SOU 1997:105
Agenda 21 i Sverige : fem år efter Rio - resultat och framtid : slutbetänkande från Nationalkommittén för Agenda 21
Fem år efter Rio -resu|tat
Agenda 21 i Sverige
_ Fem år
efter Rio -resultat OCh framtid
Agenda 21 i Sverige Fem år efter Rio — resultat och framtid
Slutbetänkande från Nationalkommittén för Agenda 21 97 06 12
Statens offentliga utredningar 1997: 105
IVIinödepartementet
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Beställningsadress:
Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss Broschyren kan beställas hos:
Regeringskansliets förvaltningsavdelning
Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25
///// Licensnummer 341 009 "I”!
Denna skrift bär den nordiska Svansymbolen. För att få Svanmärka en trycksak måste särskilda miljökrav uppfyllas genom hela tryckprocessen. Dessa krav är uppställda av Nordiska samordningsorganet för frivillig positivmiljömärkning, Tryckeriet garanterar att alla underleverantörer i sin tur uppfyller ställda krav.
Layout: Svensk Information ISBN 91-38-20653-6 Tryck: Ljunglöfs Offset, Stockholm, 1997 ISSN 0375-250X
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro 1992 kom världens sta- ter bl. a. överens om ett handlingsprogram för det 21:a århundradet — Agenda 21. Sverige deltog aktivt både under förberedelsestadiet och under själva kon- ferensen. En proposition om riktlinjer för en krets-
loppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/
93:180, JoU 14, rskr. 344) lades fram i februari 1993. Riksdagen antog vidare är 1993 i bred politisk enighet den dåvarande regeringens förslag till inrikt- ning av det svenska arbetet med genomförandet av besluten vid Rio-konferensen (prop. 93/94:1 1 1, JoU 19, rskr. 256). En ambition har från början varit att arbetet i hög utsträckning ska ta avstamp i kommu- nernas lokala utvecklingsarbete. En serie regionala konferenser genomfördes i samarbete mellan Miljö— och naturresursdepartementet och Svenska Kom- munförbundet till vilka kommuner samt andra loka- la och regionala aktörer bjöds in för diskussion om UNCED-utfallet och det kommande lokala Agenda- arbetet.
Den nuvarande regeringen beslutade den 16 mars 1995 att tillkalla en nationell Agenda 21-kommitté. Kommittén fick genom beslut den 21 april 1995 en bred sammansättning med representanter för de poli— tiska partierna, forskarsamhället, näringslivet och olika ideella organisationer. Till ordförande utsågs miljöminister Anna Lindh. Ledamöter i kommittén har varit riksdagsledamot Sinikka Bohlin, professor Bert Bolin, agronom Asa Domeij, avdelningsingenjör Nina Ekelund Cronberg, bitr. statssekreterare Mats
Engström (fr.o.m. 96-10-01), riksdagsledamot Eva Eriksson, sektionschef Lars Fladvad, förbundsordfö- rande Kristina Hansson, Agenda 21-samordnare Roger Hildingsson, kommunalråd Arne Jonsson, uni- versitetslektor Bodil Jönsson, direktör Åsa Lindell- Byström, vice ordförande Wanja Lundby-Wedin, konsult Sindre Magnusson, kommunalråd Gun—Britt Mårtensson, docent Örjan Nilsson, borgarrådssekre- terare Staffan Norberg, generalsekreterare Ulrika Rasmusson, miljö- och hälsoskyddschef Kia Regnér, VD Roland Svensson, landstingsråd Ewa Söderberg, VD Helene Wintzell, landshövding Rolf Wirtén och biskop Claes—Bertil Ytterberg [t.o.m. 97—04-01). Sakkunnig har varit ambassadör Bo Kjellén. Experter har varit departementssekreterare Gunilla Blomquist (fr.o.m 96-10-21), utredningssekreterare Kristina Bovin (fr. o. m 96—02-01), departementsråd Stellan Kronvall (fr.o.m. 96-10-21), kansliråd Michael Odevall (fr. o. m 96-10-21), departementsråd Sture Persson (fr. o. m. 96-10—21), departementssekretera- re Marcela Petkov (t.o.m. 96—10-21) och avdelnings— direktör Inger Vilborg. I sekretariatet har ingått expert Kristina Bovin (t.o.m. 96-02-01], sekreterare Urban Boije af Gennäs [from 96-04-01), sekretera- re Helene Carlsson [fr.om 96-05—06), sekreterare Gunnar Landbom (fr.o.m. 95-05-30), sekreterare Ann-Marie Lidmark [t.o.m 96—05-15) och generalse- kreterare Rolf Lindell (fr.o.m 95-11—01). Assistent har varit Anita Arnell (fr.o.m. 95—12-04). Kommittén har enligt sina direktiv (Dir 1995134, bifogas som bilaga 2) som huvuduppgifter haft att
medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21 och att medverka inför utarbe— tandet av Sveriges rapport till FN:s uppföljning av UNCED i New York i juni 1997 (UNGASS). Vidare har kommittén haft i uppgift att analysera hur målen i miljöpolitiken har uppfyllts m.m.
Kommittén har fullföljt sina uppgifter genom att delta i seminarier, konferenser m.m. som anordnats av kommuner och andra organisationer. Kommittén har även låtit arrangera regionala seminarier med kommitténs ledamöter som "värdar". Tillsammans med Svenska Kommunförbundet, Naturvårdsverket, Industriförbundet, Stockholmsmässan m. fl. organi- sationer anordnades i november 1996 ett tredagars Agenda 21 Forum i Stockholmsmässans lokaler. Ett stort antal kommuner, föreningar och organisationer deltog och ett SO-tal seminarier genomfördes under dessa tre dagar.
Uppdraget att analysera miljömålen har redovisats i en särskild rapport (Rapport 1996:4] Mål för mil— jön — målstyming på miljöområdet. Naturvårdsverket har därefter fått regeringens uppdrag att, med bl.a. denna rapport som underlag, föreslå nya nationella och sektorsövergripande miljömål.
1 beslut den 25 januari 1996 gav regeringen Naturvårdsverket uppdraget att i samråd med ett stort antal sektorsmyndigheter följa och kommente-
ra det omfattande lokala Agenda-arbetet. Uppdraget har redovisats i Naturvårdsverkets rapport 4679 Agenda 21 i den offentliga sektorn.
Kommittén har inför UNGASS fungerat som Nationalkommitté. En särskild Nationalrapport [From Environmental Protection to Sustainable Development — National Report on the Implementation of Agenda 21) lades som en preli- minär utgåva fram vid CSD:s [Commission for Sustainable Development) 5:e förberedande möte inför UNGASS. En slutlig, mer layoutmässigt utvecklad utgåva läggs fram vid själva UNGASS. Kommitténs underlag till Nationalrapporten återges i detta betänkande på svenska som del II. Regeringens Nationalrapport bifogas som bilaga 1.
Under arbetets gång har kommittén låtit publice- ra följande rapporter:
I Goda exempel — Information från National— kommittén för Agenda 21 [februari 1996)
I 199611 En vägvisare till hållbar utveckling i Sverige I 19962 Lokalt Agenda 21-arbete i andra länder I 1996:3 Lokalt Agenda 21-arbete — Ytterligare exempel I 1996:4 Mål för miljön - Målstyming på miljöom- rådet
I 1996z5 Kommunerna och de nationella miljömålen
De rapporter som kommittén har tagit fram åter- finns även på internet på hemsidan www.agmda21.se. Via denna adress har man också möjlighet att länka sig till ett stort antal lokala, nationella och även internatio- nella Agenda-aktiviteter. Kommittén har vidare låtit ta fram en broschyr som kortfattat beskriver kommittén och dess arbetsuppgifter samt en utställningsskärm som använts i samband med olika seminarier, konferenser etc.
Kommittén har haft 12 protokollförda sammanträ- den. Kommittén har nu fullgjort sitt uppdrag och över— lämnar härmed sitt slutbetänkande som består av tre delar, nämligen
Stockholm den 12 juni 1997
1. Strategier och förslag för framtiden II. Agenda 21 i Sverige (kommitténs underlag för rege- ringens nationalrapport till UNGASS — FN:s uppfölj- ning av Riokonferensen) 111. Fler exempel på lokalt Agenda 21-arbete Till betänkandet fogas 2 reservationer och 4 särskil— da yttranden.
Anna Lindh
Sinikka Bohlin Bert Bolin Åsa Domeij Nina Ekelund Cronberg Mats Engström Eva Eriksson Lars Fladvad Kristina Hansson Roger Hildingsson Arne Jonsson
Wanja Lundby- Wedin Örjan Nilsson Kia Regnér
Helene Win tzell
Bodil Jönsson Åsa Lindell-Byström Sindre Magnusson Gun—Britt Mårtensson Staffan Norberg Ulrika Rasmusson Roland Svensson Ewa Söderberg Rolf VVr'rte'n
/Rolf Lindell
Urban Boije af Gennå's Helene Carlsson Gunnar Landbom
DEL |: STRATEGIER OCH FÖRSLAG FÖR FRAMTIDEN
I.1 EN HÅLLBAR UTVECKLING
|.1.2 Begreppet hållbar utveckling I.1.3. Resursanvändningen måste bli effektiv och rättvis
|.1.4. Utveckla kriterier för att prioritera mellan olika miljöproblem |.1.5. En förbättrad målstyming |.1.6. Slutsatser — vägar vidare mot hållbar utveckling
|.2 FÖRSLAG SEKTORSVIS
l.2.1 Internationellt utvecklingssamarbete l.2.2 Internationell handel l.2.3 Hälsa och miljö l.2.4 Hållbara konsumtionsmönster 1.2.5. Näringsliv 1.2.6 Kemikalier 1.2.7. Energi l.2.8 Transporter l.2.9 Skydd av biomångfald l.2.10 Skydd av hav och kustområden
l.3 FÖRSLAG SOM RÖR STYRMEDEL OCH VERKTYG
Samhällets styrmedel och verktyg behöver utvecklas |.3.1 Lokala och centrala åtgärder till stöd för Agenda 21-arbetet |.3.2 Samhällsplanering och beslutsprocesser 1.3.3. Miljöräkenskaper 1.3.4 Skatter och avgifter I.3.5 Miljöanpassad offentlig upphandling |.3.6 Information I.3.7 Utbildning och forskning
|.4. EXEMPEL PÄ LOKALT ANTAGNA MÅL
10
11
12 15 16 18 19
20
20 24 30 35 40 46 47 51 57 62
69
69 71 76 80 83 86 89 92
97
DEL ||: AGENDA 21 I SVERIGE 101
Sammanfattande perspektiv på det fortsatta arbetet med Agenda 21 102 I SOCIALA OCH EKONOMISKA DIMENSIONER 109 I.1 Internationellt utvecklingssamarbete 110 'I.2 Internationell handel 116 I.3 Hälsa och livskvalitet. 120 II ATT BEVARA OCH FÖRVALTA RESURSER FÖR UTVECKLING 127 Il.1 Hållbara konsumtionsmönster 128 II.2 Hållbart näringsliv 134 II.3 Kemikalier 142 II.4 Energi 148 ”5 Transporter 156 ll.6 Bevarande av biologisk mångfald 164 ||.7 Skydd av hav och kustområden. 168 Ill ATT STÄRKA VIKTIGA SAMHÄLLSGRUPPERS ROLL 173 Ill.1. Lokal Agenda 21 — organisation och genomförande 174 Ill.2 Icke-statliga organisationers engagemang i Agenda 21-arbetet 180 IV MEDEL FÖR GENOMFÖRANDE 185 IV.1 Samhällsplanering och beslutsprocesser 186 lV.2 Miljöräkenskaper 191 lV.3 Ekonomiska styrmedel och skatter 196 lV.4 Miljöanpassad offentlig upphandling 202 IV.5 Information 206 IV.6 Utbildning och forskning 210 V FRAMGÄNGAR OCH HINDER I LOKALT AGENDA 21-AR8ETE 217 Vi Analys av framgångar och hinder i lokalt Agenda 21-arbete 218
DEL III: FLER EXEMPEL PA LOKALT AGENDA 21-ARBETE 221
Inledning 222 Biologisk mångfald: Landskapsekologisk utgångspunkt i Karlstads naturvårdsprogram 225 Boende: Olika vägar för miljöanpassad renovering i Kalmarhem 227 Boende: Egna drivkrafter i Kristineberg 229 Trafik: Inte dyrare med nolltaxa i Ockelbo 231 Livsmedel: Lokal produktion gav bättre kvalitet i Tidaholm 233 Skola: Miljö som utvecklingskraft i Lund 235 Integration: Invandrare har nyckelroll i Bergsjön 237 Boende: Ringar på vattnet i Ladugårdsängen 239 Forskning: Forskning befruktar Agenda 21-arbete 241 Ursprungsbefolkningar: Enigt om skoterbegränsningar i Härjedalen 243 Energi: EKO-energiavtal spar energi och stärker lönsamheten 245 Energi: Borlänge vill spara femton procent 247 Näringsliv: Vretenföretagare vinner på samarbete 249 Arbetsplatser: Matsalen banbrytare i Scanias miljöarbete 251 Integration: lnformatörer nådde invandrare i Fäladen 253 Beslutsprocesser: Industristadens revansch i Trollhättan 255
RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN 258
Reservation av ledamoten Örjan Nilsson (m) 259 Reservation av ledamoten Staffan Norberg (v) 267 Särskilt yttrande av ledamoten Bert Bolin 273 Särskilt yttrande av ledamoten Åsa Domeij (mp) 274 Särskilt yttrande av ledamoten Kristina Hansson (c) 274 Särskilt yttrande av ledamoten Rolf Wirtén 276 BILAGOR 277 Bilaga 1: Från miljövård till hållbar samhällsutveckling 278 Bilaga 2: Kommittédirektiv 289
[361 |: Strategier och förslag för framtiden
I.1 En hållbar utveckling
I.1.1 Bakgrund
Handlingsprogrammet Agenda 21 omfattar 40 kapitel och spänner över alla samhällssektorer. Antagandet av detta handlingsprogram vid UNCED betydde inled- ningen på en intensiv verksamhet internationellt, natio— nellt och lokalt. 1 Sverige har strävan från första början, bl. a. genom en bred remiss av resultaten från UNCED och en serie konferenser med företrädare för landets kommuner m. fl., varit att förankra Agenda-arbetet lokalt. Verksamheten kan därför beskrivas som en kon- sekvent tillämpning av ett s.k. underifrånperspektiv, vil- ket är en av de ambitioner som ingår i Agenda—beslutet.
I förhållande till det Agenda-dokument som antogs vid UNCED omfattar den svenska nationalrapporten och de strategier och förslag som kommittén lägger fram i detta betänkande omkring hälften av de kapitel som där behandlades. Det innebär inte att andra kapi- tel är mindre viktiga, utan är ett uttryck för att kom- mittén bedömt att de frågeställningar och samhällsom— råden som här berörs kan anses ha störst relevans för det svenska arbetet med Agenda 21 och hållbar utveck- ling. Tyngdpunkten i kommitténs framställning ligger på frågeställningar och ämnesområden som har starka samband med miljöpåverkan och användningen av naturresurser. Olika ekonomiska och sociala aspekter har därvid främst behandlats i ett miljö- och naturre— sursperspektiv. Kommittén vill dock i detta samman- hang framhålla vikten av att Agenda-arbetet i enlighet med Riokonferensens intentioner kan breddas i det fortsatta arbetet.
Kommittén vill stryka under att den arbetsmodell
som har vuxit fram i Sverige och som innebär att Agenda-arbetet har startat lokalt och förts upp till den centrala nivån, har varit lyckosam. Bl. a. har den resul- terat i ett brett folkligt engagemang som knappast hade varit möjligt att uppnå på det traditionella sättet med direktiv uppifrån och ner. Detta arbetssätt har också väckt stor uppmärksamhet internationellt. Den natio- nella uppföljning av det lokala Agenda-arbetet som under arbetets gång har efterlysts från flera håll är nu mogen att genomföras. Den görs nu genom redovis- ningen i detta betänkande men bör också ses i samband med andra viktiga steg som regeringen har tagit när det gäller hållbar utveckling: I Ambitionen att utveckla ett ekologiskt hållbart Sverige kungordes i 1995 och 1996 års regeringsförklaring- ar, och i mars 1997 tillkallade statsministern en dele- gation för hållbar utveckling inom regeringen med miljöministern som ordförande. På grundval av dele- gationens förslag har sedan regeringen i 1997 års vår- proposition angivit riktlinjerna för hur arbetet för en sådan utveckling bör utformas. Bl. a. ingår ett lokalt investeringsprogram som omfattar 5,4 miljarder kro- nor fördelat på tre år. Detta program har en direkt koppling till det lokala Agenda 21-arbetet. Härigenom har också en koppling mellan den lokala nivån och de centrala beslutsfunktioner som utövas av regering och riksdag har etablerats. Vårpropo— sitionens riktlinjer kommer att konkretiseras i 1997 års budgetproposition.
I Regeringen har i april 1997 lagt fram ett förslag till Miljöbalk. Förslaget - som är ett resultat av flera års
utredningsverksamhet baserat på förslag framlagda av Miljöskyddskommittén år 1993 och Miljöbalks- utredningen år 1996 — ska ses som ett led i strävan att skapa ett regelsystem för en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige. ' Regeringen planerar att under våren 1998 förelägga riksdagen en samlad miljöproposition. National- kommitténs arbete, utfallet av UNGASS, erfarenhe- terna från arbetet med att utveckla ett ekologiskt hållbart Sverige samt arbetet med utveckling av eko- nomiska styrmedel kommer att utgöra viktigt under- lag för denna proposition.
Sammantaget anser kommittén att det med bl.a. dessa initiativ och det betänkande som kommittén nu lägger fram har bildats en bra bas för det fortsatta Agenda— arbetet i Sverige. Kommitténs förslag präglas i hög utsträckning av att Agenda-arbetet till sin karaktär bör ses som en process. Precis som Riokonferensens Agenda-dokument spänner förslagen över ett stort antal samhällssektorer. De åtföljs av en adressat, dvs. vil- ken eller vilka instanser som ligger närmast till att utre- da och vidareutveckla en viss fråga för att en önskad förändring ska kunna uppnås. Kommittén har konsekvent hävdat att Agenda-arbetet till sin karaktär är att se som en fortlöpande process och inte ett särskilt projekt. Det faktum att National- kommittén nu har fullgort sitt uppdrag som enligt direktiven är starkt kopplat till UNGASS, innebär inte att Agenda—verksamheten på central nivå upphör. Snarare kommer den fortsatta verksamheten efter UNGASS centralt och lokalt att gå in i en ny fas. Det
är därför naturligt att formerna för den fortsatta verk- samheten ses över. Förslag i denna fråga lämnas i avsnitt 1.3.1.
|.1.2 Begreppet hållbar utveckling
Naturen basen för all mänsklig verksamhet
Hållbar utveckling är inget statiskt tillstånd utan en dynamisk process. Eftersom omvärlden ständigt förän- dras måste även mål och medel utvecklas fortlöpande. Det behövs också en mångfald alternativa lösningar och arbetssätt.
Under 1990-talet har en bred enighet utvecklats om att hållbar utveckling måste vara den övergripande inriktningen av hela samhällsutvecklingen. Enigheten sträcker sig över både nationsgränser och partipolitiska skiljelinjer. Samtidigt är definitionen av hållbar utveck- ling oklar och lämnar möjligheter för skilda tolkningar. Därför är det Viktigt att fortsätta att diskutera begrep- pet för att finna en definition som gör det mer praktiskt användbart.
Begreppet hållbar utveckling har sitt ursprung i Bruntlandkommissionens (World Commission on Environment and Development) rapport "Our Common Future" 1987. Där definieras hållbar utveck— ling på följande sätt:
”En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kom- mande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Det inrymmer två nyckelbegrepp:
- begreppet ”behov", särskilt de grundläggande behoven hos världens fattiga, som måste ges allra högsta prioritet; och
- tanken att teknologinivå och samhällsorganisation utgör begränsningarna av miljöns möjligheter att till- fredsställa nuvarande och kommande behov."
Sedan dess har många försök att definiera hållbar utveckling .orts, utifrån olika utgångspunkter. En gemensam innebörd hos flertalet definitioner är att jor- dens hållbarhet eller bärkraft är begränsad och sätter de yttre ramarna för mänsklig verksamhet och expansion. Denna bärkraft definieras i sin tur av produktionsför— måga och motståndskraft hos ekosystem och andra livs- uppehållande system samt av tillgången på ändliga naturresurser.
Inom de ramar som naturen sätter upp för mänsklig- heten och dess samhällsbygge måste resurserna fördelas på ett sådant sätt att alla människor kan tillfredsställa sina grundläggande behov. Samhället måste också hus- hålla med de begränsade resurserna, så att både livsmil- jön, ekosystemens produktionsförmåga och tillgången till lagerresurser bevaras för framtida generationer.
"Sustainable development is development that meets the need of the present whithout compromising the abi— lity of future generations to meet their own needs. It contains within it two key concepts:
- the concept of ”needs", in particular the essential needs of the world's poor, to wich overriding priority should be given; and
- the idea of limitations irnposed by the state of techno- logy and of social organisation on the environment's abi- lity to meet present and future needs."
Samtidigt är ekosystemens produktion och fungeran— de naturliga kretslopp våra viktigaste basresurser. Om vi lär oss nyttja dem effektivt och uthålligt, erbjuder det stora möjligheter för mänskligheten. Exempel på områ- den där det hållbara nyttjandet av naturen kan och bör utvecklas är förnybar energi och livsmedelsproduktion.
Agenda 21 pekar ut tre samverkande dimensioner Agenda 21 är Riokonferensens handlingsprogram inför 2000-talet. Dokumentet pekar ut åtgärder inom ett brett spektrum av samhällsområden, som syftar mot hållbar utveckling. Agenda 21 tar upp tre dimensioner av samhällsutveckling som måste samverka för att utvecklingen ska vara hållbar: den sociala dimensionen, den ekonomiska dimensionen samt miljö- och natur- resursdimensionen eller den ekologiska dimensionen.
ders, gruppers och organisationers delaktighet måste arbetsforrnema kontinuerligt utvecklas. En viktig förut- sättning är också fri tillgång till information från myn- digheter, om t.ex. produkters och åtgärders inverkan på miljö och utveckling.
Exempel på faktorer som medverkar till hållbar utveckling
Ekologiska
Tre dimensioner av hållbar utvecking
De sociala, ekonomis— ka och ekologiska dimensionerna i begreppet hållbar utvckling är i ett läng- re perspektiv en förut- sättning för varandra.
ekonomi
Ekonomiska
ldealt prioriteras I Hälsa och Iivs- I Resursfördelning I Begränsa åtgärder som gynnar kvalitet mellan länder och utsläpp av restpro- flera av aspekterna . ' människor dukter till luft, , " ', I Bo täd r och ger dubbla Vinster. QKOIOSI s e . Mö'li het till mark och vatten till I Utbildning ] g nivåer som natur
Det är naturligt att dessa tre dimensioner betonas olika mycket vid olika tidpunkter och i olika delar av världen. Exempelvis kan det vara nödvändigt att ekonomiska och sociala aspekter i ett kortare perspektiv betonas extra, t.ex. i länder under akut ekonomisk kris eller krigstillstånd. Det gäller då att sörja för människors grundläggande behov, som t.ex. föda, hälsa och bostä—
I Makt och infly- tande över egen livssituation
I Demokrati/möj— . lighet att påverka samhällsutveck- Hngen
arbete och försörj- ning
I Internationellt utvecklingssamar- bete / bistånd
I Internationell handel som befor- drar hållbar utv.
och människor tål
I Bevara biologisk mångfald
I Hushålla med ändliga resurser
! Bevara produk- tionsförmåga och
der. I ett längre perspektiv måste dock alltid den ekolo- ' Tillgång till fri . Hållbara produk- motståndskraft hos giska aspekten finnas med. information tions och konsum- ekosystemen samt På motsvarande sätt är det naturligt att i-länder med . Möjlighet att tionsmönster ovriga "VSUPPEhål—
hög resursförbrukning och miljöbelastning betonar de ekologiska aspekterna. I-länderna har här ett speciellt ansvar, som innebär att gå före i utvecklingen av t.ex. miljöanpassad teknik och resurseffektivitet.
Bland de faktorer Agenda 21 framhåller som viktiga förutsättningar för en hållbar utveckling är demokrati samt brett engagemang och deltagande i demokratiska beslutsprocesser. För att stimulera både enskilda indivi-
utöva sin kultur
I Religions- och yttrandefrihet
I Jämställdhet mellan könen
I Konsumenternas inflytande
I Näringslivets betydelse och ansvar
I Teknikutveckling
lande system
I Skydda och bevara estetiska och kulturella vär- den förknippade med naturen
Nya lösningar kan ge dubbla vinster
De tre dimensionerna av hållbar utveckling kan i ett kortare perspektiv samverka eller i vissa fall komma i konflikt med varandra, bl.a. beroende på hur lösningar- na utformas. I ett längre perspektiv förutsätter de dock varandra. En politik för hållbar utveckling måste därför stimulera lösningar eller åtgärder som gynnar flera aspekter på hållbar utveckling samtidigt. Detta kan exempelvis ske genom att skapa en spelplan, där mark— nadskraftema och samhällsinsatser samverkar för att utveckla sådana lösningar.
Exempelvis kan miljöanpassning av livsmedelspro- duktionen eller användning av förnybara energikällor medföra både minskad miljöbelastning och ökad resurs— hushållning samtidigt som det innebär möjlighet till företagsutveckling och nya arbetstillfällen. Både i i-län- der och u-länder finns potential för lösningar som ger denna typ av dubbla vinster. Lösningarna ser dock olika ut i skilda delar av världen och för t.ex. storstäder och
landsbygd.
Det svenska arbetet behöver breddas
Begreppet hållbar utveckling jämställs i Sverige ofta med miljöarbete. Den ekologiska dimensionen har också dominerat kraftigt i det svenska Agenda 21-arbe- tet hittills. Detta kan förklaras med att sociala och eko— nomiska dimensioner tidigare under lång tid betonats i politik och samhällsutveckling, medan ekologiska dimensioner prioriterats lägre. Växande insikt om de globala miljöproblemen och kopplingen mellan miljö- och utvecklingsfrågor har dock medfört att den ekolo- giska dimensionen fått särskild uppmärksamhet under
90—talet. Det har också blivit uppenbart att ekologisk hållbarhet på sikt är den verkligt stora utmaningen, både för Sverige och övriga världen.
Samtidigt växer samhällsproblem som arbetslöshet och social segregation i hela Europa. En av de stora utmaningarna för framtiden blir därför att utveckla lös- ningar som hanterar flera av dessa problem samtidigt. Inom det lokala Agenda 21—arbetet finns flera exempel på sådana lösningar som förtjänar att spridas och utvecklas vidare.
Fokus på ekologiskt hållbar utveckling
Samtidigt som kommittén konstaterar att det svenska Agenda 21—arbetet behöver breddas, ligger fokus i denna rapport på miljö— och naturresursområdet eller den ekologiskt hållbara utvecklingen. Detta beror dels på behovet att avgränsa uppgiften på ett rimligt sätt, dels på att erfarenheterna från den svenska Agenda 21- uppföljningen finns främst inom detta område. Samtidigt är en av utgångspunkterna för förslagen ett utvecklat tvärsektoriellt arbete och alla aktörers gemen- samma ansvar för att uppnå en hållbar utveckling.
I.1.3. Resursanvändningen måste bli effektiv och rättvis
En av de stora utmaningarna på vägen mot hållbar utveckling är att uppnå en markant effektivisering av råvaru- och energianvändningen. Samtidigt måste re— sursanvändningen fördelas mer rättvist mellan individer och mellan länder. För att åskådliggöra behovet av resurseffektivisering har flera olika pedagogiska verktyg
och beräkningsmodeller utvecklats.
Kommittén ser dessa som värdefulla hjälpmedel för att belysa hur resursanvändningen måste förändras för att uppnå en hållbar utveckling globalt. Det är angelä— get att de analyser och beräkningar som ligger bakom beskrivningar av detta slag granskas och vidareutvecklas av forskare och berörda myndigheter i samverkan med miljöorganisationema.
Faktor 10 -begreppet
Faktor 10-begreppet har utvecklats av forskare vid tyska Wuppertal-institutet. Enligt dessa beräkningar måste i—ländemas resursanvändning grovt räknat bli tio gånger effektivare inom en period av 25—30 år. Till grund ligger bedömningen att jorden klarar av att uthål- ligt bära en halv miljard människor på i-ländemas kon— sumtionsnivå, samtidigt som vi redan idag är tio gånger så många. En radikal resurseffektivisering är därför en . förutsättning för att ge u-länderna utrymme för att höja sin konsumtion och växa ekonomiskt, samtidigt som mänsklighetens totala resurs och energianvändning minskar till en hållbar nivå. Beräkningarna bygger på jor— dens nuvarande befolkning. I takt med att världens befolkning växer måste resursanvändningen effektivise- ras ytterligare. World Buissness Council for Sustainable Development talar om behovet av en 20-faldig resurs- effektivisering för att kompensera för befolkningsök- ningen.
För att åstadkomma denna resurseffektivisering krävs nya grepp. Varken hushållning, rening av utsläpp eller idag tillgänglig teknik räcker till. Det behövs en utveck- ling av ny teknik och nya ekonomiska styrsignaler för
att stimulera till en sådan utveckling.
Rättvist miljöutrymme
Organisationen ”Jordens Vänner" har för ett trettiotal länder inom Europa och ett tiotal länder i övriga värl— den, främst Syd, sökt kvantifiera förändringsbehovet med utgångspunkt för vad man benämner rättvist mil- jöutrymme. Grundtanken är att varje individ har lika stor rätt att utnyttja naturresurser och belasta miljön. Dessa rättigheter ska fördelas rättvist, globalt, regionalt eller lokalt beroende på vilken typ av resurser det gäller. Rapporten Towards Sustainable Europe, framtagen av tyska Wuppertal-institutet på uppdrag av Nederländska Jordens Vänner, lägger grunden för fördelningsberäk- ningarna. I Sverige har Miljöförbundet Jordens Vänner utifrån samma metod gort uppskattningar av hur användningen av energi och naturresurser behöver för- ändras fram till år 2050.
|.1.4. Utveckla kriterier för att prioritera mellan olika miljöproblem Vi kommer alltid att behöva prioritera mellan olika åtgärder, när det gäller att lösa miljöproblemen. I slut— änden handlar det om politiska prioriteringar i olika demokratiska församlingar. Vid sådana prioriteringar kommer det alltid att finnas källor till osäkerhet och utrymme för värderingar. Därför är det viktigt att fatta beslut utifrån tillgängliga fakta även om osäkerhet råder. Detta ligger i linje med "försiktighetsprincipen" (Riodeklarationen, princip 15).
Samtidigt är det viktigt att få fram bästa möjliga
beslutsunderlag. Ett led i detta är att utveckla kriterier för att prioritera mellan olika miljöproblem och åtgär- der. Kriterierna bör vara praktiskt användbara och så långt som möjligt vetenskapligt underbyggda.
Sådana kriterier skulle göra det lättare att avgöra var snabba åtgärder behövs, för att undvika irreparabla ska- dor. De skulle också visa var insatser krävs idag, för att förebygga problem där effekterna ligger långt fram i tiden. Många miljöproblem kommer förr eller senare att ge upphov till samhällsekonomiska kostnader, oavsett om åtgärder vidtas eller inte. Strategiska satsningar som syftar till att förebygga och långsiktigt förändra blir ofta billigare än att försöka reparera redan uppkomna skador på miljön. Prioriteringar från central politisk nivå skulle sända tydliga signaler till miljöarbetet inom centrala, regionala och lokala myndigheter samt näringsliv. Det är dessa aktörer som i ett underifrånperspektiv fattar de flesta konkreta besluten, skulle på så sätt få vägledning i sina prioriteringar.
Kriterier för att peka ut de viktigaste problemen I USA har miljöskyddsmyndigheten EPA (Environ- mental Protection Agency) utarbetat kriterier för rang— ordning av miljöproblemen. Hur allvarliga problemen är bedöms utifrån tre olika aspekter: effekt, tid och rum. I Med "effekt" avses graden av störning, dvs. hur många människor och andra organismer som drab— bas, sannolikheten för att störningar ska uppstå, samt hur allvarliga stömingama bedöms vara. I Tidsaspekten avser den tid det tar för problemet att uppstå, upptäckas och undanröjas. Växthuseffekten och ozonuttunningen är exempel på ett miljöpro—
blem som utvecklats under lång tid innan de upp— märksammats. När åtgärder nu sätts in kommer det att ta lång tid innan de får effekt. I Rumsaspekten tar hänsyn till miljöproblemets geo- grafiska utbredning, från lokala effekter som buller eller markföroreningar, över regionala som försurning och övergödning till globala som växthuseffekt och ozonuttunning.
I EPA:s bedömning väger faktorer som tid och rum mycket tungt vid rangordningen av miljörisker. Problem med stor utbredning som tar lång tid att återställa inne- bär de största riskerna. Därför kan åtgärder mot dessa på ett tidigt stadium ses som investering för framtiden. De problem som bedöms som allvarligast, om de får fortsätta att utvecklas på lång sikt, är enligt EPA:s bedömning: I Utsläppen av växthusgaser I Ozonuttunningen
I Fysisk påverkan på biotoper och biologisk mångfald I Spridning av organiska miljögifter
I Spridning av metaller I Försurning
I Övergödning
I Marknära ozon
Naturvårdsverkets 2021-arbete underlag för prioriteringar
Naturvårdsverket arbetar för närvarande med projektet ”Sverige 2021”. I projektet beskrivs vilken miljökvalitet vi behöver nå och var vi befinner oss idag. Med detta bedömningssätt, är de största miljöproblemen sådana
där gapet mellan önskvärt miljötillstånd och dagens situation är störst. Därigenom kommer man fram till att följande miljöproblem är de allvarligaste: I växthuseffekten
I marknära ozon
I försurning I övergödning I spridning av organiska miljögifter och metaller I hot mot den biologiska mångfalden och markens långsiktiga produktionsförmåga (p.g.a. användning av mark och vatten)
Man konstaterar att en kraftigt ökad hushållning med både material och energi krävs för att uppnå det håll- bara samhället.
|.1.5. En förbättrad målstyming En av Nationalkommitténs huvuduppgifter har varit att beskriva arbetet inom olika delar av samhället för att uppnå en hållbar utveckling samt hur olika aktörer kan medverka i detta arbete. I rapporten "Mål för miljön — målstyming på miljöområdet" (rapport 1996:4) fram- håller kommittén bl.a. följande problem:
I De miljömål som antagits av regering och riksdag är till antalet över 150 stycken och utgör en blandning av stort och smått. De är ofta dåligt kända och ej uttryckta i kvantifierbara termer. I Det saknas en tydlig struktur med logisk och hierar- kisk koppling mellan olika miljömål. I Ansvaret för att uppnå målen är oklart. Eftersom målen ofta saknar tydlig adressat känner berörda
aktörer inget naturligt ansvar och det blir svårt att ställa någon till svars för bristande måluppfyllelse. I Miljömålen har en otydlig koppling till sektorsansva- ret, som utgör en etablerad och viktig del av den samlade svenska miljöpolitiken.
För att åtgärda detta föreslås bl.a. följande åtgärder: I De nationella miljömålen bör struktureras i tydliga hierarkier. I Det bör tydligare framgå vilka aktörer/sektorer som berörs av ett visst miljömål.
I Miljömålen bör formuleras på ett sådant sätt att de är uppföljningsbara, exempelvis genom att de uttrycks i kvantitativa termer. I De aktörer som har ansvaret för att uppfylla målen, måste vara delaktiga i utformningen av såväl mål som åtgärder för att nå dem. I Utvecklingen från miljöpolitik till en politik som syf- tar till hållbar utveckling, medför att miljömålen bör kompletteras med hållbarhetsmål, där ansvarsfördel- ningen mellan olika samhällssektorer och verksam- heter klart framgår. I När regering och riksdag lägger fast miljömål bör de åtföljas av de åtgärder som krävs för att uppfylla målet, alternativt ett uppdrag om att utarbeta ett handlingsprogram. Atgärdema kan vara tvingande, som lagstiftning eller ekonomiska styrmedel, eller fri- villiga åtaganden som bygger på överenskommelser med olika aktörer eller branscher.
rm-
|.1.6. Slutsatser — vägar vidare mot hållbar utveckling Det blir allt tydligare att vi måste söka efter integrerade lösningar på miljöproblem och andra samhällsproblem. Samhällets resurser räcker inte till för att lösa dem var för sig. Rätt utformade kan åtgärder och investeringar som gynnar miljön också bidra till t.ex. samhällsekono- miska vinster, förbättrad folkhälsa, utveckling av näringslivet och fler arbetstillfällen samt vitalisering av demokratin.
Om vi inte lyckas lösa problem kring t.ex. samhälls- ekonomi och arbetslöshet kommer omvänt både de ekonomiska och politiska förutsättningama för insatser som gynnar miljön att försämras.
För en långsiktigt hållbar utveckling, där balans råder mellan ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter, krävs bland annat: I Ökad internationell samsyn och samarbete. EU och FN är viktiga forum för detta arbete. I Förändringari skattesystemet som gynnar effektivare råvaru— och energianvändning, användning av miljö- anpassad teknik samt minskad arbetslöshet. I Avveckling av subventioner och avgifter som med- verkar till resursslöseri och miljöförstöring. I En utvecklad målstyming med klar ansvarsfördelning och uppföljningsbara mål. I Askådliga och praktiskt användbara kriterier för att prioritera mellan olika miljöproblem samt sätta in resurserna där de gör mest nytta. Dessa kriterier bör så långt som möjligt bygga på vetenskaplig grund. I En ökad forskning kring miljö och hållbar utveckling. I Tillämpning av gröna räkenskaper och indikatorer för
hållbar utveckling både på nationell och lokal nivå. Dessa är viktiga verktyg för att bättre väga in miljö- aspekter i samhällsekonomisk redovisning. Vidareutveckling av det arbetssätt som förstärkts genom Agenda 21-arbetet, med tvärsektoriellt sam- arbete, dialog och gemensamt ansvarstagande från olika aktörer. Nya former för deltagande och samråd behöver därför utvecklas, både på lokal, regional och nationell nivå. En nationell samordning för att vidareutveckla arbe— tet med Agenda 21 och hållbar utveckling.
l.2 Förslag sektorsvis
Läsanvisning
I detta avsnitt behandlas ett hundratal förslag till åtgärder och strategier för det fortsatta Agenda 21—arbetet. En av utgångs- punkterna för förslagen är de problem och behov som identifie- rats i kommitténs genomgång av arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling sedan Riokonferensen —92 (del II av denna rapport).
Förslagen spänner över ett brett spektrum av aktiviteter och samhällssektorer. Därför kan de av naturliga skäl inte vara hel- täckande eller gå in på detaljer i genomförandet. Syftet är dels att lyfta fram nya idéer, dels att betona vikten av vissa sedan tidi—
l.2.1 Internationellt utvecklingssamarbete
Svenskt bistånd bidrar till hållbar utveckling, både genom direkta insatser i mottagarländerna och genom att stimulera utveckling av hållbara lösningar. Formerna har förändrats i riktning mot ett ömsesidigt samarbete, där insatserna utformas i kontinuerlig dia- log och genom kunskapsutbyte mellan parterna. Ny miljöanpassad teknik samt resurs- och energieffektiv produktion utvecklas och används i alla världsdelar. Ett allt intensivare internationellt samspel bidrar till den utvecklingen. Sverige drar också nytta av erfaren- heterna från det internationella utvecklingssamarbetet i det egna arbetet för hållbar utveckling.
Inslaget av lokala och regionala samarbetsprojekt,
Bistånd i förändring Efter Riokonferensen har ett omfattande arbete inletts, för att inrikta det svenska biståndet mot hållbar utveckling. Regeringen tog 1994 initiativ till en speciell utredning
gare kända förslag. Denna förslagskatalog ska förhoppningsvis komplettera andra angränsande utredningar och förslag samt utgöra en grund för fortsatt arbete.
Varje avsnitt inleds med en ”visionsruta", där kommittén för- söker konkretisera de mål vi stävar mot. Tidshorisonten 25 år motsvarar den tid vi räknar med för en generation och är natur- ligtvis inget absolut.
Förslagen är uppställda i tabellform, där det konkreta förslaget formuleras i vänsterspalten. Tänkbara aktörer som på olika sätt kan omsätta förslagen i praktiken anges i högerspalten.
liksom deltagande och inflytande från enskilda orga- nisationer (NGO) har förstärkts. De flesta svenska kommuner är engagerade i internationellt utvecklings- samarbete, både i bilaterala vänortssamarbeten och som deltagare i multilaterala projekt. Bistånd för en hållbar utveckling är en central del av den svenska säkerhetspolitiken.
Policy och kriterier för utformning av biståndsin— satser utvecklas kontinuerligt för att bidra till hållbar utveckling. Instrument som miljökonsekvensanalyser tillämpas för allt bistånd, både på programnivå och för enskilda projekt. Olika former av indikatorer för håll- bar utveckling används vid utvärderingar.
som resulterade i rapporten ”Hållbart bistånd - det sven- ska biståndet efter UNCED”. Biståndsmyndigheten Sida har därefter antagit en övergripande policy och ett hand- lingsprogram för hållbar utveckling och liknande arbete
pågår inom flera sektorer av verksamheten. Sida är också vård, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad etc. en av pilotmyndighetema för miljöledningssystem i statli- Eftersom ett omfattande utvecklingsarbete pågår, kom- ga myndigheter. Likaså stöds ett stort antal projekt med mer förslagen ofta att tangera åtgärder som redan har anknytning till Agenda 21. Biståndet till hållbar utveckling inletts. Ambitionen är dock att betona vikten av dessa ini- omfattar förutom tekniskt inriktade projekt, bistånd till tiativ och att de drivs vidare. demokratiutveckling, jämställdhet mellan könen, hälso-
Nivån på biståndet
I Nivån på biståndet bör så snart som möjligt höjas för att åter Regeringen motsvara 1 procent av BNI. Denna ambition uttrycks av regering- en i vårpropositionen 1997.
Att integrera hållbarhetsperspektivet i allt bistånd
Förslag
I Stöd till långsiktigt hållbara projekt bör prioriteras konsekvent Regeringen och Sida i svenskt bistånd, medan stöd till icke hållbara projekt bör awecklas. Exempelvis bör stöd till utveckling av förnybara ener- gikällor och energieffektivisering fortsätta, enligt den inriktning som anges i Sidas energipolicy. Stödet till utveckling av fossil- bränsleanvändning bör avvecklas och försiktighet bör iakttas med stöd till vattenkraftanläggningar.
I Miljöaspekterna bör integreras i allt svenskt bistånd och kopp— Regeringen och Sida las till de sociala och ekonomiska aspekterna. Sidas arbete med att utveckla policy och kriterier för bistånd till hållbar utveckling inom områden som energi, transporter, informationsteknologi, jord-, skogs— och vattenbruk, urban miljö, vatten och sanitet samt skydd av hav och kustområden bör fortsätta.
Fortsättning Att integrera hållbarhetsperspektivet i allt bistånd
I Miljökonsekvensanalyser bör tillämpas inom allt bistånd, både Sidas arbete med metodutveckling på på programnivå och för enskilda projekt. Här bör också använd- detta område bör fortsätta. ningen av miljöekonomisk analys öka. Miljöekonomisk analys bör också tillämpas vid utvärdering av biståndet.
I Dialogen med mottagarländerna om miljö— och utvecklingsfrä- Arbetet bör ske i samarbete mellan gor behöver intensifieras och utvecklas för att effektivisera Sida och andra aktörer inom biståndet, biståndet för hållbar utveckling. Detta kan bl.a. uppnås genom däribland enskilda organisationer. att nya samarbetsformer prövas samt att denna dialog fördjupas inom det befintliga utvecklingssamarbetet.
Utvecklingssamarbete via enskilda organisationer samt lokala och regionala aktörer
I Samarbete med enskilda organisationer som arbetar med miljö Arbetet bör ske i samarbete mellan och hållbar utveckling bör utvecklas. Dessa har en viktig roll som Sida och enskilda organisationeri både kunskapsförmedlare och i demokratiutveckling. Sverige och mottagarländerna.
I Bistånd och internationellt samarbete som stöder hållbar Sida, Svenska Kommunförbundet och utveckling genom insatser på lokal och regional nivå bör vidare— kommunförbunden i länen, landsting utvecklas. I detta sammanhang bör den resursbas som finns i och kommuner. t.ex. kommuner och landsting utnyttjas. Likaså bör de erfarenhe- ter och kontakter som knutits genom vänortssamarbeten och lik— nande lokala samarbetsprojekt tas tillvara.
Kopplingen mellan bistånd och säkerhetspolitik
>I Koppli—njgarna mellan å ehaesidan ,bis'tånd— för bättre miljömh ' v hållbar utveekiingsamt åtandra slidan—äkefhetäpöllti-kabör . ' " , . _ . , ..u'tvecklas. Miljöförstöringoch konkurrens om knappa resurser är;, ; r. .:» , * ., , en källa till könfilikter—och flyktingströmmar i många delarvav världen. 'En långsiktiga—säkerhetsp'olitik måste därför hantgra: dessa-problem
Angränsande utredningar och förslag
I Hållbart bistånd — det svenska biståndet efter UNCED (Ds 1994: 132). I Sidas policy och handlingsprogram för hållbar utveckling -96 I Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling (Regeringens skrivelse 1996/972) ! I Sveriges förslag till prioriterade områden inom CSD:s framtida arbete
Internationella handelsavtal och avtal på miljöområdet samordnas i hög grad och utgör tillsammans ett kraft- fullt instrument för att uppnå hållbar utveckling glo- balt. Därigenom har t.ex. "försiktighetsprincipen", "substitutionsprincipen" och "Polluter Pays Prin- ciple" fått brett genomslag, även i nationell miljöpoli- tik världen över. För statliga exportkrediter, kreditga- rantier och internationella investeringar finns interna— tionellt harmoniserade regler som tar upp miljö— och hållbarhetsaspekterna. System för solidaritetsmärk- ning av produkter, som garanterar socialt och miljö- mässigt acceptabla produktionsförhållanden, har fått brett genomslag.
Genom att gå i bräschen med högt ställda gemen- samma miljökrav och ekonomiska styrmedel, ligger EU-länderna långt framme när det gäller både miljö- politik och produktutveckling. Enskilda länder har också möjlighet att gå före med hårdare krav. De tek- niska kunskaper och erfarenheter som utvecklats till följd av detta, gör att Europa lyckats hävda sig väl i konkurrensen med växande ekonomier i andra delar av världen. Tekniskt kunnande inom miljö och håll- bar utveckling, liksom system för ledning och orga- nisation av detta arbete hör till de viktigaste export- områdena.
Internationellt samarbete kring handel och hållbar utveckling
Intemationell handel är den kanske viktigaste enskilda faktorn, som skapar förutsättningar för utvecklingen globalt. Det är därför nödvändigt att internationella handelsregler medverkar till en hållbar utveckling. Reglerna för handel och internationella investeringar måste medverka till att upprätthålla en miniminivå på miljökrav och arbetsförhållanden vid produktion. Samtidigt är det viktigt att enskilda länder ha rätt att gå före med strängare regler.
Internationellt samarbete kring handel och hållbar utveckling _"
I Sverige bör i internationella sammanhang verka för att inter- Regeringen nationella avtal på miljöområdet och internationella handelsavtal samverkar för en hållbar utveckling. Grundläggande miljöpolitis- ka principer bör i högre grad integreras i WTO:s arbete med mul- tilaterala handelsavtal. De viktigaste av dessa principer är "Principen om att förorenaren betalar" (PPP),
"Försiktighetsprincipen", ”Substitutionsprincipen" samt
"Principen om internationellt samarbete och länders gemensam-
ma men differentierade ansvar".
I Handels— och biståndspolitiken bör i högre grad integreras för Regeringen och Sida att bättre bidra till en hållbar utveckling globalt. För att åstad— komma detta bör regeringen i samarbete med Sida verka för att miljö- och utvecklingspolitiska aspekter samt u-ländernas intres- sen tillgodoses i svenska handelspolitiska positioner.
I Sverige bör fortsätta att stödja forum för dialog och informa- Regeringen och Sida, i samarbete med tion kring handel och hållbar utveckling. Likaså är det viktigt att icke-statliga organisationeri Sverige stödja icke-statliga organisationers tillgång till information och och internationellt. möjlighet att delta i diskussionen kring internationellt handels- samarbete. Exempel på viktiga initiativ inom detta område är "Expert Panel on Trade and Sustainable Development", där WWF International är initiativtagare samt "International Center on Trade and Sustainable Development", som drivs av International Union for the Conservation of Nature (IUCN) i Geneve.
Miljöaspekter i multilateralt avtal om internationella investeringar (MAI)
Det är angeläget att svenska regeringen med kraft driver miljö- och hållbarhetsaspektema i de förhandlingar som nu pågår inom OECD om ett multilateralt avtal om internationella investeringar (MAI).
Miljöaspekter i multilateralt avtal om internationella investeringar (MAI)
I Sverige bör förorda ett generellt miljöundantag. Ett sådant undantag skulle förhindra eventuella direkt negativa effekter av MAI, samt ge en viktig politisk signal.
I Sverige bör fortsätta att ställa krav på regler som säger att "länder skall undvika att sänka miljökrav eller arbetsrättsliga krav för att attrahera eller behålla investeringar”.
I Sverige bör driva frågan om krav på öppenhet och information från investerare. Det kan exempelvis gälla vilka miljöstandarder som tillämpas och vilka miljökonsekvenser investeringen har samt vilka bedömningar dessa uppgifter grundar sig på.
I Sverige bör driva kravet om miljökonsekvensanalys av MAI. Detta skulle ligga väl i linje med OECD:s åtaganden om integre- ring av ekonomisk politik och miljöpolitik. En analys skulle ta upp såväl legala aspekter (eventuella konflikter med miljöregler) som indirekta miljöeffekter (till följd av ökade och förändrade investeringsflöden).
Regeringen ( Utrikesdepartementet, Närings- och handelsdepartementet samt Miljödepartementeti samarbete)?-
Regeringen ( Utrikesdepartementet, Närings- och handelsdepartementet , » samt Miljödepartementeti samarbete). '
Regeringen ( Utrikesdepartementet, Närings— och handelsdepartementet , samt Miljödepartementeti samarbete).
Regeringen ( Utrikesdepartementet, Närings- och handel'sdepartementet samt Miljödepartementeti samarbete)”.
Regler för statsstödd exportfinansiering _"
I Statsstödd exportfinansiering i form av exportkrediter och kre— ditgarantier bör utformas så att den bidrar till bättre miljö och hållbar utveckling. Därför bör miIjökonsekvensbeskrivningar krä- vas och beaktas vid kreditprövningen. Dessutom bör det kreditgi— vande landets miljölagstiftning tillämpas vid bedömningen av ett exportprojekt, i de fall den ställer högre krav än lagstiftningen i det land exporten går till. Alternativt bör särskilda regler för mil- jöhänsyn utvecklas för de exportfrämjande institutionerna/organi— sationerna, för att säkerställa att enbart miljömässigt acceptabla projekt finansieras.
I Regeringen bör i internationella sammanhang verka för harmo- niserade och skärpta regler för statsstödd exportfinansiering, som tar hänsyn till miljö- och hållbarhetsaspekter. Regeringen bör dessutom i samarbete med svenska exportfrämjande organisatio- ner utveckla policy och program för den exportfrämjande verk- samheten.
Regeringen i samarbete med svenska exportfrämjande organisationer (Export- kreditnämnden, AB Svensk Export- kredit, Sida, Exportrådet)
Regeringen och Exportkreditnämnden, AB Svensk Exportkredit, Sida, Export- rådet.
Förändringar av EU:s handelsregler
I Sverige bör verka för att undanröja konflikter mellan regler för EU:s inre marknad och nationell miljöpolitik. Detta kan ske dels genom att öka möjligheten att upprätthålla strängare nationella krav på t.ex. produkters miljöanpassning och dels genom att EU:s gemensamma regler skärps. Sverige bör samtidigt gå vidare och ställa strängare nationella krav, även om de går längre än EU:s gemensamma politik.
I En vitbok för hållbar utveckling bör utarbetas av EU-kommis- sionen. Den bör ta upp hur förenliga dagens direktiv är med eko- logiskt hållbar utveckling samt vilka förändringar som krävs i framtiden.
I EU:s gemensamma regler för offentlig upphandling bör utvecklas, för att öka möjligheterna att ställa miljökrav på t.ex. tillverkningsprocesser och transporter. Sverige bör vara pådrivan- de för att aktuella EU-organ ska anta och tillämpa kriterier för miljö— och hälsoanpassad offentlig upphandling.
I För att gynna en hållbar utveckling globalt är det angeläget att Sverige driver frågan om en liberalisering av EU:s handel med framförallt u-Iänderna.
Regeringen
Regeringen bör ta fram en plan för arbe- tet med en sådan vitbok till år 2001, då Sverige är ordförandeland (förslaget utvecklas i Kretsloppsdelegationens "Strategi för kretsloppsanpassade varor", Rapport 1997:14).
Regeringen och berörda myndigheteri sina EU-kontakter.
Regeringen
Stöd till miljöanpassad produktion och export
Förslag
Angränsande utredningar och förslag
I Pågående beredningsprocess inom regeringskansliet i samband med OECD-förhandlingarna om internationellt avtal om regler för internationella investeringar (MAI) I Rapport från OECD-förhandlingarna (Main Features of the MAI - Notes by the Secretariat DAFFE/lNV/IME (96) 44) I Sidas policy och handlingsprogram för hållbar utveckling -96 I Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling (Regeringens skrivelse 1996/97:2) I Strategi för miljöanpassade material och varor (Kretsloppsdelegationens rapport 1997:14)
SZ WO
HV
Om 25 år kommer inte längre människors livslängd att förkortas av miljöföroreningar därför att det integrera- de förebyggande miljö- och folkhälsoarbetet varit framgångsrikt. Inte bara bostäder utan även alla inne- miljöer har blivit sunda och energisnåla.
Hälsofrågorna är en självklar del i all samhällspla- nering och den nationella handlingsplan för att åtgär- da miljörelaterad ohälsa som Sverige antog i slutet av 1900-talet har getts högsta prioritet och har genom- förts inom alla sektorer.
Risken för att exponeras för miljöfarliga ämnen via arbetet har minimerats och väl tilltagna, hälsobefräm- jande och barnvänliga utemiljöer har skapats bl. a. genom trafikens minskade yt- och resursbehov.
Esbjergdeklarationens generationsmål har upp— fyllts och inga miljöfarliga (svårnedbrytbara eller gifti- ga föroreningar som ackumuleras i levande organis- mer) släpps längre ut i våra vattendrag.
Hanteringen av hormonstörande ämnen och gen— modifierade organismer omges av rigorösa säkerhets- bestämmelser och all genmodifierad mat har sedan länge en tydlig märkning
Hälsofrågor och helhetssyn
Miljödebatten de senaste årtiondena har i stor utsträck- ning handlat om människans utnyttjande och förstörel- se av naturresurser och i mindre omfattning om miljö— föroreningars inverkan på människors hälsa och livskva- litet. Debatten har exempelvis ofta fokuserat utomhus- frågor medan inomhusfrågor inte fått ett utrymme som motsvarar problemets omfattning, trots att vi vistas inomhus i genomsnitt 90 % av vår tid. National- kommittén vill i detta sammanhang särskilt hänvisa till Sveriges Nationalrapport till FN:s globala konferens i Istanbul 1996, Habitat II (SOU 1996:48).
Hälsoaspektema bör tydliggöras och beaktas inom alla sektorer inom miljöarbetet. En helhetssyn på män- niskan krävs för att hälsoarbetet ska få en mer fram— skjuten plats i samhällsutvecklingen, Ett underlag för detta har lagts fram av Miljöhälsoutredningens betän- kande [SOU 19961124).
Det förebyggande hälsoarbetet bör ges högre priori- tet i arbetet för en hållbar utveckling. I begreppet hälsa ingår också social och mental hälsa samt välbefinnande och vilken möjlighet den enskilde medborgaren har att påverka sin egen livssituation. Motion och näringsriktig kost är en viktig förutsättning för en sundare livsstil som även ger positiva effekter på folkhälsan
Hälsofrågor och helhetssyn
I Agenda 21-arbetet bör systematiskt integrera folkhäl- sofrågor. Pilotprojekt som på lokal nivå integrerar folk— hälsoperspektivet med Agenda 21 bör ges större upp- märksamhet och stöd.
I Regeringen bör låta upprätta ett nationellt handlings- program för att förebygga ohälsa i befolkningen. Detta kan vara ett redskap i det nationella, regionala och loka- la miljö- och hälsoarbetet. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid s.k. livsstilsfaktorer som exempelvis tobak, alkohol, droger och olämpliga kostvanor. Enligt kapitel 6 i Agenda 21 bör ett handlingsprogram upprättas senast år 2000. Samtidigt bör också samverkan mellan livsvill- kor, miljörisker och levnadsvanor analyseras för att få ett mer integrerat perspektiv på miljöfaktorernas samspel med övriga bestämningsfaktorer för folkhälsan.
I Hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), och integreras i statens, kommuners, landstings och näringslivets arbete.
I Befolkningens exponering för kemikalier och miljöför- oreningar blir alltmer komplex. Samtidigt är kunskapen om effekten av denna exponering begränsad. Följaktligen måste kunskapen om miljöfaktorers effekter på människans hälsa undersökas vidare och följas av adekvata åtgärder.
Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Folkhälso- institutet, Livsmedelsverket, Landstingen, kom- munerna samt andra berörda myndigheter bör aktivt stödja denna typ av projekt och initiativ.
Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Kemikalie- inspektionen, Folkhälsoinstitutet, Landstingen, Livsmedelsverket samt de kommunala Miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör prioritera sin verk- samhet så att dessa frågor hela tiden är i fokus.
Socialstyrelsen bör initiera ett utvecklingsarbete tillsammans med Livsmedelsverket, Naturvårds- verket, Boverket och arbetsmarknadens parter.
Regeringen förutsätts, efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter på Kemikom- mitténs betänkande, lägga ett förslag till en ny kemikaliepolitik som tar hänsyn till dessa frågor.
Fortsättning Hälsofrågor och helhetssyn _"
I Försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen bör be- aktas vid alla beslut för att minimera riskerna för upplag— ring av svårnedbrytbara ämnen i människokroppen och i näringskedjor.
I Berörda instanser bör i fortsättningen prioritera det förebyggande arbetet med miljörelaterade problemområ- den som t.ex. astma och luftvägsbesvär, allergier och överkänslighet, lungcancer, malignt melanom, hormonstö- rande ämnen samt upplagring av svårnedbrytbara ämnen.
I Den miljörelaterade forskningen bör expandera för att nuvarande hälsoproblem ska kunna bemästras. Mera resurser bör satsas på forskning som tydligare klargör hur hälsan påverkas av olika samverkande miljöfaktorer. Områden som bör ges särskilt uppmärksamhet är t. ex. allergiutveckling och överkänslighet hos barn, tvärsektori— ell forskning kring inomhusmiljön liksom förbättrad expo- neringsbedömning och kvantifiering. Viktigt är också att studera effekter av måttliga bullermängder och lågfre- kvent buller samt elektromagnetiska fält.
Inomhusmiljön är en viktig miljöfråga
Vid energieffektivisering av fastigheter måste särskild upp- märksamhet läggas på att inomhusmiljön inte försämras. Viljan att genomföra sådana investeringar motverkas av att energieffektivisering leder till höjd fastighetsskatt
Regeringen
I första hand gäller detta landstingen, näringsli- vets organisationer, Socialstyrelsen, Folkhälso- institutet, Högskoleverket, Skolverket, Statens Institut för Handikappfrågor i skolan.
Naturvårdsverket, Boverket, Högskoleverket, Socialstyrelsen, MISTRA bör tillsammans med andra lämpliga organisationer koordinera resur- serna.
Inomhusmiljön är en viktig miljöfråga
I Innemiljön påverkas av många olika faktorer, som under Regeringen bör ge Boverket samt andra ogynnsamma omständigheter kan samverka och förstärka varan- berörda myndigheter i uppdrag att dels dras negativa effekter. Dessa faktorers inverkan på hälsan bör bygga upp särskilda program för inom— ges större uppmärksamhet, och strategier för att förbättra inne- husmiljöforskning, dels utarbeta åt- klimatet bör utarbetas på alla nivåer. Särskild vikt bör läggas vid gärdsprogram inom respektive myndig- att belysa kopplingen mellan livsstil, inomhusmiljö och ekonomi. hets verksamhetsområde.
Hälsofrågor inom arbetslivet
I Långa arbetsdagar, stress, tunga jobb samt kemikalier är Socialstyrelsen samt Arbetslivsinsti— sedan länge erkända hot mot hälsa och livskvalitet. Den höga tutet och Folkhälsoinstitutet bör i sam- arbetslösheten har blivit ett nytt stort hot mot folkhälsan. Detta arbete med ett antal utvalda myndig- gäller inte bara de arbetslösa utan också de som har arbete heter och arbetsmarknadens parter eftersom arbetsbelastningen per anställd har ökat liksom oron för analysera vilka framkomliga vägar som att bli arbetslös. Dolda samhällskostnader p. g. a försämrad folk— finns för att åtgärda problemen. hälsa bör lyftas fram i samhällsdebatten. Olika modeller för arbetsdelning och sänkt skatt på arbete bör värderas.
I Forskningen och riskvärderingen behöver förstärkas, särskilt Boverket, Livsmedelsverket, Natur- om samverkan mellan miljöfaktorer, levnadsvanor, arbets- och vårdsverket, Arbets/ivsinstitutet och livsvillkor samt de svårnedbrytbara ämnenas långsiktiga hälsopå— berörda forskningsinstitutioner. verkan.
I Arbetsmiljöfrågorna bör utvärderas och integreras på ett mer Arbetarskyddsstyre/sen, Yrkesinspektio- systematiskt sätt än hittills i Agenda 21-processen. nen och näringslivet bör inom ramen för sina verksamhetsområden lyfta fram arbetsmiljöfrågorna.
Hälsa och trafik.
Luftföroreningar och buller är ett stort hälsoproblem framförallt i tätorter. Problemet med de stora mängder stoft och partiklar som slits loss från vägunderlaget genom slitage från framförallt dubbdäck och tung trafik har inte uppmärksammats tillräckligt. Nya regler som tar hänsyn till detta bör införas.
Agenda Zl-arbetet ger många tillfällen att skapa uppmärksamhet kring mer miljöanpassade transporter. Nollvisionen för trafikolyckor bör vara vägledande i det fortsatta arbetet med Agenda 21. Bättre tillgång till gång- och cykelbanor skulle innebära fördelar från såväl trafiksäkerhets- som folkhälsosynpunkt.
Hälsa och trafik.
I Trots bindande gränsvärden för luftföroreningar saknar de Regeringen, kommunerna. lokala tillsynsmyndigheterna maktmedel. En förbättrad kollektiv- trafik samt byten till andra bränslen som t. ex biogas och vätgas i framförallt städerna skulle kunna vända utvecklingen i positiv riktning. Regeringen bör utarbeta ett förslag till lagändring som ger miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna ökade befo- genheter att agera för att åtgärda problemen.
I Åtgärder som är nödvändiga för att uppnå hälsobaserade mål Trafikmyndigheterna och kommunerna." ifråga om luftföroreningar och buller bör prioriteras.
Angränsande utredningar: I Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124)
Alt».
ursanvändningen har effektiviserats med en faktor i genomsnitt. Detta har åstadkommits både genom jande av ny teknik, genom lämpliga ekonomiska "tament och ett utvecklat producentansvar. 'dningen av miljö— och hälsofarliga ämnen genom umtion av produkter har nästan upphört, dels att kretsloppen har slutits, dels genom att miljö- nde ämnen" har- ersatts med mindre skadliga. _nergianvändningen i bostäder och andra lokaler ;" reducerats med två tredjedelar. Miljöanpassade adsmaterial och energieffektivitet etc. gynnas av udeklarerade. byggnader och differentierade avgifter. Lokalt producerade livsmedel tar en allt större del av ?knaden, produktionens inriktning har förändrats och tredjedelar av åkerarealen odlas ekologiskt. Därmed energianvändning från produktion och transporter
Information och valmöjligheter viktiga förutsättningar En politik som syftar till att förändra konsumtionsmön- stren i hållbar riktning måste skapa förutsättningar för konsumenterna att välja miljöanpassade alternativ, genom att t.ex. sörja för en kollektivtrafik som alternativ till bilen. -
Hushållens konsumtion står idag för en stor del av utsläppen till luft, vatten och mark Hushållen har dock bara begränsade möjligheter att förändra denna konsum- tion i miljövänlig riktning. Exempelvis har de flesta hus- håll små möjligheter att välja VA-system eller energileve— ranser. Därför måste centrala regionala och lokala myn- digheter arbeta för att undanröja hinder och ge ökade
av livsmedel reducerats väsentligt och miljöbelastning- en har generellt sett minskat kraftigt. Huvuddelen av näringsämnena återförs till lantbruket genom kompos- tering av organiskt avfall, spridning av slam på åkrarna, samt nya VA-lösningar.
Miljömärkning spelar fortfarande en viktig roll för att driva på produktutveckling och förbättra konsumenter- nas möjligheter att välja. Den grundläggande nivån för produkternas miljöegenskaper anges dock genom inter— nationellt harmoniserade regler. Miljömärkningen omfattar hela kedjan från produktion, till transporter, användning samt avfall och återvinning. Samspelet mellan producenter och ideella organisationer medver- kar till att upplysa konsumenterna. Konsumenternas möjligheter att leva miljövänligt och göra miljöanpassa- de val har ökat inom alla områden.
möjligheter för den enskilde att leva miljöanpassat Kunskap och information är vid sidan av teknik och infrastruktur, den viktigaste faktorn när det gäller att sti- mulera miljöanpassade val. Den snabba utvecklingen av ett miljöanpassat sortiment i dagligvaruhandeln samt genomslaget för miljömärkningar visar på betydelsen av upplysta konsumenter. Hållbar konsumtion måste också stimuleras genom ekonomiska incitament, som t.ex. en beskattning som gynnar resurs- och energieffektivitet, samt konsumtionsbaserade energi och avfallstaxor. Tidsfaktorn är en av de viktigaste faktorerna som for- mar livsstilar och konsumtionsmönster. Idag skapar tids- bristen i vardagen tidsbesparande konsumtion som t.ex.
ökat bilåkande, djupfryst och färdiglagad mat etc. Det är delning skulle det vara möjligt att fler människor för- möjligt att hållbar utveckling både med avseende på värvsarbetar, samtidigt som fler skulle kunna få tid över folkhälsa och miljö skulle stimuleras om den tid som för annat. En närmare undersökning av framtida möjlig- ägnas åt förvärvsarbete minskades och att materiell kon- heter till arbetsdelning samt hur en sådan skulle kunna sumtion därmed byttes mot mer fritid. Genom arbets- bidra till hållbar utveckling är därför en viktig uppgift
Avveckla användningen av miljö- och hälsofarliga ämnen i produkter
I En stor del av spridningen av miljö- och hälsofarliga ämnen Regeringen sker via hushållens konsumtion av produkter. Användningen av miljöfarliga metaller och kemikalier i produkter bör därför avvecklas. Regeringen bör också driva krav om att enskilda nationer inom EU ska kunna gå före med sådan avveckling, i väntan på att EU:s gemensamma regler skärps.
. MiIjökonsekvensbeskrivningar (MKB) bör vara obligatoriska vid Regeringen (Närings— och handelsda- utarbetandet av produktstandarder. Sverige bör också driva frå- partementet) bör ta initiativ till dessa gan om ökade miljöhänsyn i EU:s standardiseringsarbete. förändringar.
Miljöanpassa byggande och boende
l Kriterier för miljödeklaration av byggnader/fastigheter bör Utvecklingsprojekt för miljödeklaratio- utvecklas, för att stimulera energieffektivitet och val av miljöan- ner pågår idag inom Byggforsknings- passade byggnadsmaterial samt en hälsosam inomhusmiljö. En rådet och för energideklaration inom sådan miljödeklaration innebär en vägledning för både bygg- Boverket. Detta arbete bör fortsätta i bransch och konsumenter. Kriterierna bör ligga till grund för dif- samarbete med byggbransch och forsk- ferentiering av relevanta skatter och avgifter. ning och ligga till grund för ett rege-
ringsförslag.
Fortsättning Miljöanpassa byggande och boende _"
I Tillämpningen av konsumtionsbaserade taxor för el, vatten och avfall bör utvecklas, liksom användningen av individuell mätning och debitering av el och vatten i lägenheter. En sådan utveckling understöds också av gällande EU—direktiv. I flera kommuner tilläm- pas redan differentierade taxor, främst på avfallsområdet.
I idag försvårar i vissa fall den kommunala självkostnadsprincipen användningen av konsumtionsbaserade taxor som styrmedel. Dessa regler bör därför ses över för att möjliggöra en flexiblare tillämpning.
Uppgiften att tillämpa och utveckla kon- sumtionsbaserade taxesystem åligger främst kommunerna i samarbete med t.ex. lokala energi- och avfal/sbolag samt entreprenörer. Idag genomförs också en förstudie av NUTEK och Boverket, som kan utgöra underlag i detta arbete.
En översyn bör ske i samarbete mellan regeringen och Kommunförbundet i samråd med t.ex. Boverket.
Åtgärder för en hållbar Iivsmedelsförsörjning
I Hela kedjan av produktion och transporter av livsmedel står för en stor del av den energianvändning och miljöbelastning som är kopplad till hushållens konsumtion. För en hållbar Iivsmedels- försörjningen bör därför lokal och miljöanpassad produktion sti- muleras genom insatser från statliga, regionala och lokala myn— digheter. Detta kan ske genom omställningsstöd för ekologisk livsmedelsproduktion, genom offentlig upphandling av närprodu- cerade och ekologiskt odlade livsmedel samt genom förbättrad information till konsumenterna i dessa frågor.
I EU:s regler försvårar idag lokal upphandling av livsmedel. Därför bör regeringen driva frågan om bättre möjligheter om att ställa krav på bl.a. transportavstånd vid offentlig upphandling.
Regeringen, Konsumentverket, Jord- bruksverket samt övriga berörda centrala myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner.
Regeringen
I Konsumenternas tillgång till information är en viktig förutsätt- ning för miljömedvetna val. Därför bör både statliga svanenmärk- ningen och enskilda organisationers arbete med miljömärkning av produkter och tjänster stimuleras och utvecklas vidare.
I Ideella organisationer och folkrörelsers möjligheter att arbeta med miljö- och solidaritetsmärkning av produkter och tjänster bör bevaras och stimuleras både i Sverige och inom EU. Detta arbete har stor betydelse för att driva på utvecklingen och för att informera konsumenterna.
I De kommunala konsumentvägledarnas roll i att informera all- mänheten om konsumtions- och miljöfrågor bör utvecklas. Vidare bör sådan information göras lättillgänglig genom en nationell grön konsumentdatabas.
I Den fysiska planeringen bör medverka till att minska behovet av transporter och öka tillgängligheten vid utbyggnad och nyloka- lisering. Närhet mellan bostäder, arbetsplatser, service och affä- rer kan bidra till att minska hushållens bilberoende. Kommunerna bör också utnyttja sina möjligheter att undvika lokalisering av köpcentrum och service som ökar bilberoendet.
Konsumentinformation och miljömärkning
tema ti
' Sumer
Arbetet bör ske i .se berörda "'i—myndigheter enskilda o isatlorler' Reser/-
, ,,,,zsådanv stimuleras inom EU": -.
Kommunerna! och. ens samarbete-med tå: ' och '
Aktörer
Kommunerna , '
Ekonomiska styrmedel för ökad resurseffektivitet
Förslag Aktörer
Angränsande utredningar
I Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) I Strategi för miljöanpassade material och varor (Kretsloppsdelegationens rapport 1997:14) I Sverige år 2021 (Naturvårdsverkets rapport 4747)
1.2.5. Näringsliv
Kravet på ekologisk hållbarhet är ett av de vikti- gaste kriterierna i företagens affärsstrategi. Miljöfrågorna har integrerats i den dagliga verksamhe- ten och är en naturlig del av den. Denna utveckling gynnades av att de svenska företag som tidigt började producera resurs- och energieffektiva varor och tjän- ster rönte stor framgång såväl nationellt som interna- tionellt. Nu är det inte miljöimage som företagen efter- strävar, utan marknadsandelar på en marknad där mil- jöaspekter samt resurseffektivitet väger tungt både i den egna produktionen och för användarna. Företags ekologiska hållbarhet är också en viktig aspekt vid upphandling, investering och kreditgivning.
Företagen tillhandahåller hela tjänstepaket snarare än varor och informerar kunderna om hur de bör använda produkterna på ett miljöanpassat sätt. Leasing, uppgradering och reparation av produkter spelar stor roll för att förlänga varornas livslängd. Alla uttjänta produkter tas om hand av producenter och deras returorganisationer.
Kraven för miljömärkning och miljöcertifiering har delvis harmoniserats internationellt samt skärpts avse- värt jämfört med de svenska kraven på 90-talet. Miljömärkning finns för alla typer av produkter och vidareutvecklas kontinuerligt. Möjligheten att gå läng- re nationellt när det internationella arbetet går lång- samt finns fortfarande kvar.
Fokus på hållbara affärskoncept och produkter Fortfarande likställer många miljöarbete med åtgärder som sätts in i efterhand för att ta hand om oönskat avfall, att rena utsläpp etc. Det uppfatta; ofta som själv- klart att dessa åtgärder orsakar höjda kostnader. I själva verket kan miljöförbättn'ngar och resuseffektivisering även innebära besparingar och god ekonomi. Det är därför viktigt att skapa förutsättningar för att miljötän— kandet kommer in tidigt i processen, :lvs vid utform- ning av affärskoncept och produkter. Potentialen för ekonomiska vinster i samband med milöåtgärder behö— ver därför förtydligas.
Företagens intresse för miljöanpassning kan också ökas om kunderna börjar efterfråga bra miljöarbete och miljöanpassade produkter. Fortsatt (ch intensifierat arbete med miljökrav vid upphandling och miljömärk— ning kan förskjuta fokus i företagens mijöarbete från att följa lagstiftning och hantera avfall till miljöanpassning av produkter, tjänster och processer.
Fokus på hållbara affärskoncept och produkter
I Tillämpningen av producentansvaret bör skärpas och införas generellt för alla produktgrupper.
I Arbetet för att ytterligare miljöanpassa upphand- lingen bör fortsätta. Formella regler bör klargöras och vid behov utvecklas.
I Möjligheterna att ställa miljökrav, även t.ex. vad gäller transportavstånd och produktionsprocesser måste bli bättre.
I Potentialen för miljövinster genom funktionsupp- handling bör undersökas, liksom vilka tjänster som skulle kunna vara ”pilottjänster" och hur man i så fall går tillväga rent praktiskt vid avtal etc.
I För att miljöfrågorna ska få bred förankring i företa- gen krävs utbildning av de anställda och en arbetsor- ganisation som tar tillvara den resurs i det dagliga miljöarbetet som alla anställda utgör.
I Det är angeläget att ta hänsyn till miljöaspekterna i såväl nationellt som internationellt standardiseringsar- bete. När man utarbetar nya produktstandarder bör man på ett systematiskt och åskådligt sätt redovisa miljöeffekterna samt på vilket sätt man försökt anpas- sa standarden för att minimera miljöpåverkan.
Krets/oppsde/egationen utreder detta och kommer att lämna förslag till den 31 december 1997.
Här kan statliga, regionala och lokala myndigheter liksom företag arbeta vidare när det gäller den egna verksamheten. Miljödepartementet bör informera om de faktiska möjligheterna.
Regeringen bör arbeta för detta, bl.a. inom ramen för EU:s inre marknad.
Förarbete skulle kunna göras av Miljövårdsbered— ningen i samarbete med Nämnden för offentlig upp- handling samt aktörer som påbörjat sådana försök, t ex NUTEK.
Enskilda företag, arbetstagarorganisationer, såväl cen- tralt som lokalt, liksom branschorgan/sationerna bör bidra aktivt till att skapa engagemang och förståelse för miljöfrågorna hos anställda och inom organisationerna.
För närvarande utreder Näringsdepartementet hur man kan få in miljöhänsyn i standardiseringsarbetet.
Visa att miljöarbete kan vara lönsamt Gynna miljöcertifiering/registrering av företag Genom att med konkreta exempel visa att miljöarbete Idag är kvaliteten på den frivilliga miljöredovisningen på företagen kan innebära effektivisering av produk- från företagen högst varierande. Dessutom finns en tion, rutiner och ledning och därmed även kan spara tendens att betrakta förekomsten av miljöledningssys- pengar kan man öka företagens intresse för miljöarbe— tem på företag som en slags miljömärkning av företa- te. Likaså kan det öka finansmarknadens intresse för get, vilket är en missuppfattning. Formellt sett betyder miljöaspekterna, som risk och möjlighet, vid värdering det att företaget följer miljölagama, arbetar enligt vissa av företag. rutiner samt ständigt förbättrar sitt miljöarbete.
Visa att miljöarbete kan vara lönsamt
I En samling exempel på lönsamt Kretsloppsdelegationen har sådana planer. Andra aktörer som s," " miljöarbete bör sammanställas. kunna ta initiativ till detta är bl.a. Branschorganisationeroch Naturvårds- verket, Miljödepartementet och Näringsdepartementet i samarbete.,
fiL. " '
Gynna miIjöcertifiering/registrering av företag
I Det är angeläget att säkerställa att miljöcertifierade Näringslivet bör ha ett intresse av att visa på de _q företag är mer miljöanpassade än andra företag. såsom resultat av frivilliga initiativ. Naturvårdsverkglg undersöker under hösten 1997 hur EMAS-regist påverkat miljöarbetet på tio företag.
I Småföretagens deltagande i mil jöcertifieringssyste- Näringsdepartementeti samarbete med t.ex. INU E men bör underlättas, genom t ex rådgivning och hand— ALMI m fl. Kommunerna kan också spela en vikt ledning speciellt inriktad på deras behov. Särskilda roll, tex inom ramen för sitt Agenda 21-arbeteo-' utbildningsinsatser aviseras i bilaga 5 vårpropositio— inom olika näringslivsutvecklingsprojekt.
nen 1997.
Fortsättning Gynna miIjöcertifiering/registrering av företag
I Krav på certifiering och registrering (eller motsvarande mil jö- Miljödepartementet och Nåringsdeparte— arbete) bör på sikt ställas vid upphandling. Sverige bör arbeta menteti samarbete. för denna möjlighet inom EU.
Förbättra miljörapporterna och gör jämförelser möjliga och en avsevärd ”spontan" kvalitetshöjning är att Vänta Det är viktigt med relevanta och jämförbara uppgifter i Den betygssättning som sker i olika tidskrifter och miljöredovisningama för att köpare och kreditgivare ska Företagsekonomiska institutets årliga nominering av årets kunna väga in företagens miljöprestanda i sina val. bästa miljörapport stimulerar en sådan utveckling. Även Förbättring av den frivilliga rapporteringen enligt EMAS finansmarknadens krav på bättre redovisning med kopp- och ISO-14001 sker till stor del utan statens inblandning ling till ekonomiska termer stödjer denna utveckling.
Förbättra miljörapporterna och gör jämförelser möjliga
I Kvalitetshöjning bör diskuteras med branschor- Staten skulle kunna bjuda in till sådana diskussioner via t ganisationer och alla de aktörer som medverkar i ex Miljöstyrningsrådet eller genom att t ex Miljödeparte- företagens miljörapportering (ett första steg här mentet, Naturvårdsverket, och Näringsdepartementet till- kan vara den skrift om utformning av miljörappor— sammans ordnar seminarier/utfrågningar om detta. ter som Miljöstyrningsrådet tagit fram).
I På sikt bör man enas om lämpliga, i viss mån Branschorganisationerna bör kunna ta fram rekommenda- branschspecifika, nyckeltal att redovisa samt kri- tioner om vilka uppgifter miljörapporterna i en viss bransch terier för hur underlaget till dessa bör tas fram. bör innehålla för att underlätta jämförelse mellan olika företag i samma bransch. Finansmarknaden har redan tagit initiativ till att driva på denna utveckling och har säkert en stor roll att spela även i framtiden.
Fortsättning
Förbättra miljörapporterna och gör jämförelser möjliga
I Sverige bör driva frågan om bättre miljörapporter inom EU. För närvarande utarbetas ISO-standarder för miljörapportering samt för utvärdering av miljöprestanda (inkl nyckeltal) och det är viktigt att följa det arbetet inte minst eftersom ISO-standarderna kan komma att bli de specifikationer som ger även EMAS mer innehåll (såsom skett med ISO 14001 när det gäller miljöledningssystem).
Stöd nätverk för miljöarbete i små och medelstora företag
Små och medelstora företag saknar ofta tid och kapaci- tet att följa miljöutvecklingen. Många av Sveriges före-
I Lokala nätverk har visat sig fungera bra för företagens miljöled- ningsarbete och kan troligen utvecklas för att arbeta med fler aspek- ter på miljöarbetet. "Hjälp till självhjälp" genom stöd till lokala före- tagsringar för Agenda 21-arbete kan vara en väg att gå (i det lokala investeringsprogrammet för hållbar utveckling som aviseras i vårpro- positionen kan stöd ges till uppbyggnad av lokala nätverk som ska stimulera näringslivets arbete för en hållbar utveckling).
