Sammanfattning

Jämställdhet är ett prioriterat område i Sverige skriver regeringen i förordet till Jämställdhetspolitiken inför

2000-talet. Jämställdhet handlar om rättvisa och om

fördelning av ekonomisk och politisk makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och män lika. Det handlar om att bryta den samhällsstruktur som fortfarande råder och som varje dag säger oss att män är norm och kvinnor är undantag, att män är överordnade och kvinnor är underordnade, att män har stor makt och kvinnor liten makt.

Idén om mainstreaming är att alla politikområden ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och medföra att könsperspektivet tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens arbete och inom statliga verk och myndigheter. Regeringen har varje år sedan 1994

angett denna viljeinriktning i sin regerings-

förklaring.

För att jämställdhet ska komma att integreras såväl i näringsliv som i myndigheternas interna och externa verksamhet behövs bl.a. metodutveckling, goda exempel, utbildning och praktisk handledning. Jämit konstaterar att det behövs ett särskilt resurscentra som kan vidareutveckla Jämits ansvar att opinionsbilda, samla kunskap, initiera studier och stimulera utveckling av metoder m.m.

Jämit pekar också på det utvecklingskapital som finns i de europeiska strukturfonderna och som kan användas för att öka kunskapen om jämställdhet och bidra till metodutveckling inom områden som transporter och IT.

Gamla strukturer måste förändras

Diskussioner om jämställdhet landar ibland i att eventuell ojämställdhet nog är en generationsfråga och frågan blir därmed ett ”övergångsproblem”. En historisk tillbakablick – bara 150 år – visar emellertid att maktstrukturerna visserligen tar sig nya uttryck då och då men att de är förvånansvärt seglivade.

Ibland landar diskussionen om eventuell ojämställdhet i att det är en fråga om individens eget val. Då blir fortsättningen ofta att ”så har vi det inte i vår familj” eller att ” därför är detta inte en fråga som rör vår verksamhet”. Men att se de strukturer som allt-

jämt råder i vårt samhälle, strukturer som återspeglas i familjen, i arbetet och i skolan är nödvändigt för att kunna åstadkomma ett jämställt samhälle.

I delbetänkandet Jämställdhet och IT (SOU 2000:58) pekade Jämit på behovet av att visa på de kulturella, tekniska, organisatoriska, ekonomiska, sociala och juridiska strukturer, synliga och osynliga, som alla på ett eller annat sätt bidrar till hålla kvar ett ojämställt samhälle.

För att kunna förändra gamla mönster måste vi visa hur dessa tar sig uttryck i vårt vardagsliv, i skolan och på arbetet. Om man undersöker hur mycket tid kvinnor och män lägger på olika saker, hur löner och löneförmåner liksom hur chefs- och andra maktpositioner fördelas mellan kvinnor och män i yrkeslivet, upptäcker man att det finns markanta skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar och villkor.

Även kvinnors och mäns resmönster skiljer sig åt. Det gäller såväl i antal resor, reslängd, tid för resor och i val av färdmedel som i fråga om syftet med resan.

Resmönster kan ses som resultat av kvinnors och mäns olika vardagsliv, normer och värderingar men också utifrån hur den fysiska strukturen har kommit att utformas.

Transportsektorn är idag en klart mansdominerad sektor. I Vägverkets ledning finns inte någon kvinna, i Banverkets ledning finns 92% män och 8% kvinnor. I Sjöfartsverkets ledning finns 73% män och 27% kvinnor. I Luftfartsverkets ledning finns 93% män och 7% kvinnor. Av samtliga 55 verkställande direktörer inom länstrafikhuvudmän, primärkommunala trafikhuvudmän och trafikhuvudmännens dotterbolag finns fem kvinnor.

Även bransch- och intresseorganisationerna företräds i princip bara av män. Av de 21 största branschorganisationerna finns inte en enda kvinna som ordförande och endast två kvinnor som verkställande direktörer. Jämit ställer sig frågan vem som företräder kvinnors perspektiv i transportfrågor.

Mainstreaming i transportpolitiken

Idén om mainstreaming är att alla politikområden ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv, så även transportpolitiken. Att genomsyra är inte detsamma som att lägga till något annat, det innebär att det

• Sida 7
•  Original

ursprungliga målet genom jämställdhetspolitiken blir något nytt, något mer. Målet för jämställdhetspolitiken måste integreras i transportpolitiken och Jämit föreslår ett sjätte delmål för ett jämställt transportsystem.

Mainstreaming innebär vidare att jämställdhet ska genomsyra myndigheternas interna och externa verksamhet. Riksdag och regering måste ta ansvar för att driva på utvecklingen vilket kan ske på olika sätt. Regeringens styrning av statliga verksamheter utövas med hjälp av flera medel, via instruktion för myndigheten, genom årliga regleringsbrev eller genom särskilda uppdrag och avtal.

Styrning kan också ske genom regler, vid upp-

handling och genom val av de prognosmodeller som ligger till grund för olika beslut.

Jämit pekar i rapporten på de möjligheter som finns att lägga ett jämställdhetsperspektiv vid tillämpningen av gällande regler. Jämit föreslår att regeringen i propositionen ser till att jämställdhetsperspektivet förs in i lagstiftningen.

Offentlig upphandling både kan och bör enligt Jämits mening vara ett instrument för att också främja miljö-, jämställdhets- och övriga socialpolitiska målsättningar. Regeringen bör reglera offentlig upphandling med avseende på jämställdhet. Den politiska viljan om mainstreaming måste konkretiseras och regeringen bör därför tydliggöra att detta även gäller betydelsefulla styrmedel som offentlig upphandling.

Jämställdhet och IT

Jämit konstaterade i sitt delbetänkande Jämtälldhet

och IT att IT-sektorn i allt väsentligt leds och domi-

neras av män.

Jämit har låtit WiTEC Sweden göra en fallstudie i ett antal teknikintensiva företag; ABB, AstraZeneca, Autoliv, Electrolux, Ericson, Sandvik, Scania, Telia AB, WM-data och Volvo lastvagnar. Företagen har fått besvara ett antal frågor via e-mail, därefter har besök genomförts på tre företag som ingår i koncernerna; ABB, WM-data och Electrolux.

Avsikten var att få en överblick över andelen kvinnor och män som var sysselsatta inom dessa teknikintensiva företag, särskilt inom företagens avdelningar för forskning och marknad. Jämit har kunnat konstatera att få företag kunnat redovisa en könsfördelning inom forsknings- och marknadsavdelningarna. Företagen har angett att någon könsuppdelad information inte fanns att tillgå.

En könsuppdelad statistik är enligt Jämit en förutsättning för att företagen aktivt ska kunna arbeta med jämställdhetsfrågor.

Det behövs goda exempel som visar på möjligheter att bryta könssegregeringen inom de tekniska områdena. Jämits sammanställning av svenska och europeiska utvecklingsprojekt inom genus och teknik visar hur man via samverkan nationellt men även transnationellt kan verka för jämställdhet inom skola och arbetsliv.

Jämit har också sammanställt aktuell forskning inom genus och teknik med tonvikt på könsmärkning i arbetslivet. Sammanställningen visar dels på behovet av att de kunskaper som finns idag och som rör genus, pedagogik och teknik måste omsättas i praktisk handling dels på behovet av aktionsinriktad forskning.

• Sida 8
•  Original

Jämits förslag

En ny myndighet

Jämit föreslår att regeringen inrättar en myndighet som ges i uppdrag att verka som ett nationellt pådrivande kunskaps- och resurscentra för samhälle och näringsliv. Myndighetens uppgift bör vara att:

• Samla befintlig kunskap inom området.
• Ansvara för kunskapsförmedling om jämställdhet genom seminarier och annan opinionsbildande verksamhet.
• Utveckla metoder för jämställdhetsanalyser.
• Samordna jämställdhetsarbetet.
• Bistå vid införandet av kunskap från genus- och jämställdhetsforskning i näringsliv, i utbildningar och i övrig berörd verksamhet.
• Bygga upp en databas med goda exempel på jämställdhetsprojekt och metodutveckling.
• Etablera samarbete med näringslivet och med arbetsmarknadens parter. Regeringen bör skyndsamt utreda hur en sådan myndighet ska utformas och finansieras. Sid. 19.

Ett nytt transportpolitiskt delmål

Ett sjätte delmål för ett jämställt transportsystem

Regeringen bör snarast föreslå att riksdagen fastställer ett sjätte delmål för ett jämställt transportsystem med följande formulering.

Målet är ett jämställt transportsystem, där transportsystemet utformas så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Där både kvinnor och män ges samma möjligheter att påverka dess tillkomst, utformning och förvaltning och där både kvinnors och mäns värderingar tillmäts samma vikt. Sid. 54.

Styrning av berörda myndigheter

Etappmål för ett jämställt transportsystem

Regeringen bör i regleringsbrev till myndigheterna införa ett nytt etappmål för ett jämställt transportsystem. Etappmålet för ett jämställt transportsystem bör vara;

• Att all relevant information redovisas utifrån kön.
• Att eventuella skillnader mellan kvinnor och män redovisas och analyseras.
• Att berörda myndigheter i sina beslut beaktar dessa skillnader. Sid. 58.

Uppdrag att utveckla etappmål för trygghet och säkerhet

Regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att utveckla etappmål med betoning på trygghet och säkerhet. Sid. 58.

Uppdrag att utveckla handlingsplan för transportmyndigheternas externa och interna jämställdhetsarbete

Regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att presentera en handlingsplan för hur arbetet med att integrera jämställdhetsperspektivet i den ordinarie verksamheten ska bedrivas.

Som exempel vill Jämit hänvisa till det jämställdhetsarbete som utvecklats mellan socialdepartementet och berörda myndigheter. Socialdepartementets Genderprogram för social välfärd finns redovisat i en lägesrapport Ds 1999:64. Sid. 56.

Uppdrag till Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)

Regeringen bör ge Statens institut för kommunikationsanalys i uppdrag att i samarbete med trafikverken analysera och redovisa hur väl planeringsmodellerna beskriver fördelningseffekter för män och kvinnor i olika åldersoch inkomstgrupper samt redovisar hur eventuella brister kan åtgärdas. Sid. 70.

Uppdrag till Rikstrafiken

Regeringen bör ge Rikstrafiken i uppdrag att ta initiativ till en löpande dialog med trafikhuvudmän, andra trafikutövare och entreprenörer för att systematiskt uppmärksamma jämställdhetsperspektivet i all planering av trafik. Sid. 51.

Uppdrag till Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Regeringen bör ge Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att presentera en handlingsplan för hur arbetet med att integrera jämställdhetsperspektivet i arbetsmarknadsutbildningarna, med inriktning på IT och teknik, ska bedrivas. Sid. 95.

• Sida 9
•  Original

Jämställdhet i lagstiftningen

Jämställdhetsperspektivet i kommunikationslagarna, plan- och bygglagen och miljöbalken

Regeringen bör i proposition se till att jämställdhetsperspektivet förs in i lagstiftningen. Sid. 64.

Jämställdhet vid offentlig upphandling

Offentlig upphandling

Jämställdhet bör föras in som ett viktigt styrmedel vid all offentlig upphandling. Sid. 67.

Jämställda organisationer

Jämställda organisationer

Regeringen bör som sin policy deklarera att remissynpunkter från organisationer som inte har en rimligt lika fördelning av kvinnor och män i sin ledning och styrelse tillmäts väsentligt mindre vikt än jämställda organisationers synpunkter. Sid. 79.

Offentlig service på nätet

Offentlig service på nätet

Regeringen bör snarast vidta åtgärder för att säkerställa ett jämställdhetsperspektiv i utformandet av webbaserade tjänster inom myndigheterna och inom myndigheternas verksamhetsområden. Sid. 98.

Jämställdhet vid fördelning av riskkapital

Jämställdhet vid fördelning av riskkapital

Regeringen och dess myndigheter inom området bör såväl i kontakter med riskkapitalmarknaden som genom riktlinjer till de statliga institutioner och företag som är verksamma på riskkapitalmarknaden, klargöra vikten av en könsneutral prövning vid fördelning av riskkapital. Sid. 100.

Jämställdhet i strukturfonderna

Tematiska (ämnesvisa) studier med fokus på jämställdhet och transporter samt jämställdhet och IT

Regeringen bör som företrädare i övervakningskommittéerna för strukturfonderna ta initiativ till en fördjupad analys genom tematiska studier med fokus på jämställdhet och transporter samt jämställdhet och IT. Sid. 36.

Uppdrag om basutbildning i jämställdhet

För att stärka jämställdhetsperspektivet i frågor som rör transporter och IT bör regeringen ge Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (ESF-rådet) i uppdrag att ansvara för en basutbildning i jämställdhet för berörda handläggare samt ledamöter i partnerskap och strukturfondsdelegationerna. Sid. 36.

Forskning

Uppdrag till Verket för innovationssystem (VINNOVA)

Regeringen bör ge Verket för innovationssystem i uppdrag att skyndsamt utforma ett programområde för aktionsinriktad forskning som tar upp genus, pedagogik och teknik samt könsmärkning i arbetslivet. Sid. 121.

VINNOVA bör vidare få i uppdrag att som ett prioriterat område initiera forskning som rör kvinnors och mäns värderingar i frågor som rör tid, miljö och hälsa, säkerhet och trygghet i förhållande till transporter. Sid. 70.

• Sida 10
•  Original

2. Hör jämställdhet och kollektivtrafik ihop?

I Kommunikationskommitténs slutbetänkande från 1997¹¹ står skrivet att

jämställdhetsaspekter ska genomsyra all verksamhet inom transportområdet. Jämställdhet

ingår där som en del av de transportpolitiska målen. Ett år senare lade regeringen fram en proposition med liknande innehåll.¹² Jämställdhet är en av de övergripande frågor som ska

sätta prägel på hela transportpolitiken. Åren har nu gått sedan detta skrevs. Men vad har hänt

egentligen sen dess? Hur genomsyras kollektivtrafiken av ett jämställdhetsperspektiv? Vilka

spår av denna tanke kan ses i politikers och tjänstemäns tal om kollektivtrafiken i

Östergötland? Har begreppet jämställdhet någon betydelse där? Anser de att jämställdhet och

kollektivtrafik hör ihop? På vilket sätt, om så är fallet?

Det finns vissa skillnader mellan politiker- och tjänstemannatalet varför jag valt att titta på

dem var för sig. Låt oss börja med politikerna. Hur talar de om detta?

Politiker

¹¹

SOU. Ny kurs i trafikpolitiken: slutbetänkande. SOU 1997:35. Stockholm: Fritze. 1997:35;441ff.

¹² Regeringens proposition 1997/98:56. Transportpolitik för en hållbar utveckling. Stockholm: Regeringskansliet.

• Sida 1879
•  Original

Vissa politiker trycker hårt på denna betydelse:

– Javisst! Definitivt./…/ Det så klart att det är en jämställdhetsfråga!

Andra accentuerar inte detta lika mycket, även om de tycker att jämställdhetsfrågorna i sig

är viktiga:

– Ja, betydelse har dom ju, men dom kunde väl ha större betydelse.

När frågan kommer in på hur detta mer konkret tar sig uttryck, verkar ofta en tystnad

uppstå. Den sammanlagda tid av tystnad som täcker bandspelarens kassettband är ansenlig när

detta förs på tal. När talet sakta återkommer blir svaren ofta svävande och hypotetiska. Det

allmänna intrycket är att substansen ofta är klen, bakom talet om jämställdhet. I

intervjuutskrifterna finner jag inga realiserade exempel på när och hur frågor om jämställdhet

tydligt har kommit in och haft en avgörande betydelse i trafiksammanhang. Däremot finns ett

som ännu inte förverkligats, men där frågan varit uppe. Det gäller en ännu inte utförd

ombyggnad av en stor omstigningsplats, där förarbetet pågått under flera år och

genusrelaterade frågor varit en aspekt som diskuterats i planeringsarbetet.

Låt oss titta närmare på detta projekt och se vad det här exemplet säger om jämställdheten

och hur begreppet under åren relaterat till den rådande diskursen. I denna kommun hade

tidigare en kurs i manligt och kvinnligt perspektiv på stadsplaneringen hållits, där några politiker – dock inga tjänstemän – deltagit.¹³ Trots att inte mer än nio av politikerna i

kommunen gick kursen verkar det ändå som om tankar kring jämställdhetsfrågor satt vissa spår i planeringsprocessen när det gäller detta stadsbyggnadsexempel.¹⁴ Frågor som tidigare

inte artikulerats förefaller ha kommit upp till ytan i och med detta. En motdiskurs börjar med

andra ord ta form.

Inför ombygganden av omstigningsplatsen gjordes en miljökonsekvensbeskrivning. Här

finns begreppet jämställdhet explicit uttalat i en av punkterna: ”5.7 Tillgänglighet och

jämställdhet”. Främst är det de olika alternativens konsekvenser för trygghetsaspekten – att

¹³ Om denna kurs finns en del att säga som jag inte kommer att gå in på här, men jag vill ändå nämna att utifrån den slutredovisning som gjordes skapades stereotyper av kvinnor och män, vilka gör att resonemangen tenderar att bli väl enkla. Deltagarna förefaller också ha saknat kvalificerad vägledning för att kunna tolka sina iakttagelser och erfarenheter på ett fruktbart sätt. Men trots invändningar måste ändå denna typ av initiativ betraktas som positiva. ¹⁴ En pågående studie visar att detta är det enda nu existerande exemplet där frågor om jämställdhet kommit in i arbetet med översiktlig planering i denna kommun. Jämställdhetsaspekter verkar alltså inte i dagsläget ha satt några djupare spår. Se Friberg, Tora. Genusperspektiv i översiktlig planering. 2001. (Opublicerat manus under arbete).

• Sida 1880
•  Original

rådande diskursen. En förhandling om betydelse har inletts.

Det är nu snart två år sedan denna miljökonsekvensbeskrivning utarbetades. Vad har hänt

med de könsrelaterade frågorna sedan dess? Har begreppet stärkt sin ställning eller har det

försvagats?

Ombyggnadsplanerna väckte motstånd bland allmänheten och som ett led i en

informationskampanj trycktes en fyrfärgsbroschyr upp, där förslaget till omstigningsplats

presenterades för allmänheten.

När jag öppnar broschyren är ordet jämställdhet som bortblåst. Ingenting finns heller kvar

av de forna tankarna om trygghetsaspekten. Ingen kan ana att dessa frågor överhuvudtaget

varit uppe för diskussion inför ombyggnaden av platsen. I texten skulle t ex trygghetsaspekten

ha kunnat lyfts fram och poängterats. Men det görs inte. Ingenting av detta finns omnämnt

här. Frågorna, bland annat om trygghet, förefaller ha sorterats bort och avskiljts från den

allmänna information som anses viktig för kommuninvånarna att få ta del av. De verkar inte

längre finnas kvar i kollektivtrafikens rådande diskurs. I förhandlingen om betydelse har

motdiskursen fått ge vika.

I broschyren talas inte ens om kategorierna män och kvinnor. De två könen omnämns inte

vid namn. Däremot har några andra grupper betecknats, som ”barn”, ”äldre” och

”handikappade”. För övrigt blir trafikanterna benämnda med abstrakta termer som

”resenärer”, ”människor” och ”påstigande”. Gemensamt för resenärerna – oavsett om de

framställs som människor, påstigande, barn eller handikappade – verkar vara att de saknar

kön.

Även på illustrationerna av hur den framtida omstigningsplatsen kan komma att se ut, har

människors könstillhörighet suddats ut. De personer som syns på teckningarna utan

förstoringsglas är få, men de som syns liknar manspersoner. Med detta blir det manliga

synonymt med det mänskliga. Inga kvinnor kan tydligt urskiljas. Med förstoringshjälp går det

emellertid med god vilja att skönja konturerna av några kvinnoliknande figurer. Men de

befinner som långt borta i bakgrunden, i en marginaliserad position, knappt bildligt

artikulerade.

I texten finns alltså inte längre några spår av jämställdhetsdiskurs. Här finns inget tal som,

med Irigaray, antyder att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad. Det är en text som går i

könlöshetens tecken. Intrycket av att ingen könsskillnad existerar förstärks av vidhäftande

• Sida 1881
•  Original

fallogocentristiska.

Fyrfärgsbroschyren verkar inte ha nått någon framgång när det gäller att vända

allmänhetens sympati för ombyggnadsprojektet. Frågan har blivit en politiskt träta och

blockering har trätt in. Enligt den intervjuade politikern kommer det att bli svårt att få politisk

majoritet för förslaget:

– Och tyvärr så har den…Det har kommit in så att säga politiska låsningar i den frågan. Eftersom vi rör oss i en mycket känslig stadsmiljö, som innebär att gör vi ingrepp i den stadsmiljön, så vållar det då konflikter.

Det verkar alltså som det enda trafikrelaterade projekt någon av de intervjuade kommer

ihåg i regionen, där jämställdhetsrelaterade aspekter faktiskt har tagits med som en del i

beslutsunderlaget, är ett som kanske inte kommer att realiseras och ett där frågor om kön

dessutom osynliggjorts under arbetet gång.

Begreppet jämställdhet som för några år sedan verkade ha möjlighet att komma in i och bli

en del av den hegemoniska diskursen inom kollektivtrafiken, tycks ha mist sin konkretion. De

tydligaste spåren som kan utläsas i materialet är ett artikulerat minne hos en politiker och en

text med konsekvensbeskrivningen som ligger gömd i en plastficka bland många andra, i blåa

pärmars anonyma rader.

I det konkreta fallet ovan ligger motdiskursen gömd som ett frö i jorden och väntar på att

komma upp. Men kanske har ändå en motdiskurs letat sig in som på sikt kan ge en förändring.

När jag återigen läser igenom intervjun med den politiker som tar upp saken, ser jag att här

formas talet i mycket högre utsträckning än i de andra kring begreppet jämställdhet och orden

män och kvinnor återkommer ofta. Även om substansen bakom orden inte sällan ger intryck

av att vara mager, så finns här ändå en artikulation. Förhandlingen om betydelse är kanske

inte över.

Som jag nämnde tidigare är detta det enda exempel någon tar upp där en av

utgångspunkterna explicit varit jämställdhet. För övrigt finns, som antytts, tankar om vilken

potentiell innebörd begreppet skulle kunna tänkas ha. En aspekt som berörs av flera politiker i

detta sammanhang är kvinnors rädsla för att vistas i offentliga miljöer efter mörkrets inbrott.

Här är ett exempel:

– Ja, och sen är ju lite såna här säkerhetsaspekter då för kvinnor, eftersom de liksom ändå är mer oskyddade – eller ja, är mer sårbara – i samhället på kvällar och såna grejer.

• Sida 1882
•  Original

har sagt då att den här bemanningen av tågvärdar till exempel då, skulle kosta extra nu.

Här verkar tyngdpunkten i samtalet främst ha legat på det ekonomiska planet, vem som ska

bekosta tågvärdarnas löner. När jag frågar politikern hur argumentet om kvinnors rädsla har

tagits emot, visar det sig att det aldrig framförts:

– Nej, och det tror jag nog aldrig att jag har fört fram heller. Det är nog bara en sån här tanke jag haft. Just den saken har vi liksom aldrig diskuterat. Det har vi inte.

I intervjun med den här politikern har vi vid detta tillfälle redan varit inne på

jämställdhetsfrågor flera gånger. Temat har aktualiserats under vårt samtal och där fått

begreppet jämställdhet i kollektivtrafiken att fyllas med innehåll. I den vardagliga diskursen i

arbetet finns däremot ingen genklang av ett liknande resonemang. Ingen antydan till

motdiskurs verkar finnas här. Här har saken ”…aldrig diskuterats…”. Här tycks dessa frågor

inte ha någon större plats. Det hegemoniska talet förefaller vara oberört av

jämställdhetsdiskursen.

Men diskussionen slutar faktiskt inte här. I talet kommer frågan in på vem som ska föra in

en jämställdhetsaspekt – som att kvinnor ska kunna känna sig trygga att vistas i det offentliga

miljöer även sena kvällar och nätter – om inte politikerna gör det. Först blir svaret att det är

Östgötatrafikens sak.

– Men det är ju mer deras business så att säja!

I nästa andetag vänder emellertid talet tvärt och plötsligt artikuleras en motdiskurs:

– Men sen när man sitter och diskuterar så här så kan det faktiskt vara ett politiskt mål också. Det kan det, helt klart! Det är bra att diskutera!

Anteckningsboken kommer fram och frågan skrivs oväntat ner av politikern, för att kanske

aktualiseras vid kommande trafikpolitiska diskussioner. Plötsligt har en motdiskurs letat sig

in, som en effekt utav det samtal som vi för. En förhandling om betydelse har inletts, som

ingen skådat utfallet av ännu. Kanske tar den artikulerade motdiskursen så småningom plats i

den hegemoniska diskursen inom kollektivtrafiken.

