställning om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder, arten och sammansättningen av skattefordran samt de tillgångar som kan tas i anspråk vid indriv- ningen;
e) vid framställning om delgivning. slag av handling som skall delges och vad denna av- ser:
f) huruvida framställningen är i överens- stämmelse med lagstiftning och administra- tiv praxis i den ansökande staten samt huru- vida den är berättigad med hänsyn till de i artikel 19 angivna kraven.
2. Så snart den ansökande staten får känne- dom om ytterligare omständigheter av bety- delse för framställningen skall den anmodade staten underrättas härom.
Artikel 19 !t-loj/ighet att avslå _l'ramstä/Ining
Den anmodade staten är inte skyldig att efterkomma en framställning. om den ansö- kande staten inte prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom dess eget område, utom i de fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportio- nerligt stora svårigheter.
Artikel 20 Svar på framställning om handräckning
1. Bifalls framställning om handräckning skall den anmodade staten snarast möjligt underrätta den ansökande staten om de åt- gärder som har vidtagits och resultatet av handräckningen.
2. Avslås framställningen skall den anmo- dade staten snarast möjligt underrätta den ansökande staten om beslutet och skälen för detta.
3. Har den ansökande staten, i en hand- räckningsframställning gällande upplysning- ar, särskilt angett i vilken form upplysningar- na önskas. skall den anmodade staten, om den har möjlighet däitill. meddela upplys- ningarna i önskad form.
Article 21 Protection des personnes et limites de ! 'obliga- tion d assistance
1. Aucune disposition de la présente Con- vention ne peut étre interpréte'e comme limi- tant les droits et garanties accordés aux per— sonnes par la législation ou la pratique ad- ministrative de l'Etat requis.
2. Sauf en ce qui concerne l'Article 14, les dispositions de la présente Convention ne peuvcnt étre interpréte'es comme imposant å l'Etat requis l'obligation: a. de prendre des mesures qui dérogent å sa législation ou a sa pratique administrative. ou å la législation ou a la pratique adminis- trative de l'Etat requérant; b. de prendre des mesures qu'il estime con- traires å l'ordre public ou å ses intéréts essen- ticls;
c. de fournir des renseignements qui ne pourraient étre obtenus sur la base de sa légis- lation ou de sa pratique administrative. ou de la législation ou de la pratique administrative de l'Etat requérant;
(1. de fournir des renseignements qui révé- leraient un secret commercial, industriel. professionnel ou un procédé commercial, ou des renseignements dont la communication serait contraire å l'ordre public ou å ses intér- éts essentiels;
e. d'accorder une assistance si et dans la mesure ou il estime que l'imposition de l'Etat requérant est contraire aux principes d'impo— sition généralement admis ou aux disposi- tions d'une convention en vue d'éviter la double imposition ou de toute autre conven- tion qu'il a conclue avec l'Etat requérant;
f. d'accorder une assistance si l'application de la présente Convention devait aboutir å une discrimination entre un ressonissant dc l'Etat requis et les ressortissants de l'Etat re- quérant qui se trouvent dans la méme situa- tion.
Article 21 Protection ofpersons and limits to the obliga- tion to provide assistance
1. Nothing in this Convention shall affect the rights and safeguards secured to persons by the laws or administrative practice of the requested State.
2. Except in the case of Article 14, the provisions of this Convention shall not be construed so as to impose on the requested State the obligation: a. to carry out measures at variance with its own laws or administrative practice or the laws or administrative practice of the appli- cant State: b. to carry out measures which it considers contrary to public policy (ordre public) or to its essential interests;
c. to supply information which is not ob- tainable under its own laws or its administra- tive practice or under the laws of the appli- cant State or its administrative practice;
(1. to supply information which would dis- close any trade, business, industrial, com- mercial or professional secret, or trade pro- cess, or information the disclosure of which would be contrary to public policy (ordre public) or to its essential interests;
e. to provide administrative assistance if and insofar as it considers the taxation in the applicant State to be contrary to generally accepted taxation principles or to the provi- sions of a convention for the avoidance of double taxation, or of any other convention which the requested State has concluded with the applicant State;
f. to provide assistance ifthe application of this Convention would lead to discrimina- tion between a national of the requested State and nationals of the applicant State in the same circumstances.
Artikel 21 Skydd för personer och begränsning av sk yl- digheten att bevilja handräckning
1. Denna konvention påverkar inte de rät- tigheter och det skydd som tillkommer perso- ner enligt den anmodade statens lagstiftning eller administrativa praxis.
2. Utom i fråga om artikel 14 skall bestäm- melserna i denna konvention inte anses med- föra skyldighet för den anmodade staten att
a) vidta åtgärder som avviker från lagstift- ning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande staten;
b) vidta åtgärder som enligt den anmodade statens uppfattning strider mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot dess väsentli- ga intressen:
c) lämna upplysningar som inte är tillgäng- liga enligt lagstiftning ellcr administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande sta- ten:
d) lämna upplysningar som skulle röja han- dels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i närings- verksamhct nyttjat förfaringssätt eller upp- lysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot dess väsentliga intressen:
e) lämna handräckning, om och i den mån den anser att beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande beskatt- ningsprinciper. eller mot bestämmelserna i ett avtal för undvikande av dubbelbeskatt- ning eller annat avtal som ingåtts mellan den anmodade staten och den ansökande staten:
f) lämna handräckning. om tillämpningen av denna konvention skulle leda till diskrimi- nering mellan en medborgare i den anmoda- de staten och medborgarc i den ansökande staten under samma förhållanden.
Article 22 Secret
1. Les renseignements obtenus par une Partie en application de la présente Conven- tion sont tenus secrets dans les memes condi- tions que celles prevucs pour les renseigne- ments obtenus en application de la législation de cette Partie ou dans les conditions rela- tives au secret prévues dans la Partie qui les a fournis, lorsque ces dernieres conditions sont plus contraignantes.
2. Ces renseignements ne sont communi- qués en tout cas qu'aux personnes ou autor- ités (y compris les tribunaux et les organes administratifs ou de surveillance) concernées par l'établissement. la perception ou le re- couvrement des impöts de cette Partie. par les procedures ou les poursuites pe'nales con- cernant ces impöts. ou par les decisions sur les recours se rapportant a ces impöts. Seules lesdites personnes et autorités peuvent uti- liser ces renseignements et uniquement aux fins indiquées ci-dessus. Elles peuvcnt. non- obstant les dispositions du paragraphe 1, en faire état au cours d'audiences publiques de tribunaux ou dans des jugements concernant lesdits impöts, sous re'serve de l'autorisation préalable de l'autorité compétente de la Par— tie qui a fourni les renseignements; toutefois, deux ou plusieurs Parties peuvcnt. d'un com- mun accord. renoncer a la condition de l'au- torisation préalable.
3. Lorsqu'une, Partie a formulé une réserve pre'vuc å l'Article 30, paragraphe ], alinéa (a), toute autre Partie qui obticnt des renseig- nements de la premiere Partie nc peut pas les utiliser pour un impöt inclus dans une caté- gorie qui a fait l'objet de la réserve. De méme. la Partie ayant formulé la re'serve ne peut pas utiliser, pour un impöt inclus dans la catégorie qui fait l'objet de la réserve. les renseignements obtenus en vertu de la pré- sente Convention.
4. Nonobstant les dispositions des para- graphcs 1, 2 et 3, les renseignements obtenus par une Partie pcuvent étre utilisés å d'autres fins lorsque l'utilisation de tels renseigne- ments å de telles fins est possible selon la législation dela Partie qui fournit les renseig- nements et que l'autorité compétente de cette
Article 22 Secrecy
1. Any information obtained by a Party under this Convention shall be treated as se- cret in the same manner as information ob- tained under the domestic laws ofthat Party, or under the conditions of secrecy applying in the supplying Party if such conditions are more restrictive.
2. Such information shall in any case be disclosed only to persons or authorities (in- cluding courts and administrative or supervi- sory bodies) involved in the assessment, col- lection or recovery of, the enforcement or prosecution in respect of. or the determina- tion of appeals in relation to, taxes of that Party. Only the persons or authorities men- tioned above may use the information and then only for such purposes. They may, not- withstanding the provisions of paragraph l. disclose it in public court proceedings or in judicial decisions relating to such taxes. sub- ject to prior authorisation by the competent authority of the supplying Party. However, any two or more Parties may mutually agree to waive the condition of prior authorisation.
3. lf a Party has made a reservation pro- vided for in sub-paragraph a. of paragraph l ofArticle 30, any other Party obtaining infor- mation from that Party shall not use it for the purpose of a tax in a category subject to the reservation. Similarly. the Party making such a reservation shall not use information ob- tained under this Convention for the purpose of a tax in a category subject to the reserva- tion.
4. Notwithstanding the provisions of para- graphs 1, 2 and 3. information received by a Party may be used for other purposes when such information may be used for such other purposes under the laws ofthe supplying Par- ty and the competent authority of that Party authorises such use. Information provided by
Artikel 22 Sekretess
1. Upplysningar som en part erhållit enligt denna konvention skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt denna parts interna lag- stiftning eller i enlighet med sekretessbestäm- mclserna i den part som lämnat upplysning- arna, om dessa bestämmelser är mer restrik- tiva.
2. Sådana upplysningar får under inga om- ständigheter yppas för andra än sådana per- soner eller myndigheter (häri inbegripna domstolar och förvaltnings- eller övervak- ningsorgan) som fastställer. uppbär eller in- driver denna parts skatter eller handlägger ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller handlägger åtal eller över- klaganden i fråga om dessa skatter. Endast dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna och därvid endast för nu an— givna ändamål. De får, utan hinder av be- stämmelserna i punkt 1, yppa dem vid offent- ligt domstolsförfarande eller i domstolsavgö- rande som har samband med dessa skatter under förutsättning att den behöriga myndig- heten i den part som lämnat upplysningarna i förväg samtycker därtill. Två eller flera par- ter kan emellertid ömsesidigt komma över- ens om att avstå från kravet på sådant sam- tycke.
3. Om en part har gjort en reservation en- ligt artikel 30 punkt 1 a) skall en annan part som erhåller upplysningar från denna part inte använda upplysningarna med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av re- servationen. Likaledes skall den part som gjort reservationen inte använda upplysning- ar som erhållits enligt denna konvention med avseende på skatt av sådant slag som omfat- tas av reservationen.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punk- terna 1. 2 och 3 får upplysningar som en part har erhållit användas även för andra ända- mål, om detta kan ske enligt lagstiftningen i den part som har lämnat upplysningarna och den behöriga myndigheten i denna part sam- tycker till att upplysningarna används för
Partie consent å une telle utilisation. Les ren- seignements fournis par une Partie å une autre Partie peuvent étre transmis par celle-ci a une troisiéme Panic. sous re'scrve de l'au- torisation préalable de l'autorité compétente de la premiere Partie.
Article 23 Procedures
1. Les actions se rapportant aux mesures prises en vertu de la présente Convention par l'Etat requis sont intentées exclusivement de- vant l'instance appropriée dudit Etat.
2. Les actions se rapportant aux mesures prises par l'Etat requérant en vcrtu de la pré- sente Convention, en particulicr celles qui, cn matiere de recouvrement. concernent l'existcnce ou le montant dela créance fiscale ou le titre qui permet d'en poursuivre l'exé- cution. sont intente'es exclusivement devant l'instance appropriée de ce meme Etat. Si une telle action est exercée, l'Etat requérant en informe imme'diatcment l'Etat requis et ce- lui-ci suspend la procedure en attendant la decision de l'instance saisie. Toutefois, si l'Etat requérant le lui demande, il prend des mesures conservatoires en vue du recouvre- ment. L'Etat requis peut aussi etre informé d'une telle action par toute personnc intéres- see; des reception de cette information, il consultera. s'il y a lieu. l'Etat requérant a ce sujet.
3. Des qu'il a e'te' définitivement statué sur l'action intente'e. l'Etat requis ou. selon le cas. l'Etat requérant notifie å l'autre Etat la decision prise et ses cffcts sur la demande d'assistance.
Chapitre V Dispositions spe'ciales
Article 24 lllise en (ettvre de la Convention
1. Les Panies communiquent entre elles pour la mise en wuvre de la présente Conven- tion par l'intcrme'diaire de leurs autorités compétentcs respectives; celles-ci peuvcnt communiquer directement entre elles ä cet
a Party to another Party may be transmitted by the latter to a third Party, subject to prior authorisation by the competent authority of the first-mentioned Party.
Article 23 Proceedings
]. Proceedings relating to measures taken under this Convention by the requested State shall be brought only before the appropriate body of that State.
2. Proceedings relating to measures taken under this Convention by the applicant State. in particular those which. in the field of re- covery. concern the existence or the amount of the tax claim or the instrument permitting its enforcement. shall be brought only before the appropriate body of that State. lf such proceedings are brought, the applicant State shall inform the requested State which shall suspend the procedure pending the decision of the body in question. However, the re- quested State shall, if asked by the applicant State, take measures of conservancy to safe- guard recovery. The requested State can also be informed of such proceedings by any in- terested person. Upon receipt of such infor— mation the requested State shall consult on the matter. if necessary. with the applicant State.
3. As soon as a final decision in the pro- cecdings has been given, the requested State or the applicant State. as the case may be, shall notify the other State of the decision and the implications which it has for the re- quest for assistance.
Chapter V Special provisions
Article 24 Implementation ofthe Con vention
]. The Parties shall communicate with each other for the implementation of this Convention through their respective compe- tent authorities. The competent authorities may communicate directly for this purpose
dessa andra ändamål. Upplysningar som en part har lämnat till en annan part får av den senare överlämnas till en tredje part under förutsättning att den behöriga myndigheten i den förstnämnda parten i förväg samtycker därtill.
Artikel 23 Rättsliga åtgärder
1. Överklaganden i fråga om åtgärder som den anmodade staten har vidtagit enligt den- na konvention får ske endast hos vederböran- de myndighet i denna stat.
2. Överklaganden i fråga om åtgärder som den ansökande staten har vidtagit enligt den- na konvention — särskilt sådana åtgärder i samband med indrivning. vilka avser före- komsten av skattefordran eller dess storlek eller verkställighetstitel — får ske endast hos vederbörande myndighet i denna stat. Sker sådana överklaganden skall den ansökande staten ofördröjligen underrätta den anmoda- de staten. som skall uppskjuta åtgärderna till dess att beslut i ärendet meddelats av den aktuella myndigheten. Den anmodade staten skall dock på begäran av den ansökande sta- ten vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Även den som saken angår kan meddela den anmodade staten att rättsliga åtgärder har vidtagits. Sedan sådan underrät- telse har inkommit, skall den anmodade sta- ten. när detta behövs, rådgöra med den ansö- kande staten i ärendet.
3. Så snart ett överklagat ärende har slutligt avgjorts. skall den anmodade staten eller den ansökande staten underrätta den andra sta- ten om avgörandet och dess konsekvenser för handräckningsframställningen.
Kapitel V Särskilda bestämmelser
Artikel 24 Kon ventionens genomförande
l. Parterna skall stå i förbindelse med var- andra genom sina behöriga myndigheter för att tillämpa denna konvention. De behöriga myndigheterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i detta syfte och kan bemyndi-
effet et peuvcnt autoriser des autorités qui leur sont subordonnc'es å agir en leur nom. Les autorités compétentes de deux ou plu- sieurs Parties peuvent fixer d'un commun accord les modalités d'application de la Con- vention en ce qui les concerne.
2. Lorsque l'Etat requis estime que l'appli- cation de la présente Convention dans un cas particulicr pourrait avoir des conséquences indésirables graves. les autorités compétentes de l'Etat requis et de l'Etat requérant se con- certent et s'efforcent de résoudre la situation par voie d'accord mutuel.
3. Un organe dc coordination composé de representants des autorités compétentes des Parties suit, sous l'e'gide de l'OCDE. la mise en azuvre de la Convention et ses développe- ments. A cet effet, il recommande toute me- sure susceptible de contribuer la realisation des objectifs généraux de la Convention. En particulier. il constitue un forum pour l'e'tude de méthodes et procedures nouvelles tendant å accroitre la cooperation internationale en matiere fiscale et. s'il y a lieu. il recommande de re'viser la Convention ou d'y apporter des amendements. Les Etats qui ont signé mais n'ont pas encore ratifié. accepté 0u approuve' la Convention pourront se faire repre'senter aux réunions de l'organe de coordination å titre d'observateur.
4. Tout Partie peut inviter l'organc de co- ordination å émettre un avis quant ä l'intcr- prétation des dispositions de la Convention.
5. Si des difficulte's ou des doutes surgis- sent entre deux ou plusieurs Parties quant a la mise en zcuvre ou l'interpre'tation de la Convention, les autorités compétentes des- dites Parties s'efforcent de résoudre la ques- tion par voie d'accord amiable. La decision est communiquée å l'organc de coordination.
6. Le Secrétaire Ge'ne'ral de l'OCDE fait part aux Parties ainsi qu'aux Etats signataires de la Convention qui ne l'ont pas encore rati- fie'c. acceptée ou approuvéc des avis émis par l'organc de coordination conformément aux dispositions du paragraphe 4 ci-dessus et des accords amiables obtenus en vertu du para- graphe 5 ci-dcssus.
and may authorise subordinate authorities to act on their behalf. The competent authori- ties of two or more Parties may mutually agree on the mode of application of the Con- vention among themselves.
2. Where the requested State considers that the application of this Convention in a par- ticular case would have serious and undesira- ble conscquences, the competent authorities of the requested and of the applicant State shall consult each other and endeavour to resolve the situation by mutual agreement.
3. A co-ordinating body composed of re- presentatives of the competent authorities of the Parties shall monitor the implementation and development of this Convention. under the aegis of the OECD. To that end, the co- ordinating body shall recommend any action likely to further the general aims ofthe Con- vention. ln particular it shall act as a forum for the study of new methods and procedures to increase international co-operation in tax matters and. where appropriate. it may re— commend revisions or amendments to the Convention. States which have signed but not yet ratificd, accepted or approved the Convention are entitled to be represented at the meetings of the co-ordinating body as observers.
4. A Party may ask the co-ordinating body to furnish opinions on the interpretation of the provisions ofthe Convention.
5. Where difficulties or doubts arise be- tween two or more Parties regarding the im- plementation or interpretation of the Con- vention, the competent authorities of those Parties shall endeav0ur to resolve the matter by mutual agreement. The agreement shall be communicated to the co-ordinating body.
6. The Secretary General of OECD shall inform the Parties and the Signatory States which have not yet ratificd, accepted or ap- proved the Convention, of opinions fur- nished by the co-ordinating body according to the provisions of paragraph 4 above and of mutual agreements reached under paragraph 5 above.
ga underlydande myndigheter att handla på sina vägnar. De behöriga myndigheterna i två eller flera parter kan ömsesidigt komma överens om hur konventionen skall tillämpas dem emellan.
2. Om den anmodade staten anser att kon- ventionens tillämpning i ett bestämt fall skul- le ha allvarliga och icke Önskvärda konse- kvenser. skall de behöriga myndigheterna i den anmodade och den ansökande staten rådgöra med varandra och söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Ett koordineringsorgan sammanställt av företrädare för parternas behöriga myndighe- ter skall under OECD:s överinseende överva- ka tillämpningen och utvecklingen av denna konvention. I detta syfte skall koordinerings- organet avge rekommendationer om sådana åtgärder som är ägnade att främja konventio- nens allmänna syften. Det skall speciellt fun- gera som ett forum för studiet av nya meto- der och förfaranden för ökat internationellt samarbete i skattefrågor och vid behov avge rekommendationer om översyn eller ändring av konventionen. Stater som har underteck- nat men ännu inte ratificerat. godtagit eller godkänt konventionen är berättigade att vara företrädda vid koordineringsorganets sam- manträden som observatörer.
4. En part kan be koordineringsorganet om utlåtande angående tolkningen av konventio- nens bestämmelser.
5. Om mellan två eller flera parter upp- kommer svårigheter eller tvivelsmål i fråga om tillämpningen eller tolkningen av kon- ventionen skall de behöriga myndigheterna i dessa parter söka lösa frågan genom ömsesi- dig överenskommelsc. Överenskommelsen skall delges koordineringsorganet.
6. OECD:s generalsekreterare skall under- rätta parterna och de stater som har under- tecknat men ännu inte ratificerat. godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlå- tanden som koordineringsorganet avgivit en- ligt punkt 4 och om sådana ömsesidiga över- enskommelser som ingåtts enligt punkt 5.
Article 25
Langues
Les demandes d'assistance ainsi que les ré- ponses sont rédigc'es dans l'une des langues officielles dc l'OCDE ou du Conseil de l'Eur- ope ou dans toute autre langue que les Parties concernées conviennent bilatéralement d'employer.
Article 26 Frais
Sauf si les Parties concernées en convien- nent autrement par voie bilatérale:
a. les frais ordinaires engagés pour fournir l'assistance sont a la charge de l'Etat requis;
b. les frais extraordinaires engagés pour fournir l'assistance sont a la charge de l'Etat requérant.
Chapitre VI Dispositions finales
Article 27
Autres accords et arrangements internation— aux
l. Les possibilités d'assistance prévues par la présente Convention ne limiteront pas ni ne seront limitées par celles découlant de tous accords internationaux et autres ar- rangements qui existcnt ou pourront exister entre les Parties concernées ou de tous autres instruments qui se rapportcnt a la coopéra- tion en matiere fiscale.
2. Par dérogation aux dispositions de la présente Convention. les Parties, membres de la Communauté Economique Euro- péenne. appliquent. dans leurs relations mu- tuelles, les régles communes en vigueur dans cette Communauté.
Article 28
Signature et entree en vigueur de la Conven- tion
1. La présente ConventiOn est ouverte a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europe et des pays Membres de l'OCDE. Elle sera soumise a ratification, acceptation
Article 25
Language
Requests for assistance and answers there- to shall be drawn up in one of the official languages ofthe OECD and ofthe Council of Europe or in any other language agreed bi- laterally between the Contracting States con- cerned.
Article 26 Costs
Unless otherwise agreed bilaterally by the Parties concerned:
a. ordinary costs incurred in providing as- sistance shall be borne by the requested State:
b. extraordinary costs incurred in provid- ing assistance shall be bornc by the applicant State.
Chapter VI Final provisions
Article 27
Other international agreements or arrange- ments
1. The possibilities of assistance provided by this Convention do not limit, nor are they limited by, those contained in existing or fu- ture international agreements or other ar- rangements between the Parties concerned or other instruments which relate to co-opera- tion in tax matters.
2. Notwithstanding the rules of the present Convention, those Parties which are mem- bers of the European Economic Community shall apply in their mutual relations the com- mon rules in force in that Community.
Article 28 Signature and entry intojorce of the Conven- tion
l . This Convention shall be open for signa- ture by the member States of the Council of Europe and the Member countries of OECD. It is subject to ratification, acceptance or ap-
Artikel 25
Språk
Framställningar om handräckning och svar på dessa skall upprättas på något av OECD:s eller Europarådets officiella språk eller på nå- got annat språk varom de avtalsslutande sta- terna i fråga överenskommit bilateralt.
Artikel 26 Kostnader
Har inte annat överenskommits bilateralt mellan parterna i fråga gäller följande:
a) den anmodade staten skall svara för sed- vanliga kostnader för utförande av handräck- ning;
b) den ansökande staten skall svara för så- dana kostnadcr för utförande av handräck- ning som inte kan anses sedvanliga.
Kapitel vi Slutbestämmelser
Artikel 27 Andra internationella överenskommelser eller arrangemang
1. Handräckningsmöjligheterna enligt den- na konvention begränsar inte, och begränsas inte av, handräckningsmöjligheterna enligt existerande eller framtida internationella överenskommelser eller andra arrangemang mellan ifrågavarande parter eller av andra instrument'som hänför sig till samarbete i skattefrågor.
2. De parter som är medlemmar av Euro- = peiska ekonomiska gemenskapen skall, utan hinder av reglerna i denna konvention, i sina inbördes relationer tillämpa gemenskapens ikraftvarande gemensamma regler.
Aitikel 28 Konventionens undertecknande och ikraftträ- dande
1. Denna konvention är öppen att under- tecknas av Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer. Den förutsätter ra- tifikation, godtagande eller godkännande.
ou approbation. Les instruments de ratifica- tion. d'acceptation ou d'approbation seront déposés prés de l'un des Dépositaires.
2. La Convention entrera en vigueur le pre- mier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois aprés la date å laquelle cinq Etats auront exprime' leur consentement å etre liés par la Convention conformément aux dispositions du paragraphe 1.
3. Pour tout Etat membre du Conseil de l'Europe ou pays Membres de l'OCDE qui exprimera ultérieurement son consentement å étre lie' par la Convention, celle-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois aprés la date du dépöt de l'instrument de ratifica- tion, d'acceptation ou d'approbation.
Article 29 Application territoriale de la Convention
1. Au moment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratification. d'accepta- tion ou d'approbation. chaque Etat peut de'- signer le ou les territoires auxquels s'appli- quera la présente Convention.
2. Tout Etat peut, å tout autre moment par la suite. par une declaration adressée å l'un dcs Dépositaires. étendre l'application de la présente Convention å tout autre territoire désigne dans la declaration. La Convention entrera en vigueur å l'égard de ce territoire le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois aprés la date de reception de la declaration par le Déposi- taire.
3. Toute declaration faite en vertu de l'un des deux paragraphes prc'ce'dcnts pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire dé- signe dans cette declaration. par notification adressée å l'un des Dépositaires. Le retrait prendra effet lc premierjour du mois qui suit l'cxpiration d'une période de trois mois aprés la date de re'ccption de la notification par le Dépositaire.
proval. Instruments of ratification, accep- tance or approval shall be deposited with one of the Depositaries.
2. This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which five States have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of para- graph ].
3. In respect of any member State of the Council of Europe or any Member country of OECD which subsequently expresses its con- sent to be bound by it, the Convention shall enter into force on-the first day ofthe month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ratification, acceptance or ap- proval.
Article 29 Territorial application ofthe Convention
1. Each State may, at the time of signature, or when depositing its instrument of ratifica- tion, acceptance or approval, specify the ter- ritory or territories to which this Convention shall apply.
2. Any State may, at any later date, by a declaration addressed to one of the Deposi- taries. extend the application ofthis Conven- tion to any other territory specified in the declaration. ln respect of such territory, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt ofsuch declaration by the Depositary.
3. Any declaration made under either of the two preceding paragraphs may, in respect ofany territory specified in such declaration. be withdrawn by a notification addresscd to one ofthe Depositaries. The withdrawal shall become effective on the first day of the month following the expiration ofa period of three months after the date of receipt of such notification by—the Depositary.
Ratifikations-, godtagande- eller godkännan- deinstrumentet skall deponeras hos endera depositarien.
2. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer på ut- gången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlig- het med bestämmelserna i punkt 1.
3. I fråga om Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer som därefter ut- trycker samtycke till att vara bundna av kon- ventionen skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-. godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Artikel 29 Kon ventionens territoriella tillämpning
1. Varje stat kan vid undertecknandet av konventionen eller vid deponeringen av rati- fikations-, godtagande- eller godkännande- instrumentct ange det område eller de områ— den på vilka denna konvention skall tilläm- pas.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, ge- nom att meddela endera depositarien, utvid- ga tillämpningen av denna konvention till område som anges i meddelandet. I fråga om sådant område skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då depositarien mottagit med- delandct.
3. Ett meddelande enligt någondera av fö- regående punkter kan, i fråga om område som anges i meddelandet. åteitas genom un- derrättelse till någondera depositarien. Åter— tagande får verkan den första dagen i den månad som följer på-utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då depositarien mottagit underrättelsen.
Article 30 Reserves
l. Tout Etat peut. au moment de la signa- ture ou au moment du dépöt de son instru- ment de ratification, d'acceptation ou d'ap- probation, déclarer qu'il se reserve le droit:
3. de n'accordcr aucune forme d'assistance pour les impöts des autres Parties entrant dans l'une quelconqu'e des catégories énu- mérées å l'Article 2, paragraphe 1. alinéa (b) 51 condition que ladite Partie n'ait inclus dans l'Annexe A de la Convention aucun de ses propres impöts entrant dans cette catégorie;
b. de ne pas accorder d'assistance en ma- tiere de recouvrement de créances fiscales quelconques. ou de recouvrement d'amendes administratives soit pour tous les impöts soit seulement pour les impöts d'une ou plusieurs des catégories énumérées å l'Aiticle 2, para- graphe ].
c. de ne pas accorder d'assistance en rap- port avec des créances fiscales qui existent déjå a la date d'entrée en vigueur de la Con- vention pour cet Etat ou. si une réserve a. au préalable, été faite en vertu de l'alinéa (a) ou (b) ci—dessus, a la date du retrait d'une telle reserve au sujet des impöts de la catégorie en question;
d. de ne pas accorder d'assistance en ma- tiére de notification de documents soit pour tous les impöts soit seulement pour les im- pöts d'une ou plusieurs des catégories énu- mérées å l'Article 2, paragraphe 1;
e. de ne pas accepter les notifications par voie postale prévues å l'Aiticle 17, para- graphe 3.
2. Aucune autre réserve n'est admise.
3. Toute Paitie peut, aprés l'entrée en vi- gueur de la Convention är son égard, formuler une ou plusieurs réserves visées au para- graphe l dont elle n'avait pas fait usage lors de la ratification. acceptation ou approba- tion. De telles réserves entreront en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois aprés la date de réception de la reserve par l'un des Déposi- taires. '
4. Toute Paitie qui a formulé une réserve en vertu des paragraphes 1 et 3 peut Ia retirer
Prop. l989/90: 14
Article 30 Reservations
1. Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion, acceptance or approval or at any later date, declare that it reserves the right:
a. not to provide any form of assistance in relation to the taxes of other Parties in any of the categories listed in sub-paragraph (b) of paragraph 1 of Article 2, provided that it has not included any domestic tax in that cate- gory under Annex A of the Convention;
b. not to provide assistance in the recovery of any tax claim, or in the recovery of an administrative line, for all taxes or only for taxes in one or more of the categories listed in paragraph 1 of Article 2;
c. not to provide assistance in respect of any tax claim, which is in existence at the date of entry into force of the Convention in respect of that State or, where a reservation has previously been made under sub-para- graph (a) or (b) above, at the date of with— drawal of such a reservation in relation to taxes in the category in question;
d. not to provide assistance in the service of documents for all taxes or only for taxes in one or more of the categories listed in para- graph 1 of Article 2;
e. not to permit the service of documents through the post as provided for in paragraph 3 of Article 17.
2. No other reservation may be made.
3. After the entry into force of the Conven- tion in respect of a Party, that Party may make one or more of the reservations listed in paragraph l which it dit not make at the time of ratification. acceptance or approval. Such reservations shall enter into force on the first day of the month following the expira- tion ofa period ofthree months after the date of receipt of the reservation by one of the Depositaries.
4. Any Party which has made a reservation under paragraphs 1 and 3 may wholly or part-
Artikel 30 Reservationer
1. Varje stat kan i samband med under— tecknandet cller deponeringen av ratifika- tions—, godtagande- eller godkännandeinstru- mentet eller vid en senare tidpunkt meddela att den förbehåller sig rätten att
a) inte bevilja någon form av handräckning som avser andra parters skatter av något av de slag som anges i artikel 2 punkt 1 b), förutsatt att den inte i konventionens bilaga A tagit in egna skatter av detta slag;
b) inte bevilja handräckning för indrivning av skattefordringar eller administrativa påla- gor i fråga om något slags skatter eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1;
e) inte bevilja handräckning med avseende på skattefordran som existerade vid den tid- punkt då konventionen trädde i kraft beträf- fande denna stat eller, om en reservation tidi- gare har gjorts enligt punkt 3) eller b) ovan, då reservationen med avseende på skatter av detta slag återtogs;
d) inte bevilja handräckning för delgivning av handlingar i fråga om något slags skatter eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1:
e) inte tillåta delgivning av handlingar per post enligt artikel 17 punkt 3.
2. Inga andra reservationer får göras.
3. Sedan konventionen har trätt i kraft be- träffande en part kan denna part göra en eller flera av de reservationer som anges i punkt 1 som den inte har gjort vid tidpunkten för ratifikationen. godtagandet eller godkännan- det. Sådana reservationer skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då endera depositarien mottagit re- servationen.
4. Varje part som har gjort en reservation enligt punkt 1 eller 3 kan helt eller delvis
en tout ou en partie en adressant une notifi- cation å l'un des Dépositaires. Le retrait prendra effet a la date de réception de la notification par le Dépositaire.
5. La Partie qui a formulé iine réserve au sujet d'une disposition de la présente Con- vention ne peut prétendre a l'application de cette disposition par une autre Partie; toute- fois. elle peut, si la réserve est partielle, pré- tendre å l'application de cette disposition dans la mesure ou elle l'a acceptée.
Article 31 Dénonciation
1. Toute Partie peut, å tout moment, dé- noncer la présente Convention en adressant une notification å l'un des Dépositaires.
2. La dénonciation prendra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une pér- iode de trois mois aprés la date de réception de la notification par le Dépositaire.
3. La Partie qui dénonce la pre'sente Con- vention reste liée par l'Article 22 tant qu'elle conserve en sa possession des informations. documents ou autres renseignements obtenus en application de la Convention.
Article 32 Dépositaires et leursjonctions
1. Le Dépositaire aupres duquel un acte, notification ou communication sera accom- pli notifiera aux Etats membres du Conseil de l'Europe et aux pays Membres de l'OCDE:
a. toute signature: b. le dépöt de tout instrument de ratifica- tion. d'acceptation ou d'approbation:
c. toute date d'entrée en vigueur de la pré- sente Convention conformément aux dispo- sitions des Articles 28 et 29:
d. toute déclaration formulée en applica- tion des dispositions de l'Article 4, para- graphe 3 ou de l'Article 9, paragraphe 3 et le retrait desdites déclarations:
e. toute réserve formulée en application des dispositions de l'Article 30 et le retrait de toute reserve effectué en application des dis-
ly withdraw it by means of a notification addressed to one of the Depositaries. The withdrawal shall take effect on the date of receipt of such notification by the Depositary in question.
5. A Party which has made & reservation in respect of a provision of this Convention may not require the application ofthat provi- sion by any other Paity; it may, however, if its reservation is partial, require the applica- tion of that provision insofar as it has itself accepted it.
Article 31 Denunciation
1. Any Party may, at any time. denounce this Convention by means of a notification addressed to one ofthe Depositaries.
2. Such denunciation shall become effec- tive on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt ofthe notification by the Depositary.
3. Any Party which denounces the Conven- tion shall remain bound by the provisions of Article 22 för as long as it retains in its pos- session any documents or information ob- tained under the Convention.
