Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.

Enligt förslaget skall uppgifter om enskildas personliga'förhållanden. t. ex. bostadsadress, kunna sekretessbeläggas i vissa myndighetsregister, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstå- ende till honom eller henne lider men om uppgiften röjs.

En viss skärpning av skattesekretessen föreslås i fråga om uppgifter som har erhållits från utländska myndigheter" enligt dubbelbeskattningsavtal e. d. som kräver ett starkt sekretesskydd här i landet för uppgifterna.

Vidare föreslås att maximitiden för handlingssekretessen hos främst de statliga affärsverken skall förlängas från två till fem år när det gäller villkoren i slutna avtal.

Uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall enligt propösitio- nen skyddas av sekretess i ärenden omlavskiljande av'studerande från högskoleutbildning. Personalen inom hälso- och sjukvården och inom so- cialtjänsten skall lämna de uppgifter om 'den studerande som behövs i dessa ärenden. Sådana uppgifter om enskilda som hänför sig till utlands- myndigheters beredskapsplancring skall vidare kunna sekretessbeläggas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft-den ljanuari 1988. .

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till Prop. 1987/88z41 Lag om' ändring i sekretesslagen (1980: 100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1

dels att 6 kap. 2 s. 7 kap. 15 %, 8 kap. 10 % samt 9 kap. 3 och 11 5.5 skall ha följande lydelse. '

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 kap. 27 &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. I! %

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv. överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom. tjänst eller annan nyttighet. om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Vad som nu har sagts om tjänst avser dock inte arbete som för myndighets behov utförs av dess egen eller annan myndighets personal. Angår ärendet upphandling eller angår det försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet förrän alla anbud offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.

I fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller" sekre- tessen dock längst till dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

[ fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekre- tessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk (Je/iför- svarets materielverk fem år. har förflutit från det avtalet slöts.

7 kap. 155

_ Sekretess gäller i verksamhet

som avser folkbokföringen eller an- nan liknande registrering av befolk- ningen. för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden, om det av sär- skild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstå- ende lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller an- nan liknande registrering av befolk- ningen. för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden. om det av sär- skild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstå- ende lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess giiller. i den utsträckning regeringen föreskriver det, i (mnan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningar. '

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

' Lagen omtryckt I985: 1059.

lx)

• Sida 3
•  Original

Föreslagen lydelse

27 å

Sekretess gäller i ärende om av- skiljande av studerande från hög- skoleutbildning för uppgift om en- skilds hälsotillstånd eller andra personliga Firhållanden. om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen giiller doek inte beslut i ärendet. '

I fråga om uppgift i allmän lland- ling gäller sekretessen i lzögstfem- tio år.

8kap.2 10 &

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållan- den för enskild. som i annat fall än som avses i 8 och 9 så har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos myndighetför uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild som har trätt i affärsförbindelse med bolag. förening. samfällighet eller stiftelse. som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision. om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen hos en myndighet som bedriver sådan revision gäller dock inte. om uppgiften ingår i beslut av myndigheten. '

Har uppgift för vilken sekretess gäller enligt första stycket. lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också där. Sekretessen gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut av den "mottagande myndigheten.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen. om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. Nuvarande lydelse

I fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekre- tessen dock längst till dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

I fråga om uppgift i allmän ha'nd- ling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffandekhandling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekre- tessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk oclrför- svarets materielverk fem år. har förllutit från det avtalet slöts.

9 kap.

Sekretess enligt 1 och 2 5.5 gäller också, i den mån avtal härom har träffats med främmande stat. i ärende om handräekning eller bi- stånd som myndighet lämnar åt myndighet eller annat organ i den

2 Senaste lydelse l987:520.

Sekretess enligtl och 2 åå gäller också. i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främman- de stat. i ärende om handräckning eller bistånd som myndighet lämnar åt myndighet eller annat organ i den

'.:J

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Föreslagen lydelse

staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Sekretess gäller. i den mån riks- dagen ltar godkänt avtal härom medfrämmande stat, hos myndig- het i verksamhet som avses i l, 2 eller 19 55 för sådan uppgift om en- skilds personliga eller ekonomiska förhållanden sotn myndigheten har erhållit enligt avtalet. Föreskrifter- na i 14 kap. 1—3 55 får inte ifråga om denna sekretess tillämpas istrid med avtalet.

Ifråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen enligt andra stycket i högst tjugo år.

11.5

Sekretess gäller hos utrikesde- partementet, inom utrikesrepresen- . tationen och hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt bi- stånd. biträde i rättslig angelägen- het eller utredning åt enskild. om det kan antas att (len enskilde eller någon honom närstående lider ska- da eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesde- partementet. inom utrikesrepresen- tationenoch hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt bi- stånd, "biträde i rättslig angelägen- het eller utredning eller annat lik- nande bistånd åt enskild. om det kan antas att den enskilde eller nä-

gon honom närstående lider skada - eller men om uppgiften röjs. Sekre- tessen gäller dock inte beslut i ären- de om ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesde- partementet. inom utrikesrepresem tationen och hos styrelsen för inter- nationell utveckling för uppgift om enskild som hänför sig till utlands- . myndighets .beredskapsplanering. 'om det inte står klart att uppgiften katt "röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider ska- da eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1. Denna lag träderi kraft den ! januari,]988. 2. I fråga om avtal som avses i 9 kap. 3 5 första stycket och som har träffats före ikraftträdandet tillämpas bestämmelsen även om riksdagen inte har godkänt avtalet.

• Sida 5
•  Original

2 Förslag till .

Lag om ändring i lagen ( 1980: 1 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.

Härigenom föreskrivs att 7 a 5 lagen (1980: 1 1) om tillsyn över hälso—' och sjukvårdspersonalen m. fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a ä'

Utöver Vad som annars följer av lageller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna ut

1. uppgift om huruvida någon vistaspå en, sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet. polis- myndighet. kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighet.

2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning. '

3. uppgift som socialstyrelsens 3. uppgift som socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och råd för vissa rättsliga sociala och ' medicinska frågor behöver för sin medicinska frågor behöver för sin verksamhet. verksamhet.

4 . uppgift om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om avskiljande av denne från hög- 'skt'deutbildning.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse 1982:1109. '

• Sida 6
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 66 & socialtjänstlagen (198016201 skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66 ä'

Av 1 kap. 5 & sekretesslagen (1980:100) framgår att socialnämn- den titan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 & tredje styc- ket samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av den sistnämnda bestämmelswz följer också att sekretess inte. hind- rar att uppgift, som angår misstan- ke om brott för vilket inte är före- skrivet lindrigare straffän fängelse i två år. lämnas till en åklagarmyn- dighet eller polismyndighet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas uppgift om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende. om uppgiften för särskilt fall begärs av en dom- stol. åklagarmyndighet. polismyn- dighet. kronofogdemyndig'het eller folkbokföringsmyndighet.

Av ] kap. 5. & sekretesslagen (1980: 100) framgår att socialnämn- den utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 åfemte styc- ket samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av samma stycke följer också att sekretess inte hindrar att uppgift. som angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. lämnas till en åklagarmyndighet. polismyn- dighet eller annan myndighet som ltar att ingripa mot brottet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas

]. uppgift om huruvida någon vis- tas i ett hem för vård eller boende. om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol. åklagarmyndighet. polismyndighet. kronofogdemyn- dighet eller folkbokföringsmyndig- het.

2. uppgift om en studerande sotn behövs för prövning av ett ärende om avskiljande av denne från hög- skoleutbildning.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1988.

* Senaste lydelse 1982:1110.

• Sida 7
•  Original

2. Sekretesskyddet för uppgifter i myndigheters personregister

Mitt förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden. t. ex. namn och hemadress. skall i vissa fall skyddas av den s.k. folkbok- föringssekretesscn också i myndighetsregister som endast omfattar ett begränsat urval av- befolkningen. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om i vilka myndighetsregister sekretessen skall gälla."

DOK:s förslag: All myndighetsregistrering "av befolkningen" skall om- fattas av folkbokföringssekretessen utan att regeringen föreskriver särskilt om det. ,

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig om en utvidg- ning av folkbokföringssekretessen är justitiekanslern (JK). hovrätten för Västra Sverige. kammarrätten i Sundsvall. Malmö tingsrätt. datainspek- tionen, riksförsäkringsverket. riksskatteverket, länsskattemyndigheterna i Stockholms. Jönköpings och Örebro län. tekniska högskolan i Stockholm. centrala studiestödsnämnden. centralnämnden för fastighetsdata. stats- kontoret, statistiska centralbyrån. statens person- och adressregister- nämnd. Malmö kommun. DAFA Data AB samt riksorganisationen för '

kvinnojoureri Sverige.

De flesta av dessa remissinstanser är positiva till förslaget. Hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Sundsvall anser dock att ett genom- förande av förslaget bör övervägas ytterligare. Statistiska centralbyrån anser sig ha svårt att överblicka alla konsekvenser som den föreslagna utvidgningen för med sig. Malmö tingsrätt ställer sig tveksam till om en så omfattande utökning av sekretessen verkligen kan leda till ett effektivt skydd mot förföljelse.

Skälen för mitt förslag: 1 7 och 9 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. I detta uttryck inbegrips bl. a en persons adress (prop. l979/8():2 Del A s. 84). Det stora flertalet av dessa sekretessbestämmelser är försedda med s.k. skade- rekvisit. Som förutsättning för att sekretess skall gälla för en uppgift ställs då ett krav på att ett utlämnande av uppgifter kan leda till en viss angiven risk för men för den enskilde. Det är mera sällan sotn en uppgift om en persons adress är så känslig att den inte får lämnas ut.