Att jämställdhet inte artikuleras specifikt i arbetet i förhållande till kollektivtrafik bekräftas

av flera politiker. Frågor som hypotetiskt sett skulle kunna ha den prägeln, omformuleras till

att handla om något annat än kön. Trafikpolitik och kön diskuteras inte explicit ihop:

– Nää, det gör vi inte. /…/ Men det är klart visst kommer det upp saker som man ser ur ett kvinnligt perspektiv i förhållande till manligt, men jag tror inte

• Sida 1883
•  Original

Kön ges alltså ingen särskild betydelse här och blir förpassat ut ur språket och därmed ur

diskursen. Under täckmantel av andra begrepp, som ”…olika personers behov…”, undviks

besvärande frågor om kön. Exemplet närmast ovan handlar främst om den inomkommunala

diskursen på en viss ort. Men frågan verkar inte heller ha varit uppe ordentligt på regional

nivå i Trafikrådets diskussioner:

– Jag kan inte, jag kan inte påminna mej att vi har haft nåt könsperspektiv i Trafikrådet när vi har diskuterat principerna, utan principerna har nog varit mer allmängiltiga.

Frågorna om Trafikrådets principer uppfattas alltså vara av mer allmängiltig karaktär och

ett könsperspektiv verkar inte inkluderas där. Likt Irigarays beskrivning av

vetenskapshistorien i stort, verkar könsskillnaden även ha uteslutits ur de regionala

principdiskussionerna till förmån för det mera ”…allmängiltiga”. Motdiskursen om

jämställdhet är därmed utesluten.

I båda fallen närmast ovan verkar inte könet getts någon betydelse. Det har osynliggjorts. I

skydd av talet om såväl det allmängiltiga som icke-genusstämplade, försvinner också tanken

på att könet överhuvudtaget spelar någon roll. Könsskillnad försvinner ur sikte och beblandas

därmed inte med den hegemoniska diskursen inom området.

När frågan om Trafikrådets inriktningsplan tas upp utspinner sig hos flera politiker en

intressant diskussion som visar att det finns sprickor i den rådande diskursen, där en

motdiskurs har möjlighet att ta plats. Dessa intervjuavsnitt är också ett av många exempel på

att det inom området skapas myter och berättelser – det försiggår med Donna Haraway, en

”story telling practice” – som ibland kan stå i motsättning till en annan version. När de möts

inleds en förhandling om betydelse och omformuleringar tar vid.

I Trafikrådets inriktningsplan som just är ute på remiss återfinns inte jämställdhet som en

av punkterna, precis som citatet närmast uttrycker. I slutet av skrivelsen, som omfattar 25

sidor, nämns ordet bara en enda gång mot slutet. Då tas jämställdhet upp som ett i raden av

flera perspektiv, som skulle kunna införas i framtiden för att det eventuellt skulle kunna ha en

positiv effekt på samhällsnyttan. Men i den dominerande diskursen i skrivelsen återfinns alltså

inte jämställdhet. Det ingår inte i den hegemoniska diskurs som uttrycks där. Könsskillnad

blir alltså inte en skillnad som gör någon skillnad med detta synsätt.

• Sida 1884
•  Original

tvärsäkert:

– Det finns även fastlagt, menar jag, i Trafikrådets mål, va, för kollektivtrafiken.

En snarlik berättelse, om än inte lika bestämd, finns även hos andra politiker:

– Jag anser att det är en viktig aspekt som har berörts lite grann i våra diskussioner, men inte så mycket. Jag minns inte det… Men i målsättningsdiskussionen vi har haft, har vi haft uppe…och kanske haft med som ett mål…i inriktningsplanen.

När jag berättar att jag inte funnit det i målen, utan på en marginaliserad plats i slutet,

verkar en förhandling om betydelse inträda:

– Står det inte i målen? /…/ Det är bra att du gör mej uppmärksam i såna fall på det, för det kan ju tas med i kommunens remissyttrande.

Talet formas, förhandlas och omformuleras i samspel med andra. En motdiskurs verkar inte

ha funnits med tydligt innan intervjuerna, utan förs in först med mina frågor och

kommentarer, precis som i fallet ovan med politikerns plötsliga vändning när det gällde

trygghetsaspekten. Hur det kommer att se ut i slutversionen av Trafikrådets inriktningsplan

vet ännu ingen, men sista ordet verkar inte vara sagt. En motdiskurs har förts in och fröet till

förhandling om betydelse är sått. Om jämställdhet kommer in som en del i den hegemoniska

diskursen återstår att se. Och vilka konsekvenser detta har för framtidens planering av

kollektivtrafik är ovisst, för ett gigantiskt kunskapsvacuum kring vad jämställdhet egentligen

skulle kunna betyda i kollektivtrafiksammanhang verkar existera. I förbigående ska nämnas

att mycket lite forskning på området finns och från forskningsrådens sida verkar detta inte

vara ett prioriterat fält.

Sammanfattningsvis kan sägas att jämställdhet betraktas som en viktig aspekt inom

kollektivtrafiksektorn i politikernas tal, men inga konkreta realiserade exempel där

jämställdhetsaspekter haft ett avgörande inflytande på arbetet kan utläsas ur intervjuerna.

Bakom ytan verkar inte mycket innehåll finnas. Ett enda exempel tas upp där frågor av denna

art inlemmats i planeringsarbetet, men i dagsläget verkar de ha försvunnit. Att jämställdhet

inte är något man gärna talar om är det intryck som dominerar. I den hegemoniska diskuren

verkar alltså inte begreppet ingå dagligdags, men det finns en öppenhet bland politiker och

funderingar kan skönjas på hur jämställdhet skulle kunna appliceras i arbetet. Ett frö till

• Sida 1885
•  Original

I det ovan beskrivna har politikerna kommit till tals. Men hur ser tjänstemännen på saken?

Tjänstemännen

På frågan om jämställdhet har någon betydelse för kollektivtrafiken är tveksamheten större

hos tjänstemännen än hos politikerna. Jämställdhet omnämns för övrigt inte sällan som ”det här”.¹⁵

– Nä, det tror jag inte det finns nån skillnad i ”det här”. Vi tar inte notis… om det är man eller kvinna, utan det är utifrån… synpunkter som kommer ifrån medborgarna totalt sett. (Mitt citationstecken).

Att inte ”ta notis” om något innebär enligt synonymordboken: ”inte bekymra sig om, inte

visa intresse för, inte ta hänsyn till, inte låtsas om ”. Vidare kan det enligt ordboken också jämföras med begreppet ”strunta i”.¹⁶ Oavsett vilken av betydelserna man föredrar att byta ut

”…tar inte notis…” med, så blir resultatet nedslående ur ett jämställdhetsperspektiv. Här

förefaller alltså könsskillnad, med Irigaray, inte vara någon skillnad som räknas. Det ingår

inte i den rådande diskursen. Där är det medborgaren utan kön som står i centrum.

Men hur ser kontakterna ut och vem är det då denne medborgare som kommer till tals?

Överlag verkar medborgarkontakten inte vara så tät. Ibland hänvisas till att medborgarna

kommer till tals genom de politikerrepresentanter de väljer vid allmänna val. Andra exempel

är sporadiska samtal från medborgare, som ringer och framför synpunkter av skilda slag.

Någon tar upp att det på deras ort finns ett mer formaliserat samarbete mellan invånare i olika

bostadsområden och politiker och tjänstemän. Återkommande möten verkar hållas här. Men

intrycket är dock att mötena inte verkar ligga särskilt tätt och att denna samarbetsform inte är

tillräckligt utvecklad ännu.

Ett exempel som ofta tas upp och verkar vara det sätt som medborgarna företrädesvis

kommer till tals på, är vid tillfälligt anordnade allmänna möten av skilda slag. Mötenas

huvudtema kan exempelvis vara införandet av fjärrvärme eller en nedläggningshotad skola. I

dessa sammanhang kommer också ibland kollektivtrafikfrågor upp.

¹⁵ Jfr Stark, Agneta. Halva makten – hela lönen. Stockholm: Bonniers. 1994: 33f.

¹⁶Ord för ord. Svenska synonymer och uttryck. Stockholm: Nordstedt & Söners förlag. 1984: 420.

• Sida 1886
•  Original

frågan om det är lika många kvinnor som män som kommer är i regel de intervjuades första svar att de inte tänkt på detta:¹⁷

– Jag tänker aldrig, jag tänker aldrig på ”det där”. Jag räknar dom inte. (Mitt citationstecken).

Återigen omnämns jämställdhetsaspekten och förhållanden mellan män och kvinnor, som

just ”det där”, likt ett besvärande faktum de intervjuade inte vill ta i sin mun. När jag ber dem

att tänka efter lite och fundera på hur könsfördelningen kan ha sett ut på mötena, blir efter en

stunds tystnad svaret att om huvudtemat handlar om skolfrågor är det oftast flest kvinnor, men

att det annars mestadels är män som deltar. Även när kvinnorna dominerar till antal är det inte

säkert att de yttrar sig flitigast:

– Jag tror nog att det är oftast män som kommer på dom mötena, många kvinnor kommer också. Det gör det, men…. oftast är det nog kanske män som har synpunkter.

En annan tjänsteman uttrycker sig så här när jag frågar om både män och kvinnor som

kommer på mötena:

– Det kan ju vara båda delarna. Men det är oftast folk som är intresserade av samhällsfrågor så att säja, va. Om sen det rör samhällsbetalda resor eller om det rör byggande så att säga, det har inte så stor betydelse, dom är ändå intresserade, va.

Samhällsintresserade människor kommer. Om det är någon skillnad i deltagandet mellan

männen och kvinnorna framgår inte. Jag frågar vidare om det är lika många män som kvinnor

som delar i mötena:

– Ja, det är mest män då! Det är det ju! – Som yttrar sej? frågar jag.

– Jaa, det är det ju!

Männens närvaro förfaller vara en självklarhet, något som kanske därför förblev

okommenterat tidigare. Tjänstemannen fortsätter och förklarar varför det är så:

– Av gammal hävd så är det ju mest män som yttrar sej. – Fast det kan vara lika många kvinnor och män på själva mötet? frågar jag. – Ja, det kan det i för sej vara då. Nu är det väl oftast inte så, utan det är mest män på mötena med. På samma sätt som att det är mest män som yttrar sig då, va. Och det är ungefär samma som yttrar sig i alla frågor. Oberoende av vad det handlar om så är det ungefär samma som man kan vänta sig yttra sig.

¹⁷ Jfr Stark 1994: 33f.

• Sida 1887
•  Original

en man. Inte nog med att jämställdhet och kollektivtrafik inte verkar höra ihop rent allmänt

sett ur det dominerande tjänstemannaperspektivet. Med det synsätt som framförs verkar kvinnorna också bli osynliggjorda. De omges av ett tomrum, ett gapande hål,¹⁸ som ingen tar

notis om och därför nästan inte verkar finnas. Mönstret i den stora berättelsen från

vetenskapshistorien känns igen, med det manliga subjektet som i namn av mänsklig

allmängiltighet lyfts fram.

Men det finns även sprickor här och var i tjänstemännens tal och vissa backar efter en stund

på frågan om kollektivtrafik och jämställdhet hör ihop. En öppenhet inför att

jämställdhetsaspekten kan vara väsentlig kan skönjas här och där. En tjänsteman som till en

början slog fast att könsaspekten inte hade så stor betydelse när det gäller kollektivtrafiken,

kommer under intervjuns gång själv på att den kanske har det:

– Vad vi gör egentligen det är ju det att vi….känner ju av ett behov, va. Vi tänker ju inte manligt och kvinnligt på det här behovet egentligen, va, utan vi tillfredsställer det behovet om vi inser att finns ett någorlunda stort underlag, va. Sen kontrollerar vi ju inte så där väldigt bra så att säja: Vad är det nu för människor som reser? Vi har ju inte allt för bra kläm på så att säja om det finns manliga och kvinnliga i strukturer i resmönstren, va. Det gör vi ju inte. /…/ Det kan ju vara så att dom här grupperna har ett helt andra resstrukturer. Som vi inte har tänkt på, men som vi naturligtvis borde göra./…/Det är en väldig intressant fråga, för jag kan ju tänka mej att om vi börja skära upp såna här saker i tårtbitar och sånt där, så ser vi helt olika mönster, va. Och vad drar man för slutsats av de då? Ja, det vet man ju inte för man ser dom naturligtvis, va. Men vi har för lite kunskap. Det är bara så! Vi kan för lite om det här, va.

Successivt förändras talet i takt med att samtalet pågår. En motdiskurs verkar återigen ha

aktualiserats med mina frågor. Den letar sig in och tillåts ta plats i tjänstemannens tal.

Tankarna flyger vidare och breder ut sig:

- Ja, det väcker ju en fråga. Det är ett frågetecken. Det väcker en fråga, va, och som naturligtvis är intressant att gå djupare i och titta på, va. Vad finns det som är representerat här egentligen?/…/Det kan ju vara så att dom här människorna har helt olika socialt liv – män och kvinnor – det vet vi ju inte./…/ Dom kanske träffas helt för sig, kvinnor för sig, män för sig och att vi har… Det väcker en massa frågor, va! Varför finns dom här skillnaderna? Och det kan ju vara så att vi, vi formar våra utbud på ett sånt sätt att det blir skillnader.

Att strukturen i sig kanske kan skapa skillnader kommer fram här och funderingarna går

vidare och knyts ihop med ett större samhällsperspektiv. Här har alltså en förhandling om

¹⁸

Jfr Irigarays och Braidottis kritik av Freud och Lacan. Irigaray 1974 och Braidotti 1994, 1991.

• Sida 1888
•  Original

det synsätt som dominerar inom tjänstemannagruppen:

– ….Ja, jag tycker det ska vara – som jag sa förut – en trafik för alla. /…/ Men det är ju inte så mycket man och kvinna där då, eftersom män och kvinnor jobbar i stort sett i samma utsträckning. /…/ Jo, men kollektivtrafiken är ju inte uppbyggd för att skjutsa ungar till dagis och åka och handla och sen åka förbi med någon kompis och lämna någons barn eller ta upp nån. Det är ju…Det vet jag inte hur den kollektivtrafiken skulle se ut! säger tjänstemannen och avslutar med ett skratt.

Könsskillnad är ingen skillnad som hör hemma här. Att fler kvinnor än män jobbar deltid

och att kvinnorna har största delen av det oavlönade arbetet på sin lott är inte något tjänstemannen tagit del av¹⁹ och att detta skulle kunna höra ihop med frågor inom

kollektivtrafiken blir en tanke så absurd att den inte ens kan tänkas. Den är utesluten ur

föreställningarnas ram. Här har en motdiskurs svårare att göra sig gällande och några spår av

förhandling om betydelse är inte riktigt utläsbara.

Sammanfattningsvis ingår inte jämställdhetsaspekten i den hegemoniska diskursen bland

tjänstemännen, till skillnad från politikernas. Bland berättelserna finns talet om den könlöse

medborgaren, som vid ett närmare betraktande förefaller vara ett manligt subjekt, men som

ges allmängiltighet och får därmed respresentera det mänskliga. Könsskillnad är inte en

skillnad som gör skillnad här. Sprickor finns dock, men som tidigare visats uppstår de främst

när mina frågor aktualiserar ämnet under intervjun. Då börjar en motdiskurs ta form och en

förhandling om betydelse har kanske inletts.

3. Jämställdhetsdefinitioner

Men hur kommer det sig att synen mellan framför allt politiker och tjänstemän – men också

vissa tjänstemän emellan – är så olika när det gäller jämställdhetsaspektens betydelse för

kollektivtrafiken? Ett svar skulle naturligtvis kunna vara att de intervjuade politikerna anser

• Sida 1889
•  Original

definierar ordet jämställdhet. Låt oss övergå till att granska detta.

Politiker

Med något undantag vet alla politiker att begreppet jämställdhet vanligtvis brukar begränsas

till att avse förhållandet mellan kvinnor och män:

- Man ska har lika förutsättningar. Att man ska värderas lika. Och att man ska så att säga behandlas likvärdigt. Sen spelar det ingen roll, då, vilket kön man så att säga har. Det är nån slags grundtanke, va, säger en politiker.

En annan politiker uttrycker det så här:

– Där alla personer ges samma förutsättningar att, att, att… verka och utvecklas oberoende av kön.

I den rådande politiska diskursen verkar alltså grundtanken vara att begreppet används för

att beteckna relationen mellan kvinnor och män. Men även om män och kvinnor fokuseras så

går definitionerna vidare i ett par riktningar.

Den ena diskursen kopplar ihop relationen mellan kvinnor och män med rådande

maktstrukturer i samhället och uttrycker en medvetenhet om att kvinnor oftast har en

underordnad ställning här. I och med att frågan om jämställdhet betraktas som ett strukturellt

problem blir den därmed politisk. Den blir möjlig att påverka i positiv eller negativ riktning

med hjälp av olika politiska beslut. De politiker som har denna inställning verkar vara klara

över att jämställdhet och kollektivtrafik hör ihop och ger frågan större tyngd. Det kommer

bland annat till uttryck när en politiker sätter samman samhällets fördelning av resurser med

kvinnors större kollektiva åkande kontra männens bilåkande:

- Det finns en annan jämställdhetsaspekt också, det kan vara så att säga den ekonomiska fördelningen utav resurser (mellan män och kvinnor). (Mitt förtydligande).

Utgångspunkten för politikern är här att kvinnor och män generellt sett inte har samma

förutsättningar – kvinnor åker oftast mer kollektivt och män färdas vanligen i bil – och att

detta bör beaktas vid politiska beslut. Ett annat exempel på när strukturella förklaringar

kopplas till kvinnors underordning är när intervjun kommer in på hur målkonflikter hanteras:

• Sida 1890
•  Original

– Kan ju bara ta ekonomi, va. Det är klart, det bästa vore ju att bestämma sig för att titta på vilka linjer som är mest lönsamma, va och så satsar vi på dom. Men jag menar, tillgänglighet – som ska vara ett utav grunderna för kollektivtrafiken – den begränsas ju i så fall, mycket, mycket starkt. Och då om vi begränsar den starkt, vilka grupper är det då som drabbas av det, va? Ja, människor som bor i första hand i glesbygden. I andra hand då människor som använder kollektivtrafiken kanske på andra tider än arbetspendling. Där kommer kvinnorna antagligen vara en utav förlorarna.

Här finns gruppen kvinnor identifierade bland förlorarna. En medvetenhet om att

strukturella förändringar kan ha skilda konsekvenser för män och kvinnor tycks existera. Ett

maktperspektiv finns med. Den här diskursen relaterar alltså till strukturella maktförhållanden

I den andra diskursen är frågan jämställdhet främst riktad mot familjens och individers val.

Med detta synsätt verkar tanken falla bort, att strukturella förändringar ofta påverkar mäns

och kvinnors liv på skilda sätt. Dessa politiker har ofta svårt att se att jämställdhet och

kollektivtrafik egentligen hör ihop. Jämställdheten handlar här främst om hur de enskilda

familjerna fördelar det obetalda arbetet sinsemellan:

– Ja, men det är väl att man har lika ansvar vare sig man är man eller kvinna. I liksom…Vare det sej gäller barn, hushåll, försörjning, kommunikation, handla till helgen eller nåt så är det inget som nå… Ja, tvätta, städa är det inget som man har beroende av sitt kön, utan där gör man en fördelning mellan man och kvinna om man lever i en relation efter vars en kunskap och förmåga.

Den individinriktade diskursen åtföljs inte sällan av en berättelse om att skillnaderna

mellan män och kvinnor inte längre är så stora och frågor om kön verkar därför inte bli så

viktiga:

– Men jag tror att det får mindre och mindre betydelse, i och med att männen i dag också tar ett helt annat ansvar för barn och hämtar och lämnar på dagis och sånt här. Men bland dom äldre så har du fortfarande att det är oftast kvinnan bland dom äldre som går och handlar och det. Och hon ser ju, hon har ju andra behov för att kunna transportera sig och ta sin varuvagn eller shoppingväska med sej, mot vad mannen har va. Men jag tror att det har suddats ut mer och mer dom gränserna i och med att vi… våra unga män ställer upp i familjen på ett helt jämställt sätt.

Uppfattningen att skillnaderna mellan den tid kvinnor och män lägger ner på betalt

respektive obetalt arbete suddas ut mer och mer, är ett sätt att se det. Det är en berättelse, en

version, av många möjliga. Här byggs alltså en story telling practice upp, men den motsägs av

andra berättelser om hur tillståndet är i Sverige.

• Sida 1891
•  Original

förhållandevis jämt mellan betalt och obetalt arbete. När barnen kommer in i bilden ökar tiden

som läggs ner på det obetalda arbetet dramatiskt för kvinnans del, medan det inte gör det i

motsvarande omfattning för mannen. Denna skillnad förfaller hålla i sig livet ut mellan makarna. ²¹ Kvinnors ansvar för det obetalda arbetet fortsätter ofta även sedan barnen växt

upp och flyttat hemifrån. Då omfattar omsorgsansvaret kanske inte i första hand de egna

barnen, utan hjälpbehovet avser åldrande föräldrar, som vid denna tidpunkt ofta blivit så gamla att de i större eller mindre utsträckning behöver bistås.²² Sett utifrån detta perspektiv är

skillnaderna mellan mäns och kvinnors liv fortfarande stora.

Men med det ovan beskriva individorienterade synsättet mister de strukturella

maktstrukturerna betydelse. Frågan om jämställdhet förpassas till familjens och individens

hägn. Följaktligen blir frågor om kön och kollektivtrafik inte så väsentliga att artikulera:

– Jag tycker mer att man diskuterar ur olika personers behov i olika roller i den fas i ens liv man är, va. Och då det gäller att barnvagn med sej, då nämner man ju inte det som en kvinnosak längre, utan det är att du ska vettigt att ta sej av och på en barnvagn, det ska vettigt att ta sej av och på med en shoppingvagn, det ska va vettigt att ta sej av på med en rullstol. Så jag tycker inte det är samma knytning till genus längre.

Istället för att tala om män och kvinnor, kretsar talet kring olika personers individuella

behov. Förvisso borde inte de nämnda sysslorna vara kvinnors exklusiva angelägenhet,

dessvärre är det ofta så att dessa vanligen tillfaller kvinnan, som visats ovan. Det är inte

könlösa varelser som fraktar barn i vagn och rullar sina shoppingvagnar. Det är förhållandevis

ofta som detta obetalda arbete utförs av kvinnors. Att i detta sammanhang frånta kön

betydelse döljer könmaktsstrukturer samhället och minskar därmed möjligheten till

förändring. Frågan om jämställdhet verkar inte bli brinnande politisk med det individinriktade

betraktelsesättet. Könsskillnaden blir här, med Irigaray, inte en skillnad som gör någon

skillnad. Den utesluts ur den hegemoniska diskursen.

I sammanhanget ska sägas att det inte bara är den ideologiska ståndpunkten och

partitillhörigheten som avgör om jämställdheten förpassas till det privatas sfär. En politiker

från ett helt annat parti tangerar i sitt tal också den individuella lösningen, även om

samhällsstrukturen ges viss betydelse i andra delar av intervjun:

²⁰ SCB. På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet. Stockholm: SCB. 2000

²¹ Lundkvist 1998.

• Sida 1892
•  Original

Att de enskilda individerna i familjerna rekommenderas att ”…ta för sej…” gör att frågan

förpassas bort från politikens arena. Tanken att samhällsstrukturerna i stort påverkar

individens förmågan att ta för sig verkar inte längre finnas med. Den feministiska devisen att det personliga är politiskt förefaller ligga utanför denna tankeram.²³ I denna intervju utgår

talet till en början från den samhällsorienterade diskursen. Den individorienterade diskursen

kommer efter ett tag plötsligt in, men försvinner ganska snabbt igen till förmån för den

samhällsinriktade. Motstridiga diskurser verkar alltså finnas. En förhandling om betydelse

förefaller pågå när det gäller jämställdhet.

I den individorienterade jämställdhetsdiskursen ses också ibland skillnader mellan mäns

och kvinnors situation som resultat utav en särskild lösning familjemedlemmarna fritt valt

utifrån sin specifika situation. Just särlösningar kommer ofta på tal i detta sammanhang:

– Jag hoppas att det är särlösningar som familjerna gör, som… Eller att man gemensamt kommer överens om det.

Men även här pågår en förhandling om betydelse. Mot intervjuns slut kommer vi tillbaka

till de individuella särlösningar som konstigt nog nästan alla verkar välja och politikern brister

ut i skratt och verkar inte längre lika övertygad av sin ursprungliga förklaring:

- Våra särlösningar som bara rör oss! (fniss)… Jag menar bara såna grejer, det är rätt slående! Det är rätt kul!

Tanken på särlösningen och individers fria val har satts i gungning och framstår inte längre

lika självklar. Föreställningen, att jämställdheten kanske inte bara bör betraktas som ett

individuellt problem, utan också som ett politisk, har börjat slå rot i och med vårt samtal. En

spricka i den initiala diskursen har bildats, en motdiskurs verkar ha fått fäste och börjat gro.

En förhandling om betydelse har inletts.

Sammanfattningsvis kan sägas att flertalet politiker är medvetna om att begreppet

jämställdhet i allmänhet används för att beteckna relationer mellan kvinnor och män. Men

under ytan kan skönjas två huvudinriktningar som tankarna tar. De politiker som kopplar

²²

Friberg, Tora. Förflyttningar, en sammanhållande länk i vardagens organisation. KFB-Rapport 1998:23. Stockholm: Kommunikationsforskningsberedningen. 1999 :106, 183.