Samarbete med näringslivet i utarbetande av branschmål och -aktionsplaner
För en hållbar näringslivsutveckling krävs bred samver- kan mellan olika grupper, inom branscher och mellan näringsliv och stat. I Nationalkommitténs rapport "Mål för miljön" framhölls behovet av mer samverkan och
Stöd nätverk för miljöarbete i små och medelstora företag
för ISO-arbetet.
tag är små eller medelstora och står för en stor del av såväl miljöpåverkan som arbetstillfällen. Särskilda insat- ser bör stödja kunskapsförmedling till små och medel- stora företag.
t.ex ALMI och liknande företagenätverk eller lokala, som t. ex. olika lokala nåtVerk inom näringsliv och kommun. ' ' '
överläggningar mellan näringsliv och centrala myndighe- ter/ stat. Även Kretsloppsdelegationen framhåller detta i sin strategirapport.
Den plattform för ett hållbart Sverige som Delegationen för Hållbar Utveckling avser att presente- ra i samband med budgetpropositionen hösten 1997
kan utgöra ett startskott för denna typ av breda förank- ring och samordning.
Här kan Holland stå som förebild. I Holland arbetar regeringen sedan början av 90-talet med nationella mil- jöplaner som sträcker sig fyra år framåt i tiden. Dessa kompletteras med årliga miljöprogram. Till grund ligger
omfattande överläggningar med en lång rad olika aktörsgrupper för att komma fram till frivilliga avtal, målsättningar och handlingsplaner för de enskilda aktörsgruppema. Även dessa följs upp, utvärderas och revideras med viss periodicitet.
Samarbete med näringslivet i utarbetande av branschmål och aktionsplaner
Angränsande utredningar och förslag
I Miljöinformationsutredningen I Regeringsuppdrag till Naturvårdsverket om EMAS
I Diverse pilotprojekt om utvidgning av EMAS koordinerade av miljöstyrningsrådet I Strategi för miljöanpassade material och varor (Kretsloppsdelegationens rapport 1997:14)
I Miljöteknikdelegationen I Utredningen om miljön i standardiseringsarbetet
I Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle — ett ansvar för alla
(Regeringens proposition 96/97:172)
HV 92 WO
Nya produkter i så gott som hela världen är fria från bedriver ett aktivt och förebyggande utbytesarbete ämnen som lagras upp i levande organismer eller samt upplyser konsumenterna om eventuella kvarva- som är giftiga. rande miljörisker och om hur man hanterar produk-
Producenter och importörer är väl insatta i vilka terna på ett sätt som är bra för hälsa och miljö. ämnen och material deras produkter innehåller,
Fördjupa arbetet med substitutionsprincipen
I Den faktiska tillämpningen av substitutionsprincipen, vid tillsyn Kemikalieinspektionen är en lämplig och på frivillig väg, bör utvecklas. Substitutionsprincipen bör tilläm— koordinator. pas i alla situationer med förhandsprövning (bekämpningsmedel, läkemedel, livsmedelstillsatser etc).
I Substitutionsprincipen bör kunna tillämpas även utanför kemi- Regeringen, Naturvårdsverket och Kemi- kalieområdet. Ett förslag till utvidgning finns i förslaget till miljöbalk i ka/ieinspektionen. produktvalsprincipen: "När det är möjligt skall kemiska produkter och biotekniska organismer, liksom varor som behandlats med sådana produkter, ersättas med mindre riskabla produkter eller organismer."
I Verktyg som underlättar användningen av substitutionsprincipen i Att vidareutveckla detta är en uppgift praktiken bör vidareutvecklas. Det kan vara t.ex. OBS-listor, utbytes— för många olika aktörer t ex näringslivs- listor, branschspecifika rekommendationer, upphandlingsriktlinjer etc. och konsumentorganisationer. lil/syns- mynd/gheterna kan ha en uppmuntran- de och stödjande roll.
Angränsande utredningar I Kemikommitte'ns slutbetänkande "En hållbar kemikaliepolitik" (SOU 1996:153)
T_ék'nikutvecklingen har gjort energiproduktion ur förny- bara källor betydligt billigare jämfört med på 90-talet. Det har medfört att energiförsörjningen baseras på för- nybara energislag. Vi har därmed kommit ifrån beroen- det av fossila bränslen och kärnkraft. Uttaget av bio— massa görs i samklang med naturen. Tekniken fortsät-
ter att utvecklas så att energislag såsom sol, vatten och vind står för allt större del av energiförsörjningen.
l takt med att energipriserna stigit, kunskapen om energieffektivisering tilltagit och tekniken utvecklats och blivit billigare har även energieffektiviseringen kommit långt och energiförbrukningen halverats.
Biobränsleuttag måste ske hållbart
Förslag
I Växtrester och gamla träd måste finnas kvar i skogarna för att den biologiska mångfalden och den långsiktiga produktionsförmågan ska bevaras. De näringsämnen som tas från skogen när man i ökad omfattning tar tillvara grenar, rötter och bark som biobränslen måste återföras till markerna.
I Man bör noggrant följa ifall naturhänsynen i skogsbruket försäm- ras eller hotas när biobränsleanvändningen ökar. Om den frivilliga
Aktörer
Skogsstyrelsen bedömer för närvarande miljökonsekvenserna av uttag av hygges- rester samt av näringskompensation och avser att återkomma med allmänna råd kring detta i slutet av 1997.
Naturvårdsverket, NUTEK eller nya energimyndigheten och Skogsstyrelsen.
vägen med allmänna råd samt frivillig miljöcertifiering av skogsbruket inte räcker för att trygga den biologiska mångfalden kan man övervä—
ga strängare/tvingande regler.
Vedeldning i dåliga pannor bör begränsas
Förslag
I Naturvårdsverket föreslår att såväl kommuner som regering ska kunna begränsa
Regeringen
möjligheterna att elda med ved i vissa områden och/eller i vissa typer av pannor lik- som att förutsättningama för ett generellt förbud för vedeldning utan ackumulator- tank bör undersökas vidare. Naturvårdsverkets förslag bör realiseras.
):IV SZ INO
Målsättningar för energieffektivisering och förnybar energi
I Nationella och långtgående målsättningar för andel eller mängd el, respektive värme ur förnybara källor bör tas fram.
I Likaså bör nationella målsättningar för effektivare energian- vändning såttas upp.
| För maa; punkterna aäiierattdetmåste göras rsamråafmedi. ' viktiga samman;—nan här dåäven; gemensamt med energi.:- bolagen och andra Viktiga aktörer, utarbeta'en handlingsplan för hur målen ska nås.
I Om denna typ av nationella mål sätts upp är det samtidigt viktigt att utveckla energistatistiken så att uppföljningar blir möjliga, gärna även på lokal och regional nivå och branschvis.
Gynna energieffektivisering
Så länge kostnaden för energianvändningen framförallt styrs av den fasta avgiften finns ingen ekonomisk vinst att göra genom att minska konsumtionen.
Gynna energieffektivisering _”
I En outnyttjad potential för att öka fastighetsägares intresse för energieffektivisering kan vara effektivitetskrav vid förhyrning av lokaler (jfr miljöanpassad upphandling). Information och råd omkring detta bör införlivas i den väg- ledning för miljöanpassad offentlig upphandling som tagits fram på Miljövårdsberedningens uppdrag.
I Möjligheten att ålägga statliga myndigheter att köpa miljömärkt el bör undersökas.
I Möjligheten att styra energikonsumtionen med hjälp av konsumtionsbaserade eltaxor (med låg eller ingen fast avgift) och taxor differentierade efter t.ex. tid på dygnet, veckodag, årstid och/eller temperatur bör undersökas.
I Ekonomiska styrmedel, energibeskattning etc. bör utfor- mas så att de styr användningen mot hållbara alternativ.
Underlag till hur dessa krav skulle kunna utformas kan komma från bl.a. NUTEK, Boverket och BFR. Att ställa krav är en gemensam uppgift för såväl för- valtning som näringsliv och i förlängningen kanske även för den enskilde konsumenten.
Detta skulle kunna ingå i, eller bli en förlängning av, pilotprojektet med miljöledning i statliga myndighe- ter. Nämnden för offentlig upphandling bör utreda möjligheterna för statliga myndigheter att göra detta. Alla företag, myndigheter och organisationer har möjlighet att själva bli pionjärer inom detta område.
En första sammanställning av svenska erfarenheter påbörjas nu av NUTEK och Boverket, se även avsnittet om skatter och avgifter.
Närings-, Finans- och Miljödepartementen.
Bra inomhusklimat Det är angeläget att vidareutveckla bygg— och ventila- viktigt att höja kunskapsnivån hos brukarna så att driften tionstekniker som kombinerar hög energieffektivitet med blir optimal med avseende på båda dessa aspekter. bra inomhusklimat. Det gäller både nybyggnation och (Styrmedel inom energiområdet behandlas även i avsnitt upprustning av dagens byggnadsbestånd Det är också 1.3.4 Skatter och avgifter).
Bra inomhusklimat
Förslag
Angränsande utredningar och förslag
I En uthållig energiförsörjning (Regeringens proposition 1996/97: 84) I En rad rapporter från Naturvårdsverket om biobränsle, miljökonsekvensbeskrivning av biobränsleuttag
i samarbete mellan bl.a. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket
TranaportaSpekterna väger tungt vid lokalisering av affärer, service och arbetsplatser samt utbyggnad av nya bostadsområden. Detta har bidragit till att minska transportbehov och bilberoende. Kollektivtrafik och cykel står för merparten av persontransporterna i tätort vilket minskat problemen med luftföroreningar och trängsel. M—iljöavgifter används till att styra trafikflöden och finansiera åtgärder för ett hållbart transportsys— tem. Alla transportslag bär sina egna miljökostnader, genom att lämpliga ekonomiska styrmedel och princi- pen om att förorenaren betalar tillämpas.
Ökad användning av informationsteknologi har ändrat transportmönstren. Mer distansarbete har min- skat arbetsresorna och spritt resandet jämnare över dygnet. En allt större del av näringslivets produktion är kunskapsintensiv och produkterna har högt förädlings- värde. Därigenom har godstransportarbetet totalt sett minskat. En ökad lokal produktion av t.ex. livsmedel
Nya mål för ett hållbart transportsystem
Transportarbetet har fyrfaldigats sedan 1960—talet och ökningen beräknas fortsätta. Detta medför att energian- vändning och utsläpp fortsätter öka eller endast minskar långsamt Ett mål för transportpolitiken bör vara att bryta denna utveckling och på sikt minska behovet av transpor- ter. Detta kan bl.a. ske genom att stimulera ökad lokal produktion av basvaror samt en samhällsplanering som Styr mot ett minskat transportbehov.
l.2.8 Transporter
har också bidragit till detta. Lokalt har distributions— trafiken effektiviserats och samordnats. Detta har medfört att miljöbelastningen från lokal varudistribu- tion och avfallshantering reducerats kraftigt.
Samordningen mellan olika transportslag har för- bättrats, både inom Sverige och för internationella transporter. En transportkedja kan därför optimeras ur miljö- och energisynpunkt, genom att lastbil, järnväg och sjötransporter kombineras. Järnvägen och sjöfar— ten dominerar på de långa sträckorna.
Bilarna är betydligt lättare än idag, har lägre utsläpp och drar väsentligt mindre bränsle. Användningen av fossila bränslen har minskat kraftigt och biobränslen är det dominerande drivmedlet. Elbilar har fått ökad betydelse, främst inom tätorter. Utanför städerna har bilen fortfarande stor betydelse, men används i högre grad för att ansluta till kollektiv— trafik.
Transportsektorn är i stor utstäckning beroende av fos— sila bränslen, som står för ca 90 procent av energitillför— seln. Detta medför bl.a. stora utsläpp av miljöstörande och hälsofarliga ämnen. För att åstadkomma ett miljövänliga— re transportsystem måste framtidens bilar bli både renare och bränslesnålare. Samtidigt måste en övergång från fos- sila bränslen till förnyelsebar energi ske.
O 2 N 01 > ;:
Nya mål för ett hållbart transportsystem
Förslag Aktörer
I Ett mål för transportpolitiken bör vara att på sikt minska behovet av Regering tillsammans med berörda transporter. Regeringen bör därför tillsammans med berörda statliga myndig— statliga myndigheter. heter se över hur lagstiftning och ekonomiska styrmedel kan skapa förutsätt- ningar fören transporteffektiv samhällsutveckl ing.
I För att nya nationella miljömål och åtgärdspaket för transportsektorn ska bli Regeringen bör ta initiativ tilll detta effektiva bör de formuleras i en process där berörda myndigheter och andra arbete och det bör genomföras'i aktörer inom transportsektorn deltar. Därför bör den typ av arbete som prövats samarbete mellan berörda stat/ige i MaTs—samarbetet samt vid rundabordssamtal på nationell nivå utvecklas och myndighetersamt representanter'för tillämpas för kontinuerlig dialog i utvecklingen av ett hållbart transportsyStem. näringsliv, kommuneroch forskning.
Kunskap och information
I En samlad informationsstrategi om sambanden mellan trans— Vägverket bör få till uppgift att utveckla och porter och miljöproblem, samt möjliga lösningar bör utarbetas och tillämpa en sådan strategi i samarbete med tillämpas. Ökad kunskap behövs både bland allmänhet och representanter för kommunerna, regionala beslutsfattare på olika nivåer. myndigheter och t.ex. Naturvårdsverket.
I Informationen om kollektivtrafik, turlistor etc. bör förbättras. Lämpliga aktörer är Konsumentverketi sam- Detta kan åstadkommas genom att informationen blir tillgänglig arbete med t.ex. SJ och andra trafikföretag via Internet eller en central mil jö— och konsumtionsdatabas. samt företrädare för regional— och lokaltrafik.
Styrmedel och offentlig upphandling inom transportområdet
I Ökad insats av ekonomiska styrmedel krävs för att nå uppsatta miljö- Regeringen bör utveckla sådana styr- mål och åstadkomma en hållbar utveckling inom transportsektorn. l detta medel i samråd med berörda statliga sammanhang är även en harmonisering inom EU viktig. myndigheter och näringslivet.
I Lokala styrmedel behöver utvecklas inom transportområdet. Det gäller Arbetet bör ske i samarbete mellan system för vägavgifter som kan styra trafikflöden och motverka trängsel- regeringen, Kommunförbundet, Väg- problem, miljözoner i innerstäderna och t.ex. parkeringsavgifter. verket och näringslivet.
I Miljökriterier för offentlig upphandling av transporttjänster, entrepre- Regeringen. Projektet kan bygga på nörsavtal, fordon och bränslen bör vidareutvecklas samt i högre grad till- ett samarbete mellan berörda statli- ämpas inom stat, landsting och kommun. Sådana kriterier bör även gälla ga myndigheter samt Kommun- för alla typer av tjänsteresor, där de mest miljöanpassade alternativen bör förbundet och Landstingsförbundet. prioriteras. Regeringen bör ta initiativ till ett pilotprojekt för att utveckla
upphandlingskriterier.
Infrastruktur samt planering och utveckling av kollektivtrafiken
I Extern lokalisering av köpcentrum och arbetsplatser bör minimeras samtidigt som Kommunerna levande stadskärnor med god service och tillgång till kollektivtrafik bör bevaras och gyn- nas. Kommunerna bör här utnyttja sina möjligheter enligt bl.a. plan- och bygglagen.
I Alternativ till bilen bör utvecklas och gynnas för att minska miljöbelastningen från de Kommuneri samarbe- korta resorna (under 5 km) i tätorter. Förbättrad drift av kollektivtrafiken med avseende på te med lokala arbets- taxesystem, turer, information och marknadsföring kan bidra till att öka kollektivåkandet. givare, Vägverket och Kommunen bör också gynna gång— och cykeltrafik t.ex. genom bättre tillgång till gång- och transportföretagen. cykelbanor samt förbättrad säkerhet. Användningen av cykel och kollektivtrafik kan också gynnas genom samarbete mellan kommun och lokala arbetsgivare.
Fortsättning Infrastruktur samt planering och utveckling av kollektivtrafiken
I Användningen av cykel och kollektivtrafik bör gynnas genom att Regering samt privata och offentlig den ersätts på samma sätt som arbetsresor med bil. Detta kan ske, arbetsgivare. dels genom att regeringen tar initiativ till ändrade skatteregler, dels genom att privata och offentliga arbetsgivare ändrar sina ersättnings-
regler.
I Lättillgängliga parkeringar vid t.ex. pendeltågs— och busstationer Kommunerna bör se över förutsättfif bör anläggas där de kan underlätta anslutningen till kollektivtrafik. na för att anlägga sådana parkering
Detta ger resenärer som är beroende av bilen för en del av resan samarbete med t.ex. kollektivtrafikföretage möjlighet att använda kollektivtrafik. landsting och länsstyrelse. *
Energieffektiva och rena fordon samt introduktion av biodrivmedel
I Utvecklingen bör drivas på mot bilar med mindre energiförbrukning och lägre Regering, berörda ni utsläpp. Minskningen i bränsleförbrukning hos nyregistrerade svenska bilar har ter samt bilindustrin O,» stagnerat sedan slutet av 80-talet. Denna trend bör vändas genom användning arbetsmarknadens på]? av lämpliga ekonomiska styrmedel, samt genom diskussioner mellan regering ' och berörda parter om hur förbättringar kan åstadkommas.
I Ett sänkt förmånsvärde för biobränsledrivna och energisnåla förmånsbilar bör Regeringen bör ta hifi" v-t'ilil undersökas, som ett verktyg för att stimulera efterfrågan på både fordon och bio— detta arbete. " ' ' drivmedel på marknaden.
Fortsättiing nästa sida
Fortsättning Energieffektiva och rena fordon samt introduktion av biodrivmedel
_"
I För att minska transporternas utsläpp av koldioxid och En sådan strategi—bör utvecklas av regeringen andra miljö och hälsoskadliga ämnen, bör användningen av och berörda statliga myndigheteri samråd med fossila bränslen successivt minskas och en övergång till förny- offentliga och privata aktörer inom transportsek- bara drivmedel ske. För att åstadkomma detta bör en natio torn. nell politisk strategi utvecklas, som innehåller lämpliga åtgär- der, investeringar och ekonomiska styrmedel. Regeringen bör även ta initiativ till en strategi för biodrivmedel på EU-nivå.
I Möjligheterna till att snabbare få bort äldre fordon som Regeringen, Vägverket. orsakar stora utsläpp, t.ex. genom ändrade skatter och avgif- ter m.m. eller högre krav vid besiktning bör undersökas.
I Fritidsbåtar, snöskotrar och arbetsredskap står för opropor- Regeringen tionerligt stora utsläpp av miljö— och hälsoskadliga ämnen. Regeringen bör ta initiativ till att både emissionskrav och for- mer för beskattning ses över och skärps.
Effektivisering och samordning av godstransporter
I Samordning och effektivisering bör förbättras i lokal gods- och distribu- Loka/t näringsliv och hand ” I. (
och deras miljöbelastningen genom att fylinadsgraden ökar. Lokala aktörer offentliga aktörer. bör söka gemensamma lösningar för att samordna godstransporterna.
I System och infrastruktur för kombitrafik bör förbättras, för att möjlig- Ett sådant arbete kräver:-sa :i göra en ökad andel godstransporter på järnväg och till sjöss. lan bl.a. näringslivet, R Banverket, Vägverket, Sjöfa samt forskare inom transw'.)
I Forum för samverkan och dialog mellan aktörer inom godstransport— Regeringen bör uppmuntran, . , " området bör stimuleras och stödjas, som en viktig förutsättning för miljö— sådant arbete, tillsammans matt . anpassade godstransporter och utvecklad kombitrafik. Exempel på såda- transportörer, transportköpäåe na forum är olika typer av rundabordssamtal samt "Nätverket för gods- stil/verkare samt myndighet? Gh for- transporter och miljö". skare
I Sverige bör ta initiativ för att förbättra samarbetet kring internationella Regeringen bör driva dessaif godstransporter på järnväg och utvecklad kombitrafik inom Europa. Ökat internationellt samarbete är en förutsättning för miljöanpassa de interna- tionella transporterna och göra järnvägen konkurrenskraftig.
Angränsande utredningar och förslag
I MaTs—samarbetets slutrapport ”På väg mot ett miljöanpassat transportsystem" (Naturvårdsverkets rapport 4636) ' Kommunikationskommittén slutbetänkande "Ny kurs i trafikpolitiken” (SOU 199735). . Alternativbrånsleutredningens betänkande ”Bättre klimat, miljö och hälsa med alternati- va drivmedel" (SOU 1996: 184) I Infrastrukturinriktning för framtida transporter (Prop. 1996/97: 53)
Antalet hotade arter har minskat genom att fler viktiga områden skyddas och genom att den biologiska mång- falden har ökat generellt, både i skogs- och jordbruks- landskapet. Bevarandet av biologisk mångfald har bli- vit en integrerad del i brukandet och jämställs med produktionsmålen. En rik naturmiljö har också fått allt större ekonomiskt värde bl.a. genom att attrahera turism och friluftsliv.
i jordbruket har allt mer ekologisk odling och lokal livsmedelsproduktion bidragit till ett mer varierat land- skap. Betande djur och olika typer av odling är mer jämnt fördelade mellan olika regioner än i dag. Artrikedomen har ökat genom att man skapat sprid- ningskorridorer i det odlade landskapet. Kantzoner vid
Ekonomi och biobränslen utmaningar för framtiden Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden har utvecklats långsamt inom Agenda Zl-processen. Generellt är arbetet med att bevara biologisk mångfald och kulturlandskap idag ett problemområde i Sverige. För att kunna skapa de ekonomiska resurser som behövs i arbetet krävs sannolikt nya grepp. Olika former av avtal och frivilliga överenskommelser med enskilda brukare samt skogs- och jordbruksnäringama blir därför allt vik- tigare i det framtida arbetet.
Genom EU-inträdet förändrades bidragssystemen inom jordbruk samt natur— och landskapsvård kraftigt. Både myndigheter, jord— och skogsbrukare har idag pro-
l.2.9 Skydd av biomångfald
vattendrag och diken samt dammar och våtmarker fångar upp näringsämnen och är tillflykter för vilda djur— och växtarter.
En miljöanpassad skogsnäring är ett av de viktigas- te medlen för att bevara biomångfalden. Naturskog, som uppkommit genom naturlig föryngring, undantas från awerkning genom skogsbranschens egna regler.
Näringarnas egna riktlinjer för brukande och mål för biodiversitet och bevarande av landskapet har fått stort genomslag. Dessutom finns olika bidragssystem och skötselavtal med markägare och bönder. Lokalt är både myndigheter, jord- och skogsbrukarnas organisa- tioner samt ideella organisationer engagerade i natur- vården.
blem med att hitta rätt i de nya, ofta komplicerade bidragssystemen. Detta är en orsak till svårigheterna i naturvårdsarbetet under 90—talet. I vissa fall är EU:s bidragsregler också dåligt anpassade till svenska förhål— landen och i dag finns många rapporter om att tillämp— ningen av de nya reglerna leder till förluster av naturvär- den.
Uttaget av biobränslen kommer att öka i framtiden. Därför blir det viktigt att utveckla regler för uttaget av skogsråvara och därigenom undvika negativa konsekven- ser för biomångfalden. Det är också Viktigt att genom forskning studera effekterna av biobränsleuttaget [förslag inom detta område ges i kapitel 1.2.7 Energi).
O 3 N ur :> :o
Mål och handlingsprogram
Förslag Aktörer
I Arbetet med att utveckla uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram ;._',_ ' för biologisk mångfald på nationell, regional och lokal nivå bör fortSåt- ,, . ta samtidigt som det ges högre prioritet. Kommunernas målarbete och fi? —_ . ' ' åtgärdsprogram är av stor betydelse och bör särskilt beaktas. ' '
I Ett ökat ansvarstagande från brukarna av skog, mark, vatten och . _ hav bör stimuleras, för att bevara den biologiska mångfalden, och säkra , » ett uthålligt nyttjande av dessa naturresurser. Regeringen bör därför ta, .” initiativ till överläggningar med berörda branschorganisationer.
I Regeringen bör ta initiativ till ett handlingsprogram för att stimtilera ; ?_ lokalt arbete med bevarande av biologisk mångfald. Här bör man sår-. " _ skilt sträva efter brett engagemang och deltagande samt ta tillvara all- mänhetens naturintresse. »
I Regeringen bör ta initiativ till att aktionsplaner för biologisk mång- fald utarbetas inom alla berörda sektorer, däribland bistånd, energi och trafik. Sådana planer har redan tagits fram inom jord— och skogs- bruk, för fisket, den urbana miljön och naturvården.
Skydd av värdefulla naturområden samt hotade arter exempelvis i dag närmare fem miljarder krona Dagens De finansiella resurserna för inköp av mark samt till anslagsnivå ligger långt ifrån behovet. Nya former vård av kulturmarker är inte tillräckliga i dag. Bara för behövs för bevarande av naturvärden samtidigt som att köpa in de skogar som bedöms skyddsvärda behövs brukarnas ansvarstagande måste utvecklas.
Skydd av värdefulla naturområden samt hotade arter
I Nya former för skydd av naturområden med stora naturvärden bör Regeringen, Naturvårdsverket, Skogs- utvecklas, där brukarna tar ett större ansvar. Det kan gälla olika former företagen, branschorganisationerna inom av skötselavtal eller frivilliga åtaganden. Regeringen bör ta initiativ till jord och skogsbruket m.fl. att nya skyddsformer utvecklas i samarbete mellan Naturvårdsverk och berörda branscher.
I I dag omfattar 5. k. rödlistor främst hotade arter. Liknande rödlistor Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen bör även upprättas för sammanhängande livsmiljöer av betydelse för samt Fiskeriverketi samarbete med Natur- arternas fortlevnad. Dessutom bör ett prioriteringssystem utvecklas för vårdsverket. urval av arter och miljöer där särskilda bevarandeinsatser behövs.
I Minskade anslag till kalkning av försurade sjöar och vattendrag kan Regeringen och Naturvårdsverket. tvinga fram prioriteringar mellan kalkningsobjekt. Det är därför angelä- get att tillräckliga resurser snarast kan sättas in så att ett långsiktigt skydd av dessa objekt kan upprätthållas.
I Konflikter kring bevarandet av varg, järv, björn, lo och säl måste Regering och Naturvårdsverki samarbete hanteras som en del av en sammanhållen nationell rovdjurspolitik. med berörda myndigheter samt bransch- Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta förslag för och intresseorganisationer. detta. Särskilt viktigt är att olika sakägare och intressenter får komma till tals vid utformandet av denna politik.
Insatser inom jordbruket
I Omställning av jordbruket i ekologiskt'hå'llbar riktning bör stimultäräs' _ både genom direkta bidrag och t.ex. offentlig upphandling av ekologiskt ipre=- , * ducerade livsmedel.
I! Regeringen och berörda myndigheter bör agera systematiskt och kr ft-.
betydelse for möjligheterna till en miljöanpassning av jordbruket
I Arbetet. med. att genomföra den befintliga», nationella bevarandeplanen'för Odlingsla'nGSR'apet 'bör prioriteras av: berörda: myndigheter påfrölikainivåer.
I Regeringenöbör t'a _ini't'iiativtiill en sammanhållen policy för att bevara den , genetiska variationen hos Åkulturväxfcer och—tamdjur» Denna genetiska rfr/aria- tion finns framförallt he's gammaldags lantraser och odlade växter och'hbtar gå förlorad." | det moderna lantbruket. Arbetet bör ske I samråd med berörda myndigheter och institutioner. '
)
Insatser inom skogsbruket
Ett större ansvar behöver läggas på skogsbransch och markägare för skydd av biologisk mångfald och natur- värden. Därför är det viktigt att berörda myndigheter som Naturvårdsverk, Skogsstyrelse, Skogsvårdsstyrelser, länsstyrelser m.fl. analyserar konsekvenserna av den för- ändrade lagstiftningen inom sina verksamhetsområden.
Insatser inom skogsbruket
Förslag Aktörer
I Skogsbruket bör ta större ansvar för bevarande av skogar med stor Branschorganisationer och skogsbolagi artrikedom och andra naturvärden. Branschorganisationer och skogsbo- samråd med Skogsstyrelse, Skogsvårds- lag bör utarbeta en gemensam policy för skyddsvärda skogar. De bör styre/ser, Naturvårdsverk och länsstyrelser också vidareutveckla de planeringsinstrument som behövs för att skyd- samt kommuner och ideella organisationer då den biologiska mångfalden i skogen.
Internationella insatser
Förslag Aktörer
I Insatserna mot handel med utrotningshotade djur och växter Regeringen och Naturvårdsverketi samarbete bör intensifieras. Det internationella samarbetet på detta område, med bl.a. Polisen och Tullverket. Samarbetet främst inom EU, bör också utökas. Utformning och tillämpning av bör också utvecklas med bl.a. zoohandeln och regelverket på detta område bör också förstärkas. ideella föreningar inom området.
I Regeringen bör ta initiativ till att en EU-strategi för biologisk Regeringi samarbete med berörda myndigheter. mångfald utvecklas. Detta är av stor betydelse bl.a. när det gäller att utveckla EU:s gemensamma jordbrukspolitik mot en ökad mil- jöanpassning. Sverige bör generellt vara en pådrivande kraft i olika internationella forum och ett föregångsland när det gäller att beva— ra och uthålligt nyttja biologisk mångfald.
Angränsande utredningar och förslag
. Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald (Regeringens proposition 1996/97:75) ' Miljövårdsberedningens rapport ”Skydd av skogsmark" (SOU 1997: 97 resp. 98)
O 2 N 01 > 20
Östersjöregionen är ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart föredöme. Ett intensivt handelsutbyte inom Östersjöregionen har minskat det totala trans- portarbetet eftersom det samtidigt medfört att hela regionen blivit mer självförsörjande inom bl. a. energi, livsmedel, skogsprodukter samt övrig råvaruförsörjning till industrin. Oljeutsläpp i samband med oljetransporter till havs har upphört. Utveckling av motorteknik och alternativa drivmedel har lett till att trafiksektorn inte längre över-
Internationellt samarbete för hållbar utveckling inom Östersjöregionen
Arbetet med att rädda Östersjön kan inte enbart begränsas till att bekämpa direkta utsläpp i hav och kustområden utan bör fokuseras på i princip all miljö— belastande verksamhet inom avrinningsområdet. Problemens omfattning och karaktär kräver åtgärder från alla berörda parter inom hela vattenavrinningsom- rådet och dessutom internationellt samarbete inom såväl Östersjöregionen som EU. Produkters indirekta miljöpåverkan genom t. ex. metaller och persistenta organiska föreningar har alltmer uppmärksammats och kräver en sammanhållen strategi.
En rad initiativ har på senare år tagits för att för- vandla hela Östersjöregionen till ett ekologiskt, ekono— miskt och socialt hållbart föredöme. - Östasjöstatemas råd är ett informellt samarbetsor-
verken kan återföras till åkerjordar utan mulering av metaller. _ . Havs- och kustbiotopernas biologiska m "i” inte längre av giftiga eller långlivade ärr] lagras i levande organismer. '
gan för utrikesministrama i de nordiska länderna, Baltikum, Polen, Ryssland och Tyskland samt den Europeiska kommissionen. Rådet, som är uttryck för en politisk vilja att främja det regionala samarbetet på bred bas, har bl.a. antagit ett program för förbätt- rad miljö i Östersjöområdet. — Östersjögruppen tillkom efter det statsministerrnöte som arrangerades i Visby 1996 på initiativ av Sverige, som också samordnar nästa toppmöte i Riga i början av 1998. - Baltic 21 är samlingsnamnet på en blivande aktions- plan för hållbar utveckling för hela östersjöområdet. Ett förslag till plan för alla länderna inom regionen utarbetas till våren 1998.
- Statsministerns Östersjöråd fördelar bl. a. den s. k. Östersjömiljarden; till utveckling och samarbete i Östersjöregionen. Hittills har man beslutat att, till— sammans med andra finansiärer som Världsbanken och dess systerorganisation EBRD (European Bank
for Construction and Development) samt Nordiska investeringsbanken, investera i ett fjärrvärmeprojekt i västra Ryssland och ett i Lettland. I Estland går peng- ar till ett projekt för rökgasrening. I Litauen satsas på ett energisystem som kan ersätta kärnkraftverket i Ignalina. Pengar satsas också på ett avloppsrenings- system i Kaliningrad.
De diffusa utsläppen största boven bakom övergödningen
Övergödningens skadeeffekter utgör ett av de största hoten mot Östersjöns ekosystem. I Sverige dominerar de diffusa läckagen från skogs- och jordbruk samt trans-
De diffusa utsläppen största boven bakom övergödningen
porter. Problemets omfattning och karaktär gör det otillräckligt att enbart agera via olika typer av föreläg- ganden från myndigheter. Endast genom en kombina- tion av informations- och frivilliginsatser samt ett akti- vare nyttjande av gällande regelverk kan den halvering av närsaltsutsläppen som riksdagen beslutade om 1991 uppnås. Nationalkommittén understryker att proble- mets omfattning gör det angeläget att inte stanna upp när en halvering av närsaltsutsläppen väl har nåtts. Samtidigt som ambitionen att minska närsaltsutsläppen skärps bör nya samarbetsformer och organisationer byg-
gas upp.
_"
I Vattenvårdsförbund som omfattar alla berörda myndigheter på lokal och regio— Länsstyrelserna och andra berör- nal nivå har införts i en del regioner i Sverige. I dessa ingår dessutom företräda- re för olika verksamheter och aktörer som påverkar vatten- och luftmiljön inom vattenavrinningsområdet. Exempel på sådana aktörer är t. ex. skogsbolag, större industrier, kommuner, jordbrukare, transportföretag till lands och sjöss.
da myndigheter, kommuner, näringsliv, bransch- och intresse- organisationer samt ideella orga- nisationer.
Nationalkommittén menar att detta sätt att organisera verksamheten är resursef- fektivt och dessutom kan det ge bättre möjlighet till inflytande för den lokala Agenda 21-processen. Kommittén föreslår därför att de länsstyrelser som ännu ej ingår i vattenvärdsförbund tar initiativ till att vattenvärdsförbund införs i lan-
dets samtliga regioner.
I Det förebyggande miljöarbetet bör utvecklas inom respektive vattenavrinnings— Länsstyrelserna bör få i uppdrag
område samtidigt som det administrativa samarbetet där stöttas genom att rikt- linjer för gemensamma beslut utvecklas.
att genomföra detta.
Fortsättning De diffusa utsläppen största boven bakom övergödningen
I Miljökvalitetsnormer inklusive åtgärdsplaner och uppföljningsmetoder för Naturvårdsverket näringsläckage från jord- och skogsbruk bör utvecklas.
I Berörda myndigheter bör uppmuntra lokala och regionala initiativ för att Sveriges Lantbruksuniversitet(SLU), sluta näringsämnenas kretslopp. Olika metoder, som t. ex. urinseparering, för Naturvårdsverket (SNV), vatten-» och att effektivisera fosfatets kretslopp bör utredas. Som ett led i att samla prak— Avloppsverksföreningen (VAV) Och tisk erfarenhet kring för och nackdelar av t.ex. urinseparering bör SLU, SNV, andra berörda organisatione'i. VAV och andra berörda organisationer uppmuntra och följa inte bara småska- liga utan också storskaliga försök.
I Där förutsättningar finns för kostnadseffektiva åtgärder, t.ex. genom anlag- Kommunerna, Delegationen för eko— da eller restaurerade våtmarker, bör kommunen ställa kvävereningskrav även logiskt hållbar utveckling. på mindre avloppsreningsverk. De kommuner som i sitt lokala Agenda 21- arbete försöker minska övergödningen genom olika metoder bör beredas till- fälle att söka bidrag ur de medel som Delegationen för ekologiskt hållbar utveckling för närvarande utarbetar fördelningskriterier för.
I Det är av stor vikt att den övergripande fysiska planeringen för Östersjöre- HELCOM, Östersjöstaternas råd, gionen genomsyras av ett tydligt Agenda 21-perspektiv. Östersjövisionen Östersjögruppen m. fl. VASAB 2010 bör utvecklas så att perspektivet miljö och hållbar utveckling ges en mer framträdande plats.
I Kärnkraften i Östersjöregionen bör successivt awecklas till förmån för för- Sida, NUTEK, Naturvårdsverket och nybara energisystem. Reaktorer av s. k. Tjernobyltyp i lgnalina och Sosnovy Statsministerns Östersjöråd bör få Bar bör stängas och i första hand ersättas av energieffektivisering och förny- uppdraget att tillsammans med bara energisystem. berörda myndigheter i Litauen och Ryssland utarbeta ett förslag.
Yrkessjöfart och oljeutsläpp
Oljeutsläpp utgör ett hot mot livet i och vid vatten. HELCOM:s samlade rapportering av oljeutsläpp i hela Östersjöregionen [inklusive Kattegatt) visar 600 - 700 fall per år. Utsläppen är koncentrerade till de svenska, danska och tyska kusterna. Detta kan förklaras av att de viktigaste fartygslederna sträcker sig utmed dessa kust— områden, liksom att den mest intensiva flygspaningen efter oljeutsläpp utförs av dessa tre länder. Antalet oupptäckta utsläpp är med all sannolikhet stort.
Även mycket små oljeutsläpp kan ställa till stor skada om de sker vid olämplig tidpunkt och i känsliga områden. Som exempel kan nämnas att ett utsläpp på cirka 10 ton olja förorsakade en av de hittills värsta
olyckorna vilket bl. a. medförde att över 60 000 alfåglar dog utanför Öland.
I svenska havsområden har antalet verifierade utsläpp som rapporterats av Kustbevakningen ökat kraf- tigt under senare år, från något över 200 utsläpp under 1991 till 482 registrerade utsläpp under 1995. Regeringen har sett över möjligheterna att ändra lag- stiftningen för att åklagarrnyndigheten i framtiden med större framgång än hittills skall kunna väcka åtal som leder till påföljd. Samtidigt vill Nationalkommittén understryka att genomförandet av HELCOMzs Öster- sjöstrategi är den viktigaste förebyggande insatsen för att minska oljeutsläppen.
Yrkessjöfart och oljeutsläpp _?
I Inga projekteringar av oljeterminaler eller oljeprospekteringar Sjöfartsverket och Naturvårdsverket bör via regio- till havs får genomföras utan att en tillräcklig beredskap för bekämpning av ol jeläckage byggts upp av berörda parter.
na/a samarbetsorganisationer verka för detta.
I Lågsvavliga drivmedel och katalysator bör vara lägsta godtag— Sjöfartsverket bör tillsammans med berörda kom— bara standard för sjöfarten. En obligatorisk internationell stan- dard med bl.a. ekonomiska styrmedel bör införas i hela Öster—
sjöregionen.
I Farledssystemen i skärgårdarna bör ses över i syfte att göra dem mer miljöanpassade.
muner, fackförbund och hamnorganisationer verka för detta.
Sjöfartsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser tillse detta.
Fortsättning Yrkessjöfart och oljeutsläpp
sammas mer. Exempelvis bör vattenjetdrivna katamaraners miljöpåver- vårdsverket. , kan skyndsamt analyseras innan de har etablerats i alltför stor omfatt- ning. Det är angeläget att denna fråga snabbutreds samt att tillräckliga åtgärder vidtas för att möta hotbilden.
senare år. Det är angeläget att åtgärder vidtas för att begränsa störning— kammuner,*Sjö ,. _ , " ar från motorbåtstrafik för bofasta samt i områden som är särskilt värde— verket och'För'sva fulla från natur- och rekreationssynpunkt. Eftersom befintligt lagutrym- för sin ordinarie me är tillräckligt för att fatta beslut om regleringar är det anmärknings- över inom vilka ) värt att regeringens uppmaning i skrivelse 1993 i så liten grad har bUllerhänsyn motiveras omsatts regionalt. Behovet av att minska bullerstörningar bör också i eller förbud mot ot '? högre grad beaktas i den kommunala översiktsplaneringen. * ' i
I Det är oacceptabelt att antalet oljeutsläpp ökar. Kraftfulla åtgärder Berörda skä/gå : _ måste vidtas för att minska riskerna för negativa miljöeffekter av den bevakningen. * ' förväntade ökade hanteringen av olja och oljeprodukter inom Östersjöre— ' ' ' gionen. Skyddet för känsliga skärgårdsområden, däribland marina reser— vat, fågel— och sälskyddsområden, bör stärkas. Enligt Miljövårdsbered- ningens förslag bör verksamheten organisera så att tiden mellan larm och insats kan minska ytterligare i förhållande till vad som gäller i dag.
I Miljö- och säkerhetskrav måste skärpas för alla fartyg som trafikerar Östersjön. Bättre rutiner och en effektiv lagstiftning bör tas fram i sam— arbete mellan Östersjöregionens alla länder, för att göra det möjligt att identifiera och straffa de som gör sig skyldiga till utsläpp.
Fortsättning Yrkessjöfart och oljeutsläpp
I Anläggningar för att ta hand om spillolja från t. ex. rengjorda tankar Regeringen och Sjöfartsverket. i hamnarna samt toalettavfall bör vara obligatoriska i Östersjöregionen. Vidare bör kostnaden för rengöring av tankar inkluderas i hamnavgiften. Hamnavgiften bör också användas som styrmedel för att stimulera användning av lågsvavlig bunkerolja etc.
Överfiskningen — ett akut hot mot den biologiska mångfalden och fiskeindustrin
I Svårigheterna att få gehör hos alla parter för att genomföra hållbara Fiskeriverket bör ta de initiativ som fiskekvoter har inte bara lett till ekologisk stress för havets ekosystem — behövs för att se till att ett sådant hand- utan också medfört stora ekonomiska svårigheter för fiskeindustrin i lingsprogram tas fram. Östersjöns länder. Ett handlingsprogram för att utveckla en hållbar fis- keindustri måste utarbetas och presenteras inför ministermötet vid HELCOM 1998
Spridning av miljögifter antingen toxiska (giftiga), persistenta (långlivade) eller Vid den fjärde internationella Nordsjökonferensen bioackumulerbara [lagras i levande organismer). Öster— antog miljöministrama runt Nordsjön och EU:s miljö- sjöländemas miljöministrar antog samma mål för Öster- ansvarige i juni 1995 den s. k. Esbjergdeklarationen. sjön vid Visbykonferensen 1996. Till sommaren kom— Målet med deklarationen är att tillförsäkra Nordsjön ett mer EU-ländema sannolikt att bli bundna av hållbart, sunt och friskt ekosystem. Utsläpp och läckage Esbjergsdeklarationens mål i samband med att OSPAR— av farliga ämnen till Nordsjön skall ha upphört inom en konventionen (Oslo-Paris konventionen) tar beslut om generation, dvs. 25 år. Farliga ämnen definieras i dekla- målsättning och strategi för farliga ämnen.
rationen som ämnen eller grupper av ämnen som är
Fortsättning Spridning av miljögifter
I Sverige måste fortsätta att agera i internationella forum för att minska belast- Natun/årdsverket, länstyrel- ningen eller hotet från miljögifter. Det är nödvändigt att skärpa kraven, inte serna minst regionalt, vid t. ex. omprövning av miljöfarlig verksamhet, avfallshantering och efterbehandling av förorenad mark. Naturvårdsverket bör presentera förslag för hur länsstyrelserna på ett resurseffektivt sätt skall kunna följa upp skärpta krav.
I För att få bukt med en ökande spridning av kadmium bör kadmiumhalterna i Regeringen, Naturvårdsverket, handelsgödsel minskas. Gödselindustrin, universitet och forskningsinstitutioner Kemikalieinspektionen. har i pilotskala utvecklat metoder för rening som visat att det är möjligt att komma ner till ett kadmiuminnehåll nära noll. Regeringen bör ge Naturvårdsverket och/eller Kemikalieinspektionen i uppdrag att föreslå lägre gränsvärden för kadmium.
I Användning av bottenfärger för fritidsbåtar som innehåller giftiga ämnen bör Regeringen upphöra 1999. Regeringen bör agera internationellt för att få igenom ett gene- rellt förbud i Östersjöregionen mot användning av båtbottenfärger som innehåller tennorganiska föreningar.
I Förorenade sediment utanför kustnära industrilägen bör särskilt uppmärksam- Naturvårdsverket bör tillsam- mas vid muddring och liknande åtgärder. Forsknings— och utvecklingsarbetet bör mans med berörda myndigheter intensifieras för att utveckla rutiner för efterbehandling av sådana områden och forskningsinstitutioner
skapa möjligheter för detta.
Angränsande utredningar
I Kemikommitténs slutbetänkande ”En hållbar kemikaliepolitik" (SOU 1997:84) I Delbetänkande från Utredningen om avrinningsområden ”En ny vattenadministration — Vatten är livet" (SOU 1997: 99) . Miljövårdsberedningens rapport "Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden” (SOU 1996:153)
l.3 Förslag som rör styrmedel och verktyg
Samhällets styrmedel och verktyg behöver utvecklas
Samhällsutvecklingen påverkas av många olika faktorer, som ibland samverkar och ibland styr i motsatta rikt- ningar. Några av dessa faktorer kan påverkas av olika samhällsorgan och är alltså verktyg som samhället kan utnyttja för att styra utvecklingen i önskvärd riktning. Dit hör t ex lagar, skatter, styrning via budgetar, mål— styming, myndighetsinstruktioner, information och utbildning, demokratiska processer mm. En del av dessa verktyg behandlas i separata avsnitt nedan.
Den komplexa situationen gör det oftast mycket svårt att säga exakt vilken åtgärd som har vilken effekt. Dessutom är det svårt att avgöra hur motsvarande verk— tyg skulle ha verkat inom ett annat sarnhällsområde. Därför går det inte att generalisera beträffande vilka styrmedel som har bäst effekt utan den lämpligaste blandningen av olika åtgärder varierar från fall till fall. Några generella anmärkningar kan dock vara på sin plats:
Miljöskatter och avgifter har ofta bra styreffekt, bl.a. för att de överlåter åt ”marknaden" att välja kostnadsef— fektiva lösningar. En förutsättning är dock att de är till- räckligt kännbara och att det går att göra nämnvärda besparingar genom att ändra beteende, investera i ny teknik, byta produkt etc.
Miljö- och hälsoskyddslagstiftningen har inte fått till- räckligt genomslag. Här finns alltså utrymme för att öka styrverkan. Det är därför angeläget med en samlad mil- jölagstiftning.
Idag har vi långt kvar till en optimal prissättning av
resursuttag och miljöbelastning, men analyser och räk- neexempel har ändå stor betydelse för att förmedla för- ståelse om miljöfrågomas betydelse för samhällsekono- min och samhällsutvecklingen i stort. Troligen är detta den viktigaste effekten av monetära miljöräkenskaperi dagsläget. Det krävs mycket ytterligare utvecklingsarbe— te innan vi fått fram en rättvis och allmänt accepterad metod som vi kan använda direkt i nationalräkenska- perna, i företagens bokslut etc.
Genom att välja strategiska nyckeltal och indikatorer kan man tydligt visa på utvecklingen inom en rad olika branscher och samhällsområden. Eftersom det i många fall handlar om att belysa de stora trenderna och inte smärre förändringar går detta inom många områden sannolikt att göra genom sammanställning och kombi- nation av existerande uppgifter. Här finns en potential för att ta fram kraftfulla och pedagogiska instrument för att öka förståelsen för behovet av åtgärder. Man får också möjlighet att följa utvecklingen över tiden.
Den enskilde kan i många dagliga val påverka sin egen miljöbelastning. Många människor vill skona miljön, men vet inte riktigt var de ska börja och hur de ska göra. Förståelse för såväl miljöproblem som orsakssamband påverkar motivationen för den enskilde att förändra livs- stilen i hållbar riktning. Det är också en förutsättning för att samhället ska kunna att bedriva en kraftfull politik för hållbar utveckling. En sådan politik kräver ett brett stöd från allmänheten. Utbildning och infomation är viktiga verktyg för att åstadkomma detta.
Att ställa miljökrav vid upphandling är ett sätt att låta marknadskraftema verka för miljön. Här finns san- nolikt stora potentialer eftersom vi idag bara har utvecklat miljömärkning eller upphandlingskriterier för en bråkdel av de produkter som finns på marknaden. När det gäller tjänster är det ännu sämre ställt. Samtidigt gäller det att i ökad omfattning använda de kriterier som redan finns framtagna. En svårighet i detta avseende är EU:s handelsregler som för närvarande orsakar viss oklarhet om hur man kan ställa miljökrav vid upphandling.
Det sektorsövergn'pande och tvärsektoriella arbete på lokal nivå som Agenda Zl-arbetet innebär har resulte- rat i kreativt samarbete och ökat engagemang från många, och i detta sammanhang delvis nya aktörer. Ökad samverkan tvärs över sektorer, mellan förvaltning och näringsliv, och med nära koppling till de direkt inblandade har en stor inneboende potential för ökat engagemang. Möjligheten att finna helhetslösningar som kan förena mål inom olika samhällsområden skul- le öka väsentligt genom en sådan samverkan.
Arbetet för en hållbar utveckling är en av de centrala uppgifterna för kommunen och väl integrerad i olika delar av verksamheten. Det finns oftast en central led- nings- och samordningsfunktion som arbetar på uppdrag av kommunfullmäktige. Dessutom finns olika konstruk- tioner med brett sammansatta projektgrupper och t.ex. rundabordssamtal, där olika lokala aktörer och organisa- tioner är engagerade. En viktig fortlöpande uppgift är att utvärdera och revidera mål och åtgärder i det lokala handlingsprogrammet. Information och idéer utbyts över hela landet och konkreta samarbetsprojekt pågår i de flesta regioner.
Det lokala arbetet för hållbar utveckling tar nu upp både ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter och utformar lösningarna efter de behov och förutsättningar som finns inom kommunen. Olika lokala aktörer som t.ex. näringsliv och handel bidrar till utvecklingen av håll- bara lösningar.
Den process som startade med det lokala Agenda 21- arbetet har skapat en vitaliserad lokal demokrati. Kunskap och engagemang har vuxit hos allmänheten, vil-
Stöd för det fortsatta arbetet
Det lokala Agenda 2 I -arbetet har varit basen i den sven- ska uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio. Det snabba genomslaget för Agenda 21 i kommunerna och mångfalden av initiativ har gjort det till en stor framgång. I detta arbete har kommunen ofta haft en samordnande och pådrivande roll, men även aktörer som näringsliv och ideella organisationer har
ket fått effekter på t.ex. konsumtionsvanor. Aktiviteten bland studieförbund och ideella föreningar är också fort- farande hög. Ett nära samarbete med forskning och hög- skolor har också utvecklats i samband med lokala utveck- lingsprojekt.
På nationell nivå samordnas och utvärderas arbetet för hållbar utveckling av en hållbarhetsdelegation eller hållbarhetsgrupp inom regeringskansliet. Delegationen har en referensgrupp av oberoende experter till stöd och inspiration. För fortlöpande dialog och för att föreslå mål för hållbar utveckling anordnas också regelbundna runda- bordssamtal på nationell nivå inom olika nyckelområden, där privata och offentliga aktörer, samt forskare och poli- tiska företrädare deltar. Formerna för dialog mellan lokal, regional och central nivå har också utvecklats.
Information och forskningsrön kring miljö och hållbar utveckling är lättillgängligt via bl.a. databaser. De flesta myndigheter och större företag informerar också inom sina verksamhetsområden. Myndigheternas roll har fort- satt att utvecklas alltmer mot rådgivande och stödjande funktioner.
varit betydelsefulla. Även bland regionala och centrala myndigheter finns exempel på nyskapande initiativ.
Arbetet för hållbar utveckling är dock inget projekt som slutförs på fem år, utan en kontinuerlig process. I många kommuner har under de senaste åren tagit fram lokala handlingsplaner och mål för hållbar utveckling. Nästa fas i Agenda Zl-arbetet är att omsätta dessa pla- ner i praktiken.
mg 92 wo
Agenda 21—arbetet har ofta betecknats som en "underifrånprocess". I detta begrepp betonas den enskil— des och det breda engagemangets betydelse i processen. Det innebär också att både positiva erfarenheter och de hinder som identifierats på lokal nivå, tas tillvara i det fortsatta arbetet, lokalt, regionalt och nationellt. Förslagen i detta kapitel bygger till stor del på lokala erfarenheter och syftar till att stödja det fortsatta arbetet för hållbar utveckling på alla nivåer i samhället.
I regeringens vårproposition (1996/97: 150, bilaga 5) föreslås ett investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor för ekologiskt hållbar utveckling, som riktar sig direkt till den lokala nivån. Pengarna fördelas på tre år. Som en del av detta program kommer kommunerna att kunna ansö— ka om projektbidrag för lokal Agenda Zl-verksamhet Hur pengarna ska fördelas och till vilken typ av projekt,
kommer att preciseras närmare i budgetproposrtionen 1997.
Samordning och ledning av det lokala Agenda 21-arbetet
I Kommunerna bör kraftigt prioritera att en lokal samordningsfunktion för Agenda Kommunen och andradokäla 21-arbetet upprätthålls och tillsammans med andra lokala aktörer avsätta resurser aktörer, som t.ex. ideellaå för detta. Eftersom Agenda 21-arbetet är en process, snarare än ett avslutat projekt organisationer och näringsliv; är det viktigt att denna funktion upprätthålls med långsiktighet och kontinuitet.
I Den politiska förankringen av det lokala Agenda 21-arbetet samt arbetet med Kommunerna lokala måldokument och handlingsprogram bör utvecklas. Därför är det viktigt att någon form av ledningsgrupp med politisk representation och engagemang från ' andra lokala aktörer skapas. En sådan grupp bör ha nära kontakt med kommunens politiska ledning och en bred sammansättning som stärker Agenda 21-arbetets tvär- sektoriella karaktär.
Att stärka samarbete mellan sektorer och samhällsgrupper
Det lokala Agenda Zl—arbetet har hittills främst foku- serat på miljöfrågor. Aktiviteter kopplade till de sociala och ekonomiska dimensionerna i Agenda 21, samt inte- grationen mellan de olika områdena, behöver utvecklas och stimuleras ytterligare. Samarbetet och dialogen
mellan olika aktörer samt den lokala, regionala och nationella nivån behöver också förstärkas. Exempelvis har Agenda 21 stimulerat aktiviteter både på kommu— nal nivå och hos regionala aktörer som landsting och länsstyrelser. Kontakterna mellan dessa nivåer är dock relativt outvecklade i miljö- och hållbarhetsarbetet.
Att stärka samarbete mellan sektorer och samhällsgrupper
I Det sektorsövergripande inslaget i Agenda 21-arbetet bör förstär- Kommunerna och andra lokala aktörer, som kas. Detta kan ske genom att kommunledning samt olika sektorer och aktörer är engagerade i ledningsgruppen eller olika projektgrup- per inom det lokala arbetet. För att vidga Agenda 21-arbetet bör även sektorsövergripande samarbetsprojekt initieras, inom den kom- munala organisationen och tillsammans med andra lokala aktörer.
I Att nå ut och engagera alla medborgargrupper och utveckla den lokala demokratin är en viktig är uppgift i det lokala Agenda 21— arbetet. Detta kan samtidigt motverka segregation på sociala, etnis- ka eller språkliga grunder. Kommunerna bör därför lägga särskild vikt vid projekt som omfattar aktiviteter i bostadsområden och som riktar sig till invandrare/språkliga minoriteter.
I Samerna är som ursprungsbefolkning en viktig grupp att upp- märksamma i arbetet för hållbar utveckling (Agenda 21:s kapitel 26). Det är därför viktigt att samerna och deras organisationer del— tar i samarbetet kring hållbar utveckling på olika nivåer i samhället.
I Regeringen bör avsätta medel för att stimulera sektorsövergri- pande verksamhet inom området hållbar utveckling och lokal Agenda 21 i kommunerna.
I Regionala aktörer har en viktig uppgift i Agenda 21-arbetet och deras deltagande bör utvecklas och stimuleras. De bör också spela en aktiv roll för att samordna aktiviteter och samarbetsprojekt inom respektive region, samt fortsätta att integrera arbetet med hållbar utveckling i hela sin verksamhet.
t.ex. ideella organisationer och näringsliv.
! detta arbete behövs troligen samarbete mel- lan kommun och t.ex. arbetsförmedling, skola, studieförbund, bostadsföretag, lokalt näringsliv och ideella organisationer.
Samernas organisationer, berörda kommuner samt centrala ooh regionala myndigheter.
Sådana bidrag bör fördelas i samråd med en referensgrupp där myndigheter, näringsliv, forskning samt företrädare för kommunerna och ideella organisationer är representerade.
Landsting, länsstyrelser samt t.ex. Skogs- vårdsstyrelsen, Vägverkets regionala avdelning- ar.
Information och kunskapsförmedling _"
I Nationella samordnade insatser behövs för att nå ut till allmänheten och Regeringen bör ta initiativ tiikeri ;, olika aktörer med grundläggande information kring hållbar utveckling och sådan informationsstrategi och den Agenda 21. Därför bör en nationell informationsstrategi övervägas, där t.ex. bör utformas i samråd med centra- användning av olika typer av information via etermedia, tryckt informationsma- la, regionala och lokala aktörer.-'. terial samt information via internet ingår. ' ' '
I Ett nationellt informations— och inspirationscentrum för Agenda 21-arbetet Verksamheten bör bedrivas i sam- bör övervägas. Ett sådant centrum skulle stå till tjänst med information i frå- arbete mellan t.ex. Naturvårdåéz' gor kring miljö och hållbar utveckling, kontaktförmedling och information kring verket, Kommunförbundet, ideella finansieringsmöjligheter. Målgrupper är både allmänhet, studenter och yrkes- organisationer och högskolan (t.ex. verksamma med behov av information. Sveriges Lantbruksuniversitet). i
I Kanaler och metoder för att föra ut ny kunskap och forskningsresultat av Exempelvis MISTRA och högskolor betydelse för lokalt arbete med hållbar utveckling behöver utvecklas. aktiva inom detta område bör få Samtidigt bör direkt samarbete/dialog med kommuner och den lokala nivån uppdraget att utveckla formerna inom ramen för forskningsprojekt stimuleras. för forskningsinformation och bråk-
tiskt samarbete, i samråd med”! t.ex. Kommunförbundet och A'LMI.
Centrala åtgärder för att stödja och följa upp Agenda 21-arbetet
I Regeringen bör snarast efter UNGASS i samråd med bl.a. de politiska partierna ta Regeringen ställning till hur det fortsatta Agenda 21-arbetet på central nivå ska bedrivas. Det är vik- tigt att en funktion inom regeringskansliet inrättas, med uppgift att samordna det cen— trala arbetet. Samtidigt måste dialogen och samarbetet med lokala och regionala nivån vidareutvecklas.
I Tydliga signaler från riksdag, regering och statliga myndigheter, som betonar vikten Regeringen av arbetet för miljö och hållbar utveckling inom alla samhällssektorer, är ett viktigt stöd för det lokala Agenda 21—arbetet. Sådana signaler bör ges genom att regeringen lyfter fram åtgärder för hållbar utveckling i statsbudgeten och att detta arbete tilldelas speci- ella statliga medel inom olika verksamhetsgrenar.
I Nya verktyg och styrmedel behöver utvecklas och användas i det lokala i arbetet för Regeringen bör ta initia— hållbar utveckling. Det kan gälla bättre stöd i lagstiftningen, skatter, differentierade tiv till detta i samråd avgifter och taxor samt hjälpmedel vid offentlig upphandling. med Kommunförbundet. I En viktig statlig uppgift är att regelbundet följa upp och utvärdera arbetet med Regeringen Agenda 21 och hållbar utveckling, utifrån både ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Regeringen bör lämna förslag till hur en uppföljnings— och utvärderingsfunk- tion ska utformas.
Angränsande utredningar och förslag
' Agenda 21 i offentliga sektorn (Naturvårdsverkets rapport 4679) I Regeringens vårproposition (Prop. 1996/97: 150, bilaga 5)
HV 92 WO
|.3.2 Samhällsplanering och beslutsprocesser
Inriktningen mot hållbar utveckling gör att samhälls- planeringen regelmässigt innefattar miljö- och hälsoa- spekter och klassiska välfärdspolitiska faktorer som arbetstillfällen, bostadsförsörjning och social utveck— ling. Planering och utvecklingsarbete är demokratiskt förankrat och bygger på lokal medverkan och delaktig— het. Lagstiftningen har vidareutvecklats och utgör ett övergripande regelsystem för hållbar utveckling. Hållbarhetsanalyser och riktningsanalyser har blivit vik- tiga verktyg i arbetet för hållbar utveckling.
Den enskildes insikt om behovet och innebörden av hållbar utveckling har vitaliserat den kommunala verk-
Reformeringsbehov
De beslut som togs i Rio de Janeiro 1992 och det Agenda-arbete som sedan dess har bedrivits i Sverige har visat att samhälls- och utvecklingsplaneringen behö- ver utvecklas och breddas. En erfarenhet från det sven- ska Agenda—arbetet är att arbetet för en hållbar utveck- ling bör innefatta ett mycket bredare spektrum av sam- hällsinsatser än de som hör till det traditionella miljö- området. Välfärdspolitiken i bred bemärkelse bör syste- matiskt beaktas i det fortsatta Agenda-arbetet. Det gäl- ler exempelvis hälsa och välbefinnande, integrering av inre och yttre miljöfrågor, boendefrågor, sysselsättning, trygghetsfrågor m.m.
Verktyg och arbetssätt inom planeringen
Bl. a. Agenda Zl—arbetet har visat på behovet av att utveckla olika planeringsmetoder och verktyg. Arbetet
samheten och nya former av lokalt deltagande i verk- samheter har utvecklats i kommunerna. Byar, bostads- områden och arbetsplatser deltar aktivt i utvecklingsar- betet på samma sätt som etablerade organisationer och ideella föreningar. Agenda—arbetet har utvecklats till en av flera tunga ledningsfrågor med direkt anknytning till kommunledningen. Kommuner samt regionala och centrala myndigheter har anpassat sina informations— rutiner så att det har blivit möjligt för alla intresserade att delta aktivt i de former och verksamheter som de berörs av.
för en hållbar utveckling ställer t. ex. krav på sektorsö— vergripande angreppssätt. Av detta skäl har kommitten tidigare föreslagit att man bör utveckla tekniken med s. k strategiska miljökonsekvensbeskrivningar och bre- dare sektorsövergripande hållbarhetsanalyser, där förut- om miljö— och naturresursaspekter även sociala och ekonomiska faktorer tas med. I de fall data inte finns tillgängliga i önskad utsträckning bör tekniken med en s. k. riktningsanalys kunna användas (se del 11 avsnitt 4.1). Kommittén har vidare sökt tillämpa de tankar som ligger bakom 5. k. rundabordssamtal för två samhälls- områden, nämligen transporter och utbildning. Även om inte själva grundidén med denna typ av samman- komster har kunnat tillämpats fullt ut, dvs. att deltagar- na regelbundet träffas under en längre tidsperiod för att så småningom resonera sig fram till enighet, har samta- len gett många nyttiga erfarenheter, inte minst genom
att aktörer som annars aldrig träffas runt samma bord på samma gång har möjlighet att bryta sina åsikter mot varandra. Rundabordssamtal som arbetsmetod bör där- för komma till användning i större utsträckning på såväl lokal som central nivå.
En samordnad lagstiftning
Arbetet med att samordna miljö- och hälsoskyddslag- stiftningen i en särskild miljöbalk, och att därvid sam- ordna sådan lagstiftning som har betydelse för ekolo- giskt hållbar utveckling, är ett viktigt steg i strävan att skapa ett legalt normsystem för de awägningar mellan olika intressen som behöver göras. Det finns behov av en samlad och integrerad lagstiftning som underlättar utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Den fortsatta planerings— och utvecklingsverksamheten och fullföljandet av miljöbalken med förordningar, föreskrif- ter osv. blir, i likhet med vad som gäller andra lagstift- ningsområden, viktiga steg i en successiv vidareutveck- ling av denna lagstiftning.
Delaktighet och engagemang
Den lokala delaktigheten bygger på många människors engagemang utifrån lokala förutsättningar. Den ger ofta
upphov till nya idéer. Om den kraft som finns i det lokala engagemanget ska kunna leva vidare och utveck- las, förutsätter det möjligheter till aktivt deltagande i de politiska beslutsprocessema. Synpunkter från represen- tanter från olika geografiska områden som t. ex. byar, stadsdelar och bostadsområden kan därvid på ett natur- ligt sätt komplettera de etablerade intresseorganisatio- nemas inflytande. Härigenom kan demokratin vitalise- ras och avståndet mellan invånare och förtroendevalda minska. Engagemang och brett deltagande i demokra- tiska beslutsprocesser är också faktorer som framhålls särskilt i Riokonferensens Agenda 21, kapitel 23.
Den snabba utvecklingen på datateknikens område skapar nya möjligheter till samverkan mellan medbor- gare och myndigheter. Det är viktigt att statliga och kommunala myndigheter anpassar sina verksamhetsfor— mer och informationsrutiner till den nya tekniken. Nationalkommittén har genom sitt sekretariat och i samverkan med bl. a. Naturvårdsverket och Svenska Kommunförbundet medverkat till att skapa en särskild hemsida för Agenda Zl-verksamheten: www.agen- da21.se. I avsnitt 1.3.6 lägger kommitten fram förslag som syftar till att skapa förutsättningar för hemsidans fortsatta verksamhet.
Delaktighet och engagemang _"
I Inom ramen för det internationella samarbetet bör Sverige Regeringen samt alla myndigheter och kommuner konsekvent verka för ökad demokrati genom offentlighet och som deltar i det internationella samarbetet på lokal delaktighet. detta område.
I Sverige bör inom ramen för EU-arbetet stödja kommissio— Regeringen, Boverket och Naturvårdsverket nens strävan att utveckla regler och system för strategiska mil— ] jökonsekvensbeskrivningar samt utveckla förutsättningama för I tillämpningen av ett sådant system i Sverige. i
I I de fall närmare utvecklade konsekvensbeskrivningar inte är Regeringen och Miljövårdsberedningen. Bered- möjliga eller tillämpliga kan riktningsanalyser utgöra ett bra ningen har sedan tidigare i regeringens vårproposi- alternativ som test på att föreslagna åtgärder i ett visst fall kan tion fått i uppdrag att utveckla ett system för håll- bedömas leda åt rätt håll. Miljövårdsberedningen bör få i upp- barhetsanalyser som kommittén tidigare har före- drag att utveckla förutsättningama för användning av riktnings- slagit.
analyser.
I Erfarenheterna från det fortsatta arbetet för hållbar utveck- Regeringen, Naturvårdsverket. ling bör successivt tas till vara i en ytterligare utvecklad Miljöbalk. Naturvårdsverket bör som central miljömyndighet få i uppdrag att följa tillämpningen av balken och redovisa erfaren— heterna till regeringen.
I Rundabordssamtal som arbetsmetod bör komma till större Miljödepartementet bör på lämpliga områden ta användning än vad som gäller i dag. Sådana samtal gagnar hel— initiativ till sådana samtal. hetssyn och samverkan mellan olika intressenter och kan användas på alla nivåer. Erfarenheterna av rundabordssamtal som metod, jämfört med traditionella sammanträden bör också dokumenteras och utvärderas.
Fortsättning Delaktighet och engagemang
I En vitalisering av de demokratiska beslutsprocesserna är angelägen. Bl. a. det lokala Agenda-arbetet har gett flera vikti- ga uppslag. Lokala hearings, inbjudan till aktiv medverkan av t.ex. byalag, skolelever, förvärvsarbetande inom ett visst geogra— fiskt område är exempel på initiativ som olika kommuner har använt som komplement till den vanliga beslutsgången. Införande av stads- och kommundelsnämnder, öppna samman- träden och en återkommande dialog mellan förtroendevalda och medborgarna är andra exempel som gagnar en sådan vitali— sering. Svenska Kommunförbundet bör föreslås ta initiativ till ett särskilt projekt som med avstamp i det lokala Agenda 21— arbetet syftar till att bredda deltagandet i det lokala beslutsfat- tandet.
Svenska Kommunförbundet
Angränsande utredningar
I Utvecklingsarbete inom EU-kommissionen rörande strategiska miljökonsekvensbeskrivningar . Hållbar markanvändningspolitik — pågående utvecklingsarbete vid lnrikesdepartemente. . Samordnad kulturmiljö och naturvård - utvecklingsarbete vid Miljödepartementet
Hållbarhetsfrågorna är en integrerad del i budgetpro- cessen. Fortfarande kan man inte alltid sätta exakta priser på olika typer av miljöpåverkan men medveten- heten om kostnaderna för miljöpåverkan och överut— nyttjande av resurser har ökat markant och avspeglas i samhällsekonomiska prioriteringar. Det förekommer att man använder sig av särskilda "miljöbudgetar" för sär- skilt allvarliga miljöproblem. En miljöbudget kan till- ämpas lokalt, nationellt eller internationellt.
På nationell nivå följer man utvecklingen mot det hållbara samhället med hjälp av hållbarhetsindikatorer och återkommande uppföljningar kopplade till uppsat- ta mål för hållbarhet och välfärd. BNP har ersatts eller
Sätt pris på miljöpåverkan
Eftersom miljöpåverkan inte syns i nationalräkenskaper och budgetar för olika verksamheter verkar den vara gratis, medan den i själva verket orsakar stora kostnader både för samhället i stort och ofta även för enskilda företag. Att sätta pris på miljön, t ex med hjälp av mil- jöskuldsberäkningar, är viktigt inte minst ur pedagogisk synvinkel. Att sätta pris på miljöpåverkan innebär dess- utom att börja tillämpa ekonomiska styrmedel (se även avsnittet om skatter och avgifter). Därför bör ansträng- ningarna för att sätta pris på miljö och miljöpåverkan fortsätta och utvecklas.
kompletterats med andra mått, som ger information om välfärd, resurshushållning, miljötillstånd etc.
Arbetet med att "sätta pris på miljöpåverkan" har lett till att priset på varor, råvaror och energi återspeglar deras effekter på miljön.
Olika aktörer redovisar sin miljöpåverkan på ett sätt som möjliggör jämförelse mellan olika företag inom samma bransch, mellan olika kommuner, mellan myn- digheter, osv. Redovisningsmetoderna förfinas ständigt och diskussioner förs om vad som är relevant att redo- visa medan en långtgående koncensus råder om hur sifferunderlaget till nyckeltalen bör tas fram.
Sätt pris på miljöpåverkan
I | "Mål för miljön" skrev Nationalkommittén: Statistiska Centra/byrån, Naturvårdsverket och Konjunkturinstitutet "Arbetet med gröna nationalräkenskaper är vik- bör fortsätta och utveckla detta arbete som även i viss mån bör tigt och bör ges fortsatt hög prioritet". Det gäl- samordnas med t ex Miljövårdsberedningens arbete med hållbar- ler fortfarande. hetsindikatorer liksom med olika internationella aktiviteter.
I Det är också angeläget att "sätta pris på Folkhälsoinstitutet bör kunna fungera som motor och initiativ- ohälsan". Tydliga exempel på kostnader för tagare. ohälsa ställda i relation till kostnaderna för förebyggande åtgärder är angelägna.
Miljöredwisning OCh "YCkeltal företag och bör stöttas. I "Mål för miljön" framhöll
Arbetet med att prissätta miljöpåverkan är svårt och Nationalkommittén behovet av ett antal strategiska tidskrävande. Kompletterande miljöräkenskaper som nyckeltal för hållbar utveckling på nationell nivå. baseras på bl.a. icke-monetära storheter krävs därför. Miljövårdsberedningen har just fått i uppdrag att utar- Utveckling pågår bl.a. inom många kommuner och på beta sådana.
Miljöredovisning och nyckeltal
I Kommunernas arbete med Agenda 21-bokslut och med nyckeltal för hållbar Kommunförbundet och Miljö- utveckling bör uppmuntras. Kanske skulle en årlig tävling om bästa Agenda 21- rörelsen är exempel på tänkbara bokslut kunna fungera som en sporre på samma sätt som korandet av bästa mil- initiativtagare. jöredovisning gör inom näringslivet.
Fortsättning Miljöredovisning och nyckeltal
I Aktiviteter för utveckling av miljönyckeltal och mått på miljöprestanda som möjliggör jämförelse över tiden och mellan enskilda företag bör stödjas. Nyckeltal även för personalens hälsotillstånd och välbefinnande bör ges uppmärksamhet. Här är det viktigt att följa utveck- lingen av arbetet inom ISO (se även avsnittet om näringslivet).
I Nyckeltal för den egna verksamhetens miljöpåver- kan, personalens hälsa och välbefinnande etc. kan vara en väg att sporra myndigheter att höja takten i den del av miljöarbetet som handlar om den egna förvaltningen. Nyckeltalen skulle naturligtvis även kunna användas av andra myndigheter och i den tjänsteproducerande sek— torn.
Aktörer
Branschorganisationema bör kunna ta fram rekomm' tioner om vilka uppgifter miljörapporterna i en viss bransch bör innehålla för att underlätta jämförelse m olika företag i samma bransch. Finansmarknadenha redan tagit initiativ till att driva på denna utveckling har säkert en stor roll att spela även I framtiden. '
Utvecklingav sådana nyckeltal kan inlemmas I, eller bygga vidare på pilotprojektet om miljöledningssyste statliga myndigheter. Samverkan bör kunna ske med Kommunförbundet (som redan bedriver arbete kring milf nyckeltal).
Angränsande utredningar
I Statistiska centralbyråns, Konjunkturinstutitets samt Naturvårdsverkets projekt för att utveckla nationella miljöräkenskaper I Miljövårdsberedningens uppdrag om hållbarhetsindikatorer I Projektet om miljöledningssystem i 25 pilotmyndigheter I Svenska Kommunförbundets bok "Gröna nyckeltal i kommunal miljöredovisning"
scanningen—ä i beskattningen har bidragit till en pris- omorientering av beskattningen. Sveriges strategi med Sätt ' gsom ihåg/grad tar hänsyn till miljöbelastning kompletterande nationella pålagor där det internatio- och ',fursanvä,nd,ning hos en tjänst/vara, dvs mindre nella samarbetet inte hade kommit så långt har resul- bf'stande verksamheter beskattas lägre än de terat i att svenska företag nått långt när det gäller belastar miljön mycket och förbrukar mycket resurssnålhet och hållbarhet. Detta har bidragit till att erSkatten ' på arbete har sänkts på ett sådant de både behållit marknadsandelar och erövrat nya.
, ååyåsélSättning'en främjas. Konsumtion av tjän— Prissättningen på t ex el, värme och vatten avspeglar st gynnas'.framför'vatukonsumtion. förbrukningen och schablontaxor utan koppling till Det; internationella samarbetet har bidragit till denna använd mängd existerar inte längre.
HV SZ WO
EkonomiSka Styrmedel för bättre miljö! kosta om man räknar om det i reda pengar kan man
resurseffektivitet OCh sysselsättning göra det kostsamt att belasta miljön med hjälp av eko- Aven utan att veta exakt vad miljöbelastningen skulle nomiska styrmedel.
Ekonomiska styrmedel för bättre miljö, resurseffektivitet och sysselsättning
_”
I Det är viktigt att arbeta internationellt för införande och harmonisering av Regeringen ekonomiska styrmedel så att inte konkurrensutsatt svensk industri förfördelas jämfört med utländska företag. Samtidigt bör Sverige fortsätta att på egen hand införa och skärpa ekonomiska styrmedel på alla håll där det är möjligt och bedöms effektivt för att minska miljöbelastningen.
I Skatteväxling kan möjliggöra höjda energiskatter och sänkta skatter på arbete. Finans-, Närings och Miljöde- Genom att successivt förändra relationerna mellan olika skatter och avgifter partementen bör fortsätta ut- enligt en långsiktig plan som presenteras tidigt underlättas omställningen. veckla arbetet kring skatteväx— ling.
Fortsättning
Ekonomiska styrmedel för bättre miljö, resurseffektivitet och sysselsättning
I Idag saknas tillräckliga incitament för energieffekti- Finans- Närings och Miljödepartementen bör tillsammans:? visering inom industrin. Ytterligare verktyg och/eller annorlunda utformade energiskatter krävs som stimu- lans. Kanske kan t ex gynnsamma avskrivningsregler för investeringar som effektiviserar energianvändning- en vara en väg att gå.
I Skatteväxlingskommittén förordar att energiskatten görs proportionell mot energiinnehållet i ett bränsle, att biobränsle särskilt uppmärksammas och att trafik- och miljörelaterade skatter differentieras för olika bränslen. Skatterna på energi, bekämpningsmedel och naturgrus pekas ut som möjliga att höja. Alternativ— bränsleutredningen föreslår att även alternativa for- donsbränslen ska mil jöklassas samt ges skattelättna- der.Förslagen från Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleutredningen bör genomföras.
I Försök med lokala ekonomiska styrmedel, konsum- tionsbaserade taxor etc. bör uppmuntras och resulta- ten spridas.
undersöka potentialen för fler typer av ekonomiska styrme-"r del på energiområdet.
Finans-, Närings- och Miljödepartementen i samarbete.
Här finns flera tänkbara koordinatorer. Branschföreningama för fjärrvärme, energi verk och VA- respektive avfallssektor, Kommunförbundet liksom Naturvårdsverket och NUTEK i sitt arbete för att minska energiförbrukning och miljöpåver- kan.
Fortsättning nästa sida
Fortsättning Ekonomiska styrmedel för bättre miljö, resurseffektivitet och sysselsättning
I Översyn och utvärdering av producentansvar bör ta hänsyn Miljödepartementet bör initiera en oberoende till hur mycket pengar och arbete enskilda hushåll kan lägga uppföljning av producentansvaret när tiden är ner på källsorteringen och relatera detta till de förväntade miljö- mogen dvs då systemen för t ex förpackningar vinsterna. Man bör också se över om producenterna kan göra verkligen existerar även i praktiken i hela landet. mer för att underlätta för hushållen att återlämna uttjänta pro- dukter. De nya system som skapas måste i högre grad än hittills utgå från konsumenternas krav och möjligheter när det gäller återlämning av uttjänta produkter.
Angränsande utredningar
I Miljöskatter i Sverige, rapport från Sekretariatet för miljöekonomi, Naturvårdsverket I Skatter miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) I Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184)
uv sz wo
Miljöanpassningen av den offentliga sektorn inom EU har blivit en förebild i hela världen. Svensk offentlig sektor har i sin tur fungerat som pådrivare och förebild för miljöanpassningen av EU:s offentliga upphandling.
All offentlig upphandling är miljö- och hälsoanpas-
Offentlig upphandling och miljöhänsyn inom EU
Idag finns oklarheter om var gränserna går för vad man får och inte får göra i samband med miljöanpassad offentlig upphandling. Olika besked lämnas olyckligtvis från olika delar av RLJ-kommissionen, vilket leder till missförstånd. I Sverige har det oklara läget gett upphov till många olika tolkningar och i vissa fall en negativ atti- tyd till direktiven och gemenskapsrätten.
Genom de förändringar som skett i Romfördraget på grund av Enhetsakten och Maastrichtfördraget har mil- jön kommit att tillmätas betydligt större betydelse än vad som tidigare varit fallet i EU. Vidare betonas i det
lingsdirektiven bör särskilt uppmärksammas.
Enklare och tydligare regler efterlyses
Många upphandlande enheter tycks tillämpa dagens regelverk motvilligt eftersom reglernas detaljeringsgrad
Offentlig upphandling och miljöhänsyn inom EU
I EU- kommissionen bör göra förtydliganden av vilka miljö- krav som kan ställas vid offentlig upphandling. Förhållandena der för att skapa ett Stäm "(ch mellan artiklarna 2, 3 och 130r | Romfördraget och upphand— riktas mot EU-kommissmnen, för en!
sad. Enkla och tydliga "reglerför'm passad offentlig upphandling här inf rfS.
ningsprocesser och transporter ingår. ' ' miljöanpassad offentlig; upphandling:.
femte miljöhandlingsprogrammet att offentliga förvalt— ningar, offentliga företag, privata företag och allmänhe- ten har gemensamt ansvar för miljön. Oklarhet kring tolkningarna av dessa regler är en del av bakgrunden till de motstridiga signalerna.
De oklarheter som har tagits upp bör utredas och kla- ras ut Sveriges arbete för en miljöanpassad offentlig upp- handling underlättas betydligt om EU—kommissionen tar ett samlat grepp vad avser miljökrav vid offentlig upp- handling. Huvudfrågan som bör besvaras är om EU—kom— missionen anser att den offentliga upphandlingen kan användas som ett instrument för att förbättra miljön.
Regeringen bör aktivt söka stöd heszand ':
mer miljöanpassad offentlig upphandling.
gör arbetet tidskrävande och komplicerat. Reglerna anses inte heller ta tillräcklig hänsyn till att den upp- handlande enheten får valuta för pengarna. Även leve-
rantörema anser att regelverket är alltför omfattande enheter. I en situation då upphandlingsreglema mera och komplicerat, vilket i sig begränsar antalet anbud och uppfattas som en belastning än som ett effektivt sätt att fördyrar processen. Vidare är leverantörerna, främst de göra affärer, ökar risken för att parterna försöker kring- små och medelstora företagen, fortfarande ovana att gå regelverket.
lämna anbud, i synnerhet till utländska upphandlande
Enklare och tydligare regler efterlyses
_”
I Dagens regelverk, som följer EU reglementet, förenklas Regeringen bör ge Nämnden för offentlig upphand- och görs mer användarvänligt. ling (NOU) i uppdrag att föreslå sådana förändringar.
_ _ MiljömärkninPCh den, inte minst på världsmarknaden. Av detta skäl är det miljolednlngssystem V'kt'ga hjälpmedel av godo att företag i EU strävar efter att miljöanpassa sig,
Miljöfrågoma kommer att få en ökad betydelse i framti— eftersom detta på sikt kan antas stärka konkurrenskraften.
Miljömärkning och miljöledningssystem viktiga hjälpmedel
_"
I Det är angeläget att införa och främja miljökrav i Regeringen bör uppmärksamma EU-kommissionen på europeiska standarder eller gemensamma tekniska speci- fördelarna av att en miljöstandard ingår i kriterierna för fikationer. miljöanpassad offentlig upphandling.