Det finns emellertid en bestämmelse som direkt tar sikte på att skydda också denna typ av uppgifter. nämligen 7 kap. 15 & sekretesslagen. Där föreskrivs om sekretess för uppgifter inom folkbokföringen m.m. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess i verksamhet. som avser folkbokfö- ringen eller annan liknandc registrering av befolkningen. för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. En förutsättning för att sekretessen skall gälla är att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men, om uppgiften röjs. Detta skaderekvisit innebär att sekretesskydd ges såväl åt uppgifter av särskilt ömtålig art som

• Sida 10
•  Original

åt normalt harmlösa uppgifter vilka på grund-av speciella omständigheter är skyddsvärda.

l regel gäller således inte någon sekretess enligt denna paragraf för uppgifter om t.ex. namn eller adress. Det måste föreligga någon särskild anledning för att sådana uppgifter skall fåzhemlighållas. Som exempel på situationer då adressuppgifter inte bör lämnas ut anges i förarbetena till sekretesslagen fall då personförföljelse kan befaras (prop. 1979/80:2 Del A 5. 211). En särskild anledning bedöms följaktligen i praxis föreligga om en kvinna begär att hennes kyrkobokfö-ringsadress inte skall lämnas ut t. ex. till hennes tidigare make, eftersom hon fruktar att han skall utsätta henne för trakasserier. Ofta krävs det dock i sådana fall att det finns någon form av intyg från t. ex. polismyndighet eller socialnämnd att hon är i behov av. att ha "hemlig”? adress.

Bestämmelserna om folkbokföringssekretess gäller i första hand inom'

i den egentliga folkbokföringen. dvs. för uppgifter i register som förs för kyrkobokföring och mantalsskrivning. Paragrafen är tillämplig också i fråga om andra befolkningsregister som baserar sig på uppgifter från folk- bokföringsmyndigheterna. som t. ex. det centrala statliga person- och" ad- ressregistret (SPAR). ' ' '

Även om ett befolkningsregister inte "omfattar hela landet utan bara befolkningen i ett visst område. t. ex. i ett län eller en kommun. är bestäm- melserna i 7 kap. 15 å sekretesslagen. tillämpliga. . '

Folkbokföringssekretessen omfattat däremot inte uppgifter om enskilda i statliga och kommunala register som omfattar ett begränsat urval av

befolkningen. För en del av dessa register gäller dock sekretess enligt . '

andra bestämmelser i sekretesslagen. Som exempel på sådana register, som omfattar en relativt stör andel av befolkningen, kan nämnas följande. Statistiska centralbyråns register omfattas t.ex. av statistiksekretessen enligt 9 kap. 4 5 och riksskatteverkets centrala skatteregister av skattesek- retessen enligt 9 kap. 1 5. 'För riksförsäkringsverkets register kan gälla sekretessen i socialförsäkringsärenden (7 kap. 7 få). om folkbokföringssek- retessen inte är tillämplig. Kommunernas bostadsbidt'agsregister omfattas av den sekretess som är föreskriven i 7 kap. 25 å. Vidare tillämpar centrala studiestödsnämnden 9 kap. 5-5 andra stycket på sitt register för admini— stration av studiemedel. Slutligen kan här nämnas att uppgifter i det" statliga lönesystemet (SLÖR) och det personaladministrativa systemet (P1) kan vara sekretessbelagda enligt 7 kap. 11 &.

Det finns andra register där uppgifter för närvarande saknar sekretess .trots att de omfattar en ganska stor del av befolkningen. Exempel på sådana register är trafiksäkerhetsverkets centrala körkorts- och bilregister och rikspolisstyrelscns centrala" passregister. Beträffande bil- och kör- kortsregistren finns emellertid den möjligheten att registrera annan adress än kyrkobokföringsadressen om särskilda skäl föreligger. Härigenom kan ett visst skydd uppnås i praktiken.

Som bestämmelserna om fo)kbokföringssekretessen är utformade skall de tillämpande myndigheterna normalt kunna utgå från att uppgifter i de aktuella registren inte är sekretessbelagda. För att säkerställa att en sär- skild sekretessprövning verkligen sker i de fall det behövs har man för

• Sida 11
•  Original

. vissa register en speciell form av varningssignal. Av riksskatteverkets allmänna råd för handläggning av särskild sekretessprövning i folkbokfö- ringen framgår att länsskattemyndigheterna rekommenderas föra in en markering om särskild sekretessprövning i de fall där man bedömer att Uppgifter 'om en person kan bli föremål för sekretess enligt 7 kap. 15 & sekretesslagen. Begäran att så skall ske kan komma antingen från den registrerade själv eller från någon myndighet. En sådan markering innebär att uppgifter om personen inte lämnas utan .att en särskild prövning har gjorts. De register, där folkbokföringssekretessen är tillämplig. .aviseras sedan om att en spärrmarkering har gjorts.

Enligt uppgift från riksskatteverket var det år 1986 ca 1 600 personer som med stöd av folkbokföringssekretessen skyddades genom en särskild spärrmarkering. Det är således förhållandevis få fall där man har bedömt omständigheterna vara så allvarliga att 7 kap. 15 åsekretesslagen skulle kunna vara tillämplig. Ofta har beslutet föregåtts av polisutredning eller ingripande från någon socialnämnd.

Tanken bakom den nuvarande regleringen där uppgifter om en persons adress e. d. kan hållas hemlig i vissa register men inte i andra torde vara att ett sådant sekretesskydd bör ges bara i undantagsfall och då i fråga om de register där det i praktiken ligger närmast till hands att försöka få reda på en sådan uppgift. Ju större del av befolkningen i hela landet eller en del av detta registreringen avser. desto mera närliggande är det givetvis att söka uppgiften där.

Mot denna bakgrund är det naturligt att sekretessen i första hand gäller för uppgifter i de register som avser hela befolkningen och inte för innehål- let i mindre omfattande förteckningar. Det är också så att det i ett öppet ' samhälle som vårt är svårt, för att inte såga omöjligt, att i varje samman- hang ge sckretesskydd åt t. ex. en adress.

Å andra sidan finns det ett antal register som förs av myndigheter och som innehåller uppgifter om så stora grupper av befolkningen att det ter sig inkonsekvent att uppgifter i dessa register inte omfattas av samma sekre- tess som uppgifter i befolkningsregistren. Det torde vara nästan lika nära- liggande att forska efter en adress i t. ex. pass- och körkortsregistren som i folkbokföringsregistren eller SPAR. . Skillnaden i sckretesshänseende mellan dessa register framstår-som en brist i regleringen. Så t.ex. har i skilda sammanhang uppmärksammats behovet av skydd för kvinnor som förföljs och hotas av sina tidigare makar eller sambor. Samhällets Stöd till denna grupp bör givetvis i första hand ta. .' sig andra uttryck än att utvidga möjligheten att sekretessbelägga person- . uppgifter. och en utvidgad sekretess på området kan aldrig erbjuda något heltäckande skydd. Men varje rimlig möjlighet att förbättra skyddet måste naturligtvis tas tillvara. '

Antalet personer som på grund av förföljelse e. d. kan ha anledning att hemlighålla sin adress är mycket begränsat i förhållande till alla dem som regiStreras i de nu åsyftade registren. Möjligheten till insyn i registren skulle därför begränsas endast marginellt och det viktiga intresset av offentlighet knappast trädas för när, om nu avsedda uppgifter sekretessbe- läggs. Starka skäl talar enligt min mening för en viss utvidgning av sekre- tessen i det här behandlade hänseendet.

• Sida 12
•  Original

Visserligen finns den möjlighet som tratiksäkerhetsverket utnyttjar. nämligen att registrera en annan adress än kyrkobokföringsadresscn. Det kan dock vara svårt att tillämpa en sådan ordning i-praktiken. Det krävs att den som vill ha hemlig adress själv uppmärksammar myndigheten på sitt behov av skydd. Registermyndigheten. som oftast själv har ett behov av att kunna nå den som är registrerad. måste hela tiden bevaka den riktiga adressen. Ett informellt samarbete behöver därför bedrivas mellan läns- skattcmyndighetcn. som aviserar uppgifter i registren. och verket. Förfa- randet med att uppge en alternativ adress är följaktligen en krånglig metod. Sekretessfrågan bör därför om möjligt lösas på ett bättre sätt.

Jag delar därför DOK:s och de flesta remissinstansernas uppfattning att de nuvarande sekretessbestämmelsernas tillämpningsområde är för be- gränsat. Jag tolkar den tveksamhet som kommer till uttryck i vissa yttran- - den som ett tecken på att det inte uppfattas som helt klart vilken räckvidd kommitténs förslag har. Jag återkommer strax till den frågan. Möjligheter- na att sekretessbelägga uppgifter i register om var en enskild person finns bör alltså enligt min mening utvidgas.

En grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen är att se- kretess inte skall gälla för uppgifter. om det inte verkligen behövs. Krav på nya sekretessregler. särskilt inom verksamheter där sekretess inte tidigare har gällt. bör prövas med stor restriktivitet. [ prop. 1975/76: 160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet uttala- de föredragande statsrådet (s. 73) beträffande offentlighetsprincipen att det särskilt bör mana till försiktighet att intresset av hcmlighållande i visst fall är lätt gripbart, medan vådorna av en begränsning av den fria insynen i myndighetens materiel kommer i dagen först vid en bedömning på längre sikt och som en samlad följd av ett flertal sekretessbestämmelser.

Enligt DOK kan man inte hävda att offentlighetsintressct väger tyngre när det gäller normala folkbokföringsuppgifter i de personregister som för närvarande inte omfattas av folkbokföringssekretessen än i dem som gör det. För min del ärjag emellertid inte övertygad om att det finns tillräckliga skäl "för att begränsa offentlighetsprineipen och sekretessbelägga uppgifter om enskildas personliga förhållanden i samtliga personregister 'som förs av myndigheter. såväl statliga som kommunala. -

Dessutom anserjag det —. som antytts — något osäkert hur långt DO velat gå med sitt förslag som i den lagändring kommittén har förordat har formulerats så att sekretess skall gälla i verksamhet som avser registrering "av befolkningen”. Kommitténs överväganden förefaller närmast ta sikte på den typ av relativt omfattande myndighetsregister somjag har varit inne på tidigare. Förslaget kan emellertid också uppfattas så att det avser alla myndighetsregister.

Konsekvenserna av en så långtgående utvidgning av sekretessen som skulle följa av sistnämnda tolkningsalternativ går dock knappast att över- blicka. Jag är också tveksam till hur effektivt skyddet skulle bli i praktiken. Det skulle vara svårt att få ett i praktiken fungerande system i vilket olika myndigheter aviserar varandra om spärrmarkeringar. Vidare måste man nog räkna med att den som sekretessen skall skydda inte känner till alla de myndighetsregister där vederbörande är registrerad och att han eller hon

• Sida 13
•  Original

av sekretesskydd.