Article 32 Depositaries and theirfimctions
1. The Depositary with whom an act. noti- fication or communication has been accom- plished. shall notify the member States of the Council of Europe and the Member countries of OECD of: a. any signature; b. the deposit of any instrument of ratifica- tion. acceptance or approval; c. any date of entry into force of this Con- vention in accordance with the provisiöns of Articles 28 and 29: d. any declaration made in pursuance of the" provisions of paragraph 3 of Article 4 or paragraph 3 of Article 9 and the withdrawal of any such declaration; , e. any reservation made in pursuance of the provisions of Article 30 and the with- drawal of any reservation effected in pursu-
återta den genom underrättelse till endera depositarien. Återtagandet får verkan den dag då ifrågavarande depositarie mottar underrättelsen.
5. En part som har gjort en reservation med avseende på en bestämmelse i denna konvention får inte kräva att en annan part skall tillämpa denna bestämmelse: den kan emellertid. om dess reservation är partiell. kräva att bestämmelsen tillämpas i den ut- sträckning som den själv har godtagit be- stämmelsen.
Artikel 31
Uppsägning
1. Varje part kan när som helst säga upp denna konvention genom underrättelse ad- resserad till endera depositarien.
2. Uppsägningen får verkan den första da- gen iden månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depo- sitarien mottagit underrättelsen.
3. En part som säger upp konventionen skall förbli bunden av bestämmelserna i arti- kel 22 så länge som denna part innehar hand— lingar eller upplysningar som erhållits enligt konventionen.
Artikel 32 Depositarierna och deras uppgifter
1. Den depositarie som mottagit instru- ment. underättelse eller meddelande skall un- derrätta Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer om:
a) undertecknanden:
b) deponeringar av ratifikations-, godta- gande- eller godkännandeinstrument:
c) dagen för ikraftträdandet av denna kon- vention enligt bestämmelserna i artiklarna 28 och 29;
d) förklaring enligt bestämmelserna i arti- kel 4 punkt 3 eller artikel 9 punkt 3 och återtagande av sådan förklaring;
e) reservationer enligt bestämmelserna i ar- tikel 30 och återtagande av reservation enligt bestämmelserna i artikel 30 punkt 4:
positions de l'Article 30, paragraphe 4:
f. toute notification recue en application des dispositions dc l'Article 2, paragraphes 3 ou 4. l'Article 3. paragraphe 3. de l'Aiticle 29 ou de l'Article 31. paragraphe 1;
g. tout autre acte, notification ou commu- nication ayant trait a la présente Convention.
2. Le Dépositaire qui recoit une communi- cation ou qui effectue une notification con- formément au paragraphe 1 en informera im- médiatement l'autre Dépositaire. En foi de quoi, les soussignés, dument au- torise's a cet effet. ont signé la présente Con- vention. Fait å Strasbourg, le en francais et en anglais. les deux textes faisant également foi. en deux exemplaires dont l'un sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe et l'autre dans lcs archives de l'OC DE. Les Scc- rétaires Généraux du Conseil de l'Europe et de l'OCDE en communiqueront copie certi- fiée conforme å chacun des Etats membres du Conseil de l'Europe et des pays Membres de l'OCDE.
Annexe A lmpöts auxquels s'applique la Convention (Article 2. paragraphe 2 de la Convention)
Annexe B Autorités compétentes (Article 3, paragraphe 1 (d) de la Convention)
Annexe C Definition du terme (( ressortis- sant» aux fins dela Convention (Article 3, paragraphe 1 (e) de la Convention)
ance of the provisions of paragraph 4 of Arti- cle 30:
f. any notification received in pursuance of the provisions of paragraph 3 or 4 of Article 2, paragraph 3 of Article 3, Article 29 or paragraph 1 of Article 31;
g. any other act, notification or communi- cation relating to this Convention.
2. The Depositary receiving a communica- tion or making a notification in pursuance of the provisions of paragraph 1 shall inform immediately the other Depositary thereof. In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto. have signed this Convention. Done at Strasbourg. the in English and" French, both texts being equally authen— tic, in two copies of which one shall be depos— ited in the archives ofthe Council of Europe and the other in the archives of OECD. The Secretaries General of the Council of Europe and of OECD shall transmit certified copies to each member State of the Council of Eur— ope and Member country of OECD.
Annex A Taxes to which the Convention would apply (Paragraph 2 of Article 2 of the Convention)
Annex B Competent authorities (Paragraph 1 (d) ofArticle 3 ofthe Convention)
Annex C Definition ofthe word "National" for the purpose of the Convention (Paragraph 1 (e) of Article 3 ofthe Convention)
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
f) underrättelse enligt bestämmelserna i ar- tikel 2 punkt 3 eller 4, artikel 3 punkt 3. artikel 29 eller artikel 31 punkt 1;
g) andra handlingar. underrättelser eller meddelanden som hänför sig till denna kon- vention.
2. En depositarie som mottar meddelande eller ger underrättelse enligt bestämmelserna i punkt 1 skall omedelbart underrätta den andra depositarien om detta. Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill vederbörligen bemyndigade, under- tecknat konventionen. Som skedde i Strasbourg, den på engelska och franska språket, vilka båda tex- ter har lika vitsord, i två exemplar, varav det ena skall deponeras i Europarådets arkiv och det andra i OECD:s arkiv. Generalsekreterar- na i Europarådet respektive OECD skall översända bestyrkta kopior till alla Europarå- dets medlemsstater och OECD:s medlems- länder.
Bilaga A Skattcr på vilka konventionen tillämpas (Artikel 2 punkt 2 av konventio- nen)
Bilaga B Behöriga myndigheter (Artikel 3 punkt 1 d) av konventio- nen)
Bilaga C Definition av uttrycket "medborga- re" vid tillämpningen av konven- tionen (Artikel 3 punkt 1 e) av konventio- nen)
2. Förslag till
Lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 5 Vad i denna lag sägs om skatt gäller även allmän avgift samt ränta på skatt eller allmän avgift och administrativa pålagor och kostnader i sam- band med indrivning.
2 5 I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid elleri samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån det särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt. avgift eller pålaga eller i 25 lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
Hänvisningar till S2
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.1.2
35. Med handräckning avses i denna lag
1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning.
2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder. samt
3. delgivning av handlingar.
Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat
Allmänna bestämmelser 4 & I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräck- ning i skatteärende.
Riksskatteverket förordnar om handräckning i varje särskilt fall. Om handräckningcn inte sker genom riksskatteverkets försorg. uppdrar verket åt vederbörande svenska myndighet att ombesörja handräckningcn.
5 & Handräckning skall.om inte annat följer av 10 eller 12 &. genomföras i enlighet med vad som gäller för den svenska skatt som är närmast jämförlig med den utländska skatt som handräckningcn avser.
65. Handräckning får inte innefatta att svensk myndighet skall
l. vidta åtgärd som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. vidta åtgärd som strider mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsent- liga intressen.
3. lämna handräckning, om och i den mån beskattningen i den stat som begår handräckningcn strider mot allmänt gällande beskattningsprincipcr eller mot bestämmelserna i en överenskommelse för undvikande av dub- belbcskattning eller i annan överenskommelse med den främmande staten.
Handräckning får inte heller innefatta att svensk myndighet skall l. lämna upplysning som inte är tillgänglig enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige.
2. lämna upplysning som skulle röja handels-. affärs-. industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet
nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare 1 dennes näringsverksamhet. 3. lämna upplysning, om det skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
7 & Föranleder handräckning talan inför svensk domstol eller myndig- het. äger riksskatteverket ta emot stämning samt själv eller genom ombud föra talan.
Utredning i Sverige 8 & Riksskatteverket kan. efter framställning från den behöriga myndig- heten i den främmande staten. medge företrädare för utländsk myndighet att närvara vid skatteutredning i Sverige.
. Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige.
9 & 1 fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan gransk- ning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt skall uppgif- ten även tillställas den som berörs därav för kännedom. l sådan underrät- telse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om underrättelsen är uppenbart obehövlig eller om det kan befaras att underrättelsen skulle för- svåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i skat- teärende.
Indrivning i Sverige
10 ä 1 den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mel- lan Sverige och främmande stat gällcr i fråga om preskription lagstiftningen iden stat som begärt handräckningen.
11 5 Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller att väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter särskilt bemyndigande av riksskat- tevcrket.
Ett sådant bemyndigande fordras också för att anta ackordsförslag bc- träffande utländsk skatt.
125. Med fordran på skatt i främmande stat följer ej förmånsrätt enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Delgivning av handlingar i Sverige 13 & Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivnings- lagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadclgiv- ning får. även om det ej följer av bestämmelserna i 3 ånämnda lag. äga rum om riksskatteverket förordnar om det.
Handräckning i främmande stat
Allmänna bestämmelser 14 & 1 den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får riksskatteverket begära biträde i den främmande sta- ten med handräckning i skatteärende.
15 & Framställning enligt 14 5 får göras endast under förutsättning att
]. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas i Sverige i ett likartat ärende, '
2. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplys— ningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlig- het eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfa- ringssätt. om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidka- re i dennes näringsverksamhet,
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplys- ningar lämnas, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
16 5 Uppgift som erhållits med stöd av överenskommelse mellan Sveri- ge och främmande stat får ej användas för att ändra eller söka ändring av svensk skatt, om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
Utbyte av upplysningar 17 5 Svensk myndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för att få del av deklarationer och andra uppgifter som erfordras i ett svenskt skatteärende.
] skatteärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får svensk myndighet hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat som innebär att företrädare för verket eller myndigheten får närvara vid skatteutredning i den främmande staten.
Indrivning i främmande stat 18 & Kronofogdemyndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan fär avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.
Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteären- detär verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet.
19 5 Svensk skatt som har tagits ut genom handräckning i främmande stat anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit riksskatte— verket till handa vid tidpunkten för uttagandet.
Delgivning av handlingar i främmande stat 20 5 Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning.
1 den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som förCSkrivs i första stycket. ombesörja delgivning med person i den främ- mande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs i 3 5 första stycket delgivningslagen (1970: 428).
Gemensamma bestämmelser 21 5 Är ett ärende enligt denna lag av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit.
22 & Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende.
3. Genom lagen upphävs vidare
— kungörelsen (1941:999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stateri vissa beskattningsårenden.
— kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myn- dighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsårenden,
— kungörelsen (1958z381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt,
— kungörelsen (1958: 382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsårende,
— förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräck- ningsärenden, samt
— förordningen (l978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige. Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
4. Vad i lagen sägs om överenskommelse med främmande stat gäller inte, förutom bestämmelserna i 4, 14,21 och 22 55, avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående handräckning i beskattningsårenden.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt. tull och annan allmän avgiftl samt lagen skall ha följande
lydelse.
Lag om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga
Nuvarande lydelse
1 den mån utländsk skat/. tull el— ler annan avgl/l enligt överenskom- melse mellan Sverige och främ- mande stat får tittagas här i riket/är Konungenjörardna. att skatten eller avgiften skall uppbäras och i ndri vas i samma ordning som svensk skatt. tal! eller annan allmän avgi/i. och be- stämma villkoren för upphörde/i och indrivningen.
F öres/agen little/se
1 den mån utländsk tid/. annan skatt. avgift eller pålaga som av tull- in_i-'ndi,i.'het uppbärs vid eller i sam- band mad carport eller import av va- ror enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får tas ut här i riket skall bestämmelserna i 1. 3 —5 55. 6 &" jörsta stycket. 7, 10— 12 samt 16 55 lagen (1989: 000) om ömsesidig handräckning i skat- teärenden äga motsvarande tillämp- ning. Härvid skall vad som i dessa bestämma/ser sägs om riksskattever- ket i stället avse genera/ttillstyrelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. 2. Vad i 49” andra stycket lagen ( 1989:000) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december 1972 om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
' Senaste lydelse l973:432.
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 431 ) om utredning angående brott mot utländsk tullag
Härigenom föreskrivs att 2 ä lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna om förunder- sökning och tvångsmedel i lagen (19601418) om straff för varu- smuggling samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstan- ke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an- vändas i syfte att möjliggöra förver- kande av egendom.
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i I. 4— 9. 13 och 16,65 lagen ( 1989: 000) om ömsesi- dig handräckning i skatteärende.) samt bestämmelserna om förunder- sökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varu- smuggling samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att miss- tanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an- vändas i syfte att möjliggöra förver- kande av egen dom. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1989: 000) om Ömsesidig handräck- ning i skatteärenden sägs om riks- skatteverket ska/l härvid i stället avse genera/ttil/styrelsen.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1990.
5. Förslag till Prop. l989/90: 14 Lag om ändring i uppbördslagen (1 953: 272)
Härigenom föreskrivs att 61 ä 1 och 2 mom. uppbördslagen (1953:272)l skall upphöra att gälla den ljanuari l990.
* Senaste lydelse av 6l & l mom. 198611288 6lä2mom.l98|:839. 52
Hänvisningar till S5
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m.
6. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 55 sekretesslagen (1980: 100)1 skall ha följande lydelse.
- Föreslagen lydelse
12 kap.
3 ä Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om upp- Nuvarande lydelse giften förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende.
Förebringas sekretessbelagd upp- gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under den fort— satta handläggningen, om domsto- len inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det.
Förebringas sekretessbelagd upp- gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under den fort- satta handläggningen. om domsto- len inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig. består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det. Så- dant jörordnande skall alltid med- delas för uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 _9' andra styc- ket. om det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs.
Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sekretess för uppgift skall bestå. skall den högre rätten pröva förord- nandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
4.5
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften tas in i dom eller annat beslut i samma mål eller ärende.
Första stycket tillämpas inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall bestå. Sådant förordnande får inte omfatta domslutet eller motsvaran- de del av annat beslut, såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen på- kallar det. Angår målet eller ären- det någons civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott. gäller dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat be- slut får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara el-
Första stycket tillämpas inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall bestå. Sådant jörordnande skall all- tid meddelas jör uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 35 andra stycket, om det skulle strida mot avtal som avses där att uppgifl ten röjs: Förordnande att sekretes- sen skall bestå får inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annat beslut. såvida inte rikets sä- kerhet eller annat intresse av syn- nerlig vikt oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet nå- gons civila rättigheter och skyldig-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler andra utomordentliga, av krig heter eller anklagelse mot någon för föranledda förhållanden råder. brott, gäller dessutom att förord- nande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder.
Har domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretes- sen också hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna bestämmelse tillämpas dock inte. om en sekretessbestäm- melse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos mottagaren.
Fullföljs talan mot dom eller beslut vari domstol har meddelat förord- nande enligt andra styeket. skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Denna lag träder i kraft den [januari 1990.
7. Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 & rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
15'
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan det antagas att vid förhand- ling kommer att förebringas upp- gift. för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980: 100), må rätten, om det be- dömes vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- handlingarna i vad den angår upp- giften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall må för- handling hållas inom stängda dörrar. om sekretessen gäller enligt 7 kap. 22 5, 8 kap. 179" eller 9 kap. 15 eller 165 sekretesslagen eller, i vad avser domstolsförhandling un- der förundersökning i brottmål el- ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 15 eller 9 kap. 175 samma lag.
Kan det antagas att vid förhand- ling kommer att förebringas upp- gift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980: 100). må rätten, om det be- dömes vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- handlingen i vad den angår upp- giften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall må för- handling hållas inom stängda dörrar. om sekretessen gäller enligt 7 kap. 22 ä, 8 kap. 17 5 eller 9 kap. 15 eller 165 sekretesslagen eller. i vad avser domstolsförhandling un- der förundersökning i brottmål el- ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. lå eller 9 kap. l7å samma lag. Förhandling skall alltid hållas inom stängda dörrar. om sek- retessen gäller enligt 9 kap. 3 5 and- ra stycket samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjes vid/örhandlingen.
Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom
stängda dörrar.
Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar. vare det gällande.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990.
' Senaste lydelse 1980: 101.
F inansdepartementet Prop. 1989/90: 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 1989
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén. S. Andersson. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson. Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén. Engström, Freivalds. Lööw. Persson
Föredragande: statsrådet Engström
Lagrådsremiss om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m.
] Inledning
Sverige har i dag har ett omfattande utbyte av information i skatteärenden med andra stater. I fråga om automatiska uppgifter erhåller Sverige när- mare 15 000 sådana uppgifter per år och sänder lika många till andra stater. Under 1987 och 1988 (uppgifterna för 1988 anges inom parentes) inkom 66 (79) spontana kontrolluppgifter till Sverige och sändes 65 (81) från Sverige. Samma år inkom 97 (82) framställningar om handräckning till Sverige och sändes 70 (109) sådana framställningar från Sverige. De länder med vilka detta utbyte för närvarande är vanligast förekommande är, förutom de nordiska staterna, Frankrike, Västtyskland och USA.
Genom den alltmer ökade internationella rörligheten av bl.a. kapital och arbetskraft framstår det som mycket angeläget att det internationella samarbetet mellan skattemyndigheter i olika stater intensifieras ytterliga- re. Även avskaffandet av den svenska valutaregleringen medför ett ökat behov av internationellt samarbete på detta område. Ett sådant samarbete förutsätter att internationella regler skapas för hur ett sådant samarbete skall gå till. Härutöver krävs också regler som tillgodoser de skattskyldigas intressen och berättigade krav på rättssäkerhet. 1 och med att Europarådet och OECD utarbetat den nu aktuella konventionen om Ömsesidig hand- räckning i skatteärenden har ett regelsystem som i hög utsträckning uppfyl- ler de tidigare nämnda kraven skapats. Även om endast ett fåtal stater till en början skulle komma att ansluta sig till konventionen så torde denna, sett i ett mer långsiktigt perspektiv. komma att vinna internationellt er- kännande och utgöra grunden för det framtida samarbetet på området. Jag finner det därför angeläget att Sverige på ett tidigt stadium ansluter sig till konventionen.
Den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden har tillkommit på grundval av bl.a. ett av Europarådet år 1979 — på svenskt initiativ — fattat beslut att skapa en 56
multilateral konvention om handräckning i skattefrågor. Med anledning av detta beslut inleddes ett samarbete med OECDs skattekommitté. vil- ken tidigare upprättat en modell för ingående av bilaterala avtal i fråga om indrivning av skatter (Model Convention for mutual administrative assist- ance in the recovery oftax claims. 1981).
Ett första utkast till en multilateral konvention utarbetades inom ramen för OECDs skattekommittés arbete varefter en expertgrupp inom Europa- rådet har färdigställt den nu föreliggande konventionstexten samt en kom- mentar till konventionen (Explanatory report on the Convention on Mutu- al Administrative Assistance in Tax Matters. Council of Europe/OECD, Strasbourg 1989).
Konventionen, som i stora delar överensstämmer med det multilaterala nordiska handräckningsavtalet. innehåller bl. a. regler om informationsut- byte för taxeringsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter och allmänna avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder för framtida-
indrivning.
lnformationsutbytet avses i princip ske på tre sätt; automatiskt genom utbyte av kontrolluppgifter. spontant (t. ex. om en skattemyndighet vid en revision finner något som kan vara av intresse för en annan skattemyndig- het) samt på begäran. Vidare förutsätts att samordnade revisioner skall kunna ske i två eller flera stater och att skattetjänstemän skall kunna delta vid skatteutredningar i andra avtalsslutande stater.
1 april 1987 tog Europarådets ministerkommitté ett beslut om att anta konventionen. Schweiz, Lichtenstein, Luxemburg och Västtyskland rösta- de dock emot. När ministerkommittén ijuni 1987 åter tog upp frågan om att öppna konventionen för undertecknande för procedurbeslut lade de tidigare nämnda staterna ned sina röster. Konventionen har också god- känts efter omröstning i OECDs råd. Konventionen öppnades för under- tecknande från och med den 25 januari 1988 och undertecknades av Sverige den 20 april 1989. Därefter har Norge såväl undertecknat som ratificerat konventionen och USA undertecknat den.
Konventionen har översatts till svenska och remissbehandlats. Yttran- den har avgivits av kammarrätten i Jön köping. Landsorganisationen (LO), riksskatteverket (RSV), Svea hovrätt, Svenska arbetsgiväreföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund, Yttranden har också kommit från Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige (MRR).
Av remissinstanscrna har två, RSV och Svea hovrätt, uttalat sig positivt i fråga om ett svenskt tillträde till konventionen. Såväl RSV som Svea hovrätt har dock uttalat att ett tillträde till konventionen skulle kräva vissa följdändringar i den interna svenska lagstiftningen, t.ex. på grund av de i konventionen intagna sekretessbestämmelserna.
SAF och Sveriges industriförbund, som avgivit ett gemensamt yttrande, har ställt sig negativa till ett svenskt tillträde. Även Sveriges advokatsam- fund och MRR har ställt sig negativa. Huvudskälen härför har angetts vara att konventionen i dess nuvarande utformning inte på ett godtagbart sätt tillgodoser de skattskyldigas krav på att i ett internationellt skatteärende få
sina synpunkter beaktade och ett tillräckligt skydd vad gäller deras rättsli- ga ställning i förhållande till den offentliga parten.
Under arbetet med konventionen har framkommit att det föreligger behov av att reglera svenska myndigheters handläggning av utländska handräckningsärenden samt av att ändra de interna svenska bestämmel- serna i fråga om sekretess. Behovet av sådana regler har också framhållits i vissa av de avgivna yttrandena.
Med anledning härav har upprättats ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Den föreslagna lagen avses ersätta lagen om utredning i utländskt skatteärende, kungörel- sen (19411999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräck- ning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsårenden, kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsårenden, kungörelsen (1958z381) angå- ende förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen (1958: 382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsårenden, förordningen (1973:630) om handlägg- ningen av vissa handräckningsärenden, förordningen (1978:724) om til- lämpning av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckningi skatteärenden samt i vissa delar även lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Lagen har utformats med utgångspunkt i dels den nu aktuella konventionen, dels den tidigare nämnda förordningen om tillämpning av det nordiska handräckningsavtalet.
[ den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift anges inledningsvis i vilka fall svensk myndighet äger biträda utländsk myndighet respektive äger begära biträde av ut- ländsk myndighet med handräckning samt anges de olika former av hand— räckning som därvid kan komma i fråga. 1 lagen fastslås vidare att sådan handräckning skall genomföras i enlighet med vad som gäller enligt svensk intern rätt beträffande motsvarande svenska skatter och avgifter. I fråga om preskription görs dock ett undantag härifrån i de fall då det i ett handräckningsavtal stadgas att det är den ansökande statens lagstiftning som skall reglera denna fråga. Lagen innehåller också speciella bestämmel- ser till skydd för enskilda skattskyldiga, exempelvis förbud att röja affärs- hemlighet samt att den som berörs av en begäran från utländsk myndighet om upplysningar eller av uppgifter vilka framkommit vid en revision eller granskning och vilka uppgifter översänds till utländsk myndighet under vissa förutsättningar skall erhålla underrättelse om vad som översänts till den utländska myndigheten. [ detta sammanhang har jag också funnit det lämpligt att ta upp vissa av de förslag som skatteindrivningsutredningen lade fram i betänkandet (Ds Fi 1984: 14) Indrivningsuppdrag till och från Sverige. Med anledning härav föreslås bl.a. vissa ändringar i uppbörds- lagen.
Somjag redan nämnt kommer den föreslagna lagen om ömsesidig hand- räckning i ärenden rörande skatt och allmänna avgifter delvis att ersätta lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Detta föranleder också att vissa ändringar måste göras i sistnämnda lag, bl.a.
såtillvida att denna lag endast skall omfatta utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor. Vidare föreslås att det i 1969 års lag tas in en hänvisning till bestämmelserna i 2 &. 3 Q' punkterna 1,2 och 5, 6 och 7 åå , 9 och 10 55 samt 13— 16 55 i den föreslagna lagen om ömsesidig handräck- ning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift. En motsvarande ändring föreslås också i lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag genom att det i lagens 2 & tas in en hänvisning till 2 (i första stycket, 3 5. 6 och 7 55, 9— 12 55 samt 179” i den föreslagna lagen om ömsesidig hand- räckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift. Flertalet av de be- stämmelser till vilket hänvisning sålunda skett är bestämmelser till skydd för den enskilde.
Vidare har inomjustiticdepartementet upprättats förslag till ändringar i 12 kap. 3 och 4 åå sekretesslagen och i 5 kap. 1 & rättegångsbalken. Inne- börden av de föreslagna ändringarna är att svensk domstol skall vara skyldig att för uppgift som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat och vars röjande skulle strida mot avtalet i fråga förordna om stängda dörrar respektive om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som intagits i dom eller annat beslut.
Synpunkter på samtliga dessa lagförslag har fortlöpande inhämtats från generaltullstyrelsen och RSV.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som lagts fram som bilaga ], dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. Sammanställningar av remissyttrandena över Europaråds- och OECD- konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden respektive nu aktuella delar av skatteindrivningsutredningens betänkande Indrivnings- uppdrag till och från Sverige (Ds Fi 1984: 14) har upprättats inom finansde- partementet och finns att tillgå där.
2 Förslaget till lag om Europaråds- och OECD- konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagförslaget består dels av paragraferna 1 och 2, dels av en bilaga. Bilagan innehåller konventionstexten på franska och engelska samt i svensk över- sättning. Här redovisas paragrafernas innehåll medan konventionens inne- håll presenteras i avsnitt 3.
l lagförslaget föreskrivs att konventionen skall gälla för Sveriges del (1 5). Med hänsyn till att det i dag inte är möjligt att avgöra vilka specifika svenska respektive utländska skatter och avgifter som konventionen kom- mer att vara tillämplig på har föreskrivits att det kungörs särskilt genom tillkännagivande. Avsikten är att regeringen skall tillkännage det i svensk författningssamling allteftersom de olika staterna tillträder konventionen.
1 25 föreskrivs att RSV i normalfallet skall fullgöra funktionen som behörig myndighet i ärenden som sammanhänger med konventionen. Vad
som härvid avses är givetvis funktionen som behörig myndighet i samband med handläggningen av enskilda ärenden. I fråga om tolkningsöverens- kommclser etc. ankommer det på regeringen att ingå sådana. Regeringen ämnar dock att uppdra åt RSV att i viss omfattning ingå även sådana överenskommelser.
Enligt artikel 28 i konventionen träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen. ] fråga om stater som därefter uttrycker samtycke till att vara bundna av konventionen skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. 1 förslaget till lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att regeringen skall föreskriva om ikraftträdande den dag då konventionen blir bindande för Sverige.
3 Konventionens innehåll
Konventionen består av 32 artiklar och är uppdelad i sex kapitel. Kapitel 1 (artiklarna 1 och 2) innehåller bestämmelser om konventionens tillämp- ningsområde. ] kapitel 11 (artikel 3) återfinns allmänna definitioner av i konventionen förekommande uttryck. Kapitel lll (artiklarna 4—17) be- handlar de olika former av handräckning som kan komma i fråga och är indelat i tre avdelningar i vilka de olika handräckningsformerna behand- las. I kapitel lV (artiklarna 18—23) ges bestämmelser avseende alla former av handräckning bl.a. rörande de uppgifter som en framställning om handräckning skall innehålla. Kapitel V (artiklarna 24—26) innehåller särskilda bestämmelser angående konventionens tillämpning, tillämpligt språk samt fördelning av de kostnader som uppkommer i samband med att begärd handräckning verkställs. I kapitel Vl (artiklarna 27—32) återfinns slutbestämmelser rörande konkurrens mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser eller arrangemang. I detta kapitel åter- finns även bestämmelser beträffande konventionens undertecknande och ikraftträdande, dess territoriella tillämpning, avgivande av reservationer samt uppsägning av konventionen m.m.
Den fortsatta redogörelsen för konventionen och dess bestämmelser bygger till stora delar på den tidigare nämnda, av en expertgrupp inom Europarådet. upprättade kommentaren till konventionen och dess bestäm- melser.
3.1. Kapitel 1, Konventionens tillämpningsområde
1 kapitel 1, som omfattar artiklarna 1 och 2, anges konventionens syfte och de personer som omfattas av konventionen samt de skatter som omfattas av konventionen.
3.1.1. Artikel 1, Konventionens syfte och personer som omfattas av konventionen
1 artikel 1 anges konventionens syfte och de personer som omfattas av konventionen. I artikeln sägs inledningsvis att syftet med konventionen är att de anslutna staterna skall biträda varandra med handräckning i skatte- ärenden. Det biträde som avses omfattar alla ömsesidiga handräckningsär- gärder. med de begränsningar som följer av konventionens kapitel lV, som kan vidtas av offentliga institutioner, inklusive de rättstillämpande myn- digheterna. Åtgärder enligt strafflagstiftningen omfattas dock inte. Detta innebär att åtgärder som rättstillämpande organ vidtar. med undantag för sådant förberedande arbete som föregår ett brottmåls anhängiggörande inför rättstillämpande organ, på grund av bestämmelser i strafflagstiftning i syfte att beivra brott mot skatte- respektive avgiftslagstiftningen inte omfattas av denna konvention. Konventionen är således tillämplig i fråga om all handräckning som är nödvändig för skattemyndigheterna för att fastställa en skattskyldigs taxering samt även i fråga om förberedelser av brottmålssprocesser avseende sådana skatter och avgifter som omfattas av konventionen. I sammanhanget bör dock framhållas att även om konven- tionen är tillämplig då fråga är om förundersökning inför en eventuell brottmålsprocess, medför bestämmelserna i artiklarna 4 och 22 att uppgif- ter som erhållits med stöd av konventionen inte får användas i en brott- målsprocess om inte den behöriga myndigheten i den stat varifrån uppgif- terna erhållits i förväg lämnat sitt samtycke därtill. Konventionen är däremot överhuvudtaget inte tillämplig i fråga om handräckning som primärt begärts för att erhålla uppgifter som åklagare avser att använda i en brottmålsprocess (se vidare under avsnitt 3.3.1.1).
Konventionen omfattar sålunda åtgärder av administrativa myndighe- ter avseende beskattning och uppbörd av skatt och avgifter samt indriv- ning av skatte- och avgiftsfordringar. Även. fullgörande av ärende inför administrativ myndighet och påförande av administrativa avgifter samt åtgärder som rättstillämpande organ vidtar i syfte att assistera de admini- strativa myndigheterna i denna deras verksamhet faller in under konven- tionen.
1 artikel 1 punkt 3 klargörs att bistånd med handräckning skall lämnas oavsett var den skattskyldige eller annan inblandad person har sitt hemvist eller sitt medborgarskap. Således kommer företag som har sitt hem vist i en stat som inte är ansluten till konventionen och som har en filial i en konventionsstat att omfattas av konventionen. Sak samma gäller alla företag som gör affärer med ett företag i en konventionsstat. Konventio- nen tillämpas således på samma vida krets av personer som artikel 26 (utbyte av upplysningar) i OECDs modell för dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977).
Hänvisningar till S3-1-1
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.3.2
3.1.2. Artikel 2, Skatter som omfattas av konventionen
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har påpekat att skattebegreppet inte har definierats i konventionen och att detta i förening
"61
med metoden att förteckna de skatter på vilka konventionen tillämpas innebär att varje stat därigenom kan få hjälp med handräckning rörande vilken skatt som helst. SAF och Sveriges industriförbund ifrågasätter om detta är tillrådligt.
Föredragandens överväganden: Som SAF och Sveriges industriförbund framhållit har begreppet ”skatt” inte definierats i konventionen. ] artikel 2 anges dock de kategorier av skatter som omfattas av konventionen. Avsik- ten härmed är att konventionen skall ha en mycket vidsträckt omfattning och täcka alla former av tvingande betalningar till myndigheter. Den nu förevarande konventionen omfattar dock inte sådan tull, annan skatt. avgift eller pålaga som omfattas av den inom tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation Council, CCC) upprättade internationella konventionen om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra. utreda och beivra tullbrott (se SÖ 1983z49 samt prop. 1982/83:35. SkU 198283: 10, Rskr 1982/83: 121, SFS 1983:682). 1 artikel 1 e i internationell konvention om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och beivra tullbrott definieras begreppet ”tullar och andra avgifter vid import eller export” enligt följande: "tullar och alla andra skatter. avgifter eller andra pålagor som uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor; termen skall dock inte omfatta avgifter och pålagor som begränsas till de ungefärliga kostnaderna för utförda tjänster”. Av bl.a. konventionens inledning och dess artikel 2 framgår vidare att konventionen gäller i fråga om samarbete mellan tulladministrationerna i olika länder. Annorlunda uttryckt omfattar således Europaråds- och OECD—konventionen om ömse- sidig handräckning i skatteärenden inte tullar, skatter. avgifter eller påla— gor som omfattas av den angivna tullkonvention och som tullmyndighet uppbär vid eller i samband med import eller export av varor. Det bör i detta sammanhang framhållas att en anslutning till konventionen inte innebär — såsom SAF och Sveriges industriförbund anfört — att Sverige blir skyldigt att bistå med handräckning rörande vilken skatt som helst. Dels innebär de i artikel 2 intagna riktlinjerna i sig en begränsning av de skatter som kan komma i fråga dels innebär bestämmelserna i artikel 21 enligt vilka den anmodade staten i vissa fall kan vägra handräckning en begränsning av åtgärderna. 1 förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se avsnitt 4 nedan) har dessutom intagits för svensk myndighet tvingande bestämmelser motsvarande de i artikel 21 punkt 2. Sammantaget torde dessa bestämmelser innefatta ett fullgott skydd mot att handräckning medges för att t. ex. driva in fordring- ar av konfiskatorisk art vilka betecknats som "skatter" eller "avgifter". I sammanhanget förtjänar också att framhållas att Sverige redan i dag har dubbelbeskattningsavtal vilka innehåller bestämmelser rörande handräck- ning med de flesta av de stater som kan komma att ansluta sig till denna konvention och att några problem av den art som SAF och Sveriges industriförbund pekat på därvid inte har uppkommit.
Det är i dag inte möjligt att ange de svenska respektive utländska skatter och avgifter som konventionen kommer att omfatta då den träder i kraft eller de skatter och avgifter som konventionen skall tillämpas på i förhål- lande till stater som därefter ansluter sig till konventionen. l förslaget till
lag om Europaråds- och OECD-konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden (1 &) har därför — som jag redan anfört (avsnitt 2 ovan) —- föreskrivits att regeringen genom tillkännagivande skall kungöra de skatter och avgifter som omfattas av konventionen.
För svenskt vidkommande anserjag det lämpligt att till en början uppta följande skatter och avgifter i den i artikel 2 punkt 2 angivna bilagan A till konventionen. Jag anger här skatterna och avgifterna enligt klassificering- en i artikel 2 punkt 1 i konventionen.
