om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräkning i skatteärenden, m.m.
Regeringens proposition Re 1989/90:14 (2)
om godkännande av Europaråds- och
OECD-konventionen om ömsesidig
handräckning i skatteärenden, m. m.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 oktober 1989.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Odd Engström
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europaråds- och OECD-. konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och antar en lag om denna handräckningskonvention. I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en lag om ömsesidig handräckning i skattcärenden. Slutligen föreslås vissa ändringar i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift, lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag, uppbördslagen (1953:272), sekretesslagen (1980: 100) och rättegångsbalken.
Konventionen, som tillkommit på svenskt initiativ, har utarbetats av Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Konventionen överensstämmer till stora delar med det nordiska multilaterala handräckningsavtalet och innehåller bl. a. regler om informationsutbyte för taxerings- och beskattningsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter och avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder. En förutsättning för att konventionen skall träda i kraft är att fem stater har samtyckt till att vara bundna av konventionen.
Lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden avses ersätta bl.a. lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende samt, beträffande vissa skatter och avgifter, lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. I den nya lagen anges de grundförutsättningar vilka måste föreligga för att svensk myndighet skall få bistå utländsk myndighet i ett handräckningsärende respektive för att svensk myndighet skall få begära handräckning i främmande stat. Lagen innehåller också en rad andra bestämmelser till skydd för den enskilde, exempelvis om att skattskyldig som berörs av uppgifter vilka översänds till utländsk myndighet under vissa
I Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
de förslag som skatteindrivningsutredningen lade fram i betänkandet Indrivningsuppdrag till och från Sverige (Ds Fi 1984:14) behandlas också i detta sammanhang. Detta gäller bl.a. ärendevägen vid handräckning, inrättande av en specialistfunktion för utlandsindrivning samt användningen av konsulatanmaning. Med anledning av förslagen föreslås bl.a. vissa ändringar i uppbördslagen.
De föreslagna ändringarna i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift är föranledda av ovan redovisade lagförslag och innebär att lagen i fortsättningen endast skall vara tillämplig på indrivning av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs videller i samband med export eller import av varor. En annan betydelsefull ändring är att delar av de i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden intagna bestämmelserna till skydd för enskilda också görs tillämpliga också på indrivning som sker med stöd av lagen om uttagande av skatt, tull och annan allmän avgift respektive handräckning som sker med stöd av lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag.
De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.
I konventionen återfinns vissa sekretessbestämmelser som går längre än motsvarande bestämmelser i intern svensk lagstiftning. För att Sverige på ett effektivt sätt skall kunna delta i det mycket viktiga internationella samarbetet på skatteområdet fordras att de minimikrav på sekretess som uppställs i konventionen kan tillgodoses. Med anledning härav har föreslagits vissa ändringar i 12 kap. 3 och 4 §§ sckretesslagen samt i 5 kap. 18 rättegångsbalken. Svensk domstol blir enligt dessa förslag skyldig att för . uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som tagits in i dom eter annat beslut. Vidare innebär förslaget att svenska domstolar blir skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar i den mån sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga att uppgiften röjs. |
Även de föreslagna ändringarna i sekretesslagen respektive rättegångsbalken föreslås träda i kraft den I januari 1990.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 56), lagrådets yttrande (s. 133) och föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 146). De som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.
Lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
Den av Europarådet och OECD upprättade konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, som öppnades för undertecknande den 25 januari 1988, skall gälla för Sveriges del. Konventionen är avfattad på engelska och franska språken. Båda texterna har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en svensk översättning finns intagen i en bilaga tili denna lag. Vilka skatter och avgifter som omfattas av konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.
CONSEIL DE L'EUROPE COUNCIL OF EUROPE CONVENTION CONVENTION CONCERNANT L'ASSISTANCE ADMI- ON MUTUAL ADMINISTRATIVE NISTRATIVE MUTUELLE EN MATIERE ASSISTANCE IN TAX MATTERS FISCALE
CONVENTION CONCERNANT L"ASSIS- CONVENTION ON MUTUAL ADMINIS- TANCE ADMINISTRATIVE MUTUELLE TRATIVE ASSISTANCE IN TAX MAT- EN MATIERE FISCALE TERS
Préambule Preamble
Les Etats membres du Conseil de I' Europe The member States of the Council of Euret les pays Membres de F'Organisation de ope and the Member countries of the Organi- Coopération et de Développement Economi- sation for Economic Co-operation and Deques, (OCDE), signataires de la présente velopment (OECD), signatories of this Con- Convention. vention,
Considérant que le développement des Considering that the development of intermouvements internationaux de personnes, national movement of persons, capital, goods de capitaux, de biens et de services — par and services — although highly beneficial in ailleurs largement bénéfique — a accru Iles itself — has increased the possibilities of tax possibilités d"évasion ct de fraude fiscales, ce avoidance and evasion and therefore requires qui nécessite une coopération croissante increasing Co-operation among tax authorientre les autorités fiscales; tics;
Prenant note avec satisfaction de tous les Welcoming the various efforts made in reefforts déployés au cours des derniéres an- cent years to combat tax avoidance and tax nées sur le plan international, que ce soit å evasion on an international level, whether titre bilatéral ou multilatéral, pour lutter bilaterally or multilaterally; contre I'tvasion et la fraude fiscales:
Considérant qu'une coordination des ef- Considering that a co-ordinated effort beforts est nécessaire entre les Etats pour cen- tween States is necessary in order to foster all courager toutes les formes d'assistance ad- forms of administrative assistance in matters ministrative en matiére fiscale, pour les im- concerning taxes of any kind whilst at the pöts de toute nature, tout en assurant une same time ensuring adequate protection of protection approprite des droits des contri- the rights of taxpayers; buables;
Reconnaissant que la coopération interna- Recognising that international co-operationale peut jouer un röle important en facili- tion can play an important part in facilitating tant une évaluation correcte des obligations the proper determination of tax liabilities fiscales et en aidant le contribuable å faire and in helping the taxpayer to secure his respecter ses droits; rights;
Considérant que les principes fondamen- Considering that fundamental principles taux en vertu desquels toute personne peut, entit!ing every person to have his rights and dans la détermination de ses droits et obliga- obligations determined in accordance with a
- Bilaga
Översättning
EUROPARÅDS- OCH OECD-KONVENTIONEN OM ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING I SKATTEÄRENDEN
KONVENTION OM ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING I SKATTEÄRENDEN
Inledning
Undertecknarna av denna konvention, medlemsstater i Europarådet och medlemsländer i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
som beaktar att den i och för sig positiva utvecklingen av det internationella flödet av personer, kapital, varor och tjänster har ökat möjligheterna till skatteundandragande och skatteflykt och att detta medfört behov av ett utökat samarbete skattemyndigheter emellan;
som välkomnar de olika åtgärder som under senare år vidtagits på internationell nivå, såväl bilateralt som multilateralt, för att motverka skatteundandragande och skatteflykt:
som konstaterar att internationellt samordnade ansträngningar är nödvändiga för att befrämja alla former av handräckning i ärenden som rör skatter av varje slag och för att på samma gång ge de skattskyldigas rättigheter fullgott skydd;
som är medvetna om att internationellt samarbete kan spela en viktig roll för att underlätta ett korrekt bestämmande av skattskyldighet och för att underlätta för den skattskyldige att få sina rättigheter tillgodosedda;
som finner att de grundläggande principer, vilka ger varje person rätt att få sina rättigheter och skyldigheter prövade i enlighet med
tions, prétendre å une procédure réguliere proper legal procedure should be recognised doivent étre reconnus dans tous les Etats as applying to tax matters in all States and comme s'appliquant en matiére fiscale et que that States should endeavour to protect the les Etats devraient s'efforcer de protéger les legitimate interests of taxpayers, including intéréts légitimes du contribuable, en lui ac- appropriate protection against discriminacordant notamment une protection appro- tion and double taxation; priée contre la discrimination et la double imposition;
Convaincus dés lors que les Etats ne doi- Convinced therefore that States should not "vent pas prendre des mesures ni fournir des carry out measures or supply information exrenseignements d”une maniére qui ne soit pas cept in conformity with their domestic law conforme å leur droit et å leur pratique et and practice, having regard to the necessity doivent tenir compte du caractére confiden- of protecting the confidentiality of informatiel des renseignements, ainsi que des instru- tion, and taking account of international inments internationaux relatifs å la protection struments for the protection of privacy and de la vie privée et au flux de données de flows of personal data; caractére personnel;
Désireux de conclure une Convention d'as- Desiring to conclude a convention on musistance administrative mutuelle en matiére tual administrative assistance in tax matters; fiscale,
Sont convenus de ce qui suit: Have agreed as follows:
Chapitre I Chapter I Champ d'application de la convention Scope of the convention
Article I Article I . Objet de la Convention et personnes visées Object of the Convention and persons covered
1. Les Parties s'accordent mutuellement, I. The Parties shall, subject to the provisous réserve des dispositions du Chapitre IV, sions of Chapter IV, provide administrative une assistance administrative en matiére fis- assistance to each other in tax matters. Such cale. Cette assistance couvre, le cas échéant, assistance may involve, where appropriate, des actes accomplis par des organes juridic- measures taken by judicial bodies. tionnels.
2. Cette assistance administrative com- 2. Such administrative assistance shall prend: comprise:
a. P'échange de renseignements, y compris a. exchange of information, including siles contröles fiscaux simultanés et la partici- multaneous tax examinations and participapation å des contröles fiscaux menés å I'é- tion in tax examinations abroad; tranger;
b. le recouvrement des créances fiscales y b. assistance in recovery, including meacompris les mesures conservatoires; et sures of conservancy; and
c. la notification de documents. c. service of documents.
3. Une Partie accordera son assistance ad- 3. A Party shall provide administrative asministrative, que la personne affectée soit un sistance whether the person affected is a resirésident ou un ressortissant d'une Partie ou dent or national of a Party or of any other de tout autre Etat. State.
ett rättsligt reglerat förfarande, bör erkännas såsom tillämpliga på skatteärenden i alla stater och att staterna bör eftersträva att skydda de skattskyldigas berättigade intressen, däri inbegripet skäligt skydd mot diskriminering och dubbelbeskattning;
som därför är övertygade om att stater inte bör vidta åtgärder celler bistå med upplysning-' ar annat än i överensstämmelse med intern lagstiftning och praxis samt att därvid bör beaktas nödvändigheten av att skydda konfidentiella upplysningar och befintliga internationella instrument för skyddande av integritet och flöden av personliga uppgifter:
som önskar ingå en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden;
har kommit överens om följande:
KAPITEL I Konventionens tillämpningsområde
Artikel I Konventionens syfte och personer som omfattas av konventionen
1. Parterna skall, om inte bestämmelserna i kapitel IV föranleder annat, biträda varandra med handräckning i skatteärenden. Handräckningen får, där så är lämpligt. omfatta åtgärder vidtagna av rättstillämpande myndigheter.
2. Sådan handräckning skall avse
a) utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning i utlandet;
b) bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder; och
c) delgivning av handlingar.
3. Part skall biträda med handräckning oavsett om personen som berörs har hemvist i eller är medborgare i en part eller i annan stat.
Article 2 Article 2 Impöts visés Taxes covered
1. La présente Convention s'applique: 1. This Convention shall apply:
a. aux impöts suivants: a. to the following taxes:
i. impöts sur le revenu ou les bénéfices, i. taxes on income or profits,
i. impöts sur les gains en capital qui sont ii. taxes on capital gains which are impergus séparément de P'impöt sur le revenu posed separately from the tax on income or ou les bénéfices, profits,
ill. impöts sur Pactif net, qui sont pergus iii. taxes on net wealth, imposed on bepour le compte d'une Partie; et half of a Party; and
b. aux impöts suivants: b. to the following taxes:
1. impöts sur Ile revenu, les bénefices ou 1. taxes on income, profits, capital gains les gains en capital ou Pactif net qui sont or net wealth which are imposed on behalf of pergus pour le compte des subdivisions poli- political subdivisions or local authorities of a tiques ou des collectivités locales d'une Par- Party, tie,
11. cotisations de sécurité sociale obliga- 1. compulsory social security contributoires dues aux administrations publiques ou tions payable to general government or to aux organismes de sécurité sociale de droit social security institutions established under public, et public law, and
ill. impöts d'autres catégories, å I'excep- iii. taxes in other categories, except custion des droits de douane, pergus pour le toms duties, imposed on behalf of a Party, compte d'une Partie, savoir: namely:
A. impöts sur les successions ou les ÅA. estate, inheritance or gift taxes, donations,
B. impöts sur la propriété immobi- B. taxes on immovabie property, lieére,
C. impöts généraux sur les biens et C. general consumption taxes, such as services, tels que taxes sur la valeur ajoutée value-added or sales taxes, ou impöts sur les ventes,
D. impöts sur des biens et services dé- D. specific taxes on goods and services terminés, tels que droits d”accises, such as excise taxes,
E. impöts sur PFutilisation ou la pro- E. taxes on the use or ownership of priété des véhicules å moteur, motor vehicles,
F. impöts sur Putilisation ou la pro- F. taxes on the use or ownership of priété de biens mobiliers autres que les véhi- movable property other than motor vehicles, cules å moteur,
G. tout autre impöt: G. any other taxes;
iv. impöts des catégories visées å Ialinéa iv. taxes in categories referred to in subiii Ci-dessus, qui sont pergus pour le compte paragraph (iii) above which are imposed on des subdivisions politiques ou des collecti- behalf of political sub-divisions or local authvités locales d'une Partie. orities of a Party.
2. Les impöts existants auxquels s'applique 2. The existing taxes to which the Convenla présente Convention sont énumérés å I An- tion shall apply are listed in Annex A in the nexe A selon les catégories mentionnées au categories referred to in paragraph 1. paragraphe 1.
3. Les Parties communiquent au Secrétaire 3. The Parties shall notify the Secretary Général du Conseil de I' Europe ou au Secré- General of the Council of Europe or the Sectaire Général de OCDE (ci-aprés déenommés retary General of OECD (hereinafter referred « Dépositaires») toute modification devant to as the "Depositaries”) of any change to be
Artikel 2 Skatter som omfattas av konventionen
1. Denna konvention skall tillämpas på
a) följande skatter:
1) skatter på inkomst eller vinst,
ii) skatter på realisationsvinst vilka påförs vid sidan av skatt på inkomst elier vinst.
11) skatter på förmögenhet, som påförs för en parts räkning; och
b) följande skatter:
i) skatter på inkomst, vinst, realisationsvinst eller förmögenhet, vilka påförs för en parts politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning;
ii) obligatoriska socialförsäkringsavgifter som betalas till myndighet eller till offentligrättslig socialförsäkringsinstitution;
ii) skatter av annat slag (tullavgifter undantagna) som påförs för en parts räkning, såsom:
A. skatter på kvarlåtenskap, arv eller gåva; :
B. skatter på fast egendom;
C. allmänna konsumtionsskatter, såsom mervärdeskatter och omsättningsskatter:
D. specifika skatter på varor och tjänster, såsom acciser;
E. skatter på brukandet eller innehavet av motorfordon:
F. skatter på brukandet celler innehavet av annan lös egendom än motorfordon;
G. andra skatter;
iv) skatter av annat slag som angivits i punkt iii), vilka påförs för en parts politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning.
2. De för närvarande utgående skatter på vilka konventionen tillämpas finns förtecknade i bilaga A enligt klassificeringen i punkt 1.
3. Parterna skall underrätta generalsekreteraren i Europarådet eller generalsekreteraren i OECD (i fortsättningen benämnda ”depositarierna”) om varje ändring som skall göras i
étre apportée å I' Annexe A et résultant d'une made to Annex A as a result of a modificamodification de la liste mentionnéce au para- tion of the list mentioned in paragraph 2. graphe 2. Ladite modification prendra effet Such change shall take effect on the first day le premier jour du mois qui suit I'expiration of the month following the expiration of a d'une période de trois mois aprés la date de period of three months after the date of reréception de la notification par le Déposi- ceipt of such notification by the Depositary. taire.
4, La présente Convention s'applique 4. The Convention shalt also apply, as aussi, dés leur introduction, aux impöts de from their adoption, to any identical or subnature identique ou analogue qui seraient stantially similar taxes which are imposed in établis dans une Partie aprés P'entrée en vi- a Contracting State after the entry into force gueur de la Convention å son €gard et qui of the Convention in respect of that Party in s'ajouteraient aux impöts existants Énumérés addition to or in place of the existing taxes å T'Annexe A, ou qui les remplaceraicent. listed in Annex A and, in that event, the Dans ce cas, la Partie intéressée informera Party concerned shall notify one of the Depo- I'un des Dépositaires de I'introduction de ces sitaries of the adoption of the tax in question. impöts.
Chapitre II Chapter II Définitions générales General definitions
Article 3 Article 3 Définitions Definitions
I. Aux fins de la présente Convention, å 1. For the purposes of this Convention, moins que le contexte n'exige une interpréta- unless the context otherwise requires: tion différente:
a. les expressions «Etat requérant» et a. the terms "applicant State” and "re- « Etat requis» désignent respectivement quested State” mean respectively any Party toute Partie qui demande assistance adminis- applying for administrative assistance in tax trative en matiére fiscale et toute Partie å matters and any Party requested to provide laquelle cette assistance est demandée; such assistance;
b. le terme «impöt » désigne tout impöt ou b. the term ”tax” means any tax or social ' cotisation de sécurité sociale, visé par la pré- security contribution to which the Convensente Convention conformément å I'Article tion applies pursuant to Article 2;
2;
c. Pexpression «créance fiscale» désigne c. the term "tax claim” means any amount tout montant d'impöt ainsi que les intéréts, of tax, as well as interest thereon, related les amendes administratives et les frais de administrative fines and costs incidental to recouvrement y afférents, qui sont dus et non recovery, which are owed and not yet paid; encore acquittés;
d. I' expression «autorité compétente» dé- d. the term "competent authority” means signe les personnes et autorités énumérées å the persons and authorities listed in Annex B; F'Annexe B;
e. le terme «ressortissants», å l'égard e. the term "nationals”, in relation to a d'une Partie, désigne: Party, means:
i. toutes les personnes physiques qui pos- i. all individuals possessing the nationalsédent la nationalité de cette Partie, et ity of that Party, and
1. toutes les personnes morales, sociétés ti. all legal persons, partnerships, associde personnes, associations et autres entités ations and other entities deriving their status
bilaga A till följd av att den förteckning som avses i punkt 2 modifierats. Sådan ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.
4. Om en part, vid sidan av eller i stället för de skatter som finns förtecknade i bilaga A, inför en skatt av samma eller i huvudsak likartat slag efter det att konventionen trätt i kraft i denna part är konventionen tillämplig även på denna skatt från och med dess införande. Parten skall i sådant fall underrätta endera depositaricen om införandet av skatten.
Kapitel II Allmänna definitioner
Artikel 3 Definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av denna konvention följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) ”den ansökande staten” och ”den anmodade staten” åsyftar den part som framställt begäran om handräckning i skatteärende respektive den part som anmodats att ge sådan handräckning:
b) ”skatt” åsyftar varje skatt eller socialförsäkringsavgift på vilken konventionen tillämpas i enlighet med artikel 2;
c) ”skattefordran” åsyftar skattebelopp och ränta på sådant belopp samt därmed sammanhängande administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning, vilka är förfallna men ännu inte betalda;
d) ”behörig myndighet” åsyftar personer och myndigheter som anges i bilaga B;
e) ”medborgare” åsyftar i fråga om en part:
;) fysisk person som är medborgare i denna part, och
1) juridisk person, handelsbolag, sammanslutning och annan enhet som bildats i
constituées conformément å la législation en as such from the laws in force in that Party. vigueur dans cette Partie.
Pour toute Partie qui fait une déclaration å For each Party that has made a declaration cette fin, les termes utilisés ci-dessus devront for that purpose, the terms used above will be étre entendus au sens des définitions conten- understood as defined in Annex C. ues dans P'Annexe C.
2. Pour I application de la Convention par 2. As regards the application of the Conune Partie, toute expression qui n'y est pas vention by a Party, any term not defined définice a le sens que lui attribue le droit de thercin shall, unless the context otherwise recette Partie concernant les impöts visés par la quires, have the meaning which it has under Convention, å moins que le contexte n'exige the law of that Party concerning the taxes une interprétation différentce. covered by the Convention.
3. Les Parties communiquent å F'un des 3. The Parties shall notify one of the Depo- Dépositaires toute modification devant étre sitaries of any change to be made to Annexes apportée aux Annexes B et C. Ladite modifi- B and C. Such change shall take effect on the cation prendra cffet Ice premier jour du mois first day of the month following the expiraqui suit [expiration d'une période de trois tion of a period of three months after the date mois aprés la date de réception de la notifica- of receipt of such notification by the Deposition par Ice Dépositaire. tary in question.
Chapitre III Chapter III
Formes d”assistance Forms of assistance
Section I Section I Echange de renseignements Exchange of information Article 4 Article 4 Disposition générale General provision
1. Les Parties échangent, notamment 1. The Parties shall exchange any informacomme il est prévu dans la présente Section, tion, in particular as provided in this Section, les renseignements qui paraitront pertinents that is foresecably relevant to: pour:
a. procéder å P'établissement ct å la percep- a. the assessment and collection of tax, and tion des impöts, au recouvrement des the recovery and enforcement of tax claims, créances fiscales ou aux mesures d"extcution and y relatives, et
b. exercer des poursuites devant unc autor- b. the prosecution before an administrative ité administrative ou engager des poursuites authority or the initiation of prosecution bepénales devant un organe juridictionnel. fore a judicial body.
Les renseignements qui, selon toute vrai- Information which is unlikely to be relsemblance. seraient dénués de pertinence au evant to these purposes shall not be exregard des objectifs ci-dessus ne peuvent faire changed under this Convention. F'objet d"échange en application de la présente Convention.
2. Une Partie ne peut utiliser tes renscigne- 2. A Party may use information obtained ments ainsi obtenus comme moyen de under this Convention as evidence before a preuve devant une juridiction pénale sans criminal court only if prior authorisation has avoir obtenu PI'autorisation préalable de la been given by the Party which has supplied Partie qui les lui a fournis. Toutefois, deux the information. Howcver, any two or more ou plusieurs Parties peuvent, d'un commun Parties may mutually agree to waive the con-
enlighet med den lagstiftning som gäller i denna part.
I fråga om part som avgett förklaring i detta syfte skall ovan använda uttryck förstås så som de definierats i bilaga C.
2. Då en part tillämpar konventionen har, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i konventionen den betydelse som uttrycket har enligt denna parts lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av konventionen.
3. Parterna skall underrätta endera depositarien om alla de ändringar som bör göras i bilagorna B och C. Sådan ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.
Kapitel III
Handräckningens former
Avdelning I Utbyte av upplysningar Artikel 4 Allmänna bestämmelser
I. Parterna skall utbyta upplysningar, särskilt sådana som anges i denna avdelning och som kan förutsättas vara relevanta vid:
a) fastställande och uppbörd av skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skattefordringar. och
b) förfarande hos administrativ myndighet eller inledande av förfarande vid rättstillämpande myndighet.
Upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ovannämnda ändamål skall inte utbytas enligt denna konvention.
2. En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i en brottmålsprocess endast om den part av vilken upplysningarna erhållits i förväg har gett sitt samtycke därtill. Två eller flera parter kan emellertid komma överens om att avstå från
accord, renoncer å la condition de P'autorisa- dition of prior authorisation. tion préalable.
3. Une Partie peut, par une déclaration 3. Any Party may, by a declaration adadressée å Pun des Dépositaires, indiquer dressed to one of the Depositaries, indicate que, conformément å sa législation interne, that, according to its internal legislation, its ses autorités peuvent informer son résident authorities may inform its resident or nationou ressortissant avant de fournir des renscig- al before transmitting information concernnements Ile concernant en application des Ar- ing him, in conformity with Articles 5 and 7. ticles 5 et 7.
Article 5 Article 5 Echange de renseignements sur demande Exchange of information on request
I. A la demande de P'Etat requérant, I'Etat I. At the request of the applicant State, the requis lui fournit tout renseignement visé å requested State shall provide the applicant I'Article 4 concernant une personne ou une State with any information referred to in Artransaction déterminée. ticle 4 which concerns particular persons or
transactions.
2. Si les renseignements disponibles dans 2. If the information available in the tax les dossiers fiscaux de F'Etat requis ne Jui files of the requested State is not sufficient to permettent pas de donner suite å la demande enable it to comply with the request for inforde renseignements, il doit prendre toutes les mation, that State shall take all relevant meamesures nécessaires afin de fournir å I'Etat sures to provide the applicant State with the requérant les renseignements demandés. information requested.
Article 6 Article 6 Echange automatique de renseignements Automatic exchange of information
Pour des catégories de cas et sclon les pro- With respect to categories of cases and in cédures qu'elles déterminent d'un commun accordance with procedures which they shall accord, deux ou plusicurs Parties échangent determine by mutual agreement, two or more automatiquement les renseignements visés å Parties shall automatically exchange the in- P'Articie 4. formation referred to in Article 4.
Article 7 Article 7 Echange spontané de renseignements Spontaneous exchange of information
1. Une Partie communique., sans demande 1. A Party shall, without prior request, forpréalable, å unc autre Partic les informations ward to another Party information of which dont elle a connaissance dans les situations it has knowledge in the following circumsuivantcs: stances:
a. la premiérc Partie a des raisons de pré- a. the first-mentioned Party has grounds sumer qu”il existe une réduction ou une exon- for supposing that there may be a loss of tax ération anormales d'impöt dans FPautre Par- in the other Party: tie;
b. un contribuable obtient, dans la pre- b. a person liable to tax obtains a reduction micre Partic, une réduction ou une exonér- in or an exemption from tax in the firstation d"impöt qui devrait entrainer pour lui mentioned Party which would give rise to an une augmentation d'"impöt ou un assujettisse- increase in tax or to liability to tax in the ment å Iimpöt dans P'autre Partie; other Party;
c. des affaires entre un contribuable d'une c. business dealings between a person liable
kravet på sådant samtycke.
3. Part kan genom förklaring riktad till endera depositarien ange att dess myndigheter i enlighet med intern lagstiftning får underrätta person med hemvist eller medborgarskap i denna part innan upplysningar avscende honom översänds i enlighet med artikel 5 eller 7.
Artikel 5 Utbyte av upplysningar efter särskild framställning
1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten till den ansökande staten lämna sådana upplysningar som anges i artikel 4 och som gäller särskilda personer eller transaktioner.
2. Om de upplysningar i form av handlingar i skatteärenden som är tillgängliga för den anmodade staten inte räcker till för att tillmötesgå framställningen, skall denna stat vidta alla relevanta åtgärder som erfordras för att lämna de begärda upplysningarna till den ansökande staten.
Artikel 6 Automatiskt utbyte av upplysningar
Två eller flera parter skall automatiskt utbyta i artikel 4 angivna upplysningar i fråga om sådana kategorier av fall och i enlighet med de tillvägagångssätt som de skall bestämma genom ömsesidig överenskommelse.
Artikel 7 Spontant utbyte av upplysningar
I. Upplysningar som part har kännedom om skall part utan föregående framställning meddela annan part i fall då:
a) den förstnämnda parten har anledning att anta att den andra parten kan gå miste om skatteintäkter;
b) en skattskyldig får sådan nedsättning eller befrielse från skatt i den förstnämnda parten som bör föranleda att högre skatt påförs eller att skattskyldighet inträder i den andra parten;
c) affärstransaktioner mellan en skattskyl-
Partie et un contribuable d'une autre Partie to tax in a Party and a person liable to tax in sont traitées par le biais d'un ou plusieurs another Party are conducted through one or
autres pays, de maniére telle qu'il peut en more countries in such a way that a saving in
résulter une diminution d'impöt dans P'une tax may result in one or the other Party or in ou Pautre ou dans les deux; both:
d. une Partie a des raisons de présumer d. a Party has grounds for supposing that a qu'il existe une diminution d'impöt résultant saving of tax may result from artificial transde transferts fictifs de bénéfices Pintérieur de fers of profits within groups of enterprises:
groupes d"entrepriscs;
e. å la suite d"informations communiquées e. information forwarded to the first-menå unc Partie par une autre Partie, la premiére tioned Party by the other Party has enabled Partie a pu recueillir des informations qui information to be obtained which may be peuvent étre utiles å Pétablissement de Vim- relevant in assessing ability to tax in the
pöt dans l"autre Partie. latter Party.
2. Chaque Partie prend les mesures et met 2. Each Party shall take such measures and
en cuvre les procédures nécessaires pour que implement such procedures as are necessary
les renseignements visés au paragraphe 1 lui to ensure that information described in paraparviennent en vue de leur transmission å graph 1 will be made available for transmis-
une autre Partie. sion to another Party.
Article 8 Article 8 Contröles fiscaux simultanés Simultaneous tax examinations
1. A la demande de Pune d'entre elles, deux 1. At the request of one of them, two or
ou plusieurs Parties se consultent pour déter- more Parties shall consult together for the
miner les cas devant faire F'objet d'un con- purposes of determining cases and procetröle fiscal simultané et les procédures å dures for simultancous tax examinations. suivre. Chaque Partie décide si elle souhaite Each Party involved shall decide whether or ou non participer, dans un cas déterminé, å not it wishes to participate in a particular
un contröle fiscal ssmultané. simultancous tax examination.
2. Aux fins de la présente Convention, on 2. For the purposes of this Convention, a
entend par contröle fiscal stimultané un con- simultaneous tax examination means an artröle entrepris en vertu d'un accord par le- rangement between two or more Parties to quel deux ou plusieurs Parties conviennent examine simultaneously, cach in its own terde vérifier simultanément. chacune sur son ritory, the tax affairs of a person or persons in territoire, la situation fiscale d'une ou de plu- which they have a common or related intersieurs personnes qui présente pour elles un est, with a view to exchanging any relevant intérét commun ou complémentaire, en vue information which they so obtain.
d'échanger les renscignements ainsi obtenus.
Article 9 Article 9 Contröle fiscaux å Vétranger Tax examinations abroad 1. A la demande de Pautorité compétente I. At the request of the competent author-
de PEtat requérant Pautorité compétente de ity of the applicant State, the competent au- F'Etat requis peut autoriser des représentants thority of the requested State may allow re-
de Iautorité compétente de I'Etat requérant å presentatives of the competent authority of
assister å la partie approprite d'un contröle the applicant State to be present at the appro-
fiscal dans P'Etat requis. priate part of a tax examination in the re-
guested State.
2. Si la demande est acceptée, Fautorité 2. If the request is acceded to, the compecompétente de I'Etat requis fait connaitre tent authority of the requested State shall, as
dig i en part och en skattskyldig i en annan part sker via ett eller flera andra länder så att skattelättnader kan uppnås i endera eller båda parterna;
d) en part har anledning att anta att skattelättnader kan uppnås genom konstlade vinstöverföringar inom grupper av företag;
e) upplysningar som tillställts den förstnämnda parten av en annan part har gjort det möjligt att erhålla upplysningar som kan vara relevanta vid fastställandet av skatt i den senare parten.
2. Varje part skall vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som behövs för att säkra att upplysningar som avses i punkt I blir tillgängliga för överlämnande till en annan part.
Artikel 8 Samtidiga skatteutredningar
I. Efter framställning av en av parterna skall två eller flera parter samråda för att bestämma föremål och tillvägagångssätt för samtidiga skatteutredningar. Varje part avgör själv om den vill medverka vid viss samtidig skatteutredning.
2. Vid tillämpningen av denna konvention förstås med en samtidig skatteutredning en överenskommelse mellan två eller flera parter, enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera personer av gemensamt celler komplementärt intresse i syfte att utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer.
Artikel 9 Utomlands utförda skattutredningar
1. Efter framställning av den behöriga myndigheten i den ansökande staten kan den behöriga myndigheten i den anmodade staten medge, att företrädare för den behöriga myndigheten i den ansökande staten är närvarande vid lämpliga delar av en skatteutredning som utförs i den anmodade staten.
2. Bifalls framställningen skall den behöriga myndigheten i den anmodade staten sna-
2 Riksdagen 1989/90, I saml. Nr 14 17
aussitöt que possible å I'autorité compétente soon as possible, notify the competent aude I'Etat requérant la date et le lieu du con- thority of the applicant State about the time tröle, Pautorité ou le fonctionnaire chargé de and place of the cxamination, the authority ce contröle, ainsi que les procédures et condi- or official designated to carry out the examitions exigées par I'Etat requis pour la con- nation and the procedures and conditions reduite du contröle. Toute décision relative å la quired by the requested State for the conduct conduite du contröle fiscal est prise par I'Etat of the examination. All decisions with rerequis. spect to the conduct of the tax examination
shall be made by the requested State.
3. Une Partie peut informer I'un des Dépo- 3. A Party may inform one of the Deposisitaires de son intention de ne pas accepter, taries of its intention not to accept, as a gende fagon générale, les demandes visées au eral rule, such requests as are referred to in paragraphe 1. Cette déclaration peut étre paragraph 1. Such a declaration may be made faite ou retirée å tout moment. or withdrawn at any time.
Article 10 Article 10 Renseignements contradictoires Conflicting information
Si une Partie recoit d'une autre Partie des If a Party receives from another Party inrenseignements Sur la situation fiscale d'une formation about a person's tax affairs which personne qui lui paraissent en contradiction appears to it to conflict with information in avec ceux dont elle dispose, elle en avise la its possession, it shall so advise the Party Partie qui a fourni les renseignements. which has provided the information.
Section II Section IH Assistance en vue du recouvrement Assistance in recovery
Article 11 Article 11 Recouvrement des créances fiscales Recovery of tax claims
1. A la demande de P'Etat requérant, P'Etat 1. At the request of the applicant State, the requis procéde, sous réserve des dispositions requested State shall, subject to the provides Articles 14 et 15, au recouvrement des sions of Articles 14 and 15, take the necessary créances fiscales du premier Etat comme s'il steps to recover tax claims of the first-mens'agissait de ses propres créances fiscales. tioned State as if they were its own tax
claims.
2. Les dispositions du paragraphe I ne 2. The provisions of paragraph 1 shall aps”appliquent qu'aux créances fiscales qui font ply only to tax claims which form the subject Fobjet d'un titre permettant d'en poursuivre of an instrument permitting their enforcele recouvrement dans I'Etat requérant et qui, ment in the applicant State and, unless otherå moins que les Parties concernées n'en wise agreed between the Parties concerned, soient convenus autrement, ne sont pas con- which are not contested. testées.
Toutefois, si la créance concerne une per- However, where the claim is against a personne qui n'a pas la qualité de résident dans son who is not a resident of the applicant P'Etat requérant, le paragraphe I s'applique State, paragraph 1 shall only apply, unless sculement lorsque la créance ne peut plus étre otherwise agreed between the Parties concontestéc, å moins que les Partics concernées cerned, where the claim may no longer be n”en soient convenus autrement. contested.
3. L'obligation d'accorder une assistance 3. The obligation to provide assistance in
rast möjligt meddela den behöriga myndigheten i den ansökande staten tid och plats för utredningen, den myndighet eller tjänsteman som utsetts att utföra utredningen samt de förfaranden och villkor som den anmodade staten fastställt för utförandet av utredningen. Alla beslut beträffande utförandet av skatteutredningen skall fattas av den anmodade staten.
3. En part kan meddela endera depositarien om sin avsikt att i regel inte bifalla sådana framställningar som avses i punkt 1. En sådan förklaring kan avges och återkallas när som helst.
Artikel 10 Motstridiga upplysningar
Erhåller part från en annan part upplysningar om en persons skatteförhållanden, vilka enligt den förstnämnda partens uppfattning förefaller att strida mot de upplysningar som den själv förfogar över, skall den underrätta den part som gett upplysningarna.
Avdelning TI Handräckning vid indrivning
Artikel I 1 Indrivning av skattefordringar
1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten, om inte bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 föranleder annat, vidta nödvändiga åtgärder för att driva in den förstnämnda statens skattefordringar som om de vore dess egna.
2. Bestämmelserna i punkt I gäller endast sådan skattefordran beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel och, såvida inte parterna i fråga kommit överens om annat, som inte är tvistig.
Om emellertid fordran avser person som inte har hemvist i den ansökande staten gäller punkt I endast om fordran inte längre kan överklagas, såvida inte parterna i fråga kommit överens om annat.
3. Skyldigheten att ge handräckning vid
en vue du recouvrement des créances fiscales the recovery of tax claims concerning a deconcernant une personne décédée ou sa suc- ceased person or his estate, is limited to the cession est limitée å la valeur de la succession value of the estate or of the property acquired
ou des biens regus par chacun des bénéfi- by each beneficiary of the estate, according to
ciaires de la succession selon que la créance whether the claim is to be recovered from the est å recouvrer sur la succession ou auprés estate or from the beneficiaries thereof.
des bénéficiaires de celle-ci.
Article 12 Article 12
Mesures conservatoires Measures of conservancy
A la demande de PEtat requérant, I'Etat At the request of the applicant State the
requis prend des mesures conservatoires en requested State shall. with a view to the re-
vue du recouvrement d"un montant d"impöt, covery of an amount of tax, take measures of
méme si la créance est contestée ou si le titre conservancy even if the claim is contested or exécutoire n'a pas encore été émis. is not yet the subject of an instrument per-
mitting enforcement.
Article 13 Article 13
Documents accompagnant la demande Documents accompanying the request
1. La demande d”assistance administra- 1. The request for administrative assis-
tive, présentée en vertu de la présente Sec- tance under this Section shall be accompa-
tion, est accompagnéc: nied by:
a. d'une attestation précisant que la a. a declaration that the tax claim concerns
créance fiscale concerne un impöt visé par la a tax covered by the Convention and, in the présente Convention et, en ce qui concerne le case of recovery that, subject to paragraph 2 recouvrement, que, sous réserve de F'Article of Article 11, the tax claim is not or may not
11, paragraphe 2, elle n'est pas ou ne peut be contested, étre contestée,
b. d'une copie officielle du titre permettant b. an official copy of the instrument per- F'exécution dans I' Etat requérant, et mitting enforcement in the applicant State,
and
c. de tout autre document cexigé pour le c. any other document required for recovrecouvrement ou pour prendre les mesures ery or measures of conservancy.
cOnservatoircs. 2. Le titre permettant I'exécution dans 2. The instrument permitting enforcement
I'Etat requérant est, s'il y a lieu et conformé- in the applicant State shall, where appropri-
ment aux dispositions en vigueur dans FEtat ate and in accordance with the provisions in requis, admis, homologué, complété ou rem- force in the requested State, be accepted, replacé dans les plus brefs délais suivant la date cognised, supplemented or replaced as soon de réception de la demande d'assistance par as possible after the date of the receipt of the
un titre permettant I'exécution dans PEtat request for assistance, by an instrument per-
requis. mitting enforcement in the latter State.
Article 14 Article 14 Délais Time limits
1. Les questions concernant Ice délai au- 1. Questions concerning any period be-
delå duquel la eréance fiscale ne peut tre yond which a tax claim cannot be enforced
exigée sont régies par la législation de F'Etat shall be governed by the law of the applicant
indrivning av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess delägare.
Artikel 12 Säkringsåtgärder
Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger.