I Miljömärkning är ett relativt enkelt verktyg att Regeringen bör verka för att miljömärkning ingår som ett använda för offentliga upphandlare. Det är viktigt att självklart hjälpmedel vid offentlig upphandling inom EU:s framhålla att flera nationella miljömärkningssystem länder. redan existerar i EU och att konsumenterna i allt större utsträckning efterfrågar denna typ av produkter.
I Arbetet med att förändra EU:s regler för offentlig Regeringen bör aktivt driva frågan inom EU-kommissio— upphandling så att de underlättar en hållbar utveckling nen. bör prioriteras.
Krav på tillverkningsprocesser produkter. Om då inte ett hänsynstagande till proces-
Vid Offentlig Upphandling sen medges vid offentlig upphandling innebär det en
Regelverket för offentlig upphandling får inte verka klar konkurrensnackdel för företagen. Resultatet blir att hämmande för ett land som vill utveckla sina företag i upphandlingsreglema snarare försämrar än förbättrar en mer miljövänlig riktning. En medlemsstat kan t. ex. möjligheterna att få en bättre miljö. lagstifta om vissa tillverkningsprocesser som gör att de Särskilt anmärkningsvärt blir det när det gäller till- nationella företagen måste införa en mer miljövänlig verkningsprocesser som medför gränsöverskridande tillverkning vilket i sin tur kan medföra ett högre pris på emissioner.
Krav på tillverkningsprocesser vid offentlig upphandling
I Frågan om i vilken omfattning LOU, som följer EU reglementet, begränsar mojl|gheterna att ställa miljökrav på bl.a. tillverkningsprocesser bör klaras ut. Regeringen bör aktivt driva denna fråga inom EU samtidigt som möjligheterna att skapa ett eget generösare tolkningsut— rymme som överensstämmer med Sveriges ambitioner i övrigt inom miljöområdet prövas.
Transporter OCh offentlig Upphandling remissinstanser i samband med betänkandet Miljökrav på transporter vid upphandling av varor utgör "Upphandling en miljöfråga (SOU 1996:23). ett angeläget område som har utpekats av ett stort antal
Transporter och offentlig upphandling
I Miljökriterier för offentlig upphandling av transporttjanster behöver Vidareutvecklas samt i högre grad tillämpas. På grund av stora avstånd och låg befolkningstäthet drabbas Sverige extra hårt av att inte kunna ställa krav på miljöanpassade transporter t. ex. vad gäller trans— pörtavstånd, drivmedel och val av transportsystem i samband" med upphandling. EUböråsnä- , rast uppmärksammas på nuvarandeorimli'ga situation. '
Angränsande utredningar
I "Upphandling en miljöfråga, Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan" (SOU 1996:23)
informationstekniken har påskyndat epokskiftet från det traditionella industrisamhället till ett mer ekolo- giskt hållbart samhälle med en starkare och mer levan- de landsbygd.
4' lnformationssamhällets barnsjukdomar och avarter har, bl. a. genom branschens egna åtaganden, sanerats éål'att medborgarna inte längre översköljs av ospecifi- derad information utan känd adressat.
Sveriges satsning på en informationsinfrastruktur
Det lokala informationsarbetet
I det lokala Agenda Zl-arbetet har kommuner med varierande framgång prövat olika metoder för att nå ut med Agenda Zl—information till kommuninvånarna. Några av de vanligaste metoderna som använts har varit lokalpress, Agenda Zl-sidor eller faktarutor i kommu- nens egna trycksaker, direkta inforrnationsfoldrar till hushållen, informationsmöten, marknadsdagar för Agenda 21 samt studiecirklar. En del kommuner har dessutom satsat på att genom operation dörrknackning
där den offentliga sektorn ställer sin information till all- mänhetens förfogande t. ex. via Internet har blivit ett internationellt föredöme. System för myndighetsinfor- mation har blivit en ny stor exportvara för Sverige.
Den höga data- och mobiltelefontätheten samt de låga teletaxorna har bäddat för att Sverige ligger långt framme när det gäller att utnyttja informationstekniken i arbetet för en hållbar utveckling.
diskutera direkt med t. ex hyresgäster i bostadsområdet. Ett annat effektivt sätt har varit att via personal och barn på dagis och förskolor nå fram till föräldrarna i hemmen. Ett tredje exempel är att via enkäter skapa en tydlig bild av läget.
Det är av stort värde för den fortsatta Agenda 21— processen att de samlade erfarenheterna av informa— tionsarbetet analyseras och att infomationsstrategier utarbetas både lokalt och på andra nivåer i samhället.
Det lokala informationsarbetet
I En nationell informationsstrategi för Agenda 21-arbete bör utvecklas i syfte att stimulera hållbar utveckling.
Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en sådan strategi.
O 2 N 01 > :o
Fortsättning Det lokala informationsarbetet
I Sverige bör ta initiativ till ett internationellt samar— bete med syfte att skapa större resurser för att nå ut med internationella reklam— och informationskampan- jer för en större global förståelse för betydelsen av hållbar utveckling samt för att lansera nya begrepp och kampanjer som t. ex. Agenda 21, arbete med kli— matfrågor, resurseffektivisering samt faktor 10.
I Ett antal miljömyndigheter i andra länder bör kon- taktas för att undersöka möjligheten att skapa gemen- samma ekonomiska förutsättningar för sådana kam- panjer som beskrivs ovan.
I Särskild uppmärksamhet bör ges frågan om hur främmande språkgrupper bättre kan näs och integre- ras i Agenda 21-processen.
I Olika typer av miIjöinformatörsutbildningar är ett viktigt komplement till andra typer av informationsin— satser. Fler miljöinformatörer bör utbildas.
Reklambranschens roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling
Reklambranschen expanderar snabbt över hela världen. Branschen har en stor kunskap om hur man på ett effektivt sätt kan nå ut till en bred allmänhet för att
Regeringen bör ta upp frågan på lämpligt sätt inom EU, OECD och FN samt se till att Statsministerns Östersjöråd diskuterar möjligheten till internationell samverkan med Östersjöregionens länder.
Naturvårdsverket
Invandrarverket, Arbetsförmedlingen, studieförbund samt invandrarorganisationer bör i samarbete med kommunerna ' uppmärksamma behovet av effektivare kanaler för att skapa," en bättre dialog med främmande språkgrupper i Sverige.
Näringslivets organisationer bör i samarbete med bla. Svenska Kommunförbundet se till att så sker.
skapa nya behov. En strategi för en hållbar utveckling bör utnyttja branschens unika kompetens för att nå fram till den enskilde medborgaren. Dagens budskap fokuserar ofta på slit och slängprodukter och leder sam— hället i fel riktning.
Reklambranschens roll | arbetet for en ekologiskt hallbar utveckling
Aktorer
--
5 dag finns. Krav på att minst en medarbetare vid Reklamforbundets olika medlemsföretag | no går en grundkurs' | juridik. Ett liknande frivilligt åtagande av reklamföretag m. fl. bör avsikt att Skaffa sig ett ökat miljokunnade Branschens egna initiativ för att utarbeta
ll riktlinjer inom miljö, etik och Agenda 21,-frågor bör stödjas. Kriterier för att, säKra & ta kompetensniva inom medlemsföretagen bor' ingå i dessa riktlinjer
ngar utan snarare ökad livskvalitet
IT-samhället - Sverige inför epokskift.
Internet är ett kostnadseffektivt hjälpmedel som kan användas i arbetet med att sprida erfarenheter från Agenda Zl-processen. Tekniken är dessutom särskilt lämpad för att uppmuntra en utveckling av informa- tionsutbyte på lokal nivå. Avgörande för IT-samhällets demokratisering är allas tillgång till behövlig utrustning.
Internet bör utnyttjas mer systematiskt inte bara för kommuners och myndigheters utåtriktade informa—
' finit/www.fagen'daste få ekonomiskt stöd.
F att även i framtiden kunna förmedla information och underlätta ir ktä kontakter mellan Olika a'ktörer' | Agenda 21-arbetet bördomän-
tionsverksamhet utan kanske främst för en utvecklad dialog med invånare och andra intressenter.
På domänplatsen http://www.agenda21 har N ationalkommittén bl. a. lagt ut samtliga rapporter och tillsammans med andra aktörer byggt upp en databas med exempel på olika projekt samt öppnat länkar till en rad myndigheter och organisationer. Dessutom finns det i dag goda möjligheter att via olika kommuners och andra aktörers hemsidor knyta nya kontakter.
Offentlig upphandling och miljöhänsyn inom EU
Aktörer
Angränsande utredningar: I IT-kommissionens rapporter t. ex IT och miljön (SOU 1996:178), Kristallkulan —13 röster om framtiden (SOU 1997:31)
Sverige inför epokskiftet (SOU 1997:63)
O 2 N U1 > :0
Den mot det omgivande närsamhället öppna barn- och ungdomsskolan är en naturlig samlingspunkt och tan- kesmedja inte bara för elever och personal utan också för arbets- och föreningsliv. Skolbyggnaden är en före- bild för sunda energisnåla hus och tätortens skolgårdar naturliga gröna samlingspunkter.
Skolan är mer självförsörjande vad gäller både kun— skaper och produkter. De flesta skolor har t.ex. integre- rat hantverk, odling av livsmedel samt underhållsarbe- ten i den ordinarie verksamheten.
Universitet och högskolor är kraftfulla regionala kompetenscentra för hållbar utveckling. Vetenskapliga landvinningar omvandlas effektivt till affärsmöjligheter
Vi går från det homogena till det heterogena samhället
I industrisamhället var det viktigt med homogenitet - inom såväl utbildning som arbetsorganisation - för att industrins massproduktion skulle ge 5. k skaleffekter. I det framtida kunskapssamhället blir istället individens egen kunskap och förmåga allt viktigare. I länder som Sverige med en förhållandevis stor andel traditionell råva- rubaserad industriproduktion kommer kunskapssamhäl- lets nya krav att medföra större förändringar än i många andra industriländer. Det heterogena samhället, inte det homogena, kommer att få ett försprång i framtiden. Kunskap är i det långa loppet huvudkällan till eko— nomiskt och ekologiskt hållbar tillväxt samt förbättrad livskvalitet. Nationer som utvecklar och sköter sina kunskapstillgångar presterar bättre än andra. Företag med mer kunskap konkurrerar systematiskt ut företag
genom ett nära samarbete med näringslivet och nya lösningar för det hållbara samhället utvecklas | samer—_ bete med bl. a. kommunerna. En av forskningens. huvuduppgifter är ny kunskap och teknik som undan! lättar vägen till det ekologiskt hållbara samhället. "V' "
Humanistisk forskning är en integrerad del i arbe för ett ekologiskt hållbart samhälle. Inte bara veÄ skaper som t. ex. sociologi och beteendevetskap u också ett mer vardagligt språkbruk berikar och sprider förändringsprocessen på ett avgörande sått. . .
Regionala forskningscentra ger viktig stimulans till en levande landsbygd.
med mindre kunskap. Individer med högre kompetens får bättre betalda arbeten. Samhällen som kan tillgodo— göra sig vetenskapens landvinningar har lättare att han- tera sina problem och förstärka en ekologiskt hållbar välfärd. Dessa förhållanden brukar benämnas den kun- skapsbaserade ekonomin och får vida konsekvenser för utbildnings— och forskningspolitiken.
Forskning
En stark och framgångsrik forskning är en förutsättning för att Sverige i framtiden skall kunna vara en pådri— vande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling. Aktiviteter på nationell nivå krävs för att stimulera och understödja sådan forskning. Det är angeläget att ansla— gen till forskningen höjs och att de blir tillräckliga för såväl kort- som långsiktig forskning.
I Forskning med anknytning till naturvetenskaplighet bör dra tyd- MISTRA bör i samarbete med Naturvårdsverket ligare konsekvenser av det faktum att en ekologiskt hållbar utveck- arbeta för att detta synsätt integreras i forsk- Iing är av central betydelse för det framtida samhällets utveckling. ningen. Energi- och resurseffektivitet (faktor 10) bör bli en viktig färdrikt- ningsvisare för forskningens framtida huvudinriktning.
! För att öka kunskaperna om vilka vägval som leder till en eko- Forskningsrådsnämnden logiskt hållbar utveckling behövs ett ökat tvärvetenskapligt forsk— ningssamarbete samt en breddning av denna forskning utanför
traditionella tekniskt/naturvetenskapliga områden. Program för forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling bör även fortsättningsvis utvecklas och konkretiseras.
l Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen ökar Regering, näringsliv, MISTRA samt övriga forsk- behovet av ett närmare samarbete med både näringsliv och de ningsbidragsgivande organisationeri samarbete lokala myndigheterna. Ett effektivt samarbete ökar möjligheterna med kommunerna. att skapa nya affärsområden och fler arbetstillfällen. Uppbyggan- det av regionala kompetenscentra för bl. a. forskning kring och utveckling av Agenda 21-processen utgör ett viktigt steg för att
påskynda Agenda 21—arbetet.
. En framgångsrik stadsmiljöpolitik förutsätter bl. a. ett tvärve— Naturvårdsverket, Kommunförbundet, Bygg- tenskapligt forskarsamarbete. Det är viktigt med fler forsknings- forskningsrådet bör tillsammans med MISTRA och utvecklingsprojekt som belyser olika frågeställningar kring och andra forskningsinstanser bevaka att forsk— hållbara städer. ningen kring hållbara städer prioriteras.
Fortsättning nästa sida
Fortsättning Forskning
I Den tvärvetenskapliga forskarkompetensen bör ges högre status inom forskarvärlden.
I Ett effektivt och systematiskt utnyttjande av nyckeltal och indikatorer för en hållbar utveckling är ett underskattat hjälpmedel och utvecklingen av sådana bör därför prioriteras.
I Det är angeläget att Sverige fortlöpande arbetar för att EU:s ramprogram för forskning riktas in på betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling. Humaniora och samhällsveten— skap, miljöforskning och stöd till små och medel- stora företags deltagande i EU:s forskningsprogram bör prioriteras.
I Grundläggande kunskaper i frågor kring miljö och hållbar utveckling bör ingå i de flesta högre utbildningar och därmed i examensbeskrivningar.
Utbildning
Högskoleverket bör ges i uppdrag att tillsammans med un sitet och högskolor genomföra ytterligare åtgärder för att höja! den tvärvetenskapliga forskningens status.
Regionala forskningscentra i samarbete med Naturvårds ' samt berörda sektorsmyndigheter.
Regeringen bör genomföra generella åtgärder som kan under ' lätta Sveriges deltagande i EU:s ramprogram för forskning
Högskoleverkets grundutbildningsråd bör i samarbete med), , högskolor och universitet få mandat att fortsätta detta utvec.__,, Iingsarbete. "'"
Utbildningssektorns insats är i ett längre perspektiv den kanske strategiskt mest avgörande frågan för ett fram- gångsrikt förändringsarbete i riktning mot ett ekologiskt hållbart samhälle. En sådan utbildning är en förutsätt- ning för ett effektivare förändringsarbete på alla nivåer. Detta ställer stora krav. Utbildningen bör inte bara syfta
till att ge alla en god översikt av de globala problemens verkliga innebörd, utan också handla om överlevnads— frågor med både etiska, filosofiska, kulturella samt naturvetenskapliga inslag. En viktig uppgift för utbild- ningssektom är vidare att förmedla handlingsberedskap för en hållbar utveckling
Utbildning
I Utbildningsväsendet måste på ett bättre sätt än hittills tyd- Sko/verket bör i samarbete med pedagogiska institu- Iiggöra för eleverna hur samhällets organisation samt vår Iivs- tioner och miljöorganisationer ta fram förslag till stil kan anpassas för att skapa en hållbar utveckling. nationella kunskapsmål. Kunskapsmål bör fokuseras på en ökad förståelse för samban- den mellan vår livsstil och miljö- samt utvecklingsproblemati— ken. Nationella kunskapsmål för en hållbar utveckling bör for- muleras.
I Omprioriteringar av anslag bör genomföras inom skolväsen- På kommunal nivå bör sko/styrelsereller motsvaran- det till förmån för miljö— och utvecklingsfrågor. Möjligheten till de aktivt driva denna fråga. integrering av dessa frågor i all undervisning bör samtidigt ges
högre prioritet.
I Ett brett genomförande av Agenda 21 saknas ännu i det Skolverket och Svenska Kommunförbundet bör få i svenska skolväsendet. En riktad fortbildningsinsats mot lärar- uppdrag att tillsammans med kommunerna och kåren som betonar lärarens nyckelposition i det strategiska lärarhögskolorna genomföra en sådan fortbildnings- arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling bör genomföras. insats. Det är också viktigt med en regelbunden återkoppling för att
upprätthålla entusiasmen.
I Lärarhögskolornas kompetens och status i arbetet för ett Lärarhögskolorna bör tillsammans med Skolverket, hållbart samhälle måste stärkas genom att kunskap om miljö- Högskoleverket, Lärarnas Riksförbund och Lärarför- och hållbarhetsaspekter införs på bredden i lärarutbildningen. bundet arbeta för att så sker.
l Internationellt och inte minst inom EU bör Sverige hela Regeringen bör se till att Agenda 21 hålls aktuell tiden arbeta för att ett Agenda 21-perspektiv integreras i olika inom bl. 3. EU, OECD samt Östersjöregionens sam— utbildningsprogram. arbetsorganisationer.
Folkbildning samhället kommer många nya organisationer och Välfärdssamhällets utveckling bygger i hög utsträckning arbetsformer att behöva samlas för att med hjälp av ett på visionen om folkhemmet. Denna vision mobilisera— uttalat underifrånperspektiv driva processen vidare. Det de många människor och institutioner till att arbeta för blir en utmaning för traditionella folkrörelser att organi- ett gemensamt nationellt mål. Studieförbunden, arbe- sera verksamheten på ett nytt sätt för att bättre kunna tarrörelsen och andra folkrörelser har här sedan 1900— möta de nya behov som en ekologiskt hållbar utveck- talets början haft en strategiskt viktig uppgift ling medför.
Inför det framtida arbetet för det ekologiskt hållbara
Folkbildning
Förslag
'I 'öefär'avs”
Angränsande utredningar och förslag:
I För närvarande pågår en översyn av läroplanerna samt arbete i en rad kommittéer inom skolans område. I Forskning och samhälle (Prop 1996/97:5)
l.4. Exempel på lokalt antagna mål
Att formulera mål är ett sätt att peka ut färdriktning och tydliggöra ambitioner. När kommunen ställer sig bakom miljömål och mål för hållbarhet ger man signa- ler till hela kommunens förvaltning samt till lokalt näringsliv och till enskilda. Är målen kvantifierbara kan de också uppmana till uppföljning av hur långt man lyckats förverkliga ambitionerna. Detta avsnitt ägnas uteslutande åt exempel på målsätt— ningar som kommit till stånd inom ramen för lokalt Agenda 21-arbete. Konkreta åtgärder och projekt beskrivs i sin tur i exempelrutoma i del II samt i hela del III i denna rapport. Samtidigt som mål kan vara en viktig kompass, kan man självklart bedriva ett bra mil- jöarbete utan att ha formulerat bra miljömål. Slutligen är det vad man verkligen gör som räknas, inte Vilka mål man har.
Många kommuner har tagit fram lokala Agenda 21— dokument, miljöbokslut mm. Ofta har man då formu- lerat en rad miljömål. Målens status skiljer sig åt i olika kommuner. På vissa håll har kommunen ställt sig bakom målen och på andra håll har de ännu inte anta- gits, eller lever ett eget liv vid sidan av kommunalpoli- tiken. Vanligast är dock att målen framförallt berör den kommunala verksamheten även om exempel finns även på mål som kräver en aktiv medverkan från många aktörer, såväl näringsliv som hushåll, för att uppnås. I vissa kommuner har man målat upp framtidsvisioner i en bred samverkan med många aktörer. Även dessa visioner kan ibland vara en form av mål. I det följande ges ett axplock exempel på lokala mål, företrädesvis sådana som kommunen antagit. Syftet är
att ge ett smakprov på vad man åstadkommit på lokal nivå. Urvalet ska inte ses som någon form av rangord- ning och baseras inte på någon heltäckande genomgång.
Mål för miljöanpassning av upphandlingen
. År 2000 ska kommunen ha och tillämpa miljökrite— rier för upphandling av alla typer av varor och tjän- ster. Minst 50 procent av potatis och rotfrukter i de kommunala köken ska vara KRAV-odlade eller mot- svarande (5ödeztä1je) . . Information om miljöanpassad upphandling [bransc- hvisa nätverksträffar, miljöteam och rundabordssam- tal) ska genomföras 1998 - 2002 (Norrtälje). . Alla företag och samarbetspartner med mer än 20 anställda som kommunen anlitar skall ha en egen fastställd miljöpolicy/miljöstrategi 2000 [Norrtälje].
. Andelen miljömärkta varor som inköpts redovisas i årsredovisning (Värmdö).
år
Mål som berör näringslivet
. Senast år 2000 har kommunen, näringslivet och hög— skolorna utvecklat en gemensam kommunal närings- livsstrategi för miljöprofilerade tjänster och produk- ter (Södertälje).
Mål för biobränsleuttag
. Avverkningsavfall kan tas tillvara för energiproduk- tion. På näringsfattiga marker skall dock avverknings- avfallet samt döda träd lämnas efter 1997. Senast år 2000 skall all aska från biobränsleeldningen återföras
till skogs— och parkmark eller energiskogsodling (med kontroll av tungmetallinnehåll] (Norrtälje). . Aska från biobränsleförbränning ska återgå till krets- loppet och inte deponeras (Växjö).
Mål för vedeldning
. Värmepannor för ved som installeras måste förses med ackumulatortank fr o rn 1997. Gamla pannor måste rustas upp med ackumulatortank senast 2005. Fr o m 1997 får bara miljögodkända värmepannor och braskaminer installeras (Norrtälje).
Mål för förnybar energi
. Alla fossila bränslen inom kommunens verksamheter ska avvecklas. För de totala koldioxidutsläppen inom kommunens gränser, dvs från kommunal verksam- het, näringsliv och privatpersoner är målet att uppnå en halvering under perioden 1993 till 2010 ( Växjö). . Användningen av fossila bränslen ska minska med ca 25 % från 1988 till 2003 (Falun). . Andelen förnybar energi är 50 % år 2005 (Nybro).
Mål för energieffektivisering
. 15-200/0 minskad energitillförsel till kommunen som helhet samt 30% minskning av elanvändning för uppvärmning, belysning och hushållsändamål till år 2003 jämfört med 1988 (Falun). . Kommunen ska verka för att den totala energian- vändningen i bostäder är oförändrad år 2000 jämfört med 1995 (Lund).
. Från 1998 erbjuds hyresgästerna vid nybyggnation individuell mätning av el-, värme- och vattenför-
brukning. Senast år 2007 har TN och TB erbjudit samtliga hyresgäster individuell mätning av el-, värme— och vattenförbrukning (Södertälje).
Mål för miljöräkenskaper
. Gröna räkenskaper ska utvecklas och integreras i den ekonomiska planeringen i Norrtälje kommun under 1997 och 1998 (Norrtälje). . Kommunen ska verka för att företag och organisatio- ner börjar med gröna räkenskaper (Norrtälje). . Metoder för gröna räkenskaper används i den eko- nomiska planeringen i kommunen. Gröna nyckeltal tas fram. Kommunala beslut, planer, mm utvärderas med miljörevision, planer innehåller mätbara mål som revideras årligen (Värmdö).
Mål för sjöar
. Andelen vitfisk (braxen, mört, björkna etc.) ska min- skas till förmån för rovfisk (abborre, gös, gädda etc). (Genom att ca 10 ton vitfisk/år tas bort ur Växjö- sjön tills balans erhållits) (Växjö). . Minst 6 m breda bevuxna kantzoner där det inte sprids kemiska bekämpningsmedel eller gödsel ska finnas längs vattendrag och sjöar år 2005 (Norrtälje).
Mål för skogs- och kulturlandskap samt biologisk mångfald
. Skogsbruket på kommunens mark ska år 1998 vara miljömärkt (Norrtälje). . Ca 5 % av den produktiva skogsmarken i kommu- nens ägo ska undantas långsiktigt från skogsbruk år
2000 (Norrtälje).
. 2005 finns det ängsmarker med slåttergubbar och gullvivefjärilar, våtmarker med sumpvioler och stor- spovar, ”naturskogar" med orangefläckiga brunbaggar och vitryggig hackspätt och gott om gamla ekar med ekoxar och blomskäggslavar (Nybro).
Mål för trafik
. Cykeltrafrken ska öka 20 % från 1995 till 2010 (Växjö). . Eluttag för motorvärmare finns vid alla nybyggda flerfamiljshus och arbetsplatser från år 1998 (Söder- tälje). . Kommunen skall successivt övergå till användning av förnyelsebara bränslen och samtidigt minska använd- ningen av fossila bränslen i fordon med 25 % till år 2000 (Norrtälje). . År 1998 har kommunen utrett möjligheterna till att kommunanställda med ”lämpliga arbetsuppgifter" ska kunna erbjudas att arbeta i hemmet 1-2 dagar per vecka (Södertälje). . Kommunen erbjuder gratis parkering för personbilar som drivs med el, biobränsle eller liknande (Söder- tälje). . 90 % av kommunens innevånare ska ha mindre än 500 m till närmaste busshållplats (Lund).
Mål för planering
. Miljömålen i Agenda 21-dokumentet skall arbetas in vid revideringen av översiktsplanen 1997 (Norrtälje). . En grönstrukturplan upprättas under 1998 för Södertälje stad och senast år 2000 för övriga tätorter. Den gröna strukturen ges samma tyngd som annan
infrastruktur, till exempel vägar, vatten och avlopp (Södertälje). . Tillgodose kommuninnevånamas behov av parker och naturområden. Tillse att lämpliga markområden avsätts och iordningsställs vid samhällsbyggnaden. Verka för en sammanhängande grönstruktur i stads- delar och bostadsområden (Lund).
Mål för miljö i skola och barnomsorg
. Inom varje enhet inom skola och barnomsorg bildas ett permanent miljöråd (Norrtälje). . Enheternas energi- och vattenanvändning ska kart- läggas senast år 1997 och minskas med 15% fram till år 2000 (Norrtälje).
Mål för vattenbehandling
. Senast år 2007 tas 25 % av det dagvatten (regnvat- ten som "tvättar av" hårdgjorda ytor och som därmed förorenas) som idag går till reningsverken, omxhand lokalt (Södertälje). . Från år 2000 tas regnvatten om hand lokalt, istället för att belasta reningsverken eller förorena sjöar och vattendrag, vid all nybebyggelse (Södertälje).
Mål för buller
. 2005 kan vi leva, föra ett lågmält samtal och sova i våra hus utan att väckas av ”konstgjort” ljud. Vi kan prata med varandra utanför husen utan att överrös- tas av sådant buller (Nybro).
Mål för slam från reningsverk . År 2000 skall 50% av avloppsslammet spridas på
odlingsmark [förutsatt att föroreningshalten är till- räckligt låg) (Falun).
Mål för hälsosam inomhusmiljö
. 75% av husen med radonvärden över gränsvärdena ska åtgärdas. Radon ska mätas i 75 % av alla småhus
(Falun).
Mål för avfall
. Andelen enfamiljshus med kompost bör vara 90 % (Österåker).
Del II: Agenda 21 i Sverige
Nationalkommitténs bilaga till ”From Environmental Protection to Sustainable Development”, Sveriges NationalrappOrt till FN:s extra generalförsamling i New York, juni 1997, (UNGASS)
l denna del beskrivs det svenska arbetet inom ett urval av de områden som tas upp i Agenda 21—dokumentet. Tyngdpunkten ligger på att beskriva pågående arbete inom olika sektorer och lokala exempel. Innehållet är utformat med tanke på en internationell läsekrets.
Del II utgör kommitténs underlag för nationalrapporten till FN om uppföljningen av Agenda 21. Den presenterades tillsammans med regeringens nationalrapport vid extramö- tet med FN:s generalförsamling (UNGASS) i juni 1997.
Regeringens nationalrapport bifogas i detta betänkande som bilaga 1. Hela UNGASS—rapporten, inklusive regering— ens skrivelse återfinns på internet under www.agenda21.se.
Sammanfattande perspektiv på det fortsatta arbetet med Agenda 21
l. Sociala och ekonomiska dimensioner
Internationellt utvecklingssamarbete
Rioprocessen har världen över medfört en rad åtgärder för hållbar utveckling. Genom processen har allt fler länder, aktörer och enskilda människor blivit medvetna om nödvändigheten av att anpassa utvecklingen till de ramar som jordens ekosystem sätter. Det intemationel- la utvecklingssamarbetet är nödvändigt och bör intensi- fieras för att inom ekosystemens ramar också skapa för- utsättningar för en rättvis global utveckling.
Ett bärande inslag i Agenda-arbetet är människors delaktighet och möjlighet att delta i en demokratisk process. Utvecklingssamarbetet bör vila på förutsätt- ningen att det stimulerar till stärkande eller uppkomst av demokratiska processer.
Internationell handel
Den internationella handeln har en stor betydelse för inriktningen av den globala utvecklingen. Det är angelä- get att regler och avtal utformas så att de bidrar till bätt- re miljö och hållbar utveckling. Det kan t. ex. betyda att utvecklingsländer bör beredas större möjligheter till export av produkter som producerats på ett miljöan- passat sätt genom tex. tillgång till exportkvoter (i de
fall handeln begränsas av kvoter) och försäljningsorgani- sationer samt stöd till miljömärkningssystem. Export— krediter kan behöva miljöprövas och enskilda organisa— tioner (NGOzs) ges bättre förutsättningar att delta i internationellt handelssamarbete, bl. a. genom förbätt- rad information och anordnande av ett forum för dia— log.
Hälsa och livskvalitet
I det fortsatta Agenda-arbetet bör eftersträvas en längre gående integrering av miljö- och hälsoperspektiven. Frågor som rör hälsa och livskvalitet behöver i större utsträckning bli en del i det lokala miljö- och folkhäl- soarbetet. Bl. a. är det angeläget med bättre tillgång till central kunskaps- och informationsförrnedling om såda- na frågor samt stöd för nätverk i folkhälsoarbetet.
ll. Att bevara och förvalta resurser för utveckling
Hållbara konsumtionsmönster
En hållbar utveckling kräver hållbara konsumtionsmön— ster. För i synnerhet I—länderna krävs förändring av både konsumtionsinriktning och nivåer när det gäller för—
brukning av energi och råvaror. Antalet miljömärkta produkter har ökat snabbt under senare år. Det är ange- läget att ytterligare utveckla verktyg för konsumentin- forrnation i form av t. ex. miljömärkning och upplys- ningskampanjer. Härigenom kan antalet miljömedvetna konsumenter öka, vilket är en förutsättning för att kon- sumtionsmönstren ska kunna förändras.
En hållbar global framtid förutsätter stora ansträng- ningar när det gäller att öka resurseffektiviteten, särskilt i de rika länderna. Internationella studier pekar på att det för en hållbar global utveckling kan krävas att denna effektivitet ökas med en faktor 10 inom de närmaste trettio åren. Detta skulle självfallet ställa stora krav på det internationella utvecklingssamarbetet, på näringsli— vet och dess produktionssystem. Samtidigt kan konsta- teras, att för det enskilda företaget kan en miljö- och resursanpassning vara en förutsättning för en på sikt bibehållen nationell och internationell konkurrenskraft.
Hållbart näringsliv
Grönt näringsliv innefattar företag och näringar som aktivt arbetar för att utveckla miljöanpassade produkter och produktionssystem. Konsumenternas krav på miljö- anpassade produkter och företag blir en allt viktigare driv- kraft för förändringar. Tillsammans med producentansva- ret för produkter ökar industrins incitament att miljöan- passa produkter och sluta processer. Finansmarknadens aktörer börjar allt oftare formulera miljökrav i samband med investeringar och kreditgivning. Ren produktion och miljöanpassade varor blir sannolikt en förutsättning för fortsatt verksamhet och därmed för framtida syssel— sättning och välfärdsutveckling.
Kemikalier
Användningen av farliga kemikalier utgör ett stort pro- blem. Intemationella konferenser och överenskommel— ser mellan stater och företag har stor betydelse för en ändrad utveckling. UNEP har nyligen beslutat att inle— da förhandlingar för att få bort användning och utsläpp av långlivade organiska föreningar, bl. a. DDT, PCB och dioxiner. En allt större del av spridningen av kemiska ämnen sker via användningen av varor och produkter. Den globala handeln accelererar denna process. Detta visar på nödvändigheten av internationella överens— kommelser som begränsar användningen av farliga kemikalier 'och harmoniserar klassificeringssystem. Substitutionsprincipen bör skärpas och tillämpas oftare. Principen bör kunna tillämpas även på andra områden än kemikalieområdet. Samarbetet mellan stater, näringsliv och organisationer bör fördjupas. Ett särskilt ansvar vilar på I-länderna som bör bistå U-ländema vid kompetensuppbyggnad, informationsstrategi m.m. Flertalet svenska kemiföretag har anslutit sig till bran— schens miljö- och säkerhetsprogram Ansvar & Omsorg.
Energi
En hållbar utveckling kräver utveckling av hållbar ener- gi. Det svenska energisystemet står inför en utfasning av kärnenergin, ökad hushållning och en större användning av förnybara energikällor. På sikt behöver ändliga ener- gikällor frångås helt. Avvecklingen av kärnkraften ska påbörjas inom de närmaste åren. Ett långsiktigt omställ- ningsprogram ska inrättas för att utveckla ny teknik för tillförsel samt hushållning med energi så att energisys- tem som i huvudsak bygger på förnybara energislag ska-
pas. För att underlätta omställningen krävs skärpta eko- nomiska styrmedel.
Transporter
Att utveckla system för hållbara transporter är en av de största utmaningarna i Agenda-arbetet. Det är angeläget att transportsystemen minskar sina utsläpp radikalt och på sikt baseras på förnybar energi som drivkälla. Transportsystemen bör också utnyttjas effektivare. En väsentligt mer effektiv samordning av gods— och per- sontransporter bör kunna uppnås. En större andel lokal produktion, miljöanpassad upphandling och en mer kraftqu lokal fysisk planering, baserad på hållbar utveckling, bör kunna medverka till effektivare trans- portsystem.
Bevarande av biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden är av grundläggande bety— delse för varaktigt liv. Näringar som jordbruk och skogs— bruk måste anpassas till de krav som en bevarad biolo- gisk mångfald ställer. Det är angeläget att vidareutveck- la planeringsforrner som kan säkerställa en långsiktigt hållbar markanvändning. I det fortsatta arbetet med konventionen om biomångfald är det vidare angeläget att befästa biosäkerheten och ursprungsländemas skäli- ga rätt till nytta av den kommersiella användningen av genresurser.
Skydd av och kustområden
Skydd av hav och kustområden är av särskild vikt för Sverige med sin långa kuststräcka. Därför är också Sverige drivande när det gäller det internationella sam-
arbetet kring våra angränsande hav. Politiska högnivå— möten om Östersjöområdets förhållanden och utveck- ling har vid flera tillfällen under svenskt värdskap genomförts under 1990—talet. Ett mål är att arbeta fram en Agenda 21 för Östersjöregionen. Ett utvecklat sam— arbete med kuststatema utmed Nordsjön har också genomförts, den s.k. Nordsjökonferensen. Där kom berörda stater år 1995 överens om att utsläpp, emissio- ner och förluster av farliga kemiska ämnen till Nordsjön ska kontinuerligt minska för att inom 25 år helt ha upp— hört, det s.k. generationsmålet.
lll. Att stärka viktiga samhällsgruppers roll
Lokalt Agenda 21-arbete — organisation och genomförande
Det framgångsrika Agenda-arbetet i Sverige beror till mycket stor del på det intensiva och omfattande lokala Agenda Zl—arbetet Detta bygger i sin tur på självständiga kommuner som kunnat stimulera medborgare och orga- nisationer att delta aktivt i Agenda-processen. Samtidigt redovisar lokala grupper både positiva och negativa erfa- renheter från detta omfattande arbete [avd V).
Icke statliga organisationers engagemang i Agenda 21-arbetet
Enskilda organisationers och folkrörelsers engagemang i Agenda-arbetet har haft ett stort inflytande i arbetet i Sverige med Agenda 21. Man kan allmänt iaktta ett ökat engagemang för miljö— och hållbarhetsfrågor till följd av Agenda-processen. Detta engagemang har i stor utsträckning kanaliserats genom de ideella organisatio- nerna. De har i många fall även varit värdefulla samar— betspartners med kommuner och myndigheter. Exempel på ideella organisationer som har deltagit aktivt i det svenska Agenda-arbetet är miljöorganisatio- ner, studieförbund, kyrkliga organisationer och skilda intresseorganisationer. Utmärkande för många av dessa organisationer är att de både driver lokala projekt och deltar i det internationella miljösamarbetet.
IV. Medel för genomförande
Samhällsplanering och beslutsprocesser
Samhällsplaneringen behöver inriktas och organiseras efter den övergripande principen att påverka utveck- lingen i hållbar riktning. Det gäller t. ex. utvecklingspla- neringen inom sådana sektorer som energi, transporter och industriell produktion. Utvecklingsinsatsema inom ramen för Agenda-arbetet behöver, i enlighet med Riokonferensens utfall, vidgas till att integrera olika väl- färdspolitiska aspekter. Sysselsättning, trygghet och hälsa är exempel på sådana aspekter. Nya instrument
behöver utvecklas. Det kan t. ex. gälla hållbarhetsanaly— ser av planerade beslut, innefattande bl. a. budgetanaly- ser, välfärdsanalyser, miljö- och hälsokonsekvensbe— skrivningar och riktningsanalyser.
Agenda—arbetet visar på vikten av att utveckla demo- kratin och underlätta invånarnas deltagande i den loka— la beslutsprocessen. Det är angeläget att inom ramen för den traditionella representativa demokratin utveckla nya former för deltagande i denna process. Erfarenheterna från det svenska lokala Agenda—arbetet visar att där ett vidgat deltagande har underlättats, och där det lokala Agenda-arbetet har haft en direkt kopp- ling till de centrala beslutsinstansema i kommunen, har arbetet fungerat bäst. För" att underlätta en sådan utveckling kan kommuner m. fl. se över rutinerna för information och beslutsprocesser så att allmänhetens, de ideella organisationemas, däribland ungdomsorgani- sationers, aktiva deltagande underlättas och stimuleras.
Miljöräkenskaper
Arbetet med att koppla mått på miljöpåverkan till eko— nomiska kostnader har påbörjats i Sverige. Bl. a. pågår ett grundläggande utvecklingsarbete när det gäller sta- tistik och indikatorer för hållbarhet. Allt fler kommuner och företag redovisar miljöbokslut eller särskilda miljö- redovisningar. I det fortsatta arbetet bör utvecklingen av monetära miljöräkenskaper ges fortsatt stöd. Det är också angeläget att utveckla data och system för fysiska miljöräkenskaper. Arbetet med miljöbokslut och nyck- eltal på lokal nivå bör stödjas och så långt möjligt tas tillvara på central nivå.
Ekonomiska styrmedel och skatter
I Sverige har utvecklingen av ekonomiska styrmedel på miljöområdet varit omfattande under den senaste 15- årsperioden. Det gäller särskilt inom energiområdet. Ett av problemen har varit att styra konsumtion och pro- duktion i hållbar riktning utan att förstöra förutsätt- ningama för den tunga basproduktionen. Erfarenhet- erna visar att intäkterna från energi- och miljörelaterade skatter ökar gradvis, men att styreffekten hos de olika styrmedlen varierar. Användningen av ekonomiska styr- medel bör utökas samtidigt som deras styreffekter utvecklas. Det är angeläget att anpassa skattesystemet så att det i högre grad bidrar till en effektiv och hållbar resurs- och energianvändning.
Miljöanpassad offentlig upphandling
Att ställa miljökrav i samband med upphandling har i Sverige visat sig vara ett viktigt instrument för att påver- ka utvecklingen i riktning mot ett hållbart samhälle. Den offentliga sektorns upphandling i Sverige beräkna— des år 1994 uppgå till ca 300 miljarder kr. Kommuner och landsting har haft stor betydelse för denna utveck- ling. Ca 25 svenska myndigheter har nyligen utsetts för att utveckla miljöledningssystem i vilket rutiner för mil- jöanpassad upphandling blir en viktig del.
Den miljöanpassade upphandlingen har på senare tid fått en allt större betydelse även i det privata näringsli- vet. Tillsammans med verksamheten i den offentliga sektorn har denna inriktning en betydelsefull inverkan * på den allmänna miljömedvetenheten. En klar tendens är att företag som inte tillhandahåller miljöanpassade varor och tjänster får allt svårare att hävda sig på mark-
naden. Det ligger således i allas intresse att miljöanpass- ningen av offentlig och privat upphandling fortsätter. Det är i detta perspektiv viktigt att en miljöanpassad upphandling inte begränsas till produkter utan också omfattar tjänster, distribution, användning och avfalls— hantering.
Information
I det lokala Agenda-arbetet har särskilt uppmärksam- mats behovet av information till allmänhet och olika aktörer om det pågående arbetet och om behovet av hållbar utveckling. Många upplever mediabevakningen som ojämn. Ett sätt att påverka förutsättningama för en bättre inforrnationsspridning är att utveckla lokala och nationella informationsstrategier. En möjlighet att till rimliga kostnader få ut information om behovet av håll— bar utveckling och det arbete som utförs, kan vara en mer systematisk internationell samverkan, gärna regio— nalt.
Utbildning och forskning
Det är viktigt att formulera kunskapsmål och ange metoder för att uppnå en ökad förståelse hos alla för sambanden mellan vår livsstil och nuvarande utveck- lingstendenser. Utbildning och forskning utgör i ett längre perspektiv en grundläggande bas i arbetet för en hållbar utveckling. Utan dessa verksamheter blir det svårt att nå förståelse för nödvändiga inskränkningar i vårt nuvarande konsumtions- och produktionsmönster. Att utbilda för hållbar utveckling är i själva verket ett gigantiskt folkbildningsprojekt som behöver mobilisera inte bara det reguljära forsknings- och utbildningsväsen-
det utan också vuxenutbildning, folkbildning, arbets- marknadsutbildning, vidareutbildning och kompetens- utveckling i företag och offentlig förvaltning.
V. Framgångar och hinder i det lokala Agenda 21-arbetet
Positiva erfarenheter återfinns oftast där kommuner och ideella organisationer har funnit vägar för nära samarbe- te i demokratiska former. Negativa erfarenheter gäller ofta svårigheter för den lokala nivån att kunna vidta åtgärder på områden där statligt regelverk försvårar lokala initiativ. Kommuner och organisationer uppger här oftast transport- och energiområdena som besvärli- gast i detta hänseende. Det är viktigt att ta till vara dessa erfarenheter inför det fortsatta Agenda-arbetet.
Sociala och ekonomiska dimensioner
(1) > 2 g > 2 'l'l > _| _| Z 0
I.1 Internationellt utvecklingssamarbete
Nivån på det svenska biståndet har sänkts sedan 1995, men uppfyller 1997 fortfarande Riokonfe-ren— sens åtagande om 0,7 procent av BNI. Målsät-tning— en är att svenskt bistånd åter ska uppnå 1 procent av BNI.
En övergripande policy och ett handlingsprogram har utarbetats för att integrera miljö och hållbar utveckling i allt bistånd. Miljökonsekvensbedöm- ningar är t.ex. obligatoriska för alla insatser.
Biståndsinsatserna för hållbar utveckling har ökat och hundratals projekt med direkt anknytning till Agenda 21 stöds för närvarande.
Ca 300 icke-statliga organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete med länder i Öst och Syd.
Fortfarande återstår policyutveckling för att för— ändra biståndet inom områden som energi, trans- porter samt jord- och skogsbruk i hållbar riktning.
Utvecklingssamarbetet bidrar till hållbar utveckling globalt
En global hållbar utveckling förutsätter att utvecklingslän— dema får möjlighet till demokratisk, ekonomisk, teknisk och social utveckling. Resursanvändningen måste fördelas jämnare och finansiella resurser, modern teknik samt kun- skaper göras tillgängliga för alla länder. Här är internatio- nellt utvecklingssamarbete ett viktigt verktyg. Utvecklingssamarbetet måste därför utformas så att det bidrar till en hållbar utveckling i mottagarländerna.
Två parallella utvecklingstendenser hotar i dag en håll-
bar utveckling globalt — fattigdom samt ökad industrialise- ring och urbanisering. De svenska insatserna för hållbar utveckling tar sikte på dessa trender. Fattigdomen orsakar ofta överutnyttjande av mark för jordbruk, skogsbruk och energiförsörjning, vatten- och sanitetsproblem på lokal nivå Stöd till mark- och vattenvård samt utbildning och hälso- vård är exempel på åtgärder för att bekämpa fattigdomen.
Snabb industrialisering och urbanisering leder på många håll i världen till akuta problem med bl.a. ökad miljöför— störing samt dåliga sanitära förhållanden och hälsopro- blem. Ökade insatser för att förbättra och miljöanpassa energiförsörjning, avfalls- och avloppshantering i växande städer samt för att skydda den marina miljön är nödvän- diga för att komma tillrätta med dessa problem.
Kopplingen mellan miljö och säkerhet
Fred är en grundläggande förutsättning för hållbar utveck- ling (Riodeklarationen, princip 25). Stöd till fredsproces- ser är därför en viktig del av Sveriges bistånd och interna- tionella samarbete. Miljöförstöring och konkurrens om knappa resurser är samtidigt en orsak till konflikter och flyktingströmmar. Att bevara jordens livsuppehållande system är därför en viktig del av politiken för global håll- bar säkerhet, vilket Sverige betonat i internationella sam- manhang.
Internationellt samarbete och bistånd i Agenda 21-dokumentet
Bland de kapitel i Agenda 21 som speciellt behandlar utvecklingssamarbete och bistånd finns kap. 2 om inter- nationth samarbete, kap. 3 ”Fattigdomsbekämpning”, kap
34 "Överföring av teknologi, samarbete och kapa-citets— uppbyggnad" samt kap. 37 "Nationella mekanismer och internationellt samarbete för kapacitetsuppbyggnad".
Mål för svenskt bistånd
Riokonferensens åtagande var att I-ländema ska avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till bi— stånd Sverige har tidigare under många år avsatt 1 procent av BNI. Sedan 1995 har nivån på det svenska biståndet sänkts och motsvarar 1997 0,7 procent av BNI. Sverige är dock fortfarande ett av de få länder som lever upp till Riokonferensens biståndsmål. Ambitionen är att svenskt bistånd åter ska uppnå målet om 1 procent av BNI, så snart de statsfinansiella förutsättningama föreligger.
Sveriges anslag till internationellt utvecklingssamarbete uppgick 1995/96 till 11 430 miljoner kronor (Prop. 1996/9711). Därav gick ca 95 procent till u-länder och ca 5 procent till samarbete med Öst- och Centraleuropa.
Det övergripande målet för svenskt bistånd är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. För att uppnå detta finns sex övergripande mål som beslutats av riksdagen:
1. Resurstillväxt: Att medverka till ökad produktion av varor och tjänster.
2. Ekonomisk och social utjämning: Att bidra till att skillnaderna mellan fattiga och rika minskar och att alla får sina basbehov tillfredställda.
3. Ekonomiskt och politiskt oberoende: Att bidra till att länderna själva ska kunna bestämma över sin ekonomi och politik samt skapa förutsättningar för självständighet.
Fördelning av biståndsanslaget 1995/96
Mulrilatmlt bistånd 30%
Annat bilateralt bistånd S%
Bilmralt bistånd via enskilda org. 7%
via sida 54%
Fördelning av bilateralt bistånd via Sida 1995/96
Bilateralt bistånd
Källa: Sida
Infrastruktur 15%
Naturbruk 13% *
Förvaltnings- uppbyunad 13%
Ekonomiska reformer E%
Social övr 12%
Hälsa 10%
Utbildning S%
Ovrigt 756
Kaiastrofhiälll 15%
Källa: Sida
4. Demokratisk samhällsutveckling: Att medverka till att människor får bättre möjlighet att påverka utveck- lingen såväl lokalt som regionalt och nationellt.
5. Miljöhänsyn: Att bidra till en framsynt hushållning med naturresurserna och miljön.
6. Jämställdhet mellan könen: Att könsrollsperspekti- vet skall beaktas i planering, genomförande, uppföljning och utvärdering av biståndet
Program för att integrera hållbar utveckling i allt bistånd
Ambitionen är att svenskt bistånd ska bidra till en bätt- re miljö och en hållbar utveckling. Huvuddelen av det svenska biståndet (ca 66 procent) kanaliseras genom Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).
För att integrera strävan mot en hållbar utveckling i allt bistånd har Sida utarbetat en övergripande policy och ett handlingsprogram som betonar kopplingarna mellan miljö— och utvecklingsfrågor samt sociala och ekonornis- ka aspekter som fattigdom, demokrati och jämställdhet mellan könen.
Miljö- och hållbar utveckling ska integreras i alla biståndsinsatser. Ansvaret för detta är decentraliserat inom organisationen och ligger på alla enheter inom Sida. För att samordna arbetet finns en speciell miljöpolicyen— het, som bl.a. har ansvar för revidering av handlingspro— grammet för hållbar utveckling. Dessutom har ett arbete med miljöledningssytem påbörjats inom Sida.
Hur kan biståndet stödja hållbar utveckling?
Att förändra svenskt bistånd i hållbar riktning är en långsiktig process. Fortfarande återstår mycket arbete, både med policy och praktiska förändringar inom biståndsområden som energi, transporter samt jord— och skogsbruk. För att vara trovärdig måste biståndspolitiken även gå hand i hand med en nationell politik för hållbar utveckling.
Dagens produktions— och konsumtionsmönster i Sverige och andra i—länder är inte hållbara. Därför har vi ofta svårt att bistå u—länderna med teknik och utvecklingsmodeller som leder till hållbar utveck— ling. U—Iänderna är dessutom ofta ovilliga att satsa på teknik som inte är prövad i i—länderna. Följden kan bli att biståndet stöder traditionella tekniska lösningar som vi i dag ifrågasätter utifrån miljö— och hållbarhetsaspekter.
U-länderna har i dag mycket stora energibehov
Prioriterade områden i svenskt bistånd
och vattenkraft innebär stora fördelar. Men storska- liga energilösningar, som t.ex. kraftverksdammar skapar samtidigt problem. Dammbyggen har blivit alltmer omdebatterade och ifrågasatta under 90— talet. De innebär stora ingrepp i naturen och leder ofta till stora befolkningsomflyttningar samtidigt som livslängden för energiproduktion ofta är begrän— sad. Debatten kring dammbyggen har medfört att bl.a. Sverige och Världsbanken omprövat sin politik i dessa frågor. I dag är man inom svenskt bistånd mycket restriktiva med att stödja nya stora damm— projekt.
För att biståndet effektivt ska kunna bidra till hållbar utveckling behövs ökad internationell sam- syn om vilken typ av lösningar som är lämpliga att stödja. Detsamma gäller för exportkrediter.
har ökat och hundratals projekt med direkt anknytning
V.LMV!
till Agenda 21 stöds för närvarande. Ett särskilt miljöan- slag används främst till metodutveckling, försöks- och pilotinsatser.
Miljökonsekvensanalyser är obligatoriska för alla biståndsinsatser. Det pågår också metodutveckling för att integrera miljöaspekter i utvärderingen av biståndet, t.ex. genom användning av miljöindikatorer.
Insatser med Agenda Zl-anknytning är uppbyggnad av miljöekonomiskt program och resursbas, miljöunder- visningsinsatser i en rad länder samt stöd till enskilda organisationer i Syd. Sida har också inlett ett samarbete
Prioriterade områden för biståndet under de närmaste åren är vattenresurser, hållbart jord- och skogsbruk, marin miljö, urbana miljöfrågor, miljöanpassad energi- konsumtion och -produktion. Inom dessa områden beto- nas särskilt kunskaps-, kapacitets- och institutionsutveck— ling i samarbetsländema liksom stöd till enskilda organi- sationer.
Praktiska åtgärder Biståndsinsatsema med anknytning till hållbar utveckling
med Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Exempel på projekt inom området hållbar utveckling är samarbeten kring marina miljöfrågor, utbildningsinsatser om miljöstatistik samt samarbete mellan svenska och utländska kommuner på miljöområdet. Andra aktiviteter är ramkrediter med miljöinriktning till vissa utvecklings- banker, exportfrämjande av ekologiska produkter från u— länder samt insatser för att stimulera miljöanpassad han- del. Sida stöder också internationella kurser på miljöom- rådet samt programmet för miljöinvesteringar i Central- och Östeuropa.
Samarbete med svenska och internationella aktörer
Av det totala svenska biståndet går knappt en fjärdedel genom internationella organ, främst inom FN-systemet Sida samarbetar dessutom med både internationella biståndsorgan och enskilda organisationer (NGO). "Global Water Partnership" är exempel på ett internatio- nellt samarbete inom vattenresursområdet, där en rad aktörer ingår. Det gemensamma sekretariatet är förlagt till Sida i Stockholm.
Bland Sidas ca 1500 samarbetspartners är flertalet svenska. Det är företag, folkrörelser, organisationer, hög- skolor och myndigheter, som har expertkunskaper på olika områden.
Exempel
Stöd till resurscentra i Nigerdeltat
Naturskyddsföreningen stöder sedan 1995 lokal- befolkningens kamp för en god livsmiljö i Nigerdeltat. Sedan två år samarbetar man med den nigeriska organisationen Environmental Rights Action (ERA) i ett lokalt utvecklingspro- jekt.
Fem resurscentran planeras i Nigerdeltat, där lokalbefolkningen erbjuds information och utbild- ning. De ska bl.a. kunna lära sig att odla nya grö- dor, som kan inbringa pengar vid försäljning. Projektet har hittills varit framgångsrikt och fyra centra är redan klara. Modellen med resurscentra kommer troligen att spridas vidare till andra områden i Nigeria.
Stöd via icke-statliga organisationer
Omkring 300 organisationer får statligt stöd till bistånds- verksamhet i Ost och Syd. Ca 15 procent av det sven- ska biståndet gick 1993/ 94 på olika sätt via svenska icke- statliga organisationer. Stödet till organisationer som arbetar inom området miljö- och hållbar utveckling i mottagarländerna kanaliseras till stor del via enskilda organisationer i Sverige. Detta har också bidragit till att bredda det svenska ideella arbetet med dessa frågor. Exempelvis kyrkliga organisationer och fackföreningar finansierar dessutom biståndsinsatser genom bidrag från medlemmarna.
Utvecklingssamarbete på lokal nivå
Svenska kommuner har omkring 1000 vänorter varav ca 700 i norden och 200 i Östeuropa och Baltikum. Frågor som Agenda 21 och miljö blir ett allt vanligare inslag i vänortssamarbetet. Av ca 60 vänortssamarbeten med polska kommuner utgår exempelvis flertalet från miljö— frågorna. Andra vanliga samarbetsområden är demokrati och förvaltning, utbildning samt skol- och kulturutbyte.
Svenska kommuner kan få statligt stöd för fördjupat vänortssamarbete med kommuner i Östeuropa. Av de totala bidragen till sådana vänortsprojekt 1991-96 gick ca 36 procent till demokratiområdet, 25 procent till mil- jöområdet, 22 procent till skolan och sociala sektorn, 12 procent till infrastruktur samt 5 procent till näringslivs- samarbete. Totalt utbetalades 70 miljoner kronor. På regional nivå är flera landsting engagerade i samarbete med Östeuropa, främst inom sjukvårdsområdet
.E'xe rn pel
Polsk-svenskt samarbete om lokal Agenda 21
Sedan hösten -94 samarbetar kommuner i de sju länen längs polska Östersjökusten och sju län i södra Sverige, kring lokal Agenda 21 och kommu- nalt miljöarbete. I en första fas samarbetar åtta par av pilotkommuner genom kunskapsutbyte och kon- kreta projekt på miljöområdet samt inom t.ex. avfall, avloppsrening och energiteknik. Utbytet sker både inom respektive vänortspar och vid gemen- samma seminarier för hela projektet.
Kommunerna har också utbytt erfarenheter från skolområdet samt arbetet med att engagera all- mänheten i Agenda 21-processen. Man har dessut- om tagit fram ett gemensamt studiematerial för lokalt arbete. Som ett led i projektet har ett antal kurser på temat Agenda 21 genomförts för mål- grupper som kommunala politiker och tjänstemän, journalister; lärarfortbildare samt lärare och gym- nasieelever.
I projektets andra fas sprids erfarenheterna vidare till alla de 300 kommunerna i Polens sju Östersjölän. Målet är att initiera lokalt Agenda 21- arbete i samtliga kommuner. Samarbetet får stat- ligt stöd genom Sida och samordnas av Svenska kommunförbundet samt Foundation in Support of Local Democracy (FSLD) i Szczecin.
U) > 3 2 > 2 "11 > _| _| Z 2 C)
|.2 Internationell handel
Handelspolitiken kan bidra till bättre förutsättning- ar för en hållbar utveckling globalt.
Sverige verkar för att grundläggande miljöpolitis- ka principer på ett bättre sätt ska integreras i det internationella handelssamarbetet inom WTO och i EU:s fördrag.
Regler för handel på EU:s inre marknad och inom WTO kan komma i konflikt med nationell mil— jöpolitik, bl.a. när det gäller handel med kemikalier, livsmedel framställda av genmodifierade organismer samt avgaskrav på bilar.
Sverige driver kravet på miljö- och hållbarhetsre- gler i det avtal om internationella investeringar som förhandlas inom OECD.
Svenskt bistånd stöder miljöanpassad produk— tion och export från u-länder samt förbättrad infor- mation och insyn i internationellt handelssamarbe- te.
Miljö- och handelsregler måste samverka
Svensk handel med länderna i Syd omfattar mycket stör— re belopp än biståndet Genom handeln påverkar vi pro— duktionsförhållanden, miljö och ekonomi i andra delar av världen, mer än på något annat sätt Därför måste handel och bistånd samverka för en hållbar utveckling.
Sverige stöder frihandel, som kan bidra till att skapa förutsättningar för hållbar utveckling. Frihandel kan t.ex. förbättra u-ländernas tillträde till exportmarknader och därmed öka välståndet Samtidigt måste internationella
handelsregler och avtal på miljöområdet i högre grad stödja varandra.
Att förändra handelsvillkoren förutsätter ofta att inne— hållet i internationella avtal påverkas. De viktigaste avta- len som skapar förutsättningar för svensk utrikeshandel är EU:s handelsregler och GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) vilket tillsammans med andra multila- terala handelsavtal förvaltas av Världshandelsorgani- sationen, WTO.
I dag är internationella handelsavtal och avtal på miljö— området fortfarande två separata system, som i mycket liten grad samverkar. Regler på miljöområdet uppfattas fortfarande ofta som inskränkningari frihandeln. Därför är det viktigt att WTO i större omfattning integrerar de grundläggande principema för internationella miljöavtal i sitt arbete. Det viktigaste av dessa principer är:
Principen om att förorenaren betalar (PPP)
Försiktighetsprincipen
. Substitutionsprincipen Principen om internationellt samarbete och länders gemensamma men differentierade ansvar
Förutom miljö— och naturresursaspektema på hållbar utveckling är det viktigt att reglerna för internationell han- del integrerar internationella konventioner som rör arbetsförhållanden. Det gäller tex. friheten att organisera sig i fackföreningar [ILO—konventionen), arbetsmiljö och säkerhet samt regler mot barnarbete i FN:s bamkonven— tion.
Likaså är det viktigt att icke-statliga organisationer (NGOzs) får större insyn och möjligheter att påverka det
internationella handelssamarbetet För detta ändamål behöver nya forum för dialog skapas.
Handel och hållbar utveckling i Agenda 21-dokumentet
Agenda 21 tar upp handel och hållbar utveckling fram- förallt i kapitel 2. Där betonas bl.a. betydelsen av han- delsliberalisering för att gynna hållbar utveckling, att förbättra u-ländernas tillgång till exportmarknader, att internationell handelspolitik och miljöpolitik ska stödja varandra samt att främja dialogen mellan affärslivet, biståndssektom och miljörörelsen. Agenda 21 betonar att när handelsåtgärder som har samband med miljön vidtas, ska dessa inriktas på miljöproblemens grundor- saker, så att de ej leder till omotiverade handelshinder.
Konflikter mellan nationella miljökrav och EU:s inre marknad
EU:s harmonisering av handelsregler går betydligt läng- re än WTOzs. Reglerna för EU:s inre marknad har den största och mest direkta inverkan på Sveriges möjlighe- ter att ställa miljökrav på produkter. Syfte med den inre marknaden är att åstadkomma helt fri rörlighet för varor. Svenska miljökrav på produkter kan komma i konflikt med principen om varors fria rörlighet. Exempel på konflikter som uppstått rör handel med kemikalier, livsmedel framställda av genmodifierade organismer samt avgaskrav på bilar.
Miljökrav vid internationella investeringar och stats- stödd exportfinansiering
Värdet av internationella investeringsflöden är mycket större än det samlade biståndet. Internationella regler
på handelsområde som innefattar miljö- och hållbar- hetsaspekter kan därför få stor betydelse, inte minst för utvecklingen i Syd. Inom OECD pågår för närvarande förhandlingar om ett avtal som reglerar internationella investeringar, där Sverige lyft fram miljöfrågorna. Bl.a. föreslås en särskild bestämmelse som ska förhindra att länder sänker miljökrav för att attrahera utländska investeringar.
En del av den svenska exporten till i första hand u- länder samt Öst- och Centraleuropa får statligt stöd genom exportkrediter och kreditgarantier. För att sådan statsstödd exportfinansiering ska bidra till bättre miljö och hållbar utveckling bör miljökonsekvensbeskrivning-
ar genomföras och beaktas vid kreditprövningen. Dessutom bör det kreditgivande landets miljölagstift- ning tillämpas, i de fall den ställer högre krav än lag— stiftningen i det land exporten går till.
AB Svensk Exportkredit [SEK) är ett halvstatligt institut för exportkrediter. SEK antog 1996 en miljö- plan, som ska bidra till att väga in miljöhänsynstaganden i exportfinansiering.
Stöd till hållbar produktion i Syd
I dag pågår kortsiktig exploatering av naturresurser och miljöförstörande produktion i både i- och u-länder. U- ländema är beroende av exportinkomster, men i ett längre perspektiv motsvarar inte inkomsterna värdet av det naturkapital som utarmats genom rovdrift på resur— ser och miljöförstöring. Produktionen innebär dessutom ofta exploatering av arbetskraften, genom dåliga löner och hälsofarlig arbetsmiljö. I vissa fall kan exportpro- duktionen även motverka möjligheten till självförsörj- ning med t.ex. livsmedel.
Ett sätt att på sikt förbättra produktionsförhållanden i u-länderna är att skapa bättre möjligheter att exporte- ra varor som producerats på ett miljöanpassat sätt. Detta kan ske genom att EU-marknadens importkvoter, i de fall dessa begränsar u-ländernas export, prioriterar miljöanpassade produkter. Svenskt bistånd stöder för- bättrad dialog och information kring handel och miljö samt uppbyggnad av miljöanpassad produktion, försälj- ningsorganisationer och miljömärkningssystem i Syd.
-'- tft
Exempel
>.; . . EBM!
Stöd till internationella projekt för hållbar handel Här följer exempel på internationella projekt för att utveckla arbetet med handel och hållbar utveckling. Projekten finansieras av Sverige genom det svenska biståndsorganet Sida, i samarbete med bistånds- och handelsorganisationer i andra europeiska länder.
Expert Panel on Trade and Sustainable Development
En expertpanel för handel och hållbar utveckling organiseras av Världsnaturfonden (WWF Inter—natio- nal). Panelen samlar representanter för enskilda organisationer (NGO:s) och forskarvärlden liksom regeringsrepresentanter i personlig kapacitet för att bidra med analys och rekommendationer till WTO:s kommitté för handel och hållbar utveckling (CTE).
NGO Centre on Trade and Sustainable Development
Ett center för information om handel och miljö drivs av International Union for Conservation of Nature (IUCN) i Geneve. Centret ska särskilt sprida infor- mation om WTO:s arbete och är speciellt inriktat på enskilda organisationer (NGO:s) i u-länder. ,
Exempel fortsättning
Eco Trade Manual
Eco Trade Manual är en handbok om handel och miljö som tagits fram i samarbete mellan Sida och biståndsorganisationer i Norge och Holland. Mål— gruppen är främst exportörer och exportorganisatio- ner i u-länderna.
Environmental Quick Scan — Textiles
”Environmental Quick Scan — Textiles" är en rapport som ger detaljinformation om bestämmelser, miljö— standards, tekniska lösningar och förpackningskrav inom textilområdet. Målgruppen är producenter, leverantörer, exportörer och importörer inom textil- branschen. Rapporten är en samproduktion av hol- ländska CBI och Sida.
Rättvrlsemärkning - Fair Trade En certifieringsorganisation som främjar rättvis handel med främst jordbruks- produkter bildades i Sverige 1996. Rättvisemärkta produkter köps in direkt från småbönder och kooperativ till ett minimipris som ligger över världsmarknadspriset och producenterna får möjlighet till krediter samt lång-
Rättvisa
va'- %.
siktiga avtal. Producenterna förbinder sig dessutom att följa vissa sociala villkor. Övergång till ekologisk odling stimuleras också genom en särskild premie. Liknande organisationer finns i flera länder. Grundare till den svenska rättvisemärkningen är en rad organisationer inom området internationell soli— daritet och bistånd samt kyrkliga organisationer och konsumentorganisationer.
Bistånd till miljöanpassad produktion och export
Stöd för ekobgiskt odlade produkter från Afrika Produktion och export av ekologisk bomull från Uganda och Mocambique får svenskt stöd. Bomullen är den första exportprodukten i ett större projekt som ska främja produktion och export av ekologiskt odla- de produkter från Afrika.
1995 deltog ca 4000 småbönder i Uganda och 200 i Mocambique i projekt för odling och export av ekologisk bomull och intresset var stort i båda län— derna. Från Uganda exporterades dessutom ekolo- giskt odlad sesam. Projekten genomförs i samarbete med lokala organisationer och Sidas stöd har främst inneburit teknisk rådgivning och marknadskontakter.
U) > 3 3 > 2 ." > _| _| Z 2 G)
1.3 Hälsa och livskvalitet
Vårt välfärdssamhälle och vår goda utbildningsnivå, lagstiftningen och en välutvecklad tillsynsorganisa- tion har bidragit till att Sverige har en förhållande— vis god miljö och ett gott hälsotillstånd bland befolkningen jämfört med många andra länder. Ojämlikheten i hälsa ökar emellertid.
Det lokala Agenda 21-arbetet fokuserar sällan på folkhälsofrågor. Men intresset för ett sektorsövergri- pande förebyggande folkhälsoarbete ökar i kommu- nerna. Många kommuner har bildat någon form av hälsoråd och (oftast) landstingsanställda hälsosam- ordnare finns på många håll.
Den miljöbetingade ohälsan ligger sannolikt på en oacceptabelt hög nivå. Kunskapen är fortfarande dålig om hur hälsan påverkas av olika samverkande miljöfaktorer.
Ett framgångsrikt Agenda 21-arbete förutsätter en integrering av miljö- och hälsoperspektivet. Internationell samverkan är också nödvändig, bl.a. för att minska gränsöverskridande föroreningar samt skapa gemensamma regler för miljö— och hälsofarli— ga produkter.
Hälsa i Agenda 21
Kapitel 6 1 Agenda 21 betonar det nära sambandet mel- lan hälsa och utveckling. En snabb befolkningsökning i kombination med fattigdom eller överkonsumtion för- värrar hälsoproblemen. I kapitel 6 framhålls bl.a. att åtgärder över sektorsgränsema måste till för att på ett
bättre sätt koordinera arbetet med hälsa, miljö och sam- hällsekonomiska förhållanden. Istället för att enbart för- lita sig på rehabilitering och behandling är det av sär- skild betydelse att satsa på förebyggande program.
Hälsotillståndet i Sverige
Vårt välfärdssamhälle och vår goda utbildningsnivå, lag- stiftningen och en välutvecklad tillsynsorganisation har bidragit till att Sverige har ett förhållandevis gott hälso- tillstånd bland befolkningen jämfört med många andra länder. Hälsoläget förbättras för flertalet människor. Samtidigt ökar skillnaderna i hälsotillstånd mellan olika sociala grupper och det finns risk för att ojämlikhetema i hälsa ökar ännu mer i framtiden.
Flera av våra vanliga sjukdomar beror delvis på felak- tiga kostvanor, stillasittande liv, monotona arbetsställ- ningar och för lite fysisk aktivitet. I befolkningen i stort har rökvanor, kostvanor, motion och bruk av alkohol och andra droger utvecklats i positiv riktning de senas- te åren. Larmrapporter om ungdomars drogvanor före- kommer dock.
Samband miljö — hälsa ofta svåra att påvisa
Till de stora folksjukdomama i Sverige hör hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier och infektionssjukdo- mar samt psykisk ohälsa. Miljöfaktoremas betydelse för uppkomsten av dessa sjukdomar är relativt outforskad. Svårigheterna att påvisa effekten av miljöföroreningar innebär inte att samband skulle saknas. På samma sätt är många föroreningars hälsoeffekter dåligt kända. Ofta är också exponeringen för en enstaka förorening för liten
för att kunna förklara eventuella hälsoeffekter. Det är den sammanlagda effekten av många olika riskfaktorer som är avgörande.
Ibland samverkar yttre riskfaktorer med livsstilsfakto— rer, t. ex. radongas med tobaksrök. Därför behövs ofta en kombination av olika åtgärder för att minska en viss typ av sjukdom eller ohälsa. Det finns också påtagliga brister i kunskaperna om vad människor faktiskt expo- neras för i miljön. Miljöövervakningen har av tradition mest varit inriktad på miljön som sådan, och inte sär- skilt studerat i vilken omfattning människor exponeras för olika ämnen.
Sjukdomar som orsakas av miljöfaktorer
Begränsas sökområdet till ohälsa med ganska tydlig koppling till miljöbetingade orsaker har följande pro- blemområden utpekats som särskilt angelägna.
' Astma och luftvägsbesvär. De ökar snabbt och beror bl. a. på luftföroreningar såväl inom- som utomhus. ' Lungcancer. Ökningen har ägt rum trots att såväl den aktiva som passiva rökningen har minskat. ' Maligna melanom. Antalet fall ökar, sannolikt på grund av ogynnsamma solningsvanor. ' Olycksfall och skador. ' Upplagring av svårnedbrytbara ämnen i människo- kroppen och i näringskedjor befaras påverka kom- mande generationer. Det finns misstankar om påver- kan på bl. a. immunologiska mekanismer, horrnonsys- tem, fortplantningen och fosterutvecklingen. I förhållande till hur många som dör av sjukdomar och olycksfall totalt i Sverige står de fall som betecknas som miljörelaterade för en blygsam andel. T.ex. dör ca 600 personer i trafiken årligen, medan hjärt- och kärlsjuk—
Medellivslängd
Japan Frankrike 3 h '
' panlen Australien Norge Nederländerna Italien
Kanada Finland Österrike Beligen Storbritannien USA
Nya Zeeland Västtyskland Danmark Portugal Irland Östtyskland Brasilien Kenya
50 60 70 80
domar och cancer orsakar 50 000 respektive 20 000 dödsfall per år. Miljöfaktorer har säkerligen betydelse för sjukdomamas uppkomst, men eftersom sambanden är svåra att påvisa räknas de inte som mil- jörelaterade.
Några miljöfaktorer som ger hälsoproblem
Till de många miljöfaktorer som har betydelse för häl-
san hör: ' Utomhusluft. Partiklar, kvävedioxid och marknära ozon ger upphov till försämringar av tillståndet för personer med astma och luftvägsbesvär. Diesel— trafiken och småskalig vedeldning är de största källor- na till utsläpp av cancerframkallande ämnen.
lla: SCB
l
»? Inomhusluft. Den svenska befolkningen befinner sig inomhus i genomsnitt nio tiondelar av dygnet. Nästan en halv miljon svenskar upplever sig så besvärade av inomhusklimatet att de får olika hälsoproblem. Fort- farande är kunskaperna otillräckliga om hur olika mil- jöfaktorer samverkar. Många småhus liksom lägenhe- ter i flerbostadshus har högre radonhalt än Socialstyrelsens riktvärde för sanitär olägenhet. Inom arbetslivet finns ett utvecklat system med gränsvärden, åtgärdsprogram och skyddsombud för att förbättra såväl inomhus som utomhusmiljön.
Strålning. Ökningen av malignt melanom kan härledas till att vi i ökande grad utsätter oss för UV—strålning, och att UV-instrålningen ökar p.g.a. uttunnat ozon- skikt i stratosfären. Om uttunningen av ozonlagret fortsätter kommer förhållandena att ytterligare för- sämras. Under goda säkerhetsförhållanden är hälsoriskerna vid drift av kärnkraftverk låga, men vid större olyckor och sabotage kan konsekvenserna bli mycket stora.
('
Hög arbetslöshet nytt folkhälsoproblem
Den höga arbetslösheten framstår som ett nytt stort hot mot folkhälsan. Den kräver en vidare förståelse av vad som kan skapa ohälsa och en fokusering på åtgärder mot ojämlikhet i levnadsvillkor, ekonomisk stress och dålig självkänsla som bidragande orsak till ohälsa. Parallellt med att många människor är arbetslösa arbetar många av dem som har arbete mycket övertid och riskerar där- med också hälsoproblem.
Trafikskador och hälsoeffekter.
Ca 28 procent (d. v. s. 600 personer) av de dödliga olycksfallen orsakas av trafikolyckor. Dödsrisken för fot— gängare och cyklister är 8 gånger större och för mope— der och motorcyklister 15 gånger högre än för bilister, räknat per tillryggalagd sträcka. Trafiksäkerhetsarbetet de senaste 20 åren har, trots en ökande biltrafik, lett till att antalet dödsfall inorn trafiken totalt minskat. Fort— farande förorsakar emellertid det stora antalet trafik- olyckor stort lidande och oacceptabelt stora samhälls- ekonomiska förluster.
Luftföroreningar från trafiken har beräknats orsaka mellan 300 och 2000 cancerfall per år i Sverige.
Att åtgärda trafikens bullerproblem är i dag både tek- niskt svårt och mycket kostsamt. Nära 250 000 män- niskor lever med trafikbuller på minst 40 dB(A) i bostaden.
Organisation av folkhälsoarbetet
I Sverige inrättades 1992 en särskild central myndighet för folkhälsofrågor, Folkhälsoinstitutet, med uppgift att förebygga sjukdomar och ohälsa och främja hälsa för alla. Särskilt angeläget är att minska ojämlikheter i hälsa. Man arbetar bl.a. med hälsofrågor kopplade till miss— bruk/beroende, rökning, miljö, skadeprevention, sex och samlevnad och man har särskilda program för kvinnors, bams, äldres respektive invandrares hälsosituation.
Arbetsrelaterad ohälsa handhas på central nivå av Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetslivsinstitutet. Av tra- dition har även arbetsmarknadens parter ett stort enga- gemang i arbetsmiljöfrågoma.
En statlig utredning har nyligen tillsatts med uppgift att förslå nationella mål för folkhälsoutvecklingen samt
hur dessa skall prioriteras samt ge förslag till hur målen ska förankras, uppnås, följas upp och utvärderas.
Lokalt och regionalt folkhälsoarbete
Traditionellt har landstingen, som är den regionala myndighet med ansvar för vårdfrågor, också ansvarat för folkhälsofrågoma på regional nivå. Alla landsting har, eller är i färd med, att ta fram handlingsplaner för det förebyggande folkhälsoarbetet.
På lokal nivå har intresset för det förebyggande folk- hälsoarbete ökat markant det senaste årtiondet. Framförallt handlar arbetet om att höja medvetandet om folkhälsofrågor inom ramen för de existerande
Kommuner med hälsoråd respektive handlingsplan för folkhälsa
Antal 120 100 Hälsoråd
80 60
a
40 ;
Handlingsplan &
&
W
20 g
&” ä
0 2
N LO IN E'! N m LO
sääsåsääässaås
Exempel på lokalt folkhälsoarbete
Stiftelse för folkhälsa i Helsingborg
1993 bildade Helsingborgs kommun en stiftelse för folkhälsa som också engagerar representanter från bl.a. landsting, näringsliv, frivilligorganisationer, kyrka, försäkringskassa och arbetsförmedling. Man har ett tätt samarbete med kommunens Agenda 21- sekretariat. Grunden för arbetet är ett helhetsper— spektiv på olika faktorer som är förutsättningama för hälsa och livskvalitet: gemenskap, personlig utveck- ling och makt över sitt Iiv, men även t.ex. en god Iivs- miljö.
Huvuddelen av verksamheten går ut på att sti- mulera olika viktiga aktörer i samhället att arbeta med hälso- och miljöfrågor, både i den egna verk— samheten och i olika samarbetsprojekt. Exempel på sådana aktörer är lärare, personer inom frivilligorga- nisationer och personalchefer på företag. Ett viktigt arbetssätt är att skapa och stötta nätverk för att där— igenom utveckla nyckelpersonernas arbete med att engagera medborgarna i hälso— och miljöfrågor. Som inspirationskälla och verktyg har stiftelsen tagit fram olika studiematerial.
En framgångsrik aktivitet är den "Projektvagga" man startat. Den som har projektidéer får tillgång till kontorsplats med dator och telefon, fax och porto etc samt råd och uppmuntran för att utveckla en projek— tidé, söka samarbetspartners och finna finansiering.
Möjligheten har utnyttjats av arbetslösa, av mindre företag och av personer som under en tid tar tjänst— ledigt för att förverkliga en projektidé. För närvaran- de är tjugotre olika projekt igång eller under plane- ring inom projektvaggan. Några exempel är produk- tion av video och handledning för lokalt Agenda 21- arbete samt arbetsmarknads- och miljöprojekt för invandrare.
Livsmiljö Sundsvall
Det statliga Allergiutredningens demonstrationspro- jekt och folkhälsoprojektet Sunda Sundsvall utgjorde startpunkterna för ett integrerat hälso- och miljöar- bete i Sundsvallsområdet under ledning av Miljö- och hälsoskyddskontoret plus landstingets sam—häll- smedicinska enhet. Landstinget i Västernorrland svarade för ett starkt stöd genom att hälsoplanerare och samhällsmedicinska läkare deltog i projekten. Bland de konkreta projekten kan nämnas: Bostads- områdesprojekt med inriktning på boendeinflytande och lokalt miljöarbete, intervju av medborgare (i en stadsdel i Sundsvall) om deras synpunkter på kom- munal detaljplanering, allergiförebyggande insatser med tyngdpunkt på yttre miljö och bostadsmiljö
Agenda 21-arbetet lever nu vidare med många olika delprojekt under samlingsnamnet Livsmiljö Sundsvall.
kommunala förvaltningarnas verksamhet. Antalet kommuner som bildat lokala folkhälsoråd ökar snabbt. 1995 hade mer än hälften av kommunerna någon form av hälsoråd. Vanligen fungerar dessa råd- givande, sorterar under kommunstyrelsen. I två tredje- delar av kommunerna fanns en eller flera hälsosamord- nare (oftast landstingsanställd). En fjärdedel av kom- munema hade en skriven handlingsplan för den lokala folkhälsan.
Det lokala Agenda 21-arbetet saknar däremot ofta en uttalad hälsodimension. En viktig uppgift för fram- tiden blir att samordna lokalt folkhälso— och Agenda 21-arbete.
Samverkan och dialog krävs
Strategier inom området miljö och hälsa bör utgå från människors faktiska livssituation vilket medför hänsyn till den dubbla belastning många utsätts för med föro- reningar i såväl arbetsmiljö som inom- och utomhus- miljö.
Behovet av samverkan inom miljö— och folkhälsofrå- gor ökar, inte minst i besparingstider, för att förhindra att olika åtgärder överlappar varandra istället för att för- stärka varandra. Olika nätverk spelar här en stor roll, till exempel nätverken för skadeprevention och allergiföre- byggande arbete, Svenskt nätverk för lokalt Folkhälsoarbete, Folkhälsoarbete i medelstora städer samt Folkhälsoarbete i större städer. Arbetslivets olika parter bedriver ett omfattande arbete för att förbättra miljön och hälsan.
Exempel
Svenskt nätverk för lokalt folkhälsoarbete
Nätverket som bildades 1991 samlar i dag ca 120 olika organisationer. Dit hör landstingen, ett 80-tal kommuner och en organisationer och stiftelser som arbetar med folkhälsa. Arbetet i nätverket bedrivs tvärsektoriellt. Viktiga uppgifter är att utveckla det lokala folkhälsoarbetet, gynna erfarenhetsutbyte, verka för att folkhälsofrågorna förs in i alla sam- hällssektorer och att folkhälsofrågor beaktas inför viktiga beslut.
Miljö- och häIsoskyddstjänstemannaförbundet Miljö— och hälsoskyddstjänstemannaförbundet (MHTF) är en yrkesorganisation för personer som arbetar med miljö- och hälsoskydd, främst lokalt men även regionalt och centralt samt privat. Huvuddelen av medlemmarna är tjänstemän inom lokal och regional förvaltning och de arbetar oftast både med yttre miljöfrågor och hälsoskydd. Organisationen bildades redan 1920. En bärande del i verksamheten är olika utbildnings- och infor- mationsinsatser. Många av förbundets medlemmar deltar aktivt i det lokala Agenda 21-arbetet som samordnare, pådrivare och experter och har också en viktig roll när det gäller att mäta och redovisa resul- tat. Man har också ett omfattande internationellt samarbete genom the International Federation of Environmental Health.
-..;: jan-_a . ”u.—i, &
Att bevara och förvalta resurser för utveckling
U) > 3 3 > 2 ""| > _| _| Z 2 D
II.1 Hållbara konsumtionsmönster
Många miljöproblem är i dag förknippade med kon- sumtionen av varor och energi, som bl.a. orsakar diffus spridning av avfallsprodukter och miljöstö- rande ämnen.