Skatter enligt artikel 2 punkt 1 a:
i) Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten. kupongskatten, bevill- ningsavgiften för vissa offentliga föreställningar, ersättningsskatten, ut- skiftningsskatten och vinstdelningsskatten.
ii) Svenska skatter av detta slag saknas.
iii) Den statliga förmögenhetsskatten. Skatter enligt artikel 2 punkt 1 b:
i) Den kommunala inkomstskatten. ii) Avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1982z423) om allmän löneavgift. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.
iii) A. Arvsskatt och gåvoskatt.
B. Den statliga fastighetsskatten (1984: 1052). C. Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. D. Skatt enligt lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor och lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper. E. Avgifter och skatter enligt vägtrafikskattelagen (19731601), lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt på fordon som inte är regist- rerade här i riket. lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt, vägtrafik- skattelagen (1988:327) samt lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon. F. Svenska skatter av detta slag saknas. G. Avgifter och skatter enligt lagen (1972:435) om överlastavgift.
iv) Svenska skatter av detta slag saknas. Den angivna uppräkningen av skatter och avgifter kan givetvis komma att behövas ändras och kompletteras.
Hänvisningar till S3-1-2
3.2. Kapitel 11, Allmänna definitioner
I kapitel 11, som endast omfattar artikel 3, definieras vissa i konventionen allmänt förekommande uttryck. Definitioner förekommer emellertid även på andra ställen i konventionen t. ex. i artikel 8 punkt 2.
3.2.1. Artikel 3, Definitioner
Artikel 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i kon- ventionen. Av punkt 1 b framgår att uttrycket "skatt” åsyftar alla i artikel 2 angivna skatter samt även socialförsäkringsavgifter. Vidare följer av definitionen av uttrycket "skattefordran" i punkt 1 e att med skatter och
socialförsäkringsavgifter sammanhängande räntor och administrativa på- lagor (t.ex. viten) samt avgifter, såsom försenings- och andra särskilda avgifter (t.ex. skattetillägg), omfattas av konventionen. Detsamma gäller även beträffande belopp som en person underlåtit att innehålla eller att inbetala till myndighet. exempelvis skattebelopp för vilken någon gjorts betalningsansvarig enligt 755 respektive 77 ag" uppbördslagen, 21 5 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagsla- gen (1975: 1385). För att handräckning med indrivning skall kunna begä- ras med stöd av konventionen krävs dock att beloppet i fråga är fastställt och inte bara uppskattat. Att fråga är om en skönsmässigt fastställd taxe- ring inverkar dock inte på möjligheten att begära handräckning. Även betalningsanspråk som grundar sig på beslut enligt betalningssäkringslagen (1978: 880) eller liknande lagstiftning i annan konventionsstat omfattas av konventionen. 1 den fortsatta redogörelsen för konventionen och dess innehåll kommer uttrycket ”skatt” att användas i den nu angivna betydel- sen.
1 enlighet med konventionens artikel 3 punkt 1 d skall de stater som ansluter sig till konventionen ange de personer och myndigheter som har att fullgöra funktionen som behörig myndighet. För Sveriges vidkomman- de avses härvid att i den till konventionen fogade bilagan B såsom svensk behörig myndighet ange finansministern eller den myndighet åt vilken uppdragcs att handha frågor rörande konventionen. Genom den i 25 förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden intagna bestämmelsen har för svensk del behörig myndighetsfunktionen delegerats till RSV. ] ärenden av särskild betydelse eller i ärende som annars är av sådan särskild beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen skall dock regeringen fullgöra denna funk- tion.
] artikel 3 punkt 1 e definieras uttrycket "medborgare”. Denna defini- tion baserar sig på motsvarande definition i artikel 24 punkt 2 i OECDs modell för dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977). När det gäller uttrycket ”medborgare” finns också en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att frångå den givna definitionen genom att avge en förklaring i detta syfte. Någon sådan förklaring är inte aktuell från svensk sida.
3.3. Kapitel IIl, Handräckningens former
Kapitel lll består av 3 avdelningar vilka behandlar utbyte av upplysningar (Avdelning 1). handräckning vid indrivning (Avdelning 11) samt delgivning av handlingar (Avdelning lll). Varje avdelning är vidare indelad i ett antal artiklar.
3.3.1. Avdelning I, Utbyte av upplysningar
Avdelning 1 omfattar artiklarna 4— 10 av vilka artiklarna 5—9 behandlar de olika formerna för informationsutbyte medan artiklarna 4 och 10 innehåller generella bestämmelser rörande alla former av informationsut- byte.
3.3. 1.1 Artikel 4, Allmänna bestämmelser
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att den i artikel 4 punkt 1 a intagna förpliktelsen att utbyta upplysningar även gäller vid t. ex. betalningssäkring och enligt punkt 1 b vid inledande av förfaran- de vid rättstillämpande myndighet. Det sistnämnda innebär enligt SAF och Sveriges industriförbund att upplysningar om allt vad den ansökande staten tror kan bli relevant i ett kommande skatteärende kan begäras från andra länder. Sverige kan således bli skyldigt att medverka t. ex. i ett annat lands allmänna bransehundersökningar. SAF och Sveriges industriför- bund har vidare anfört att den enskilde — om det blir fråga om ett brottmål — är helt beroende av vilka villkor den uppgiftslämnande staten uppställcr till hans skydd och att den enskilde själv inte kan påverka detta. Då Sverige tillämpar fri bevisprövning i brottmål kan således en uppgift som på ett eller annat sätt kommer fram i brottmålet få bevisvärde oavsett vad som kan ha beslutats i ett annat land.
Svea hovrätt har anfört att det kan komma att bli svårt för de rättstilläm- pande instanserna att avgöra när en process innehåller i artikel 4 punkt 2 angivet material och att bestämmelsen därför omedvetet kan komma att överträdas. På grund härav anser Svea hovrätt att ändringar måste göras i t.ex. rättegångsbalken varvid det bör klargöras hur artikeln är avsedd att tillämpas exempelvis i mål enligt 77 a och 81 && uppbördslagen.
Även kammarrätten i Jönköping konstaterar att det föreligger en viss konflikt mellan polis— och åklagarmyndigheternas rätt att med stöd av konventionen erhålla upplysningar från utländska myndigheter och de i konventionen angivna begränsningarna beträffande rätten att använda upplysningarna och pekar i denna del på att: _ det i kommentaren till art. 1 sägs att konventionen omfattar förberedel- ser inför ett skattebrotts anhängiggörande i domstol medan den inte längre är tillämplig sedan åtal väckts, — en avtalspart enligt art. 4 punkt 2 får använda upplysningar som erhål- lits med stöd av konventionen i en brottmålsprocess endast om den part som lämnat uppgifterna lämnat sitt samtycke därtill samt — upplysningar som inhämtats med stöd av konventionen enligt art. 22 punkt 2 får yppas för personer eller myndigheter som handlägger åtal. Med anledning härav framhåller kammarrätten att det enligt svensk rätt inte finns någon möjlighet att förhindra polis eller åklagare att i en brott- målsprocess använda upplysningar som de erhållit med stöd av konventio- nen. Mot bakgrund av innehållet i de angivna artiklarna skulle detta enligt kammarrätten innebära att behörig svensk myndighet inte kan låta polis- cller åklagarmyndighet ta del och använda sig av inhämtade upplysningar med mindre än att den anmodade statens samtycke därtill inhämtats.
Enligt kammarrättens mening torde det dock sällan förekomma att en anmodad stat skulle ha ett sådant intresse rörande upplysningar som omfattas av konventionen att ett samtycke inte lämnas. Med hänsyn härtill och då möjlighet finns att träffa överenskommelser om att avstå från kravet på samtycke anser kammarrätten att de nu aktuella bestämmel- serna i praktiken inte torde innebära något större hinder för svenskt
vidkommande. Kammarrätten framhåller även vikten av att den enskildes rättssäkerhet beaktas.
Även RSV har berört den i artikel 4 punkt 2 intagna bestämmelsen och anser därvidlag att Sverige bör sträva efter att ingå bilaterala överenskom- melser om att avstå från kravet på samtycke.
SAF och Sveriges industriförbund samt Sveriges advokatsamfund har understrukit vikten av att Sverige i sin interna lagstiftning inför regler om underrättelseplikt i det fall upplysningar lämnas till myndighet i konven- tionsstat.
Föredragandens överväganden: Artikel 4 innehåller som inledningsvis nämnts allmänna bestämmelser rörande samtliga former av informations- utbyte. Vad som sägs beträffande denna artikel gäller således såväl i fråga om sådant informationsutbyte som sker med stöd av artiklarna 5 —9 som i fråga om allt annat informationsutbyte som kan komma att äga rum med stöd av denna konvention.
Enligt artikelns punkt 1 skall informationsutbyte avse uppgifter som kan förutsättas vara relevanta vid fastställande och uppbörd av skatter och avgifter och andra exekutiva åtgärder beträffande skatte- och avgiftsford— ringar eller vid förfarande hos administrativ myndighet respektive vid inledande av förfarande vid rättstillämpande myndighet. l punktens andra stycke klargörs vidare att upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de tidigare angivna ändamålen inte skall utbytas. Ytterligare begränsning- ar följcr också av konventionens artikel 19, enligt vilken den ansökande staten skall ha prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom dess eget område innan en framställning om handräckning översänds till annan konventionsstat. samt av de i artikel 21 intagna bestämmelserna om skydd för personer och begränsning av skyldigheten att bevilja handräck— ning.
Även punkt 2 i artikel 4 innchåller en begränsning. Denna begränsning tar emellertid inte sikte på informationsutbytet som sådant utan på möjlig- heterna att använda med stöd av konventionen erhållna uppgifter. 1 enlig- het härmed får uppgifter som erhållits med stöd av konventionen använ- das i en brottmålsprocess endast om den stat varifrån uppgifterna erhållits i förväg gett sitt samtycke därtill.
1 artikelns tredje punkt fastslås att en stat som översänder information till annan stat får underrätta person med hemvist eller medborgarskap i denna stat innan upplysningar avseende honom översänds i enlighet med artikel 5 eller 7. För att sådan underrättelse skall få ske fordras dock att detta följer av intern lagstiftning samt att en förklaring därom tillställts endera depositarien (se under artikel 32). Som jag senare ämnar återkom- ma till (avsnitt 4) har ett lagförslag upprättats enligt vilket underrättelse under vissa förutsättningar skall ske. Vid tillträdet till konventionen måste om sådan underrättelse skall få ske när upplysning tillställs annan stat med stöd av konventionen Sverige tillställa endera depositarien en förklaring i frågan.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört i fråga om de i artikel 4 intagna bestämmelserna fårjag härutöver anföra följande.
Som jag redan inledningsvis nämnt sägs i artikel 4 punkt 1 andra stycket
att upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de i artikelns punkt 1 angivna ändamålen inte skall utbytas. De upplysningar som konventionen tar sikte på är således närmast sådana som har ett mer direkt intresse för beskattningen. Den omständigheten att konventionen getts en mycket vid omfattning innebär alltså inte att det står de anslutna staterna fritt att utbyta upplysningar vilka inte är av betydelse i skattehänseende. Härut- över innehåller artiklarna 5—9. i vilka de olika formerna av informations- utbyte rcgleras. ytterligare begränsningar vad avser de fall då informa- tionsutbyte får ske. I fråga om sådant informationsutbyte som behandlas i artikel 5, utbyte av upplysningar efter särskild framställning, gäller t.ex. att sådant utbyte endast får avse särskilt angivna personer eller transaktio- ner. I enlighet härmed torde informationsutbyte i syfte att göra en helt allmän branschundersökning inte kunna ske med stöd av konventionen. Däremot torde konventionen kunna vara tillämplig vid "branschunder- sökningar" som t.ex. utgör ett led i att fastställa ett armlängdspris i samband med ärenden rörande internprissättning. Det bör också framhål- las att — såsom inledningsvis redovisats — Sverige med stöd av bestäm- melser i dubbelbeskattningsavtal redan i dag har ett omfattande informa- tionsutbyte med främmande stater och att ett tillträde till konventionen inte torde medföra någon större förändring därvidlag. Jag vill i detta sammanhang peka på att konventionens bestämmelser om handräck- ningens former och om skydd för de skattskyldiga är mer detaljerade än vad som varit fallet i bilaterala avtal.
Som remissinstanserna konstaterat föreligger det en konflikt mellan den i artikel 4 punkt ?. intagna bestämmelsen, att upplysningar som erhållits med stöd av konventionen endast får användas i en brottmålsprocess om den anmodade staten gett sitt samtycke därtill, och intern svensk rätt. Liknande konflikter har aktualiserats i andra sammanhang. En motsvaran- de bestämmelse finns också i 1988 års FN-konvention mot olaglig hante- ring av narkotika och psykotropa ämnen som Sverige har undertecknat men ännu inte ratificerat. Frågan övervägs därför för närvarande inom justitie- dcpartemcntet och bör enligt vadjag inhämtat från chefen förjustitiedepar- tementet kunna lösas genom en lagändring inom en inte alltför avlägsen framtid (se även under avsnitt 3.4.5 där de i konventionen intagna sekre- tessbestämmelserna behandlas). Även om denna fråga således kan komma att lösas genom denna ändringi intern svensk rätt villjag här framhålla att det är angeläget att RSV ingår överenskommelser med andra konventions- statcr om att avstå från kravet på samtycke. .
Som jag redan anfört har ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift upprättats. 1 lagförslagets 12ä har intagits en bestämmelse om att den som berörs av ett handräck- ningsärende i vissa fall skall underrättas om de uppgifter som översänts till skattemyndighet i främmande stat (se vidare härom under avsnitt 4.2.2 nedan). Då Sverige kommer att avge en sådan förklaring varom talas i konventionens artikel 4 punkt 3 kommer det således vara möjligt att underrätta person med hemvist i Sverige eller som är svensk medborgare om att upplysningar avseende honom översänds till främmande stat i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 eller 7.
3.3. 1.2 Artikel 5. Utbyte av upplysningar efter särskildframstä/lning
Utbyte av upplysningar efter särskild framställning kan, på sätt anges i artikel 5 punkt 1. avse samtliga de i artikel 4 punkt 1 angivna fallen.
Som jag redan angett (se avsnitt 3.311) skall samtliga i det avsnittet redovisade förutsättningarna vara för handen för att Sverige enligt kon- ventionen skall vara skyldigt att biträda en främmande stat med handräck- ning. Detta förhållande framgår såväl av bestämmelserna i artikel 4 som av artikel 5 punkt 1. I fråga om sådant informationsutbyte som avses i artikel 5. dvs. utbyte av upplysningar efter särskild framställning. gäller därutöver enligt artikelns punkt 1 att framställningen skall avse särskilda personer eller transaktioner. Det bör härvid framhållas att en prövning av huruvida samtliga dessa förutsättningar är för handen skall ske i varje enskilt fall samt att denna prövning dels skall ske i den stat som gör framställningen dels ock i den anmodade staten. Skulle någon av de inblandade staterna vid en sådan prövning finna att samtliga förutsätt- ningar inte föreligger bör någon framställan inte ske respektive handräck- ning inte beviljas.
1 artikelns punkt 2 ges en ordningsföreskrift av vilken följer att den anmodade staten i första hand skall söka tillmötesgå en framställning med hjälp av upplysningar som är tillgängliga för dess myndigheter. t. ex. dekla- rationshandlingar och kontrolluppgifter. Endast i de fall sådana uppgifter inte är tillfyllest för att tillmötesgå framställningen skall andra åtgärder, t. ex. revision, tillgripas.
3.3. 1.3 Artikel 6. .ftutamatiskt utbyte av upplj-tsningar
Information som utbyts automatiskt utgörs typiskt sett av massuppgifter omfattande ett stort antal enskilda fall av samma art. Vanligtvis omfattar sådan information betalningar som skett från en stat till en annan och den skatt som innehållits i den stat varifrån utbetalningen härrör. t. ex. beträf- fande utdelning. ränta. royalty och andra inkomster som härrör från en stat och för vilka skattskyldighet föreligger eller kan föreligga i mottaga- rens hemviststat. För att Sverige skall vara skyldigt att bistå med informa- tion enligt denna artikel krävs naturligtvis att de tidigare (se avsnitt 3.3. 1 . 1) redovisade förutsättningarna är uppfyllda.
En ytterligare förutsättning för att automatiskt informationsutbyte skall få ske är härutöver enligt artikel 6 att de behöriga myndigheterna träffar en ömsesidig överenskommelse i vilken dels de kategorier av fall som skall omfattas av ett automatiskt informationsutbyte ange dels ock tillväga- gångssättet för ett sådant informationsutbyte preciseras. Som jag tidigare anfört ämnar regeringen uppdra åt RSV att i viss omfattning ingå tolknings- överenskommelser med till konventionen anslutna stater. När det gäller ömsesidiga överenskommelser enligt artikel 6 utgör dessa emellertid ett exempel på sådana tillämpningsöverenskommelser som det ankommer på regeringen att ingå.
3.3. 1.4 Artikel 7. Spontant utbyte av upplysningar
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att reglerna om spon- tant utbyte av upplysningar enligt sin ordalydelse är utomordentligt långt- gående och att detta — bl.a. med hänsyn till att den enskildes yttranderätt inte säkrats — kan leda till oacceptabla inskränkningar i den personliga integriteten.
F öredragandens överväganden: Det spontana utbytet av upplysningar tor- de i hög grad komma att avse sådan information som kommer fram i samband med revision eller annan granskning av en skattskyldig och som bedöms vara av intresse för skatteadministrationen i en annan till konven- tionen ansluten stat. Även om de i artikel 7 intagna bestämmelserna rörande spontant utbyte av upplysningar ger relativt stort utrymme för informationsutbyte och de fall då spontant informationsutbyte skall ske endast anges i grova drag skall dock hållas i minnet att de tidigare (se avsnitt 3.3.l.1) redovisade förutsättningarna för att Sverige skall vara skyldigt att bistå med information till viss del begränsar möjligheterna till spontant informationsutbyte. '
Beträffande den enskildes yttranderätt vill jag hänvisa till vad jag tidiga- re anfört (se avsnitt 3.3.1.1) om artikel 4 punkt 3 i konventionen.
Enligt artikel 7 punkt 2 ankommer det på varje stat som är ansluten till konventionen att vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som behövs för att säkra att sådana upplysningar som anges i punkt 1 blir tillgängliga för överlämnande till annan stat. För svenskt vidkommande ankommer det på RSV att utarbeta sådana förfaranden.
3. 3. 1.5 Artikel 8. Samm/lga .rkatteulredningar
Enligt denna artikel skall två eller flera av de till konventionen anslutna staterna efter framställning från annan konventionsstat samråda för att bestämma föremål och tillvägagångssätt för samtidiga (simultana) skatte- utredningar. Framställningar och samrådsförfaranden i denna fråga skall ombesörjas av respektive stats behöriga myndighet. dvs. för svenskt vid- kommande normalt av RSV. Ett handräckningsärende enligt artikel 8 kommer således att initieras av den behöriga myndigheten i en konven- tionsstat genom en framställning till behörig myndighet i en eller flera andra konventionsstater. -I framställningen skall den stat som initierar ärendet ange sitt val av potentiellt utredningsobjekt. Utifrån denna fram- ställning har de aktuella behöriga myndigheterna att ta ställning till huru- vida de önskar delta i den föreslagna skatteutredningen men kan också lämna förslag på andra utredningsobjekt.
En lörutsättning — förutom de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade — för att konventionsstater skall delta vid en samtidig skatteutredning är dock att staterna i fråga har ett delat eller likartat intresse av de transaktio- ner som den för utredning aktuella personen eller personerna varit inblan- dad i. Även om samtliga dessa förutsättningar är uppfyllda innebär detta i och för sig inte ett tvång att delta i en samtidig skatteutredning. Om en konventionsstat t. ex. skulle finna 'att de transaktioner som avses bli grans-
kade vid en samtidig skatteutredning inte är av sådan betydelse för den stat till vilken framställningen riktats eller för den stat som gjort framställ- ningen att utredningen i fråga framstår som motiverad. kan den anmodade staten välja att avstå från att delta.
l artikelns punkt 2 definieras uttrycket "samtidig skatteutredning". En- ligt denna definition är en samtidig skatteutredning "en överenskommelse mellan två eller flera stater. enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera personer av gemensamt eller komplementärt intresse i syfte att utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer". Denna definition — som är relativt vid — kan sägas omfatta följande tre huvud- fall.
Det första fallet är då en person har hemvist i en konventionsstat och utövar verksamhet i en eller flera andra konventionsstater. Detta fall inkluderar dels fysiska personer bosatta i en konventionsstat vilka bedri- ver någon form av verksamhet i en annan konventionsstat. dels ock företag i en konventionsstat som bedriver verksamhet från fast driftställe i en annan konventionsstat.
Det andra fallet är det då närstående företag har hemvist i två eller flera konventionsstater och omfattar således multinationella företag mellan vil- ka det förekommer transaktioner.
Även det tredje fallet berör i huvudsak bolag och innebär att samtidiga skatteutredningari lämpliga fall kan komma i fråga såvitt avser av varand- ra oberoende parter som har hemvist i olika konventionsstater och som via affärstransaktioner eller annorledes är intimt förknippade med varandra.
3.3. 1.6 Artikel 9, Utomlands utförda skatteutredningar
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har framhållit att i den mån bestämmelserna i artikel 9 i konventionen rörande utländsk tjänstemans rätt att närvara vid revisioner i Sverige innefattar att denne ägnar sig åt myndighetsutövning så måste konventionen enligt 10 kap. 5 & tredje stycket regeringsformen godkännas genom riksdagsbeslut som antas med 3/4—dels majoritet. Liknande synpunkter har även framförts av MRR.
RSV påpekar att svenska regler som uttryckligen tillåter utländsk tjäns- teman att närvara vid en revision finns endast i 16 & tredje stycket förord- ningen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark. Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. RSV anser det därför oklart om det generellt finns en sådan möjlighet för utländska tjänstemän.
Föredragandens överväganden: [ artikel 9 punkt 1 har de formella bc- stämmelserna rörande framställningar om att få närvara vid en skatteut- redning i en annan stat tagits in. Därvid fastslås att en sådan framställning skall göras av den behöriga myndigheten i den ansökande staten och att framställningen i frågan skall tillställas och prövas av den behöriga myn- digheten i den anmodade staten.
För att en framställning om att få närvara vid en skatteutredning i främmande stat skall få göras krävs att den behöriga myndigheten i den ansökande staten är övertygad om att utredningen i denna främmande stat
i avsevärd mån kommer att bidra till att lösa ett inhemskt skattc- eller avgiftsärende. Vidare bör framställningar inte göras såvitt avser ärenden av mindre vikt. vilket i och för sig inte nödvändigtvis behöver innebära att framställningar endast får göras då det i det enskilda fallet rör stora skattebelopp. En framställning kan även vara berättigad om det aktuella ärendet är av stor vikt för att lösa andra inhemska skatte- eller avgiftsären- den eller om utredningen i den främmande staten utgör en del av en storskalig utredning vilken omfattar inhemska bolag eller i ansökande staten bosatta.
När det gäller framställningen som sådan bör här framhållas att detär av stor vikt att den ansökande staten så noggrant som möjligt specificerar motiven för sin framställan. Framställan bör därvid innehålla en klar redogörelse för det bakomliggande inhemska fallet. Även de särskilda skälen varför det är viktigt att en representant för den behöriga myndighe- ten i den ansökande staten skall få närvara vid skatteutredningen i fråga bör anges i framställningen.
Av artikel 9 punkt 1 följer också att en representant för den behöriga myndigheten i den ansökande staten endast äger närvara vid lämpliga delar av skatteutredningen. Det ankommer härvid på den behöriga myn- digheten i den anmodade staten att tillse att denna bestämmelse efterlevs. Detta innefattar bl.a. att ta ställning till vad som i det enskilda fallet utgör lämpliga delar av en skatteutredning.
l artikelns punkt 2 klargörs att det ankommer på den behöriga myndig- heten i den anmodade staten att fatta beslut om representant för annan behörig myndighet skall få närvara vid en skatteutredning eller inte. Med hänsyn till att ett avslag på en framställan om att få närvara vid en skatteutredning överhuvudtaget inte begränsar den anmodade statens skyldighet att tillhandahålla information enligt artikel 5, bör ett avslag motiveras t. ex. genom att artikel 19 eller 21 åberopas eller genom att de bakomliggande skälen redovisas.
1 de fall en framställning beviljas ankommer det på den behöriga myn- digheten i den anmodade staten att ange tid och plats för utredningen samt andra nödvändiga detaljer, t.ex. den myndighet eller tjänstman som är ansvarig för utredningen samt de särskilda villkor som eventuellt upp- ställts för genomförandet av utredningen.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att alla beslut rörande hur utredningen skall bedrivas skall fattas av den myndighet eller tjänsteman i den anmodade staten som är satt att leda utredningen. En utländsk repre— sentant får således under inga förhållanden bedriva myndighetsutövning i samband med att han närvar vid en skatteutredning i en främmande stat. Huruvida en utländsk representant — inom ramen för det tidigare anförda _ i ett visst fall skall tillåtas delta aktivt (t.ex. genom att tillåtas föreslå frågor) eller om han endast skall få närvara passivt får avgöras av ansvarig myndighet eller tjänsteman i den anmodade staten. En bestämmelse av motsvarande innehåll har också tagits in i 1 1 å andra stycket förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under avsnitt 4.2.2 nedan).
1 artikelns punkt 3 har intagits en bestämmelse om att en till konventio-
nen ansluten stat kan klargöra sin avsikt att i regel inte bifalla framställ- ningar enligt denna artikel för övriga konventionsstater genom att medde- la endera depositarien därom. För svenskt vidkommande är detta emeller- tid inte aktuellt.
3.3. I . 7 Artikel 10, Moti'tridiga upplysningar
Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att det är angeläget att även den skattskyldige underrättas i fall av motstridiga upplysningar. Hovrätten förordar att bestämmelser om detta tas in i svensk lagstiftning.
Föredragandens överväganden: Artikel 10 innehåller en bestämmelse om hur en stat skall förfara då den erhåller information från en annan stat och denna information strider mot sådan information som den förstnämnda staten själv förfogar över. I enlighet med denna artikel ankommer det i ett sådant fall på den förstnämnda staten att underrätta den stat som översänt informationen om att motstridiga uppgifter föreligger.
Som jag redan redovisat (se avsnitt 3311) har i 12 & förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagits en bestämmelse angående underrättelse till skattskyldig. Enligt denna be- stämmelse skall. om de angivna förutsättningarna föreligger, information som Sverige översänder till annan konventionsstat också delges den skatt- skyldige.
Hänvisningar till S3-3-1
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.4.5
3.3.2. Avdelning ll, Handräckning vid indrivning
Avdelning 11 som behandlar handräckning vid indrivning omfattar artik- larna 11—16. I dessa artiklar behandlas indrivning av skattefordringar (art. 1 l). säkringsåtgärder (art. 12), handlingar som bör fogas till framställ- ning om handräckning (art. 13). tidsfrister (art. 14), förmånsrätt (art. 15) samt anstånd med betalning (art. 16).
3.3.2. 1 Artikel 11. Indrivning av skatte/brdringar
Artikel 1 1 innehåller bestämmelser angående handräckning vid indrivning av skattefordringar. I enlighet med dessa bestämmelser är den anmodade staten, med de begränsningar som följer av artiklarna 19 och 21 , skyldig att bistå den ansökande staten med begärd indrivningsåtgärd. Den anmodade staten skall därvid, med de begränsningar som följer av artiklarna 14 och 15. agera såsom om skattefordran varit dess egen, dvs. i princip i enlighet med dess interna lagstiftning (jfr avsnitt 3.1.1 ovan). Härav' följer bl. a. att då en konventionsstat begär att svensk myndighet i Sverige skall vidta åtgärder för att driva in en i denna konventionsstat fastställd skatt så skall indrivningen ske på samma sätt som gäller för indrivning av motsvarande eller närmast liknande svenska skatt, vilket även innefattar åtgärder för att försätta den betalningsansvarige i konkurs. Skulle någon mot den utländs- ka skatten motsvarande eller liknande svensk skatt inte finnas får indriv- ningen, med beaktande av de angivna begränsningarna. ske på lämpligt sätt.
Det förtjänar i sammanhanget att framhållas att en begäran om hand- räckning kan riktas mot vem helst som enligt lagstiftningen i den ansökan- de staten är betalningsansvarig för skatten (jfr vad som sagts ovan beträf- fande artikel 1 punkt 3 i avsnitt 3.1.1) och oavsett var denne har sitt hemvist eller är medborgare (jfr vad som sagts ovan beträffande artikel 3 punkt 1 i avsnitt 3.1.1). Vilka personer som faller in under denna bestäm- melse skall således avgöras utifrån den interna lagstiftningen i den ansö- kande staten. Således kan en svensk begäran om handräckning exempelvis riktas mot person som i enlighet med bestämmelserna i 755 eller 77 aå uppbördslagen, 21 5 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen ålagts bctalningsskyldighet för annans skatt. 1 de fall då en person i enlighet med lagstiftningen i den ansökande staten gjorts ansvarig för annans skatt utan att en sådan överflyttning av ansvaret varit möjlig enligt lagstiftningen i den anmodade staten — såsom t.ex. kan vara fallet beträffande bctalningsskyldighet enligt 77 aå uppbördslagen och 15 kap. aktiebolagslagen — kan den i denna artikel intagna bestäm- melsen synas vara oförenlig med artikel 21 punkt 2 a. Syftet med artikel 21 punkt 2 a är emellertid inte att begränsa möjligheterna till bistånd med indrivning i fall som dessa utan bestämmelsen tar istället sikte på åtgärder som kan vidtas i syfte att driva in fordringar och således inte på betalnings- skyldigheten som sådan (se vidare under avsnitt 3.4.4).
1 artikel 11 punkt 2 anges de förutsättningar som skall föreligga innan en framställan om handräckning med indrivning får göras. För det första fastslås härvid i punktens första stycke att en exekutionstitel som medger att skattefordran i fråga får drivas in i den ansökande staten måste förelig- ga.
För svenskt vidkommande finns i utsökningsbalkens 3 kap. bestämmel- ser om exekutionstitlar på grund av vilka verkställighet enligt balken får ske. Vid verkställighet som avser betalningsskyldighet för skatter och avgifter är det beslutet. varigenom skatten eller avgiften fastställts. som är exekutionstiteln. Verkställighet får i detta fall äga rum som för lagakraft- vunnen dom. Har innehållet i beslutet tagits upp i t.ex. en restlängd får verkställighet äga rum på grund av denna. Att det förhåller sig på detta sätt kan man utläsa ur 3 kap. 24 åjämförd med 3 kap. 1 och 23 åå" utsöknings- balken. .
I artikel 11 punkt 2 anges vidare att skattefordran inte får vara tvistig. I fråga om detta krav finns dock en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att överenskomma- om en annan ordning. dvs. att indriv- ning får ske innan ett slutligt beslut i beskattningsfrågan föreligger. Denna möjlighet. att efter överenskommelse därom driva in skattefordringar som är tvistiga. har tillkommit för att underlätta samarbetet med sådana stater i vilka de skattskyldiga har en i tiden utsträckt rätt att överklaga och som ett skydd emot att överklaganden används som ett medel för att förhindra eller dra ut på indrivningsförfarandet. För svenskt vidkommande är det lämpligt att sådana överenskommelser ingås. dels med hänsyn till övervä- gandena om ett nytt taxeringslörfarande och att den ordinära rätten att överklaga därvid förlängs till fem är dels ock för att öppna en möjlighet att i utlandet driva in preliminär B-skatt i fall där så kan vara befogat.
I frågan om skattefordringar som riktar sig mot person som inte har hemvist i den ansökande staten har i artikel 11 punkt 2 andra stycket intagits en särskild bestämmelse. Enligt denna bestämmelse får en fram- ställan om indrivning beträffande sådan person göras endast — såvida inte staterna i fråga kommit överens om annat — om fordran inte längre kan överklagas. Denna ytterligare förutsättning har tillkommit med hänsyn till att personer som inte har hemvist i den ansökande staten kan förutsättas vara sämre informerade om den beskattning som skett. de regler om överklagande som gäller etc. Det bör dock framhållas att då det i denna artikel talas om att fordran inte längre kan överklagas så avses därmed att den ordinarie tiden för överklagande gått till ända. Den omständigheten att en domstolsprövning av fordran eventuellt kan ske under åberopande av extraordinärt rättsmedel innebär således inte att den i detta stycke intagna begränsningsregeln är tillämplig.
Artikel 11 punkt 3 innehåller bestämmelser rörande indrivning av skat- tefordran på avliden person eller dennes dödsbo. I enlighet med denna bestämmelse är skyldigheten att bistå med sådan indrivning beloppsmäs- sigt begränsad till att omfatta dödsboets värde respektive värdet av döds- bodelägarnas andelar av dödsboet. beroende på om indrivningen riktar sig mot dödsboet eller dess delägare. Konventionen är inte bara tillämplig ifråga om indrivning av sådana skattefordringar som den avlidne ådragit sig under sin livstid utan även beträffande sådana fordringar mot honom eller dödsboet som påförts eller uppkommit efter dödsfallet. Har dödsboet skiftats kan en begäran om handräckning vid indrivning riktas även mot dödsbodelägarna.
Hänvisningar till S3-3-2
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.122
3.122. Artikel 12. .S'äkringsåtgärder
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund framhåller att in- drivning enligt artikel 12 även omfattar säkringsåtgärder. Svenska betal- ningssäkringsbeslut kan genomföras i vilket konventionsland som helst och utan den skattskyldiges vetskap. I aitikeln utsägs särskilt att ingen "verkställighetstitel" avseende skatten behövs för att få handräckning. Rättsosäkerhet skapas härigenom.
Sveriges advokatsamfund anser att reglerna om säkerhetsåtgärder utan lagakraftägande beslut inger allvarliga betänkligheter då dessa regler inte är kopplade till krav på kontradiktoriska förfaranden och för den enskilde förödande vcrkställighetsåtgärder kan därmed komma att företas utan att den enskildes yttranderätt säkerställs.
Föredragandens överväganden: I de flesta stater finns möjligheter att driva in skatt oavsett om fordran har överklagats eller kan överklagas. Emellertid kan möjligheterna till indrivning av skattefordran i en annan stat gå förlorad under den tid som förflyter mellan den tidpunkt då den ansökande staten själv har möjlighet att infordra skatten och den då handräckning med indrivning kan begäras från denna andra stat. Den i artikel 12 intagna bestämmelsen har tillkommit för att trygga den ansökan- de statens möjligheter att infordra sin skatt. I detta syfte har genom artikel 12 öppnats en möjlighet att begära handräckning för att säkerställa indriv-
ning av skatt även om en framställning om handräckning med indrivning ännu inte är möjlig. De åtgärder som här kan komma i fråga är t.ex. beslagtagande eller spärrande av en skattskyldigs tillgångar för att säker- ställa att tillgångarna finns tillgängliga när indrivning kan ske.