Artikel 13 Handlingar som skall fogas till framställningen
1. Till framställning om handräckning i enlighet med denna avdelning skall fogas:
a) en försäkran att skattefordran gäller skatt som omfattas av konventionen och, i det fall då framställningen avser indrivning och inte artikel I 1 punkt 2 föranleder annat, en försäkran att skattefordran inte är eller kan komma att bli tvistig;
b) en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln; och
c) de övriga handlingar som behövs för indrivning eller säkringsåtgärder.
2. En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med cen verkställighetstitel som är giltig i den senare staten.
Artikel 14 Tidsfrister
t. I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte -kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas.
requérant. La demande d”assistance contient State. The request for assistance shall give des renscignements sur ce délai. particulars concerning that period.
2. Les actes de recouvrement accomplis 2. Acts of recovery carried out by the repar I'Etat requis å la suite d'une demande quested State in pursuance of a request for d”assistance et qui, suivant la législation de assistance, which, according to the laws of cet Etat, auraient pour effet de suspendre ou that State, would have the effect of suspendd'interrompre le délai mentionné au para- ing or interrupting the period mentioned in graphe 1 ont le meme effet au regard de la paragraph 1, shall also have this effect under législation de I'Etat requérant. L'Etat requis the laws of the applicant State. The requested informe P'Etat requérant des actes ainsi ac- State shall inform the applicant State about complis. such acts.
3. En tout état de cause, PEtat requis n'est 3. In any case, the requested State is not pas tenu de donner suite å une demande d”as- obliged to comply with a request for assissistance qui est présentée aprés unc période tance which is submitted after a period of 15 de 15 ans å partir de la date du titre exécu- years from the date of the original instrument toire initial. permitting enforcement.
Article 15 Article 15 Priviléges Priority
La créance fiscale pour le recouvrement de The tax claim in the recovery of which laquelle une assistance est accordée ne jouit assistance is provided shall not have in the dans I'Etat requis d'aucun des priviléges spé- requested State any priority specially accordcialement attachés aux créances fiscales de ed to the tax claims of that State even if the cet Etat méme si la procédure de recouvre- recovery procedure used is the one applicable ment utilisée est celle qui s'applique å ses to its own tax claims. propres créances fiscales.
Article 16 Article 16 Délais de paiement Deferral of payment
Si sa législation ou sa pratique administra- The requested State may allow deferral of tive le permet dans des circonstances ana- payment or payment by instalments if its logues, I'Etat requis peut consentir un délai laws or administrative practice permit it to de paiement ou un paiement échelonné, mais do so in similar circumstances, but shall first il en informe au préalable I'Etat requérant. inform the applicant State.
Section III Section III Notification de documents Service of documents
Article 17 Article 17 Notification de documents Service of documents
I. A Ila demande de VEtat requérant, I'Etat I. At the request of the applicant State, the requis notifie au destinataire les documents, requested State shall serve upon the addressy compris ceux ayant trait å des décisions ee documents, including those relating to jujudiciaires, qui émanent de I'Etat requérant dicial decisions, which emanate' from the apet concernent un impöt visé par la présente plicant State and which relate to a tax cov- Convention. ered by this Convention.
NN [AE
Framställning om handräckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist.
2. Indrivningsåtgärder, som vidtas av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i punkt 1 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i de fall att sådana åtgärder vidtas.
3. Under inga förhållanden är den anmodade staten skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad.
Artikel 15 Förmånsrätt
Skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmodade staten någon sådan särskild förmånsrätt som tillkommer denna stats skattefordringar även om vid indrivningen tillämpas samma förfarande som är tillämpligt vid indrivningen av dess egna skattefordringar.
Artikel 16 Anstånd med betalning
Den anmodade staten får efter att först ha underrättat den ansökande staten därom, bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker genom delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.
Avdelning III Delgivning av handlingar
Artikel 17 Delgivning av handlingar
1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten delge adressaten sådana handlingar, häri inbegripna handlingar som hänför sig till rättsliga avgöranden, som härrör från den ansökande sta-. ten och som avser skatt som omfattas av denna konvention.
2. UEtat requis procéde å la notification: 2. The requested State shall effect service
of documents:
a. selon les formes prescrites par sa législa- a. by a method prescribed by its domestic tion interne pour la notification de docu- laws for the service of documents of a subments de nature identique ou analogue; stantially similar nature;
b. dans la mesure du possible, selon Ia b. to the extent possible, by a particular forme particuligre demandée par I'Etat re- method requested by the applicant State or quérant, ou la forme la plus approchante pré- the closest to such method available under its vue par sa législation interne. own laws.
3. Une Partie peut faire procéder directe- 3. A Party may effect service of documents ment par voie postale å la notification d'un directly through the post on a person within document å une personne se trouvant sur le the territory of another Party. territoire d”une autre Partie.
4. Aucune disposition de la Convention ne 4. Nothing in the Convention shall be conpeut avoir pour effet d'entacher de nullité strued as invalidating any service of docuune notification de documents effectuée par ments by a Party in accordance with its laws. une Partie conformément å sa législation.
5. Lorsqu'un document est notifié confor- 5. When a document is served in accormément au présent Article, sa traduction dance with this Article, it need not be accomn'est pas exigée. Toutefois, lorsqu'"il Iui paratt panied by a translation. However, where it is établi que le destinataire ne connait pas la satisfied that the addressee cannot underlangue dans laquelle le document est libellé, stand the language of the document, the re- FEtat requis en fait effectuer une traduction quested State shall arrange to have it translatou établir un résumé dans sa langue officielle ed into or a summary drafted in its or one of ou Fune de ses langues officielles. Il peut its official languages. Alternatively, it may également demander å I'Etat requérant que le ask the applicant State to have the document document soit traduit ou accompagné d'un either translated into or accompanied by a résumé dans Pune des langues officielles de summary in one of the official languages of r'Etat requis, du Conseil de I' Europe ou de the requested State, the Council of Europe or rOCDE. the OECD.
Chapitre IV Chapter IV Dispositions communes aux diverses Provisions relating to all forms of assisformes d'assistance tance
Article 18 Article 18 Renseignements å fournir par l'Etat requérant Information to be provided by the applicant
State
I. La demande d'assistance précise, en tant 1. A request for assistance shall indicate que de besoin: where appropriate:
a. Fautorité ou le service qui est å F'origine a. the authority or agency which initiated de la demande présentée par F'autorité com- the request made by the competent authority; pétente;
b. le nom, l'adresse et tous autres détails b. the name, address and any other particupermettant d'identifier la personne au sujet lars assisting in the identification of the perde laquelle la demande est présentée; son in respect of whom the request is made;
c. dans Je cas d'une demande de renseigne- c. in the case of a request for information, ments, la forme sous laquelle VEtat requérant the form in which the applicant State wishes souhaite recevoir le renseignement pour ré- the information to be supplied in order to pondre å ses besoins; ' meet its needs;
2. Den anmodade staten skall verkställa delgivning av handlingar
a) på det sätt som föreskrivs i dess egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvudsak likartat slag;
b) när så kan ske, på det särskilda sätt som begärts av den ansökande staten eller på det sätt enligt lagstiftningen i den anmodade staten som närmast motsvarar det begärda.
3. En part kan verkställa delgivning av handlingar direkt per post till en person inom en annan parts område.
4. Konventionen medför inte att en delgivning som en part har verkställt i enlighet med sin egen lagstiftning, skall anses sakna verkan.
5. Handlingar som delgivits i enlighet med denna artikel behöver inte åtföljas av översättning. Om det emellertid visar sig att mottagaren inte förstår det språk som handlingarna är upprättade på skall den anmodade staten låta göra en översättning till eller en sammanfattning på sitt officiella språk eller något av dessa. Alternativt kan den anmodade staten be att den ansökande staten låter göra en översättning eller en sammanfattning av handlingarna på något av den anmodade statens, Europarådets eller OECD:s officiella språk.
Kapitel IV Bestämmelser avseende alla former av handräckning
Artikel 18 Uppgifter som skall ges av den ansökande staten |
1. En framställning om handräckning skall i mån av behov innehålla uppgift om
a) den myndighet eller inrättning på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort framställningen;
b) namn, adress och andra uppgifter som underlättar identifikationen av den person som framställningen avser;
c) vid framställning om upplysningar, den form i vilken den ansökande staten önskar att upplysningarna skall lämnas för att tillgodose dess behov;
d. dans le cas d'une demande d'assistance d. in the case of a request for assistance in en vue d'un recouvrement ou de mesures recovery or measures of conservancy, the naconservatoires, la nature de la créance fiscale, ture of the tax claim, the components of the les éléments constitutifs de cette créance et tax claim and the assets from which the tax les biens sur lesquels elle peut étre recouvrée; claim may be recovered;
e. dans le cas d'une deman de de notifica- ce. in the case of a request for service of tion, la nature et Pobjet du document å noti- documents, the nature and the subject of the fier: document to be served;
f. si la demande est conforme å la législa- f. whether it is in conformity with the law tion et å la pratique administrative de I'Etat and administrative practice of the applicant requérant ct si elle est justifite au regard de State and whether it is justified in the light of I' Article 19. the requirements of Article 19.
2. UEtat requérant communique å I'Etat 2. Ås soon as any other information relrequis, dés qu'il en a connaissance, tous aut- evant to the request for assistance comes to res renseignements relatifs å la demande its konwledge, the applicant State shall ford'assistance. ward it to the requested State.
Article 19 Article 19 Possibilité de décliner une demande Possibility of declining a request
DL Etat requis n'est pas tenu de donner suite The requested State shall not be obliged to å une demande si I'Etat requérant n'a pas accede to a request if the applicant State has épuisé tous les moycens dont il dispose sur son not pursued all means available in its own propre territoire, å moins que leur usage ne territory, except where recourse to such donne lieu å des difficultés disproportion- means would give rise to disproportionate nées. difficulty.
Article 20 Article 20 Suite reéservée ä la demande d'assistance Response to the request for assistance
1. S'il est donné suite å la demande d”assis- 1. If the request for assistance is complied tance, I'Etat requis informe I'Etat requérant, with, the requested State shall inform the dans les plus brefs délais, des mesures prises applicant State of the action taken and of the ainsi que du résultat de son assistance. result of the assistance as soon as possible.
2. Si la demande est rejetée, I Etat requis en 2. If the request is declined, the requested informe I'Etat requérant dans les plus brefs State shall inform the applicant State of that délais, en lui indiquant les motifs du rejet. decision and the reason for it as soon as pos-
sible. |
3. Si, dans le cas d'une demande de ren- 3. If, with respect to a request for informaseignement, I'Etat requérant a précisé la tion, the applicant State has specified the forme sous laquelle il souhaite recevoir le form in which it wishes the information to be renseignement et I'Etat requis est en mesure supplied and the requested State is in a poside le faire, ce dernier fournira le renscigne- tion to do so, the requested State shall supply ment dans la forme souhaitée. it in the form requested.
d) vid framställning om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder, arten och sammansättningen av skattefordran samt de tillgångar som kan tas i anspråk vid indrivningen;
e) vid framställning om delgivning, slag av handling som skall delges och vad denna avser;
f) huruvida framställningen är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ praxis i den ansökande staten samt huruvida den är berättigad med hänsyn till de i artikel 19 angivna kraven.
2. Så snart den ansökande staten får kännedom om ytterligare omständigheter av betydelse för framställningen skall den anmodade staten underrättas härom.
Artikel 19 Möjlighet att avslå framställning
Den anmodade staten är inte skyldig att efterkomma cen framställning, om den ansökande staten inte prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom dess eget område, utom i de fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter.
Artikel 20 Svar på framställning om handräckning
1. Bifalls framställning om handräckning skall den anmodade staten snarast möjligt underrätta den ansökande staten om de åtgärder som har vidtagits och resultatet av handräckningen.
2. Avslås framställningen skall den anmodade staten snarast möjligt underrätta den ansökande staten om beslutet och skälen för detta.
3. Har den ansökande staten, i en handräckningsframställning gällande upplysningar, särskilt angett i vilken form upplysningarna Önskas, skall den anmodade staten, om den har möjlighet därtill, meddela upplysningarna i önskad form.
Article 21 Article 21 Protection des personnes et limites de Fobliga- Protection of persons and limits to the obligation d'assistance tion to provide assistance
1. Aucune disposition de la présente Con- I. Nothing in this Convention shall affect vention ne peut étre interprétée comme limi- the rights and safeguards secured to persons tant les droits et garanties accordés aux per- by the laws or administrative practice of the sonnes par la législation ou la pratique ad- requested State. ministrative de I'Etat requis.
2. Sauf en ce qui concerne I Article 14, les 2. Except in the case of Article 14, the dispositions de la présente Convention ne provistons of this Convention shall not be peuvent étre interprétées comme imposant å construed so as to impose on the requested I'Etat requis Iobligation: State the obligation:
a. de prendre des mesures qui dérogent å sa a. to carry out measures at variance with its législation ou å sa pratique administrative, own laws or administrative practice or the ou å la législation ou å la pratique adminis- laws or administrative practice of the applitrative de I'Etat requérant; cant State;
b. de prendre des mesures qu'il estime con- b. to carry out measures which it considers traires å Pordre public ou å ses intéréts essen- contrary to public policy (ordre public) or to tiels; its essential interests;
c. de fournir des renseignements qui ne c. to supply information which is not obpourraient étre obtenus sur la base de sa légis- tainable under its own laws or its administralation ou de sa pratique administrative, ou de tive practice or under the laws of the applila législation ou de la pratique administrative cant State or its administrative practice; de I'Etat requérant;
d. de fournir des renscignements qui révé- d. to supply information which would disleraient un secret commercial, industriel, close any trade, business, industrial, comprofessionnel ou un procédé commercial, ou mercial or professional secret, or trade prodes renseignements dont la communication cess, or information the disclosure of which serait contraire å I ordre public ou å ses intér- would be contrary to public policy (ordre åts essentiels; public) or to its essential interests;
e. d'accorder une assistance si et dans la e. to provide administrative assistance if mesure ot il estime que Pimposition de V'Etat and insofar as it considers the taxation in the requérant est contraire aux principes d'impo- applicant State to be contrary to generally sition généralement admis ou aux disposi- accepted taxation principles or to the provitions d'une convention en vuc d'éviter la sions of a convention for the avoidance of double imposition ou de toute autre conven- double taxation, or of any other convention tion qu'il a conclue avec I'Etat requérant; which the requested State has concluded with
the applicant State;
f. d'accorder une assistance si I'application f. to provide assistance if the application of de la présente Convention devait aboutir å this Convention would lead to discriminaune discrimination entre un ressortissant de tion between a national of the requested State I'Etat requis et les ressortissants de F'Etat re- and nationals of the applicant State in the quérant qui se trouvent dans la méme situa- same circumstances. tion.
Artikel 21 Skydd för personer och begränsning av skyldigheten att bevilja handräckning
I. Denna konvention påverkar inte de rättigheter och det skydd som tillkommer personer enligt den anmodade statens lagstiftning eller administrativa praxis.
2. Utom i fråga om artikel 14 skall bestämmelserna i denna konvention inte anses medföra skyldighet för den anmodade staten att
a) vidta åtgärder som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande staten;
b) vidta åtgärder som enligt den anmodade statens uppfattning strider mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot dess väsentliga intressen:
c) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande staten;
d) lämna upplysningar som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt celler upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot dess väsentliga intressen;
e) lämna handräckning, om och i den mån den anser att beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper, eller mot bestämmelserna i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning eller annat avtal som ingåtts mellan den anmodade staten och den ansökande staten:
f) lämna handräckning, om tillämpningen av denna konvention skulle leda till diskriminering mellan en medborgare i den anmodade staten och medborgare i den ansökande staten under samma förhållanden.
Article 22 Article 22 Secret Secrecy
I. Les renseignements obtenus par une 1. Any information obtained by a Party Partie en application de la présente Conven- under this Convention shall be treated as setion sont tenus secrets dans les mémes condi- cret in the same manner as information obtions que celles prévues pour les renseigne- tained under the domestic laws of that Party, ments obtenus en application de la législation or under the conditions of secrecy applying in de cette Partie ou dans les conditions rela- the supplying Party if such conditions arc tives au secret prévues dans la Partie qui les a more restrictive. fournis, lorsque ces derniéres conditions sont plus contraignantes.
2. Ces renseignements ne sont communi- 2. Such information shall in any case be qués en tout cas qu'aux personnes ou autor- disclosed only to persons or authorities (inités (y compris les tribunaux et les organes cluding courts and administrative or superviadministratifs ou de surveillance) concernées sory bodies) involved in the assessment, colpar F'établissement, la perception ou le re- lection or recovery of, the enforcement or couvrement des impöts de cette Partie. par prosecution in respect of. or the determinales procédures ou les poursuites pénales con- tion of appeals in relation to, taxes of that cernant ces impöts, ou par les décisions sur Party. Only the persons or authorities menles recours se rapportant å ces impöts. Seules tioned above may use the information and lesdites personnes et autorités peuvent uti- then only for such purposes. They may, notliser ces renseignements et uniquement aux withstanding the provisions of paragraph 1, fins indiquées ci-dessus. Elles peuvent, non- disclose it in public court proceedings or in obstant les dispositions du paragraphe I, en judicial decisions relating to such taxes, subfaire état au cours d"audiences publiques de ject to prior authorisation by the competent tribunaux ou dans des jugements concernant authority of the supplying Party. However, lesdits impöts, sous réserve de Pautorisation any two or more Parties may mutually agree préalable de I'autorité compétente de la Par- to waive the condition of prior authorisation. tie qui a fourni les renseignements; toutefois, deux ou plusieurs Parties peuvent, d'un commun accord, renoncer å la condition de Pautorisation préalable.
3. Lorsqu'une Partie a formulé une réserve 3. If a Party has made a reservation proprévue å P'Article 30, paragraphe 1, alinéa vided for in sub-paragraph a. of paragraph I (a), toute autre Partie qui obtient des renseig- of Article 30, any other Party obtaining infornements de la premitre Partie ne peut pas les mation from that Party shall not use it for the utiliser pour un impöt inclus dans une caté- purpose of a tax in a category subject to the gorie qui a fait F'objet de la réserve. De reservation. Similarly, the Party making such méme, Ja Partic avant formulé la réserve ne a reservation shall not use information obpeut pas utiliser, pour un impöt inclus dans tained under this Convention for the purpose la catégorie qui fait Pobjet de la réserve, les of a tax in a category subject to the reservarenseignements obtenus en vertu de la pré- tion. sente Convention.
4. Nonobstant les dispositions des para- 4. Notwithstanding the provisions of paragraphes I, 2 et 3, les renscignements obtenus graphs 1, 2 and 3, information received by a par une Partie peuvent étre utilisés å d”autres Party may be used for other purposes when fins lorsque Putilisation de tels renseigne- such information may be used for such other ments å de telles fins est possible selon la purposes under the laws of the supplying Parlégislation de la Partie qui fournit les renscig- ty and the competent authority of that Party nements et que Iautorité compétente de cette authorises such use. Information provided by
Artikel 22
Sekretess
I. Upplysningar som en part erhållit enligt
denna konvention skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar
som erhållits enligt denna parts interna lagstiftning eller i enlighet med sekretessbestämmelserna i den part som lämnat upplysning-
arna, om dessa bestämmelser är mer restriktiva.
2. Sådana upplysningar får under inga omständigheter yppas för andra än sådana per-
soner eller myndigheter (häri inbegripna domstolar och förvaltnings- eller övervakningsorgan) som fastställer, uppbär eller in-
driver denna parts skatter eller handlägger
ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller handlägger åtal celler överklaganden i fråga om dessa skatter. Endast dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna och därvid endast för nu an-
givna ändamål. De får, utan hinder av bestämmelserna i punkt I, yppa dem vid offentligt domstolsförfarande eller i domstolsavgörande som har samband med dessa skatter
under förutsättning att den behöriga myndig-
heten i den part som lämnat upplysningarna i
förväg samtycker därtill. Två eller flera parter kan emellertid ömsesidigt komma över-
ens om att avstå från kravet på sådant samtycke.
3. Om en part har gjort en reservation enligt artikel 30 punkt i a) skall en annan part som erhåller upplysningar från denna part inte använda upplysningarna med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av rceservationen. Likaledes skall den part som gjort reservationen inte använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention med
avseende på skatt av sådant slag som omfattas av reservationen.
4, Utan hinder av bestämmelserna i punkterna I. 2 och 3 får upplysningar som en part har erhållit användas även för andra ändamål, om detta kan ske enligt lagstiftningen i
den part som har lämnat upplysningarna och
den behöriga myndigheten i denna part samtycker till att upplysningarna används för
Partie consent å une telle utilisation. Les ren- a Party to another Party may be transmitted seignements fournis par une Partie å une by the latter to a third Party, subject to prior autre Partie peuvent étre transmis par celle-ci authorisation by the competent authority of å une troisiéme Partie, sous réserve de Fau- the first-mentioned Party. torisation préalable de P'autorité compétente de la premiére Partie.
Article 23 Article 23 Procédures Proceedings
1. Les actions se rapportant aux mesures 1. Proceedings relating to measures taken prises en vertu de la présente Convention par under this Convention by the requested State I'Etat requis sont intentées exclusivement de- shall be brought only before the appropriate vant I'instance appropriée dudit Etat. body of that State.
2. Les actions se rapportant aux mesures 2. Proceedings relating to measures taken prises par I'Etat requérant en vertu de la pré- under this Convention by the applicant State, sente Convention, en particulier celles qui, in particular those which, in the field of reen maticre de recouvrement, concernent covery, concern the existence or the amount I'existence ou le montant de Ja créance fiscale of the tax claim or the instrument permitting ou Ie titre qui permet d'en poursuivre I'exé- its enforcement, shall be brought only before cution, sont intentées exclusivement devant the appropriate body of that State. If such I'instance appropriée de ce méme Etat. Si une proceedings are brought, the applicant State telle action est exercée, P'Etat requérant en shall inform the requested State which shall informe immédiatement I'Etat requis et cc- suspend the procedure pending the decision lui-ci suspend la procédure en attendant la of the body in question. However, the redécision de PFinstance saisic. Toutefois, si quested State shall, if asked by the applicant I'Etat requérant le lui demande, il prend des State, take measures of conservancy to safemesures conservatoires en vue du recouvre- guard recovery. The requested State can also ment. L'Etat requis peut aussi étre informé be informed of such proccedings by any ind”unece telle action par toute personne intéres- terested person. Upon receipt of such inforsée; dés réception de cette information, il mation the requested State shall consult on consultera, s'il y a lieu, I'Etat requérant å ce the matter, if necessary, with the applicant sujet. State.
3. Des qu”il a été définitivement statué sur 3. Ås soon as a final decision in the pro- I'action intentée, T'Etat requis ou, selon le ceedings has been given, the requested State cas. F'Etat requérant notifie å I'autre Etat la or the applicant State, as the case may be, décision prise ct ses ceffets sur la demande shall notify the other State of the decision d'assistance. and the implications which it has for the re-
quest for assistance.
Chapitre V Chapter V
Dispositions spéciales Special provisions
Article 24 Article 24 Mise en muvre de la Convention Implementation of the Convention
1. Les Parties communiquent entre elles 1. The Parties shall communicate with pour la mise en tuvre de la présente Conven- cach other for the implementation of this tion par I'intermédiaire de leurs autorités Convention through their respective compecompétentes respectives; celles-ci peuvent tent authorities. The competent authorities communiquer directement centre elles å cet may communicate directly for this purpose
2 tt
dessa andra ändamål. Upplysningar som en part har lämnat till en annan part får av den senare överlämnas till en tredje part under förutsättning att den behöriga myndigheten i den förstnämnda parten i förväg samtycker därtill.
Artikel 23 Rättsliga åtgärder
1. Överklaganden i fråga om åtgärder som den anmodade staten har vidtagit enligt denna konvention får ske endast hos vederbörande myndighet i denna stat.
2. Överklaganden i fråga om åtgärder som den ansökande staten har vidtagit enligt denna konvention — särskilt sådana åtgärder i samband med indrivning, vilka avser förekomsten av skattefordran eller dess storlek eller verkställighetstitel — får ske endast hos vederbörande myndighet i denna stat. Sker sådana överklaganden skall den ansökande staten ofördröjligen underrätta den anmodade staten, som skall uppskjuta åtgärderna till dess att beslut i ärendet meddelats av den aktuella myndigheten. Den anmodade staten skall dock på begäran av den ansökande staten vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Även den som saken angår kan meddela den anmodade staten att rättsliga åtgärder har vidtagits. Sedan sådan underrättelse har inkommit, skall den anmodade staten, när detta behövs, rådgöra med den ansökande staten i ärendet.
3. Så snart ett överklagat ärende har slutligt avgjorts. skall den anmodade staten eller den ansökande staten underrätta den andra staten om avgörandet och dess konsekvenser för handräckningsframställningen.
Kapitel V Särskilda bestämmelser
Artikel 24 Konventionens genomförande
1. Parterna skall stå i förbindelse med varandra genom sina behöriga myndigheter för att tillämpa denna konvention. De behöriga myndigheterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i detta syfte och kan bemyndi-
3 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 14 33
effet et peuvent autoriser des autorités qui and may authorise subordinate authorities to leur sont subordonnées å agir en leur nom. act on their behalf. The competent authori- Les autorités compétentes de deux ou plu- ties of two or more Parties may mutually sieurs Parties peuvent fixer d'un commun agree on the mode of application of the Conaccord Jes modalités d'application de la Con- vention among themselves. vention en ce qui les concerne.
2. Lorsque I'Etat requis estime que Pappli- 2. Where the requested State considers that cation de la présente Convention dans un cas the application of this Convention in a parparticulier pourrait avoir des conséquences ticular case would have serious and undesiraindésirables graves, les autorités compétentes ble consequences, the competent authorities de V'Etat requis et de I'Etat requérant se con- of the requested and of the applicant State certent et s'efforcent de résoudre la situation shall consult cach other and endeavour to par voie d'accord mutucl. resolve the situation by mutual agreement.
3. Un organe de coordination composé de 3. A co-ordinating body composed of rereprésentants des autorités compétentes des presentatives of the competent authorities of Parties suit, sous F'égide de TrOCDE, la mise the Parties shall monitor the implementation en &uvre de la Convention et ses développe- and development of this Convention, under ments. A cct effet, il recommande toute me- the aegis of the OECD. To that end, the cosure susceptible de contribuer la réalisation ordinating body shall recommend any action des objectifs gånéraux de la Convention. En likely to further the general aims of the Conparticulier, il constitue un forum pour Fétude vention. In particular it shall act as a forum de méthodes et procédures nouvelles tendant for the study of new methods and procedures å accroitre la coopération internationale en to increase international co-operation in tax matiére fiscale et, sil y alieu, il recommande matters and, where appropriate, it may rede réviser la Convention ou d'y apporter des commend revisions or amendments to the amendements. Les Etats qui ont signé mais Convention. States which have signed but n'ont pas encore ratifié, accepté ou approuvé not yet ratified, accepted or approved the la Convention pourront se faire représenter Convention are entitled to be represented at aux réunions de T'organe de coordination å the meetings of the co-ordinating body as titre d"observateur. observers.
4. Tout Partie peut inviter P'organe de co- 4. A Party may ask the co-ordinating body ordination å émettre un avis quant å linter- to furnish opinions on the interpretation of prétation des dispositions de la Convention. the provisions of the Convention.
3. Si des difficultés ou des doutes surgis- 5. Where difficuities or doubts arise besent entre deux ou plusicurs Parties quant å tween two or more Parties regarding the imla mise en &xuvre ou l'interprétation de la plementation or interpretation of the Con- Convention, les autorités compétentes des- vention, the competent authorities of those dites Parties s'efforcent de résoudre la ques- Parties shall endeavour to resolve the matter tion par voie d'accord amiable. La décision by mutual agreement. The agreement shall be est communiquée å Iorganc de coordination. communicated to the co-ordinating body.
6. Le Secrétaire Général de TOCDE fait 6. The Secretary General of OECD shall part aux Parties ainsi qu'aux Etats signataires inform the Parties and the Signatory States de Ila Convention qui ne F'ont pas encore rati- which have not yet ratified, accepted or apfiéc, acceptée ou approuvéce des avis émis par proved the Convention, of opinions fur- F'organe de coordination conformément aux nished by the co-ordinating body according dispositions du paragraphe 4 ci-dessus et des to the provisions of paragraph 4 above and of accords amiables obtenus en vertu du para- mutual agrecments reached under paragraph graphe 5 ci-dessus. 5 above.
ga underlydande myndigheter att handla på sina vägnar. De behöriga myndigheterna i två eller flera parter kan ömsesidigt komma överens om hur konventionen skall tillämpas dem emellan.
2. Om den anmodade staten anser att konventionens tillämpning i ett bestämt fall skulle ha allvarliga och icke önskvärda konsekvenser, skall de behöriga myndigheterna i den anmodade och den ansökande staten rådgöra med varandra och söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Ett koordineringsorgan sammanställt av företrädare för parternas behöriga myndigheter skall under OECD:s överinseende övervaka tillämpningen och utvecklingen av denna konvention. I detta syfte skall koordineringsorganet avge rekommendationer om sådana åtgärder som är ägnade att främja konventionens allmänna syften. Det skall speciellt fungera som ett forum för studiet av nya metoder och förfaranden för ökat internationellt samarbete i skattefrågor och vid behov avge rekommendationer om översyn celler ändring av konventionen. Stater som har undertecknat men ännu inte ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen är berättigade att vara företrädda vid koordineringsorganets sammanträden som observatörer.
4. En part kan be koordineringsorganet om utlåtande angående tolkningen av konventionens bestämmelser.
5. Om mellan två eller flera parter uppkommer svårigheter eller tvivelsmål i fråga om tillämpningen eller tolkningen av konventionen skall de behöriga myndigheterna i dessa parter söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse. Överenskommelsen skall delges koordineringsorganet.
6. OECD:s generalsekreterarce skall underrätta parterna och de stater som har undertecknat men ännu inte ratificerat. godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlåtanden som koordineringsorganet avgivit enligt Punkt 4 och om sådana ömsesidiga överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5.
ww 'n
Article 25 Article 25 Langues Language
Les demandes d'"assistance ainsi que les ré- Requests for assistance and answers thereponses sont rédigées dans P'une des langues to shall be drawn up in one of the official officielles de OCDE ou du Conseil de P'Eur- languages of the OECD and of the Council of ope ou dans toute autre langue que les Parties Europe or in any other language agreed biconcernées = conviennent = bilatéralement laterally between the Contracting States cond”employer. cerned.
Article 26 Article 26 Frais Costs
Sauf si les Parties concernées en convien- Uniess otherwise agreed bilaterally by the nent autrement par voice bilatérale: Parties concerned:
a. les frais ordinaires engagés pour fournir a. ordinary costs incurred in providing as- Passistance sont å la charge de I'Etat requis; sistance shall be borne by the requested State:
b. les frais extraordinaires engagés pour b. extraordinary costs incurred in providfournir lassistance sont å la charge de I'Etat ing assistance shall be borne by the applicant requérant. State.
Chapitre VI Chapter VI Dispositions finales Final provisions
Article 27 Article 27 Autres accords et arrangements internation- Other international agreements or arrangeaux ments
1. Les possibilités d"assistance prévues par 1. The possibilities of assistance provided la présente Convention ne limiteront pas ni by this Convention do not limit, nor are they ne seront limitées par celles découlant de limited by, those contained in existing or futous accords internationaux et autres ar- ture international agreements or other arrangements qui existent ou pourront exister rangements between the Parties concerned or entre les Parties concernées ou de tous autres other instruments which relate to co-operainstruments qui se rapportent å la coopéra- tion in tax matters. tion en matiére fiscale.
2. Par dérogation aux dispositions de la 2. Notwithstanding the rules of the present présente Convention, les Parties, membres Convention, those Parties which are memde la Communauté Economique Euro- bers of the European Economic Community pécenne. appliquent, dans leurs relations mu- shall apply in their mutual relations the comtuelles, les régles communes en vigueur dans mon rules in force in that Community. cette Communauté.
Article 28 Article 28 Signature et entrée en vigueur de la Conven- Signature and entry into force of the Convention tion
I. La présente Convention est ouverte å la 1. This Convention shall be open for signasignature des Etats membres du Conseil de ture by the member States of the Council of r'Europe et des pays Membres de [OCDE. Europe and the Member countries of OECD. Elle sera soumise å ratification, acceptation It is subject to ratification, acceptance or ap-
Artikel 25
Språk
Framställningar om handräckning och svar på dessa skall upprättas på något av OECD:s eller Europarådets officiella språk eller på något annat språk varom de avtalsslutande staterna i fråga överenskommit bilateralt.
Artikel 26 Kostnader
Har inte annat överenskommits bilateralt mellan parterna i fråga gäller följande:
a) den anmodade staten skall svara för sedvanliga kostnader för utförande av handräckning;
b) den ansökande staten skall svara för sådana kostnader för utförande av handräckning som inte kan anses sedvanliga.
Kapitel vi Slutbestämmelser
Artikel 27 Andra internationella överenskommelser eller arrangemang
I. Handräckningsmöjligheterna enligt denna konvention begränsar inte, och begränsas inte av, handräckningsmöjligheterna enligt existerande eller framtida internationella överenskommelser eller andra arrangemang mellan ifrågavarande parter eller av andra instrument som hänför sig till samarbete i skattefrågor.
2. De parter som är medlemmar av Euro- : peiska ekonomiska gemenskapen skall, utan hinder av reglerna i denna konvention, i sina inbördes relationer tillämpa gemenskapens ikraftvarande gemensamma regler.
Artikel 28 Konventionens undertecknande och ikraftträdande
1. Denna konvention är öppen att undertecknas av Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer. Den förutsätter ratifikation, godtagande eller godkännande.
ou approbation. Les instruments de ratifica- proval. Instruments of ratification, accep-
tion, d”acceptation ou d'approbation seront tance or approval shall be deposited with one déposés prés de I'un des Dépositaires. of the Depositaries. 2. La Convention entrera en vigucurile pre- 2. This Convention shall enter into force mier jour du mois qui suit I'expiration d'une on the first day of the month following the
période de trois mois aprés la date å laquelle expiration of a period of three months after cinq Etats auront exprimé leur consentement the date on which five States have expressed å étre liés par la Convention conformément their consent to be bound by the Convention aux dispositions du paragraphe 1. in accordance with the provisions of para-
graph 1.
3. Pour tout Etat membre du Conseil de 3. In respect of any member State of the I'Europe ou pays Membres de FfOCDE qui Council of Europe or any Member country of
exprimera ultérieurement son consentement OECD which subsequently expresses its conå tre lié par la Convention, celle-ci entrera sent to be bound by it, the Convention shall
en vigucur le premier jour du mois qui suit enter into force on the first day of the month
I'expiration d'une période de trois mois aprés following the expiration of a period of three la date du dépöt de P'instrument de ratifica- months after the date of the deposit of the
tion, d"acceptation ou d'approbation. instrument of ratification, acceptance or ap-
proval.
Article 29 Article 29 Application territoriale de la Convention Territorial application of the Convention
I. Au moment de Ia signature ou du dépöt I. Each State may, at the time of signature,
de son instrument de ratification, d"accepta- or when depositing its instrument of ratifica-
tion ou d'approbation, chaque Etat peut dé- tion, acceptance or approval, specify the ter-
signer le ou les territoires auxquels s'appli- ritory or territories to which this Convention quera la présente Convention. shall apply.
2. Tout Etat peut, å tout autre moment par 2. Any State may, at any later date, by a la suite, par une déclaration adressée å Pun declaration addressed to one of the Deposi-
des Dépositaires, étendre Papplication de Ia taries, extend the application of this Conven-
présente Convention å tout autre territoire tion to any other territory specified in the
désigné dans la déclaration. La Convention declaration. In respect of such territory, the entrera en vigueur å P'égard de cc territoire le Convention shall enter into force on the first
premier jour du mois qui suit I'expiration day of the month following the expiration of d'une période de trois mois aprés la date de a period of three months after the date of réception de la déclaration par le Déposi- receipt of such declaration by the Depositary.
taire.
3. Toute déclaration faite en vertu de I'un 3. Any declaration made under either of des deux paragraphes précédents pourra étre the two preceding paragraphs may, in respect
retirée, en ce qui concerne tout territoire dé- of any territory specified in such declaration,
signé dans cette déclaration, par notification be withdrawn by a notification addressed to
adressée å I'un des Dépositaires. Le retrait one of the Depositaries. The withdrawal shall prendra cffet Ice premier jour du mois qui suit become effective on the first day of the
I'expiration d'une période de trois mois aprés month following the expiration of a period of
la date de réception de la notification par le three months after the date of receipt of such Dépositaire. notification by:the Depositary.
Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet skall deponeras hos endera depositarien.
2. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.
3. I fråga om Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer som därefter uttrycker samtycke till att vara bundna av konventionen skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Artikel 29 Konventionens territoriella tillämpning
I. Varje stat kan vid undertecknandet av konventionen eller vid deponeringen av ratifikations-, godtagande- ciler godkännandeinstrumentet ange det område eller de områden på vilka denna konvention skall tillämpas.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom att meddela endera depositarien, utvidga tillämpningen av denna konvention till område som anges i meddelandet. I fråga om sådant område skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då depositarien mottagit meddelandet.
3. Ett meddelande enligt någondera av föregående punkter kan, i fråga om område som anges i meddelandet, återtas genom underrättelse till någondera depositarien. Återtagande får verkan den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då depositarien mottagil underrättelsen.
Article 30 Article 30 Réserves Reservations
1. Tout Etat peut, au moment de la signa- I. Any State may, at the time of signature ture ou au moment du dépöt de son instru- or when depositing its instrument of ratificament de ratification, d”acceptation ou d'ap- tion, acceptance or approval or at any later probation, déclarer qu'il se réserve !e droit: date, deciare that it reserves the right:
a. de n'accorder aucune forme d”assistance a. not to provide any form of assistance in pour les impöts des autres Parties entrant relation to the taxes of other Parties in any of dans I'une quelconque des catégories énu- the categories listed in sub-paragraph (b) of mérées å I' Article 2, paragraphe 1, alinéa (b) paragraph I of Article 2, provided that it has å condition que ladite Partie n'ait inclus dans not included any domestic tax in that cate- I'Annexe A de la Convention aucun de ses gory under Annex A of the Convention; propres impöts entrant dans cette catégorie;
b. de ne pas accorder d”assistance en ma- b. not to provide assistance in the recovery tiere de recouvrement de créances fiscales of any tax claim, or in the recovery of an quelconques, ou de recouvrement d'amendes administrative fine, for all taxes or only för administratives soit pour tous les impöts soit taxes in one or more of the categories listed in seulement pour les impöts d'une ou plusieurs paragraph I of Article 2; des catégories énumérées å Y' Article 2, paragraphe 1.
c. de ne pas accorder d"assistance en rap- c. not to provide assistance in respect of port avec des créances fiscales qui existent any tax claim, which is in existence at the déjå å la date d'entrée en vigueur de la Con- date of entry into force of the Convention in vention pour cet Etat ou, si une réserve a. au respect of that State or, where a reservation préalable, été faite en vertu de l'alinéa (a) ou has previously been made under sub-para- (b) ci-dessus, å la date du retrait d'une telle graph (a) or (b) above, at the date of withréserve au sujet des impöts de la catégorie en drawal of such a reservation in relation to question; taxes in the category in question;
d. de ne pas accorder d'assistance en ma- d. not to provide assistance in the service tigre de notification de documents soit pour of documents for all taxes or only for taxes in tous les impöts soit sculement pour les im- one or more of the categories listed in parapöts d'une ou plusieurs des catégories énu- graph 1 of Article 2; mérées å F' Article 2, paragraphe 1;
e. de ne pas accepter les notifications par e. not to permit the service of documents voie postale prévues å I'Article 17, para- through the post as provided for in paragraph graphe 3. 3 of Article 17.