Till de nämnda praktiska svårigheterna kommer att man har anledning tveka omvärdet av en sådan utvidgning av sekretessen även för det fall-att en lagstiftning efter dessa linjer skulle kunna fungera i praktiken. Försöker någon verkligen systematiskt att få en upplysning om en adress. lyckas denne sannolikt förr eller senare på ett eller annat sätt. även om han inte kan få fram uppgifterna genom nagot myndighetsregister.

Enligt min mening bör man rikta 1n sig på de register som innehaller ett förhållandevis stort urval av befolkningen. nagot som ocksa far uppfattas som DOK:s huvudtanke. Det är framför allt för dessa register det finns ett praktiskt behov av en utvidgad sekretess samtidigt som det går att över- blicka effekterna av en regeländring. Jag förordar därför att en utvidgning av sekretessen sker beträffande sådana register men inte i fråga om alla myndighetsregister.

Den sekretess som nu gäller enligt 7 kap. 15 & sekretesslagen förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. DOK har föreslagit att samma rekvisit skall gälla för den utvidgade sekretess som kommittén har föror- dat. Med hänsyn till att det behov av utvidgad sekretess som gör sig gällande framför allt hänför sig till fall då personförföljelse kan befaras kunde det som ett alternativ övervägas att i stället utforma rekvisitet på samma sätt som i 9 kap. 8 s tredje stycket andra meningen sekretesslagen. Där föreskrivs det att sekretess gäller hos postverket för uppgift om enskilds adress om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. En sådan lösning skulle dock te sig mindre följdriktig med hänsyn till den ordning som redan har valts för folkbokföringssekretessens del. Jag godtar därför DOK:s förslag i denna del.

Enligt min mening är det vidare en fördel om det klart framgår vilka myndighetsregister som skall omfattas av den nya sekretessen, så att denna fråga inte skall behöva bli föremål för osäkerhet och tolkningsspörs- mål i praxis. Det är dock svårt att finna något lämpligt sätt att direkt i lagtexten ange vilka register som avses. Alla register som innehåller per- sonuppgifter om landets invånare och som inte omfattar hela befolkningen . avser ju ett urval av denna. Att tillräckligt tydligt ange hur pass stort urvalet skall vara låter sig knappast göra. Härtill kommer att registrens andel av totalbefolkningcn kan komma att ändras och nya viktiga register kan tillkomma.

Jag anser det därför lämpligt att man utnyttjar en teknik som har använts i andra bestämmelser i sekretesslagen (t.ex. 8 kap. 6 & och 9 kap. 4 5), nämligen att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som närmare anger tillämpningsomrädet för sekretessbestämmelsen (jfr 2 kap. 2 5 andra stycket TF). Som förutsättning för att regeringen skall få meddela sådana föreskrifter bör gälla att registren innehåller uppgifter om en betydande del av befolkningen.

För att den föreslagna sekretessbestämmelsen i 7 kap. l5 & skall kunna tillämpas för uppgifter i ett myndighetsregister bör alltså krävas att rege-

• Sida 14
•  Original

ringen meddelar föreskrifter om att sekretess skall gälla ijust detta regis- ter. Jag avscr att återkomma med förslag om ändring i sekretessförordning- en (1980:657: omtryckt 1985:950. ändrad senast 19872867) med anledning av det föreslagna bemyndigandet i denna paragraf.

Jag vill emellertid redan nu redovisa vilka registerjag för närvarande har i åtanke. Sådana register som bör omfattas av sekretessbestämmelsen är enligt min mening för det första de av DOK och mig nämnda" körkorts-. bil- och passregistren. Andra myndighetsregister som jag anser bör kunna sekretessbeläggas i denna begränsade utsträckning är fastighetsdatasyste- met hos ccntralnämnden för fastighetsdata. som är mycket omfattande. men också fastighetsregistren hos kommunerna eftersom det ligger mycket nära till hands att söka efter en adress ijust dessa register. Räddningsver- kets register över civilförsvarspliktiga och värnpliktsverkets register över försvarsmaktens personal är också sådana att de bör ingå bland de register i vilka vissa adressuppgifter m.m. bör skyddas av sekretess. Även social- styrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal tillhör denna katego- ri liksom statens löne- och pensionsverks pensionsregister.

Jag vill framhålla att det inte är fråga om att hemlighålla dessa register annat än 'i den ringa omfattning som det här är fråga om. Det är bara adresser m.m. för personer som riskerar personförföljelse och andra upp- gifter som är av det slaget att det finns särskild anledning att hålla dem hemliga som omfattas av den nya sekretessen. .-

Avslutningsvis vill jag påpeka vikten av att de rutiner som finns som stöd för folkbokföringssekretessen med spärrmarkering kontinuerligt ses över och även anpassas till en utvidgad sekretess. För att skyddet skall fungera väl i praktiken krävs också ett gott samarbete mellan de myndighe- ter som är berörda.

3 sekretessen för uppgifter från utländska myndigheter och organ

Mitt förslag: Absolut sekretess skall gälla i bcskattnings— och indriv- ningsverksamheten för sådana uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som har lämnats från utlandet till Sverige med stöd av ett avtal med främmande stat, vilket har god- känts av riksdagen. De bestämmelser som finns i 14 kap. 1—3 åå sekretesslagen om begränsningar i sekretessen mellan olika myndigheter i Sverige får inte tillämpas i den mån det skulle strida mot avtalet.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i denna del är JK. hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, styrelsen för internationell utveckling (SIDA). kommerskollegium. försvarets materiel- verk. riksförsäkringsverket. televerket. generaltullstyrelsen, bankinspek-

• Sida 15
•  Original

tionen. försäkringsinspektionen, riksskatteverket, kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion, justitieombuds- mannen Gunnel Norell Söderblom (JO), Sveriges Industriförbund. Sveri-.

ges Kemiska lndustrikontor. Skånes handelskammare, Allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB och Pressens Samarbetsnämnd. De flesta remissinstanser har inte haft någon erinran mot förslaget. De remissinstanser som representerar näringslivet och massmedierna- avstyrker dock förslaget eller är tveksamma till detta på den grund att de anser att en uppgifts sekretessbehandling bör vara beroende av dess art och inte av dess geografiska ursprung. Det är enligt deras mening principi- ellt betänkligt att uppgifter som kommer från utlandet får ett bättre skydd än uppgifter som härstammar från sverige.

Skälen för mitt förslag: I många av de avtal som Sverige ingår med andra stater på olika områden fmns klausuler om utbyte av uppgifter mellan länderna. Ofta finns det i dessa avtal också bestämmelser om hur ett land skall behandla den information som erhålls-enligt-avtalet. Det kan gälla . regler om sekretess. om de ändamål för vilka uppgifter får utnyttjas m.m.

Särskilt på senare tid har det i samband med utformningen av nya avtal (t. ex. det s.k. multihandräcknin'gsavtalet inom Europarådet')-satts i fråga om Sverige med hänsyn till sin nationella lagstiftning på sekretessområdet alltid kan ge det sekretesskydd e. (1. som i andra stater ses som en förut- sättning för ett uppgiftslämnande. Detta gäller bl.a. uppgifter som med stöd av dubbelbeskattningsavtal skall lämnas till svenska myndigheter från utlandet och som ofta har ett bättre sekretesskydd där än i Sverige. Med anledning härav har frågan om en eventuell ändring i sekretesslagen aktua- liserats.

Det internationella samarbetet är mycket viktigt och enligt min mening bör man därför sträva efter att försöka underlätta ett uppgiftsutbyte med utländska stater genom ett ökat svenskt sekretesskydd. Den svenska sek- retesslagen bör inte i onödan försvåra för Sverige att erhålla sekretessbe- lagd information från utlandet.

De svenska grundlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet ger de ramar inom vilka det är möjligt att tillgodose önskemål i utlandet om sekretess för uppgifter som lämnas hit enligt internationella avtal. En första förutsättning för ett ökat sekretesskydd är att det är fråga om en begränsning av offentlighetsprincipen som tillgodoser något av de intres- sen som anges i 2 kap. 2 5 första stycket tryckfrihetsförordningen (TF, omtryckt 1982z941 ). de s. k. sekretessgrunderna. —

Så t.ex. får enligt 2 kap. 2 å'första stycket 1 TF rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas, om det är påkallat med hänsyn till rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation,-och en häremot svarande bestämmelse finns i 2 kap. 1 & sekretesslagen. 1 Vissa fall torde denna sekretessgrund vara tillämplig i fall när Sverige har ingått ett avtal med en annan stat och avtalet innebär att Sverige åtar sig att inte sprida uppgifter som erhålls med stöd av avtalet. Det kan ju otvivelaktigt sägas störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser, om vi inte följer ett internatio- nellt avtal. Enligt min mening kan man dock inte generellt göra gällande att varje uppgiftslämnande i strid med ett internationellt avtal uppfyller vare

• Sida 16
•  Original

sig TF:s krav eller de s.k. skadcrckvisit som gäller enligt 2 kap. l & sekretesslagen, vilket någon remissinstans hävdar. .

Även om sekretessgrunden "myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn" (2 kap. 2 5 första stycket 2 TF, jfr 4 kap. sekretesslagen) ibland kan vara aktuell ger inte—heller den tillräckliga möjligheter till sekretess i här avsedda fall.