Vissa typer av produkter har börjat mil jöanpassas under 90—talet. Utvecklingen har gått snabbt och en viktig drivkraft har varit konsumenternas efterfrå- gan.
Utvecklingen av miljömärkningssystem har haft stor betydelse för att vägleda konsumenterna och driva på produktutvecklingen.
En grundläggande orsak till miljöproblemen är vår höga materiella konsumtion. För att lösa proble- men måste vår energi- och resursanvändning effek- tiviseras avsevärt.
Kommun, handel, lokala föreningar samt bostadsföretag har varit viktiga aktörer i det lokala arbetet med miljöanpassad konsumtion.
Konsumtionsmönster i Agenda 21-dokumentet
Förändring av konsumtionsmönster tas upp i kapitel 4 i Agenda 21. Till de åtgärder och strategier som rekom- menderas hör att utveckla miljömärkning, produktin- formation och konsumentlagstiftning samt att öka medvetandet hos konsumenterna. Man förordar bl.a. program för återanvändning, pant- och retursystem, miljöanpassad offentlig upphandling, miljöavgifter och -skatter. Konsumtionsmönster tas också upp bl.a. i
Agendans kapitel 9 under energi och transporter och i kapitel 21 om avfall.
Hushållens konsumtion orsakar hälften av utsläppen
I dag står de svenska hushållens konsumtion av energi, transporter och produkter grovt räknat för hälften av utsläppen till luft och vatten. Resultatet är bl.a. en dif— fus spridning av avfallsprodukter och miljögifter som inte kan åtgärdas genom åtgärder mot punktkällor.
I det följande koncentrerar vi oss framförallt på hus- hållens konsumtion av produkter. Energifrågoma behandlas i avsnitt II.3, transporter i avsnitt 11.5, ekono— miska styrmedel, skatter och pantsytem i avsnitt IV.3 samt offentlig upphandling i avsnitt IV.4.
Livsstil och konsumtion hänger samman
Konsumtionsmönster är nära kopplade till livsstil och samhällsutveckling. De svenska hushållen blir allt min— dre och allt fler. I dag består genomsnittshushållet av 2,1 personer och enpersonshushållen utgör ca 40 pro- cent. Mindre hushåll [och bostäder) innebär mer resur— skrävande byggande p.g.a. det krävs fler kök och bad— rum per ytenhet och totalt sett större boendeytor, samt högre energianvändning för el och uppvärmning per person. Den genomsnittliga boendeytan per capita i Sverige är bland de största i världen.
Många svenskar upplever tidsbrist i vardagen, vilket t.ex. leder till man åker mer bil samt i större utsträck- ning köper färdiglagad och djupfryst mat. Detta bidrar också till ökad miljöbelastning. Produktion och trans-
Hushållens bidrag till olika miljöprobelm
porter av livsmedel står i dag för nästan hälften av hus- hållens energikonsumtion.
Även fritidsresoma ökar och en orsak till detta är att familj och vänner bor alltmer utspridda. En annan kan vara behovet av att komma ut i naturen eller till som- marstugan, för att koppla av efter en stressig arbets- vecka. Även fritidsaktiviteter som sport tenderar att bli alltmer organiserade och specialiserade och kräver ofta resor till speciella anläggningar.
Miljömärkning ger konsumenterna möjlighet att ställa miljökrav
Miljömärkning innebär att den märkta produkten måste uppfylla krav, specifika för varje produktgrupp, beträffande exempelvis utsläpp, energi- och resursför-
brukning, miljöfarliga kemikalier samt i vissa fall livs- längd och prestanda.
Miljömärkning förbättrar konsumenternas möjlighe- ter att ställa miljökrav. Det är också ett sätt för produ- centen att visa att man miljöanpassat produkter och till- verkning. Framväxten av miljömärkning har också givit större möjligheter att ställa miljökrav vid upphandling och sannolikt varit en viktig förutsättning för den acce- lererande utvecklingen på detta område.
Under 90-talet har miljömärkta produkter fått ett brett genomslag, framförallt i dagligvaruhandeln. Goda miljöegenskaper har blivit ett viktigt försäljningsargu- ment och i dag finns över 1400 miljömärkta produkter på marknaden. Naturskyddsföreningens arbete med miljömärkning och informationskampanjen ”Handla miljövänligt" har haft stor betydelse. Sannolikt har det faktum att det funnits två parallella märkningssystem, medfört en konkurrens som stimulerat utvecklingen.
Medvetna konsumenter gav handel med miljöprofil
Ökad efterfrågan på miljöanpassade produkter från medvetna konsumenter ställer nya krav på handeln och skapar även nya affärsmöjligheter. De flesta större gros- sist- och butikskedjorna inom livsmedels- och dagligva- ruhandeln har i dag miljöanpassade produktprogram i sitt sortiment, som snabbt ökat sin andel av försäljning- en. I vissa fall har man även arbetat med tex. varutran- sportemas miljöpåverkan och avfallshanteringen i buti- kema.
Ett exempel är den svenska konsumentkooperatio— nen, som driver en av landets största kedjor av livsme- delsbutiker. Organisationen antog 1993 ett reviderat
Konsumtionen i Sverige — fördelning och utvecklingstrender
Den privata konsumtionen står för den största delen av efterfrågan i Svensk ekonomi. 1995 motsvarade den 52,4 procent av BNP. Både nivån och fördelningen av den privata konsumtionen har varit relativt konstanta under 90-talet.
Fördelning av hushållens konsumtion 1995
ulverse varor och, tjänsterra'h
Livsmedel,,dryeker,
Fritid. . thbak 21%
underhållning, kultur10% .
Baklädnad,
Transport, * skor S% samfärdsel 16%
Hälso- och sjukvård 2%
Möbler, ' hushållsartiklar 7%
Bostad, bränslen, 'el 30%
Källa: Sfatisktiska Centralbyrån
miljöprogram kallat ”Konsumentkooperationens Agenda 21". I denna betonas konsumenternas möjlig— heter att påverka, bl.a. genom att handla miljömärkta produkter, men även arbetet med miljöanpassning av
de egna butikerna.
I det lokala arbetet har kommun, handel och lokalt föreningsliv ofta samarbetat kring konsumtionsfrågor, t.ex. genom ökad exponering av miljömärkta produkter, inventeringar av butikernas sortiment och tävlingar mellan olika butiker. Butiker med bra miljöarbete har belönats med miljödiplom.
Exempel påvfllrd'elnlngen av-en',iamlljsirptgja energiförbrukning
Elmdllubränsleiraes- I '” Häntåliiel)1,% - Pendeltåelel) $%- %.
Jil-(bensin) _ 15% (
rumsren ' '
(bensin) 136 Mar
'»(produktibn, transporter) 45%
Källa: Naturvårdsverket
Utveckla verktygen
För att minska hushållens miljöpåverkan måste de enskilda konsumenterna stimuleras att välja de alterna- tiv som har minst miljöpåverkan. En förändrad efterfrå— gan leder i förlängningen till utveckling av mer resursef- fektiva och miljövänliga produkter och framställnings— metoder. Utveckling kan påskyndas genom politiska beslut som gynnar miljöanpassade alternativ. En lång- siktig utveckling mot hållbara konsumtionsmönster krä— ver sannolikt förändringar i bl.a. skattesystemet. Även andra styrmedel samt standardisering behövs för att stödja utvecklingen mot hållbara konsumtionsmönster.
De viktigaste miljömärkningssystemen för konsumentvaror
Svanen: Den nordiska miljömärkningen administreras i
Sverige av statliga SIS (Standardiseringen i //// Sverige). Sedan den första licensen utdela- , // des i september 1991 har över 200 licen- v'l/I/ ser godkänts. Svanen finns för produktgrup- per som kontorsmaskiner, pappersvaror, ren- göringsmedel, möbler och inredning, värmepannor etc. Bra Miljöval: Naturskyddsföreningen introducerade sin tilll/0”- miljömärkning 1988. I dag finns drygt 1200 .produkter märkta med Bra Miljöval. Dit hör * ; dagligvaror, textilier och datorer, person- och xgodstransporter samt elleveranser. KRAV- Kontrollföreningen för ekologisk odling (KRAV) är en ideell förening som har till uppgift att kontrollera produktionen av ekologiska livsmedel och certifiera producenter. KRAV—märkningen har fått ett genombrott under 90- talet och ekologiska livsmedel av alla sorter finns i de flesta större butiker.
Andra miljö- och hälsomärkningar
ELOFF-strömsnål för energieffektiva produkter.
' Kriterier finns för kyl-fryser samt fönster. ”; ”år, Denna märkning har utarbetats och admi- .. g/ nistreras av NUTEK.
' 7 TCO -95 som fungerar som miljömärkning
av datorutrustning. Märkningen som fått stort interna-
Marknadsandel märkt med Svanen eller Bra Miljöval 1996
Källa: Naturskyddsloreningen
Toalelt- och hushållspapper ']
0 20 40 60 80
tionell uppmärksamhet och spridning är ett ** resultat av den kravspecifikation på datorer
arbetsmiljöskäl.
Nyckelhålsmärkning av mat. Produkter som har relativt sett låg fetthalt och mycket fibrer får förses med Nyckelhålet. Kriterierna har tagits fram av Livsmedelsverket som också administrerar systemet.
Miljöanpassade produktserier
Flera butikskedjor har tagit fram egna produktserier som man marknadsför som extra miljövänliga. Exempel på sådana produkter är ekologiskt odlade livsmedel, som även är miljömärkta med KRAV-symbolen.
Exempel
EkoTeam — grannsamverkan för miljöanpassad konsumtion
Miljö— eller EkoTeam är modeller för praktiskt arbete med konsumtionsfrågor. En grupp hushåll, t.ex. från samma bostadsområde, eller människor på en arbets- plats bildar ett team. Med hjälp av ett studiematerial lär sig deltagarna mer om konsumtions— och miljöfrågor.
EkoTeamet går igenom områden som avfallshan- tering, inköpsvanor, energianvändning och resande. Samtidigt sätter de upp gemensamma mål för sin konsumtion, som t.ex. att halvera avfallsmängden eller att reducera energianvändning och bensinför— brukning.
] framtiden bör t.ex. transport- och energiaspekter i stör- re omfattning inkluderas i miljömärkningen. Märknings- sytem som tar hänsyn till arbetsförhållanden och miljö- påverkan i produktens ursprungsland behöver också utvecklas.
Effektivisera resursanvändningen
De grundläggande problemen med konsumtionsmön- stren i Sverige och många andra länder består. Samhällsekonomin är i dag uppbyggd kring en hög materiell konsumtion. Samtidigt är konsumtionens mil— jöeffekter och kopplingen till förhållanden i andra delar av världen fortfarande relativt osynliga i debatten.
En förändring av konsumtionsmönstren i hållbar rikt- ning innebär att de totala nivåerna på samhällets energi-
Tanken är att EkoTeamen ska utgöra en länk mel- lan människors ambition att leva miljövänligt och praktisk handling. EkoTeamet prövar praktiska lös- ningar, som inte behöver innebära uppoffringar. Lösningarna kan sedan sprida sig vidare i lokal—sam- hället. Viktiga lokala aktörer som stöder arbetet med miljö- och EkoTeam är kommuner, studieförbund och t.ex. bostadsföretag. Organisationen Global Action Plan (GAP) har lanserat och spritt modellen för EkoTeam i Sverige. Denna modell är också internatio- nellt spridd och bland de länder som har flest EkoTeam finns Storbritannien, Holland, USA och
Sverige.
och resursanvändning måste minska. Det kräver i sin tur att resurseffektiviteten måste öka dramatiskt.
Konsumtionsfrågor i det lokala Agenda 21-arbetet Konsumtionsfrågor har varit en viktig del av det lokala Agenda Zl-arbetet. Det har ofta handlat om att sprida information om hur hushållen kan minska miljöbelast- ningen genom att ändra sina inköp.
Arbete med avfall, källsortering och återvinning har bidragit till att göra människor mer medvetna om kon- sumtionen och dess miljöeffekter. Även inköpsvanoma har påverkats hos dem som källsorterar.
I flera kommuner liksom i enskilda butiker har man börjat redovisa försäljningen av miljömärkta produkter,
sortering av avfall och återvinning av förpackningar för att visa effekten av de gemensamma insatserna och motivera till fortsatt aktivitet.
Bostadsföretagen nya aktörer
Många större bostadsföretag har under första halvan av 90-talet utvecklat miljöarbetet ofta i en riktning som inbegriper de boendes medverkan och engagemang.
Bostadsföretagens miljöprogram omfattar t.ex. upp- handling, skötsel av fastigheter och parker, avfallshante— ring och källsortering för de boende samt energieffekti- visering. Det ursprungliga motivet för satsningarna har ofta varit att öka trivsel och gemenskap genom att hyresgästerna tar ett gemensamt ansvar för boendemil- jön. Detta leder till minskat slitage och skadegörelse samt minskad omsättning av hyresgäster. Som positiv bieffekt har bostadsföretagen dessutom sparat pengar på t.ex. avfallshanteringen.
Faktor 10 — vår resursanvändning måste bli tio gånger effektivare
Forskare vid tyska Wuppertal—institutet menar att i—ländernas resursanvändning måste bli tio gånger effektivare för att ge tredje världens län- der utrymme för tillväxt och samtidigt minska den totala resurs- och energianvändningen till en hållbar nivå. I takt med att jordens befolk- ning ökar måste resursanvändningen effektivi— seras ännu längre. World Business Council for Sustainable Development talar om behovet en 20—faldig ökning av resurseffektiviteten.
För att öka effektiviteten med en faktor 10 krävs helt nya grepp. Varken hushållning, rening av utsläpp i slutet av processer eller dagens existerande teknik räcker. Den tekniska potenti— alen bedöms som stor, men med dagens ekono— miska styrsignaler tas den inte tillvara. Faktor 10-klubben, en internationell sammanslutning av forskare och makthavare som stödjer faktor 10—tanken, framhåller att beskattningen måste förändras så att kostnaderna för arbetskraft i i— Iänderna blir avsevärt lägre i förhållande till energi och råvaror, för att denna utveckling ska sätta fart.
V.LMVd
(I) > 3 3 > 2 '|'] > _| _| Z 2 (D
ll.2 Hållbart näringsliv
Förståelsen ökar för att industrins miljöarbete bör handla om att miljöanpassa produkterna och sluta processerna och i mindre utsträckning om att rena utsläpp. Till denna trend bidrar producentansvar för produkter.
Företagen börjar i större utsträckning strukturera miljöarbetet med hjälp av miljöledningssystem. Föreskriften om internkontroll ger motsvarande trend på arbetsmiljöområdet.
Konsumenternas krav på miljöanpassade pro- dukter och företag blir en allt viktigare drivkraft. En annan viktig drivkraft är rent ekonomisk. Många miljösatsningar förbättrar ekonomin redan i det korta perspektivet genom effektivare resursanvänd- ning.
Acceptansen för frivilliga avtal med näringslivet, som komplement till lagstiftning, ökar.
Finansmarknadens aktörer börjar formulera mil- jökrav vid investeringar och vid kreditgivning.
Allt fler anser att ren produktion och miljöan- passade varor är en förutsättning för framtida sys- selsättning och att satsningar på detta innebär lång- siktiga välfärds- och sysselsättningsvinster.
Agenda 21 och näringslivet
Agenda 21 framhåller ren produktion och ansvarsfullt företagande som två huvudområden för ett hållbart
näringsliv. Till åtgärderna som nämns hör utveckling av processer och produkter som ger mindre resursför- brukning och mindre föroreningar, metoder för att inkludera miljökostnader i redovisning och vid pris- sättning, samarbete mellan företag, med underleve— rantörer och inom företag, utbildning av anställda, etablering av riskkapitalfonder för projekt om hållbar utveckling, främjande av ett aktivt ledarskap och bil— dande av nationella råd för hållbar utveckling inom näringslivet. Multinationella företag uppmanas att tillhandahålla miljöanpassad teknik till dotterbolag i utvecklingsländema samt uppmuntra ett öppet och aktivt miljöarbete.
Samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare framhålls som viktigt och här ges även arbetstagarnas organisationer en viktig roll för att främja och stärka arbetstagarnas deltagande och samråd mellan arbetsgi- vare och arbetstagare. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare uppmuntras på alla nivåer i samhället.
Grönt näringsliv
Gröna företag ligger först när det gäller att utveckla mil- jöanpassade produkter eller anpassar existerande pro— dukter och produktionsprocesser i en hållbar riktning. Gröna företag kan finnas inom alla sektorer och bran- scher och begränsas alltså inte till företag som erbjuder renodlad miljö- och reningsteknik.
Det blir alltmer uppenbart att det inte räcker med att minska utsläppen. Också resursanvändningen måste effektiviseras. Detta utvecklas vidare i rutan om ”Faktor 10” i avsnitt II.1.
Industrins bidrag till olika miljöproblem
Värdet av miljöprofil ökar
Marknadens krav är på väg att bli lika viktiga som lag- stiftningen för att få de svenska företagen att vidta mil- jöåtgärder. Trenden är tydligast bland de stora företa- gen. De små företagen däremot styrs fortfarande i hög grad av lagstiftningen.
Allt fler inser också att många miljösatsningar direkt betalar sig i rena pengar genom effektivare användning av energi och råvaror.
Miljöarbetet blir mer organiserat
Till stor del saknas uppgifter som ger en samlad och kvantitativ bild av hur långt svenska företag har kommit
när det gäller att miljöanpassa sin verksamhet I det föl- jande görs några nedslag: . 150 svenska företag har anslutit sig till Internationella handelskammarens, ICCs, 16 punkters program för en hållbar utveckling. Av de börsnoterade företagen har en femtedel antagit ICCs punkter. . 50 procent av de svenska företagen noterade på svenska börsen hade 1996 utsett en miljöchef eller mil- jösamordnare. . Antalet företag som redovisar miljörelaterad infor- mation i årsredovisningar och miljöredovisningar har ökat kraftigt de senaste åren. Hittills har rapportering- en ofta varit begränsad och återspeglar inte företagens miljöprestanda. . I mindre företag domineras miljöarbetet fortfarande av avfallshantering. . Flera nätverk för "miljöproffs" har bildats under 90- talet. De bidrar till att höja miljöfrågomas betydelse genom att stärka deltagarnas kunskap och position genom erfarenhetsutbyte och kompetensuppbyggnad. Dit hör Näringslivets miljöchefer, Miljörevisorer i Sverige samt Näringslivets produktekologer. . Ca en femtedel av företagen har fungerande intern- kontroll av arbetsmiljön, vilket innebär att man prakti- serar ett systematiserat arbetsmiljöarbete på ett sätt som liknar ett förenklat kvalitets- och miljöledningssys- tem.
Miljöledningssystem är dagens ledord
Systematisering av miljöarbetet inom ramarna för ett standardiserat miljöledningssystem är högaktuellt i Sverige och antalet certifierade/registrerade företag
Andel svenska företag med miljöinformation i årsredovisning
Registrerade på Stockholmsbörsen
bedöms öka kraftigt de närmaste åren bl.a. därför att de företag som inför miljöledningssystem börjar ställa mer miljökrav på sina leverantörer. I Sverige används fram- förallt miljöledningssystemen ISO 14001 och EMAS.
Möjligheterna för en utvidgning av EMAS-systemet inom områdena skogsbruk, transporter, bygg- och anläggningssektor, fastighetsförvaltning offentlig förvalt- ning, tjänstesektorn och till kommuner utreds för när- varande.
Producenternas ansvar för produkterna
I Sverige finns eller planeras lagstadgat producentansvar för en rad produkter. Syftet är att påverka produktut- forrnningen så att produkternas miljöpåverkan då de
Prognos — Antal EMAS/ISO-certifierade företag
'? Jämförelsegrupp 300. 250 $ % .a ä 200. %: i % Ki ..: a 150 2 C 'D & 5 ( 00 : ? _? 100 8 % 712 % 50 25 a ' g * o _ a
1996 1997 1998
tjänat ut minimeras. Det bör poängteras att producen— tansvaret i Sverige ofta omfattar fler än producenterna själva (importör, försäljare m.fl.).
För att producentansvaret ska fungera krävs att de enskilda medborgarna sorterar och lämnar in uttjänta produkter. En viktig del i många kommuners Agenda ZI—arbete har varit att inspirera kommuninvånarna till detta. Det fordras också fungerande insamlingssystem med bra täckning och närhet till medborgarna. Det kommer att krävas en stor omställning och ett omfat- tande arbete innan producentansvaret fungerar som avsett. För vissa fraktioner fanns redan innan producen- tansvaret infördes insamlingssystem beroende på att det fanns en marknad för returrnaterialet. Kritiker av pro-
Systematik i miljöarbetet
MIUOUTREDNING Hur påverkar vi miljön?
KONTINUERLIG FÖRBÄTTRING Hur ska vi förbättra oss?
REDOVISNING
MIUOPOLICY Hur ser vi på miljön?
OPERATIVA MÅL Vad ska vi förbättra?
ORGANISATION
UPPFÖUNING Hur går mil
ducentansvaret hävdar att man nu satt denna marknad ur spel genom att tillåta monopolistiska tendenser. Producentansvar är en pålaga men samtidigt en upp- maning till branscherna till eget ansvarstagande. Ibland har ett aviserat producentansvar ersatts av ett frivilligt åtagande från branschen. Dit hör t.ex. byggbranschens åtagande att minska mängden byggavfall till deponering. Ett annat exempel på frivilligt åtagande, utanför pro— ducentansvaret, är de svenska oljebolagens åtagande att sanera förorenad mark i anslutning till nedlagda bensin-
Vem gör vad? ANSVARSFÖRDELNING
lNFORMATlON/ UTBILDNING
DOKUMENTATION
HANDLINGSPLANER Hu år vi " a?
stationer för en kostnad av 1,5 miljarder kronor under en femtonårsperiod. Naturvårdsverket bidrar genom att ta fram rekommendationer för hur saneringen bör utfö- ras samt göra prioriteringar av var det är viktigast att börja.
Från industrins sida framhålls miljöanpassning av produkterna som en av de viktigaste uppgifterna. T.ex. samarbetar en rad stora svenska företag kring utveckling av metoder för livscykelanalys som kan användas som ett verktyg för miljöanpassad produktkonstruktion.
Produkt Status
Förpackningar
Bilar
Elektronik och elektroniska produkter Byggavfall
Batterier
Däck 'Iidningspapper Textilier Möbler
Nya varor
Finansmarknaden börjar agera
Fyra svenska banker och fyra försäkringsbolag har skri- vit på UNEP15 miljöåtaganden för banker respektive försäkringsbolag. Flera av de stora svenska affärsbanker- na tar nu fram kriterier för att miljögranska företag i samband med kreditgivning. Några erbjuder olika ”gröna produkter" som t.ex. miljöfonder eller konton där en viss del av omsättningen går till miljöorganisatio- ner, samt särskilda miljölån som riktar sig till småföre— tag inom miljösektom. Försäkringsbolagen ser också i
Trädde i kraft hösten 1994
Träder i kraft lll 1998, f n awaktas EU-kommissionens reaktion
Regeringens förslag utarbetas under våren 1997 Regeringens förslag utarbetas under våren 1997
Regeringens förslag till producentansvar för alla typer av batterier utarbetas under våren 1997
Trädde i kraft hösten 1994 Trädde i kraft hösten 1994 Utreds av Kretsloppsdelegationen
Utreds av Kretsloppsdelegationen redovisas sommaren 1997
Kretsloppsdelegationen utreder miljöansvar för nya varor som släpps ut på marknaden. Redovisas vid utgången av 1997
ökande grad till miljöaspekterna både när det gäller för— säkring och investering och när det gäller miljökrav vid upphandling av tjänster.
Ett problem för finansiella sektorns aktörer [och andra) är att det saknas relevant och tillförlitlig infor- mation som gör det möjligt att jämföra olika företag ur miljösynpunkt. Förslag finns om att lagstifta om viss miljöinformation i företagens årsredovisningar. Enligt svensk lag är företag som bedriver vissa typer av verk- samheter skyldiga att lämna en miljörapport till miljö-
myndigheterna. Förslag finns att förändra kraven på dessa miljörapporter så att de blir användbara även för den finansiella sektorns aktörer [vilket de endast i begränsad omfattning är i dag). Dessa förslag handlar om hur staten på olika sätt kan skärpa kraven i framti- den. Från finanssektoms aktörer höjs nu också röster. Finansanalytikemas förening presenterade 1996 en önskelista på den miljörelaterade information man anser sig behöva från företagen.
Lång tradition inom arbetsmiljöområdet
I Sverige är de anställdas deltagande och engagemang i arbetsmiljöarbetet väl reglerat och organiserat. Företag med mer än 5 anställda måste enligt lagen utse ett skyddsombud bland de anställda och företag med mer än 50 anställda ska ha en skyddskommitté där arbets- tagare och arbetsgivare samråder om skydds- och arbetsmiljöfrågor på arbetsplatsen. Administration och organisation av arbetstagarrepresentationen har av tradi- tion till stor del skötts av fackförbunden.
Representanter från arbetsgivar— och arbetstagarorga- nisationer samarbetar inom ramen för en rad fors- knings— och utvecklingsprojekt på arbetsmiljöområdet.
Sedan 1993 är alla företag enligt lag skyldiga att sys- tematisera sitt arbetsmiljöarbete i en riktning som liknar kvalitets- och miljöledningssystem. Tillsynsmyndighet- ema uppskattar att en femtedel av företagen uppfyller dessa krav. Samtidigt uppskattar man att det endast är på två procent av företagen som arbetet lett till reella förbättringar i arbetsmiljön.
Fortfarande är arbetet med arbetsmiljö respektive miljöfrågor uppdelat i Sverige. Det gäller på myndig-
hetssidan, i forskarvärlden och delvis även ute på före- tagen, speciellt på de större. På de mindre företagen integreras miljö- och arbetsmiljöfrågorna i större utsträckning. Flera förbund som representerar arbets- marknadens parter arbetar för en samordning av yttre och inre miljö genom en samordning av intemkontrol- len med miljöledningsystem [och ibland även kvalitets- system).
Fler aktiviteter för ett miljöanpassat näringsliv Via Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK, erbjuds små och medelstora företag rådgivning om mil— jöledningssystem och certifiering/registrering enligt ISO 14001 och EMAS.
Almi företagspartner stödjer företagsutveckling inom små och medelstora företag. Almi har 22 regionalkon- tor och finansieras av Närings— och handelsdepartemen- tet samt landstingen. Almi påbörjade 1996 ett projekt för miljöcertifiering av företag som inkluderar expert- hjälp, utbildning och företagsanpassad rådgivning samt seminarier. Hittills har ett sextiotal företag deltagit i projektet.
Regeringen tillsatte under hösten 1996 en delegation för främjande av miljöanpassad teknik. Den ska stimu- lera utveckling, upphandling och introduktion av miljö- anpassade produkter, processer och teknik som gynnar en ekologiskt hållbar utveckling. Prioriterade områden är i ett första led transporter, marksanering, byggsektom samt jordbruk/livsmedelsproduktion.
En samarbetsgrupp inom Närings- och handels- och Miljödepartementet kommer våren 1997 att lämna för- slag i samlad form om vad staten bör göra för att driva
på miljöanpassningen av svenskt näringsliv.
1996 avsatte regeringen en miljard kronor att under en femårsperiod användas till projekt för bättre teknik när det gäller till exempel avfallshantering, renovering, vatten och avlopp i byggnader. Bidrag ges till investe- ringar som förbättrar miljön, använder ny miljöteknik samt ger nya jobb.
Kretsloppsdelegationen kommer under våren 1997 att föreslå både övergripande mål och delmål för ett kretsloppsanpassat samhälle samt åtgärder för hur målen skall nås på kort respektive lång sikt. Man kom- mer peka på material och varor som bör uppmärksam- mas samt ge förslag om hur producentansvaret kan utvecklas.
Våren 1997 tog statsministern initiativ till bildandet av en delegation för ekologiskt hållbar utveckling i vil- ken fem ministrar ingår. Delegationen, som leds av mil- ' jöministem, ska formulera en plattform för regeringens samlade politik för ett ekologiskt hållbart samhälle och arbeta fram förslag till ett brett och långsiktigt investe- ringsprogram.
Exempel
Näringsliv och Agenda 21 på lokal nivå
På många håll i landet har lokala eller regionala pro- jekt eller nätverk för ett miljöanpassat näringsliv star- tats. Det lokala Agenda 21-arbetet har ofta varit en viktig katalysator i denna utveckling.
På detta sätt vill man stärka konkurrenskraften i regionens företag och man ser miljöanpassning som ett viktigt led i detta. Näringslivets egna organisatio- ner på central nivå, såväl på arbetsgivar— som arbets- tagarsidan har inte varit lika aktiva när det gäller att initiera nya samarbetsprojekt och nätverk på lokal eller regional nivå. Men flera kommuner har fram- gångsrikt utnyttjat redan existerande nätverk och före- tagarringar etc för spridning av idéerna från Agenda 21. Introduktion av miljöledningssystem är ett vanligt tema i många lokala eller regionala miljö- och närings- livsprojekt.
Miljöanpassat näringsliv i Trollhättan | Trollhättan har kommunen tagit initiativ till ett pro- jekt som syftar till att stödja små och medelstora före- tag som vill miljöanpassa sig. I projektet tar man fram en miljöpärm som bl.a. innehåller checklistor för upp- rättande av ett miljöprogram för det egna företaget. Miljöprogrammet innehåller företagets planerade åtgärder, ansvarsfördelning och tidsplan mm, dvs en förenklad form av miljöstyrning. Pärmen kommer att
Exempel
distribueras till samtliga företag i Trollhättan. | sam- band med att miljöpärmen skickas ut kommer man att erbjuda en nulägesanalys av miljösituationen och en kort utbildning till de företag som så önskar. De företag som deltar får använda logotypen "Trollhättan — bärare av god miljö" i sin marknadsföring. Målsättningen är att minst 25 företag ska upprätta miljöprogram under 1997 och minst 50 fram till 1999.
Vretem/öretagam'ng I industriområdet Vreten i Solna har ett 25-tal företag med sammanlagt över 4000 anställda gått samman i en företagarring för att samarbeta kring krets— loppstänkande i det egna kvarteret. initiativet togs av WASA Försäkring som har huvudkontor i området. Under det första året, 1996, bildades arbetsgrupper för hyresgästanpassning, inköp, energi, transporter, käll- sortering och lokalvård. Man har bl.a. tagit fram enkla och konkreta checklis— tor för bl.a. miljöan- passning av fastighets- driften. Genom att gå samman har man över- ,, tygat kommunen om ' behovet av bättre käll- f sorteringsstationer i området. På regelbund-
na frukostmöten informerar man om pågående arbete, bjuder in talare utifrån samt inte minst inspirerar varan- dra. Flera företagarringar som samverkar med varandra har nu bildats i Solna i samarbete med kommunens Agenda 21-sekretariat.
"Bra miljökvalitet i stora och medelstora företag' ' 1990 bildades Miljöresurs Linné med syfte att stimu— lera miljöarbetet på alla nivåer i Smålandsregionens företag. Initiativtagare var bl.a. Växjö kommun. Medlemmar i föreningen är ett IDO—tal företag, ideella organisationer, kommuner, skolor och regionala miljö- myndigheter spridda över hela Småland. Föreningens verksamhet är projektbaserad och syftar till att göra mil- jöfrågorna till något man vill arbeta med på företagen. Till de större projekt man drivit hör "Bra miljökvalitet i små— och medelstora företag". Ca 150 företag fick hjälp att upprätta miljöhandlingsprogram m.m. En metodik för miljöcertifiering av företag enligt något miljöled- ningssystem var slutmålet. Nu planerar man ett uppföl- jande projekt för miljökvalitet på företag med högst 10 anställda. Andra aktiviteter som Miljöresurs Linné bedriver är bl.a. miljöutbildning på företag, arrange- mang av konferenser , seminarier och utställningar.
(I) > 2 3 > 2 71 > _| _| Z 2 G)
ll.3 Kemikalier
| Sverige säger lagen att varje användare av kemiska produkter måste byta till mindre farlig produkt så fort ett alternativ existerar (substitutionsprincipen).
Huvudansvaret för kemikaliekontrollen ligger på till- verkare och importörer som också måste byta ut farliga ingredienser till mindre farliga när sådana existerar.
l riskbegränsningsarbetet på nationell nivå har man bl.a. arbetat framgångsrikt med begränsningslistor och en OBS-lista med ämnen man uppmanar företag och användare att vara observanta på och i möjligaste mån undvika.
Lokala projekt har bl.a. lyckats få fram nya och min- dre miljöfarliga kemiska produkter genom aktivt sam- arbete mellan användare, tillverkare och tillsynsmyn- digheter.
Diffus spridning av många ämnen med okända egenskaper är i dag ett större problem än utsläpp från enskilda punktkällor. Varor och produkter står för en stor del av spridningen. Den globala handeln bidrar till ökad spridning. Det är viktigast att begränsa använd- ningen av långlivade ämnen.
Större delen av den svenska kemibranschens före- tag har anslutit sig till branschens internationella mil- jöprogram Ansvar&0msorg.
Kemikalier i Agenda 21
I Agenda 21 poängteras betydelsen av snabbare och utökad internationell riskbedömning av kemikalier, har- monisering av märkning och klassificeringssystem,
informationsutbyte om giftiga kemikalier och kemiska risker, riskbegränsningsprogram, nationell förstärkning av kompetensen och kapacitet för kemikaliehantering samt åtgärder mot illegal handel med giftiga och farliga produkter.
Substitutionsprincipen
Substitutionsprincipen är i Sverige lagstadgad för kemis- ka produkter. Det betyder att varje användare av kemis- ka produkter måste byta till mindre farlig produkt så fort ett alternativ existerar. Efterlevnaden kan kontrol- leras genom inspektioner och övrig tillsyn, framförallt i användarledet. Men mycket återstår att göra innan vi får en vid tillämpning av principen. Substititutions— principen har bl.a. bidragit till utbyte av miljöfarliga bat— terier, klor som blekmedel i tvättmedel, nonylfenole— toxylater i rengöringsmedel samt klorfenoler i desinfek- tionsmedel.
För import, marknadsföring eller användning av bekämpningsmedel krävs särskilt tillstånd från Kemikalieinspektionen. Nya bekämpningsmedel god- känns inte om de medför högre risker än redan existe- rande alternativ, och gamla godkännanden kan återtas om nya mindre farliga alternativ dyker upp. Denna princip med jämförelse av risker har nu också införts i EU:s biociddirektiv och omnämns i rådsresolutionen över det femte miljöhandlingsprogrammet.
Ansvar för kemikaliekontrollen
En särskild myndighet för kemikaliefrågor Kemikaliefrågomas ökade betydelse har medfört att Sverige 1986 inrättade en särskild myndighet med ansvar för kemikaliefrågor, Kemikalieinspektionen, som utfärdar föreskrifter, ger vägledning samt har tillsyn över hur företagen sköter kemikaliekontrollarbetet.
En omfattande del av det svenska tillsynsarbetet inom kemikalieområdet bedrivs lokalt och baseras till stor del på förebyggande arbete. Den väl utbyggda loka- la tillsynsorganisationen är en viktig förutsättning för det framgångsrika lokala arbetet med kemikaliefrågor.
För närvarande utreds riskbegränsningsarbetet med syfte att ge förslag på hur den nationella kemikaliepoli- tiken bör anpassas till nya förutsättningar och risker.
Tillverkare, importör och användare axlar ett tungt ansvar
I Sverige ligger huvudansvaret för kemikaliekontrollen på dem som hanterar kemikalier. Tillverkare och importörer måste riskbedöma ”sina" kemikalier och uti- från det resultatet ta ställning till om de ska marknads- föra dem, förse produkterna med riskmärkning på för- packningarna. Om de säljs för yrkesmässigt bruk ska de också förses med varuinformationsblad. Informationen ska, till skillnad från praxis i många andra länder, upp- lysa även om mindre allvarliga effekter. Användarens ansvar ligger i att välja de minst farliga kemikalierna och ordna hanteringen på ett sådant sätt att negativa effekter på människor och miljö undviks. Detta ligger i linje med försiktighetsprincipen, dvs. att
Substitutionsprincipen — 5 5 Lagen om kemiska produkter
”den som hanterar eller importerar en kemisk pro— dukt måste vidta de åtgärder och iaktta de försik- tighetsmått i övrigt som behövs för att förhindra = eller motverka skada på människor eller i miljön. ' Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas . som kan ersättas med mindre farliga produkter.”
"avsaknad av vetenskapliga bevis inte får användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring".
Register över alla kemiska produkter
Producenter och importörer måste för varje kemisk produkt som de marknadsför göra en anmälan till Kemikalieinspektionens datorbaserade produktregister. Där lagras handelsnamn, försäljningsvolym, typ av kemikalie, avsedd användning, farliga ingredienser samt klassificering. Registret är mycket värdefullt bl.a. för att få information om kemikalieanvändningen i Sverige och för kontroll av efterlevnad av kemikalielagstiftning— en. Det är också en viktig källa till information om ris- ker vilket underlättar både prioritering av vilka kemika- lier som bör begränsas och för val av åtgärder och meto- der som minskar riskerna.
Riskbegränsning
Ett omfattande arbete med riskbegränsning har minskat användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket under den senaste tioårsperioden. Det gäller både den totala mängden och antalet bekämpningsmedel. Skärpta krav för godkännande [ett godkänt bekämp- ningsmedel måste omprövas vart femte år) och ökade krav på dokumentation om miljöeffekterna har gjort att ett stort antal gamla och mycket miljöfarliga bekämp- ningsmedel inte längre används.
Program för riskbegränsning finns för en rad ämnen: bly, kvicksilver, kadmium och tennorganiska föreningar;
metylenklorid, trikloretylen och tetrakloretylen; kreosot
och arsenik; bromerade flamskyddsmedel, ftalater, nonylfenoletoxylater samt klorparaffiner. I vissa fall handlar det om förbud, i andra fall om frivilliga över- enskommelser med industrin.
Kemikalieinspektionen kommer att föreslå ytterliga- re ämnen för riskbegränsning.
Ett viktigt verktyg i Kemikalieinspektionens riskbe- gränsningsarbete är också den s.k OBS—listan. OBS—lis- tan innehåller ämnen med risk för hög exponering samt höga miljö- och/eller hälsorisker. Den har ingen formell status utan har snarare fungerat som en vägvisare från myndigheten om ämnen som företagen bör vara vak- samma mot. OBS-listan har mottagits positivt och används på många håll t.ex. har de fått stor betydelse vid upphandling. På detta sätt har man fått stort genomslag byggt på frivillighet.
Riskpanoramat har förändrats
Under de senaste decennierna har uppfattningen om ris- kerna med kemikalier förändrats i Sverige. Tidigare kon- centrerade vi insatserna på utsläpp av kemikalier från enskilda punktkällor och enskilda giftiga kemikalier. Nu hamnar fokus allt mer på den diffusa spridningen av många ämnen i låga doser. Mycket av spridningen sker via varor. Det faktum att vi under lång tid byggt in allt fler kemikalier i varor och produkter gör att vi i framti- den kan förvänta oss att avfallet på våra tippar innehål- ler en mängd ämnen som vi inte alls vet hur de kommer att uppföra sig eller vilka effekter de ger. Exponeringen för kemikalier berör alla grupper i samhället, är diffus, mångfacetterad och svår att skydda sig mot. Kemikalieexponeringen har konstaterats orsaka ökad
frekvens av cancer och allergier. I dag misstänker for- skarna även mer svårgripbara problem såsom minskad koncentrationsförmåga, sänkt mental kapacitet och rubbningar i immunförsvaret som följd av diffus kemi— kalieexponering.
Den ökande globala handeln aktualiserar behovet av internationella överenskommelser för att minska kemi- kaliespridningen, inte minst via varor. Det är viktigast att begränsa användningen av långlivade och bioacku- mulerbara ämnen, dvs. ämnen som sprids globalt och som leder till exponering [och skador) långt efter det att man slutat släppa ut ämnet.
Ibland kan begränsningar av kemikalieanvändningen betraktas som handelshinder. Sverige har för en över- gångsperiod fått dispens från EU:s frihandelsregler och kan ha strängare regler för vissa kemikalier.
Ansvar och omsorg
Ansvar och omsorg [Responsible Care) är kemiindus- trins egna internationella program för miljöanpassning av verksamheten. Av Kemikontorets 164 medlemsfö- retag är 145 direkt berörda av innehållet, medan 129 har anslutit sig till programmet. Andelen av dessa som presenterade en särskild miljöredovisning har ökat kraf— tigt, och 1994 uppgick den till 40 procent. Ca en fem- tedel av företagen har miljöledningssystem. Även sats- ningarna på utbildning i miljöfrågor har ökat kraftigt hos de anslutna företagen.
I början av 1996 ordnades ett internationellt högni- våmöte med internationella kemiindustriledare och ledande politiker i Stockholm. Mötet resulterade i en deklaration som bl.a. poängterade behovet av interna-
Kemiföretagens anslutningsgrad,
Ansvar & Omsorg
Källa: Industrin och Agenda 21. Industriförbundet
>1994
1992 1993, 1995 1996
tionellt samarbete, harmonisering av testmetoder och bedömningskriterier, klassificering och märkning. Industrins delaktighet i riskbegränsningsarbetet fram- hölls som mycket viktig och man ansåg att en utökning av samarbetet mellan industri och regeringar bör disku— teras. Industrin framhöll sitt internationella miljöpro- gram Ansvar och Omsorg (Responsible Care) för att uppfylla Agenda 21. Vidare ställde mötet sig bakom krav på lagligt bindande globala instrument för långliva- de organiska ämnen, och för förhandsinformation inför export av vissa kemiska ämnen. När det saknas veten- skapligt underlag för riskbedömningen ska försiktighets-
principen tillämpas.
Exempel
Lokala projekt för utbyte av miljöskadliga kemiska produkter
Kemikaliesvepet
| Göteborg bedrev miljö— och hälsoskyddskontoret projektet Kemikaliesvepet 1990—1992. Genom att informera och ge råd och teknisk vägledning arbeta— de man för en övergång till miljöanpassade produk- ter. Under projektets gång fick det allt mer inrikt- ning på samarbete. Man fokuserade på ett antal ämnen för vilka begränsningar fanns, rengörings— kemikalier, batterier, bekämpningsmedel, skärvät- skor och diesel för vissa ändamål. Man riktade sig till leverantörer, tillverkare och importörer, handel och användare.
| riktade utskick uppmanade eller vädjade man till användare att sluta använda vissa produkter till ett visst datum, informerade om riskerna och använ- darnas skyldigheter att byta till mer miljöanpassade alternativ (enligt substitutionsprincipen) samt gav förslag på mer miljöanpassade alternativ att byta till. På detta sätt lyckades man t.ex. övertyga mer än
80 procent av storförbrukarna av diesel att övergå till miljödiesel, och handel och tillverkare att sluta sälja kvicksilver-kadmiumbatterier.
När bra miljöanpassade alternativ saknades star- tades pilotprojekt för utveckling av nya produkter. Exempelvis utvecklade man tillsammans med bil- tvättanläggningarna och bilvårdsmedelstillverkarna en helt ny generation av miljöanpassade bilvårds- medel som ger mindre utsläpp av giftiga och svår- nedbrytbara ämnen. Man fick också olika produkt- tillverkare att vidareutveckla sina produkter så att de fungerar med uppladdningsbara nickel-metallhy- dridbatterier istället för de traditionella nickel-kad- miumbatterierna. Sedan 1992 har man arbetat vidare med biltvättmedel och batterier och startat nya projekt med samma arbetsmetod t.ex. för hydrauloljor, däck och färger.
Kemilänken Kemilänken är en regional arbetsgrupp som består
av personer med praktisk erfarenhet av kemikalie- och riskbegränsningsarbete från regionala miljö-
myndigheter, tre kommuner i Stockholms län, Kommunförbundet i Stockholms län samt Stockholms kommunala vatten- och avloppsre- ningsbolag. Genom Kemilänken samordnas insat- ser från olika aktörer för att uppnå en bättre kemi- kaliehantering. Kemilänken arrangerar seminarier som har en mycket konkret och handlingsinriktad karaktär. Syftet är att underlätta och effektivisera kemikaliearbetet genom att lyfta fram goda exem- pel och praktiska verktyg för det dagliga arbetet samt verka som katalysator och inspiratör. Man har fått stort gensvar bland både myndigheter och branschföreträdare som återkommer som deltaga- re på seminarierna. l vissa fall ger Kemilänken gemensamma rekommendationer såsom obero- ende expertpanel, t.ex. rekommenderade man strängare krav för amalgamavskiljning än Natur- vårdsverket. En efterföljande undersökning visade att länets samtliga kommuner antagit Kemilänkens rekommendationer.
(I) > 3 2 > 2 'l'l > _| _| Z 2 (D
II.4 Energi
Den totala energianvändningen har länge varit unge— fär oförändrad i Sverige. Samtidigt har användningen av el för uppvärmning och utrustning ökat kraftigt.
Biobränsle är på kraftig frammarsch inom fjärr- värmesektorn och också det förnybara energislag som förutses få störst betydelse i Sverige inom överskåd— lig framtid.
Nyligen föreslog regeringen till riksdagen att påbörja awecklingen av två av Sveriges tolv kärn- kraftreaktorer inom fem år. Förslaget baseras på en överenskommelse mellan tre partier, som tillsam- mans har en majoritet i riksdagen. Riksdagen behandlar förslaget under våren 1997.
Sedan drygt ett år finns miljömärkning för elleve- renser i Sverige. _
I det svenska arbetet för energieffektivisering har teknikupphandling, ekonomiska styrmedel samt information varit viktiga verktyg.
Energi i Agenda 21
I kapitel 9 i Agenda 21 åtar sig länderna att främja pro- gram för miljömässigt sund energi och för energieffekti— visering. Samtidigt poängteras utvecklingsländernas behov av utrymme för att öka energianvändningen. Bland åtgärderna nämns samarbete för utveckling av
miljömässigt sunda energikällor och energieffektiv tek- nik samt för teknik— och kunskapsöverföring, särskilt till u-ländema. På nationell nivå ska länderna arbeta för att öka andelen energi från miljömässigt sunda, särskilt för- nybara energislag och för effektiv distribution av miljö- mässigt sund energi. Energiplanering, nationella normer eller rekommendationer för utsläppsnivåer och energi- effektivitet, utbildning på nationell, regional och lokal nivå, samt produktmärkning är åtgärder som framhålls.
Den totala energianvändningen konstant
Den totala energianvändningen i Sverige har varit i stort sett oförändrad den senaste tjugofemårsperioden. Till de energislag som på senare år ökat mest hör biobräns— le.
Sett i ett internationellt perspektiv ligger Sverige bland de länder i världen som har högst energianvänd- ning. Andelen förnybara energislag är dock hög och kol- dioxidutsläppen är bland de lägsta i i-länderna.
Ur ett Agenda Zl-perspektiv är det intressant att se hur hushållens energianvändning förändrats. Man kan konstatera att den totala energianvändningen i bostäder, service m.m. varit ungefär oförändrad under lång tid medan elanvändningen ökat stadigt, framförallt p.g.a. övergång till eluppvärmning men ökad konsumtion av el för drift av diverse apparater och elektrisk utrustning.
Avveckling av kärnkraften har länge debatterats Villkoren för Sveriges framtida energiförsörjning har under lång tid varit oklara. 1980 folkomröstade sven-
Primärenergitillförsel i Sverige
Råolja ochioljeprodukter
. 1.98?” 49.36 im 1994
skarna om kärnkraftens framtid. Omröstningen mynna- de ut i mandat för fortsatt användning av kärnkraften kombinerat med planering för avveckling på sikt. Inga nya reaktorer skulle byggas och de reaktorer man hade eller höll på att bygga skulle användas maximalt ”den tekniskt säkra livslängden”, vilken man då ansåg var ca 25 år. Hittills har dock alla reaktorerna tillstånd till fort— satt drift. Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen att en första reaktor stängs av 1998 och en andra 2001. Förslaget baseras på en överenskommelse mellan tre partier, som tillsammans har en majoritet i riksdagen. Riksdagen behandlar förslaget under våren 1997. Ett långsiktigt omställningsprogram ska inrättas för att utveckla ny teknik för tillförsel samt hushållning med
Energiförbrukning per person i
OECD-länderna 1995
Luxemburg USA
Canada Finland Sverige Australien
' Norge Belgien Nederländerna Nya Zeeland Tyskland Frankrike Danmark Japan Storbritannien "Schweiz Österrike Irland Italien
' Spanien Grekland Portugal Turkiet
o ... N (» :> ur en xi oo Källa: IEA
Ton oljeekvivalenter per capita
energi så att ett energisystem som i huvudsak bygger på förnybara energislag skapas.
Det finns olika uppfattningar om Sveriges framtida energipolitik och det förs en livaktig debatt i dessa frågor.
Energieffektivisering genom teknikupphandling Energieffektivisering minskar miljöeffekterna av energi- användningen eftersom det minskar energianvändning- en i sig.
1991 anslogs 965 miljoner kronor för energieffektivi- sering, att fördelas fram till 1998. Tyngdpunkten i pro- grammet ligger på teknikupphandling och demonstra- tionsprojekt och den största delen av pengarna fördelas via NUTEK. Utanför detta program ligger bl.a. byggfors- kningsrådets och en del av konsumentverkets arbete med energieffektivisering.
I teknikupphandlingama specificerar beställargrupper, som består av experter och potentiella köpare av tekni— ken, krav på den önskade produkten. NUTEK agerar katalysator och koordinator men aldrig köpare av pro- dukterna. För att stimulera till att produkterna tas i pro— duktion garanteras de leverantörer som lyckas bäst en viss försäljningsvolym. Upphandlingsprojekten har resul- terat i bl.a. extra täta fönster, energisnåla hushållsmaski- ner, flera nya typer av lågenergilampor och en ny gene- ration små värmepumpar. Teknikupphandling pågår eller planeras för bl.a. energieffektiva ventilationsanlägg- ningar, hemelektronik, varmvattenberedare, pumpar för industrin, kyldiskar, bränslesnål personbil, el-hybrid- driven skåpbil/minibuss. En utvärdering av fem olika upphandlingar visade att man fått fram produkter som var i snitt 30 procent mer energieffektiva.
NUTEK ger också ekonomiskt stöd till energieffekti- viseringsprojekt inom industri och lokalförvaltning samt energiföretag som erbjuder effektiviseringstjänster. Man har också tagit fram handledningar för energieffektivise- ring inom verkstadsindustrin och inom kommunal verk- samhet.
Ett nationellt märkningssystem för energieffektiva produkter finns. Kriterier finns för vitvaror och är under utveckling för fönster. TCO, tjänstemännens centralor-
ganisation, har tagit fram kriterier för datorer som bl.a. omfattar energiförbrukning, och som fått stor spridning även internationellt.
Ökad energihushållning har resulterat i ökade pro- blem med allergier och andra besvär förknippade med dålig inomhusluft. Detta har lett till en debatt om huru- vida energieffektivisering genom minskade ventilations- flöden är att rekommendera.
Investeringsstöd har ökat biobränsleanvändningen
Förutom stöd för att få fram ny teknik ges investerings- bidrag för att få fart på användningen av kommersith tillgänglig teknik för förnybara energislag. Det riktade stödet till förnybara energislag har resulterat i investe- ringar i biobränslebaserad kraftvärme (inklusive konver- tering från fossila bränslen], småskalig vindkraft samt småskaliga solvärmeinstallationer.
Storskaliga vindkrafts- respektive solvärmeanlägg- ningar har rönt ringa intresse. Elproduktionskapaciteten har ökat, främst i biobränsleeldade kraftvärmeverk.
Biobränslen viktigaste alternativet på kort sikt
Med den teknik som i dag är tillgänglig är biobränslen det förnybara energislag som, bedöms ha störst potenti- al i Sverige. Användningen för ijärrvärmeproduktion har mångdubblats sedan 80-talet. Elproduktionen ur bio- bränsle har ökat kraftigt under 90-talet och har också en stor potential för framtiden även om den i dag bara står för en mycket liten andel av den totala elproduktionen. Vindkraften stod 1995 stod för mindre än en procent av den svenska elproduktionen. NUTEK förespråkar att den fysiska planeringen ska kalkylera med en tiofaldig
ökning av vindkraftskapaciteten och reservera områden med fördelaktiga vindförhållanden för detta.
Att de förnybara energislagen och då framförallt bio- bränsle inte tagit större marknadsandelar vad gäller el kan till en viss del förklaras med att det inte funnits behov av utökad kapacitet på kort sikt. Det beror i sin tur på att vi har god eltillgång och ett elbehov som inte ökat under en lång period.
Det ökade intresset för biobränslen har medfört en utveckling av tekniken. Inom t.ex. teknik för förgasning av biobränslen och olika system för förädling av träd- bränslen intar svenska företag i dag en ledande position. I dagsläget är biobränslen för fjärrvärmeproduktion befriade från den energiskatt som belastar fossila bräns- len. Motsvarande fördelar saknas vid elproduktion.
I takt med att biobränslena får en allt viktigare posi- tion höjs varnande röster för att ett ogenomtänkt bio- bränsleuttag kan få stora negativa miljöeffekter.
Investeringsstöd till anläggningar för
förnybar energi sedan 1991
Storskalig
Småskalig solvärme
Vindkraft
Biobränsle för el
Kalla: Energikommissionen, bilaga:
Fortfarande måste det finnas tillräckliga mängder växt— rester och gamla träd i skogarna för att den biologiska mångfalden ska bevaras. De näringsämnen som tas från skogen när man i ökad omfattning tar tillvara grenar, rötter och bark måste återföras till markerna. Biobränsleuttaget måste ske på ett sätt som är långsik- tigt hållbart dvs. så att det inte hotar den biologiska mångfalden eller skogens långsiktiga produktionskapaci- tet.
Ekonomiska styrmedel på energiområdet
Ekonomiska styrmedel kan fungera som incitament för energieffektivisering och övergång till mer miljöanpassa- de energislag vilket i sin tur kan minska utsläppen. Inom energiområdet finns flera miljörelaterade skatter och avgifter. Hit hör koldioxidskatt, elskatt, differentierad
Energitillförsel från biobränslen, torv m m.
Andel av totala energitillförseln 1995: 18 procent
Källa: NUTEK
1974 1978 1982 1986 1990 1994
Vindkraftens utveckling
bränsleskatt på bensin och eldningsolja, svavelskatt och kväveoxidavgift.
Dessutom finns särskilda produktionsskatter på el från kärnkraft Elproduktion med fossila bränslen är emellertid befriad från både koldioxid— och produk- tionsskatt så här finns ingen relativ kostnadsfördel jäm- fört med biobränsle. (mer om ekonomiska styrmedel i avsnitt VI.3)
Industrin är befriad från el- respektive bränsleskat- ten samt har en lägre koldioxidskatt Speciella nedsätt- ningsregler finns för energiintensiv industri. Förslag om
att fördubbla koldioxidskatten för industrin behandlas för närvarande.
Energitjänster och miljömärkta elleveranser
Den första januari 1996 avreglerades handeln med el. Detta har ökat energibolagens intresse för att profilera sig med hjälp av miljödeklarerade elleveranser och olika typer av tjänsteproduktion, t.ex. belysning och upp- värmning. Endast ett fåtal energibolag har dock börjat erbjuda energitjänstekoncept som komplement till el och fjärrvärme.
Naturskyddsföreningen har arbetat fram kriterier för bra miljöval av elleveranser. El från vattenkraft utbyggd före 1 januari 1996, biobränslen, vindkraft och solener- gi kan utmärkas med bra miljöval. Kriterierna har till- ämpats sedan januari 1996. I mars 1997 hade Naturskyddsföreningen tecknat licensavtal med femton bolag för sammanlagt 22 TWh el, vilket motsvarar 16 procent av den totala eltillförseln.
Tekniköverföring till Baltikum och Östeuropa
Energikommissionen konstaterar att det kommer att bli svårt för Sverige att hålla fast vid målet om oförändra- de, och på sikt minskade, koldioxidutsläpp om vi awecklar kärnkraften. Man frångår dock inte målet utan framhåller att den svenska klimatpolitiken måste utformas i ett internationellt perspektiv och inbegripa internationellt samarbete. Vid klimatkonferensen i Berlin beslutades dessutom om försök med gemensamt genomförande. Ett led i detta är programmet för ener- gieffektivisering och ökad användning av fönybara ener— gikällor i Baltikum och Östeuropa. Ätgärdsprogrammet omfattar 280 miljoner kronor fram till år 1996. Beställare i mottagarländerna får för- månliga lån till investeringar som effektiviserar produk-
Energiskatter industrin Energiskatter, hushåll och service
1400 1800 1200 1600 1400
Eldningsolja I,
1000 kr/m3
1200
1000
Naturgas kr/lOOO ma 400 %%
Naturgas, lir/1000 m:!
200 .. m;" 5 200 x” 5, . n: .. rx I 5 25 o 5 0 ? l f 1985 1935 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 996 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
uppvärmning. En mindre del kan lämnas i form av
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
_l brå/S% bidrag. Syftet är att undersöka vilka möjligheter till ;' utsläppsreduktion som gemensamt genomförande F 10 medför. *, Utveckling av beräkningsmetoder för hur mycket i 8 _ koldioxidbesparing en viss åtgärd ger upphov till och ! ,,,M uma hur ”tillgodohavandet” för en sådan besparing skall för—
s 4/ x”. delas mellan berörda länder är en viktig del i program-
.....-....,.......r ' anagram met— 4 i . .. . l. Svenska strategier for framtiden
, 2 l,” > En ny central energimyndighet ska inrättas med ansvar l i, % för samordningen av energisystemets omställning. l 0 i ” & Till de åtgärder som pekas ut som viktiga inom den i
närmaste framtiden hör: minskad användning av el för uppvärmning och ökad fjärrvärmeanslutning, stöd till kommunal energirådgivning. Genom investeringsstöd och teknikupphandling vill man öka tillförseln av el från förnybara källor.
Ett mer långsiktigt program för utveckling av ett eko— logiskt och ekonomiskt hållbart energisystem ska stödja såväl teknisk utveckling som marknadsintroduktion. Biobränsle ska prioriteras men även vind- och vatten- kraft och teknik för värrnelagring kan komma ifråga i ett första steg.
Exempel
Lokalt arbete med energifrågorna
De nationella satsningarna för utveckling av ett hållbart energisystem har hämmats av oklarheter- na om den framtida statliga energipolitiken. Oklarheterna har gjort det extra svårt att förutsäga framtidens energipriser. Det har i sin tur medfört att marknadskrafterna ännu inte i någon större utsträckning verkat för förnybara energislag. På lokal nivå finns dock en del exempel på samlade satsningar liksom på energibolag som själva har gått före utan att invänta nationell styrning. Några av dessa beskrivs nedan.
Växjö kommun awecklar fossila bränslen
I Växjö har kommunstyrelsen tagit beslut om att aweckla alla fossila bränslen inom kommunens verksamheter. Beslutet är en direkt följd av Agenda 21-arbetet i kommunen. För de totala koldioxiduts- läppen inom kommunens gränser, dvs. från kom- munalverksamhet, näringsliv och privatpersoner är målet att uppnå en halvering under perioden 1993 till 2010. Kommunens olika förvaltningar och bolag inventerar utsläppen och skall redovisa dessa i mil- jöbudgetar parallella med de ekonomiska budgetar- na. Sedan kommer man att få ansöka om utsläpps- rättigheter för koldioxid på samma sätt som man årligen anhåller om en viss budget. Kommunen har bl.a. investerat i en ny kraftvärmepanna för bio-
Exempel
bränslen i kommunens fjärrvärmeverk. Det kommuna- la energibolaget har också initierat ett närvärmepro- jekt för biobränslebaserad ”lokal fjärrvärme”. Andra viktiga åtgärder kommer vara en successiv övergång till miljöanpassade fordon i kommunens fordonspark samt val av transportvägar med låga utsläpp. Genom informationskampanjer vill man motivera näringslivet och privatpersoner att på liknande sätt gå över till miljöanpassade bränslen och uppvärmningsformer.
Energieffektiva Värmland
Statliga NUTEK har tillsammans med Miljöaktion Värmland, som är ett regionalt samarbete för miljöan- passning, startat projektet Energieffektiva Värmland. Med informationskampanjer, tekniktävlingar, samar- bete och kunskapsstöd vill man förmå hushåll, före- tag, kommuner och landsting att använda energief- fektiv teknik. NUTEK erbjuder företag, kommuner och landsting inventering och analys av energiflöde och effektiviseringspotentialer mot att företaget/kom- munen/landstinget etablerar en långsiktig miljö- och energipolicy med syftet att effektivisera energian- vändningen. Man kommer att utbilda energieffektivi- seringsambassadörer på skolor och inom kommuner- na. Projektet, som startade i november 1996, ska pågå tre år. För att ytterligare motivera deltagandet kommer man att sammanställa konkreta resultat som t.ex. antal: gamla kylskåp som bytts mot nya energi-
effektiva, antal varvtalsreglerade pumpar som instal- lerats i industrin, antal värmepumpar som ersatt direktverkande elvärme i villor etc, och utifrån detta beräkna de uppnådda energibesparingarna.
Göteborg Energi
Göteborg Energi var tidigt ute när det gäller gröna pro- dukter. Bl.a. driver man flera vindkraftverk där kun— derna kan köpa andelar. Man har en ekofond där de kunder som anslutit sig betalar 1 öre extra per kWh. Dessa extra pengar går till stimulans av produktion av energi ur förnybara källor. Göteborg Energi står för basinvesteringarna och den fristående ekofonden skjuter till de extra medel som behövs för att göra pro- jekten lönsamma. Företag erbjuds att bli "ekopart— ners" för att samarbeta kring miljösatsningar, den för- sta gäller vindkraft. Företagskunder kan teckna avtal för viss belysningsnivå och visst inomhusklimat istäl- let för att betala för förbrukad mängd energi. Energibolaget tar då ansvar för drift och energieffek- tivisering och fakturerar kunden för tjänsterna upp- värmning respektive belysning. På försök införs nu samma typ av avtal för villakunder. Villakunderna köper värme och betalar för antal grader istället för kWh.
(I) > 3 3 > 2 "l'l > _| _| Z Z 0
ll.5 Transporter
Trafikarbetet har ökat under 90-talet och beräknas fortsätta öka. Trafikens utsläpp minskar därför endast långsamt eller t.o.m. ökar.
lnfrastrukturpolitiken lades i mitten av 90-talet om från stora investeringar i nya vägar till ökat väg- underhåll och ökade järnvägssatsningar.
Under 90—talet har allt fler köpcentrum och arbetsplatser förlagts utanför tätorterna, vilket leder till ökade transporter.
Minskningen i bränsleförbrukning hos nyregistre- rade svenska bilar har stagnerat sedan 1987. Orsaken är en utveckling mot tyngre bilar med mer extrautrustning.
Transporterna ökar
I Sverige har transporterna fyrfaldigats de senaste 30 åren och enligt dagens prognoser kommer ökningen att fortsätta. Under perioden 1990-2020 beräknas väg- transportema öka med 40 procent (Kommunikations- kommittén, SOU 1996:26).
Transportsektorn står för en femtedel av Sveriges samlade energianvändning och av denna energi kom- mer 90 procent från fossila bränslen. Detta medför att transportsektorn är en av de största källorna till utsläpp av miljöpåverkande ämnen. Transporterna står t.ex. för ca en tredjedel av de totala koldioxidutsläppen.
I början av 1997 saknas ännu en övergripande strategi för introduktion av biodrivmedel, men ett flertal pilotprojekt pågår.
ä
Godstransporterna på landsväg ökar. Järnvägen r i dag inte konkurrenskraftig beroende på dåligt fungerande kombitrafik och otillräcklig användning av ekonomiska styrmedel.
n
p cl
Det lokala Agenda 21-arbetet hjälpt till att skapa ya förutsättningar för hållbar utveckling på trans- ortområdet, bl.a. genom ökad insikt, miljöanpassa- e trafikplaner och utvecklad kollektivtrafik.
Teknisk utveckling skapar förutsättning för renare bilar, men denna potential äts delvis upp genom tyngre och mer energislukande bilar. Det totala trafikarbetet fortsätter också att öka. Resultatet blir att de totala utsläppen minskar långsamt eller t.o.m. ökar. Dagens utveckling inom transportområdet kan därför inte anses som hållbar. Samtidigt finns i dag nya förutsättningar för ett trendbrott. Bl.a. det lokala Agenda 2 I —arbetet har bidragit till ökande insikt om miljöproblemen och de förändringar som krävs.
Inrikes persontransporter
120 Flyg 100 Tåg Buss E 80 € . 0 Bil % = 50 I- G) '5 '5 ;; 40 E 20 ; U) ä 0 2 Year 1980 1982 1984 1986 1990 1992 1994
Transporter i Agenda 21
Transportområdet berörs i Agenda 21 främst i kapitel 9, "Skydd av atmosfären". Bland de rekommendationer och mål som här anges finns: att utveckla och främja effektiva, säkra och miljövänliga transporter, att sörja för tillgång till kollektivtrafik, att integrera transportaspek- ter i samhällsplaneringen, att samla in och analysera data om transporternas miljöpåverkan samt att utveck— la regionala samarbeten inom transportområdet.
Nya mål för transportområdet
En stor del av de nationella miljömålen berör trans-
portsektorn, där sektorsmyndigheterna också har ett speciellt miljöansvar. Dagens miljömål är dock formule— rade på ett sådant sätt att kopplingen till transportsek- torn är svag.
För att stimulera ett gemensamt ansvarstagande i Agenda 21:s anda, från en mängd aktörer och olika nivåer i samhället initierade Naturvårdsverket MaTs- samarbetet (se faktaruta).
Nationalkommittén för Agenda 21 har genomfört en serie rundabordssamtal inom området transporter och hållbar utveckling. Syftet var att stimulera dialogen mel- lan olika aktörer samt få fram idéer till lösningar för ett hållbart transportsystem. Initiativet har tagits emot positivt av de medverkande och det finns intresse för att utveckla denna arbetsform.
Exempel
MaTs — samarbete för ett hållbart transportsystem
MaTs-projektet (Miljöanpassat Transportsystem) är ett samarbete mellan en rad myndigheter och branschorganisationer inom området transporter och miljö. Projektets syfte har varit att beskriva hur ett miljöanpassat transportsystem kan se ut samt att föreslå mål och åtgärder för att nå dit inom 25- 30 år.
MaTs-projektet föreslår i sin slutrapport från december 1996 både långsiktiga mål och etapp— mål för utsläppen av klimatpåverkande gaser, kvä- veoxider, svaveloxid och kolväten från respektive transportslag. Dessutom anges mål för områden som människors hälsa, buller samt markanvänd- ning och påverkan av landskapet. Kommunika- tionskommittén, som är en parlamentarisk trafik- politisk utredning, bygger vidare på MaTs—arbetets förslag.
Infrastruktur
Under 1990—talet har stora förändringar skett i den nationella infrastrukturpolitiken. I början av perioden ökade väginvesteringama och en rad stora projekt med motorvägar planerades. Samtidigt har politiken ifråga- satts, både ur samhällsekonomisk synpunkt och av mil- jöskäl.
Ett tydligt trendbrott har nu skett och i infrastruk- turpropositionen 1996 (1996/97: 53) föreslås att nyin- vesteringama i vägar ska minska till förmån för mer pengar till vägunderhåll. Samtidigt föreslås att järnvägs- investeringamas andel ska öka. Enligt propositionen ska lika stora summor investeras i vägar som i järnvägar.
Ett stort projekt med ringleder och motorvägstunn- lar runt Stockholm bantades radikalt i februari 1997 och i Göteborg pågår omprövning av ett liknande väg- projekt. I flera andra kommuner (t.ex. Lund och Öre- bro) har man beslutat avstå från nya kringfartsleder och vägar av miljöska'l.
Den ökade användning av modern inforrnationstek- nologi, med bl.a. ökat distansarbete kan i framtiden för- ändra transportmönstren och ställa nya krav på infra- strukturen. Informationsteknologin erbjuder också nya möjligheter att styra trafikflöden och samordna trans- porter. Ännu så länge är det dock svårt att förutsäga effektema av denna utveckling.
Fysisk planering
Ett mål för den fysiska planeringen bör vara att skapa en sarnhällstruktur som minskar transportbehovet samt transporternas miljöpåverkan och utrymmesbehov. Det innebär bl.a. sammanhållna stadskärnor, tillgång till effektiv kollektivtrafik samt goda förutsättningar för gående och cykeltrafik.
I dag finns dock trender som går i motsatt riktning. Under senare år har allt fler köpcentrum och arbets- platser förlagts utanför tätorterna. Drivkraften är främst ekonomiska intressen och exploateringsintressen. Detta driver på utvecklingen mot ökat bilberoende, utglesad
bebyggelse och utarmning av stadskämoma.
I Sverige har kommunerna huvudansvaret för fysisk planering. Planarbetet regleras i plan- och bygglagen (PBL), som säger att transportaspekter ska vägas in vid planering och lokalisering. Från 1997 har kommunerna dessutom återfått möjligheten att motverka lokalisering av köpcentrum utanför tätorterna.
Miljöanpassa de korta resorna — främja gång- och cykeltrafik
De korta bilresoma står för en betydande del av trans- porternas miljöbelastning. Ca 56 procent av alla resor är kortare än 5 km och av dessa är hela 80 procent bilre— sor. Potentialen är alltså stor för miljöförbättringar, genom att stimulera gång- cykeltrafik samt ökat nytt- jande av kollektivtrafik på kortare sträckor.
Flera kommuner har satsat speciellt på att förbättra för cyklister t.ex. genom speciella cykelplaner, väl utbyggda cykelbanor, förbättrad snöröjning på cykelba- noma, samt möjlighet att ta cykel på tåg och bussar. Det lokala Agenda 21-arbetet har ökat spridningen av såda- na projekt. I t.ex. Örebro finns 500 kommunala cyklar till uthyrning för både företag och enskilda. Alla kom- munens förvaltningar har dessutom tjänstecyklar.
Kollektivtrafik
I flera regioner och kommuner finns praktiska projekt att utveckla kollektivtrafiken. Motivet är att minska transporternas miljöbelastning genom att styra över resandet från bil till kollektivtrafik, men även att t.ex. binda samman regionerna.
Exempel på lokala aktiviteter för att utveckla buss- trafiken är t.ex. att koppla entreprenörernas ersättning till antalet bussresenärer, öka turtätheten och förbättra taxesystemet. Attitydundersökningar, förbättrad mark- nadsföring och information är också verktyg för att öka nyttjandet.
I flera regioner finns också nya satsningar på regio- naltåg, ofta i samarbete mellan kommuner och lands- ting. I tågsatsningama ingår ofta nya bekväma tåg samt förbättrade anslutningar till busstrafik.
Miljözoner och vägavgifter
Under 1996 infördes miljözoner för tung trafik i Sveriges tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö. Målet är att minska utsläppen av partiklar och cancerframkallande ämnen från trafiken med 25 pro- cent samt att minska halterna av kväveoxider och bul- lernivåerna. I princip får endast tunga fordon som upp- fyller fastställda minimikrav för emissioner köra i zonen och kraven kommer successivt att skärpas.
Inget system för vägavgifter tillämpas ännu i Sverige, men diskussioner kring olika förslag pågår. Debatten handlar bl.a. om huruvida miljöavgifter ska utnyttjas till att påverka trafikflöden och minska t.ex. trängselpro- blem eller om vägtullar ska användas för att finansiera nya vägbyggen. (Fler exempel på ekonomiska styrmedel på transportområdet tas upp i kapitel IV.3).
Teknisk utveckling och bränsleförbrukning
Genom den tekniska utvecklingen har vissa emissioner från nya bilar minskat. Detta gäller exempelvis kväve- oxider. Vinsterna av den tekniska utvecklingen äts dock
delvis upp av ett ökat trafikarbete.
Samtidigt går utvecklingen på marknaden mot tyng- re bilar med mer extrautrustning, vilket medfört att minskningen av den genomsnittliga bensinförbrukning hos nyregistrerade bilar stagnerat sedan 1987. Enligt Konsumentverket har de svenska reglerna för förrnåns- bilar samt en marknadsföring inriktad på prestanda och utrustning bidragit till denna utveckling.
För att nå koldioxidmålen krävs åtgärder och styr- medel som minskar bränsleförbrukningen. Kommunikationskommittén föreslår det försiktiga målet 0,63 liter per mil som genomsnitt för nya bilar år 2005.
Biodrivmedel
Ökad användningen av förnybara enegikällor kan min- ska både COz-utsläpp och andra emissioner från trans- porterna. I Sverige finns ett stort antal pilotprojekt för introduktion av biodrivmedel - främst etanol och raps— metylester (RME) men även biogas. Lokalt har Agenda 21-arbetet bidragit till att öka intresset för försök med biobränslen inom t.ex. kollektivtrafiken.
I början på 1997 saknas en klar politisk strategi för introduktion av biodrivmedel. Kommunikationskom- mittén föreslår att 15 procent av transportemas energi- användning bör komma från förnybara energikällor år 2010. Även när det gäller försörjning och produktion av biobränslen är framtiden oviss.
Samordning och effektivisering av godstransporter Genom att öka lastfaktom blir godstransportema effek- tivare och miljöbelastningen minskar. Stora förbättring-
ar har skett under senare år. Potentialen för ytterligare effektivisering är dock stor - en fjärdedelar av den tota- la körningen med svenska lastbilar sker utan last. Framförallt lokalt och regionalt är möjligheterna stora att effektivisera genom bättre samordning och samver- kan mellan företag. I flera kommuner och landsting finns i dag projekt med den inriktningen. Ett problem i sammanhanget är låga transportkostnader som inte ger incitament till effektivisering.
Modern informationsteknologi (IT) möjliggör effek- tivare hantering av beställningar och leveranser t.ex. inom handeln. En studie utförd av Kooperativa Förbundet (en av Sveriges största kedjor av livsmedels- butiker) visar att upp till 75 procent av transporterna kan sparas bl.a. genom användning av IT.
Genom bättre möjligheter att kombinera olika trans- portslag, kan miljöbelastningen från långväga transpor- ter minskas. Sjö- och jämvägstransporter på de långa sträckorna är exempelvis bättre än lastbil ur miljösyn- punkt. I dag fungerar dock samordningen mellan trans- portslagen ofta dåligt, både i Sverige och inom EU. Lastbilstransporter blir därför det snabbaste och billi- gaste alternativet.
I Sverige har godstransportema på lastbil ökat under 90-talet, medan järnvägen har svårt att hävda sig i kon- kurrensen. Den slopade skatten på dieselfordon relate— rad till körsträcka har bidragit till den negativa utveck- lingen.
För att järnvägen ska bli ett konkurrenskraftigt alter- nativ krävs t.ex. bättre system och infrastruktur för omlastning samt möjligheter att köra lastbilstrailers på järnvägsvagnar. Samarbetet mellan aktörerna måste
Inrikes godstransporter
Miljoner tonkm
Källa: SIKA
1984 1986 1988 1990 1992 1994
också utvecklas. Sannolikt krävs även lämpliga ekono- miska styrmedel.
Både företag och offentliga transportköpare behöver bl.a. utveckla kravspecifikationer för att ställa miljökrav på transporttjänster. Ett exempel på sådant arbete finns i Skogskoncernen STORAzs program för bättre trans- portmiljödata och miljödeklarationer från transportleve- rantörer. Naturskyddsföreningen har också inlett ett program för miljömärkning av transporttjänster.
Nätverket för godstransporter och miljö
Nätverket för Godstransporter och Miljö (NGM) är ett forum för samverkan mellan alla större aktörer inom godstransportområdet i Sverige. Förutom transportörer finns transportköpare, fordonstillver- kare, myndigheter och forskare representerade i nätverket.
NGM har tagit initiativ till ett projekt för att utveckla beräkningsmetoder och redovisning av transporternas miljöpåverkan. Man arbetar också med utveckling och framgångskriterier inom kombi- trafiken samt försöker hitta de forskningsområden som behöver prioriteras inom för att utveckla gods- transportema. Andra aktiviteter är seminarier och konferenser, arbetsgrupper inom olika områden samt ett nyhetsbrev.
Transporterna i det lokala Agenda 21-arbetet
Transportområdet har utvecklats relativt långsamt i det lokala Agenda 21-arbetet. Detta beror delvis på att det lokala inflytandet när det gäller infrastruktur och styr- medel är begränsat. Åtgärder för att begränsa bilåkandet är också opinionsmässigt och politiskt kontroversiella. Samtidigt har debatten i samband med det lokala arbe— tet bidragit till att höja medvetandet om transporternas miljöproblem och behovet av förändring i hållbar rikt- ning. Många kommuner har också satt upp lokala mål för transportområdet. Några exempel på lokala aktivite- ter för hållbara transporter är: . Introduktion av biodrivmedel i kollektivtrafik och kommunala fordon. = Förbättrad drift, information och marknadsföring inom kollektivtrafiken. . Miljökrav på drivmedel och fordon vid offentlig upp- handling. Förbättrade förutsättningar för cykeltrafik. p Miljötänkande i trafikplanering och bilfria centrum. Miljözoner i innerstäderna, där endast fordon som klarar utsläppskraven får köra in.
Stimulans av samåkning och användning av kollek— tivtrafik från arbetsgivare. .. Förbättrad regional järnvägstrafik.
Exempel
Lokalt arbete för hållbart transportsystem
Miljöanpassad trafikplan i Karlstad
Målet för den miljöanpassade trafikplanen i Karlstads kommun (78 900 invånare) är att få bort 30 procent av biltrafiken ur stadskärnan. Planen antogs av kommunfullmäktige 1995 och samord— nas med det lokala Agenda 21-arbetet. Den inne- håller ett brett spektrum av åtgärder: kollektivtrafi- ken förbättras, gator blir bussgator, genomfartstra- fik styrs över på andra vägar, gång och cykeltrafik prioriteras, parkeringsplatser i centrum försvinner och istället anläggs infartsparkeringar. En miljözon införs i innerstaden som ett pedagogiskt hjälpmedel och bilister rekommenderas att undvika genomfart och parkera utanför samt endast köra in med kata- lysatorbilar.
En viktig del i genomförandet är satsningen på information och engagemang för att uppnå målen. Kommunen skickade ut en enkät till hushåll och arbetsplatser. Svarsfrekvensen blev hög och resulta— tet var bl.a. att 72 procent tycker att centrum bör vara bilfritt och 90 procent att alla måste bidra genom att förändra sina resvanor. Enkåtsvaren blev
%&
Exempel
en viktig signal till politikerna om att gå vidare med trafikplanen. Kommunens Agenda 21—samordnare och miljökontor besöker nu arbetsplatser för att informera och en idétävling har genomförts. Hittills har 200 Karlstadsbor också blivit "miljötrafikanter" genom personliga åtaganden som minskar transpor— terna.
El- och biobränsledrivna fordon i Stockholms Stad
Stockholms Stad (704 000 invånare) håller på att byta ut sina konventionella fordon mot miljöanpassa- de. Redan i dag är ett 40-tal av fordonen i stadens flotta eldrivna och lika många som drivs med olika biobränslen. Under 1997 är målet att byta ut ytterli- gare 300 av Stockholms Stads 1500 konventionella fordon mot sådana med miljöanpassad teknik. Projektet ”Miljöbilar i Stockholm" startade 1994 och omfattar bilar och arbetsfordon inom stadens förvaltningar. I dag ingår det i samarbetsprojektet ZEUS (Zero and Low Emission Vechiles in Urban Society) tillsammans med sex andra europeiska stä- der. ZEUS delfinansieras av EU-kommissionen och Stockholms Stad är koordinator för hela projektet.
F yrdubblade turer och nolltaxa inom kollektivtrafiken i Ockelbo
l Ockelbo kommun (6500 invånare) har man sedan 1995 fyrdubblat turtätheten i kollektivtrafiken. Samtidigt infördes nolltaxa för resor inom kommu— nen. Motivet för satsningen var att locka över rese— närer från bil till buss, samtidigt som man vill göra kommunen attraktivare och behålla en levande landsbygd. Vid upphandlingen av en ny entreprenad samordnades linjetrafik, Skolskjutsar och färdtjänst. Det innebar bl.a. att skolskjutsarna blev tillgängliga för alla resenärer. Samtidigt övergick man till lämp- ligare medelstora bussar.
Det nya entreprenörsavtalet och den ökade kon- kurrensen minskade kostnaderna, vilket medförde att turtätheten kunde byggas ut. Den ursprungliga förhoppningen var att människor skulle ställa bilen och ta bussen istället. Detta har också infriats — under första halvåret ökade antalet resenärer fyrfal-
digt.
(I) > 3 3 > 2 "'I > _. _| Z 2 D
ll.6 Bevarande av biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden är av grundläggande betydelse för varaktigt mänskligt liv. Tillämpningen * av konventionen för biologisk mångfald är en av de centrala delarna i svensk miljöpolitik. Det har doCk varit svårt att utveckla lokala mål på detta område;. Näringar som direkt bygger på användningen ”av. mark och produktion av biomassa behöver i störts.) utsträckning anpassas till de krav som den biologisé ka mångfalden ställer. Det gäller till exempel jord-i,: och skogsbruket, där också en omfattande miljöan—Ä- passning har påbörjats. Systemstudier för dessa. sektorer pågår för'att visa på vägar mot hållbarhetr För skogsbruket pågår överläggningar mellan berör,-= da parter om frivillig certifiering., S. k. rödlistor för hotade arter bör även upprättas.; för sammanhängande livsmiljöer av betydelseför, arternas fortlevnad. Det är angeläget att vidareut— _ veckla översiktliga planeringsformer som säkerställ-.: ler en långsiktigt hållbar markanvändning. '
Biomångfald i Agenda 21
Vid Riokonferensen uppmanades världens stater att bl. å. se till att konventionen för biologisk mångfald trä- der i kraft, att utveckla nationella strategier för biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser, att integrera sådana strategier med andra strategier för landets utveckling, att vidta lämpliga åtgärder för en rättvis fördelning av vinster från utveckling och nyttjan—
de av biologiska resurser, och att genomföra landstudi- er om bevarande av den biologiska mångfalden.