2. Aucune autre réserve n'est admise. 2. No other reservation may be made.
3. Toute Partie peut, aprés I'entrée en vi- 3. After the entry into force of the Convengueur de la Convention å son égard, formuler tion in respect of a Party, that Party may une ou plusieurs réserves visées au para- make one or more of the reservations listed graphe I dont elle n'avait pas fait usage lors in paragraph I which it dit not make at the de la ratification, acceptation ou approba- time of ratification, acceptance or approval. tion. De telles réserves entreront en vigueur Such reservations shall enter into force on the le premier jour du mois qui suit P'expiration first day of the month following the expirad'une période de trois mois aprés la date de tion of a period of three months after the date réception de la réserve par I'un des Déposi- of receipt of the reservation by one of the taires. | Depositaries.
4. Toute Partie qui a formulé une réserve 4. Any Party which has made a reservation en vertu des paragraphes I et 3 peut la retirer under paragraphs 1 and 3 may wholly or part-
Artikel 30 Reservationer
1. Varje stat kan i samband med undertecknandet eller deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet eller vid en senare tidpunkt meddela att den förbehåller sig rätten att
a) inte bevilja någon form av handräckning som avser andra parters skatter av något av de slag som anges 1 artikel 2 punkt 1 b), förutsatt att den inte i konventionens bilaga A tagit in egna skatter av detta slag;
b) inte bevilja handräckning för indrivning av skattefordringar eller administrativa pålagor i fråga om något slags skatter eller endast 1 fråga om ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1;
c) inte bevilja handräckning med avseende på skattefordran som existerade vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft beträffande denna stat eller, om en reservation tidigare har gjorts enligt punkt a) eller b) ovan, då reservationen med avseende på skatter av detta slag återtogs;
d) inte bevilja handräckning för delgivning av handlingar i fråga om något slags skatter eller endast i fråga om ctt eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1;
e) inte tillåta delgivning av handlingar per post enligt artikel 17 punkt 3.
2. Inga andra reservationer får göras.
3. Sedan konventionen har trätt i kraft beträffande en part kan denna part göra en eller flera av de reservationer som anges i punkt I som den inte har gjort vid tidpunkten för ratifikationen, godtagandet eller godkännandet. Sådana reservationer skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då endera depositarien mottagit reservationen.
4. Varje part som har gjort en reservation enligt punkt 1 eller 3 kan helt eller delvis
en tout ou en partie en adressant une notifi- ly withdraw it by means of a notification cation å I'un des Dépositaires. Le retrait addressed to one of the Depositaries. The prendra effet å la date de réception de la withdrawal shall take effect on the date of notification par le Dépositaire. receipt of such notification by the Depositary
in question.
5. La Partie qui a formulé v.ne réserve au 5. A Party which has made a reservation in sujet d'une disposition de la présente Con- respect of a provision of this Convention vention ne peut prétendre å I'application de may not require the application of that provicette disposition par une autre Partie; toute- sion by any other Party; it may, however, if fois, elle peut, si la réserve est partielle, pré- its reservation is partial, require the applicatendre å Fapplication de cette disposition tion of that provision insofar as it has itself dans la mesure ou elle r'a acceptée. accepted it.
Article 31 Article 31 Dénonciation Denunciation :
I. Toute Partie peut, å tout moment, dé- I. Any Party may, at any time, denounce noncer la présente Convention en adressant this Convention by means of a notification une notification å I'un des Dépositaires. addressed to once of the Depositaries.
2. La dénonciation prendra effet le premier 2. Such denunciation shall become effecjour du mois qui suit I'expiration d'une pér- tive on the first day of the month following iode de trois mois aprés la date de réception the expiration of a period of three months de Ia notification par le Dépositaire. after the date of receipt of the notification by
the Depositary.
3. La Partie qui dénonce la présente Con- 3. Any Party which denounces the Convenvention reste lite par PArticle 22 tant qu'elle tion shall remain bound by the provisions of conserve en sa possession des informations, Article 22 for as long as it retains in its posdocuments ou autres renseignements obtenus session any documents or information oben application de la Convention. tained under the Convention.
Article 32 Article 32 Dépositaires et leurs fonctions Depositaries and their functions
1. Le Dépositaire auprés duquel un acte, 1. The Depositary with whom an act, notinotification ou communication sera accom- fication or communication has been accom-
pli notifiera aux Etats membres du Conseil plished, shall notify the member States of the
de I'Europe et aux pays Membres de FOCDE: Council of Europe and the Member countries
of OECD of:
a. toute signature; a. any signature;
b. le dépöt de tout instrument de ratifica- b, the deposit of any instrument of ratification, d"acceptation ou d'approbation; tion, acceptance or approval;
c. toute date d'entrée en vigucur de la pré- c. any date of entry into force of this Consente Convention conformément aux dispo- vention in accordance with the provisions of sitions des Articles 28 ct 29; Articles 28 and 29;
d. toute déclaration formulée en applica- d. any declaration made in pursuance of tion des dispositions de F'Article 4, para- the provisions of paragraph 3 of Article 4 or graphe 3 ou de I'Article 9, paragraphe 3 et le paragraph 3 of Article 9 and the withdrawal retrait desdites déclarations; of any such declaration; |
e. toute réserve formulée en application e. any reservation made in pursuance of des dispositions de Article 30 et le retrait de the provisions of Article 30 and the withtoute réserve effectué en application des dis- drawal of any reservation effected in pursu-
återta den genom underrättelse till endera
depositarien. Återtagandet får verkan den
dag då ifrågavarande depositarie mottar underrättelsen.
5. En part som har gjort en reservation med avseende på en bestämmelse i denna konvention får inte kräva att en annan part skall tillämpa denna bestämmelse: den kan emellertid. om dess reservation är partiell, kräva att bestämmelsen tillämpas i den utsträckning som den själv har godtagit bestämmelsen.
Artikel 31 Uppsägning
1. Varje part kan när som helst säga upp denna konvention genom underrättelse adresserad till endera depositarien.
2. Uppsägningen får verkan den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.
3. En part som säger upp konventionen skall förbli bunden av bestämmelserna i artikel 22 så länge som denna part innehar handlingar eller upplysningar som erhållits enligt konventionen.
Artikel 32 Depositarierna och deras uppgifter
I. Den depositarie som mottagit instrument, underättelse eller meddelande skall underrätta Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer om:
a) undertecknanden:;
b) deponeringar av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument;
c) dagen för ikraftträdandet av denna konvention enligt bestämmelserna i artiklarna 28 och 29;
d) förklaring enligt bestämmelserna i artikel 4 punkt 3 eller artikel 9 punkt 3 och återtagande av sådan förklaring;
e) reservationer enligt bestämmelserna i artikel 30 och återtagande av reservation enligt bestämmelserna i artikel 30 punkt 4;
positions de F'Article 30, paragraphe 4; ance of the provisions of paragraph 4 of Arti-
cle 30;
f. toute notification regue en application f. any notification received in pursuance of des dispositions de I'Article 2, paragraphes 3 the provisions of paragraph 3 or 4 of Article ou 4, F Article 3, paragraphe 3. de P'Article 29 2, paragraph 3 of Article 3, Article 29 or ou de I Article 31, paragraphe 1; paragraph 1 of Article 31;
g. tout autre acte, notification ou commu- g. any other act, notification or communinication ayant trait å la présente Convention. cation relating to this Convention.
2. Le Dépositaire qui regoit une communi- 2. The Depositary receiving a communicacation ou qui effectue une notification con- tion or making a notification in pursuance of formément au paragraphe I en informera im- the provisions of paragraph 1 shall inform médiatement Pautre Dépositaire. immediately the other Depositary thercof.
En foi de quoi, les soussignés, däöment au- In witness whereof the undersigned, being torisés å cet effet, ont signé la présente Con- duly authorised thereto, have signed this vention. Convention.
Fait å Strasbourg, le en frangais et en Done at Strasbourg, the in English anglais, les deux textes faisant également foi, and' French, both texts being equally authenen deux exemplaires dont Pun sera déposé tic, in two copies of which one shall be deposdans les archives du Conseil de I'Europe et ited in the archives of the Council of Europe Pautre dans Iles archives de POCDE. Les Sec- and the other in the archives of OECD. The rétaires Généraux du Conseil de PEurope et Secretaries General of the Council of Europe de T[OCDE en communiqueront copie certi- and of OECD shall transmit certified copies fiée conforme å chacun des Etats membres to each member State of the Council of Eurdu Conseil de "Europe et des pays Membres ope and Member country of OECD. de IOCDE.
Annexe A Impöts auxquels s'applique la Annex A Taxes to which the Convention
Convention would apply (Article 2, paragraphe 2 de ia (Paragraph 2 of Article 2 of the Convention) Convention)
Annexe B Autorités compétentes Annex B Competent authorities
(Article 3, paragraphe I (d) de la (Paragraph 1 (d) of Article 3 of the
Convention) Convention)
Annexe C Définition du terme « ressortis- Annex C Definition of the word "National”
sant» aux fins de la Convention for the purpose of the Convention
(Article 3, paragraphe I (e) de la (Paragraph I (e) of Article 3 of the
Convention) Convention)
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
f) underrättelse enligt bestämmelserna i artikel 2 punkt 3 eller 4, artikel 3 punkt 3, artikel 29 eller artikel 31 punkt 1;
g) andra handlingar, underrättelser eller meddelanden som hänför sig till denna konvention.
2. En depositaric som mottar meddelande eller ger underrättelse enligt bestämmelserna 1 punkt 1 skall omedelbart underrätta den andra depositarien om detta.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat konventionen. Som skedde 1 Strasbourg, den på engelska och franska språket, vilka båda texter har lika vitsord, i två exemplar, varav det ena skall deponeras i Europarådets arkiv och det andra i OECD:s arkiv. Generalsekreterarna i Europarådet respektive OECD skall översända bestyrkta kopior till alla Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer.
Bilaga A Skatter på vilka konventionen
tillämpas (Artikel 2 punkt 2 av konventionen)
Bilaga B Behöriga myndigheter
(Artikel 3 punkt I d) av konventio-
nen)
Bilaga C Definition av uttrycket ”medborga-
re” vid tillämpningen av konventionen
(Artikel 3 punkt I e) av konventio-
nen)
2 Förslag till Prop. 1989/90: 14
Lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 § Vadi denna lag sägs om skatt gäller även allmän avgift samt ränta på skatt eller allmän avgift och administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning.
28 I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån det särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga eller i 2§ lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
3 & Med handräckning avses i denna lag
1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,
2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt
3. delgivning av handlingar.
Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat
Allmänna bestämmelser 4 8 I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräckning i skattcärende.
Riksskatteverket förordnar om handräckning i varje särskilt fall. Om handräckningen inte sker genom riksskatteverkets försorg, uppdrar verket åt vederbörande svenska myndighet att ombesörja handräckningen.
5 & Handräckning skall, om inte annat följer av 10 eller 12 §, genomföras i enlighet med vad som gäller för den svenska skatt som är närmast jämförlig med den utländska skatt som handräckningen avser.
6 & Handräckning får inte innefatta att svensk myndighet skall
1. vidta åtgärd som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. vidta åtgärd som strider mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen,
3. lämna handräckning, om och i den mån beskattningen i den stat som begär handräckningen strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper eller mot bestämmelserna i en överenskommelse för undvikande av dubbelbeskattning eller i annan överenskommelse med den främmande staten.
Handräckning får inte heller innefatta att svensk myndighet skall
I. lämna upplysning som inte är tillgänglig enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. lämna upplysning som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet ciler kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet 46
näringsidkare i dennes näringsverksamhet,
3. lämna upplysning, om det skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
7 & Föranleder handräckning talan inför svensk domstol eller myndighet, äger riksskattceverket ta emot stämning samt själv eller genom ombud föra talan.
Utredning i Sverige 8 & Riksskatteverket kan, efter framställning från den behöriga myndigheten i den främmande staten, medge företrädare för utländsk myndighet att närvara vid skatteutredning i Sverige.
. Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige.
9 & I fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan granskning, till uttändsk myndighet översänder uppgift rörande skatt skall uppgiften även tillställas den som berörs därav för kännedom. I sådan underrättelse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om underrättelsen är uppenbart obehövlig eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i skatteärende.
Indrivning i Sverige 10 § I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat gäller i fråga om preskription lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen.
11 § Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller att väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter särskilt bemyndigande av riksskattevcrket.
Ett sådant bemyndigande fordras också för att anta ackordsförslag beträffande utländsk skatt.
12 & Med fordran på skatt i främmande stat följer ej förmånsrätt enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
Delgivning av handlingar i Sverige 13 & Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får. även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag, äga rum om riksskatteverket förordnar om det.
Handräckning i främmande stat
Allmänna bestämmelser 14 § I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får riksskatteverket begära biträde i den främmande staten med handräckning i skattecärende. 47
15 & Framställning enligt 14 § får göras endast under förutsättning att
1. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas i Sverige i ett likartat ärende, |
2. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet,
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
16 & Uppgift som erhållits med stöd av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får ej användas för att ändra eller söka ändring av svensk skatt, om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
Utbyte av upplysningar 17 & Svensk myndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för att få del av deklarationer och andra uppgifter som erfordras i ett svenskt skatteärende.
1 skatteärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får svensk myndighet hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i ffträmmande stat som innebär att företrädare för verket eller myndigheten får närvara vid skatteutredning i den främmande staten.
Indrivning i främmande stat 18 8 Kronofogdemyndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.
Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet.
19 & Svensk skatt som har tagits ut genom handräckning i främmande stat anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit riksskatteverket till handa vid tidpunkten för uttagandet.
Delgivning av handlingar i ffrämmande stat 20 8 Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning.
I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, ombesörja delgivning med person i den främmande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs 1 3 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
Gemensamma bestämmelser 21 8 Är ett ärende enligt denna lag av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket med cgct yttrande överlämna ärendet dit. 48
22 § Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas. Prop. 1989/90: 14
I. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende.
3. Genom lagen upphävs vidare
— kungörelsen (1941:999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
— kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
-- kungörelsen (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt,
— kungörelsen (1958:382) angående handräckning åt belgisk myndighet 1 beskattningsärende,
— förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden, samt
— förordningen (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
4. Vad i lagen sägs om överenskommelse med främmande stat gäller inte, förutom bestämmelserna i 4, 14, 21 och 22 88, avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående handräckning i beskattningsärenden.
4 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr I4
Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift! samt lagen skall ha följande lydelse.
Lag om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I den mån utländsk skatt, tull el- I den mån utländsk tull, annan ler annan avgift enligt överenskom- skatt, avgift eller pålaga som av tullmelse mellan Sverige och främ- myndighet uppbärs vid eller i sammande stat får uttagas här i riket får band med export eller import av va- Konungen förordna, att skatten eller ror enligt överenskommelse mellan avgiften skall uppbäras och indrivas i Sverige och främmande stat får tas samma ordning som svensk skatt, ut här i riket skall bestämmelserna i tulleller annan allmän avgift, och be- 1, 3—5§§, 6§ lörsta stycket, 7, stämma villkoren för uppbörden och 10—12 samt 16 §§ lagen (1989: 000) indrivningen. om ömsesidig handräckning i skat-
teärenden äga motsvarande tillämp-
ning. Härvid skall vad som i dessa
bestämmelser sägs om riksskattever-
ket i stället avse generaltullstyrelsen.
I. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
2. Vad i 48 andra stycket lagen (1989: 000) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december 1972 om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
! Senaste lydelse 1973:432. 50
4 Förslag till Prop. 1989/90: 14
Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna om förunder- Bestämmelserna i I, 4—9, 13 och sökning och tvångsmedel i lagen 16 §§ lagen (1989:000) om ömsesi- (1960:418) om straff för varu- dig handräckning i skatteärende smuggling samt i 23, 27 och 28 kap. samt bestämmelserna om förunderrättegångsbalken äger motsvarande sökning och tvångsmedel i lagen tillämpning. Bestämmelse, vars (1960:418) om straff för varutillämpning förutsätter att misstan- smuggling samt i 23, 27 och 28 kap. ke föreligger mot någon, får dock ej rättegångsbalken äger motsvarande tillämpas. Tvångsmedel får ej an- tillämpning. Bestämmelse, vars vändas i syfte att möjliggöra förver- tillämpning förutsätter att misskande av egendom. tanke föreligger mot någon, får dock
ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an-
vändas I syfte att möjliggöra förver-
kande av egen dom. Vad som i ovan
nämnda bestämmelser i lagen
(1989: 000) om ömsesidig handräck-
ning i skatteärenden sägs om riks-
skatteverket skall härvid i stället avse
generaltullstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
5¶Förstag till Prop. 1989/90: 14
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 61 § I och 2 mom. uppbördslagen (1953:272)'! skall upphöra att gälla den I januari 1990.
! Senaste lydelse av
61§ 1 mom. 1986:1288 615 2 mom. 1981:839. 52
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen (1980: 100)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse - Föreslagen lydelse
12 kap.
38 Sekretess för uppgift i mål ceiler ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende.
Förebringas sekretessbelagd upp- Förebringas sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket vid gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar, förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under den fort- består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om domsto- satta handläggningen, om domsto- Ien inte förordnar annat. Sedan len inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller domstolen har skilt målet eller ärendet från sig, består sekretessen ärendet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det. beslutet har förordnat om det. Så-
dant förordnande skall alltid med-
delas för uppgift för vilken sekretess
gäller enligt 9 kap. 3§ andra styc-
ket, om det skulle strida mot avtal
som avses där att uppgiften röjs.
Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sckretess för uppgift skall bestå, skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
48 Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften tas in i dom eller annat beslut i samma mål eller ärende.
Första stycket tillämpas inte, om Första stycket tillämpas inte, om domstolen i domen eller beslutet domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall har förordnat att sekretessen skall bestå. Sådant förordnande får inte bestå. Sådant förordnande skall allomfatta domslutet eller motsvaran- tid meddelas för uppgift för vilken de del av annat beslut, såvida inte sekretess gäller enligt 9 kap. 3§ rikets säkerhet eller annat intresse andra stycket, om det skulle strida av synnerlig vikt oundgängligen på- mot avtal som avses där att uppgifkallar det. Angår målet eller ären- ten röjs. Förordnande att sekretesdet någons civila rättigheter och sen skall bestå får inte omfatta skyldigheter eller anklagelse mot domslutet eller motsvarande del av någon för brott, gäller dessutom att annat beslut, såvida inte rikets säförordnande som omfattar domslut kerhet eller annat intresse av syneller motsvarande del av annat be- nerlig vikt oundgängligen påkallar slut får meddelas endast om riket det. Angår målet eller ärendet nåbefinner sig i krig eller krigsfara el- gons civila rättigheter och skyldig-
! Lagen omtryckt 1988:9.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 14
ler andra utomordentliga, av krig heter eller anklagelse mot någon för föranledda förhållanden råder. brott, gäller dessutom att förord-
nande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig I krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder. Har domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretes-
sen också hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna bestämmelse tillämpas dock inte, om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos mottagaren.
Fullföljs talan mot dom eller beslut vari domstol har meddelat förordnande enligt andra stycket, skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
18!
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan det antagas att vid förhand- Kan det antagas att vid förhandling kommer att förebringas upp- ling kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller gift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen sekretess som avses i sekretesslagen (1980: 100), må rätten, om det be- (1980:100), må rätten, om det bedömes vara av synnerlig vikt att dömes vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- uppgiften ej röjes, förordna att förhandlingarna i vad den angår upp- handlingen i vad den angår uppgiften skall hållas inom stängda giften skall hållas inom stängda
dörrar. Även i annat fall må för- dörrar. Även i annat fall må för-
handling hållas inom = stängda handling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt dörrar, om sekretessen gäller enligt 7 kap. 228, 8 kap. 17 § eller 9 kap. 7 kap. 22§, 8 kap. 173§ eller 9 kap. 15 eller 16 § sekretesslagen eller, i 15 eller 16 § sekretesslagen eller, i vad avser domstolsförhandling un- vad avser domstolsförhandling under förundersökning i brottmål el- der förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende, ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 1§ eller 9 kap. 17§ enligt 5 kap. 1§ eller 9 kap. 173 samma lag. samma lag. Förhandling skall alltid
hållas inom stängda dörrar, om sek-
retessen gäller enligt 9 kap. 3 § and-
ra stycket samma lag och det skulle
strida mot avtal som avses där att
uppgiften röjes vid förhandlingen.
Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom stängda dörrar. |
Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar, vare det gällande.
Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
! Senaste lydelse 1980: 101. 55
Finansdepartementet Prop. 1989/90: 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 1989
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, S. Andersson. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Lööw, Persson
Föredragande: statsrådet Engström
Lagrådsremiss om godkännande av Europarådsoch OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m. m.
1¶Inledning
Sverige har i dag har ett omfattande utbyte av information i skatteärenden med andra stater. I fråga om automatiska uppgifter erhåller Sverige närmare 15 000 sådana uppgifter per år och sänder lika många till andra stater. Under 1987 och 1988 (uppgifterna för 1988 anges inom parentes) inkom 66 (79) spontana kontrolluppgifter till Sverige och sändes 65 (81) från Sverige. Samma år inkom 97 (82) framställningar om handräckning till Sverige och sändes 70 (109) sådana framställningar från Sverige. De länder med vilka detta utbyte för närvarande är vanligast förekommande är, förutom de nordiska staterna, Frankrike, Västtyskland och USA.
Genom den alltmer ökade internationella rörligheten av bl.a. kapital och arbetskraft framstår det som mycket angeläget att det internationella samarbetet mellan skattemyndigheter i olika stater intensifieras ytterligare. Även avskaffandet av den svenska valutaregleringen medför ett ökat behov av internationellt samarbete på detta område. Ett sådant samarbete förutsätter att internationella regler skapas för hur ett sådant samarbete skall gå till. Härutöver krävs också regler som tillgodoser de skattskyldigas intressen och berättigade krav på rättssäkerhet. I och med att Europarådet och OECD utarbetat den nu aktuella konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden har ett regelsystem som i hög utsträckning uppfyller de tidigare nämnda kraven skapats. Även om endast ett fåtal stater till en början skulle komma att ansluta sig till konventionen så torde denna, sett i ett mer långsiktigt perspektiv, komma att vinna internationellt erkännande och utgöra grunden för det framtida samarbetet på området. Jag finner det därför angeläget att Sverige på ett tidigt stadium ansluter sig till konventionen.
Den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden har tillkommit på grundval av bl.a. ett av Europarådet år 1979 — på svenskt initiativ — fattat beslut att skapa en 56
multilateral konvention om handräckning i skattefrågor. Med anledning av detta beslut inleddes ett samarbete med OECDs skattekommitté, vilken tidigare upprättat en modell för ingående av bilaterala avtal i fråga om indrivning av skatter (Model Convention for mutual administrative assistance in the recovery of tax claims, 1981).
Ett första utkast till en multilateral konvention utarbetades inom ramen för OECDs skattekommittés arbete varcfter en expertgrupp inom Europarådet har färdigställt den nu föreliggande konventionstexten samt en kommentar till konventionen (Explanatory report on the Convention on Mutual Administrative Assistance in Tax Matters, Council of Europe/OECD, Strasbourg 1989).
Konventionen, som i stora delar överensstämmer med det multilaterala nordiska handräckningsavtalet, innehåller bl. a. regler om informationsutbyte för taxeringsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter och allmänna avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder för framtida indrivning.
Informationsutbytet avses i princip ske på tre sätt; automatiskt genom utbyte av kontrolluppgifter, spontant (t. ex. om en skattemyndighet vid en revision finner något som kan vara av intresse för en annan skattemyndighet) samt på begäran. Vidare förutsätts att samordnade revisioner skall kunna ske i två eller flera stater och att skattetjänstemän skall kunna delta vid skatteutredningar i andra avtalsslutande stater.
I april 1987 tog Europarådets ministerkommitté ett beslut om att anta konventionen. Schweiz, Lichtenstein, Luxemburg och Västtyskland röstade dock emot. När ministerkommittén i juni 1987 åter tog upp frågan om att öppna konventionen för undertecknande för procedurbeslut lade de tidigare nämnda staterna ned sina röster. Konventionen har också godkänts efter omröstning i OECDs råd. Konventionen öppnades för undertecknande från och med den 25 januari 1988 och undertecknades av Sverige den 20 april 1989. Därefter har Norge såväl undertecknat som ratificerat konventionen och USA undertecknat den.
Konventionen har översatts till svenska och remissbehandlats. Yttranden har avgivits av kammarrätten i Jönköping, Landsorganisationen (LO), riksskatteverket (RSV), Svea hovrätt, Svenska arbetsgivåreföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund. Yttranden har också kommit från Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige (MRR).
Av remissinstanserna har två, RSV och Svea hovrätt, uttalat sig positivt i fråga om ett svenskt tillträde till konventionen. Såväl RSV som Svea hovrätt har dock uttalat att ett tillträde till konventionen skulle kräva vissa följdändringar i den interna svenska lagstiftningen, t.ex. på grund av de i konventionen intagna sekretessbestämmelserna.
SAF och Sveriges industriförbund, som avgivit ett gemensamt yttrande, har ställt sig negativa till ett svenskt tillträde. Även Sveriges advokatsamfund och MRR har ställt sig negativa. Huvudskälen härför har angetts vara att konventionen i dess nuvarande utformning inte på ett godtagbart sätt tillgodoser de skattskyldigas krav på att i ett internationellt skatteärende få
sina synpunkter beaktade och ett tillräckligt skydd vad gäller deras rättsli- Prop. 1989/90: 14 ga ställning i förhållande till den offentliga parten.
Under arbetet med konventionen har framkommit att det föreligger behov av att reglera svenska myndigheters handläggning av utländska handräckningsärenden samt av att ändra de interna svenska bestämmelserna i fråga om sekretess. Behovet av sådana regler har också framhållits i vissa av de avgivna yttrandena.
Med anledning härav har upprättats ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Den föreslagna lagen avses ersätta lagen om utredning i utländskt skatteärende, kungörelsen (1941:999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1941:1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen (1958:382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärenden, förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden, förordningen (1978:724) om tillämpning av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckningiskatteärenden samt i vissa delar även lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Lagen har utformats med utgångspunkt i dels den nu aktuella konventionen, dels den tidigare nämnda förordningen om tillämpning av det nordiska handräckningsavtalet.
I den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift anges inledningsvis i vilka fall svensk myndighet äger biträda utländsk myndighet respektive äger begära biträde av utländsk myndighet med handräckning samt anges de olika former av handräckning som därvid kan komma i fråga. I lagen fastslås vidare att sådan handräckning skall genomföras i enlighet med vad som gäller enligt svensk intern rätt beträffande motsvarande svenska skatter och avgifter. I fråga om preskription görs dock ett undantag härifrån i de fall då det i ett handräckningsavtal stadgas att det är den ansökande statens lagstiftning som skall reglera denna fråga. Lagen innehåller också speciella bestämmelser till skydd för enskilda skattskyldiga, exempelvis förbud att röja affärshemlighet samt att den som berörs av en begäran från utländsk myndighet om upplysningar eller av uppgifter vilka framkommit vid en revision eller granskning och vilka uppgifter översänds till utländsk myndighet under vissa förutsättningar skall erhålla underrättelse om vad som översänts till den utländska myndigheten. I detta sammanhang har jag också funnit det lämpligt att ta upp vissa av de förslag som skatteindrivningsutredningen lade fram i betänkandet (Ds Fi 1984:14) Indrivningsuppdrag till och från Sverige. Med anledning härav föreslås bl.a. vissa ändringar i uppbördslagen.
Som jag redan nämnt kommer den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt och allmänna avgifter delvis att ersätta lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Detta föranleder också att vissa ändringar måste göras i sistnämnda lag, bl.a.
såtillvida att denna lag endast skall omfatta utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export celler import av varor. Vidare föreslås att det i 1969 års lag tas in en hänvisning till bestämmelserna i 2 §, 3 § punkterna I, 2 och 5, 6 och 7 §§. 9 och 10 38 samt 13—16 §§ i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning I ärenden rörande skatt eHer allmän avgift. En motsvarande ändring föreslås också i lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag genom att det i lagens 2 § tas in en hänvisning till 2 § första stycket, 3 §, 6 och 7 §§, 9—12 §§ samt 178 i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift. Flertalet av de bestämmelser till vilket hänvisning sålunda skett är bestämmelser till skydd för den enskilde.
Vidare har inom justitiedepartementcet upprättats förslag till ändringar i 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen och i 5 kap. 1§ rättegångsbalken. Innebörden av de föreslagna ändringarna är att svensk domstol skall vara skyldig att för uppgift som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat och vars röjande skulle strida mot avtalet i fråga förordna om stängda dörrar respektive om att sekretessen skall bestå så väl 1 fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som intagits i dom eller annat beslut.
Synpunkter på samtliga dessa lagförslag har fortlöpande inhämtats från generaltullstyrelsen och RSV.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som lagts fram som bilaga I, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. Sammanställningar av remissyttrandena över Europaråds- och OECDkonventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden respektive nu aktuella delar av skatteindrivningsutredningens betänkande Indrivningsuppdrag till och från Sverige (Ds Fi 1984: 14) har upprättats inom finansdepartementet och finns att tillgå där.
2¶Förslaget till lag om Europaråds- och OECDkonventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagförslaget består dels av paragraferna 1 och 2, dels av en bilaga. Bilagan innehåller konventionstexten på franska och engelska samt i svensk översättning. Här redovisas paragrafernas innehåll medan konventionens innehåll presenteras i avsnitt 3.
I lagförslaget föreskrivs att konventionen skall gälla för Sveriges del (1 5). Med hänsyn till att det i dag inte är möjligt att avgöra vilka specifika svenska respektive utländska skatter och avgifter som konventionen kommer att vara tillämplig på har föreskrivits att det kungörs särskilt genom tillkännagivande. Avsikten är att regeringen skall tillkännage det i svensk författningssamling allteftersom de olika staterna tillträder konventionen.
I 2§ föreskrivs att RSV i normalfallet skall fullgöra funktionen som behörig myndighet i ärenden som sammanhänger med konventionen. Vad 59
som härvid avses är givetvis funktionen som behörig myndighet i samband med handläggningen av enskilda ärenden. I fråga om tolkningsöverenskommelser etc. ankommer det på regeringen att ingå sådana. Regeringen ämnar dock att uppdra åt RSV att i viss omfattning ingå även sådana överenskommelser.
Enligt artikel 28 i konventionen träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen. I fråga om stater som därefter uttrycker samtycke till att vara bundna av konventionen skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I förslaget till lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att regeringen skall föreskriva om ikraftträdande den dag då konventionen blir bindande för Sverige.
3¶Konventionens innehåll
Konventionen består av 32 artiklar och är uppdelad i sex kapitel. Kapitel I (artiklarna I och 2) innehåller bestämmelser om konventionens tillämpningsområde. I kapitel II (artikel 3) återfinns allmänna definitioner av i konventionen förekommande uttryck. Kapitel III (artiklarna 4— 17) behandlar de olika former av handräckning som kan komma i fråga och är indelat i tre avdelningar i vilka de olika handräckningsformerna behandlas. I kapitel IV (artiklarna 18—23) ges bestämmelser avseende alla former av handräckning bl.a. rörande de uppgifter som cn framställning om handräckning skall innehålla. Kapitel V (artiklarna 24—26) innehåller särskilda bestämmelser angående konventionens tillämpning, tillämpligt språk samt fördelning av de kostnader som uppkommer i samband med att begärd handräckning verkställs. I kapitel VI (artiklarna 27—32) återfinns slutbestämmelser rörande konkurrens mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser eller arrangemang. I detta kapitel återfinns även bestämmelser beträffande konventionens undertecknande och ikraftträdande, dess territoriella tillämpning, avgivande av reservationer samt uppsägning av konventionen m. m.
Den fortsatta redogörelsen för konventionen och dess bestämmelser bygger till stora delar på den tidigare nämnda, av en expertgrupp inom Europarådet, upprättade kommentaren till konventionen och dess bestämmelser.
3.1¶Kapitel I, Konventionens tillämpningsområde
I kapitel I, som omfattar artiklarna I och 2, anges konventionens syfte och de personer som omfattas av konventionen samt de skatter som omfattas av konventionen. 60
3.1.1 Artikel I, Konventionens syfte och personer som omfattas av Prop. 1989/90: 14 konventionen I artikel I anges konventionens syfte och de personer som omfattas av konventionen. I artikeln sägs inledningsvis att syftet med konventionen är att de anslutna staterna skall biträda varandra med handräckning i skatteärenden. Det biträde som avses omfattar alla ömsesidiga handräckningsåtgärder, med de begränsningar som följer av konventionens kapitel IV, som kan vidtas av offentliga institutioner, inklusive de rättstillämpande myndigheterna. Åtgärder enligt strafflagstiftningen omfattas dock inte. Detta innebär att åtgärder som rättstillämpande organ vidtar, med undantag för sådant förberedande arbete som föregår ett brottmåls anhängiggörande inför rättstillämpande organ, på grund av bestämmelser i strafflagstiftning i syfte att beivra brott mot skatte- respektive avgiftslagstiftningen inte omfattas av denna konvention. Konventionen är således tillämplig i fråga om all handräckning som är nödvändig för skattemyndigheterna för att fastställa en skattskyldigs taxering samt även i fråga om förberedelser av brottmålssprocesser avseende sådana skatter och avgifter som omfattas av konventionen. I sammanhanget bör dock framhållas att även om konventionen är tillämplig då fråga är om förundersökning inför en eventuell brottmålsprocess, medför bestämmelserna i artiklarna 4 och 22 att uppgifter som erhållits med stöd av konventionen inte får användas i en brottmålsprocess om inte den behöriga myndigheten i den stat varifrån uppgifterna erhållits i förväg lämnat sitt samtycke därtill. Konventionen är däremot överhuvudtaget inte tillämplig i fråga om handräckning som primärt begärts för att erhålla uppgifter som åklagare avser att använda i en brottmålsprocess (se vidare under avsnitt 3.3.1.1).
Konventionen omfattar sålunda åtgärder av administrativa myndigheter avseende beskattning och uppbörd av skatt och avgifter samt indrivning av skatte- och avgiftsfordringar. Även fullgörande av ärende inför administrativ myndighet och påförande av administrativa avgifter samt åtgärder som rättstillämpande organ vidtar i syfte att assistera de administrativa myndigheterna i denna deras verksamhet faller in under konventionen.
HF artikel I punkt 3 klargörs att bistånd med handräckning skall lämnas oavsett var den skattskyldige eller annan inblandad person har sitt hemvist eller sitt medborgarskap. Således kommer företag som har sitt hemvist i en stat som inte är ansluten till konventionen och som har cn filial i en konventionsstat att omfattas av konventionen. Sak samma gäller alla företag som gör affärer med ett företag i en konventionsstat. Konventionen tillämpas således på samma vida krets av personer som artikel 26 (utbyte av upplysningar) i OECDs modell för dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977).
3.1.2 Artikel 2, Skatter som omfattas av konventionen Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har påpekat att skattebegreppet inte har definierats i konventionen och att detta i förening "61
med metoden att förteckna de skatter på vilka konventionen tillämpas Prop. 1989/90: 14 innebär att varje stat därigenom kan få hjälp med handräckning rörande vilken skatt som helst. SAF och Sveriges industriförbund ifrågasätter om detta är tillrådligt.
Föredragandens överväganden: Som SAF och Sveriges industriförbund framhållit har begreppet ”skatt” inte definierats i konventionen. I artikel 2 anges dock de kategorier av skatter som omfattas av konventionen. Avsikten härmed är att konventionen skall ha en mycket vidsträckt omfattning och täcka alla former av tvingande betalningar till myndigheter. Den nu förevarande konventionen omfattar dock inte sådan tull, annan skatt, avgift eller pålaga som omfattas av den inom tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation Council, CCC) upprättade internationella konventionen om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och beivra tullbrott (se SÖ 1983:49 samt prop. 1982/83:35, SkU 1982:83:10, Rskr 1982/83:121, SFS 1983:682). I artikel I e i internationell konvention om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och beivra tullbrott definieras begreppet ”tullar och andra avgifter vid import eller export” enligt följande: ”tullar och alla andra skatter, avgifter eller andra pålagor som uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor; termen skall dock inte omfatta avgifter och pålagor som begränsas till de ungefärliga kostnaderna för utförda tjänster”. Av bl.a. konventionens inledning och dess artikel 2 framgår vidare att konventionen gäller i fråga om samarbete mellan tulladministrationerna i olika länder. Annorlunda uttryckt omfattar således Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning 1 skatteärenden inte tullar, skatter, avgifter eller pålagor som omfattas av den angivna tullkonvention och som tullmyndighet uppbär vid eller i samband med import eller export av varor. Det bör i detta sammanhang framhållas att en anslutning till konventionen inte innebär — såsom SAF och Sveriges industriförbund anfört — att Sverige blir skyldigt att bistå med handräckning rörande vilken skatt som helst. Dels innebär de i artikel 2 intagna riktlinjerna i sig en begränsning av de skatter som kan komma 1 fråga dels innebär bestämmelserna i artikel 21 enligt vilka den anmodade staten i vissa fall kan vägra handräckning en begränsning av åtgärderna. I förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se avsnitt 4 nedan) har dessutom intagits för svensk myndighet tvingande bestämmelser motsvarande de i artikel 21 punkt 2. Sammantaget torde dessa bestämmelser innefatta ett fullgott skydd mot att handräckning medges för att t. ex. driva in fordringar av konfiskatorisk art vilka betecknats som ”skatter” eller ”avgifter”. I sammanhanget förtjänar också att framhållas att Sverige redan i dag har dubbelbeskattningsavtal vilka innehåller bestämmelser rörande handräckning med de flesta av de stater som kan komma att ansluta sig till denna konvention och att några problem av den art som SAF och Sveriges industriförbund pekat på därvid inte har uppkommit.
Det är i dag inte möjligt att ange de svenska respektive utländska skatter och avgifter som konventionen kommer att omfatta då den träder i kraft eller de skatter och avgifter som konventionen skall tillämpas på i förhållande till stater som därefter ansluter sig till konventionen. I förslaget till
lag om Europaråds- och OECD-konvention om ömsesidig handräckning i Prop. 1989/90: 14 skatteärenden (1 §) har därför — som jag redan anfört (avsnitt 2 ovan) — föreskrivits att regeringen genom tillkännagivande skall kungöra de skatter och avgifter som omfattas av konventionen.
För svenskt vidkommande anser jag det lämpligt att till en början uppta följande skatter och avgifter i den i artikel 2 punkt 2 angivna bilagan A till konventionen. Jag anger här skatterna och avgifterna enligt klassificeringen i artikel 2 punkt I i konventionen.