Ett större tillämpningsområdc i de här aktuella fallen bör då den sekre- tessgrunden ha som tillåter sekretessbeläggning av hänsyn till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Den enskilde kan här vara en svensk medborgare cllerjuridisk person lika väl som en utländsk sådan. För skyddet av den enskilde kan det knappast ha betydelse från vilket land en uppgift härrör. Bland de sekretessbestämmelser i sekretess- lagen som skyddar enskilda förekommer det s. k. absolut sekretess. dvs. någon risk för skada behöver inte föreligga för att en uppgift skall vara hemlig. Sekretess som är absolut är särskilt ägnad att tillgodose ett önske- mål att den svenska lagstiftningen skall vara lika sträng som en utländsk reglering. Det bör därför i viss utsträckning vara möjligt att ge ett sådant sekretesskydd som den utländska staten vill ha för att lämna känsliga uppgifter till Sverige, om det kan bedömas påkallat av hänsyn till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Även en annan begränsning i Sveriges möjligheter att binda sig för ett långtgående sekretesskydd för information som erhålls från utlandet följer emellertid av 2 kap. 2 & andra—stycket TF. Enligt den bestämmelsen skall en begränsning av rätten att ta del av allmän handling anges noga i sekre- tesslagen eller i en (svensk) lag till vilken sekretesslagen hänvisar. Tanken bakom denna ordning är — förutom att riksdagen skall bestämma om begränsningarna i handlingsoffentligheten — att man skall kunna utläsa av sekretesslagen i vilka fall en allmän handling är hemlig.

l avtal som är under utarbetande finns det klausuler som säger att sekretesslagstiftningen i det land varifrån uppgifter lämnas skall tillämpas i stället för bestämmelserna i mottagarlandet, om ursprungslandets lagstift- ning gcr ett bättre sekretesskydd. Skall Sverige kunna åta sig en avtals- förpliktelse av detta slag. måste vår interna lagstiftning vara utformad så att en tillräckligt sträng sekretess föreskrivs i sekretesslagen eller någon annan svensk lag vartill den lagen hänvisar. Att hänvisa till utländsk lag är inte möjligt. Inte heller går det att enbart utanför sekretesslagen införliva en sekretessklausul i t.ex. ett dubbelbeskattningsavtal med svensk rätt. om man vill uppnå en begränsning av handlingsoffentligheten.

Normalt gäller enligt bestämmelserna i sekretesslagen att det för att sekretess skall gälla förutsätts en viss risk för skada,.om uppgifter lämnas ut. Det är högst antagligt att denna konstruktion gör att sekretesskyddet i Sverige i många fall är svagare än i andra stater som vi kan tänkas vilja ingå avtal med.

På det område där den här behandlade typen av avtal är särskilt vanlig, nämligen skatteområdet, är dock det här behandlade problemet mindre än på andra områden. Det finns dessutom här redan en paragrafi sekretessla- gen som direkt tar sikte på de aktuella situationerna och som saknar motsvarighet i lagen i övrigt. Det är 9 kap. 3 & sekretesslagen som innehål-

• Sida 17
•  Original

ler "bestämmelser om sekretess i ärenden om handräckning eller bistånd som svensk myndighet lämnar en utländsk myndighet, om Sverige har slutit avtal härom med den främmande staten. Bestämmelserna i 9 kap. 3 % hänvisar till 9 kap. 1 och 2 55, där sekretessen med två undantag är absolut. De två undantagen avser uppgifter hos tullverket och i skattepro- cessen hos domstolar. där ett omvänt resp. rakt skaderekvisit gäller. Sekretesskyddet enligt 9 kap. 3 & avser ärenden där Sverige biträder en annan stat med att dit lämna information som eventuellt har anskaffats särskilt för detta ändamål. Är det fråga om uppgifter som Sverige har fått från en annan stat för att användas för beskattningsändamål här i landet är däremot 9 kap. 1 och 2 åå tillämpliga. alltså den vanliga skattesekretessen.

På motsvarande sätt gäller att uppgifter som en svensk myndighet har ' fått från utlandet och som skall användas i den myndighetens verksamhet faller under samma sekretessbestämmelser som information som har svenskt ursprung.

Det som jag hittills har sagt tar sikte i första hand på sekretessen gentemot enskilda. Sekretess enligt sekretesslagen innebär emellertid ock- så en begränsning i myndigheternas möjligheter att lämna ut uppgifter till andra myndigheter (] kap. 3 & sekretesslagen). [ princip är det nämligen så att sekretess gäller mellan myndigheter i samma utsträckning som i förhål- landet till enskilda. När det gäller förhållandet myndigheter emellan inne- håller dock sekretesslagen vissa särskilda undantag som gör det möjligt för en myndighet att lämna ut uppgifter till en annan myndighet, trots att uppgifterna omfattas av sekretess.

Förutom de möjligheter som kan följa av att tillämpningen av ett skade- rekvisit i en sekretessbestämmelse kan utfalla olika beroende på om en uppgift skall lämnas till en myndighet eller en enskild, innehåller framför allt 14 kap. sekretesslagen vissa bestämmelser som möjliggör ett friare uppgiftslämnande i relationen myndigheter emellan än i förhållande till en enskild. Bl.a. förhåller det sig så att en skyldighet för en myndighet att lämna information till en annan myndighet har företräde framför sekretes- sen, om skyldigheten föreskrivs i en lag eller förordning (14 kap. l ä'). Vidare utgör sekretess i de flesta fall inte hinder mot att sådana uppgifter lämnas som angår misstanke om brott. som inte är av lindrig beskaffenhet (14 kap. 2 & fjärde stycket). 1 14 kap. 3 5 finns det en s.k. generalklausul som innebär att det ofta är tillåtet att lämna ut en normalt sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet efter en intresseavvägning.

De bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen som jag nu har'nämnt rör uppgiftsutbytet mellan svenska myndigheter. [ 1 kap. 3 & tredje stycket sekretesslagen finns en föreskrift som reglerar uppgiftslämnandet till ut- ländska myndigheter. Uppgifter som omfattas av sekretess får enligt denna föreskrift inte röjas för en utländsk myndighet annat än om utlämnandet sker i enlighet med en särskild föreskrift i en lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till en svensk myndighet och det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten. Denna bestämmelse ger utrymme för det uppgiftslämnande från Sverige som kan vara föreskrivet i ett avtal med en annan stat. Den kan också vara tillämplig på uppgifter som Sverige

• Sida 18
•  Original

har fått enligt ett sådant avtal, när det är fråga om vidarespridning till tredje land av uppgifterna. _ _

Sekretessen mellan myndigheter regleras inte i TF:s kapitel om allmänna handlingars offentlighet. I princip skulle det därför räcka att ett avtal med ett annat land som innehåller regler som begränsar uppgiftslämnandet mellan svenska myndigheter införlivas med svensk rätt utan att detta kommertill uttryck i sekretesslagen. Sekretesslagen (1 kap. 3 5) är dock så utformad att det även i detta fall skall finnas en- koppling mellan lagen och föreskrifter på annat håll som reglerar uppgiftslämnandet mellan myndig-. heter. Bestämmelserna i 14 kap. 1—3 55 sekretesslagen om begränsningar kan utgöra en sådan koppling. Om man tar exemplet med sådana klausuler i dubbelbeskattningsavtal som reglerar vidarespridning av uppgifter inom mottagarlandct och som har införlivats genom svenska föreskrifter, så kan dessa föreskrifter ofta anses innebära att generalklausulen i 14 kap. 3 5 första stycket sekretesslagen inte blir tillämplig (se paragrafens andra stycke). De kan "vidare tolkas som inskränkningar i en annars gällande uppgiftsskyldighet enligt någon lag eller förordning, vilket gör att 14 kap. - l & sekretesslagen inte kan åberopas som stöd för uppgiftslämnande. Lika- så bör i ett sådant fall bestämmelseni [ kap. 3 åtredje stycket sekretessla- gen som tillåter uppgiftslämnande till utländska myndigheter sättas ur. spel.

Det är dock mera tveksamt hur sådana föreskrifter förhåller sig till 14 kap. 2 & sekretesslagen. som gör det möjligt att lämna sekretessbelagda uppgifter, t.ex. angående misstanke om allvarligare brott. Sannolikt får regleringen anses innebära att en svensk myndighet inte på eget initiativ _kan lämna ut uppgifter med stöd av 14 kap. 2 &. om utlämnandet skulle strida mot en föreskrift som t. ex. inkorporerar ett åtagande i ett internatio- nellt avtal att inte utnyttja uppgifter annat än på vissa angivna sätt. För det fall en ("utan svensk myndig/tet begär att få uppgifterna kan däremot 15 kap. 5 & sekretesslagen tolkas så att uppgifterna skall lämnas ut utan hinder av den föreskrift som har meddelats i enlighet med avtalet (jfr prop. 1983/84: 142 s. 27). .

Sammantaget innebär det nu anförda att man för att uppnå en tillräckligt sträng sekretess för uppgifter som härrör från utlandet kan vara hänvisad till att dels föreskriva om sekretess utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra undantag från tillämpligheten av i varje fall 14 kap. 2 %, om och i den utsträckning det skulle strida mot ett internationellt avtal som Sverige är bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftslämnande som avses i den paragrafen. För att det inte skall leda till några missförstånd bör i tydlighetens intresse även 14 kap. 1 och 3- $% tas med i en sådan undan— tagsregel. .

Behovet av att få ta del av sekretesskyddade uppgifter från utlandet är i vissa fall mycket stort. Det finns emellertid. som också anförs av några remissinstanser, principiella och_praktiska betänkligheter mot att särbe- handla uppgifter som kommer från utlandet så att de skyddas bättre än motsvarande inhemska uppgifter.,Kankurrensförhållandena mellan ut- ländska och svenska företag skulle t. ex. kunna snedvridas om sekretessen - skärptes så att uppgifterom utländska företag fick ett bättre skydd än motsvarande uppgifter Om svenska företag.

• Sida 19
•  Original

Ytterligare en svårighet som är förenad med ett utökat sekretesskydd är. att ange vilka verksamhetsområden en sekretess av det här diskuterade slaget skulle avse. Att införa en sekretess som skulle gälla generellt utan - någon sådan begränsning av tillämpningsområdet skulle enligt min mening föra för långt. Ett centralt område är givetvis skatteområdet men där är problemen mindre än påandra områden. eftersom redan sekretessen för ”svenska" uppgifter normalt är absolut.

Mot bakgrund av vad jag anfört anserjag att det knappast är lämpligt att införa ett starkare'sekretesskydd i alla de här aktuella situationerna. Jag har försökt utreda på vilka områden det kan anses möjligt och lämpligt att införa en absolut sekretess i här avsedda fall för vissa myndigheter. En" remissinstans anser t. ex. att ett förstärkt skydd behövs inom upphand- lingsverksamhet och informationsutbyte och att skyddet skall gälla också svenska anbudsgivare. Enligt min mening finns det emellertid inte tillräck- " ligt underlag för att nu ta ställning till ett eventuellt utökat sekretesskydd på dessa områden. En förlängd sekretesstid hos vissa myndigheter för villkor i slutna avtal, vilket förstärker sekretessen inom upphandlingsom- . rådet. föreslås dock redan nu i avsnitt 4.