23 Se t ex Zaretsky, Eli. Det personliga är politiskt: kapitalismen, familjen och privatlivet. Stockholm: Prisma.

1979 och Börjeson, Agnes. Det personliga är också teoretiskt. I: Bang. 1998:4.

• Sida 1893
•  Original

individorienterad jämställdhetsdiskurs har svårare att se att kollektivtrafik och

jämställdhetsaspekter har något med varandra att göra. Med detta perspektiv verkar det bli

svårare att arbeta politiskt med jämställdhet, för frågan tenderar att aldrig komma upp på

denna nivå. Men precis som visats i tidigare sammanhang finns sprickor i de båda

jämställdhetsdiskurserna och en förhandling om betydelse verkar pågå. Tydligt är emellertid

även här, att motdiskurser företrädesvis artikuleras först som en effekt av mina frågor och

kommentarer.

Tjänstemännen

Hur ser då tjänstemännen på begreppet jämställdhet? Hur definierar de det? Några få

tjänstemän är på det klara med att det framför allt handlar om relationen mellan män och

kvinnor. Men dessa synsätt är alltså marginaliserade och ingår inte i den hegemoniska

diskursen, men de tyder ändå på en att det finns en motdiskurs som kan leda till förhandling

om betydelse:

– Ja, det är att alla människor oberoende av kön ska behandlas lika och att… alla…Det ska skapas förutsättningar för alla människor att få ett bra liv.

Även här återfinns de två inriktningarna av jämställdhet som fanns hos politikerna. När

jämställdheten knyts till samhällets asymmetriska könsmaktsstrukturer tenderar frågor om

kollektivtrafik och jämställdhet få större betydelse, vilket bland annat speglas i

tjänstemannacitaten i förra kapitlet, där tankarna tog fart och en motdiskurs började

artikuleras. När den individbaserade jämställdhetsdiskursen däremot är rådande blir det svårt

för tjänstemännen att se att kollektivtrafik och jämställdhet hör ihop. Då förs frågan in på de

individuella valen i familjerna:

– Jag vet ju inte om dom hellre har velat haft en bil eller om dom tycker att det är bekvämt att åka kollektivtrafik, när dom väljer att kvinnorna ska åka där.

Utan ett maktperspektiv blir det svårt att urskilja vad som kan bero på vad. Det blir svårt att

tolka eventuellt iakttagna mönster. Men i denna diskurs finns även spår av andra

tankeströmningar:

• Sida 1894
•  Original

– Jag menar vissa saker går ju bara inte att tänka sej att man ska kunna vara jämställd i. Det går ju inte! Det är omöjligt! Sen vet du ju att en karl kan ju aldrig göra mer än en sak i taget! Så kvinnor ju mycket andra fördelar på det viset(fniss)…Kvinnor kan ju hålla många bollar i luften på ett helt annat sätt. Jag vet inte hur man ska kunna vara jämställd på det sättet! Det vet jag inte!/…/Sen en del vill ju att allting ska vara prompt lika, att alla kvinnor ska kunna göra precis samma saker som män. Men det kan inte fungera i alla sammanhang, killar och... Tjejer kan ju jobba med teknik precis lika bra som killar. Det är inte det! Så menar jag inte! Det kan man göra. Men jag menar vissa saker är ju bara så att man är olika. Det är ju så!

En särartstanke artikuleras här. Inga vetenskapliga belägg finns emellertid för att

skillnaderna mellan män och kvinnor skulle vara stora, när det till exempel gäller att kunna …”hålla många bollar i luften…” och annat.²⁴ Här kopplas alltså jämställdhet till ett

särartsperspektiv, vilket måhända försvårar möjligheten att se jämställdhet ur ett vidare

könsmaktsperspektiv. Talet om jämställdhet tenderar med detta synsätt att bli obegripligt i

vissa sammanhang:

– Jag tycker det är så fel att man driver jämställdhet och pratar liksom om att allting ska vara så på lika villkor, när man inte ändå inte har samma förutsättningar i alla sammanhang. För det har ju man inte!

Med denna individinriktade jämställdhetsdiskurs blir det svårt att applicera frågor om

jämställdhet på kollektivtrafikens område, precis som för politikerna som anlade ett liknande

perspektiv. Den ovan artikulerade könsskillnaden med särartsperspektiv blir ingen skillnad

som gör någon skillnad. Den verkar snarare konserverande och talet om att driva jämställdhet

förefaller bli fel.

Långt vanligare än de ovan nämnda synsätten är att tjänstemännen på frågan om vad

jämställdhet är för något ofta inkluderar mer än bara könsskillnader:

– ... Ja…Ja, jag tänker väl att man ska behandla – eller behandla – man ska värdera alla lika. Det är väl jämställdhet som jag ser det. Oavsett nu om det är man eller kvinna eller om du har avvikande hudfärg eller om du har ett funktionshinder som…

En annan tjänsteman säger så här om begreppet jämställdhet i förhållande till kollektivtrafik:

²⁴ Hellbom, Kerstin. Män och kvinnor mer lika än vi tror. Artikel i Dagens Nyheter 2000-11-26. Se även Hamberg, Katarina och Hammarström, Anne. Biologi eller kultur?: om kön inom medicinen. I: Hultcrantz, Elisabeth (red.) Läkare, doktor, kvinna. Lund : Studentlitteratur, 1998. Arrhenius, Sara. En riktig kvinna : om biologism och könsskillnad. Skarpnäck : Pocky/Tranan. 1999. Björk, Nina. Under rosa täcket. Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier. Stockholm: Wahlström och Widstrand. 1999(1996) Johannisson, Karin. Den mörka kontinenten : kvinnan, medicinen och fin-de-siècle. Stockholm : Norstedt. 1994.

• Sida 1895
•  Original

– Ja, vad det gäller kollektivtrafiken så tänker jag väl kanske inte i första hand jämställdhet mellan män och kvinnor. Utan det är väl kanske mera jämställdhet mellan olika grupper av människor och …/…/Det kan ju vara så att säga, handikappade, det kan vara äldre, det kan vara yngre människor. Det är väl det som man tänker på i första hand vad det gäller jämställdhet och kollektivtrafik.

Jämställdhet flyter bort som eget begrepp och blir snarare synonymt med jämlikhet.

Förutom män och kvinnor, inkluderas etnisk härkomst, ålder och fysisk funktionsnedsättning.

I ett töcken av allmän diversitet tenderar kategorierna män och kvinnor försvinna. Att

könsskillnad är en skillnad som gör skillnad försvinner ur sikte.

Här kan också ibland anas berättelsen om det redan jämställda samhället:

– ….Ja, jag tycker det ska vara, som jag sa förut, en trafik för alla. Och då gäller det….Men det är ju inte så mycket man kvinna där då, eftersom män och kvinnor jobbar i stort sett i samma utsträckning. Så tryggheten där med pendling och så den finns ju där oavsett om man är man eller kvinna, utan då är det då mera jämställdhet mellan rörelsehindrade och vi andra…

Bland de kategorier som tjänstemännen fyller jämställdhetsbegreppet med ges inte alla

samma tyngd i den fortsatta artikulationen. I förhållande till denna term försvinner de

förstnämnda kategorierna i citaten ovan. Det är inte tankar om män eller kvinnor eller

människor med olika etnisk härkomst eller ungdomar som främst ges konkret form i det

fortsatta talet om jämställdhet och ojämställdhet. Det är framför allt fysiskt funktionsnedsatta

människor som inbegrips och denna grupp som fokuseras:

– Men vissa grupper kommer man aldrig att kunna integrera. För dom måste man ha särlösningar, men det är utifrån funktionshindret. Så att det är väl den enda biten som man inte kan jämställa fullt ut. Men det är ju betingat utifrån funktionshinder. Men annars anser jag i alla fall att det är så jämställt som det kan vara i kollektivtrafiken.

Den skillnad som först och främst ges betydelse i detta tjänstemannaperspektiv är alltså

skillnaden mellan funktionsnedsattas och icke funktionsnedsattas möjlighet att åka med de

gängse transportmedlen. Det är, enligt detta synsätt, det enda sätt som kollektivtrafiken inte är

riktigt jämställd på idag. Att verka för jämställdhet inom detta område handlar alltså inte om

att arbeta för att villkoren för kvinnors och mäns resande utjämnas. Ojämställdheten inom

kollektivtrafiken reserveras främst för att beteckna dem man inte lyckas inordna i det

allmänna utbudet. Med detta perspektiv blir svaret på frågan om män och kvinnor reser på

lika villkor idag följaktligen:

– Ja, ja, det tycker jag. Det tycker jag. Det finns ju inget, vare sej avgifter eller möjligheter att ta sej ut och in eller sånt där….Nä. Nä, det tycker jag inte.

• Sida 1896
•  Original

rymmas inom denna sfär. Frågor om kön blir på detta sätt osynliggjorda i det hegemoniska

talet inom kollektivtrafiksektorn. Jämställdhet, i bemärkelse relationen mellan män och

kvinnor, försvinner med detta ur den rådande diskursen, till förmån för diversitet. Könskillnad

blir en skillnad som inte är. Med detta perspektiv blir det sannolikt svårt, för att säga omöjligt,

att inom kollektivtrafiksektorn jobba med jämställdhetsfrågor i dess ursprungliga betydelse.

Men även om den hegemoniska diskursen verkar vara förhållandevis stark, så finns här ändå

motdiskurser här och var bland tjänstemännen som visats ovan.

4. Färdtjänstberättigade och andra sorter

Rent allmänt sett verkar det råda ett stort kunskapsvacuum kring frågor om jämställdhet och

kollektivtrafik. Det gäller allt från brist på kunskap om vad själva termen innebär, avsaknad

av kunskap om vad jämställdhet/ojämställdhet skulle kunna vara för något inom denna sektor,

till frånvaron av grundläggande kunskaper om hur samhällets könsmaktstrukturer kan se ut.

Detta avspeglas i den hegemoniska diskursen bland politiker och tjänstemän i detta län. Här

utesluts oftast allt tal om kön på resenärerna, till förmån för det könlöst neutrala.

Det finns många exempel på detta i intervjuerna. Olika resenärsgrupper lyfts fram som

viktiga att satsa på. Ungdomar, bilister, arbetspendlare, studerande och färdtjänstberättigade

förefaller vara de viktigaste. Alla har det gemensamt att de nästan alltid verkar sakna kön. Här

finns inte utrymme att närmare gå in på detta, men låt oss se på ett exempel som visar hur

talet formas och ser ut, när kön faktiskt aktualiseras.

Färdtjänstberättigade är en resenärsgrupp som talet ofta kretsar kring i intervjuerna. Att huvudparten av dessa är kvinnor,²⁵ förbigås oftast med tystnad i den rådande diskursen hos

såväl politiker som tjänstemän. När de som har behov av denna samhällstjänst någon gång

tilldelas ett kön, så är det inte främst det kvinnliga. Här är ett exempel på hur en politiker i

början av intervjun talar om de färdtjänstberättigade:

– Jo, det här försöker vi på olika sätt att lösa för olika funktionshinder. Det är ju inte grupp vi pratar om, utan den är ju väldigt varierad. Genom att ge…

²⁵

SCB. Äldres levnadsförhållanden 1980-1998. Levnadsförhållanden Rapport 93. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 2000.

• Sida 1897
•  Original

Vid det här tillfället har samtalet ännu inte kommit in på könsmaktsfrågor. Strax innan har

vi talat om det dagliga arbetet med kollektivtrafikfrågor i kommunen och Trafikrådets arbete.

Det alldagligt rådande talet – den hegemoniska diskursen – är då i centrum. När tanken

fortfarande befinner sig där, verkar alltså könet företrädesvis få manliga förtecken, om det alls

finns med.

Några få gånger artikuleras emellertid tydligt att de flesta färdtjänstresenärer är kvinnor.

Det finns alltså sprickor i det rådande talet, även om detta inte tillhör vanligheterna. I samma

intervju som ovan, men långt senare, kommer talet in på de färdtjänstberättigade igen:

– Men medvetenheten finns och när det gäller färdtjänst vill jag påstå att den är rätt tydlig, därför att det är ju så tydlig dominans av kvinnliga resenärer. Så där tänker vi så: Vad är det dom gör när dom ute och reser och det är kassar att bära och sånt där?

Även om könsaspekten är tydlig för just denna politiker när vi sitter och talar, så verkar den

inte vara det jämt. I citatet ovan har vi några gånger innan varit inne på könsmaktsfrågor och

perspektivet har därmed aktualiserats i tanken. Men när vi tidigare i intervjun kom in på

färdtjänst fick nyttjaren av denna service däremot tydligt manliga förtecken, som visades i

föregående citat.

I de andra intervjuerna framförs nästan inte alls tanken att det är flest kvinnor som åker

färdtjänst. Där är detta inte tydligt. Frågan förefaller ha underordnad betydelse i förhållande

till den rådande diskursen och den verkar ännu inte kommit upp på den allmänna

dagordningen.

Intressant i detta sammanhang är emellertid att gruppen färdtjänstberättigade ibland – men

inte alltid – betraktas som en diversifierad grupp, och att även kön finns med vissa enstaka

gånger. Det samma gäller till exempel inte kategorierna ungdomar, arbetspendlare och

studerande. Artikulationen av fysiskt funktionsnedsatta personers behov har funnits med på

dagordningar av olika slag under en förhållandevis lång period och förefaller ha inlemmats i

den hegemoniska diskursen. I nästan alla offentliga skrivelser finns denna grupp omnämnd.

Och här verkar också tankarna i vissa fall ha kommit så långt att olikheten mellan individerna

i denna grupp har uppmärksammats. Kön är visserligen sällan en aspekt som beaktas. Men

trots det så förefaller ändå en början till förändring finnas i en begynnande motdiskurs.

Frågan om det har någon betydelse att de flesta färdtjänstberättigade är kvinnor, ställs i

regel inte av de som arbetar med detta, att döma av intervjuerna. Men spelar det då någon roll

• Sida 1898
•  Original

skillnad. Medan det fanns betydligt fler manliga färdtjänstberättigade med arbetarklass

bakgrund, gick denna skillnad inte att utläsa när det gällde kvinnor med behov av färdtjänst.

Lika många kvinnor hade detta behov oavsett om de tidigare hade haft ett fysiskt krävande

arbete eller inte. Klassaspekten verkar alltså vara av större betydelse för män, än för kvinnor.

Här förefaller könaspekten istället vara det avgörande.

Om vi till detta lägger att kvinnor i regel lever längre, blir det kanske mindre självklart att

kön inte har någon betydelse. Och vidare att:

”

Majoriteten av kvinnorna däremot åldras och dör i enpensionshushåll. De har ingen att dela kostnaderna med. Dagens gamla kvinnor har änkepension som en liten hjälp, men för framtidens 75-åriga kvinnor är den borta. Till detta kommer att en stor del av äldreomsorgen utförs av gamla kvinnor – som tar hand om sina ännu äldre och skröpligare män. När sedan kvinnorna i sin tur behöver hjälp måste de betala, eftersom de då mycket oftare är änkor och inte har någon make som kan hjälpa dem. Alltså: kvinnor är mer än män beroende av hjälp utanför hushållet den sista tiden av livet. Då lever de – till skillnad från männen – i enpensionshushåll. Det är dessa äldre kvinnor som långt oftare än männen måste betala – allt dyrare – för den hjälp de behöver.”²⁷

Med detta perspektiv blir könsskillnad en skillnad som gör skillnad. Detta pekar på att det

är särskilt viktigt att analysera könsaspekter när det gäller kvinnors behov av färdtjänst, men

indikerar också i ett vidare perspektiv att kön är en skillnad som kan spela roll även i andra

sammanhang.

Det ovan sagda är en annan historia, än den som är rådande i det hegemoniska talet bland

politiker och tjänstemän i Östergötland. I deras ledande berättelse finns inte så många spår av

det nyss nämnda. Om detta är oftast den rådande diskursen närmast stum.

Sammanfattningsvis beaktas kön sällan i den hegemoniska diskursen, när olika grupper av

resenärer kommer på tal. När det väl artikuleras i det alldagliga talet om till exempel

färdtjänstresenär, verkar subjektet framför andra vara en man, bland såväl politiker som

tjänstemän. Ännu en gång kan detta med Irigaray tolkas som att i den rådande diskursen i det

dagliga arbetet får det manliga subjektet stå som synonym för det mänskliga, precis som inom

vetenskapshistorien i stort. Först när könsmaktsfrågor aktualiserats i intervjuerna, blir även

²⁶ Stark, Agneta och Regnér, Åsa. Arbete – vem behöver, vem utför – vem betalar? Arbetsrapport. Linköping: Tema Genus, Linköpings universitet. 2001(under utgivning).

• Sida 1899
•  Original

5. Sammanfattning

Att fler kvinnor än män åker kollektivt, verkar inte ha någon nämnvärd artikulation eller

betydelse i den rådande diskursen bland politiker och tjänstemän i Östergötland.

Jämställdhetsaspekter på resandet är inte något som tycks komma upp på bordet dagligdags i

arbetet med kollektivtrafik. Konturen av den gamla kvinnan som med darrande hand försökte

nå stoppknappen på bussen från Vadstena blir därmed upplöst. Hon blir en resande bland

resande som verkar saknar kön, i varje fall ett kön utav betydelse.

När tal och tanke befinner sig i vardagsvärvets vana vatten så finns det antingen inget kön

alls eller ett annat kön än kvinnans. När omärkbara revor blottar talet tittar könet fram. Och

utav intet blir en man. Det manliga subjektet verkar ha prioritet i den hegemoniska diskursen

inom kollektivtrafikens fält. I den stora berättelsen om kollektivtrafiken finns inte

jämställdhetsdiskursen med. Här existerar ingen könsskillnad som gör skillnad, precis som

inom vetenskapshistorien i stort. Men i namn av allmängiltiga principer döljs

fallogocentrismens diskurs.

Samtidigt finns sprickor där motdiskurser gror. En ambivalens kan skönjas. Här och var

verkar en förhandling om betydelse ibland ta vid. Dock verkar insikten om jämställdhetens

betydelse inte finnas med jämt, utan stiger upp till ytan först när mina frågor och funderingar

aktualiserat ämnet.

Talet skiljer sig åt mellan politiker och tjänstemän. Alla politikerna säger att jämställdhet

och kollektivtrafik hör ihop. Men bakom orden är det ganska tomt. Bara ett enda exempel ges

på när jämställdhetsfrågor utgjort en del utav planeringsunderlaget. Just detta exempel har

ännu inte realiserats och under arbetets gång verkar frågan ha osynliggjorts. Vägen från tanke,

ord och vidare till handling verkar vara lång. För övrigt förefaller mest hypotetiska

resonemang finnas bakom talet: Hur jämställdhet och kollektivtrafik skulle kunna höra ihop,

om man tänkte på det. Men det gör man alltså oftast inte. Samtidigt finns en öppenhet i

politikernas inställning och ett försiktigt visat intresse. Kanske har en förhandling om

betydelse påbörjats.

• Sida 1900
•  Original

som kanske inte är så könlös när allt kommer omkring. När subjektet får substans blir

gestalten ofta en mans. Återigen skymtar bakom talet det manligas primat. Men även här

bland tjänstemännen finns sprickor där en möjlig motdiskurs verkar ta form och en öppenhet

för förhandling om betydelse kan skönjas.

Den skillnad som i talet finns mellan politiker och tjänstemän kan få fördjupad förståelse

om hänsyn tas till hur de definierar begreppet jämställdhet. Nästan alla politiker är medvetna

om att jämställdhet vanligen används för att beteckna relationen mellan kvinnor och män.

Bakom detta finns emellertid två huvudspår som tankarna verkar ta. Det ena kopplar

jämställdhet med samhälleliga könsmaktstrukturer. För dessa politiker verkar jämställdhet och

kollektivtrafik bli viktigare. Det andra spåret är mer individorienterat och här försvinner orden

kvinna och man till förmån för familj, individ och särlösningar. Då verkar det bli svårare att

koppla samman jämställdhet och kollektivtrafik. Men det är inga vattentäta skott mellan de

två spåren. Ibland korsar och överlappar de varann och en förhandling verkar pågå.

Det vanligaste bland tjänstemännen är att de, till skillnad mot politikerna, ofta inkluderar

fler kategorier än kvinnor och män i begreppet jämställdhet. Begreppet kommer därmed mer

att likna jämlikhet än jämställdhet. Förutom män och kvinnor räknas, ungdomar, gamla,

fysiskt funktionsnedsatta och människor med annan etnisk härkomst än den svenska in. När

jämställdhet blir jämlikhet tenderar kvinnor och män att försvinna i en slags allmän diversitet.

Könsskillnad blir en skillnad som inte är. Med detta synsätt blir det svårt, för att inte säga

omöjligt, att föra in frågor om jämställdhet i dess ursprungliga mening i

kollektivtrafiksektorn. Riktigt alla tjänstemän definierar inte ordet så, utan några få reserverar

det för att tala om kvinnor och män. Bland det fåtal som gör det finns samma tudelning i en

samhällsinriktad och en individorienterad version, precis som hos politikerna. Och på samma

sätt får frågan om jämställdhet och kollektivtrafik större bärkraft med det förstnämnda

perspektivet. Där öppnas tal och tanke upp för en förhandling.

Generellt sett verkar det råda ett stort kunskapsvacuum kring frågor om jämställdhet och

kollektivtrafik, som öppnas upp när spörsmålet kommer på tal. Begreppet jämställdhet verkar

till största delen vara tomt. Men det är en skillnad mellan dem som skaffat och tillägnat sig

kunskap om samhällets könsmaktsstrukturer och dem som inte gjort det. De förstnämnda

verkar ha lättare att greppa ämnet. Här verkar könsskillnad bli en skillnad som möjligen kan

göra skillnad. Här finns fröet till en motdiskurs och en början förhandling om betydelse kan ta

• Sida 1901
•  Original

rört upp vattnet, lämnar den oftast ytskiktet lika orört spegelblankt, som om den aldrig hade

funnits.

6. Litteraturlista

Andermahr, Sonya m fl. A Glossery of Feminist Theory. London: Arnold. 1997.

Arrhenius, Sara. En riktig kvinna : om biologism och könsskillnad. Skarpnäck : Pocky/Tranan.

1999. Björk, Nina. Under rosa täcket. Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier. Stockholm: Wahlström och Widstrand. 1999 (1996).

Björnehult, Åsa, Ingelsson, Maria och Rosén, Peter. Kvinnligt och manligt i kollektivtrafiken.

En kunskapssammanställning. KFB-rapport 1996:17. Stockholm:

Kommunikationsforskningsberedningen. 1996.

Braidotti, Rosi. Nomadic subjects: embodiment and sexual difference in contemporary

feminist theory. New York: Columbia University Press. 1994.

Braidotti, Rosi. Patterns of Dissonance. A study of women in contemporary philosophy.

Cambridge,UK: Polity Press. 1991.

Börjeson, Agnes. Det personliga är också teoretiskt. I: Bang. 1998:4. Friberg, Tora. Förflyttningar, en sammanhållande länk i vardagens organisation. KFB-

Rapport 1998:23. Stockholm: Kommunikationsforskningsberedningen. 1999.

Friberg, Tora. Genusperspektiv i översiktlig planering. 2001. (Opublicerat manus under

arbete).

Hamberg, Katarina och Hammarström, Anne. Biologi eller kultur?: om kön inom medicinen.

I: Hultcrantz, Elisabeth (red.) Läkare, doktor, kvinna. Lund : Studentlitteratur, 1998.

Haraway, Donna. Primate Visions: Gender, Race and Nature in the World of Modern Science.

London: Routledge. 1989.

Haraway, Donna. Simians, Cyborgs, and Women. The Reinvention of Nature. London: Free

Association Books. 1991. Hellbom, Kerstin. Män och kvinnor mer lika än vi tror. Artikel i Dagens Nyheter 2000-11-26.

Irigaray, Luce. Speculum de l´autre femme. Paris: Les Editions de Minuit. 1974.

Johannisson, Karin. Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle.

Stockholm: Norstedt. 1994.

Krantz, Lars-Gunnar. Mäns och kvinnors rörlighet i Sverige. Utveckling mellan 1978 och

1995 – ökar eller minskar skillnaderna. Occasional Papers 1997:3. Göteborg:

Kulturgeografiska institutionen, Göteborgs universitet. 1997.

• Sida 1902
•  Original

Lundkvist, Helén. Ojämställdhetens miljöer. Stockholm: Svenska kommunförbundet. 1998.

Ord för ord. Svenska synonymer och uttryck. Stockholm: Nordstedt & Söners förlag. 1984.

Regeringens proposition 1997/98:56. Transportpolitik för en hållbar utveckling. Stockholm:

Regeringskansliet. SCB. På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet. Stockholm: SCB. 2000.

SCB. Äldres levnadsförhållanden 1980-1998. Levnadsförhållanden Rapport 93. Stockholm:

Statistiska centralbyrån. 2000. SOU. Ny kurs i trafikpolitiken: slutbetänkande. SOU 1997:35. Stockholm: Fritze. 1997.