Skatter enligt artikel 2 punkt I a:
i) Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten, kupongskatten, bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar, ersättningsskatten, utskiftningsskatten och vinstdelningsskatten.
il) Svenska skatter av detta slag saknas. ili) Den statliga förmögenhetsskatten. Skatter enligt artikel 2 punkt I b: i) Den kommunala inkomstskatten.
ii) Avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1982:423) om allmän löneavgift, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.
ili) A. Arvsskatt och gåvoskatt. B. Den statliga fastighetsskatten (1984: 1052). C. Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
D. Skatt enligt lagen (1978:144) om skatt på vissa resor och lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.
E. Avgifter och skatter enligt vägtrafikskattelagen (1973:601),
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på fordon som inte är regist-
rerade här i riket, lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt, vägtrafik-
skattelagen (1988:327) samt lagen (1988:328) om vägtrafikskatt
på utländska fordon.
F. Svenska skatter av detta slag saknas.
G. Avgifter och skatter enligt lagen (1972:435) om överlastavgift.
iv) Svenska skatter av detta slag saknas.
Den angivna uppräkningen av skatter och avgifter kan givetvis komma att behövas ändras och kompletteras.
3.2¶Kapitel II, Allmänna definitioner
I kapitel II, som endast omfattar artikel 3, definieras vissa i konventionen allmänt förekommande uttryck. Definitioner förekommer emellertid även på andra ställen i konventionen t. ex. i artikel 8 punkt 2.
3.2.1 Artikel 3, Definitioner Artikel 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i konventionen. Av punkt I b framgår att uttrycket ”skatt” åsyftar alla i artikel 2 angivna skatter samt även socialförsäkringsavgifter. Vidare följer av definitionen av uttrycket ”skattefordran” i punkt I c att med skatter och 63
socialförsäkringsavgifter sammanhängande räntor och administrativa på- Prop. 1989/90: 14 lagor (t.ex. viten) samt avgifter, såsom försenings- och andra särskilda avgifter (t. ex. skattetillägg), omfattas av konventionen. Detsamma gäller även beträffande belopp som cen person underlåtit att innehålla eller att inbetala till myndighet. exempelvis skattebelopp för vilken någon gjorts betalningsansvarig enligt 75 § respektive 77 a § uppbördslagen, 21 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen (1975: 1385). För att handräckning med indrivning skall kunna begäras med stöd av konventionen krävs dock att beloppet i fråga är fastställt och inte bara uppskattat. Att fråga är om en skönsmässigt fastställd taxering inverkar dock inte på möjligheten att begära handräckning. Även betalningsanspråk som grundar sig på beslut enligt betalningssäkringslagen (1978:880) eller liknande lagstiftning i annan konventionsstat omfattas av konventionen. I den fortsatta redogörelsen för konventionen och dess innehåll kommer uttrycket ”skatt” att användas i den nu angivna betydelsen.
I enlighet med konventionens artikel 3 punkt I d skall de stater som ansluter sig till konventionen ange de personer och myndigheter som har att fullgöra funktionen som behörig myndighet. För Sveriges vidkommande avses härvid att i den till konventionen fogade bilagan B såsom svensk behörig myndighet ange finansministern eller den myndighet åt vilken uppdrages att handha frågor rörande konventionen. Genom den i 238 förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning 1 skatteärenden intagna bestämmelsen har för svensk del behörig myndighetsfunktionen delegerats till RSV. I ärenden av särskild betydelse eller i ärende som annars är av sådan särskild beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen skall dock regeringen fullgöra denna funktion.
I artikel 3 punkt I e definieras uttrycket ”medborgare”. Denna definition baserar sig på motsvarande definition i artikel 24 punkt 2 i OECDs modell för dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977). När det gäller uttrycket ”medborgare” finns också en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att frångå den givna definitionen genom att avge en förklaring i detta syfte. Någon sådan förklaring är inte aktuell från svensk sida.
3.3¶Kapitel III, Handräckningens former
Kapitel III består av 3 avdelningar vilka behandlar utbyte av upplysningar (Avdelning I), handräckning vid indrivning (Avdelning II) samt delgivning av handlingar (Avdelning III). Varje avdelning är vidare indelad i ett antal artiklar.
3.3.1 Avdelning I, Utbyte av upplysningar Avdelning I omfattar artiklarna 4—10 av vilka artiklarna 5—9 behandlar de olika formerna för informationsutbyte medan artiklarna 4 och 10 innehåller generella bestämmelser rörande alla former av informationsutbyte. 64
3.3.1.1 Artikel 4, Allmänna bestämmelser Prop. 1989/90: 14
Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att den i
artikel 4 punkt 1 a intagna förpliktelsen att utbyta upplysningar även gäller vid t.ex. betalningssäkring och enligt punkt 1 b vid inledande av förfarande vid rättstillämpande myndighet. Det sistnämnda innebär enligt SAF och Sveriges industriförbund att upplysningar om allt vad den ansökande staten tror kan bli relevant i ett kommande skatteärende kan begäras från andra länder. Sverige kan således bli skyldigt att medverka t. ex. i ett annat lands allmänna branschundersökningar. SAF och Sveriges industriförbund har vidare anfört att den enskilde — om det blir fråga om ett brottmål — är helt beroende av vilka villkor den uppgiftslämnande staten uppställer till hans skydd och att den enskilde själv inte kan påverka detta. Då Sverige tillämpar fri bevisprövning i brottmål kan således en uppgift som på ett eller annät sätt kommer fram i brottmålet få bevisvärde oavsett vad som kan ha beslutats i ett annat land.
Svea hovrätt har anfört att det kan komma att bli svårt för de rättstillämpande instanserna att avgöra när en process innehåller i artikel 4 punkt 2 angivet material och att bestämmelsen därför omedvetet kan komma att överträdas. På grund härav anser Svea hovrätt att ändringar måste göras I t.cx. rättegångsbalken varvid det bör klargöras hur artikeln är avsedd att tillämpas exempelvis i mål enligt 77 a och 81 §§ uppbördslagen.
Även kammarrätten i Jönköping konstaterar att det föreligger en viss konflikt mellan polis- och åklagarmyndigheternas rätt att med stöd av konventionen erhålla upplysningar från utländska myndigheter och de i konventionen angivna begränsningarna beträffande rätten att använda upplysningarna och pekar i denna del på att: — det i kommentaren till art. I sägs att konventionen omfattar förberedel-
ser inför ett skattebrotts anhängiggörande i domstol medan den inte
längre är tillämplig sedan åtal väckts, — en avtalspart enligt art. 4 punkt 2 får använda upplysningar som cerhål-
lits med stöd av konventionen i en brottmålsprocess endast om den part
som lämnat uppgifterna lämnat sitt samtycke därtill samt — upplysningar som inhämtats med stöd av konventionen enligt art. 22
punkt 2 får yppas för personer eller myndigheter som handlägger åtal.
Med anledning härav framhåller kammarrätten att det enligt svensk rätt inte finns någon möjlighet att förhindra polis eller åklagare att i en brottmålsprocess använda upplysningar som de erhållit med stöd av konventionen. Mot bakgrund av innehållet i de angivna artiklarna skulle detta enligt kammarrätten innebära att behörig svensk myndighet inte kan låta poliseller åklagarmyndighet ta del och använda sig av inhämtade upplysningar med mindre än att den anmodade statens samtycke därtill inhämtats.
Enligt kammarrättens mening torde det dock sällan förekomma att en anmodad stat skulle ha ett sådant intresse rörande upplysningar som omfattas av konventionen att ett samtycke inte lämnas. Med hänsyn härtill och då möjlighet finns att träffa överenskommelser om att avstå från kravet på samtycke anser kammarrätten att de nu aktuella bestämmelserna i praktiken inte torde innebära något större hinder för svenskt
5 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
vidkommande. Kammarrätten framhåller även vikten av att den enskildes Prop. 1989/90: 14 rättssäkerhet beaktas.
Även RSV har berört den i artikel 4 punkt 2 intagna bestämmelsen och anser därvidlag att Sverige bör sträva efter att ingå bilaterala överenskommelser om att avstå från kravet på samtycke.
SAF och Sveriges industriförbund samt Sveriges advokatsamfund har understrukit vikten av att Sverige i sin interna lagstiftning inför regler om underrättelseplikt i det fall upplysningar lämnas till myndighet i konventionsstat.
Föredragandens överväganden: Artikel 4 innehåller som inledningsvis nämnts allmänna bestämmelser rörande samtliga former av informationsutbyte. Vad som sägs beträffande denna artikel gäller således såväl i fråga
om sådant informationsutbyte som sker med stöd av artiklarna 5—9 som i
fråga om allt annat informationsutbyte som kan komma att äga rum med stöd av denna konvention.
Enligt artikelns punkt I skall informationsutbyte avse uppgifter som kan förutsättas vara relevanta vid fastställande och uppbörd av skatter och avgifter och andra exekutiva åtgärder beträffande skatte- och avgiftsfordringar eller vid förfarande hos administrativ myndighet respektive vid inledande av förfarande vid rättstillämpande myndighet. I punktens andra stycke klargörs vidare att upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de tidigare angivna ändamålen inte skall utbytas. Ytterligare begränsningar följer också av konventionens artikel 19, enligt vilken den ansökande
staten skall ha prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom
dess eget område innan en framställning om handräckning översänds till annan konventionsstat, samt av de i artikel 21 intagna bestämmelserna om skydd för personer och begränsning av skyldigheten att bevilja handräckning.
Även punkt 2 i artikel 4 innehåller en begränsning. Denna begränsning tar emellertid inte sikte på informationsutbytet som sådant utan på möjligheterna att använda med stöd av konventionen erhållna uppgifter. I enlighet härmed får uppgifter som erhållits med stöd av konventionen användas i en brottmålsprocess endast om den stat varifrån uppgifterna erhållits i förväg gett sitt samtycke därtill.
I artikelns tredje punkt fastslås att en stat som översänder information till annan stat får underrätta person med hemvist eller medborgarskap i denna stat innan upplysningar avseende honom översänds i enlighet med artikel 5 eller 7. För att sådan underrättelse skall få ske fordras dock att detta följer av intern lagstiftning samt att en förklaring därom tillställts endera depositarien (se under artikel 32). Som jag senare ämnar återkom-
ma till (avsnitt 4) har ett lagförslag upprättats enligt vilket underrättelse under vissa förutsättningar skall ske. Vid tillträdet till konventionen måste
om sådan underrättelse skall få ske när upplysning tillställs annan stat med stöd av konventionen Sverige tillställa endera depositarien en förklaring i frågan.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört i fråga om de i artikel 4 intagna bestämmelserna får jag härutöver anföra följande.
Som jag redan inledningsvis nämnt sägs i artikel 4 punkt I andra stycket 66
att upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de i artikelns punkt 1 Prop. 1989/90: 14 angivna ändamålen inte skall utbytas. De upplysningar som konventionen tar sikte på är således närmast sådana som har ett mer direkt intresse för beskattningen. Den omständigheten att konventionen getts en mycket vid omfattning innebär alltså inte att det står de anslutna staterna fritt att utbyta upplysningar vilka inte är av betydelse i skattehänseende. Härutöver innehåller artiklarna 5—9, i vilka de olika formerna av informationsutbyte regleras, ytterligare begränsningar vad avser de fall då informationsutbyte får ske. I fråga om sådant informationsutbyte som behandlas i artikel 5, utbyte av upplysningar efter särskild framställning, gäller t. ex. att sådant utbyte endast får avse särskilt angivna personer eller transaktioner. I enlighet härmed torde informationsutbyte i syfte att göra en helt allmän branschundersökning inte kunna ske med stöd av konventionen. Däremot torde konventionen kunna vara tillämplig vid ”branschundersökningar” som t.cx. utgör ett led i att fastställa ett armlängdspris i samband med ärenden rörande internprissättning. Det bör också framhållas att — såsom inledningsvis redovisats — Sverige med stöd av bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal redan i dag har ett omfattande informationsutbyte med främmande stater och att ett tillträde till konventionen inte torde medföra någon större förändring därvidlag. Jag vill i detta sammanhang peka på att konventionens bestämmelser om handräckningens former och om skydd för de skattskyldiga är mer detaljerade än vad som varit fallet i bilaterala avtal.
Som remissinstanserna konstaterat föreligger det en konflikt mellan den 1 artikel 4 punkt 2 intagna bestämmelsen, att upplysningar som erhållits med stöd av konventionen endast får användas i en brottmålsprocess om den anmodade staten gett sitt samtycke därtill, och intern svensk rätt. Liknande konflikter har aktualiserats i andra sammanhang. En motsvarande bestämmelse finns också i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen som Sverige har undertecknat men ännu inte ratificerat. Frågan övervägs därför för närvarande inom justiticdepartementet och bör enligt vad jag inhämtat från chefen för justitiedepartementet kunna lösas genom cen lagändring inom en inte alltför avlägsen framtid (se även under avsnitt 3.4.5 där de i konventionen intagna sekretessbestämmelserna behandlas). Även om denna fråga således kan komma att lösas genom denna ändring i intern svensk rätt vill jag här framhålla att det är angeläget att RSV ingår överenskommelser med andra konventionsstater om att avstå från kravet på samtycke. |
Som jag redan anfört har ctt förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift upprättats. I lagförslagets 12 8 har intagits en bestämmelse om att den som berörs av ett handräckningsärende i vissa fall skall underrättas om de uppgifter som översänts till skattemyndighet i främmande stat (se vidare härom under avsnitt 4.2.2 nedan). Då Sverige kommer att avge cn sådan förklaring varom talas i konventionens artikel 4 punkt 3 kommer det således vara möjligt att underrätta person med hemvist i Sverige eller som är svensk medborgare om att upplysningar avseende honom översänds till främmande stat i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 eller 7. 67
3.3.1.2 Artikel 5, Utbyte av upplysningar efter särskild framställning Utbyte av upplysningar efter särskild framställning kan, på sätt anges i artikel 5 punkt I, avse samtliga de i artikel 4 punkt 1 angivna fallen.
Som jag redan angett (se avsnitt 3.3.1.1) skall samtliga i det avsnittet redovisade förutsättningarna vara för handen för att Sverige enligt konventionen skall vara skyldigt att biträda en ffrämmande stat med handräckning. Detta förhållande framgår såväl av bestämmelserna i artikel 4 som av artikel 5 punkt 1. I fråga om sådant informationsutbyte som avses i artikel 5, dvs. utbyte av upplysningar efter särskild framställning, gäller därutöver enligt artikelns punkt 1 att framställningen skall avse särskilda personer eller transaktioner. Det bör härvid framhållas att en prövning av huruvida samtliga dessa förutsättningar är för handen skall ske i varje enskilt fall samt att denna prövning dels skall ske i den stat som gör framställningen dels ock i den anmodade staten. Skulle någon av de inblandade staterna vid en sådan prövning finna att samtliga förutsättningar inte föreligger bör någon framställan inte ske respektive handräckning inte beviljas.
I artikelns punkt 2 ges en ordningsföreskrift av vilken följer att den anmodade staten i första hand skall söka tillmötesgå en framställning med hjälp av upplysningar som är tillgängliga för dess myndigheter, t. ex. deklarationshandlingar och kontrolluppgifter. Endast i de fall sådana uppgifter inte är tillfyllest för att tillmötesgå framställningen skall andra åtgärder, t. ex. revision, tillgripas.
3.3.1.3 Artikel 6, Automatiskt utbyte av upplysningar Information som utbyts automatiskt utgörs typiskt sett av massuppgifter omfattande ett stort antal enskilda fall av samma art. Vanligtvis omfattar sådan information betalningar som skett från en stat till en annan och den skatt som innehållits i den stat varifrån utbetalningen härrör, t. ex. beträffande utdelning, ränta, royalty och andra inkomster som härrör från en stat och för vilka skattskyldighet föreligger eller kan föreligga i mottagarens hemviststat. För att Sverige skall vara skyldigt att bistå med information enligt denna artikel krävs naturligtvis att de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade förutsättningarna är uppfyllda.
En ytterligare förutsättning för att automatiskt informationsutbyte skall få ske är härutöver enligt artikel 6 att de behöriga myndigheterna träffar en ömsesidig överenskommelse i vilken dels de kategorier av fall som skall omfattas av ett automatiskt informationsutbyte ange dels ock tillvägagångssättet för ett sådant informationsutbyte preciseras. Som jag tidigare anfört ämnar regeringen uppdra åt RSV att i viss omfattning ingå tolkningsöverenskommelser med till konventionen anslutna stater. När det gäller ömsesidiga överenskommelser enligt artikel 6 utgör dessa emellertid ett exempel på sådana tillämpningsöverenskommelser som det ankommer på regeringen att ingå.
3.3.1.4 Artikel 7, Spontant utbyte av upplysningar Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att reglerna om spontant utbyte av upplysningar enligt sin ordalydelse är utomordentligt långtgående och att detta — bl.a. med hänsyn till att den enskildes yttranderätt inte säkrats — kan leda till oacceptabla inskränkningar i den personliga integriteten.
Föredragandens överväganden: Det spontana utbytet av upplysningar torde i hög grad komma att avse sådan information som kommer fram i samband med revision eller annan granskning av en skattskyldig och som bedöms vara av intresse för skatteadministrationen i en annan till konventionen ansluten stat. Även om de i artikel 7 intagna bestämmelserna rörande spontant utbyte av upplysningar ger relativt stort utrymme för informationsutbyte och de fall då spontant informationsutbyte skall ske endast anges i grova drag skall dock hållas i minnet att de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade förutsättningarna för att Sverige skall vara skyldigt att bistå med information till viss del begränsar möjligheterna till spontant informationsutbytce. |
Beträffande den enskildes yttranderätt vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3.3.1.1) om artikel 4 punkt 3 i konventionen.
Enligt artikel 7 punkt 2 ankommer det på varje stat som är ansluten till konventionen att vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som behövs för att säkra att sådana upplysningar som anges i punkt I blir tillgängliga för överlämnande till annan stat. För svenskt vidkommande ankommer det på RSV att utarbeta sådana förfaranden.
3.3.1.5 Artikel 8, Samtidiga skatteutredningar Enligt denna artikel skall två eller flera av de till konventionen anslutna staterna efter framställning från annan konventionsstat samråda för att bestämma föremål och tillvägagångssätt för samtidiga (simultana) skatteutredningar. Framställningar och samrådsförfaranden i denna fråga skall ombesörjas av respektive stats behöriga myndighet, dvs. för svenskt vidkommande normalt av RSV. Ett handräckningsärende enligt artikel 8 kommer således att initieras av den behöriga myndigheten i en konventionsstat genom en framställning till behörig myndighet i en eller flera andra konventionsstater. I framställningen skall den stat som initierar ärendet ange sitt val av potentiellt utredningsobjekt. Utifrån denna framställning har de aktuella behöriga myndigheterna att ta ställning till huruvida de önskar delta i den föreslagna skatteutredningen men kan också lämna förslag på andra utredningsobjekt.
En förutsättning — förutom de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade — för att konventionsstater skall delta vid en samtidig skatteutredning är dock att staterna i fråga har ett delat eller likartat intresse av de transaktioner som den för utredning aktuella personen eller personerna varit inblandad i. Även om samtliga dessa förutsättningar är uppfyllda innebär detta i och för sig inte ett tvång att delta i en samtidig skatteutredning. Om en konventionsstat t. ex. skulle finna att de transaktioner som avses bli grans- 69
kade vid en samtidig skatteutredning inte är av sådan betydelse för den stat till vilken framställningen riktats eller för den stat som gjort framställningen att utredningen i fråga framstår som motiverad, kan den anmodade staten välja att avstå från att delta.
I artikelns punkt 2 definieras uttrycket ”samtidig skatteutredning”. Enligt denna definition är en samtidig skattcutredning ”en överenskommelse mellan två eller flera stater, enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera personer av gemensamt eller komplemcentärt intresse i syfte att utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer”. Denna definition — som är relativt vid — kan sägas omfatta följande tre huvudfall.
Det första fallet är då en person har hemvist i en konventionsstat och utövar verksamhet i en eller flera andra konventionsstater. Detta fall inkluderar dels fysiska personer bosatta i en konventionsstat vilka bedriver någon form av verksamhet i en annan konventionsstat, dels ock företag i en konventionsstat som bedriver verksamhet från fast driftställe i en annan konventionsstat.
Det andra fallet är det då närstående företag har hemvist i två eller flera konventionsstater och omfattar således multinationella företag mellan vilka det förekommer transaktioner.
Även det tredje fallet berör i huvudsak bolag och innebär att samtidiga skattcutredningar i lämpliga fall kan komma i fråga såvitt avser av varandra oberoende parter som har hemvist i olika konventionsstater och som via affärstransaktioner eller annorledes är intimt förknippade med varandra.
3.3.1.6 Artikel 9, Utomlands utförda skatteutredningar Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har framhållit att i den mån bestämmelserna i artikel 9 i konventionen rörande utländsk tjänstemans rätt att närvara vid revisioner i Sverige innefattar att denne ägnar sig åt myndighetsutövning så måste konventionen enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen godkännas genom riksdagsbeslut som antas med 3/4-dels majoritet. Liknande synpunkter har även framförts av MRR.
RSV påpekar att svenska regler som uttryckligen tillåter utländsk tjänsteman att närvara vid en revision finns endast i 16 § tredje stycket förordningen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. RSV anser det därför oklart om det generellt finns en sådan möjlighet för utländska tjänstemän.
Föredragandens överväganden: I artikel 9 punkt 1 har de formella bestämmelserna rörande framställningar om att få närvara vid en skatteutredning i en annan stat tagits in. Därvid fastslås att en sådan framställning skall göras av den behöriga myndigheten i den ansökande staten och att framställningen i frågan skall tillställas och prövas av den behöriga myndigheten 1 den anmodade staten.
För att en framställning om att få närvara vid en skatteutredning i främmande stat skall få göras krävs att den behöriga myndigheten i den ansökande staten är övertygad om att utredningen i denna främmande stat 70
i avsevärd mån kommer att bidra till att lösa ett inhemskt skatte- celler avgiftsärende. Vidare bör framställningar inte göras såvitt avser ärenden av mindre vikt, vilket i och för sig inte nödvändigtvis behöver innebära att framställningar endast får göras då det i det enskilda fallet rör stora skattebelopp. En framställning kan även vara berättigad om det aktuella ärendet är av stor vikt för att lösa andra inhemska skatte- eller avgiftsärenden eller om utredningen i den främmande staten utgör en del av en storskalig utredning vilken omfattar inhemska bolag eller i ansökande staten bosatta.
När det gäller framställningen som sådan bör här framhållas att det är av stor vikt att den ansökande staten så noggrant som möjligt specificerar motiven för sin framställan. Framställan bör därvid innehålla en klar redogörelse för det bakomliggande inhemska fallet. Även de särskilda skälen varför det är viktigt att en representant för den behöriga myndigheten i den ansökande staten skall få närvara vid skatteutredningen i fråga bör anges i framställningen.
Av artikel 9 punkt 1 följer också att en representant för den behöriga myndigheten i den ansökande staten endast äger närvara vid lämpliga delar av skatteutredningen. Det ankommer härvid på den behöriga myndigheten i den anmodade staten att tillse att denna bestämmelse efterlevs. Detta innefattar bl. a. att ta ställning till vad som i det enskilda fallet utgör lämpliga delar av en skatteutredning.
I artikelns punkt 2 klargörs att det ankommer på den behöriga myndigheten i den anmodade staten att fatta beslut om representant för annan behörig myndighet skall få närvara vid en skattcutredning eller inte. Med hänsyn till att ett avslag på en framställan om att få närvara vid en skatteutredning överhuvudtaget inte begränsar den anmodade statens skyldighet att tillhandahålla information enligt artikel 5, bör ett avslag motiveras t. ex. genom att artikel 19 eller 21 åberopas eller genom att de bakomliggande skälen redovisas.
I de fall en framställning beviljas ankommer det på den behöriga myndigheten i den anmodade staten att ange tid och plats för utredningen samt andra nödvändiga detaljer, t.ex. den myndighet eller tjänstman som är ansvarig för utredningen samt de särskilda villkor som eventuellt uppställts för genomförandet av utredningen.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att alla beslut rörande hur utredningen skall bedrivas skall fattas av den myndighet eller tjänsteman i den anmodade staten som är satt att leda utredningen. En utländsk representant får således under inga förhållanden bedriva myndighetsutövning i samband med att han närvar vid en skatteutredning i en främmande stat. Huruvida en utländsk representant — inom ramen för det tidigare anförda — i ett visst fall skall tillåtas delta aktivt (t.ex. genom att tillåtas föreslå frågor) eller om han endast skall få närvara passivt får avgöras av ansvarig myndighet eller tjänsteman i den anmodade staten. En bestämmelse av motsvarande innehåll har också tagits in i 11 § andra stycket förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under avsnitt 4.2.2 nedan).
I artikelns punkt 3 har intagits en bestämmelse om att en till konventio- 71
nen ansluten stat kan klargöra sin avsikt att i regel inte bifalla framställningar enligt denna artikel för övriga konventionsstater genom att meddela endera depositarien därom. För svenskt vidkommande är detta emellertid inte aktuellt.
3.3.1.7 Artikel 10, Motstridiga upplysningar Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att det är angeläget att även den skattskyldige underrättas i fall av motstridiga upplysningar. Hovrätten förordar att bestämmelser om detta tas in i svensk lagstiftning.
Föredragandens överväganden: Artikel 10 innehåller en bestämmelse om hur en stat skall förfara då den erhåller information från en annan stat och denna information strider mot sådan information som den förstnämnda staten själv förfogar över. I enlighet med denna artikel ankommer det i ett sådant fall på den förstnämnda staten att underrätta den stat som översänt informationen om att motstridiga uppgifter föreligger.
Som jag redan redovisat (se avsnitt 3.3.1.1) har i 12 8 förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagits en bestämmelse angående underrättelse till skattskyldig. Enligt denna bestämmelse skall, om de angivna förutsättningarna föreligger, information som Sverige översänder till annan konventionsstat också delges den skattskyldige.
3.3.2 Avdelning II, Handräckning vid indrivning Avdelning II som behandlar handräckning vid indrivning omfattar artiklarna 11—16. I dessa artiklar behandlas indrivning av skattefordringar (art. 11), säkringsåtgärder (art. 12), handlingar som bör fogas till framställning om handräckning (art. 13), tidsfrister (art. 14), förmånsrätt (art. 15) samt anstånd med betalning (art. 16).
3.3.2.1 Artikel II, Indrivning av skattefordringar Artikel I 1 innehåller bestämmelser angående handräckning vid indrivning av skattefordringar. I enlighet med dessa bestämmelser är den anmodade staten, med de begränsningar som följer av artiklarna 19 och 21, skyldig att bistå den ansökande staten med begärd indrivningsåtgärd. Den anmodade staten skall därvid, med de begränsningar som följer av artiklarna 14 och 15, agera såsom om skattefordran varit dess egen, dvs. i princip i enlighet med dess interna lagstiftning (fr avsnitt 3.1.1 ovan). Härav följer bl. a. att då en konventionsstat begär att svensk myndighet i Sverige skall vidta åtgärder för att driva in en i denna konventionsstat fastställd skatt så skall indrivningen ske på samma sätt som gäller för indrivning av motsvarande eller närmast liknande svenska skatt, vilket även innefattar åtgärder för att försätta den betalningsansvarige i konkurs. Skulle någon mot den utländska skatten motsvarande celler liknande svensk skatt inte finnas får indrivningen, med beaktande av de angivna begränsningarna, ske på lämpligt sätt.
Det förtjänar i sammanhanget att framhållas att en begäran om handräckning kan riktas mot vem helst som enligt lagstiftningen i den ansökande staten är betalningsansvarig för skatten (jfr vad som sagts ovan beträffande artikel I punkt 3 i avsnitt 3.1.1) och oavsett var denne har sitt hemvist eller är medborgare (jfr vad som sagts ovan beträffande artikel 3 punkt I i avsnitt 3.1.1). Vilka personer som faller in under denna bestämmelse skall således avgöras utifrån den interna lagstiftningen i den ansökande staten. Således kan en svensk begäran om handräckning exempelvis riktas mot person som i enlighet med bestämmelserna i 75 § ciler 77 a § uppbördslagen, 21 3 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen ålagts betalningsskyldighet för annans skatt. 1 de fall då en person i enlighet med lagstiftningen i den ansökande staten gjorts ansvarig för annans skatt utan att en sådan överflyttning av ansvaret varit möjlig enligt lagstiftningen i den anmodade staten — såsom t. ex. kan vara fallet beträffande betalningsskyldighet enligt 77 a§ uppbördslagen och 15 kap. aktiebolagslagen — kan den i denna artikel intagna bestämmelsen synas vara oförenlig med artikel 21 punkt 2 a. Syftet med artikel 21 punkt 2 a är emellertid inte att begränsa möjligheterna till bistånd med indrivning i fall som dessa utan bestämmelsen tar istället sikte på åtgärder som kan vidtas i syfte att driva in fordringar och således inte på betalningsskyldigheten som sådan (se vidare under avsnitt 3.4.4).
I artikel 11 punkt 2 anges de förutsättningar som skall föreligga innan en framställan om handräckning med indrivning får göras. För det första fastslås härvid i punktens första stycke att en exckutionstitel som medger att skattefordran i fråga får drivas in i den ansökande staten måste föreligga.
För svenskt vidkommande finns i utsökningsbalkens 3 kap. bestämmelser om cexckutionstitlar på grund av vilka verkställighet enligt balken får ske. Vid verkställighet som avser betalningsskyldighet för skatter och avgifter är det beslutet, varigenom skatten eller avgiften fastställts, som är exekutionstiteln. Verkställighet får i detta fall äga rum som för lagakraftvunnen dom. Har innehållet i beslutet tagits upp i t.ex. en restlängd får verkställighet äga rum på grund av denna. Att det förhåller sig på detta sätt kan man utläsa ur 3 kap. 243 jämförd med 3 kap. I och 23 8§ utsökningsbalken. .
I artikel 11 punkt 2 anges vidare att skattefordran inte får vara tvistig. I fråga om detta krav finns dock en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att överenskomma om en annan ordning, dvs. att indrivning får ske innan ett slutligt beslut i beskattningsfrågan föreligger. Denna möjlighet, att efter överenskommelse därom driva in skattefordringar som är tvistiga, har tillkommit för att underlätta samarbetet med sådana stater i vilka de skattskyldiga har en i tiden utsträckt rätt att överklaga och som ett skydd emot att överklaganden används som ett medel för att förhindra eller dra ut på indrivningsförfarandet. För svenskt vidkommande är det lämpligt att sådana överenskommelser ingås, dels med hänsyn till övervägandena om ett nytt taxeringsförfarande och att den ordinära rätten att överklaga därvid förlängs till fem år dels ock för att öppna en möjlighet att i utlandet driva in preliminär B-skatt i fall där så kan vara befogat. 73
I frågan om skattefordringar som riktar sig mot person som inte har Prop. 1989/90: 14 hemvist i den ansökande staten har i artikel 11 punkt 2 andra stycket intagits en särskild bestämmelse. Enligt denna bestämmelse får en framställan om indrivning beträffande sådan person göras endast — såvida inte staterna i fråga kommit överens om annat — om fordran inte längre kan överklagas. Denna ytterligare förutsättning har tillkommit med hänsyn till att personer som inte har hem vist i den ansökande staten kan förutsättas vara sämre informerade om den beskattning som skett, de regler om överklagande som gäller etc. Det bör dock framhållas att då det i denna artikel talas om att fordran inte längre kan överklagas så avses därmed att den ordinarie tiden för överklagande gått till ända. Den omständigheten att en domstolsprövning av fordran eventuellt kan ske under åberopande av extraordinärt rättsmedel innebär således inte att den i detta stycke intagna begränsningsregeln är tillämplig.
Artikel 11 punkt 3 innehåller bestämmelser rörande indrivning av skattefordran på avliden person eller dennes dödsbo. I enlighet med denna bestämmelse är skyldigheten att bistå med sådan indrivning beloppsmässigt begränsad till att omfatta dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, beroende på om indrivningen riktar sig mot dödsboet eller dess delägare. Konventionen är inte bara tillämplig ifråga om indrivning av sådana skattefordringar som den avlidne ådragit sig under sin livstid utan även beträffande sådana fordringar mot honom eller dödsboet som påförts eller uppkommit efter dödsfallet. Har dödsboet skiftats kan en begäran om handräckning vid indrivning riktas även mot dödsbodelägarna.
3.3.2.2 Artikel 12, Säkringsåtgärder Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund framhåller att indrivning enligt artikel 12 även omfattar säkringsåtgärder. Svenska betalningssäkringsbeslut kan genomföras i vilket konventionsland som helst och utan den skattskyldiges vetskap. I artikeln utsägs särskilt att ingen "”verkställighetstitel” avseende skatten behövs för att få handräckning. Rättsosäkerhet skapas härigenom.
Sveriges advokatsamfund anser att reglerna om säkerhetsåtgärder utan lagakraftägande beslut inger allvarliga betänkligheter då dessa regler inte är kopplade till krav på kontradiktoriska förfaranden och för den enskilde förödande verkställighetsåtgärder kan därmed komma att företas utan att den enskildes yttranderätt säkerställs.
Föredragandens överväganden: I de flesta stater finns möjligheter att driva in skatt oavsett om fordran har överklagats eller kan överklagas. Emellertid kan möjligheterna till indrivning av skattefordran i en annan stat gå förlorad under den tid som förflyter mellan den tidpunkt då den ansökande staten själv har möjlighet att infordra skatten och den då handräckning med indrivning kan begäras från denna andra stat. Den i artikel 12 intagna bestämmelsen har tillkommit för att trygga den ansökande statens möjligheter att infordra sin skatt. I detta syfte har genom artikel 12 öppnats en möjlighet att begära handräckning för att säkerställa indriv- 74
ning av skatt även om en framställning om handräckning med indrivning Prop. 1989/90: 14 ännu inte är möjlig. De åtgärder som här kan komma 1 fråga är t.ex. beslagtagande celler spärrande av en skattskyldigs tillgångar för att säkerställa att tillgångarna finns tillgängliga när indrivning kan ske.
I artikeln anges inte alla villkor som måste vara uppfyllda för att säkringsåtgärder skall få vidtas eftersom dessa villkor kan variera från stat till stat. För att en begäran om säkringsåtgärder skall kunna bifallas måste dock alltid krävas att fordrans storlek är skönsmässigt eller på annat sätt till viss del fastställd på förhand, såsom t. ex. sker genom länsrätts beslut i mål rörande betalningssäkring. I likhet med vad som gäller när fråga är om begäran om handräckning vid indrivning, kan en begäran om att säkringsåtgärder skall vidtagas aldrig göras eller bifallas innan sådana åtgärder kan vidta i den ansökande staten enligt dess interna lagstiftning. Det åligger därför den ansökande staten att i varje enskilt fall ange i vilket skede taxeringen/beskattningen av den som begäran avser befinner sig. Det ankommer därefter på den anmodade staten att ta ställning till huruvida dess interna lagstiftning och administrativa praxis tillåter att säkringsåtgärder vidtas i det enskilda fallet. Åtgärden i fråga måste med andra ord vara tillåten enligt såväl den ansökande som den anmodade statens lagstiftning för att den anmodade staten skall vara skyldig att vidta åtgärden.
Mcd anledning av vad remissinstanserna anfört 1 denna fråga vill jag i detta sammanhang också peka på stadgandet i artikel 13 punkt 2. I enlighet med vad som sägs i denna bestämmelse skall en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten vid behov och ' enlighet med bestämmelserna som gäller i den anmodade staten snarast möjligt godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten. För svenskt vidkommande kommer utländska beslut rörande säkringsåtgärder att behöva kompletteras med ett beslut om betalningssäkring, se 2 3 andra stycket lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Ett beslut om betalningssäkring kommer även med nödvändighet att behöva föreligga i de fall Sverige till annan konventionsstat kan komma att göra en framställning om handräckning med säkringsåtgärd. I båda dessa fall kommer således frågan huruvida den som berörs av beslutet skall underrättas därom eller inte att bedömas utifrån intern svensk rätt, dvs. i enlighet med vad som stadgas i 8 3 i nämnda lag.
3.3.2.3 Artikel 13, Handlingar som skall fogas till framställningen En skattefordran för vilken handräckning vid indrivning begärts måste, i enlighet med bestämmelserna i denna avdelning av konventionen, uppfylla vissa förutsättningar. Den i artikel 13 gjorda uppräkningen av de uppgifter som en begäran om handräckning skall innehålla syftar till att säkerställa att dessa förutsättningar uppfylls.
Som framgår av den i artikel 13 punkt I gjorda uppräkningen skall den ansökande staten först och främst till framställningen foga en försäkran om att skattefordran gäller en skatt som omfattas av konventionen. Några formella krav när det gäller en sådan försäkran har dock inte uppställts. För det fall framställningen avser indrivning skall den ansökande staten, 75
om inte artikel I 1 punkt 2 föranleder annat, därjämte bifoga en försäkran Prop. 1989/90: 14 om att skattefordran inte är tvistig eller att den inte får överklagas.
Den ansökande staten skall vidare (artikel 13 punkt 1 b) till framställningen foga en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln såsom ett bevis för att skattefordringen i fråga är exegibel i den ansökande staten. Om, enligt lagstiftningen i den ansökande staten, ytterligare handlingar fordras för att indrivning eller säkringsåtgärder skall få vidtas där, skall en officiell kopia av dessa handlingar bifogas framställningen (artikel 13 punkt I c).
Som jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.2) innehåller artikel 13 punkt 2 en bestämmelse enligt vilken en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten skall godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten. Denna bestämmelse syftar till att klargöra att målet måste vara att möjliggöra indrivning på administrativ väg i den anmodade staten och att det finns ett antal sätt att nå fram till detta mål. För svenskt vidkommande har de i artikel 13 punkt 2 berörda frågorna reglerats 1 förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare nedan under avsnitt 4).
3.3.2.4 Artikel 14, Tidsfrister Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund påpekar att bestämmelsen i artikel 14 innebär att Sverige kan bli skyldigt att åt annat land driva in upp till 15 år gamla skatteskulder trots att motsvarande svenska fordran är preskriberad.
Även Sveriges advokatsamfund har framfört synpunkter beträffande verkställighetsreglernas preskriptionsbestämmelser och därvid anfört att dessa framstår som otillräckliga. |
RSV har för sin del påpekat att preskriptionsavbrott i fråga om svenska skatter regleras i 4—9 §§ lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar och att för att beslut i annat land skall få denna verkan beträffande svenska skatter ett tillägg i denna lag torde vara nödvändigt.
Föredragandens överväganden: Som jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.1) skall den anmodade staten enligt artikel 11 verkställa begärd handräckning med indrivning i enlighet med bestämmelserna i dess interna lagstiftning, dock med de undantag som följer av artiklarna 14 och 15.