I det internationella miljösamarbetet har Sverige bl. a. verkat aktivt för en rättvis regim när det gäller ursprungsrätten till ett lands genresurser. Syftet är att tillgodose dels rimlig nytta och rättvis fördelning av vin— ster för ursprungsländer och lokalbefolkning, dels ett hållbart nyttjande av de arter och ekosystem som berörs. Sverige har vidare verkat aktivt för att riskerna vid provning och introduktion av genmodifierade orga- nismer i naturen måste regleras. Ett särskilt protokoll knutet till konventionen om biologisk mångfald för- handlas f.n.
Ett hållbart nyttjande av biologiska resurser kan sägas röra själva grunden för fortsatt mänskligt liv. Olika anspråk på naturresurser leder ofta till överexploatering och ibland till sammanbrott av hela ekosystem. Stratosfärens ozonskikt, världens regnskogar, delar av de marina ekosystemen och överutnyttjade odlingsarealer är exempel på system som är hotade och där katastro- fala konsekvenser för mångfalden kan inträffa om utvecklingen inte anpassas till ekosystemens hållbarhet.
Nationella och lokala aktiviteter för skydd av biomångfald
Sverige har verkat aktivt för konventionens ikraftträ— dande och lagt fast en strategi för biologisk mångfald. Strategin baseras dels på att alla samhällssektorer i sin verksamhet ska ta hänsyn till de krav som skyddet av den biologiska mångfalden ställer, dels på att skydda
värdefulla naturområden. En vetenskaplig kommitté, senare omforrnad till ett vetenskapligt råd, knutet till Naturvårdsverket, har bildats. En proposition som fång- ar upp förslag m.m. från landstudier och aktionsplaner som utarbetats för olika samhällssektorer förbereds nu i regeringskansliet.
I det lokala Agenda Zl-arbetet hör den biologiska mångfalden till de områden där det har varit svårt att utveckla lokala mål för markanvändningen utifrån de nationella målen, särskilt när det gäller relationen till de areella näringarna jord— och skogsbruk. Flera kommuner har dock arbetat med dessa frågor, särskilt när det gäller restaurering av lokala biotoper eller naturområden. Några kommuner har arbetat med mer strukturella frå- gor kring markanvändning utifrån ett övergripande bio- diversitetsperspektiv. Det kan t. ex. gälla landskapseko- logiska planer, kommunala skogsbruksplaner, ökad bio— mångfald i tätorter, återskapande av våtmarksområden, återställande av äldre kulturlandskap osv.
Man räknar med att det i Sverige finns ca 50 000 arter av djur, växter och svampar. Av dessa är ca 3 500 arter placerade på s.k. rödlistor, dvs. deras fortsatta exi- stens är hotad eller osäker. De flesta av dessa arter kan tryggas genom generella insatser inriktade på ekosystem och biotoper. De kan t.ex. skyddas genom naturresevat eller biotopskydd. När det gäller de mest utsatta arter— na är det närmast fråga om att skydda vissa typer av livsmiljöer utan vilka en del arter inte kan fortleva. Det kan t. ex. gälla våtmarker eller sammanhängande områ- den av naturskog. En angelägen åtgärd är därför att inte bara utarbeta rödlistor för enskilda arter, utan också att upprätta rödlistor för skyddsvärda livsmiljöer. Bl. a. de
inventeringar som genomförts i samband med EU-pro— jektet Natura 2000 kan utgöra grund för en sådan typ av rödlistor.
Exempel
Lokalt arbete med bevarande av
biomångfald och landskap l Kungsörs kommun har man sedan länge arbetat aktivt med att bevara det gamla kulturlandskapet med anor från medeltiden. En ambition har varit att sätta in flora- och faunavård i ett kulturhistoriskt perspektiv. Kungsörs Miljöforum som bl. a. ger kur- ser i bevarandet av den biologiska mångfalden har som mål att vara ett kunskapscentrum för hållbar utveckling.
Falu kommun har genomfört en landskapsekolo- gisk planering i skogsområdena Granåsen och Öst— ansjö. Skogsbolaget STORA har påbörjat motsva- rande planering på egen mark. Timrå kommun har inventerat arter och biotoper och analyserat olika skötselmetoder som gagnar den biologiska mångfal- den.
Oxelösunds kommun har som komplement till verksamheten vid reningsverket tagit initiativ till att nyskapa våtmark för kväverening. Våtmarken är drygt 20 ha och anläggs som en serie dammar efter reningsverket. Utöver kostnadseffektiv kväverening förväntas Våtmarken få positiva effekter för vadar— fåglar, groddjur och smådäggdjur.
När perspektivet breddas från enskilda arter till skyddsvärda livsmiljöer blir också behovet av s.k. sprid- ningskorridorer mellan sådana livsmiljöer allt tydligare. Det ställer t. ex. särskilda krav på jordbrukets markan— vändning och skogsbrukets awerkningsplanering. Ett viktigt exempel på spridningskorridorer är enligt en inventering av Vägverket landets vägrener, som har för stor betydelse för många arters möjligheter att röra sig mellan olika livsmiljöer.
Erfarenheter och framtida utmaningar
Utvecklingen i landets olika delar visar att den biologis— ka mångfalden måste värnas i alla naturtyper. Planerings- och beslutsforrner behöver utvecklas som gör det möjligt att åstadkomma ett hållbart nyttjande av biologiska resurser. Det är särskilt betydelsefullt att de areella näringarna jord- och skogsbruk anpassar verk- samheten till de förutsättningar och krav som följer av ambitionen att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket bedriver tillsammans med sektors- myndighetema för jord- och skogsbruk, lantbrukarnas intresseorganisation och lantbruksuniversitetet system- studier för att ytterligare integrera miljöhänsyn i dessa näringars verksamhet.
Jordbrukets markanvändning har både positiva och negativa återverkningar på natur— och kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Beroende på bruk- ningsforrner skapar det aktiva jordbruket viktiga varia- tioner av olika typer av odlingslandskap. Samtidigt kan de intensiva brukningsformema belasta ekosystemen och utarma den biologiska mångfalden. Av drygt 400 hotade och sällsynta kärlväxteri Sverige är ca 300 knut-
na till jordbrukslandskapet. Av grundläggande betydelse för det svenska natur— och kulturlandskapets utveckling blir att påverka EU:s gemensamma jordbrukspolitik [CAP] i riktning mot en miljöanpassning av jordbruket. Vid slutet av år 1996 uppgick den ekologiskt odlade arealen i Sverige till mellan 5 och 6 procent. Kon- sumenternas efterfrågan av ekologiska livsmedel inne- bär att jordbrukets miljöanpassning påskyndas. Sverige har satt som mål att 10 procent av åkerarealen ska vara ekologiskt odlad år 2000.
I svensk skogspolitik jämställs miljömål och produk- tionsmål. Detta kan sägas vara en tillämpning av de s.k. skogsprincipema som antogs vid Riokonferensen 1992. Produktionsmålet bygger på att skogen ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt och ge en uthålligt god avkast- ning. Miljömålet anger att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. Biologisk mångfald och genetisk variation ska säkras. Våxt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ska ges förutsätt- ningar att fortleva under naturliga betingelser och i livs- kraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyd- das. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas.
De konflikter mellan de båda målen som förekom- mer rör främst de rester av gammelskogar eller natur- skogar som återstår samt behovet av anpassning av bru- kandet så att de arter som kräver särskilt stora sam- manhängande arealer av skog ska kunna leva kvar i livs- kraftiga bestånd. Nedanför fjällskogsgränsen är bara ca 0,8 procent av den produktiva skogsmarken skyddad, vilket internationellt är en låg andel. En högre andel skyddad skogsmark kräver både särskilda resurser för
inköp av skyddsvärd skogsmark och nya former för säkerställande av sådan mark En utvärdering av den svenska skogspolitiken pågår f.n.
Att verka för hållbar markanvändning
Erfarenheterna från det intensiva nationella och inter- nationella arbetet med biologisk mångfald visar att en hållbar markanvändning måste genomsyra planeringen på alla nivåer. Bevarande av biologisk mångfald kräver ett medvetet hänsynstagande från alla verksamheter och samhällssektorer som bedriver sådan aktivitet som har särskilt stor påverkan på mångfaldens förutsättning- ar. Aktionsplaner för biologisk mångfald för olika verk- samheter och samhällssektorer har visat sig vara viktigt underlag för samlade beslut om skyddet av biologisk mångfald.
I den kommunala översiktliga planeringen har det som nyss nämnts ofta varit svårt att få med mark för jord- och skogsbruk i en samlad framtidsinriktad plane- ring, även om några kommuner har tagit sig an denna fråga i sitt Agenda-arbete. I de regionala övervägandena framträder oftast jord- och skogsbruket som egna sam- hällssektorer och mer sällan i ett samlat regionalt pla- neringsperspektiv. På nationell nivå har några generella planeringsriktlinjer inte behandlats samlat sedan den resultaten av den fysiska riksplaneringens (FRP) arbete fördes in i naturresurslagens (NRL) bestämmelser.
Den biologiska mångfalden kräver en översiktlig syn på landets markanvändning. Hotade arter och ekosys- tem måste kunna ställas i relation till förväntad mark- användning och dess konsekvenser för den biologiska mångfaldens förutsättningar. Det gäller särskilt de sam- hällssektorer som har stor areell påverkan, t. ex. jord-
och skogsbruk och fysiska kommunikationsstråk av skil- da slag. Det är därför angeläget att vidareutveckla pla- neringsinstrument som beaktar de behov av awägning— ar mellan olika intressen som måste göras i ett expan- sivt samhälle. Kommande miljöbalk lägger en legal grund för sådana avvägningar, men det kan nu vara tid att återkoppla till FRP och starta en process som syftar till att aktualisera de inventeringar m.m. som gjordes inom FRP:s ram.
(I) > Z 2 > 2 11 > _| _j Z 2 G)
l|.7 Skydd av hav och
Utsläppen av kända miljögifter såsom DDT, PC organiskt klor från pappers— och massaindustrinh minskat avsevärt de senaste årtiondena-'.— Sverige är pådrivande i det internationella arbetet för att förbättra miljön i våra angränsa hav. De politiska högnivåmöten som genom J under svenskt värdskap sedan 1992 har bl.ai till att Sverige tagit initiativ till en regional Agenda
21 för Östersjöregionen. -
Nationellt pågår bl. a. systemstudier i sam] te mellan miljömyndigheter, lantbrukare och kom. muner för att uppnå minskad belastning på våra hav, kustområden och inlandsvatten. Som ett " att försöka återföra fosfor till åkermark prövafsafut separering från hushåll i olika småskaliga proj.
Alltfler kommuner kompletterar reningsvf genom att släppa ut det renade vattnet i en aula våtmark som kvävefälla.
En samlad strategi för skydd av hav och kustområden
Kapitel 17 i Agenda 21 understryker att alla slags hav och kustområden utgör en integrerad helhet som är en oumbärlig del av livet på jorden samt ett försörjnings-
kustområden
system och en grundläggande resurs för hållbar utveck- ling. En samlad strategi och ett internationellt samarbe- te krävs för hantering av skadliga effekter på haven från luft, land och vatten. Den marina miljön måste också skyddas genom utveckling av ekonomiska styrmedel enligt principen att förorenaren betalar.
Övergödning stort problem i hav och kustområden Östersjön, med sitt bräckta vatten, är artfattigare och mer känsligt för störningar än andra akvatiska ekosys- tem. Övergödningen från framförallt trafik, kommuna- la avlopp, jord— och skogsbruk utpekas tillsammans med en diffus spridning av metaller och stabila organiska ämnen som de största hoten mot våra hav. Under 1900-talet har tillförseln av fosfor respektive kväve till Östersjön ökat åtta respektive fyra gånger. Också i Skagerack har fosfor- och kvävehaltema ökat kraftigt under motsvarande tid. Över hälften av kvävebelast- ningen och 70 procent av fosforbelastningen i den öppna delen av Östersjön orsakas av Polen, Baltikum och Ryssland. En jämförelse av kväveutsläppen i Öster— sjön visar emellertid att de svenska utsläppen är ca tre gånger större per capita än t. ex. de polska.
Organiska miljögifter
Östersjöns sälar och havsörnar drabbades under 1970- och 80—talen hårt av utsläppen av miljögifter, främst DDT och PCB. Genom de förbud som införts i alla län— der runt Östersjön mot tillverkning och/eller använd— ning av dessa ämnen har situationen under senare år
avsevärt förbättrats.
Utsläppen av klorerat organiskt material från pap- pers— och massaindustriemas blekerier har också min- skat radikalt.
Många problem orsakade av de långlivade miljö-gif- terna består dock. Sjukdomen M7 7, som sannolikt orsa- kas av miljögifter, ger stora reproduktionsstömingar av lax. En överfiskning av lax i Östersjön i kombination med M77 hotar beståndet av vild Östersjölax.
Trots att utsläppen av miljögifter minskat betydligt under senare år finns stora mängder gifter lagrade i naturen, dels i olika form av deponier på land, dels i sediment på bottnarna i de svenska havsområdena samt i innerskärgårdama. Ökad omrörning i sedimenten [bio— turbation) som orsakas av bottendjur som återkolonise- rar de syrefria bottnarna kan leda till att en del av de lagrade miljögifterna i de översta sedimentlagren åter- cirkuleras till vattenmassan. Om utsläppen av miljögif- ter fortsätter att reduceras kommer halterna i ytsedi- menten att minska. Med nuvarande sedimentationshas- tighet räknar man med att det tar upp till 30 år i egent- liga Östersjön innan äldre och mer förorenade sediment täcks av mindre förorenat ytsediment. Vid muddring i farleder och hamnar kan de giftiga ämnena frigöras på nytt.
Åtgärder mot övergödning av hav
Övergödningen av våra älvar, sjöar och hav är fortfaran- de ett stort miljöproblem. Mycket återstår att göra för att åtgärda näringsläckaget från framför allt trafiksek- torn och jordbrukssektorn. Möjligheterna att åstadkom- ma en integrerad syn på vattenresursfrågoma kommer
att vara avgörande för hushållning med denna naturre- surs i framtiden.
Samarbete inom avrinningsområden
För att komma tillrätta med övergödningsproblemati- ken behövs ett nära samarbete, inte bara mellan berör- da kustkommuner utan mellan alla kommuner och alla länder inom hela avrinningsområdet. Åtgärder för att minska utsläpp och läckage av näringsämnen från avrin- ningsområdena är minskad användning av gödsel, kvä- vereduktion i reningsverk, urinseparering, effektivare stallgödselhantering samt anläggning av våtmarker.
Arbetet med att få till stånd ett kretslopp för växt- näring har hittills framförallt fokuserats på olika meto- der och system för kompostering av hushållsavfallet. Samtidigt är hushållsavfallets bidrag till övergödning av vattendrag marginellt jämfört med VA-sektorns utsläpp.
Hållbara avloppssystem
Osäkerhet råder i dag om hur man skall kunna garante- ra att spridning av slam från reningsverk på åkermark i ett längre perspektiv ej leder till ackumulering av metallhalter i matjorden.
En systemstudie har inletts av Naturvårdsverket till- sammans med Kommunförbundet, Lantbrukamas riks- förbund, Vatten- och avloppsverksföreningen och ett antal kommuner och aktörer. Arbetet innebär bl. a. en kunskapsuppbyggnad för bättre förståelse av vad lång- siktigt hållbara VA-system kan innebära.
Våtmarker och alternativa avloppslösningar
Insikten att fosfattillgångama i världen förbrukas i en allt snabbare takt driver fram olika försök att sluta krets- loppet av fosfor. Urinseparering som en av flera meto- der att minska övergödningen i sjöar och hav har fram- förallt anammats av lokala organisationer och grupper. Genom att i separata system samla upp och återföra urin till jordbruket kan över 90 procent av människans utsläpp av fosfater återföras till kretsloppet I dag åter- står många praktiska frågor att lösa innan urinsepare- ringsmetoden kan bli ett komplement till de traditio- nella avloppsreningsverken. Forskning kring hygien och säkerhet pågår. Eftersom Sverige redan har investerat stora belopp i en storskalig infrastruktur för avloppsled-
ningar och för rening av avloppsvattnet finns ett visst motstånd mot att i stor skala genomföra en separering av urinen.
Alltfler kommuner anlägger i dag våtmarker som slutsteg för de kommunala reningsverken. En positiv bieffekt av dessa våtmarker som kvävefällor är att de gynnar floran och faunan i slättlandskap där öppna vatten och fuktiga miljöer nästan helt försvunnit till följd av dikning.
Internationellt samarbete runt Östersjön
Ett internationellt miljöarbete för Östersjön bedrivs genom Helsingforskonventionen (HELCOM), som har till syfte att skydda Östersjöområdets marina miljö mot föroreningar från olika källor. HELCOM trädde i kraft 1980 och utvidgades 1992 till att även gälla kustnära områden runt Östersjön.
Inom ramen för HELCOM har ett åtgärdsprogram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla länder i avrinningsområdet i nära samarbete med bl. a. Världsbanken. Programmet innehåller åtgärder fram till omkring år 2012 för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Utöver 132 konkreta utsläppskällor som identi- fierats beskriver programmet också behoven av lagar och regleringar, miljömedvetenhet, utbildning samt kunskapsöverföring till länderna i östra Östersjöregio- nen. De områden som Sverige anmält till HELCOM som Baltic Sea Protected Areas bör i framtiden kunna ges ett tillfredsställande skydd, t ex genom marina reservat
Transporter — en prioriterad fråga Transportsektorn utpekas som särskilt viktig när det gäl— ler att skapa en hållbar utveckling i Östersjöområdet. Våren 1997 står Tyskland som värd för den tredje transportministerkonferensen i Östersjöregionen.
I anslutning till miljöministermötet i Saltsjöbaden hölls ett planministermöte som kan få stor betydelse för den övergripande fysiska planeringen i Östersjöregio- nen. På mötet enades man om att arbeta fram en vision för Östersjön, VASAB 7.010. Det är av stor vikt att denna Östersjövision, kallad VASAB 2010, genomsyras av ett tydligt Agenda 21-perspektiv.
På senare år utgör en markant utökad handelssjöfart med framför allt oljetransporter och miljöfarligt gods ett växande miljöhot på grund av både de utsläpp som transporterna orsakar och risken för olyckor med olje- utsläpp m. m. som följd.
Internationellt samarbete — Nordsjön
Den är 1992 antagna nya konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten utgör en samman- slagning och modernisering av Oslokonventionen som syftar till att förhindra dumpning från fartyg och flyg- plan samt Pariskonventionen som strävar efter att för- hindra havsförorening från landbaserade källor.
Vid den fjärde Nordsjökonferensen i Esbjerg i juni 1995 formulerade miljöministrama det 5. k. "genera- tionsmålet". Det innebär att utsläpp, emissioner och förluster av farliga kemiska ämnen till Nordsjön ska kontinuerligt minska och skall ha upphört inom en generation, d. v. 5. inom 25 år. Den 5. k. Esbjergdekla— rationen avviker från traditionen att inrikta åtgärder
Exempel
Baltic 21 — en aktionsplan för Östersjöregionen
Östersjöländernas statsministrar initierade vid ett möte i Visby i maj 1996, en rad åtgärder för ett ökat Östersjösamarbete kring miljö— och utvecklingsfrå- gor. Som ett led i detta arbete träffades Östersjö- ländernas miljöministrar ett halvår senare i Saltsjöbaden för att utarbeta en aktionsplan — Baltic 21 — för Östersjöområdet. Miljöministrarna har beslutat att prioritera industri, transporter, jord- bruk, energi, skogsbruk, fiske och turism. Ansvaret för att utarbeta uthålliga perspektiv och planer och kriterier för de sju sektorerna är fördelade på län- derna. Sverige ansvarar tillsammans med Ryssland för industrifrågorna. Agendan skall vara klar att antas våren 1998.
Sverige har, genom det geografiska och politiska läget i Östersjöregionen, ett särskilt ansvar för utvecklingen inom Östersjöområdet. Ett sekretariat har upprättats i Stockholm för att stödja och koor- dinera hela processen.
mot enskilda ämnen och utgår istället från att åtgärder bör avse den kemiska belastningen av miljön i dess hel- het.
Kvävebelastning med avdrag för retention 1995
Deposition på
sjö och tätort 12% Industri 4% &
ikogsbruk antropogent) 1%
kogsbruk naturligt) 10%
Jordbruk (naturligt) 7%
Källa: Naturvårdsverket
Avloppsreningsverk 27%
Enskilda avlopp 2%
Jordbruk (antropogent) 37%
Exempel
Coalition Clean Baltic — samarbete mellan organisationer kring Östersjön Coalition Clean Baltic (CCB), Seas at Risk och Världsnaturfonden (WWF) är exempel på frivillig— organisationer som arbetat med olika internatio— nella samarbetsprojekt kring Nordsjön och Öster- sjön.
CCB är en paraplyorganisation som koordinerar många miljöorganisationers arbete runt hela Östersjön. Särskild uppmärksamhet riktas mot HELCOM och det nya internationella regerings- samarbetet Baltic 21. En allt intensivare båttrafik på Östersjön har ökat miljöbelastningen i områ- det. CCB har varit pådrivande för att bl. a. förmå regeringarna att begränsa de på senare är snabbt ökande oljeutsläppen.
Denna typ av internationellt samarbete har spritt sig till andra hav. Hösten 1996 bildades European Seas and Environment Cooperation som är ett samarbete mellan CCB, Seas at Risk och lik- nande paraplyorganisationer i länderna runt Svarta Havet och Medelhavet.
Att stärka viktiga samhällsgruppers roll
(I) > 3 3 > 2 'n > _| _| Z 2 G)
— organisation och genomförande
Alla landets 288 kommuner har påbörjat lokalt Agenda 21-arbete. Ofta har kommunens tidigare miljö- och hälsoskyddsarbete tjänat som utgångs- punkt.
Kommunernas ansvar för Agenda 21 är politiskt och moraliskt, men regleras inte av formella, juri— diska krav.
Två tredjedelar av kommunerna har placerat led- ningsansvaret hos kommunledningen.
Hälften av kommunerna hade 1995 en speciell Agenda 21-samordnare.
Ideella organisationer spelar en viktig roll för att sprida kunskap och engagemang, samt tillföra idéer i det lokala arbetet.
Arbetet med lokala mål och handlingsprogram för hållbar utveckling pågår i kommunerna.
Fokus har legat på miljöfrågor men även aktivi- teter inom områden som hälsa, arbetslöshet och sociala frågor samt demokrati och näringslivsut- veckling har i varierande grad integrerats i det loka- la Agenda 21-arbetet.
Områden med stor aktivitet är utbildning, avfallshantering och återvinning, miljöanpassad offentlig upphandling, konsumtion och gröna räken- skaper.
Arbete på lokal nivå dominerar
I det svenska samhället är det på lokal nivå som upp- följningen av Agenda 21 fått det bredaste genomslaget. Det är här som en mängd aktiviteter kommit igång efter Riokonferensen. De kommunala myndigheterna och den lokala politiska organisationens engagemang har spelat en avgörande roll. Kommunerna har arbetat både utåtriktat för att engagera och informera lokala aktörer och medborgare samt genom aktiviteter inom den egna organisationen.
Enligt en undersökning genomförd av Statistiska Centralbyrån 1996 har 40 procent av svenskarna hört talas om Agenda 21, 20 procent har nåtts av skriftlig information och tre procent har själva medverkat i ett Agenda Zl-projekt. Detta är ett mått på den stora spridning som Agenda Zl-arbetet fått i samhället.
Alla Sveriges 288 kommuner hade tagit någon typ av initiativ för att påbörja eller markera vikten av det loka— la Agenda 21-arbetet sommaren 1995. Det finns dock en stor variation mellan de kommuner som har flera års erfarenhet och bedriver ett avancerat arbete och andra som nyligen tagit de första stegen.
Om lokala myndigheters ansvar i Agenda 21-dokumentet
Lokala myndigheters ansvar i genomförandet av Agenda 21 anges tydligast i kapitel 28. De lokala myn- digheternas uppmanas ta initiativ till en demokratisk process med brett deltagande från olika aktörer och medborgargrupper. En sådan process ska ha inletts före
Självständiga kommuner med brett ansvar avgörande för utvecklingen
Svenska kommuner har i ett internationellt perspektiv ett långtgående självbestämmande och ett stort ansvar inom en rad samhällsområden. Detta har haft stor bety— delse för den snabba utveck— lingen av det lokala Agenda 21—arbetet. Kommunerna har egen beskattningsrätt och finansierar därigenom merparten av den egna verk- samheten. En viktig del av det kommunala självstyret är också det kommunala plan— _ monopolet, som innebär att kommunerna själva beslutar om markanvändning och byggande inom sitt område.
Kommunens arbete styrs ytterst av förtroendevalda som utsetts vid lokala val. Alla tjänstemän anställs också genom lokala beslut. Inte heller andra kommu— nala beslut behöver fastställas av staten.
Kommunerna har huvudansvaret för verksamheten » inom flera samhällsområden, däribland social service och vård, utbildning samt bostäder. Dessutom är bl.a. räddningstjänst samt kultur och fritid kommunala ansvarsområden.
Arbetsmarknad, . näringsliv $%
Bostäder, : fastigheter etc S% i
Kollektivtrafik, kommunikationer 41% :
Lång tradition av lokalt miljöarbete
Svenska kommuner har traditionellt långtgående ansvar inom miljö- och hälsoskyddsområdet, liksom för verksamheter som energi, vatten och avfall samt kol— lektivtrafik. Kommunen ansvarar också för tillämpning
Fördelningen av kommunala utgifter 1993
1 mer service 35%
och tillsyn av flera lagar med anknytning till miljöområ- det, däribland miljö- och hälsoskyddslagen, renhåll- ningslagen, lagen om kemiska produkter, livsmedelsla- gen liksom av plan— och bygglagen.
Förekomsten av lokala . miljö— och hälsoskyddsmyn— digheter med egen, expert— kompetens har haft stor betydelse för utvecklingen av Agenda 21-arbetet. Ur— sprungligen var kommunen främst tillsynsmyndighet, men denna roll har, gradvis utvecklats mot alltmer av förebyggande arbete och råd- givning. Många kommuner har tidigare erfarenheter av sektorsövergripande arbete inom området miljö och hållbar utveckling Detta har varit en viktig grund för ett framgångsrikt lokalt arbete med Agenda 21.
*, Gemensam administration 10%
Energi, vatten och avfall 15%
Miljö och hälsa, räddningstjänst $%
' Kultur och fritid S%
Kalla: Kommunförbundet
Stora variationer i yta och folkmängd Variationen mellan Sveriges 288 kommuner är stor, både i fråga om yta och folkmängd. Störst till ytan är .V ] Kiruna med 20 000 kvadratkilometer och minst Sundbyberg med 9 kvadratkilometer. Största befolk- ningen har Stockholms stad (700 000 invånare) och . minsta Bjurholm (3000 invånare). Genomsnitts— kommunen har ca 30 000 invånare. Den stora varia— . tionen mellan olika kommuner avspeglas i olika förut— sättningar, resurser och behov.
Startår för det aktiva
Agenda 21—arbetet i kommunerna
140 120
100
Antal kommuner
Källa: Svenska Kommunförbundet
1992
1996 och leda fram till en lokal handlingsplan för håll- bar utveckling, en lokal Agenda 21. Denna uppmaning har fått den största praktiska betydelsen i den svenska uppföljningen av Riokonferensen.
Snabb spridning till kommunerna
Redan under processen som föregick Riokonferensen 1992 deltog ideella organisationer, centrala och lokala myndigheter samt näringsliv. Detta lade grunden för den snabba spridningen av resultaten från Riokonferen- sen och det breda engagemanget i det fortsatta arbetet på lokal nivå.
Agenda 21 och övriga Riodokument översattes snabbt till svenska och spreds till kommuner, myndig- heter och organisationer, bl.a. genom en remiss, som
bl.a. omfattade 50 kommuner. Miljödepartementet och Svenska Kommunförbundet gick också ut med ett gemensamt brev till alla kommuner, med en presenta- tion av uppdraget från Rio och en kort sammanfattning av Agenda 21. Under våren 1993 genomförde departe— mentet och Kommunförbundet också en serie regiona— la konferenser för att stimulera den lokala uppföljning- en.
Kommunernas ansvar är politiskt och moraliskt. Bakom den uppgift som har ålagts kommunerna finns inga formella eller juridiska krav på hur arbetet ska bedrivas utan det står kommunerna fritt att utforma det efter egna behov och förutsättningar.
Ledning, samordning och finansiering
Det stora genombrottet för kommunernas Agenda 21— engagemang kom 1994, då nära hälften av landets kommuner uppger att de inledde sitt arbete [127 av 288 kommuner). Nästan alla kommuner [96 procent) hade 1995 ett formellt politiskt beslut som grund för arbetet. Besluten är i regel tagna på hög politisk nivå och har alltså fått hög politisk status.
Ansvaret för att leda Agenda 21—arbetet har i två tre- djedelar av kommunerna placerats direkt under kom- munledningen. Detta pekar på att arbetet uppfattats som en central angelägenhet, snarare än en sektorsfråga.
Särskilda ekonomiska medel för Agenda-arbetet har avsatts i tre av fyra kommuner. Det är oftast mindre summor avsedda för samordning och information. Konkreta aktiviteter med anknytning till olika delar av den kommunala verksamheten finansieras i regel av respektive förvaltning. Från statligt håll har totalt ca 18
miljoner kronor anslagits, främst för att stimulera och sprida lokala projekt som kan tjäna som goda exempel.
Speciella Agenda Zl-samordnare fanns 1995 i unge- fär varannan kommun. Flertalet av samordnama var projektanställda, vilket kan motverka långsiktighet och kontinuitet i arbetet. I knappt hälften av kommunerna fanns dessutom personal som finansierades genom arbetsmarknadsbidrag.
Brett deltagande och engagemang
I Sverige råder stor enighet om vikten av att nå ut i samhället och engagera så många aktörer, medborgar- grupper och enskilda som möjligt. Den kommunala organisationen kan aldrig på egen hand eller genom tra— ditionellt myndighetsarbete uppnå en hållbar utveck— ling. Det är därför främst som katalysator, samordnare och pådrivare av lokalsamhällets samlade engagemang som kommunen har betydelse.
Studieförbund och miljöorganisationer är de katego- rier som generellt är mest aktiva i det lokala arbetet. Därefter följer näringsliv och handel samt lantbrukare. Barn (under 15 år) bedöms också engagerade i relativt hög grad, mest genom aktiviteter i skola och bamom— sorg.
Omkring 90 procent av kommunerna uppger att de satsat på information till allmänheten. De informa- tionskanaler som använts är lokalpressen, informations- möten, inforrnationsmaterial till hushållen, miljömässa eller utställning samt miljöteam eller studiecirklar. Riktade informationsinsatser förekommer främst till skolor, daghem, föreningar samt näringsliv och handel.
Kommunalt organ som leder det
lokala Agenda 21-arbetet
Antal svarande: 280
Antal kommuner
Kalla: Svenska Kommunförbund
Utskott eller beredning under hälsoskyddsnämnd kommunstyrelsen eller motsvarande
Kommunstyrelsen Miljö— och Annat organ
Lokala handlingsprogram och måldokument
Många kommuner arbetar med lokala Agenda Zl-pro- gram som anger mål och konkreta projekt för det fram— tida arbetet. Arbetsformer och inriktning varierar mel- lan olika kommuner. Somliga kommuner baserar pro- gramarbetet på ett brett engagemang. Där har olika lokala aktörer, organisationer och enskilda deltagit och där kommunen haft en samordnande funktion. I flera kommuner har olika arbetsgrupper varit engagerade i att formulera lokala mål och förslag för det fortsatta arbetet samt lokala visioner för att tydliggöra begreppet hållbar utveckling.
Andra kommuner har börjat med att ta fram ett internt handlingsprogram för den kommunala organisa—
tionen eller ett ramprogram för kommande arbete. Ambitionen är i regel att de lokala Agenda Zl-doku— menten ska antas av den lokala politiska församlingen.
Fokus på miljö i praktiskt arbete
Det lokala Agenda Zl-arbetet i Sverige har generellt fokuserat på miljö- och naturresursaspektema i begrep- pet hållbar utveckling. Orsakerna till detta är dels att det finns ett utbrett engagemang kring miljöfrågor i samhället, som överbryggar politiska skiljelinjer, dels finns i Sverige aktiva ideella organisationer och väl utbyggda kontaktnät inom miljöområdet. Agenda 21 har dock ofta medfört att den lokala diskussionen har breddats från miljöperspektivet till det vidare begreppet hållbar utveckling. Den sociala dimensionen 1 Agenda 21 motsvaras i många kommuner av aktiviteter inom områden som näringslivsutveckling, åtgärder mot arbetslöshet och social segregation, integration av invan— drare, utveckling av lokal demokrati och närdemokrati i bostadsområden samt hälsa och livskvalitet Det nya är att framförallt att dessa områden integreras med aktivi- teter på miljöområdet.
Snabb utveckling där kommunen har erfarenhet och verktyg
Ofta har det lokala Agenda Zl-arbetet på ett tidigt sta- dium givit upphov till praktiska projekt eller kopplats till redan pågående aktiviteter. Förutom miljöförbätt- ringar, tjänar projekten till att sprida engagemang.
De arbetsområden man valt varierar mellan olika kommuner och beror bl.a. på vilka lokala miljöproblem som dominerar samt vilken tradition och kompetens
som finns inom kommunen. Generellt har arbetet utvecklats snabbast inom områden där kommunerna har ett stort ansvar samt välutvecklade arbetsmetoder och verktyg.
Agenda Zl—aktivitetema har utvecklats långsamt inom områden där kommunens ansvar traditionellt är mindre (t.ex. biologisk mångfald och jordbruk). Utvecklingen går dessutom ofta långsammare på ett område där kommunen saknar verktyg för att påverka, t.ex. genom lagstiftning, ekonomiska styrmedel och inflytande över planeringen. Exempel på sådana områ- den är transporter och energi.
Generellt har det lokala Agenda 2 I-arbetet medfört att lokalt engagemang och ansvarstagande för miljö och hållbar utveckling har breddats till fler områden. Inom t.ex. energi och transporter var aktiviteten låg i början av processen, men både intresse och arbetsformer har suc- cessivt utvecklats. I dag tillhör dessa frågor de mest aktuella i de ledande Agenda 21-kommunerna. Tabellen nedan innehåller kortfattad genomgång av sektorer eller verksamheter där det lokala Agenda 21— arbetet haft stort genomslag samt områden där utveck- lingen gått mer långsamt.
Information och utbildning: Tre fjärdedelar av kommunerna hade 1995 satsat på utbildning i Agenda 21—arbetet. Vanligast är utbildning av politiker samt tjänstemän, lärare och andra kom- munanställda. Även allmänhet och lokalt näringsliv har utbildats i vissa kommuner. Information till allmänheten har oftast skett genom Iokalpress och informationsmöten. (se kap. IV.5, IV.6)
Miljökriterier för offentlig upphandling: Två tredjedelar av kom- munerna tillämpade 1995 miljökriterier för offentlig upphandling. Agenda 21—processen har bidragit till att miljöanpassa upp- handlingen. Även landstingen har ofta liknande program och flera exempel på regionala samarbeten mellan kommuner finns. (se kap. lV.4, ll.2).
Avfall, källsortering, återvinning: De lokala aktiviteterna har ofta startat inom detta område, där det varit lätt att skapa engagemang och där både hushåll och arbetsplatser kan bidra. Aktiviteter på avfallsområdet har kopplats till konsumtionsmönster och haft pedagogisk betydelse. Starten på det lokala Agendaarbetet sam- manföll med att källsortering föreskrevs och att producentansva- ret aviserades. (se kap. II.1, ll.2.)
Konsumtionsmönster: Projekt för att informera om konsumtions- och miljöfrågor, samt miljöanpassade produkter är vanligt i det lokala Agenda 21-arbetet, ofta som ett samarbete mellan kom- mun, handel och lokala organisationer. Miljömärkta produkter inom områden som rengöringsmedel, hushållskemikalier, papper- svaror och ekologiskt odlade livsmedel har fått ett genombrott. (se kap II.1)
Gröna räkenskaper och miljöredovisning: En tredjedel av kommu- nerna hade 1995 börjat utveckla olika typer av gröna räkenskaper eller system för miljöredovisning. Agenda 21-arbetet har tydliggjort behovet av indikatorer för hållbar utveckling och förbättrade möjligheter att utvärdera genomförda åtgärder. (se kap. IV.2.)
Nya lösningar för avloppsrening: I många kommuner har Agenda 21 stimulerat arbetet med våtmarker för att minska utsläpp av närsalter samt småskaliga, lokala lösningar för avlopp och dag— vatten. Även projekt för att minska föroreningar i avloppsslam samt försök med urinseparerande toaletter förekommer. (se kap ll.7)
:
; l |
Energi: Energiområdet har ofta upplevts som svårt att arbeta med lokalt. Kommunerna har små möjligheter att påverka priser och beskattning på området. Intresset har dock ökat och allt fler kom- muner arbetar med energieffektivisering, inom egen verksamhet samt gentemot näringsliv och allmänhet. Det finns även exempel på lokalt arbete med förnybar energi, främst biobränslen i el- och värmeproduktion. (se kap. II.4).
Naturvård och biologisk mångfald: Utvecklingen i samband med lokalt Agenda 21-arbete har generellt gått långsamt. Kommuner- nas traditioner och kompetens på området varierar mycket. Exempel på aktiviteter: bevarande av biomångfald i kulturland- skapet, miljöanpassat skogsbruk, kommunala initiativ till naturre- servat etc. (se kap. ll.6)
Trafik och transporter: Utvecklingen gick i början långsamt inom lokalt Agenda 21-arbete, men aktiviteten har nu ökat. Aktiviteterna gäller främst lokala miljöanpassade trafikplaner, mil- jözoner, förbättrad kollektivtrafik, cykel- och gångtrafik, introduk- tion av biodrivmedel samt regionala järnvägssatsningar. Flera stora vägprojekt har också omprövats, bl.a. beroende på lokal opinion. (se kap. ll.5)
Hållbart jordbruk och Iivsmedelsförsörjning: Kommunernas enga- gemang i jordbruksfrågor varierar mycket, men Agenda 21-arbetet har bidragit till ökade kontakter. Exempel på lokala aktiviteter är: upphandling av lokalt producerade och ekologiskt odlade jord- bruksprodukter, kartläggning av Iivsmedelsförsörjning och trans- porter, projekt för att minska näringsläckage från jordbruksmark och bevara biomångfald. (se kap. ll.6)
Näringslivets engagemang i det lokala Agenda 21-arbetet: aktivi- tetsnivån beror på lokal företagsstruktur och på hur utvecklade kommunens kontakter med näringslivet är. Exempel på lokala aktivitet är att utvecklandet av kontaktnät och stöd åt miljöarbe- tet i företag. (se kap. ll.2).
Fysisk planering och byggande: När t.ex. nya översiktsplaner tas fram präglas de av Agenda 21-arbetet. Perspektivet är en hållbar utveckling och en process med brett deltagande eftersträvas. Även intresset för miljöanpassat byggande har ökat. Det gäller t.ex. material, energi, avfall och VA—lösningar. (se kap. I.4)
(I) > Z 3 > 2 71 > _| _| Z 2 D
lll.2 Icke—statliga organisationers engagemang i Agenda 21—arbetet
Bred representation vid Riokonferensen
Engagemanget från icke-statliga organisationer och folkrörerlser har en avgörande betydelse i det svenska Agenda 21-arbetet. Organisationerna har tillfört idéer och drivit projekt som bidragit till det konkreta innehål- let i uppföljningen av Riokonferensens beslut. De har också haft en viktig roll som spridare av information och engagemang i samhället.
Redan året innan UNCED aktiverade sig en rad orga— nisationer. Flera samarbetsprojekt startades på nationell nivå, för att samordna organisationemas förberedelser och sprida information.
Vid Riokonferensen deltog representanter för mer än 50 svenska organisationer/ folkrörelser. Den breda repre- sentationen fick troligen stor betydelse för det fortsatta arbetet i Sverige. Somliga av organisationerna har sedan dess aktivt drivit frågor kring miljö och utveckling inom landet, medan andra mest bidragit genom att sprida informationen vidare.
Om icke—statliga organisationers roll i Agenda 21-dokumentet
Riokonferensen och Agenda 21 har lyft fram betydelsen av icke-statliga organisationers engagemang. Detta är något delvis nytt inom FN—systemet.
Icke statliga organisationers roll i arbetet för hållbar utveckling behandlas i Agenda 21 främst i kapitel 27. Där anges bl.a. att organisationemas erfarenheter, kom— petens och kapacitet ska utnyttjas i den nationella upp- följningen av Agenda 21. För att tillgodose detta bör förutsättningar för dialog skapas på nationell nivå. Organisationerna bör också få tillfälle att delta i utform- ning, genomförande och utvärdering av Agenda 21— arbetet på alla nivåer i samhället. Särskilt viktigt är att stimulera organisationemas deltagande i olika former av utbildning och opinionsbildning. Icke statliga organisa- tioners roll tas även upp i bl.a. kapitel 25 "Barn och ung- domars roll för hållbar utveckling”, kapitel 28 "Lokala myndigheters initiativ till stöd för Agenda 21" samt kapitel 29 "Att stärka arbetstagarnas och deras fackför- eningars roll”.
Folkrörelsernas roll i svensk demokrati
Folkrörelserna har en viktig roll i svensk demokratisk tradition. Med folkrörelse avses en organisation med bred folklig förankring, som har som mål att förändra samhället och samhällsinstitutionerna. De traditio- nella folkrörelserna växte fram i slutet av 1800— och början av 1900-talet och de har även anknytning till framväxten av flera av dagens politiska partier. Basen i verksamheten är i regel lokala föreningar eller kret— sar som samordnas i en riksorganisation.
Till de ursprungliga folkrörelserna räknas t.ex. fri— kyrkliga organisationer, nykterhetsrörelsen, den fack— liga och politiska arbetarrörelsen, konsument— och bondekooperationen, kvinnorörelsen samt idrottsrö-
Vidgat engagemang för hållbar utveckling
Ett allmänt intryck är att Agenda 21-arbetet har med- fört ett ökat ideellt engagemang i frågor kring miljö och hållbar utveckling. Förståelsen för de globala sambanden mellan miljö-, utvecklings- och rättvisefrågor har också fördjupats. Detta avspeglas t.ex. i ett ökat intresse för globala rättvisefrågor inom miljöorganisationerna, medan t.ex. kyrkliga organisationer samt bistånds och solidaritetsorganisationer med en tradition av socialt engagemang även börjat arbeta aktivt med miljöfrågor. Eftersom arbetet med miljö- och hållbar utveckling samlat ett brett spektrum av organisationer och aktörer, har också nya kontakter och samarbeten etablerats, både lokalt, nationellt och internationellt. Som samordnare i det lokala Agenda Zl-arbetet har kommunerna ofta
relsen. Knutna till olika folkrörelser finns dessutom flera studieförbund som erbjuder kurser och utbild— ningar till vuxna inom områden som språk, kultur, estetisk verksamhet, natur och miljö m.m.
Folkrörelserna och ideella organisationer har fort— farande en stor betydelse i den demokratiska proces— sen samt för att sprida kunskap och engagemang i samhället. Till dagens problem hör dock att de ten— derat att utvecklas från massrörelser till institutioner, med vikande gräsrotsaktivitet. Organisationerna är också beroende av statliga bidrag, vilket minskar deras oberoende.
anställt personer med erfarenheter från föreningslivet.
En stort antal ideella organisationer och intresseorga- nisationer har på olika sätt engagerat sig 1 Agenda 21- arbetet på olika nivåer i samhället. Eftersom variationen är stor, både mellan olika orter och när det gäller aktivi— tetemas inriktning, är det svårt att ge en heltäckande bild. Generellt återfinns många av de organisationer som varit mest aktiva i Agenda 21-uppföljningen i föl- jande huvudgrupper:
Miljöorganisationer
Studieförbund Kyrkliga organisationer samt bistånds och solidaritets- organisationer Kommunförbunden i länen och nationellt
Exempel
Organisationer och Agenda 21-aktiviteter
Detta är ett axplock av organisationer som på olika sätt deltagit i Agenda 21-arbetet. Förutom dessa finns många fler som varit aktiva på olika nivåer i samhället.
Naturskyddsföreningen
Naturskyddsföreningen är Sveriges största miljöorga— nisation, med ca 185 000 medlemmar och 270 Ioka- Ia kretsar. Naturskyddsföreningen har haft en viktig roll i Agenda 21-arbetet i Sverige, både som nationell aktör och genom sina lokala kretsar. Exempel på nationella projekt är samarbetet med Växjö kommun som modellkommun för lokal Agenda 21 samt nyhetsbrev och idéskrifter för lokalt arbete med håll- bar utveckling. Dessutom arbetar man med miljö— märkning av produkter samt samarbete med miljöor- ganisationer i Syd. ! många av landets kommuner del— tar Naturskyddsföreningens lokala kretsar i Agenda 21—arbetet som idégivare och pådrivare.
q2000 — ungdomskampanj för ett hållbart Sverige
Ungdomsnätverket q2000 bildades under förbere— delserna inför UNCED och började tidigt arbeta med uppföljningen av Agenda 21 i Sverige. q2000 lyfte tidigt fram målet att lokalt Agenda 21-arbete skulle inledas i alla kommuner före 1996 och arbetade aktivt med påverkan på central och lokal nivå. Därigenom fick nätverket stor betydelse för den snab-
ba utvecklingen för det lokala arbetet.
De flesta aktiva i det nationella nätverket q2000 är studerande på gymnasier eller högskolor och många av dem arbetar även i olika ungdomsorganisa— tioner. Exempel på aktiviteter är: konferenser för att lära ut och praktisera metoder för påverkan, en data- bas för goda exempel och idéutbyte, temadagar om hållbar utveckling på gymnasieskolor samt en rapport om hinder på nationell nivå för det lokala Agenda 21— arbetet. Internationellt har q2000 bl.a. arrangerat ett ungdomsseminarium i samband med det femte mötet med FN:s Commission of Sustainable Development (CSD) i New York.
Studiefrämjandet
Studiefrämjandet är ett av landets största studieför- bund och har traditionellt en omfattande verksamhet inom natur— och miljöområdet. På många orter har Studiefrämjandet etablerat samarbete med kommu- nen i olika typer av utbildningsprojekt. I flera kom- muner har t.ex. arbetslösa ungdomar utbildats till "miljöinformatörer" i samarbete med Studiefrämjan- det. Miljöinformatörerna har sedan arbetat med infor- mation till allmänhet och företag i det lokala Agenda 21-arbetet. Det finns även projekt där invandrare utbildats till miljöinformatörer för att bl.a. sprida information inom sina respektive språkgrupper. Studiefrämjandet har också organiserat och utbil-
Exempel
dat s.k. ”miljöteam". Dessa består av en grupp hus- håll som tillsammans ser över sin konsumtion och söker lösningar för att minska miljöbelastningen från t.ex. varor, avfall, resor och energianvändning. Stöd i arbetet är studiematerial och en handledare. I många kommuner har Studiefrämjandet dessutom ansvarat för internutbildning av kommunpersonal inom det lokala Agenda 21-arbetet.
Svenska kyrkan — Kyrkans miljövärn
Kyrkans miljövärn är ett nationellt projekt inom Svenska kyrkan. Målsättningen är att miljö- och håll- barhetsanpassa all verksamhet genom Agenda 21- arbete i församlingarna. Arbetet tar upp både andliga, etiska, ekologiska och rättviseaspekter på en hållbar utveckling. Som stöd och inspirationskälla för arbetet har Svenska kyrkan givit ut boken ”Den gröna postil- lan". Det praktiska arbetet i församlingarna innefattar miljöutbildning av kyrkans 22 000 anställda samt t.ex. energisparande, avfallshantering samt miljöan- passning av upphandlingen och resor. Församlingar och stift som uppfyller vissa villkor kan även bli mil- jödiplomerade. Miljöarbetet i församlingarna har mött stort intresse och engagemang.
Svenska kyrkan är en stor skogsägare och en mil- jöanpassning av skogsbruket har påbörjats. En "Skogspostilla" som anger regler för ett miljöanpassat skogsbruk håller på att tas fram. Svenska kyrkan del—
tar även i nordiskt och europeiskt kyrkosamarbete på miljöområdet liksom samarbete med u-länder.
Svenska Kommunförbundet och de regionala kommunförbunden
Svenska Kommunförbundet är en intresseorganisa- tion som företräder kommunernas gemensamma intressen. Alla Sveriges 288 kommuner är medlem- mar. Kommunförbundet har haft stor betydelse för spridningen av det lokala Agenda 21-arbetet i Sverige. Bland aktiviteterna märks kurser och konfe- renser, erfarenhetsäterföring, kontaktförmedling och rådgivning samt utgivning av informationsmaterial.
I alla län i landet finns regionala kommunförbund. Dessa har ofta en viktig roll som koordinatörer av samarbete och erfarenhetsutbyte mellan länets kom- muner. I många fall har man organiserat regelbundna träffar kring miljö- och Agenda 21-frågor för politiker och tjänstemän. I t.ex. Västernorrlands län har kom- munförbundet dessutom drivit ett stort projekt för miljöanpassad kommunal upphandling. Både Svenska kommunförbundet och de regionala förbun- den organiserar även internationellt samarbete kring miljö och hållbar utveckling.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är en av
de fackliga organisationer som aktivt engagerat sig i )
Exempel fortsättning
frågor kring miljö och hållbar utveckling. TCO orga- niserar tjänstemän inom näringsliv och offentlig för- valtning. ! samarbete med andra organisationer och myndigheter driver TCO projektet "Miljöanpassat kontor" med syfte att miljöanpassa inköp, material- och energianvändning på kontorsarbetsplatser. TCO driver också ett system för miljömärkning av datorer, som innefattar både energi-, material- och arbets— miljöaspekter. Dessutom har TCO utarbetat och Ian— serat 6E - en arbetsmodell för att integrera arbetet med yttre miljö och arbetsmiljö på en arbetsplats, samt att engagera hela personalen i miljöarbetet.
Landsorganisationen (LO)
Landsorganisationen (LO) är Sveriges största fackli- ga organisation och verkar som federation för fack- förbund inom bl.a. tillverkningsindustri, byggsektor samt vård och offentlig verksamhet. LO:s arbete med miljö och Agenda 21 är främst inriktat på arbetslivets miljöfrågor i vid mening. För att nå ut och engagera medlemmarna har LO tagit fram stu- diematerial samt ordnat kurser och informations- verksamhet.
Flera förbund inom LO har på motsvarande sätt arbetat med information och kurser på arbetsplat- serna. Pappersindustriarbetarförbundets medlem- mar har haft möjlighet att läsa en miljöcirkel på arbetstid, där 80 procent av medlemmarna deltog.
Metallarbetarförbundet och lndustrifacket har genomfört kampanjer kring substitutionsprincipen vad gäller hälso— och miljöfarliga kemikalier medan Lantarbetarförbundet bedriver ett omfattande inven- teringsarbete kring farliga bekämpningsmedel. Målarfacket och Grafiska fackförbundet har inlett särskilda Agenda 21-projekt. Runt om i landets kommuner har Kommunalarbetarförbundet engage- rat sig i det lokala Agenda 21-arbetet.
När LO hösten 1994 inventerade medverkan i Agenda 21-arbetet bland LO-sektionerna (fackets samarbetsorgan på kommunnivå) deltog ca en tre- djedel på något sätt.
IV.
Medel för genomförande
(0 > 3 3 > 2 71 > _. _| Z 2 O
|V.1 Samhällsplanering och beslutsprocesser
Arbetet för hållbar utveckling bör innefatta ett bre— dare välfärdspolitiskt spektrum av samhällsinsatser. Erfarenheter från det lokala Agenda-arbetet visar att det är viktigt att planering och utvecklingsarbete är demokratiskt förankrat och bygger på medverkan och delaktighet.
Samhällsplaneringen bör inriktas mot att med- verka till ett långsiktigt hållbart samhälle. I en sådan strävan är det av stor vikt att utveckla en lag- stiftning som kan utgöra ett övergripande regelsys— tem för hållbar utveckling. Hållbarhetsanalyser och riktningsanalyser kan bli viktiga verktyg i arbetet för hållbar utveckling.
Agenda—arbetet visar på vikten av att utveckla demokratin och underlätta invånarnas deltagande i lokala verksamheter och beslutsprocesser. Nya for- mer kan utvecklas i kommunerna. Kommuner och myndigheter bör kunna se över bl. a. informations- rutinerna i syfte att göra det möjligt för alla intres- serade att delta aktivt.
Rioprocessens konsekvenser
En följd av de beslut som togs i Rio de Janeiro 1992 är att samhällsplaneringen behöver utvecklas och breddas. En erfarenhet från det svenska Agenda—arbetet är också att arbetet för en hållbar utveckling bör innefatta ett
mycket bredare spektrum av samhällsinsatser än de som hör till det traditionella miljöområdet. Välfärdspolitiken i bred bemärkelse bör systematiskt beaktas i det fortsat— ta Agenda—arbetet. Det gäller hälsa och välbefinnande, integrering av inre och yttre miljöfrågor, boendefrågor, sysselsättning, trygghetsfrågor m.m. Vid Riokonferensen överenskoms också att staterna i det kommande arbetet skulle tillämpa ett underifrånperspektiv, dvs. Agenda- arbetet skulle så långt möjligt utvecklas lokalt och föras uppåt i hierarkin.
Samhällsplaneringen i Sverige
Den lokala fysiska samhällsplaneringen i Sverige bygger traditionellt på delaktighet och medverkan av olika sam- hällsgrupper. Kommunerna har genom sitt s.k. planmo— nopol initiativet i den fysiska planeringen och i plan- och bygglagen regleras bl. a. medborgarnas inflytande i planeringsprocessen. Berörda medborgare, föreningar och organisationer har möjlighet till direkt påverkan av framlagda förslag vid särskilda samrådsmöten.
I ett fortlöpande samspel mellan olika aktörer och verksamheter är det rent generellt av stor vikt att den gemensamma strävan mot hållbar utveckling kan relate- ras till ett övergripande regelsystem. I Sverige pågår sedan flera år ett omfattande arbete med att samordna miljö- och hälsolagstiftningen i en särskild miljöbalk. Syftet är att samordna sådan lagstiftning som har bety- delse för ekologiskt hållbar utveckling. I den meningen kan man se den planerade lagstiftningen som ett första steg i en samlad Agenda—lagstiftning.
Svenska erfarenheter av lokala beslutsprocesser
Den lokala delaktigheten bygger på många människors engagemang utifrån lokala förutsättningar. Den ger ofta upphov till nya idéer. Om den kraft som finns i det lokala engagemanget ska kunna leva vidare och utveck— las, förutsätter det möjligheter till aktivt deltagande i de politiska beslutsprocesserna. Den traditionella repre— sentativa demokratin kan utvecklas och förstärkas på olika sätt. I bl. a. Stockholm, Göteborg och Malmö utvecklas t. ex. systemet med stadsdelsnämnder. I andra kommuner prövas andra vägar till en decentrali- serad beslutsprocess. Det har t. ex. gällt att involvera föreningar, byar osv. direkt i Agenda-arbetet.
Ett mål bör vara att utveckla demokratin genom att underlätta invånarnas deltagande i beslutsprocessen och minska avståndet mellan invånare och förtroende—
Exempel
Brett deltagande i lokala planeringsprocesser l Skarpnäck, en förort i Stockholm, har "Miljöligan” i samarbete med stadsdelsnämnden utvecklat nya former för aktiv medverkan i miljö- och planeringsarbetet i ett storstadsområde. Miljöligan driver ett tiotal större projekt och har som mål att genom konkret handling väcka intres- se och engagemang hos allmänheten. | ”Miljöhuset" verkar olika miljögrupper. Miljöligan arrangerar också utbildning i olika ämnesområden med anknytning till hållbar utveckling.
Örebro kommun har haft en särskild översikts- planegrupp som bl. a. genom föreläsningar och enkäter sökt integrera ett hållbarhetsperspektiv i den översiktliga fysiska planeringen. Till grund för denna planering ligger bl. a. en idé-inventering kal- lad "Gröna tankar för en bättre miljö”. Kommunen har vidare sammanställt sysselsättningseffekterna av olika miljöåtgärder.
l Trollhättans kommun har man strävat efter att få med olika sociala aSpekter i översiktsplanering- en och lokala områdes- och utvecklingsplaner. Kommunen har också tagit initiativ till att ge näringslivet fri konsultation i miljöfrågor för en framtidsinriktad miljöanpassning av företag.
Exempel
Arbete med lokala handlingsprogram och visioner
Marks kommun har man i samband med den fördju- pade översiktsplaneringen tagit initiativ till en bred representation från kommunens olika delar och orga- nisationer för att söka nya samarbetsformer i plane- ringen. Under år 1995 deltog ca 400 personer aktivt i olika grupper. Strävan har varit att finna nya arbets- former för att nå fler målgrupper. Bl. a. har startats ett visionsarbete där ca 150 personer har arbetat fram en vision för önskad utveckling i ett 25—årsper- spektiv.
l Nacka kommun har man bildat ett särskilt Agenda 21-råd som i nära samverkan med olika par- ter i kommunen verkar för hållbar utveckling i loka- la planer och i kommunens olika verksamheter. Ordförande i Agenda 21-rådet är en politiker, utsedd av kommunstyrelsen, sekreterare är kommunens Agenda 21 samordnare. Övriga medlemmar i rådet är frivilliga personer från föreningslivet och olika intresserade organisationer.
! 77daho/ms kommun har man låtit gymnasieele- verna delta aktivt i Agenda-arbetet genom att bl. a. hjälpa till med en enkät till kommunens invånare om deras syn på Agenda 21 för Tidaholm. Bl. a. enkäten har bildat underlag för en dialog i kommunen om vil- ken vision som invånarna har om det hållbara sam— hållet och hur man kan nå dit. Vidare har olika "byautvecklingsgrupper" tagit fram underlag till översiktsplan och grundskoleelever stimulerats delta i kommunens samhällsplanering.
valda. Det kan t. ex. ske genom anordnande av öppna nämndsammanträden och återkommande öppna dis- kussioner mellan de lokalt förtroendvalda och medbor— garna. Under-sökningar vid Institutet för framtidsstudi- er visar bl. a. att fler ungdomar har engagerat sig i Agenda Zl—arbetet än i de politiska partiernas verk- samhet. Det visar på den stora potential för komman- de utveckling som Agenda-arbetet har.
Habitat II slår fast betydelsen av lokala processer Internationella studier inom WHO understryker den bredd som Agenda ZI-arbetet bör ha. Studierna visar att stora klyftor mellan olika befolkningsgrupper lång- siktigt leder till sämre och mer instabil utveckling totalt för hela samhället. Demokrati, jämlikhet och jämställd- het är därför grundläggande delar i en långsiktig hållbar utveckling.
FN-konferensen i Istanbul 1996 om boende, bebyg- gelse och stadsutveckling - Habitat II - slår fast att en hållbar utveckling i världen beror av vad som sker lokalt där människor bor, där företag utvecklas och där olika verksamheter bedrivs. Möjligheterna måste tas till vara att förverkliga en hållbar utveckling genom ekonomisk och social utveckling och skydd av miljö, naturresurser och kulturella värden. En viktig rumslig dimension är att finna former för ett kretsloppsinriktat samspel mel- lan stad och land. De politiska huvudfrågorna från kon- ferensen slås fast i Istanbul-deklarationen.
Nya arbetsformer och verktyg i planeringsprocessen
Svenska erfarenheter från tiden efter 1972 års Stockholmskonferens ligger helt i linje med vad som
här redovisats från Habitat II och WHO. God livsmiljö, effektivare resurshushållning, full sysselsättning, god hälsa, goda bostäder och trygghet vad gäller utkomst och omsorg är centrala inslag i en hållbar utveckling. Planeringen för bostäder, infrastruktur och arbetsplatser behöver samordnas med miljöpolitiska åtgärder för ett miljöanpassat samhälle med rent vatten, ren luft och naturområden med biologisk mångfald. Det är vidare viktigt att de åtgärder som vidtas är demokratiskt för- ankrade och att de bygger på medverkan och delaktig- het.
Den nu genomgångna fasen av Agenda 21 med det s.k underifrånperspektiv som har tillämpats, visar på vikten av att medborgarnas möjlighet att påverka pla- nering och politiska beslut kommer till uttryck även i andra samhällsplaneringsprocesser än den fysiska plane- ringen. En ofta framförd åsikt av lokala Agenda-grupper är att delaktighet och samarbetsmöjligheter med ansva- riga instanser är betydligt svårare att uppnå för t. ex pla- ner och program som rör transporter och energiförsörj- ning.
Hållbarhetsanalyser
En slutsats blir att samhällsplaneringen behöver organi- seras med en målmedveten övergripande utgångspunkt: Att leda till det långsiktigt hållbara samhället. Ett sätt att pröva om en tilltänkt verksamhet leder rätt är att utveckla ett system för hållbarhetsanalyser. Sådana ana— lyser kan inte bara omfatta miljörelaterade utvecklings- aspekter, utan också beakta ekonomiska, demokratiska och sociala aspekter. Att beskriva miljökonsekvenserna innan beslut om en viss åtgärd ska tas har blivit en allt
mera självklar del i planeringsprocessen. Det gäller i för- sta hand för projekt, men också för strategiska beslut av olika slag, som t. ex. trafikprogram, energiförsörjning- sprogram, fysiska planer m.m. Ett utvecklingsarbete kring dessa frågor, i vilket Sverige deltar aktivt, pågår vid EU-kommissionen. En motsvarande process för övriga aspekter i ett system för hållbarhetsanalyser behöver utvecklas.
I vissa fall, t. ex. då processen är mer övergripande till sin karaktär, kan en s.k. riktningsanalys vara lämplig som ett förstadium till närmare konsekvensbeskrivning. I föl- jande modifierade exempel på en sådan analys, som relaterar till traditionella miljö- och naturresursförhål- landen, utgår man från sex frågor. Om alla frågorna besvaras med ja tyder det på att projektet åtminstone inte strider mot en hållbar utveckling. Blir svaret nej på en eller fler av frågorna kan man vänta sig problem i framtiden när det gäller hållbarhet m.m.
Agenda-arbetet har som tidigare framhållits visat att det är viktigt att det lokala engagemanget kan tas till vara i den kommunala beslutsprocessen. Ingenting hin- drar exempelvis att man i denna process knyter arbets- eller referensgrupper till ordinarie nämndorganisation med möjlighet för boende och lokala föreningar av skil- da slag att delta.
Erfarenheterna visar vidare att de kommuner där Agenda—arbetet har haft en direkt koppling till den cen- trala beslutsinstansen i kommunen, d.v.s. till kommun- styrelsen och ansvariga nämnder, har lyckats bäst med att integrera Agenda-arbetet i de olika kommunala sek- torerna.
Den inledda processen visar på möjligheterna till en
V.LMVJ
Riktningsanalysen visar om åtgärden bidrar till hållbar utveckling
Exempel frågor:
Minskar resurs— eller energianvändningen? Övergår vi till att använda förnybara resurser respektive energikällor?
Ökar naturens resursuppbyggande kapacitet? Bevaras naturens biologiska mångfald? Skapas slutna kretslopp för materia?
Håller vi oss inom gränserna för vad naturen och människan tål? Löser vi flera problem samtidigt i ett helhetsperspektiv utan att samtidigt skapa nya? Tillämpar vi försiktighetsprincipen? Substitutionsprincipen?
vidareutveckling av den lokala demokratin och det lokala aktiva deltagandet i utvecklingsarbetet. Kommunerna kan t.ex. se över rutinerna för det fort- satta Agenda 2 I —arbetet och pröva förutsättningama för en direkt koppling till kommunstyrelsen. Kommunerna bör vidare kunna se över formerna för allmänhetens och de ideella föreningarnas möjligheter att komma till tals i beslutsprocessen. Det gäller särskilt de unga. Informationsmtinerna bör underlätta för alla intressera— de aktörer att följa och påverka olika delar av arbetet för hållbar utveckling. Även myndigheterna bör se över sina informations- och beslutsrutiner så att lokala intres- senter får ökade möjligheter att påverka beslutsproces— sen. Alla instanser måste känna ansvar för att skapa goda förutsättningar för hållbar utveckling på lokal nivå.
U) > 2 3 ;> 2 11 > _| _| Z 2 (D
lV.2 Miljöräkenskaper
Miljöräkenskaper i Agenda 21
Kapitel 8 i Agenda 21 handlar om integrering av miljö- aspekter i de ekonomiska systemen och i beslutsproces- serna. Bland målen finns utvidgning av de nuvarande systemen för nationalräkenskaper för att integrera mil- jömässiga och sociala aspekter.
Miljöräkenskaper på nationell nivå
Fysiska miljöräkenskaper Statistiska centralbyrån utvecklar fysiska nationella mil- jöräkenskaper som alltså tar sin utgångspunkt i olika fysiska parametrar. En viktig aspekt har varit att möjlig- göra koppling till de aktörer som orsakar miljöpåverkan. Resultatet av detta presenteras i ”aktörsvisa miljöpro-
filer". Arbetet har kommit längst när det gäller utsläpp till luft, energianvändning samt miljöskyddskostnader. Andra områden man arbetar med är avfall, materialflö- desanalyser, naturresurser samt indikatorer för hållbar utveckling.
Statistiska centralbyrån samt Naturvårdsverket tar fram nyckeltal/indikatorer för att översiktligt beskriva utvecklingen i miljön i olika länder inom ramen för ett
nordiskt projekt
Monetära miljöräkenskaper Konjunkturinstitutet arbetar med monetära nationella miljöräkenskaper. Målet är att utveckla och utvärdera metoder för kostnadsvärdering med hjälp av marknads- priser, undvikandekostnader, betalningsviljestudier respektive hypotetiskt produktionsbortfall. Man har i olika pilotstudier värderat kostnaderna för skadeverk- ningar av svavel och kväve på skogsvirke, jordbruksgrö- dor, vattenekosystemen, korrosion, hälsa och rekrea- tionsvärden. Man utvecklar ekonomiska modeller som utnyttjar de fysiska miljöräkenskapema, för att kunna studera miljökonsekvenser av ekonomisk politik och Vice versa. Modellerna kan också användas för att söka den mest kostnadseffektiva mixen av åtgärder förutsatt att kostnader och effektivitet för åtgärderna är kända.
Sverige deltar även i arbetet inom EU (EUROS- TAT) som tar fram en modell för miljöräkenskaper och miljöindikatorer.
Verkstads- och annan tillverkningsindustri
|:: Produktionsvärrle |: Förädlingsvärrle [:| Sysselsättning l:: mamma D Samtliga bränslen
CD
Biobränslen %
&
få
I co: (;
i
| so: %?
i?
I NOx % 0 10 20 30 40 50 50 70
Procent av landet totalt
Massa och papper, grafisk industri
|__—__| Produktionsvärde EI Förädlingsvärde [:l Sysselsättning
, ' '. Biobränslen
Källa: SCB
20 30 40 Procent av totalt i landet
50 70
Exempel på aktörsvisa miljöprofiler. Profilen visar branschens bidrag/betydelse för förbrukningen av energi (uppdelat på olika energibärare), utsläppen av olika luft- föroreningar samt för olika ekonomiska parametrar.
Index för miljötillstånd i olika ekosystem Naturvårdsverket fick 1992 i uppgift att utarbeta ett system av miljöindex som ger en samlad bild av miljö- tillståndet i de svenska ekosystemen samt gör det möj- ligt att följa förändringar över tiden. Modellen baseras på relevanta indikatorer med vars hjälp man sedan gör en bedömning av miljötillståndet i landet som helhet och för större regioner. Slutligen ska man pröva olika metoder för att väga samman indikatorerna för en viss naturtyp till ett index. Slutmålet är att man med en enda sammanvägd siffra ska kunna sätta betyg på mil-
jötillståndet i området. Med denna metod kommer man att kunna åskådliggöra hur miljöpåverkade olika naturtyper är i olika regioner. Man har i dag kommit ganska långt när det gäller indikatorer för skog. Mer full- ständiga förslag för skog och ytvatten kommer att pre- senteras under 1997, för odlingsmark, våtmark och hav 1998, samt urban miljö och fjäll 1999.
Miljöskuldsberäkningar Ett sätt att kvantifiera kostnaderna för miljöpåverkan är att beräkna miljöskulden. Miljöskulden har definierats
som kostnad för att återställa de miljöskador som är tekniskt-ekonomiskt möjliga att åtgärda, samt storleken av det kapital som erfordras för att betala återkomman- de reparationsinsatser. 1992 beräknades Sveriges acku- mulerade miljöskuld uppgå till 261 miljarder kronor samt öka med 6,6 miljarder kronor per år. Jordbruket, avfallsfrågor och försurning stod för de tyngsta poster- na.
Miljöräkenskaper på lokal nivå
Det lokala Agenda Zl-arbetet har bidragit till att allt fler kommuner har börjat närma sig gröna bokslut i den egna redovisningen. I en enkät från 1995 uppgav en fjärdedel av landets kommuner att man börjat arbeta med någon form av grön redovisning. Det rörde sig både om miljöinformation som presenteras mer eller mindre fristående från den ekonomiska redovisningen, t.ex. i form av nyckeltal, och om olika försök att värde- ra miljökostnadema i pengar.
De första kommunala miljöredovisningama kom i början av 90-talet och nu går utvecklingen snabbt. 1995 presenterade ett 40—tal kommuner någon form av miljöredovisning. Ungefär hälften av dessa har kopplat redovisningen till uppföljning och utvärdering av beslu- tade mål. I mer än hälften av miljöredovisningama används olika gröna nyckeltal för att beskriva utveck— lingen.
En metod som fått bred spridning bland både kom- muner och andra aktörer är riktningsanalys. Metoden, som presenterades redan 1990, används för att kon— trollera hållbarheten i projekt eller vid planering och ger en övergripande uppfattning om effekterna på miljön.
Den beskrivs vidare i avsnittet om politiska beslut och beslutsprocesser.
Miljöräkenskaper på företag
Hittills har svenska företag inte i större utsträckning kopplat sin miljöinformation till ekonomiska aspekter. Nu ökar kraven på detta område, i första band från finansmarknadens aktörer och från kunder. [se vidare avsnitt II.2 Hållbart näringsliv).
Några svenska storföretag deltar i ett nordiskt projekt för att ta fram företagsspecifika nyckeltal för miljöpre- standa. I detta projekt finns dock ingen ambition att utveckla någon gemensam och generell metod som kan användas av alla företag.
Exempel
Miljöskuld och miljökapital i Eslöv Baserat på ovanstående metod hamnar man i Eslöv på följande resultat:
Långfristig miljöskuld ca 800 miljoner + ca 20 miljoner/år (koldioxidutsläpp, kadmium i jordbruksmark, minskad humushalt i jordbruksmark, övergödning av hav och sjöar, miljöfarligt avfall, förorenad mark, bevarande av biologisk mångfald i våtmarker respektive ett reservat)
Kortfristig miljöskuld ca 50 miljoner (bullerdämpning, åtgärdande av dricksvattenkvalitet, sanering av radonhus, ventilationsupprustning)
Naturligt miljökapital ca 2150 miljoner (markens taxeringsvärde, fyndighet kaolin och naturgrus, rekreationsvärden, existerande biologisk mångfald)
Tekniskt miljökapital - 200 miljoner (låg uppfyllnad -> negativt värde) (utsläpp till vatten från: reningsverk, avfallsupplag, jordbruksmark, enskilda avlopp; utsläpp till mark från reningsverk (slam); utsläpp till luft från energiverket, avfallsupplag, småskalig oljeeld- ning, småskalig vedeldning, freoner, tillståndspliktiga företag, krematorier; källsortering)
Humant miljökapital 2 miljoner (kommunal miljöinformatör, utbildning av kommunens inköpare miljöutbildning i skola, gymnasi- um och förskola, miljöutbildning på företag, information om källsortering)
Källa: Gröna nyckeltal i kommunal redovisning, Svenska Kommunförbundet 1996.
Exempel
Agenda 21-bokslut i Falun
Falun tillhör de svenska kommuner som arbetat längst med miljöredovisning. I Falun görs redovisningen för att följa upp politiskt tagna beslut och mål inom miljö- och energiområdet samt för att ge en allmän bild av miljösituationen.
Miljösituationen beskrivs bl.a. utgående från ett antal nyckeltal:
Avfall deponering av vissa avfallsslag på Faluns avfallsanläggning material till återvinning andel av avloppsslammet som sprids på odlingsmark kompostering i daghem, fritidshem och skolor
Energi energitillförsel och energislag, bränsle i fjärrvärmen, energianvändning för uppvärmning i det kommunala bostadsbolaget, elanvändning i kommunen
Trafik flöden på några trafikleder
Växthusgaser koldioxidutsläpp från fossila bränslenkoldioxidutsläpp från den störste enskilde energianvändaren Metaller och kg utsorterat miljöfarligt avfall från hushållen/invånare zinkläckage från gruvavfall kemikalier (indikerar totalt metalläckage) utryckningar till olje- eller kemikalieolyckor
Vatten vattenanvändning per person in- och utläckage i kommunala vatten och avloppsledningar
Biologisk mångfald andel skogsmark med landskapsekologisk planering
Försurning utsläpp av svavel från bränslen kvävedioxidutsläpp från bränslen Buller antal boende i områden med bullernivåer över viss gräns Utomhusluft kvävedioxidhalter i luft i centrala Falun km gång- och cykelväg Bygga och bo antal radonåtgärdade hus (ackumulerat)
Dricksvatten andel godkända renvattenprover
Friska Falun Andel rökare i årskurs nio
Nyckeltalen relaterar till politiskt beslutade mål och utvecklingen kan följas över flera år.
Miijöredovisningen innehåller också en konkret och tydlig genomgång av varje kommunnämnds planerade, påbörjade och avslutade åtgärder inom miljö- och energiområdet. Varje nämnds redovisning avslutas med en utvärderande kommentar från kommunens ledningsgrupp.
U) > 3 2 > 2 11 > _. _j Z 2 D
IV.3 Ekonomiska styrmedel och skatter
Ekonomiska styrmedel i Agenda 21-dokumentet I Agenda 21 framhålls behovet av ett effektivt utnyttjande av ekonomiska instrument. Till de områ- den som pekas ut som särskilt angelägna för detta hör: energi, transporter, jord- och skogsbruk, vatten, avfall, hälsa, turism och tjänstesektorn samt globala och grän- söverskridande miljöproblem.
Pris på miljöpåverkan I detta kapitel behandlas ekonomiska skatter och avgif- ter, dvs. extra pålagor konstruerade så att miljöpåverkan blir en prisfaktor. Dessa styrmedel har som syfte att med hjälp av marknadskrafterna styra konsumtionen och beteendet i en miljöanpassad riktning. Bidrag och
subventioner tas däremot inte upp i detta kapitel
Till fördelarna med ekonomiska styrmedel hör att: . åtgärder vidtas där det kostar minst, dvs. miljöbelast- ningen minskas kostnadseffektivt. . utveckling av miljöanpassade produkter stimuleras eftersom de ges relativa kostnadsfördelar. . administrativa kostnader vanligen är låga.
Under nittiotalet har användningen av ekonomiska styrmedel inom miljöområdet ökat kraftigt i Sverige som nu tillhör de länder i världen som har flest miljö- skatter och -avgifter. Inom EU kan enskilda länder infö- ra nationella miljöavgifter och skatter, så länge de inte klassas som handelshinder. Oron för försämrad konkur- renskraft för det egna landets industri kan emellertid hämma ett land om de är ensamma om att införa eko- nomiska styrmedel.
Miljörelaterade skatter och avgifter
1994 stod intäkterna från miljö- och energirelaterade skatter för 3 procent av BNP. Detta beräknas stiga till 3,7 procent år 1998. Till de största intäktspostema hör energiskatten på bränslen och el samt koldioxidskatten.
Till de skatter som är differentierade med miljö- aspekter som grund hör svavelskatten på bränslen, kol- dioxidskatten, energiskatten på bränslen, fordonskatt samt skatt på gödsel- respektive bekämpningsmedel. Syftet med differentieringen är att styra konsumtionen mot de mest miljöanpassade alternativen.
Till de miljöskatter som inte är differentierade hör
Intäkter från fordonsskatter
Mkr 7000
Försäljningsskatt motorfordon
Kalla: Finansdepartementet
1980 1984 1988 1992
skatterna på avfall till deponering [beslutad men ännu ej införd) och på naturgrus liksom momsen på el och transporter. Styreffekten här blir framförallt att skatten gynnar hushållning samt, t.ex. när det gäller naturgrus, övergång till alternativa material.
Skillnaden mellan en miljöskatt och en miljöavgift är att intäkterna från miljöavgifter är öronmärkta för vissa ändamål. I Sverige är bl.a. bilar och vissa batterier belag- da med en miljöavgift som bl.a. ska finansiera omhän- dertagandet när de tjänat ut.
Sverige har också ekonomiska styrmedel inom häl- soområdet. Dit hör t.ex. en hög beskattning av tobak och en ur internationell synpunkt sett hög beskattning på alkohol.
Till effekterna i Sverige av miljöskattema hör:
Intäkter från energirelaterade skatter
GDMORC': Prokuktionsskatt kämkrattsel Fastighetsskatt vattenkraftverk soooo cuz-skatt, bränslen ioooo Produktionsskatt vattenkraftsel . gräsfrö, 30000 / l'/ # zoooo % Energiskatt 5 bränslen och elkraft g 10000 & 5
1980 1984 1988 1992 1996
övergång från fossila bränslen till biobränslen i fjärr- värrneverken, en viss återgång till olja då bränsle- och koldioxid— skatten sänktes för industrin. Återgången skedde fram- förallt inom skogsindustrin, som snabbt kan byta mel- lan olja, el och biobränsle, ' minskad fosfor och kadmiumhalt i handelsgödsel, övergång till diesel i miljöklass ett och bensin i miljö- klass två, * minskade kväveoxidutsläpp från de energianläggning- ar som berörs av kväveoxidavgiften, " sänkt svavelhalt i olja.
Miljöskatt
Bränsleskatt på bensin
Koldioxidskatt
Allmän energiskatt på eldnings- och dieselolja
Svavelskatt
Kväveoxidavgift
Beskrivning
1987 differentierades skattesatserna på bensin så att blyad bensin blev dyrare. Nu finns miljöklass 2 och 3 för oblyad bensin. Bensin i miljöklass två, som beskattas lägre, måste uppfylla vissa miljökrav.
Infördes 1991 på fossila drivmedel och fossila bränslen för energiproduk- tion. Så småningom sänktes koldioxid- skatten för industrin till en fjärdedel av den allmänna nivån. Orsaken var den internationella konkurrensen. En för- dubbling för industrin, till halva den allmänna nivån, planeras.
Omfattar fossila bränslen för uppvärm- ning och drivmedel. Skattesatsen vari- erar beroende på miljöklass.
Användning inom tillverkningsindustrin beskattas ej.
Baseras på svavelinnehäll. Belastar fossila bränslen och oljor för energipro- duktion. Industrins processer samt sjö- farten år befriade.
Energiproduktionsanläggningar med en produktion på 25 GWh/år (ursprungli- gen minst 50 GWh/år), belastas. Intäkterna från avgiften fördelas åter ut bland de avgiftsskyldiga anläggning- arna i relation till deras energiproduk- tion.
Effekt
Den blyade bensinen minskade sin marknadsandel ganska snabbt. I dag säljs bara bensin i miljöklass två.
Koldioxidskatten har minskat oljean- vändningen inom fjärrvärmesektorn fortlöpande till förmån för biobränslen (som varken belastas med koldioxid- eller bränsleskatt). På sikt förväntas den få effekt även utanför fjärrvärme- sektorn.
Miljöklassningen av dieselolja har påverkat konsumtionen så att 85 pro- cent av all diesel som säljs är miljö- klass ett.
Oljeanvändningen inom industrin steg något när industrin befriades och sam.- tidigt fick sänkt koldioxidavgift.
Avgiften bedöms ha ökat andelen lågs- vavliga oljor men däremot inte åstad- kommit en övergång från olja till andra bränslen.
Utsläppen av kväveoxider från de anläggningar som berörs av kväveoxid- avgiften har ungefär halverats sedan avgiften aviserades.
Miljöskatt
Årlig fordons-beskattning
Skrotningsavgift på bilar
Miljöavgift på handelsgödsel
Frivillig miljöavgift på miljöskadliga batterier(bly, nickel-kadmiun, alka- liska respektive kvicksilverbatterier)
Beskrivning
Differentierad för personbilar och lätta fordon, så att emissionssnåla fordon gynnas de första fem åren.
Tas ut på nybilspriset. Sedan 1992 är skrotningspremien högre för bilar som klarar besiktningen, för att stimulera utskrotning av gamla bilar med dålig avgasrening.
En miljöavgift baserad på kväveinnehåll.
Handelsgödsel har även en avgift base— rad på kadmiuminnehåll. Tidigare fanns även en avgift på fosfor i han- delsgödsel.
Tas ut av tillverkare och importörer för att finansiera insamling och återvin- ning.
Nu föreslås att alla typer av batterier ska samlas in och att höjda miljöavgif- ter på alla typer av batterier ska finan- siera insamling och omhändertagande.
Effekt
Differentieringen tros inte ha någon större effekt på bilvalet, bl.a. för att skillnaden är så marginell jämfört med hur mycket en ny bil kostar.
Skrotningspremiens effekt ligger främst i att den minskar vild skrotning i skogen. Den är sannolikt för låg för att motivera snabbare utskrotning av gamla, ännu körbara bilar.