Remissinstanserna i övrigt har inte kunnat visa på något större behov av .' starkare sekretesskydd för utländska uppgifter inom sina respektive verk- samhetsområden. Jag anser därför att det för närvarande finns tillräckliga skäl för eri reglering av här diskuterat slag bara på skatteområdet. Behovet av uppgifter från utlandet är på detta område så starkt att de svenska sekretessbestämmelserna bör ges en sådan utformning att de inte hindrar inhämtande av sådana uppgifter.

Jag föreslår därför att sekretessen för uppgifter från utlandet görs abso- lut också i de fall där det för närvarande gäller skaderekvisit på skatteom- rådet. I första hand åsyftas då sekretessen hos tullverket och skattedom- stolarna (9 kap. 1 å sekretesslagen). Också indrivningsverksamheten (9 kap. 19 &) bör i detta sammanhang behandlas på samma sätt som be- skattningsverksamhcten. Vidare bör. som en remissinstans föreslår, denna bestämmelse om absolut sekretess för utländska uppgifter gälla också i den verksamhet som avses i 9 kap. 2 & dvs. för vissa särskilda typer av skatte- ärenden.

Mitt förslag är att en bestämmelse av denna innebörd tas in som ett nytt andra stycke i 9 kap. 3 & sekretesslagen. Sekretessen,'som alltså bör vara absolut. skall gälla i bcskattnings- och indrivningsverksamheten för uppgif- ter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. En förutsätt- ning för sckretess bör emellertid vara att det skall vara fråga om ett internationellt avtal som riksdagen har godkänt, eftersom det annars ofta- .

skulle ligga i regeringens hand att åstadkomma ett sekretesskydd (jfr 10 kap. 1 & regeringsformen). Vidare måste givetvis förutsättas att det är fråga om uppgifter som har erhållits med tillämpning av avtalet och att detta innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det aktuella fallet. Bestämmelserna i 14 kap. 1—3 åå bör-, i enlighet med vad. ' ' jag tidigare'har. sagt. inte få tillämpas i den mån 'det skulle strida mot avtalet. . . -Enligt ett par remissinstanser kan det ibland finnas ett mycket stort

• Sida 20
•  Original

behov av att. trots att uttryckligt stöd saknas i godkänt avtal, överlämna uppgifter till en annan myndighet och att ett undantag från tillämpligheten av 14 kap. 1—3 så därför inte bör göras kategoriskt. Jag anser att man i sådana situationer — om avtalet medger det — får vända sig till den utländska myndigheten och försöka få tillstånd till att-uppgifter lämnas vidare till en annan svensk myndighet och på så sätt undanröja det sekre- tesshinder som annars skulle ha förelegat.

Några remissinstanser finner det helt omotiverat att tillåta sekretessge- nombrott för uppgifter som härstammar från Sverige men att förbjuda sådana genombrott för samma typ av uppgifter om de har inhämtats från utlandet. Jag delar i och för sig deras ståndpunkt att en uppgifts sekretess- behandling bör vara beroende av dess art och inte av dess geografiska ursprung. För min del anserjag dock att, även om man kan rikta principiel- la betänkligheter mot detta förhållande. man häremot får väga intresset av att genom internationella avtalsbestämmelscr över huvud taget få del av sekretesskyddade uppgifter från utlardethåvittjag kan bedöma kan några konkurrenssnedvridande eller liknande effekter av betydenhet svårligen göra sig gällande på skatte- och indrivningsområdet.

Däremot kan sådana effekter uppstå om uppgifterna skulle spridas till andra myndighetsområden. För att förhindra detta kan det finnas skäl att begränsa tillämpningen av den nya strängare sekretessen så att den inte gäller utanför skatte- och indrivningsområdet. Någon regel om överföring av sekretess till utanförliggandc myndighetsområden bör alltså inte finnas.

I och för sig kan man överväga att begränsa tillämpningsområdet- ytterli- gare för att motverka de problem som kan uppstå inom den statliga och kommunala förvaltningen med att härleda en uppgifts ursprung och som tas upp av några remissinstanser. Enligt dessa torde det vara omöjligt att i alla situationer veta om man har att göra med en uppgift av svenskt eller utländskt ursprung. För egen del harjag dock svårt att tro att den föreslag- na bestämmelsen på beskattnings- och indrivningsområdet i praktiken skulle komma att vålla några större svårigheter. 1 de allra flesta fall kan man räkna med att uppgifterna från utlandet når en svensk myndighet genom en handling. vari det framgår att uppgifterna har lämnats med stöd av ett visst avtal som innehåller bestämmelser om sekretess. Det bör vidare kunna ingå i rutinerna hos de myndigheter som ofta kommer i kontakt med sådana uppgifter, att i största möjliga mån försöka "öronmär- ka” uppgifterna. så att det inte behöver uppstå någon osäkerhet om vilka sekretessregler som skall gälla. Jag vill därför inte förorda någon ytterliga- re begränsning av tillämpningsområdet för den nya sekretessen.

Sekretessen för uppgifter i-allmänna handlingar bör upphöra efter 20 år (ifr de sista styckena i 9 kap. 1,2 och 19 åå). _

l konsekvens med mitt ställningstagande att den nya sekretessen bör gälla bara under förutsättning att avtalet i fråga har godkänts av riksdagen förordar jag att det också i första stycket i 9 kap. 3 & föreskrivs som - förutsättning för sekretessen att riksdagen skall ha godkänt det internatio- nella avtalet om handräckning eller bistånd. En sådan uppstramning av den sekretessbestämmelsen kan visserligen leda till att avtal som i dag inte skulle behöva godkännas av riksdagen hädanefter måste föreläggas riksdaå

• Sida 21
•  Original

gen för godkännande. Detta får emellertid anses stämma bättre överens med grundlagsregleringen'av handlingsoffentligheten än nuvarande ord- ning.

Görs ingen ändring av bestämmelserna i 16 kap. 1 & sekretesslagen om vilka tystnadsplikter som har försteg framför meddelarfriheten med den här angivna lösningen blir meddelarfriheten begränsad också i fråga om den nya sekretessen. Redan i dag finns nämligen 9 kap. 3 5 med bland dessa tystnadsplikter. I sak innebär detta dock en förändring bara på indrivningsområdet, eftersom uppgifter i beskattningsverksamheten nu är undantagna från meddelarfriheten till skillnad mot uppgifter inom exeku- tionsväsendet. _ .

Jag har i denna del samrått med chefen för finansdepartementet.

4. Den s.k. upphandlingssekretessen m.m.

Mitt förslag: sekretesskyddet förstärks för uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna avtal genom att maximitiden för sekre- - tessen hos vissa myndigheter förlängs från två till fem år.

FMV:s framställning: Verket har begärt att sekretesstiden i fråga om villkor i slutna avtal generellt utsträcks till-längst fem år, räknat från det att avtalet slöts. Om synnerliga skäl föreligger skall en myndighet ha rätt att besluta att förlänga sekretesstiden till längst tio år.

Remissinstanserna: Kriminalvårdsstyrelsen. postverket. televerket. sta-. tens järnvägar. vägverket. luftfartsverket. byggnadsstyrelsen. domänver- ket. affärsverket FFV, statens vattenfallsverk, Svenska kommunförbun- det. Landstingsförbundetoch" Sveriges Industriförbund tillstyrker fram- ställningen eller lämnar den utan erinran. JK. kammarrätten i Sundsvall. justitieombudsmannen Sigvard Holstad (JO) och Pressens Samarbets- nämnd har ingen erinran mot en förlängning av sekretesstiden till fem år men avstyrker förslaget om den tioåriga sekretesstiden. Kammarrätten anser att det bör övervägas att begränsa lagändringen till att avse sådana verksamhetsområden där omständigheter av det slag som FMV anfört påkallar det. JK och JO anser att man bör begränsa ändringen till upphand- lingsärenden avseende försvarsmateriel. Riksrevisionsverket avstyrker förslaget helt.

Skälen för mitt förslag: I sekretesslagen regleras den s.k. upphandlings- sekretessen i flera paragrafer. Enligt 6 kap. 2 & gäller sekretess för uppgif-. ter som hänför sig till ärende angående förvärv. överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Utgör en upphandling en del av en myndighets affärsverksamhet gäller sekretess enligt 6 kap. 1 & för uppgifter om myndighetens affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens be- kostnad om uppgiften röjs. Om ett ärende angår upphandling får uppgifter

• Sida 22
•  Original

som rör ett anbud inte lämnas ut till dess ett avtal har träffats. Något s.k. skaderekvisit tillämpas inte i så fall, utan sekretessen är vad som brukar kallas absolut. Bestämmelserna i 8 kap. 10 5 ger skydd åt enskilda. som har trätt i affarsförbindelse med en myndighet. Sekretessen enligt den paragrafen avser uppgifter om den enskildes affärs- eller driftförhållanden och gäller endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde - lider skada om uppgiften röjs.

Huvudregeln är enligt alla de tre nämnda paragraferna att sekretesstiden för uppgifter i allmänna handlingar är längst 20 år.- Men i 6 kap. 2 5 och 8 kap. IOå finns en regel om att sekretessen för uppgifter som anger villkoren i ett slutet avtal dock skall gälla längst till dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

De nuvarande 20- och 2-årstiderna går tillbaka på motsvarande äldre regler. Redan genom 1937 års sekretesslag bestämdes sekretesstiden för handlingar som angav villkoren i slutna avtal till två år från det avtalet slöts (eller i vissa fall fullgjordes eller upphörde att gälla) medan andra handling- ar kunde hållas hemliga i högst 20 år. År 1962 förlängdes sekretesstiden för . de statliga affärsdrivande verken från två till fem år. Tvåårsgränsen fanns dock kvar för övriga myndigheter.

I förarbetena till den nuvarande sekretesslagen fann föredragande stats— rådet att reglerna om sekretesstiden behövde förenklas ”och att det [skulle räcka med en tvåårig sekretesstid räknat från den tidpunkt då ett avtal slöts som ett undantag från huvudregeln om 20-årig maximitid (prop. 1979/80:2 Del A s. 149). Riksdagen gjorde ingen erinran mot denna. ståndpunkt (KU l979/80:37). ' '

När man skall bedöma behovet av sekretesstid för uppgifter i allmänna handlingar som rör upphandling hos det allmänna bör man enligt'min mening beakta att huvudregeln är att uppgifter kan'hållas'hemliga i 20 år, om gällande skaderekvisit är uppfyllt. Det är bara handlingar som anger' villkoren i slutna avtal som omfattas äv den kortare tiden. Vidare bör man hålla i minnet att det för uppgifter i upphandlingsavtal som har bäring på en myndighets affärsverksamhet enligt 6 kap. 1 %$ sekretesslagen gäller den 20-åriga sekretesstiden. Påverkar t. ex. kostnaden i ett upphandlingsären- de priset på en vara eller tjänst, ”som myndigheten tillhandahåller i konkur- rens med någon annan. kan således denna sekretesstid gälla också för avtalsvillkor. . ' :

Den framställning som FMV har gjort har således begränsad räckvidd och avser inte hela sekretessen i upphandlingsärenden utan enbart vissa handlingar som innehåller avtalsvillkor.

Som konstaterades redan i 1937 års lagstiftningsärc'nde är det en mycket svår avvägning mellan Offentlighets- och sekretessintresset som måste göras beträffande myndigheternas verksamhet i samband med upphandling och andra affärsuppgörelser. Ett mycket starkt sekretessbehov står här i direkt motsats till ett inte mindre betydande offentlighetsintresse.

Min grundinställning är att största- möjliga öppenhet liksom hittills bör gälla i myndigheternas handläggning av ärenden inom upphandlingsområ- det. Behovet av insyn och kontroll på de områden inom den offentliga verksamheten där stora ekonomiska intressen står på spel är givetvis stort.

h) , I”»)

• Sida 23
•  Original

Jag finner det därför angeläget att allmänheten i största möjliga mån får möjlighet att följa upphandlingarna och får insyn i myndigheternas förvalt- ning av allmänna medel. Det är också av stor betydelse från rättssäkerhets- synpunkt att anbudsgivarna kan bedöma skälen för upphandlingsbeslutet. eftersom statliga upphandlingsbeslut inte får överklagas (24 & upphand- lingsförordningen 1973:6()(), omtryckt 198():850). Ett avsteg från denna princip kan vidare underlätta uppkomsten och spridandet av rykten om maktmissbruk och gynnande av enskilda från myndigheternas sida vid ' handläggning av upphandlingsärenden. Offentlighetsprincipen är således på detta område av central betydelse. Detta intresse av största möjliga offentlighet ligger bakom regeringens ställningstagande i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen i fråga om krav på utvidgad affärssekretess. nämligen att det underlag som fanns i det ärendet inte var tillräckligt för att skärpa sekretessen till skydd för affärsversamheten hos de affärsdrivande verken (a. prop. s. 112 f.). Detta ställningstagande för- anledde inte någon erinran vid riksdagsbehandlingen' av propositionen (KU 1986/87z29, rskr. 226). '

Även om det finns ett betydande intresse av offentlighet i myndigheter- nas upphandlingsverksamhet"bör dock insynen inte få'sträcka sig så långt att det skadar det allmänna eller enskilda företag som är parter i upphand- lingsärenden. FMV:s framställning och remissbehandlingen av denna får anses ge vid handen att nuvarande sekretesstid på två år för uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna avtal är väl kort ibland.

Offentlighet hos handlingar i upphandlingsärenden kan leda till att det allmänna kommer i ett dåligt läge vid senare likartade uppgörelser. Att anbudsgivarna känner till' de priser "som konkurrenterna har offererat vid en föregående förhandling kan ha en prisuppdrivande effekt och kan även sägas strida mot principerna i 'vår konkurrenslagstiftning. Vidare innebär de nuvarande sekretessbestämmelserna att utvecklingsavtal och optioner (stående anbud) i avtal blir offentliga redan efter två år, fastän avtalen kan behöva hållas hemliga en längre tid. Ett annat problem är att presumtiva anbudsgivare kan. för att vilja ge ett anbud eller för att våga erbjuda det senaste och bästa de har i tekniskt hänseende. fordra att sekretess för längre än två år skall gälla även efter det att ärendet har avgjorts. Kan detta krav inte tillgodoses. avstår de från att ge ett anbud. De enskildas och det allmännas ekonomiska intresse sammanfaller alltså här.

De skäl jag nu redovisat talar enligt min mening för en viss förlängning av sekretesstiden på två år. Jag har då också beaktat att bara en remissin- stans ställer sig helt avvisande till FMV:s framställning.'Å andra sidan anser jag att remissutfallet knappast ger stöd för uppfattningen att det behövs någon sådan förlängning hos alla myndigheter. De remissinstanser som kan sägas företräda offentlighctsintresset menar att en förlängning bör ske bara i de verkligt motiverade falle'n. Vidare har flera av de' instanser som kunde förväntas hävda sekretessbehovet inte gjort några särskilt starka uttalanden i den riktningen.

Med hänsyn till det sagda gör jag den samlade bedömningen av' sekre- tesstidsfrågan att en förlängning av den tvååriga sekretesstiden till fem år är motiverad men endast för vissa myndigheters del. En lämplig lösning

ro

• Sida 24
•  Original

anserjag vara att man i huvudsak återställer det rättsläge som gällde enligt 1937 års sekretesslag. dvs. att det hos deaffärsdrivande verken skall gälla en sådan femårstid. Vidare bör FMV. som onekligen får bedömas ha särskilda problem med den nuvarande tvåårstiden, kunna tillämpa den längre sekretesstiden. I övrigt bör ingen förlängning ske. Jag kan anmärka att en motsvarande uppdelning på olika sekretesstider redan förekommer i sekretesslagen (8 kap. 9 5).

Vid denna bedömning harjag tagit hänsyn till att regeringen enligt 8 kap. 10 & tredje stycket sekretesslagen för särskilda fall kan förordna om undan- ' tag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgifter lämnas ut. Regeringen kan också — om sekretess anses gälla enligt 6 kap. 1 eller 2 s — använda sig av sin dispensmöjlighet enligt 14 kap. 8 & sekretesslagen.

Beträffande tanken att en myndighet skall ha rätt att. om synnerliga skäl föreligger. besluta att förlänga sekretesstiden till tio år anser jag. i likhet med en delav remissinstanserna, att en längre sekretesstid än fem år inte bör komma i fråga. Att låta avgörandet-om sekretesstidens längd ligga hos myndigheten överensstämmer inte heller med kravet i 2 kap. 2 % tryckfri- hetsförordningen att begränsningar i handlingsoffentligheten skall anges noga i lag. Jag är således inte beredd att förorda något bemyndigande till myndigheter att besluta om en sådan ytterligare förlängning av sekretessti- den.

Som jag nämnde inledningsvis har FMV i en särskild framställning begärt att 8 kap. 10 & sekretesslagen skall tas upp i den s.k. katalogen i 16 kap. l ä 3 över de tystnadsplikter som har företräde framför principen om meddelarfrihet.

För min del anser jag att FMV inte har anfört tillräckliga skäl för en avvikelse från den ståndpunkt som intogs vid sekretesslagens tillkomst. Då avvisades nämligen förslag från FMV att 8 kap. 10 & skulle ges ett sådant företräde framför meddelarfriheten (prop. l979/80:2 Del A s. 366. Del B 5. 539). Jag vill också nämna att regeringen i prop. 1986/87:151 om änd- ringar i tryckfrihetsförordningen m.m. har uttalat sig mot att man nu gör någon ändring av gränsdragningen mellan de meddelarfrihetsbrytande tyst- nadsplikterna och de andra (a. prop. s. 134 ff..jfr s. 186 f.). Med beaktan- de härav anserjag det inte finns tillräckliga skäl att nu ta med 8 kap. 10 å i katalogen över de s. k. kvalificerade tystnadsplikterna.

5. Sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning

Mitt förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall skyddas av sekretess i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning. Sekretessen skall gälla endast om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider bety-

dande men om uppgiften röjs. .

Personalen inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten skall vara skyldig att lämna de uppgifter om en studerande som behövs för prövning i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning.

• Sida 25
•  Original

Skälen för mitt förslag: Enligt en ändring i högskolelagen (19771218) har regeringen bemyndigats att föreskriva om' avskiljande av studerande från högskoleutbildning (prop. 1986/87:100 bil 10. UbU 15 och 18. rskr. 155 och 157. SFS 1987:201). Ändringen. som trädde i kraft den ljuli 1987. innebär att en studerande kan hindras att vidare genomgå utbildning inom högsko- lan. om det föreligger en påtaglig risk för att han kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen. De studerande för vilka frågan om sådant avskiljande kan beslutas är de som lider av psykisk sjukdom eller psykisk abnormitet. missbrukar alkohol eller narko- tika eller har gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet.

En för högskolan gemensam nämnd skall pröva frågor om avskiljande. Nämnden skall utnyttja universitets— och högskoleämbetets kansliresurser. Dess beslut skall kunna överklagas till kammarrätten.

Jag har inhämtat att chefen för utbildningsdepartementet avser att sena- re denna dag föreslå regeringen att besluta en förordning med föreskrifter om avskiljande av studerande från högskoleutbildning i enlighet med de uttalanden han har gjort i prop. 1986/87:100 bil. 10 (s. 198—210).

För att högskolans aVskiljandenämnd skall kunna pröva frågor om av- skiljande på ett tillfredsställande sätt måste den se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Även om nämnden själv avses kunna föranstalta om läkarintyg och höra den studerande muntligen bör den ofta ha behov av uppgifter från främst hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Nämnden kan för sin prövning vidare behöva ha tillgång till utdrag ur allmänt krimi- nalregister.

Det är alltså fråga om uppgifter om den enskilde som ofta kan vara av mycket ömtålig natur. Sekretessreglerna för hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet innebär att sekretessbelagda uppgifter om enskil- da personer i princip kan lämnas till någon annan myndighet bara om det föreligger en skyldighet att lämna uppgiften enligt lag eller förordning (14 kap. 1 & sekretesslagen). Den s.k. generalklausuleni 14 kap. 3 åsekre— tesslagen, som tillåter att i'och för sig sekretessbelagda uppgifter lämnas till en annan myndighet efter en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och det intresse som sekretessen skall skydda. är nämligen inte tillämplig på uppgifter inom dessa områden. Detsamma gäller uppgifter i allmänt kriminalregister.