Enligt det i artikel 14 intagna undantaget gäller härvid att den tidsfrist efter vars utgång skattefordran inte längre kan indrivas skall bestämmas utifrån den ansökande statens interna lagstiftning. Av artikel 14 punkt I följer också att om den ansökande staten vidtar åtgärder som enligt dess lagstiftning uppskjuter eller avbryter denna tidsfrist skall åtgärderna även äga giltighet i förhållande till den anmodade staten. Det huvudsakliga: skälet till att denna lösning valts är att den anmodade staten bistår med handräckning vid indrivning av en fordran som uppkommit under en annan stats rättssystem, vilket otvivelaktigt styr uppkomsten respektive utsläckandet av denna fordran. Det har därför ansetts skäligt att bistånd 76
med handräckning vid indrivning skall kunna ske så länge som möjligheten att kräva in fordran inte har gått förlorad genom att tidsfristen enligt lagstiftningen i den ansökande staten har löpt ut. I punktens andra mening ges vidare en ordningsföreskrift enligt vilken en framställning om handräckning, skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist. Den viktigaste uppgiften är därvid den tidpunkt då tidsfristen löper ut. Det bör dock framhållas att ytterligare upplysningar i vissa fall kan vara nödvändiga.
I artikel 14 punkt 2 har intagits en bestämmelse om att åtgärder som enligt lagstiftningen i den anmodade staten uppskjuter eller avbryter en tidsfrist också skall ha denna verkan i den ansökande staten. Denna bestämmelse utgör således en utvidgning av den i punkt I intagna huvudregeln. Såväl den i punkt 1 som den i punkt 2 intagna bestämmelsen avviker från den ordning som f.n. gäller enligt bl.a. det nordiska handräckningsavtalet. Såsom RSV anfört krävs för att denna bestämmelse skall få verkan i fråga om svenska skatter att en bestämmelse därom tas in i lagen om preskription av skattefordringar. Jag bedömer det emellertid inte som nödvändigt att nu införa en sådan bestämmelse. Detta medför att bestämmelsen i konventionen för närvarande inte får någon verkan beträffande svensk skattefordran. |
Enligt artikel 14 punkt 3 är den anmodade staten under inga förhållanden skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad. Det skall dock framhållas att denna bestämmelse inte utgör en absolut tidsgräns för vidtagande av indrivningsåtgärder som sådana. Denna femtonårsperiod har satts dels i syfte att undvika att den anmodade staten blir skyldig att bistå med indrivning av fordringar av gammalt datum, dels ock i syfte att tidsperioden skall vara tillräckligt lång för att tvister i den ansökande staten rörande fordringen skall kunna lösas innan bistånd med handräckning begärs. Remissinstanserna har framfört invändningar mot denna bestämmelse och därvid bl. a. anfört att Sverige kan bli skyldigt att åt annan stat driva in upp till 15 år gamla skatteskulder trots att motsvarande svenska fordran är preskriberad. Med anledning härav vill jag endast erinra om att det enligt 8 § lagen om preskription av skattefordringar m.m. är möjligt att förlänga preskriptionstiden för en skattefordran upp till maximalt 15 år. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det för närvarande övervägs att förlänga vår ordinarie tid för överklagande till fem år finner jag den i konventionen angivna tidsperioden om 15 år vara väl motiverad.
Som jag redan tidigare nämnt börjar den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden löpa ”från den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad”. Med ”ursprungliga verkställighetstiteln” avses härvid det instrument som ursprungligen utfärdats och som medgav att indrivning fick ske i den ansökande staten. I vissa stater krävs det emellertid att verkställighetstiteln förnyas. Vid beräkning av den i artikel 14 punkt 3 intagna tidsperioden skall man därvid utgå från den först utfärdade verkställighetstiteln.
Det andra undantaget från den i artikel 11 intagna bestämmelsen om att den anmodade staten skall verkställa begärd handräckning med indrivning i enlighet med bestämmelserna i dess interna lagstiftning återfinns i artikel 15 och avser förmånsrätt. Enligt artikel 15 åtnjuter nämligen skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas inte sådan särskild förmånsrätt i den anmodade staten som enligt dess interna lagstiftning tillkommer dess egna skattefordringar.
3.3.2.6 Artikel 16, Anständ med betalning Remissinstanserna: RSV framhåller att det skulle vara administrativt betungande att för varje eventuellt anstånd med inbetalning etc. av en
utländsk skatt behöva meddela den ansökande staten därom. RSV anser
därför att bilaterala tillämpningsöverenskommelser bör träffas i denna del.
Föredragandens överväganden: Artikel 16 som behandlar anstånd med betalning innehåller ctt förtydligande av den i artikel 11 punkt I intagna bestämmelsen. I enlighet med det i artikel 16 intagna stadgandet skall nämligen frågan huruvida anstånd med betalning eller medgivande att betalningen sker genom delbetalningar bedömas i enlighet med lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten. Det bör dock observeras att anstånd respektive avbetalning inte får medges med mindre än att den ansökande staten först underrättats därom. Sistnämnda bestämmelse — som ligger i linje med stadgandena i artikel 20 (svar på framställning om handräckning) — har tillkommit inte bara för att den ansökande staten skall erhålla information beträffande de åtgärder som den anmodade staten avser att vidta utan också för att den ansökande staten skall ges tillfälle att genast eller vid en senare tidpunkt översända uppgifter som utvisar att beslutet att medge anstånd eller avbetalning. i det enskilda fallet, vilar på felaktiga grunder. Skulle den ansökande och den anmodade staten bli oense vad avser det berättigade i att medge ett anstånd eller en avbetalning är det dock lagstiftningen och den administrativa praxisen i den anmodade staten som har företräde. Om emellertid lagstiftningen i den ansökande staten innehåller mer långtgående anståndsbestämmelser än de i den anmodade staten, finns inga skäl för den anmodade staten att tillämpa sina egna strängare regler i förhållande till den ansökande statens egna skattskyldiga. Den ansökande staten bör därför informera den anmodade staten när så är fallet samt om beslut fattats om att under en viss tidsperiod inte vidtaga några åtgärder (se vidare nedan under avsnitt 3.4.1). Som RSV anfört kan detta system med underrättelser komma att bli betungande. Med hänsyn härtill framstår det som lämpligt att RSV i sin egenskap av behörig myndighet och med stöd av artikel 24 punkt 1 ingår ömsesidiga överenskommelser med andra konventionsstater om hur denna bestämmelse rent praktiskt skall tillämpas.
3.3.3 Avdelning III, Delgivning av handlingar 3.3.3.1 Artikel 17, Delgivning av handlingar Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att de i artikel 17 punkt 5 intagna reglerna angående översättning av delgivna handlingar borde ha innehållit en bestämmelse att delgivning endast skall få ske med handlingar som är avfattade på ett för mottagaren begripligt språk.
Föredragandens överväganden: I artikel 17 återfinns bestämmelser rörande delgivning av handlingar. Även om handräckning avseende delgivning av handlingar enligt konventionen i princip kan begäras när som helst under taxcringsförfarandet torde den handräckning som denna artikel behandlar i praktiken få sin största betydelse under uppbördsfasen. Syftet är härvid att så långt som möjligt säkerställa att dokument, såsom underrättelser rörande taxering och betalningspåminnelser, når den skattskyldige för att undvika att tvångsåtgärder vidtas mot skattskyldiga som rent faktiskt är ovetande om det föreliggande kravet eller som endast är slarviga.
Handräckning för delgivning av handlingar får i enlighet med artikelns punkt 1 avse sådana handlingar som härrör från den ansökande staten och som avser skatt som omfattas av konventionen. Handlingar som är nödvändiga för skattemyndigheternas verksamhet celler för att skydda skattskyldiga får således delges med stöd av konventionen. Bestämmelserna i denna artikel är däremot inte tillämpliga i några andra fall, i synnerhet inte i fråga om ärenden som inte avser skatter. Den anmodade staten kan också, med stöd av artikel 21 punkt 2 b, vägra bistånd med handräckning om den handling som skall delges, i sig själv eller med hänsyn till dess innebörd, kan anses strida mot allmänna hänsyn (”"ordre public”).
Artikel 17 punkt 2 innéhåller regler för hur den anmodade staten skall förfara vid delgivning av den ansökande statens handlingar. Enligt punkt 2 a gäller härvid att sådan delgivning skall verkställas på det sätt som föreskrivs i den anmodade statens egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvudsak likartat slag. Punkten 2 b behandlar det fallet att den ansökande staten framfört önskemål om att delgivningen skall ske på ett visst angivet sätt. Den anmodade staten skall därvid, om detta är möjligt enligt lagstiftningen i den anmodade staten, verkställa delgivningen på det av den ansökande staten angivna sättet. Om det inte skulle vara möjligt att verkställa delgivningen i enlighet med de framförda önskemålen skall den anmodade staten använda sig av den närmast liggande metoden som enligt dess lagstiftning är tillgänglig.
Det förhållandet att konventionsstaterna i enlighet med vad som stadgas i denna artikel jämfört med artikel 30 punkterna I d och e kan förbinda sig att bistå varandra med delgivning av handlingar kommer att medföra en ökad arbetsbelastning med hänsyn till att två skatteadministrationer kommer att bli inblandade. Den i artikel 17 punkt 3 intagna bestämmelsen syftar till att minska denna ökning i arbetsbelastningen genom att göra det möjligt för en konventionsstat att verkställa delgivning av handlingar direkt per post till en person bosatt inom en annan konventionsstats
område. Det skall dock framhållas att det är möjligt att reservera sig mot denna bestämmelse såväl som mot hela denna artikel. För svenskt vidkommande är någon reservation dock inte aktuell. Emellertid kan andra konventionsstater komma att reservera mot denna punkt exempelvis på grund av att staten i fråga anser att det i punkt 3 angivna delgivningsförfarandet utgör ett kränkning av dess suveränitet. Svensk behörig myndighet måste således, innan en delgivning med stöd av artikel 17 punkt 3 verkställs, förvissa sig om att den stat inom vars område delgivningen skall ske inte har reserverat sig mot denna bestämmelse eller hela artikeln.
I artikelns punkt 4 klargörs att konventionen inte medför att en delgivning som en konventionsstat verkställt i enlighet med sin interna lagstiftning skall anses sakna verkan. Detta avtal syftar till att tillhandahålla ytterligare medel genom vilka den ansökande staten kan delge sina handlingar. Genom denna bestämmelse klargörs att varken denna artikel eller någon annan artikel i denna konvention syftar till att förhindra en till konventionen ansluten stat från att med tillämpning av sina förfaranderegler verkställa delgivningar inom sitt eget eller en annan stats område, i den mån detta är möjligt enligt den andra statens lagstiftning. Denna bestämmelse är av speciellt intresse för de konventionsstater som kan delge handlingar på andra sätt än de som följer av de redovisade punkterna, t.ex. genom delgivning av en representant för den skattskyldige vilken befinner sig inom den statens område eller delgivning genom kungörelse.
Enligt punkt 5 i denna artikel behöver handlingar som skall delges inte åtföljas av en översättning. För det fall mottagaren inte förstår det språk som handlingarna är upprättade på skall dock den anmodade staten låta göra en översättning till eller en sammanfattning på sitt officiella språk eller — om det finns flera officiella språk — något av dessa. Alternativt kan den anmodade staten be den ansökande staten att göra en översättning eller sammanfattning av handlingarna på något av den anmodade statens, Europarådets eller OECDSs officiella språk. SAF och Sveriges industriförbund har riktat kritik mot denna bestämmelse och därvid anfört att det i denna bestämmelse i vart fall borde ha föreskrivits att delgivning endast skall få ske med handlingar som är avfattade på ett för mottagaren begripligt språk. Även om denna punkt inte innehåller en sådan tvingande föreskrift som remissinstanserna efterlyst torde detta stadgande i det helt övervägande antalet fall då delgivning kan komma att ske med stöd av konventionen leda till att den handling som skall delges rent faktiskt är avfattad på ett för mottagaren begripligt språk. I övriga fall får det ankomma på svensk myndighet att. där så erfordras, bistå mottagaren med en för honom begriplig översättning eller en sammanfattning av handlingen.
3.4¶Kapitel IV, Bestämmelser avseende alla former av
handräckning
Kapitel IV omfattar artiklarna 18—23 och innehåller bestämmelser avseende samtliga de tidigare redovisade handräckningsformerna. 80
3.4.1 Artikel 18, Uppgifter som skall ges av den ansökande staten Prop. 1989/90: 14 Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att den 1 artikel 18 punkt I f intagna bestämmelsen — att en framställning om handräckning i mån av behov skall innehålla uppgift om bl.a. huruvida framställningen är i överensstämmelse med den ansökande statens lagar och rättspraxis — bör ändras så att dokumentation därom regelmässigt skall lämnas. De anser även att det bör krävas dokumentation om den berörde enskildes inställning till legaliteten m. m. av den framställda begäran om handräckning.
Föredragandens överväganden: Artikel 18 punkt I innehåller en uppräkning av de uppgifter som en framställning om handräckning i mån av behov skall innehålla.
I punkt I a sägs därvid att en framställning bör innehålla uppgift om den myndighet eller inrättning på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort framställningen. Med hänsyn till att den behöriga myndighet som gör framställningen till den andra staten i regel inte är direkt inblandad i det praktiska arbetet med ärendet i fråga kan den i punkt I a angivna uppgiften vara värdefull såväl för den anmodade staten som den skattskyldige. För den skattskyldige kan denna uppgift vara till hjälp exempelvis för att klargöra vilken fordran som handräckningen avser.
Enligt punkt I b skall en framställan, i mån av behov, också innehålla uppgift om namn, adress och andra uppgifter som underlättar identifikation av den person som framställningen avser.
I punkt I c, som endast avser framställningar om upplysningar, anges att den ansökande staten i sin framställning bör ange den form i vilken den önskar att upplysningarna skall lämnas för att tillgodose dess behov. När så är möjligt skall den anmodade staten tillhandahålla den begärda informationen på det sätt som begärts.
I en framställning om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder måste också enligt punkt 1 d fordrans art och storlek anges i detalj. Denna information är nödvändig för att det skall vara möjligt för den anmodade staten att fastställa vilka bestämmelser i dess interna lagstiftning och administrativa praxis som är tillämpliga vad avser den begärda indrivnings- eller säkringsåtgärden. Av samma orsak måste en framställning om handräckning med delgivning enligt punkt I e innehålla uppgift om vilken sorts handling det är frågan om.
I fråga om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder bör framställningen också innehålla så mycket uppgifter om fordran som möjligt, t.ex. där så är lämpligt uppgifter rörande skatten, de på skatten belöpande räntorna. administrativa avgifter och de kostnader som uppkommit i den ansökande staten. Dessa uppgifter kan vara av förklarande värde för den skattskyldige och möjliggör för den anmodade staten att exempelvis hänföra en viss betalning till en viss del av fordringen, t. ex. till räntedelen. Den ansökande staten bör också ange om den önskar att indrivningen skall ske inom en viss tid eller om det enligt lagstiftningen i den ansökande staten finns nägra möjligheter till avbetalning ctc. Av praktiska skäl bör den
6 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
ansökande staten uppge de eventuella tillgångar som de känner till att den Prop. 1989/90: 14 skattskyldige har i den anmodade staten.
Enligt punkt 1 f skall en framställning i mån av behov innehålla uppgift om framställningen är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ praxis i den ansökande staten samt om framställningen är berättigad med hänsyn till de i artikel 19 angivna kraven. Skulle dessa krav inte vara uppfyllda är inte heller den anmodade staten skyldig att bifalla framställningen (se vidare under avsnitt 3.4.2 och 3.4.4 nedan). Det bör i detta sammanhang också framhållas att det för svenskt vidkommande ankommer på RSV att tillse att samtliga de handlingar som behövs för att pröva om handräckning kan ske enligt konventionen respektive intern svensk rätt finns tillgängliga. Om RSV vid denna prövning anser sig behöva ytterligare upplysningar skall dessa begäras från den ansökande staten. Efterkommer den ansökande staten inte en sådan begäran får ett avslag på framställningen övervägas. De uppgifter varom talas i denna bestämmelse torde således regelmässigt finnas tillgängliga för svensk behörig myndighet. Med hänsyn härtill och med beaktande av den föreslagna bestämmelsen i 3§ 1 i förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift finner jag inte skäl att föreslå någon ytterligare reglering av denna fråga. .
Artikel 18 punkt 2 innehåller en allmänt avfattad bestämmelse enligt vilken all ytterligare information av betydelse för en framställning skall översändas till den anmodade staten. Denna bestämmelse tar således sikte på det självklara förhållandet att de behöriga myndigheterna måste hålla varandra informerade i frågor som rör en fordran eller en skattskyldig som är föremål för handräckning. Rent allmänt bör den ansökande staten göra så mycket som möjligt för att underlätta verkställigheten av den begärda handräckningen för den anmodade staten.
3.4.2 Artikel 19, Möjlighet att avslå framställning Som framgått av det redan anförda finns möjligheter för den anmodade staten att avslå en begäran om handräckning. Bestämmelserna därom finns intagna bl.a. i artikel 19. Genom denna bestämmelse öppnas en möjlighet för den anmodade staten att vägra att biträda en framställning i de fall då den anser att den ansökande staten inte i tillräcklig utsträckning använt sig av de möjligheter som stått till buds inom dess eget område. Denna möjlighet att vägra handräckning skall emellertid användas med urskiljning. I praktiken torde det kunna förutsättas att bestämmelsen i denna artikel mycket sällan kommer till användning i fråga om framställningar rörande utbyte av upplysningar och delgivning av handlingar eftersom det normalt måste antas att den ansökande staten uttömt sina inhemska möjligheter och att framställningen om handräckningen beror på svårigheter att erhålla information från eller att få kontakt med den skattskyldige.
Om emellertid den anmodade staten vägrar att bifalla en framställning med hänvisning till att andra möjligheter fortfarande är tillgängliga i den ansökande staten .-kan den ansökande staten göra gällande att sådana
åtgärder, på sätt sägs i artikeln, skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter. Exempelvis kan en revision av en enda leverantör i den anmodade staten ge ett resultat vilket i den ansökande staten endast hade kunnat uppnås genom att ett mycket stort antal köpare i den ansökande staten hade reviderats. Att I detta sammanhang ange när en invändning av denna art kan anses befogad är emellertid inte möjligt utan det får ankomma på RSV att i sin egenskap av svensk behörig myndighet ta ställning härtill i varje enskilt fall.
Även i andra fall än det tidigare nämnda kan en framställning om bistånd med handräckning skapa problem för den anmodade staten. Exempelvis kan den anmodade staten komma i den stituationen att den, enligt sin interna lagstiftning eller administrativa praxis, överhuvudtaget eller vid den aktuella tidpunkten inte skulle kunna vidta indrivningsåtgärder. I ett sådant fall kan framställningen enligt artikel 21 punkt 2 a avslås eller verkställigheten skjutas på framtiden. Det kan naturligtvis också uppkomma gränsfall där frågan om framställningen skall avslås eller beviljas inte är lika självklar som i det lämnade exemplet. Det framstår då som lämpligt att den behöriga myndigheten i den anmodade staten tar kontakt med den behöriga myndigheten i den ansökande staten för att med stöd av artikel 24 söka nå en ömsesidig överenskommelse om hur konventionen skall tillämpas i det aktuella fallet.
3.4.3 Artikel 20, Svar på framställning om handräckning Artikel 20 innehåller bestämmelser angående svar på framställning om handräckning. Kravet på att redovisa resultatet av handräckningsåtgärderna syftar till att den ansökande staten så snart som möjligt efter det att åtgärder vidtagits skall underrättas om den undersökning celler de åtgärder för säkerställande som vidtagits, om fordringen drivits in eller delgivning skett eller, om det visat sig vara omöjligt att verkställa den begärda handräckningen celler om det beslutats att inte gå vidare med ärendet.
Avslås en framställning om handräckning skall vidare — enligt punkt 2 — skälen för detta anges. Syftet är att ge den ansökande staten en möjlighet att modifiera sin begäran eller utarbeta en ny. Den omständigheten att skälen för ett avslag på en framställning enligt denna bestämmelse skall anges innebär emellertid inte att den anmodade staten alltid behöver redovisa de bakomliggande orsakerna i detalj, t. ex. varför den anmodade staten anser att vissa åtgärder strider mot allmänna hänsyn (”ordre public”). |
I punkt 3 föreskrivs att information skall tillhandahållas den ansökande staten i den form som denna önskat. Syftet med denna bestämmelse är att se till att den ansökande staten kan tillgodogöra sig informationen så bra som möjligt. Om information skall kunna översändas i en viss form krävs att den ansökande staten i förväg angett sina önskemål. Denna bestämmelse är emellertid inte tvingande utan gäller endast i den mån den anmodade staten har möjlighet att tillmötesgå den ansökande statens önskemål. Bedömningen av huruvida det i visst fall är möjligt att tillmötesgå en sådan begäran skall ske dels utifrån intern lagstiftning och administrativ praxis, 83
dels med hänsyn till det eventuella merarbete som är förknippat med att Prop. 1989/90: 14 meddela upplysningarna i den önskade formen.
3.4.4 Artikel 21, Skydd för personer och begränsing av skyldigheten att bevilja handräckning Remissinstanserna: SAF och Sveriges industriförbund har anfört att även om konventionen bygger på tanken att staten skall iaktta den skattskyldiges intressen så råder det stor osäkerhet om hur detta i praktiken kommer att utfalla. SAF och Sveriges industriförbund har härvid anfört att ”eftersom framställningen normalt torde göras bakom ryggen på den skattskyldige, har han inte någon möjlighet att agera hos den ansökande staten som bara har tillgång till det material som den anmodade staten finner lämpligt att lämna ut”. SAF och Sveriges industriförbund har vidare framhållit att skyddet mot röjande av affärshemligheter m. m. är av största betydelse för näringslivet. Med hänsyn härtill och då det i praktiken torde vara mycket svårt för de inblandade staternas myndigheter att själva avgöra vad som är en affärshemlighet anser SAF och Sveriges industriförbund att det är otillfredsställande att den skattskyldige enligt konventionen inte har någon ovillkorlig rätt att bli hörd eller på annat sätt få tillfälle att kommentera de uppgifter som lämnas ut.
RSV har för sin del pekat på att det, för att beslut om betalningssäkring skall kunna fattas, enligt 4 § betalningssäkringslagen bl. a. krävs att fordran uppgår till betydande belopp. Med betydande belopp förstås därvid belopp som i vart fall uppgår till ett basbelopp. Frågan om säkringsåtgärder skall vidtas i Sverige för en utländsk skatt som lyder på belopp understigande ctt basbelopp blir beroende av hur artikel 21 skall tolkas.
Föredragandens överväganden: Artikel 21 är av särskild betydelse då det gäller att uppnå en lämplig balans mellan behovet av ömsesidig handräckning i skattefrågor och behovet av skydd för de skattskyldiga. Artikeln fyller vidare en viktig funktion genom att ge den anmodade staten möjlighet att vägra att lämna information i fall som enligt den statens uppfattning skulle strida mot allmänna hänsyn eller dess väsentliga intressen. Inledningsvis bör också framhållas att de i denna artikel angivna grunderna för att avslå en framställning gäller om inte annat anges, varje framställning om administrativ handräckning oavsett vad denna avser.
I artikelns punkt I klargörs uttryckligen vad som underförstått gäller redan enligt konventionens andra artiklar, nämligen att de rättigheter och garantier som personer har enligt den interna lagstiftningen och administrativ praxis inte på något sätt inskränks genom konventionen.
Artikelns punkt 2 innehåller ytterligare begränsningar i skyldigheten att lämna handräckning och erbjuder därvidlag ett ytterligare skydd för de skattskyldiga. Visserligen är de i punkt 2 intagna bestämmelserna inte av tvingande natur, men enligt min uppfattning bör de tillämpas strikt. Jag har därför föreslagit att en bestämmelse av denna innebörd tas in i 3 § förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under avsnitt 4.1 nedan).
I punkt 2 a fastslås. såsom en generell princip, att den anmodade staten 84
inte skall vara skyldig att vidta åtgärder som avviker från dess lagstiftning eller administrativa praxis. Inte heller är den anmodade staten skyldig att vidta åtgärder, som i och för sig står i överensstämmelse med dess lagstiftning. men som i praktiken, normalt sett. inte utnyttjas eller att vidtaga åtgärder. som 1 och för sig står i överensstämmelse med dess lagstiftning och administrativa praxis, men som innefattar ett utnyttjande av befogenheter som den ansökande staten inte förfogar över inom sitt eget territorium. Sålunda är den anmodade staten endast skyldig att tillmötesgå en begäran om handräckning i de fall då den ansökande och den anmodade statens interna rättsordning överensstämmer med varandra i fråga om befogenheter och tillämpning. De fall då handräckning kan vägras är sådana fall då den stat som ansöker om bistånd med handräckning enligt sin interna lagstiftning helt saknar möjligheter att inom sitt område vidta den begärda åtgärden. Denna bestämmelse innebär således inte att svensk behörig myndighet skall avslå en begäran om handräckning t. ex. på grund av att svensk myndighet då den verkställer en begäran från främmande stat skulle komma att utnyttja befogenheter vars exakta motsvarighet inte finns att tillgå i den ansökande staten. Det bör i detta sammanhang framhållas att de i artikel 14 intagna bestämmelserna rörande tidsgränser utgör ett undantag från den tidigare redovisade bestämmelsen.
När det gäller de i artikel 21 punkt 2 b intagna uttrycken ”allmänna hänsyn” (ordre public) respektive ”väsentliga intressen” har dessa inte definierats i konventionen utan får i det enskilda fallet tolkas av de berörda staterna. Det bör dock observeras att i de fall som dessa uttryck syftar på en stats intressen så inkluderar de även enskildas intressen om dessa har en nationell dimension. Allmän säkerhet och ckonomiska intressen kan således omfattas.
Det skall också framhållas att uttrycket ”åtgärder” i punkterna 2 a och b inte åsyftar formen för det bistånd med handräckning som denna konvention erbjuder (t. ex. att förse den ansökande staten med information) utan de åtgärder som myndigheterna vidtar för att fullgöra olika former av handräckning (t. ex. att förhöra vittnen eller att verkställa efterforskningar).
Artikel 21 punkt 2 c tar speciellt sikte på utbyte av upplysningar och innehåller skyddsregler motsvarande dem i punkt 2 a. Härvidlag gäller således att den anmodade staten inte är skyldig att lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande staten. Upplysningar anses i detta sammanhang som tillgängliga i myndigheternas normala verksamhet om beskattningsmyndigheterna har dem i sin besittning eller om de genom normalt förfarande kan erhålla uppgifterna i fråga. Således kan uppgifter som införskaffats genom särskilda undersökningar anses vara tillgängliga, om beskattningsmyndigheterna skulle ha gjort motsvarande undersökningar för att införskaffa uppgifterna för inhemskt bruk. Den anmodade staten har alltså att inhämta uppgifter som den ansökande staten är i behov av på samma sätt som sker då fråga är om uppgifter som rör egna skatter.
Det krav på reciprocitet som uppställs i punkterna 2 a och c i denna artikel utgör en begränsning av åtagandet vilket innebär att den anmodade 85
den ansökande staten själv kan göra enligt sin interna rätt. Inte heller behöver den anmodade staten tillhandahålla mer upplysningar än vad som normalt kan tas fram i ett motsvarande ärende i denna stat.
Punkt 2 d innehåller en begränsning i den anmodade statens skyldighet att lämna ut vissa hemliga uppgifter. För svenskt vidkommande måste en noggrann prövning ske i det enskilda fallet för att se till att ett utlämnande av upplysningar inte står i strid med 3 § i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. I punkt 2 d har också tagits in en begränsning såvitt avser upplysningar som berör något som är av vitalt intresse för den anmodade staten. I punkten anges därvidlag att den anmodade staten inte är skyldig att lämna upplysningar vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller mot dess väsentliga
. intressen. .
De i punkt 2 ce intagna bestämmelserna ger den anmodade staten en möjlighet att avslå en framställning om bistånd med handräckning om den anmodade staten anser att beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper. Detta kan t. ex. vara fallet om beskattningen i den ansökande staten är av konfiskatorisk art eller om påföljden för en överträdelse är att anse som orimlig. Punkt 2 e innefattar också en möjlighet för den anmodade staten att avslå en begäran om handräckning ”om och i den mån den anser beskattningen i den ansökan-
Denna bestämmelse syftar på beskattning som skett i strid med ett dubbelbeskattningsavtals bestämmelser om t. ex. storleken på den källskatt som den ansökande staten äger innehålla, definitionen av fast driftställe, fastställandet av ett fast driftställes vinst etc. Bestämmelsen syftar däremot inte på alla fall av dubbelbeskattning, vilket även följer av att dubbelbeskattningsavtal inte undanröjer alla former av dubbelbeskattning. I fall då dubbelbeskattning skett och detta inte står i strid med ett dubbelbeskattningsavtal skall således möjligheten att erhålla handräckning stå öppen. Fall som det sistnämnda kan dock, enligt artikel 24 punkt 5, bli föremål för överläggningar mellan de avtalsslutande staterna.
Syftet med punkt 2 f är att tillförsäkra att konventionen inte tillämpas på ett sätt som resulterar i diskriminering mellan medborgare i den anmodade och medborgare i den ansökande staten i fall då förhållandena är desamma.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört vill jag i denna del göra följande tillägg.
Som framgår av den av mig lämnade redogörelsen för artikel 4 punkt 3 (se avsnitt 3.3.1.1) har inom finansdepartementet upprättats ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Enligt 12 §i detta förslag skall den som berörs av ett handräckningsärende 1 vissa fall underrättas om vad som översänts till skattemyndighet i främmande stat. Sådan underrättelse skall ske i de fall då de till fftämmande stat översända uppgifterna framkommit vid revision eller annan granskning, såvida inte de i förslagets 12 § andra stycket angivna förhållandena är för
föreslagits finner jag att denna fråga har fått en tillfredsställande lösning.
Vad sedan avser skattemyndigheternas förmåga att bedöma vad som kan anses utgöra en affärshemlighet eller inte kan naturligtvis uppfattningarna vara delade. Jag vill emellertid peka på att, som jag inledningsvis nämnt, Sverige har redan i dag ett omfattande informationsutbyte med främmande stat i samband med vilket skattemyndigheterna har att ta ställning till huruvida de uppgifter som översänds kan innehålla affärshemligheter o. dyl. Den svenska skatteförvaltningen och då framförallt RSV har således stor vana av att hantera dessa frågor. Jag delar således inte den av SAF och Sveriges industriförbund framförda uppfattningen utan hyser stort förtroende för de svenska skattemyndigheternas förmåga att hantera dessa frågor.
RSV har i sitt yttrande pekat på att problem kan uppkomma då handräckning begärs för säkringsåtgärder eftersom betalningssäkring i Sverige endast medges då fråga är om betydande belopp. Som jag redan redovisat skall Sverige i enlighet med vad jag föreslagit i 3 § förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift tolka de i artikel 21 intagna bestämmelserna strikt. Härav följer att en begäran om handräckning med säkringsåtgärd inte skall bifallas med mindre den uppfyller de bestämmelser som finns intagna i betalningssäkringslagen. Detta torde för övrigt också följa av vad jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.2).
3.4.5 Artikel 22, Sekretess Remissinstanserna: Svea hovrätt har påpekat att det krävs följdlagstiftning eftersom det vid tillämpningen av konventionens sckretessbestämmelser kan uppstå situationer där utländska sekretessbestämmelser kommer i konflikt med den grundläggande regeln i 5 kap. 1§ rättegångsbalken om domstolsförhandlingars offentlighet.
SAF och Sveriges industriförbund har påpekat att svensk myndighet som vänder sig till skattemyndighet för att få del av sådana upplysningar som skattemyndighet erhållit från annat land med stöd av konventionen, enligt 15 kap. 5 § sekretesslagen har rätt att erhålla denna uppgift, om inte hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess. SAF och Sveriges industriförbund har därvid ifrågasatt om bestämmelsen i 9 kap. 3 § sekretesslagen ger ett tillräckligt skydd. SAF och Sveriges industriförbund anser även att datasårbarheten inte beaktats från sckretessynpunkt och att det är nödvändigt att sekretessens iakttagande i datasystem regleras när de berörs av en begäran om handräckning. Vidare har SAF och Sveriges industriförbund anfört att sekretessreglerna i artikel 22 måste uppmärksammas utifrån grundläggande principer i svensk skatteprocess. Enligt dessa remissinstanser kan det inte anses tillfredsställande att den svenska skattemyndigheten, när ett skatteärende förts upp till en länsrätt, en kammarrätt eller regeringsrätten, inte får för domstolen yppa kanske väsentliga omständigheter som framgår av utomlands inhämtade upplysningar, därför att den -: svenska skatteprocessen i princip är offentlig. Detta skulle enligt dessa remissinstanser innebära att om den andra staten inte medger att de till 87
förebringas för domstolarna i skattemålet. Enligt SAF och Sveriges industriförbund kommer detta att medföra en snedvridning av skatteprocessen som är allvarlig, bl. a. skulle regeln leda till att skattemyndighetens motpart inte får tilifälle att bemöta dem eller eljest ge sina synpunkter på de förhållanden uppgifterna avser. De anser därför att det från svensk offentligrättslig synpunkt måste krävas att Sverige inte utifrån mottar andra upplysningar än sådana vilka vid domstolsbehandling av skatteärendet utan tvekan kan framläggas för den i saken beslutande domstolen. Enligt SAF och Sveriges industriförbund kan bestämmelserna i denna punkt strida mot grundlagsregeln i 12 kap. 6 § andra stycket regeringsformen i så måtto att den i artikeln intagna sekretessbestämmelsen skulle innebära att uppgifter som svensk beskattningsmyndighet får från utländsk beskattningsmyndighet inte får yppas för riksdagens ombudsman.
RSV har i sitt yttrande anfört att verket utgår från att utländsk tjänsteman som deltagit i en revision omfattas av en med tystnadsplikt jämförlig skyldighet att inte yppa vad han erfarit vid revisionen. RSV har vidare anfört att det inte är förenligt med svensk sekretesslagstiftning att i cnlighet med vad som sägs 1 artikel 22 punkt 1 tillämpa utländska sekretessbestämmelser när dessa är mer restriktiva än de svenska. I fråga om den i artikel 22 punkt 2 intagna bestämmelsen, att upplysningar får yppas i domstolsavgörande endast om samtycke därtill lämnats, torde denna enligt RSV inte kunna upprätthållas från svensk sida. RSV anser vidare att några bestämmelser av denna innebörd inte heller bör införas i intern svensk rätt eftersom detta skulle strida mot svensk rättstradition. Med hänsyn härtill bör Sverige istället ingå bilaterala överenskommelser med andra konventionsstater om att avstå från krav på samtycke. RSV har slutligen påtalat att det kan uppstå svårigheter att upprätthålla den i artikel 22 punkt 3 intagna bestämmelsen och har därvid lämnat följande exempel.
Den upplysande staten har reserverat sig mot upplysningar som rör den statens motsvarighet till kupongskatt. Upplysningar lämnas till RSV angående förhållanden som rör inkomstbeskattningen. Om RSV därvid finner att det är kupongskatt och inte inkomstskatt som skall utgå hur skall man då förfara?
Sveriges advokatsamfund har anfört att regleringen beträffande överskottsinformation är för otillräcklig för att garantera att överskottsinformationen inte används mot enskilda och att den skattskyldiges skydd i denna del måste förstärkas.
Föredragandens överväganden: Ömsesidig handräckning mellan skattemyndigheter i olika stater är möjlig endast om den information som har erhållits genom samarbetet behandlas med lämplig förtrolighet. Emellertid varierar det skydd som sådan information kan ges från stat till stat. För att tillförsäkra den information som erhållits från den ansökande staten ett från denna stats synpunkt tillfredsställande skydd har i artikel 22 intagits bestämmelser om sekretess.
I punkt I i denna artikel stadgas därvid att upplysningar som en stat erhållit med stöd av konventionen i sekretesshänseende skall behandlas i 88
statens interna lagstiftning. För svenskt vidkommande innebär detta att RSV i egenskap av behörig myndighet måste hålla sig informerat om sekretesslagstiftningen i de till konventionen anslutna staterna samt även informera de behöriga myndigheterna 1 andra konventionsstater om vår sekretesslagstiftning. Detta utbyte av information kan antingen ske dirckt via de till konventionen anslutna staterna eller via det i artikel 24 omnämnda koordineringsorganet.
De i artikel 22 punkt 2 intagna bestämmelserna syftar till att i förhållande till vad som stadgas i artikelns punkt I fastställa ett absolut minimikrav vad avser sekretessen. Härvid har i artikel 22 punkt 2 de personer och myndigheter som — utan medgivande från den behöriga myndigheten i den stat som lämnat uppgifterna — har rätt att ta del av uppgifterna angetts. I enlighet härmed får endast ”personer och myndigheter (häri inbegripna domstolar och förvaltnings- eller övervakningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver skatter eller handlägger ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter” använda upplysningarna och ”därvid endast för nu angivna ändamål”. Som jag tidigare redogjort för (se avsnitt 3.3.1.1) följer av artikel 4 punkt 2 att upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention får användas i en brottmålsprocess endast om den stat vilken tillhandahållit upplysningarna i förväg gett sitt samtycke därtill. Även om ett sådant samtycke inte föreligger skall skattemyndigheterna, då brottsmisstanke föreligger, dock översända erhållna upplysningar till polis- eller åklagarmyndighet. I nuläget medför Jetta, sett i förhållande till konventionens artikel 4 punkt 2, att problem kan uppkomma eftersom polis- och åklagarmyndighet enligt intern svensk rätt har en skyldighet att beivra brott som begåtts. Som jag redan nämnt (se avsnitt 3.3.1.1) bereds inom justitiedepartementet för närvarande ctt förslag till lagändring i denna del. Om denna lagstiftning inte kommer till stånd eller hunnit träda i kraft vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande får det ankomma på RSV att informera övriga till konventionen anslutna stater om de svenska bestämmelserna på området samt att söka träffa överenskommelser med dessa stater om att avstå från kravet på sådant samtycke som avses i konventionens artikel 4 punkt 2. Kan sådant samtycke inte erhållas får Sverige avstå från att inhämta respektive motta uppgifter från stat som inte lämnat sitt samtycke.
Med anledning vad SAF och Sveriges industriförbund anfört i sitt yttrande vill jag i detta sammanhang klargöra att organ som är ansvariga för övervakningen av skatteadministrationen och som har befogenhet att undersöka enskilda skatteärenden faller in under de tidigare angivna personerna och myndigheterna som har rätt att ta del av erhållna upplysningar. Det råder således inget tvivel om att riksdagens ombudsman och justitiekanslern får ta del av upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention.
På samma sätt som information får yppas för de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna får den naturligtvis också delges berörda skattskyldiga eller deras företrädare. Då fråga är om handräckning vid 89
indrivning får informationen delges varje person hos vilken indrivning Prop. 1989/90: 14 begärts, om detta är nödvändigt för indrivningen.
Då erhållen information lett fram till att det i den ansökande staten vidtagits ändringar i en skattskyldigs taxeringar kan detta, i enlighet med den ansökande statens lagstiftning eller administrativa praxis, medföra ett behov av att underrätta andra myndigheter än skattemyndigheter om de belopp till vilket den skattskyldige blivit taxerad. En sådan underrättelse strider inte mot bestämmelserna i denna artikel under förutsättning av att den från den anmodade staten erhållna informationen därvid inte röjs.