Kväveanvändningen har varierat med kväveavgiftens storlek. Den rådgivning och forskning som avgiften finansierat anses varit effektivare för att minska användningen än den prisökning som avgiften medfört.
Kadmiumhalten i handelsgödsel har nästan halverats vilket till stor del antas bero på kadmiumavgiften. Fosforavgiften togs bort då fosforan- vändningen ansågs ha minskat tillräck-
ligt.
En stor andel av de kvicksilverhaltiga alkaliska batterierna har ersatts av bat- terier med lågt eller inget kvicksilverin- nehåll. Troligen har inte batteriavgiften varit speciellt avgörande för denna utveckling.
insamlingen av nickel-kadmiumbat- terierna fungerar dåligt.
Miljöskatt
Beskrivning
Effekt
Avgift på bekämpningsmedel importörer.
Avgiften tas ut av'tillverkare och Sedan avgiften på bekämpningsmédål' infördes har användningen minskat; ” med 35 procent i landet. Minsknin ' ._ bedöms i första 'hand bero på rådg, " ning samt minskad dosering genom”. övergång till moderna Iågdosprepa'rätt Prisökningen i sig (p. g. a. avgiften) [får däremot inte haft någon större effekt på användningen.
Är lagstadgat
Pantsystem för dryckesförpackning- ar i aluminium'och PET
Nya förslag
Ett förslag på avfallsskatt lades under hösten 1996. Enligt förslaget ska allt avfall som deponeras beläggas med en skatt på 250 kr per ton. Ingen skillnad görs mel- lan olika typer av avfall. Förslaget bearbetas för närva- rande i regeringskansliet.
Skatteväxlingskommittén har utrett konsekvenserna av en ökad beskattning på t.ex. energi kombinerat med
Drygt 90 procent av aluminiu'mb'urkar- . na samlas in och återvinns.
Ca 70 procent av engångs-PET—lfias- korna samlas in och materialåtervinns och närmare 100 procent av PET-fias- korna förffiergångsbruk. återanvänds.
minskad beskattning av arbete. Kommittén ställer sig positiv till en Skatteväxling som bör genomföras stegvis över en lång period. Kommittén konstaterar att ökade intäkter från miljöskatter ger utrymme för en ganska blygsam sänkning av skatten på arbete. Skatteväxlingskommittén förordar att energiskatten omstruktureras så att den blir proportionell mot energi- innehållet och att biobränsle uppmärksammas särskilt.
Exempel
Ekonomiska styrmedel på lokal nivå
Till de avgifter som kommunen har möjlighet att mil- jörelatera och i ökande grad koppla till förbruk- ning/belastning etc. hör avfallsavgift, VA-taxa, fjärr- värme och elräkning. 1995 uppgav t.ex. två tredje- delar av kommunerna att man arbetade med diffe- rentierade avfallstaxor och en tiondel att man hade rörliga VA-avgifter.
Viktrelaterad soptaxa
| Varberg började man på försök med rörliga sop- hämtningstaxor 1994 och sedan 1995 baseras sop- avgifterna för samtliga hushåll på den faktiska SOp- mängden. Taxan har en fast del samt en viktrelaterad del. Sedan den rörliga taxan infördes har sopmäng- den minskat med ungefär en tredjedel. Samtidigt har insamlingen av glas och papper ökat kraftigt. Man har inte upplevt några problem med att hushållen, för att sänka sina sophämtningsavgifter, slänger sina sopor någon annanstans.
Sänkt VA-taxa utan vattentoalett'
Tanums kommun gynnar sedan 1995 hushåll som avstår från vattentoalett eller genomför urinsepa-
Vidare att trafik- och miljörelaterade skatter differentie- ras för olika bränslen. Skatterna på energi, bekämpnings- medel och naturgrus pekas ut som möjliga att höja.
rering i den egna fastigheten genom att ge dessa lägre VA-avgift. Avloppsdelen i VA-taxan halveras. Tanken är att utsläppen av näringsämnen till kustha- vet ska minska samtidigt som man slipper dra rör- ledningar och minskar vattenförbrukningen.
Höjda rörliga och sänkta fasta avgifter på el
I Halmstad har det kommunala energiverket sänkt de fasta kostnaderna på elräkningen för hushållskunder och istället höjt avgiften per kWh. Under 1996 har man dessutom på försök låtit kunder i ett bostads- område rapportera sin faktiska elförbrukning varan- nan månad genom att själva läsa av sin elmätare. Elräkningen baseras på dessa siffror, som motsvarar den definitiva förbrukningen, istället för att som nor- malt är baseras på uppskattad förbrukning. På elräk— ningen ges en grafisk presentation av den egna elför- brukningen under året och jämfört med föregående år. Genom att utnyttja modern tele- och datorteknik klarar man arbetet utan större administrativ insats. Man hoppas påverka kundernas beteende så att elförbrukningen sänks. Försöket har slagit så väl ut att alla kunder kommer att erbjudas dessa möjlighe- ter under 1997.
Altemativbränsleutredningen föreslår att även altema- tiva fordonsbränslen ska miljöklassas samt ges skattelätt- nader.
(I) > 2 2 > 2 TI > _| _| 2 2 0
lV.4 Miljöanpassad offentlig upphandling
Agenda 21 betonar miljöanpassad offentlig upphandling
Kapitel 4 i Agenda 21 framhåller bl. a. vikten av att den statliga upphandlingen blir ett föredöme ur miljöhän- seende. Samtidigt betonas att en miljöförbättring av den statliga upphandlingspolitiken inte får bryta mot inter- nationella handelsprinciper.
Att miljöanpassa den offentliga upphandlingen inne- bär att systematiskt välja de varor och tjänster som innebär den minsta belastningen på miljön. Genom att successivt höja miljökraven växelverkar den offentliga upphandlingen med produktutvecklingen och bidrar till alltmer miljöanpassade produkter. Den offentliga sek-
torns upphandling är relativt stor. Den beräknades 1994 till minst 300 miljarder kronor och utgör därmed en betydande andel av den svenska handeln.
Möjligheter och begränsningar för att ställa miljökrav
Lagen om offentlig upphandling (LOU) började gälla 1994 och är en konsekvens av reglerna för offentlig upphandling inom EU. LOU ger goda möjligheter att ställa miljökrav vid offentlig upphandling, men dessa krav måste specificeras mycket noggrant. Inköparna behöver därför både bättre utbildning samt stöd i form av t.ex. kravspecifikationer.
LOU tillåter inte krav på en speciell miljömärkning. Däremot kan köparen kräva att en produkt ska uppfyl- la kriterierna för en miljömärkning eller motsvarande. På liknande sätt kan man ställa krav på att livsmedel ska vara ekologiskt odlade och åberopa kriterierna i ett god— känt kontrollsystem.
LOU kan innebära begränsningar när det gäller mil- jökrav som berör tillverkningsprocesser och transporter. Här är dock tolkningen ännu oklar eftersom några såda- na fall ännu inte prövats i domstol.
Samtidigt som LOU introducerades inrättades Nämnden för offentlig upphandling. Denna myndighet har till uppgift att kontrollera att den offentliga upp- handlingen sker enligt reglerna, men även att tillhanda- hålla inforrnation och vägledning. I nämndens uppgifter ingår också att stimulera miljöanpassningen av den offentliga upphandlingen.
Den offentliga sektorn skall bli ett föredöme
25 statliga myndigheter har utsetts som pilotmyndighe- ter för att miljöanpassa upphandling och införa miljö- ledningssystem. En sammanhållen strategi som gör det lättare att ställa miljökrav på den offentliga upphand- lingen och de olika aktörerna skall utarbetas. Några exempel på åtgärder är . att miljöhänsyn ges högre status i myndigheternas regleringsbrev, . att en tydlig och kompetent miljöpolicy ger större befogenhet att ställa miljökrav, . att inköparna ges utbildning för att ställa miljökrav och att utvärdera anbud med avseende på miljöaspek— ter.
Inköparen har en nyckelroll
Inköparen har ett stort inflytande när det avgörs vilken vikt som ska läggas vid miljöanpassning vid valet av pro— dukt. Att bedöma vad som är miljöanpassat och väga dessa egenskaper mot övriga önskemål kräver inte bara kunskap och kompetens utan också förmåga att hålla sig a' jour med det omfattande informationsflödet inom miljöområdet. Nya och inte sällan motsägelsefulla upp- gifter om vad som är miljöanpassat presenteras av myn- digheter, leverantörer, branschorganisationer, miljöorga- nisationer, fack- och dagspress.
Hjälpmedel för miljökrav underlättar för alla parter Både inköpare och leverantörer anser att det är ett stort problem att det inte finns enhetliga och samordnade miljökrav. I dag sker mycket dubbelarbete inom den offentliga sektorn när det gäller att formulera och vär-
Offentlig upphandling
Kommuner
Landsting-och . landstingsma- kommuner
Kålla: SOU 199623.
dera miljökrav. Leverantörerna upplever att den stora variationen av miljökrav från olika upphandlande enhe- ter försvagar utvecklingen av miljöanpassade varor och tjänster.
En mall för miljökrav att ställa vid inköp av varor och tjänster kan bl. a. innehålla: . krav på produkten: ämnen/komponenter som inte får ingå, livslängd, återvinningsbarhet, energi—, kemikalie och vattenförbrukning vid tillverkningen. Dessutom bör produkten uppfylla kriterier för miljömärkning, . krav på anbudsgivaren. t.ex. beträffande internt mil— jöarbete såsom miljöpolicy, handlingsplaner, redovis- ning samt uppföljning, miljöcertifiering.
Miljöanpassning av upphandling på lokal och regional nivå Miljöanpassning av upphandling på lokal nivå har ökat kraftigt under 90-talet Två tredjedelar av kommunerna tillämpade 1995 miljökriterier för offentlig upphand- ling. Agenda 21—processen har bidragit till att miljöan-
passa upphandlingen. Även landstingen har ofta liknan- de program och flera exempel på regionala samarbeten mellan kommuner finns.
I dag finns många bra exempel på aktuella hjälpme- del för offentliga upphandlare når det gäller att ställa miljökrav. På sidan 205 ges några exempel på detta.
Exempel
Lf Direkt — databas för miljökrav vid upphandling
Landstingsförbundets databas Lf Direkt är en upp- skattad mall för miljökrav i samband med upphand- ling. Ett miljökravssystem för i första hand landsting har arbetats fram och kan användas vid all upphand- ling och alla inköp. Systemet finns tillgängligt i Landstingsförbundets databas Lf Direkt och kom- pletteras successivt med nya varugrupper och tjän- ster samt uppdateras kontinuerligt med ändrade och nya miljökrav. Stockholms läns landsting har varit drivande i detta arbete. En samordning med Stockholms Stads centrala upphandlingsenhet har inneburit ökad tyngd gentemot leverantörerna.
Miljöanpassad kommunal upphandling i Västernorrland
Kommunerna i Västernorrlands län har tillsammans med Kommunförbundet i länet utarbetat ett material för miljöanpassad upphandling. Materialet har sam- manställts i en pärm tillsammans med kriterier för 21 olika produktområden, som t. ex. kemikalier, för- packningar, transporter, kontorsmaterial och livsme- del. Dessutom innehåller pärmen information om nationella miljömål och lagstiftning samt olika miljö— märkningssystem.
Pärmen har varit mycket efterfrågad och har i dag sålts till över 220 av landets totalt 288 kommuner.
Erfarenheterna från projektet i Västernorrland visar dock att det inte räcker med policy och kriterier. För att miljöanpassade upphandlingsregler ska fungera i praktiken krävs även mycket information och utbild- ning.
Eskilstuna följer upp andelen miljöanpassade uppköp
Eskilstuna kommun beslutade i kommunfullmäktige 1995 att all upphandling av varor och tjänster skall miljöanpassas. Allt eftersom kommunens avtal nu löper ut kompletteras riktlinjerna med specifika mil- jökriterier för de varugrupper eller tjänster som blir aktuella för central upphandling. Riktlinjerna anger bl. a. att leverantörer så långt möjligt skall redovisa förpackningar, transporter, avfall m. m. som påverkar bedömningen av produkten ur miljösynpunkt.
För att få en bättre uppfattning om hur miljöan- passningen av kommunens upphandling fortskrider har ett uppföljningssystem byggts upp. Produkter eller tjänster som inhandlas och som uppfyller kom- munens miljökriterier eller produkter som är miljö- märkta konteras under en särskild kod. Vid det årliga miljöbokslutet kan sedan varje nämnd och kommunal bolagsstyrelse relativt enkelt redovisa hur stor andel av inköpen som varit miljöanpassade.
(1) > 5 3 > 2 'n > _. _| Z 2 C)
IV.5 Information
Att nå ut med information har varit en av de stora uppgifterna i inledningsskedet av det lokala Agenda 21-arbetet. 1995 hade 90 procent av kommunerna satsat på informa- tion till allmänheten via lokalpressen, infor— mationsträffar, informationsmaterial till hus- hållen, miljömässor eller marknadsevene- mang samt studiecirklar och liknande. information om miljö och hållbar utveck- ling måste ständigt konkurrera med t.ex. kommersiella budskap. Medias intresse för Agenda 21—arbetet är sällan lika stort som de aktiva önskar sig. Många som arbetar med Agenda 21 på lokal nivå upplever att de sak- nar kunskap om hur man effektivt når ut med ett budskap i samhället. En informations-
strategi kan vara ett viktigt hjälpmedel i den fortsatta Agenda 21-processen.
Ett internationellt samarbete mellan ett antal länder med syfte att producera reklamfilmer m.m. kan vara ett ekono— miskt rimligt sätt att med skattemedel finansiera reklam- och informationskampanjer för en större global förståelse av behovet av t. ex. faktor 10 och hållbar utveckling.
Användningen av datorer och internet för spridning av information om Agenda 21 och hållbar utveckling ökar kraf- tigt i Sverige, som är ett av de datortätaste länderna.
Reklambranschen expanderar kraftigt. På några håll har de lokala Agenda 21-aktiva samarbetat med ortens reklam- byråer som tagit fram annonskampanjer. Samarbetet har väckt ett intresse hos reklamfolket för att lära sig mer om miljö.
Information i det lokala Agenda 21-arbetet
I kapitel 31 i Agenda 21 understryks betydelsen av att informationen förbättras till allmänheten för att öka förståelsen för politik och beslut som har till syfte att åstadkomma en hållbar utveckling.
Att nå ut med information i samhället har varit en av de stora uppgifterna i inledningen av det lokala Agenda ZI-arbetet. 1995 uppgav 90 procent av kom- munerna att de satsat på information till allmänheten i samband med Agenda 21. De vanligaste informations— kanalema har varit lokalpressen, informationsträffar,
informationsmaterial till hushållen, miljömässor eller marknadsevenemang samt studiecirklar och liknande.
Speciella informationsinsatser har främst riktats till elever och lärare i skolan, barn och personal inom barn- omsorgen samt näringsliv och handel. Inom barnomsor- gen har man generellt haft mycket aktiviteter kopplade till miljö och Agenda 21. Detta har visat sig vara ett effektivt sätt att sprida kunskap och information till både personal, barn och föräldrar.
Andra sätt att nå ut med information i det lokala arbetet är via arbetsplatserna. Kommunen har ofta varit
föregångare genom att sprida information till de egna anställda, men liknande aktiviteter finns även hos lands- ting och privata arbetsgivare.
Skriftlig information om kommunens miljö- och Agenda ZI-arbete sprids ofta i kommunens egna nyhetsbrev eller genom t.ex. "miljösidor" i den lokala telefonkatalogen. I exempelvis Sundsvall är det lokala miljöbokslutet inriktat på att informera allmänheten. Därigenom redovisar man utvecklingen inom t.ex. kol- lektivtrafikresande, källsortering och försäljning av mil- jöanpassade produkter, för att ge återkoppling kring effekten av kollektiva ansträngningar. Ett annat vanligt sätt att informera är genom utställningar på t.ex. biblio- tek.
information till allmänheten i Agenda 21-arbetet
marknaatlseveneurang .. ;.:.:.:—.
Genom lokalpressen
Inforutan! ' ' ' seminarier ;
Info. material . . Hllhllihlllen
Mllilimlssa/ ,?
Milimanv _' studiecirklar
Annat
Källa: Svenska Kommunförbundet
0 50 100 150 Antal kommuner
%
Exempel
Regional samverkan om information — "Förbundet Agenda 21" och "Gröna Draken”
Förbundet Agenda 21 i Västmanlands län bildades 1994. Medlemmar är bl.a. landstinget, läns-styrel- sen, kommunerna samt företag och organisationer i Västmanland. Förbundet har som syfte att ge ut en västmanländsk natur— och miljötidning som ver- kar i samma anda som de lokala Agenda 21-pro- cesserna. Tidningen heter "Gröna Draken" och ges ut gratis till alla hushåll i länet varje kvartal. Den medverkar till ett utökat samarbete mellan olika aktörer på miljöområdet både inom den egna kom- munen och i hela regionen. Dessutom ökar tid- ningen miljömedvetenheten och aktiviteten hos all— mänheten.
Svårt att informera i hård konkurrens
Svårigheten att nå ut med information upplevs ofta som ett problem i det lokala Agenda Zl-arbetet. I dagens mediasituation är konkurrensen om uppmärk— samheten stenhård och informationen om miljö och hållbar utveckling måste ständigt konkurrera med t.ex. kommersiella budskap.
De personer som arbetar lokalt upplever dessutom ofta att de saknar kunskap om hur man effektivt når ut med ett budskap i samhället. Stöd genom nationella informationskampanjer, genom exempelvis TV-reklam efterfrågas ofta från lokalt håll.
. it'f . 1 - axeln fpe. | Miljö och hållbar utveckling på TV och radio
"Effekt”
TV1 har under flera år sänt detta populära TV-pro- gram som varannan vecka under lättsamma former tar upp frågor om den enskilda människans när- miljö och vardagsliv. Programmen har ett positivt anslag och innehåller många goda exempel.
”Hållbart"
TV 2 har under ett antal veckor sänt programserien "Hållbart" med Agenda 21 som huvudtema. Samtidigt har en radioserie sänts på temat "Hållbar ekonomi". Programmen har producerats av Utbildningsradion.
Media
När det gäller att följa, beskriva och kritiskt granska Agenda ZI-processen har media en viktig uppgift. På lokal nivå har media visat ett relativt stort intresse för den Agenda 21—process som pågår. Nationellt har det inte varit lika självklart för media att bevaka och analy- sera ett spirande omställningsarbete för en hållbar utveckling.
En förklaring till detta kan vara att Agenda ZI-pro- cessen består av en mängd små projekt. Det största nyhetsvärdet ligger inte alltid i att beskriva något av dessa enskilda små projekt. Men många små framsteg i flera små projekt kan sammantaget medföra en större förändring än enstaka stora framsteg inom några få pro—
jekt. Uppgifter eller utvärderingar som tydligt visar på resultatet av en breddsatsning skulle ha större möjlighet att nå ut via media.
Informationsstrategier bör utarbetas och befintliga informationskanaler utnyttjas effektivare i Agenda 21- arbetet.
Datoranvändningen ökar snabbt
Mängden information i samhället flerdubblas i allt snab- bare takt. Samtidigt som det blivit svårare att tränga ige— nom ett allt starkare informationsbrus har det tack vare datorteknikens utveckling blivit lättare att få tillgång till information och att hitta rätt bland mycket informa- tion.
Sverige är ett av de sju datortätaste länderna i värl— den i dag. Varannan person i åldersgruppen 16 - 64 år använder PC i arbetet. Var fjärde yrkesverksam har till- gång till dator i hemmet. Inom telekommunikations- området ligger Sverige långt framme. Antalet internet- användare i Sverige har ökat exponentith de två senas- te åren. Ar 2001 beräknas det finnas minst en miljard intemetanvändare i hela världen.
Den nya tekniken öppnar nya möjligheter att nå ut med information om Agenda 21 och hållbar utveckling. Den kan också vara en väg att intressera en datorspels— intresserad generation för miljöfrågor.
Reklambranschen expanderar
Reklambranschen har via nya kanaler expanderat kraf- tigt på senare år. 1995 omsatta den 31 miljarder sven- ska kronor vilket är betydligt mer än det statliga ansla- get för utbildning och universitetsforskning och ca 30
gånger mer än de medel som avsatts 1996 i statsbud- geten för Sveriges miljö- och naturvård.
Jämförs de medel som staten avsätter för informa- tion om miljöarbete i allmänhet och hållbar utveckling i synnerhet med reklambranschen blir skillnaden än större. Ett internationellt samarbete mellan ett antal länder med syfte att producera reklamfilmer m.m. skul- le kunna utgöra ett ekonomiskt rimligt alternativ för myndigheter att med positiva framtidsbilder,. skatteme— del finansiera reklam- och informationskampanjer för en större global förståelse av t. ex. faktor 10 och hållbar utveckling.
Este. m :> Bil
"Guldmusen" - tävling om bästa Agenda 21-annonsen
Borås kommun anordnade 1996 "Guldmusen", en tävling inom kommunen om bästa annons för Agenda 21. 31 reklambyråer lämnade in bidrag. De tio bästa fick varsin helsidesannons i lokalpressen. Reklambranschens representanter har fortsatt att hålla kontakt med kommunens Agenda 21—sam- ordnare. Samtliga reklambyråer i kommunen har fått en Agenda 21-utbiidning och nu vill man gå vidare med en tävling i positiva framtidsbilder.
Exempel
http:/lwww.agenda21.se — svensk internetsida om Agenda 21
Internettekniken ger nya möjligheter att utveckla ett medborgarperspektiv i samhället. Nationalkommit- tén har tillsammans med Svenska Kommunförbun— det, Naturvårdsverket, Utbildningsradion m. fl. byggt upp en organisation för att informera om det egna arbetet med Agenda 21 samt underlätta erfa- renhetsutbyte och direktkontakt via internet för dem som är intresserade av Agenda 21-processen.
En databas "Guldkorn" som beskriver olika intres- santa projekt, Agenda 21-nyheter m.m. har byggts upp på denna mötesplats på internet. internet- adress: http:/lwww.agenda21.se.
"Agent 21 — med rätt att rädda miljön!"
"Agent 21” är ett simulerings och dataspel som trä— nar beslutsfattare att integrera ett mer långsiktigt perspektiv i beslutsprocessen. Spelet är i första hand avsett för personer som på olika sätt arbetar med Agenda 21-frågor inom kommuner, närings- livet, organisationer, utbildningssektorn. En timmes spel motsvarar fyra år i kommunen. Spelet har pro- ducerats av Utbildningsradion.
U) > Z 3 > 2 71 > _| _| Z 2 O
IV.6 Utbildning och forskning
Det är nödvändigt att formulera kunskapsmål för en ökad förståelse för sambanden mellan vår livsstil och miljö- och utvecklingsproble- matiken.
Att utbilda för hållbar utveckling är ett gigantiskt folkbildningsprojekt inte bara för det reguljära utbildningsväsendet utan också vuxenutbildning, folkbildning, arbetsmark— nadsutbiidning, vidareutbildning samt kom— petensutveckling i företag och offentlig för- valtning.
På central kommunal nivå finns etablera- de kontakter och fungerande samverkan mel— lan skolans administration och kommuner- nas Agenda 21-samordnare. Båda parter ser skolan som en viktig miljöaktör.
Förskolan och skolväsendet har på en del håll tagit till sig Agenda 21. Det beror till stor del på engagerad skolpersonal och intresse— rade elever.
Högskoleväsendet har inte kommit lika långt när det gäller integrering av Agenda 21 och hållbar utveckling.
Utbildning i Agenda 21
I Agenda 21-dokumentet betonas utbildning och forsk- ning i en rad olika avsnitt. I kapitel 25 beskrivs barns och ungdomars roll i arbetet för en hållbar utveckling. I
Utbildning och forskning utgör i ett längre perspektiv basen i utvecklingsarbetet för en hållbar utveckling. Fokus på forskningen förskjuts i dag från grundforskning till mer till- ämpad forskning.
Många skolor försöker möta de snabba samhällsförän- dringar som informations- och kunskapssamhället medför, genom en mer problemorienterad undervisning.
Det har hittills varit svårt att finna arbetssätt i skolan som', uppmuntrar eleverna till ett aktivt deltagande i besluts— processer. Lärarna, som har en nyckelroll, bör därför stödjas genom riktade fortbildningsinsatser.
En omfattande folkbildningsverksamhet bedrivs i landet och miljö och hållbar utveckling har de senaste åren blivit ett viktigt terna.
Miljöinslaget i arbetsmarknadsutbiidningen har ökat på senare år.
I näringslivet har intresse för att utbilda personalen i mil- jöfrågor väckts och deltagandet i miljöutbildningar skjutit fart de senare åren.
kapitel 28 betonas de lokala myndigheternas ansxar för att förverkliga Agendan.
I kapitel 31 understryks betydelsen av vetenskap och teknik för att uppnå en hållbar utveckling. Forskningens
och utbildningens betydelse för en hållbar utveckling framhålls också i kapitel 35 respektive kapitel 36. Utbildningssektorns och forskningens roll i ett Agenda Zl-perspektiv består till stor del av att inom utbildning, forskning och utveckling utveckla insikt och kunskap om miljön och handlingsförmåga för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Nedan följer en kort beskrivning av hur Agenda 21—Arbetet fortskrider på de olika nivåerna i utbildningssystemet
Förskolan Förskolan skall enligt direktiven bidra till att barnen känner ansvar för naturen och får erfarenheter och grundläggande kunskaper om bl. a. människan i förhål- lande till andra arter och till naturen.
Barnomsorg och förskola är områden som tidigt visa- de intresse för att arbeta med miljöanpassning av den egna verksamheten och samtidigt engagera barnen för miljön.
Runt om i landet pågår utvecklings- och fömyelsear- bete som syftar till att i den dagliga verksamheten ge barnen möjlighet att själva få uppleva delaktighet i natu- rens kretslopp. I många kommuner har mål och pro- gram för ett miljöfostrande arbetssätt lagts fast.
Skolområdet
Redan i de inledande paragraferna i skollagen som är överordnad läroplanerna fastslås att ”var och en som verkar inom skolan skall främja respekt för vår gemen- samma miljö”.
I läroplanen konstateras att eleverna genom ett mil- jöperspektiv på undervisningen får möjligheter både att
ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergri- pande och globala miljöfrågor. "Undervisningen bör belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling."
Skalan — ett kommunalt ansvarsområde
Ansvaret för skolan har decentraliserats ut till kommu- nerna som i dag beslutar om resurstilldelning och om hur Agenda 21 skall knytas till skolans verksamhet
Skolverkets uppgift är att bidra till att skolan utveck- las så att de nationella målen kan uppnås. En viktig del i Skolverkets arbete är därför att kontinuerligt utvärde— ra den lokala skolverksamheten.
Den lokala rektorn på skolan har skyldighet att som pedagogisk ledare se till att Agenda 21-perspektivet integreras i undervisningen.
Miljöundervisningen fungerar bra- men mycket återstår att göra
Jämfört med många andra länder har Sverige en förhål- landevis god miljöundervisning. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan skolan kan erbjuda eleverna en gentemot omvärlden öppen skola med en mer pro- blemorienterad undervisning. Erfarenheten visar att resultatet av det lokala utvecklingsarbetet ofta står och faller inte bara med rektors utan också de 5. k. eldsjälar- nas förmåga att engagera lärarkollegoma.
I dag finns det ett tillräckligt formellt stöd på natio— nell nivå för att motivera skolor att arbeta med Agenda 21 men det saknas fortfarande ett brett genomförande. En positiv trend är att frågor om miljö och hållbar utveckling uppmärksammas inom såväl naturveten— skapliga som många andra ämnen.
Barn- och ungdomsgrupper tillhör de grupper som engageras lättast i arbetet med Agenda 21—processen. Ännu så länge har elevernas stora intresse och engage— mang för dessa frågor inte tagits tillvara tillräckligt ute i skolorna. Det finns dock många undantag, se nedan.
Nätverk öppnar skolan mot omvärlden
Olika nätverk för miljö undervisning har haft en stor betydelse för utvecklingen av miljö— och hälsofrågor i undervisningen såväl i Sverige som internationellt. Skolor som deltar i nätverk tenderar att öppna sig mer mot det omgivande lokalsamhället, att omfatta och engagera fler personalgrupper på skolorna i miljöarbetet och att få nya perspektiv på miljöundervisningen. Spridning av de olika nätverkens erfarenheter och kun- skaper till landets skolor, elever och lärare sker såväl
genom seminarier som via IT. Skolverkets skoldatanät är bara ett exempel på detta.
E 'xe rn p el Internationellt samarbete kring skola och miljö
”The Baltic Sea Project" — nätverk för skolor runt Östersjön
The Baltic Sea Project är ett skolnätverk som på ini- tiativ från UNESCO Associated School Project enga- gerar 214 skolor runt Östersjön för en bättre miljö. Sverige är det land med flest antal projektskolor. Skolverket har ett internationellt samordningsansvar för hela projektet sedan flera år tillbaka. Deltagande skolor undersöker olika biotopers utveckling samt utbyter information med vänskolor inom projektet.
MU VIN — nordiskt samarbete
kring miljöundervisning MUVIN (Miljöundervisning i Norden) är ett miljöpro- jekt som initierats av Nordiska Ministerrådet och som bl.a. syftar till att ta fram goda exempel på undervis- ningsförlopp där man fokuserar på förhållandet mel- lan miljöproblem och samhälleliga, demokratiska, estetiska och etiska värden. 1996 deltog 26 svenska skolor. | projektskolorna arbetar lärarna tvärveten- skapligt i lärarlag. Eleverna har stort inflytande över projektet och de väljer själva ut lokala miljöproblem. Enda villkor är att miljöprojektet skall behandla intressekonflikten kring utnyttjandet av naturresur- serna.
Exempel
Exempel på Agenda 21-arbete som engagerar barn, ungdomar och skola
Många miljöorganisationer deltar aktivt i kommuner- nas arbete med Agenda 21 och miljöundervisning. Nedan ges exempel på några framgångsrika projekt inom skolområdet:
Ren påverkan
Fältbiologerna är Sveriges största ungdomsorganisa- tion på miljöområdet med ca 4000 medlemmar över hela landet. Ett exempel på aktivitet med Agenda 21—anknytning är skolprojektet "Ren Påverkan" som innehåller en lärobok och en lärarhandledning för arbete med miljöfrågor på gymnasieskolan. Materi- alet beskriver metoder för att påverka myndigheter och företag samt ger förslag på konkreta projekt inom områden som transporter, konsumtion och lokal Agenda 21. Ca en tredjedel av Sveriges gymnasie- skolor har köpt in materialet.
Grön Flagg Projektet "Grön Flagg" miljöcertifierar skolor. Deltagande skolor bör uppfylla vissa kriterier t. ex. när det gäller elevinflytande och andelen elever som deltar i projektet. Skolan väljer att arbeta med ett tema som t. ex. avfallsfrågor och återvinning. När resultatet redovisats och godkänts av stiftelsen Håll Sverige Rent kan skolan certifieras med en Grön Flagg-symbol. Håll Sverige Rent arbetar med olika miljökampanjer och utbildningspaket för att göra människor mer miljömedvetna genom att bl. a. mot-
verka nedskräpning och uppmuntra återvinning. Ut- bildningspaketen har varit uppskattade och har i dag nått ut till de flesta skolor i Sverige.
Lokal miljörevision av skolor
Botkyrka kommun har 1996 utarbetat en detaljerad handledning för miljörevision av kommunens skolor. Handledningen, i form av en pärm, har hittills efter- frågats av 40 kommuner. Synpunkter och erfarenhe- ter återförs successivt till pärmen och konturerna av ett spontant nätverk mellan intresserade kommuner kan redan skönjas.
Agenda 21 och skolgården
Stiftelsen Skolans Uterum, arbetar sedan några år tillbaka med att sprida information om aktuella akti- viteter och forskning kring uterummet som pedago— gisk, social och estetisk plats. Projektet "Agenda 21 och skolgården" syftar t. ex. till att lyfta fram och koppla samman sociala frågor med ungdomars infly- tande och delaktighet genom att låta eleverna med— verka i planering och utformning av skolgården.
Barn- och ungdomspanel diskuterar framtiden med lokalpolitiker | Österåkers kommun har en barn- och ungdomspa— nel inrättats av miljö- och hälsoskyddsnämnden. i panelen träffas en mindre grupp barn och ungdomar samt politiker regelbundet och diskuterar om hur det framtida samhället bör se ut.
Exempel?
Stöd till forskning för hållbar utveckling
"Forskning och utveckling för bättre miljö" - sektorsöver- gripande nationellt forskningsprogram "Forskning och utveckling för bättre miljö" är en arbetsgrupp bestående av tretton svenska finansiärer av miljöforskning har samverkat i ett sektorsövergri— pande forskningsprogram med inriktning på uthållig utveckling. Naturvårdsverket har sam-ordnat arbetet.
Stöd har givits till forskning inom temaområdena kunskap för miljöanpassning, uthållig markanvänd- ning, nordiska kusthav, uthålliga städer, miljöanpas- sat energi- och transportsystem samt miljöanpassad produktion och konsumtion. Stor vikt läggs på sam- hällsvetenskaplig forskning, systemtänkande och helhetsperspektiv. Forskning om styrmedel inriktas mot jordbruket, transporterna och varor och produk-
Högre utbildning och forskning
På högskole— och forskningsnivå har miljöfrågomas mål i undervisningen i initialskedet gått betydligt långsam- mare än på grund- och gymnasieskolan. En rad refor- mer inom det högre utbildningsväsendet har möjliggjort för lärosätena att profilera sig inom exempelvis miljö— området. De mindre högskolorna har som regel nått längre med att integrera miljö i utbildningen. Lärarhögskolomas kompetens och status i arbetet för ett hållbart samhälle måste emellertid stärkas genom att kunskap om miljö— och hållbarhetsaspekter införs i lärarutbildningen.
ter. Dessutom finns en klart ökad ambition att öka forskningen om förnybara resurser, tätorter och infra- struktur. Arbetet sammanfattas i rapporten "Forskning och utveckling för en bättre miljö 1996" (Naturvårdsverkets rapport 4514).
MISTRA - stiftelse för miljöstrategisk forskning
Den nyinrättade miljöstrategiska stiftelsen (MISTRA) inriktas på åtgärder och lösningar för att påskynda en ekologiskt hållbar utveckling. Stiftelsen stödjer lång- siktiga projekt av strategisk karaktär. För att erhålla stöd krävs att projekten är tvärvetenskapliga och innebär samarbete mellan olika forskningscenter samt näringsliv. Man stödjer bl. a. projekt för hållbart skogsbruk, energiproduktion i massa- och pappersin- dustrin, hållbara byggnader, vägar till hållbar utveck- ling m. m.
Sedan 1992 har särskilda medel avsatts varje år för att åstadkomma en integrering av miljöaspekter i hög— skolans utbildningar. Drygt 20 av landets universitet och högskolor har genomfört projekt med detta syfte.
Mälardalens högskolas ”Ekologisk ekonomi" t. ex. är ett bland studenterna populärt alternativ till traditionell ekonomiutbildning. Umeå Miljöhögskola är ett annat exempel på en nystartad högskola med miljöinriktning.
Samordning av forskningsinsatserna
Samhällets omställning till en hållbar utveckling kräver stöd av samordnande forskningsinsatser. Behovet av
forskning utanför den traditionella miljöforskningen ökar. Forskningsinsatser inom området hållbar utveck- ling vidareutvecklas och konkretiseras av bl. a. Forskningsrådsnämnden. I dag föreligger det dessutom ett allt större behov av ett närmare samarbete mellan näringslivet och forskarvärlden, inte minst av resursskäl. Det statliga stödet till forskningen går i allt högre grad till tillämpad forskning.
Exempel på områden som behöver studeras närma- re är miljö och hälsoriskerna hos miljögifter med hor- monella effekter. Forskning för utveckling av ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen är ett annat exempel.
Kompetensutveckling
För att både kunna bibehålla och utveckla en hög bild- ningsnivå är ett livslångt lärande en nödvändighet. Att klara detta är en utmaning inte bara för det traditionel- la utbildningsväsendet, studieförbund och folkhögskolor utan också för näringslivet.
Jämfört med andra OECD-länder är deltagandet i personalutbildning högt i Sverige men längden på per- sonalutbildning är kort. En förklaring till den korta per— sonalutbildningen i Sverige är att den i hög grad bekos- tas av arbetsgivarna utan bidrag från de anställda.
Arbetsmarknadsutbildning d. v. s. utbildning av arbetslösa på statens bekostnad är en viktig del i Sveriges strategi för kunskapsuppbyggnad. Den har visat sig ha störst effekt för lågutbildade och personer som saknar tidigare yrkesutbildning.
En särskild femårssatsning på i första hand vuxna arbetslösa utan treårig gymnasiekompetens genomförs
Deltagare på grundkurser miljö inom näringslivet
5 1: ': ,: .c .. 2 a. : E N. co % .r': 8 .E % : E 2 ?
Företagen efterfrågar alltmer fort— och vidareut— bildning inom miljöområdet. Den miljöutbild— ningsverksamhet som bedrivs inom Amu—grup- pen, Det naturliga steget, Håll Sverige Rent och IVI—gruppen är bara några exempel på företag och organisationer som på senare år inriktat sig på att utbilda företag inom miljö och hållbar utveck- ling.
för närvarande. Satsningen motsvarar 100000 arbets- platser per år.
Folkbildningen
Folkbildningen har lyckats frigöra sig från en traditionell kunskapsförmedlande pedagogik och istället satsat på
att utveckla förståelse. Agenda 21 handlar i hög grad om att skaffa ett nytt perspektiv på omvärlden - att tolka världen i ett nytt ljus - och utifrån detta ställa vik- _tiga frågor inför framtiden. Utbildningsinsatser inorn Agenda 21 passar med andra ord väl in med det arbets- och förhållningssätt som folkbildningen utvecklat sedan ganska lång tid tillbaka.
Statens omfattande satsning inom folkbildningsom- rådet har varit framgångsrik Statsbidraget till folkbild- ningen stödjer 136 folkhögskolor och elva studieför- bund. För att ge en bild av omfattningen av den totala verksamheten kan nämnas att läsåret 1994/95 anord- nade studieförbunden totalt 340 000 studiecirklar med nästan 2,9 miljoner deltagare (inte personer). Samma år deltog över 200 000 personer i folkhögskolomas olika kurser.
| konflikt med tiden
Erfarenheten har visat att det har tagit lång tid att på alla nivåer genomföra en ny läroplan. Det är inte ovan- ligt att det efter tre decennier fortfarande återstår bety- dande förändringsarbete i många skolor. Den allt snab- bare samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att för— ändra själva undervisningssituationen.
Den traditionella undervisningen som betonar repro— duktion av kunskaper bör systematiskt ersättas av en kunskapsproducerande skola som bygger på en mer flexibel och dynamiskt problemorienterad undervis- ning. Vidare bör grundläggande och nödvändiga kun- skapsmål beträffande Agenda 21- och miljöfrågor pre- ciseras och konkretiseras.
V.
Framgångar och hinder i lokalt Agenda 21-arbete
U) > 2 3 > 2 11 > _| _| Z Z 0
V.1. Analys av framgångar och hinder i lokalt Agenda 21-arbete
Kommunledningens engagemang är en av de vikti— gaste faktorerna för ett framgångsrikt lokalt Agenda 21-arbete.
Kommuner med tradition av ambitiöst miljöarbe- te har snabbt nått framgång i Agenda 21-arbetet, p.g.a. utvecklat tvärsektoriellt arbete och bred poli- tisk förankring.
Där kommunen fungerar som samordnare och på- drivare i en bred samrådsprocess är engagemanget i olika delar av lokalsamhället störst.
Små ekonomiska resurser och tidsbrist är domi— nerande problem, tillsammans med brist på engage- mang från politiker och förvaltning.
Kommunerna efterfrågar stöd genom ekonomiska bidrag och information till allmänheten från central nivå.
En konsekvent nationell politik för en hållbar utveckling är ett viktigt stöd för det lokala arbetet, liksom styrmedel som understödjer denna utveck- ling.
Framgångsrik start
Det lokala arbetet har varit den mest framträdande delen i den svenska Agenda Zl-uppföljningen. Detta arbete har varit en framgång - på kort tid har ett brett engagemang uppnåtts och en mängd aktiviteter har kommit igång. Men den positiva upptakten ställer också
krav inför det fortsatta arbetet. Både i kommunerna och på nationell nivå krävs handling för att föra processen vidare.
Här följer en genomgång av faktorer som gjort det lokala Agenda Zl-arbetet framgångsrikt och de hinder som identifierats. Genomgången bygger på Natur- vårdsverkets sammanställning av Agenda Zl—arbetet i den offentliga sektorn från december 1996, samt ett antal enkäter och intervjuundersökningar genomförda av organisationer och högskolor. De som svarat på frå- gorna är framförallt tjänstemän och Agenda Zl-sam- ordnare i kommunerna som är aktiva i det lokala arbe- tet.
Engagerade politiker och pådrivande kommun ger framgång
Kommunledningens engagemang och stöd till det loka- la Agenda ZI—arbetet är en av de viktigaste faktorema för att nå framgång. Stödet kan innebära politiska mar- keringar av arbetets betydelse eller att politiker från kommunstyrelsen deltar i ledningsgruppen. Den politis- ka ledningens engagemang är också en viktig förutsätt- ning för tilldelningen av ekonomiska resurser och tjän- ster.
Kommuner med en tradition av höga ambitioner på miljöområdet ligger ofta långt framme i Agenda 21- arbetet. Många av kommunerna har tidigare erfarenhet av sektorsövergripande arbete på miljöområdet och goda kontakter med lokala aktörer. Ett mångårigt mål- medvetet miljöarbete har ofta lagt grunden till ett brett
politiskt engagemang. I vissa fall är det uppmärksamhe- ten kring lokala miljöproblem som väckt engagemanget.
Tolkningen av uppdraget 1 Agenda 21 har haft också betydelse. Det största engagemanget finns i kommuner som uppfattat Agenda 21 som en bred samrådsprocess. Där har man ofta sett Agenda 21—arbetet som en möj- lighet att fördjupa demokratin samt utveckla kontakter- na med olika lokala samhällsgrupper och aktörer. I för— längningen ser man också att miljöåtgärder kan bidra till nya arbetstillfällen och ett utvecklat näringsliv.
Kommunen som motor OCh samordnare
Agenda 21 har utvecklats snabbast i kommuner som uppfattat sin roll som motor och samordnare i arbetet. Samtidigt är det betydelsefullt att kommunen är öppen för initiativ från lokalsamhället och den egna förvalt- ningen, samt att forum för diskussioner och idéutbyte skapas. I gynnsamma fall har det lokala Agenda 21- arbetet varit en plantskola för nya okonventionella lös- ningar.
Kommuner som använt sina informationskanaler på ett målmedvetet sätt har också lyckats bäst med att nå ut i samhället. De vanligaste informationskanalerna är lokalpress samt olika lokala evenemang och informa- tionsträffar.
Föreningslivet har också stor betydelse för det lokala engagemanget och deltagandet. Bland de föreningar som är viktigast finns studieförbund och miljöorganisa- tioner. Föreningslivet har även inflytande genom kon- takter med lokalpolitiken och därigenom möjlighet att föra upp nya frågor på den politiska dagordningen.
I vissa kommuner har skolor och högskolor haft stor
betydelse som inspiratörer och kunskapskällor. Det gäl— ler t.ex. naturbruksgymnasier och högskolor med miljö- utbildning.
En majoritet av de framgångsrika Agenda 21—kom— munerna återfinns i kategorierna medelstora och större städer [20 000 —— 200 000 invånare). Orsaken kan vara att dessa kommuner kan avsätta tillräckliga resurser, samtidigt som förhållandena är gynnsamma för att nå ut till lokala aktörer och medborgare, genom starka for- mella och informella nätverk.
Hinder på lokal nivå — resursbrist och sektorisering Bristande ekonomiska resurser och tidsbrist för tjänste- män och Agenda 21—samordnare anges som de största problemen i det lokala arbetet. De lokala samordnama är dessutom ofta korttidsanställda vilket motverkar kontinuiteten i arbetet.
I somliga kommuner har det varit svårt att åstad- komma samarbete över sektorsgränserna. Lågt intresse från tjänstemännen i de kommunala förvaltningarna har upplevts som ett problem av Agenda Zl-samordnarna i en tredjedel av kommunerna. Bristande intresse och förankring hos lokala politiker är ett ungefär lika vanligt problem. Allmänhetens intresse förefaller vara större och endast i var sjätte kommun upplevs det som otill- räckligt
De lokala tjänstemännen känner i många kommuner att de saknar kompetens när det gäller att förändra atti- tyder och beteenden samt att nå ut med information och väcka engagemang i samhället.
Önskemål om stöd från central nivå
Större statliga bidrag står högt på kommunernas önske- lista. Det gäller både stöd till basverksamheten och till pilotprojekt. Speciellt stort är behovet av bidrag för tvärsektoriellt arbete.
Kommunerna upplever problem med att nå ut till allmänheten med information om Agenda 21 och håll- bar utveckling. Därför efterfrågar man insatser som nationella informationskampanjer och marknadsföring via TV och massmedia från central nivå. I det lokala arbetet finns även ett sug efter nya erfarenheter och forskningsresultat inom miljö och hållbar utveckling, som man anser bör förmedlas av centrala myndigheter.
Tydligare nationell politik till stöd för lokal Agenda 21 Tydliga signaler från central nivå, om att arbetet för en hållbar utveckling är högprioriterat, efterfrågas. Detta skulle vara ett viktigt stöd i det lokala arbetet, både inom kommunen och i kontakten med andra aktörer.
Den nationella politiken upplevs ofta som inkonse- kvent. Det är svårt för kommunerna att agera för en hållbar utveckling när beslut inom rikspolitiken kan gå i motsatt riktning. Energi samt trafik och infrastruktur är exempel på områden där nationell politik av lokalt verksamma ofta uppfattas stå i strid med eller försvåra hållbar utveckling.
Till stöd för det lokala arbetet efterfrågas av många en nationell Agenda 21 - ett samlat nationellt hand- lingsprogram för hållbar utveckling. För att understödja arbetet både lokalt och nationellt efterfrågas också bätt— re stöd i lagstiftning och regelverk. EU:s regler upplevs
ofta som hinder, t.ex. för miljöanpassad offentlig upp- handling. Även skatter och avgifter måste förändras så att de verkar för en hållbar utveckling.
Kommunerna efterfrågar vidare en starkare nationell samordning av Agenda ZI—arbetet, knuten till rege- ringskansliet eller en central myndighet. Man önskar också att länsstyrelserna ska vara mer aktiva.
Del lll: Fler exempel på lokalt Agenda 21—arbete
I denna del beskrivs och analyseras 16 exempel på lokalt Agenda 21—arbe- te. Syftet med exemplen är att ge en fördjupad inblick i vad Agenda 21— arbetet kan innebära, för att komplettera den mer övergripande beskriv- ningen i del ll av rapporten.
De projekt som beskrivs har ofta pågått under några år. Därigenom har de skapat erfarenheter som är värda att föra vidare. Exemplen kan också till— föra en konkret dimension till det ofta abstrakta resonemanget om "hållbar utveckling””.
Författare till del lll är fem frilansskribenter. Urvalskriterier har tagits fram i samarbete mellan Nationalkommitténs sekretariat och journalisten Fredrik Holm, som också varit projektledare för arbetet. Författarna står ensamma för det slutliga urvalet av exempel, innehållet i texterna och even— tuella värderingar
Inledning
Det konkreta exemplets betydelse
Denna del av slutrapporteringen från Nationalkommit- tén för Agenda 21 beskriver Agenda-processen i form av ett antal exempel på konkret miljö- och utvecklingsarbe- te i Sverige.
I denna första uppbyggnadsfas i Agenda-processen har exempelsamlingar och goda idéer publicerats vid ett fler— tal tillfällen. Nationalkommitte'n har själv gett ut tre skrif— ter med olika exempel samt deltar i underhållet av data- basen "Guldkom" på hemsidan Agenda21.se. Naturskyddsföreningen har beskrivit många lokala exem- pel i bl a rapporten "Kommuner som går före” samt Via nyhetsbrevet ”Agenda 21 i din kommun”. Naturvårds— verket har presenterat goda exempel genom t ex nyhets- brevet Vändpunkten, genom skriften ”En liten bok om stora idéer” samt genom Idébytardagama i april 1996. Listan kan göras längre.
Därmed kan det finnas skäl att ifrågasätta ännu en sammanställning av goda exempel. Man bör dock ha klart för sig i vilket syfte de olika sammanställningama görs.
Merparten av de tidigare sammanställningama har skett för att sprida idéer och entusiasm till alla dem som är inbegripna i Agenda-processen. Detta har givetvis varit viktigt i ett inledningsskede, inte minst som Agenda- verksamheten till stor del baseras på okonventionella arbetssätt som både är svåra att hantera för dem som till- ämpar dem och kan väcka misstänksamhet och osäker- het bland dem som möts av desamma.
Agenda-processen är nu inte slut i och med att man gör en första avstämning och rapportering till FN. De inspirerande exemplen behövs fortfarande. Samtidigt börjar det bli allt mer intressant att problematisera Agenda-processen, söka dess strukturer och analysera dess funktion i samhällsutvecklingen. En sådan analys kan också ge nya erfarenheter av såväl hinder för som möjligheter med de många nya och oprövade arbetssätt som Agenda-processen fört med sig.
Denna del av slutrapporten tar upp ett antal exempel som belyser hur Agenda 21 gripit in i samhällslivet, ur olika aspekter och i olika sammanhang. Samman- ställningen gör inga anspråk på att vara någon genomar- betad analys av den totala Agenda-processen, men försö- ker ändå se den i ett antal perspektiv som kan vara vikti- ga att förstå och dra lärdomar av inför det fortsatta arbe- tet med att skapa en hållbar utveckling.
Utgångspunkter
Agenda-processen kännetecknas av ett antal honnörsord, där ”underifrånperspektiv" och "sektorsövergripande” sannolikt varit de flitigast förekommande. Vi har vid genomgången av de olika exemplen försökt att så långt möjligt beskriva dem utifrån ett antal generella frågeställ- ningar:
O kunskapstillförsel — på vilket sätt har de projektansva- riga tagit in nödvändig information och kunskaper för projektet? Hur har kontakterna med t ex forskarvärlden skett? Hur har kunskaper vidareförmedlats till t ex
beslutsfattare eller allmänhet?
. underifrånperspektiv — hur har enskilda människors, organisationers eller kommuners initiativ och engage- mang kunnat tas tillvara och stärkas? Vilket reellt infly— tande har initiativ "underifrån” haft på processen i stort?
. demokratiutveckling — har projektet haft betydelse för att stärka demokratin - på lokal eller annan nivå? I—Iar projektet lett till att normalt röstsvaga grupper fått ökade möjligheter till inflytande?
. resursutnyttjande — hur har projektet hanterat sina egna, ofta begränsade resurser i form av pengar och per- sonal? Har olika samarbetsformer — horisontellt, vertikalt, tvärsektoriellt, kanske "diagonalt” — inneburit en bättre effektivitet i form av mer nytta för samma insats?
. dubbelvinsteffekter - vilka problem har projektet tacklat eller försökt lösa? Vad, utöver ett miljöproblem av något slag, har projektet gett sig på att åtgärda — medve- tet eller omedvetet?
O varaktighet — hur och på vilka grunder kan man anta att projektet lett till en bestående förändring? Vari består förändringen (t ex ny teknik, ny infrastruktur, ny organi- sation, nytt medvetande, nytt beteende)?
. återkoppling — på vilka sätt har projektets resultat kunnat återföras till alla inblandade parter? Vilken bety- delse har återkopplingarna haft för projektets genomfö— rande och framtid?
Samtidigt har det varit viktigt att tillåta en ”fri" beskrivning av exemplen för att göra dem väl och allsi-
digt belysta.
Urvalsmetoder
Hur väljer man ut en handfull exempel på Agenda—verk- samhet ur de tusentals projekt som initierats under
1990-talets svenska miljö- och utvecklingsarbete, i kom- muner, i stadsdelar och byar, i föreningar och i näringsliv, i statliga myndigheter m m? Uppgiften är givetvis oöver- stigligt svår att hantera på ett alltigenom rättvist sätt Tid— och resursbrist har tvingat oss att fokusera på mer eller mindre välkända exempel, vilket har nackdelen att intres— santa men i detta sammanhang mindre kända exempel inte kunnat lyftas fram.
Vi har dock försökt styra vårt urval utifrån följande nyckelord:
. konkretion — exemplen ska handla om projekt som leder till praktiska, fysiska, uppenbara förändringar i sam— hället
. tvärsgående arbetsformer — framgångsrika projekt som bygger på samarbete över sektorsgränser och mellan ”omaka" aktörer inom/utom/mellan offentlig förvaltning, ideella organisationer och näringsliv
. samhällsutveckling — de utvalda exemplen bör belysa ett bredare sarnhällsutvecklande perspektiv än att ”bara" beröra miljöskydd/miljöåtgärder. Projekt som löser flera angelägna problem samtidigt — inte minst arbetsmark— nadsproblem — är särskilt intressanta
. beständighet — så långt detta går att värdera bör pro- jekten leda till varaktiga förändringar i riktning mot en hållbar utveckling.
Samtliga kommittéledamöter har beretts tillfälle att lämna kompletterande underlag för urval. Informella för— frågningar har gjorts till bl a Naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet samt Naturskyddsföreningen. Exempelsarnlingen under rubriken "Guldkorn” på hem- sidan Agenda21.se har utnyttjats för sökning. Skriftlig dokumentation från bl a Idébytardagama i april 1996 samt Agenda-forum i november 1996 har ingått i urvals-
underlaget, liksom de exempelsamlingar som tidigare publicerats av Nationalkommittén för Agenda 21, Naturvårdsverket samt Naturskyddsföreningen, samt en stor mängd enskilda projektbeskrivningar, nyhetsbrev m.m inom Agenda Zl—området
Medverkande
Utgångspunkter, urvalsmetoder och ett första urval har tagits fram i samarbete mellan Nationalkommitténs sekretariat och Fredrik Holm. Slutligt urval, faktainsam- ling och beskrivning har utförts av Eva Bingel, Fredrik Holm, Maria Holm, Jan Lothigius och Ann-Helen Meyer von Bremen, samtliga frilansskribenter inom sakområde— na miljö, energi, teknik samt jord- och skogsbruk Redigeringen har utförts av Fredrik Holm, som också varit projektledare för delrapporten.
Landskapsekologisk utgångspunkt i Karlstads naturvårdsprogram
JAN
Karlstad har sedan 1995 ett modernt naturvårdspro- gram med bred förankring hos alla berörda — markäga- re, miljöorganisationer, länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse och ett antal kommunala förvaltningar.
När arbetet med naturvårdsprogrammet inleddes drevs det som ett traditionellt kommunalt projekt utan större inflytande från andra intressenter, medan däre- mot flera kommunala förvaltningar fanns med i arbets- gruppen. Ju närmare man kom ett utkast till natur- vårdsprogram, desto fler blev dock kontakterna med omvärlden.
Hans Wennerholm, som var motorn i arbetet, har varit runt i kommunen och träffad företrädare för LRF, naturskyddsföreningen, hembygdsföreningar och andra lokala föreningar, samt skogsbolag, länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse både innan och efter det att pro- grammet antogs av kommunfullmäktige. Dessutom hade alla intressenter möjlighet att lämna sina remiss- synpunkter.
Naturvårdsprogrammet upprättades visserligen av kommunen, men det ska genomföras av, och betalas av, många olika parter. Därför är det nödvändigt, för fram— gång, att alla står bakom programmet. För att även fram- gent behålla samsynen och reda ut eventuella kontro- verser sammanträffar intressenterna då och då för att utbyta information — hittills under informella former, men meningen är att gruppen ska ges skarpare konturer.
LOTHIGIUS
Naturvårdsprogrammet har ett antal särdrag som gör det modernt och troligen till ett av de mest utvecklade i landet: . Det pekar ut de strukturer, funktioner och samband i landskapet som är bärare av den biologiska mångfal- den [snarare än blott geografiskt avgränsade biotoper). Denna landskapsekologiska syn anses ge bäst förutsätt- ningar att klara den biologiska mångfalden på lång sikt. . Vid sidan om målet att skydda biologisk mångfald finns målet att skydda mark för friluftslivet, slå vakt om parker och grönområden och att skydda och uthålligt nyttja naturresurser som grus, matjord och vatten. . Naturvårdsarbetet ska samordnas så att alla medver- kande har gemensam syn på naturförhållanden och hot- bild, gemensamma prioriteringar och att ansvarsfördel- ningen blir tydlig.
. Naturvården ska vara en process. När programmet är tryckt ska det genomföras och så småningom ska resul- taten utvärderas. Därför är allmänt tyckande och önskande bannlyst — varje uttryckt mål ska motsvaras av konkreta åtgärder och det ska gå att mäta om målen uppfylls eller inte.
Kartläggning och analys av kommunens natur har gjorts med modern teknik. Främst har flygfoton med film känslig för infrarött ljus använts och kompletterats med uppgifter från kommunens naturdatabank och undersökningar i fält. I naturdatabanken har naturtyper,
iakttagna rara arter och diverse andra observationer samlats under flera år. Många av observationerna har rapporterats in av naturintresserade kommuninvånare.
Karlstads kommun har lagt stor vikt vid att sprida information om naturvårdsprogrammet. Alla hushåll har fått en vacker och välgord broschyr som med många bilder beskriver kommunens naturvärden och hur de är tänkta att skyddas. De riktigt intresserade har kunna gå studiecirklar för att fördjupa sig i frågor om naturvård och Karlstads naturskatter.
När naturvårdsprogrammet ska förverkligas måste dess mål och åtgärder tas i beräkning även när kommu— nen upprättar andra planer som berör den fysiska mil- jön. Därför bevakar exempelvis naturskyddsföreningen att naturvårdens intressen tillgodoses när kommunens översiktsplan upprättas.
Kontakt: Karlstads kommun, Hans Wennerholm 054-29 50 00
Olika vägar för miljöanpassad renovering i Kalmarhem
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
Hur ska framtidens miljövänliga bostäder se ut och hur mycket ska de få kosta? Det ska snart hyresgästerna i kvarteret Inspektoren i Kalmar få avgöra. Under somma- ren 1997 kommer fastighetsägaren Kalmarhem att visa upp tre olika typer av miljöanpassade lägenheter.
Idén kom ursprungligen från hyresgästerna själva. De 159 lägenheterna från 1956 stod på tur att renoveras och kanske kunde det ske i mer miljövänliga anda?
— Vi ville hitta ett någorlunda bra kretslopp men sam- tidigt måste folk också ha råd att bo kvar. Vi vill ha samma grad av återflyttning som i övriga kvarter, nämli— gen mellan 80 och 90 procent, säger Tomas Eriksson, VD för Kalmarhem.
Arbetet startade 1995 och fem olika projektgrupper tillsattes med representanter från kommun, hyresgäster, hyresgästförening, Kalmarhem och näringsliv. Grupperna arbetade bland annat med teknikfrågor, boende, mät- ningar av olika kretslopp och attitydundersökningar. Dessutom startades ett antal miljöteam bland hyresgäs— tema i samarbete med Naturskyddsföreningen och studi- eförbund.
- Ibland är det svårt att engagera de boende, men i det här fallet har det gått överraskande bra, säger Tomas Eriksson.
Arbetet har skett på en rad olika plan. Det mest hand- fasta exemplet är de tre visningslägenheter som nu står färdiga. De identiska lägenheterna har renoverats på tre
olika sätt. . Den varsamma renoveringen innebär utbytt lednings- system och bibehållen planlösning, förutom att badrum— met fått en något större yta. Vitvaroma har ersatts av mindre energislukande alternativ. Väggarna är målade eller tapetserade med miljömärkta material och de gamla parkettgolven och linoleummattoma är kvar men upp- fräschade.
. Norrnalrenoveringen innehåller några nya systemlös- ningar. Köket har efter hyresgästemas önskemål flyttats. Det har också utrustats med ett källsorteringsskåp för elva fraktioner och en avfallskvam. Denna kombination ska enligt Kalmarhems beräkningar minska soporna med 90 procent Rummen är målade i olika miljöanpassade färger och här finns också prov på flera typer av trägolv.
Badrummet har fått en våtrumskassett som innehåller samtliga rörledningar, vilket underlättar dragning av nya ledningar och sparar tid och pengar. Badrummet har utö- kats och fått kakel och klinkers, liksom en separationsto— alett Tanken är att urin och fekalier så småningom ska tas om hand i den biogasanläggning som kommunen byg- ger.
— Förutom att vi hoppas kunna driva våra egna bilar på biogas vill vi också ta steget fullt ut i kretsloppet och återföra en del av näringen till lantbruket, säger Lennart Holm, byggchef på Kalmarhem.
. Spetslägenheten har utrustats med ytterligare miljöan-
passade lösningar. Tekniken har hämtats från Danmark och bland annat resulterat i klimatrum utanför fönstren som ska rena luft och vatten. Klimatrummen är fyllda med växter och där cirkulerar även en del av vattnet som återanvänds till dusch och toalett.
Köket har ett svalskåp som får sin kyla genom att luf— ten leds ner i marken. Svalskåpet håller åtta grader och är också utrustat med en liten konventionell kyl.
Skillnaderna i kostnader är stora. Spetslägenheten beräknas bli dubbelt så dyr som norrnalrenoveringen, som i sin tur är dubbelt så dyr som den varsamma reno- veringen.
Däremot vet man ännu inte vad de tre olika typerna av renovering innebär för "rniljökontot", eftersom den slutliga analysen ännu inte är god. Denna redovisning ska dock vara klar när lägenheterna visas för hyresgäster— na. Allt material, cirka 300 produkter, har miljödeklarerats efter en femgradig skala, baserad på Naturvårdsverkets lista och OBS-listan. Dessutom har tillverkningsföreta- gens miljöarbete, transporter, förpackningar osv vägts in i bedömningen. Arbetet har utförts av en grupp tekniker, kemister och läkare i samarbete med Institutionen för Byggekologi i Stockholm.
Förutom att kartlägga alla produkter har detta arbete också haft som mål att påverka tillverkarna. En del leve- rantörer har hörsammat detta och bytt ut ingredienser till mer miljöanpassade alternativ.
— Det var i början ett trögt arbete. Vi har till exempel inte kunnat få fram någon miljöanpassad fogmassa. Däremot gick det oväntat lätt med målarfärgerna, säger Lennart Holm.
Projektet har även inneburit en rad olika omfattande
kretsloppsmätningar gällande avfall, vatten, avlopp etc. Allt gammalt byggmaterial har miljödeklarerats och då upptäcktes en hel del tungmetaller.
-— Vi vet exakt hur de olika kretsloppen kommer att se ut, men vi har också lärt oss att miljöarbete inte är enkelt Det är betydligt svårare att se vad som är en miljöriktig åtgärd än vad vi från början insåg, säger Tomas Eriksson.
I kvarteret ska det också byggas en ekologisk lekplats, ett bytesrum för prylar som folk tröttnat på och en dag- vattenanläggning. Takvattnet ska ledas till ett stort vattentorn som sedan portionerar ut vattnet i små bäck— ar. Vattnet kan sedan återanvändas i de planerade odlingslotterna.
Under tiden har även Kalmarhem passat på att miljö— anpassa sig genom att bland annat använda rapsolja som drivmedel och välja Svanen-märkta produkter etc.
Kalmarhem hoppas också på andra effekter som att få engagerade hyresgäster. Redan nu pågår diskussioner bland hyresgästerna om självförvaltning. En av de boen- de ska också starta en second-hand butik i kvarteret
— Bygger man vackra områden som folk trivs i så tjä— nar man på det. Omflyttningen minskar och fastigheter- na bli lättare att sköta, säger Tomas Eriksson.
Ett av problemen är de kommunala taxorna. Kalmarhem efterlyser stimulans genom reducerade avgif— ter för vatten, avlopp etc.
— Systemen måste också på sikt förändras för att upp- fylla det långsiktigt hållbara samhället, säger Tomas Eriksson.
Kalmarhem hoppas på att arbetet ska resultera i en mångfald av lägenheter, men avgörandet ligger nu hos hyresgästerna. Kontakt: Kalmarhem, 0480-44 75 00
Egna drivkrafter i Kristineberg
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
Stadsdelen Kristineberg i Stockholm är ett av de få exempel på Agenda Zl-projekt där initiativet har kom- mit underifrån, från människorna själva.
Målet med arbetet är att långsiktigt förvandla Kristineberg till en ekologiskt hållbar stadsdel.
— Vi jobbar inte med de jättelika miljöproblemen utan mer med människors vardag, för att senare kanske närma oss de större frågorna, säger Eva Lindberg, ord— förande i Kristinebergs Ekostadsdelsförening.
Eva Lindberg startade tillsammans med en annan privatperson i Kristineberg 1993 ett projekt som blev embryot till den ideella föreningen. Gruppen växte suc- cessivt och man började inventera stadsdelens miljö- problem och undersöka med kommunen vilka möjlig- heter till förändring som fanns.
Våren 1995 bildades så Kristinebergs Ekostadsdels- förening. Samtidigt fick man det första Agenda 21- bidraget från miljöförvaltningen och kunde anställa en projektledare och ett antal ”gröna jobbare", ALU-arbe- tare.
Föreningen har 80 medlemmar av stadsdelens 2 300 invånare.
»- Det kan tyckas lite, men betydligt fler, cirka 200 personer, är involverade i våra projekt. Vår målsättning har inte varit att få en massa medlemmar utan vi vill i stället uppmuntra, utbilda och underlätta för folk i Kristineberg att leva ekologiskt hållbart, säger Eva Lindberg.
Arbetet går ut på att forma en trevligare och rikare
miljö i stadsdelen, både miljömässigt men även socialt.
En av strategierna för att öka delaktigheten bland invånarna är att sprida information om vad som sker i området. Föreningen ger ut en väggtidning som sätts upp i alla portar. (Formen har valts för att minska resur— sanvändningen.) Där informerar föreningen om sina aktiviteter men också vad som sker inom stadsdels- nämnden och stadsdelen i övrigt.
Ett annat mål är att föreningens lokal ska kunna fun- gera som ett medborgarkontor. Redan i dag finns pro- tokollen från de politiska nämnderna för genomläsning och snart hoppas man kunna koppla upp sig på Internet.
Delaktighet kan också handla om att utforska sin stadsdel.
Därför har föreningen genomfört en inventering av fåglar, kärlväxter, insekter och träd och nu repeteras ett historiskt bygdespel om Kristineberg. Bygdespelet ska ha premiär under våren 1997 och hoppas bli ett årligt inslag. Texten är skriven av två invånare och totalt del— tar cirka 40 personer.
Fester, Valborgsbål, sagostunder för barnen och andra upptåg är ytterligare sätt att öka gemenskapen.
Vid starten genomförde föreningen en undersökning bland kristinebergsboma om vilka miljöfrågor som de ansåg viktiga. Trafiken fick hög prioritet och dessutom efterfrågades ett återbrukscentrum och möjlighet att låna cyklar.
Äterbrukscentret och en bilpool ska förverkligas
under hösten 1997. Ett lånecykelprojekt har redan star- tats. I Konsumbutiken kan den som vill låna någon av de tio cyklarna under ett dygn eller en helg, gratis.
— Det har blivit en rejäl succé. Utlåningen är stor och folk är rädda om cyklarna och vi ska därför fördubbla antalet cyklar. Jag tror detta är ett alternativ för dem som har tröttnat på att få sin cykel stulen, säger Eva Lindberg.
Föreningen har så småningom sökt samarbetspart- ners inom stadsdelsnämnd och förvaltningar, handel, skolor. Tillsammans med Studiefrämjandet har ett antal ekoteam startats. Studieförbundet Vuxenskolan och Naturskyddsföreningen är också involverade i delar av verksamheten.
God respons har föreningen fått från de två lokala livsmedelsbutikerna, Vivo och Konsum. Båda butikerna är nu KRAV-auktoriserade och har ett stort sortiment av KRAV-godkända livsmedel. Vivo har dessutom mil— jöutbildat nästan all personal och ska snart starta kom- postering. Konsum komposterar redan och sköter dess- utom uthyrningen av lånecyklar.
Föreningen samarbetar också med de två skolorna Kullskolan och Stefansskolan. I Kullskolan bedriver man regelbunden undervisning i miljö inom elevens fria val. Elever från Stefansskolan deltar i bygdespelet om Kristinebergs historia.
Ett exempel på när sociala och miljömässiga aspekter korsar varandra är det brukaravtal som föreningen slutit med parkförvaltningen. Föreningen åtar sig att hålla vissa grönområden rena från skräp och får i gengäld sätta upp holkar för fåglar och fladdermöss och plante- ra växter. Förra hösten sattes 2 000 olika lökar. I sam- arbete med de äldre kristinebergsboma ska man också
sätta ut parkbänkar för att underlätta deras promenader.
I brukaravtalet ingår också att förvandla en trafik— korsning till ett torg för att skapa en ny mötesplats.
På energisidan har föreningen genomfört en enkät gentemot fastighetsägarna för att ta reda på vilka ener- gislag som används, hur stor förbrukningen är osv.
— Det ser ut att finnas effektiviseringsvinster och vi skulle gärna vilja jobba vidare med detta, men ett av våra stora problem är just att nå fastighetsägarna, säger Eva Lindberg.
En annan oro är finansieringen av lokalen. Just nu bidrar miljöförvaltningen med pengar, men som med alla stöd är det ett osäkert arrangemang
Projektet har också gett arbetstillfällen och sysselsät- ter en anställd och fem ALU—arbetare. Eva Lindberg skulle önska att en del av verksamheterna som cykel— verkstaden och det planerade ekologiska cafét på sikt skulle kunna bli självbärande verksamheter, gärna i egna företag.
Hur ser då kristinebergsborna på den ekologiska stadsdelsföreningen som ger sig ut för att representera invånarnas syn på miljöarbete?
— Vi vill ju verka för demokratin, samtidigt som vi inte är valda av hela Kristineberg utan bara av förening- en. Jag tror dock att vi har ett ganska gott rykte, efter— som vi tursamt nog ännu inte gjort någon tabbe, säger Eva Lindberg. Kristinebergs ekostadsdelsförening 08-618 41 44
Inte dyrare med nolltaxa i Ockelbo
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
Ockelbo Kommun i nordvästra Gästrikland har lyckats med en till synes omöjlig ekvation. Genom att planera om kollektivtrafiken inom kommunen har antalet rese- närer femfaldigats, antalet turer fyrfaldigats och den geografiska täckningen blivit mer än dubbelt så stor. Trots denna expansion och att allt resande är gratis har ändå inte den totala kostnaden för lokaltrafiken ökat. Dessutom uppskattas antalet privatresor med bil ha minskat med cirka 200 000 km, något som gagnar mil- jön.
Projektet går under namnet Kuxa—trafiken och star- tade hösten 1995 som ett försök. Prövotiden föll Väl ut och från och med hösten 1997 blir Kuxa—trafiken per- manent och fortsatt utveckling pågår.
Den tidigare situationen inom kollektivtrafiken var inte den bästa. Glesbygdstrafiken var hotad och trafik— resursema var splittrade på ett antal olika trafikformer och entreprenörer.
En noggrann analys genomfördes av de olika typerna av resande. Målet var att förbättra kommunikationema, miljön och att göra Ockelbo mer attraktivt.
-— Naturligtvis är det inte så enkelt att folk flyttar hit bara för att vi har en bra kollektivtrafik, men det är ett led i vårt arbete att profilera oss som en kommun med nya idéer. Kuxa-trafiken har också blivit ett mycket uppmärksammat projekt och gett oss goodwill, säger Olle Tiderman, ansvarig för Kuxa-trafiken på kommu— nen.
Lösningen blev att slå samman skolskjutsama, linje-
trafiken. och en del av färdtjänsten. Dessutom beslöt man att göra allt resande gratis för att öka resandet. Intäkterna har dessutom inte varit särskilt höga, men däremot kostnaderna för att ta betalt. Det fanns också administrativa hinder för att ta ut avgifter.
Trots att avgifterna försvann ligger kostnaderna på samma nivå som innan införandet av Kuxa-trafiken. Detta har åstadkommits genom att kommunen har upphandlat trafiken från flera mindre konkurrerande företag och att många av transporterna lagts om från taxi till mellanstora bussar. Följaktligen sker 90 procent av Skolskjutsar med buss, mot tidigare 50 procent
Detta har också resulterat i antalet anlitade entrepre— nörer har minskat från sex stycken till två.
— Självklart är det en påtvingad rationalisering, men vår förhoppning är att de entreprenörer som nu blir kvar också kommer att överleva. Tidigare var situatio- nen även för entreprenörerna mycket osäker, säger Olle Tiderrnan.
Antalet linjer har blivit fler. Fem områden som tidi- gare saknade lokaltrafik finns nu med i linjenätet. Likaså har antalet resor ökat och den största ökningen har skett bland vuxna, från 9 000 till 50 000 resor per år. Ockelboboma själva är mycket positiva. Det visar den stora enkätundersökning som kommunen har genom— fört.
— Mig veterligen finns det ingen annan glesbygds- kommun som har byggt ut lokaltrafiken. Jag tror att vår framgång beror på att vi har analyserat resandet grund—
ligt, avskaffat taxoma och slagit samman alla resurser i en påse. Dessutom har skolan haft en mycket viktig nyckelroll genom att bland annat tidsförskjuta skolstar- ter för olika skolor så att det ska passa med transpor- terna, säger Olle Tiderman.
För skolans del har Kuxa-trafiken inneburit en rad förbättringar, enligt Tiderman. Kostnaderna har kunnat hållas låga, administrationen kring skolkorten har för- svunnit och barnen själva tycker att det är bättre att åka skolbuss än taxi.
På minussidan finns ökade gångavstånd.
— Det är en försämring, men frågan är om den är acceptabel. För de flesta skolbarnen ligger anslutnings- platsen inom 300 meter och den längsta sträckan någon elev behöver gå är 1,3 kilometer, säger Olle Tiderman.
Motståndet finns främst hos lanthandeln som miss— tänker att fler kunder tar bussen in till tätorten i stället för att handla hos den lokala handlaren. Detta är något som kommunen kommer att undersöka närmare.
Utvecklingen av lokaltrafiken fortsätter. Nu startar arbetet med att även integrera sjukresor, resterande färdtjänst och även kompletteringstrafiken, dvs den beställningstrafik som finns i de mest glest befolkade områdena.
Likaså förs förhandlingar med landstinget, som har
Smultrunnöllul i Gusuiklimd
(KUXABUSSA RNA—>
V
huvudmannaskap över regionaltrafiken, för att kunna förbättra trafiken mellan Ockelbo och grannstädema Sandviken och Gävle.
Planer finns också på att så småningom gå över till mer miljöanpassade fordon som drivs på exempelvis lokalt producerad biogas.
Eftersom trafiken sker i glesbygd med dåliga vägar uppstår vintertid en del förseningar. En idé som disku— teras är att förse alla fordon med en färddator som registreras av ett antal ”telefonstolpar” vid de olika håll— platserna. Genom att ringa en ”stolpe” kan då resenären få veta exakt var bussen befinner sig och när den beräk- nas anlända till aktuell hållplats.
Kommunen kommer också fortsätta att bearbeta vissa större arbetsplatser för att samordna arbetstider med restider.
Planeringsarbetet kan tyckas omfattande, men utgör bara 5—10 procent av en heltidstjänst, eller cirka 30 000 kronor av totalt 3,5 miljoner kronor som Kuxa-trafiken kostar.
— Eftersom vi dessutom kunnat hålla kostnaderna på exakt samma nivå som tidigare, är den här typen av projekt inte bara miljömässigt utan även rent ekono— miskt intressanta, säger Olle Tiderman. Kontakt: Ockelbo kommun, Olle Trderman 0297-555 00
Lokal produktion gav bättre kvalitet i Tidaholm
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
Att satsa på lokalt producerade livsmedel höjer kvaliteten på maten, ökar arbetstillfällena och vässar böndernas konkurrenskraft inom och utom Sverige. Det hävdar Lars Westermark på Tidaholms kommun.
Under 1988 började Tidaholms kommun att fundera i mer miljövänliga banor. Två år senare stängdes alla sop- tippar, utom en för hushållsavfall i säck Resten av sopor- na hänvisades till en ny återvinningscentral.
Något år senare var det dags för avloppsvattnet. Reningsverket behövde byggas ut till en kostnad av 21 miljoner kronor och inga pengar fanns. Samtidigt började man fundera på om fler bassänger och mer kemikalier verkligen var framtidens melodi. Lösningen blev att låta en våtmark ta hand om kvävet och fosfom, något som har fungerat mycket bra, enligt kommunen.
Därefter började Agenda Zl-samordnaren Lars Westermark att snegla på livsmedelssektom. Han hade märkt att konsumenterna började bry sig om hur maten producerades och att etik— och miljöperspektivet blev allt Viktigare. Att upprätta ett lokalt nätverk mellan bönder och kunder borde vara ett sätt att minska transporterna och höja kvalitén.
1990 försökte han därför intressera Konsum och ICA för idén, men blev "körd på porten".
— Nu prisar Konsum detta som den bästa grejen som har hänt dem genom tiderna, säger Lars Westermark, som numera jobbar som konsult i miljö— och föränd- ringsfrågor åt kommunen.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, var vid den tiden heller inte positivt till idén, men nu är en attitydföränd- ring på gång.
Westermark gav sig dock inte utan tog kontakt med bönderna själva och de var med på noterna. Då anord- nade han bussresor med politiker och potentiella kunder ut till gårdarna och islossningen startade.
I dag levererar ett 15-tal lantbrukare och förädlingsfö- retag i Tidaholm livsmedel direkt till ortens butiker, res- tauranger och kommunens storhushåll. Bland produkter- na finns exempelvis nötkött, fläskkött, charkvaror, meje- riprodukter, bröd, grönsaker, öl, pajer och ägg.
— När jag startade detta var jag också intresserad av att öka sysselsättningen och vi har fått åtta-tio nya arbetstill— fällen, bland annat genom ett nytt minimejeri. Flera av bönderna har också börjat förädla och ta fram nya spän- nande produkter.
Westermark tror att detta är lantbrukets framtid Små producenter kan produktutveckla mycket snabbare och kanske även ta fram produkter som de stora livsmedels- företagen skulle kunna anamma och föra ut till Europamarknaden. Om det fanns ett samarbete.
För Konsum, som är den butik som köper mest när— producerat, har detta blivit en ekonomisk succé. Kunderna strömmar till och omsättningen ökar. Ett pro- blem är dock att Gröna Konsum egentligen inte tillåter lokala avtal. Butiken i Tidaholm har dock fått dispens tills vidare.
Nästa steg i miljöarbetet är att få fler bönder att ställa om till ekologisk produktion. Det är både Konsum och kommunen angelägna om. Kommunen trycker på genom att vid sin upphandling kräva att bönderna ska sträva mot att bruka ekologiskt. Daghem och förskolor köper enbart in KRAV-godkända produkter. I dag är 3-4 lantbrukare KRAV-godkända.
Ett annat steg i miljöarbetet är att jobba vidare med transporter och administration. Visserligen minskar de långväga leveranserna, men samtidigt ökar de lokala transporterna i och med att varje bonde leverera var för sig. Kommunen ansökte därför via SIC om forsknings- pengar från MISTRA för att se undersöka hur transpor- terna från "jord till bord” kan lösas på ett mer miljöan- passat sätt. MISTRA sa dock nej men planema finns kvar.
— En tanke är att utnyttja IT -tekniken. Kunderna skul- le kunna beställa via Internet och även betala elektro- niskt På sikt kanske bönderna levererar en del direkt till konsumenterna via IT, säger Lars Westermark
Konsum har också funderat på frågan och en idé är att införa ett lokalt gemensamt varulager i kombination med en gemensam varubil. _
Arbetet har inte varit problemfiitt. Efter diverse dis- kussioner lyckades kommunen frikoppla upphandlingen av kött och grönsaker från landstinget som annars ansva— rar för all livsmedelsupphandling.
— Vi vill sköta hela vår upphandling själva. Landstinget är stort och stelbent och gynnar storskaliga lösningar där de små inte kan vara med.
Ett annat problem är att lantbrukarna, särskilt kött— producentema, tvekar inför att ställa om till ekologisk produktion. De anser sig inte få betalt för sitt merarbete.
— Ska vi välja hög kvalitet måste också bönderna få
betalt för det Vi diskuterar just nu med butikema om att införa olika prissättningar för olika kvalitet och gå ifrån dagens system där allt kött säljs för samma pris.
Westermark är dock övertygad om att livsmedelskva— liteten har höjts. Genom att mellanleden hoppats över och transportema blivit kortare är maten färskare. En liten producent är också mer sårbar än en stor och kan därför inte slarva med kvaliteten.
Bönderna har också utbildat butikspersonalen i att hantera produktema rätt för att bibehålla kvaliteten ändå ut till konsument.
Lantbrukarna upplever att de har blivit synliggjorda och myndiga eftersom de nu själva sköter mycket av den marknadsföring och kundkontakt som tidigare hantera- des av föreningsföretagen inom lantbrukskooperationen.
— Processen är igång. Förändringen kommer inte lång- re uppifrån utan från gräsrotsnivå, från bönder, butiker, restauranger och konsumenter själva.
I Tidaholm har man också insett att miljöarbete måste kopplas till en total samhällsförändring. Därför arbetar tio grupper bestående av kommunalpolitiker och gymnasie- elever fram en vision och en handlingsplan för hur Tidaholm ska möta 2000—talet. Dessa grupper ska utökas med representanter från handel, lantbruk, industri och ytterligare ungdomar. Därefter kommer hundra lokala opinionsbildare att få tycka till, liksom den övriga befolk- ningen.
- Demokratin är hotad och många unga vänder poli- tiken ryggen. Vi tror att detta arbetssätt i förlängningen är ett sätt att stärka demokratin och att det ska tändas ett antal stjärnor i skyn som leder kommunen in i 2000- talet, säger Lars Westermark . Kontakt: Tidaholms kommun, Lars Westermark 0502-421 15
Miljö som utvecklingskraft i Lund
JAN LOTHIGIUS
Tre låg- och mellanstadieskolor i stadsdelen Östra Torn i Lund har använt miljöfrågor som ett medel för att utveckla pedagogiken, engagera personal på skolan, träna barnen i demokratiskt arbete och för att vidga skolans kontakt med övriga samhället. En forskare vid Lunds universitet dokumenterar och analyserar utveck- lingen.
En grundtanke i arbetet är att skolan i konkreta handlingar måste vara ett gott föredöme för att elever— na ska inse hur viktigt det är att tänka på miljön. Det är den numera också sedan köks- och Städpersonal och vaktmästare steg för steg har miljöanpassat verksamhe- ten. Avfall komposteras vid skolorna, med elevers med- verkan, och en lokal odlare levererar ekologiskt odlad mat och hämtar matrester att mata sina ankor med.
Eleverna har själva bidragit med att sy handdukar i slöjden, för att kunna ersätta skolans pappershanddukar. Ambitionen är att miljöaspekter ska komma in i under- ViSningen i alla ämnen. Samhällsundervisningen har exempelvis uppehållit sig kring en aktuell debatt om trafiken i Lunds centrum.
Ryggraden i förändringsarbetet, sedan det inleddes 1993, har varit de återkommande lärarträffar där ett trettiotal lärare kommer samman tre till fyra gånger per termin för att kläcka idéer och utbyta erfarenheter om undervisningen. Skolans miljöarbete har varit fram- gångsrikt därför att så många personer varit engagerade och därför att samarbetet har hämtat näring ut verk- samheten ute i de enskilda klasserna och i närsamhället.
Lärare och övrig personal har deltagit i fortbildning och studiebesök för att fylla på med kunskaper och ideer.
Ett samarbete med Lunds tekniska högskola har varit inriktat på att förbättra kemiundervisningen på låg- och mellanstadium. En lärare från högskolans Kemicentrum har utbildat lärare och även hållit egna lektioner för att prova pedagogiska idéer. Förståelse av kemi har varit en viktig grund för att eleverna ska komma underfund med de naturliga materiella kretsloppen. Några elever i IO-årsåldem dramatiserade det kemiska förloppet i ett brinnande stearinljus i kabaréns form med inslag av rap- pande och dansande atomer och molekyler.
Eleverna har engagerat sig praktiskt i utveckling utan- för skolan genom att sälja kakor till förmån för lökgro- dan och arrangera loppmarknad för att få ihop pengar till fadderverksamhet i Afghanistan.
Ett miljöråd, med representanter för elever (i majori— tet) och personal, träffas varannan vecka. Det har tagit till vara många av elevernas idéer, vilket har inspirerat dessa att bli än mer aktiva. Eleverna hade bland annat stort inflytande på hur den egna skolgården skulle utfor— mas. Några elever kontaktade Skånemejeriet för att få dem att ta tillbaka tömda mjölkförpackningar, vilket inte gav omedelbart resultat, men startade en dialog som förhoppningsvis leder vidare.
I samverkan med Hem & Skola och Östra Torns Riogrupp —— den lokala Agenda Zl-gruppen — har sko- lan deltagit i ”framtidsverkstäder" där avsikten varit att
i Agenda 21:s anda lyssna till och ta till vara barns och ungdomars åsikter och visioner om framtiden.
Arbetet vid Östra Torns skolor har drivits med hjälp av extra anslag och stöd från nyckelpersoner. Men många faktorer talar för att inriktningen att vara lokal miljöskola ska kunna bli beständig. Tyngst väger att skolledning, stora delar av personalgruppen samt elever och föräldrar har anammat ett delvis nytt arbetssätt och att eleverna är delaktiga och kan påverka miljöarbetet på ett påtagligt sätt. Vidare har skolorna skaffat vad man kallar en "miljöpedagogisk infrastruktur" i form av komposter, vindkraftverk, hönshus, regnvattentunnor, solceller, böcker osv.
Inom rektorsområdet ska en ny högstadieskola tas i bruk hösten 1997. Skolbyggnaden kommer i sig att bli en del av den "miljöpedagogiska infrastrukturen" genom att den uppförs med långt driven ekologisk anpassning, exempelvis solvärmefångare, jordkällare, urinsepareran- de toaletter, lokalt omhändertagande av dagvatten och självdragsventjlation. Östra Torn rektorsområde, Annika Karlsson Hertz 046-35 75 05
Invandrare har nyckelroll i Bergsjön
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
I Bergsjön, en förort till Göteborg, är invandrarna inte enbart passiva mottagare i Agenda Zl—arbetet Ett exem- pel är Assyriska Föreningen som har en nyckelroll i för- ändringsarbetet att förvandla Bergsjön till en ekologisk stadsdel.
Bergsjön har haft ett dåligt rykte. Betong, arbetslöshet, social utslagning våld och invandrarproblem är vad stads- delen brukar förknippas med.
Här talas 54 olika språk och hälften av de 13 200 invånarna är födda i ett annat land. Arbetslösheten är hög, särskilt bland ungdomar. Det råder brist på arbetsplatser och kommersiell service. Bebyggelse och utemiljö är i behov av upprustning, samtidigt som här finns stora naturområden.
1993 bestämde stadsdelsnämnden sig för att vända trenden. Från och med detta år beslöts att ”all verksam- het skall ha ekologisk inriktning".
—Det handlar mycket om livsmiljön, inte bara om utsläpp utan även att folk ska må bra, ha sysselsättning och vilja engagera sig i sin stadsdel, säger Marianne Hermansson, miljösamordnare.
Förbättras både den inre och yttre miljön hoppas man att människor ska vilja bo kvar i Bergsjön eftersom från- flyttningen är ett stort problem. Redan nu har en liten men dock förändring börjat märkas. Människor från andra områden har efter att deltagit i något av Bergsjöns arbets- löshetsprojekt valt att flytta till stadsdelen.
I Bergsjön pågår många olika verksamheter. Bostäder rustas upp, odlingslotter och mötesplatser skapas, män- niskor utbildas i miljö och de boende ges mer brukarin-
flytande.
Nyckelordet är samverkan. I arbetet deltar bland annat skolor, kommunala förvaltningar, daghem, fastighetsbo- lag, Svenska Kyrkan, industrifolk, invandrarföreningar och andra ideella organisationer och de boende själva.
Att minska arbetslösheten är en extra viktig uppgift Under förra året fick cirka 160 människor sysselsättning i olika typer av projekt
Hur många som efter projekttiden har kunnat bryta arbetslösheten vet man inte. Däremot ser Marianne Hermansson att olika insatser ger olika resultat Hon tycker att Göteborgs förlängda variant av ALU-anställ- ning, "vesstidare", där den arbetslöse får sysselsättning under nio i stället för sex månader är en bra modell.
— Även om inte alla får jobb efter nio månader så hin- ner de bli mycket starkare under denna tid, säger hon.
Däremot har de olika utbildningarna av miljöinforrna- törer inte resulterat i särskilt mycket arbete. Marianne Hermansson tror att detta främst beror på att fastighetsä- garna inte varit mogna för att ta emot denna nya arbets- kraft
Ett framgångsrikt arbetslöshetsprojektet bedrivs i Returhuset. Här brukar cirka hälften av varje "kull" med 35—50 deltagare få arbete efter periodens slut. Den nuva- rande gruppen har en större andel invandrare och kom- mer troligen ha svårare att få arbete.
Returhuset är en mötes- och arbetslokal där integra- tion, miljöarbete och sysselsättning korsas. Stads- förvaltning, två hyresgästföreningar, Familjebostäder och Studiefrämjandet backar upp verksamheten. Lokalen lig-
ger mitt i ett storskaligt bostadsområde med 1 200 hus- håll. Här driver de arbetslösa återvinningsverkstäder, mil- jöbibliotek, butik och ekocafé och köksträdgård. I projek- tet ingår också utbildning som Studiefrämjandet håller i. I syfte att stärka sin position på arbetsmarknaden får del- tagarna välja vad de vill lära sig. Det kan handlar om allt från att ta körkort till att läsa svenska. Dessutom ingår en grundläggande miljöutbildning och att lära känna sin stadsdel - både naturen och historien i Bergsjön.
— ”Lär känna ditt Bergsjön" har varit mycket populärt, särskilt bland invandrare som är imponerade över att en förort har en historia ända tillbaka till stenåldern, säger Marianne Hermansson.
Parallellt med studierna får deltagarna välja vilken verk— samhet de vill arbeta med - textilier, utesm'ckerier, möbel- renovering eller att sköta cafét eller köksträdgården. En tanke är att deltagarna ska utveckla en företagsidé för att kunna starta eget, men detta har hittills visat sig svårt Visserligen får Returhuset en del ”kommersiella” uppdrag, men inte i tillräckhg omfattning för att någon ska våga sig på att bygga upp ett företag kring verksamheten.
— Det största vinsten är främst samhällelig, att män- niskor inte mår dåligt. Ska vi få igång företag måste vi ha mera resurser, säger Marianne Hermansson.
Från början bestod grupperna i Returhuset av hälften
invandrare och hälften svenskar. Nu har andelen invan— drare ökat
— Det har stundtals varit en arbetsam process för del- tagare och ledare på Returhuset. Många av deltagarna kunde inte svenska och kommunikationsproblemen var stora, men samtidigt ser vi tydligt hur människor har bli- vit starkare.
Förutom Returhuset iinns ytterligare tre integrations- projekt som finansieras med statliga "Blomman-pengar”: . Bågskytten är namnet på ett nytt miljöpedagogiskt för- eningshus som är präglat av kretsloppsanpassade lösning- ar. Här iimis växthus, kompost, solfångare, vedspis, sepa- rationstoaletter och mycket annat som ger möjlighet till ett konkret miljöarbete. Assyriska Föreningen är värd för huset och bedriver en omfattande miljöutbildning för både svenskar och invandrare.
— Assyriska föreningen har verkligen betytt mycket för utvecklingen. De har öppnat sina dörrar för andra före- ningar, säger Marianne Hermansson. . Föreningen Galaxen driver stadslantgård och fritids- gård och vill engagera tonårstjejer. Tillsammans med stadsdelsnämnden, Familjebostäder och invånarna håller man på att bygga ett häststall. . En gammal mosse, Gärdsmossen, håller på att för- vandlas till våtmarkspark Syftet är att synliggöra och rena dagvattnet men också att skapa en rikare miljö, både genom att "bruka” jorden (odlingsplatser, beteshagar för Galaxens hästar) men också genom att öka den biologis- ka mångfalden. I det arbetet deltar föreningsliv, fastig- hetsägare, kommunala förvaltningar och hyresgäster.
Kontakt: Stadsdelsförvaltningen Bergsjön. miljösamordnare Marianne Hermansson 031-32 87 08
Ringar på vattnet i Ladugårdsängen
ANN-HELEN MEYER VON BREMEN
Stadsdelen Ladugårdsängen i Örebro är ett exempel på hur genomförda insatser kan ge fler ringar på vattnet. Ur de boendes behov har bland annat en bilpool och en kooperativ ekologisk butik växt fram efter att området byggts färdigt.
När stadsdelen med 2 200 invånare och 500 arbets— platser började att planeras 1988 existerade inte begreppet Agenda 21, men projektet utvecklades ändå i denna riktning.
I den arkitekttävling som utlystes skulle de tävlande lösa tre problem inom miljöområdet: Omhänder- tagande av dagvatten, källsortering och trafiken. Dessutom ville man att området rent estetiskt skulle få en ekologisk prägel och att miljöanpassade byggnads- material skulle prioriteras. Resultatet blev en mångfald av lösningar från de 22 olika byggherrarna som var inblandade.
— Miljökraven var med dagens mått inte särskilt genomtänkta och skulle vi göra en liknande satsning idag skulle vi ha betydligt högre ambitioner. Däremot hade vi tydliga sociala mål, säger Lars Bjurström, kom- munalråd i Örebro.
Den bärande tanken var att få en stor blandning av invånare. Därför byggdes flera olika sorters bostäder. I Ladugårdsängen Hnns hyresrätter, bostadsrätter, radhus, villor, ett kollektivhus, särskilda ungdomslägenheter och bostäder för äldre, utvecklingsstörda, döva och psykiskt sjuka.
— Vi har fått en bra blandning av de boende och vi har också en relativt stor andel invandrare, vilket inte
upplevs negativt. Ladugårdsängen är inget högstatusom- råde och det var heller inget mål, säger Lars Bjurström.
Kommunen strävade också efter att bygga upp en social gemenskap. De framtida invånarna inbjöds därför tidigt till diskussioner och i samarbete med ett studie- förbund anordnades ett tiotal studiecirklar. Hyresgästföreningen och HSB var också inblandade.
En annan tanke var att integrera bostäder och före— tag, dels för att minska trafiken, dels för att området skulle bli mer levande. Läget, endast 1,5 km från cen- trum, ansågs som attraktivt och området fick ett telenät med hög standard för att ytterligare locka företagen. Alla företag inbjöds också till att vara med i planering- en. Resultatet blev, enligt Bjurström, en betydligt högre andel arbetstillfällen än vad som är brukligt vid nyex- ploatering. Däremot gjorde lågkonjunkturen i början av 1990-talet att ansatsen mattades något.
På miljöområdet gjordes följande insatser: . Trafiken och parkeringsytoma skulle minskas och i stället har man satsat på cykelbanor och cykelgarage på varje gård. I området finns bara 0,5—0,75 parkerings- platser/100 m2 lägenhetsyta mot normen 1,2 plat- ser/100 mZ. Parkeringsplatsema är dessutom de enda i Örebro som är avgiftsbelagda dygnet runt. Ur detta har behovet av en bilpool väckts. Poolen administreras av det kommunala fastighetsbolaget Örebrobostäder och omfattar sex bilar och 40 hushåll. Medlemmarna i poo- len betalar 2 000 kronor i insats, en månadsavgift på 50 kronor och 18—25 kronor per mil. . Dagvattnet tas om hand via nyanlagda bäckar med
dammar som bromsar upp flödet och till viss del renar vattnet. Ett större system tar hand om vattnet från gator och vägar och varje gård tar lokalt hand om sitt dag- vatten. Bäckama rinner sedan ut i ett större vattendrag i en nyanlagd park Koppar och andra material som kan ge utfällningar får inte användas till tak och stuprör.
— Att varje gård nu har ett eget vattendrag är ett stort värde i sig. Dessutom är vi många som pumpar tillbaka vattnet och använder det för att bevattna våra odlings- lotter, säger Gunilla Molin Gustafsson.
Hon arbetade vid planeringen av området med sam- ordning av miljöfrågor inom kommunen och bor nume- ra i Ladugårdsängens kollektivhus. . Källsorteringen rymmer också olika lösningar. Här finns allt från gemensamma miljöstationer till kollektiv- husets sortering i hela 17 olika fraktioner. Kompostering och egna odlingslotter finns på de flesta gårdar. . Energin utgörs av fjärrvärme plus lokala lösningar som solfångare, miljögodkända vedpannor etc.
Vissa tekniska satsningar gick dock fel. Ett exempel var de ekologiska villomas toaletter med separering av urin och fekalier. Hyresgästerna vägrade totalt att använda dem. De fick ersättas med vanliga toaletter. Ett annat exempel var några kvarter som satsade på sopsug, vilket visade sig bli en mycket dyr historia.
Kollektivhuset med 61 lägenheter har blivit områ- dets spjutspets. Härifrån kom idén till en bilpool och här finns hönshus, växthus, omfattande kompostering och källsortering. Hyresgästema sköter även trappstäd- ning och snöskottning.
— Jag är övertygad om att något så enkelt som trapp- städning är ett bra sätt att få ett socialt skyddsnät, säger
Gunilla Molin Gustafsson.
Efter att området stod klart väcktes också tanken bland de boende om att starta en kooperativ ekologisk butik. Initiativet kom från den lokala socialdemokratis— ka föreningen. HSB upplät lokal och subventionerade en del av hyran och alla fastighetsägare sponsrade star- ten av butiken genom att betala 25 kronor per lägenhet.
Butikens syfte är att sälja miljöanpassade produkter, förutom kött och fisk, till rimliga priser. Cirka 220 hus- håll deltar och 40 personer turas om att hålla öppet fyra dagar i veckan.
— Det har slagit mycket väl ut. Folk handlar och upp- skattar att slipper åka bil för att handla. Men det är minst lika viktigt ur social synpunkt. I butiken träffas man, pratar och lär känna varandra, säger Gunilla Molin Gustafsson. Kontakt: Örebro kommun, kommunalråd Lars Bjurström 019-21 10 00
Forskning befruktar Agenda 21—arbete
JAN LOTHIGIUS
Inga Michaeli och Benny Hjern är två forskare som, var och en på sitt håll, granskar hämningar och hinder för Agenda Zl-arbetet och som för ut sina slutsatser till dem de berör.
Benny Hjern verkar vid Internationella Handels- högskolan i Jönköping där han är professor i imple- mentationsforskning, en disciplin som behandlar frågan om (hur) människor kan organisera sig för att nå efter- strävansvärda mål.
Han turnerar land och rike runt och föreläser, för för- troendevalda och tjänstemän i kommuner och lands- ting, om en demokrati i kris.
Ibland är åhörarna Agenda 21-samordnare eller kommunala miljöchefer som fått sig tilldelat uppdraget att driva Agenda-arbete i kommunen. De brukar känna igen sig väl i Benny Hjems beskrivning av hur Agenda- arbetet kolliderar med det mesta av kommunens tradi- tionella arbetsgång.
För att rätt genomföra sitt Agenda-uppdrag måste deSSa tjänstemän ständigt bryta revir och gå på tvärs mot befästa maktkonstellationer. De har fått uppdraget av kommunens politiker, som kallar det viktigt. Snart finner de att arbetet är tungrott eller ibland omöjligt att genomföra, därför att det politiska stödet är svagt eller obefintligt.
Benny Hjern råder dessa tjänstemän att göra konflik- ten klar; att peka på det orimliga i att överordnade sam- tidigt hindrar arbetet och säger sig vara för det.
Kommunpolitiker får från Benny Hjern höra att deras förmåga att lösa miljöfrågorna är det verkliga tes—
tet på om demokratin kan vitaliseras. Agenda 21 är en fråga om social organisation och rättvisa. Om vi inte klarar att lösa miljöfrågorna genom mobilisering av ini- tiativ underifrån så hotas vi snart av diktatoriska lös- ningar.
Inga Michaeli, som är filosofie doktor i planeringste- ori och verksam vid Uppsala universitets institut för bostadsforskning, forskar om brytningen mellan var- dagslivets logik och de normer som byråkratin verkar under. Om tankarna i Agenda 21 ska förverkligas så innebär det ständiga möten mellan de två världarna och ofta leder dessa till kollisioner snarare än verkliga möten.
Medan vardagslivets företrädare, det vill säga enskil- da medborgare, men också kommunanställda långt ner i hierarkin, tänker i termer av relationer, nätverk, käns— lor och unicitet, så är byråkratens förtecken snarare regler, opartiskhet, rationalitet och utbytbarhet. Det finns också ett könsperspektiv på denna brytning av inställningar, där det är kvinnorna som står närmast "vardagsmänniskan".
Inga Michaeli menar att det är uppenbart att cen- tralbyråkraten, som är dominanten i mötet, måste för- ändra sitt angreppssätt om tankarna i Agenda 21 ska förverkligas.
De intervjuer som Inga Michaeli gör med människor i Borlänge [och senare på andra orter) kan i sig leda till förändringar, därför att de frågor hon ställer väcker frå— gor hos de intervjuade. I förlängningen avser hon att sammanföra människor med skilda roller i Agenda-
arbetet för att de ska kunna ge varandra bilder av ske— endet ur sina respektive perspektiv.
Inga Michaeli granskar särskilt de svårigheter som möter när kommunen ska genomföra en miljöpolitik samtidigt som verksamheten är utsatt för nedskärningar. Uppsala universitet, Institutet för bostadsfoskning,
Inga Miachaeli 026-14 77 00 Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Benny Hjern 036-15 77 00
Enigt om skoterbegrånsningar i Härjedalen
MARIA HOLM
Det mest konkreta som hittills kommit ut ur arbetet med Fjällagendan i Härjedalen är ett antal väl utmärkta och rejält spångade vandringsleder. Men det mest anmärkningsvärda som hittills kommit ur projektet är att de olika intressegruppemas representanter numera är helt eniga om att skoteråkningen måste begränsas.
Arbetet med Fjällagendan drivs av Härjedalens kom- mun med ekonomiskt stöd från Naturvårdsverket. Det startade hösten 1995 - efter ett tvådagarsseminarium kombinerat med exkursioner i fjällområdet - och redan från början lades mycket stor vikt på att få med så många intressegrupper som möjligt.
Rennäringen representeras av Tännäs sameby och Mittådalens sameby samt Sameföreningen. De fastbo- ende deltar via sina byalag (Bygdesamrådsgruppen) och LRF, medan turistnäringen deltar via Funäsdalsfjäll AB. Därtill ingår i arbetsgruppen representanter för den ide- ella naturvården (Naturskyddsföreningen), den lokala skoterklubben (Team Walles], den lokala företagarföre- ningen (FiFu), kyrkan, miljö- och byggnämnden, skolan, barnomsorgen och länsstyrelsen.
Den överordnade uppgiften för Fjällagendan är att ta fram en lokal handlingsplan för en långsiktigt hållbar utveckling med ekologisk balans och bevarande av bio- logisk mångfald i västra Härjedalen. Vägen dit går ovill- korligen över en ökad förståelse mellan olika intresse— grupper och en ökad respekt för de olika näringamas behov, menar projektledare Roger Nääs:
— Konkurrensen om marken har ökat stadigt under de sista årtiondena. Rennäring, turistnäring och markä-
gare har allt oftare råkat i konflikt. Och eftersom samt- liga näringar ökat sitt slitage på marken, kan vi konsta- tera att vissa områden skadats. Detta har skapat oro bland ortsbefolkningen, och många är bekymrade för framtiden. Man oroar sig för miljön, men också för arbetstillfällena och möjligheterna till försörjning. Varannan månad har arbetsgruppen träffats, oftast med en inbjuden "expert" som dragplåster. Därtill har
man informerat allmänheten via miljökvällar, som ord— nats i samarbete med byalagen och ABF.
De olika grupperna fann relativt snart att man var ense om det nödvändiga i att försöka styra huvudparten av fjällvandrama till de utstakade lederna. Rennäringen störs av alltför utspridd turism, men även turistnäringen ser en långsiktig fara. Om turismen får breda ut sig allt- för fritt påverkas alltför stora områden och därmed tap- par man något av attraktionskraften.
Man håller därför på med en översyn av skyltningen av samtliga leder, och försöker dra fram dem där de orsakar minsta möjliga skada för miljön. Vid blöta pas- sager och vid särskilda utpekade sevärdheter byggs spänger för att minimera markslitaget. Erfarenheterna visar att om lederna är väl markerade och försedda med skyltar som informerar om sevärdheter vad gäller natur och kultur, väljer också huvuddelen av fjällvandrama att följa dessa leder. På sikt bör därför vegetationen lyckas att återkolonisera de skadade områdena.
Skoteråkningen stör också rennäringen, och orsakar dessutom stora konflikter med skidåkningen:
— För bara fyra — fem år sedan var det en mycket kraftig opinion mot varje förslag till inskränkning av skoteråkamas frihet. Detta har diskuterats utförligt i arbetsgruppen kring Fjällagendan, och numera råder faktiskt enighet om att skoteråkningen måste begränsas, säger Roger Nääs.
Arbetet med Fjällagendan har också lett till positiva samordningseffekter. Eftersom grupperna träffas konti- nuerligt, blir det lätt att hålla varandra underrättade om när, och var, händelser som t ex kalvmärkning ska ske. Därmed kan olika aktiviteter samordnas, så att de stör varandra så lite som möjligt.
En del mycket brännande diskussionsfrågor, som t ex vargflockens vara eller icke vara i Mittådalen, har arbets- gruppen beslutat att lämna därhän:
— Besluten måste ändå tas på en annan nivå. Diskussioner pågår ju mellan länsstyrelsen och Natur- vårdsverket. Samma behov av övergripande riktlinjer från regering, naturvårdsverk och länsstyrelse behövs också vad gäller myskoxamas status, säger Roger Nääs.
Arbetsgruppen har konstaterat att det behövs mer forskning kring vegetationsförändringama i fjällen. Vilka effekter har t ex renbetet, trampskadorna, erosionsska— doma och klimatförändringama? Det framtida arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling i fjällen kommer att kräva betydligt bättre underlag än vad som finns idag, och arbetsgruppen har fört diskussioner med länsstyrel- sen och Mitthögskolan om ett särskilt Fjällforsknings- institut.
Dessutom har gruppen haft inledande diskussioner med Röros kommun på andra sidan om den svensk- norska gränsen. Röros är just i färd med att utarbeta en lokal Agenda 21, och här bör finnas möjligheter till samordningsvinster och kanske till och med något gemensamt projekt. Kontakt: Fjällagendan, Roger Nääs 0680-161 00
EKO-energiavtal spar energi och stärker lönsamheten
MARIA HOLM
Genom att koppla arbetet för en effektivare energian- vändning inom industrin till EUs miljölednings- och miljörevisionsordning, EMAS, samt den internationella standarden för miljöledning, ISO 14001, har Projekt EKO-energi hittills lyckats få med sig 16 stora koncer- ner med sammanlagt 60 produktionsenheter.
Projektet drogs igång under hösten 1994 och stöds av Närings- och teknikutvecklingsverket, Nutek, via dess enhet för effektivare energianvändning. EKO-ener- gi har som övergripande mål att effektivisera industrins energianvändning för att därigenom få ned koldioxi— dutsläppen till 1990 år nivå — i linje med Rio—konferen- sen. Företagen erbjuds att teckna EKO-energiavtal, vilka från Nuteks sida innebär att man bekostar en invente- ring och analys av företagets energiflöde. I utbyte mot energiinventeringen åtar sig företagen att fastställa en miljö- och energipolicy samt att göra en handlingsplan för att effektivisera sin energianvändning. I samband med inventeringen ges naturligtvis även förslag till ener- gibesparande åtgärder, men det är företagen själva som fattar beslut om och bekostar eventuella investeringar.
Energiutredningen utgör första steget mot en miljö- certifiering enligt EMAS och ISO 14001. En mycket stor del av Projekt EKO-energis attraktionskraft består i att det erbjuder en hjälp som ligger i linje med företa- gens mer övergripande miljösträvanden.
— Kopplingen till EMAS och ISO 14001 förklarar
att vi lyckats intressera så pass många - och så pass stora - koncemer att delta. Men nyckeln till framgångarna vad gäller faktiska energibesparingar i de deltagande företagen är att de, via EKO-energi, börjat att tillämpa livscykelanalyser istället för traditionell pay-off. Vi visar konkret på de stora kostnader en viss utrustning har över hela sin livscykel, och jämför den bilden med det resultat man får om man enbart fokuserar på kostna- derna för inköp och installation. Det gör energikostna- dema synliga och därmed även de besparingar som blir möjliga med ett mer energieffektivt alternativ, säger Lars Kjellin som är projektchef för EKO-energi.
- Faktum är att vare sig EMAS eller ISO 14001 är särskilt tydliga vad gäller energi. Det är lätt att fastna i beräkningar kring emissioner, vattenförbrukning m.m. EKO-energi hjälper till att hålla energifrågan i fokus, och det behövs eftersom den är den kanske allra vikti- gaste miljöfaktom.
En entydig och klart uttalad viljeyttring från före- tagsledningen om energieffektiviseringens välsignelse är en absolut förutsättning för deltagande i projektet:
— Det måste finnas en tydlig strategi, tydligt uppsat- ta mål och ett tydligt engagemang, annars riskerar effek- tiviseringsarbetet att förtvina till några enskilda insatser och en trave pärmar som samlar damm, säger Lars Kjellin.
Av de deltagande företagen har cirka 75 procent kommit så långt att de gort en handlingsplan. En preli-
minär beräkning visar att dessa företag har en samman- lagd besparingspotential på 1 15 200 MWh per år, varav 50 000 MWh är el.
Det handlar främst om besparingar som kan göras i stödsystemen, dvs ventilation, belysning, tryckluft med mera. Erfarenheterna hittills visar att företagen, med relativt enkla medel, kan minska stödsystemen energi- användning med 11 — 20 procent. EKO-energi kon- centrerar sig på stödsystemen, allt enligt den förhär- skande föreställningen från framför allt industrins bran- schorganisationer att företagen själva har god kontroll över sin användning av processenergi. En allmän bedömning från de hittills genomförda EKO-energiana- lysema är dock att det finns en potential på cirka 10 procent att spara även på den el som används i pro- duktionsprocessema.
Hittills har 16 koncerner med sammanlagt 60 pro— duktionsenheter tecknat EKO-energiavtal med Nutek, nämligen Alfa Laval, Delicato, Fagerhult, FM Mattsson, Fundia, Hexagon, IFÖ Sanitär, Kährs, Orrefors Kosta Boda, Scania, Stora, Sveriges Radio och Television Fastigheter AB, Södra, Tetra Pak och Thorn.
EKO-energiprojektet har även lett till en rad ”spin- off-effekter" i form av samarbete mellan de deltagande företagen. T ex har den småländska golvtillverkaren Kährs kontaktat Orrefors med ett förslag om att starta en biobränsleeldad glassmältningsdegel. Kährs har trä- pulver i överskott och Orrefors värmer sina deglar med gasol eller olja.
På Orrefors har projektet också lett till större med- vetenhet om energi- och resurshushållning. Idag tas mer av ”skärv”, dvs kasserat eller sekunda glas, in i produk- tionen av nytt glas. Tidigare har "skärven" sålts till andra
användare. Med EKO-energianalysen blev det uppen- bart för företaget att man kunde spara energi och där— med pengar genom att ta hand om skärven själva.
— En effekt av EKO—energi, som är helt omöjlig att värdera, är att de deltagande företagens miljöchefer tar kontakt med varandra och utbyter erfarenheter. Det kan gälla allt från konkreta energispartips till idéer om hur man ska få sina respektive företagsledningar eller inköpsavdelningar att förstå vitsen med att granska en investering utifrån ett livscykelperspektiv, säger Lars Kjellin. Kontakt: Nutek, Lars Kjellin 08-681 91 00
Borlänge vill spara femton procent
MARIA HOLM
Borlänge Energi har föresatt sig att minska energianvänd- ningen i kommunen med femton procent till år 2000. Metoden är densamma som när man fick hela kommu- nen att källsortera, nämligen att rikta insatserna till en målgrupp i taget - och att se till att man riktar dem väl. Därtill ändras eltariffen, så att de fasta avgifterna blir lägre medan de rörliga höjs.
— Vi vet att 15 — 20 procent av hushållens energiför- brukning i första hand beror på familjemedlemmamas vanor och ovanor. Nu ska vi försöka göra borlängeborna till smartare energianvändare, och därigenom kapa kom- munens totala energiförbrukning med 15 procent, säger Peter Samuelsson som leder projektet
Borlänge har tidigare visat framföttema i miljösam- manhang genom att vara först i landet med att uppnå en 99-procentig källsortering av avfall.
— Källsorteringsprojektet gav oss blodad tand Det var väl knappast någon som trodde att vi skulle klara av att ändra folks beteende så radikalt på så pass kort tid Nu vet vi att det är fullt möjligt. Eftersom energisparandet i långt högre grad än källsorteringen låter sig märkas i folks plån- böcker, har vi stora förhoppningar om att vi ska lyckas ro vårt sparmål i hamn, säger Peter Samuelsson.
Den kanske allra viktigaste erfarenheten från källsorte- ringsprojektet är att man måste arbeta lugnt och meto- diskt och se till att på alla sätt undvika övergripande och diffus information. Det gör man bäst genom att hela tiden vara ytterst noga med att anpassa informationen och de konkreta exemplen till den grupp människor man för tillfället vill nå.
En sak har dock redan ändrats för samtliga borlänge- bor, och det är eltariffen. De fasta avgifterna har sänkts betydligt, medan den kostnad som beror på energiför— brukningen höjts. Därmed har, i ett slag, energieffektivise— ring blivit en betydligt mer lönsam aktivitet för såväl pri- vatpersoner som företag.
Liksom i källsorteringsprojektet kommer Borlänge Energi att bearbeta villaägare för sig, de som bor i lägen- heter för sig och företagen uppdelade i olika branscher. Samtliga företag som är verksamma i kommunen omfat- tas av sparrnålet Undantagen är Domnarvets Jämverk och Kvarnsvedens Pappersbruk, som köper sin el från andra leverantörer.
Kommunen har 11 000 villaägare, och den invente- ring av Borlänges energianvändning som genomfördes hösten 1996 visar att villaägarna som grupp är den stör— sta energianvändaren. Man har därför valt att börja med att bearbeta dem, och det görs med hjälp av en serie lokalt förankrade kampanjer.
"Ge oss ett par timmar av din tid och du kan spara många tusenlappar på ett enda år ' står det på den enkla folder som kallar till inforrnationsträff, och som delas ut till cirka 1 000 villor åt gången. Ett sparduschhandtag utlovas i present för varje familj som kommer till träffen.
— Varje duschhandtag som installeras kommer att spara fem - tio procent av villans förbrukning. De kan alltså ge oss en rivstart på väg mot 15-procentsmålet, samtidigt som de tjänar som lockbete, säger Peter Samuelsson.
De träffar som hittills hållits har lockat 300 — 350
besökare. På Borlänge Energi är man inte nöjda. I källsor- teringsprojektet kom cirka 600 av 1 000 kallade och det ses som en rimlig målsättning även för denna kampanj.
En avgörande skillnad för de olika informationsträffar— nas inriktning är förstås huruvida området har — eller ska få - fjärrvärme. Om så är fallet, informerar man om fjärr- värmekonvertering, medan de som bor i övriga områden får rika möjligheter att bekanta sig med värmepumpar.
Fem anställda arbetar med projektet, varav två huvud- sakligen "på fältet". I den första etappen, som huvudsakli— gen riktar sig till villaägarna, erbjuder Borlänge energi energibesiktning via hembesök för en liten penning - 450 kronor.
Kampanjen ska pågå till år 2000, och beräknas kosta en miljon kronor om året Eftersom Borlänge är först i Sverige med att sätta upp ett kommunalt energisparrnål, får man i egenskap av pilotkommun viss uppbackning i form av fritt informationsmaterial från Nutek, via dess enhet för effektivare energianvändning.
— 15 procents energirninskning till år 2000 är bara ett första etappmål. Självklart ska vi försöka gå vidare med effektiviseringsarbetet även efter sekelskiftet Men om projektet ska få långsiktig verkan, är det viktigt att det lokala näringslivet kan svara upp mot de nya krav, som kommer att ställas. Folk måste veta vart de ska vända sig, vilka produkter och tjänster som finns och vad dessa kos- tar - åtminstone på ett ungefär, säger Peter Samuelsson.
En hel del arbete läggs därför på att knyta kontakter med olika företag, och tillsammans med dem utarbeta färdiga koncept - t ex installation av värmepump, fjärr- värme eller pelletsbrännare, eller t.ex. utförande av tilläggsisolering och fönsterbyten - till så fasta priser som möjligt
Den som vill kan också hyra eller köpa "Kronometem", som kopplas till den vanliga elrnätaren och som visar energiförbrukningen omräknad i kronor per timme.
— Den är ett bra sätt att synliggöra energiförbrukning- en. Med Kronometem ser man direkt att t ex dammsu- garen drar tio gånger mer energi är färg-TVn. Eftersom vår viktigaste ambition med det här projektet är att göra borlängeboma till smartare energianvändare, tror vi att Kronometem kan bli ett viktigt hjälpmedel, säger Peter Samuelsson.
Vid sidan av arbetet på hemmaplan, har Borlänge Energi tecknat samarbetsavtal med tre kommuner i Chile. Dessa ska få hjälp med såväl miljötekniska installa-
tioner som vissa effektiviseringsåtgärder. Kontakt: Borlänge Energi, Peter Samuelsson 0243-730 00
Vretenföretagare vinner på samarbete
MARIA HOLM
I Vretens industriområde i Solna samarbetar sedan våren 1996 ett 30—ta1 företag kring miljöfrågorna i en s.k före- tagsring. Nu försöker man nå samtliga företag i området via respektive fastighetsägare. De aktiva företagen före— slår att samtliga byggnader i området miljöinventeras, och att fastighetemas drifttekniker utbildas så att de kan bli nyckelpersoner i det fortsatta miljöarbetet
I Vretens industriområde finns 80 företag med sam- manlagt cirka 6 000 anställda. Ett 30-tal av företagen - med gemensamt 4 000 anställda - bildade i januari 1996 Vretens företagsring. Initiativtagare var Wasa Försäkringar samt kommunens Agenda 21-samordnare.
Syftet med ringen var att komma igång med ett sam- arbete kring kretsloppstänkande, men redan vid det för- sta mötet kunde deltagarna konstatera att många av företagen redan var igång med ett relativt flitigt miljö- arbete. Alla menade dock att det fanns mycket att vinna på ett samarbete. Inte minst de mindre företagen sade sig behöva stöd i form av samordning för att klara av att gå vidare på ett effektivt sätt.
Vid det tredje mötet bildade företagsringen sex olika arbetsgrupper: . Hyresgästanpassing, som diskuterar miljöfrågor som är viktiga vid planering, bygge och idrifttagning av nya lokaler samt vid rivning . Energi, som letar möjligheter till effektivare energian- vändning och även gjort översiktliga energikartläggning- ar av några fastigheter i området . Inköp, som bl a gjort en checklista för att hjälpa före- tagens inköpsavdelningar att ta miljöhänsyn
. Källsortering, som bl a kartlagt avfallsmängdema och planerat en gemensam kretsloppsstation . Lokalvård, som arbetet i nära samråd med arbets- gruppen för källsortering
. Transporter, som bl a ordnat ett seminarium kring transportfrågoma samt med hjälp av ALU-anställda miljöinformatörer undersökt resvanoma hos de anställ- da på några av företagen. — Vi är många företag som kommit igång ordentligt och alla tycker att det finns mycket att vinna på den här sortens samarbete. Men vi har inte orkat kommunicera med samtliga företagare, för här i Vreten finns många som är mycket små. När vi nu går vidare, ska vi försöka få med hela Vreten genom att förmå fastighetsägarna att fungera som samordnande länkar, säger Wasa Försäkringars miljöchef Dan Danielsson.
Detta ska förhoppningsvis komma till stånd genom en nyutvecklad metod för miljöinventering av byggna— der - Miljöstatusmetoden. Två av områdets fastigheter har redan granskats enligt metoden, och resultatet av dessa inventeringar kommer att presenteras för samtli- ga företag och fastighetsägare i området.
Stommen i miljöstatusbedömningen är en invente- ring av byggnaden, som görs utifrån ett färdigt formulär med 87 frågor. Frågorna behandlar inomhusmiljö, utomhusmiljö, energianvändning samt den förbrukning av naturresurser som sker i byggnaden. Resultaten data- bearbetas, och sammanställs i en serie diagram som visar byggnadens miljöstatus. Det blir enklare att iden- tifiera miljöbristema, men det blir också enklare att
*.
upptäcka de mest kostnadseffektiva åtgärderna.
— Miljöstatusmetoden täcker in allt det som våra arbetsgrupper sysslat med under det år som gått. Metodens styrka är att den gör synligt både det som är bra och det som är dåligt, och den ger ett mått på de olika miljökvalitetema som kan användas vid jämförel- ser. Om vi får samtliga fastighetsägare med på att inven- tera hela Vreten, skulle vi ha ett slags Miljöstatus- bedömning för hela området. Den skulle, i sin tur, hjäl- pa oss att prioritera de mest angelägna åtgärderna och den skulle också göra det möjligt för oss att formulera mycket konkreta målsättningar för det fortsatta arbetet, säger Dan Danielsson.
En stor fördel med miljöstatusmetoden är att inven- teringen med fördel kan utföras av de drifttekniker som redan känner fastigheterna. Detta kräver dock några
dagars utbildning och i Vretens företagarring ser man möjligheter till stora extravinster om denna utbildning sker gemensamt.
- Om områdets drifttekniker lär känna varandra, blir det naturligtvis mycket enklare att för dem att t ex sam- ordna sina inköp. Det ger större inköpsvolyrner och då är det betydligt enklare att ställa hårda miljökrav, säger Dan Danielsson.
Eventuth kan miljöinventeringama utföras korsvis, dvs att driftteknikema undersöker varandras fastigheter. Så har Wasa försäkringar låtit göra när man tillämpat metoden på koncernens cirka 80 byggnader runt om i landet.
— Det finns ju en viss risk att man blir hemmablind, och den risken skulle vi komma runt på det här sättet. Därtill ser jag ett stort extra värde i att driftteknikema lär känna varandras byggnader, och därmed kan disku- tera varandras problem på ett mer konkret plan, säger Dan Danielsson.
Vreten har ett tjugotal olika fastighetsförvaltare, varav några få varit med i det tidigare miljöarbetet inom företagsringen. Inventeringarna ska, om allt går enligt planerna, ha genomförts till hösten 1997.
— Då har vi en miljöstatusbedömning för hela Vreten. Förhoppningsvis kan vi inspirera de övriga tre företagsringama häri Solna till samma slags inventering, och då skulle vi ha en miljöstatusbedömning för i stort sett hela kommunens näringsliv. Därmed skulle vi ha ett bra underlag för gemensamma målsättningar, och en metod att följa upp vårt arbete. Samtliga Solnaföretag skulle stärka sin miljöprofil och, inte minst, sin trovär- dighet vad gäller miljöfrågor, säger Dan Danielsson. Kontakt: Vreten, Dan Danielsson 08-635 47 22
Matsalen banbrytare i Scanias miljöarbete
MARIA HOLM
— Jag tror att det är folket på min nivå, dvs mellanchefer- na, som är det stora proble- met när det gäller att få fart på ett företags miljöarbete. Det är ju vi som ska se till att de fina orden från företags- ledningen förvandlas till konkret verklighet, säger Eva Johansson, chef för restau— rangen vid Scanias lastbilsfa- brik i Luleå.
På Scania i Luleå ligger restaurangen främst i miljö- arbetet. Källsortering är en självklarhet sedan länge, 14 ton sopor per år till deponi har förvandlats till 10 kilo per år. Resten återvinns på ett eller annat sätt, och här finns t ex en storkompost, ett eget växthus och ett stort inglasat uterum med damm och planteringar.
Därtill har restaurangen föresatt sig att, trots det besvärliga geografiska läget, se till att hälften av alla inköpta livsmedel ska vara producerade i norra Västerbotten. Till nästa år höjs ribban, och då ska 70 procent vara lokalt odlat eller producerat.
Och av de 42 ton grönsaker som går åt varje år är 30 procent ekologiskt odlade. Nästa år är målsättningen 50 procent.
— Det tar mycket energi att vara tidigt ute. Men det har också stora fördelar, som att bli uppmärksammad t. ex. Vi har fått pris för att vara koncernens bästa per-
sonalmatsal, och vi har fått pris för att vara landets bästa. I båda fallen spelade vårt miljöarbete en avgörande roll för utmärkelserna. Så nu har vi som jobbar här helt enkelt bestämt oss för att hela tiden ligga steget före, säger Eva Johansson.
Men man vill dra andra avdelningar med sig i arbetet. Lastbilsfabriken, som har 600 anställda varav 525 kol- lektivanställda, har numera flera återvinningsstationer i verkstaden. I och med att man börjat sortera går det också att skaffa sig en detal- jerad bild av vad sorts avfall det egentligen handlar om - och i vilka mängder.
- Till exempel fick vi upp ögonen för hur många olji- ga handskar det handlar om per dag. Varför blir det då så många oljiga handskar? Jo, därför att pressarna läcker olja. Men om pressarna tätas, så att de slutar att läcka olja, har vi inte bara blivit kvitt med avfallsproblemet oljiga handskar, utan också snålat in på oljeförbrukning— en.
När det väl visat sig att sorteringen var något som också kunde spara pengar, tog intresset verkligen fart, menar Eva Johansson.
Så mycket svårare än så här är det egentligen inte, menar Eva Johansson. Åtminstone inte till en början.
Och om början blir tydlig och konkret, är det lätt att få folk med sig:
— Pojkarna och flickorna på golvet är verkligen med på noterna. Här finns viljan. Men det visste vi ju redan tack vare det gensvar vi fick när vi började sopsortera i restaurangen. Så när koncernen nu arbetar med miljöledningssystem och ISO 14001 har vi ett stort försprång här i Luleå efter- som vi har jobbat så pass länge med frågorna.
Restaurangens miljösträvanden har hjälpt till att lära ut grunderna, menar Eva Johansson. Framför allt genom att visa att miljöarbetet kan ge konkreta, mätbara och tydliga resultat.
I början hade restaurangpersonalen vissa svårigheter att göra sig hörd eftersom restaurangen är en sidoverk- samhet som inte tillhör själva produktionen. Å andra sidan är ”mat” ett utmärkt åskådningsexempel, efter- som alla frågetecken kring vår föda är så involverade i frågorna kring den totala miljön.
— Jag tror att det ligger en hel del i att börja med de enkla sakema först. Att ta bort de små plastbyttoma med smör. Att ta bort pappmuggama. Att börja sortera sopor. Det är människor som ska göra det här jobbet och då gäller det att få med sig dem, säger Eva Johansson.
Men visst finns det fortfarande en del problem. Fast inte på koncernledningsnivå, och inte heller på golvet. Problemen finns bland linjechefema, som ju är de som har att verkställa besluten:
— Koncemledningen kan inte sätta upp konkreta mål. Det kan bara den göra som känner verksamheten i
i '. w detalj. Därför måste varje
» avdelning diskutera fram sin egen, rimliga målsättning och bedöma vad detta kommer att kräva i form av tid och eventu- ella övriga resurser. Avdelnings- chefen måste hålla samman dis- kussionen och se till att de nöd- vändiga förutsättningama finns.
Men klara uttalanden från företagsledningen är ett absolut måste, annars blir jobbet för tungt. Eva Johansson berättar att hon fick den klarsignal hon behövde redan 1991, då dåvarande VDn för Scania Lastvagnar uttalade att "miljöarbetet är mycket viktigt och har högsta prioritet på alla nivåer”.
— Jag kopierade upp den där textsnutten, förstorade den och satte upp den på anslagstavlan. Så snart jag kom i trångmål, hänvisade jag till det där uttalandet. Det var oerhört viktigt att ha det i ryggen, för i början fick vi ju brottas rätt hårt med den där gruppen som bara vill kri— tisera och tala länge och mycket om allt som är fel.
Scania har fattat beslut om att samtliga 20 000 anställda ska ha genomgått minst fyra timmars miljö- undervisning före år 1999. I Luleå började man redan i höstas, och uppdraget är snart genomfört.
— Marknaden för lastbilar kommer att krympa fram- över, det tycks vara ett ovedersägligt faktum. Ska Scania klara sig i konkurrensen, måste vi vara bäst på allt. Precis allt — och naturligtvis även miljöarbetet, säger Eva Johansson. Kontakt: Scania Luleå, Eva Johansson 0920-766 00
lnformatörer nådde invandrare i Fäladen
MARIA HOLM
I kommundelen Norra Fäladen i Lund är cirka 40 pro- cent av invånarna invandrare. I—Iär tog man hjälp av nyutbildade miljöinformatörer, som på sina respektive modersmål försökte nå ut till så många som möjligt i arbetet med den lokala Agenda Zl-planen.
I början av 1996 ställdes alla dem som bor i kom- mundel Norr i Lund, inför en lång rad öppna frågor kring miljön. Det skedde i form av en enkel skrift, som fick namnet "Arbetsbok 1". Alla ombads att svara och, framför allt, komma med egna förslag på lämpliga insat- ser för en förbättrad miljö.
— I Norra Fäladen bor 4 000 hushåll, varav 40 pro- cent invandrare, och vi hade förstås stora bekymmer om hur vi skulle bära oss åt för att få kontakt också med dem, berättar Ulf Lundwall från Miljögrupp Norr i Lund.
Men turligt nog hade Studiefrämjandet i Lund under fyra terminer utbildat arbetslösa invandrare till miljöin— formatörer. Totalt femtio personer hade deltagit i kur- serna, som omfattade 21 veckor. Dessa informatörer kom att bli stommen i arbetet. De gick runt och knack- ade dörr, och hjälpte sina respektive landsmän att svara på frågorna.
Svarsfrekvensen blev relativt hög — 600 ifyllda arbets- böcker lämnades in. Synpunkterna sammanställdes i Arbetsbok 2, och har därefter bearbetats i olika arbets- grupper. Grupperna har bland annat sorterat förslagen efter hur snabbt de är möjliga att genomföra samt, inte minst, definierat vem eller vilka (myndigheter, företag, fastigheter, enskilda] som har möjlighet att genomföra
förändringen.
De sorterade och bearbetade förslagen presenteras nu i Arbetsbok 3, som utgör den lokala Agendan för Kommundel Norr. Den överlämnas till såväl alla kom- munala nämnder och förvaltningar som till områdets samtliga butiker, affärer, företag, fastighetsägare, bensin- stationer, skolor, föreningar m.m.
— Drygt tvåhundra personer har aktivt deltagit i de olika arbetsgruppema. Och även om invandrarna varit för lågt representerade jämfört med befolkningsgenom- snittet, så har de i alla fall funnits med i nästan samtliga grupper, säger Ulf Lundwall.
Förutom den handfasta hjälp som Kommundel Norr fått i sitt Agendaarbete, har miljöinforrnatörema arbetat tillsammans med Naturskyddsföreningen i en kampanj om att handla miljösolidariskt, och med hyresgästföre- ningen i en informationskampanj om sopsortering och kompostering. Därtill har ett femtiotal skolor fått besök av informatörema.
Några fasta arbeten har de utbildade inforrnatörema dock inte lyckats få ännu, men för många av deltagarna har utbildningen inneburit att de blivit bättre rustade för att ta sig in på arbetsmarknaden.
Ett integreringsprojekt av helt annan karaktär — och i betydligt mindre skala - har bedrivits i Sundsvall. I ett av miljonprogrammets bostadsområden avsattes mark för odlingslotter, varav hälften skulle brukas av flyktingfa— miljer och hälften av svenskar. Det handlade om totalt 22 lotter, och projektet startade i maj 1995.
Odlingen sker utan användning av konstgödsel eller
bekämpningsmedel, och deltagarna har beslutat om att odla ekologiskt. Intresset är stort, och det står familjer på kö för att få överta lediga lotter.
Men arbetet har inte varit problemfritt Kultur- skillnadema har kommit i dagen, och det gällde särskilt i starten. Svenskarnas initiativ att snabbt försöka bilda en odlingsförening var t ex en främmande lösning för många av invandrarna. En annan källa till konflikt var att invandrama inte var lika intresserade som svenskarna av den gemensamma delen av arbetet.
Sociologen Kerstin Sellén Johansson har utvärderat projektets betydelse för den sociala samvaron i området. I—Ion konstaterar att ytliga bekantskaper uppstått mellan de flesta deltagarna, och att samtliga tillfrågade anser sig ha fått viss förståelse för varandras kultur. I—Ion pekar också på tecken som tyder på att den sociala kontrollen i området ökat, och att det uppstått överbryggande län— kar mellan olika etniska grupper. Däremot har projektet ännu inte lett till att svenskar och flyktingar börjat umgås med varandra utanför projektets aktiviteter.
Samtliga deltagare visar dock en mycket stor upp- skattning över att de har fått möjlighet att bedriva egen trädgårdsodling, och därmed en naturlig anledning till att vistas utomhus sommartid. Vad gäller projektets betydel- se för deltagarnas miljöintresse, verkar det inte ha spelat så stor roll. Knappt hälften av de intervjuade uppger att de börjat intressera sig mer för miljön, och då handlar det främst om ekologisk odling och kompostering. Kontakt: Studiefrämjandet i Lund, Ulf Lundwall 046-32 08 55 Kommundel Norr, Lars Persson 046-35 65 51 Studiefrämjandet i Sundsvall 060-12 07 54
Industristadens revansch i Trollhättan
FREDRIK HOLM
Å ena sidan är Trollhättan känd som en tung industristad med många problem. Å andra sidan har Trollhättan gort sig känd som den kommun som kanske bäst i Sverige lyckats göra Agenda—arbete till något som besjälar såväl kommunledning som många invånare. Även om det mesta av det som sker i Trollhättan också sker på andra håll i landet, finns det få kommuner som kan visa upp en sådan bredd i Agenda-arbetet. Hur har denna förän— dringsvilja uppstått och utvecklats? Och varför är det tunga industristäder som Trollhättan som har den tydli- gaste viljan att visa upp en modern miljöprofil?
— Jag tror att våra framgångar ligger i en god balans mellan strategiska beslut ”uppifrån" och ett brett engage- mang ”underifrån", säger Agenda-samordnaren Karin Stenlund. Ingen av beståndsdelarna är särskilt unik eller märkvärdig, men vi har fått dem att mötas och utvecklas ihop.
En grundläggande strategi är därför att ge stöd och uppmuntran såväl ”uppåt" — till enskilda politiker och beslutande församlingar - som "nedåt", i form av rådgiv— ning, information och utbildningar. Hela tiden har man varit noggrann med att lyfta fram de enskilda individerna och ta vara på deras egna idéer för förändring.
— Visst hade vi Agenda-samordnare kunnat göra oss breda och försökt göra hela förändringsprocessen till vårt verk, säger Karin Stenlund. Men det vore dels fel, dels otaktiskt Bredden och omfattningen av Agenda—arbetet hade vi aldrig klarat av att utveckla och hålla igång själva. Det är ett resultat av att så många människor på så många skilda håll haft så många idéer att förverkliga. Hade inte
processen byggt på dem hade motivationen varit avsevärt mindre.
Navet i Trollhättans Agenda—arbete är den arbetsgrupp för Agenda 21 som tillsattes redan tidigt i processen. Här ingår ett tiotal personer från olika förvaltningar i kom— munen — alla med starka befattningar och med möjlighet och vilja att "gå hem och jobba" efter det att man bestämt sig för ett nytt projekt
Det har också rätt en stor politisk enighet kring inrikt- ningen på Agenda-arbetet Kommunstyrelsen har antagit fem övergripande miljömål som varit vägledande för alla Agenda-projekt:
. Bilden av Trollhättan: Trollhättan ska vara en kommun som är bärare av god miljö . Hållbart samhälle: Trollhättans miljö skall vara i ekolo- gisk balans. Vi skall skapa ett hållbart samhälle med krets— Ioppstänkande . Livskvalite: De ska va gött å leva i Trollhättan . Kunskap och information: I Trollhättan skall vi ha stora kunskaper och hög medvetenhet om god miljö . Miljöekonomi: I Trollhättan skall ekonomisk utveck- ling och ekologisk balans förenas. Om det uppstår kon— flikt mellan dem bör hänsyn till miljön ges företräde. Miljömålen konkretiseras i årliga handlingsprogram, som följs upp i årliga miljöredovisningar. Varje kommu— nal arbetsenhet ska upprätta miljömål för den egna verk- samheten. Bredden i Trollhättans Agenda—arbete är alltså impo- nerande. Här är några axplock: . Bussar och sopbilar som drivs av biogas från renings-
verket Minst elva bussar och två sopbilar ska använda gasen. ! En suventionering av bussbiljettema med 50 procent gav en ökning av bussresandet med 25 procent
. I stadsdelen Kronogården har man - på de boendes ini— tiativ - arbetat med att starta såväl bilkooperativ och odlingslotter med ekologisk odling. Initiativen leder till en mer effektiv och billigare bilanvändning, samtidigt som transporterna för livsmedel kan minskas. Odlingslottema bidrar dessutom till en ökad social gemenskap i området . Fjärrvärmen bestod 1996 till 75 procent av biobräns- len. Flisen hämtas från närområdet, på högst tio mils avstånd. . Kommunens elförbrukning består till 90 procent av el som klassas som bra miljöval av Naturskyddsföreningen. . De kommunala gräsmattorna betraktas numera som slåtterrnarker. Det minskar behovet av motorgräsklipp- ning med vidhörande utsläpp och utvecklar den biologis- ka mångfalden. 0 Man har antagit en naturvårdsinriktad skogsbruksplan, och prioriterar ekologisk odling vid utarrendering av jord- bruksrnark
. Alla miljökontaktpersoner och enhetschefer inom kommunen har fått tvådagars miljöutbildningar, som utformats efter förvaltningens specifika behov. För detta ändamål har ett internt utbildningsmaterial tagits fram. . I Insamlingscentralen har ca 120 personer fått syssel- sättning med att samla in och demontera uttjänt utrust— ning - allt från telefonväxlar till cyklar. Överskottet skänks till Mocambique. . Selektiv rivning, där olika byggmaterial och detaljer återanvänds eller återvinns, ska bli standard för de riv— ningar som kommunen genomför.
. Ekologiska livsmedel används i hög utsträckning i kom- munens storkök Den totala merkostnaden för detta upp— går till 250 000 kronor. . Översiktsplanen baseras på de 5 k kretsloppsvillkoren. Man lokaliserar nya arbetsplatser så att en god kollektiv- trafik kan ordnas, och föreskriver möjligheten till egna odlingar, till källsortering och lokal dagvattenhantering vid nyplanering av bostadsområden. . Urinseparerande toaletter är numera ett krav för att få bygglov på landsbygden. . I det näringspolitiska programmet ingår kretsloppspro- duktion och miljöteknik som ett av sex prioriterade områden. Vart och ett av projekten har säkert sina likar på andra håll i Sverige. I vissa fall kanske andra aktörer varit mer framgångsrika än Trollhättan. Bredden och mångfalden är ändå unik Karin Stenlund förklarar detta med att varje förvaltning och bolag inom kommunen haft en egen vilja att utveckla och driva projekt Ofta har denna drivkraft kommit från förvaltningens kontaktperson i arbetsgrup— pen. Ibland, men inte alltid, har kontaktpersonen varit enhetschef. — I arbetsgruppen ingår personer med en genuin vilja att förändra, och med förmåga och position att förändra, vilket är en av förutsättningama, menar Karin Stenlund. Denna samverkan till trots måste det faktum att Trollhättan satt av två heltidstjänster för Agenda-sam- ordning ha sin betydelse. Det är en förhållandevis stor satsning, som givetvis inte gorts utan protester.
— Vår ekonomi är ansträngd, precis som i de flesta kommuner, säger Karin Stenlund. På så vis är satsningen på Agenda 21 naturligtvis extra tydlig.
Kunskapstillförseln är något av Agenda-processens
stöttepelare i Trollhättan. De olika utbildningarna, som anpassats till respektive arbetsplats och som återkommer med jämna mellanrum, skapar successivt ett större enga- gemang och gör att alla anställda "påminns" om de kan- ske avlägsna och diffusa målen att utveckla Trollhättan - något man lätt glömmer bort i det vardagliga arbetet
Även gentemot kommuninvånarna är kunskapstillför— sel något av ett nyckelord. I Trollhättan har man valt bostadsområdena som utgångspunkt för kommunikatio— nen med allmänheten. Via boendet når man alla på ett naturligt och konkret sätt, samtidigt som gemensamma aktiviteter kring sopsortering, solfångare och kolonilotter stärker den sociala gemenskapen. Nu går man vidare och erbjuder visionsverkstäder och skapar ungdomskonvent. Man har också genomfört en miljömässa där målsätt— ningen från början var att göra så många som möjligt del- aktiga i planeringen. Ett stort antal föreningar, skolklasser och företag kom på så sätt att delta i ett gemensamt pro- jekt Målsättningen är att inom en treårsperiod ha påver- kat minst hälften av kommunens invånare ”påtagligt".
Från bilden av en tung och sliten industristad strävar nu Trollhättan mot bilden av en "bärare av god miljö". Hösten 1996 skördade man stor lön för mödan genom att vinna kung Carl Gustafs miljöpris, i konkurrens med en lång rad andra kommuner. Trollhättan har också fått visa upp sitt miljöarbete i en lång rad andra sammanhang. Under våren 1997 deltog man bl a som en av tre sven- ska kommuner med en miljöutställning i Europaparlamentet i Strasbourg.
Framgångar och berömmelse på nationellt och inter- nationth plan innebär dock inte evig uppskattning på hemmaplan. Kritik mot de stora och omfattande sats—
ningama dyker upp med jämna mellanrum.
- I takt med att vårt Agenda-arbete blir allt större och griper som en bläckfisk runt allt fler delar av kommunen, märker vi naturligtvis av ett ökat motstånd Vi kommer ju alltmer i kontakt med dem som inte är entusiaster, som inte omfattas av miljövisionema, säger Karin Stenlund Många processer av detta slag har ju en trög start med mycket förankringsarbete, innan förändringar- na börjar ta fart Värt att komma ihåg är också att man kan möta nytt motstånd efter en tid av framgångar. För oss gäller det att möta denna skepsis, som oftast grundar sig på osäkerhet och okunskap, med än mer utbildning och samtal. Behovet av information, motivation och engagemang ökar exponentith Kontakt: Trollhättans kommun, Agenda-kontoret 0520-874 75
Reservationer och särskilda yttranden
Reservation av ledamoten Orjan Nilsson (rn)
Allmänna synpunkter
Arbetet och dispositionen
Slutarbetet med nationalrapporten har präglats av tids- brist Kommittén har givits alltför kort tid för att komma med synpunkter på de texter som producerats av sekre— tariatet
Nationalrapportens disposition borde utgå från Agenda Zl-dokumentets 4 kapitel och 40 avsnitt En sådan disposition skulle underlätta bedömningen av Agenda Zl—arbetet i Sverige och jämförelsen av situatio— nen i Sverige inom olika samhällsområden med intentio- nerna i handlingsprogrammet Agenda 21. Flera viktiga kapitel som har stor relevans för Sverige, t.ex. kapitlet om att stärka näringslivets roll, saknar motsvarighet i natio— nalrapporten.
Agenda 21 - inte bara ett miljödokunwnt
Agenda 21 är ett handlingsprogram som har ett bredare perspektiv än enbart miljöfrågor. Dokumentet betonar utvecklings-, demokrati- och fredsfrågor lika starkt som miljöfrågor. Detta borde speglas bättre i den svenska nationalrapporten. Exempelvis borde rapporten kom- mentera det faktum att arbetslösheten har stigit i Sverige under den tid som gått sedan vi började arbeta med Agenda 21. Arbetet för en hållbar utveckling påverkas
självfallet negativt av det faktum att allt färre är delaktiga i detta arbete.
Det finns skäl att tro att arbetslösheten och de sociala och ekonomiska problemen för hushållen som följer av arbetslösheten lägger hinder i vägen för utvecklingen, inte minst på rrriljöområdet Dålig ekonomi har alltid innebu- rit hinder för en miljömässigt sund utveckling. Detta borde gälla även hushållen. Arbetslösheten och de eko- nomiska problemen kan även skapa utanförskapsproblem som försenar eller hindrar utvecklingen. Med arbetslöshe- ten följer en relativ ekonomisk fattigdom, vilket är oro- väckande eftersom fattigdom hör till de allvarligaste pro- blemen för en hållbar utveckling.
Underifrånperspektivet
I nationalrapporten används vid några tillfällen begreppet ”underifrånperspektiv". Begreppet är viktigt eftersom Agenda 21 innehåller rekommendationer om att utveck- lingen skall drivas med detta perspektiv. Tyvärr redovisar inte nationalrapporten det miljö- och utvecklingsarbete som sker i det civila samhället och i företagen. Därmed ges intrycket att Agenda Zl-relaterat arbete i Sverige bara sker genom politiska initiativ och inom officiella organ.
Det mest betydelsefulla arbetet för att skapa en hållbar utveckling har under senare år förmodligen skett i företa- gen samt av enskilda individer. I företagen har föränd— ringens vind blåst kraftigt de senaste åren. En mycket omfattande miljökompetens har byggts upp och stora ansträngningar har gjorts för att undvika utsläpp och skapa kretsloppslösningar samt resurssnålare processer. Även bland allmänheten har ett stort miljömedvetande byggts upp vilket har omsatts i en efterfrågan på miljö—
vänliga varor och tjänster.
Nationalrapportens redovisning är därför inte balanse- rad, vilket inte minst är olyckligt p.g.a. de signaler detta sänder till företag och enskilda individer som anstränger sig för att skapa en hållbar utveckling.
EU-inträdet
EU-inträdet är en mycket genomgripande händelse som inträffat sedan Sverige började arbeta med Agenda 21. Det är därför märkligt att EU-inträdet och de förändring- ar och möjligheter detta medför inte redovisas i national- rapporten. I ett internationellt perspektiv kan det uppfat- tas som märkligt om denna händelse förbigås med tystnad i rapporten.
Fredsbevarande insatser
I Agenda 21-dokumentet betonas betydelsen av fred för en positiv utveckling. Det är en brist att denna national- rapport inte redovisar de omfattande insatser som gorts av Sverige de senaste åren när det gäller fredsbevarande _arbete, exempelvis deltagandet i den internationella Ifor— styrkan i det forna Jugoslavien samt det allt närmare sam- arbetet med försvarsalliansen Nato inom Partnerskap för fred.
Resursanvändningen
Nationalrapporten förmedlar på flera ställen en mycket negativ syn på resursanvändning. Påståendet att Sverige är ett i allra högsta grad ohållbart samhälle anses inte ens behöva bevisas. Det är anmärkningsvärt att frågorna om resursanvändningen och det svenska samhällets hållbarhet tas upp på detta sätt utan att framställningen är djupare
och mer förklarande.
Det borde därför framhållas att Sverige i många avse- enden är hållbarare än de flesta u-länder. Våra skogstill— gångar ökar, vår jordbruksmark är inte hotad av erosion och förödelse, befolkningsutvecklingen är stabil, folkhälsan är tillfredsställande jämfört med andra länder, produk— tionsprocessema är effektiva och produktionsanläggning— arna är miljömässigt konkurrenskraftiga.
Påståendena om att resursanvändningen är för hög behöver ställas mot det faktum att Sverige som industri— land nått stora framgångar i utvecklingen just genom att kraftigt öka resursförbrukningen. Det är inte självklart att en hög resursförbrukning är ett hot mot vare sig miljön eller utvecklingen, sambandet är snarare det motsatta. Det viktiga är hur resursema används, vad de används till och
hur restprodukter tillvaratas och återbrukas.
Styrning På många ställen i texten talas det om "ändrat konsum— tionsmönster" och "ändrad konsumtionsnivå", men det saknas närmare förklaringar till vad detta innebär konkret Att detta inte redogörs närmare är en stor brist då dessa frågor är betydelsefulla.
Dessa oavslutade resonemang lämnar många obesvara- de frågor: Varför skall konsumtionsnivån minskas? Vem skall styra och planera förändringarna och varifrån skall detta skötas? Vilken konsumtion är lämplig och vilken skall avvecklas eller minskas? Hur mycket skall konsum- tionsnivån minskas och hur skall minskningen genomföras i praktiken?
Av särskilt stort intresse är om förändringama skall verkställas genom ökad statlig styrning av samhället Ur
företags- och individperspektiv är det en stor brist att nationalrapporten inte redovisar vad de genomgripande förändringama kommer att innebära för ett företag och för en individ eller ett hushåll.
Synpunkter på del |: Strategier och förslag för framtiden
1.1.1 Bakgrund
Införandet av en miljöbalk med en samlad miljölagstift- ning är en bra åtgärd och ett viktigt led 1 Agenda Zl-arbe- tet Därför är det beklagligt att miljöbalken försenats med minst tre år genom att den socialdemokratiska regeringen drog tillbaka den proposition om införande av en miljö— balk som den borgerliga regeringen överlämnade till riks— dagen 1994. I dag saknas ett färdigt förslag till miljöbalk, trots att ett sådant länge utlovats.
1.1.2 Begreppet hållbar utveckling Rapporten presenterar tre s.k samverkande dimensioner som alla har en utomordentligt stor betydelse för utveck- lingen; social utveckling, ekonomi och ekologi. Det är posi— tivt att rapporten vidgar Agenda 21-perspektivet till fler utvecklingsfrågor än miljöfrågorna. Men för att diskussio— nen kring dessa tre dimensioner skall bli meningsfull måste den fördjupas. Det saknas inte konfliktpunkter i skärningen mellan social-, ekonomisk- och ekologisk utveckling. Sådana möj- liga målkonflikter mellan de tre dimensionerna måste identifieras och analyseras. Dessvärre berör knappast rap- porten dessa konflikter överhuvudtaget.
Enligt min uppfattning är fattigdomsproblematiken av grundläggande betydelse för all framgångsrik miljö— och utvecklingspolitik Det är därför glädjande att fattigdoms- frågorna alltmer kopplas till miljöfrågorna. Exempelvis denna koppling i regeringens skrivelse 1996/971169 De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar. Fattigdomsproblematiken borde därför också fått mer utrymme i denna rapport
nämns
1.1.3 Resursanvändningen Det så kallade faktor 10-begreppet presenteras i rapporten. Utgångspunkten för begreppet är att resursanvändningen bör bli ca 10 gånger effektivare de närmaste decennierna.
En sådan effektivisering av resursanvändningen är naturligtvis önskvärd Ingen skulle motsätta sig en sådan utveckling. Det är därför förvånande att faktor 10—begrep— pet ägnas utrymme i rapporten. Problemen på såväl miljö- som utvecklingsområdena ligger knappast i avsaknaden av goda målsättningar. Snarare är det kring metoderna och verktygen för uppfyllandet av målsättningarna som de stora frågetecknen finns.
Faktor 10—begreppet borde utrnönstras ur rapporten eftersom det är onödigt. Det råder ingen tvekan om vart handlingsprogrammet Agenda 21 strävar i frågan om effektiv resursanvändning.
1.2.1 Internationellt utvecklingssamarbete I rapporten används begreppet "hållbarhetsanalyser". En sådan analys uppges skilja sig från en miljöanalys samt föreslås bli tillämpad för utvärdering av projekt i samband med internationellt utvecklingssamarbete.
Det saknas dock en närmare definition av begreppet
eller en beskrivning av vad en hållbarhetsanalys är. Därmed är det också oklart vad användandet av hållbar- hetsanalyser skulle innebära för det internationella utveck- lingssamarbetet
1.2.2 Internationell handel
Resonemangen kring reglerna för statsstödd exportfinansi- ering är oklara. Frågan döljer uppenbara målkonflikter som borde ha belysts bättre. Stöd till exportprojekt torde exempelvis i många fall innebära en subvention av någon form av exploatering av naturen. Sådana exploateringar behöver inte vara oskäliga ur utvecklingssynpunkt Det är heller inte självklart att vi skall hindra länder, som befin- ner sig i ett tidigt skede av välståndsutvecklingen, att genomföra projekt som Sverige numera ser restriktivt på men som alltjämt betyder mycket för vår egen välstånds- utveckling. Ett exempel på sådana projekt är vattenkrafts- utbyggnad
Jag ställer mig också tveksam till att införa särskilda mil- jöregler för de exportfrämjande institutionerna.
När det gäller EU:s handelsregler anser jag inte att det finns något självändamål med att ställa ”strängare" natio- nella miljökrav än vad EU:s gemensamma krav anger. En sådan målsättning kan skada EU—samarbetet och försvåra fullföljandet av den inre marknaden. Däremot bör Sverige ställa "stränga" krav, till skydd för hälsa och miljö. Sådana stränga krav kan i vissa fall gå längre än EU:s gemensam- ma krav, medan de i andra fall sammanfaller med EU:s krav.
1.2.4 Hållbara konsumtionsmönster
Jag delar intentionerna i rapporten om att minska den
negativa miljöpåverkan från transportema. Ett införande av en möjlighet att ställa krav på transportavstånd vid offentlig upphandling riskerar dock att uppenbart strida mot den inre marknaden och kommer att innebära ett återinförande av handelshinder.
Upphandlingen bör inte styras av avståndskrav. De lägre transportkostnadema för lokala producenter utgör i sig en fördel som ger dessa ett försprång i konkurrensen.
Förslaget att ge kommunema utvidgade möjligheter att motarbeta lokaliseringar av nya butiker är företagsfientligt och leder till sämre konkurrens, högre priser för konsu- menterna och högre vinster för redan etablerade företag. Dessutom saknas miljöskäl att genomföra förslaget
Slutsatsen att transportbehoven kan minskas genom en hårdare central planering av boendet och företagande är i grunden falsk och bygger på uppfattningen att det i fram- tiden inte kommer att finnas resurseffektiva transportlös- ningar i anslutning till nya kommersiella centra.
Jag motsätter mig även slutsatsen i avsnitt 1.3.5 Miljöanpassad offentlig upphandling, som säger att Sverige är extra hårt drabbat av att inte kunna ställa krav på mil— jöanpassade transporter. Slutsatsen är rent felaktig och sak— nar saklig grund Tvärtom är den fria rörligheten för varor en grundförutsättning för Sveriges välstånd och utveckling. Få länder är så beroende som Sverige av att fritt kunna exportera och sälja varor på världsmarknaden.
1.2.5 Näringsliv Miljöcertifiering av företag är ofta en dyr och omständhg process för företagets ägare. Drivkraftema för miljöcertifi- ering bör därför stärkas. Jag anser att certifierade företag skall kunna ges lättnader i tillsynen och därmed lägre kost-
nader. Ett sådant system skulle skapa incitament för fler företag att genomföra en miljöcertifiering.
1.2.8 Transporter
Transporternas betydelse för välståndsutvecklingen borde ha belysts bättre i rapporten. Det är mycket angeläget att minska de negativa miljöeffektema från transporterna och att åstadkomma effektivare transporter, men att minska omfattningen av transporterna bör inte betraktas som ett överordnat mål.
Jag delar de synpunkter på transportfrågoma som läm— nats av ledamoten Rolf Wirtén.
l.2.10 Skydd av hav och kustområden
En stängning av de hårt kritiserade kärnkraftverken i lgnalina och Sosnovy Bor är en önskvärd åtgärd som bör ingå i det fortsatta miljö- och utvecklingsarbetet i Öster- sjöregionen. Det är enligt min mening däremot fel att föreslå och arbeta för att kärnkraften helt avvecklas som energikälla i Östersjöområdet, utan att konsekvenserna av detta är kända.
Såväl miljömässiga som ekonomiska skäl talar för ett fortsatt utnyttjande av kärnkraften. Dels kan användning— en av förnybara energiresurser belasta och skada miljön om resurserna överutnyttjas. Exempelvis kan den biolo- giska mångfalden utarmas av en snabb utbyggnad av bio- bränsleanvändningen. Dels kan ekonomiskt omotiverade satsningar på ny energiteknik skada välståndsutveckling— en.
1.3.2 Samhällsplanering och beslutsprocesser Till skillnad från kommittémajoritetens uppfattning anser
jag inte att införande av stads- och kommundelsnärnnder leder till en vitalisering av demokratin. Snarare finns det få eller inga tecken som tyder på att människors delta— gande i den politiska processen ökat i de kommuner som genomfört kommundelsnämndsreformer. Samtidigt har dessa reformer lett till ökade administrativa problem i kommunerna som på sikt hotar att undergräva förtroen— det för den kommunala beslutsprocessen.
1.3.7 Skatter och avgifter Rapporten överskattar vinsterna med en s.k Skatteväxling samtidigt som problemen underskattas. Den statliga skat- teväxlingskommittén tvingades efter nästan tre års utre- dande överlämna ett slutbetänkande till regeringen utan något konkret förslag till Skatteväxling. Detta berodde på att förhoppningarna om stora positiva effekter av en skat- teväxling varit kraftigt överskattade, enligt Skatteväxlings- kommittén. Bland annat konstaterade Skatteväxlingskom- mittén att det främst är låginkomsthushåll med många barn i glesbygd som förlorar på en Skatteväxling. Tyvärr avspeglas inte skatteväxlingskommitténs slut- satser i rapporten.
I.3.7 Forskning
Forskningsresursema bör stärkas, inte minst när det gäller detta den miljörelaterade forskningen som för närvarande vidkänns stora neddragningar. Det är speciellt den kort- siktiga forskningens finansiering som måste stärkas. Denna forskning, som har stor betydelse på exempelvis biomångfaldsområdet, kan inte kompenseras för regering- ens besparingar på forskningen genom medel från miljö- forskningsstiftelsen MISTRA. Därför borde det tydligare
ha framhållits i rapporten att den kortsiktiga miljöforsk- ningen måste säkras.
Synpunkter på del II: Agenda 21 i Sverige
I.1 Internationth utvecklingssamarbete
Tyvärr utelämnas betydelsen av marknadsekonomiska reformer i beskrivningen av det fortsatta internationella utvecklingssamarbetet Detta är märkligt eftersom mark- nadsprissättning är det enda system som visat sig fungera när det gäller att hushålla med resurser och skapa nya resurser.
Demokrati och marknadsekonomi är enligt Agenda 21 nödvändiga förutsättningar för en hållbar utveckling. Det är bara i demokratiska länder med fri ekonomi som väl- stånd för medborgarna och en effektiv resursanvändning kunnat kombineras.
Texten bör också tillföras konstaterandet att krig är den mest miljö- och utvecklingsförstörande verksamhet som människan kan bedriva. Demokratiaspekten är där- för central i allt miljö- och utvecklingsarbete. Två demo- kratiska stater har aldrig startat krig mot varandra.
Påståendet i avsnitt I.1 att resursanvändningen ”måste" fördelas jämnare är alltför hårddraget Användningen av ordet "måste” antyder att resursanvändningen med tving- ande nödvändighet måste utjämnas. Detta är inget tving- ande villkor för hållbarhet eftersom användningen av olika resurser kan variera kraftigt mellan olika länder även inom ramen för en god utveckling i alla länder. Olika län- ders naturliga förutsättningar ställer exempelvis krav på skillnader i resursanvändningen.
Formuleringen antyder vidare att det handlar om en slags global fördelningspolitik, vilket naturligtvis är orim- ligt
I rapporten påstås också att ökad industrialisering och urbanisering hotar en hållbar utveckling globalt. Påståendet saknar underbyggnad och skulle — om det var sant - föranleda förbud mot tillverkningsföretag att starta och växa samt förbud för enskilda individer att flytta från landsbygden till städer. Bara det faktum att påståendet finns med i nationalrapporten pekar på rapportens uppenbara logiska brister eftersom den politiska majoritet som står bakom formuleringen inte är beredd att stödja sådana förbud.
I redogörelsen över svenskt biståndsarbete borde rap- porten utförligare ha beskrivit de viktiga frivilliga insatser som görs utan statligt stöd Eftersom de statliga bistånds- insatsema dras ner kraftigt av statsfinansiella skäl är det viktigt att uppmärksamma det arbete som görs - och kan göras - på frivillig väg.
Ståndpunkten att vattenkraftutbyggnad inte skall sub- ventioneras kan motiveras av flera skäl, men att dessutom påstå att vattenkraft är en teknisk lösning som vi ifråga- sätter ur hållbarhetsaspekter är märklig mot bakgrund av att Sverige är ett av de länder i världen som hårdast exploaterat denna energikälla på sitt eget territorium.
Det finns mellan 6000 och 10000 dammbyggnader i Sverige och förändringen av landskapet till följd av vattenkraftutbyggnaden är mycket genomgripande. Storskalig vattenkraft ger ett stort bidrag till det svenska välståndet I nationalrapportens energikapitel påpekas dessutom att det finns miljömärkning för elleveranser i Sverige. Vattenkraften tillhör de energislag som klassas
som miljövänliga. Det är därför inte rätt av oss att anläg- ga moraliska aspekter mot u-ländemas vattenkraftsut—
byggnad.
1.2 Internationell handel
Av nationalrapporten borde ha framgått att Sverige som nation driver en aktiv frihandelspolitik En ökad frihandel är av avgörande betydelse för u-ländernas möjligheter att öka sitt välstånd.
1.3 Hälsa och livskvalité I nationalrapporten påstås i samma formulering att okun- skapen om den miljöbetingade ohälsan är stor men att den sannolikt ligger på en ”oacceptabelt" hög nivå. En så långtgående slutsats borde inte ha presenterats utan ett mer tillförlitligt underlag. Problemet med ”sjuka" hus , vilket har uppstått på grund av ventilationsproblem och missriktade energispar— kampanjer borde ha belysts i detta kapitel.
H.] Hållbara konsumtionsmönster
Påståendet att Sverige har den största genomsnittliga boendeytan i världen per person är felaktigt. Flera andra länder har en större boendeyta.
Det faktum att den materiella konsumtionen är hög är knappast ett ”grundläggande” problem, även om en min— skad materiell konsumtion till följd av ökad resurseffekti- vitet är av godo. Breda organisationer, t.ex. fackförenings— rörelsen, anser att konsumtionsnivån är för låg och borde höjas. Tack vare en hög materiell konsumtion har män- niskor fått det bättre. Detta motsäger dock inte att det är önskvärt att resurseffektiviteten förbättras.
11.2 Hållbart näringsliv Inom företagen sker ett omfattande konkret arbete med miljöfrågorna som inte redovisas i rapporten. Den faktis- ka miljöbelastningen har minskat tack vare detta arbete. Rapporten utelämnar tyvärr detta ämnesområde. Under rubriken "Hållbart näringsliv" beskrivs i stort sett endast de politiska initiativen som berör näringslivet Begreppet "gröna företag” används utan att det defini- erats. Av rapporten framgår därför inte om antalet såda— na företag i Sverige ökar samt hur stor andel av företagen som kan sägas vara gröna företag. Rapporten borde vara mer faktamässig och mindre subjektiv i beskrivningen av företagen.
11.4 Energi Rapporten försummar inte tillfället att påpeka att Sveriges koldioxidutsläpp är bland de lägsta i i-ländema. Det bör därför också påpekas att koldioxidutsläppen kun- nat minskas tack vare en omfattande utbyggnad av vatten- och kärnkraft, vilket möjliggjort en kraftig minsk- ning av Oljeanvändningen sedan 1970-talet
Det är också uppseendeväckande att rapporten beskri- ver förslaget att börja avveckla svenska kärnkraftsreakto- rer från och med 1998 utan att nämna vilka omfattande negativa effekter avvecklingen kommer att få i förrn av ökade utsläpp. Under arbetet med rapporten har exem- pelvis Sveriges miljöminister förhandlat med EU:s miljö- ministrar om en framtida svensk ökning av koldioxidut- släppen med 5 procent, medan EU som helhet har som målsättning att minska sina utsläpp med 15 procent Sveriges ökning motiveras inom EU med planerna på en
kämkraftsavveckling i Sverige.
Rapporten anger dessutom felaktigt att bioenergi är det viktigaste energialtemativet på kort sikt. Kärnkraftsavvecklingen visar tvärtom att det inte är så. Huvuddelen av den avvecklade kämkraftselen kommer, enligt den svenska regeringens egna beräkningar, att ersät- tas av fossila bränslen.
11.5 Transporter Genom påståendet att jämvägstransportema inte är kon- kurrenskraftiga på grund av otillräckhg användning av ekonomiska styrmedel, bortser rapporten från flera andra tänkbara anledningar till järnvägens konkurrensproblem. Järnvägstrafiken i Sverige har tex. sedan länge bedrivits i ett statligt monopolföretag, vilket knappast påskyndat effektiviseringar. Rapporten borde bättre redogöra för de speciella för- hållanden som råder i ett glesbefolkat land som Sverige. Överlevnaden för glesbygden är beroende av möjligheten att använda bil inom arbetslivet och på fritiden. Bilens beroende för nödvändiga godstransporter på glesbygden får inte heller underskattas. I transportavsnittet utelämnas dessvärre det transport- relaterade miljöproblem som ökat mest i Sverige under senare är, nämligen oljeutsläppen till havs. Här återstår stora insatser för Sverige och övriga Östersjöländer.
H.6 Skydd av biologisk mangfald Sverige har under senare år genomfört stora projekt när det gäller inventering av berörda sektorers ansvar och åtgärder för den biologiska mångfalden. Detta berörs inte i rapporten. Det centrum för forskning om biologisk mångfald som inrättas omnämns heller inte. Rapporten
ger vidare inget svar på frågan huruvida antalet rödlistade arter ökat eller minskat sedan arbetet med Agenda 21 påbörjades i Sverige.
En mycket stor brist är också att nationalrapporten inte beskriver den stora omvandling av skogsbruket som skett på senare år och som underlättats av de genomgri- pande förändringarna av skogsvårdslagstifcningen som skedde 1993. Omvandlingen har medfört ett nytt, miljö- anpassat sätt att bruka skogen där en större vardagshän- syn tas till känsliga biotoper.
I samband med förändringen av skogsvårdslagen undantogs de s.k irnpedirnenten från aktivt skogsbruk vil- ket tillsammans med övriga åtgärder innebär att uppemot 20 procent av den svenska skogsarealen är undantagen från skogsbruk. Den mycket låga siffra som nationalrap- porten redovisar när det gäller skyddad skogsmark är missvisande. Den tar bland annat inte hänsyn till irnpedi- mentskyddet Den tar heller inte hänsyn till att stora pri- vata arealer frivilligt undantagits från brukande.
När rapporten berör reservatsfrågan diskuteras tyvärr inte problemet att de statliga resursema för vård av befintliga reservat inte står i samklang med kraven på avsättningar av nya reservat
Nationalrapporten förbigår det faktum att Sverige, trots hård kritik, dragit ner på anslagen till kalkning av sjöar och vattendrag. Eftersom de försurande utsläppen riskerar att öka till följd av förslaget att avveckla kärnkraf— ten är detta oroväckande.
IV.] Samhällsplanering och beslutsprocesser
Den riktningsanalys som presenteras i kapitlet saknar en närmare beskrivning, vilket väcker frågor. Det är tex. inte
önskvärt att skapa slutna kretslopp för all material (punkt 3). Man bör vama för en politik som upphöjer kretslopps— tänkandet till mål i stället för medel i miljöpolitiken. Att recirkulera all materia vore kontraproduktivt ur miljösyn— punkt
IV.6 Utbildning och forskning
Sverige har det senaste året beslutat gör stora neddrag- ningar av forskningssatsningama, bland miljöforskningen. Rapporten utelämnar detta, vilket ger en missvisande bild av svensk forskningspolitik
Reservation av ledamoten Staffan Norberg (v)
Nationalkommittén för Agenda 21 beslutar att
1.i huvudsak tillstyrka de strategier och åtgärdsförslag som presenteras i Nationalrapporten 2.Regering och Riksdag konkret avsätter ekonomiska resurser med direkt destination för Agenda 2 1-verk— samhet 3.Regering och Riksdag snarast beslutar om nationell Agenda-Z l-organisation 4.Regering och Riksdag snarast antar en nationell hand- lingsplan för Agenda 21
S.Regeringen snarast anslår resurser för nationella infor- mationsinsatser för att bekantgöra och accelerera Agenda-Zl—processen i Sverige. 6.Regering och Riksdag beslutar att Sverige träder ur den Europeiska unionen.
7.Regering och Riksdag initierar en grundläggande dis- kussion om tillväxt, välfärd och uthållig utveckling samt därutöver anföra följande:
Den Nationalrapport som presenteras Nationalkommittén för Agenda 21 är ett gediget utgångsmaterial för Sveriges fortsatta arbete med Agenda 21. I Nationalrapporten finns en stor mängd goda och helt nödvändiga förslag och uppdrag. De har dessutom försetts med tydlig adresslapp vad avser poli- tisk ansvarsnivå på lokal eller central nivå, vilket är bra.
av
Arbetet i Nationella Agenda 21—kommitten har till stor del präglats av de principer som präglat Agenda 21 generellt; Många och nya samhällsaktörer har involve- rats, en vilja att studera hinder för framgång och olika motsättningar som råder, ett försök att integrera ekono- mi, ekologi och social utveckling i ett globalt perspektiv samt slutligen en strävan att uppnå koncensus. Ett del- vis nytt förhållningssätt och en arbetsmetod som funge- rat bra. Kanske kan den bidra till en förnyelse av den delvis traditionella utredningsinstitution och tradition som finns i Sverige.
I Nationalrapporten finns en rad långsiktiga förslag som jag delar, men jag vill betona Agenda 21:s roll som accelerator av nya processer på en mängd områden. För att inte Sverige ska tappa tempo och för att påskynda Agenda 21-processen så finns några beslut som är av strategisk natur och där regeringen snarast måste ge tyd- liga signaler. Att invänta miljöproposition och framtida budgetar räcker inte. En del signaler och beslut bör sna- rast initieras för att Agenda Zl-processen inte ska tappa tempo.
Av underlagen till Nationalrapporten framgår att 40% av Sveriges befolkning idag har hört talas om Agenda 21. 20% har fått skriftlig information och 3% har själva med— verkat i något projekt som sker inom ramen för Agenda 21. Siffrorna är ur vissa aspekter bra och ett flertal förändringsprocesser och projekt pågår. Siffroma visar också att Nationalrapporten endast kan ses som en bör— jan på omställningsprocessen. De största bristerna på nationell nivå avser bristen på samlade infonnationsinsat- ser och vad som uppfattas som avsaknad av en konse— kvent nationell politik för en hållbar utveckling.
Agenda 21 är en process snarare än en katalog med regler och nya lagar. Det allra viktigaste inför det fort— satta Agenda 21-arbetet är att hitta former att starta nya processer i syfte att fördjupa demokratin, inflytan- det och kunskapsnivån i Sverige. Nationalrapportens avsnitt om ”Framgångar och hinder i lokalt Agenda 21— arbete" och ”Medel för genomförande" innehåller själva kåman i dagens situation men också de vägskäl som Agenda Zl-processen i Sverige står inför.
Den övergripande slutsatsen av rapporten är integra- tionen av ekonomi, ekologi och social utveckling, vilket för Sveriges del bryter en aning mot den gängse upp— fattningen att Agenda 21 enbart är ett miljöprojekt med komposten som främsta symbol.
Från miljöskydd till hållbar utveckling
Det är nödvändigt med nya insikter och värderingar; Tanken att människan behärskar naturen måste ersättas med en insikt där naturens gränser respekteras. Den sedan 40 år bärande tanken att ekonomisk tillväxt är målet och naturen är ett medel måste ersättas med en syn där kretslopp och resursbevarande är målet och ekonomin ett medel. Den mentala förvissningen att inga restriktioner ska finnas för marknadskrafterna ersätts med grundläggande kunskaper och utbildning om kretsloppsvillkor.
Agenda 21 är i sig ett synsätt. Det är en förståelse för att mycket riskerar att gå över styr om förändring mot hållbar utveckling inte sker. Det är en medvetenhet om att vi alla har en roll. Framför allt behöver en samsyn utvecklas om vad som i praktiken menas med hållbar
utveckling. I arbetet för att utveckla detta begrepp i Sverige och utveckla denna samsyn måste en rad olika aktörer delta. Agenda 21 rör ett mycket varierat fält av utvecklingsfrågor. Det är såväl demokrati och trygghets- frågor som det vi traditionellt kallar miljöfrågor exem- pelvis utsläpp till luft och vatten, cirkulation av skadli— ga ämnen och bullerfrågor.
Sverige har bl. a. genom sin tradition av långsiktiga planer och kommunalt självbestämmande påverkat och i vissa avseenden varit ett föregångsland i Agenda 21— arbetet. Det långsiktiga resultatet avgörs dock i hög grad av hur organisationer, företag och enskilda engageras för hållbar utveckling. Staten, genom regelverk och egna verksamheter måste underlätta för alla dessa att driva sin verksamhet på ett långsiktigt hållbart sätt.
För ett fåtal år sedan handlade miljödebatten främst om industrins utsläpp och miljöproblemen som hängde samman med detta. Idag talar man ofta om att en stor del av miljöproblemen kommer från de enskilda indivi— demas livsstil och de resursflöden som är kopplade till denna. Agenda Zl-arbetet runt om i hela landet med- verkar till att tydliggöra miljöfrågans förändrade karak- tär.
Ett Viktigt memento är att Agenda 21 inte uteslu- tande handlar om miljöfrågor och det vi traditionellt menar med det. Agenda 21 är ett förhållningssätt. Det handlar t ex både om hur vi exploaterar mark och hur vi lyhört lyssnar på och tar till oss berördas synpunkter på våra förslag om detta. Det handlar lika mycket om att låta den enskilde få göra sin röst hörd som att för- valta skattekronan på ett bra sätt. Att involvera nya grupper, ge inspiration till aktiviteter, skapa förebilder,
skapa aktivt deltagande och förändra grundläggande attityder är nyckeln till långsiktig framgång.
Regeringen satsar idag mycket blygsamma resurser för att ekonomiskt ge stöd åt Agenda 2 l—processen. De framtida resurser som på ett flertal ställen hänvisas till i slutrapporten i form av flerrniljardsatsningar på olika områden finns inte fastslagna i konkreta budgetförslag, då de har placerats i opreciserade framtidsbudgetar på betryggande avstånd efter nästa val. Finansieringen så här långt består i verkligheten till stor del av löften och förhoppningar. Vad som däremot framgått är att reellt anslagna resurser flyttas från ämbetsverk till departe— ment för en mer direkt politisk bedömning och fördel- ning. En metod som bryter mot de traditioner av beslu— tande och verkställande instanser som präglat svensk miljövård. Risk finns för att fördelning av medel fram- gent kommer att präglas mer av politiskt godtycke.
I flera avseenden framgår emellertid att det finns målkonflikter mellan såväl överstatliga regelverk och olika specifikt svenska företeelser, exempelvis motor- vägssatsningar, broprojekt och subventioner till för- månsbilar som helt saknar koppling till miljöprestanda samt vid offentlig upphandling av varor och tjänster där miljökrav kolliderar med Romfördragets fundament.
En vanlig invändning till vad som upplevs som hin- der i Agenda Zl-arbetet i Sverige är avsaknaden av en konsekvent nationell politik för en hållbar utveckling och här befinner sig processen bara i början. Nationalrapporten pekar på motsättningar, vilket är bra, men vad som slutligt avgör Agenda Z l-processens fort- levnad är vilka av de många goda förslag som Nationalkommittén presenterar som också kommer till
konkret uttryck i kommande miljöpropositioner och regeringsbeslut och här finns goda historiska skäl att hysa stort tvivel om själva genomförandet av förslagen.
Agenda Zl-projekt måste ständigt utvärdera och granska de egna verksamheternas former och organisa- tion. Även statens egen organisation måste i framtiden komma till uttryck i Agenda 2 I -arbetet. Det förslag om att regeringen snarast efter UNGASS tar ställning till hur det fortsatta arbetet på central nivå ska bedrivas är mycket angeläget. Målet måste vara att finna en balans mellan risken att institutionalisera en ”underifrånpro- cess" och Viljan att låta nya krafter och idéer komma till tals. Det faktum att den nationella Agenda 21— kom- mittén genomfört sitt uppdrag får inte innebära att frå— gan läggs på regeringskansliet utan att den breda för— ankring som hittills präglat processen fortsätter.
Vänsterpartiet står för en samordning av ekologiska, ekonomiska och sociala frågor med utgångspunkt i människans grundläggande behov. Helhetssynen är för- utsättningen och grunden för det hållbara samhället. Det kommer att kräva stor förändringsvilja, framför allt från oss i de rika länderna. Solidariteten med komman- de generationer jämställs med en strävan att minska skillnaderna mellan olika länder, människor och sam- hällsklasser. Agenda 21 är en process som väl uppfyller detta mål.
Sveriges kommuner
I Sverige är kommunerna bärare av Agenda Zl-proces- sen. I åtskilliga kommuner har 5 k gröna jobb tillskapats. Arbeten som gjort en mängd aktiviteter möjliga. I—Iär
bereds arbetssökande viktiga miljöjobb genom arbets- platsintroduktion/ API, beredskapsarbete eller arbetslivs- utveckling/ALU. Utvärderingar som .orts visar att dessa arbeten i osedvanligt hög utsträckning leder till arbete på den "ordinarie arbetsmarknaden”
Arbetet med lokala Agenda 21 har slutförts eller pågår nu intensivt i landets kommuner. Den avgörande frågan är hur dessa lokala Agendor omsättsi handling, vilka processer som dessa ger upphov till. Vilka signaler regering och riksdag kommer att ge till lokala aktörer såväl genom regelverk som rent ekonomisk". vet ingen idag. Studier som genomförts inför lokala Agenda 21 har bl. a. gett upphov till följande frågor: Hur kan en trygg tillvaro skapas? Hur kan miljöbelastningen av vårt resande minska? Hur kan vi leva resurssnålr? Hur kan om naturen värnas? Hur kan varje människa få mer inflytande över tillvaron?
Inom hela landet råder f. n. stor osäkerhet om kom— munernas fortsatta engagemang i Agenda 21-processen. De flesta kommuner driver de lokala Agenda Zl-pro- jekten med tillfälligt anställda och i projektform. Kontinuiteten har blivit lidande och stor osäkerhet råder idag om vad som ska hända när de lokala Agenda 21-planerna antagits. Risken är uppenbar ltt dugliga och kompetenta personer försvinner samt att de lokala Agenda 2 l-planer som antas enbart blir dokument utan styrkraft. Det är av mycket stor vikt att regering och riksdag ger signaler om vilka prioriteringar och vilken status det kommande Agenda Zl—arbetet ges i Sverige. Helt klart är emellertid att hela processen i Sverige burits upp av landets kommuner och utan deras enga- gemang hade den Agenda Zl-process som nu pågår inte
kommit till stånd. För att undvika en negativ utveckling är det viktigt att regering och riksdag snarast ger tydliga signaler att Sveriges Agenda Zl-insatser även fortsätt- ningsvis ska ha minst samma omfattning som idag och dessutom accelereras, men att formerna kontinuerligt kommer att omprövas. I—Iär räcker det inte med hänvis- ningar till framtida beslut, utan det behövs en särskild behandling om inte hela processen i Sverige ska avstan- na p. g. a. att regeringen inte tar sitt ekonomiska och moraliska ansvar. Målet måste vara att ytterligare för— stärka demokratiprocessen genom att Agenda 2 1-arbe- tet ytterligare förankras på nivåer under ett kommunalt perspektiv, även om kommunerna också fortsättnings- vis kommer att utgöra drivkraften i processen. Byalagsrörelsen och några stadsdelsprojekt från såväl Danmark som Sverige har visat på den stora potential som finns på detta område
EU
I slutrapporten beskrivs EU i såväl visionära som dags— politiska delar som en hävstång och vikten att via EU påverka utvecklingen betonas. EU är i realiteten en kon- struktion vars grundfördrag motverkar en utveckling 1 Agenda 21—anda i och med att fri rörlighet överordnats kretsloppskrav och andra miljökrav, vilket bl. a. inne- burit att möjligheter att ställa krav på såväl transporter som produkter begränsas ur ett underifrånperspektiv, De visioner och förhoppningar som i rapporten till- skrivs EU måste betraktas som närmast utopiska och orealistiska. Ett talande exempel är de resonemang om krav på varor och transporter som återkommer i rap-
porten. Där visas med all önskvärd tydlighet hur över- statliga bestämmelser motverkar berättigade miljökrav vid bl. a. offentlig upphandling. Ett Sverige utanför EU, har större möjligheter att såväl påverka som självstän- digt fatta beslut som gynnar en utveckling i Agenda 21- anda. Att knyta förhoppningar till förändringar i grund- läggande Romfördrag kan inte kallas visionärt utan sna- rare naivt
lnformationsinsatser
I Nationalrapporten framgår att de inforrnationsinsatser från central nivå som genomförts i syfte att nå nya grup- per och de 60 % som inte överhuvudtaget känner till Agenda Zl-begreppet varit i stort sett obefintliga och viljan att utnyttja media och reklam har mycket övrigt att önska.
Förslaget om internationella reklam- och informa- tionsinsatser i all ära, men för Sveriges del är problemet en total avsaknad på central nivå och sådant kostar pengar. Idag utnyttjas miljöbegreppet i en rad tveksam- ma kommersiella reklamkampanjer och hela Agenda 21-processen riskerar att fläckas om inte centrala prio- riteringar görs. Därför och mot bakgrund av att 60% av Sveriges befolkning inte ens känner Agendabegreppet bör en storskalig insats på informationsområdet genom- föras.
Hinder och möjligheter för Agenda 21 på Iokal och central nivå
Bristande ekonomiska resurser och tidsbrist bland kort-
tidsanställda är stora problem på lokal nivå. Medel för tvärsektoriellt arbete saknas, liksom förmedling av nya erfarenheter och forskning. På central nivå saknas tydli- ga signaler om att arbetet för en hållbar utveckling är prioriterat. Den nationella politiken upplevs som inkon— sekvent. Det är svårt för kommunerna att agera för en hållbar utveckling när beslut inom nationell politik, exempelvis på trafikområdet upplevs gå i motsatt rikt- ning. Det saknas ett samlat nationellt handlingspro- gram. EU:s regler upplevs också som ett hinder liksom skatter och avgifter som inte miljöanpassats. Man sak— nationell samordning. Nationalrapportens förslag skulle kunna utgöra en grund för ett sådant nationellt handlingsprogram.
Flera av de framgångsrika Agenda Zl-kommunema återfinns bland medelstora och större städer. Orsaken är sannolikt att dessa kan avsätta tillräckliga resurser sam- tidigt som förhållandena är gynnsamma att nå ut till medborgare genom starka formella och informella nät- verk Kommunledningamas engagemang är också en mycket viktigt faktor.
nar också en starkare
Faktor 10 och tillväxtbegreppet
I samband med utarbetandet av Nationalrapporten har det nya begreppet "faktor 10” getts aktualitet. Det inne- bär att vi ska minska vår resursförbrukning och effekti- visera vårt utnyttjande av energi, råvaror mm med 90% och denna ambition är lovvärd och sannolikt helt nöd- vändig.
I Sverige används idag tillväxtbegreppet på ett sådant sätt att faktor 10 resonemanget saknar långsiktig ver-
kan. Motsättningen mellan traditionell ekonomisk teori och en mer resursbevarande ekonomi består i att vår välfärd sägs bero på en årlig tillväxt på ca 2-4%. Ökad tillväxt sätts sällan in i ett kvalitetsresonemang utan för- utsätter också en konsumtionsökning av motsvarande grad. Enkel exponentialräkning säger då att konsumtio- nen på 30 år ökar med 100% och 50 år med 500% med utgångspunkt i dagens konsumtiorsnivå. Intuitivt inser man då att en konsumtionsnivå som år 2040 ökat med 500% inte är förenligt med fakzor 10-resone- manget. Sambandet mellan konsumtion och resursför- brukning är tämligen linjärt och hur ett samhälle med femdubblad konsumtion ser ut har vi idag svårt att före— ställa oss. Vår uppgift måste vara att förbereda och bana vägen för ett trendbrott och våga ifrågasätta sambandet mellan välfärd och tillväxt i ett högutvecklat industri— samhälle. Arbetarrörelsens och näringslivets traditionellt tillväxtinriktade syn måste brytas om faktor-10 resone— manget ska ha någon långsiktig verkan.
Särskilt yttrande av ledamoten Bert Bolin
Den rapport som Agenda 21 kommittén nu har färdig- ställt, bör enligt min mening ses som ett viktigt första steg för att utforma strategier för en hållbar utveckling i Sverige. Arbetet hittills har framför allt innefattat en inventering av de arbeten som pågår i Sverige baserade på existerande beslut av Riksdag och Regering och det har också lett till förslag om ytterligare åtgärder. Arbetet har varit stimulerande och betydelsefullt för att skapa en engagerad samverkan mellan många människor i det svenska samhället Detta är i sin tur nödvändigt för att successivt kunna komma vidare och framför allt för att kunna gå från ord till handling.
Arbetet hittills visar också hur allomfattande frågan om hållbar utveckling i verkligheten är. Det är givetvis svårt att i en sådan situation formulera strategier. De förslag som hittills gorts måste uppfattas som i många fall preliminära. Redan mångfalden av de beslut som Riksdagen fattat och som är av betydelse i samman— hanget visar detta. Det finns t.ex. säkerligen motsätt— ningar mellan vissa av dessa, som inte blir uppenbara förrän åtgärder ska sättas i verket.
Det är vidare viktigt att gripa sin an den rad olika frå- gor som aktualiseras på ett så rationellt sätt som möjligt, inte minst för att också minimera kostnaderna och för att därigenom kunna åstadkomma mesta möjliga för de medel som ställs till förfogande. Detta gäller såväl initia-
tiv som tas på nationell nivå och som staten bekostar, som beslut som fattas på kommunal nivå. Det är vida- re viktigt att åtgärder utformas så att de uppfattas som ändamålsenliga både av näringsliv och enskilda männis— kor.
En andra fas av arbetet för att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling i Sverige bör där- för, enligt min mening innebära, en mer systematisk strukturering av problemet, en genomgång av de beslut som tagits av Riksdag och regering för att bättre se hur de bidrar till den långsiktiga lösning som vi alla strävar efter och en prioritering av åtgärder, så att insatser fram- för allt kommer att göras där de gör bäst nytta. Det är viktigt att kunna skilja på stort och smått. En närmare samverkan med näringslivet än som hittills varit fallet är också nödvändig.
Det är med dessa synpunkter på vad den nu förelig- gande rapporten har uppnått och vad det fortsatta arbe- tet framför allt bör omfatta, som jag ställer mig bakom de arbetet som nu avslutats.
Särskilt yttrande av ledamoten Asa Domeij (mp)
Kommitténs betänkande innehåller ett brett spektrum av förslag till åtgärder som syftar till att åstadkomma en mer hållbar samhällsutveckling. I ett betänkande som spänner över ett så stort område är det naturligt att bredd går före fördjupning och många av förslagen behöver preciseras ytterligare. Den som följt samhällsdebatten inom områ- det känner igen de flesta av förslagen sedan tidigare, inte bara i form av debattinlägg utan också från statliga utred- ningar och löften från ministrar. Men trots att löften ställts ut både från den nuvarande regeringen och tidiga— re har de ofta inte infriats. En av orsakerna är upplevda / och verkliga målkonflikter. Betänkandet hade fått större tyngd och kunnat ge bättre vägledning för hur genomfö- randet skulle kunna gå till om ett antal viktiga målkon- flikter hade belysts och analyserats. I början av kommit- téns arbete gjordes en översiktlig analys av målkonflikter som hade kunnat vara underlag för en diskussion om målkonflikter i betänkandet Det räcker inte med goda idéer. En strategi för förverkligandet behövs också.
En del i kommitténs arbete har varit att redovisa inter— nationth vad Sverige åstadkommit med anledning av Agenda 21 överenskommelsen. I den internationella rap- porten, som också utgör en del av slutbetänkande, redo— visas delar av den svenska politiken. Tyvärr är upplägg— ningen sådan att det är svårt att klart utläsa, särskilt för en internationell läsekrets, i vilken utsträckning som Sverige
har uppfyllt sina åtaganden eftersom rapporten inte tyd- ligt följer det internationella Agenda 21 dokumentets struktur. Det hade varit bättre om den svenska rapporten systematiskt hade gått igenom Agenda 21 överenskom— melsen punkt för punkt och redovisat vad Sverige åstad- kommit, alternativt förklarat varför en vissa punkter inte var relevanta för svenska förhållanden.
Särskilt yttrande av ledamoten Kristina Hansson (c)
Del |: Strategier och förslag för framtiden
När nationalkommittén nu formellt avslutar sitt arbete finns det några centrala punkter där förslagen inte är till- räckligt långtgående. Samtidigt finns det, enligt min mening, ett par principiella resonemang där national- kommitte'n är motsägelsefull. Likaså upplever jag att det finns "glapp" mellan de visionära mål och de medel som kommittén har landat på. Dessa synpunkter har jag framfört både muntligt och skriftligt under arbetets gång. Men jag vill också framföra en sammanfattning i följande yttrande.
1 det inledande kapitlet (1.1) om EN HÅLLBAR UTVECKLING finns en bakgrundsbeskrivning där det bl. a. framhålles att den blivande miljöbalken ska bli en viktig bas för det fortsatta Agenda—arbetet i Sverige. För ordningens skull vill jag påpeka att det fanns ett förslag till en miljöbalk på regeringens bord redan 1994. Den
miljöbalk som nu läggs fram är visserligen välkommen, men samtidigt är det trist att vi har behövt vänta på en samlad miljölagstiftning i närmare fyra år.
I samma kapitel (1.1.2) görs ett försök till definition av begreppet hållbar utveckling. Enligt min mening framskymtar här en konflikt som ofta dyker upp i debatten om hållbar utveckling. Vi måste bestämma oss för om vi ser hållbar utveckling som en dynamisk pro- cess eller om vi anser att det är meningsfullt att söka efter en absolut definition. Enligt min mening kan begreppet hållbar utveckling aldrig bli någonting annat än en dynamisk process. Så fort vi gör Agenda 21—arbe- tet till ett statiskt projekt a la Folkhemmet eller dylikt riskerar vi att blockera den dynamik som är själva för- utsättningen för Agenda 21-idén. Så som dokumentet nu är formulerat kvarstår konflikten. Läsningen vid det gamla samhällets ideal kommer i konflikt med det nya samhällets och då hindras framväxten av det nya.
Sammantaget är det olyckligt att tyngdpunkten kommit att hamna på de rena miljö— och naturresursa- spektema ( 1.1.2). Agenda 21 handlar egentligen om att integrera såväl miljömässiga, som sociala och ekono— miska aspekter. Också demokratiaspekter med ett tyd- ligt underifrånperspektiv, dvs ett nytt synsätt på med- borgaren borde nationalkommittén ha utvecklat ytterli— gare. Även om nationalkommittén uttalar att det sven- ska Agenda 21-arbetet måste breddas så lyser innehål— let i ett sådant breddat arbetssätt med sin frånvaro.
En annan aspekt som riskerar att hindra framväxten av ett nytt samhälle är att nationalkommittén inte har pekat på några medel för att nå en ökad integration mellan olika sektorer. I stället läggs många FÖRSLAG
SEKTORSVIS (1.2). Därmed har nationalkommittén lagt sina förslag i en gammal struktur. Så länge de gamla strukturerna legitimeras förhindras den integrerade samhällssyn som är förutsättningen för att Agenda 21- idén ska få genomslag. Helhetssyn får stå tillbaka för sektorslösningar. Orsaken till att nationalkommittén valt att låta sektorsvisa förslag dominera dokumentet är, enligt uppgift, att olika inblandade parter i miljöarbetet efterfrågar tydligare signaler( 1.1.4) från t. ex. myndig- heterna. Men så länge miljöarbetet går ut på att invän— ta signaler ( hur tydliga de än är) ovanifrån så riskerar miljöarbetet och framförallt ett vidare Agenda 21-arbe- te att stupa på halva vägen. Idén med Agenda 21 är att processer ska starta underifrån, inte att en mängd cen— trala myndigheter ska bli tydligare i sina ovanifrånper- spektiv. Därmed är jag också tveksam till värdet av att peka ut speciella kriterier ( 1.1.4) för de viktigaste mil- jöproblemen. Om absoluta kriterier ska formuleras ris— kerar också idén om dynamik och processer med ett brett deltagande att hamna på undantag. Ambitionen måste istället vara att arbeta för ett decentraliserat sam- hälle att så många människor som möjligt kan hjälpas åt att lokalt identifiera och lösa de miljömässiga, sociala och ekonomiska problem som uppstår. Konsekvensen av detta är att de myndigheter som idag anses ge otyd- liga signaler helt läggs ner eller radikalt omorganiseras så att de bättre passar in i ett integrerat och sektorslöst samhälle. Tyvärr har nationalkommittén inte varit i närheten av sådana tankegångar, utan fastnat i sektors- visa förslag samt diskussioner om t. ex. rangordning och kriterier för olika problem.
De visioner eller mål som nationalkommittén for-
mulerat i ett antal rutor för ett 25-årsperpektiv är väl— lovliga. Men sammantaget saknar jag en strategi för att nå dessa mål. En sådan strategi skulle, enligt min mening bl. a. innehållit starkare skrivningar om skatte- växling. Nu har kommitten bara sträckt sig till en skriv- ning där man pekar på att höjda miljöavgifter och ener- giskatter ger möjlighet till sänkta arbetsgivaravgifter, dvs inga förpliktande skrivningar i denna avgörande fråga. Jag hade gärna sett att producentansvaret och beho- vet av att sluta kretsloppen hade fått en mer framskju- ten roll än vad de nu har fått. Dessa två principer är nämligen, tillsammans med Skatteväxling, de tre avgö— rande principema som nationen Sverige har att ta ansvar för i arbetet för hållbar utveckling. I princip alla övriga projekt måste på sikt läggas på en annan nivå än den nationella. Idén med Agenda 21 förutsätter att den lokala och globala nivån får dominera över den natio- nella nivån. Olika undersökningar visar också att den nationella politiken i många fall hindrar, snarare än stödjer, det lokala Agenda 21-arbetet. Jag tycker det är synd att nationalkommittén inte kunnat föreslå mer
långtgående förändringar när det gäller att undanröja hinder för det lokala Agenda 21—arbetet.
Särskilt yttrande av ledamoten Rolf Wirtén
Särskilt yttrande avseende transporter
Transportsektorn spelar en central roll i miljöpolitiken, men är också en hörnpelare i samhällets funktion och välfärd och kan således inte behandlas som en från eko- nomin avskild parameter.
Nationalkommittén slår också fast att alla transport- slag skall bära sina egna miljökostnader. Det står i över- ensstämmelse med principen i trafikpolitiken att de olika trafikslagen sinsemellan skall konkurrera på lika villkor. Med vårt medlemskap i EU är det viktigt att också beakta denna lika behandling utifrån ett europe— iskt perspektiv.
Enligt min mening har kommittén i sina texter och förslag inte följt denna likställdhet mellan trafikslagen. Biltrafiken, som utför det klart största trafikarbetet i Sverige, utsätts för en extrabelastning. Från ekonomiska och sociala utgångspunkter är detta olyckligt. För att värna om vår internationella konkurrenskraft kan inte Sverige ensamt vidta åtgärder som negativt riktar sig mot transportsektorn. För att uppnå önskade resultat skall åtgärderna vara internationellt harmoniserade.
BHagor
Från miljövård till hållbar samhällsutveck
Sveriges nationalrapport till FN inför General- församlingens extra möte 1997 om genomförandet av Agenda 21
Inledning
Sveriges insatser för att genomföra Riobesluten behand- las i bifogade rapport från Nationalkomrnitte'n för Agenda 21, som tillsattes våren 1995. 1 kommittén ingår företrädare för de politiska partierna, ideella organisatio- ner, intresseorganisationer, näringsliv och forskning. Dess uppgift är att stimulera Agenda 21-arbetet i Sverige, bl.a. genom att sprida goda exempel, att analysera det svenska miljömålsarbetet och att medverka i förberedelserna inför Generalförsamlingens extra möte (UNGASS 19).
Kommitténs rapport har inte syftat till att vara hel- täckande. Den vill frärnst lyfta fram sektorer och erfaren- heter från Sverige som kan vara av intresse för andra län- der. Kommitténs rapport bifogas i sin helhet som ett annex till denna skrivelse.
Rapporten ger en god översikt av utvecklingen i Sverige i fråga om genomförandet av Riobesluten. Regeringen delar i allt väsentligt kommitténs övervägan- den och avser att återkomma senare till de frågor som kommittén tar upp.
Med utgångspunkt i kommitténs rapport redovisar regeringen i det följande några huvudlinjer i politiken efter Riokonferensen år 1992. Vidare redogörs översikt- ligt för svenska prioriteringar när det gäller internationellt miljösamarbete och utvecklingsamarbete.
ing
Huvudlinjer i Sveriges politik för hållbar utveckling Riokonferensen år 1992 har betytt mycket för Sveriges miljö— och biståndspolitik Principema i Riodedarationen och Agenda 21:s rekommendationer och ntegrerade, breda angreppssätt har påverkat diskussionen av en rad frågor. Det gäller tex. arbetet med biståndspolitiken, en miljöbalk, energipolitiken, traiikfrågor, kemkalier och användningen av ekonomiska styrmedel. Åren på det lokala kommunala planet har Agenda 21 stimulerat ett aktivt och brett deltagande från invånarnas sida i arbetet på en hållbar utveckling.
På det internationella området har Sverige tagit aktiv del i arbetet inom ramen för de globala komentionema om klimat, skydd av ozonskiktet, biologisk mångfald, transport av farligt avfall, kämsäkerhet etc. Inom EU dri- ver Sverige aktivt miljö- och biståndsfrågoma. Det regio- nala samarbetet med länderna kring Östersjön har bred- dats och fördjupats på svenskt initiativ.
Sverige deltar vidare aktivt i internationellt utveck- lingssamarbete. Det övergripande målet cm hållbar utveckling och att bekämpa fattigdom är vägledande för prioriteringen av insatserna.
Ett mera långsiktigt arbete med inriktning på att nå hållbar utveckling har alltså inletts i Sverige efter Riokonferensen. Arbetet utgör, även om mycket har uträttats, endast en början , en början som oclså har prä- glats av svårigheter bl.a. genom att Sverige urder 1990- talet haft lågkonjunktur. Målkonflikter och sektorintres— sen har vidare i en del fall skapat hinder. Det finns en växande insikt om sviktande naturresurser
och hotade ekosystem. Nationella och internationella rapporter bekräftar att utnyttjandet av naturresursema, ändliga såväl som förnyelsebara, i många fall ligger på en kritisk nivå. Det är alltså alltjämt mycket angeläget och aktuellt att fortsätta och finna effektiva former för arbe- tet på hållbar utveckling. Budskapet från Rio om vikten av detta arbete, både nationellt och internationellt, har vunnit starkt gehör i det svenska samhället vilket ger anledning till en försiktig optimism om möjligheterna för den fortsatta verksamheten.
Samtliga Sveriges 288 kommuner har inlett arbetet med att omsätta besluten från Riokonferensen i prakti- ken och utveckla lokala handlingsprogram för hållbar utveckling - lokala Agenda 21. Genom det genomslag som Agenda 21-arbetet fått finns en unik möjlighet att arbeta med frågor kring hållbar utveckling på lokal nivå.
1 regeringsförklaringen den 17 september 1996 fram- höll den tillträdande regeringen ”att Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Välståndet skall byggas på en effektivare användning av naturresurser - energi, vatten och råvaror."
I januari 1997 återkom regeringen till frågan om håll- bar utveckling i en redovisning till riksdagen av arbetet under 1996 med omställningen av Sverige till ett ekolo- giskt hållbart samhälle. En viktig del i arbetet är att tyd- liggöra de olika samhällssektoremas ansvar för hushåll- ningen med naturresurser och för att integrera miljöhän— syn inom varje sektor. I en lägesbeskrivning gör regering- en klart att steget måste tas från miljöpolitik till en bre- dare politik för ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen har tillsatt en särskild delegation av stats-
råd för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen har nyligen lämnat förslag om en för sam- hällssektorema gemensam plattform, en struktur med både miljömål och medel. Delegationen har vidare före- slagit att sammanlagt 6 miljarder kronor får användas under tre år till de första stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och ökad sysselsättning. Regeringens samlade förslag till politik för hållbar utveckling lämnas till riksdagen under 1997. Förslag till konkreta åtgärder kommer vidare att redovi- sas i särskilda propositioner under 1997 och 1998. En energiproposition har lämnats till riksdagen under våren 1997 och en miljöpolitisk proposition är planerad till våren 1998. I de båda senare fallen kommer tonvikten att ligga på att uppnå och vidmakthålla en hållbar utveck- ling.
En annan betydelsefull del i arbetet på hållbar utveck— ling är översynen av de svenska miljölagarna. Frågan om att arbeta samman och skärpa de olika bestämmelsema i ett enhetligt lagverk, en miljöbalk, påbörjades år 1991 av en särskild parlamentarisk kommitté. Efter tilläggsdirektiv från regeringen har kommittén år 1996 föreslagit en mil- jöbalk som syftar till att både nu levande och komman- de generationer skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Förslaget utgår från och kan i vissa delar sägas vara en svensk kodifiering av de principer som beslutades vid Riokonferensen. Proposition om en miljöbalk lämnas till riksdagen under 1997. Förslaget kommer även att inne- hålla skärpta kravregler och regler om tillsyn, brott och straff.
Sociala och ekonomiska dimensioner
. Grunden för allt utvecklingssamarbete är fattigdoms— bekämpning. De av riksdagen beslutade biståndspolitiska målen för det svenska utvecklingssamarbetet främjar håll- bar utveckling. Det övergripande målet, att bekämpa fat- tigdom, bör vara vägledande för prioriteringen av insatser även i fortsättningen. För att främja hållbar utveckling krävs att miljöaspekter integreras i all verksamhet. Styrrnedlen för biståndsinsatsema är i huvudsak land- strategier som inkluderar bedömningar av insatser för hållbar utveckling. Åtgärder inom fem områden är sär- skilt viktiga att prioritera för hållbar utveckling: sötvat- tenresurser, jord- och skogsbruk (inkl. markvärd), marin miljö, urban miljö samt energiförsörjning. Den närmare prioriteringen görs vid val av biståndsinsatser och resurs- fördelning och gäller såväl det landramsfinansierade biståndet som annat samarbete. Riokonferensen bekräftade det tidigare FN—åtagandet att industriländema årligen skall avsätta 0,7 % av brutto— nationalprodukten till bistånd Det svenska biståndet motsvarar det angivna åtagandet. Den nationella ambi- tionen är att Sverige när de statsfinansiella förutsättning- ama föreligger skall återgå till tidigare enprocentmål för biståndsramen. . Den svenska utrikeshandeln påverkar produktionsför- hållanden, miljö och ekonomi i andra länder. Handel och miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO och i andra internationella fora. En viktig övergripande svensk målsättning i handel och miljöarbetet är att så långt som möjligt undanröja risk för konflikt mellan miljöpolitiska och handelspolitiska beslut, så att de blir ömsesidigt stöd— jande i syfte att uppnå en hållbar utveckling.
Målsättningen är vidare att Sveriges aktiva miljöpolitik skall stödjas och få internationell spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall kunna utgöra en konkurrensfördel. Arbetet med handel och miljö skall också främja en hållbar utveckling i utvecklingsländema. Genom utvecklingssamarbete bistår Sverige bl.a. dessa länder att tillvarata de exportmöjligheter som skapas av den ökade miljömedvetenheten hos konsumenter i väst— världen.
Det finns också konflikter mellan miljö och frihandel. En fortlöpande diskussion pågår med EU och WTO om delar av de svenska miljöreglema bl.a. när det gäller han- del med kemikalier samt avgaskrav på bilar, där Sverige hävdar det enskilda landets rätt att i vissa fall tillämpa miljöregler som är strängare än de gemensamma reglerna utan att det anses som handelshinder. Sverige verkar vidare för regler som tar hänsyn till miljön och kravet på hållbar utveckling i det avtal om internationella investe— ringar som förhandlas inom OECD. . En särskild utredning har på regeringens uppdrag är 1996 föreslagit ett handlingsprogram för att minska mil— jörelaterade hälsorisker i Sverige. Av utredningens arbete framgår att miljöbetingade faktorer bidrar till ohälsa på ett icke acceptabelt sätt inom flera olika områden och att en utökad integrering av miljö- och hälsoperspektiven behöver genomföras i Sverige.
Hälsotillståndet hos befolkningen kan förbättras genom lokalt arbete, tex. genom förebyggande arbete för att förhindra uppkomst av allergier och trafikskador. En samhällsplanering som inkluderar ett bredare välfärdspo- litiskt perspektiv kan bidra till att en långsiktigt hållbar
utveckling nås. En sådan samhällsplanenng kan få hjälp av särskilda hållbarhets— och riktningsanalyser.
. Inriktningen av konsumtionen och produktionen av varor är av stor betydelse för att uppnå en hållbar utveck- ling. Exempelvis finns beräkningar som visar att hushål- len står för nära hälften av de svenska utsläppen. En suc- cessiv miljöanpassning av konsumtionen har påbörjats i Sverige under 1990-talet Denna har till stor del skett genom att konsumentemas efterfrågan i allt större utsträckning har riktats mot miljöanpassade produkter som varit miljömärkta i något av de frivilliga miljömärk- ningssystemen. Producenterna har snabbt anpassat sig till den ändrade inriktningen av efterfrågan. Även finans- marknadens aktörer har börjat formulera miljökrav vid investeringar och kreditgivning. Förståelsen har ökat för att industrins miljöarbete i större utsträckning skall hand- la om att miljöanpassa produkterna och i ökad utsträck- ning sluta processerna med bättre hushållning med råva— ror som följd. Till denna utveckling bidrar företagens pro- ducentansvar som syftar till att produktemas miljöpåver- kan skall minimeras under hela livscykeln. Svenska före- tag börjar också i ökad utsträckning strukturera sitt miljö- arbete med hjälp av det frivilliga miljöledningssystemet EMAS som är gemensamt för EU-länderna. För att nå hållbara konsumtion— och produktionsmönster återstår dock alltjämt en stor och tidskrävande omställning. En ytterligare förändring av produktions- och kon- sumtionsmönster är angelägen. Den s.k faktor 10 som ursprungligen lanserats av forskare vid det tyska Wuppertalinstitutet och som tagits upp av World Business Council for Sustainable Development och OECD innebär att resursanvändningen måste bli tio
gånger effektivare. Syftet är att ge tredje världens länder utrymme för tillväxt samtidigt som den totala resurs— och energianvändningen hålls på en nivå som är förenlig med hållbar utveckling. En sådan effektivisering bör ske på ett sätt som innebär en optimal användning av samhällets totala resurser. Siffran 10 är endast en approximation, ett närmevärde som ger ett genomsnittligt mått på den för- ändring som generellt är nödvändig i olika industrisekto— rer och länder. Det innebär att vissa länder måste försö— ka komma längre i effektivisering än andra. Målet är att på 30 till 50 års sikt kunna producera samma nyttigheter som idag men med användning av endast en bråkdel av den nuvarande resursanvändningen. Vissa forskare anser att faktor 4 redan har nåtts om man ser på utvecklingen sedan 1970—talet Faktor 10—konceptet måste givetvis utryckas i åtgärder och kombineras med metoder för att följa förbrukningen av resurser, tex. indikatorer som visar hur långt man kommit mot hållbar utveckling.
Att bevara och förvalta resurser för utveckling I varje samhälle är tillgång, användning och hushållning med energi av avgörande betydelse för utvecklingen. Den totala energianvändningen har varit i stort sett oförändrad i Sverige under de senaste 25 åren. Trots detta ligger Sverige bland de länder i världen som har högst energi- användning. Andelen förnybara energislag är dock hög i Sverige (ca 20 %) och en ökad användning har skett under 1990-talet Utsläppen av koldioxid är bland de läg- sta i industriländema; per capita utsläppen är 7,16 ton. Styrmedel som används är skatter och avgifter samt information. För att effektivisera energianvändningen sker också samordnad teknikupphandling som stöds med
statsmedel och som sker utifrån specificerade effektivi— tetskrav. Ett förslag till riksdagen om att inom fem år avveckla två av de 12 kärnkraftsreaktorema i Sverige har lämnats i mars 1997.
. Transportsektorn står för en femtedel av Sveriges sam— lade energianvändning. Av denna energi kommer 90 % från fossila bränslen. Transporterna är i Sverige en av de största källorna till utsläpp av miljöpåverkande ämnen såsom klimatpåverkande gaser, ämnen som orsakar för- surning och övergödning av mark och vatten samt skador på växtligheten. Alltsedan 1989 är katalysatorer obligato- riska på nya bilar i Sverige. Den tekniska utvecklingen har skapat förutsättningar för renare bilar, men denna poten- tial äts delvis upp genom användning av tyngre och mera motorstarka bilar som drar mera bränsle. Det totala tra- fikarbetet fortsätter också att öka. Utsläppen från trafiken av kväveoxider, kolväten, bly och partiklar har trots detta genom bättre motorer och avgasrening minskat Väsent- ligt Utsläppen av koldioxid har dock inte minskat . Inom EU är utvecklingen likartad. En bidragande orsak till utvecklingen av koldioxidutsläppen är ökade landsvägs- transporter. Trafiksystemet belastar också miljön genom att ta i anspråk betydande markområden, särskilt i tätbe- byggelse där tillgången på grönområden redan är begrän- sad.
Utvecklingen inom transportsektom kan i dagsläget inte sägas vara förenlig med hållbar utveckling. Genom ökad beskattning av bränslet och av utsläppen av främst koldioxid nationth och även i EU samt genom lokalt arbete med miljöanpassning av trafikplaner och stadspla— ner finns förutsättningar att vända utvecklingen. Frågan om användning av biobränslen har stor aktualitet både i
Sverige och i EU, bl.a. i samband med behandlingen av det s.k AUTO-OIL programmet Utveckling av kollek- tivtrafiken pågår i de största städerna i Sverige. Under 1996 har införts miljözoner i Sveriges tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. Målet är att minska utsläppen av partiklar och cancerframkallande ämnen från trafiken med 25 % samt att minska halterna av kvä- veoxider och sänka bullernivåema. I princip skall endast fordon som uppfyller fastställda minimikrav för emissio- ner få köra i zonerna. . Den biologiska mångfalden är av grundläggande bety- delse för allt liv. Tillämpningen av konventionen för bio- logisk mångfald är en av de centrala delarna i svensk mil- jöpolitik. Näringar som direkt bygger på användningen av mark och biologiska resurser och innefattar produktion av biomassa måste succcessivt anpassas till de krav som bibehållandet av en rik biologisk mångfald ställer. Det gäller tex. inom jordbruket och skogsbniket vilka båda genomgår en omfattande miljöanpassning bl.a. för att komma till rätta med intensiva brukningsforrner som annars kan belasta ekosystemen för hårt och utarma den biologiska mångfalden. Av grundläggande betydelse för det svenska natur— och kulturlandskapets utveckling är att påverka EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) i riktning mot en miljöanpassning av jordbruket Den nuvarande jordbrukspolitiken inom EU riskerar att för- sämra förutsättningama för den biologiska mångfalden. . I svensk skogspolitik jämställs miljömål och produk- tionsmål. Detta kan sägas vara en tillämpning av de skogsprinciper som antogs vid Riokonferensen 1992. De konflikter mellan de båda målen som förekommer rör främst de rester av icke skyddad urskog, äldre skog eller
naturskogar som återstår. Vidare behövs en anpassning av brukandet så att de arter som kräver särskilt stora sam- manhängande arealer av skog skall kunna leva kvar i livs- kraftiga bestånd. Större skogsområden än hittills behöver skydd för att bibehålla biologisk mångfald. En utvärdering av den svenska skogspolitiken pågår för närvarande. . Sverige är omgivet av långa kuster, skärgårdar och hav. Arbetet med skyddet av hav och kustområden samt insjöar har inriktats mot att begränsa utsläppen av klor, metaller och syreförbrukande ämnen från stora industri- er, begränsa belastningen från övergödning från framför- allt trafik, kommunala avlopp, jord- och skogsbruk samt av en diffus spridning av metaller och stabila organiska ämnen. Belastningen härrör förutom från Sverige från en rad andra länder som också har kust som gränsar mot Östersjön eller Nordsjön. Sverige har aktivt drivit ett internationellt samarbete för att minska föroreningen av Östersjön och Nordsjön. Det politiska högnivårnöte som genomfördes under svenskt värdskap i maj 1996 skapa- de ett politiskt ramverk för en hållbar utveckling i Öster— sjöregionen. Senare samma år möttes Östersjöregionens miljöministrar i Saltsjöbaden utanför Stockholm för dis- kussion om att utveckla en Agenda 21 för Östersjön. Vid mötet slog ministrarna fast att sektoremas ansvar skall utvecklas och definieras i ett aktionsprogram. De sekto- rer som pekas ut som särskilt viktiga är energi , transpor- ter, jordbruk, skogsbruk, industri , fiske och turism. Arbetet skall harmoniseras med arbetet inom Helsingforskommissionen (HELCOM). En Agenda 21 för Östersjön skall kunna antas våren 1998.
Lägesrapporter skall avges till Östersjöregionens statmi- nistermöte år 1997, till CSD—S och UNGASS.
År 1992 antog bl.a. Sverige konventionen om skydd av den marina miljön i Nordostatlanten som skall hindra dumpning från fartyg och från luften och även hindra havsförorening från landbaserade källor. Vid den fjärde Nordsjökonferensen 1995 antog de nordeuropeiska mil- jöministrama det s.k. generationsmålet innebärande att utsläpp, emissioner och förluster av farliga kemiska ämnen till Nordsjön skall kontinuerligt minska och skall ha upphört inom en generation. Åtgärder skall riktas mot den kemiska belastningen av miljön i sin helhet och inte endast mot enskilda ämnen. . En säker kemikaliehantering är en av de viktigaste fak- torerna i arbetet på en hållbar utveckling. Atgärdema i Sverige för att begränsa kemikalierisker och förhindra eller motverka skada på människor eller i miljön som följd av kemikalieanvändning har varit förhållandevis framgångsri- ka under 1990-talet Sedan 1986 finns en särskild central myndighet för kemikaliekontrollfrågor och som också håller ett databaserat register över kemiska produkter och deras egenskaper m.m. Substitutionsprincipen som inne— bär att den som hanterar eller importerar en kemisk pro- dukt skall byta till mindre farlig produkt så snart ett alter— nativ finns har varit ett viktigt hjälpmedel. Bl.a. har den bidragit till ett utbyte av miljöfarliga batterier, klor som blekmedel i tvättmedel, nonylfenoletoxylater i rengö- ringsmedel samt klorfenoler i desinfektionsmedel. Arbetet fortsätter med ytterligare utbyten av farliga kemi- kalier. Regeringen tillsatte år 1996 en kommitté som skall göra en översyn av kemikaliepolitiken och ge förslag till hur denna skall förändras. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast juni 1997. Förslag till riksdagen planeras till 1998 i den tidigare nämnda miljöpropositionen.
Att stärka viktiga samhällsgruppers roll
. Ett viktigt inslag i Riobesluten var betoningen av det lokala arbetet med deltagande från olika grupper i sam- hället. I det svenska samhället är det på lokal nivå som Agenda Zl-arbetet har fått det bredaste genomslaget. Landets alla 288 kommuner har påbörjat lokalt Agenda ZI-arbete. De kommunala myndigheterna och den loka- la politiska organisationens engagemang har spelat en avgörande roll. Kommunerna arbetar både utåtriktat för att engagera och informera lokala aktörer och medborga- re samt genom aktiviteter inom den egna organisationen och verksamheten. Svenska kommuner har i ett internationellt perspektiv ett långtgående självbestämmande och ett stort ansvar inom en rad samhällsområden. Detta har haft stor bety— delse för den snabba utvecklingen av det lokala Agenda 21-arbetet Kommunerna har egen beskattningsrätt och finansierar därigenom merparten av den egna verksam- heten. En viktig del av det kommunala självstyret är det kommunala planmonopolet, som innebär att kommu- nerna själva beslutar om markanvändning och byggande inom sitt område. Kommunens arbete styrs ytterst av förtroendevalda som utses vid lokala val. Kommunerna har huvudansvaret för verksamheten inom flera sam- hällsområden, däribland social service och vård, utbild— ning samt bostäder. Dessutom är bl.a. räddningstjänst samt kultur och fritid kommunala ansvarsområden. Den kommunala Agenda 21—verksamheten har inled— ningsvis bestått i att utarbeta lokala mål och handlings- program för hållbar utveckling. Arbetet har fokuserats på miljöfrågor men innefattar även områden som hälsa, arbetslöshet och sociala frågor samt demokratifrågor.
Ideella organisationer spelar en viktig roll i det svenska Agenda 21-arbetet genom att tillföra ide'er samt sprida kunskap och engagemang. Brett deltagande av organisa- tioner inför och under Riokonferensen bidrog till kun- skapen om Agenda 21. . Ett stort antal ideella organisationer och intresseorgani- sationer har engagerat sig i Agendaarbetet. Bland dem som varit mest aktiva är miljöorganisationer, studieför- bund, kyrkliga organisationer samt bistånds— och solidari— tetsorganisationer. Vidare märks centrala fackliga organi- sationer som representerar tjänstemän (TCO) samt arbe— tare (LO) inom bl.a. tillverkningsindustri, byggsektor, samt vård och offentlig verksamhet Den förstnämnda organisationen har drivit frågor om miljöanpassning av arbetsplatser och miljömärkning samt integrering av arbe- tet med yttre miljö och arbetsmiljö. LO:s arbete med dessa frågor har främst inriktats mot arbetsmiljöfrågor i vid mening. . För att förändra produktions- och konsumtionsmön- ster är det angeläget att stärka konsumenternas roll. I Sverige sker detta bl.a. genom att kunskap och informa- tion i olika konsumentfrågor sprids av den statliga myn- digheten Konsumentverket, kommunala konsumentor- gan, ideella organisationer, media, industrin och lokala konsumentgrupper. Någon omfattande konsumentorga- nisation finns inte i Sverige.
Medel för genomförande . De politiska besluten och beslutsprocesserna är av mycket stor betydelse för framgång i arbetet mot hållbar utveckling. Agendaarbetet har visat på vikten av att utveckla demokratin och underlätta invånarnas deltagan-
de i den lokala beslutsprocessen. Det s.k underifrånper- spektivet som rekommenderades vid Riokonferensen för arbetet med Agenda 21 har visat sig vara framgångsrikt. Agendaarbetet har i många fall utvecklats lokalt och där- efter förts upp i den politiska hierarkin. Möjligheter till aktivt deltagande i den politiska beslutsprocessen är en förutsättning för att den kraft som finns i det lokala enga- gemanget skall kunna leva vidare och utvecklas. Parallth med Agendaarbetet har bl. a. i de största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö utvecklats ett system med stadsdelsnämnder som övertar en del beslutsfunk- tioner som tidigare legat centralt i kommunen. I andra kommuner prövas andra vägar till en decentraliserad beslutsprocess, tex. genom att engagera föreningar, bya- lag etc. direkt i Agendaarbetet. Målet är att utveckla demokratin genom att underlätta invånarnas deltagande i beslutsprocesserna och minska avståndet mellan invå- nare och förtroendevalda.
Otillräckliga resurser har setts som ett viktigt hinder av dem som arbetar med det lokala Agenda 2 l—arbetet I somliga kommuner har det varit svårt att åstadkomma samarbete över sektorsgränsema. Bristande intresse och förankring hos lokala politiker och hos tjänstemän i de lokala förvaltningarna har konstaterats i ungefär en tredje- del av kommunerna. Tydligare signaler från central nivå om att arbetet för en hållbar utveckling är prioriterat lik- som ett samlat nationth program för hållbar utveckling har efterlysts under arbetets gång av både kommuner och ideella organisationer. Som tidigare nämnts har regering- en genom Delegationen för hållbar utveckling påbörjat ett samordning— och programarbete. Energifrågor samt trafik och infrastruktur är exempel på områden där natio—
nell politik ofta uppfattats stå i strid med eller försvåra hållbar utveckling, regionalt eller lokalt. . Under 1990-talet har användningen av ekonomiska styrmedel inom miljöområdet ökat kraftigt i Sverige som nu tillhör de länder i världen som har flest miljöskatter och avgifter. Oron för försämrad konkurrenskraft för det egna landets industri kan emellertid hämma ett land om det är ensamt om att införa ekonomiska styrmedel. 1994 stod intäkterna från miljö- och energirelaterade skatter för 3 % av BNP. Dessa beräknas stiga till 3.7 % år 1998. Till de största intäktspostema hör energiskatten på bräns- len och el samt koldioxidskatten. De skatter som är dif- ferentierade med miljöaspekter som grund är bl.a. svavel— skatten på bränslen, koldioxidskatten, energiskatten på bränslen för fordonsdrift och fordonskatten. Odiiferentierade miljöskatter är skatterna på avfall till deponering och på naturgrus liksom momsen på el och transporter. Olika aspekter på Skatteväxling har i Sverige undersökts närmare av den år 1994 tillsatta Skatteväxlingskommittén som analyserat skattesystemet bl.a. med hänsyn till effektema på sysselsättning, interna- tionell konkurrenskraft och inkomstfördelning. I kom- mitténs nyligen lämnade slutbetänkande föreslås ökad beskattning av miljöskadlig verksamhet och överutnytt- jande av resurser. . Miljökrav vid offentlig upphandling är ett annat viktigt instrument i Sverige för att påskynda hela samhällets strukturomvandling i riktning mot ett hållbart samhälle. Den offentliga sektorns upphandling beräknades 1994 uppgå till minst 300 miljarder kronor och utgör en bety- dande del av den svenska handeln. Lagen om offentlig upphandling ger visst utrymme för att ställa miljökrav i
samband med upphandling. En översyn av EU:s direktiv aviseras i den politiska överenskommelsen om EU:s femte miljöpolitiska handlingsprogram i syfte att öka möjligheterna att ta miljöhänsyn i samband med upp— handling. . Miljöledningssystem kommer successivt att införas inom den statliga förvaltningen. Miljöstyming av statsför— valtningen bygger på samma principer som i näringslivet men är anpassad till den statliga verksamheten. Regeringen har utsett ett tjugotal pilotmyndigheter som skall påbörja utvecklingen av miljöledningssystem och arbeta med miljöanpassad upphandling. . Utbildning och forskning utgör i ett längre tidsperspek- tiv basen i utvecklingsarbetet för hållbar utveckling. Ett arbete har påbörjats med att formulera kunskapsmål som skall ge en ökad förståelse för sambanden mellan livsstil och miljö- och utvecklingsproblematiken. Att utbilda för hållbar utveckling är ett folkbildningsprojekt som behöver mobilisera inte bara det reguljära utbildningsväsendet utan också vuxenutbildning och fortbildning av olika slag. Sådan utbildning har startat på många håll bl. a. inom ramen för Agenda 21-arbetet och vid större företag men mycket återstår fortfarande att ta sig an. Betydande insat- ser har gjorts för att integrera miljöutbildning i universite- tens studieplaner.
Svenska prioriteringar inför det extra mötet med FN:s Generalförsamling 1997 om genomförandet av Agenda 21
Av generalsekreterarens rapport inför General- församlingens extra möte (UNGASS) framgår att hoten mot miljö och utveckling alltjämt kvarstår. Problemen
med fattigdom, befolkningstillväxt och snabb urbanise- ring är fortfarande svåra. Användningen av fossila bräns- len stabiliseras visserligen långsamt i industriländema, men ökar i en del utvecklingsländer. Många utsläpp av föroreningar fortsätter att öka, särskilt utsläppen av koldi- oxid som har en viktig roll i uppkomsten av växthusef— fekten. Snabb ekonomisk tillväxt i många utvecklingslän- der är positivt men kan också ge negativa effekter i form av svåra miljöföroreningar på lokal och regional nivå och påverkan på människors hälsa.
Fortsatt nedbrytning av basen för de biologiska natur- resurser på vilka ekonomin och livsmedelsförsörjningen vilar utgör det allvarligaste av hoten mot människans väl- färd i framtiden. Förorem'ngen av och knappheten på söt- vattentillgångama, förstörelsen av produktiv jord, utfisk— ning av fiskbestånden och för hårt nyttjande av skogs- mark reducerar grunden till välfärd för länderna och för framtida utveckling.
Samtidigt finns det andra utvecklingstrender som ger potential att bidra till mera hållbara utvecklingsmönster. Många regioner har utvecklats positivt demografiskt, eko- nomiskt och socialt Födelsetalen har sjunkit snabbare än väntat i flertalet av utvecklingsregionema. Höga födelse- tal består dock alltjämt i ett antal länder där naturresurser som jordbruksmark, skog och fiske fortfarande är domi- nerande källor för den nationella välfärden.
I många länder har utbildning och hälsa förbättrats kraftigt De ekonomiska utsiktema är på sikt positiva för de flesta av utvecklingsområdena. Ekonomisk tillväxt ger resurser för den miljövård som krävs för att undvika för- giftning och förorening som begränsar användningen av naturresurserna. Behov finns av investeringar i förebyg-
gande miljövårdsåtgärder och för att möjliggöra ett effek- tivt resursutnyttjande. Även om sådana investeringar är kostsamma initialt är de som regel billigare än åtgärder i efterhand. Andra positiva förändringar som ägt rum är teknologiska innovationer och ökad demokrati. Rioprocessen har skapat unika förutsättningar för att angripa långsiktiga globala problem. De närmaste 50-100 åren är avgörande för mänsklighetens långsiktiga överlev- nad. De enskilda människomas kreativitet och initiativ- kraft är ett viktigt incitament för nödvändiga förändring- ar. Det internationella arbetet måste syfta till att stödja samhällen som präglas av ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet . Den svenska regeringen lägger stor vikt vid det extra mötet med FN:s generalförsamling i juni i år för uppfölj- ning av Riokonferensens beslut Mötet väntas få stor betydelse för de fortsatta ansträngningarna att genomfö— ra besluten och rekommendationema från Rio- konferensen liksom kommande förhandlingar om globa- la miljö-och utvecklingsfrågor. Vid det extra mötet kom- mer från svensk sida att i första hand prioriteras frågor rörande produktions —och konsumtionsmönster, handel och miljö, sötvatten, skog samt kemikalier. Stor upp— märksamhet måste också fästas vid kampen mot fattig- dom, att stärka kvinnornas roll i arbetet för en hållbar utveckling samt militärens miljöansvar. . Utveckling av hållbara konsumtions- och produktions— mönster har fortsatt hög prioritet. I-ländema har här ett ansvar att gå före och ändra ohållbara livsstilar och kon— sumtionsmönster. Hög prioritet har också biståndssamar- betet för att utveckla metoder och handlingsprogram för att effektivisera hushållning med naturesurser, inkl. jord-
och skogsbruk, marina resurser och sötvattenresurser, hållbar markanvändning och bebyggelse samt riskmini- mering vid kemikaliehantering. . Miljöhänsyn bör integreras i regelverket för den inter- nationella handeln för att främja hållbar utveckling. Detta kan ha betydelse även för att förbättra u-ländemas exportmöjligheter. O Sötvatten är en livsnödvändig global resurs som utsätts för ett ökande tryck både vad gäller tillgång och kvalitet Vatten är en nyckelfaktor bl.a för att klara Iivsmedelsför— sörjningen för en växande befolkning på jorden. Vid UNGASS skall behandlas en av kommissionen för håll- bar utveckling (CSD) till detta möte begärd global vatteninventering. Den svenska regeringen anser att detta arbete måste följas upp med slutsatser med förslag till åtgärder på basis av ett internationellt handlingsprogram. . Sverige välkomnar det arbete som den mellanstatliga skogspanelen (IPF) uträttar. Från svensk sida hoppas vi att UNGASS skall fatta beslut som leder till ytterligare internationella överenskommelser i skogsfrågor. Skogen är ett nyckelområde i arbetet med hållbar utveckling och skogsfrågoma representerar också viktiga ekonomiska intressen. . Skydd av vattentillgångar från föroreningar förutsätter en förstärkt säkerhet i kemikaliehanteringen, särskilt när det gäller PCB, vissa växtskyddsmedel och stabila orga- niska kemiska föroreningar , sk POst. Ett viktigt steg är arbetet på en legalt bindande överenskommelse om POst. Riskerna med okontrollerade utsläpp av stabila organiska ämnen måste reduceras till noll. . Sverige fäster också stort avseende vid att säkerhetspo- litiska aspekter på miljö- och utvecklingsfrågoma i vissa
regioner beaktas liksom att arbetet inom den militära sektorn med riktlinjer för en miljöpolicy fortsätter. Kampen mot fattigdomen i vissa utvecklingsregioner måste fortsätta. Dessa ansträngningar måste stödjas av den internationella gemenskapen genom förnyade ansträngningar att nå målet att industriländema avsätter 0,7 % av BNP till utvecklings— och biståndsarbete. Vidare bör sökandet efter nya finansieringskällor fortsät- ta och den privata sektorns investeringar i hållbar utveck— ling öka. . Sverige avser att verka för att UNGASS skall ge ett starkt stöd till den globala miljöfonden (GEF). Fonden används för att finansiera åtgärder med syfte att minska de globala miljöproblemen. Den ger också möjlighet att finansiera och åtgärda vissa oförutsedda sådana behov. I de kommande påfyllnadsförhandlingama bör resultaten från generalförsamlingens extra möte beaktas. . Montrealprotokollets multilaterala fond har avgörande betydelse för genomförandet av u—ländemas åtaganden inom Montrealprotokollet Sverige avser att ge fortsatt starkt stöd till fonden.
Agenda 21-kommittén
Beslut vid regeringssammanträde den 16 mars 1995
Sammanfattning av uppdraget
En kommitté för hållbar utveckling tillkallas för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21 och för att medverka inför utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997.
Bakgrund
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 (UNCED) antogs Agenda 21, en långsiktig hand- lingsplan för hållbar utveckling.
Agenda 21 innehåller 40 kapitel med handlingsprogram och riktlinjer för individuellt, lokalt, nationellt och internationellt handlande under resten av detta sekel och in i det 21:11 århundradet. Agenda 21 är ett uppdrag till alla regeringar, kommuner, grupper och individer i samhället att arbeta för målet om en hållbar utveckling, utrota fattigdom och undanröja hoten mot miljön. Betydelsen av demokrati och medverkan i beslutsprocessen understryks liksom av individers och olika folkgruppers ansvar och medverkan i genomförandet.
Agenda 21 var föremål för en bred remissbehandling som låg till grund för propositionen Med sikte på hållbar utveckling (prop. 1993/94:111). I propositionen föreslogs vissa grund- läggande element i en nationell strategi för hållbar utveckling,
Dir. 1995 :34
en svensk Agenda 21. Det fastslogs samtidigt att denna strategi fortlöpande skall utvecklas. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen.
FN:s generalförsamling kommer år 1997 att ha en extra session som på grundval av bl.a. ländernas rapportering skall värdera genomförandet av besluten från UNCED och ange riktlinjerna för det fortsatta arbetet med en övergång till hållbar utveckling.
Riksdagen har understrukit betydelsen av kommunemas medverkan i arbetet för en hållbar utveckling (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93zJoU14, rskr. 1992/93:344 och prop. 1993/94:11], bet. 1993/94:10U18, rskr. 1993/94:256). I Sverige har merparten av kommunerna redan påbörjat arbetet med handlingsplaner för hållbar utveckling i lokala Agenda 21. Detta görs i dialog och samarbete med medborgare, näringsliv, ideella föreningar m.fl. På så sätt får varje invånare, kommu— nala myndigheter m.fl. möjlighet att själv bidra med idéer och förslag till hur kommunens utveckling skall kunna bli hållbar.
Uppdraget
En nationell kommitté inrättas för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra arbetet med Agenda 21 inför FN:s extra generalförsamling 1997. Kommittén skall: * Hålla sig informerad om arbetet i myndigheter på lokal, regional och nationell nivå samt i föreningar och näringslivet med att utforma lokala Agenda 21 och med uppföljningen av UNCED. Kommittén skall medverka till att många engageras i detta arbete och till att goda exempel sprids, främst genom konferenser, seminarier och samtal med olika intressenter. Särskild vikt skall kommittén där lägga vid det frivilliga arbetet. * Ge regeringen underlag för den rapport som skall föreläggas den extra sessionen med FN:s generalförsamling. Underlaget skall innehålla en beskrivning av hur långt man har kommit
inom olika delar av det svenska samhället för att nå målen om hållbar utveckling. Kommittén skall här stämma av hur de miljömål som riksdagen beslutat uppfylls och hur olika aktörer kan medverka i arbetet.
Underlag för arbetet bör vara bl.a.:
- Den av UNCED antagna Agenda 21 - Kommunernas m.fl. arbete med att upprätta lokala Agenda 21 - EU:s 5:e miljöhandlingsprogram
- Av riksdagen antagna miljömål och handlingsprogram - Regeringens skrivelse Miljön vårt gemensamma ansvar (skr. 1994/95: 120) — Svenska åtaganden i det internationella miljöarbetet - Länsstyrelsernas miljövårdsarbete och strategier för miljö- vården i länen
Kommittén skall på lämpligt sätt hålla sig informerad om utvecklingen av det globala miljösamarbetet och särskilt de frågor som är aktuella i uppföljningen av UNCED inom FN:s olika organ och andra forum.
Kommittén skall särskilt samråda med Statens naturvårds- verk och i tillämpliga delar med Riksantikvarieämbetet, Boverket, Kemikalieinspektionen, Folkhälsoinstitutet, NUTEK, Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A), Kretsloppsdelegationen (M 1993:A), Energikommissionen (N 1994:04) och Kommuni- kationskommittén (K l995:01).
Kommittén skall beakta det regionalpolitiska direktivet (dir. 199250) om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser. Kommittén skall beakta direktivet till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994z23).
Kommittén skall ha slutfört sitt arbete före FN:s extra generalförsamling 1997.
(Mil jödepartementet)
Statens offentliga utredningar 1997
Kronologisk förteckning
l. 2 3. 4 5
49
an
10, 11. 12.
13. 14. 15.
16. 17.
18.
19. 20. 71
22. 23.
24. 25. 26.
27. 28.
29.
30.
31.
Den nya gymnasieskolan * steg för steg. U. . Inkomstskattelag, del l-lll. Fi.
Fastighetsdataregister. Ju.
. Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för
arbetshandikappade. A. Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrägor. K. . Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring
på sex förvalmingsomräden. Fi. . Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S.
Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. Ansvaret för valutapolitiken. Fi. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. lT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av [T'-kommissionen den 18 december. lT-kommissionens rapport 1/97. K. Regionpolitik för hela Sverige. N. lT i kulturens tjänst. Ku. Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. Skaner. tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. Bättre information om konsumentpriser. In. Konkurrenslagen 1993-1996. N. , Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och
unga 6- 16 är. U.
Aktiebolagets kapital. Ju. Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik. demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, lT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. lT-kommlssionens rapport 2/97. K. Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. 5. Svensk mat — pä EU-fat. Jo. EU:sjordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. lo. Kontroll Reavinst Värdepapper. Fi. I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vän offentliga etos. Fi. Bampomogral'tfrågan. lnnehavskriminalisering m.m. .lu. Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. Fi.
Kristallkulan — tretton röster om framtiden. lT-kommissionens rapport 3/97. K.
34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41.
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49. 50.
51.
53. 54.
55. 56. 57. 58. 59. 60.
2. Följdlagstiftnlng till miljöbalken. M. . Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. Fi. Övervakning av miljön. M. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. Bekämpande av penningtvätt. Fi. Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. U. Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsformer. Fi. Integritet Offentlighet lnfortnationsteknik. Ju. Unga och arbete. ln. Staten och trossamfunden
Rättslig reglering
— Grundlag A Lag om trossamfund — Lag om Svenska kyrkan. Ku. Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. Ku.
Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Ku. Staten och trossamfunden Svenska kyrkans personal. Ku. Staten och trossamfunden Stöd. skatter och finansiering. Ku. Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbelalning. Ku. Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. Ku. Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. Fi. Grundlagsskydd för nya medier. Ju. Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensammajordbrukspolitik. lo. Brister i omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. S. . Omsorg med kunskap och inlevelse
— en fråga om bemötande av äldre. S. Avskaffa reklamskatten! Fi. Ministern och makten.
Hur fungerar ministerstyre i praktiken? Fi. Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. Ku. Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2.1u. 1 medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten. Fi. Personaluthyming. A. Svenskhemmet Voksenåsens lörvaltningsform. Ku. Betal—TV inom Sveriges Television. Ku.
Statens offentliga utredningar 1997
Kronologisk förteckning
61.
63. 64.
65. 66. 67. 68. . Besparingar i stort och smått. U. 70. 69
71.
Att växa bland betong och kojor. En delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommitte'n. S.
. Rosor av betong.
En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor frän Storstadskommitten. 5. Sverige inför epokskihet. lT—kommissionens rapport 5/97. K. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. A Polisens register. .lu. Statsskuldspolitiken. Fi. Återkallelse av uppehällstillstånd. UD. Grannlands-TV ikabelnät. Ku.
Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. Fö. Politik för unga. + 2 st bilagor. ln. 72. En lag om socialförsäkringar. S. 73. Inför en svensk policy om säker elektronisk
74. 75. 76. 77. 73. 79.
80. 81
84. 85.
86.
87.
88. 89.
kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av lT—kommissionen. Närings- och handelsdepartementet och SEIS den 1 1 december 1996. lT-kommissionens rapport 6/97. K. EU:s jordbntkspolitik. miljön och regional utveckling. lo.
Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. Fi. Invandrare i vård och omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. S. Uppföljning av inkomstskattelagen. Fi. Medelsförvaltning i kommuner och landsting. ln. Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. Fi.
Reformerad stabsorganisation. Fi. . Allmännyttiga bostadsföretag.
+ Bilaga. ln. . Lika möjligheter. ln. .Om makt och kön — i spåren av offentliga
organisationers omvandling. A. En hållbar kemikaliepolitik. M.
Fön'nän eller inkomst , Samordna! inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. S. Punktskattekontroll av alkohol. tobak och mineralolja, m.m. Fi. Kvinnor. män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. A. Upphandling för utveckling. N. Handeln med skrot och begagnade varor. N.
90
94. 95.
96.
97. 98.
99. 100
101.
102
103 104 105
. Ändrad organisation för det statliga plan-. bygg- och bostadsväsendet. ln. . Jaktens villkor * en utredning om vissajaktfrägor. .lo. . Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturlörändringar i press. radio och TV. Ku. . Hantering av fel i utjämntngssystemet för kommuner och landsting. ln. Konkurrensneutralt transponbidrag. N. Forum för världskultur , en rappon om ett rikare kulturliv. Ku. Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. Fi. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. M. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. M. En ny vattenadministration. Vatten är livet. M. . Nya samverkansfortner inom den sjöhistoriska museiverksamheten. Ku. Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. Fö. . Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. .lo. . Rapport med förslag om sändningsorter. Ku. . Polis i fredens tjänst. UD. . Agenda 21 i Sverige. Fem år efter Rio , resultat och framtid. M.
Statens offentliga utredningar 1997
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagets kapital. [22] Bampomograllfrågan.
Innehavskriminalisering m.m. [29] Integritet Offentlighet lnfortnationsteknik. [39] Grundlagsskydd för nya medier. [49] Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga I och 2. [56] Polisens register. [65]
Utrikesdepartementet
Återkallelse av uppehållstillständ. [67] Polis i fredens tjänst. [104]
Försvarsdepartementet
Totalförsvaret och frivilligorganisationema * uppdrag. stöd och ersättning. [70] Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. [IOI]
Socialdepartementet
Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. [8] Välfärd i verkligheten * Pengar räcker inte. [24] Brister i omsorg * en fråga om bemötande av äldre. [51] Omsorg med kunskap och inlevelse * en fråga om bemötande av äldre. [52] Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommine'n. [61] Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommitten. [62] En lag om socialförsäkringar. [72] Invandrare i vård och omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [76] Förmån efter inkomst * Samordna! inkomstbegrepp för bostadsslöden och nya kvaltfikationsreglcr för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. [85]
Kommunikationsdepartementet Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrågor. [6] IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av lT-kommissionen den
18 december. IT-kommissionens rappon 1/97. [12] Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik. demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen. lT-
beredningen. lT-kommissionens rappon 'li97. [23] Kristallkulan - tretton röster om framtiden. lT-kommissionens rappon 3/97. [31] Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. [35] Sverige inför epokskifiet. lT—kommissionens rappon 5/97. [63] inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av lT-kommissionen. Närings- och handelsdepartementet och SElS den I I december 1996. lT-kommissionens rappon 6/97. [73]
Finansdepartementet
lnkomstskattelag. del Mil. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter. miljö och sysselsättning. [l I] Det svåra samspelet. Resultatstyrningens framväxt och problematik. [IS] Skatter. tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen iSverige och Danmark. [18] Kontroll Reavinst Värdepapper. [27] I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. [28] Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. [30] Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltnings- politiska samarbete. [33] Bekämpande av penningtvätt. [36] Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsfortner. [38] Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. [48] Avskaffa reklamskatten! [53] Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? [54] l medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten. [57] Statsskuldspolitiken. [66] Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. [75] Uppföljning av inkomstskattelagen. [77] Försäkringsmäklare. En Iagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. [79] Reformerad stabsorganisation. [80] Punktskattekontroll av alkohol. tobak och
kommissionen och Kommunikationsforsknings— lll 112.122 111 i 11" 111 [3.9.1
Statens offentliga utredningar 1997
Systematisk förteckning
Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. [96]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan » steg för steg. [|] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6—16 är. [Zl]
Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. [37] Besparingar i ston och smått. [69]
Jordbruksdepartementet
Svensk mat , pa EU—fat. [25] EU:sjordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. [26] Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensammajordbrukspolitik. [50] EU:sjordbrukspolitik. miljön och regional
utveckling. [74]
Jaktens villkor » en utredning om vissa jaktfrägot. [91] Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. [102]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5] Personaluthyming. [58] Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. [64] Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. [83] Kvinnor. män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. [87]
Kulturdepartementet
IT i kulturens tjänst. [14] Staten och trossamfunden Rättslig reglering
— Grundlag »- Lag om trossamfund - Lag om Svenska kyrkan. [41] Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. [42]
Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. [43] Staten och trossamfunden Svenska kyrkans personal. [44] Staten och trossamfunden Stöd. skatter och finansiering. [45] Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. [46]
Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. [47] Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. [55] Svenskhemmet Voksenäsens förvalmingsfonn. [59] BetaI—TV inom Sveriges Television. [60] Grannlands-TV i kabelnät. [68] Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. [92] Forum för världskultur , en rapport om ett rikare kulturliv. [95] Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. [100] Rapport med förslag om sändningsorter. [103]
Närings- och handelsdepartementet
Regionpolitik för hela Sverige. [13] Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20] Upphandling för utveckling. [88]
Handeln med skrot och begagnade varor. [89] Konkurrensneutralt transportbidrag. [94]
Inrikesdepartementet
Bättre information om konsumentpriser. [19] Unga och arbete. [40] Politik för unga. + 2 st bilagor. [71] Medelsförvaltning i kommuner och landsting. [78] Allmännyttiga bostadsföretag. + Bilaga. [81] Lika möjligheter. [82] Ändrad organisation för det statliga plan—. bygg- och bostadsväsendet. [90] Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. [93]
Miljödepartementet
Förbättrad miljöinformation. [4] Följdlagstittning till miljöbalken. [32] Övervakning av miljön. [34] En hallbar kemikaliepolitik. [sa] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. [97] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. [98]
En ny vattenadministration. Vatten är livet. [99] Agenda 21 i Sverige. Fem är efter Rio , resultat och framtid. [105]
Bildförteckning
70 Stig Almqvist 100 John Wahlbärj, Bureau 21 108 Per westergård, Vetenskapsjournalisterna 111 Bertil Hagert, Megapix 114 Sara Leigh Lewis 117 Nicholas Pitt, Megapix 122 Sören Fröberg, Megapix 125 Bertil Hagert, Megapix 144 Björn Malmberg, Megapix 154 Hans Berg 157 lndustrifotografen AB 204 Peter Tinnert
216 Steve Bicknell, Megapix 227 Hans Wennerholm 249 Per westergård, Vetenskapsjournalisterna 287 Bertil Hagert, Megapix
NATIONALKOMMITTEN IFÖÖR AGENDA 21
FRITZES
OFFENTLIUA Punta KA'I'ION l-iR
Pos'tztniti—zss: 106 47 Stort—nimi it 13 xx: 08—690 ()1 ()1>14l'".l.l*',l't)YI oS-öxoOJ ()I 90 [*:-POST: fi'itzcsnt'tlcral'libermcc FRrrxt-zs lVt'tfer'rBokttum-ii.: w'wt'tvft'it'zcs.