Stark, Agneta och Regnér, Åsa. Arbete – vem behöver, vem utför – vem betalar?

Arbetsrapport. Linköping: Tema Genus, Linköpings universitet. 2001(under utgivning)

Stark, Agneta. Halva makten – hela lönen. Stockholm: Bonniers. 1994 Warsén, Lisa (red). Kvinnors och mäns liv och resande. Kunskapssammanställning och

förslag till forskningsprogram om kvinnligt och manligt i kollektivtrafiken. KFB-rapport 1997:34. Stockholm: Kommunikationsforskningsberedningen. 1997.

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise. Diskursanalys som teori och metod. Lund:

Studentlitteratur. 2000.

Whitford, Margaret. The Irigaray Reader. Cambrige, Mass: Blackwell Publishers Ltd.

1995(1991).

Zaretsky, Eli. Det personliga är politiskt: kapitalismen, familjen och privatlivet. Stockholm:

Prisma. 1979.

• Sida 1903
•  Original

Regler

med hänsyn till

jämställdhet i planering och

prövning av kommunikationer

• Sida 1904
•  Original

UPPDRAGET

Jämit – kommittén som tittar närmare på jämställdhet i förhållande till kommunikationer och IT – har frågat sig vilka styrmedel regler om planering och prövning kan ha när det gäller jämställdhet och kommunikationer. I första hand gäller det byggande av kommunikationsanläggningar, med exempelvis väglagen och de sammanhörande lagarna miljöbalken och plan- och bygglagen. Men även kopplingar till regler om finansiering och trafikering är intressanta. I denna rapport resonerar jag kring möjligheter med de regler vi har och skissar på några förändringar som kan öka styrverkan med tanke på jämställdhet. Syftet är att ge underlag för kommitténs egna utvärderingar och stöd för både formella förslag om regler, riktade till regeringen, och inspiration genom olika åtgärder som riktar sig till sektorn och andra aktörer. De slutsatser som framförs är förstås mina egna och inte kommitténs, men de får gärna dela dem! Nättraby den 30 mars 2001 Peggy Lerman

peggy@lagtolken.se

Lagtolken PL AB

www.lagtolken.se

Kråkvägen 17, 370 24 NÄTTRABY 0455 – 49 998, 0709 20 91 20

• Sida 1905
•  Original

SAMMANFATTNING

Beslut om lokalisering och byggande av kommunikationsanläggningar regleras av sektorernas egna lagar samt av plan- och bygglagen och miljöbalken. Medelstilldelningen nationellt och regionalt regleras av separata regeringsförordningar. Kommunikationslagarna är genomförandeinriktade och fokuserar markåtkomst och hinder mot genomförandet. Finansieringen utgår från transportbehoven. Jämställdhet har inte en given plats i någon av de regelverken. Plan- och bygglagen har ansvar för att planera med ett allsidigt framtidsperspektiv, där jämställdhet naturligen kan vara en del. Miljöbalken ska motverka störningar men jämställdhet definieras varken som en hälso- eller miljöfråga. Principer för att öka jämställdhet genom dessa regler kan handla om

• portalparagrafer som synliggör jämställdhet; nya i kommunikationslagarna liksom finansieringsreglerna och kompletterade i PBL och miljöbalken
• beslutsunderlag som redovisar konsekvenserna för både kvinnor och män
• beslut som redovisar hur konsekvenserna påverkat avgörandet. Förutom idéer om ändring av reglerna har genomgången väckt frågor om
• vilka aktörer som faktiskt deltar i dagens processer, vilka i och för sig är lämpade för att hantera även jämställdhet,
• om jämställdhet är ett allmänt intresse bland många andra, eller om det är ett speciellt perspektiv som ska iakttas vid alla beslutstillfällen,
• bristen på koppling från finansiering till lokalisering och från lokaliseringen och byggandet till trafikering. Regler ger styrmedel, men som vanligt är aktörernas attityder och tillgången till fakta och metodstöd av större praktisk betydelse. Men utan krav i reglerna kommer dessa förmodligen aldrig att utvecklas.

• Sida 1906
•  Original

• Sida 1907
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 KAP. PROBLEMFORMULERING ........................................................................... 7 1.1 F

RÅGESTÄLLNINGAR

........................................................................................... 7

1.2 P^{RINCIPIELL ÖVERSIKT} - ^{OLIKA TYPER BESLUT}................................................... 8 Beslut på olika nivåer............................................................................................. 8 Policynivån............................................................................................................. 8 Plannivåer............................................................................................................... 9 Plannivåer............................................................................................................. 10 Prövning – tillstånd, lov, dispenser ...................................................................... 11 Genomförandet..................................................................................................... 11 1.3 O^{LIKA GRÄNSER FÖR BESLUT}............................................................................ 11 Inne i rummet ....................................................................................................... 12 Inne i rummet ....................................................................................................... 13 Taket..................................................................................................................... 13 Golvet ................................................................................................................... 13 Väggar .................................................................................................................. 14 1.4 P

ROBLEMEN I ETT NÖTSKAL

? ............................................................................ 14

Skapa beslutsprocesser som kan utveckla jämställdhetsperspektiv ..................... 14 Sätt beslutsramar som främjar jämställdhet ......................................................... 15

2. LAGSTIFTARENS SYN PÅ JÄMSTÄLLDHET .............................................. 17

2.1 K^{OMMUNIKATIONSLAGARNA}............................................................................ 17 2.1.1 Syfte och mål slår an tonen ............................................................................. 17 Portaler saknas ..................................................................................................... 17 Regler ................................................................................................................... 18 Slutsatser. ............................................................................................................. 18 2.1.2 Hänsynskrav – skärper tonen för vilka intressen? .......................................... 18 Genomförbarheten präglar urvalet av intressen ................................................... 18 Regler ................................................................................................................... 18 Slutsats ................................................................................................................. 19 2.1.4 Beslutsunderlag – ger vilken insikt? ............................................................... 19 Grunden finns lagd ............................................................................................... 19 Regler ................................................................................................................... 20 Slutsats ................................................................................................................. 21 2.1.3 Aktörer – med vilket ansvar? .......................................................................... 22 Länsstyrelsen är spindel i nätet ............................................................................ 22 Regler ................................................................................................................... 22 Slutsats ................................................................................................................. 23 2.1.5 Beslut – som säger vad?.................................................................................. 23 Beakta och beskriv ............................................................................................... 23 Regler ................................................................................................................... 24 Slutsats ................................................................................................................. 24 2.1.6 Medelfördelningen i korthet ............................................................................ 24 Slutsatser .............................................................................................................. 25 2.2 P^LAN- ^{OCH BYGGLAGEN}.................................................................................... 25

• Sida 1908
•  Original

2.2.1 Planeringens funktioner och målsättningar ............................................ 25

En aktiv och en passiv funktion........................................................................... 25 Styrmedel med olika slags verkan ....................................................................... 26 Portalen ger tolkningsmönster och öppnar för jämställdhet ................................ 27 Slutsats ................................................................................................................. 27 2.2.2

Beslutsunderlag och beslut ...................................................................... 28

Jämställdhet får plats i konsekvensanalyser ........................................................ 28 Översiktsplaner styr med argument och detaljplan med regler ........................... 28 Slutsats ................................................................................................................. 28 2.2.3

Beslutsprocesser och aktörer................................................................... 29

Processerna passar bra ......................................................................................... 29 Aktörerna behöver vara tusenkonstnärer ............................................................. 29 Staten råder och synar.......................................................................................... 30 Slutsats ................................................................................................................. 30

2.3 M^ILJÖBALKEN.................................................................................................. 30 2.3.1

Syfte och mål – ekologisk hållbarhet ....................................................... 30

Alla och envar ska visa hänsyn............................................................................ 30 Styrmedel inriktade på aktiviteten ....................................................................... 31 Portalen ger tolkningsbasen ................................................................................. 31 Hälsa och miljö är inte jämställda ord ................................................................. 31 Slutsats ................................................................................................................. 32 2.3.2

Beslutsdokument för hälsa och miljö ....................................................... 32

Ett allmänt krav.................................................................................................... 32 Regler................................................................................................................... 32 Slutsats ................................................................................................................. 33 2.3.3

Beslutsprocesserna är det inget större fel på .......................................... 33

2.3.4 Aktörer med specialfunktioner................................................................. 33

3. SLUTSATSER ....................................................................................................... 35

3.1 L^{AGARNA ÄR INTE LIKA}.................................................................................... 35 3.2 I

NGENSTANS SYNS JÄMSTÄLLDHETEN

............................................................... 35

3.3 H

ÅLL FRÅGAN LEVANDE

................................................................................... 35

3.4 B^{ESKRIV KONSEKVENSER FÖR KVINNOR OCH FÖR MÄN}.................................... 35 3.5 F UNDERA VIDARE PÅ I

NTRESSE

/

PERSPEKTIV

..................................................... 36

3.6 S

KÄRP BESLUTSREGLERNA

............................................................................... 36

3.7 I^{NGEN VIDARE KOPPLING}.................................................................................. 36

• Sida 1909
•  Original

1. KAP. PROBLEMFORMULERING

Jämställdhet kan beaktas i många olika slag av regler, exempelvis arbetsrätt, arbetsmiljö, villkor för verksamheter, planering och byggande av anläggningar, upphandling av entreprenader, trafikering och mycket annat. Jag inriktar mig på kommunikationer och sektorslagarna för planering och prövning av väg, järnväg, flyg och sjöfart, men med utblickar på beslut om finansiering och genomförandet samt på kommunal planering och projektprövning enligt miljöbalken . Det är ett brett fält och jag avgränsar rejält. Detta inledande kapitel formulerar frågor och påståenden, som arbetshypoteser till de följande som beskriver reglerna och resonerar om tänkbara förbättringar.

1.1. FRÅGESTÄLLNINGAR

En mängd faktorer styr möjligheten att låta jämställdhet vara ett av de perspektiv som får påverka beslut på olika nivåer som hanterar kommunikationer. Den omfattande beslutshierarkin skapar ordentligt med spännvidden i problematiken, och jag plockar ut det som bör vara av intresse för regler om planering och prövning av väg, järnväg m.m. kommunikationer:

• Beslutsnivåer kan vara övergripande eller detaljinriktade och förutsätter då olika angreppssätt; är det om-vad eller var-hur-när-frågor?. Hur kan jämställdhet formuleras adekvat för respektive nivå?
• Beslutens förberedelseprocedurer kan vara öppna med offentlighet och breda remisser eller slutna. Vilka aktörer tar till vara jämställdhet i olika procedurer?
• Beslutets ramar (gränser för beslutsutrymmet) sätts på olika sätt; är det skyddskrav, riktvärden eller mål, politiska värderingar, pengar eller annat som drar gränserna? Vilka av dem utgör hinder för jämställdhet och vad samverkar?
• Beslut fattas på olika sätt; är det avvägningar, rimlighetsbedömningar, absoluta gränser eller annat? Hur kan jämställdhet komma in i de olika typerna av beslut? Som en extra vikt på vågen, en värderingsgrund eller ett eget stopp?
• Beslut har olika funktioner: exempelvis att planera för en samlat bra lösning, pröva om ett förslag klarar lägsta godtagbara nivån eller skapa förutsättningar för ständiga förbättringar? Vilka slags jämställdhetsaspekter måste finnas med eller passar in i respektive funktion?
• Beslut fattas i ”olika världar”; är det tekniker, jurister, politiker, samhällsvetare, experter av andra slag eller en blandning? Hur ska förutsättningarna för jämställdhet uttryckas, för att verkligen nå in i de olika typerna av beslutsrum?

• Sida 1910
•  Original

• Beslutens formulering och omfattning skiljer sig; kortfattade jan/nej, motiverande resonemang, gränsättande eller målstyrande? Vilka jämställdhetsfrågor mår bra av respektive typ?
• Begreppet jämställdhet är mer eller mindre synligt i regelverken och kan antas stå för olika saker beroende på sammanhanget. Hur kan begreppet synlig- och tydliggöras bäst för respektive sammanhang? Jag tar stöd av frågorna i den fortsatta analysen av regler och förslag, men har ingen möjlighet att besvara dem i denna utredning.

1.2 P ^{RINCIPIELL ÖVERSIKT} -

OLIKA TYPER BESLUT

1

Beslut på olika nivåer

Beslut kan vara övergripande och av policykaraktär, detaljerade och genomförandeinriktade eller många ting där emellan. Olika aktörer har initiativet, ansvaret och ”inträdesbiljett” till olika nivåer. För att bedöma styrverkan och vad reglerna egentligen styr i olika beslutsskeden, är det en god början att klargöra

• vilka slags frågor som passar in i respektive typ av beslut och skede
• hur besluten hänger ihop, eller inte
• vilken kunskaps- och värdegrund de beslutande har

Bild 1 på nästa sida karakteriserar några typiska skeden och i den följande texten går jag närmare in på nivåerna och vilka slags jämställdhetsfrågor som kan tänkas vara i fokus där.

Policynivån

Övergripande beslut är exempelvis Riksdagens beslut om budget, om ny lagstiftning och om inriktningen av infrastrukturplaneringen enligt lagen om nationell väghållning m.m. Det är också regeringens instruktioner om sektorsinriktningen genom exempelvis målformulering, uppdrag eller regleringsbrev. Men det kan också vara det första steget i planeringen av nya anläggningar, den s.k. förstudien som genomförs av sektorn i enlighet med väglagen. På denna beslutsnivå dominerar frågorna ”om”, ”vad” och ”varför”. De visioner och strategier som formuleras kan sällan bli konkreta, men viktiga förutsättningar för jämställdhet bör ändå kunna formuleras redan nu:

• frågan om jämställdhet görs synlig, som en förutsättning bland andra,
• beslutsunderlag tar upp både fakta om både män och kvinnor och ser saken i såväl kvinnligt som manligt perspektiv,

• Sida 1911
•  Original

• konsekvensbeskrivningar av alternativa visioner och strategier tar upp följderna såväl för kvinnor som för män,
• utvärdering av alternativa visioner (mål) eller alternativa strategier för att nå dit, görs med stöd av både kvinnliga och manliga värderingsgrunder, dvs. både män och kvinnor deltar,
• inriktningen (ambitionen, prioriteringen) av jämställdhetsarbetet i de kommande besluten anges i klartext.

Sammanfattningsvis handlar denna nivå enligt min mening i första hand om att frågan ska komma fram; det är en ”att-fråga”.

BILD 1

Policy

Budget, lag, sektorsinriktning, förstudier m.m.

Visioner? Syften?

Översiktliga planer

Översiktsplan PBL, regionplan, sektorsplaner vatten m.m.

Vad bör platsen användas till?

Utvecklingsplaner

Fördjupning översiktsplan, vägutredning m.m.

Var kan ”det” läggas?

Detaljerade planer

Detaljplan PBL, vägutredning. m.m.

Var placeras det? Principer för utformning?

Prövningsbeslut miljöbalk mfl

Lov, tillstånd, dispenser, arbetsplan väg

Genomförandet – hur? När?

Om-vad-varför? Var? Hur-när?

• Sida 1912
•  Original

Plannivåer

Planer kan vara översiktliga och visionära (med eller utan fysisk/geografisk koppling) eller bindande och styrande i detalj. Översiktliga fysiska planer är exempelvis vägutredning, järnvägsutredning och kommunal översiktsplanering. De hanterar ”vad” områden bäst används till och bedömer ”var” lämplig lokalisering av kommunikationer finns, utifrån grova korridorer. Var finns således goda förutsättningar att ta emot och dra nytta av anläggningen? Det kan vara svårt att detaljerat ange hur planerna är relevanta för jämställdhet med tanke på kommunikationerna. Men typiska frågor bör gå att identifiera. Det kan kanske gälla planens betydelse för ändrade förhållanden mellan stad/land, med nya transportmönster, ändrad servicegrad, arbetsmarknad och bostadsformer samt hur det på olika sätt inverkar på kvinnors och mäns vardag. Det ger utgångspunkt för att få:

• för planen viktiga aspekter på jämställdhet synliga, som en förutsättning bland andra
• beslutsunderlag som blir tillräckligt brett och djupt, när det tar upp manliga och kvinnliga perspektiv på sakfrågorna som planen hanterar
• konsekvensbeskrivningar av alternativa sätt att nå planens mål

(syfte) som tar upp följderna såväl för kvinnor som för män

• utvärdering av alternativa lösningar med stöd av både kvinnliga och manliga värderingsgrunder
• inriktningen (ambitionen, prioriteringen) av jämställdhetsarbetet i de kommande besluten tydlig.

På den översiktliga nivån är jämställdhet fortfarande en ”att”-fråga, att synas, men det blir allt mera intressant ”vad” som är relevant att ta upp. Detaljerade planer som exempelvis arbetsplan för väg, järnvägplan och detaljplan enligt plan- och bygglagen, medger viss markanvändning, ger byggrätt och anvisar principer (inte detaljer) för utformning. Det finns således fortfarande ”var-frågor” kvar, men nu med inriktning på placeringen inom en korridor snarare än lokalisering av korridoren. Beslutens styrverkan gör emellertid att de måste hantera även genomförandeinriktade frågor om ”hur” och ”när”. Detta är förmodligen sista chansen att effektivt styra förutsättningarna för jämställda kommunikationer; sen är det inte mycket att göra åt sträckningar och stationslägen eller hållplatser. Man slipper också ta upp grundläggande detaljer varje gång, genom att tydligt lägga fast principer. Det kan t.ex. gälla att få öppna, ljusa (trygga) passager och lägen för hållplatser. Det ger en god grund för att fullfölja kloka tankar ända ner i upphandlingen och genomförandet av byggande och trafikering. Även i denna plannivå är det viktigt att få:

• Sida 1913
•  Original

• för planen viktiga aspekter på jämställdhet synliga, som en förutsättning bland andra som ska beaktas vid avvägningarna i beslutet,
• beslutsunderlag som blir tillräckligt brett och djupt, när det tar upp manliga och kvinnliga perspektiv på sakfrågorna som planen får hantera,
• konsekvensbeskrivningar av alternativa utformningar med tanke på följderna för både kvinnor och för män, så att planens syfte kan nås på samlat bästa sätt,
• en utvärdering av alternativa lösningar med stöd av både kvinnliga och manliga värderingsgrunder
• klargjort vilka genomförandefrågor som måste följas upp i de fortsatta besluten, så att inte tidigare ambitioner faller på målsnöret.

Detaljerade planer måste således klara av att konkretisera ”hur-frågor” som ska fullföljas i byggande och trafikering.

Prövning – tillstånd, lov, dispenser

Prövningsbesluten om den konkreta verksamheten (miljöfarlig verksamhet, byggande i vatten, byggande av anläggningar m.m.) är väldigt specialiserade och ingen av dem är (idag) direkt riktad på att säkra jämställdhet. På så sätt kan man tycka att denna beslutsnivå just nu är irrelevant för jämställdhet. Men eftersom besluten så att säga av misstag kan förstöra tidigare, goda ambitioner, så måste ändå jämställdhet finnas kvar som en ”att-fråga”. De av planerna preciserade genomförandefrågorna måste klaras, med andra ord. Det är dock oklart vilka aktörer som kan tänkas ta på sig detta av egen kraft eller efter påtryckning. I framtiden är det rimligt att anta att ett jämställdhetsperspektiv blir en tydligare del i hållbar utveckling och som sådan en nödvändig del av den formella utvärderingen som görs av beslutsfattaren.

Genomförandet

Som nyss sagts, kan långvariga och goda ambitioner med lätthet haverera i det sista skedet. Om villkor inte klargörs vid upphandling, om hur anläggningar ska utformas, och om sanktioner motsvarande dem som finns för förseningar inte kopplas dit, så lär det bli besvikelser i många fall när resultatet står där.

1.3 O ^{LIKA GRÄNSER FÖR BESLUT}

Det finns många teorier om hur beslut fattas, och det ska jag inte veckla in mig i. Men en enkel skiss behövs, för att illustrera hur man kan se olika slags regler som gränser och stöd för beslut. Annars är det stor risk att var och en ger sin egen innebörd till de följande resonemangen. Observera att jag inte påstår att det jag här beskriver är den enda och rätta synen på ramarna för beslutsfattande. Jag visar bara hur jag har tänkt, för att undvika missförstånd!

• Sida 1914
•  Original

Bild 2 Gränser för beslut

Höga värden ska tas tillvara

Riksintressen exploatering

Riksintressen bevara

Reservat - skyddsbeslut

Sämre får det inte bli

Miljökvalitetsnormer

Detaljplaners gränsvärden

Riskområden

Stoppregler hälsa & miljö

Praktiska förutsättningar

Politisk vilja

Mål

Riktvärden

Faktiska

förutsättningar

Egenskaper

Värden

Läget

Behoven

Lämplighet

Rimlig hänsynsnivå?

Avvägning mellan intressen?

Beslutsrummet – som man inte får gå utanför i sina beslut – kan typiskt sett avgränsas av regler om tak med höga värden, golv som stoppar de värsta missarna och väggar som varierar med tid och plats. Beslutsmodellen använder jag för att bena ut vilka regler som finns och formulera idéer om förbättringar. Det blir ingen fullständig analys utan ett första steg, som behöver både kritiseras och vidareutvecklas.

• Sida 1915
•  Original

Inne i rummet

Inne i beslutsrummet gör beslutsfattare ”som man vill”. Med stöd av hänsynsregler görs bedömningar av vad som är rimlig stränga krav på kommunikationsprojektet. Avvägningsregler ger stöd för att resonera för och emot vilka intressen som väger tyngst, när de konkurrerar med varandra. Hur stort utrymme det finns för värderingarna beror på var taket, golvet och väggarna finns, och jag tar strax upp dem. Stöden för beslutsfattarens bedömningar är av olika slag. Hänsynsregler säger exempelvis att utvecklingen av projektet ska beakta även natur, kultur, landskap och estetik jämte frågor om teknik och ekonomi. En rimlig ”mix” eftersträvas och mixen beror bl.a. på vilka sakfrågor lagstiftaren lyfter fram. Avvägningsregler är ett specialfall bland hänsynsreglerna, inriktade på direkta konkurrenssituationer mellan några utpekade intressen. För kommunikationerna är det förmodligen mest relevant då det gäller beslut om markanvändning. Ofta handlar det om att exploatering står emot bevarande, och då är det respektive intresses betydelse för ekologi, ekonomi samt sociala (kulturella) förhållanden som ska ge stöd för att prioritera. Tillämpningen i verkligheten inne i rummet beror i stor utsträckning på beslutsfattarens egna grundläggande värderingar och preferenser; vad denne ser/uppfattar och respekterar. När beslutsrummet är stort, kan ”samma” situation leda till tämligen olika resultat, helt lagligt, om beslutsfattarna är olika.

• Hur ska hänsynsregler se ut, som medger även ett jämställt perspektiv vid rimlighetsbedömningar?
• Kan jämställdhet fungera som en flyttbar vikt på vågen som skapas av avvägningsregler?

Taket

Taket representerar de höga värden samhället behöver för sin fortlevnad och som vi måste hushålla med för att ha kvar för kommande generationers behov. Det kan exempelvis gälla värdefull natur- och kulturmiljö men också användbara strukturer och system för samhället, av bebyggelse och kommunikationer eller goda lägen för olika slag av anläggningar.

• Vilka ”takfrågor” behöver synliggöras med tanke på jämställdhet?

Det ligger nära formuleringen av mål, när det handlar om jämställdhet, och taket blir förmodligen lätt att fylla.

Golvet

Golv ska stoppa beslut som gör samhället sämre än vad som är acceptabelt. För miljöfrågor kan det t.ex. handla om att luften inte får bli

• Sida 1916
•  Original

smutsigare än ett visst gränsvärde. Det kan också vara en viss miniminivå man måste klara av, för att få vara med alls.

• Var går gränsen för det acceptabla i olika jämställdhetsfrågor, som är av betydelse för kommunikationer?

Lika lön för lika arbete låter som ett enkelt exempel på ”golv”, men när det gäller kommunikationer är det knepigare att formulera.

Väggar

Väggarna är lite flyttbara, eftersom de beror på de faktiska (fysiska) förutsättningarna på en viss plats respektive de praktiska (politiska) ambitionerna en viss tidsepok. De faktiska och praktiska förutsättningarna är genomförandeinriktade – vilka beslut är ”möjliga” att ta? Går beslutet att genomföra på en viss plats och finns resurser och har det acceptans i samhället? Fysiska förutsättningar kan exempelvis handla om läget i regionen, och därmed möjligheten att nyttja olika slag av samhällsservice, som ger vissa utgångspunkter för lokalisering av kommunikationer. Den politiska viljan kan ta sig uttryck i mål och riktlinjer men också visa sig i tilldelning av resurser eller annat stöd som utbildning eller opinionsbildning.

• Finns det faktiska – fysiska – förutsättningar som sätter gräns för besluten om kommunikationer? Jämställdhetens kulturbundenhet antyder i varje fall att platsen borde vara av betydelse.
• Vilka politiska mål, riktlinjer och åtgärder behöver formuleras för att vidga respektive minska beslutsutrymmet, för att främja jämställda perspektiv i beslutsfattandet om kommunikationer?