Det förhållandet att information som erhållits med stöd av konventionen får delges de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna innebär dock inte att dessa fritt får röja denna information. Dessa personer och myndigheter får, i enlighet med vad jag tidigare redovisat, endast använda informationen för de i punkt 2 angivna ändamålen och omfattas även de av konventionens sekretessbestämmelser. Om de exempelvis skulle vilja använda sådan information vid offentliga förhandlingar rörande skattefrågor måste samtycke därtill först inhämtas från den stat som tillhandahållit informationen. Det är således av största vikt att de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna innan de vidtar åtgärder som kan leda till att från annan konventionsstat erhållen information blir offentlig t. cx. vid en offentlig domstolsförhandling eller genom att den redovisas i icke sekretessbelagda domskät vänder sig till svensk behörig myndighet (dvs. RSV) som därvid har att från den konventionsstat varifrån informationen härrör inhämta samtycke till att den röjs. För att inte möjligheterna till effektivt samarbete mellan skattemyndigheterna 1 konventionsstaterna skall försvåras finner jag det angeläget att den svenska behöriga myndigheten verkar för att det i enlighet med vad som sägs i sista meningen av artikel 22 punkt 2 i så stor utsträckning som möjligt ingås ömsesidiga överenskommelser om att avstå från kravet på sådant samtycke. Det torde för övrigt vara ett gemensamt intresse för skattemyndigheterna i de till konventionen anslutna staterna att sådana överenskommelser ingås.
Med anledning av vad RSV anfört i sitt yttrande rörande den tystnadsplikt som åvilar en utländsk tjänsteman som deltagit vid en i Sverige utförd revision vill jag i detta sammanhang också hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande bestämmelserna i artikel 9 (se avsnitt 3.3.1.6). Som jag redan anfört framgår det klart av artikel 9 punkt 2 att utländsk tjänsteman som deltagit i en revision i t.ex. Sverige är bunden av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna. Detta innebär således att en utländsk tjänsteman som deltagit vid en revision i Sverige i vart fall har att följa de svenska sekretessbestämmelserna eller de i sitt hemland om de skulle vara strängare.
Till skillnad från de redovisade punkterna i artikel 22, som innehåller generella bestämmelser rörande sekretess, innehåller punkt 3 regler som tar sikte på användningen av upplysningar med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av en av den tillhandahållande staten gjord reservation. Syftet med en reservation av detta slag är att undanta den stat som gjort reservationen från vissa skyldigheter som eljest följer av denna konvention. Det förhållandet att en stat på detta sätt reserverat sig beträf- 90
enlighet härmed har i punkt 3 intagits en bestämmelse enligt vilken en stat som erhållit upplysningar från en stat som gjort en reservation enligt artikel 30 punkt I a inte får använda dessa upplysningar med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av reservationen. Motsvarande gäller också i fråga om den stat som gjort reservationen. Denna stat får inte heller använda upplysningar som erhållits med stöd av konventionen med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av den egna reservationen.
För att Sverige skall kunna uppfylla det åtagande som följer av artikel 22 punkt 3 har denna fråga reglerats i förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. I 6 §i det nämnda förslaget har därvid tagits in en bestämmelse av innebörd att svensk myndighet, annan än domstol, inte får använda information som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat för att ändra eller söka ändring av skatt eller allmän avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga. Om exempelvis svenska skattemyndigheter erhåller upplysningar avseende en persons inkomsttaxeringar med stöd av denna konvention från en stat som i enlighet med bestämmelserna i artikel 30 punkt I a förbehållit sig rätten att inte bevilja någon form av handräckning vad avser obligatoriska socialförsäkringsavgifter får de angivna myndigheterna enligt förslagets 6 § inte använda de erhållna upplysningarna för att i Sverige söka påföra sådana avgifter. Jag vill i detta sammanhang framhålla att vad jag anfört i min redogörelse för innehållet i artikel 22 punkt 2, nämligen att denna reglering enbart avser användningen av de erhållna uppgifterna som sådana, också gäller i fråga om den i förslagets 6 § intagna bestämmelsen. Detta kan belysas med följande exempel. I vissa fall används den bas som använts för att fastställa en skatt (t. ex. inkomstskatt som skall erläggas till staten) också för att fastställa andra skatter (t. ex. inkomstskatter som skall erläggas till andra myndigheter). I andra fall kan den bas som använts för att fastställa en skatt utgöra utgångspunkten för fastställandet av basen för en annan skatt. I de nu angivna fallen står inte ett utlämnande av uppgift om basen för den förstnämnda skatten, vilken justerats i enlighet med information som erhållits från en annan stat, i strid med artikel 22 punkt 3 såvida inte den bakomliggande informationen som sådan också översänds. Således skulle det inte stå i strid med konventionen att i det tidigare” angivna exemplet med obligatoriska socialförsäkringsavgifter översända uppgift om de belopp till vilka inkomsttaxeringarna med stöd av de erhållna uppgifterna fastställts och att med ledning av de åsatta taxeringarna justera socialförsäkringsavgifterna.
Som jag redan redovisat får upplysningar som cn stat erhåller med stöd av konventionen i allmänhet endast användas av de i artikel 22 punkt 2 angivna personerna och myndigheterna och endast för de i den punkten angivna ändamålen. Normalt sett kan dessa upplysningar således inte användas för andra ändamål om inte upplysningarna i fråga kan inhämtas på annat sätt t.cx. med stöd av ett ömsesidigt rättshjälpsavtal. Med hänsyn till att det kan förekomma situationer då två konventionsstater finner att denna begränsning i fråga om användningen av erhållna uppgifter inte är önskvärd, t.ex. på grund av att upplysningarna i fråga inte kan göras 91
tillgängliga på annat sätt än via denna konvention, så har det i punkt 4 Prop. 1989/90: 14 intagits en bestämmelse som möjliggör att denna begränsning I användandet beskärs. I enlighet härmed stadgas i punkt 4 att upplysningar som en stat erhållit med stöd av konventionen får användas för andra ändamål än de tidigare angivna om detta kan ske enligt lagstiftningen i den stat som har lämnat upplysningarna och den behöriga myndigheten i denna stat samtycker till att upplysningarna används för dessa andra ändamål.
En multilateral konvention öppnar stora möjligheter till samarbete mellan fler än två stater. Information som cn stat erhållit från en annan stat kan också vara av intresse för en tredje stat. I artikel 22 punkt 4 ges en möjlighet till informationsutbyte också i sådana fall. För att förhindra att situationer uppkommer då denna tredje stat på detta sätt inhämtar upplysningar som den annars inte skulle ha kunnat erhålla stadgas i punkt 4 att översändande av upplysningar som erhållits från en stat till en tredje stat endast får ske om den behöriga myndigheten i den stat varifrån upplysningarna ursprungligen härrör i förväg gett sitt samtycke därtill.
Med anledning av vad remissinstanserna anfört får jag vidare anföra följande.
Som remissinstanserna påpekat är konventionens sekretessbestämmelser i vissa delar mer långtgående än motsvarande bestämmelser i nu gällande interna svenska lagstiftning i t.ex. sekretesslagen och rättegångsbalken. Genom det tidigare redovisade förslaget (se avsnitt 3.3.1.1), att begränsa åklagares möjligheter att fritt använda upplysningar som erhållits med stöd av ett avtal med främmande stat, kan den konflikt som i dag föreligger mellan vår interna lagstiftning och konventionens bestämmelser delvis få sin lösning. Härtill kommer att förslag också lagts fram om att vidta ändringar i 5 kap. 1§ rättegångsbalken och i 12 kap. 3 och 48§ sekretesslagen. Enligt det förstnämnda förslaget skall svenska domstolar vara skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar i de fall sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga att uppgiften röjs. Vidare innebär förslaget att de svenska domstolarna också blir skyldiga att beträffande uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå i fråga om såväl förebringade uppgifter som uppgifter som tagits in i dom eller annat beslut. Även detta förslag gäller dock endast i den mån ett röjande av uppgiften skulle strida mot bestämmelse i tillämpat avtal. Genom dessa ändringar finner jag att den svenska lagstiftningen kommer att få en utformning som så långt som möjligt möjliggör för Sverige att leva upp till våra internationella åtaganden, såväl de som följer av denna konvention som de som följer av redan träffade avtal, t. ex. rörande handräckning avseende tullar, skatter etc.
Jag är dock medveten om att det kan förekomma fall då Sverige, trots de nu redovisade ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen, inte kommer att kunna erbjuda det sekretesskydd som föreskrivs 1 denna konvention. Vad jag härvid åsyftar är t.ex. det fall då den stat som tillhandahållit uppgifterna har sekretessbestämmelser som går längre än de svenska. För svenskt vidkommande är det i ett sådant fall inte möjligt att, i enlighet med stadgandet i artikel 22 punkt I, tillämpa denna andra stats
mer långtgående sekretess. Som jag tidigare anfört ankommer det på RSV att hålla sig informerat om sekretesslagstiftningen i respektive konventionsstat samt att hålla andra konventionsstater informerade om den svenska lagstiftningen på området. I samband med att RSV lämnar sådan information är det härvid nödvändigt att det klart anges dels att Sverige endast kan erbjuda det sekretesskydd som följer av intern svensk rätt, dels ock att andra till konventionen anslutna stater. i den mån de skulle finna att detta skydd inte är tillräckligt, inte skall översända upplysningarna i fråga till Sverige. Genom de redovisade ändringarna i den interna svenska lagstiftningen och med en tillämpning av det av mig skisserade förfarandet kommer Sverige enligt min mening att kunna leva upp till de i konventionen intagna sekretessbestämmelserna.
Vad slutligen gäller den av SAF och Sveriges industriförbund påtalade frågan avseende sekretessens iakttagande i datasystem finner jag ej anledning att enbart med anledning av ett godkännande av denna konvention reglera denna fråga.
3.4.6 Artikel 23, Rättsliga åtgärder Remissinstanserna: Enligt SAF och Sveriges industriförbund har berörda skattskyldiga inte någon rätt att påkalla något som helst rättsligt förfarande till sitt skydd. SAF och Sveriges industriförbund pekar också på bestämmelsen i artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och ifrågasätter om den nu aktuella konventionen uppfyller de däri uppställda kraven. Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige har framfört liknande synpunkter.
Föredragandens överväganden: Artikel 23 innehåller forumbestämmelser och andra bestämmelser i därmed sammanhängande frågor såvitt avser rättsliga åtgärder beträffande åtgärder som den ansökande eller den anmodade staten vidtagit enligt konventionen. Ett speciellt problem, som inte behandlas i konventionen, kan i detta sammanhang anses föreligga beträffande tillämpningen av artikel 14 punkt 3 (den absoluta tidsfristen inom vilken den anmodade staten är skyldig att bifalla en framställning), artikel 19 (möjlighet att avslå framställning) respektive artikel 21 punkt 2 (angående begränsning av skyldigheten att bevilja handräckning). Dessa artiklar ger befogenheter åt myndigheter att vägra vidta åtgärder som begärts av myndigheter i en annan stat och fråga uppstår härvid huruvida enskild borde vara berättigad att begära att myndigheten i fråga utnyttjar dessa befogenheter, speciellt i de fall då ett avstående från att utnyttja dessa befogenheter innebär att ctt skydd för enskild som den interna lagstiftningen avser att ge försvagas. Såsom jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.4) finner jag den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden om 15 år efter vars utgång en stat inte är skyldig att bifalla cen framställning vara väl motiverad. Endast undantagsvis anser jag att det bör förekomma att en svensk myndighet bifaller en framställning om handräckning efter utgången av denna period. Det kan dock förekomma fall, t. ex. när en skattefordran på grund av den skattskyldiges agerande inte tidigare kunnat slutligen regleras, då hjälp med indrivning bör kunna övervägas även efter periodens utgång. 93
Jag vill därför inte föreslå något förbud för svensk myndighet att bifalla en framställning om handräckning i fall då tidsperioden i fråga löpt ut.
Beträffande den i artikel 19 angivna möjligheten att avslå en framställning berör den endast 1 mindre grad den enskilde eftersom i detta fall grunden för ett avslag är att den ansökande staten inte prövat alla de möjligheter som står till förfogande inom dess eget område.
I enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3.4.4) har i 38 i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagits bestämmelser som I princip motsvarar de i artikel 22 punkt 2 a—e. Till skillnad från de i artikel 22 punkt 2 a —c intagna bestämmelserna är de i förslagets 3 8 av tvingande natur. Härav följer att svenska myndigheter inte får lämna bistånd med handräckning i de i förslagets 3 § angivna fallen. Jag vill här särskilt framhålla de bestämmelser i förslagets 38 som föreskriver att svensk myndighet inte skall bistå utländsk myndighet med handräckning till den del detta innefattar att den svenska myndigheten skall vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ praxis eller lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige. Genom de föreslagna reglerna skapas sålunda en ordning som innebär att de åtgärder som i Sverige får vidtas enligt konventionen endast är sådana som är tillåtna enligt vår interna rätt.
I fråga om åtgärder som den anmodade staten vidtagit enligt denna konvention, t. ex. indrivning av en skattefordran, gäller enligt den i artikel 23 punkt I intagna forumregeln att överklagande endast får anföras hos vederbörande myndighet i den anmodade staten. Överklagande avscende åtgärder som den ansökande staten vidtagit, t.ex. förekomsten av eller storleken av en skattefordran respektive exekutionstitelns giltighet, skall däremot enligt artikel 23 punkt 2 anföras hos vederbörande myndighet i den ansökande staten. Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en skattskyldig inte kan motsätta sig att indrivning sker i den anmodade staten genom att där ifrågasätta giltigheten hos den i den ansökande staten utfärdade exekutionstiteln eller genom att där göra gällande att skattekravet är felaktigt på grund av att betalning redan har skett. Denna bestämmelse kan med hänsyn till stadgandet i artikel 11 punkt 2 (att skattefordran inte får vara tvistig) synas överflödig, detta allra helst som bestämmelserna rörande handräckning med delgivning borde förhindra att en skattskyldig inte kunnat överklaga ett skattekrav på grund av att han inte känt till det. Emellertid finns en möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att enligt artikel 11 punkt 2 andra meningen komma överens om att handräckning skall kunna begäras även om fordringen inte är otvistig eller inte har vunnit laga kraft. Härtill kommer att det i vissa stater finns möjlighet till extraordinärt överklagande eller att bevilja en ”nådetid”. Syftet med den i artikel 23 punkt 2 intagna bestämmelsen är endast att fastslå att överklagande etc. som avser förekomsten av eller storleken av en skattefordran skall — oavsett om dessa har sin grund i ett bilateralt avtal, extraordinärt överklagande ansökan om ”nådetid” eller någon annan dylik åtgärd — anföras hos vederbörande myndighet i den
uppkommit.
"Med hänsyn till att endast myndigheterna i den ansökande staten får förmodas vara tillräckligt förtrogna med den bakom skattekravet liggande skattelagstiftningen för att kunna göra en riktig bedömning i den aktuella frågan finner jag den i konventionen valda lösningen välgrundad.
SAF och Sveriges industriförbund samt MRR har i sina yttranden ifrågasatt om de i denna artikel intagna forumreglerna uppfyller de krav som uppställs i artikel 6 punkt I i Europarådskonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande skyldigheterna, i vilken stadgas följande.
Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför cen oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.
Som jag redan inledningsvis nämnt innehåller artikel 23 forumregler (punkterna 1 och 2) samt vissa förfaranderegler för de fall då överklagande anhängiggjorts (punkt 2) respektive slutligen avgjorts (punkt 3) i den ansökande staten. Redan det faktum att ifrågavarande bestämmelser i artikel 23 punkterna I och 2 i den nu aktuella Europaråds- och OECDkonventionen utgör forumregler och således inte betar de skattskyldiga deras rätt att påkalla ett rättsligt förfarande till sitt skydd talar enligt min mening entydigt för att dessa bestämmelser inte kan anses stå i strid med artikel 6 punkt 1 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Härtill kommer också att genom att det i dessa forumregler klart utsägs vilken stats myndigheter som skall pröva de olika frågorna behöver varken den skattskyldige eller de berörda myndigheterna sväva i tvivelsmål eller behöver tvister uppkomma om vilken stats myndigheter som har att pröva överklaganden som anhängiggjorts i olika delfrågor. Sammantaget och med beaktande av att dessa forumregler borgar för att den skattskyldige får sina överklaganden prövade av den myndighet som är mest lämpad att pröva den aktuella frågan finner jag de av remissinstanserna i denna del gjorda invändningarna vara ogrundade.
Enligt den i artikel 23 punkt 2 intagna förfaranderegeln skall den ansökande staten underrätta den anmodade staten om skattefordran eller cxekutionstiteln överklagats. Den anmodade staten har därvid — om inte annat överenskommits med stöd av artikel 11 punkt 2 — att så snart den erhållit en sådan underrättelse uppskjuta indrivningsåtgärderna till dess att den aktuella myndigheten meddelat beslut i ärendet. Även om det förhållandet att en skattefordran överklagats, enligt de flesta staters lagstiftning. inte nödvändigtvis leder till att indrivningen skjuts upp är det
ändock önskvärt att så sker i den anmodade staten i de fall skattefordran i Prop. 1989/90: 14 fråga överklagats.
För att motverka att skattskyldiga överklagar enbart i syfte att förhindra att indrivning sker och därigenom vinna tid för att placera sina tillgångar utom räckhåll för den anmodade statens myndigheter, skall den anmodade staten enligt artikel 23 punkt 2 — på begäran av den ansökande staten — kräva att den skattskyldige ställer säkerhet eller vidta andra säkringsåtgärder för att säkerställa indrivningen.
I artikel 23 punkt 2 har slutligen intagits en bestämmelse i vilken det klargörs att även den som saken angår, dvs. såväl den skattskyldige som varje annan person som kan vara skyldig att erlägga betalning för skatten i fråga, kan meddela den anmodade staten att överklagande skett. För att förhindra att indrivningen fördröjs genom att den skattskyldige eller annan som kan vara berörd av indrivningen felaktigt påstår att ett överklagande skett i den ansökande staten har i denna bestämmelse inte intagits någon skyldighet för den anmodade staten att omedelbart uppskjuta indrivningen. I stället skall den anmodade staten, när den bedömer att detta behövs, rådgöra med den ansökande staten i ärendet.
Även artikel 23 punkt 3 innehåller en förfaranderegel. Enligt denna skall den anmodade staten respektive den ansökande staten underrätta den andra staten så snart ett överklagande slutligt har avgjorts. I denna underrättelse skall även lämnas en redogörelse för avgörandets konsekvenser för handräckningsframställningen.
3.5¶Kapitel V, Särskilda bestämmelser
Kapitel V innehåller bestämmelser rörande konventionens genomförande (artikel 24), det språk som framställningar och svar på framställningar skall upprättas på (artikel 25) samt fördelning av de kostnader som uppkommer i samband med begärd handräckning (artikel 26).
3.5.1 Artikel 24, Konventionens genomförande Artikel 24 innehåller bestämmelser rörande dels tillämpningen av konventionen parterna emellan dels övervakningen av konventionen genom ett koordineringsorgan under OECD:s överinseende.
Med hänsyn till att denna konvention är av multilateral karaktär är ett koordineringsorgan nödvändigt för att övervaka genomförandet. I bilaterala sammanhang är det relativt lätt att följa tillämpningen och tolkningen av ett avtal om ömsesidig handräckning. En multilateral konvention, vilken kan omfatta ett stort antal stater. kräver emellertid ett övervakande organ som kan befordra information mellan de till konventionen anslutna staterna och som kan befrämja enhetlig tillämpning och tolkning av konventionens bestämmelser. |
Ett sådant koordineringsorgan bör vidare ha möjlighet att bistå konventionsstaterna med sin uppfattning i frågor rörande tillämpningen eller tolkningen av konventionens bestämmelser. De frågor som underställs koordineringsorganet bör i princip vara av allmän karaktär och inte vara 96
hänförliga till specifika tvister som kan uppkomma mellan två stater, vilka Prop: 1989/90: 14 i stället bör lösas genom ömsesidiga överenskommelser mellan de berörda staterna eller inom ramen för andra internationella instrument. För att kunna fungera effektivt är det nödvändigt för koordineringsorganet att inhämta information från såväl de anslutna staterna som från annat håll angående vunna erfarenheter rörande tillämpningen och tolkningen av avtal om ömsesidig handräckning. :
I artikel 24 punkt I fastställs på vilket sätt de till konventionen anslutna staterna skall kommunicera med varandra i frågor som avser tillämpningen av denna konvention. Genom denna punkt har också öppnats en möjlighet att delegera bemyndiganden och att ingå ömsesidiga överenskommelser om hur konventionen skalil tillämpas.
Då konventionens bestämmelser endast ger ramarna för den ömsesidiga handräckningen kommer ytterligare detaljbestämmelser att behöva utarbetas vad avser administration och de formaliteter som måste beaktas, bl.a. med hänsyn till krav som uppställs i respektive konventionsstats interna lagstiftning. Detta är något som får ankomma på de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. De behöriga myndigheterna kan härvid även komma överens om bl.a. frågor som avser deltagandet vid revisioner i annan stat, tillvägagångssätt vid direktkontakter, bestämmelser rörande spontant utbyte av upplysningar och beloppsgränser för begäran om handräckning etc.
En annan viktig fråga som de behöriga myndigheterna måste lösa är det sätt på vilket indrivna skattefordringar skall göras tillgängliga för den ansökande staten, t.ex. genom omedelbar överföring, periodiska överföringar, via kvittningsförfarande etc. Frågan hur överföring av indrivna medel skall ske sammanhänger också med frågan hur kursfluktuationer på den inhemska valutan skall påverka förhållandet mellan de inblandade parterna, dvs. den ansökande staten, den anmodade staten och den skattskyldige. Tanken är härvid att den grundläggande principen skall vara att den ansökande staten har en fordran i sin egen valuta. En andra grundregel kan tyckas vara att varken den anmodade eller den ansökande staten har några längre gående krav på den skattskyldiges tillgångar än vad som motsvaras av skattefordringen plus skäliga kostnader och ränta. Slutligen bör det fastslås att den skattskyldige blir befriad från sin skuld efter det att han erlagt ett belopp i den anmodade statens valuta som vid betalningstillfället motsvarar skattefordran.
Ett annat exempel på frågor som sammanhänger med införlivandet av konventionen och som kan komma att medföra att förhandlingar blir nödvändiga mellan berörda stater är då det föreligger betydande skillnader mellan tillbuds stående handräckningsåtgärder eller det arbete som skall utföras av den ena avtalsslutande staten sett i förhållande till den handräckning som den andra avtalsslutande staten har att erbjuda och det arbete som detta medför för denna andra stat. De med dessa frågor förknippade problemen får avgöras inom ramen för ömsesidiga överenskommelser och då med beaktande av alla relevanta faktorer (de ekonomiska relationernas och handelsmönstrens beskaffenhet, hur skattesystemet och administrationen i de ifrågavarande staterna fungerar etc.). 97
7 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
Artikel 24 punkt 2 skiljer sig från artikel 21 i så måtto att bestämmelserna i artikel 21 tar sikte på fall där det finns risk för att en lagstadgad grundprincip, en bestämmelse i den interna lagstiftningen eller i administrativ praxis överträds medan bestämmelsen i artikel 24 punkt 2 tar sikte på de fall då någon sådan överträdelse inte är för handen men då konventionens tillämpning enligt den anmodade statens uppfattning kan ge upphov till allvarliga svårigheter, t.ex. på det ckonomiska eller sociala planet. I sådana situationer ålägger artikel 24 de inblandade staterna en skyldighet att överlägga med varandra. Om emellertid en kompromiss inte kan uppnås och oenigheten i frågan består är den anmodade staten inte befriad från sin skyldighet att tillämpa konventionen.
I artikel 24 punkt 3 ges bestämmelser rörande koordineringsorganets sammansättning och den verksamhet som det skall bedriva. Härvid gäller att detta organ skall övervaka konventionens tillämpning och därvid sträva efter att hjälpa parterna att på ett effektivt sätt tillämpa konventionen samt vid behov föreslå nya metoder och tillvägagångssätt som kan öka konventionens effektivitet.
Koordineringsorganct skall vidare, enligt artikel 24 punkt 4, på parts begäran avge yttranden i frågor rörande tolkningen av konventionen. Koordineringsorganet har dock endast en rådgivande funktion varför det står parterna fritt att följa eller förkasta vad organet anfört.
Artikel 24 punkt 5 innehåller procedurregler för lösande av frågor rörande tillämpningen och tolkningen av konventionen. I enlighet med denna bestämmelse skall de behöriga myndigheterna i de berörda staterna söka lösa sådana frågor, t. ex. huruvida en skatt som införts efter det att konventionen undertecknats är av samma eller i huvudsak likartat slag som de i bilaga A förtecknade och om den i enlighet därmed omfattas av konventionen, genom ömsesidig överenskommelse. Om de lyckas med att finna en lösning skall koordineringsorganet informeras därom. För det fall enskilda skattskyldiga berörs kommer den till koordineringsorganet översända informationen att omfattas av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna. Någon möjlighet för den skattskyldige att initiera sådana överläggningar finns dock inte.
I artikel 24 punkt 6 föreskrivs att OECDSs generalsekreterare skall underrätta de till konventionen anslutna staterna samt de stater som undertecknat men ännu inte ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlåtanden som koordineringsorganet avgivit enligt punkt 4 och om sådana ömsesidiga överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5. Det förhållandet att överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5 genom koordineringsorganets försorg skall göras tillgängliga för de konventionsstater som inte deltagit i överenskommelsen innebär emellertid inte att sistnämnda stater blir skyldiga att tillämpa eller tolka konventionen på det sätt som gjorts I överenskommelsen.
3.5.2 Artikel 25, Språk Av artikel 25 framgår att framställningar om handräckning och svar på dessa skall upprättas på engelska celler franska. En möjlighet finns också för 98
annat språk. En härmed sammanhängande fråga är huruvida även dokument, av vilka en officiell kopia skall bifogas en framställning om handräckning, också skall vara översatta till något av dessa språk. Denna fråga regleras emellertid inte i denna bestämmelse varför frågan får avgöras genom bilaterala överenskommelser. När det gäller frågan om handlingar som skall delges en skattskyldig behöver åtföljas av en översättning behandlas denna i artikel 17 punkt 5 (se avsnitt 3.3.3.1 ovan).
3.5.3 Artikel 26, Kostnader I artikel 26 behandlas frågan hur de kostnader som uppkommer med anledning av en framställning om handräckning skall fördelas mellan de berörda staterna. Den i artikeln intagna bestämmelsen innebär att om inte de behöriga myndigheterna i de berörda staterna bilateralt överenskommit om annat, skall den anmodade staten svara för sedvanliga kostnader för utförande av handräckning och den ansökande staten för sådana kostnader för utförande av handräckning som inte kan anses vara sedvanliga.
Med inte sedvanliga kostnader avses härvid bl.a. kostnader som uppkommit i samband med att ett särskilt tillvägagångssätt har använts på begäran av den ansökande staten, kostnader som uppkommit hos en tredje part från vilken den anmodade staten har erhållit information (t. ex. bankuppgifter) eller tilläggskostnader avseende experter, tolkar celler översättare om dessa varit nödvändiga (t.ex. för att belysa fallet eller översätta bifogade handlingar). Även skadestånd som den anmodade staten tvingas erlägga till den skattskyldige på grund av åtgärder som vidtagits på begäran av den ansökande staten är att betrakta som en icke sedvanlig kostnad. I de fall då det kan befaras att icke sedvanliga kostnader kommer att uppstå bör de berörda staterna konsultera varandra.
3.6¶Kapitel VI, Slutbestämmelser
I konventionens slutbestämmelser behandlas det inbördes förhållandet mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser (artikel 27), konventionens undertecknande och ikraftträdande (artikel 28). konventionens territoriella tillämpning (artikel 29), möjligheten att reservcra sig mot viss handräckning (artikel 30), uppsägning av konventionen (artikel 31) samt slutligen depositarierna och deras uppgifter (artikel 32).
3.6.1 Artikel 27, Andra internationella överenskommelser eller arrangemang Artikel 27 behandlar förhållandet mellan denna konvention och andra internationella överenskommelser eller arrangemang. I syfte att på bästa sätt främja internationellt samarbete i skattefrågor har i artikelns punkt I stadgats att handräckningsmöjligheterna enligt denna konvention inte begränsar eller begränsas av de möjligheter som finns enligt existerande eller 99
framtida internationella överenskommelser etc. Handräckning i en viss stat får dock i det särskilda fallet inte samtidigt begäras med stöd av denna konvention och annan överenskommelse.
I artikelns punkt 2 regleras förhållandet mellan denna konvention och de gemensamma regler som är i kraft inom Europeiska gemenskapen.
3.6.2 Artikel 28, Konventionens undertecknande och ikraftträdande Som inledningsvis nämnts är konventionen enligt artikel 28 punkt I öppen att undertecknas av Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer. Konventionen förutsätter ratifikation, godtagande eller godkännande och att det aktuella instrumentet deponeras hos endera depositarien, dvs. hos generalsekreteraren i Europarådet eller hos generalsckreteraren i OECD.
I enlighet med artikelns punkt 2 skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen.
För stater som efter den i punkt 2 angivna tidpunkten samtycker till att vara bundna av konventionen skall konventionen enligt punkt 3 träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
När konventionen kan komma att träda i kraft är i dag således oklart.
3.6.3 Artikel 29, Konventionens territoriella tillämpning I enlighet med de i artikel 29 intagna bestämmelserna kan varje stat vid deponcringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet ange det område eller de områden på vilka konventionen skall tillämpas. Möjligheter finns även att vid senare tidpunkt utvidga eller inskränka den territoriella tillämpningen. Denna möjlighet att ange konventionens territoriella tillämpning medför för svenskt vidkommande att det kommer att vara nödvändigt att ständigt ha tillgång till uppgifter om vilka territorier som omfattas. Denna uppgift bör ombesörjas av RSV i sin egenskap av behörig myndighet. RSV har i sin tur att informera regeringen om eventuella inskränkningar eller utvidgningar av den territoriella tillämpningen.
3.6.4 Artikel 30, Reservationer För att förhindra att vissa stater skall tvingas avstå från att ansluta sig till konventionen på grund av att de av praktiska, konstitutionella, politiska eller andra skäl inte kan bevilja handräckning i samtliga de fall som denna konvention omfattar har i artikel 30 tagits in en möjlighet att reservera sig mot viss handräckning. Genom den utformning som artikel 30 getts är det möjligt att reservera sig mot att bevilja handräckning beträffande skatter av visst slag och/eller de former av handräckning som man skall tillhanda- 100
hålla. Härigenom kan således cen stats deltagande begränsas till att endast Prop. 1989/90: 14 avse vissa skatter eller vissa former av handräckning. Vissa begränsningar I rätten att reservera sig föreligger dock.
I artikel 30 punkt I a föreskrivs att en stat får förbehålla sig rätten att inte bevilja någon form av handräckning såvitt avser andra staters skatter av ett eller flera av de slag som anges i artikel 2 punkt I b. En förutsättning för att en reservation av detta innehåll skall få göras är dock att den stat som gjort reservationen inte i bilaga A till konventionen tagit in egna skatter av det slag som reservationen avser.
Enligt punkt I a blir det således möjligt för de till konventionen anslutna staterna att reservera sig mot att lämna varje form av handräckning såvitt avser skatter på inkomst, vinst, realisationsvinst eller förmögenhet som påförs för annan än staten. I fråga om övriga nu icke uppräknade slag av skatter är det möjligt att reservera sig oavsett om skatten i fråga påförs av staten eller annan myndighet.
I punkt 1 b har intagits en möjlighet att reservera sig mot att bevilja handräckning för indrivning av skattefordringar eller administrativa pålagor i fråga om något slags skatt eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1.
Denna konventionen är i princip tillämplig på alla indrivningsbara skatter inklusive sådana som förfallit till betalning innan denna konvention trätt i kraft. Med anledning härav har i artikel 30 punkt I c intagits en bestämmelse enligt vilken de anslutna staterna kan reservera sig mot att bevilja handräckning i fråga om sådana skattefordringar som existerade redan vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft beträffande den aktuella staten. Motsvarande reservation kan också göras av en stat som återtar en tidigare reservation enligt punkt I a eller b. En skattefordran anses i detta sammanhang cxistera om den skatt som den avser, på sätt anges i artikel 3 punkt I c, är förfallen till betalning men ännu inte betald vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft.
I punkt I d behandlas möjligheten att reservera sig mot att bevilja handräckning för delgivning av handlingar i fråga om varje slags skatter celler endast i fråga om eu eller flera av de typer av skatter som anges i artikel 2 punkt 1.
Artikel 30 punkt I c syftar till att tillgodose vissa speciclla krav från sådana stater som i och för sig kan bistå med handräckning avseende delgivning men som inte kan godta att annan stat verkställer delgivningar i enlighet med vad som stadgas i artikel 17 punkt 3. I denna punkt har därför införts en möjlighet att reservera sig mot sådan postdelgivning.
I artikel 30 punkt 2 har intagits en till punkt I kompletterande bestämmelse I vilken det klargörs att inga andra reservationer än de i punkt I angivna får göras.
I artikel 30 punkt 3 stadgas att reservationer får göras även efter det att konventionen har trätt i kraft. Sådana reservationer träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag då endera depositarien mottagit reservationen.
Som jag redan tidigare antytt kan en reservation återtas. Bestämmelsen
härom återfinns i punkt 4. Ett återtagande får verkan redan den dag då ifrågavarande depositarie mottager en underrättelse därom.
De konsekvenser som en reservation för med sig framgår av artikel 22 punkt 3 och artikel 30 punkt 5. I sistnämnda bestämmelse anges därvid att en stat som gjort en reservation med avseende på en bestämmelse i konventionen inte får kräva att en annan stat skall tillämpa bestämmelsen i fråga. Om reservationen är partiell kan dock den stat som gjort reservationen kräva att andra stater skall tillämpa bestämmelsen i samma utsträckning. De begränsningar som följer av artikel 22 punkt 3 har jag tidigare kommenterat (se avsnitt 3.4.5).
För svenskt vidkommande är det för närvarande inte aktuellt med någon reservation. Det får ankomma på RSV att kontinuerligt sammanställa de reservationer som avgetts samt att hålla regeringen informerad i frågan.
3.6.5 Artikel 31, Uppsägning I artikel 31 återfinns bestämmelser rörande uppsägning av konventionen. Enligt artikel 31 punkt 2 får en uppsägning verkan den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen därom.
Av punkt 3 följer vidare att en stat som säger upp konventionen skall förbli bunden av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna så länge som denna stat förfogar över handlingar eller upplysningar som erhållits med stöd av konventionen. .
3.6.6 Artikel 32, Depositarierna och deras uppgifter I artikel 32 återfinns en uppräkning av de två depositariernas uppgifter, vilka uppgifter redan framgår av min tidigare lämnade redogörelse för konventionen och dess innehåll. De handlingar och uppgifter som i enlighet med vad som tidigare anförts skall tillställas depositarie kan sändas till endera eftersom de två depositarierna skall hålla varandra underrättade om vad som sålunda inkommit.
4¶Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift m. m.
Som redan inledningsvis anförts har under arbetet med Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden framkommit att behov föreligger av att delvis ersätta de i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt i lagen om utredning : utländskt skatteärende intagna bestämmelserna med nya. Behovet av ny lagstiftning på området har också framhållits av vissa av remissinstanserna.
Med anledning härav har ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i
ärenden rörande skatt eller allmän avgift upprättats. Genom den föreslag- "Prop. 1989/90: 14 na lagen upphävs lagen om utredning i utländskt skatteärende, kungörelsen angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende, förordningen om handläggningen av vissa handräckningsärenden samt förordningen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. Vidare medför den föreslagna lagen ett behov av vissa ändringar i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift (se nedan under avsnitt 5).
Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift — som i allt väsentligt torde uppfylla de av remissinstanserna uppställda kraven — är indelat i tre huvudavdelningar av vilka den första (1 —9 §§) innehåller allmänna bestämmelser, den andra (10-17 §§) bestämmelser rörande handräckning i Sverige åt utländsk myndighet och den tredje (18—21 §§) bestämmelser rörande handräckning utomlands i svenska skatteärenden. |
I samband med förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift har jag även funnit det lämpligt att ta upp några av de förslag som skatteindrivningsutredningen lagt fram i betänkandet (Ds Fi 1984:14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet. Förslagen i denna del, som bl. a. medför vissa ändringar i uppbördslagen, återkommer jag till senare (se avsnitten 4.3.2.1 —4.3.2.6).
4.1¶Allmänna bestämmelser
De allmänna bestämmelserna omfattar lagens nio första paragrafer. I dessa paragrafer anges de förutsättningar som skall vara för handen dels för att en framställning från främmande stat om bistånd med handräckning i Sverige skall beviljas här och dels då Sverige begär handräckning i utlandet. Bland de allmänna bestämmelserna återfinns också vissa definitioner.
I förslagets 1 § första stycket anges lagens tillämpningsområde. Därvid stadgas att svensk myndighet är skyldig att biträda utländsk myndighet i handräckningsärende om och i den mån detta följer av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat. Jag vill härvid framhålla att skyldighet att biträda utländsk myndighet med handräckning kan följa också av bestämmelser i äldre avtal som inte godkänts av riksdagen, men som enligt äldre regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt beslut av regeringen. För att handräckning i ett utländskt skatteärende skall få ske i Sverige krävs vidare att den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i den föreslagna lagen samt att fråga är om handräckning avseende skatt eller allmän avgift. Att i detta sammanhang närmare ange vad som härvid innefattas i skatt eller allmän avgift låter sig dock inte göras med hänsyn till den mångfald av skatter och allmänna avgifter som kan förekomma i de länder med vilka Sverige har eller kan 103
även med skatter och avgifter förknippade avgifter, räntor etc. innefattas bland de fordringar för vilka bistånd med handräckning kan lämnas. Då bistånd med handräckning begärs med stöd av Europaråds- och OECDkonventionen framgår de skatter och avgifter för vilka handräckning kan lämnas av den bilaga som kommer att fogas till konventionen. I övriga fall får frågan bedömas med utgångspunkt i det avtal som åberopas då bistånd med handräckning begärs.
Andra stycket i förslagets I $, som innehåller bestämmelser angående de olika former av handräckning som kan komma i fråga vid handräckning i Sverige i ärende rörande utländsk skatt eller avgift, överensstämmer i stort med vad som stadgas i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift respektive lagen om utredning i utländskt skatteärende.
1 paragrafens tredje stycke klargörs att i fråga om handräckning i ärende rörande tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor gäller vad därom är stadgat i lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag samt i lagen om uttagande av utländsk tull och allmän avgift. I de två sistnämnda lagarna har dock föreslagits att hänvisningar görs till en rad av de i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna, se vidare under 5.
I förslagets 2 § fastslås att handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift skall ske i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförliga svenska skatt eller avgift. Innebörden av denna bestämmelse är att all handräckning i Sverige i princip skall genomföras på det sätt som svensk lagstiftning anvisar. Att detta är fallet också beträffande möjligheterna att tillgripa tvångsmedel och säkringsåtgärder. framgår av paragrafens andra stycke. Från den nu redovisade huvudregeln görs dock två undantag, nämligen såvitt avser preskription (13 §) och förmånsrätt (16 §). .