I artikeln anges inte alla villkor som måste vara uppfyllda för att säk- ringsåtgärder skall få vidtas eftersom dessa villkor kan variera från stat till stat. För att en begäran om säkringsåtgärder skall kunna bifallas måste dock alltid krävas att fordrans storlek är skönsmässigt eller på annat sätt till viss del fastställd på förhand. såsom t. ex. sker genom länsrätts beslut i mål rörande betalningssäkring. I likhet med vad som gäller när fråga är om begäran om handräckning vid indrivning. kan en begäran om att säkrings- åtgärder skall vidtagas aldrig göras eller bifallas innan sådana åtgärder kan vidta i den ansökande staten enligt dess interna lagstiftning. Det åligger därför den ansökande staten att i varje enskilt fall ange i vilket skede taxeringen/beskattningen av den som begäran avser befinner sig. Det ankommer därefter på den anmodade staten att ta ställning till huruvida dess interna lagstiftning och administrativa praxis tillåter att säkringsåt- gärder vidtas i det enskilda fallet. Åtgärden i fråga måste med andra ord vara tillåten enligt såväl den ansökande som den anmodade statens lag- stiftning för att den anmodade staten skall vara skyldig att vidta åtgärden.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört i denna fråga vill jag i detta sammanhang också peka på stadgandet i artikel 13 punkt 2. I enlighet med vad som sägs i denna bestämmelse skall en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten vid behov och i enlighet med bestämmelserna som gäller i den anmodade staten snarast möjligt godkännas, erkännas. kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten. För svenskt vidkommande kommer utländska beslut röran- de säkringsåtgärder att behöva kompletteras med ett beslut om betalnings- säkring, se 2 å andra stycket lagen om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter. Ett beslut om betalningssäkring kommer även med nödvän- digth att behöva föreligga i de fall Sverige till annan konventionsstat kan komma att göra en framställning om handräckning med säkringsåtgärd. ] båda dessa fall kommer således frågan huruvida den som berörs av beslu- tet skall underrättas därom eller inte att bedömas utifrån intern svensk rätt, dvs. i enlighet med vad som stadgas i 8 5 i nämnda lag.
3. 3. 2. 3 Artikel 13. Handlingar som skal/jagas til/_framställningen
En skattefordran för vilken handräckning vid indrivning begärts måste. i enlighet med bestämmelserna i denna avdelning av konventionen. uppfyl- la vissa förutsättningar. Den i artikel 13 gjorda uppräkningen av de uppgif- ter som en begäran om handräckning skall innehålla syftar till att säkerstäl- la att dessa förutsättningar uppfylls.
Som framgår av den i artikel 13 punkt 1 gjorda uppräkningen skall den ansökande staten först och främst till framställningen foga en försäkran om att skattefordran gäller en skatt som omfattas av konventionen. Några formella krav när det gäller en sådan försäkran har dock inte uppställts. För det fall framställningen avser indrivning skall den ansökande staten.
om inte artikel 11 punkt 2 föranleder annat. därjämte bifoga en försäkran om att skattefordran inte är tvistig eller att den inte får överklagas.
Den ansökande staten skall vidare (artikel 13 punkt 1 b) till framställ- ningen foga en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verk— ställighetstiteln såsom ett bevis för att skattefordringen i fråga är exegibel i den ansökande staten. Om. enligt lagstiftningen i den ansökande staten. ytterligare handlingar fordras för att indrivning eller säkringsåtgärder skall få vidtas där, skall en officiell kopia av dessa handlingar bifogas framställ- ningen (artikel 13 punkt 1 c).
Som jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.322) innehåller artikel 13 punkt 2 en bestämmelse enligt vilken en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten skall godkännas. erkännas. kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten. Denna bestämmelse syftar till att klargöra att målet måste vara att möjlig— göra indrivning på administrativ väg i den anmodade staten och att det finns ett antal sätt att nå fram till detta mål. För svenskt vidkommande har de i artikel 13 punkt 2 berörda frågorna reglerats i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare nedan under avsnitt 4).
3.3. 2.4 Artikel 14. Tidsfrixler
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund påpekar att bestäm- melsen i artikel 14 innebär att Sverige kan bli skyldigt att åt annat land driva in upp till 15 år gamla skatteskulder trots att motsvarande svenska fordran är preskriberad.
Även Sveriges advokatsamfund har framfört synpunkter beträffande verkställighetsreglernas preskriptionsbestämmelser och därvid anfört att dessa framstår som otillräckliga. '
RSV har för sin del påpekat att preskriptionsavbrott i fråga om svenska skatter regleras i 4—9 åå lagen (1982: 188) om preskription av skatteford- ringar och att för att beslut i annat land skall få denna verkan beträffande svenska skatter ett tillägg i denna lag torde vara nödvändigt.
Föredragandens överväganden: Som jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.l) skall den anmodade staten enligt artikel 1 1 verkställa begärd handräckning med indrivning i enlighet med bestämmelserna i dess inter- na lagstiftning. dock med de undantag som följer av artiklarna 14 och 15.
Enligt det i artikel 14 intagna undantaget gäller härvid att den tidsfrist efter vars utgång skattefordran inte längre kan indrivas skall bestämmas utifrån den ansökande statens interna lagstiftning. Av artikel 14 punkt 1 följer också att om den ansökande staten vidtar åtgärder som enligt dess lagstiftning uppskjuter eller avbryter denna tidsfrist skall åtgärderna även äga giltighet i förhållande till denlanmodade staten. Det huvudsakliga- skälet till att denna lösning valts är att den anmodade staten bistår med handräckning vid indrivning av en fordran som uppkommit under en annan stats rättssystem. vilket otvivelaktigt styr uppkomsten respektive utsläckandet av denna fordran. Det har därför ansetts skäligt att bistånd
med handräckning vid indrivning skall kunna ske så länge som möjlighe- ten att kräva in fordran inte har gått förlorad genom att tidsfristen enligt lagstiftningen i den ansökande staten har löpt ut. 1 punktens andra mening ges vidare en ordningsföreskrift enligt vilken en framställning om hand- räckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist. Den viktigaste uppgiften är därvid den tidpunkt då tidsfristen löper ut. Det bör dock framhållas att ytterligare upplysningar i vissa fall kan vara nödvändi- ga.
I artikel 14 punkt 2 har intagits en bestämmelse om att åtgärder som enligt lagstiftningen i den anmodade staten uppskjuter eller avbryter en tidsfrist också skall ha denna verkan i den ansökande staten. Denna bestämmelse utgör således en utvidgning av den i punkt ] intagna huvud- regeln. Såväl den i punkt 1 som den i punkt 2 intagna bestämmelsen avviker från den ordning som f.n. gäller enligt bl.a. det nordiska hand- räckningsavtalet. Såsom RSV anfört krävs för att denna bestämmelse skall få verkan i fråga om svenska skatter att en bestämmelse därom tas in i lagen om preskription av skattefordringar. Jag bedömer det emellertid inte som nödvändigt att nu införa en sådan bestämmelse. Detta medför att bestämmelsen i konventionen för närvarande inte får någon verkan beträf- fande svensk skattefordran. .
Enligt artikel 14 punkt 3 är den anmodade staten under inga förhållan- den skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad. Det skall dock framhållas att denna bestämmelse inte utgör en absolut tids- gräns för vidtagande av indrivningsåtgärder som sådana. Denna femton- årsperiod har satts dels i syfte att undvika att den anmodade staten blir skyldig att biståmed indrivning av fordringar av gammalt datum. dels ock i syfte att tidsperioden skall vara tillräckligt lång för att tvister i den ansökande staten rörande fordringen skall kunna lösas innan bistånd med handräckning begärs. Remissinstanserna har framfört invändningar mot denna bestämmelse och därvid bl. a. anfört att Sverige kan bli skyldigt att åt annan stat driva in upp till 15 år gamla skatteskulder trots att motsva- rande svenska fordran är preskriberad. Med anledning härav vill jag en- dast erinra om att det enligt 8 5 lagen om preskription av skattefordringar m.m. är möjligt att förlänga preskriptionstiden för en skattefordran upp till maximalt 15 år. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det för närvarande övervägs att förlänga vår ordinarie tid för överklagande till fem år finner jag den i konventionen angivna tidsperioden om 15 år vara väl motiverad.
Som jag redan tidigare nämnt börjar den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden löpa "från den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad”. Med ”ursprungliga verkställighetstiteln" avses härvid det instrument som ursprungligen utfärdats och som medgav att indrivning fick ske i den ansökande staten. I vissa stater krävs det emellertid att verkställighetstiteln förnyas. Vid beräkning av den i artikel 14 punkt 3 intagna tidsperioden skall man därvid utgå från den först utfärdade verk- ställighetstiteln.
3.315 .-lrtikel 15. Ft'irmåns'rätt
Det andra undantaget från den i artikel 1 l intagna bestämmelsen om att den anmodade staten skall verkställa begärd handräckning med indrivning i enlighet med bestämmelserna i dess interna lagstiftning återfinns i artikel 15 och avser förmånsrätt. Enligt artikel 15 åtnjuter nämligen skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas inte sådan särskild för- månsrätt i den anmodade staten som enligt dess interna lagstiftning till- kommer dess egna skattefordringar.
3. 3. 2. 6 .4 rtikel 16. .Ilnstand med betalning
Remissinstanserna: RSV framhåller att det skulle vara administrativt be- tungande att för varje eventuellt anstånd med inbetalning etc. av en utländsk skatt behöva meddela den ansökande staten därom. RSV anser därför att bilaterala tillämpningsöverenskommelser bör träffas i denna del.
Föredragandens överväganden: Artikel 16 som behandlar anstånd med betalning innehåller ett förtydligande av den i artikel 11 punkt 1 intagna bestämmelsen. I enlighet med det i artikel 16 intagna stadgandet skall nämligen frågan huruvida anstånd med betalning eller medgivande att betalningen sker genom delbetalningar bedömas i enlighet med lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten. Det bör dock observeras att anstånd respektive avbetalning inte får medges med mindre än att den ansökande staten först underrättats därom. Sistnämnda bestämmelse — som ligger i linje med stadgandena i artikel 20 (svar på framställning om handräckning) — har tillkommit inte bara för att den ansökande staten skall erhålla information beträffande de åtgärder som den anmodade sta- ten avser att vidta utan också för att den ansökande staten skall ges tillfälle att genast eller vid en senare tidpunkt översända uppgifter som utvisar att beslutet att medge anstånd eller avbetalning. i det enskilda fallet. vilar på felaktiga grunder. Skulle den ansökande och den anmodade staten bli oense vad avser det berättigade i att medge ett anstånd eller _en avbetalning är det dock lagstiftningen och den administrativa praxisen i den anmodade staten som har företräde. Om emellertid lagstiftningen i den ansökande staten innehåller mer långtgående anståndsbestämmelser än de i den an- modade staten. finns inga skäl för den anmodade staten att tillämpa sina egna strängare regler i förhållande till den ansökande statens egna skatt- skyldiga. Den ansökande staten bör därför informera den anmodade sta- ten när så är fallet samt om beslut fattats om att under en viss tidsperiod inte vidtaga några åtgärder (se vidare nedan under avsnitt 3.4.1). Som RSV anfört kan detta system med underrättelser komma att bli betungan- de. Med hänsyn härtill framstår det som lämpligt att RSV i sin egenskap av behörig myndighet och med stöd av artikel 24 punkt I ingår ömsesidiga överenskommelser med andra konventionsstater om hur denna bestäm- melse rent praktiskt skall tillämpas.
Hänvisningar till S3-122
3.3.3. Avdelning lll, Delgivning av handlingar 3.3.3.1 Artikel 17. Delgivning av handlingar
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att de i artikel 17 punkt 5 intagna reglerna angående översättning av delgivna handlingar borde ha innehållit en bestämmelse att delgivning endast skall få ske med handlingar som är avfattade på ett för mottagaren begripligt språk.
Föredragandens överväganden: 1 artikel 17 återfinns bestämmelser röran- de delgivning av handlingar. Även'om handräckning avseende delgivning av handlingar enligt konventionen i princip kan begäras när som helst under taxeringsförfarandet torde den handräckning som denna artikel behandlar i praktiken få sin största betydelse under uppbördsfasen. Syftet är härvid att så långt som möjligt säkerställa att dokument, såsom under- rättelser rörande taxering och betalningspåminnelser. når den skattskyldi- ge för att undvika att tvångsåtgärder vidtas mot skattskyldiga som rent faktiskt är ovetande om det föreliggande kravet eller som endast är slarvi- ga.
Handräckning för delgivning av handlingar får i enlighet med artikelns punkt 1 avse sådana handlingar som härrör från den ansökande staten och som avser skatt som omfattas av konventionen. Handlingar som är nödvändiga för skattemyndigheternas verksamhet eller för att skydda skattskyldiga får således delges med stöd av konventionen. Bestämmelser- na i denna artikel är däremot inte tillämpliga i några andra fall. i synnerhet inte i fråga om ärenden som inte avser skatter. Den anmodade staten kan också. med stöd av artikel 21 punkt 2 b. vägra bistånd med handräckning om den handling som skall delges, i sig själv eller med hänsyn till dess innebörd. kan anses strida mot allmänna hänsyn ("ordrc public").
Artikel 17 punkt 2 innehåller regler för hur den anmodade staten skall förfara vid delgivning av den ansökande statens handlingar. Enligt punkt 2 a gäller härvid att sådan delgivning skall verkställas på det sätt som föreskrivs i den anmodade statens egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvudsak likartat slag. Punkten 2 b behandlar det fallet att den ansökande staten framfört önskemål om att delgivningen skall ske på ett visst angivet sätt. Den anmodade staten skall därvid, om detta är möjligt enligt lagstiftningen i den anmodade staten. verkställa delgivningen på det av den ansökande staten angivna sättet. Om det inte skulle vara möjligt att verkställa delgivningen i enlighet med de framförda önskemålen skall den anmodade staten använda sig av den närmast liggande metoden som enligt dess lagstiftning är tillgänglig.
Det förhållandet att konventionsstaterna i enlighet med vad som stadgas i denna artikel jämfört med artikel 30 punkterna 1 d och e kan förbinda sig att bistå varandra med delgivning av handlingar kommer att medföra en ökad arbetsbelastning med hänsyn till att två skatteadministrationer kom- mer att bli inblandade. Den i artikel 17 punkt 3 intagna bestämmelsen syftar till att minska denna ökning i arbetsbelastningen genom att göra det möjligt för en konventionsstat att verkställa delgivning av handlingar direkt per post till en person bosatt inom en annan konventionsstats
område. Det skall dock framhållas att det är möjligt att reservera sig mot denna bestämmelse såväl som mot hela denna artikel. För svenskt vid- kommande är någon reservation dock inte aktuell. Emellertid kan andra konventionsstater komma att reservera mot denna punkt exempelvis på grund av att staten i fråga anser att det i punkt 3 angivna delgivningsförfa- randet utgör ett kränkning av dess suveränitet. Svensk behörig myndighet måste således. innan en delgivning med stöd av artikel 17 punkt 3 verk- ställs, förvissa sig om att den stat inom vars område delgivningen skall ske inte har reserverat sig mot denna bestämmelse eller hela artikeln.
1 artikelns punkt 4 klargörs att konventionen inte medför att en delgiv- ning som en konventionsstat verkställt i enlighet med sin interna lagstift- ning skall anses sakna verkan. Detta avtal syftar till att tillhandahålla ytterligare medel genom vilka den ansökande staten kan delge sina hand- lingar. Genom denna bestämmelse klargörs att varken denna artikel eller någon annan artikel i denna konvention syftar till att förhindra en till konventionen ansluten stat från att med tillämpning av sina förfarandereg— ler verkställa delgivningar inom sitt eget eller en annan stats område. i den mån detta är möjligt enligt den andra statens lagstiftning. Denna bestäm- melse är av speciellt intresse för de konventionsstater som kan delge handlingar på andra sätt än de som följer av de redovisade punkterna, t.ex. genom delgivning av en representant för den skattskyldige vilken befinner sig inom den statens område eller delgivning genom kungörelse.
Enligt punkt 5 i denna artikel behöver handlingar som skall delges inte åtföljas av en översättning. För det fall mottagaren inte förstår det språk som handlingarna är upprättade på skall dock den anmodade staten låta göra en översättning till eller en sammanfattning på sitt ofliciella språk eller — om det finns flera officiella språk — något av dessa. Alternativt kan den anmodade staten be den ansökande staten att göra. en översättning eller sammanfattning av handlingarna på något av den anmodade statens, Europarådets eller OECDs officiella språk. SAF och Sveriges industriför- bund har riktat kritik mot denna bestämmelse och därvid anfört att det i denna bestämmelse i vart fall borde ha föreskrivits att delgivning endast skall få ske med handlingar som är avfattade på ett för mottagaren begrip- ligt språk. Ävcn om denna punkt inte innehåller en sådan tvingande föreskrift som remissinstanserna efterlyst torde detta stadgande i det helt övervägande antalet fall då delgivning kan komma att .ske med stöd av konventionen leda till att den handling som skall delges rent faktiskt är avfattad på ett för mottagaren begripligt språk. I övriga fall får det ankom- ma på svensk myndighet att. där så erfordras. bistå mottagaren med en för honom begriplig översättning eller en sammanfattning av handlingen.
Hänvisningar till S3-3-3
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.5.2
3.4. Kapitel IV, Bestämmelser avseende alla former av handräckning
Kapitel lV omfattar artiklarna 18—23 och innehåller bestämmelser avse- ende samtliga de tidigare redovisade handräckningsformerna.
3.4.1 Artikel 18, Uppgifter som skall ges av den ansökande staten
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att den i artikel 18 punkt 1 f intagna bestämmelsen — att en framställning om handräckning i mån av behov skall innehålla uppgift om bl. a. huruvida framställningen är i överensstämmelse med den ansökande statens lagar och rättspraxis — bör ändras så att dokumentation därom regelmässigt skall lämnas. De anser även att det bör krävas dokumentation om den berörde enskildes inställning till legalitcten m.m. av den framställ- da begäran om handräckning.
Föredragandens överväganden: Artikel 18 punkt 1 innehåller en uppräk- ning av de uppgifter som en framställning om handräckning i mån av behov skall innehålla.
1 punkt 1 a sägs därvid att en framställning bör innehålla uppgift om den myndighet eller inrättning på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort framställningen. Med hänsyn till att den behöriga myndighet som gör framställningen till den andra staten i regel inte är direkt inblandad i det praktiska arbetet med ärendet i fråga kan den i punkt 1 a angivna uppgif- ten vara värdefull såväl för den anmodade staten som den skattskyldige. För den skattskyldige kan denna uppgift vara till hjälp exempelvis för att klargöra vilken fordran som handräckningcn avser.
Enligt punkt 1 b skall en framställan, i mån av behov. också innehålla uppgift om namn. adress och andra uppgifter som underlättar identifika- tion av den person som framställningen avser.
[ punkt 1 c, som endast avser framställningar om upplysningar, anges att den ansökande staten i sin framställning bör ange den form i vilken den önskar att upplysningarna skall lämnas för att tillgodose dess behov. När så är möjligt skall den anmodade staten tillhandahålla den begärda infor- mationen på det sätt som begärts.
I en framställning om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder måste också enligt punkt 1 d fordrans art och storlek anges i detalj. Denna information är nödvändig för att det skall vara möjligt för den anmodade staten att fastställa vilka bestämmelser i dess interna lagstiftning och administrativa praxis som är tillämpliga vad avser den begärda indriv- nings- eller säkringsåtgärden. Av samma orsak måste en framställning om handräckning med delgivning enligt punkt 1 e innehålla uppgift om vilken sorts handling det är frågan om.
I fråga om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder bör fram- ställningen också innehålla så mycket uppgifter om fordran som möjligt. t. ex. där så är lämpligt uppgifter rörande skatten, de på skatten belöpande räntorna. administrativa avgifter och de kostnader som uppkommit i den ansökande staten. Dessa uppgifter kan vara av förklarande värde för den skattskyldige och möjliggör för den anmodade staten att exempelvis hänfö- ra en viss betalning till en viss del av fordringen. t. ex. till räntedelen. Den ansökande staten bör också ange om den önskar att indrivningen skall ske inom en viss tid eller om det enligt lagstiftningen i den ansökande staten finns några möjligheter till avbetalning etc. Av "praktiska skäl bör den
ansökande staten uppge de eventuella tillgångar som de känner till att den skattskyldige har i den anmodade staten.
Enligt punkt 1 fskall en framställning i mån av behov innehålla uppgift om framställningen är i överensstämmelse med lagstiftning och administ- rativ praxis i den ansökande staten samt om framställningen är berättigad med hänsyn till de i artikel 19 angivna kraven. Skulle dessa krav inte vara uppfyllda är inte heller den anmodade staten skyldig att bifalla framställ- ningen (se vidare under avsnitt 3.4.2 och 3.4.4 nedan). Det bör i detta sammanhang också framhållas att det för svenskt vidkommande ankom- mer på RSV att tillse att samtliga de handlingar som behövs för att pröva om handräckning kan ske enligt konventionen respektive intern svensk rätt finns tillgängliga. Om RSV vid denna prövning anser sig behöva ytterligare upplysningar skall dessa begäras från den ansökande staten. Efterkommer den ansökande staten inte en sådan begäran får ett avslag på framställningen övervägas. De uppgifter varom talas i denna bestämmelse torde således regelmässigt finnas tillgängliga för svensk behörig myndig- het. Med hänsyn härtill och medbeaktande av den föreslagna bestämmel- sen i 35 l i förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift finner jag inte skäl att föreslå någon ytterligare reglering av denna fråga. . Artikel 18 punkt 2 innehåller en allmänt avfattad bestämmelse enligt vilken all ytterligare information av betydelse för en framställning skall översändas till den anmodade staten. Denna bestämmelse tar således sikte på det självklara förhållandet att de behöriga myndigheterna måste hålla varandra informerade i frågor som rör en fordran eller en skattskyldig som är föremål för handräckning. Rent allmänt bör den ansökande staten göra så mycket som möjligt för att underlätta verkställigheten av den begärda handräckningcn för den anmodade staten.
Hänvisningar till S3-4
3.4.2. Artikel 19.. Möjlighet att avslå framställning
Som framgått av det redan anförda finns möjligheter för den anmodade staten att avslå en begäran om handräckning. Bestämmelserna därom finns intagna bl.a. i artikel 19. Genom denna bestämmelse öppnas en möjlighet för den anmodade staten att vägra att biträda en framställning i de fall då den anser att den ansökande staten inte i tillräcklig utsträckning använt sig av de möjligheter som stått till buds inom dess eget område. Denna möjlighet att vägra handräckning skall emellertid användas med urskiljning. ] praktiken torde det kunna förutsättas att bestämmelsen i denna artikel mycket sällan kommer till användning i fråga om framställ- ningar rörandelutbyte av upplysningar och delgivning av handlingar efter- som det normalt måste antas att den ansökande staten uttömt sina inhems- ka möjligheter och 'att framställningen om handräckningcn beror på svå- righeter att erhålla information från eller att få kontakt med den skattskyl- dige.
Om emellertid den anmodade staten vägrar att bifalla en framställning med hänvisning till att andra möjligheter fortfarande är tillgängliga i den ansökande staten - kan den ansökande staten göra gällande att sådana
åtgärder, på sätt sägs i artikeln, skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter. Exempelvis kan en revision av en enda leverantör i den anmodade staten ge ett resultat vilket i den ansökande staten endast hade kunnat uppnås genom att ett mycket stort antal köpare i den ansökande staten hade reviderats. Att i detta sammanhang ange när en invändning av denna art kan anses befogad är emellertid inte möjligt utan det får ankom— ma på RSV att i sin egenskap av svensk behörig myndighet ta ställning härtill i varje enskilt fall.
Även i andra fall än det tidigare nämnda kan en framställning om bistånd med handräckning skapa problem för den anmodade staten. Ex- empelvis kan den anmodade staten komma i den stituationen att den, enligt sin interna lagstiftning eller administrativa praxis. överhuvudtaget eller vid den aktuella tidpunkten inte skulle kunna vidta indrivningsåtgär- der. 1 ett sådant fall kan framställningen enligt artikel 21 punkt 2 a avslås eller verkställigheten skjutas på framtiden. Det kan naturligtvis också uppkomma gränsfall där frågan om framställningen skall avslås eller be- viljas inte är lika självklar som i det lämnade exemplet. Det framstår då som lämpligt att den behöriga myndigheten i den anmodade staten tar kontakt med den behöriga myndigheten i den ansökande staten för att med stöd av artikel 24 söka nå en ömsesidig överenskommelse om hur konven- ' tionen skall tillämpas i det aktuella fallet.
Hänvisningar till S3-4-2
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt 3.4
3.4.3. Artikel 20, Svar på framställning om handräckning
Artikel 20 innehåller bestämmelser angående svar på framställning om handräckning. Kravet på att redovisa resultatet av handräckningsåtgärder- na syftar till att den ansökande staten så snart som möjligt efter det att åtgärder vidtagits skall underrättas om den undersökning eller de åtgärder för säkerställande som vidtagits, om fordringen drivits in eller delgivning skett eller. om det visat sig vara omöjligt att verkställa den begärda handräckningcn eller om det beslutats att inte gå vidare med ärendet.
Avslås en framställning om handräckning skall vidare — enligt punkt 2 — skälen för detta anges. Syftet är att ge den ansökande staten en möjlighet att modifiera sin begäran eller utarbeta en ny. Den omständigheten att skälen för ett avslag på en framställning enligt denna bestämmelse skall anges innebär emellertid inte att den anmodade staten alltid behöver redovisa de bakomliggande orsakerna i detalj, t. ex. varför den anmodade staten anser att vissa åtgärder strider mot allmänna hänsyn (”ordre pub- lic"). .
1 punkt 3 föreskrivs att information skall tillhandahållas den ansökande staten i den form som denna önskat. Syftet med denna bestämmelse är att se till att den ansökande staten kan tillgodogöra sig informationen så bra som möjligt. Om information skall kunna översändas i en viss form kräVS att den ansökande staten i förväg angett sina önskemål. Denna bestämmel- se är emellertid inte tvingande utan gäller endast i den mån den anmodade staten har möjlighet att tillmötesgå den ansökande statens önskemål. Be- dömningen av huruvida det i visst fall är möjligt att tillmötesgå en sådan begäran skall ske dels utifrån intern lagstiftning och administrativ praxis,
dels med hänsyn till det eventuella merarbete som är förknippat med att meddela upplysningarna i den önskade formen.
3.4.4. Artikel 21. Skydd för personer och begränsing av skyldigheten att bevilja handräckning
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att även om konventionen bygger på tanken att staten skall iaktta den skattskyldi- ges intressen så råder det Stor osäkerhet om hur detta i praktiken kommer att utfalla. SAF och Sveriges industriförbund har härvid anfört att ”efter- som framställningen normalt torde göras bakom ryggen på den skattskyldi- ge. har han inte någon möjlighet att agera hos den ansökande staten som bara har tillgång till det material som den anmodade staten finner lämpligt att lämna ut”. SAF och Sveriges industriförbund har vidare framhållit att skyddet mot röjande av affärshemligheter m.m. är av största betydelse för - näringslivet. Med hänsyn härtill och då det i praktiken torde vara mycket svårt för de inblandade staternas myndigheter att själva avgöra vad som är en atfärshemlighet anser SAF och Sveriges industriförbund att det är otillfredsställande att den skattskyldige enligt konventionen inte har någon ovillkorlig rätt att bli hörd eller på annat sätt få tillfälle att kommentera de uppgifter som lämnas ut.
RSV har för sin del pekat på att det. för att beslut om betalningssäkring skall kunna fattas. enligt 4 & betalningssäkringslagen bl. a. krävs att fordran uppgår till betydande belopp. Med betydande belopp förstås därvid belopp som i vart fall uppgår till ett basbelopp. Frågan om säkringsåtgärder skall vidtas i Sverige för en utländsk skatt som lyder på belopp understigande ett basbelopp blir beroende av hur artikel 21 skall tolkas.
Föredragandens överväganden: Artikel 21 är av särskild betydelse då det gäller att uppnå en lämplig balans mellan behovet av ömsesidig handräck- ning i skattefrågor och behovet av skydd för de skattskyldiga. Artikeln fyller vidare en viktig funktion genom att ge den anmodade staten möjlig- het att vägra att lämna information i fall som enligt den statens uppfatt- ning skulle strida mot allmänna hänsyn eller dess väsentliga intressen. Inledningsvis bör också framhållas att de i denna artikel angivna grunder- na för att avslå en framställning gäller om inte annat anges. varje framställ- ning om administrativ handräckning oavsett vad denna avser.
l artikelns punkt [ klargörs uttryckligen vad som underförstått gäller redan enligt konventionens andra artiklar. nämligen att de rättigheter och garantier som personer har enligt den interna lagstiftningen och administ- rativ praxis inte på något sätt inskränks genom konventionen.
Artikelns punkt 2 innehåller ytterligare begränsningar i skyldigheten att lämna handräckning och erbjuder därvidlag ett ytterligare skydd för de skattskyldiga. Visserligen är de i punkt 2 intagna bestämmelserna inte av tvingande natur, men enligt min uppfattning bör de tillämpas strikt. Jag har därför föreslagit att en bestämmelse av denna innebörd tas in i 39" förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under avsnitt 4.1 nedan).
1 punkt 2 a fastslås. såsom en generell princip. att den anmodade staten
inte skall vara skyldig att vidta åtgärder som avviker från dess lagstiftning eller administrativa praxis. Inte heller är den anmodade staten skyldig att vidta åtgärder. som i och för sig står i överensstämmelse med dess lagstift- ning. men som i praktiken. normalt sett. inte utnyttjas eller att vidtaga åtgärder. som i och för sig står i överensstämmelse med dess lagstiftning och administrativa praxis. men som innefattar ett utnyttjande av befogen- heter som den ansökande staten inte förfogar över inom sitt eget territori- um. Sålunda är den anmodade staten endast skyldig att tillmötesgå en begäran om handräckning i de fall då den ansökande och den anmodade statens interna rättsordning överensstämmer med varandra i fråga om befogenheter och tillämpning. De fall då handräckning kan vägras är sådana fall då den stat som ansöker om bistånd med handräckning enligt sin interna lagstiftning helt saknar möjligheter att inom sitt område vidta den begärda åtgärden. Denna bestämmelse innebär således inte att svensk behörig myndighet skall avslå en begäran om handräckning t. ex. på grund av att svensk myndighet då den verkställer en begäran från främmande stat skulle komma att utnyttja befogenheter vars exakta motsvarighet inte finns att tillgå i den ansökande staten. Det bör i detta sammanhang framhållas att de i artikel 14 intagna bestämmelserna rörande tidsgränser utgör ett undantag från den tidigare redovisade bestämmelsen.
När det gäller de i artikel 21 punkt 2 b intagna uttrycken "allmänna hänsyn" (ordre public) respektive "väsentliga intressen" har dessa inte definierats i konventionen utan får i det enskilda fallet tolkas av de berörda staterna. Det bör dock observeras att i de fall som dessa uttryck syftar på en stats intressen så inkluderar de även enskildas intressen om dessa har en nationell dimension. Allmän säkerhet och ekonomiska intres- sen kan således omfattas.
Det skall också framhållas att uttrycket "åtgärder" i punkterna 2 a och b inte åsyftar formen för det bistånd med handräckning som denna konven- tion erbjuder (t. ex. att förse den ansökande staten med information) utan de åtgärder som myndigheterna vidtar för att fullgöra olika former av handräckning (t.ex. att förhöra vittnen eller att verkställa efterforskning- ar).
Artikel 21 punkt 2 c tar speciellt sikte på utbyte av upplysningar och innehåller skyddsregler motsvarande dem i punkt 2 a. Härvidlag gäller således att den anmodade staten inte är skyldig att lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande staten. Upplysningar anses i detta sammanhang som tillgängliga i myndigheternas normala verksamhet om beskattnings- myndigheterna har dem i sin besittning eller om de genom normalt förfa- rande kan erhålla uppgifterna i fråga. Således kan uppgifter som införskaf- fats genom särskilda undersökningar anses vara tillgängliga. om beskatt- ningsmyndigheterna skulle ha gjort motsvarande undersökningar för att införskaffa uppgifterna för inhemskt bruk. Den anmodade staten har alltså att inhämta uppgifter-som den ansökande staten är i behov av på samma sätt som sker då fråga är om uppgifter som rör egna skatter.
Det krav på reciprocitet som uppställs i punkterna 2 a och e i denna artikel utgör en begränsning av åtagandet vilket innebär att den anmodade
staten inte är skyldig att göra mer för att bistå med handräckning än vad den ansökande staten själv kan göra enligt sin interna rätt. Inte heller behöver den anmodade staten tillhandahålla mer upplysningar än vad som normalt kan tas fram i ett motsvarande ärende i denna stat.
Punkt 2 (1 innehåller en begränsning i den anmodade statens skyldighet att lämna ut vissa hemliga uppgifter. För svenskt vidkommande måste en noggrann prövning ske i det enskilda fallet för att se till att ett utlämnande av upplysningar inte står i strid med 3 5 i den föreslagna lagen om ömsesi- dig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. 1 punkt 2 (1 har också tagits in en begränsning såvitt avser upplysningar som berör något som är av vitalt intresse för den anmodade staten. [ punkten anges därvid- lag att den anmodade staten inte är skyldig att lämna upplysningar vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller mot dess väsentliga intressen. .
De i punkt 2 e intagna bestämmelserna ger den anmodade staten en möjlighet att avslå en framställning om bistånd med handräckning om den anmodade staten anser att beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper. Detta kan t. ex. vara fallet om beskattningen i den ansökande staten är av konfiskatorisk art eller om påföljden för en överträdelse är att anse som orimlig. Punkt 2 e innefattar också en möjlighet för den anmodade staten att avslå en begäran om handräckning ”om och i den mån den anser beskattningen i den ansökan- de staten strider mot bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsavtal ....”. Denna bestämmelse syftar på beskattning som skett i strid med ett dubbel- beskattningsavtals bestämmelser om t.ex. storleken på den källskatt som den ansökande staten äger innehålla, definitionen av fast driftställe, fast- ställandet av ett fast driftställes vinst etc. Bestämmelsen syftar däremot inte på alla fall av dubbelbeskattning. vilket även följer av att dubbelbe- skattningsavtal inte undanröjer alla former av dubbelbeskattning. [ fall då dubbelbeskattning skett och detta inte står i strid med ett dubbelbeskatt- ningsavtal skall således möjligheten att erhålla handräckning stå öppen. Fall som det sistnämnda kan dock, enligt artikel 24 punkt 5. bli föremål för överläggningar mellan de avtalsslutande staterna.
Syftet med punkt 2 fär att tillförsäkra att konventionen inte tillämpas på ett sätt som resulterar i diskriminering mellan medborgare i den anmo- dade och medborgare i den ansökande staten i fall då förhållandena är desamma.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört vill jag i denna del göra följande tillägg.
Som framgår av den av mig lämnade redogörelsen för artikel 4 punkt 3 (se avsnitt 3.3. 1.1) har inom finansdepartementet upprättats ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Enligt 12 5 i detta förslag skall den som berörs av ett handräckningsärende i vissa fall underrättas om vad som översänts till skattemyndighet i främ-. mande stat. Sådan underrättelse skall ske i de fall då de till främmande stat översända uppgifterna framkommit vid revision eller annan granskning. såvida inte de i förslagets 12 g' andra stycket angivna förhållandena är för
:
handen (se vidare under avsnitt 4.2.2 nedan). Genom vad som sålunda föreslagits finnerjag att denna fråga har fått en tillfredsställande lösning.
Vad sedan avser skattemyndigheternas förmåga att bedöma vad som kan anses utgöra en affärshemlighet eller inte kan naturligtvis uppfattning- arna vara delade. Jag vill emellertid peka på att. som jag inledningsvis nämnt. Sverige har redan i dag ett omfattande informationsutbyte med främmande stat i samband med vilket skattemyndigheterna har att ta ställ- ning till huruvida de uppgifter som översänds kan innehålla affärshemlig- heter o.dyl. Den svenska Skatteförvaltningen och då framförallt RSV har således stor vana av att hantera dessa frågor. Jag delar således inte den av SAF och Sveriges industriförbund framförda uppfattningen utan hyser stort förtroende för de svenska skattemyndigheternas förmåga att hantera dessa frågor.
RSV har i sitt yttrande pekat på att problem kan uppkomma då hand- räckning begärs för säkringsåtgärder eftersom betalningssäkring i Sverige endast medges då fråga är om betydande belopp. Som jag redan redovisat skall Sverige i enlighet med vad jag föreslagit i 35 förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift tolka de i artikel 21 intagna bestämmelserna strikt. Härav följer att en begäran om handräckning med säkringsåtgärd inte skall bifallas med mindre den upp- fyller de bestämmelser som finns intagna i betalningssäkringslagen. Detta torde för övrigt också följa av vad jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.2).
3.4.5. Artikel 22, Sekretess
Remissinstanserna: Svea hovrätt har påpekat att det krävs följdlagstiftning eftersom det vid tillämpningen av konventionens sekretessbestämmelser kan uppstå situationer där utländska sekretessbestämmelser kommer i konflikt med den grundläggande regeln i 5 kap. 1 5 rättegångsbalken om domstolsförhandlingars offentlighet.
SAF och Sveriges industriförbund har påpekat att svensk myndighet som vänder sig till skattemyndighet för att få del av sådana upplysningar som skattemyndighet erhållit från annat land med stöd av konventionen. enligt 15 kap. 5 & sekretesslagen har rätt att erhålla denna uppgift. om inte hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess. SAF och Sveriges industriförbund har därvid ifrågasatt om bestämmelsen i 9 kap. 3 & sekre- tesslagen ger ett tillräckligt skydd. SAF och Sveriges industriförbund anser även att datasårbarheten inte beaktats från sekretessynpunkt och att det är nödvändigt att sekretessens iakttagande i datasystem regleras när de berörs av en begäran om handräckning. Vidare har SAF och Sveriges industriför- bund anfört att sekretessreglerna i artikel 22 måste uppmärksammas ut- ifrån grundläggande principer i svensk skattcprocess. Enligt dessa remiss- instanser kan det inte anses tillfredsställande att den svenska skattemyn- digheten. när ett skatteärende förts upp till en länsrätt, en kammarrätt eller regeringsrätten. inte får för domstolen yppa kanske väsentliga omständig-
heter som framgår av utomlands inhämtade upplysningar. därför att den - '
svenska skattcprocessen i princip är offentlig. Detta skulle enligt dessa remissinstanser innebära att om den andra staten inte medger att de till
Sverige utlämnade upplysningarna får ges offentlighet, dessa inte kan förebringas för domstolarna i skattemålet. Enligt SAF och Sveriges indu- striförbund kommer detta att medföra en snedvridning av skatteprocessen som är allvarlig. bl.a. skulle regeln leda till att skattemyndighetens mot- part inte får tillfälle att bemöta dem eller eljest ge sina synpunkter på de förhållanden uppgifterna avser. De anser därför att det från svensk offent- ligrättslig synpunkt måste krävas att Sverige inte utifrån mottar andra upplysningar än sådana vilka vid domstolsbehandling av skatteärendet utan tvekan kan framläggas för den i saken beslutande domstolen. Enligt SAF och Sveriges industriförbund kan bestämmelserna i denna punkt strida mot grundlagsregeln i 12 kap. 6 & andra stycket regeringsformen i så måtto att den i artikeln intagna sekretessbestämmelsen skulle innebära att uppgifter som svensk beskattningsmyndighet får från utländsk beskatt- ningsmyndighet inte får yppas för riksdagens ombudsman.
RSV har i sitt yttrande anfört att verket utgår från att utländsk tjänste- man som deltagit i en revision omfattas av en med tystnadspliktjämförlig skyldighet att inte yppa vad han erfarit vid revisionen. RSV har vidare anfört att det inte är förenligt med svensk sekretesslagstiftning att i enlig- het med vad som sägs i artikel 22 punkt ] tillämpa utländska sekretessbe- stämmelser när dessa är mer restriktiva än de svenska. I fråga om den i artikel 22 punkt 2 intagna bestämmelsen. att upplysningar får yppas i domstolsavgörande endast om samtycke därtill lämnats. torde denna en- ligt RSV inte kunna upprätthållas från svensk sida. RSV anser vidare att några bestämmelser av denna innebörd inte heller bör införas i intern svensk rätt eftersom detta skulle strida mot svensk rättstradition. Med hänsyn härtill bör Sverige istället ingå bilaterala överenskommelser med andra konventionsstater om att avstå från krav på samtycke. RSV har slutligen påtalat att det kan uppstå svårigheter att upprätthålla den i artikel 22 punkt 3 intagna bestämmelsen och har därvid lämnat följande exempel.
Den upplysande staten har reserverat sig mot upplysningar som rör den statens motsvarighet till kupongskatt. Upplysningar lämnas till RSV angå- ende förhållanden som rör inkom'stbeskattningen. Om RSV därvid finner att det är kupongskatt och inte inkomstskatt som skall utgå hur skall man då förfara?
Sveriges advokatsamfund har anfört att regleringen beträffande över- skottsinformation är för otillräcklig för att garantera att överskottsinfor- mationen inte används mot enskilda och att den skattskyldiges skydd i denna del måste förstärkas.
Föredragandens överväganden: Ömsesidig handräckning mellan skatte- myndigheter i olika stater är möjlig endast om den information som har erhållits genom samarbetet behandlas med lämplig förtrolighct. Emellertid varierar det skydd som sådan information kan ges från stat till stat. För att tillförsäkra den information som erhållits från den ansökande staten ett från denna stats synpunkt tillfredsställande skydd har i artikel 22 intagits bestämmelser om sekretess.
[ punkt 1 i denna artikel stadgas därvid att upplysningar som en stat erhållit med stöd av konventionen i sekretesshänseende skall behandlas i
enlighet med den mest restriktiva av den ansökande och den anmodade statens interna lagstiftning. För svenskt vidkommande innebär detta att RSV i egenskap av behörig myndighet måste hålla sig informerat om sekretesslagstiftningen i de till konventionen anslutna staterna samt även informera de behöriga myndigheterna i andra konventionsstater om vår sekretesslagstiftning. Detta utbyte av information kan antingen ske direkt via de till konventionen anslutna staterna eller via det i artikel 24 om- nämnda koordineringsorganet.
De i artikel 22 punkt 2 intagna bestämmelserna syftar till att i förhållan- de till vad som stadgas i artikelns punkt 1 fastställa ett absolut minimikrav vad avser sekretessen. Härvid har i artikel 22 punkt 2 de personer och myndigheter som — utan medgivande från den behöriga myndigheten i den stat som lämnat uppgifterna — har rätt att ta del av uppgifterna angetts. ] enlighet härmed får endast "personer och myndigheter (häri inbegripna domstolar och förvaltnings- eller övervakningsorgan) som fast- ställer. uppbär eller indriver skatter eller handlägger ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter" använda upplysningarna och ”därvid endast för nu angivna ändamål". Som jag tidigare redogjort för (se avsnitt 3.3.l.1) följer av artikel 4 punkt 2 att upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention får användas i en brottmålsprocess endast om den stat vilken tillhandahållit upplysningarna i förväg gett sitt samtycke därtill. Även om ett sådant samtycke inte föreligger skall skattemyndigheterna. då brotts- misstanke föreligger. dock översända erhållna upplysningar till polis— eller åklagarmyndighet. I nuläget medför detta. sett i förhållande till konventio- nens artikel 4 punkt 2. att problem kan uppkomma eftersom polis- och åklagarmyndighet enligt intern svensk rätt har en skyldighet att beivra brott som begåtts. Som jag redan nämnt (se avsnitt 3.3.l.l) bereds inom justitiedepartementet för närvarande ett förslag till lagändring i denna del. Om denna lagstiftning inte kommer till stånd eller hunnit träda i kraft vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande får det ankomma på RSV att informera övriga till konventionen anslutna stater om de svenska bestämmelserna på området samt att söka träffa överenskommelser med dessa stater om att avstå från kravet på sådant samtycke som avses i konventionens artikel 4 punkt 2. Kan sådant samtycke inte erhållas får Sverige avstå från att inhämta respektive motta uppgifter från stat som inte lämnat sitt samtycke.
Med anledning vad SAF och Sveriges industriförbund anfört i sitt ytt- rande vill jag i detta sammanhang klargöra att organ som är ansvariga för övervakningen av skatteadministrationen och som har befogenhet att un- dersöka enskilda skatteärenden faller in under de tidigare angivna perso- nerna och myndigheterna som har rätt att ta del av erhållna upplysningar. Det råder således inget tvivel om att riksdagens ombudsman och justitie- kanslern får ta del av upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention.
På samma sätt som information får yppas för de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna får den naturligtvis också delges berörda skattskyldiga eller deras företrädare. Då fråga är om handräckning vid
indrivning får informationen delges varje person hos vilken indrivning begärts. om detta är nödvändigt för indrivningen.
Då erhållen information lett fram till att det i den ansökande staten vidtagits ändringar i en skattskyldigs taxeringar kan detta. i enlighet med den ansökande statens lagstiftning eller administrativa praxis. medföra ett behov av att underrätta andra myndigheter än skattemyndigheter om de belopp till vilket den skattskyldige blivit taxerad. En sådan underrättelse strider inte mot bestämmelserna i denna artikel under förutsättning av att den från den anmodade staten erhållna informationen därvid inte röjs.
Det förhållandet att information som erhållits med stöd av konventio- nen får delges de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna innebär dock inte att dessa fritt får röja denna information. Dessa personer och myndigheter får. i enlighet med vad jag tidigare redovisat. endast använda informationen för de i punkt 2 angivna ändamålen och omfattas även de av konventionens sekretessbestämmelser. Om de exempelvis skulle vilja använda sådan information vid offentliga förhandlingar rörande skattefrå- gor måste samtycke därtill först inhämtas från den stat som tillhandahållit informationen. Det är således av största vikt att de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna innan de vidtar åtgärder som kan leda till att från annan konventionsstat erhållen information blir offentlig t. ex. vid en offentlig domstolsförhandling eller genom att den redovisas i icke sekretessbelagda domskäl vänder sig till svensk behörig myndighet (dvs. RSV) som därvid har att från den konventionsstat varifrån informationen härrör inhämta samtycke till att den röjs. För att inte möjligheterna till effektivt samarbete mellan skattemyndigheterna i konventionsstaterna skall försvåras finnerjag det angeläget att den svenska behöriga myndighe- ten verkar för att det i enlighet med vad som sägs i sista meningen av artikel 22 punkt 2 i så stor utsträckning som möjligt ingås ömsesidiga överenskommelser om att avstå från kravet på sådant samtycke. Det torde för övrigt vara ett gemensamt intresse för skattemyndigheterna i de till konventionen anslutna staterna att sådana överenskommelser ingås.
Med anledning av vad RSV anfört i sitt yttrande rörande den tystnads- plikt som åvilar en utländsk tjänsteman som deltagit vid en i Sverige utförd revision vill jag i detta sammanhang också hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande bestämmelserna i artikel 9 (se avsnitt 3.316). Som jag redan anfört framgår det klart av artikel 9 punkt 2 att utländsk tjänsteman som deltagit i en revision i t.ex. Sverige är bunden av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna. Detta innebär således att en utländsk tjänsteman som deltagit vid en revision i Sverige i vart fall har att följa de svenska sekretessbestämmelserna eller de i sitt hemland om de skulle vara strängare.
Till skillnad från de redovisade punkterna i artikel 22. som innehåller generella bestämmelser rörande sekretess. innehåller punkt 3 regler som tar sikte på användningen av upplysningar med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av en av den tillhandahållande staten gjord reservation. Syftet med en reservation av detta slag är att undanta den stat som gjort reservationen från vissa skyldigheter som eljest följer av denna konvention. Det förhållandet att en stat på detta sätt reserverat sig beträf-
fande viss skatt får givetvis konsekvenser också i sekretesshänseende. I enlighet härmed hari punkt 3 intagits en bestämmelse enligt vilken en stat som erhållit upplysningar från en stat som gjort en reservation enligt artikel 30 punkt 1 a inte får använda dessa upplysningar med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av reservationen. Motsvarande gäller också i fråga om den stat som gjort reservationen. Denna stat får inte heller använda upplysningar som erhållits med stöd av konventionen med avse- ende på skatt av sådant slag som omfattas av den egna reservationen.
För att Sverige skall kunna uppfylla det åtagande som följer av artikel 22 punkt 3 har denna fråga reglerats i förslag till lag om ömsesidig handräck- ning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. 1 6 5 i det nämnda förslaget har därvid tagits in en bestämmelse av innebörd att svensk myndighet, annan än domstol, inte får använda information som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat för att ändra eller söka ändring av skatt eller allmän avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga. Om exempelvis svenska skattemyndigheter erhåller upplysningar avseende en persons inkomsttaxeringar med stöd av denna konvention från en stat som i enlighet med bestämmelserna i artikel 30 punkt 1 a förbehållit sig rätten att inte bevilja någon form av handräckning vad avser obligatoriska socialförsäkringsavgifter får de angivna myndigheterna en- ligt förslagets 6 5 inte använda de erhållna upplysningarna för att i Sverige söka påföra sådana avgifter. Jag vill i detta sammanhang framhålla att vad jag anfört i min redogörelse för innehållet i artikel 22 punkt 2. nämligen att denna reglering enbart avser användningen av de erhållna uppgifterna som sådana, också gäller i fråga om den i förslagets 65 intagna bestämmelsen. Detta kan belysas med följande exempel. I vissa fall används den bas som använts för att fastställa en skatt (t. ex. inkomstskatt som skall erläggas till staten) också för att fastställa andra skatter (t. ex. inkomstskatter som skall erläggas till andra myndigheter). 1 andra fall kan den bas som använts för att fastställa en skatt utgöra utgångspunkten för fastställandet av basen för en annan skatt. 1 de nu angivna fallen står inte ett utlämnande av uppgift om basen för den förstnämnda skatten. vilken justerats i enlighet med information som erhållits från en annan stat. i strid med artikel 22 punkt 3 såvida inte den bakomliggande informationen som sådan också översänds. Således skulle det inte stå i strid med konventionen att i det tidigare" angivna exemplet med obligatoriska socialförsäkringsavgifter översända uppgift om de belopp till vilka inkomsttaxeringarna med stöd av de erhållna uppgifterna fastställts och att med ledning av de åsatta taxeringar- na justera socialförsäkringsavgifterna.
Som jag redan redovisat får upplysningar som en stat erhåller med stöd av konventionen i allmänhet endast användas av de i artikel 22 punkt 2 angivna personerna och myndigheterna och endast för de i den punkten angivna ändamålen. Normalt sett kan dessa upplysningar således inte an- vändas för andra ändamål om inte upplysningarna i fråga kan inhämtas på annat sätt t. ex. med stöd av ett ömsesidigt rättshjälpsavtal. Med hänsyn till att det kan förekomma situationer då två konventionsstater finner att denna begränsning i fråga om användningen av erhållna uppgifter inte är önskvärd, t.ex. på grund av att upplysningarna i fråga inte kan göras
tillgängliga på annat sätt än via denna konvention. så har det i punkt 4 intagits en bestämmelse som möjliggör att denna begränsning i användan- det beskärs. I enlighet härmed stadgas i punkt 4 att upplysningar som en stat erhållit med stöd av konventionen får användas för andra ändamål än de tidigare angivna om detta kan ske enligt lagstiftningen i den stat som har lämnat upplysningarna och den behöriga myndigheten i denna stat samtycker till att upplysningarna används för dessa andra ändamål.
En multilateral konvention öppnar stora möjligheter till samarbete mel- lan fler än två stater. Information som en stat erhållit från en annan stat kan också vara av intresse för en tredje stat. I artikel 22 punkt 4 ges en möjlighet till informationsutbyte också i sådana fall. För att förhindra att situationer uppkommer då denna tredje stat på detta sätt inhämtar upplys- ningar som den annars inte skulle ha kunnat erhålla stadgas i punkt 4 att översändande av upplysningar som erhållits från en stat till en tredje stat endast får ske om den behöriga myndigheten i den stat varifrån upplys- ningarna ursprungligen härröri förväg gett sitt samtycke därtill.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört får jag vidare anföra följande.
Som remissinstanserna påpekat är konventionens sekretessbestämmel- ser i vissa delar mer långtgående än motsvarande bestämmelser i nu gällande interna svenska lagstiftning i t.ex. sekretesslagen och rättegångs- balken. Genom det tidigare redovisade förslaget (se avsnitt 3.3.1.l). att begränsa åklagares möjligheter att fritt använda upplysningar som erhållits med stöd av ett avtal med främmande stat. kan den konflikt som i dag föreligger mellan vår interna lagstiftning och konventionens bestämmelser delvis få sin lösning. Härtill kommer att förslag också lagts fram om att vidta ändringar i 5 kap. l & rättegångsbalken och i 12 kap. 3 och 455 sekretesslagen. Enligt det förstnämnda förslaget skall svenska domstolar vara skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar i de fall sekretess gäller enligt 9 kap. 35 sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga att uppgiften röjs. Vidare innebär förslaget att de svenska domstolar- na också blir skyldiga att beträffande uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå i fråga om såväl förebringade uppgifter som uppgif- ter som tagits in i dom eller annat beslut. Även detta förslag gäller dock endast i den mån ett röjande av uppgiften skulle strida mot bestämmelse i tillämpat avtal. Genom dessa ändringar finnerjag att den svenska lagstift- ningen kommer att få en utformning som så långt som möjligt möjliggör för Sverige att leva upp till våra internationella åtaganden. såväl de som följer av denna konvention som de som följer av redan träffade avtal. t. ex. rörande handräckning avseende tullar. skatter etc.
Jag är dock medveten om att det kan förekomma fall då Sverige. trots de nu redovisade ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen. inte kommer att kunna erbjuda det sekretesskydd som föreskrivs i denna konvention. Vad jag härvid åsyftar är t.ex. det fall då den stat som tillhandahållit uppgifterna har sekretessbestämmelser som går längre än de svenska. För svenskt vidkommande är det i ett sådant fall inte möjligt att. i enlighet med stadgandet i artikel 22 punkt ]. tillämpa denna andra stats
mer långtgående sekretess. Som jag tidigare anfört ankommer det på RSV att hålla sig informerat om sekretesslagstiftningen i respektive konven- tionsstat samt att hålla andra konventionsstater informerade om den svenska lagstiftningen på området. I samband med att RSV lämnar sådan information är det härvid nödvändigt att det klart anges dels att Sverige endast kan erbjuda det sekretesskydd som följer av intern svensk rätt. dels ock att andra till konventionen anslutna stater. i den mån de skulle finna att detta skydd inte är tillräckligt. inte skall översända upplysningarna i fråga till Sverige. Genom de redovisade ändringarna i den interna svenska lagstiftningen och med en tillämpning av det av mig skisserade förfarandet kommer Sverige enligt min mening att kunna leva upp till de i konventio- nen intagna sekretessbestämmelserna.
Vad slutligen gäller den av SAF och Sveriges industriförbund påtalade frågan avseende sekretessens iakttagande i datasystem finnerjag ej anled- ning att enbart med anledning av ett godkännande av denna konvention reglera denna fråga.
Hänvisningar till S3-4-5
- Prop. 1989/90:14: Avsnitt om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m., 3.3.1, 3.6.4, 4.1
3.4.6. Artikel 23. Rättsliga åtgärder
Remissinstanserna: Enligt SAF och Sveriges industriförbund har berörda skattskyldiga inte någon rätt att påkalla något som helst rättsligt förfarande till sitt skydd. SAF och Sveriges industriförbund pekar också på bestäm- melsen i artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och ifrågasätter om den nu aktuella konventionen uppfyller de däri uppställda kraven. Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige har framfört liknande synpunkter.
Föredragandens överväganden: Artikel 23 innehåller forumbestämmelser och andra bestämmelser i därmed sammanhängande frågor såvitt avser rättsliga åtgärder beträffande åtgärder som den ansökande eller den anmo- dade statcn vidtagit enligt konventionen. Ett speciellt problem. som inte behandlas i konventionen. kan i detta sammanhang anses föreligga beträf- fande tillämpningen av artikel 14 punkt 3 (den absoluta tidsfristen inom vilken den anmodade staten är skyldig att bifalla en framställning), artikel 19 (möjlighet att avslå framställning) respektive artikel 21 punkt 2 (angå- ende begränsning av skyldigheten att bevilja handräckning). Dessa artiklar ger befogenheter åt myndigheter att vägra vidta åtgärder som begärts av myndigheter i en annan stat och fråga uppstår härvid huruvida enskild borde vara berättigad att begära att myndigheten i fråga utnyttjar dessa befogenheter. speciellt i de fall då ett avstående från att utnyttja dessa befogenheter innebär att ett skydd för enskild som den interna lagstiftning- en avser att ge försvagas. Såsom jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.4) finner jag den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden om 15 år efter vars utgång en stat inte är skyldig att bifalla en framställning vara väl motiverad. Endast undantagsvis anserjag att det bör förekomma att en svensk myn- dighet bifaller en framställning om handräckning efter utgången av denna period. Det kan dock förekomma fall. t.ex. när en skattefordran på grund av den skattskyldiges agerande inte tidigare kunnat slutligen regleras. då hjälp med indrivning bör kunna övervägas även efter periodens utgång.
Jag vill därför inte föreslå något förbud för svensk myndighet att bifalla en framställning om handräckningi fall då tidsperioden i fråga löpt ut.
Beträffande den i artikel 19 angivna möjligheten att avslå en framställ- ning berör den endast i mindre grad den enskilde eftersom i detta fall grunden för ett avslag är att den ansökande staten inte prövat alla de möjligheter som står till förfogande inom dess eget område.
l enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3.4.4) har i 35 i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagits bestämmelser som i princip motsvarar de i artikel 22 punkt 2 a—e. Till Skillnad från de i artikel 22 punkt 2 a—e intagna bestäm- melserna är de i förslagets 3 5 av tvingande natur. Härav följer att svenska myndigheter inte får lämna bistånd med handräckning i de i förslagets 3 & angivna fallen. Jag vill här särskilt framhålla de bestämmelser i förslagets 3 5 som föreskriver att svensk myndighet inte skall bistå utländsk myndig- het med handräckning till den del detta innefattar att den svenska myndig- heten skall vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller admi- nistrativ praxis eller lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige. Genom de föreslagna reglerna skapas sålunda en ordning som innebär att de åtgärder som i Sverige får vidtas enligt konventionen endast är sådana som är tillåtna enligt vår interna rätt.
I fråga om åtgärder som den anmodade staten vidtagit enligt denna konvention, t. ex. indrivning av en skattefordran. gäller enligt den i artikel 23 punkt 1 intagna forumregeln att överklagande endast får-anföras hos vederbörande myndighet i den anmodade staten. Överklagande avseende åtgärder som den ansökande staten vidtagit. t.ex. förekomsten av eller storleken av en skattefordran respektive exekutionstitelns giltighet. skall däremot enligt artikel 23 punkt 2 anföras hos vederbörande myndighet i den ansökande staten. Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en skattskyldig inte kan motsätta sig att indrivning sker i den anmoda- de staten genom att där ifrågasätta giltigheten hos den i den ansökande staten utfärdade exekutionstiteln eller genom att där göra gällande att skattekravet är felaktigt på grund av att betalning redan har skett. Denna bestämmelse kan med hänsyn till stadgandet i artikel 11 punkt 2 (att skattefordran inte får vara tvistig) synas överflödig, detta allra helst som bestämmelserna rörande handräckning med delgivning borde förhindra att en skattskyldig inte kunnat överklaga ett skattekrav på grund av att han inte känt till det. Emellertid finns en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att enligt artikel 11 punkt 2 andra meningen komma överens om att handräckning skall kunna begäras även om fordringen inte är otvistig eller inte har vunnit laga kraft. Härtill kommer att det i vissa stater finns möjlighet till extraordinärt överklagande eller att bevilja en "nådetid". Syftet med den i artikel 23 punkt 2 intagna bestämmelsen är endast att fastslå att överklagande etc. som avser förekomsten av eller storleken av en skattefordran skall — oavsett om dessa har sin grund i ett bilateralt avtal. extraordinärt överklagande ansökan om "nådetid" eller någon annan dylik åtgärd — anföras hos vederbörande myndighet i den
ansökande staten, dvs. i den stat enligt vars lagstiftning skattefordran uppkommit.
"Med hänsyn till att endast myndigheterna i den ansökande staten får förmodas vara tillräckligt förtrogna med den bakom skattekravet liggande skattelagstiftningen för att kunna göra en riktig bedömning i den aktuella frågan finnerjag den i konventionen valda lösningen välgrundad.
SAF och Sveriges industriförbund samt MRR har i sina yttranden ifrågasatt om de i denna artikel intagna forumreglerna uppfyller de krav som uppställs i artikel 6 punkt 1 i Europarådskonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande skyldigheterna, i vilken stadgas följande.
Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott. vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol. som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt. men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle. eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller. i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt. i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.
Som jag redan inledningsvis nämnt innehåller artikel 23 forumregler (punkterna 1 och 2) samt vissa förfaranderegler för de fall då överklagande anhängiggjorts (punkt 2) respektive slutligen avgjorts (punkt 3) i den ansökande staten. Redan det faktum att ifrågavarande bestämmelser i artikel 23 punkterna ] och 2 i den nu aktuella Europaråds- och OECD- konventionen utgör forumregler och således inte betar de skattskyldiga deras rätt att påkalla ett rättsligt förfarande till sitt skydd talar enligt min mening entydigt för att dessa bestämmelser inte kan anses stå i strid med artikel 6 punkt 1 i Europarådets konvention angående skydd för de mänsk- liga rättigheterna. Härtill kommer också att genom att det i dessa forum- regler klart utsägs vilken stats myndigheter som skall pröva de olika frågorna behöver varken den skattskyldige eller de berörda myndigheterna sväva i tvivelsmål eller behöver tvister uppkomma om vilken stats myn- digheter som har att pröva överklaganden som anhängiggjorts i olika delfrågor. Sammantaget och med beaktande av att dessa forumregler bor- gar för att den skattskyldige får sina överklaganden prövade av den myn- dighet som är mest lämpad att pröva den aktuella frågan finnerjag de av remissinstanserna i denna del gjorda invändningarna vara ogrundade. Enligt den i artikel 23 punkt 2 intagna förfaranderegeln skall den ansö- kande staten underrätta den anmodade staten om skattefordran eller exe- kutionstiteln överklagats. Den anmodade staten har därvid — om inte annat överenskommits med stöd av artikel 11 punkt 2 _ att så snart den erhållit en sådan underrättelse uppskjuta indrivningsåtgärderna till dess att den aktuella myndigheten meddelat beslut i ärendet. Även om det förhållandet att en skattefordran överklagats. enligt de'flesta staters lag- stiftning. inte nödvändigtvis leder till att indrivningen skjuts upp är det
ändock önskvärt att så sker i den anmodade staten i de fall skattefordran i fråga överklagats.
För att motverka att skattskyldiga överklagar enbart i syfte att förhindra att indrivning sker och därigenom vinna tid för att placera sina tillgångar utom räckhåll för den anmodade statens myndigheter. skall den anmodade staten enligt artikel 23 punkt 2 — på begäran av den ansökande staten — kräva att den skattskyldige ställer säkerhet eller vidta andra säkringsåtgär- der för att säkerställa indrivningen.
1 artikel 23 punkt 2 har slutligen intagits en bestämmelse i vilken det klargörs att även den som saken angår. dvs. såväl den skattskyldige som varje annan person som kan vara skyldig att erlägga betalning för skatten i fråga. kan meddela den anmodade staten att överklagande skett. För att förhindra att indrivningen fördröjs genom att den skattskyldige eller an- nan som kan vara berörd av indrivningen felaktigt påstår att ett överkla- gande skett i den ansökande staten har i denna bestämmelse inte intagits någon skyldighet för den anmodade staten att omedelbart uppskjuta in- drivningen. [ stället skall den anmodade staten. när den bedömer att detta behövs. rådgöra med den ansökande staten i ärendet.
Även artikel 23 punkt 3 innehåller en förfaranderegel. Enligt denna skall den anmodade staten respektive den ansökande staten underrätta den andra staten så snart ett överklagande slutligt har avgjorts. I denna under- rättelse skall även lämnas en redogörelse för avgörandets konsekvenser för handräckningsframställningen.
Hänvisningar till S3-4-6
3.5. Kapitel V, Särskilda bestämmelser
Kapitel V innehåller bestämmelser rörande konventionens genomförande (artikel 24). det språk som framställningar och svar på framställningar skall upprättas på (artikel 25) samt fördelning av de kostnader som upp- kommer i samband med begärd handräckning (artikel 26).
3.5.1. Artikel 24. Konventionens genomförande
Artikel 24 innehåller bestämmelser rörande dels tillämpningen av konven- tionen parterna emellan dels övervakningen av konventionen genom ett koordineringsorgan under OECD:s överinseende.
Med hänsyn till att denna konvention är av multilateral karaktär är ett koordineringsorgan nödvändigt för att övervaka genomförandet. l bilate- rala sammanhang är det relativt lätt att följa tillämpningen och tolkningen av ett avtal om ömsesidig handräckning. En multilateral konvention. vilken kan omfatta ett stort antal stater. kräver emellertid ett övervakande organ som kan befordra information mellan de till konventionen anslutna staterna och som kan befrämja enhetlig tillämpning och tolkning av kon- ventionens bcstämmelscr. .
Ett sådant koordineringsorgan bör vidare ha möjlighet att bistå konven- tionsstaterna med sin uppfattning i frågor rörande tillämpningen eller tolkningen av konventionens bestämmelser. De frågor som underställs koordineringsorganet bör i princip vara av allmän karaktär och inte vara
hänförliga till specifika tvister som kan uppkomma mellan två stater. vilka i stället bör lösas genom ömsesidiga överenskommelser mellan de berörda staterna eller inom ramen för andra internationella instrument. För att kunna fungera effektivt är det nödvändigt för koordineringsorganet att inhämta information från såväl de anslutna staterna som från annat håll angående vunna erfarenheter rörande tillämpningen och tolkningen av avtal om ömsesidig handräckning.
] artikel 24 punkt 1 fastställs på vilket sätt de till konventionen anslutna staterna skall kommunicera med varandra i frågor som avser tillämpning- en av denna konvention. Genom denna punkt har också öppnats en möjlighet att delegera bemyndiganden och att ingå ömsesidiga överens- kommelser om hur konventionen skall tillämpas.
Då konventionens bestämmelser endast ger ramarna för den ömsesidiga handräckningen kommer ytterligare detaljbestämmelser att behöva utar- betas vad avser administration och de formaliteter som måste beaktas. bl.a. med hänsyn till krav som uppställs i respektive konventionsstats interna lagstiftning. Detta är något som får ankomma på de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. De behöriga myndigheterna kan härvid även komma överens om bl.a. frågor som avser deltagandet vid revisioner i annan stat. tillvägagångssätt vid direktkontakter. bestäm- melser rörande spontant utbyte av upplysningar och beloppsgränser för begäran om handräckning etc.
En annan viktig fråga som de behöriga myndigheterna måste lösa är det sätt på vilket indrivna skattefordringar skall göras tillgängliga för den ansökande staten. t.ex. genom omedelbar överföring. periodiska överfö- ringar. via kvittningsförfarande etc. Frågan hur överföring av indrivna medel skall ske sammanhänger också med frågan hur kursfluktuationer på den inhemska valutan skall påverka förhållandet mellan de inblandade parterna. dvs. den ansökande staten. den anmodade staten och den skatt- skyldige. Tanken är härvid att den grundläggande principen skall vara att den ansökande staten har en fordran i sin egen valuta. En andra grundregel kan tyckas vara att varken den anmodade eller den ansökande staten har några längre gående krav på den skattskyldiges tillgångar än vad som motsvaras av skattefordringen plus skäliga kostnader och ränta. Slutligen bör det fastslås att den skattskyldige blir befriad från sin skuld efter det att han erlagt ett belopp i den anmodade statens valuta som vid betalningstill- fallet motsvarar skattefordran.
Ett annat exempel på frågor som sammanhänger med införlivandet av konventionen och som kan komma att medföra att förhandlingar blir nödvändiga mellan berörda stater är då det föreligger betydande skillnader mellan tillbuds stående handräckningsåtgärder eller det arbete som skall utföras av den ena avtalsslutande staten sett i förhållande till den hand- räckning som den andra avtalsslutande staten har att erbjuda och det arbete som detta medför för denna andra stat. De med dessa frågor förknippade problemen får avgöras inom ramen för ömsesidiga överens- kommelser och då med beaktande av alla relevanta faktorer (de ekonomis- ka relationernas och handelsmönstrens beskaffenhet. hur skattesystemet och administrationen i de ifrågavarande staterna fungerar etc.).
Artikel 24 punkt 2 skiljer sig från artikel 21 i så måtto att bestämmelser- na i artikel 21 tar sikte på fall där det finns risk för att en lagstadgad grundprincip. en bestämmelse i den interna lagstiftningen eller i administ- rativ praxis överträds medan bestämmelsen i artikel 24 punkt 2 tar sikte på de fall då någon sådan överträdelse inte är för handen men då konventio- nens tillämpning enligt den anmodade statens uppfattning kan ge upphov till allvarliga svårigheter. t.ex. på det ekonomiska eller sociala planet. I sådana situationer ålägger artikel 24 de inblandade staterna en skyldighet att överlägga med varandra. Om emellertid en kompromiss inte kan upp- nås och oenigheten i frågan består är den anmodade staten inte befriad från sin skyldighet att tillämpa konventionen.
[ artikel 24 punkt 3 ges bestämmelser rörande koordineringsorganets sammansättning och den verksamhet som det skall bedriva. Härvid gäller att detta organ skall övervaka konventionens tillämpning och därvid strä- va efter att hjälpa parterna att på ett effektivt sätt tillämpa konventionen samt vid behov föreslå nya metoder och tillvägagångssätt som kan öka konventionens effektivitet.
Koordineringsorganet skall vidare, enligt artikel 24 punkt 4. på parts begäran avge yttranden i frågor rörande tolkningen av konventionen. Koordineringsorganet har dock endast en rådgivande funktion varför det står parterna fritt att följa eller förkasta vad organet anfört.
Artikel 24 punkt 5 innehåller procedurregler för lösande av frågor röran- de tillämpningen och tolkningen av konventionen. I enlighet med denna bestämmelse skall de behöriga myndigheterna i de berörda staterna söka lösa sådana frågor. t. ex. huruvida en skatt som införts efter det att konven- tionen undertecknats är av samma eller i huvudsak likartat slag som de i bilaga A förtecknade och om den i enlighet därmed omfattas av konventio- nen. genom ömsesidig överenskommelse. Om de lyckas med att finna en lösning skall koordineringsorganet informeras därom. För det fall enskilda skattskyldiga berörs kommer den till koordineringsorganet översända in- formationen att omfattas av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelser— na. Någon möjlighet för den skattskyldige att initiera sådana överläggning- ar finns dock inte.
1 artikel 24 punkt 6 föreskrivs att OEC Ds generalsekreterare skall under- rätta de till konventionen anslutna staterna samt de stater som underteck- nat men ännu inte ratificerat. godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlåtanden som koordineringsorganet avgivit enligt punkt 4 och om sådana ömsesidiga överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5. Det förhållandet att överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5 genom koor- dineringsorganets försorg skall göras tillgängliga för de konventionsstater som inte deltagit i överenskommelsen innebär emellertid inte att sist- nämnda stater blir skyldiga att tillämpa eller tolka konventionen på det sätt som gjorts i överenskommelsen.
3.5.2. Artikel 25. Språk
Av artikel 25 framgår att framställningar om handräckning och svar på dessa skall upprättas på engelska eller franska. En möjlighet finns också för
parterna att bilateralt träffa överenskommelse om att sinsemellan använda annat språk. En härmed sammanhängande fråga är huruvida även doku- ment, av vilka en officiell kopia skall bifogas en framställning om hand- räckning. också skall vara översatta till något av dessa språk. Denna fråga regleras emellertid inte i denna bestämmelse varför frågan får avgöras genom bilaterala överenskommelser. När det gäller frågan om handlingar som skall delges en skattskyldig behöver åtföljas av en översättning be- handlas denna i artikel 17 punkt 5 (se avsnitt 3.3.3.l ovan).
Hänvisningar till S3-5-2
3.5.3. Artikel 26. Kostnader
[ artikel 26 behandlas frågan hur de kostnader som uppkommer med anledning av en framställning om handräckning skall fördelas mellan de berörda staterna. Den i artikeln intagna bestämmelsen innebär att om inte de behöriga myndigheterna i de berörda staterna bilateralt överenskommit om annat. skall den anmodade staten svara för sedvanliga kostnader för utförande av handräckning och den ansökande staten för sådana kostna- der för utförande av handräckning som inte kan anses vara sedvanliga.
Med inte sedvanliga kostnader avses härvid bl.a. kostnader som upp- kommit i samband med att ett särskilt tillvägagångssätt har använts på begäran av den ansökande staten. kostnader som uppkommit hos en tredje part från vilken den anmodade staten har erhållit information (t. ex. bank- uppgifter) eller tilläggskostnader avseende experter. tolkar eller översätta- re om dessa varit nödvändiga (t.ex. för att belysa fallet eller översätta bifogade handlingar). Även skadestånd som den anmodade staten tvingas erlägga till den skattskyldige på grund av åtgärder som vidtagits på begäran av den ansökande staten är att betrakta som en icke sedvanlig kostnad. 1 de fall då det kan befaras att icke sed vanliga kostnader kommer att uppstå bör de berörda staterna konsultera varandra.
3.6. Kapitel VI. Slutbestämmelser
] konventionens slutbestämmelser behandlas det inbördes förhållandet mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser (artikel 27). konventionens undertecknande och ikraftträdande (artikel 28). konventionens territoriella tillämpning (artikel 29). möjligheten att reservera sig mot viss handräckning (artikel 30). uppsägning av konventio- nen (artikel 31) samt slutligen depositarierna och deras uppgifter (artikel 32).
3.6.1. Artikel 27. Andra internationella överenskommelser eller arrangemang
Artikel 27 behandlar förhållandet mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser eller arrangemang. 1 syfte att på bästa sätt främja internationellt samarbete i skattefrågor har i artikelns punkt 1 stadgats att handräckningsmöjligheterna enligt denna konvention inte be- gränsar eller begränsas av de möjligheter som finns enligt existerande eller
framtida internationella överenskommelser etc. Handräckning i en viss stat får dock i det särskilda fallet inte samtidigt begäras med stöd av denna konvention och annan överenskommelse.
] artikelns punkt 2 regleras förhållandet mellan denna konvention och de gemensamma regler som är i kraft inom Europeiska gemenskapen.
3.6.2. Artikel 28. Konventionens undertecknande och ikraftträdande
Som inledningsvis nämnts är konventionen enligt artikel 28 punkt 1 öppen att undertecknas av Europarådets medlemsstater och OECD:s medlems- länder. Konventionen förutsätter ratifikation. gödtagande eller godkän- nande och att det aktuella instrumentet deponeras hos endera depositari- en, dvs. hos generalsekreteraren i Europarådet eller hos generalsekretera- ren i OECD.
I enlighet med artikelns punkt 2 skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen.
För stater som efter den i punkt 2 angivna tidpunkten samtycker till att vara bundna av konventionen skall konventionen enligt punkt 3 träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagan- de- eller godkännandeinstrumentet.
När konventionen kan komma att träda i kraft är i dag således oklart.
3.6.3. Artikel 29. Konventionens territoriella tillämpning
[ enlighet med de i artikel 29 intagna bestämmelserna kan varje stat vid deponeringen av ratifikations-. godtagande- eller godkännandeinstrumen- tet ange det område eller de områden på vilka konventionen skall tilläm- pas. Möjligheter finns även att vid senare tidpunkt utvidga eller inskränka den territoriella tillämpningen. Denna möjlighet att ange konventionens territoriella tillämpning medför för svenskt vidkommande att det kommer att vara nödvändigt att ständigt ha tillgång till uppgifter om vilka territori- er som omfattas. Denna uppgift bör ombesörjas av RSV i sin egenskap av behörig myndighet. RSV har i sin tur att informera regeringen om eventu- ella inskränkningar eller utvidgningar av den territoriella tillämpningen.
3.6.4. Artikel 30. Reservationer
För att förhindra att vissa stater skall tvingas avstå från att ansluta sig till konventionen på grund av att de av praktiska. konstitutionella. politiska eller andra skäl inte kan bevilja handräckning i samtliga de fall som denna konvention omfattar har i artikel 30 tagits in en möjlighet att reservera sig mot viss handräckning. Genom den utformning som artikel 30 getts är det möjligt att reservera sig mot att bevilja handräckning beträffande skatter av visst slag och/eller de former av handräckning som man skall tillhanda-
hålla. Härigenom kan således en stats deltagande begränsas till att endast avse vissa skatter eller vissa former av handräckning. Vissa begränsningar i rätten att reservera sig föreligger dock.
1 artikel 30 punkt 1 a föreskrivs att en stat får förbehålla sig rätten att inte bevilja någon form av handräckning såvitt avser andra staters skatter av ett eller flera av de slag som anges i artikel 2 punkt 1 b. En förutsättning för att en reservation av detta innehåll skall få göras är dock att den stat som gjort reservationen inte i bilaga A till konventionen tagit in egna skatter av det slag som reservationen avser.
Enligt punkt 1 3 blir det således möjligt för de till konventionen anslutna staterna att reservera sig mot att lämna varje form av handräckning såvitt avser skatter på inkomst. vinst, realisationsvinst eller förmögenhet som påförs för annan än staten. 1 fråga om övriga nu icke uppräknade slag av skatter är det möjligt att reservera sig oavsett om skatten i fråga påförs av staten eller annan myndighet.
1 punkt 1 b har intagits en möjlighet att reservera sig mot att bevilja handräckning för indrivning av skattefordringar eller administrativa påla- gor i fråga om något slags skatt eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1.
Denna konventionen är i princip tillämplig på alla indrivningsbara skatter inklusive sådana som förfallit till betalning innan denna konven- tion trätt i kraft. Med anledning härav har i artikel 30 punkt 1 c intagits en bestämmelse enligt vilken de anslutna staterna kan reservera sig mot att bevilja handräckning i fråga om sådana skattefordringar som existerade redan vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft beträffande den aktuella staten. Motsvarande reservation kan också göras av en stat som återtar en tidigare reservation enligt punkt 1 a eller b. En skattefordran anses i detta sammanhang existera om den skatt som den avser. på sätt anges i artikel 3 punkt 1 c. är förfallen till betalning men ännu inte betald vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft.
1 punkt 1 d behandlas möjligheten att reservera sig mot att bevilja handräckning för delgivning av handlingar i fråga om varje slags skatter eller endast i fråga om ett eller flera av de typer av skatter som anges i artikel 2 punkt 1.
Artikel 30 punkt 1 e syftar till att tillgodose vissa Speciella krav från sådana stater som i och för sig kan bistå med handräckning avseende delgivning men som inte kan godta att annan stat verkställer delgivningar i enlighet med vad som stadgas i artikel 17 punkt 3. I denna punkt har därför införts en möjlighet att reservera sig mot sådan postdclgivning.
1 artikel 30 punkt 2 har intagits en till punkt 1 kompletterande bestäm- melse i vilken det klargörs att inga andra reservationer än de i punkt 1 angivna får göras.
1 artikel 30 punkt 3 stadgas att reservationer får göras även efter det att konventionen har trätt i kraft. Sådana reservationer träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då endera depositarien mottagit reservationen.
Som jag redan tidigare antytt kan en reservation återtas. Bestämmelsen
härom återfinns i punkt 4. Ett återtagande får verkan redan den dag då ifrågavarande depositarie mottager en underrättelse därom.
De konsekvenser som en reservation för med sig framgår av artikel 22 punkt 3 och artikel 30 punkt 5. [ sistnämnda bestämmelse anges därvid att en stat som gjort en reservation med avseende på en bestämmelse i konventionen inte får kräva att en annan stat skall tillämpa bestämmelsen i fråga. Om reservationen är partiell kan dock den stat som gjort reserva- tionen kräva att andra stater skall tillämpa bestämmelsen i samma ut- sträckning. De begränsningar som följer av artikel 22 punkt 3 har jag tidigare kommenterat (se avsnitt 3.4.5).
För svenskt vidkommande är det för närvarande inte aktuellt med någon reservation. Det får ankomma på RSV att kontinuerligt sammanstäl- la de reservationer som avgetts samt att hålla regeringen informerad i frågan.
Hänvisningar till S3-6-4
3.6.5. Artikel 31. Uppsägning
1 artikel 31 återfinns bestämmelser rörande uppsägning av konventionen. Enligt artikel 31 punkt 2 får en uppsägning verkan den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen därom.
Av punkt 3 följer vidare att en stat som säger upp konventionen skall förbli bunden av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna så länge som denna stat förfogar över handlingar eller upplysningar som erhållits med stöd av konventionen. .
3.6.6. Artikel 32. Depositarierna och deras uppgifter
1 artikel 32 återfinns en uppräkning av de två depositariernas uppgifter. vilka uppgifter redan framgår av min tidigare lämnade redogörelse för konventionen och dess innehåll. De handlingar och uppgifter som i enlig- het med vad som tidigare anförts skall tillställas depositarie kan sändas till endera eftersom de två depositarierna skall hålla varandra underrättade om vad som sålunda inkommit.
4 Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift m.m.
Som redan inledningsvis anförts har under arbetet med Europaråds— och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden fram- kommit att behov föreligger av att delvis ersätta de i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt i lagen om utredning i utländskt skatteärende intagna bestämmelserna med nya. Behovet av ny lagstiftning på området har också framhållits av vissa av remissinstanserna.
Med anledning härav har ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i
ärenden rörande skatt eller allmän avgift upprättats. Genom den föreslag- na lagen upphävs lagen om utredning i utländskt skatteärende. kungörel- sen angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Ameri- kas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden. kungörelsen angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden. kungörelsen angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt. kungörelsen angå- ende handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende. förord- ningen om handläggningen av vissa handräckningsärenden samt förord- ningen om tillämpning av avtal mellan Sverige. Danmark. Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. Vidare medför den föreslagna lagen ett behov av vissa ändringar i lagen om uttagande av utländsk skatt. tull och annan allmän avgift (se nedan under avsnitt 5).
Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift — som i allt väsentligt torde uppfylla de av remissinstanser- na uppställda kraven — är indelat i tre huvudavdelningar av vilka den första (1 — 9 åå) innehåller allmänna bestämmelser. den andra (10- 17 så) bestämmelser rörande handräckning i Sverige åt utländsk myndighet och den tredje (18—21 åå) bestämmelser rörande handräckning utomlands i svenska skatteärenden. '
I samband med förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift harjag även funnit det lämpligt att ta upp några av de förslag som skatteindrivningsutredningen lagt fram i betän- kandet (Ds Fi 1984: 14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet. Försla- gen i denna del, som bl.a. medför vissa ändringar i uppbördslagen. åter- kommerjag till senare (se avsnitten 4.3.2.1—4.3.2.6).
4.1. Allmänna bestämmelser
De allmänna bestämmelserna omfattar lagens nio första paragrafer. I dessa paragrafer anges de förutsättningar som skall vara för handen dels för att en framställning från främmande stat om bistånd med handräckning i Sverige skall beviljas här och dels då Sverige begär handräckning i utlan- det. Bland de allmänna bestämmelserna återfinns också vissa definitioner.
] förslagets l _5 första stycket anges lagens tillämpningsområde. Därvid stadgas att svensk myndighet är skyldig att biträda utländsk myndighet i handräckningsärende om och i den mån detta följer av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat. Jag vill härvid framhålla att skyldighet att biträda utländsk myndighet med handräckning kan följa också av bestämmelser i äldre avtal som inte godkänts av riksdagen. men som enligt äldre regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt beslut av regeringen. För att handräckning i ett utländskt skatteärende skall få ske i Sverige krävs vidare att den begärda handräckningcn inte strider mot bestämmelserna i den föreslagna lagen samt att fråga är om handräckning avseende skatt eller allmän avgift. Att i detta sammanhang närmare ange vad som härvid innefattas i skatt eller allmän avgift låter sig dock inte göras med hänsyn till den mångfald av skatter och allmänna avgifter som kan förekomma i de länder med vilka Sverige har eller kan
komma att få avtal av nu ifrågavarande slag. Det bör dock påpekas att även med skatter och avgifter förknippade avgifter. räntor etc. innefattas bland de fordringar för vilka bistånd med handräckning kan lämnas. Då bistånd med handräckning begärs med stöd av Europaråds- och OECD- konventionen framgår de skatter och avgifter för vilka handräckning kan lämnas av den bilaga som kommer att fogas till konventionen. I övriga fall får frågan bedömas med utgångspunkt i det avtal som åberopas då bistånd med handräckning begärs.
Andra stycket i förslagets l å. som innehåller bestämmelser angående de olika former av handräckning som kan komma i fråga vid handräckningi Sverige i ärende rörande utländsk skatt eller avgift, överensstämmer i stort med vad som stadgas i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift respektive lagen om utredning i utländskt skatteärende.
l paragrafens tredje stycke klargörs att i fråga om handräckning i ärende rörande tull. andra skatter, avgifter eller pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor gäller vad därom är stadgat i lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag samt i lagen om uttagande av utländsk tull och allmän avgift. I de två sistnämnda lagarna har dock föreslagits att hänvisningar görs till en rad av de i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna, se vidare under 5.
l förslagets 2 tj fastslås att handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift skall ske i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförliga svenska skatt eller avgift. Innebörden av denna bestämmelse är att all handräckning i Sverige i princip skall genomföras på det sätt som svensk lagstiftning anvisar. Att detta är fallet också beträffande möjligheterna att tillgripa tvångsmedel och säkringsåtgärder. framgår av paragrafens andra stycke. Från den nu redovisade huvudregeln görs dock två undantag, nämligen såvitt avser preskription (13 å) och förmånsrätt (16 5).
Förslagets 3 5, som innehåller bestämmelser till skydd för den enskilde. motsvarar i stort sett konventionens artikel 21 punkt 2 a)—e). En skillnad i förhållande till konventionens bestämmelser är dock att det i den i 36 punkt 4 intagna bestämmelsen (förbud att lämna upplysning som skulle röja affärshemlighet etc.) införts ett krav på att utlämnandet av en sådan uppgift skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkaren i dennes näringsverksamhet. En annan och avgörande skillnad mellan bestämmel- serna i konventionen och de i förslaget är att de i förslagets 3 5 är tvingan- de vilket inte är fallet med motsvarande bestämmelser i konventionen. I övrigt kan här hänvisas till vad jag tidigare sagt beträffande artikel 21 punkt 2 a—e i konventionen (se avsnitt 3.4.4).
1 förslagets 45 klargörs att svensk myndighet får. i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat. begära handräckning hos utländsk myndighet i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Jag vill härvid framhålla att denna bestämmelse inte utgör något hinder mot att begära handräckning med stöd av bestämmelserna i ett äldre avtal i fall då riksdagen visserligen inte godkänt avtalet men avtalet i fråga enligt äldre regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt beslut
av regeringen (se avsnitt 4.4). I 4 5första stycket anges vidare — i likhet med vad som stadgas i 1 5 andra stycket i fråga om handräckning i Sverige i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift — vad sådan handräckning får avse. Av 4 5 andra stycket framgår att en sådan begäran skall göras av den svenska behöriga myndigheten.
För att den behöriga myndigheten skall få göra en framställning enligt 45 andra stycket krävs dels att den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna lag samt att framställningen kan ske enligt bestämmelserna i avtalet i fråga (55 1) dels ock att en mot den begärda handräckningcn svarande åtgärd kan vidtas här i riket i ett likartat ärende (55 2). För att en framställning skall få göras krävs vidare (55 3) att framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-. affärs-. industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfarings- sätt. om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet. eller upplysningar. vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen. Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en fram- ställning om handräckning till främmande stat inte får innehålla uppgifter av angivet slag.
Förslagets 65 innehåller ett förbud för andra svenska myndigheter än domstolar att använda uppgifter som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat på ett sätt som skulle strida mot avtalet i fråga. Denna bestämmelse tar bl. a. sikte på det fall som jag behandlat i samband med genomgången av konventionens sekretessbestämmelser (se avsnitt 3.4.5). dvs. det fall då till Sverige med stöd av Europaråds- och OECD-konventionen inkomna uppgifter innehåller information rörande en skatt eller avgift mot vilken den uppgiftslämnande staten har avlämnat en reservation enligt konventionens artikel 30 punkt 1 a. I enlighet med artikel 22 punkt 3 i konventionen får Sverige därvid inte använda den erhållna uppgiften som sådan för att t.ex. söka ändring i en skattskyldigs taxeringar.
[ 75 lämnas en definition av begreppet "behörig myndighet". I de handräckningsavtal som Sverige ingår uppdras regelmässigt åt RSV att vara svensk behörig myndighet dock att det i särskilda fall ankommer på RSV att överlämna ärenden till-regeringen.
I syfte att sammanföra så många som möjligt av de i dag gällande bestämmelserna rörande internationell handräckning i skatte- och avgifts- ärenden till den nu föreslagna lagen har i förslagets 85 inarbetats de bestämmelser som för närvarande återfinns i kungörelsen om handlägg- ningen av vissa handräckningsärenden. I fråga om överenskommelser rörande sådant samarbete med skattemyndigheter i främmande stat som endast gäller det inbördes förhållandet mellan myndigheterna i fråga avser regeringen att i en kommande förordning uppdra åt RSV att handha dessa. Någon ändrad ordning härvidlag är således inte avsedd.
Förslagets 9 5 syftar till att klargöra att vad som i denna lag stadgas om skatt och allmän avgift också gäller i fråga om på sådan skatt eller avgift belöpande ränta samt därmed sammanhängande administrativa pålagor
och kostnader i samband med indrivning. Således omfattas bl. a. ränta och avgift på skatt samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning eller redovisning av skatt. skattetillägg och förse- ningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) och lagen om mervärdeskatt samt avgiftstillägg enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgi- vare. Vidare omfattas även med skatt sammanhängande vite, t.ex. vite som har ådömts enligt 124 5 taxeringslagen, 83 5 uppbördslagen. 69 5 lagen om mervärdeskatt. 675 lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och 16 5 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt ersättning för sådan statsverkets kostnad vid indrivning av skatt eller avgift som inte har samband med rättegångsförfarande vid annan domstol än förvalt- ningsdomstol. '
4.2. Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat
Denna avdelning. som omfattar 10— 17 55, innehåller bestämmelser rö- rande handräckning i Sverige som begärts av myndighet i främmande stat.
Jag avser att senare föreslå regeringen att ytterligare ett antal frågor rörande handräckning enligt den nu föreslagna lagen regleras i en förord- ning. Det gäller bl.a. skyldigheten för kronofogdemyndigheten att sända betalningsanmaning till gäldenären innan någon annan indrivningsåtgärd vidtas, skyldighet att underrätta den svenska behöriga myndigheten om invändningar mot kravet. omräkning av fordringsbeloppet till svenska kronor samt kronofogdemyndighetens redovisning av medel och vidtagna åtgärder m.m.
4.2.1. Allmänna bestämmelser
De i 105 intagna bestämmelserna är tillämpliga på alla de former av bistånd med handräckning i Sverige som lämnas åt myndighet i främman- de stat, dvs. såväl i fråga om informationsutbyte som indrivning och delgivning.
I 10 5 klargörs inledningsvis att det är den svenska behöriga myndighe- ten. dvs. i normalfallet RSV som i varje enskilt fall har att förordna om handräckning åt främmande stat. Enligt denna bestämmelse är det således RSV som i sin egenskap av svensk behörig myndighet skall pröva huruvida begärda uppgifter skall inhämtas respektive överlämnas, om delgivning skall ske respektive om indrivning skall verkställas. Vidare ankommer det enligt denna bestämmelse på RSV att. på sätt föreskrivs i bl. a. artikel 13 punkt 2 i den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen, vid behov och i enlighet med bestämmelserna i intern svensk rätt snarast möjligt godkänna. erkänna. komplettera eller ersätta en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten med en verkställighetstitel som är giltig här i riket. Som jag redan tidigare redovisat skall emellertid, innan sådant förordnande meddelas, en prövning ske huruvida de i denna lag uppställda förutsättningarna för att bevilja den begärda handräckningcn är för handen. '
I förtydligande syfte anges i 105 första stycket att den svenska behöriga myndigheten kan uppdra åt annan myndighet, t. ex. kronofogdemyndighet eller länsskattemyndighet, att ombesörja den aktuella handräckningcn.
För det fall begärd handräckning föranleder talan inför svensk domstol eller myndighet äger svensk behörig myndighet enligt 105 andra stycket även motta stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol eller myndighet. Detta kan. i enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3. 3.2.2 och 3.323), exempelvis bli fallet då handräck- ning begärs i fråga om säkringsåtgärder. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det oftast torde vara lämpligt att svensk behörig myndighet rådgör med den behöriga myndigheten i den ansökande staten då talan inför domstol eller myndighet uppkommit eller kan bli aktuell.
Hänvisningar till S4-2-1
4.2.2. Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift
Företrädare för utländsk myndighet kan. enligt lagen om utredning i utländskt skatteärende. redan i dag medges att närvara vid en skatteutred- ning i Sverige. I förslagets 11 5 första stycke stadgas också att så kan ske samt anges att en framställning i frågan skall göras av den behöriga myndigheten i den utsändande staten. Vidare klargörs att frågan huruvida en företrädare för utländsk myndighet rent faktiskt skall få närvara vid en skatteutredning i Sverige skall prövas av den svenska behöriga myndighe- ten. För att en sådan framställning skall beviljas måste naturligtvis krävas att företrädarens närvaro vid skatteutredningen är av väsentligt intresse för den utländska myndigheten. Som redan framgår av lagens 1 5 måste vidare fråga vara om handräckning i ärende rörande skatt eller annan allmän avgift samt frågan om en företrädares rätt att närvara vara reglerad i ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat.
I 115 andra stycket klargörs vidare att en företrädare för utländsk myndighet som tillåtits närvara vid en skatteutredning i Sverige under inga förhållanden får företa sig något som är att betrakta som myndighets- utövning. Detta ankommer på svensk myndighet eller tjänsteman.
Den i 125 intagna bestämmelsen rörande skyldighet att i vissa fall underrätta den eller de som berörs av uppgifter som sänds till utländsk myndighet saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning på området. Bestämmelsen syftar till att ge den som berörs av en 'uppgift kännedom om vad som översänds till en utländsk myndighet för att därigenom ge denne möjlighet att bemöta uppgifterna eller att hos svensk myndighet begära att uppgifterna korrigeras med hänsyn till vad som anförts eller efter ytterliga- re utredning. Med hänsyn till att informationsutbyte mellan stater bygger på ömsesidiga överenskommelser har det emellertid inte varit möjligt att införa en tvingande bestämmelse om att underrättelse alltid skall ske, i fall då underrättelsen inte är uppenbart obehövlig. när utländsk myndighet tillställs uppgifter till ledning för beskattning eller uttag av avgift. Syftet med bestämmelsen är i stället att underrättelse skall ske. om inte de i 12 5 andra stycket intagna undantagen är tillämpliga, då uppgifter som inhäm- tats genom revision eller annan särskild granskning översänds till utländsk
myndighet eller då uppgifter på begäran av utländsk myndighet översänds till denna myndighet. I enlighet härmed faller t. ex. obligatoriska kontroll- uppgifter samt i deklaration lämnade uppgifter utanför 12 5 tillämpnings- område. Dct skall dock framhållas att detta inte innebär att svenska skattemyndigheter, om de skulle finna att det föreligger ett behov av att underrättelse sker och att detta inte skulle strida mot överenskommelsen i fråga. skulle vara förhindrade att underrätta den som berörs av en sådan uppgift om att uppgiften i fråga översänts till utländsk myndighet. Inte heller utgör den omständigheten att underrättelse enligt 12 5 enbart behö- ver ske för kännedom att den svenska myndigheten är förhindrad att inhämta synpunkter från den som berörs av uppgifterna innan de över- sänds till den utländska myndigheten. De i 125 andra stycket angivna undantagen innebär att underrättelse enligt 125 inte behöver ske om underrättelsen är uppenbart obehövlig. därför att den skattskyldige redan har kännedom om att uppgifterna har översänts. eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i ärendet. Somjag redan nämnt är informationsutby- te mellan olika stater reglerat i olika former av överenskommelser vilka ställer olika former av krav på parterna. t. ex. vad avser frågan om under- rättelse till den som berörs av översända uppgifter. Detta förhållande har ' gjort det nödvändigt att ta in den en ytterligare begränsning som tar sikte på det fall att en underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i den tillämpliga överenskommelsen. En bestämmelse av denna innebörd åter- finns i 125 andra stycket 3. Vid tveksamhet huruvida underrättelse kan ske eller inte bör den svenska behöriga myndigheten konsultera. sin ut- ländska motsvarighet i den stat som begärt handräckningcn.
4.2.3. Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift
Enligt 2 5 skall handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift ske i enlighet med vad som gäller för handräckning i ärende angå- ende närmast jämförliga svenska skatt eller avgift.
Ett undantag från denna regel återfinns dock i 13 5 såvitt gäller preskrip- tion. Enligt denna bestämmelse skall i fråga om preskription lagstiftningen i den stat som begärt handräckningcn tillämpas om en bestämmelse därom tagits in i ett avtal med främmande stat. Har preskriptionsfrågan inte behandlats i ett sådant avtal eller sägs i avtalet att lagstiftningen i den anmodade staten skall tillämpas medför detta naturligtvis att svensk lag- stiftning skall tillämpas då handräckningcn sker i Sverige. Som redan tidigare anförts ankommer det på den behöriga myndigheten (dvs. i nor- malfallet RSV) att tillse att tillämplig utländsk preskriptionslagstiftning finns tillgänglig och efterlevs. .
I 145 har i förtydligande syfte tagits in ett stadgande om att införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av främmande stats skatter och avgifter. Detta torde emellertid redan följa av 2 5 första styck- et.
En begäran om indrivning i Sverige av en främmande stats skatter eller avgifter kan i vissa fall komma att leda fram till att åtgärder bör vidtas för
att försätta den betalningsskyldige i konkurs eller att inleda rättegångsför- farande vid annan domstol än lörvaltningsdomstol. I 155 klargörs att dessa möjligheter står öppna då fråga är om indrivning av en främmande stats skatter eller avgifter. dock att bemyndigande först skall inhämtas från svensk behörig myndighet. Sistnämnda krav på att inhämta behörig myn- dighets godkännande har tillkommit i syfte att möjliggöra ett samråd med den ansökande staten innan nu ifrågavarande åtgärder vidtas.
Enligt 15 5 andra stycket skall bemyndigande från svensk behörig myn- dighet också inhämtas innan ett ackordsförslag antas. Syftet med denna bestämmelse är att säkerställa att svensk behörig myndighet kan uppfylla det i artikel 16 i Europaråds- och OECD-konventionen (se avsnitt 3.3.2.6 ovan) intagna stadgandet.
Enligt såväl det nordiska handräckningsavtalet som Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning gäller att utländsk skatt och avgift som drivs in i Sverige inte åtnjuter någon förmånsrätt enligt lagen (l971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. Detta förhållande har klarlagts genom den i 16 5 intagna bestämmelsen.
Hänvisningar till S4-2-3
4.2.4. Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift
Delgivning av handlingar i ärende angående skatt eller allmän avgift i främmande stat skall enligt 17 5 ske i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970: 428) och delgivningsförordningen(1979:101)såvi- da inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 10 5. Denna bestämmelse kan vid en första anblick synas strida mot bestämmel- sen i lagens 2 5 . Syftet med den i 17 5 intagna bestämmelsen är emellertid inte att delgivning i de nu aktuella fallen skall få ske på andra sätt än vad som följer av intern svensk rätt utan endast att klargöra att den i delgiv- ningslagen angivna turordningen mellan olika former av delgivning inte gäller för det fall den svenska behöriga myndigheten förordnat annorledes. Sådana förordnande kan t. ex. bli aktuella i fall då den ansökande stat med stöd av konventionens artikel 17 punkt 2 b begärt att delgivning skall ske på visst bestämt sätt. exempelvis genom stämningsman eller kungörelse. -
4.3. Handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift
De i 10— 17 55 intagna bestämmelserna tar. som jag anfört ovan, enbart sikte på fall då utländsk myndighet begärt handräckning i Sverige. Det föreligger emellertid också ett behov av att reglera det omvända förhållan- det. dvs fall då svensk myndighet begär handräckning i en främmande stat. Bestämmelserna härom återfinns i lagens 18—21 55 .
I likhet med vad gäller handräckning i Sverige i utländskt ärende röran- de skatt eller allmän avgift avser jag'att senare föreslå regeringen att ytterligare ett antal frågor rörande handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift enligt den nu föreslagna lagen regleras i en förordning.
4.3.1. Utbyte av upplysningar
1 185 första stycket klargörs att svensk myndighet kan begära handräck- ning för införskaffandc av information som är erforderlig i svenskt ärende rörandeskatt eller allmän avgift. Vidare anges i paragrafens andra stycke att svensk myndighet i sådant ärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredningen i den främmande staten. Jag vill i detta samman- hang framhålla att företrädare för svensk myndighet som deltar vid en utredning utomlands naturligtvis inte får vidta någon åtgärd i den främ- mande staten som kan vara att anse som myndighetsutövning och att företrädaren har att efterfölja de ytterligare begränsningar som kan åläggas honom av myndigheterna i den främmande staten.
4.3.2. Indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift
Innan jag närmare går in på de i förslaget till lag om ömsesidig handräck- ning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna rörande indrivning i främmande stat av svensk skatt eller allmän avgift vill jag först något behandla en därmed sammanhängande fråga. nämligen det förslag som tidigare lagts fram av skatteindrivningsutredningen (B 1981102) i betänkandet (Ds Fi 1984: 14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet.
4. 3. 2.1 Nu gällande ordning/ör indrivning i utlandet
Om en gäldenär vistas utomlands och en skatte- eller avgiftsfordran mot honom inte kan drivas in här i riket finns det i de flesta fall bara två åtgärder som kronofogdemyndigheten kan ta initiativ till. Den ena åtgär- den är betalningsanmaning till gäldenären genom svensk beskickning eller svenskt konsulat (konsulatanmaning). Den andra åtgärden är handräck- ning genom den andra statens myndigheter. Sistnämnda åtgärd förutsätter emellertid att det finns ett avtal mellan Sverige och denna andra stat om handräckning. Jag kommer därför att i fortsättningen kalla det förfarandet för avtalshandräckning.
Inom Norden används inte konsulatanmaning. Vistas gäldenären i an- nat nordiskt land skiekar kronofogdemyndigheten på samma sätt som inom Sverige ett krav i vanlig brevförsändelse.
Vistas gäldenären utom Norden används däremot konsulatanmaning dels som en förberedelse för avtalshandräekning. dels som enda möjliga åtgärd när det inte finns något avtal innehållande regler om handräckning mellan Sverige och vistelselandet. Är fordringsbeloppet större än 300 kronor fordras det i princip att konsulatanmaning har skett för att ford- ringen skall kunna skrivas av (61 5 1 mom. uppbördslagen). Avtalshand- räckning i utomnordiskt land får äga rum först sedan konsulatanmaning har skett och gäldenären inte betalat på anmaning (31 5 andra stycket uppbördsförordningen).
Vid såväl konsulatanmaning som avtalshandräckning är ärendevägcn
den att kronofogdemyndigheten gör framställning till länsskattemyndighe— ten. Det är sedan länsskattemyndigheten som, efter granskning och kom- plettering Vid behov, skickar handlingarna till vederbörande beskickning respektive till den svenska behöriga myndigheten. RSV är härvid behörig myndighet vid tillämpning av samtliga nu gällande avtal som innehåller regler om handräckning.
Andra åtgärder för utlandsindrivning, såsom att myndigheterna verkar för att få gäldenären tillhörig egendom i utlandet indragen i ett svenskt konkursförfarande eller liknande, förekommer bara i ett litet antal fall.
4. 3. 2. 2 Allmänt om skatteindrivningsutredningensjörs/ag
Fråga har tid efter annan väckts om ett smidigare förfarande än för närvarande vid indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift. I sitt betänkande har skatteindrivningsutredningen utförligt behandlat den- na fråga.
1 betänkandet föreslog utredningen ändringar främst vad gäller hand- läggningsordningen för indrivningsuppdrag till utlandet avseende skatter och avgifter. Sammanfattningsvis innefattade utredningens förslag
att ärendevägcn förkortas genom att kronofogdemyndigheterna när de begär indrivning i utlandet vänder sig direkt till RSV och inte som hittills till (numera) länsskattemyndigheten. som efter genomgång och eventuell komplettering vidarebefordrar ärendet till RSV.
att en specialistfunktion inrättas vid RSV för att ta hand om utlandsin- drivningsfallem
att ärendena skall kunna handläggas mer differentierat än idag och att myndigheterna inte skall vara bundna av beloppsgränser när det gäller att avgöra vilka åtgärder som skall vidtas och
att s.k. konsulatanmaning inte längre skall vara obligatorisk innan handräckning begärs i ett utomnordiskt land med stöd av avtal mellan Sverige och den främmande staten.
Skatteindrivningsutredningen utgick från att exekutionsväsendets ADB- system (REX) bör användas för att skapa rationella rutiner för hanteringen av utlandsfallen hos kronofogdemyndigheterna och RSV.
De förslag som utredningen lade fram har i det stora hela tagits emot positivt av remissinstanserna. Vissa av remissinstanserna kritiserade emellertid förslaget att låta kronofogdemyndigheterna begära indrivning i utlandet direkt hos RSV. Vad avser inrättandet av en specialistfunktion för utlandsindrivning anförde några av remissinstanserna att en sådan funktion endast borde handlägga de verkligt komplicerade fallen. Andra remissinstanser ansåg att specialistfunktionen borde förläggas inte till RSV utan till en kronofogdemyndighet. exempelvis den i Stockholms län.
Som framgår av vad jag nyss sagt tog skatteindrivningsutredningens förslag inte bara Sikte på handräckning enligt avtal med främmande stat utan också på andra åtgärder för att driva in skatte- eller avgiftsfordringar i utlandet. t. ex. anmaning genom svensk beskickning eller konsulat. I vissa delar. bland annat när det gäller ADB-stödet vid handläggningen. kan förslaget inte genomföras utan att RSV ges avsevärd tid för förberedelser.
I andra delar kan emellertid förslaget genomföras utan omfattande förberedelser. Jag finner tidpunkten lämplig att nu ta upp en del av skatteindrivningsutredningens förslag och kommer i det följande att redo- visa mina överväganden i fråga om handläggningsordningen vid utlands- indrivning.
4. 3. 2. 3 ,i'rc'ndevägen vid handräckning
Skatteindrivningsutredningen konstaterade att den långa ärendevägen vid utlandsindrivning av skatt innebär att åtskilligt dubbelarbete utförs vad gäller diarieföring och genomgång av ärendena etc. Utredningen föreslog med anledning härav att ärendena inte längre skall passera (numera) länsskattemyndigheten innan de överlämnas till RSV.
Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag i denna del eller lämnat det utan erinran. J ustitiekanslern. RSV och statskontoret, som i princip är positiva till att ärendevägen förkortas, har dock framhållit att den uppdragsgivande myndigheten (dvs den myndighet som givit in- drivningsuppdraget till kronofogdemyndigheten) måste ha möjlighet att granska utlandsfallen med avseende på riktigheten av debiteringen. Till de remissinstanser som motsatte sig förslaget hörde länsstyrelserna i Stock- holms. Malmöhus samt Göteborgs och Bohuslän.
De remissinstanser som framfört kritik mot förslaget har enligt min mening inte tillräckligt klart hållit isär frågan om granskning av förutsätt— ningarna för handräckning. kontorsmässig hantering etc.. å ena sidan. och granskning av den bakomliggande debiteringens riktighet. å andra sidan. För egen del är jag visserligen tveksam till att myndigheterna lägger ned stora resurser på att granska riktigheten av debiteringen på det stadium när indrivning i utlandet blir aktuell. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns fall där oklarheter kring debiteringen bör klaras upp innan handräck- ning begärs. En lämplig ordning är härvid att RSV i ärenden i vilka debiteringen eller den bakomliggande taxeringen kan misstänkas vara felaktig, t.ex. då fråga är om skönsmässigt uppskattade taxeringar (vilket framgår av de från kronofogdemyndigheten översända indrivningshand- lingarna), översänder ärendet till den uppdragsgivande myndigheten för en särskild granskning. Jag utgår från att det bara är i en mindre del av fallen som det råder sådan tvekan angående debiteringen eller den bakom- liggande taxeringen att ärendet behöver vila under någon längre tid hos RSV i avvaktan på myndighetens ställningstagande.
Jag anser däremot inte att man bör behålla en ordning som innebär att flera myndigheter än nödvändigt lägger ned arbete på att bedöma förut- sättningarna för handräckning eller på kontorsmässig hantering av ären- det. Som utredningen föreslagit bör därför framställningen om handräck- ning göras av kronofogdemyndigheten direkt hos den behöriga myndighe- ten, dvs. RSV. Det är verket som har det yttersta ansvaret föratt bedöma om ett handräckningsavtal kan tillämpas i ett visst fall eller inte. Vad gäller kravet på att det skall föreligga väsentliga svårigheter att driva in fordring- en i Sverige bör RSV kunna utgå från att kronofogdemyndigheten har gjort en riktig bedömning.
4. 3.2.4 Specialis'tfimktionjör utlandsindrivning
Som jag tidigare nämnt föreslog skatteindrivningsutredningen i sitt betän- kande att en specialistfunktion för utlandsindrivning inrättas vid RSV. Tanken var att denna funktion i princip skulle svara för alla åtgärder för indrivning i utlandet. medan målen i övrigt skulle ligga kvar för bevakning hos en behörig kronofogdemyndighet.
Även detta förslag har tillstykts av flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser ansåg döck att en sådan specialistfunktion inte bör förläg- gas till RSV utan till en kronofogdemyndighet. En länsstyrelse var negativ till förslaget och två andra ansåg att det bara var de verkligt komplicerade fallen som borde handhas av en specialistfunktion.
Som redan framgått anser jag att tyngdpunkten i förfarandet när det gäller att tillämpa handräckningsavtal med andra stater bör ligga hos RSV. Med hänsyn till att verket i de flesta fall är behörig. myndighet enligt avtalen leder varje annan ordning till dubbelarbete.
Skatteindrivningsutredningens överväganden om en specialistfunktion tar emellertid främst sikte på att bygga upp kompetens för att kunna vidta åtgärder i vissa fall vid sidan om handräckningsavtalen, exempelvis att försöka dra in en konkursgäldenärs tillgångar i utlandet i ett konkursförfa- randet här. För egen del anser jag emellertid att man så långt möjligt bör undvika att lägga operativa arbetsuppgifter på RSV utöver de som verket redan har.
Jag kan inte heller i övrigt finna att det föreligger tillräckligt starka skäl att koncentrera handläggningen av utlandsfall i allmänhet till en myndig- het. exempelvis en kronofogdemyndighet. Med den organisation för exe- kutionsväsendet som gäller fr.o.m. den 1 juli 1988 är förutsättningarna goda för att vid flertalet myndigheter upprätthålla den kompetens som fordras för att klara t. ex. anmaningsförfarandet. För de minsta-myndighe- terna kan det emellertid en och annan gång finnas behov av råd och stöd från en myndighet som har haft möjlighet att samla mera kunskap och erfarenheter vad gäller utlandsindrivning. Det är därför angeläget att sär- skilt utveckla kompetensen på detta område hos en eller ett par kronofog— demyndigheter som har ett stort antal utlandsindrivningsfall. Denna kom- petens skall stå till övriga myndigheters förfogande i den utsträckning de själva anser sig ha behov av hjälp och som en form av ”konsultstöd”. Skulle det visa sig att detta får mera betydande omfattning bör myndighe- ten kunna kompenseras för den ökade resursåtgången i medelstilldelning- en eller interndebitering. Något formellt överlämnande av ärenden för handläggning, vilket skulle kräva särskilda bestämmelser om myndighe- tens geografiska kompetens, anser jag alltså inte bör ske.
4. 3.2.5 Användningen av konsulatanmaning, in. in.
Skatteindrivningsutredningen har också föreslagit att kravet på konsulat- anmaning skall ha gjorts innan handräckning enligt avtal får begäras i ett utomnordiskt land avskaffas. Utredningen har därjämte föreslagit att de bestämmelser enligt vilka försök till utlandsindrivning måste göras om fordringen överstiger ett visst belopp upphävs.
Förslaget att avskaffa kravet på konsulatanmaning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Vissa beskickningar har dock framhållit att det kan uppstå problem med direktanmaning därför att en del främmande stater uppfattar en sådan åtgärd som suveränitetskrän- kande. .
Enligt vad jag erfarit har det länge förekommit kritik mot tvånget att använda konsulatanmaning och mot att myndigheterna i princip är tvung- na att vidta åtgärder för indrivning i utlandet även vid mycket blygsamma fordringsbelopp. I praktiken torde man i dag på många håll inte tillämpa detta krav för att överföring till passiv indrivning (avskrivning) skall medges när det gäller fordringar från 300 kronor upp till något tusental kronor. Även jag anser att man nu bör avskaffa 300-kronorsgränsen. Förutom beloppets storlek finns flera andra faktorer som bör vägas in i bedömningen om någon åtgärd skall vidtas för indrivning i utlandet. Någon ny beloppsgräns bör därför inte föreskrivas, utan myndigheterna bör själva få bedöma saken i varje särskilt fall. Myndigheterna bör också ha frihet att bedöma i vilken form anmaning skall ske och att därvid, om detta befinns lämpligt i det enskilda fallet. t. ex. använda sig av konsulat- anmaning. Direktanmaning, som i dag används inom Norden, böri fram- tiden kunna användas även i många utomnordiska länder. En annan möjlighet är att delgivningen sker med tillämpning av den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning. Ofta torde det dock redan från början stå klart att en betalningsanmaning inte kommer att få någon effekt. ] sådana fall bör anmaning helt kunna under- låtas.
4. 3. 2. 6 Lag/örrlag rörande indrivning [ utlandet m. m.
De förslag som jag tidigare lagt fram (se avsnitten 4.3.2.3 och 4.3.2.5) innebär att 61 5 uppbördslagen samt 31 5andra stycket och 35 5 uppbörds- förordningen skall upphöra att gälla. För att samma ordning skall gälla i fråga om böter som i fråga om skatt skall vidare 12 5 bötesverkställighets- förordningen (1979: 197) ändras. Jag avser härvid att senare lägga fram förslag till regeringen om de ändringar som skall vidtas i de angivna förordningarna.
] 195 första stycket i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift anges att kronofogdemyndighet hos svensk behörig myndighet äger begära handräckning för indrivning av svensk skatt eller allmän avgift i främmande stat. ] detta stycke klargörs också att en sådan ansökan får avse indrivning såväl hos skattskyldig/bc- talningsskyldig som hos arbetsgivare eller annan som enligt svensk lagstift- ning är ansvarig för det aktuella beloppets erläggande. ] enlighet härmed äger således kronofogdemyndighet begära handräckning för indrivning i främmande stat av belopp som någon t.ex. med stöd av 75 5 eller 77 a5 uppbördslagen. 21 5 lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen ålagts att erlägga.
1 19 5 andra stycket anges de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en ansökan skall få göras. Härvid gäller att beslutet i ärendet skall
vara verkställbart i Sverige samt att skatten eller avgiften inte kan drivas in i Sverige utan väsentliga svårigheter. Dessa förutsättningar, som det också ankommer på den behöriga myndigheten att tillse att de föreligger. finns som jag tidigare redovisat också intagna i Europaråds- och OECD-konven- tionen (se artikel 11 punkt 2 och artikel 19).
Enligt 20 5 skall svensk skatt eller allmän avgift, som har uttagits genom handräckning i främmande stat. anses ha kommit svensk behörig myndig- het tillhanda när beloppet flöt in i den främmande staten. '
4.3.3. Delgivning av handling i främmande stat
1 21 5 första stycket klargörs att svensk myndighet hos den svenska behöri- ga myndigheten äger ansöka om delgivning i annan stat av handling rörande svensk skatt eller allmän avgift.
] 21 5 andra stycket har intagits en bestämmelse enligt vilken svensk myndighet själv. dvs. utan att gå genom svensk behörig myndighet. får ombesörja delgivning per post av person i främmande stat. En förutsätt- ning härför är dock att sådan delgivning är tillåten enligt ett avtal som Sverige ingått med staten i fråga.
4.4. Övergångsbestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990 och kommer om den antasi föreliggande skick att gälla i fråga om alla av riksdagen godkända avtal med främmande stat rörande skatt eller allmän avgift. Genom denna lag upphävs dels lagen om utredning i utländskt skatteärende dels kungörelsen angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden. kungörelsen angående hand- räckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen angå- ende handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende. förord- ningen om handläggningen av vissa handräckningsärendcn samt förord- ningen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark. Finland. Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
Den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift kommer således att bli tillämplig på alla svenska hand- räckningsavtal förutom 1935 års avtal med Tyska Riket (se S.Ö. 1935128 samt kungörelsen (1935: 567) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsärenden och kungörelse (1935: 568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattnings- ärenden). I samband med att de mellan Sverige och Västtyskland pågående förhandlingarna om ett nytt avtal avslutas kommer emellertid också dessa kungörelser att upphävas.
5 Förslag till lag om ändring i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt lagen om utredning angående brott mot- utländsk tullag
Som jag redan nämnt föranleder förslaget till lag om ömsesidig handräck- ning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift vissa ändringar i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Dessa ändring- ar sammanhänger bl.a. med att den föreslagna lagen inte reglerar hand- räckning avseende tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndig- het uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor.
Med anledning härav föreslås att lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift tillämpningsområde inskränks till att omfat- ta endast sådan utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor samt att rubriken till lagen samtidigt ändras i enlighet därmed till "Lag om uttagande av utländsk tull. annan skatt, avgift eller pålaga”.
Vidare föreslås att de i 2 5, 35 l., 2. och 5., 6, 7, 9. 10 samt 13— 16 55 förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna — vilka främst syftar till att utgöra ett skydd för den enskilde — skall äga motsvarande tillämpning i fråga om indrivning som äger rum med stöd av 1969 års lag.
En motsvarande hänvisning till förslag till lag om ömsesidig handräck- ning i ärende rörande skatt eller allmän avgift föreslås också i 2 5 lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag. Genom den föreslagna hänvisningen skulle bestämmelserna i 25 första stycket, 3 5, 6 och 7 55 , 9— 12 55 samt 17 5 i den föreslagna lagen äga motsvarande tillämpning vad avser handräckning som sker med stöd av lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag. .
De föreslagna ändringarna i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift och lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag föreslås träda i kraft den ljanuari 1990. Avsikten är att de föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av lagen om uttagande av utländsk skatt. tull och annan allmän avgift eller med stöd av lagen (1935z315) angående uttagande av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift samt lagen (1935:316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter skall gälla tills annat föreskrivs.
6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen respektive i rättegångsbalken '
Som jag redan inledningsvis anfört medför den alltmer ökade internatio- nella rörligheten av bl. a. kapital och arbetskraft samt valutaavregleringen ett ökat behov av att det internationella samarbetet mellan skattemyndig- heter i olika stater intensifieras. Den nu aktuella Europaråds- och OECD-
konventionen utgör därvid ett instrument som kan leda det internationella samarbetet ett stort steg framåt. En förutsättning för att Sverige skall kunna delta i detta samarbete på ett meningsfullt sätt är emellertid att de svenska sekretessbestämmelserna ges en sådan utformning att de inte hindrar inhämtandet av uppgifter med stöd av denna konvention.
Som redan framgått (se avsnitt 3.3.1.1 och 3.4.5) föreslås vissa ändring- ar i sekretesslagen och rättegångsbalken vilka syftar till att möjliggöra för Sverige att på ett effektivt sätt delta i det internationella samarbetet vad avser handräckning i dess olika former. Innebörden av förslagen till änd- ringar i sekretesslagen är därvid att de svenska domstolarna skall vara skyldiga att för uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som tagits in i dom eller annat beslut. Denna skyldighet att sekretessbelägga uppgifter gäller dock endast i den mån ett röjande av uppgiften i fråga skulle strida mot avtalet i fråga. ] konsekvens med de i sekretesslagen föreslagna änd- ringarna härvidlag har också föreslagits en ändring i 5 kap. 1 5 rättegångs- balken, innebärande att svenska domstolar är skyldiga att hålla förhand- lingar inom stängda dörrar om sekretess gäller enligt 9 kap. 3 5 sekretessla- gen och det skulle strida mot avtalet i fråga om uppgiften röjs. Jag vill här framhålla att det härvid är av största vikt att de svenska myndigheterna klart anger ("öronmärker") de uppgifter som inhämtats från främmande stat och vilka omfattas av den nu behandlade sekretessen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den ljanuari 1990.
7 Upprättade lagförslag
l . förslag till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
2. förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift.
3. förslag till lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift,
4. förslag till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
5. förslag till lag om ändringi uppbördslagen (1953:272),
6. förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
7. förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
8. Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
9. Beslut Prop. 1989/90: 14
Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.
1 Förslagtill ' Prop. 1989/90:14 Lag Om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig B'laga ]
handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
1 5 Den av Europarådet och OECD upprättade konventionen om ömse- sidig handräckning i skatteärenden skall gälla för Sveriges del. Konventio- nen är avfattad på engelska och franska språken. Båda texterna har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en svensk översättning finns intagen i en bilaga till denna lag. Vilka skatter och avgifter som omfattas av konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.
2 5 Ärenden som enligt konventionen skall handläggas av behörig myn— dighet 1 Sverige prövas av riksskatteverket. Är ett sådant ärende av sär— skild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall dock riksskatteverket med eget yttrande överlämna ären- det dit.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Konventionstextema, som är oförändrade i förhållande till de inled- ningsvis redovisade. har uteslutits i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2 Förslag till Prop. 1989/90: 14 Lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 5 Svensk myndighet skall, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat och det inte strider mot bestämmelserna i denna lag, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende röran- de skatt eller allmän avgift.
Handräckningen får avse
l. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,
2. bistånd vid indrivning. samt
3. delgivning av handlingar. I fråga om handräckning i ärende rörande tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor gäller vad som därom är stadgat i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull. annan skatt, avgift eller pålaga samt i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
2 5 Handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift skall, om inte annat följer av 13 eller 16 55 . genomföras i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift.
Vid handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift får de tvångsmedel och säkringsåtgärder, som får anlitas vid handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift, anlitas.
3 5 Svensk myndighet skall inte biträda utländsk myndighet med hand- räckning till den del sådant biträde innefattar att den svenska myndighe- ten skall
1. vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ ' praxis,
2. vidta åtgärder som strider mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,
3. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
4. lämna upplysningar som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller upplysningar, vilkas över- lämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,
5. lämna handräckning. om och i den mån beskattningen i den ansökan- de staten strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper, eller mot bestämmelserna i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning eller annat avtal som ingåtts mellan Sverige och den stat som begärt handräck- ningen.
4 5 Svensk myndighet får, om riksdagen har godkänt avtal härom med Prop. 1989/90: 14 främmande stat, begära bistånd med handräckning i annan stat. Sådan Bilaga 1 begäran får avse ' 1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning, 2. bistånd vid indrivning. samt 3. delgivning av handlingar. Framställning till annan stat med begäran om bistånd med handräck- ning skall göras av svensk behörig myndighet.
5 5 Framställning enligt 45 andra stycket får endast göras under förut- sättning att
1 . den begärda handräckningcn inte strider mot bestämmelserna i denna lag och framställningen kan ske enligt bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet. och
2. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas här i riket i ett likartat ärende. samt
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplys- ningar lämnas som skulle röja handels-. affärs-, industri- eller yrkeshem- lighet eller kommersiell hemlighet elleri näringsverksamhet nyttjat-förfa- ringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidka- re i dennes näringsverksamhet. eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller för Sverige väsentli- ga intressen.
6 5 Myndighet, annan än domstol, får ej använda uppgift som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat för att ändra eller söka ändring av skatt eller allmän avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
7 5 Med ”behörig myndighet" avses i denna lag den myndighet som angetts i vederbörande avtal med främmande stat eller den myndighet i envar stat åt vilken uppdragits att vara behörig myndighet vid tillämpning- ' en av det avtalet.
8 5 Ärende som rör tillämpningen av bestämmelser om handräckning i skatte- eller avgiftsärenden i avtal mellan Sverige och främmande stat prövas av riksskatteverket, om avtalet medger detta och inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Sådan överenskommelse med annan stat som behövs för att genomföra bestämmelser i avtal eller som avser tolkning eller tillämpning av avtalet ingås av regeringen. Regeringen får dock uppdra åt förvaltningsmyndighet att ingå överenskommelse rörande sådant samarbete med skattemyndighe- teri främmande stat som endast gäller det inbördes förhållandet mellan de myndigheter som berörs av överenskommelsen.
Anser riksskatteverket att en framställning om handräckning bör av- böjas på den grund att den strider mot svenskt allmänt intresse eller att ett ärende annars är av särskild betydelse eller beskaffenhet, skall riksskatte- verket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.
Riksskatteverkets beslut enligtföregående stycken får inte överklagas.
9 5 Vad i denna lag sägs om skatt eller allmän avgift gäller även ränta på skatt eller allmän avgift samt därmed sammanhängande administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning. 121
Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat Prop. 1989/ 90: 14 Allmänna bestämmelser Bilaga 1 10 5 Svensk behörig myndighet förordnar om handräckning, som avses i 1 5 första och andra styckena, i varje särskilt fall. Sker handräckningcn inte genom svensk behörig myndighets försorg. uppdrar den behöriga myndig- heten åt vederbörande myndighet att ombesörja handräckningen.
Föranleder handräckningcn talan inför svensk domstol eller myndighet, äger svensk behörig myndighet motta stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol eller myndighet.
Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift
11 5 Företrädare för utländsk myndighet kan, efter framställning från den behöriga myndigheten i staten i fråga. medges närvara vid i Sverige företagen utredning rörande skatt eller allmän avgift. Framställning härom prövas av den behöriga myndigheten i Sverige.
Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör den i Sverige företagna utredningen men kan framföra förslag i sådana frågor till svensk myndighet eller tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa utredningen. Beslut i anledning av sådant förslag fattas av myndigheten eller tjänstemannen.
12 5 1 fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan gransk- ning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt eller allmän avgift skall de sålunda översända uppgifterna jämväl tillställas den som berörs därav för kännedom. 1 sådan underrättelse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas. 1. om underrättelsen är uppenbart obehövlig,
2. om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i ärendet eller
3. om en sådan underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet.
Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift
13 5 _I fråga om preskription gäller. utan hinder av vad som stadgas i 25 och i den mån bestämmelse därom intagits i av riksdagen godkänt avtal med främmande stat. lagstiftningen i den stat som begärt handräckningcn.
14 5 Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning enligt denna lag, om införsel får äga rum för svensk skatt eller allmän avgift av motsvarande slag.
15 5 Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter bemyndigande av den svenska behöriga myndigheten.
Motsvarande bemyndigande fordras för att anta ackordsförslag beträf- fande sådan skatt eller allmän avgift.
16 5 Med fordran på skatt eller allmän avgift i främmande stat följer ej 122
förmånsrätt enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatteford- Prop. 1989/90: 14 ringar m.m. Bilaga 1
Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift
17 5 Om inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 105 skall handling i ärende rörande skatt eller allmän avgift i främmande stat delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428) och delgivningskungörelsen (1970: 467).
Handräckning i annan stat i ärende rörande svensk skatt eller allmän avgift Utbyte av upplysningar
18 5 Svensk myndighet kan hos svensk behörig myndighet begära hand- räckning i annan stat för införskaffande av deklarationer eller andra upp- gifter som är erforderliga i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift.
Svensk myndighet kan vidare i ärende rörande skatt eller allmän avgift. som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige hos svensk behörig myndighet begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utred- ning i annan stat.
lndrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift
19 5 Kronofogdemyndigheten får hos svensk behörig myndighet begära handräckning i annan stat för indrivning av svensk skatt eller allmän avgift. Ansökan får avse handräckning för indrivning inte bara hos den skatt- eller avgiftsskyldige, utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.
Ansökan om handräckning enligt första stycket får göras endast om
1. beslutet i ärendet är verkställbart i Sverige och
2. fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentliga svårigheter.
20 5 Svensk skatt eller allmän avgift. som har tagits ut genom handräck- ning i en främmande stat, anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit svensk behörig myndighet till handa vid tidpunkten för uttagan- det.
Delgivning av handling i främmande stat
21 5 Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt eller allmän avgift, skall ansöka hos svensk behörig myndighet om handräckning för sådan delgivning.
Utan hinder av vad som stadgas i första stycket får svensk myndighet, i den mån detta följer av bestämmelse i ett avtal för undvikande av dubbel- beskattning eller annat avtal som ingåtts med den stat i vilken delgivning- en skall ske, ombesörja delgivning av person i främmande stat genom att sända handlingen med posten.
1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1990. 2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende. 123
3. Genom lagen upphävs kungörelsen (19412999) angående särskilt för- Prop. 1989/90: 14 farande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa Bilaga 1 beskattningsärenden. kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsären- den. kungörelsen (1958z381) angående förfarandet för erhållande av hand- räckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen (1958: 382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende. förord- ningen ( 1 973: 630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden samt förordningen ( 1 978: 724) om tillämpning av avtal mellan Sverige. Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
Bilaga 1
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift' samt lagen skall ha följande
lydelse.
Lag om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga
Nu varande lydelse
I den mån utländsk skatt. tull el- ler annan avgift enligt överenskom- melse mellan Sverige och främ- mande stat får uttagas här i riketfår Konungen/örordna. att skatten eller avgiften skall uppbäras och indri vas [ samma ordning som svensk skatt. tull ellerannan allmän avgift. och be- stämma villkoren/ör uppbörden och indrivningen.
Föreslagen lydelse
1 den mån utländsk tull. annan skatt. avgift eller pålaga som av tull- myndighet uppbärs vid eller i sam- band med export eller import av va- ror enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får tas ut här i landet skall vad som före- skrivsi25', 35'1. Zoe/15. 6. 7. 9. 10 samt 13 — 16 55 lagen (1989:()00) om ömsesidig handräckning i ären- den rörande skatt el ler allmän avgift äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1990.
' Senaste lydelse 19732432.
Bilaga 1
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag
Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna om förunder- sökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varu- smuggling samt i 23. 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstan- ke föreligger mot någon. får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an- vändas i syfte att möjliggöra förver- kande av egendom.
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 2 5 första styc- ket, 3. 6, 7. 9— 12 samt 1755 lagen ( 1989: 000) om ömsesidig hand- räckning i ärenden rörande skatt el- ler allmän avgi/i samt bestämmel- serna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Be- stämmelse, vars tillämpning förut- sätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra förverkande av egen- dom.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1990.
5 Förslag till Prop. 1989/90: 14 Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 61 5 1 och 2 mom. uppbördslagen (19531272)l skall upphöra att gälla den ljanuari 1990.
' Senaste lydelse av 61 ä 1 mom. 198611288 61ä2mom. 19811839. 127
Bilaga 1
6 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 åå sekretesslagen (1980: 100)' skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet. om upp- giften förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende.
Förebringas sekretessbelagd upp- gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar. består sekretessen under den fort- satta handläggningen. om domsto- len inte fo'rordnar annat. Sedan domstolen har Skilt målet eller ärendet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det.
Förebringas sekretessbelagd upp- gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under den fort- satta handläggningen, om domsto- len inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig. består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det. Så— dant förordnande skall alltid med- delas för uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 _é' andra styc- ket, om det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs.
Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sekretess för uppgift skall bestå, skall den högre rätten pröva förord- nandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften tas in i dom eller annat beslut i samma mål eller ärende.
Första stycket tillämpas inte. om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall bestå. Sådant förordnande får inte omfatta domslutet eller motsvaran- de del av annat beslut. såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen på- kallar det. Angår målet eller ären- det någons civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott. gäller dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat be- slut får meddelas endast om riket
' Lagen omtryckt 1988z9.
Första stycket tillämpas inte. om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall bestå. Sädantförordnande skall all— tid meddelas för uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 39" andra stycket. om det skulle strida mot avtal som avses där att uppgå/Å ten röjs. Förordnande att sekretes- sen skall bestå får inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annat beslut, såvida inte rikets sä- kerhet eller annat intresse av syn— nerlig vikt oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet nå-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 14 befinner sig i krig eller krigsfara el- gons civila rättigheter och skyldig- Ella-ga 1
ler andra utomordentliga, av krig heter eller anklagelse mot någon för föranledda förhållanden råder. brott, gäller dessutom att förord- nande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder.
Har domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretes- sen också hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna bestämmelse tillämpas dock inte, om en sekretessbestäm- melse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos
mottagaren.
Fullföljs talan mot dom eller beslut vari domstol har meddelat förord- nande enligt andra stycket, skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
129 9 Riksdagen 1989/90. [ sam/. Nr 14
Bilaga 1
7 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 5 kap. l & rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
lå'
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan det antagas att vid förhand- ling kommer att förebringas upp- gift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100). må rätten. om det be- dömes vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- handlingen i vad den angår upp- giften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall må för- handling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 7 kap. 22 g". 8 kap. 17 9" eller 9 kap. 15 eller 169" sekretesslagen eller, i vad avser domstolsförhandling un- der förundersökning i brottmål el- ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. lé eller 9 kap. 175 samma lag.
Kan det antagas att vid förhand- ling kommer att förebringas upp- gift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (19802100). må rätten, om det be- döms vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- handlingen i vad den angår upp- giften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall må för- handling hållas inom stängda dörrar. om sekretessen gäller enligt 7 kap. 22 _S, 8 kap. 17 5 eller 9 kap. 15 eller 165 sekretesslagen eller, i vad avser domstolsförhandling un- der förundersökning i brottmål el- ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 1 5 eller 9 kap. 175 samma lag. Förhandling skall alltid hållas inom stängda dörrar. om sek- retessen gäller enligt 9 kap. 3 9" and- ra stycket samma Iag och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vidförhandlingen.
Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom. sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom
stängda dörrar.
Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar, vare det gällande.
Denna lagträderi kraft den ljanuari 1990.
' Senaste lydelse 1980: 101.
Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig Prop. 1989/90: 14 handräckning i skatteärenden
Remissinstanser
Kammarrätten i Jönköping, Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksskatteverket (RSV), Svea hovrätt. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Yttranden har därutöver inkommitfrän
Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige (MRR).
Indrivningsuppdrag till och från utlandet; Ds Ft 1984: 14
Remissinstanser
Centrala studiestödsnämnden Centralorganisationen SACO/SR Datainspektionen
Föreningen Sveriges kronofogdar Föreningen Sveriges skattechefer Föreningen Sveriges uppbördschefer Generaltullstyrelsen
Justitiekanslern Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt Kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt Landsorganisationen i Sverige Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsernas organisationsnämnd Riksrevisionsverkct
Riksskatteverket
Statskontoret Stockholms läns allmänna försäkringskassa Sveriges ambassad i Bonn Sveriges ambassad i London Sveriges ambassad i Paris 131
Sveriges ambassad i Washington Prop. 1989/90: 14 Tjänstemännens centralorganisation ' Bilaga 2
"132"
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-10-23
Närvarande: justitierådet Staffan Vängby, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Odd Engström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1 lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräck- ning i skatteärenden, 2 lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift, 3 lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift, 4 lag om ändring i lagen (l973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag, 5 lag om ändring i uppbördslagen (19531272), 6 lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 7 lag om ändring i rättegångsbalken. Förslagen har inför lagrådet föredragits av depanementssekreteraren Rolf Tyllström. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om E uroparåds- och OE CD-kon ventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Den grundläggande bestämmelsen i den föreslagna lagen om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig'handräckning i skatteärenden. i det följande betecknad inkorporationslagen, innehåller att Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall gälla för Sveriges del. Den föreslagna lagen om ömsesidig handräck- ' ning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. i det följande betecknad handräckningslagen, innehåller bl. a'. föreskrift att svensk myndighet skall. i den mån riksdagen har godkänt avtal'härom med främmande stat, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende rörande s'ka'tt eller
allmän avgift. Denna föreskrift är avsedd att tillämpas även på Europa- '
råds- och OECD-konventionen.
] svensk rätt finns inte några föreskrifter om hur bestämmelsernai i en '
internationell överenskommelse skall införlivas med svensk rätt. Den praxis som har utbildats innebar följande: ' ' '
Om bestämmelserna ] en överenskommelse berör'myndighet'emas eller ' enskildas handlande görs överenskommelsens bestämmelser tillämpliga i Sverige genom att en lag eller'annan' författning utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelsen införlivas med den svenska' rättsord— ningen till den del dessa bestämmel'ser'saknar motsvarighet i'eller strider mot de gällande svenska' rättsreglerna. "När en" överenskommelse skall
införlivas med svensk rätt. kan två olika metoder komma i fråga. Överens- kommelsens bestämmelser kan sålunda införlivas med svensk rätt anting- en genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation. Vid trans- formation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. lnkor- poration innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna.
När konventionsbestämmelser överförs till svensk text har i praxis an- vänts både transformationsmetoden och inkorporationsmetoden. Den för- ra metoden kan alltid användas. medan den senare metoden i princip bör reserveras för sådana överenskommelser vilkas bestämmelser utan vidare kan tillämpas av svenska domstolar och andra myndigheter. Transforma- tionsmetoden har vanligen använts när det har gällt konventionsbestäm- melser inom civilrätten, straffrätten eller processrätten. lnkorporations- metoden används bl.a. i fråga om dubbelbeskattningsavtal. Numera — fr.o.m. dubbelbeskattningsavtalet med Korea år 1982 — sker det genom lag (se härom Hans-Heinrich Vogel i Förvaltningsrättslig tidskrift 1988 s. 169 ll).
Även om en överenskommelse har inkorporerats i svensk rätt har emel- lertid enstaka bestämmelser i den ibland ansetts därjämte böra transfor- meras till svensk lagtext (se SOU 1974: 100 s. 58). När Sverige tillträdde 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik införlivades stora delar av fördraget med svensk rätt genom en inkorporationslag, lagen (1985: 193) om internationell järnvägstrafik, medan andra delar transfor- merades till svensk rätt i bl. a. järnvägstrafiklagen (1985: 192).
I de lagar vari dubbelbeskatttningsavtalen inkorporeras med svensk rätt anges genomgående att de skall gälla för Sveriges del. Dessutom finns regelmässigt en bestämmelse om att avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i sverige som annars skulle föreligga och vidare ett fåtal förfaranderegler. I jämförelse härmed får det betecknas som ett stort framsteg att bestämmel- ser av vikt för bl. a. den enskildes rättstrygghet i Europaråds- och OECD- konventionen — som behandlar ämnesområden näraliggande och delvis sammanfallande med dubbelbeskattningsavtalen _ ' transformeras till svensk lagtext genom handräckningslagen. Förfarandet medför bl.a. att regleringen blir mer lättillgänglig för både myndigheter och enskilda.
Samtidigt medför den valda lagstiftningstekniken vissa svårigheter. Des- sa föranleds främst av att handräckningslagen skall tillämpas inte bara beträffande Europaråds— och OECD-konventionen utan också beträffande andra överenskommelser, bl.a. ett stort antal dubbelbeskattningsavtal.
Dessa kan innehålla högst olikartade bestämmelser och även variationer . . av vissa gemensamma grundregler. Det konventionsmaterial som skall transformeras blir sålunda svåröverblickbart. . . Det föreligger även en annan svårighet. Konventionema innehåller re-
gelmässigt fakultativa bestämmelser, som reglerar vad Sverige folkrättsligt. är berättigat att göra men som inte förpliktar Sverige att införa samma bestämmelser i sin interna rätt. Uppenbarligen är detta fallet också -i
förevarande sammanhang. Det finns bestämmelser som kan utnyttjas av Sverige för att vägra viss handräckning men som närmast har karaktären av säkerhetsventiler. De är inte avsedda att utnyttjas regelmässigt och saknar därför motsvarighet i den föreslagna handräckningslagcn. Med anmärkning att likhetsprincipen i 1 kap. 95 regeringsformen självfallet måste iakttas i tillämpningen finner lagrådet naturligt att i internationella sammanhang utrymme ges för sådana säkerhetsventiler.
Rättstekniskt är det avsett att angivna svårigheter skall lösas genom förbehållen i olika bestämmelser i handräckningslagcn att handräckning skall lämnas eller begäras om eller i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat. Saknas på viss punkt motsvarande avtalsbe- stämmelse kan lagen tydligen inte tillämpas i förhållande till berörda främmande stater. Finns en inkorporationslag som i samma fråga säger att ' ett visst avtal gäller för Sveriges del tillämpas i stället avtalets bestämmel- ser.
Föreskriften i handräckningslagcn att handräckning skall lämnas eller begäras, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat, och föreskriften i inkorporationslagen att konventionen skall gälla leder visserligen till att den lättillgänglighet går förlorad som handräck- ningslagen var avsedd att skapa. Att bygga ut handräckningslagen med ytterligare bestämmelser hämtade från konventionen torde emellertid stu- pa på vad som förut anförts om att handräckningslagen skall tillämpas beträffande många olika konventioner. 1 stället kunde övervägas att i inkorporationslagcn föreskriva att enbart vissa. i lagen angivna bestäm- melseri konventionen skulle gälla som svensk lag. Det är nämligen uppen- bart att åtskilliga bestämmelser i konventionen inte har den karaktären att de behöver införlivas med svensk rätt och beträffande andra behöver det åtminstone inte ske i lagform. En grupp abv bestämmelser i konventionen tar sålunda sikte uteslutande på förhållandet mellan stater och behöver därför inte sättas i kraft som svensk lag medan åtskilliga andra bestämmel- ser är av rent adminisitrativ karaktär och kan upptas i verkställighetsfö- reskrifter utfärdade av regeringen.
Att urskilja den grupp av återstående konventionsbestämmelser som borde uttryckligen förklaras gälla som svensk lag är emellertid förenat med betydande svårigheter. Risken är stor att vissa bestämmelser därmed skulle tillmätas en särskild betydelse medan andra som kunde framstå som lika viktiga utelämnades. Även om konventionens bestämmelser skall gälla generellt. tryggas rättssäkerheten av handräckningslagens bestämmel- ser om att svensk myndighet inte skall vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ praxis och inte heller lämna upplys- ningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige. Lagrådsremissen innehåller uttalanden om innebörden av kon- _ ventionens bestämmelser, hämtade från en kommentar som upprättats av en expertgrupp inom Europarådet, vilka kan tjäna till ledning för rätts- tillämpningen. Konventionsbestämmelserna skall tillämpas i första hand av riksskatteverket vilket kan väntas leda till att en enhetlig praxis upp- kommer.
På nu anförda skäl anser sig lagrådet kunna godta den valda lagstift- ningstekniken.
Bestämmelserna i 2 5 i det remitterade lagförslaget har emellertid mot— svarigheter i förslaget till handräckningslag. Det synes inte föreligga något behov av att ta upp dem även i inkorporationslagen. Lagrådet hemställer därför att 2 5 får utgå.
Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift
] fråga om innebörden av det remitterade förslaget, som av lagrådet betecknas handräckningslagcn, får hänvisas till vad lagrådet anfört vid behandlingen av inkorporationslagen.
Förslaget har inte remissbehandlats, vilket får ses som en brist. Lagen innehåller bestämmelser dels om handräckning i Sverige år myn- dighet i främmande stat (1 —3 och 10— 17 55 ) dels om handräckning i främmande stat (4—6 och 18—2155 ). Lagen skulle vinna åtskilligt i överskådlighet om bestämmelserna fördes samman under angivna rubri- ker. Övriga bestämmelser (7—9 55 ) kan då fördelas på inledande bestäm- melser resp. gemensamma bestämmelser, som placeras sist i lagen.
1 förslaget används genomgående uttrycket ”skatt eller allmän avgift”. Det framstår som en betydande förenkling av lagtexten om termen "skatt" kan användas. Lagrådet förordar därför att det i en inledande bestämmelse anges att vad i lagen sägs om skatt gäller även allmän avgift. Lagrådet förordar i anslutning härtill att lagens rubrik ändrastill "Lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden”.
Lagrådet vill i sammanhanget erinra om att begreppet allmän avgift under en lång tid utnyttjats i förening med utländska skatter bl. a. i indriv- ningshänseende. Här kan hänvisas t.ex. till lagen (1935:315) angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift. Även om begreppet allmän avgift inte definierats synes det inte ha föranlett några tolkningsproblem. Det kan dock framhållas att termen inte finns i konventionen, även om där talas om vissa socialförsäkringsavgifter. En överenskommelse med främmande stat måste emellertid föreligga för att den föreslagna lagen skall kunna tillämpas och det torde enligt lagrådets mening kunna hämtas ledning i det avtalet vid ett ställningstagande till vad som skall avses med allmän avgift. Någon definition av begreppet behövs därför inte.
1 5
Enligt första stycket i det remitterade förslaget skall svensk myndighet, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat och det inte strider mot bestämmelserna i denna lag, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Av remiss- protokollet (se avsnitt 4.1 och 4.4) framgår att avsikten med begränsningen till avtal som godkänts av riksdagen främst är att från lagens tillämpnings- område utesluta avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående
Prop. 1989/90: 14
handräckning i beskattningsärenden (se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1935:28 samt SFS 1935:567 och 568). ] remissproto- kollet upplyses också att det pågår förhandlingar mellan Sverige och Väst— tyskland om ett nytt avtal.
Lagrådet förordar att 1935 års avtal undantas från tillämpning genom en uttrycklig bestämmelse. som lämpligen placeras bland övergångsbestäm— melserna. samt att förevarande bestämmelse ges följande lydelse:
”1 den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräck— ning i skatteärende.”
Enligt [ äandra stycket 2 får handräckning avse bistånd med indrivning (se även 45 första stycket andra meningen 2). 1 artikel 1 i konventionen anges uttryckligen att detta begrepp inbegriper säkringsåtgärder. Detta bör enligt lagrådets mening anges även i den svenska lagtexten. Godtas lagrå— dets förslag behövs inte den särskilda bestämmelsen om tvångsmedel och säkringsåtgärder i 2 9" andra stycket av det remitterade förslaget.
35
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser till skydd för den enskilde när svensk myndighet biträder utländsk myndighet i ett hand- räckningsärende. Paragrafen har i stort utformats i överensstämmelse med konventionens artikel 21 punkt 2 a)—e).
Remissprotokollet innehåller ett förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. ] det lagförslaget görs en hänvisning till punkterna 1, 2 och 5 i 35 i denna lag. Dessa tre punkter avser vissa åtgärder som svensk myndighet inte skall vidta. Övriga punkter berör informationslämnande. För att förenkla hän- visningen i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift kan lämpligen 3 & indelas i två stycken, varvid inne- hållet i punkterna l, 2 och 5 bör tas in i första stycket och innehållet i punkterna 3 och 4 i andra stycket.
Uttrycket "ordre public” som upptagits inom parentes i paragrafen, har i svensk lag i regel en annan innebörd än som anges i konventionen. Uttrycket torde därför böra utgå ur lagtexten.
45
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om handräckning i främmande stat. Med hänvisning till vad som anförts vid l & förordar lagrådet att första meningen av första stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse:
"] den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får svensk behörig myndighet begära biträde i den främ— mande staten med handräckning i skatteärende."
Godtas lagrådet förslag kan andra stycket i det remitterade förslaget utgå. Om även vad lagrådet förordar vid 7 och 8 & & godtas, kan ”svensk behörig myndighet” ändras till ”riksskatteverket”.
55
Enligt det remitterade förslaget får framställning enligt 45 andra stycket endast göras under förutsättning bl.a. att den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna lag och framställningen kan ske enligt bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet (punkt 1).
Punkt 1 i 5 & framstår som onödig och bör enligt lagrådets mening utgå.
7och8äå
I 75 lämnas en difinition av begreppet ”behörig myndighet” medan 85 innehåller visst bemyndigande för riksskatteverket m.m.
Enligt lagrådets mening bör uttrycket "svensk behörig myndighet" och liknande där det förekommer i lagtexten ändras till "riksskatteverket". Allt som i övrigt behövs av förevarande paragrafer är bestämmelser om att riksskatteverket i vissa fall skall överlämna ett ärende till regeringen och att riksskatteverkets beslut enligt lagen inte får överklagas (jfr 85 tredje och fjärde styckena samt 2 5 i det remitterade förslaget till inkorporations- lag).
115
1 första stycket andra meningen i paragrafen anges att framställning från främmande stat om att företrädare för utländsk myndighet skall få närvara vid skatteutredning i Sverige skall prövas av "behörig myndighet". Av skäl som anförts förut bör uttrycket utbytas mot ”riksskatteverket".
Uppenbart är att sådan företrädare inte kan tillåtas ägna sig åt myndig- hetsutövning i den svenska skatteutredningen. Så är ej heller avsett enligt konventionen. Saken synes tämligen självklar och det kan inte anses bcfo— gat att ägna den så omfattande uppmärksamhet som sker i andra stycket. Det är tillräckligt att behålla första ledet i det remitterade förslaget och låta stycket få följande lydelse:
"Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige."
125
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser rörande skyldighet vid en utredning här i landet i ett ärende angående utländsk skatt m.m. att i vissa fall underrätta den eller de som berörs av uppgifter som sänds över till utländsk myndighet. Paragrafen kan ses i förening med konventionens artikel 3 punkt 3 enligt vilken bestämmelse en stat som sänder över information till annan stat får underrätta den berörde innan upplysningen om honom sänds över enligt artikel 5 eller 7. En förutsättning härför är emellertid enligt artikel 3 punkt 3 att underrättelse får ske enligt intern
lagstiftning och att en förklaring om detta tillställts endera depositarien. Det framgår av remissprotokollet att Sverige avser att avge en sådan förklaring.
Bestämmelserna i 125 syftar till att ge den som berörs av uppgifterna möjlighet att bemöta dessa eller att hos svensk myndighet begära att uppgifterna i förekommande fall korrigeras. Han skall därför enligt para— grafen underrättas om inte de i andra stycket av paragrafen intagna undan- tagen är tillämpliga. Enligt detta andra stycke får underrättelse underlåtas i fall som anges i tre olika punkter. Punkterna 1 och 2 har samma innebörd som bestämmelserna i 17 5 första stycket punkterna 1 och 3 förvaltningsla- gen (19862223). Enligt punkt 3 får underrättelse underlåtas om en sådan underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i det avtal med främman- de stat som tillämpas i det akutuella fallet. Det framhålls i remissprotokol- let att informationsutbytct mellan olika stater är reglerat i olika former av överenskommelser och att detta ställer olika krav på parterna. t.ex. vad avser frågan om underrättelse till den som berörs av översända uppgifter. Punkten 3 framstår emellertid enligt lagrådets mening som ytterligt tvek- sam. i synnerhet som det i dag inte synes föreligga någon överenskommelse som innefattar begränsning av underrättelse utöver vad som följer av punkterna 1 och 2. Med hänsyn härtill och till skydd för den enskilde bör den föreslagna paragrafens andra stycke punkt 3 utgå.
145
Enligt förevarande paragraf får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske vid indrivning enligt handräckningslagen. om införsel får äga rum för svensk skatt eller allmän avgift av motsvarande slag. Redan i 2 & klargörs emellertid att handräckning — innefattande även indrivning — skall ge- nomföras i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift. Den föreslag- na bestämmelsen i 14 å synes. som antytts i remissprotokollet, inte inne- hålla något utövcr vad som redan framgår av 29' . Lagrådet hemställer därför att 14 5 får utgå.
17,5
Enligt förevarande paragraf skall, om inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 10 å , handling i ärende rörande skatt eller allmän avgift i främmande stat delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970: 428). Att som därutöver sker i förslaget hänvisa i lag till en av regeringen utfärdad författning torde ej kunna komma i fråga. Enligt motiveringen är syftet med bestämmelsen endast att klargöra att den i delgivningslagen angivna turordningen kan frångås t.ex. om den ansökande staten begärt att delgivning skall ske på visst bestämt sätt. exempelvis genom stämningsman eller kungörelse. För att kungörelsedel- givning skall få ske gäller emellertid enligt delgivningslagen sådana förut- sättningar att kungörelsedelgivning i praktiken inte torde kunna komma i fråga så länge annan delgivningsform står till buds. Vad som återstår att
klarlägga är att särskild postdclgivning och stämningsmannadelgivning får äga rum så snart riksskatteverket förordnat därom. Då avfattningen av 175 i förslaget synes sträcka sig vida längre än vad som motsvarar det angivna syftet och kunna leda till missförstånd, hemställs att paragrafen får följande lydelse:
”Handling i ärenden rörande utländsk skatt delges enligt delgivnings- lagen (1970:428). Särskild postdclgivning eller stämningsmannadelgiv- ning får, även om det ej följer av bestämmelserna i 35 nämnda lag, äga rum om riksskatteverket förordnar om det.”
185
Enligt den föreslagna paragrafen kan svensk myndighet under vissa förut— sättningar begära handräckning i annan stat. Av paragrafens andra stycke följer att svensk myndighet vidare hos behörig svensk myndighet. dvs. riksskatteverket, kan begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredning i annan stat. Det framgår inte klart av den föreslagna lydelsen huruvida härvid avses företrädare för den svenska myndighet som hos riksskatteverket begär handräckning i en annan stat eller företrä- dare för riksskatteverket. Av remissprotokollet får anses framgå att syftet är att företrädare för den myndighet som hos riksskatteverket begär hand- räckningcn skall få närvara vid utredningen. Enligt lagrådets mening kan det i många fall framstå som naturligare att en företrädare för riksskatte- verket får närvara. Andra stycket i den föreslagna paragrafen bör därför ges sådan lydelse att därav framgår att företrädare för antingen riksskatte- verket eller den myndighet som begär handräckningcn får närvara.
195
Enligt förslaget kan indrivning ske inte bara hos den skatt- eller avgiftsskyl- dige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. Ordet "annan" synes att döma av motiveringen syfta på bl. a. någon som ålagts bctalningsskyldighet enligt 15 kap. aktiebolagsla- gen. Detta kapitel avser emellertid skadestånd, och sådant kan inte hänfö- ras till skatt eller någon annan förpliktelse på vilken konventionen eller handräckningslagen kan tillämpas. Däremot skulle bestämmelsen kunna bli tillämplig på styrelseledamöters m.fl. ansvar för avfört aktiebolags skatteskuld (övergångsbestämmelserna till lagen 1977z303 om ändring i lagen 1944: 705 om aktiebolag). Sådant ansvar synes dock knappast längre kunna bli aktuellt. Något hinder att behålla ordet "annan” i lagtexten föreligger dock inte.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad som vid 1 5 anförts om behovet av en särskild övergångsbestämmelse beträffande 1935 års tyska avtal.
Det kan nämnas att förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden — som föreslås upphävd enligt punkt 3 i
Prop. 1989/90: 14
övergångsbestämmelserna — innebär ett bemyndigande för riksskattever- ket att pröva ärenden om handräckning enligt bl. a. 1935 års avtal.
Den omdisponering av lagförslaget som förordas och de förslag och synpunkter som lagrådet i övrigt anför har föranlett lagrådet att upprätta ett eget lagförslag (se Bilaga). De skiljaktigheter i förhållande till det remitterade förslaget som inte särskilt har kommenterats är av redaktio- nell natur.
Förslaget till lag om ändring i lagen (196 9: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift
Lagrådet hänvisar till vad som anförts vid 3 & förslaget till lag om ömsesi- dig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (handräck- ningslagcn). De ändringar som lagrådet där och i övrigt föreslagit i hand- räckningslagen föranleder följdändringar i fråga om hänvisningar i föreva- rande förslag. Härvid bör beaktas att vad som i handräckningslagen sägs om riksskatteverket skall avse generaltullstyrelsen.
Förslaget till lag om ändring i lagen ( I 973: 431) om utredning angående ' brott mot utländsk tullag
De ändringar som lagrådet föreslagit i handräckningslagcn föranleder följdändringari fråga om hänvisningarna i förevarande förslag. Hävid bör beaktas att vad som i handräckningslagcn sägs om riksskatteverket skall avse generaltullstyrclsen.
Övriga _lörslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Bilaga
Förslag till Lag om ömsesidig handräckning i skatteärende
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 5 Vad i denna lag sägs om skatt gäller även allmän avgift samt ränta på skatt eller allmän avgift och administrativa pålagor och kostnader i sam- band med indrivning.
2 & I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån det särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga eller i 25 lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
3 5 Med handräckning avses i denna lag
I. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,
2. bistånd vid indrivning. häri inbegripet säkringsåtgärder, samt
3. delgivning av handlingar.
Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat
Allmänna bestämmelser 4 & I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde mcd handräck- ning i skatteärende.
Riksskatteverket förordnar om handräckning i varje särskilt fall. Om handräckningcn inte sker genom riksskatteverkets försorg, uppdrar verket åt vederbörande svenska myndighet att ombesörja handräckningcn.
5 & Handräckning skall. om inte annat följer av 10 eller 12 &, genomföras i enlighet med vad som gäller för den svenska skatt som är närmast jämförlig med den utländska skatt som handräckningcn avser.
6 5 Handräckning får inte innefatta att svensk myndighet skall
1. vidta åtgärd som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige.
2. vidta åtgärd som strider mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsent- liga intressen. '
3. lämna handräckning, om och i den mån beskattningen i den stat som begär handräckningcn strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper eller mot bestämmelserna i en överenskommelse för undvikande av dub- belbeskattning eller i annan överenskommelse med den främmande staten.
Handräckning får inte heller innefatta att svensk myndighet skall
1. lämna upplysning som inte är tillgänglig enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. lämna upplysning som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet,
3. lämna upplysning. om det skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
7 5 Föranleder handräckning talan inför svensk domstol eller myndig- het, äger riksskatteverket motta stämning samt själv eller genom ombud föra talan.
Utredning i Sverige 8 & Riksskatteverket kan. efter framställning från den behöriga myndig- heten i den främmande staten, medge företrädare för utländsk myndighet att närvara vid skatteutredning i Sverige.
Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige.
9 5 1 fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan gransk- ning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt skall upp— giften även tillställas den som berörs därav för kännedom. [ sådan under- rättelse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om underrättelsen är uppenbart obehövlig eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i skatteärende.
Indrivning i Sverige
10 5 1 den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat gäller i fråga om preskription lagstift- ningen i den stat som begärt handräckningcn.
11 5 Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller att väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter särskilt bemyndigande av riksskat- tcverket.
Ett sådant bemyndigande fordras också för att anta ackordsförslag be-' träffande utländsk skatt.
12 5 Med fordran på skatt i främmande stat följer ej förmånsrätt enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Delgivning av handlingar i Sverige 13 å Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivnings- lagen (1970:428). Särskild postdclgivning eller stämningsmannadelgiv- ning får, även om det ej följer av bestämmelserna i 35 nämnda lag, äga rum om riksskatteverket förordnar om det.
Handräckning i främmande stat
Allmänna bestämmelser 14 & I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får riksskatteverket begära biträde i den främmande sta- ten med handräckning i skatteärende.
15 & Framställning enligt 14 & får göras endast under förutsättning att
1. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas i Sverige i ett likartat ärende.
2. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplys- ningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlig- het eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfa- ringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidka- re i dennes näringsverksamhet.
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplys- ningar lämnas, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
16 5 Uppgift som erhållits med stöd av överenskommelse mellan Sveri- ge och främmande stat får ej användas för att ändra eller söka ändring av svensk skatt, om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
Utbyte av upplysningar 17 5 Svensk myndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket . begär handräckning i främmande stat för att få del av deklarationer och andra uppgifter som erfordras i ett svenskt skatteärende.
I skatteärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får svensk myndighet hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat som innebär att företrädare för verket eller myndigheten får närvara vid skatteutredning i den främmande staten.
Indrivning i främmande stat 18 å Kronofogdemyndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning .
Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteä- rendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet.
19 5 Svensk skatt som har tagits ut genom handräckning i främmande stat anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit riksskatte- verket till handa vid tidpunkten för uttagandet.
Delgivning av handlingar i främmande stat 20 5 Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning.
I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, ombesörja delgivning med person i den främ-
mande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs i 3 5 första stycket delgivningslagen (1970:428).
Gemensamma bestämmelser 21 5 Är ett ärende enligt denna lag av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit.
22 & Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende.
3. Genom lagen upphävs vidare — kungörelsen (194lz999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, — kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myn- dighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, — kungörelsen (1958z381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, — kungörelsen (1958: 382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende, — förordningen (l973z630) om handläggningen av vissa handräck- ningsärenden. samt — förordningen (l978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige. Danmark. Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
4. Vad i lagen sägs om överenskommelse med främmande stat gäller inte avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående handräckning i be- skattningsärenden.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1989
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. An- dersson, Göransson. Gradin, Hellström, Johansson, Hulterström. G. An- dersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson
Föredragande: statsrådet Engström
Proposition om godkännande av Europaråds- och OECD—konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m. '
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 14 september 1989) över förslag till
1 . lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräck— ning i skatteärenden,
2. lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift,
3. lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull ' och annan allmän avgift,
4. lag om ändring i lagen (l973z431) om utredning angående brott mot utländsk tullag,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
6. lag om ändringi sekretesslagen (1980: 100),
7. lag om ändring i rättegångsbalken.
Lagrådet har i sitt yttrande ansett sig kunna godta den valda lagstiftnings- tekniken, att genom den nu aktuella lagen inkorporera Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden med svensk rätt. I syfte att på ett klart och entydigt sätt identifiera den nu aktuella handräckningskonventionen finner jag att det i lagförslaget bör anges att konventionen öppnades för undertecknande den 25 januari 1988.
Lagrådet har vidare. med hänvisning till att frågan även reglerats i förslaget till lag om ömsesidig handräckningi skatteärenden, hemställt att
2 & i förslaget till lag om Europaråds- och OECD—konventionen skall utgå. Jag delar lagrådets uppfattning härvidlag.
Det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift var uppbyggt i enlighet med vad som varit gängse för motsvarande förordningar (se t.ex. förordningen om tillämpning av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland. Island och Norge om handräckning i skatteärenden). Lagrådet har i denna del fram- fört en rad förslag bl.a. vad avser de enskilda bestämmelsernas utform- ning. Lagrådet har vidare förordat att lagförslaget omdisponeras och att det ges en annan rubrik (lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden). Genom de av lagrådet föreslagna ändringarna i lagförslaget har lagen kommit att bli mer överskådlig och lättillgänglig. Med hänsyn härtill finner jag att det av lagrådet upprättade lagförslaget bör läggas till grund för lagstiftning. En mindre ändring av redaktionell karaktär har dock gjorts i 75 i det av lagrådet lämnade lagförslaget.
[ ikraftträdandebestämmclserna till förslaget till lag om ömsesidig hand- räckning i skatteärenden föreskrivs att förordningen om handläggningen av vissa handräckningsärenden skall upphöra att gälla. Vidare föreskrivs att lagen inte skall vara tillämplig i fråga om 1935 års avtal med Tyska Riket. Med hänsyn till att någon förändring inte varit avsedd vad avser riksskatteverkets befogenhet att handlägga enskilda ärenden rörande handräckning bör ett tillägg göras i punkt 4 i ikraftträdandebestämmelser- na av innebörd att 4. 14, 21 och 22 åå i lagförslaget också skall tillämpas vad gäller 1935 års avtal med Tyska Riket. Innebörden av detta tillägg är endast att riksskatteverket, i likhet med vad som tidigare varit fallet, skall handlägga de enskilda ärendena rörande handräckning enligt 1935 års avtal. Som tidigare nämnts pågår förhandlingar med Västtyskland om ett nytt handräckningsavtal. Avsikten är härvid att så snart som möjligt ersätta det nu gällande avtalet med ett nytt, vilket fullt ut kommer att omfattas av den föreslagna lagens bestämmelser.
4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift respektive förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag '
Genom de ändringar som ovan föreslagits i lagen om ömsesidig handräck- ning i skatteärenden måste vissa följdändringar vidtas i de nu behandlade lagarna. Den ena följdändringen som härvid har vidtagits avser hänvisning-
arna i de ovan angivna lagarna till vissa lagrum i lagen om ömsesidig hand- räckning i skatteärenden. Den andra följdändringen utgörs av ett tillägg av förtydligande natur, i vilket klargörs att då det i dessa lagar hänvisas till ett lagrum i lagen om ömsesidig handräckningi skatteärenden, i vilken det talas om riksskatteverket, avses i detta sammanhang generaltullstyrelsen. Slutli- gen har det i ikraftträdandebestämmelsema till 25 förslaget till lag om änd- ring i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift föreskrivits att bestämmelsen i 45 andra stycket lagen om ömsesidig hand- räckning inte skall vara tillämplig i fråga om det mellan Sverige och Väst- tyskland den 18 december 1972 ingångna avtalet om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Bakgrunden till denna undantagsbestämmelse är att det i nämnda tullsamarbetsöverenskommelse (se SFS 1976: 929)jämförd med artikel X i 1935 års handräckningsavtal mellan Sverige och Tyska riket ankommer på regeringen att handha dessa frågor. I samband med att 1935 års avtal upphör att gälla eller om en överenskommelse i frågan dessförinnan träffats med Västtyskland kommer dock generaltullstyrelsen att bli behörig att förordna om handräckning i Sverige vad avser indrivning här i riket av västtysk tull.
Förutom de ovan redovisade ändringarna i de till lagrådet remitterade lagförslagen har endast vissa mindre ändringar av redaktionell karaktär vidtagits i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig hand- räckning i skatteärenden.
Jag hemställer vidare att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen till
2. lag om Europaråds- och OECD-konvention om ömsesidig handräck- ning i skatteärenden.
3. lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
4. lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift.
5. lag om ändring i lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953z272),
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
8. lag om ändring i rättegångsbalken.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... l
5 6 7
Förslag till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömse- sidig handräckning i skatteärenden ........................... Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ............................................. Förslag till lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden ...... Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av ut- ländsk skatt, tull och annan allmän avgift ...................... Förslagtill lagom ändringi lagen (1973: 43 1 )om utredning angående brott mot utländsk tullag .................................... Förslag till lag om ändringi uppbördslagen (l953:272) .......... Förslag till lag om ändringi sekretesslagen (1980: 100) ........... Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ...................
Utdrag ur regeringsprotokoll vid regeringssammanträde den 14 sep- tember 1989 ................................................. 1 2
3
Inledning .................................................. Förslaget till lag om Europaråds— och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ....................... Konventionens innehåll ..................................... 3.1 Kapitel [, Konventionens tillämpningsområde .............. 3.1.1 Artikel 1, Konventionens syfte och personer som omfat-
tas av konventionen ...............................
3.1.2 Artikel 2. Skatter som omfattas av konventionen ...... 3.2 Kapitel 11, Allmänna definitioner ......................... 3.2.1 Artikel 3, Definitioner ............................. 3.3 Kapitel lll, Handräckningens former ...................... 3.3.1 Avdelning I, Utbyte av upplysningar ................. 3.3. l .1 Artikel 4, Allmänna bestämmelser ............ 3.3.1.2 Kapitel Ill, Utbyte av upplysningar efter sär-
skild framställning ..........................
3.3.1.3 Artikel 6. Automatiskt utbyte av upplysningar .
3.3.1.4 Artikel 7. Spontant utbyte av upplysningar . . . .
3.3.l.5 Artikel 8, Samtidiga skatteutredningar ........ 3.3.1.6 Artikel 9. Utomlands utförda skatteutredningar . 3.3.l.7 Artikel 10, Motstridiga upplysningar ..........
3.3.2 Avdelning ll, Handräckning vid indrivning ........... 3.3.2.1 Artikel 11, Indrivning av skattefordringar ..... 3.3.2.2 Artikel 12, Säkringsåtgärder ................. 3.3.2.3 Artikel 13, Handlingar som skall fogas till fram- ställningen ................................
3.3.2.4 Artikel 14. Tidsfrister ....................... 3.3.2.5 Artikel 15, Förmånsrätt ..................... 3.3.2.6 Artikel 16. Anstånd med betalning ............ 3.3.3 Avdelning lll, Delgivning av handlingar .............. 3.3.3.1 Artikel 17. Delgivning av handlingar ..........
3.4 Kapitel IV, Bestämmelser avseende alla former av handräck- n1ng .................................................. 3.4.1 Artikel 18, Uppgifter som skall ges av den ansökande staten ............................................
3.4.2 Artikel 19. Möjligheter att avslå framställning ......... 3.4.3 Artikel 20, Svar på framställning om handräckning ....
sid. 1
3
4 46
50
51 52 53 55
56 56
59 60 60
61 61 63 63 64 64 65
68 68 69 69 70 72 72 72 74
75 76 78 78 79 79
80 81 82 83
NOOOxIO
3.4.4 Artikel 21, Skydd för personer och begränsning av möj- ligheten att bevilja handräckning .................... 3.4.5 Artikel 22. Sekretess ............................... 3.4.6 Artikel 23, Rättsliga åtgärder ....................... 3.5 Kapitel V, Särskilda bestämmelser ........................ 3.5.1 Artikel 24, Konventionens genomförande ............ 3.5.2 Artikel 25, Språk .................................. 3.5.3 Artikel 26, Kostnader .............................. 3.6 Kapitel Vl. Slutbestämmelser ............................ 3.6.1 Artikel 27, Andra internationella överenskommelser el-
ler arrangemang ...................................
3.6.2 Artikel 28, Konventionens undertecknande och ikraft- trädande ......................................... 3.6.3 Artikel 29, Konventionens territoriella tillämpning 3.6.4 Artikel 30, Reservationer ........................... 3.6.5 Artikel 31. Uppsägning ............................ 3.6.6 Artikel 32, Depositarierna och deras uppgifter ........ Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift m.m. ..................................... 4.1 Allmänna bestämmelser ................................. 4.2 Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat ...... 4.2.1 Allmänna bestämmelser ............................ 4.2.2 Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift ................................. 4.2.3 Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift. 4.2.4 Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift ............................ 4.3 Handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift ........................................... 4.3.1 Utbyte av upplysningar ............................ 4.3.2 Indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift . 43.21 Nu gällande ordning för indrivning i utlandet .. 4.3.2.2 Allmänt om skatteindrivningsutredningens för-
slag .......................................
4.3.2.3 Ärendevägen vid handräckning .............. 4.3.2.4 Specialistfunktion för utlandsindrivning ...... 4.3.2.5 Användningen av konsulatanmaning, m.m. 4.3.2.6 Lagförslag rörande indrivning i utlandet m.m. . 4.3.3 Delgivning av handling i främmande stat ............. 4.4 Övergångsbestämmelser ................................. Förslag till lag om ändring i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag .................................... Förslag till ändring i sekretesslagen respektive i rättegångsbalken Upprättade lagförslag ....................................... Hemställan ................................................ Beslut ....................................................
Bilaga 1 De remitterade förslagen .............................. l
2
Förslag till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ................ Förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift ...............................
84 87 93 96 96 98 99 99
99
100 100 100 102 102
102 103 106 106
107 108
109
109 110 110 110
111 112 113 113 114 115 115
116 .116
117 117 118 119 119
120
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift ........... 125 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag ..................... 126 5 Förslagtill lag om ändring i uppbördslagen (l953:272) .... 127 6 Förslagtill lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 128 7 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ............ 130 Bilaga2 Remissinstanserna ................................... 131 Utdrag ur lagrådets protokoll den 23 oktober 1989 ................ 133 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1989 . 146 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................. 146 2 Förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ....................... 146 3 Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden ..... 147 4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av
xlOXk/t
utländsk skatt, tull och annan allmän avgift respektive förslaget till lag om ändring i lagen (1973. 431) om utredning angående brott
mot utländsk tullag ......................................... 147 Övrigt ..................................................... 148 Hemställan ................................................ 148 Beslut .................................................... 149
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989