1.4 P ^{ROBLEMEN I ETT NÖTSKAL} ?

Slutsatserna kan knappast formuleras innan analysen gjorts, men redan en genomgång av olika vinklar på besluten runt kommunikationer ger åtminstone en antydan om vad man kan ta itu med.

Skapa beslutsprocesser som kan utveckla jämställdhetsperspektiv

Olika slags beslutsprocesser har olika god förmåga att hantera de komplexa frågorna som jämställdhet för med sig. För att främja en god hantering behövs tydlig kunskap om följderna för män och för kvinnor. Min hypotes är att erfarenheterna av det mångåriga och internationella arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar kan användas för att utveckla beslutsprocesserna även med avseende på jämställdhet. Principerna för MKB ger sannolikt goda förutsättningar för att hantera de flesta slags komplexa frågeställningar. Det beror på följande:

• Berörda kompetenser ska delta samtidigt och från tidigt skede, så att idéerna kan utvecklas med hänsyn till i detta fall båda könen.

• Sida 1917
•  Original

• Alternativdiskussioner ökar förutsättningarna för att visa sådan hänsyn.
• Tydliga beskrivningar av sannolika konsekvenser för både kvinnor och män gör insiktsfulla beslut möjliga.

Sätt beslutsramar som främjar jämställdhet

Men det är samtidigt nödvändigt att se begränsningarna för konsekvensbeskrivningar av olika slag. Ett utmärkt beslutsunderlag kan t.ex. aldrig ge ”bättre” beslut är vad reglerna som sätter ramarna för beslutet medger. Även regler om besluten måste därför tas upp, dvs. gränserna för beslut, beslutets formulering och kraven på beslutsfattare med avseende på kompetens och liknande frågor.

• Sida 1918
•  Original

• Sida 1919
•  Original

2.1. KOMMUNIKATIONSLAGARNA

2.1.1. Syfte och mål slår an tonen

Portaler saknas

Ingen av regelverken om kommunikationer² har egentliga portalparagrafer, som beskriver det yttersta syftet med regleringen. De olika reglerna visar emellertid vad det går ut på (jag bortser här från medelsfördelningen):

• Järnväg och väg behöver redskap för att pröva var lämplig lokalisering finns och för att skaffa just den marken. Besluten binder hänsynsnivån, bl.a. utformningen. Regleringen skapar också former för samråd med andra aktörer och fördelar makten dem emellan. Beslutsinstrumenten fokuserar teknik, ekonomi, natur och kultur.
• Flygplatsers lokalisering prövas (främst) genom miljöbalken och

Luftfartslagen ägnar sig mest åt trafiken, med fokus på säkerhetsfrågor för luftfartyg, besättning m.m., miljökrav på luftfartyg samt trafikerarens kompetens och ekonomiska förutsättningar.

• Hamnars lokalisering prövas genom miljöbalken, men hamnens utnämning till ”allmän”, vilket medför mer trafik, görs med Farledslagen. Läget i regionen liksom olika näringars behov av allmän hamn spelar då in. Var ”vägen” för fartygen ska lokaliseras, det bestäms också med farledslagen. Säkerhetsfrågor står i fokus, men även farledens störningar för omgivningen.

²Väglagen (1971:948) med kungörelse (1971:954), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg med förordning (1995:1652), Luftfartslagen (1957:297), lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn med förordning (1998:898). Medelsfördelning planeras genom förordningen (1997:262) om nationell väghållningsplan, förordningen (1989:67) om plan för stomjärnvägar samt förordningen (1997:263) om länsplaner för regional transportinfrastruktur.

• Sida 1920
•  Original

Regler

Saknas.

Slutsatser.

Ingen av lagarna använder begrepp som tydligt pekar ut jämställdhet som en del av de allmänna intressen lagen ska främja. En modern portalparagraf, liknande plan- och bygglagens eller miljöbalkens, kunde emellertid ta upp både de transportpolitiska målen och precisera vilka aspekter som ska finnas med vid bedömningar av vad som är lämpliga lägen och rimliga hänsynskrav. Jämställdhet passar in som en av dessa aspekter.

2.1.2. Hänsynskrav – skärper tonen för vilka intressen?

Genomförbarheten präglar urvalet av intressen

Lagarnas syfte, att ”ordna” kommunikationssystem, bidrar förmodligen till att de allmänna intressen som namnges i reglerna ofta handlar om sådant som kan hindra byggandet av vägen, järnvägen etc. Det är natur, kultur, landskap, störningar men också teknik och ekonomi. Dessa exemplifieringar på allmänna intressen gör det svårt – omöjligt? – att tolka in jämställdhet som en ”doldis” men dock deltagare på vagnen. Hänvisningar till miljöbalken förstärker sin del av allmänna intressen, men inte heller där finns så stor öppning för jämställdhet, vilket jag återkommer till.

Regler

Urvalet av regler nedan illustrerar typen av intressen i kommunikationslagarna. Om samma typ av regel finns i flera av lagarna tar jag bara upp den en gång, eftersom jag inte har till uppgift att närmare analysera skillnaderna mellan dem utan förutsättningarna för jämställdhet i dem.

Järnväg 1 kap 3 och 4 §§

Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall 2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §miljöbalken tillämpas. … Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas. Vid planläggning och byggande av järnväg skall tillses, att järnvägen får ett sådant läge och utförande att ändamålet med järnvägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad, och att hänsyn tas till stads– och landskapsbilden och till natur– och kulturvärden.

Väglag 4 § … Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas. Luftfartslagen 6 kap 5 §

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för om-

• Sida 1921
•  Original

givningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar att driva flygplatsen. Avser prövningen inrättandet av en flygplats som skall kunna användas under instrumentväderförhållanden (trafikflygplats), utbyggnad av en flygplats till trafikflygplats eller ombyggnad av en trafikflygplats, skall prövningen omfatta även investeringens lönsamhet och dess inverkan på andra flygplatser i regionen. Vid tillståndsprövning skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §miljöbalken tillämpas.

Farledslagen 1 och 3 §§

En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas, om farleden eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En allmän farled får även inrättas, om den är av väsentlig betydelse för fiskerinäringen eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

Slutsats

Med skohorn kan några jämställdhetsfrågor klämmas in under rubriken trafiksäkerhet, när det gäller läget för hållplatser kanske, men inte när det gäller lokaliseringen i stort. Genom en tydlig portalparagraf, så kommer jämställdheten att bli synlig. Men beslutstraditioner är starka, så förmodligen behöver intresset av jämställdhet upprepas jämte andra allmänna intressen i följande paragrafer också, för att inte glömmas bort. Det kan också - med fog - tolkas så att frågan inte är relevant i en viss hänsynsparagraf, om jämställdhet inte nämns jämte natur, kultur m.m. Det som inte syns finns inte, som känt är. I vart fall inte i en lag som är skriven så att vissa intressen dyker upp igen då och då. Jämför plan- och bygglagen nedan, som är annorlunda uppbyggd. Ordet bör således nämnas, men hur? Frågan om jämställdheten lämpligast ska formuleras som ett av andra intressen, eller som en värderingsgrund likt ekologiska, sociala och samhällsekonomiska aspekter eller om det bara vara en checkpunkt på en lista, kan jag inte bedöma nu. Det är en analys som tarvar ett betydligt vidare perspektiv.

2.1.4. Beslutsunderlag – ger vilken insikt?

Grunden finns lagd

Både järnväg och väg har reglerade planeringsprocesser med:

• en förstudie som klargör planeringsförutsättningarna
• ett utredningsskede, om det finns alternativa lokaliseringar, för att bedöma dess lämplighet och

• Sida 1922
•  Original

• ett planskede som ger ”byggrätt” och anger villkor för byggandet.

Under alla skedena löper som grön tråd arbetet med konsekvensbeskrivningar. Miljöbalkens regler gäller för miljökonsekvensbeskrivningen och de går jag igenom i följande avsnitt. Jag vill dock konstatera redan nu att jämställdhet inte naturligen läses in i miljöbalkens ”hälsa, miljö, hushållning”. Håll dock i minnet att det finns en koppling till plan- och bygglagen, som kan vara intressant att bygga vidare på. Luftfartslagen har krav på MKB till ansökan om tillstånd till ”projektet”, men ingen reglerad planeringsprocess med förstudie, lokaliseringsutredning m.m. Det är naturligt eftersom lokaliseringsprocessen egentligen sker inom miljöbalken. Farledslagen fungerar på motsvarande sätt.

Regler

Järnväg 2 kap 1 §

Den som planerar att bygga en järnväg skall genomföra en förstudie. I förstudien skall förutsättningarna för den fortsatta planeringen klarläggas. Förstudien skall även ange om en järnvägsutredning enligt 1 a § behövs innan en järnvägsplan upprättas. … Bestämmelserna om planer och planeringsunderlag finns i 6 kap.11-12 §§miljöbalken.

Järnväg 2 kap 1a §

En järnvägsutredning skall genomföras när det i förstudien har klarlagts att alternativa sträckningar behöver studeras. I järnvägsutredningen skall redovisas olika utbyggnadsalternativ, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att inte genomföra den aktuella järnvägsutbyggnaden. En järnvägsutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ. … När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 §, 5-7 §§, 8 § första stycket och 10-12 §§miljöbalken tillämpas.

Järnväg 2 kap 1b §

Banverket skall med eget yttrande överlämna frågan om byggande av järnväg till regeringen för prövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. … Regeringens prövning skall ske på grundval av en upprättad järnvägsutredning enligt 1 a §.

Järnväg 2 kap 1c §

Den som avser att bygga en järnväg skall upprätta en järnvägsplan. … I de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 4 kap. 1 § skall planen utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

Järnväg 2 kap 2 §

I järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättigheter anges som behöver tas i anspråk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. ... När det gäller kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 §, 7 § och 10-12 §§miljöbalken tillämpas. De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken eller anläggningen skall anges särskilt i planen. Till planen skall en genomförandebeskrivning fogas. I beskrivningen skall de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och

• Sida 1923
•  Original

fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och ändamålsenligt genomförande av planen redovisas.

Luftfartslagen 6 kap 5a §

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd. … När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 §, 4 § tredje stycket, 5-8 §§ och 10-12 §§miljöbalken tillämpas. …

Slutsats

Som framgår av reglerna ovan och i förra avsnittet finns ett generellt krav på hänsyn till allmänna intressen. Det bör anses vara ett allmänt intresse att uppnå jämställdhet. Det är därmed inget uttryckligt hinder att förstudien klarlägger även förutsättningarna att skapa ett transportsystem som bidrar till jämställt resande, att utredningen utvärderar alternativ lokalisering även med avseende på jämställdhet och att planen reglerar villkor av betydelse för jämställdhet. Som jag nämnt tidigare är dock inriktningen en annan. De intressen som räknas upp i reglerna hör hemma i MKB. Det är således natur-, kultur- och miljöskyddsfokus, liksom hanteringen av motstående markanvändningsintressen. Jämställdhet hör inte självklart till dessa, ärligt talat är det väldigt långsökt… Frågeställningar som är av stor betydelse för jämställdhet är emellertid kulturberoende och varierar därför på olika platser. I glesbygd är det vissa frågor, i småstad andra. Konsekvenserna för t.ex. välbefinnandet, ett svårgreppbart perspektiv på hälsa , kan vara jämförbart med hantering av jämställdhet. Det skulle därmed inte vara ologiskt att ta upp även jämställdhet som en aspekt i MKB. Men risken är förstås att jämställdhet försvinner i mängden bland alla frågor som trängs i MKB. Trenden har också varit den att ”nya” frågor vill ha sina egna redskap; hälsokonsekvensbeskrivningar, sociala konsekvensbeskrivningar med flera. Det ger trygghet, man umgås med dem som förstår och kan, och frågan kan växa och synas. Internt. För risken med egna redskap är att hamna utanför, i värsta fall när alternativ skapas och utvärderas. Då tappar man ”problemformuleringsinitiativet”, ett tungt begrepp men det säger mycket³. Och någon gång ska det hela ändå sys ihop. Ju senare det sker, desto mera sannolikt att det görs ”grovt” och att frågor tappas bort. Då är det enligt min mening bättre att vara med från början och sätta jämställdhet på dagordningen, även om man då inte har en egen arena. Min slutsats är att ingen av regelverken har krav på konsekvensanalys vad avser kommunikationsanläggningens förmåga att bidra till eller

³ Ivar Eklöf satte fart på ordet när MKB introducerades i Sverige under tidigt 90-tal och han representerade kulturmiljön.

• Sida 1924
•  Original

motverka jämställdhet. Det är emellertid fullt möjligt att flytta in frågan i det befintliga systemet med MKB.

2.1.3. Aktörer – med vilket ansvar?

Länsstyrelsen är spindel i nätet

I alla kommunikationslagarna har de statliga sektorsmyndigheterna en stor roll, men den varierar lite beroende på nivån. Beslutsunderlagen tas oftast fram regionalt, i dialog med länsstyrelsen och andra, men beslut tas centralt. Länsstyrelsen har den dubbla rollen att vara klok inspiratör vid samråden och sen byta till granskningsinstitut. Länsstyrelsen har då till och med makt att ta ifrån sektorn beslutet, genom att lyfta frågan till regeringen. Kommunen finns med i processen, men har ingen styråra när staten forsar iväg. Några kommuner väljer att driva planeringen av kommunikationer i sin egen process, översiktsplaneringen, för att ha en mera aktiv roll. Jag återkommer till plan- och bygglagen nedan. Allmänheten har stor möjlighet att få insyn och göra inspel genom arbetet med MKB, som individer och som medlemmar i föreningar. Men bara de som är direkt berörda – sakägare – kan driva ärendet vidare genom att överklaga, om de finner att vissa aspekter inte beaktats på rätt sätt vid avvägningarna. Jämställdhet är ingen tydlig grund för överprövning, och ska kanske inte heller vara det som ett enskilt intresse på denna beslutsnivå.

Regler

Järnväg 2 kap 1 § … Vid utarbetandet av förstudien skall den som avser att bygga en järnväg samråda enligt 6 kap. 4 § första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att ta till vara naturskydds– eller miljöskyddsintressen samt med den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse, inom vars område järnvägsprojektet huvudsakligen skall utföras, enligt 6 kap. 4 § tredje stycket miljöbalken besluta om projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet skall fattas efter samråd med övriga berörda länsstyrelser.

Järnväg 2 kap 1a § … Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen. Järnväg 2 kap 1b §

Banverket skall med eget yttrande överlämna frågan om byggande av järnväg till regeringen för prövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. …

Järnväg 2 kap 2 § … I de fall länsstyrelsen under förstudien har beslutat att järnvägsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall miljökonsekvensbeskrivningen föregås av ett utökat samråd

• Sida 1925
•  Original

enligt 6 kap.5-6 §§miljöbalken, om inte sådant samråd har skett enligt 1 a §. Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. …

Järnväg 2 kap 8 § 1 st

En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Om Banverket och en länsstyrelse har olika uppfattningar, skall Banverket hänskjuta frågan om att fastställa planen till regeringens prövning. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Banverket hänskjuta frågan till regeringens prövning.

Luftfartslagen 6 kap 5a § … Innan miljökonsekvensbeskrivningen upprättas skall den som avser att ansöka om tillstånd samråda enligt 6 kap. 4 § första stycket miljöbalken med Luftfartsverket, berörda länsstyrelser och enskilda. … Innan ansökan om tillstånd prövas skall miljökonsekvensbeskrivningen godkännas av länsstyrelsen. Beslutet får inte överklagas.

Slutsats

Samrådsprocessen ger således tillfälle för många, länsstyrelsen, kommunen eller allmänheten, att väcka jämställdhetsfrågor. Men det är tveksamt om ”rätt” (med tanke på jämställdhet) del av myndigheterna traditionellt aktiveras i denna typ av samrådsprocesser. När det gäller allmänheten är det sannolikt andra och mera akuta frågor, som hur mycket buller det blir, hur landskapet ser ut med en hög vall och om jag måste flytta, som skapar engagemang. Vi kan inte (och bör inte heller) ”lita på” att frågan kommer in den vägen. Jämställdhet kunde dock enkelt (regeltekniskt) bli en del av samrådsdialogen, genom att den tas upp som en av de aspekter som påverkar bedömningarna, exempelvis i en portalparagraf. Det kan väcka intresse hos olika individer hos myndigheterna att aktivera sig i annars ovanliga processer. Då kan frågan leva genom processerna, men utan drivande aktör så dör den även om den syns och finns från början. Den starka makten för länsstyrelsen att godkänna beslutsunderlag, eller ej, samt att lyfta beslutet till regeringen, är inte till stor nytta för jämställdhet så längre frågan är osynligt. Frågan om det är lämpligt alls att lyfta en kommunikationsanläggning till regeringens prövning för att man är oense om den främjar jämställdhet tillräckligt väl, överlämnar jag emellertid till Jämit.

2.1.5. Beslut – som säger vad?

Beakta och beskriv

Det som lyfts fram i en MKB ska beslutsfattaren redan idag förhålla sig till i beslutet. Finns jämställdhet med där, så är frågan så att säga med på dagordningen. Men vad menas egentligen med ”beakta”? Är det ”titta på och fundera på och sedan strunta i” eller är det ”låta påverka mitt beslut” också? I vart fall borde det betyda att beslutsfattaren beskriver hur informationen har påverkat beslutet, eller inte, och varför det.

• Sida 1926
•  Original

Regler

Järnväg 2 kap 1a§ 2st Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen. 2 kap 2§ 1st Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. 5 kap 2§ Länsstyrelsens beslut enligt 2 kap. 1 a § andra stycket eller 2 § första stycket får dock inte överklagas. 2 kap 8 § 1st Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen samt resultatet av samråd och yttranden skall beaktas då järnvägsplanen fastställs.

Slutsats

Denna typ av sista spik – att beakta i beslutet - tror jag är nödvändig för att hålla kvar frågan hela vägen. Bara när kunskapen ska bekräftas, på något sätt, i det egentliga beslutet, så kommer den att spela någon roll. Det är allt för lätt att låta den ligga kvar på bordet annars. Personligen tror jag att det dessutom är en särskild poäng med att beslutsfattaren uttryckligen tar ställning till om beslutsunderlaget är tillräckligt bra, dvs. godkänner det. Det finns emellertid särskilda komplikationer när det handlar om kommunikationssektorn, eftersom lagstiftaren där lagt in länsstyrelsen som godkännare av MKB, inte den centrala myndigheten. Sektorn ansågs allt för intrasslad i alla skedena och dess förmåga till opartiskhet ifrågasattes därför starkt. Den frågan – opartiskheten - torde vara av mycket större vikt än att den egentliga beslutsfattaren måste stå för att beslutsunderlaget duger. Om konsekvenserna för jämställdhet blir en del av MKB, får frågan glädje av dagens regler. I annat fall bör frågan bli en egen punkt i reglerna om ”beakta”.

2.1.6. Medelfördelningen i korthet

Reglerna om fördelning av medel för nyinvestering, förbättringar och drift omfattar väg och järnväg i nationellt perspektiv samt samtliga trafikslag i ett regionalt perspektiv. Regelverken anges i fotnot 2. I likhet med de ovan redovisade reglerna för lokalisering saknas portalparagrafer. Syftet anges klart vara att fördela medel och de allmänna intressen som är relevanta framgår direkt och indirekt av de samlade reglerna. Sammanfattningsvis ska följande beaktas:

• transportbehov
• lämplig standard som eftersträvas
• investeringarnas följder för människors hälsa, miljön, hushållningen med mark, vatten och andra resurser samt natur- och kulturlandskap.

• Sida 1927
•  Original

De regionala planerna ska dessutom redovisa dess inverkan på nationella mål för transportinfrastruktur och på regional utveckling.

Slutsatser

I likhet med lokaliseringslagarna saknas även i dessa regler begrepp som kan tolkas innefatta jämställdhet. Det finns emellertid inga sakliga skäl mot att komplettera förordningarna med en portal som tillför bl.a. jämställdhet som en av aspekterna. Det saknas i reglerna helt koppling till projektplaneringen och prövningen av genomförandet genom sektorslagarna. En sådan koppling kunde förbättra förutsättningarna för att minska den otakt som nu finns mellan processerna för finansiering och för fysisk planering av infrastrukturen. Det ökar också möjligheterna att väckta frågor om jämställdhet hålls vid liv genom processerna. Däremot finns en viss koppling till trafikeringen, i och med att regionala självstyrelseorgan, kommuner, trafikhuvudmän och andra trafikutövare ska få del av de färdiga planerna (stomjärnvägsplaner och länsplaner men inte väghållningsplaner). Under samråden som föregår nationella planer ska dessutom de höras som ”kan ha ett väsentligt intresse av planen”, och det kan anses omfatta trafikutövare. För länsplanerna är det obligatoriskt att inhämta förslag från trafikutövare. Detta ger goda förutsättningar för att lyfta fram jämställdhet ända ner till genomförandeskedet, om frågan tydligt tas upp i finansieringsplanerna.

2.2. PLAN- OCH BYGGLAGEN

För att kommunikationsintresset ska kunna samverka med och dra nytta av den kommunala planeringen, även tanke på jämställdhet, är det viktigt att klargöra planeringens förutsättningar och begränsningar. Detta avsnitt är därför tämligen omfattande.

2.2.1. Planeringens funktioner och målsättningar

En aktiv och en passiv funktion

Översiktsplaner och detaljplaner är kommunens instrument för att aktivt styra var och hur bebyggelse ska ske⁴. Det kommunala planmonopolet visar tyngden i den rättigheten. Jämställdhetsperspektiv är i högsta grad relevant för bebyggelseutvecklingen och planen kan därigenom även synliggöra jämställdhet som ett viktigt perspektiv i beslutsfattandet. Det ger frågan om jämställdhet en ”fribiljett” in till många beslutsfattare och jag återkommer till det. Översiktsplaner ska dessutom vara landets gemensamma ”karta”, som visar var det finns ett allmänt (nationellt eller lokalt) intresse av att an-

• Sida 1928
•  Original

vända ett geografiskt område för ett visst syfte. Detta hör inte ihop med det kommunala planmonopolet, utan är främst ett statligt intresse där kommunen har anförtrotts genomförandet⁵. Jämställdhet är inte ett sådant självständigt allmänt intresse, kopplat till en viss markanvändning. Däremot kan jämställdhet vara en sådan social aspekt som avgör om exempelvis markanvändningen kommunikationer ska prioriteras framför annan användning. Jag återkommer till även detta.

Styrmedel med olika slags verkan

Planläggning och lovgivning skapar förutsättningar för att uppföra byggnader och anläggningar, genom att medge viss slags markanvändning. Det garanterar emellertid inte att dessa möjligheter verkligen tas i anspråk. Planläggning är dessutom frånstyrande, på så sätt att annan markanvändning än den planlagda i princip inte får komma till. Planläggningen kan i begränsad utsträckning ställa villkor för vad som är lämplig markanvändning. Indirekt kan därigenom vissa störande verksamheter hållas undan, men verksamheter kan inte generellt styras med planläggning. De typer av frågor som styrs med instrumenten är följande. Vad bör platser användas till, dvs. lokalisering i övergripande perspektiv. Markanvändningen föreslås i översiktsplan eller läggs fast genom detaljplan för området. Var ska anläggningar och bebyggelse lokaliseras i detalj, dvs. placering (detaljplan). Hur ska anläggningen utformas allmänt, exempelvis det intryck (upplevelser med sinnen som syn, känsel, hörsel etc.) byggnader och omgivning ger tillsammans (detaljplan). Vilka tekniska egenskaper anläggningar och bebyggelse ska uppnå med tanke på brandsäkerhet, hållfasthet och liknande kan detaljplan i någon mån ge principer för, men det är byggsamråden mellan byggherre och kommun som ger stöd för detaljerna.

I avsnitt 1.2 har jag resonerat om vilka slags aspekter som jämställdhet som kan vara relevanta i de olika skedena.

⁵ Till denna uppgift hör det statliga systemet för kunskapsförsörjning, där centrala verk och länsstyrelser med stöd av ”hushållningsförordningen” SFS 1998:896 ska lämna underlag och stödja kommunens arbete.

• Sida 1929
•  Original

Portalen ger tolkningsmönster och öppnar för jämställdhet

Portalparagrafen ger ett mönster av intressen, som ska användas i alla besluten enligt lagen. Den konkreta platsen och de aktuella idéerna fyller sedan på detta generella mönster. Det innebär att de följande kapitlen inte tillför några nya intressen; de finns alla med i portalen, eller några nya slags hänsynskrav. Återstoden av lagen handlar i stället om hur processerna leder fram till beslut och vilka aktörerna är.

PBL 1 kap 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

Förarbetena⁶ illustrerar ytterligare vad som ska prägla tillämpningen, med begrepp som demokratiska principer, solidaritet, integration. Ändringen 1994⁷ förstärkte genom ordet ”livsmiljö” planeringens framåtsyftande funktion, dvs. att medverka till goda helhetslösningar snarare än att lösa konflikter mellan konkurrerande intressen. Jämlikhet finns uttryckligen med men jämställdhet är ett nyare begrepp och ändringar som ska förtydliga detta har varit på gång⁸.

Slutsats

Kommunen har alla möjligheter att utgå från jämställdhetsperspektiv vid bedömning av lämplig markanvändning och därmed sammanhängande utveckling av samhället. Det finns inget hinder i reglerna och order jämlikhet öppnar dörren, om rätt ordet leder tanken fel. För lika är vi ju inte. Det är emellertid vikigt att stryka att många motstående intressen ska avvägas för att visa vad som samlat är god markanvändning. Lagen syftar inte entydigt till att skydda ett visst intresse, som t.ex. miljöbalken gör med parhästen ”hälsa och miljö”. Besluten enligt PBL bygger i stället på lämplighetsavvägningar, där politisk vilja och ekonomiska realiteter, som det brukar heta, är giltiga faktorer som dessutom är tunga på vågen. Planer enligt PBL kan därmed tydliggöra jämställdhet, men de följande avsnitten får visa om systemet håller även i övrigt.

⁶Prop. 1985/86:1 s. 459. ⁷ SFS 1993:419, prop. 1994/95:230. ⁸ Se Boverkets rapporter ”Hela samhället” från 1998.

• Sida 1930
•  Original

2.2.2. Beslutsunderlag och beslut

Jämställdhet får plats i konsekvensanalyser

Frågan om jämställdhet kan tack vare den vida portalen tolkas in som ett av de allmänna intressen som ska belysas både i de konsekvensbeskrivningar som ska göras för översiktsplaner och i de miljökonsekvensbeskrivningar som ska göras för detaljplaner med betydande påverkan. De har dock olika karaktär, vilket jag återkommer till strax. Det vanliga är emellertid att livsmiljö uppfattas i ett hygienisk och medicinsk perspektiv när det gäller projektprövning (lovfrågor och tillstånd enligt miljöbalken) och utan tanke på jämställdhet. Detta ”smittar av sig” och jämställdhet är inte traditionellt med i planeringen heller. Det går därför inte att slå sig till ro med att konstatera att frågan kan vara med redan idag.

Översiktsplaner styr med argument och detaljplan med regler

Översiktsplanens styrförmåga bärs upp av dess tydlighet i visioner och argumentation, eftersom den inte är formellt bindande. Om jämställdhet hanteras i planens konsekvensanalys och även får rekommendationer i planen, så ger det därför ingen bindande effekt. Men frågan blir ”synlig” och argumenten kan påverka efterföljande beslut; de kommer nämligen in tidigt. Genom miljöbalken kommer både översiktsplaner och detaljplaner upp på alla beslutsfattares bord⁹. Alla beslut som tas, ska redovisa hur översiktsplanen förhåller sig till beslutet och är förenligt med detaljplanen. Om jämställdhets finns tydligt med i planerna, så blir frågan på så sätt raskt aktuell i många sinnen. Detaljplaners bindande reglering av markanvändningen låser således miljödomstolar, regering m.fl. beslutsfattare. MKB är emellertid bara ett bakgrundsmaterial – planeringsunderlag – som ska ge stöd för att skapa plandokument¹⁰. Slutsatserna i MKB som är av betydelse för jämställda planer, exempelvis om utformning och förebyggande åtgärder, måste därför bekräftas i planen för att binda andra aktörer.

Slutsats

Det är entydigt kommunens uppgift att fylla reglerna med innehåll i det specifika fallet, när det gäller planen såväl som dess MKB. Utfallet av de allmänt hållna reglerna beror till stor del på kommunens ambitioner samt kompetensen och den faktiska ansvarsfördelningen hos aktörerna

⁹ Se miljöbalken16 kap 4 §, 6 kap 11 § och 5 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. samt hänvisningarna i kommunikationslagarna om att dessa regler gäller även där. ¹⁰ Se t.ex. 5 kap. 26 § PBL, som redovisar olika material i planprocessen.

• Sida 1931
•  Original

inom kommunen. I denna lag kan man därför med fog påstå att aktörerna är mycket viktigare än reglerna. Om frågan om jämställdhet blir tydlig och begriplig genom planerna, så får den stort genomslag tack vare miljöbalkens förmedling ut till alla beslut. PBL är därmed en viktig ingång.

2.2.3. Beslutsprocesser och aktörer

Processerna passar bra

Översiktsplanering och detaljplanering följer samma mönster när det gäller process och aktörer, och båda processerna bygger på liknande principer som gäller för miljökonsekvensbeskrivning¹¹. Programarbetet visar således förutsättningarna för att nå syftet. Samråd med olika aktörer både berikar beslutsunderlaget och informerar berörda. Principerna för beslutsprocesserna ger goda möjligheter att få in jämställdhetsfrågorna i tidigt skede och att få brett deltagande från berörda myndigheter och enskilda. Något behov av att förändra proceduren som sådan – skeden och dess uppgifter – ser jag därmed inte.

Aktörerna behöver vara tusenkonstnärer

Med så pass olikartade frågeställningar, är det rimligt att anta att det behövs mycket brett deltagande av olika kompetenser för att få in tillräcklig kunskap i processen. Det understryker betydelsen av vilka som får delta i beslutsprocesserna, inte minst MKB, och maktfördelningen mellan olika aktörer. Vilka slags kompetens finns – i praktiken - med i vilka skeden? Vad saknas? Hur kan man kompensera brister? Ska länsstyrelsen granska i efterhand och komplettera eller ska vi skapa hjälpmedel för ”amatörer” så frågorna i vart fall kommer upp tidigt? Självfallet är det politiska engagemanget i jämställdhetsfrågor och visionerna om den jämställda kommunen av största värde för hanteringen av frågorna även i planeringen. Planerna baseras ju på det uppdrag politikerna ger. Dessutom ger avsatta medel en gräns för vilken hänsyn som i realiteten kan visas jämställdhet. Det är inte preciserat vilka slags kompetenser som ska delta i det förberedande arbetet, förutom när det gäller arkitekter. Regeln anger således allmänt att byggnadsnämnden i övrigt ska ha tillgång till den särskilda kompetens som behövs¹². Flertalet kommuner kan knappast prioritera möjligheten att ha löpande tillgång till djup sakkunskap i alla sakfrågor av betydelse för planeringen.

¹¹ Se procedurreglerna i PBL 4 och 5 kap. ¹² Se PBL 11 kap 4 §.

• Sida 1932
•  Original

Staten råder och synar

Bristande tillgång till kompetens hos kommuner kunde kompenseras av länsstyrelsens stöd i processen. Statens intressen bevakas i princip ensamt av länsstyrelsen genom samråd och granskningsyttranden. Staten har normalt ingen makt över kommunens beslut, annat än det inflytande som kunskap och argumentation kan ge. Undantag finns dock för länsstyrelsens bevakning av hälsa och säkerhet, där ingripanden från staten kan stoppa kommunens beslut. En plan som motverkar jämställdhet har dock inget stöd i regler eller förarbeten för att bli upphävd. Ohälsan som grund för upphävande syftar på medicinska och hygieniska frågor. Länsstyrelsen är med i varje MKB i detta land och i alla samråd om kommunens planer. Det är orimligt att inte ta till vara på det! Länsstyrelsen arbete kan stödjas på många sätt; tips om kompetensutveckling, metodhjälpmedel och kunskapsunderlag för bedömningar.

Slutsats

Det är således möjligt att kommunerna, utan regeländringar, ändrar avvägningarna inom PBL i allt mera jämställd riktning, men det är inte nödvändigt. Miljöutformning, service och plankvaliteter allmänt är interna kommunala angelägenheter. Huvudansvaret för att utveckla ”jämställda” planer ligger således på kommunen ensam. Länsstyrelsen kan argumentera för goda lösningar och arbetet med MKB kan påverka planerna. Den funktionen hos MKB skulle underlättas om det fanns metodstöd för att bedöma vilka jämställdhetsfrågor som ger planer grönt, gult eller rött ljus? Kompetensen, i första hand hos kommunen, liksom de olika experternas status i beslutsprocesserna, har jämte det politiska uppdraget stor betydelse för kvalitén på hanteringen av frågorna; underförstådd, oklar och vid gränsen för det acceptabla eller tydlig och ambitiös.

2.3. MILJÖBALKEN

2.3.1. Syfte och mål – ekologisk hållbarhet

Alla och envar ska visa hänsyn

Alla slags åtgärder (näringsverksamhet eller privata) som kan ge mer än obetydlig miljöpåverkan ska göras med hänsyn till hälsa och miljö. Miljöbalken ger redskapen för att kräva sådan hänsyn. Det handlar om tillsynsingripanden, särskilda utredningar (MKB), licenser, tillstånd och andra myndighetsbeslut. Miljöbalkens verkan sträcker sig till andra lagar och ska således tillämpas även i speciallagarna för kommunikationer.

• Sida 1933
•  Original

Styrmedel inriktade på aktiviteten

Miljöbalken styr i princip miljöstörande aktiviteter genom att säga nej eller ja på vissa villkor. Villkoren kan t.ex. styra lokalisering, resursanvändning och begränsa störningar. Straffansvar inskärper vikten av att söka rätt tillstånd och följa villkoren, så det är ”vassa” verktyg. Om något av dessa styrmedel ska vara av betydelse för jämställdhet beror emellertid helt på definitionen av hälsa & miljö.

Portalen ger tolkningsbasen

Den inledande portalparagrafen innehåller många perspektiv på miljö, och förarbetena anger att begreppsparet ”hälsa & miljö” syftar på alla relevanta delar av punkterna, vilka ska läsas in i alla regler i balken där detta samlingsbegrepp används.¹³De följande kapitlen för olika verksamheten fokuserar visserligen nya sakfrågor (kemi, avfall etc.), men nya hänsynsgrunder för nya intressen kommer inte in. Reglerna handlar istället om hur hänsyn ska uppnås med tanke på ”hälsa och miljö”. Precis som PBL kan portalen därför sägas skapa mönstret för tolkningen av alla följande regler.

MB 1 kap 1 §

Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som

innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken skall tillämpas så att

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

3. den biologiska mångfalden bevaras,

4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och

5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

Hälsa och miljö är inte jämställda ord

Följande resonemang om hälsa i förarbetena ger innehåll till portalens enstaviga ord ”hälsosam” och ”hälsa”, som möjligen kunde vara en ingång för jämställdhet:

Prop. 1997/98:45 del 2 sid. 7 ff: Det … är inriktat både på att begränsa nuvarande hälso- och miljöpåverkan och att skapa långsiktigt goda förhållanden. … även kommande generationer … skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva i. … Begreppet skador och olägenheter är avsett att klargöra att det skydd som balken ger gäller både mot störningar som kan skada direkt, t.ex. påverka människors hälsa negativt, och mot störningar som utan att direkt skada ändå påverkar människors välbefinnande. Naturligtvis kan det endast bli frågan om sådant välbefinnande som är avhängigt de frågor som miljöbalken reglerar och störningen måste vid en medicinsk eller hygienisk bedömning kunna

• Sida 1934
•  Original

anses påverka välbefinnandet. Uttrycket ”annan påverkan” behövs, eftersom miljöbalken bl.a. innehåller bestämmelser om kemiska produkter och biotekniska organismer där det kan vara missvisande att tala om förorening som orsak till skada eller olägenhet.

Slutsats

Det är med förarbetenas beskrivning enligt min mening inte självklart att påstå att jämställdhet och frihet ska ingå i välbefinnandet, med tanke på det medicinska eller hygieniska perspektivet. Däremot kan jämställdhet betraktas som sociala hälsoaspekter, och frågan ska därför spela roll vid bedömningar om markanvändningen, dvs. i de sammanhang där även PBL är tillämplig och då ger PBL enligt min mening en naturligare bas för jämställdhet. Planering ska bedrivas enligt PBL och inte enligt miljöbalken, som är inriktad på projekt och inte på planfrågor. Om det anses angeläget att styra ”hur-frågor” med tanke på jämställdhet så finns det emellertid inget i logiken hos reglerna som hindrar att frågan tas upp även i denna i portalen.

2.3.2. Beslutsdokument för hälsa och miljö

Ett allmänt krav

Till skillnad från kommunikationslagarna och PBL så är det inte enhetligt reglerat vilka beslutsdokumenten är eller vad de ska innehålla. För flera av ärendetyperna finns emellertid beskrivet i punktform vad en ansökan (eller motsvarande) ska innehålla, bl.a. en MKB, och vilka sakuppgifter som i övrigt ska ges in, t.ex. fastighetsförteckning.

Regler

MB 22 kap 1 § En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning,

2. en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. och uppgift om det samråd som skett enligt 6 kap. 4–6 §§,

3. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas,

4. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och

5. förslag till hur verksamheten skall kontrolleras

6. en säkerhetsrapport i de fall verksamheten omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. …

MB 6 kap 3 § Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.

Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som berör en verksamhet som avses i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

• Sida 1935
•  Original

är också att identifiera och bedöma faktorer i verksamhetens omgivning som kan påverka säkerheten hos denna.

Slutsats

Definitionen tidigare av hälsa och miljö bekräftas av de citerade reglerna om beslutsdokument, och inte heller här skapas således något ”kryphål” för jämställdhet. Med tanke på de konkreta uppräkningarna i MKB-reglerna behöver det övervägas om inte jämställdheten borde synas även där som begrepp, för att inte bli bortglömd. Kanske i samband med ”samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och”?

2.3.3. Beslutsprocesserna är det inget större fel på

Arbetet med MKB ger tillfälle för många aktörer att väcka och följa frågor om hälsa och miljö. Beslutsprocesserna för större projekt är, liksom PBL, väl anpassade för samråd och för granskning av det färdiga förslaget. Till skillnad från PBL så utgör emellertid MKB-processen det enda tillfället till samråd innan det finns ett valt förslag. I PBL sker samråd oavsett om det görs MKB eller ej. Men det finns ingen anledning att resonera om ändringar av beslutsprocesserna med tanke på jämställdhet och MKB. Som tidigare beskrivits ska beslutsunderlaget MKB godkännas av beslutsmyndigheten, vilket ger god styrverkan om jämställdhet kommer med.

2.3.4. Aktörer med specialfunktioner

På grund av miljöbalkens vida verkan i många sektorslagar och för många speciella frågor, blir det en ”vild flora” aktörer som har ansvar för processer och beslut under balken. De har synnerligen skilda förutsättningar att hantera frågor av komplex art. Särskild kompetens i jämställdhetsfrågor hos beslutsmyndigheterna finns sannolikt bara när det gäller länsstyrelsen. Flera av beslutsmyndigheterna har möjlighet att tillkalla särskilda sakkunniga vid behov. Med dagens definitioner finns emellertid inget behov. Frågan om sakkunskap kommer förstås, som alltid, att påverka hur eventuella regler om jämställdhet i praktiken förändrar prövningen av verksamheter.

• Sida 1936
•  Original

• Sida 1937
•  Original

3.1. LAGARNA ÄR INTE LIKA

Det går inte att använda samma typer av ändringsförslag för alla regelverken eftersom regelverken har så olika upplägg. Kommunikationslagarnas karakteristiska sätt att konkret ange, lagen igenom, vad man behöver beakta i olika situationer, gör att jämställdheten förmodligen behöver synas i alla skedena. Det räcker inte att låta en vacker portalparagraf lyfta frågan. Men både plan- och bygglagen och miljöbalken kan komma långt med en tydlig portal, eftersom det är så man skapar beslutsmönster i de lagarna.

3.2. INGENSTANS SYNS JÄMSTÄLLDHETEN

Första steget att ta är att synliggöra frågan som sådan. Bara i plan- och bygglagen kan vi, med god vilja, läsa in jämställdhet som ett av de allmänna intressen som ska främjas genom besluten. Det finns emellertid inget i reglernas syfte eller logik i de andra lagarna som hindrar att jämställdhet förs in som ett perspektiv vid bedömningarna. Portalerna kan förtydligas för balken och PBL respektive skapas när det gäller kommunikationslagarna för lokalisering såväl som finansiering.

3.3. HÅLL FRÅGAN LEVANDE

Andra steget är att hålla frågan om jämställdhet vid liv beslutsprocesserna igenom. Det gäller för kommunikationslagarnas del att upprepa frågan, så att den inte uppfattas ha spelat ut sin roll. Regler om hänsyn behöver därför kompletteras så att inte landskapsbild och estetik står ensamt. Det gäller både reglerna om medelstilldelning och de om lokalisering. Främst handlar det emellertid om aktörerna, i alla lagarna. Vilka kan sakfrågan och hur bereds de tillträde till processen? Reglerna om samråd kan behöva kompletteras med helt nya aktörer. Men i större utsträckning gäller det förmodligen att de befintliga aktörerna ska grunda sitt deltagande på annorlunda kunskap än idag. Inom länsstyrelse och kommun finns ibland sakkunskap om jämställdhet, men av tradition deltar de inte inför samråden. Interna rutiner, arbetsbeskrivningar och attitydförändring spelar då roll, inte bara regeländringar.

3.4. BESKRIV KONSEKVENSER FÖR KVINNOR OCH FÖR MÄN

Redan nu finns krav på konsekvensanalyser inför lokaliserings- och prövningsbesluten såväl som finansieringen. Det finns inget som hindrar att de reglerna kompletteras så att det tydligt framgår att förslagens verkan för kvinnor och för män behöver tas upp också. Men i praktiken

• Sida 1938
•  Original

kommer metodutveckling och faktaunderlag att avgöra vilken nytta en sådan regel ger.

3.5. FUNDERA VIDARE PÅ INTRESSE/PERSPEKTIV

Frågan om jämställdheten ska vara ett intresse, vars intrång och skada man ska beskriva i underlagen, eller ett perspektiv vid värderingarna av olika förslag, är för stor för att dra i land här. Det påverkar emellertid inte möjligheten att föra in frågan om jämställdhet i portaler och beslutsunderlag.

3.6. SKÄRP BESLUTSREGLERNA

Förtydliga i lokaliseringslagarna att ”beakta” MKB innebär att beslutsfattaren måste beskriva hur slutsatserna där har påverkat beslutet eller varför det inte har det. Det skulle ge stor nytta även för MKB allmänt som styrmedel för hänsyn. När det gäller förordningarna om finansiering kunde det övervägas att föra in en motsvarande regel, som helt saknas nu. Det vore i linje med det nya direktivet om miljöbedömningar av planer och program.

3.7. INGEN VIDARE KOPPLING

Ingen av regelverken för lokalisering har någon uttrycklig koppling till trafikering eller andra genomförandefrågor av den arten. Det innebär en stor risk för att kloka beslut rinner ut i sanden på slutet. Det gäller således att hålla frågan aktuell vidare i upphandlingar och avtal. Eftersom en koppling till trafikeringen finns i medelsplaneringen, kunde den tas till utgångspunkt för en utveckling av sambanden.

• Sida 1939
•  Original

RAPPORT

Analys av en arbetsmarknads IT-utbildning ur kognitions och genusperspektiv -En förstudie-

Upprättad av Marta Gagliardo,

på Uppdrag av Jämit, Jämställdhet inom Transport och IT, Våren 2001

• Sida 1940
•  Original

Inledning

I de flesta samhällen idag saknas ett socialt mönster som gynnar identifikationen mellan kvinnor och teknik. Detta avspeglar sig inom alla områden, inte minst inom IT-teknik där traditionella mönster fortsätter att reproduceras bland flickor och pojkar som är födda under datorepoken.

Trots att IT-tekniken sedan tjugo år tillbaka är ett arbets-och kommunikationsredskap för hela samhället, är även kvinnors deltagande och representation i teknikutvecklingen fortfarande låg.

Den så påtagligt könsuppdelade arbetsmarknaden inom IT ger anledning att ställa många viktiga frågor på sin spets. En av dessa gäller utbildningsväsendet, både det reguljära och även arbetsmarknadens alla utbildningar.

Det är en självklar jämställdhetsfråga att båda könen ska ha lika möjligheter till utbildning och arbete inom IT-området och detta är något som vi i Sverige ofta berömmer oss själva av att redan ha åstadkommit. I Jämits delrapport SOU 2000:58 påpekas att ”borttagande av formella hinder är strategier för att åstadkomma ett jämställt samhälle” men den fråga som även bör ställas är om det också finns informella hinder – vilka i verkligheten kanske utgör de största hindren - för att kvinnor ska kunna finna sin plats inom området.

Denna studie avser att belysa ett av de områden där undanröjandet av sådana hinder sannolikt skulle kunna få en viktig positiv inverkan på fördelningen av kvinnor och män både på arbetsmarknadens IT- utbildningar och även på IT-utbildningar i stort; detta genom att visa riktningen.

På uppdrag av Jämit, Jämställdhet inom Transport och IT, genomfördes en förstudie av en av arbetsmarknadens IT-utbildningar ur ett kognitivt och genusrelaterat perspektiv. Studien belyser hur en grupp kvinnliga deltagare uppfattar IT-utbildningens formella och informella krav. Inom uppdragets tidsförutsättningar och ramar har analysen fokuserat på:

1) Kognitionpsykologiska aspekter som rör deltagarnas uppfattning om

kursinnehåll och upplägg. 2) Identitetsaspekter, sedda ur ett genusperspektiv med tanke på dessa

aspekters betydelse i samband med utbildnings- och yrkesval.

Marta Gagliardo Fil. Mag. Psykologi

• Sida 1941
•  Original

Sammanfattning

1.-Bakgrund

1.1 Statistik från hela landet. Några exempel 1.2 Jämställdhets målsättning inom AMS

2.- Ett exempel: IT-Skånekonceptet

2.1 Beskrivning. Mål och syfte 2.2 Statistik om IT-Skåne år 2000 2.3 Hur långt har man kommit med att genus anpassa IT- utbildningar? Upphandling av IT-Skåne-paketet 2.4 Skånes läns jämställdhetsplan 2001-2003

3.-Undersökning. Kvinnliga deltagares uppfattning om IT-Skånes innehåll och upplägg.

3.1 Mål och syfte 3.2 Teoretiska referensramar 3.3 Metod. En kvalitativ undersökning 3.4 Undersökningsgruppen 3.5 Resultat. Diagramredovisning. Sammanfattning av kritiska kommentarer

4.-Analys och diskussion ur ett kognitivt-och genus perspektiv

4.1 Utbildnings formella och informella krav 4.2 Om inlärning/lärande av IT-kunskap 4.3 Om motivation 4.3 Om identitet

5.-Slutsatser och rekommendationer

5.1 Vad behövs för att göra IT-utbildningar genomslagskraftiga både för kvinnor och män? 5.2 Hur kan en IT-basutbildning, ingången till IT-teknik, se ut? 5.3 Reflexioner som utvecklats i anslutning till den gjorda studien

6.- Referens och litteraturförteckning

• Sida 1942
•  Original

Sammanfattning

Studien är upplagd för att ge uppmärksamhet åt kvinnornas villkor på en ITutbildning. Kognitionspsykologiska och pedagogiska aspekter på lärandet belyses för att göra det möjligt att förstå de faktorer som motverkar att djupkunskap och intresse kan utvecklas på avsett vis. Även identitets- och kognitionsaspekter studeras eftersom dessa samverkar då ett utbildnings- och nytt yrkesval ska göras.

Studien resulterade i nedan angivna slutsatser och åtgärdsförslag.

Slutsatser



Det fanns en klyfta mellan utbildningens formella och informella förkunskapskrav. Trots att deltagarna uppfyllde de formella kraven, upplevdes deras kunskapsnivå som otillräcklig för att uppfylla de förkunskapskrav som utbildningen outtalat byggde på.

 I kursinnehållet i IT-basutbildning fanns en inbyggd motsättning.

Å ena sidan avsåg utbildningen att vara en basutbildning med syfte att ge deltagarna nödvändig kunskap för att på sikt komma fram till spetsutbildningen, å andra sidan krävde undervisningen en hög förkunskapsnivå som inte kunde omfattas av en nybörjare.  I förhållande till de tekniska utgångspunkter som utbildningen

vilade på saknade de kvinnliga (ev. även en del av de manliga) deltagarna i studien stora delar av relevant förkunskap. För närvarande finns detta inte inom utbildningarnas ramar. 

Den kvinnliga deltagargruppen visade hög studiemotivation och intresse för att utveckla sig i det nya utbildnings- och yrkesvalet men utbildningens upplägg utgjorde en orimligt hög tröskel

p.g.a. att

utbildningen utgick från höga förkunskapsnivåer, en stor mängd enbart minnesbaserad kunskap och i förhållande till detta en mycket hög studietakt

.

 Den IT- kunskap som utvecklas i traditionellt manliga

kunskapskulturer tycktes vara norm för utbildningarnas uppläggning och innehåll

.

Åtgärdsförslag

 Den förutsatta baskunskapen måste synliggöras. Deltagarna

måste få möjlighet att skaffa den inom eller före kursen. Det finns behov av att skapa en IT-teknisk grundutbildning som ger den kunskapsgrund som eleverna saknar.