Förslagets 3 §, som innehåller bestämmelser till skydd för den enskilde, motsvarar i stort sett konventionens artikel 21 punkt 2 a)—e). En skillnad i förhållande till konventionens bestämmelser är dock att det i den i 33 punkt 4 intagna bestämmelsen (förbud att lämna upplysning som skulle röja affärshemlighet etc.) införts ett krav på att utlämnandet av en sådan uppgift skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkaren i dennes näringsverksamhet. En annan och avgörande skillnad mellan bestämmelserna i konventionen och de i förslaget är att de i förslagets 3 § är tvingande vilket inte är fallet med motsvarande bestämmelser i konventionen. I övrigt kan här hänvisas till vad jag tidigare sagt beträffande artikel 21 punkt 2 a—c i konventionen (se avsnitt 3.4.4).
I förslagets 4 3 klargörs att svensk myndighet får, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat, begära handräckning hos utländsk myndighet i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Jag vill härvid framhålla att denna bestämmelse inte utgör något hinder mot att begära handräckning med stöd av bestämmelserna i ett äldre avtal i fall då riksdagen visserligen inte godkänt avtalet men avtalet i fråga enligt äldre regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt beslut 104
av regeringen (se avsnitt 4.4). I 4 § första stycket anges vidare — i likhet med vad som stadgas 1 I $ andra stycket i fråga om handräckning i Sverige i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift — vad sådan handräckning får avse. Av 4 § andra stycket framgår att en sådan begäran skall göras av den svenska behöriga myndigheten.
För att den behöriga myndigheten skall få göra en framställning enligt 43 andra stycket krävs dels att den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna lag samt att framställningen kan ske enligt bestämmelserna i avtalet i fråga (58 1) dels ock att en mot den begärda handräckningen svarande åtgärd kan vidtas här i riket i ett likartat ärende (58 2). För att en framställning skall få göras krävs vidare (58 3) att framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen. Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en framställning om handräckning till främmande stat inte får innehålla uppgifter av angivet slag.
Förslagets 6 § innehåller ett förbud för andra svenska myndigheter än domstolar att använda uppgifter som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat på ett sätt som skulle strida mot avtalet i fråga. Denna bestämmelse tar bl. a. sikte på det fall som jag behandlat i samband med genomgången av konventionens sekretessbestämmelser (se avsnitt 3.4.5), dvs. det fall då till Sverige med stöd av Europaråds- och OECD-konventionen inkomna uppgifter innehåller information rörande en skatt eller avgift mot vilken den uppgiftslämnande staten har avlämnat en reservation enligt konventionens artikel 30 punkt I a. I enlighet med artikel 22 punkt 3 i konventionen får Sverige därvid inte använda den erhållna uppgiften som sådan för att t.ex. söka ändring i en skattskyldigs taxerinpar.
I 783 lämnas en definition av begreppet ”behörig myndighet”. I de handräckningsavtal som Sverige ingår uppdras regelmässigt åt RSV att vara svensk behörig myndighet dock att det i särskilda fall ankommer på RSV att överlämna ärenden till-regeringen.
I syfte att sammanföra så många som möjligt av de i dag gällande bestämmelserna rörande internationell handräckning i skatte- och avgiftsärenden till den nu föreslagna lagen har i förslagets 8§ inarbetats de bestämmelser som för närvarande återfinns i kungörelsen om handläggningen av vissa handräckningsärenden. I fråga om överenskommelser rörande sådant samarbete med skattemyndigheter i ffrämmande stat som endast gäller det inbördes förhållandet mellan myndigheterna i fråga avser regeringen att i en kommande förordning uppdra åt RSV att handha dessa. Någon ändrad ordning härvidlag är således inte avsedd.
Förslagets 9 § syftar till att klargöra att vad som i denna lag stadgas om skatt och allmän avgift också gäller i fråga om på sådan skatt eller avgift belöpande ränta samt därmed sammanhängande administrativa pålagor 105
och kostnader i samband med indrivning. Således omfattas bl. a. ränta och avgift på skatt samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning eller redovisning av skatt, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) och lagen om mervärdeskatt samt avgiftstillägg enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Vidare omfattas även med skatt sammanhängande vite, t. ex. vite som har ådömts enligt 124 § taxeringslagen, 83 § uppbördslagen, 69 § lagen om mervärdeskatt, 67 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och 16 8 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt ersättning för sådan statsverkets kostnad vid indrivning av skatt eller avgift som inte har samband med rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol. g
4.2¶Handräckning i Sverige åt myndighet i ffrämmande stat
Denna avdelning, som omfattar 10—17 §§, innehåller bestämmelser rörande handräckning i Sverige som begärts av myndighet i ffrämmande stat.
Jag avser att senare föreslå regeringen att ytterligare ett antal frågor rörande handräckning enligt den nu föreslagna lagen regleras i en förordning. Det gäller bl.a. skyldigheten för kronofogdemyndigheten att sända betalningsanmaning till gäldenären innan någon annan indrivningsåtgärd vidtas, skyldighet att underrätta den svenska behöriga myndigheten om invändningar mot kravet, omräkning av fordringsbeloppet till svenska kronor samt kronofogdemyndighetens redovisning av medel och vidtagna åtgärder m. m.
4.2.1 Allmänna bestämmelser De i 108 intagna bestämmelserna är tillämpliga på alla de former av bistånd med handräckning i Sverige som lämnas åt myndighet i fftämmande stat, dvs. såväl i fråga om informationsutbyte som indrivning och delgivning.
I 108 klargörs inledningsvis att det är den svenska behöriga myndigheten, dvs. i normalfallet RSV som i varje enskilt fall har att förordna om handräckning åt främmande stat. Enligt denna bestämmelse är det således RSV som i sin egenskap av svensk behörig myndighet skall pröva huruvida begärda uppgifter skall inhämtas respektive överlämnas, om delgivning skall ske respektive om indrivning skall verkställas. Vidare ankommer det enligt denna bestämmelse på RSV att, på sätt föreskrivs i bl.a. artikel 13 punkt 2 i den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen, vid behov och i enlighet med bestämmelserna i intern svensk rätt snarast möjligt godkänna, erkänna, komplettera eller ersätta en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten med en verkställignetstitel som är giltig här i riket. Som jag redan tidigare redovisat skall emellertid, innan sådant förordnande meddelas, en prövning ske huruvida de i denna lag uppställda förutsättningarna för att bevilja den begärda handräckningen är för handen. | 106
I förtydligande syfte anges i 10 § första stycket att den svenska behöriga myndigheten kan uppdra åt annan myndighet, t. ex. kronofogdemyndighet eller länsskattemyndighet, att ombesörja den aktuella handräckningen.
För det fall begärd handräckning föranleder talan inför svensk domstol eller myndighet äger svensk behörig myndighet enligt 10 § andra stycket även motta stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol eller myndighet. Detta kan, i enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.2 och 3.3.2.3), exempelvis bli fallet då handräckning begärs i fråga om säkringsåtgärder. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det oftast torde vara lämpligt att svensk behörig myndighet rådgör med den behöriga myndigheten i den ansökande staten då talan inför domstol eller myndighet uppkommit eller kan bli aktuell.
4.2.2 Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift Företrädare för utländsk myndighet kan, enligt lagen om utredning i utländskt skatteärende, redan i dag medges att närvara vid en skatteutredning i Sverige. I förslagets 118 första stycke stadgas också att så kan ske samt anges att en framställning i frågan skall göras av den behöriga myndigheten i den utsändande staten. Vidare klargörs att frågan huruvida en företrädare för utländsk myndighet rent faktiskt skall få närvara vid en skatteutredning i Sverige skall prövas av den svenska behöriga myndigheten. För att en sådan framställning skall beviljas måste naturligtvis krävas att företrädarens närvaro vid skatteutredningen är av väsentligt intresse för den utländska myndigheten. Som redan framgår av lagens 1 § måste vidare fråga vara om handräckning i ärende rörande skatt eller annan allmän avgift samt frågan om en företrädares rätt att närvara vara reglerad i ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat.
I 118 andra stycket klargörs vidare att en företrädare för utländsk myndighet som tillåtits närvara vid en skatteutredning i Sverige under inga förhållanden får företa sig något som är att betrakta som myndighetsutövning. Detta ankommer på svensk myndighet eller tjänsteman.
Den i 128 intagna bestämmelsen rörande skyldighet att i vissa fall underrätta den eller de som berörs av uppgifter som sänds till utländsk myndighet saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning på området. Bestämmelsen syftar till att ge den som berörs av en uppgift kännedom om vad som översänds till en utländsk myndighet för att därigenom ge denne möjlighet att bemöta uppgifterna eller att hos svensk myndighet begära att uppgifterna korrigeras med hänsyn till vad som anförts eller efter ytterligare utredning. Med hänsyn till att informationsutbyte mellan stater bygger på ömsesidiga överenskommelser har det emellertid inte varit möjligt att införa en tvingande bestämmelse om att underrättelse alltid skall ske, i fall då underrättelsen inte är uppenbart obehövlig, när utländsk myndighet tillställs uppgifter till ledning för beskattning eller uttag av avgift. Syftet med bestämmelsen är i stället att underrättelse skall ske, om inte de i 12 § andra stycket intagna undantagen är tillämpliga, då uppgifter som inhämtats genom revision eller annan särskild granskning översänds till utländsk 107
myndighet eller då uppgifter på begäran av utländsk myndighet översänds Prop. 1989/90: 14 till denna myndighet. I enlighet härmed faller t. ex. obligatoriska kontrolluppgifter samt i deklaration lämnade uppgifter utanför 12 § tillämpnings-
område. Det skall dock framhållas att detta inte innebär att svenska
skattemyndigheter, om de skulle finna att det föreligger ett behov av att underrättelse sker och att detta inte skulle strida mot överenskommelsen i fråga, skulle vara förhindrade att underrätta den som berörs av en sådan uppgift om att uppgiften i fråga översänts till utländsk myndighet. Inte heller utgör den omständigheten att underrättelse enligt 12 § enbart behöver ske för kännedom att den svenska myndigheten är förhindrad att inhämta synpunkter från den som berörs av uppgifterna innan de översänds till den utländska myndigheten. De i 128 andra stycket angivna undantagen innebär att underrättelse enligt 128 inte behöver ske om underrättelsen är uppenbart obehövlig, därför att den skattskyldige redan har kännedom om att uppgifterna har översänts, eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i ärendet. Som jag redan nämnt är informationsutbyte mellan olika stater reglerat i olika former av överenskommelser vilka ställer olika former av krav på parterna, t. ex. vad avser frågan om underrättelse till den som berörs av översända uppgifter. Detta förhållande har " gjort det nödvändigt att ta in den en ytterligare begränsning som tar sikte på det fall att en underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i den tillämpliga överenskommelsen. En bestämmelse av denna innebörd återfinns i 12 § andra stycket 3. Vid tveksamhet huruvida underrättelse kan ske eller inte bör den svenska behöriga myndigheten konsultera sin utländska motsvarighet i den stat som begärt handräckningen.
4.2.3 Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift Enligt 2 § skall handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift ske i enlighet med vad som gäller för handräckning i ärende angående närmast jämförliga svenska skatt eller avgift.
Ett undantag från denna regel återfinns dock i 13 8 såvitt gäller preskription. Enligt denna bestämmelse skall i fråga om preskription lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen tillämpas om en bestämmelse därom tagits in i ett avtal med främmande stat. Har preskriptionsfrågan inte behandlats i ett sådant avtal eller sägs i avtalet att lagstiftningen i den anmodade staten skall tillämpas medför detta naturligtvis att svensk lagstiftning skall tillämpas då handräckningen sker i Sverige. Som redan tidigare anförts ankommer det på den behöriga myndigheten (dvs. i normalfallet RSV) att tillse att tillämplig utländsk preskriptionslagstiftning finns tillgänglig och efterlevs. .
I 14§ har i förtydligande syfte tagits in ett stadgande om att införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av främmande stats skatter och avgifter. Detta torde emellertid redan följa av 2 8 första stycket.
En begäran om indrivning i Sverige av en främmande stats skatter eller avgifter kan i vissa fall komma att leda fram till att åtgärder bör vidtas för 108
farande vid annan domstol än förvaltningsdomstol. I 158 klargörs att dessa möjligheter står öppna då fråga är om indrivning av en främmande stats skatter eller avgifter, dock att bemyndigande först skall inhämtas från svensk behörig myndighet. Sistnämnda krav på att inhämta behörig myndighets godkännande har tillkommit i syfte att möjliggöra ett samråd med den ansökande staten innan nu ifrågavarande åtgärder vidtas.
Enligt 15 § andra stycket skall bemyndigande från svensk behörig myndighet också inhämtas innan ett ackordsförslag antas. Syftet med denna bestämmelse är att säkerställa att svensk behörig myndighet kan uppfylla det i artikel 16 i Europaråds- och OECD-konventionen (se avsnitt 3.3.2.6 ovan) intagna stadgandet.
Enligt såväl det nordiska handräckningsavtalet som Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning gäller att utländsk skatt och avgift som drivs in i Sverige inte åtnjuter någon förmånsrätt enligt lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. Detta förhållande har klarlagts genom den i 16 § intagna bestämmelsen.
4.2.4 Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift Delgivning av handlingar i ärende angående skatt eller allmän avgift i främmande stat skall enligt 17 § ske i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428) och delgivningsförordningen (1979:101) såvida inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 10 §. Denna bestämmelse kan vid en första anblick synas strida mot bestämmelsen i lagens 2 §. Syftet med den i 17 8 intagna bestämmelsen är emellertid inte att delgivning i de nu aktuella fallen skall få ske på andra sätt än vad som följer av intern svensk rätt utan endast att klargöra att den i delgivningslagen angivna turordningen mellan olika former av delgivning inte gäller för det fall den svenska behöriga myndigheten förordnat annorledes. Sådana förordnande kan t. ex. bli aktuella i fall då den ansökande stat med stöd av konventionens artikel 17 punkt 2 b begärt att delgivning skall ske på visst bestämt sätt, exempelvis genom stämningsman eller kungörelse. -
4.3¶Handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande skatt
eller allmän avgift
De i 10-—17 3§ intagna bestämmelserna tar, som jag anfört ovan, enbart sikte på fall då utländsk myndighet begärt handräckning i Sverige. Det föreligger emellertid också ett behov av att reglera det omvända förhållandet. dvs fall då svensk myndighet begär handräckning i cn främmande stat. Bestämmelserna härom återfinns i lagens 18—21 §§.
I likhet med vad gäller handräckning i Sverige i utländskt ärende rörande skatt eller allmän avgift avser jag att scnarc föreslå regeringen att ytterligare ett antal frågor rörande handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift enligt den nu föreslagna lagen regleras i en förordning. 109
I 183 första stycket klargörs att svensk myndighet kan begära handräckning för införskaffande av information som är erforderlig i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift. Vidare anges i paragrafens andra stycke att svensk myndighet i sådant ärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredningen i den främmande staten. Jag vill i detta sammanhang framhålla att företrädare för svensk myndighet som deltar vid en utredning utomlands naturligtvis inte får vidta någon åtgärd i den främmande staten som kan vara att anse som myndighetsutövning och att företrädaren har att efterfölja de ytterligare begränsningar som kan åläggas honom av myndigheterna i den främmande staten.
4.3.2 Indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift Innan jag närmare går in på de i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna rörande indrivning i främmande stat av svensk skatt eller allmän avgift vill jag först något behandla en därmed sammanhängande fråga, nämligen det förslag som tidigare lagts fram av skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) i betänkandet (Ds Fi 1984:14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet.
4.3.2.1 Nu gällande ordning för indrivning i utlandet Om en gäldenär vistas utomlands och en skattc- eller avgiftsfordran mot honom inte kan drivas in här i riket finns det i de flesta fall bara två åtgärder som kronofogdemyndigheten kan ta initiativ till. Den ena åtgärden är betalningsanmaning till gäldenären genom svensk beskickning eller svenskt konsulat (konsulatanmaning). Den andra åtgärden är handräckning genom den andra statens myndigheter. Sistnämnda åtgärd förutsätter emellertid att det finns ett avtal mellan Sverige och denna andra stat om handräckning. Jag kommer därför att i fortsättningen kalla det förfarandet för avtalshandräckning.
Inom Norden används inte konsulatanmaning. Vistas gäldenären i annat nordiskt land skickar kronofogdemyndigheten på samma sätt som inom Sverige ctt krav i vanlig brevförsändelse.
Vistas gäldenären utom Norden används däremot konsulatanmaning dels som en förberedelse för avtalshandräckning, dels som enda möjliga åtgärd när det inte finns något avtal innehållande regler om handräckning mellan Sverige och vistelselandet. Är fordringsbeloppet större än 300 kronor fordras det i princip att konsulatanmaning har skett för att fordringen skall kunna skrivas av (61 § I mom. uppbördslagen). Avtalshandräckning i utomnordiskt land får äga rum först sedan konsulatanmaning har skett och gäldenären inte betalat på anmaning (318 andra stycket uppbördsförordningen).
Vid såväl konsulatanmaning som avtalshandräckning är ärendevägen 110
den att kronofogdemyndigheten gör framställning till länsskattemyndighe- Prop. 1989/90: 14 ten. Det är sedan länsskattemyndigheten som, efter granskning och komplettering vid behov, skickar handlingarna till vederbörande beskickning respektive till den svenska behöriga myndigheten. RSV är härvid behörig myndighet vid tillämpning av samtliga nu gällande avtal som innehåller regler om handräckning.
Andra åtgärder för utlandsindrivning, såsom att myndigheterna verkar för att få gäldenären tillhörig egendom i utlandet indragen i ett svenskt konkursförfarande eller liknande, förekommer bara i ett litet antal fall.
4.3.2.2 Allmänt om skatteindrivningsutredningens förslag Fråga har tid efter annan väckts om ett smidigare förfarande än för närvarande vid indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift. I sitt betänkande har skatteindrivningsutredningen utförligt behandlat denna fråga.
[ betänkandet föreslog utredningen ändringar främst vad gäller handläggningsordningen för indrivningsuppdrag till utlandet avseende skatter och avgifter. Sammanfattningsvis innefattade utredningens förslag
att ärendevägen förkortas genom att kronofogdemyndigheterna när de begär indrivning i utlandet vänder sig direkt till RSV och inte som hittills till (numera) länsskattemyndigheten, som efter genomgång och eventuell komplettering vidarebefordrar ärendet till RSV,
att en specialistfunktion inrättas vid RSV för att ta hand om utlandsindrivningsfallen,
att ärendena skall kunna handläggas mer differentierat än idag och att myndigheterna inte skall vara bundna av beloppsgränser när det gäller att avgöra vilka åtgärder som skall vidtas och
att s.k. konsulatanmaning inte längre skall vara obligatorisk innan handräckning begärs i ett utomnordiskt land med stöd av avtal mellan Sverige och den främmande staten.
Skatteindrivningsutredningen utgick från att exekutionsväsendets ADBsystem (REX) bör användas för att skapa rationella rutiner för hanteringen av utlandsfallen hos kronofogdemyndigheterna och RSV.
De förslag som utredningen lade fram har i det stora hela tagits emot positivt av remissinstanserna. Vissa av remissinstanserna kritiserade emellertid förslaget att låta kronofogdemyndigheterna begära indrivning i utlandet direkt hos RSV. Vad avser inrättandet av en specialistfunktion för utlandsindrivning anförde några av remissinstanserna att en sådan funktion endast borde handlägga de verkligt komplicerade fallen. Andra remissinstanser ansåg att specialistfunktionen borde förläggas inte till RSV utan till en kronofogdemyndighet, exempelvis den i Stockholms län.
Som framgår av vad jag nyss sagt tog skatteindrivningsutredningens förslag inte bara sikte på handräckning enligt avtal med främmande stat utan också på andra åtgärder för att driva in skatte- eller avgiftsfordringar i utlandet, t.ex. anmaning genom svensk beskickning eller konsulat. I vissa delar, bland annat när det gäller ADB-stödet vid handläggningen, kan förslaget inte genomföras utan att RSV ges avsevärd tid för förberedelser. 111
förberedelser. Jag finner tidpunkten lämplig att nu ta upp en del av skatteindrivningsutredningens förslag och kommer i det följande att redovisa mina överväganden i fråga om handläggningsordningen vid utlandsindrivning.
4.3.2.3¶Arendevägen vid handräckning
Skatteindrivningsutredningen konstaterade att den långa ärendevägen vid utlandsindrivning av skatt innebär att åtskilligt dubbelarbete utförs vad gäller diarieföring och genomgång av ärendena etc. Utredningen föreslog med anledning härav att ärendena inte längre skall passera (numera) länsskattemyndigheten innan de överlämnas till RSV.
Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag i denna del eller lämnat det utan erinran. Justitiekanslern, RSV och statskontoret, som 1 princip är positiva till att ärendevägen förkortas, har dock framhållit att den uppdragsgivande myndigheten (dvs den myndighet som givit indrivningsuppdraget till kronofogdemyndigheten) måste ha möjlighet att granska utlandsfallen med avseende på riktigheten av debiteringen. Till de remissinstanser som motsatte sig förslaget hörde länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
De remissinstanser som framfört kritik mot förslaget har enligt min mening inte tillräckligt klart hållit isär frågan om granskning av förutsättningarna för handräckning, kontorsmässig hantering etc.. å ena sidan, och granskning av den bakomliggande debiteringens riktighet, å andra sidan. För egen del är jag visserligen tvcksam till att myndigheterna lägger ned stora resurser på att granska riktigheten av debiteringen på det stadium när indrivning i utlandet blir aktuell. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns fall där oklarheter kring debiteringen bör klaras upp innan handräckning begärs. En lämplig ordning är härvid att RSV i ärenden i vilka debiteringen eller den bakomliggande taxeringen kan misstänkas vara felaktig, t.ex. då fråga är om skönsmässigt uppskattade taxeringar (vilket framgår av de från kronofogdemyndigheten översända indrivningshandlingarna). översänder ärendet till den uppdragsgivande myndigheten för en särskild granskning. Jag utgår från att det bara är i en mindre del av fallen som det råder sådan tvekan angående debiteringen eller den bakomliggande taxeringen att ärendet behöver vila under någon längre tid hos RSV i avvaktan på myndighetens ställningstagande.
Jag anser däremot inte att man bör behålla en ordning som innebär att flera myndigheter än nödvändigt lägger ned arbete på att bedöma förutsättningarna för handräckning eller på kontorsmässig hantering av ärendet. Som utredningen föreslagit bör därför framställningen om handräckning göras av kronofogdemyndigheten direkt hos den behöriga myndigheten, dvs. RSV. Det är verket som har det yttersta ansvaret för att bedöma om ett handräckningsavtal kan tillämpas i ett visst fall eller inte. Vad gäller kravet på att det skall föreligga väsentliga svårigheter att driva in fordringen i Sverige bör RSV kunna utgå från att kronofogdemyndigheten har gjort en riktig bedömning.
4.3.2.4 Specialistfunktion för utlandsindrivning Prop. 1989/90: 14 Som jag tidigare nämnt föreslog skatteindrivningsutredningen i sitt betänkande att en specialistfunktion för utlandsindrivning inrättas vid RSV. Tanken var att denna funktion i princip skulle svara för alla åtgärder för indrivning i utlandet, medan målen i övrigt skulle ligga kvar för bevakning hos en behörig kronofogdemyndighet.
Även detta förslag har tillstykts av flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser ansåg dock att en sådan specialistfunktion inte bör förläggas till RSV utan till en kronofogdemyndighet. En länsstyrelse var negativ till förslaget och två andra ansåg att det bara var de verkligt komplicerade fallen som borde handhas av en specialistfunktion.
Som redan framgått anser jag att tyngdpunkten i förfarandet när det gäller att tillämpa handräckningsavtal med andra stater bör ligga hos RSV. Med hänsyn till att verket i de flesta fall är behörig myndighet enligt avtalen leder varje annan ordning till dubbelarbete.
Skatteindrivningsutredningens överväganden om en specialistfunktion tar emellertid främst sikte på att bygga upp kompetens för att kunna vidta åtgärder i vissa fall vid sidan om handräckningsavtalen, exempelvis att försöka dra in en konkursgäldenärs tillgångar i utlandet i ett konkursförfarandet här. För egen del anser jag emellertid att man så långt möjligt bör undvika att lägga operativa arbetsuppgifter på RSV utöver de som verket redan har.
Jag kan inte heller i övrigt finna att det föreligger tillräckligt starka skäl att koncentrera handläggningen av utlandsfalt i allmänhet till en myndighet, exempelvis en kronofogdemyndighet. Med den organisation för exekutionsväsendet som gäller fr.o.m. den 1 juli 1988 är förutsättningarna goda för att vid flertalet myndigheter upprätthålla den kompetens som fordras för att klara t.ex. anmaningsförfarandet. För de minsta: myndigheterna kan det emellertid en och annan gång finnas behov av råd och stöd från en myndighet som har haft möjlighet att samla mera kunskap och erfarenheter vad gäller utlandsindrivning. Det är därför angeläget att särskilt utveckla kompetensen på detta område hos en eiler ett par kronofogdemyndigheter som har ett stort antal utlandsindrivningsfall. Denna kompetens skall stå till övriga myndigheters förfogande i den utsträckning de själva anser sig ha behov av hjälp och som en form av ”konsultstöd”. Skulle det visa sig att detta får mera betydande omfattning bör myndigheten kunna kompenseras för den ökade resursåtgången i medelstilldelningen eller interndebitering. Något formellt överlämnande av ärenden för handläggning, vilket skulle kräva särskilda bestämmelser om myndighetens geografiska kompetens, anser jag alltså inte bör ske.
4.3.2.5 Användningen av konsulatanmaning, m.m. Skatteindrivningsutredningen har också föreslagit att kravet på konsulatanmaning skall ha gjorts innan handräckning enligt avtal får begäras i ett utomnordiskt land avskaffas. Utredningen har därjämte föreslagit att de bestämmelser enligt vilka försök till utlandsindrivning måste göras om fordringen överstiger ett visst belopp upphävs. 113
8 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
Förslaget att avskaffa kravet på konsulatanmaning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Vissa beskickningar har dock framhållit att det kan uppstå problem med dircktanmaning därför att en del främmande stater uppfattar en sådan åtgärd som suveränitetskränkande. |
Enligt vad jag erfarit har det länge förekommit kritik mot tvånget att använda konsulatanmaning och mot att myndigheterna i princip är tvungna att vidta åtgärder för indrivning i utlandet även vid mycket blygsamma fordringsbelopp. I praktiken torde man i dag på många håll inte tillämpa detta krav för att överföring till passiv indrivning (avskrivning) skall medges när det gäller fordringar från 300 kronor upp till något tusental kronor. Även jag anser att man nu bör avskaffa 300-kronorsgränsen. Förutom beloppets storlek finns flera andra faktorer som bör vägas in i bedömningen om någon åtgärd skall vidtas för indrivning i utlandet. Någon ny beloppsgräns bör därför inte föreskrivas, utan myndigheterna bör själva få bedöma saken i varje särskilt fall. Myndigheterna bör också ha frihet att bedöma i vilken form anmaning skall ske och att därvid, om detta befinns lämpligt i det enskilda fallet, t.ex. använda sig av konsulatanmaning. Direktanmaning, som i dag används inom Norden, bör i framtiden kunna användas även i många utomnordiska länder. En annan möjlighet är att delgivningen sker med tillämpning av den nu aktuclla Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning. Ofta torde det dock redan från början stå klart att en betalningsanmaning inte kommer att få någon effekt. I sådana fall bör anmaning helt kunna underlåtas.
4.3.2.6 Lagförslag rörande indrivning i utlandet m.m. De förslag som jag tidigare lagt fram (se avsnitten 4.3.2.3 och 4.3.2.5) innebär att 61 § uppbördslagen samt 31 § andra stycket och 35 § uppbördsförordningen skall upphöra att gälla. För att samma ordning skall gälla i fråga om böter som i fråga om skatt skall vidare 12 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197) ändras. Jag avser härvid att senare lägga fram förslag till regeringen om de ändringar som skall vidtas i de angivna förordningarna.
I 198 första stycket i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt celler allmän avgift anges att kronofogdemyndighet hos svensk behörig myndighet äger begära handräckning för indrivning av svensk skatt eller allmän avgift i ffämmande stat. I detta stycke klargörs också att en sådan ansökan får avse indrivning såväl hos skattskyldig/betalningsskyldig som hos arbetsgivare eller annan som enligt svensk lagstiftning är ansvarig för det aktuella beloppets erläggande. I enlighet härmed äger således kronofogdemyndighet begära handräckning för indrivning i främmande stat av belopp som någon t.ex. med stöd av 75 8 celler 77 a § uppbördslagen, 218 lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen ålagts att erlägga.
I 19 § andra stycket anges de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en ansökan skall få göras. Härvid gäller att beslutet i ärendet skall 114
i Sverige utan väsentliga svårigheter. Dessa förutsättningar, som det också ankommer på den behöriga myndigheten att tillse att de föreligger, finns som jag tidigare redovisat också intagna 1 Europaråds- och OECD-konventionen (se artikel Hl punkt 2 och artikel 19).
Enligt 20 § skall svensk skatt eller allmän avgift, som har uttagits genom handräckning i ffrämmande stat, anses ha kommit svensk behörig myndighet tillhanda när beloppet flöt in i den främmande staten. |
4.3.3 Delgivning av handling i främmande stat 12158 första stycket klargörs att svensk myndighet hos den svenska behöriga myndigheten äger ansöka om delgivning i annan stat av handling rörande svensk skatt eller allmän avgift.
I 213 andra stycket har intagits en bestämmelse enligt vilken svensk myndighet själv, dvs, utan att gå genom svensk behörig myndighet, får ombesörja delgivning per post av person i främmande stat. En förutsättning härför är dock att sådan delgivning är tillåten enligt ett avtal som Sverige ingått med staten i fråga.
4.4¶Övergångsbestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990 och kommer om den antas i föreliggande skick att gälla i fråga om alla av riksdagen godkända avtal med främmande stat rörande skatt eller allmän avgift. Genom denna lag upphävs dets lagen om utredning i utländskt skatteärende dels kungörelsen angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende, förordningen om handläggningen av vissa handräckningsärenden samt förordningen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
Den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift kommer således att bli tillämplig på alla svenska handräckningsavtal förutom 1935 års avtal med Tyska Riket (se S.Ö. 1935:28 samt kungörelsen (19335:567) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsärenden och kungörelse (1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsärenden). I samband med att de mellan Sverige och Västtyskland pågående förhandlingarna om ett nytt avtal avslutas kommer emellertid också dessa kungörelser att upphävas. 115
5 Förslag till lag om ändring i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt lagen om utredning angående brott mot: utländsk tullag
Som jag redan nämnt föranleder förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift vissa ändringar i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Dessa ändringar sammanhänger bl.a. med att den föreslagna lagen inte reglerar handräckning avseende tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor.
Med anledning härav föreslås att lagen om uttagande av utländsk skatt, tuli och annan allmän avgift tillämpningsområde inskränks till att omfatta endast sådan utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor samt att rubriken till lagen samtidigt ändras i enlighet därmed till ”Lag om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga”.
Vidare föreslås att de i 2§, 3§ 1., 2. och 5., 6, 7, 9, 10 samt 13—16 §§ förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna — vilka främst syftar till att utgöra ett skydd för den enskilde — skall äga motsvarande tillämpning i fråga om indrivning som äger rum med stöd av 1969 års lag.
En motsvarande hänvisning till förslag till Jag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift föreslås också i 2 § lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag. Genom den föreslagna hänvisningen skulle bestämmelserna i 2 § första stycket, 3 §, 6 och 7 §§ , 9—12 8§ samt 17 §i den föreslagna lagen äga motsvarande tillämpning vad avser handräckning som sker med stöd av lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag. |
De föreslagna ändringarna i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift och lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag föreslås träda i kraft den I januari 1990. Avsikten är att de föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift eller med stöd av lagen (1935:315) angående uttagande av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift samt lagen (1935:316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter skall gälla tills annat föreskrivs.
6¶Förslag till lag om ändring i sekretesslagen respektive i rättegångsbalken |
Som jag redan inledningsvis anfört medför den alltmer ökade internationella rörligheten av bl.a. kapital och arbetskraft samt valutaavregleringen ett ökat behov av att det internationella samarbetet mellan skattemyndigheter i olika stater intensifieras. Den nu aktuella Europaråds- och OECD- 116
konventionen utgör därvid ett instrument som kan leda det internationella Prop. 1989/90: 14 samarbetet ett stort steg framåt. En förutsättning för att Sverige skall kunna delta i detta samarbete på ett meningsfullt sätt är emellertid att de svenska sekretessbestämmelserna ges en sådan utformning att de inte hindrar inhämtandet av uppgifter med stöd av denna konvention.
Som redan framgått (se avsnitt 3.3.1.1 och 3.4.5) föreslås vissa ändringar i sekretesslagen och rättegångsbalken vilka syftar till att möjliggöra för Sverige att på ett effektivt sätt delta i det internationella samarbetet vad avser handräckning i dess olika former. Innebörden av förslagen till ändringar i sekretesslagen är därvid att de svenska domstolarna skall vara skyldiga att för uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som tagits in i dom eller annat beslut. Denna skyldighet att sekretessbelägga uppgifter gäller dock endast i den mån ett röjande av uppgiften i fråga skulle strida mot avtalet i fråga. I konsekvens med de i sekretesslagen föreslagna ändringarna härvidlag har också föreslagits en ändring i 5 kap. 1 § rättegångsbalken, innebärande att svenska domstolar är skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar om sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga om uppgiften röjs. Jag vill här framhålla att det härvid är av största vikt att de svenska myndigheterna klart anger (”öronmärker”) de uppgifter som inhämtats från främmande stat och vilka omfattas av den nu behandlade sekretessen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den ! januari 1990.
7 Upprättade lagförslag
1. förslag till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
2. förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift,
3. förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift,
4. förslag till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag,
5. förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 6. förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 7. förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
8 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen. 117
9 Beslut Prop. 1989/90: 14
Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.
1¶Förslag till ' Prop. 1989/90: 14
Lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig — P'la821
handräckning i skatteärenden
Härigenom föreskrivs följande.
1 8 Den av Europarådet och OECD upprättade konventionen om ömscsidig handräckning i skatteärenden skall gälla för Sveriges del. Konventionen är avfattad på engelska och franska språken. Båda texterna har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en svensk översättning finns intagen i en bilaga till denna lag. Vilka skatter och avgifter som omfattas av konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.
2 § Ärenden som enligt konventionen skall handläggas av behörig myndighet i Sverige prövas av riksskatteverket. Ar ett sådant ärende av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall dock riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Konventionstexterna, som är oförändrade i förhållande till de inled-
ningsvis redovisade, har uteslutits i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller Bilaga I allmän avgift
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser 18 Svensk myndighet skall, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat och det inte strider mot bestämmelserna i denna lag, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift.
Handräckningen får avse
I. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning.
2. bistånd vid indrivning, samt 3, delgivning av handlingar. I fråga om handräckning i ärende rörande tull, andra skatter, avgifter
eller pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export av varor gäller vad som därom är stadgat i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga samt i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
2 8 Handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift skall, om inte annat följer av 13 eller 16 §§ , genomföras i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift.
Vid handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift får de tvångsmedel och säkringsåtgärder, som får anlitas vid handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift, anlitas.
3 8 Svensk myndighet skall inte biträda utländsk myndighet med handräckning till den del sådant biträde innefattar att den svenska myndigheten skall
1. vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ
"praxis,
2. vidta åtgärder som strider mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,
3. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
4, lämna upplysningar som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,
5. lämna handräckning, om och i den mån beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper, eller mot bestämmelserna i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning eller annat avtal som ingåtts mellan Sverige och den stat som begärt handräckningen.
främmande stat, begära bistånd med handräckning i annan stat. Sådan Bilaga 1 begäran får avse |
I. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,
2. bistånd vid indrivning, samt
3. delgivning av handlingar.
Framställning till annan stat med begäran om bistånd med handräckning skall göras av svensk behörig myndighet.
5 & Framställning enligt 4 § andra stycket får endast göras under förutsättning att
I. den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna lag och framställningen kan ske enligt bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet, och
2. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas här i riket i ett likartat ärende, samt
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller för Sverige väsentliga intressen.
6 & Myndighet, annan än domstol, får ej använda uppgift som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat för att ändra eller söka ändring av skatt eller allmän avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
7 8 Med ”behörig myndighet” avses i denna lag den myndighet som angetts 1 vederbörande avtal med främmande stat eller den myndighet i envar stat åt vilken uppdragits att vara behörig myndighet vid tillämpningen av det avtalet.
8 8 Ärende som rör tillämpningen av bestämmelser om handräckning i skatte- eller avgiftsärenden i avtal mellan Sverige och främmande stat prövas av riksskatteverket, om avtalet medger detta och inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Sådan överenskommelse med annan stat som behövs för att genomföra bestämmelser i avtal eller som avser tolkning eller tillämpning av avtalet ingås av regeringen. Regeringen får dock uppdra åt förvaltningsmyndighet att ingå överenskommelse rörande sådant samarbete med skattemyndigheter i ffämmande stat som endast gäller det inbördes förhållandet mellan de myndigheter som berörs av överenskommelsen.
Anser riksskatteverket att en framställning om handräckning bör avböjas på den grund att den strider mot svenskt allmänt intresse eller att ett
ärende annars är av särskild betydelse eller beskaffenhet, skall riksskatte-
verket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.
Riksskatteverkets beslut enligt föregående stycken får inte överklagas.
9 §& Vad i denna lag sägs om skatt eller allmän avgift gäller även ränta på skatt eller allmän avgift samt därmed sammanhängande administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning.
Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat Prop. 1989/90: 14 Allmänna bestämmelser Bilaga I
10 8 Svensk behörig myndighet förordnar om handräckning, som avses i I $ första och andra styckena, i varje särskilt fall. Sker handräckningen inte genom svensk behörig myndighets försorg, uppdrar den behöriga myndigheten åt vederbörande myndighet att ombesörja handräckningen.
Föranleder handräckningen talan inför svensk domstol eller myndighet, äger svensk behörig myndighet motta stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol clter myndighet.
Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift 11 & Företrädare för utländsk myndighet kan, efter framställning från den behöriga myndigheten i staten i fråga, medges närvara vid i Sverige företagen utredning rörande skatt eller allmän avgift. Framställning härom prövas av den behöriga myndigheten i Sverige.
Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör den i Sverige företagna utredningen men kan framföra förslag i sådana frågor till svensk myndighet eller tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa utredningen. Beslut i anledning av sådant förslag fattas av myndigheten eller tjänstemannen.
12 8 I fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan granskning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt eller allmän avgift skall de sålunda översända uppgifterna jämväl tillställas den som berörs därav för kännedom. I sådan underrättelse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, 1. om underrättelsen är uppenbart obehövlig, 2. om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet
av utländsk myndighets utredning eller beslut i ärendet eller
3. om en sådan underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet.
Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift
13 § I fråga om preskription gäller, utan hinder av vad som stadgas i 2 § och i den mån bestämmelse därom intagits i av riksdagen godkänt avtal med främmande stat, lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen.
14 & Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning enligt denna lag, om införsel får äga rum för svensk skatt eller allmän avgift av motsvarande slag.
15 & Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter bemyndigande av den svenska behöriga myndigheten.