Visserligen kan högskolans avskiljandenämnd få tillgång till sekretessbe- lagda uppgifter om den studerande från myndigheter ifall ,denne ger sitt samtycke till informationsutbytet. Nämnden får dock sannolikt svårt att sörja för behövlig utredning. om den helt skulle vara beroende av den studerandes samtycke. En enskild har dessutom inte någon rätt att förfoga över sekretess till skydd för honom när det gäller uppgifter i kriminalregis- ter. '

Det är mycket angeläget att nämnden i ärenden om avskiljande får tillgång till all information som är av betydelse för ärendenas prövning. Därför förordas att nämnden ges möjlighet att införskaffa behövlig utred- ning. lntresset av att nämnden får information från andra verksamhetsom- råden i de mycket speciella ärenden det-här gäller bör anses väga över intresset av skydd för den personliga integriteten. Frågan om avskiljande

ro 'Jl

• Sida 26
•  Original

uppkommer ju främst i de fall då någon studerande bedöms utgöra fara för liv och hälsa för personer 'som de kommeri kontakt med under utbildning- en. '

Särskilda föreskrifter behövs följaktligen som möjliggör det önskade uppgiftslämnandet. Bestämmelserna bör innebära en skyldighet för hälso-' och sjukvårdens personal och personalen inom socialtjänsten att lämna sådana uppgifter om den studerande som nämnden kan behöva vid sin prövning om avskiljande. På så sätt kan nämnden utan hinder av den sekretess som annars gälller få de uppgifter den behöver. Jag föreslår att bestämmelserna om skyldighet att lämna ut uppgifter till nämnden tas in i lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso-: och sjukvårdspersonalen m.fl. (änd- rad senast 1986: 1 182) och i socialtjänstlagen (1980:620; ändrad senast 1987:380). .

Som tidigare nämnts kan nämnden ibland behöva få tillgång till kriminal- registerutdrag. Enligt 7 kap. 17 & sekretesslagen skall om utlämnande om uppgift som har tillförts allmänna kriminalregistret gälla vad som är före- skrivet i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister "(ändrad senast 1983—1357) och i kriminalregisterkungörelsen (1973158: ändrad senast 1981 : 1238). Där anges i vilka fall utdrag av registretskall lämnas. Jag avser att senare föreslå regeringen att kriminalregisterkungörelsen ändras så att utdrag ur kriminalregister skall lämnas också till högskolans avskiljande- nämnd för utredning i fråga om den som prövningen-gäller i ett ärende där.

Om nämnden i "den här angivna omfattningen får tillgång till dessa många gånger mycket känsliga uppgifter, aktualiseras förstås frågan om sekretess med hänsyn till skyddet för den enskildes personliga förhållanden i ären- den omavskiljande.

Huvudregeln är att sekretessen inte följer med en hemlig uppgift utanför det s. k. primära sekretessområdet. om det inte finns en särskild regel om detta. De uppgifter som nämnden inhämtar kommer att sakna" sekretess- skydd hos nämnden, eftersom det inte finns någon regel om överföring av sekretess och inte heller någon annan bestämmelse som omfattar uppgifter i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning.

Den bestämmelse som finns i sekretesslagen om sekretess inom högsko— ?

leutbildningen (7 kap. 9 & tredje stycket) gäller endast uppgifter som hän- för sig till psykologisk undersökning eller behandling och uppgifter om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller studievägleda- re.

Enligt andra stycketi nämnda paragraf gäller sekretess _i ärenden om ' tillrättaförande av en elev och om skiljande av en elev från vidare studier inom det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. 1 förarbetena till sekretesslagen uttalade föredragande statsrådet att det starka insynsintres- set som förelåg i fråga om disciplinära åtgärder mot offentliga funktionärer knappast fanns i ärenden om tillrättaförande av elev, medan å andra sidan de berörda elevernas ungdom och bristande mognad var starka skäl för ett sekretesskydd. Han anförde vidare att det inte fanns skäl att föreslå någon motsvarighet till den sekretess som gällde i ärenden om tillrättaförande av en elev eller skiljande av en elev från vidare studier för utbildningsverk- samheten i övrigt. dvs. bl.a. högskoleutbildningen (prop. 1979/80:2 Del A s. 197 f.).

• Sida 27
•  Original

Även om de intressen som bär upp offentlighetsprincipen gör sig starkt gällande också i ärenden om avskiljande. bör det enligt min mening finnas vissa möjligheter till sekretessbeläggning. Det rör sig ju regelmässigt om mycket ömtåliga uppgifter. om" den studerandes personliga'förhållanden. Det skulle bl. a. vara mycket otillfredsställande. om sekretessbelagda upp- gifter, som enligt mitt förslag skall lämnas till nämnden från hälso- och sjukvården och socialtjänsten.. helt skulle sakna skydd i ärenden om avskil- jande.

inte. heller skulle det finnas nagot skydd för de uppgifter som den studerande lämnar mantligen inför nämnden och för de uppgifter som.

framkommer vid sådan läkarundersökning som nämnden själv föranstalter om, fastän dessa uppgifter kan-. vara lika känsliga som uppgifter som lämnas från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Jag anser dock att det starka insynsintresset gör att" huvudregeln bör vara offentlighet och att sekretess skall gälla endast om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Genom att skaderekvisitet utformas på detta sätt när man enligt min mening en lämplig avvägning mellan önskemålet om sekre- tess och det intresse av insyn som föreligger i dessa ärenden. Sekretessen bör alltså avgränsas till det mest nödvändiga området. Den kommer i så fall att omfatta uppgifter av det slag som kan' utgöra grund för avskiljande: uppgifter om psykisk sjukdom eller abnormitet. missbruk av alkohol eller narkotika eller allvarlig brottslighet, allt under förutsättning att det skärpta skaderekvisitet kan anses uppfyllt (jfr prop. 1986/87:3 s. 14.'). En uppgift om att en studerande är föremål för prövning av avskiljandenämnden bör dock inte i sig anses medföra sadant betydande men. om den röjs att 'den skall kunna sekretessbeläggas.

Jag har' 1 denna del samrått med cheferna för social- och utbildningsde- partementen. '

6. Sekretessen för uppgifter i _ . utlandsmyndigheternas beredskapsplanering m. m.

Mitt förslag: Uppgifter om enskilda som hänför sig till utlandsmyn- digheters beredskapsplanering samt deras bistånd åt enskilda i sam- band med olyckor o.d. skall kunna skyddas av sekretess.

Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. 1 l åsekretesslagen gäller för närva— rande sekretess hos utrikesdepartementet och inom utrikesrepre'senta- tionen för uppgift i ärenden om ekonomiskt bistånd. biträde i rättslig angelägenhet eller utredning åt enskild, om det kan antas att en enskild eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I den praktiska tillämpningen har det emellertid visat sig att sekretess- skyddet är otillräckligt' 1 vissa avseenden' 1 den verksamhet som bedrivs för att på olika sätt bistå enskilda personer utomlands.

• Sida 28
•  Original

En svensk utlandsmyndighet skall enligt 37 å de allmänna föreskrifterna för utrikesrepresentationen (AFUR) underrätta utrikesdepartementet. när den får kännedom om att en person söm är bosatt i Sverige avlider på en en inom myndighetens verksamhetsområdc. Utrikcsdepartementet får därigenom möjlighet att bl.a.. underrätta anhöriga i Sverige. Utlandsmyn— digheten skall även underrätta departementet om dödsorsak och omstän- digheterna kring dödsfallet. Vid olyckor och naturkatastrofer som inträffat utomlands är utlandsmyndigheterna och utrikesdepartementet också enga- gerade i att söka ta reda på vilka svenska medborgare som kan ha drab- bats.

I den nu angivna verksamheten får utrikesdepartementet och utlands- myndigheterna ofta sådan information om enskilda personer som är av känslig natur. Något uttryckligt stöd för att sekretessbelägga uppgifter av detta slag saknas nu i sekretesslagen. trots att en sekretessbeläggning i många fall framstår som klart befogad.

Vad först beträffar uppgifter om personer som avlidit utomlands kan konstateras att de inte sällan är av den natur att den avlidnes närstående kan lida men. om uppgifterna lämnas ut. 1 överensstämmelse med vad som gäller allmänt vid tillämpning av sekretesslagen kan sekretess också gälla till förmån för den avlidne. Uppgifter om personer som drabbats av t. ex. olyckor bör av samma skäl också kunna skyddas av sekretess.

Med hänvisning härtill föreslår jag att den nuvarande sekretessbestäm- melsen i 9 kap. 11 & kompletteras så attdet blir möjligt för utrikesdeparte-

mentet och utlandsmyndigheterna att hemlighålla sådana uppgifter om enskilda som hänför sig till verksamhet som avser sådant bistånd i sam- band med dödsfall. olyckor o'. d. som inträffat utomlands och som till sin natur ligger nära den form av bistånd som i dag nämns i paragrafen. Förslaget innebär att ett rakt skaderekvisit skall tillämpas också i denna typ av ärenden. vilket innebär att presumtionen vid sekretessprövningen skall vara för offentlighet. Förutsättning för att sekretess skall gälla är alltså att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för den enskilde. Uppgifter so'm genomsnittligt sett måste betraktas som harm- lösa f'aller alltså utanför sekretessen, om det inte finns någon särskild anledning att hålla uppgifterna hemliga. ' .

Enligt gällande föreskrifter som utfärdats av 'utrikesdepartemcntet är svenska utlandsmyndigheteri länder med mindre stabila förhållanden skyl- diga att föra en så fullständig namn- och adressförteckning som möjligt över svenska medborgare som är bosatta inom verksamhetsområdet. En sådan. förteckning skall också föras, om det finns risk för lokala kriser eller om förteckningen behövs av annan anledning. Avsikten med förteckningen är att utrikesdepartementets och utlandsmyndigheternas beredskapsplane- ring för krissituationer skall underlättas. Förteckningarna kan behövas. om det blir nödvändigt att evakuera svenska medborgare. De är också viktiga, om naturkatastrofer. t. ex. stora jordbävningar, inträffar. [ sådana situationer behöver utrikesdepartementet och vederbörande utlandsmyn— dighet ofta lokalisera svenska medborgare som kan befinna sig i ett kata- strofområde.

Det torde vara uppenbart att det är angeläget att förteckningarna sekre—

• Sida 29
•  Original

tesskyddas. Det kan nämligen inte uteslutas att förteckningarna kan ut- nyttjas t. ex. av främmande makt på ett sådant sätt att det blir till men för den enskilde om uppgifter i förteckningen röjs. Ett sådant men kan i vissa fall uppkomma även långt efter det att en förteckning upphört att vara aktuell. Det finns också en risk för att andra som kommer över en sådan förteckning kan använda den för att skada svenska medborgare utomlands.

Förteckningar av det nämnda slaget torde tidigare ha kunnat sekretess- beläggas med stöd av 3 5 i 1937 års sekretesslag. När den s.k. u'trikessek- retessen i den nya sekretesslagen utformades blev möjligheterna att hålla uppgifter av det här aktuella slaget hemliga hos utrikesdepartementet och utrikesmyndigheterna mindre på grund av den avfattning 2 kap. 1 ($ sekre- tesslagen fick. Denna konsekvens av den nya lagstiftningen lär inte ha varit avsedd. Visserligen har i rättstillämpningen 9 kap. 11 & ansetts tillämplig på förteckningar av detta slag. Till skillnad från den äldre regleringen är presumtionen som framgått dock enligt den paragrafen för offentlighet. medan utgångspunkten tidigare var den motsatta. nämligen att uppgifterna i princip var hemliga.

Det torde vara ganska uppenbart att uppgifter i beredskapsförteck- ningarna bör få lämnas ut bara om det står klart att det inte skadar den enskilde. Annars kan förteckningarna lätt'bli utnyttjade på ett sätt som är rakt motsatt syftet med dem. Insynsintresset måste anses vara förhållande— vis litet i bcredskapsplaneringcn. '

Jag f'örordar därför att det i 9 kap. 11 & tas in ett nytt andra stycke som ger sekretess för uppgifter om enskilda som hänför sig till en utlandsmyn- dighets beredskapsplanering. Sekretessen bör gälla hos utrikesdeparte- mentet, inom utrikesrepresentationen och hos styrelsen för internationell utveckling. AV l & instruktionen'(1967:83, omtryckt 1982:845) för utrikes— . representationen framgår att denna består av beskickningar, delegationer vid mellanfolkliga organisationersamt lönade och olönade konsulat. Av utrikesdepartementets föreskrifter följer också att biståndskontor ingår som en del av vissa lönade utlandsmyndigheter.

En förutsättning för sekretessen bör vara att det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgifterna röjs (s.k. omvänt skaderekvisit). [ första hand kommer denna sekretess att skydda sådana uppgifter om. fysiska personer som adresser osv. Även uppgifter om juridiska personers förhållanden kan emellertid skyddas, t. ex. uppgifter om var svenska före- tag är verksamma i ett land."

Det ligger i sakens natur att skaderekvisitet i allmänhet är uppfyllt på de orter där listor upprättats av beredskapsskäl. Det bör emellertid påpekas att det är ganska vanligt att utlandsmyndigheterna — oavsett reglerna för de myndigheter som är verksamma i länder med mindre stabila förhållan- den — har förteckningar över svenska medborgare'i sina resp. statione- ringsländer. Skälet är här att det finns ett intresse både för utlandsmyndig- heten och för svenskarna i landet att kunna upprätthålla kontakter med varandra. 1 länder med stabila förhållanden bör det normalt anses kunna stå klart att sådana förteckningar kan lämnas ut utan risk för skada eller.

men.

• Sida 30
•  Original

I sammanhanget bör också .betona's att sekretessen .för uppgifterli för- teckningarna ofta inte bör anses gälla i förhållande till svenska myndighe- ter som vänder sig till utrikesdepartementet eller till en utlandsmyndighet med begäran om t. ex. en adressuppgift i ett konkret ärende hos myndighe- ten. Skulle sekretess anses gälla. får frågan lösas med ledning av sekretess- lag'ens allmänna bestämmelser, främst den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 & sekretesslagen. '

7. U pprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har det inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring' 1 sekretesslagen (1980: 100) 2.1ag om ändring 1 lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårds- personalen m. fl.,

3. lag om ändri'ng 1 socialtjänstlagen (1980: 620). Förslagen2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för socialdeparte- mentet.

8. Specialmotivering

8.1. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) 6 kap. 2 5 '

Ändringen i andra stycket har behandlats i avsnitt 4. Den nya maximitiden skall tillämpas även i de fall ett avtal har slutits före lagändringens ikraft- trädande. Med de statliga affärsverken avses för närvarande postverket. televerket, statens järnvägat, luftfartsverket, statens vattenfallsverk. d'o- mänverket och affärsverket FFV.

7 kap. 15 få

Genom det nya tillägget i denna paragraf kan uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. om hemadress, hållas hemliga i vissa myn- dighetsregister som endast omfattar ett urval av befolkningen. Ändringen

har kommenterats i avsnitt 2. där också de register som avses har redovi- -

sats.

Med hänsyn till hur rekvisitet om sekretess har formulerats torde det sällan eller aldrig' 1 praktiken kunna bli aktuellt att uppgifter av här aktuellt slag hålls hemliga i förhållande till off'entliga myndigheter eller eljest när deras utlämnande begärs i ett behör-igt syfte.

På samma sätt som enligt förstameningen gäller även enligt andra meningen att ett befolkningsregister som inte avser hela landet utan endast ett visst område omfattas av föreskriften. Kravet på att det skall vara fråga

• Sida 31
•  Original

om en betydande del av befolkningen blir då att hänföra till det område som är aktuellt. Regeringen kan alltså föreskriva om sekretess för ett register som omfattar en betydande del av befolkningen i t. ex. en kommun eller ett landstingsområde.

7 kap. 27 &

Paragrafen, som är ny. har behandlats i avsnitt 5.

Bestämmelsen är inte begränsad till uppgifter om personliga förhållan- den hos den studerande som prövningen om avskiljande gäller utan också hos annan person, t. ex. en anhörig. Det finns dock fo'g att anta att i de allra flesta ärenden förekommer bara uppgifter som rör den studerande själv.

I och med att sekretessen gäller i ärenden om avskiljande kommer sekretessen, förutom hos högskolans avskiljandenämnd, också att gälla hos kammarrätten och regeringsrätten vid ett överklagande av nämndens beslut.

8 kap. 10 &

Ändringen i fjärde stycket har behandlats i avsnitt 4. Den nya maximitiden skall tillämpas även i de fall ett avtal har slutits före lagändringens ikraft- trädande. '

9kap. 3 5

Paragrafen har behandlats i avsnitt 3.

Enligt första stycket krävs hädanefter riksdagens godkännande av det internationella avtalet om handräckning eller biståndför att- uppgifterna skall skyddas av sekretess._ Denna nyaförutsättning avser enligtcn sär- skild övergångsbestämmelse bara avtal som sluts i framtiden och inte sådana avtal som redan har slutits men som inte har godkänts av riksda- . gen. ,

Genom det nya andra stycket gäller sekretess inom beskattnings- och indrivningsverksamheten för uppgifter om enskildas personliga och ekono- miska förhållanden, som har erhållits med tillämpningen av ett internatio- nellt avtal. Sekretessen är absolut. De skaderekvisit som gälleri fråga om ”svenska” uppgifter hos tullverket, skattedomstolarna och inom indriv- ningsverksamheten är alltsa inte tillämpliga på utländska uppgifter. En förutsättning för sekretessen är dock att riksdagen har godkänt det interna-

tionella avtalet och att det innehåller en klausul om att uppgifterna inte får. lämnas vidare i det aktuella- fallet. Avtal där bestämmelsen kan vara [tillämplig—är t.ex. handräckningsavtal och dubbelbeskattningsavtal. Om det skulle strida mot avtalet gäller inte de bestämmelser som finns i 14 kap. 1—3 åå om vissa begränsningar i sekretessen.

• Sida 32
•  Original

9kap.]lå

Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.

I första stycket har gjorts ett tillägg så att sekretess skall gälla också för uppgifter om enskild som hänför sig till utlandsmyndighets verksamhet som aVser bistånd i samband med dödsfall. olyckor o.d. som inträffat utomlands.

Genom det nya andra stycket sekretesskyddas uppgifter om enskilda som hänför sig till en utlandsmyndighets beredskapsplanering.

8.2. Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

.Den nya punkten 4 i 7.a &. som har behandlats i avsnitt 5. innebär att personal inom hälso- och sjukvården skall lämna de uppgifter om studeran- de som behövs för att högskolans avskiljandenämnd skall kunna pröva ärenden om avgkiljandc från högskoleutbildning på ett tillfredsställande sätt. Nämnden ges alltså inte någon generell tillgång till uppgifter inom hälso- och sjukvården utan bara till uppgifter om de studerande som är aktuella för en prövning i nämnden. Det gäller framför allt uppgifter i patientjournaler om den studerande. Bestämmelsen ger också kammarrät- ten och regeringsrätten stöd. för att vid ett eventuellt överklagande begära in ytterligare Uppgifter i ärendet.

8.3. Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Ändringen i 66 å andra stycket. som har behandlats i avsnitt 5. innebär att personal inom socialtjänsten är skyldig att lämna de uppgifter om en studerande som behövs för avskiljandenämndens prövning. De uppgifter som kan bli aktuella att lämna ut är t. ex. uppgifter om vård och behandling av den studerande för alkohol- eller narkotikamissbruk. Nämnden får inte någon generell tillgång till uppgifter inom socialtjänsten. utan bara till uppgifter om de studerande som är aktuella för en prövning i nämnden. Bestämmelsen ger också kammarrätten och regeringsrätten rätt att vid ett överklagande begära in ytterligare uppgifter i ärendet.

Första stycket har anpassats till en tidigare ändring (SFS 1984: 3l6) i 14 kap.2 ä sekretesslagen.

9. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till I. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 2. lag om ändring i lagen 1jl980:l1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl., 3. lag om ändring i socialtjänstlagen (l980:620).

• Sida 33
•  Original

10. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandcn har lagt fram.

• Sida 34
•  Original

Bilaga ]

Data- och offentlighetskommitténs lagförslag Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen( 1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 & sekretesslagen (1980: 100) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 15 &

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller un- nan liknande registrering av befolk- ningen, för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden, om det av sär- skild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstå- ende lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst sjut- tio år. '

Denna lag träderi kraft den 198 .

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller an- nan registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden. om det av särskild an- ledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst sjut- tio år.

• Sida 35
•  Original