• Sida 1943
•  Original

 Kunskapsdjup och tid för integration skulle sannolikt vara till större

nytta för deltagarna än stora mängder ytkunskap.  En god pedagogik är en nödvändig förutsättning för att skapa både

grund- och spetskunskap om informationsteknik hos båda könen. Både tids- och lärartäthetsfaktorn bör vara noga anpassade efter det kunskapsomfång som kursen vill att deltagarna ska bygga upp. Detta kan emellertid inte ersätta brist på bra pedagogik.  Det behövs mer kunskap både om genusfrågor och om lärande hos

dem som beställer och upphandlar utbildningar inom IT. Dessa personer bör dessutom både kunna specificera kraven och kunna bedöma om det som utbildaren erbjuder är väl upplagt med hänsyn till deltagarnas kunskapskulturella utgångspunkter.  Fortsatt forskning om psykologiska och pedagogiska aspekter på

inlärande av IT behövs i kombination med genuskunskap för att komma vidare i dessa frågor.

• Sida 1967
•  Original

1.- Bakgrund

1.1 Jämställdhetsmålsättning inom AMS

Arbetsmarknadsutbildningarna skall medverka till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Jämställdhetsmålet är att bryta upp könsgränser i utbildnings-och yrkesval. I AMS effektmål står inskrivet att ”Arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv” vilket torde innebära att all verksamhet inom AMS också ska medverka till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden(1). Den traditionella könsmässiga fördelningen mellan olika yrken avspeglar sig i fördelningen av kvinnor och män på kurser med olika yrkesinriktning.

1.2 Statistik från hela landet. Några exempel:

På Jämits uppdrag kontaktades AMS ledning och programenhet för att ge inblick i AMS statistik över hur kvinnor och mäns deltagande i Arbetsmarknadsverkets upphandlade IT-utbildningar såg ut, på nationell basis.

Arbetsmarknadstyrelsen har nyligen i ett yttrande påpekat: ”att utveckla granskning och analys av statistik ur ett jämställdhetsperspektiv är en viktig fråga för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden”(2). Samtidigt har man dock uppmärksammat att de administrativa stöd som används inom arbetsmarknadsverket uppvisar vissa brister när det gäller att enkelt få fram könsuppdelad statistik. Men enligt den information som ändå kunde tas fram ur Händel databas på AMS, var det genomsnittliga antalet deltagare per månad i IT-utbildningar fördelat på inriktning och kön under åren 1997-2000 följande:

Antal deltagare i snitt per månad i IT-utbildning, under åren 1997 – 2000. Fördelat på IT-inriktning och kön. Kvinnor = K, Män = M

1997 1998 1999 2000

AMSYK Inriktning K M K M K M K M 213.312 IT system/drift 934 1434 1469 2761 1241 2542 464 1213 411 Administrativ

IT

1091 533 1915 1050 2232 836 1173 316

Total 2025 1967 3384 3811 3473 3378 1637 1529

• Sida 213110
•  Original

Under AMSYK 213 ingår

följande yrken

213110 Systemchef 213120 Systemansvarig 213130 Systemerare 213140 Databasadministratör 213150 Programmerare 213910 Datasäkerhetsansvarig 213920 ADB-strateg

Under AMSYK 312 ingår följande yrken 312110 Nätverkstekniker 312120 PC-samordnare 312130 Drifttekniker-ADB 312210 Dataoperatör

Under AMSYK 411 ingår följande yrken 411110 Dataregistrerare 411210 Sekreterare 411220 Läkarsekreterare 411230 Registrator 411240 Traffic

Kvinnors deltagandegrad i teknikutveckling/drifts IT-utbildningar (AMSYK 213,312) har varit den följande:

1997 ............. 39,4 % av det totala antalet deltagare i teknikutv./drift 1998 ............. 34,7 % ” 1999 ............. 32,8 % ” 2000 ............. 27,7 % ”

Kvinnors deltagandegrad i administrativ IT-utbildning (AMSYK 411) har däremot varit den följande:

1997 .............. 67 % av det totala antalet deltagare i administrativ IT 1998 .............. 64,6 % ” 1999 .............. 72 % ” 2000 .............. 78,7 % ”

Tendensen markerar tydligt att kvinnor framför allt utbildades i den administrativa kategorin inom IT och att kvinnors deltagande har minskat sedan 1997 på IT-utbildningar inom teknikutveckling/drift.

Observera att procenten kvinnor av alla som gick IT-utbildning (utvecklings/drift + administrativ IT) under dessa år var: 1997 .............. 51% 1998 .............. 47% 1999 .............. 51% 2000 .............. 52%

• Sida 213111
•  Original

I ”En effektivare arbetsmarknadsutbildning”, Näringsdepartamentet Ds 2000:38, beträffande mäns och kvinnor utnyttjande av möjligheter till otraditionella yrkesval, konstaterar arbetsgruppen ”att kvinnor tycks vara mer beredda än män att välja arbetsmarknadens utbildningar som leder till arbeten i yrken där det andra könet dominerar, det gäller framför allt inom teknik, data-och ingenjörsarbete, även om man även inom dessa kan se tendens till att kvinnorna mer än män arbetar med administrativa uppgifter”(3).

Det är anmärkningsvärt att trots kvinnors aktiva sökande inom teknik, data och ingenjörsarbete, så har de verkliga möjligheterna att utbilda sig och påverka IT-teknikutvecklingen blivit mindre från 1997 till år 2000.

2.- Ett exempel: IT-Skånekonceptet

2.1 Beskrivning. Mål och syfte

Arbetsförmedlingen i Skåne har tillsammans med ett antal representanter för IT-branschen skapat ett utbildningskoncept som till viss del ska tillgodose behoven av utbildad arbetskraft inom IT-området. Tidigare hade Länsarbetsnämnden spetsutbildningar som inte föregicks av några förberedande utbildningar (IT-bas och Generalistutbildningen). Sökandeunderlaget var till en början tillräckligt men avtog efterhand. För att säkerställa tillflödet av sökande till spetsutbildningar, konstruerades IT-Skåne, där IT-bas och Generalistutbildningen skulle vara en garant för att få tillräckligt kvalificerade sökande till spetsutbildningarna.

IT-Skåne består av tre utbildningssteg som totalt omfattar 56 veckor: IT-bas följs av Generalistutbildningen och slutligen Distans IT-spets.

IT-bas är en basutbildning på 16 veckor som avser att ge deltagarna en grund att stå på inför fortsatta studier. Deltagarna läser datoranvändande motsvarande ECDL körkortet; hårdvarukunskap, operativsystem och mjukvarukunskap motsvarande A+. Utbildningen bedrivs på heltid med kontinuerligt intag vid lediga platser. Utbildningslängden baseras på den individuella utbildningsplanen, men rikttiden är 16 veckor. Den bedrivs på sex olika orter: Helsingborg, Malmö, Lund, Kristianstad, Tomelilla och Trelleborg.

Generalistutbildningen på 16 veckor ska ge deltagarna en större grund att stå på inom nätverksteknik (Windows NT/2000, Novell, Linux) och programmering (programmering C och C++) som förberedande inför kommande fördjupning inom Distans IT-spets.

• Sida 213112
•  Original

Distans IT-spets som pågår under 24 veckor, ska förbereda för ett kvalificerat IT-arbete. Denna utbildning bedrivs på distans, där deltagarna till största delen sitter på företag och följer utbildningen via webben med återsamling hos utbildningsanordnaren. Deltagaren kan fördjupa sig inom följande IT-områden: Programmering, nätverksteknik, Internetproduktion och övrigt.

När IT-Skånekonceptet startade 1998/1999 hade IT-spetsutbildningen ett annat upplägg. Det gamla IT-spets drevs under år 2000 och låg inte på distans utan hos utbildningsanordnaren med en praktikplats ute på företag under c.a. 8 av de avslutande kursveckorna.

Inträdeskraven för IT-bas är enligt bestämmelserna att man ska vara arbetssökande, inskriven på arbetsförmedlingen samt ha en handlingsplan som fastställer en inriktning mot hela konceptet och IT-bas. Sökande ska ha grundläggande datorkunskaper samt ett uttalat intresse för att arbeta med datorer/IT. Intervjuer och olika anlagstest används som rekryteringsinstrument för att få fram deltagarnas personliga egenskaper och fallenhet för tekniskt tänkande.

Kunskaper motsvarande gymnasienivå i Matematik B, Engelska B och Svenska B är de formella förkunskapskraven. Bland övriga krav för att klara av utbildningen ingår hög studiemotivation, eftersom flertalet kurser ligger på en hög nivå och utbildningen bedrivs med en hög studietakt. Analytisk förmåga, fallenhet för logiskt tänkande och problemlösningsförmåga finns också bland grundförutsättningarna. Man bör även kunna hålla många bollar i luften, vara saklig och uthållig samt ha en uttalad förmåga till kraftsamling.

2.2 Statistik av kursdeltagare från IT-Skåne under år 2000.

Enligt informationen framtagen från databasen BOKA, som samlar uppgifter från alla arbetsmarknadsutbildningar i Skåne, var deltagandegraden i IT-Skånekonceptet under år 2000, den följande:

IT-Skånekonceptet under år 2000

Totalt antal som

började utbildningen

Varav antal kvinnor

Antal kvinnor som fullföljt

IT-bas 634 152 105

Generalist 312 65 57

IT-Spets 114 20 18

• Sida 213113
•  Original

Observera att följande information redovisar totalt antal deltagare och fullföljare under år 2000. Saknaden av organiserad statistik från IT- Skånepaketet sedan starten år 1998/1999 hindrar möjligheten att följa de effekter som varje utbildningssteg har haft. Detta hindrar även möjligheten att observera utvecklingstendenser i deltagandet under dessa tre år.

Procent kvinnliga deltagare per utbildningssteg: 24% på IT-Bas 21% på Generalist 17% på IT-spets.

Fullföljandegrad: 69% inom den kvinnliga gruppen på IT-bas 87% inom den kvinnliga gruppen på Generalist 90% inom den kvinnliga gruppen på IT-spets

Fullföljandegraden i den kvinnliga gruppen var något högre än i den manliga gruppen med undantag från IT-bas där 75% av alla män fullföljde kursen. Under antagandet att det under åren 1998/1999 startade ungefär lika många kvinnliga deltagare som år 2000 på IT-bas utbildning, dvs 152, finns det anledning att fråga sig varför det bara är 18 kvinnor som år 2000 fortsätter och gör färdigt IT-spetsutbildningen.

2.3 Hur långt har man kommit med att genusanpassa IT-Skånes utbildningskoncept?

Förfrågningsunderlagen är en central komponent i all upphandling. AMS allmänna rekommendationer ligger till grund för de förfrågningsunderlag som utformas i länen. I Ds 2000:38, formulerar arbetsgruppen att den regionala variationen är stor men att underlagen genomgående är mycket detaljerade. I förfrågningsunderlagen vid upphandling av arbetsmarknadsutbildningar, IT-bas, Generalist och IT-spets, specificerar Länsarbetsnämnden i Skåne län genusanpassning på följande sätt: ”Utbildningen i sin helhet skall i avseende pedagogik och litteratur ta hänsyn till både mäns och kvinnors behov”(4). Vad innebär denna mening? Tolkningsmöjligheterna är många och samtidigt uppvisar den brister på tydlighet angående mål och strategi för genusanpassning. En fråga som bör ställas vid anbudsgivning är ”Hur kommer du att utforma din utbildning för att den ska passa det underrepresenterade könet?” Kunskap och förståelse för teknik och genus är en förutsättning för att upphandlarna ska kunna bedöma utbildningsofferter. En checklista med detta syfte bör skapas.

• Sida 213114
•  Original

Vid mötet med upphandlarna av IT-Skåne kan man konstatera att det finns stor medvetenhet om otillräckligheten i målformuleringen. Samtidigt finns det en mycket stark vilja att arbeta vidare för att få svar på frågan om hur och på vilket sätt genusanpassning på IT-utbildningar ska specificeras. Denna undersökningen ansågs komma vid rätt tidpunkt.

2.4 Skånes läns jämställdhetsplan 2001-2003

Enligt en remiss från Länsstyrelsen i Skånes län (2001-01-04), är en av Länsstyrelsens uppgifter att följa upp de nationella målen för jämställdhet i länet och tillsammans med andra aktörer utarbeta en strategi för att uppnå dessa. Mot denna bakgrund har Länstyrelsen i samarbete med övriga aktörer i Skånes Jämställdhetsråd tagit fram Jämställdhetsstrategin för Skåne 2001-2003. Mål nr 2 syftar till att öka kunskap i genus och jämställdhet, kopplat till lärande och pedagogik. Detta ämnar man uppnå genom bl.a. ett samarbete mellan Länsarbetsnämnden och företaget Lernia med insatsen kallad ”genuscertifiering av vuxenutbildning”(5). Vad innebär genuscertifiering av vuxenutbildning? Vem ska certifieras?

3.-Undersökning

3.1 Mål och syfte

Målet med undersökningen är att analysera ”ingången” till IT- utbildningarna enligt följande punkter:

o

vilka intagningskriterier används?

o

hur är kunskapsinnehållet uppbyggt?

o

hur ser utbildningens pedagogiska upplägg ut?

o

under vilka villkor ska inlärningen ske?

o

vilka upphandlingsförfaranden används vid upphandling av IT- utbildning?

Studien undersökte dessutom följande frågor:

o

Hur många kvinnor går från AMV:s upphandlade IT-basutbildning till spetsutbildningar?

o

I vilken utsträckning har kvinnor hoppat av IT-Skånes utbildningskoncept ?

o

Sållar utbildningens upplägg eventuellt bort kvinnor i olika utbildningsmoment och i så fall i vilka?

o

Var, när, hur och varför förlorar kvinnor intresset?

• Sida 213115
•  Original

Syftet med undersökningen är att tillföra kunskap till utbildningsupphandlarna om hur man kan genusanpassa IT-utbildningar och därefter kunna specificera kraven vid upphandling med ITutbildningsanordnare.

3.2 Teoretiska referensramar

De teoretiska referensramar son använts i denna studie är hämtade ur en kognitionspsykologisk referensram i kombination med den kunskap som utvecklas inom området Människa Dator Interaktion (MDI) och teorin om Scheman.

Kognitionsbegreppet står urprungligen för ”att inhämta kunskap”. Kognitiva funktioner i vårt intellekt är t.ex. perception, inlärning, minne, begreppsbildning, problemlösning och språk. Idag utgör kognitiv psykologi en egen inriktning inom psykologin, där modeller om bl.a. informationsprocesser rönt framgång i beskrivning och förklaring av olika fenomen i samband med tänkande.

Uppmärksamhet och inkodning är de första stegen i informations- processen (6). Enligt Fiske & Taylor (1991) är de flesta teoretiker överens om att vi utför någon slags omedveten ”för-uppmärksam” analys av omgivningens stimuli. Vi samlar ihop dess egenskaper i form av objekt och händelser och först därefter uppmärksammar vi dem medvetet. När stimuli blir uppmärksammade fokuseras, identifieras och kategoriseras de. Då förståelsen inträffar, får dessa stimuli sina semantiska innebörder och blir s.k. generell kunskap. Slutligen länkas de samman med befintlig kunskap som gör att slutsatser kan dras.

Schemateorin berkrivs enligt F. Barttlets (1932) på följande sätt: Inkodning och återhämtning av information från minnet organiserat i ett mönster eller schema som kopplar ihop den nya informationen med individens erfarenhet, tidigare kunskaper och föreställningar för att bl.a. kunna predicera vad som kommer att hända i framtiden(7).

Inom Människa Dator Interaktion-området studerar man hur man kan skapa program och datorsystem som är lätta att använda(8). Datorsystem är ett verktyg för att vi ska kunna skaffa oss och bearbeta information. ”Poängen med att använda datorer är att det skall bli lättare att utföra den uppgift vi förusatt oss att göra”(9). Människan i interaktion med datorer utför idag i hög grad bearbetning av informationen. Enligt Bodil Jönsson (2001), spelar ”learning by searching” en avgörande roll för lärandet dvs att söka information utifrån den kunskapsstruktur man redan har och omforma densamma (10).

• Sida 213116
•  Original

I arbetssammanhang anser man att kognitiva problem uppstår när egenskaper i arbetssituationer innebär hinder för ett naturligt och effektiv sätt att fatta beslut eller lösa problem. I inlärningssammanhang uppstår kognitiva problem när det inte finns koppling mellan den nya informationen och de tidigare referensramarna i fråga om kunskap och erfarenheter.

3.3 Metod. En kvalitativ undersökning

En kvalitativ undersökningsmetod användes i denna studie. Enkäten syftade till att få en bild av de kvinnliga kursdeltagarnas uppfattning av utbildningens innehåll och upplägg.

I enkätens svarsalternativ användes en femgradig skala för varje fråga. Dessutom användes ja och nej frågor. Enkäten behandlar tre områden som undersöker inlärningspsykologiska aspekter, motivationsaspekter och identitetsaspekter. Enkäten anpassades till varje utbildningssteg.

Genomförandet skedde i två steg: en enkätundersökning och ett gemensamt strukturerat samtal i grupp. Enkäten fylldes i av kursdeltagare som deltog i diskussionerna (samlade för detta syfte) och ett gemensamt samtal i gruppen som utfördes efter testningen. Samtalet i varje gruppträff tog c

:

a. 1 ½ tim.

Enkätundersökningen är anonym.

3.4 Undersökningsgruppen

Undersökningsgruppen delad per utbildningssteg

IT Spets

Generalist

IT Bas

An ta l

⁹

⁸

⁷

⁶

⁵

⁴

³

²

Diagram 1.

Kommentar: Totalt antal deltagare var 19 av vilka 8 deltagare var från IT-bas (två olika orter), 8 deltagare från Generalist (flera orter) och 3 deltagare IT-spets- det gamla (en ort).

• Sida 213117
•  Original

3.5

Resultat

Diagramredovisning

Nedanstående diagram är en grafisk sammanställning av svaren från enkäterna.

Hela gruppen

Känner du att kunskapsmängden på kursen är lagom i förhållande

till tiden ni har till förfogande?

Nej

^Ja

P roc ent

¹⁰⁰

⁸⁰

⁶⁰

⁴⁰

²⁰

⁰

Diagram 2.

Kommentar: 95 % av deltagarna anser att kunskapsmängden på kurserna i alla tre steg är för stort i förhållande till tiden de har till förfogande.

• Sida 213118
•  Original

Hela gruppen

Hur stor del av utbildningen består av rena minnes kunskaper

som ska präglas in?

Allra största delen

Ganska stor del

^{Lagom del}

^{Ganska liten del}

^{Ingen del alls}

P roc ent

⁶⁰

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 3.

Kommentar: 63% av deltagarna tycker att en stor del av utbildningen består av kunskap som ska minnas genom att präglas in. Resten av gruppen , 37%, upplever att de rena minneskunskaperna är lagom eller ganska små i utbildningen.

Hela gruppen

Anser du att du får tillräckligt med tid för att smälta

det som lärs ut i kursen?

Inte alls

I liten grad

^{I någorlunda grad i hög grad}

P roc ent

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 4.

Kommentar: 68% anser sig inte ha tid för att smälta det som lärs ut i kursen. 26% upplever att de i någorlunda grad har tid för att smälta kunskapen och bara 5% anser sig i hög grad ha tid för det. Det femte alternativet i skalan, dvs ” i allra högsta grad” valdes inte av någon deltagare.

• Sida 213119
•  Original

Hela gruppen

I vilken grad är litteraturen väl anpassad för självstudier?

Inte alls

I liten grad

^{I någorlunda grad}

^{I ganska hög grad}

^{I mycket hög grad}

P roc ent

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 5.

Kommentar: Nästan hälften av gruppen, anser att kurslitteraturen fungerar bra för självstudier. Däremot är 37% inte helt nöjda och 16% tycker inte att kurslitteraturen är ett bra hjälpmedel för självstudier. Observera att detta gäller alla tre utbildningsstegen.

Följande diagram illustrerar hur varje grupp uppfattar anpassningen av kurslitteraturen för självstudier.

IT Bas ( 8 deltagare )

I vilken grad är litteraturen väl anpassad för självstudier?

Inte alls

Nej, knappast

^{I någorlunda grad}

^{I ganska hög grad}

^{I mycket hög grad}

P roc ent

⁶⁰

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 6.

Kommentar: 62 % av deltagarna anser att kurslitteraturen är väl anpassad för självstudier. Resten av gruppen får inte tillräcklig hjälp av litteraturen för självstudier.

• Sida 213120
•  Original

^{Generalister ( 8 deltagare)}

I vilken grad är litteraturen väl anpassad för självstudier?

I någorlunda grad

^{I ganska hög grad}

P roc ent

⁷⁰

⁶⁰

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 7.

Kommentar: 62,5% anser att kurslitteraturen endast i viss mån är anpassad till självstudier. Resten av gruppen är nöjd.

IT Spets Gamla (3 deltagare)

I vilken grad är litteraturen väl anpassad för självstudier?

I liten grad

^{I någorlunda grad}

I ganska hög grad

P roc ent

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 8.

Kommentar: Klart delade uppfattningar finns mellan deltagarna i den mest avancerade utbildningsgruppen.

• Sida 213121
•  Original

Hela gruppen

Anser du att kravet som engelska fackspråket ställer

är ett hinder för din inlärning?

I allra högsta grad

I någon grad

^{I liten grad}

^{Inte alls}

P roc ent

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 9.

Kommentar: 42% av deltagarna anser inte att engelska fackspråket på något sätt är ett hinder för deras inlärning och 26 % upplever det som ett hinder i liten grad. För de resterande 32% av gruppen är engelska fackspråket ett hinder för inlärning.

Hela gruppen

I vilken grad känner du att denna kurs stimulerar din nyfykenhet

och lust för att fortsätta till mer avancerad kunskapsnivå?

I liten grad

I viss mån

^{I ganska hög grad}

^{I mycket hög grad}

^{Ej svar}

P roc ent

^{70 60 50 40 30 20 10}

⁰

Diagram 10.

Kommentar: Nästan 80% av gruppen känner att kursen stimulerar deras nyfikenhet och lust att fortsätta till mer avancerade kunskapsnivåer. Resten av gruppen upplever inte denna stimulans.

• Sida 213122
•  Original

Hela gruppen

Hur pass roligt tycker du att det är att lära dig

datorteknik på denna kurs?

Mycket tråkigt

Varken eller

^{Ganska roligt}

^{Mycket roligt}

^{Ej svar}

P roc ent

⁶⁰

⁵⁰

⁴⁰

³⁰

²⁰

¹⁰

⁰

Diagram 11.

Kommentar: 84% av deltagarna tycker att det är roligt att lära sig datorteknik i denna kurs. Resten av gruppen upplever inte det.

Hela gruppen

Anser du att du har fått träning i problemlösning under kurstiden?

I liten grad

I viss mån

I hög grad

I allra högsta grad

P roc ent

70

60

50

40

30

20

10

0

Diagram 12.

Kommentar: 21% tycker att de har fått träna i problemlösning under kurstiden. 79% av gruppen upplever att träningen i problemlösning har inte varit tillräcklig.

Efter c.a. 16 veckors studier på IT Bas som ges på sex olika orter i Skåne, samlas deltagarna i Generalistutbildningen och genomgår ett gemensamt och lärarlett kursprogram. Pga att utbildningen på IT Bas varierar mellan orten, blir också nivåerna olika.

• Sida 213123
•  Original

^{Generalister ( 8 deltagare)}

Anser du att deltagarnas kunskapsnivåer inom programmering

och nätverk är för olika?

I allra högsta grad

I hög grad

I viss mån

Inte alls

P roc ent

60

50

40

30

20

10

0

Diagram 13.

Kommentar: 75% av gruppen anser att deltagarnas kunskapsnivåer inom programmering och nätverk är för olika. Resten av gruppen anser inte det.

Sammanfattning av deltagarnas kritiska kommentarer

Följande är en sammanfattning av samtalen som genomfördes i samband med enkätundersökningen, uppdelad per utbildningsgrupp. Det är viktigt att notera att deltagarnas muntliga kommentarer i grupp skiljer sig en del från de skrivna enkätsvaren. Under de olika träffarna gav deltagarna uttryck för ett stort behov av att kritiskt markera utbildningens opedagogika upplägg. Samtidigt uttryckte de behov av stöd för att förbättra utbildningsvillkoren.

IT-bas (från två orter)

Angående kursinnehållet:

- Det borde inte heta IT-bas, namnet är fel. Man tror att ECDL är IT-bas. Det är missvisande. - ECDL har inget att göra med IT-teknik. Det har inte med vartannat att göra. Man kunde lära sig svaren utantill för att klara av testen på ECDL. - Undervisningen är inte upplagd för nybörjare. - A+ och programmering på 6 veckor går inte. Hårdvarudelen var alldeles för kort :man byggde aldrig upp en dator, partitionerade, konfigurerade etc. - Visual Basic ska läsas först inom programmering; det ger en bättre ingång, den är grafiskt roligare, lättare. Studien av program- språket C ska komma efteråt och ges på längre tid (en synpunkt från några av kursdeltagarna.

• Sida 213124
•  Original

- Detta paket är inte förberedande för arbetslivet utan det är ett sätt att sysselsätta folk i en kurs. ”Jag vill ägna mig åt webben och vet ej vad ska jag göra med denna kunskap”.

Angående förkunskapskraven:

- Det finns formella krav och dolda krav. - Vi uppfyller de formella kraven men ändå räcker nivån inte till. - Det finns ingen annan kurs man ska gå före denna nivå. Hur ska man förbereda sig? Finns det ingen kurs som AF erbjuder? - Nivån ligger för högt. - Tempot är alldeles för högt. - Succesivt intag är inte bra. Nivån hos eleverna ska vara ungefär densamma.

Angående det pedagogiska upplägget:

- Vi har inte en vanlig undervisning. De lärarledda undervisningstimmarna varierade från c.a. 2 timmar per vecka till c.a. 20 timmar beroende på vilket ort utbildnigens gavs. - Det behövs lärarledda genomgångar, självstudier och studier i grupper i kombination. - Det blir svårt att göra självstudier utan att först ha fått en genomgång. - Det finns tidsbrist. Kanske behövs 4-5 veckor bara för A+. - Läraren borde hjälpa till att lägga upp de individuella studierna. - På en av orterna upplevde deltagarna positiva förändringar i undervisningen. Exempel på detta var att A+ idag har många flera praktiska övningar än innan och att lärarledda självstudier i veckan på programmeringsdelen nu är tillräckliga. - Lärarna måste ha pedagogisk kunskap. Undervisningen är opedagogisk. Brist på lärarstöd. - Vi behöver en mentor från IT-spets, någon som har gått alla steg i utbildningen och kan orientera oss för att välja det bästa efter det egna behovet. Man eller kvinna. - Alla har stressbeteende. Detta innebär en svår utgångspunkt.

Deltagarnas uppfattningar var tydligt delade inför den följande frågan. Skulle ni vilja ha IT-bas bara för tjejer/kvinnor?

Svaren var de följande:

 IT-bas bara för kvinnor och sedan fortsätta i Generalist och IT-spets i

gemensamma grupper.  Gemensamma klasser med 50/50 manliga och kvinnliga deltagare så

att det skapas en balanserad atmosfär. Kvinnor får inte vara i minoritet.  Inte bra att ha delade klasser efter kön.Tjejerna missar att lära sig av

det som killar kan.

• Sida 213125
•  Original

Generalist (en ort)

- IT-bas är en sil. Man ska ta sig genom den psykiska pressen som kursen innebär. Tidspressen är mycket hög. - IT-bas ser annorlunda ut på varje ort. Detta gör att man slutar med mycket olika nivåer. Sedan samlas man i Generalist med olika kunskapsbakgrunder. Det behövs mer homogena grupper. - Vi gör markarbetet hemma. Vi saknar tid att kunna följa med i den snabba takten. Det skulle behövas minst 30 veckor. - Det finns skillnad i kunskapsnivå jämfört med vissa män men inte med alla. - Innehållet i programmeringsdelen är bra upplagt. - Lägg till Java och ge inblick i alternativa programspråk som används ute på marknaden. Tillägg: webb-design grafik. - Vi vill ha fler projektarbeten. - Det finns dålig information om arbetsmålet. - Vi behöver information om företagen. Svårt att skaffa praktikplats utan att få hjälp av AF. AF borde bjuda in företagen för att presentera möjligheten att ha praktikanter i deras företag. Vi behöver en presentation av vår kurs så att det blir lättare att säga vad det är vi står för. Kanske AF borde ha ett avtal med flera företag.

IT-spets

- Vi letar efter företag att göra praktik. Vi får göra det på egen hand. Vi blir väl mottagna av företagen. Attityden är lite ambivalent: vad roligt att det kommer en tjej och samtidigt: vad är det du kan egentligen? Det krävs alldeles för mycket från IT-bas och Generalist. Man hinner inte integrera. Ingen tid att lära sig. Det visas redan i Generalist. - Det finns bra lärare på C++. - Längre tid på Visual C++ - Om man har valt programmering, ska man inte behöva ha 50% rätt på nätverksprovet. Gränsen ska vara lägre. - För stora nivåskillnader är negativt. - Inte bra att ha IT-bas för tjejer. Det blir fel. Men kvinnor behöver börja från grunden. Vi får inte tid att meka med datorn. Undervisningen är för teoretisk. - A+ är gammal kunskap. Windows 98 är föråldrat.

• Sida 213126
•  Original

4.-Analys och diskussion ut ett kognitivt-och genusperspektiv

4.1 Utbildningens formella och informella krav.

Alla deltagare uppfyllde de formella förkunskapskraven som förväntades. Deltagarnas uppfattning om IT-bas innehåll varierade kraftigt.

För en grupp deltagare hade förväntningen på kursen varit att den skulle handla om datoranvändning på ECDL-nivå. De som uppfattade att kursen var ingången till spetsutbildningar möttes av krav på höga förskunskaper och färdigheter som inte var uttalade men underförstådda då de börjat kursen.

Undersökningens resultat tyder på att IT-bas som första IT- utbildningssteg är otydligt i sin målsättning.

Det finns en inbyggd motsättning i kursinnehållet. Å ena sidan avser utbildningen att vara en basutbildning med syfte att ge deltagarna nödvändig kunskap för att på sikt komma fram till spetsutbildningen, och å andra sidan kräver undervisningen en hög kunskapsnivå som inte kan omfattas av en nybörjare.

Denna motstridighet visas samtidigt i att IT-baskunskap beskrivs som ECDL kompetens, dvs kunskap om datoranvändning. Enligt kursdeltagarna är detta klart missvisande. Datoranvändningskunskap (motsvarande ECDL) är nödvändig kunskap för alla datoranvändare oberoende av studier eller arbetsinriktning. För att ge rätt föruttsättningar för att klara datatekniska utbildningar behövs något annat och framför allt mer.

Trots att deltagarna uppfyllde de formella kraven, upplevdes deras kunskapsnivå som otillräcklig för att uppfylla de dolda förkunskaps-och färdighetskrav som utbildningen ställer. Detta innebär att deltagarna i själva verket inte får en adekvat basutbildning för att täcka denna kunskapslucka.

Deltagarna ställde sig den berättigade frågan: Hur ska man förbereda sig? Denna kunskapslucka utgör för de kvinnliga deltagarna den första och mycket höga tröskeln att övervinna innan de kan ta sig genom basutbildningen och sedan fullfölja studierna till spetsutbildningen.

Finns det samma kunskapslucka hos de manliga deltagarna? Den finns med stor sannolikhet. Men hur tar de sig igenom den?

• Sida 213127
•  Original

4.2 Om inlärning/lärande av IT kunskap

Gruppens absoluta majoritet anser att kunskapsmängden som ska assimileras under utbildningen är överväldigande i förhållande till tiden de har till förfogande. Inte på något av de tre utbildningsstegen hinner deltagarna integrera kunskapen och lära sig det som förväntas.

Vid inlärning/lärandeprocessen spelar arbetsminnet en avgörande roll. Det är allmänt erkänt inom kognitionspsykologi att människan har en begränsad kapacitet i arbetsminnet och att själva utrymmet inte kan förändras (11). När mängden information prioriteras framför förståelse av sammanhanget och praktisk användning får eleverna göra ett orimligt stort kognitivt arbete för att det ska bli möjligt att integrera informationen.

En av huvudfrågorna som kognitionspsykologin studerar är hur inlärningsprocessen sker, eller mer specifikt: hur vår tidigare kunskap fungerar när den bemöter ny information. Vad händer när vi lär oss nya saker?

Begreppet ”schemarelevant information” får speciell betydelse när vi tänker på hur IT utbildningar presenteras beträffande innehåll och upplägg.

Olika aspekter inom schemateorin tas upp av olika författare. Enligt Fiske & Taylor(1991) är det vi kodar in i minnet starkt påverkat av ”schemat”. Schemat representerar kunskap om ett begrepp, stimuli eller situation och har en inre organisation där egenskaperna är länkade till varandra. Till exempel lär vi ha ett schema för en semester, för en footballsmatch eller för en picknick där en sekvens av förväntade beteenden och handlingar är organiserad. Förståelse av nyinkommande information görs genom individens kunskaps-och erfarenhetsbank. En av schemats grundfunktioner är att styra uppmärksamheten, d.v.s det vi lägger märke till. Det utvärderar informationen och organiserar den, hjälper till att fylla luckor, tar fram tidigare erfarenheter och kunskap och integrerar dem samt påverkar det som kommer att aktiveras ur minnet. Det är ett ekonomiskt tänkande, det underlättar det arbete som vår hjärna utför för att tolka och göra den information vi möter begriplig, med andra ord: det hjälper oss i den dagliga anpassningen.

Man tenderar att minnas schemarelevant information och glömma sådant som inte är relevant. I den mån eleven har erfarenhet av det som beskrivs, kan informationen bli begriplig men utan grund i den erfarenhet som fenomenet är hämtat ur, blir informationen inte relevant och läggs därmed inte in i minnet.

• Sida 213128
•  Original

Deltagarnas verkliga förkunskaper skiljde sig betydligt dem emellan. Spännvidden i en och samma grupp kunde sträcka sig från personer som använde dator enbart som skrivmaskin till dem som hade flera års erfarenhet som IT-tekniker och som Microsoft Certifierad System Engineer.

Bl.a. på grund av dessa skillnader visade deltagarna också individuella skillnader i förståelse av terminologin och den begreppsapparat som användes under utbildningen.

Enligt Ellis & Hunt(1993) sker förståelseprocessen i fyra steg: Selektering när informationen sållas, abstraktion av informationens huvudmening, tolkning eller omsättning av informationen i andra ord och till sist integration med tidigare kunskap. Överflödet av information och den höga studietakten försvårar i hög grad möjligheterna för denna tankeprocess att kunna utmynna i ny kunskap.

På kurserna upplevde deltagarna också brist på tillräckliga möjligheter att prova praktiskt och skapa förståelse för hur en dator ser ut och fungerar inuti, hur man delar upp och tar bort all information på hårddisken, installerar mjukvaran etc. Detta gjorde att den nya informationen förblev ytlig och inte förankrades så väl att den gick att använda för att hantera datorer och datorsystem i praktiken.

4.3 Om motivation

Trots alla svårigheter upplevde deltagarna utbildningen som stimulerande. Diagramen 10 och 11 visar på att gruppens motivationsnivå är hög, att kursen stimulerar nyfikenheten och lust att fortsätta till högre kunskapsnivåer. Intresset och lusten att lära sig IT- teknik visades också i engagemanget i självstudier. Majoriteten ägnade både studietid och fritid för till kunna fortsätta och lyckas med utbildningen.

Men trots detta hade de flesta deltagarna ändå utvecklat ett allmänt stressbeteende. Deras försök att överbrygga kunskapsluckan med hjälp av en intensiv studietakt verkade inte vara tillfredställande.

Hur inverkar stressen på deltagarnas motivation att fortsätta fördjupa sig i kunskap om IT-teknik? Bland de muntliga kommentarerna förekom följande: ”Det ska inte vara så att man går i motvind”, ”Det ska inte avskräcka en”. ”Det ska istället uppmuntra att fortsätta i högre nivå”.

Vilken näring får de kvinnliga deltagarnas intresse för IT-teknik under dessa studievillkor?

• Sida 213129
•  Original

En av deltagarna uttryckte det så här: ”På detta sättet misslyckas man”.

I en studiesituation av ovan beskriven karaktär ligger det nära till hands att tro att begränsningarna ligger hos den egna personen istället för i utbildningsmetodiken. Orsaksförklaring eller tillskrivning kan bli felaktig.

Inom stressforskning analyseras effekter av olika grad av kontroll som individen har över olika livssituationer. Okontrollerbarhet kan föreligga när en individ inte upplever något samband mellan sina avsiktliga handlingar och vad som händer runt honom/henne(12). När individen gör en felaktig tolkning av orsaker, leder detta till hjälplöshet i nya situationer. En förklaring till detta är att det sker en förändring i psykologiskt avseende som rör motivation, kognition och emotion och som gör att intresset avstannar. Inför detta är möjligheterna stora att man ändrar sig och gör andra utbildnings- och yrkesval.

4.4 Om identitet

Det som behöver uppmärksammas för att förstå kvinnornas villkor på IT- utbildningen är hur identitet och kognition samverkar i en utbildningssituation.

Hur gör vi, ur ett kognitivt perspektiv, för att organisera informationen om oss själva? Och hur gör vi för att organisera informationen från omvärlden?

Enligt schemateorin hjälper oss olika slags generella mönster eller scheman att organisera den kunskap som vi har om oss själva och omvärlden. Dessa scheman ger oss mentala referensramar i form av självscheman, rollscheman, händelsescheman, sociala scheman etc.

Även bilden vi har om oss själva är organiserad i ett schema för vad som är kärnan i vår person. Den är mer eller mindre mångfacetterad och komplex och skiljer sig mycket från individ till individ(13). Dessa självscheman läggs tidigt i barndomen och har att göra med individens identitet. Den formas i interaktion med den närmaste omgivningen, familjens sociala och kulturella förhållanden och med de värderingar och ideal som representerar familjens och omgivningens särdrag.

Det finns klara individuella skillnader i uppfostringsmönster. Den man eller kvinna, som växer upp i en social miljö där han/hon uppmuntras att värdera tekniska färdigheter och erfarenheten om dessa högt, kommer att rikta sin uppmärksamhet mot tekniska fenomen och ha lättare att fånga sådan information från omgivningen. Han/hon kommer

• Sida 213130
•  Original

lättare att kunna integrera den i sin kunskapsbank och lusten att använda sina färdigheter kommer att ha lättare att uvecklas. Identifikationen med tekniska färdigheter kommer att vara en del av personens självschema. Ju mer lustbetonad denna process är desto grundligare kommer den att förankras.

I de flesta samhällen idag saknas ett dominerande socialt mönster som gynnar identifikationen mellan kvinnan och tekniken. Detta avspeglas på alla områden, inte minst inom IT-området och påverkar associationer och förväntningar om kvinnors tekniska kunskaper.

I vilken mån ser kvinnor ”rollen som tekniker” som en bild att identifiera sig med vid utbildning och yrkesval och i vilken utsträckning har kunskapssamhället förmått att anpassa sig till en sådan kvinnoroll?

En social roll definieras efter de förväntade beteenden som en person i ett visst socialt sammanhang har. Ett rollschema är den kognitiva struktur som organiserar kunskapen och karakteristiska förväntade beteenden (i det sammanhanget). Läkaren är ett exempel på en förvärvd roll (achieved roll) och rollschemat är de kunskaper, associationer och förväntningar som människor har om yrkesrollen läkare.

Mellan kvinnor och män finns en skillnad beträffande erfarenhet och kunskapskultur i relation till tekniken. Kvinnor har sällan engagerat sig i underhållning eller i sociala sysselsättningar med tekniska aktiviteter av traditionell karaktär. ”Meccano är mer än en leksak” skriver Jan Myrdal i sin bok ”En Meccano pojke berättar”(14). ”Det är av vikt att komma ihåg att när en gosse leker med Meccano så utövar han i miniatyr en ingenjörs arbete, och att detta arbete är helt och hållet av samma art som ingenjören utövar i det praktiska arbetet”. Teknisk kunskap och förståelse byggs upp ur just det roliga och experimenterande skapandet.

I ”Teknik på kvinnors vis”, säger Harriet Aurell att den manliga teknologin inte tillhört kvinnors kunskapskultur (15).

Kunskapskulturerna har stor betydelse för synen på vilken utbildning som är värdefull, vilket innehåll som en utbildning bör prioritera. Den avgör också vilken information och vilka faktakunskaper man kommer att ha tillgång till. Motsättningen mellan de humanistiska och de naturvetenskapliga kulturerna är gamla och välbekanta men också skillnaderna mellan kvinnors och mäns kunskapskultur. Fler kunskapskulturer än dessa två studeras på Linköpings universitet som har inrättat ett nytt forskningstema: Kulturarv och kulturproduktion. Begreppen kunskapskultur ger kunskapen en vidare innebörd – kunskapen placeras i ett sammanhang och interagerar med detta sammanhang(16).

• Sida 213131
•  Original

Det finns många yrkeskvinnor och kvinnliga nätverk inom IT och andra branscher som med stor framgång länge har varit och är drivande krafter inom IT-området. Ur ett kognitivt perspektiv finns det ingen skillnad mellan män och kvinnors intellektuella förmåga att skapa och utveckla informationsteknik. Kvinnor som formats i en teknisk kunskapskultur kan sannolikt ha samma tekniksyn som män. På samma sätt finns det män som inte har någon förtrogenhet med teknik. Generaliseringen av den egna erfarenheten eller gruppsituationen är en kognitiv bias.

Frågan är hur kvinnor som inte tillhör den tekniska kunskapskulturen förhåller sig till tekniken.

I utbildning tar man emellertid inte hänsyn till skillnader i kunskapskulturer och därmed erbjuds orättvisa utbildningsvillkor. En god pedagogik är den nödvändiga förutsättningen för att konstruera eller bygga upp grund-och spetskunskap om informationstekniken hos båda könen. Studiens kvinnliga deltagare visar stark motivation för att lära sig och utveckla IT-tekniken. Pedagogiken motverkar detta genom att inte ta hänsyn till rätt utgångspunkter och skapar istället osäkerhet i försöken att utveckla en ny yrkesidentitet.

Det finns behov av att lyfta fram de skillnader som existerar mellan manliga och kvinnliga deltagare när det gäller förutsättningarna för att överbrygga de dolda, informella förkunskapskraven.

5.1. Vad behövs för att göra IT-utbildningar genomslagskraftiga både för kvinnor och män?

1) Det finns behov av att skapa en IT-teknisk grundutbildning som ger

den kunskapsgrund som eleverna saknar och för närvarande inte har någonstans att hämta.

2) Detta utbildningssteg ska ge grunden till datortekniska utbildningar.

3) Prioritera kvalitet och integration av kunskap framför kvantitet och

mängdkunskap. Kunskapen ska bli användbar.

4) Ändra metoder för urval. Elevens befintliga kunskap och

färdighetsnivå i datorteknik ska undersökas och ligga till grund för bedömningen av de formella förkunskapskraven.

• Sida 213132
•  Original

5) Undvik successiva intag, då dessa skapar problem med inlärning och

pedagogik.

6) Skapa kurser med homogen förkunskap i datorteknik.

7) Prioritera elevernas förståelse av strukturer och hur olika delar hänger

samman. Detta kan uppnås genom att mycket tid läggs på att låta eleven undersöka, prova sig fram och kunna ställa frågor och ha tillgång till bra material att finna förklaringar i.

8) Ge deltagarna möjlighet att skaffa ”fysiska” kunskaper: titta inuti en

dator, bygga en dator, partitionera och formatera hårdiskar, installera operativsystem och program, koppla ihop ett nätverk och konfigurera m.m.

9) Teoretiska genomgångar ska direkt kopplas till praktiskt utövande

med användning av grundläggande principer och teorier.

10) Genomgångar ska fortlöpande följa med laborationer, projektarbeten och självstudier.

11) Eleven ska ha möjlighet att träna sin logiska och analytiska förmåga

genom att öva logikens grundläggande tankeverktyg: slutledningsförmåga, problemdefiniering, problemlösning (vilka steg behövs för att nå fram till en lösning) algoritmer m.m.

12) Individuell vägledning. Utgå från elevens befintliga kunskapsnivå. Ge

möjlighet att skaffa mentorer.

13) Begreppsapparat och ny terminologi ska introduceras i samklang med

elevernas inlärningstakt.

5.2. Hur kan en IT-basutbildning se ut för att ge en bra ingång till IT-teknik?

Förslag för framtida studier:

- IT-bas ska ha samma kursprogram i varje ort.

- Tidsramen för kursen ska förlängas med minst två eller tre månader. - ECDL-kunskap, i betydelsen tillämpbar kunskap av Officepaketet, ska inte ingå i kursprogrammet. - Nivåerna ska vara ungefär de samma. Inga successiva intag. - Kunskapsnivåerna ska läggas på nybörjarnivå. - A+ : hårdvarudelen ska förlängas betydligt. Tidsutrymme för att bygga en dator, partitionera och formatera hårdiskar etc. Undervisningsmaterialet på A+ ska uppdateras.

• Sida 213133
•  Original

- Visual Basic ger en lättare, trevligare, mer grafisk kunskapsingång. Kan ges innan C+ för att ge en mjukare ingång till programmering. - Längre tid till Visual C++. - Programmering och nätverksteknikdelen ska förlängas betydligt. - Undervisningen ska vara mindre teoretisk och mer praktisk. - Individuell handledning ska ge struktur för självstudier. - Kurslitteraturen ska anpassas bättre till självstudier. Lärarhjälp ska dock finnas tillgänglig. - Deltagarnas uppfattning var tydligt delade inför frågan ”Skulle ni vilja ha IT-bas bara för tjejer/kvinnor?” Svaren var följande:

 IT-bas bara för kvinnor som övergång till gemensamma grupper i

Generalist och IT-spets.  Gemensamma klasser med 50/50 manliga och kvinnliga deltagare så

att det skapas en balanserad atmosfär. Kvinnor ska inte vara i minoritet.  Inte bra att ha delade klasser efter kön. Tjejerna missar att lära sig av

det som killar kan.

5.3 Reflektioner som utvecklats i anslutning till den gjorda studien.

I samband med utformning av programvaror inom IT-området börjar kognitionsforskningens resultat i fråga om den mänskliga hjärnans sätt att hantera information att bli alltmer använd. I kurser och utbildningar lyser tillämpningen av dessa kunskaper dock oftast med sin frånvaro. Denna diskrepans kommer sannolikt att medverka till att utbildningars uppläggning i framtiden kommer att ifrågasättas, mycket oftare än hittills, av de elever som ska gå dem.

Med en långsiktig forskningsstrategi kommer fler genusaspekter än de som tagits upp i denna undersökning, att kunna belysas. Utifrån studiens material kan man förmoda att även manliga deltagare som inte har tekniska förkunskaper och färdigheter sannolikt har likartade svårigheter som kvinnor i utbildningar som saknar pedagogisk medvetenhet. I linje med studier som drivs på Linköpings universitet, om skillnader mellan olika kunskapskulturer kan värdefull information utvecklas i relation till ITutbildningars utformning. Manliga kontrollgrupper kan där bidra till att kasta mer ljus över hur dessa utbildningar fungerar kognitivt och genusmässigt.

• Sida 213134
•  Original

I en rapport som Rådet för arbetslivsforskning (17) givit ut tas behovet av att finna system upp, som gör det möjligt att kombinera arbete med lärande. I detta sammanhang vill de driva forskning om lärande med uppmärksamheten inriktad på skillnader mellan könen i detta avseende. Liksom Jämit ( SOU 2000:58 ), pekar deras studie på vikten av att fortsätta forskning kring genus, teknik och lärande, vilket även denna studie visar på behovet av.

Marta Gagliardo -impacto- M. Stenbocksg. 10 22224 Lund 046-211 32 26 marta.gagliardo@swipnet.se

• Sida 213135
•  Original

Referenser och litteraturförteckning

1) Om AMS effektmål, AMV, Årsredovisning 2000, Redogörelse för måluppfyllelse under 2000.

2) Arbetsmarknadsstyrelsen yttrande, Dnr Pro 00-7966-09, 2000-11-23 om Delbetänkande (N2000/5458/TP) från Rådet för jämställdhetsfrågor som rör transport och IT-tjänster: Jämställdhet och IT.

3) ”En effektivare arbetsmarknadsutbildning”, Ds 2000:38, Näringsdepartementet. Åke Zettermark.

4) Förfrågningsunderlag vid upphandling av arbetsmarknadsutbildning (Ramavtal för: IT Bas), Länsarbetsnämnden, Dnr: 1200-2000/349,

5) Jämställdhetsstrategi för Skåne 2001-2003, Remissupplaga, Länsstyrelsen i Skåne Län.

6) ”Social Cognition”, S.T.Fiske & Sh.E.Taylor, Kap.4, McGraw-Hill International Editions, 1991

7) ”Fundamentals of cognitive psychologi”, H.C.Ellis & R.R. Hunt, Kap 3 och 9, Brown & Benchmark Publishers, 1993

8) “Mänsklig styrning av komplexa system”, Brehmer B. Människa.Datorteknik.Arbetsliv, MDA-rapport, 1992:13 Uppsala,1993

9) ”Människa datorinteraktion”-ett psykologiskt perspektiv, C.M. Allwood, Studentlitteratur, 1991

10) ”Till en lärare”, Bodil Jönsson, Januari 2001-04-05

11) Ur ”Undervisningspsykologi”, E.Hjelmquist, L.Sjöberg, H.Montogomery, ”Förståelseprocesser”, Yvonne Waern, Almqvist & Wiksell Förlag AB, 1978

12) ”Arbetspsykologi!- Stress-och kvalifikationsperspektiv, Gunnar Aronsson, Studentlitteratur, 1987

13) ”Social Cognition”-Making sense of people, Ziva Kunda, Kap 10, Massachusetts Institute of Technologi, MIT, 1999.

14) “En meccano pojke berättar”, Jan Myrdal, Wiken, 1988

15) ”Teknik på kvinnors vis”, Harriet Aurell, AMS Närservice, Gnesta, 2000

16) Linköpings universitet,

http://www.liu.se/temaq/Presentation Tema Q.htm

17) ”Arbete och IT”, Rådet för arbetslivsforskning, ATK, Rapport 2000