Motsvarande bemyndigande fordras för att anta ackordsförslag beträffande sådan skatt eller allmän avgift.
16 § Med fordran på skatt eller allmän avgift i ffrämmande stat följer ej 122
förmånsrätt enligt lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford- Prop. 1989/90: 14 ringar m. m. Bilaga I
Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift
17 8 Om inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 108 skall handling i ärende rörande skatt eller allmän avgift i främmande stat delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428) och delgivningskungörelsen (1970:467).
Handräckning i annan stat i ärende rörande svensk skatt eller allmän avgift Utbyte av upplysningar
18 & Svensk myndighet kan hos svensk behörig myndighet begära handräckning i annan stat för införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter som är erforderliga i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift.
Svensk myndighet kan vidare i ärende rörande skatt eller allmän avgift. som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige hos svensk behörig myndighet begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredning i annan stat.
Indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift
19 & Kronofogdemyndigheten får hos svensk behörig myndighet begära handräckning i annan stat för indrivning av svensk skatt eller allmän avgift. Ansökan får avse handräckning för indrivning inte bara hos den skatt- eller avgiftsskyldige, utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.
Ansökan om handräckning enligt första stycket får göras endast om 1. beslutet i ärendet är verkställbart i Sverige och 2. fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentliga svårigheter.
20 & Svensk skatt eller allmän avgift, som har tagits ut genom handräckning i en främmande stat, anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit svensk behörig myndighet till handa vid tidpunkten för uttagandet.
Delgivning av handling i fftämmande stat
21 § Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt eller allmän avgift, skall ansöka hos svensk behörig myndighet om handräckning för sådan delgivning.
Utan hinder av vad som stadgas i första stycket får svensk myndighet, i den mån detta följer av bestämmelse i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning eller annat avtal som ingåtts med den stat i vilken delgivningen skall ske, ombesörja delgivning av person i främmande stat genom att sända handlingen med posten.
I. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende. 123
3. Genom lagen upphävs kungörelsen (1941:999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa — Bilaga I beskattningsärenden, kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1958: 381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen (1958:382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende, förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden samt förordningen (1978: 724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
Bilaga 1
Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift! samt lagen skall ha följande lydelse.
Lag om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I den mån utländsk skatt, tull el- I den mån utländsk tull, annan ler annan avgift enligt överenskom- skatt, avgift eller pålaga som av tullmelse mellan Sverige och främ- myndighet uppbärs vid eller i sammande stat får uttagas här i riket får band med export eller import av va- Konungen förordna, att skatten eller ror enligt överenskommelse mellan avgiften skalluppbäras och indrivas i Sverige och främmande stat får ras samma ordning som svensk skatt, ut här i landet skall vad som företulleller annan allmän avgift, och be- skrivs i 2§, 3§ I, 2 och 5, 6. 7, 9, 10 stämma villkoren för uppbörden och samt 13—165§§ lagen (1989:000) indrivningen. om ömsesidig handräckning i ären-
den rörande skatt el ler allmän avgift
äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
! Senaste lydelse 1973:432.
Bilaga I Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna om förunder- Bestämmelserna i 2 § första stycsökning och tvångsmedel i lagen ket, 3, 6, 7, 9—12 samt 17 §§ lagen (1960:418) om straff för varu- (1989:000) om ömsesidig handsmuggling samt i 23, 27 och 28 kap. räckning i ärenden rörande skatt elrättegångsbalken äger motsvarande ler allmän avgift samt bestämmeltillämpning. Bestämmelse, vars serna om förundersökning och tillämpning förutsätter att misstan- tvångsmedel i lagen (1960:418) om ke föreligger mot någon, får dock ej straff för varusmuggling samt i 23, tillämpas. Tvångsmedel får cj an- 27 och 28 kap. rättegångsbalken vändas i syfte att möjliggöra förver- äger motsvarande tillämpning. Bekande av egendom. stämmelse, vars tillämpning förut-
sätter att misstanke föreligger mot
någon, får dock ej tillämpas.
Tvångsmedel får ej användas i syfte
att möjliggöra förverkande av egen-
dom.
Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
3 Förslag till Prop. 1989/90: 14
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Bilaga I
Härigenom föreskrivs att 61 § I och 2 mom. uppbördslagen (1953:272)!
skall upphöra att gälla den 1 januari 1990.
! Senaste lydelse av
61 § I mom. 1986:1288 6132 mom. 1981:839. 127
6 Förslag till Prop. 1989/90: 14
Bilaga 1 Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen (1980: 100)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende,
Förebringas sekretessbelagd upp- Förebringas sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket vid gift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar, förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under den fort- består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om domsto- satta handläggningen, om domstolen inte förordnar annat. Sedan len inte förordnar annat. Sedan
domstolen har skilt målet eller domstolen har skilt målet eller
ärendet från sig, består sekretessen ärendet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det. beslutet har förordnat om det. Så-
dant förordnande skall alltid med-
delas för uppgift för vilken sekretess
gäller enligt 9 kap. 3 § andra styc-
ket, om det skulle strida mot avtal
som avses där att uppgiften röjs.
Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sekretess för uppgift skall bestå, skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften tas in i dom eller annat beslut i samma mål eller ärende.
Första stycket tillämpas inte, om Första stycket tillämpas inte, om domstolen i domen eller beslutet domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall har förordnat att sekretessen skall bestå. Sådant förordnande får inte bestå. Sådant förordnande skall allomfatta domslutet eller motsvaran- tid meddelas för uppgift för vilken de del av annat beslut, såvida inte sekretess gäller enligt 9 kap. 3§ rikets säkerhet eller annat intresse andra stycket. om det skulle strida
av synnerlig vikt oundgängligen på- mot avtal som avses där att uppgif-
kallar det. Angår målet eller ären- ten röjs. Förordnande att sekretesdet någons civila rättigheter och sen skall bestå får inte omfatta skyldigheter celler anklagelse mot domslutet eller motsvarande del av någon för brott, gäller dessutom att annat beslut, såvida inte rikets säförordnande som omfattar domslut kerhet eller annat intresse av syneller motsvarande del av annat be- nerlig vikt oundgängligen påkallar slut får meddelas endast om riket det. Angår målet eller ärendet nå-
! Lagen omtryckt 1988:9. 128
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
befinner sig i krig eller krigsfara el- — gons civila rättigheter och skyldig- Bilaga ! ler andra utomordentliga, av krig heter eller anklagelse mot någon för föranledda förhållanden råder. brott, gäller dessutom att förord-
nande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder. Har domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretes-
sen också hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna bestämmelse tillämpas dock inte, om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos mottagaren.
Fullföljs talan mot dom eller beslut vari domstol har meddelat förordnande enligt andra stycket, skall den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från sig.
Denna lag träder i kraft den I januari 1990.
9 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
7 Förslag till Prop. 1989/90: 14
Bilaga I
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
18!
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan det antagas att vid förhand- Kan det antagas att vid förhandling kommer att förebringas upp- ling kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller gift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen sekretess som avses i sekretesslagen (1980: 100), må rätten, om det be- (1980:100), må rätten, om det bedömes vara av synnerlig vikt att döms vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att för- uppgiften cj röjes, förordna att förhandlingen i vad den angår upp- handlingen i vad den angår uppgiften skall hållas inom stängda giften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat fall må för- dörrar. Även i annat fall må förhandling hållas inom stängda handling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt dörrar, om sekretessen gäller enligt 7 kap. 228, 8 kap. 17§ eller 9 kap. 7 kap. 22 §, 8 kap. 17§ eller 9 kap. 15 eller 16 § sckretesslagen eller, i 15 eller 16 § sekretesslagen eller, i vad avser domstolsförhandling un- vad avser domstolsförhandling under förundersökning i brottmål el- der förundersökning i brottmål cller därmed likställt mål eller ärende, ler därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 1§ eller 9 kap. 17§ enligt 5 kap. 1§ eller 9 kap. 178 samma lag. samma lag. Förhandling skall alltid
hållas inom stängda dörrar, om sek-
retessen gäller enligt 9 kap. 3 § and-
ra stycket samma lag och det skulle
strida mot avtal som avses där att
uppgiften röjs vid förhandlingen.
Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom. sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom stängda dörrar.
Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar, vare det gällande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
! Senaste lydelse 1980:101. 130
Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig Prop. 1989/90: 14
handräckning i skatteärenden Bilaga 2
Remissinstanser Kammarrätten i Jönköping, Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksskatteverket (RSV), Svea hovrätt, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Yttranden har därutöver inkommit från Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige (MRR).
Indrivningsuppdrag till och från utlandet;
Ds Fi 1984:14
Remissinstanser
Centrala studiestödsnämnden Ccentralorganisationen SACO/SR Datainspektionen Föreningen Sveriges kronofogdar Föreningen Sveriges skattechefer Föreningen Sveriges uppbördschefer Generaltullstyrelsen Justitiekanslern Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt Kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt Landsorganisationen i Sverige Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsernas organisationsnämnd Riksrevisionsverket Riksskatteverket Statskontoret Stockholms läns allmänna försäkringskassa Sveriges ambassad i Bonn Sveriges ambassad i London Sveriges ambassad i Paris 131
Sveriges ambassad i Washington Prop. 1989/90: 14
Tjänstemännens centralorganisation "Bilaga 2
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-10-23
Närvarande: justitierådet Staffan Vängby, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Odd Engström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till I lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräck-
ning i skatteärenden, : 2 lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän
avgift, 3 lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull
och annan allmän avgift, 4 lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot
utländsk tullag, 5 lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 6 lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 7 lag om ändring i rättegångsbalken.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren Rolf Tyllström. :
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden Den grundläggande bestämmelsen i den föreslagna lagen om Europarådsoch OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i det följande betecknad inkorporationslagen, innehåller att Europarådsoch OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall gälla för Sveriges del. Den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift, i det följande betecknad handräckningslagen, innehåller bl. a. föreskrift att svensk myndighet skall, i den mån riksdagen Har godkänt avtal härom med främmande stat,
biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende rörande skatt eller
allmän avgift. Denna föreskrift är avsedd att tillämpas även på Europa- | råds- och OECD-konventionen.
I svensk rätt finns inte några föreskrifter om hur bestämmelsernå i en internationell överenskommelse skall införlivas "med svensk rätt. Den praxis som har utbildats innebär följande. |
Om bestämmelserna 'i en överenskommelse berör myndigheternas eller enskildas handlande görs överenskommelsens bestämmelser tillämpliga i
Sverige genom att en lag eller annan författning utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelser införlivas med dén svenska rättsordningen till den del dessa bestämmelser 'saknar motsvarighet i eller strider mot de gällande svenska rättsreglerna. När en överenskommelse skall 133
införlivas med svensk rätt, kan två olika metoder komma i fråga. Överens- Prop. 1989/90: 14 kommelsens bestämmelser kan sålunda införlivas med svensk rätt antingen genom s.k. transformation celler genom s.k. inkorporation. Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporation innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna.
När konventionsbestämmelser överförs till svensk text har i praxis använts både transformationsmetoden och inkorporationsmetoden. Den förra metoden kan alltid användas, medan den senare metoden i princip bör reserveras för sådana överenskommelser vilkas bestämmelser utan vidare kan tillämpas av svenska domstolar och andra myndigheter. Transformationsmetoden har vanligen använts när det har gällt konventionsbestämmelser inom civilrätten, straffrätten eller processrätten. Inkorporationsmetoden används bl.a. i fråga om dubbelbeskattningsavtal. Numera — fr.o.m. dubbelbeskattningsavtalet med Korca år 1982 — sker det genom lag (se härom Hans-Heinrich Vogel i Förvaltningsrättslig tidskrift 1988 s. 169 ff).
Även om en överenskommelse har inkorporerats i svensk rätt har emellertid enstaka bestämmelser i den ibland ansetts därjämte böra transformeras till svensk lagtext (se SOU 1974:100 s. 58). När Sverige tillträdde 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik införlivades stora delar av fördraget med svensk rätt genom en inkorporationslag, lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik, medan andra delar transformerades till svensk rätt i bl. a. järn vägstrafiklagen (1985:192).
I de lagar vari dubbelbeskatttningsavtalen inkorporeras med svensk rätt anges genomgående att de skall gälla för Sveriges del. Dessutom finns regelmässigt en bestämmelse om att avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga och vidare ett fåtal förfaranderegler. I jämförelse härmed får det betecknas som ett stort framsteg att bestämmelser av vikt för bl. a. den enskildes rättstrygghet i Europaråds- och OECDkonventionen — som behandlar ämnesområden näraliggande och delvis sammanfallande med dubbelbeskattningsavtalen — transformeras till svensk lagtext genom handräckningslagen. Förfarandet medför bl.a. att regleringen blir mer lättillgänglig för både myndigheter och enskilda.
Samtidigt medför den valda lagstiftningstekniken vissa svårigheter. Dessa föranleds främst av att handräckningslagen skall tillämpas inte bara beträffande Europaråds- och OECD-konventionen utan också beträffande andra överenskommelser, bl.a. ett stort antal dubbelbeskattningsavtal. Dessa kan innehålla högst olikartade bestämmelser och även variationer . av vissa gemensamma grundregler. Det konventionsmaterial som skall transformeras blir sålunda svåröverblickbart. . .
Det föreligger även en annan svårighet. Konventionerna innehåller regelmässigt fakultativa bestämmelser, som reglerar vad Sverige folkrättsligt . är berättigat att göra men som inte förpliktar Sverige att införa samma bestämmelser i sin interna rätt. Uppenbarligen är detta fallet också i 134
förevarande sammanhang. Det finns bestämmelser som kan utnyttjas av Sverige för att vägra viss handräckning men som närmast har karaktären av säkerhetsventiler. De är inte avsedda att utnyttjas regelmässigt och saknar därför motsvarighet i den föreslagna handräckningslagen. Med anmärkning att likhetsprincipen i I kap. 9§ regeringsformen självfallet måste iakttas i tillämpningen finner lagrådet naturligt att i internationella sammanhang utrymme ges för sådana säkerhetsventiler.
Rättstekniskt är det avsett att angivna svårigheter skall lösas genom förbehållen i olika bestämmelser i handräckningslagen att handräckning skall lämnas eller begäras om eiler i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat. Saknas på viss punkt motsvarande avtalsbestämmelse kan lagen tydligen inte tillämpas i förhållande till berörda främmande stater. Finns en inkorporationslag som i samma fråga säger att ett visst avtal gäller för Sveriges del tillämpas i stället avtalets bestämmel- Ser. |
Föreskriften i handräckningslagen att handräckning skall lämnas eller begäras, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat, och föreskriften i inkorporationslagen att konventionen skall gälla leder visserligen till att den lättillgänglighet går förlorad som handräckningslagen var avsedd att skapa. Att bygga ut handräckningslagen med ytterligare bestämmelser hämtade från konventionen torde emellertid stupa på vad som förut anförts om att handräckningslagen skall tillämpas beträffande många olika konventioner. I stället kunde övervägas att i inkorporationslagen föreskriva att enbart vissa, i lagen angivna bestämmelser i konventionen skulle gälla som svensk lag. Det är nämligen uppenbart att åtskilliga bestämmelser i konventionen inte har den karaktären att de behöver införlivas med svensk rätt och beträffande andra behöver det åtminstone inte ske i lagform. En grupp abv bestämmelser i konventionen tar sålunda sikte uteslutande på förhållandet mellan stater och behöver därför inte sättas i kraft som svensk lag medan åtskilliga andra bestämmelser är av rent adminisitrativ karaktär och kan upptas i verkställighetsföreskrifter utfärdade av regeringen.
Att urskilja den grupp av återstående konventionsbestämmelser som borde uttryckligen förklaras gälla som svensk lag är emellertid förenat med betydande svårigheter. Risken är stor att vissa bestämmelser därmed skulle tillmätas en särskild betydelse medan andra som kunde framstå som lika viktiga utelämnades. Även om konventionens bestämmelser skall gälla gencrellt, tryggas rättssäkerheten av handräckningslagens bestämmelser om att svensk myndighet inte skall vidta åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ praxis och inte heller lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige. Lagrådsremissen innehåller uttalanden om innebörden av konventionens bestämmelser, hämtade från en kommentar som upprättats av en expertgrupp inom Europarådet, vilka kan tjäna till ledning för rättstillämpningen. Konventionsbestämmelserna skall tillämpas i första hand av riksskatteverket vilket kan väntas leda till att en enhetlig praxis uppkommer.
På nu anförda skäl anser sig lagrådet kunna godta den valda lagstiftningstekniken.
Bestämmelserna i 2 8 i det remitterade lagförslaget har emellertid motsvarigheter i förslaget till handräckningslag. Det synes inte föreligga något behov av att ta upp dem även i inkorporationslagen. Lagrådet hemställer därför att 2 § får utgå.
Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift I fråga om innebörden av det remitterade förslaget, som av lagrådet betecknas handräckningslagen, får hänvisas till vad lagrådet anfört vid behandlingen av inkorporationslagen.
Förslaget har inte remissbehandlats, vilket får ses som en brist.
Lagen innehåller bestämmelser dels om handräckning i Sverige år myndighet i främmande stat (1—3 och 10—17 §§ ) dels om handräckning i främmande stat (4—6 och 18—21§§ ). Lagen skulle vinna åtskilligt i överskådlighet om bestämmelserna fördes samman under angivna rubriker. Övriga bestämmelser (7 —9 §§ ) kan då fördelas på inledande bestämmelser resp. gemensamma bestämmelser, som placeras sist i lagen.
I förslaget används genomgående uttrycket ”skatt eller allmän avgift”. Det framstår som en betydande förenkling av lagtexten om termen ”skatt” kan användas. Lagrådet förordar därför att det i en inledande bestämmelse anges att vad i lagen sägs om skatt gäller även allmän avgift. Lagrådet förordar i anslutning härtill att lagens rubrik ändras till ”Lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden”.
Lagrådet vill i sammanhanget erinra om att begreppet allmän avgift under en lång tid utnyttjats i förening med utländska skatter bl. a. i indrivningshänseende. Här kan hänvisas t.ex. till lagen (1935:315) angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift. Även om begreppet allmän avgift inte definierats synes det inte ha föranlett några tolkningsproblem. Det kan dock framhållas att termen inte finns i konventionen, även om där talas om vissa socialförsäkringsavgifter. En överenskommelse med främmande stat måste emellertid föreligga för att den föreslagna lagen skall kunna tillämpas och det torde enligt lagrådets mening kunna hämtas ledning i det avtalet vid ctt ställningstagande till vad som skall avses med allmän avgift. Någon definition av begreppet behövs därför inte.
18 Enligt första stycket i det remitterade förslaget skall svensk myndighet, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat och det inte strider mot bestämmelserna i denna lag, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Av remissprotokollet (se avsnitt 4.1 och 4.4) framgår att avsikten med begränsningen till avtal som godkänts av riksdagen främst är att från lagens tillämpningsområde utesluta avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående 136
handräckning i beskattningsärenden (se Sveriges överenskommelser med Prop. 1989/90: 14 främmande makter 1935:28 samt SFS 1935:567 och 568). I remissprotokollet upplyses också att det pågår förhandlingar mellan Sverige och Västtyskland om ett nytt avtal.
Lagrådet förordar att 1935 års avtal undantas från tillämpning genom en uttrycklig bestämmelse, som lämpligen placeras bland övergångsbestämmelserna, samt att förevarande bestämmelse ges följande lydelse:
”I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräckning i skatteärende.”
Enligt 1 § andra stycket 2 får handräckning avse bistånd med indrivning (sc även 4§ första stycket andra meningen 2). I artikel 1 i konventionen anges uttryckligen att detta begrepp inbegriper säkringsåtgärder. Detta bör enligt lagrådets mening anges även i den svenska lagtexten. Godtas lagrådets förslag behövs inte den särskilda bestämmelsen om tvångsmedel och säkringsåtgärder i 2 § andra stycket av det remitterade förslaget.
38 Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser till skydd för den enskilde när svensk myndighet biträder utländsk myndighet i ett handräckningsärende. Paragrafen har i stort utformats i överensstämmelse med konventionens artikel 21 punkt 2 a) —e).
Remissprotokollet innehåller ett förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. I det lagförslaget görs en hänvisning till punkterna 1, 2 och 5 i 38 i denna lag. Dessa tre punkter avser vissa åtgärder som svensk myndighet inte skall vidta. Övriga punkter berör informationslämnande. För att förenkla hänvisningen i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift kan lämpligen 3 § indelas i två stycken, varvid innehållet i punkterna I, 2 och 5 bör tas in i första stycket och innehållet i punkterna 3 och 4 i andra stycket.
Uttrycket ”ordre public” som upptagits inom parentes i paragrafen, har 1 svensk lag i regel en annan innebörd än som anges i konventionen. Uttrycket torde därför böra utgå ur lagtexten.
4§
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om handräckning 1 främmande stat. Med hänvisning till vad som anförts vid 18 förordar lagrådet att första meningen av första stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse:
”I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får svensk behörig myndighet begära biträde i den främmande staten med handräckning i skatteärende.”
Godtas lagrådet förslag kan andra stycket i det remitterade förslaget utgå. Om även vad lagrådet förordar vid 7 och 8 §§ godtas, kan ”svensk behörig myndighet” ändras till ”riksskatteverket”. 137
10 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14
58 Prop. 1989/90: 14 Enligt det remitterade förslaget får framställning enligt 4 § andra stycket endast göras under förutsättning bl.a. att den begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna lag och framställningen kan ske enligt bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet (punkt 1).
Punkt 1 i 5 § framstår som onödig och bör enligt lagrådets mening utgå.
7 och 8 §§
I 78 lämnas en difinition av begreppet ”behörig myndighet” medan 8§ innehåller visst bemyndigande för riksskatteverket m. m.
Enligt lagrådets mening bör uttrycket ”svensk behörig myndighet” och liknande där det förekommer i lagtexten ändras till ”riksskatteverket”. Allt som i övrigt behövs av förevarande paragrafer är bestämmelser om att riksskatteverket i vissa fall skall överlämna ett ärende till regeringen och att riksskatteverkets beslut enligt lagen inte får överklagas (jfr 83 tredje och fjärde styckena samt 2 § 1 det remitterade förslaget till inkorporationslag).
11§ I första stycket andra meningen i paragrafen anges att framställning från främmande stat om att företrädare för utländsk myndighet skall få närvara vid skatteutredning i Sverige skall prövas av ”behörig myndighet”. Av skäl som anförts förut bör uttrycket utbytas mot ”riksskatteverket”.
Uppenbart är att sådan företrädare inte kan tillåtas ägna sig åt myndighetsutövning i den svenska skatteutredningen. Så är ej heiler avsett enligt konventionen. Saken synes tämligen självklar och det kan inte anses befogat att ägna den så omfattande uppmärksamhet som sker i andra stycket. Det är tillräckligt att behålla första ledet i det remitterade förslaget och låta stycket få följande lydelse:
”Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige.”
128 Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser rörande skyldighet vid en utredning här i landet i ett ärende angående utländsk skatt m. m. att i vissa fall underrätta den eller de som berörs av uppgifter som sänds över till utländsk myndighet. Paragrafen kan ses i förening med konventionens artikel 3 punkt 3 enligt vilken bestämmelse en stat som sänder över information till annan stat får underrätta den berörde innan upplysningen om honom sänds över enligt artikel 5 eller 7. En förutsättning härför är emellertid enligt artikel 3 punkt 3 att underrättelse får ske enligt intern 138
lagstiftning och att en förklaring om detta tillställts endera depositarien. Det framgår av remissprotokollet att Sverige avser att avge en sådan förklaring.
Bestämmelserna i 12 § syftar till att ge den som berörs av uppgifterna möjlighet att bemöta dessa eller att hos svensk myndighet begära att uppgifterna i förekommande fall korrigeras. Han skall därför enligt paragrafen underrättas om inte de i andra stycket av paragrafen intagna undantagen är tillämpliga. Enligt detta andra stycke får underrättelse underlåtas i fall som anges i tre olika punkter. Punkterna I och 2 har samma innebörd som bestämmelserna i 17 § första stycket punkterna 1 och 3 förvaltningslagen (1986:223). Enligt punkt 3 får underrättelse underlåtas om en sådan underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i det akutuella fallet. Det framhålls i remissprotokollet att informationsutbytet mellan olika stater är reglerat i olika former av överenskommelser och att detta ställer olika krav på parterna, t.ex. vad avser frågan om underrättelse till den som berörs av översända uppgifter. Punkten 3 framstår emellertid enligt lagrådets mening som ytterligt tveksam, i synnerhet som det i dag inte synes föreligga någon överenskommelse som innefattar begränsning av underrättelse utöver vad som följer av punkterna 1 och 2. Med hänsyn härtill och till skydd för den enskilde bör den föreslagna paragrafens andra stycke punkt 3 utgå.
143 Enligt förevarande paragraf får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske vid indrivning enligt handräckningslagen, om införsel får äga rum för svensk skatt eller allmän avgift av motsvarande slag. Redan 1 2 § klargörs emellertid att handräckning — innefattande även indrivning — skall genomföras i enlighet med vad som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift. Den föreslagna bestämmelsen i 14 § synes. som antytts i remissprotokollet, inte innehålla något utöver vad som redan framgår av 23 . Lagrådet hemställer därför att 14 § får utgå.
178 Enligt förevarande paragraf skall, om inte annat följer av svensk .behörig myndighets förordnande enligt 10 §, handling i ärende rörande skatt eller allmän avgift i främmande stat delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428). Att som därutöver sker i förslaget hänvisa i lag till en av regeringen utfärdad författning torde ej kunna komma i fråga. Enligt motiveringen är syftet med bestämmelsen endast att klargöra att den i delgivningslagen angivna turordningen kan frångås t.ex. om den ansökande staten begärt att delgivning skall ske på visst bestämt sätt, exempelvis genom stämningsman eller kungörelse. För att kungörelsedelgivning skall få ske gäller emellertid enligt delgivningslagen sådana förutsättningar att kungörelsedelgivning i praktiken inte torde kunna komma i fråga så länge annan delgivningsform står till buds. Vad som återstår att 139
klarlägga är att särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning får Prop. 1989/90: 14 äga rum så snart riksskatteverket förordnat därom. Då avfattningen av 17 § i förslaget synes sträcka sig vida längre än vad som motsvarar det angivna syftet och kunna leda till missförstånd, hemställs att paragrafen får följande lydelse:
”Handling t ärenden rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får, även om det ej följer av bestämmelserna i 3 § nämnda lag, äga rum om riksskatteverket förordnar om det.”
18§
Enligt den föreslagna paragrafen kan svensk myndighet under vissa förutsättningar begära handräckning i annan stat. Av paragrafens andra stycke följer att svensk myndighet vidare hos behörig svensk myndighet, dvs. riksskatteverket, kan begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredning i annan stat. Det framgår inte klart av den föreslagna lydelsen huruvida härvid avses företrädare för den svenska myndighet som hos riksskatteverket begär handräckning i en annan stat eller företrädare för riksskatteverket. Av remissprotokollet får anses framgå att syftet är att företrädare för den myndighet som hos riksskatteverket begär handräckningen skall få närvara vid utredningen. Enligt lagrådets mening kan det i många fall framstå som naturligare att en företrädare för riksskatteverket får närvara. Andra stycket i den föreslagna paragrafen bör därför ges sådan lydelse att därav framgår att företrädare för antingen riksskatteverket eller den myndighet som begär handräckningen får närvara.
19 § Enligt förslaget kan indrivning ske inte bara hos den skatt- eller avgiftsskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning. Ordet ”annan” synes att döma av motiveringen syfta på bl. a. någon som ålagts betalningsskyldighet enligt 15 kap. aktiebolagslagen. Detta kapitel avser emellertid skadestånd, och sådant kan inte hänföras till skatt eller någon annan förpliktelse på vilken konventionen eller handräckningslagen kan tillämpas. Däremot skulle bestämmelsen kunna bli tillämplig på styrelseledamöters m.fl. ansvar för avfört aktiebolags skatteskuld (övergångsbestämmelserna till lagen 1977:303 om ändring i lagen 1944:705 om aktiebolag). Sådant ansvar synes dock knappast längre kunna bli aktuellt. Något hinder att behålla ordet ”annan” i lagtexten föreligger dock inte.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad som vid 18 anförts om behovet av en särskild övergångsbestämmelse beträffande 1935 års tyska avtal.
Det kan nämnas att förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden — som föreslås upphävd enligt punkt 3 i 140
övergångsbestämmelserna — innebär ett bemyndigande för riksskattever- Prop. 1989/90: 14 ket att pröva ärenden om handräckning enligt bl.a. 1935 års avtal.
Den omdisponering av lagförslaget som förordas och de förslag och synpunkter som lagrådet i övrigt anför har föranlett lagrådet att upprätta ett eget lagförslag (se Bilaga). De skiljaktigheter i förhållande till det remitterade förslaget som inte särskilt har kommenterats är av redaktionell natur.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift Lagrådet hänvisar till vad som anförts vid 3 § förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (handräckningslagen). De ändringar som lagrådet där och i övrigt föreslagit i handräckningslagen föranleder följdändringar i fråga om hänvisningar i förevarande förslag. Härvid bör beaktas att vad som i handräckningslagen sägs om riksskatteverket skall avse generaltullstyrelsen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående ' brott mot utländsk tullag De ändringar som lagrådet föreslagit i handräckningslagen föranleder följdändringar i fråga om hänvisningarna i förevarande förslag. Hävid bör beaktas att vad som i handräckningslagen sägs om riksskatteverket skall avse generaltullstyrelsen.
Övriga förslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Bilaga Prop. 1989/90: 14
Förslag till
Lag om ömsesidig handräckning i skatteärende
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 & Vadi denna lag sägs om skatt gäller även allmän avgift samt ränta på skatt eller allmän avgift och administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning.
28 I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån det särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga eller i 28 lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
3 & Med handräckning avses i denna lag
1. utbyte av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,
2. bistånd vid indrivning, häri inbegripet säkringsåtgärder, samt
3. delgivning av handlingar.
Handräckning i Sverige åt myndighet i fftämmande stat
Allmänna bestämmelser 4 8 I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräckning i skatteärende.
Riksskatteverket förordnar om handräckning i varje särskilt fall. Om handräckningen inte sker genom riksskatteverkets försorg, uppdrar verket åt vederbörande svenska myndighet att ombesörja handräckningen.
5 & Handräckning skall, om inte annat följer av 10 eller 12 §, genomföras i enlighet med vad som gäller för den svenska skatt som är närmast jämförlig med den utländska skatt som handräckningen avser.
6 & Handräckning får inte innefatta att svensk myndighet skall
1. vidta åtgärd som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. vidta åtgärd som strider mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen,
3. lämna handräckning, om och i den mån beskattningen i den stat som begär handräckningen strider mot allmänt gällande beskattningsprinciper eller mot bestämmelserna i en överenskommelse för undvikande av dubbelbeskattning eller i annan överenskommelse med den främmande staten.
Handräckning får inte heller innefatta att svensk myndighet skall
I. lämna upplysning som inte är tillgänglig enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,
2. lämna upplysning som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller Prop. 1989/90: 14 yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet,
3. lämna upplysning, om det skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
7 & Föranleder handräckning talan inför svensk domstol eller myndighet, äger riksskatteverket motta stämning samt själv eller genom ombud föra talan.
Utredning i Sverige 8 & Riksskatteverket kan, efter framställning från den behöriga myndigheten i den främmande staten, medge företrädare för utländsk myndighet att närvara vid skatteutredning i Sverige.
Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör utredningen i Sverige.
9 & I fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan granskning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt skall uppgiften även tillställas den som berörs därav för kännedom. I sådan underrättelse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om underrättelsen är uppenbart obehövlig eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning eller beslut i skatteärende.
Indrivning i Sverige 10 & I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat gäller i fråga om preskription lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen.
11 & Vid indrivning i Sverige av utländsk skatt får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller att väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter särskilt bemyndigande av riksskatteverket.
Ett sådant bemyndigande fordras också för att anta ackordsförslag be-' träffande utländsk skatt.
12 § Med fordran på skatt i ffämmande stat följer ej förmånsrätt enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
Delgivning av handlingar i Sverige 13 §& Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivningslagen (1970:428). Särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning får, även om det cj följer av bestämmelserna i 3§ nämnda lag, äga rum om riksskatteverket förordnar om det. 143
Handräckning i ffrämmande stat Prop. 1989/90: 14
Allmänna bestämmelser 14 § I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat får riksskatteverket begära biträde i den främmande staten med handräckning i skatteärende.
15 § Framställning enligt 14 § får göras endast under förutsättning att
1. motsvarande handräckningsåtgärd kan vidtas i Sverige i ett likartat ärende,
2. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet,
3. framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
16 & Uppgift som erhållits med stöd av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får ej användas för att ändra eller söka ändring av svensk skatt, om detta skulle strida mot avtalet i fråga.
Utbyte av upplysningar 17 & Svensk myndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för att få del av deklarationer och andra uppgifter som erfordras i ett svenskt skatteärende.
I skatteärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får svensk myndighet hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i fftämmande stat som innebär att företrädare för verket eller myndigheten får närvara vid skatteutredning i den främmande staten.
Indrivning i ffämmande stat 18 8 Kronofogdemyndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning .
Hemställan enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan väsentlig svårighet.
19 & Svensk skatt som har tagits ut genom handräckning i främmande stat anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit riksskatteverket till handa vid tidpunkten för uttagandet.
Delgivning av handlingar i ffrämmande stat 20 & Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande svensk skatt, skall hos riksskatteverket hemställa om att verket begär handräckning för sådan delgivning.
I den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket, ombesörja delgivning med person i den främ- 144
mande staten genom att sända handlingen med posten enligt vad som sägs Prop. 1989/90: 14 i 3 § första stycket delgivningslagen (1970:428).
Gemensamma bestämmelser 21 8 Är ett ärende enligt denna lag av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet dit.
22 & Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende.
3. Genom lagen upphävs vidare
— kungörelsen (1941:999) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
— kungörelsen (1941: 1000) angående handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
— kungörelsen (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt,
— kungörelsen (1958:382) angående handräckning åt belgisk myndighet 1 beskattningsärende,
— förordningen (1973:630) om handläggningen av vissa handräckningsärenden, samt
— förordningen (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
4. Vad i lagen sägs om överenskommelse med främmande stat gäller inte avtalet den 14 maj 1935 med Tyska Riket angående handräckning i beskattningsärenden.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1989
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson
Föredragande: statsrådet Engström
Proposition om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden, m. m.
1¶Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 14 september 1989) över förslag till
1. lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
2. lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift,
3. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull ' och annan allmän avgift,
4. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 6. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 7. lag om ändring i rättegångsbalken.
2¶Förslaget till lag om Europaråds- och OECDkonventionen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden
Lagrådet har i sitt yttrande ansett sig kunna godta den valda lagstiftningstekniken, att genom den nu aktuella lagen inkorporera Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden med svensk rätt. I syfte att på ett klart och entydigt sätt identifiera den nu aktuella handräckningskonventionen finner jag att det i lagförslaget bör anges att konventionen öppnades för undertecknande den 25 januari 1988.
Lagrådet har vidare, med hänvisning till att frågan även reglerats i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden, hemställt att 146
2 8 i förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen skall utgå. Jag delar lagrådets uppfattning härvidlag.
3¶Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift var uppbyggt i enlighet med vad som varit gängse för motsvarande förordningar (se t. ex. förordningen om tillämpning av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden). Lagrådet har i denna del framfört en rad förslag bl.a. vad avser de enskilda bestämmelsernas utformning. Lagrådet har vidare förordat att lagförslaget omdisponeras och att det ges en annan rubrik (lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden). Genom de av lagrådet föreslagna ändringarna i lagförslaget har lagen kommit att bli mer överskådlig och lättillgänglig. Med hänsyn härtill! finner jag att det av lagrådet upprättade lagförslaget bör läggas till grund för lagstiftning. En mindre ändring av redaktionell karaktär har dock gjorts i 7§ 1 det av lagrådet lämnade lagförslaget.
I ikraftträdandebestämmelserna till förslaget till lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden föreskrivs att förordningen om handläggningen av vissa handräckningsärenden skall upphöra att gälla. Vidare föreskrivs att lagen inte skall vara tillämplig i fråga om 1935 års avtal med Tyska Riket. Med hänsyn till att någon förändring inte varit avsedd vad avser riksskatteverkets befogenhet att handlägga enskilda ärenden rörande handräckning bör ett tillägg göras i punkt 4 i ikraftträdandebestämmelserna av innebörd att 4, 14, 21 och 22 §§ i lagförslaget också skall tillämpas vad gäller 1935 års avtal med Tyska Riket. Innebörden av detta tillägg är endast att riksskatteverket, i likhet med vad som tidigare varit fallet, skall handlägga de enskilda ärendena rörande handräckning enligt 1935 års avtal. Som tidigare nämnts pågår förhandlingar med Västtyskland om ett nytt handräckningsavtal. Avsikten är härvid att så snart som möjligt ersätta det nu gällande avtalet med ett nytt, vilket fullt ut kommer att omfattas av den föreslagna lagens bestämmelser.
4¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:200)
om uttagande av utländsk skatt, tull och annan
allmän avgift respektive förslaget till lag om ändring
i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag
Genom de ändringar som ovan föreslagits i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden måste vissa följdändringar vidtas i de nu behandlade lagarna. Den ena följdändringen som härvid har vidtagits avser hänvisning- 147
arna i de ovan angivna lagarna till vissa lagrum i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Den andra följdändringen utgörs av ett tillägg av förtydligande natur, i vilket klargörs att då det i dessa lagar hänvisas till ett lagrum i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i vilken det talas om riksskatteverket, avses i detta sammanhang generaltullstyrelsen. Slutligen har det i ikraftträdandebestämmelserna till 2§ förslaget till lag om ändring i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift föreskrivits att bestämmelsen i 4§ andra stycket lagen om ömsesidig handräckning inte skall vara tillämplig i fråga om det mellan Sverige och Västtyskland den 18 december 1972 ingångna avtalet om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Bakgrunden till denna undantagsbestämmelse är att det i nämnda tullsamarbetsöverenskommelse (se SFS 1976: 929) jämförd med artikel X i 1935 års handräckningsavtal mellan Sverige och Tyska riket ankommer på regeringen att handha dessa frågor. I samband med att 1935 års avtal upphör att gälla eller om en överenskommelse i frågan dessförinnan träffats med Västtyskland kommer dock generaltullstyrelsen att bli behörig att förordna om handräckning i Sverige vad avser indrivning här i riket av västtysk tull.
5¶Övrigt
Förutom de ovan redovisade ändringarna i de till lagrådet remitterade lagförslagen har endast vissa mindre ändringar av redaktionell karaktär vidtagits i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Jag hemställer vidare att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen till
2. lag om Europaråds- och OECD-konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
3. lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
4. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift,
5. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
8. lag om ändring 1 rättegångsbalken. 148
7 Beslut Prop. 1989/90: 14
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll =.sssssssssersors ses rer rr rt I Förslag till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömse-
sidig handräckning i skatteärenden s..sssssseeressrrsesrs rer rna
Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning
1 SKatteärenden sosse ssssseesrrererreere rr rr ert rr tr ser sera
3.4.4 Artikel 21, Skydd för personer och begränsning av möj-
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande