Prop. 1975/76:11

Regeringens proposition med förslag till befissäkringslag för skatte- och avgiftprocessen, m.m.

Regeringens proposition nr 11 år 1975/76 Prop. 1975/76:11

Nr 11

Regeringens proposition med förslag till bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. m. m.;

beslutad den 25 september 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till reformerad lagstiftning beträffande säkerställande av bevisning i skattemål m. m. En ny lag — bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen — föreslås ersätta den nuvarande lagen (19611332) om handräckning vid taxeringsrevision.

Bevissäkringslagen är avsedd att tillämpas inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet. De åtgärder som kan vidtas enligt lagförslaget syftar till att säkra material som skattskyldig eller avgiftsskyldig har att tillhan- dahålla för granskning enligt särskilda föreskrifter. De föreslagna Säkrings- åtgärderna kallas beslag. försegling och eftersökning. Eftersökning och beslag motsvarar i huvudsak handräckning enligt handräckningslagen. Fötsegling av utrymme är ett i stort sett nytt institut.

Säkringsåtgärderna kan användas var för sig eller i kombination med varandra. För att man skall tå använda beslag fordras att bevismaterial inte tillhandahålls för granskning eller att risk föreligger att materialet kommer att undanhållas eller förvanskas. Riskvillkoret föreskrivs också för beslut om eftersökning. där särskilt stränga villkor skall gälla för att eftersökning skall få ske i privatutrymmc. Eftersökning i sådant utrymme får beslutas endast av länsskatterätt, medan beslut om annan säkringsåtgärd får fattas av vissa tjänstemän inom resp. myndighet. Förseglingsinstitutet har ut- formats så att det närmast är ett hjälpmedel för att genomföra beslag eller eftersökning.

Enligt särskilda regler skall den granskade inför domstol kunna yrka att

] Regeringen I 97:7/76. / .wmll. :Vr I /.

Prop. 1975/76:11 2

bevismedel skall undantas från granskning. Beslut om säkringsåtgärd skall i princip verkställas av kronofogdemyndighet men i vissa fall av annan tjänsteman.

Som en följd av förslaget till bevissäkringslag föreslås vissa ändringar av granskningsbestämmelser i taxeringslagen. uppbördslagen, tullagen m. fl. lagar. Ändringarna avser i stort sett att förtydliga vad som avses med verk- samhetslokal i dessa lagar.

Prop. l975/76:ll 3

1. Förslag till Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

llärigenom föreskrives följande.

Tillämpningsområde

] 5 Denna lag är tillämplig vid revision eller annan granskning för fastStäl- lande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter, uppbördslagen (1953z272). taxeringslagen (1956z623). lagen (1958z295) om sjömansskatt. lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. lagen (19591552) om upp- börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.. stämpel- skattelagen (19641308). lagen (19671340) om prisreglering påjordbrukets om- råde. lagen (1968z430) om mervärdeskatt. kupongskattelagen (l970:624). väg- trafikskattelagen (l973:60]). förordningen (19732602) om särskild vägtrafik- skatt. tullagen (1973z670). lagen (l974:226) om prisreglering på fiskets om- råde.

Beskrivningar

25 I denna lag förstås med säkringsärgärd: beslag. försegling och eftersökning. bevismedel: räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som enligt vad som är särskilt föreskrivet skall tillhandahållas för granskning. förvar: skåp. låda. behållare. bankfack. väska. pärm. kuvert och liknande anordning. som kan tillslutas. utmnme: byggnad. lokal. gård. upplagsplats och liknande avgränsat ut- rymme. granskaings/cdare: den som i. sin tjänst har att övervaka granskningen samt den som särskilt har förordnats att vara granskningsledare enligt denna lag.

35 Säkringsåtgärderna enligt denna lag verkställes. bes/ag genom att bevismedel omhändertas. jörseg/ing genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller liknande förslutning. eftersökning genom att bevismedel efterforskas i förvar eller utrymme.

Villkor för beslut

4 5 Beslut om beslag får fattas. om bevismedlet icke tillhandahålles för granskning eller risk föreligger att det kommer att undanhållas eller för- vanskas.

55 Beslut om försegling lår fattas om ]. granskningsledaren icke får tillåtelse att genomsöka förvar eller ut-

Prop. l975/76:11 4

rymme och det skäligen kan antagas. att bevismedel finns där. samt efter- sökning ej kan beslutas eller verkställas omedelbart. eller

2. bevismedel som ej är under beslag icke lämpligen kan föras från den plats. där det har påträffats.

Beslut om försegling av förvar eller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.

65 Beslut om eftersökning i utrymme får fattas. om det finns grundad anledning antaga. att den granskade ej endast tillfälligt använder utrymmet för sin verksamhet eller att utrymmet yrkesmässigt användes av annan. som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet. samt risk föreligger att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Samma villkor gäller för beslut om eftersökning i förvar som påträffas i sådant utrymme. i myndighets lokal eller på allmän plats. Beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar än som avses i första stycket får fattas om det finns grundad anledning antaga att bevismedel finns där. samt risk föreligger att det kommer att undanhållas eller för- vanskas.

7 5 Beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas. när åtgärden icke läng- rc behövs för att säkra bevisning.

Villkor för verkställighet, m. m.

8 5 Beslut om säkringsåtgärd och om hävande av sådan åtgärd får verkställas omedelbart. Beslut om hävning som har vunnit laga kraft skall verkställas så fort det kan ske med hänsyn till granskningen.

Länsskatterätts beslut om eftersökning i utrymme eller förvar får verk- ställas även om det vid förrättningen framgår att fråga är om utrymme eller förvar som avses i 6; första stycket.

9 5 Innan beslut enligt 4—6 åå verkställes skall den granskade beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller annan hos vilken verk- ställighet skall ske.

Kan den som avses i första stycket ej utan nämnvärt uppskov kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna. får verkställighet ändå ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den hos vilken verkställighet av eftersökning enligt 6.5 andra stycket skall ske ej närvarande. får dock förrättningen genomföras endast om det kan antagas att den granskade eller annan söker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer att försenas.

10 5 Den granskade och annan hos vilken verkställighet sker äger tillkalla vittne. Förrättningen får dock ej i onödan uppehållas i väntan på att vittne skall inställa sig.

Prop. 1975/76:11 5

11 5 Bevismedel. som har tagits i beslag. får lämnas kvar hos innehavaren endast om särskilda skäl härför föreligger.

Vid verkställighet av beslag får även förvar som behövs för bevismedlet omhändertagas.

125 Vid verkställighet av eftersökning i utrymme får även förvar som på- träffas där genomsökas. Verkställighet av eftersökning som avses i 6 5 andra stycket får ej utan medgivande av den som beröres därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8.

135 Beslut om hävning av säkringsåtgärd verkställes genom att besittning eller annat förhållande som har rubbats genom åtgärden återställes.

145 Verkställighet skall genomföras så att den innebär minsta möjliga olä- genhet för den som beröres av förrättningen. Skada får icke förorsakas på egendom. Läs och annan stängningsanordning får dock brytas.

Behörighet att fatta och verkställa beslut

15 5 Länsskatterätt beslutar på skriftlig framställning av granskningsledare om eftersökning som avses i 65 andra stycket.

Granskningsledare beslutar om säkringsåtgärd i annat fall än som avses i första stycket samt om hävande av säkringsåtgärd.

Har särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut enligt andra stycket. skall han snarast möjligt anmäla detta till den som har att övervaka gransk- ningen. Denne prövar omedelbart om beslutet skall bestå. Sådan prövning får ske utan att den som ärendet avser har hörts.

165 Kronofogdemyndighet verkställer beslut om säkringsåtgärd och om hävande av sådan åtgärd. Verkställighet sker på begäran av gransknings- ledare. Beslagtaget bevismedel överlämnas snarast till denne. Granskningsledare äger verkställa beslut enligt 155 andra stycket. om det kan ske obehindrat. Beslut om försegling eller eftersökning får gransk- ningsledare dock verkställa endast i närvaro av den som beröres av för- rättningen eller någon som kan anses företräda denne.

17 5 Granskningsledare äger tillfälligt avlägsna förslutning som har anbring- ats på grund av beslut om försegling.

Undantagande av bevismedel från granskning

185 Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker. att bevismedel som är eller har varit under beslag skall helt eller till viss del undantagas från granskningen därför att han har att iakttaga tystnad om

Prop. l975/76:11 6

dess innehåll eller innehållet på grund av särskilda omständigheter ej bör komma till annans kännedom. skall han göra skriftlig framställning till länsskatterätten om undantagande.

Länsskatterätten skall underrätta granskningsledaren när framställning en- ligt första stycket har kommit in.

19 5 Sedan granskningsledaren har erhållit underrättelse enligt 185 andra stycket. skall det bevismedel som framställningen avser omedelbart ställas till rättens förfogande.

20 5 Länsskatterätten prövar utan dröjsmål framställning enligt 18 5. Sådan framställning får bifallas endast om synnerliga skäl föreligger.

Bifalles framställning enligt första stycket helt eller till viss del. äger länsskatterätten förordna att det som har undantagits från granskning skall överlämnas till den som gjort framställningen redan innan rättens beslut har vunnit laga kraft.

21 5 Bevismedel som har undantagits från granskning enligt 20 5 får ej åter- ges eller åberopas i granskningsärendet.

Underrättelse om beslut och verkställighet

225 Domstols beslut i mål enligt denna lag skall omedelbart meddelas den som har fört det allmännas talan vid domstolen.

235 Beslut om säkringsåtgärd upprättas skriftligt och lämnas senast vid förrättning för verkställighet mot bevis till den granskade och annan. hos vilken verkställighet sker. Beslutet skall innehålla upplysning om vad den har att iakttaga som vill påkalla prövning av det. Kan beslutet ej överlämnas vid förrättningen. skall det delgivas genom. granskningsledarens försorg. Genom åtgärd som anges i första eller andra stycket fullgöres. såvitt angår enskild part. vad i 31 5 första stycket förvaltningsprocesslagen (l97lz291) föreskrives om att domstols beslut skall tillställas part. Bevis om sådan åtgärd skall tillställas domstolen.

245 Angående verkställighet av beslut om säkringsåtgärd skall utfärdas bevis. Vad i 23 &" första och andra styckena föreskrives rörande beslut om säkringsåtgärd skall äga motsvarande tillämpning på bevis om verkställighet. Är den som skall erhålla bevis ej närvarande vid förrättningen. skall bevis lämnas även till någon som kan anses företräda honom. om sådan person är närvarande.

Bevis om verkställighet av beslag skall innehålla förteckning över be- slagtagna bevismedel samt erinran om bestämmelserna i 18 å.

Prop. 1975/76:11 7

Talan mot beslut och verkställighet

25 5 Den som vill påkalla prövning av granskningsledares beslut enligt 15 5 eller av verkställighet enligt denna lag. äger göra framställning härom till länsskatterätten. Det allmännas talan föres av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen.

Ovriga bestämmelser

265 Framställning enligt 155 första stycket och enligt 255 upptages av den länsskatterätt som för det år. då framställningen göres. har att pröva den granskades taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt. Finnes ej behörig länsskatterätt enligtvad nu har sagts, är länsskatterätten i det län behörig. där beslut om säkringsåtgärden skall verk- ställas eller har verkställts.

Behörig att pröva framställning enligt 185 är länsskatterätten i det län där verkställighet av beslaget har ägt rum.

275 Denna lag får tillämpas även om det förekommer anledning till miss- tanke om brott.

28 5 Vad någon har erfarit vid tillämpningen av denna lag får ej obehörigen yppas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelsen i 28 5 andra stycket avser endast gärning som har begåtts före den 1 januari 1976.

Genom lagen upphäves 1agen(1961:332)om handräckning vid taxerings- revision. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om handräck- ning som har begärts före ikraftträdandet av denna lag.

Prop. 1975/76:11 8

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för sär— skilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrives att 45 15 mom. lagen (19081128 S. 1) om bevill- ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande [vr/else Föreslagen lydelse 4 5

15 m 0 m? Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av be- villningsavgift skall på anmodan av länsstyrelse lämna uppgift om verk- samhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyldighet förelegat. om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift.

På anmodan av länsstyrelse åligger det den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift att för kontroll av avgiftsskyldightften till- handahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar. inbegripet sadana anteckningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-. deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får länsstyrelsen förordna om revision hos den som är avgifts- skyldig eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen'kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som föras vid verksamhetens bc- drivande.

I fråga om revision enligt tredje I fråga om revision enligt tredje stycket gälla i tillämpliga delar be- stycket gälla i tillämpliga delar be- stämmelserna om taxeringsrevision stämmelserna om taxeringsrevision i 56 5 taxeringslagen tl956:623) och i 565 taxeringslagen (l956:623). föreskrifterna i lagen (1961332) om handräckning vid taxaringsrevision.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk lörfattningssamling.

llar handräckning enligt lagen ( 1961 :332) om handräckning vid taxerings- revision med stöd av äldre lydelse av 45 15 mom. begärts före ikraftträ- dandet. gäller den äldre lydelsen fortfarande i fråga om den begärda hand- räckningen.

lSenaste lydelse av rubriken l974z855. 1Senaste lydelse 19741855.

Prop. 1975/76:11

3. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (l.953:272)

Härigenom föreskrives att 78 5 uppbördslagen (195322721' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [lit/PISP Föreslagen [WIP/SU

785

0

1 m 0 m. Arbetsgivare. som enligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall hava sin bokföring så ordnad att därav framgå arbetstagares namn. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest debetsedel eller skattekort företetts för arbetsgivaren. arbetstagarens födelsetid och mantalsskrivnings- adress ävensom nummer å för honom utfärdad debetsedel.

Jämväl annan arbetsgivare än i första stycket sägs. som har att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och för vilken den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla. är skyldig att i enahanda omfattning föra an- teckningar i hänseenden sotn nyss sagts.

Efter anmaning av t=erlt-'rh('h'amle föredragande i upphörclsärenden hos länsstyrelsen eller av lokal skatte- myndighet åligger det sådan arbets- givare. som i första stycket avses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar lör kon- troll å verkställandet av skatteav- drag. och sådan arbetsgivare. varom i andra stycket ,sägs. att tillhanda- hålla där angivna anteckningar lör dylik kontroll.

'Eftcr anmaning av länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet ålig- ger det sådan arbetsgivare. som i lör- sta stycket avses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställa n- det av skatteavdrag. och sådan ar- betsgivare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll sunrr (lll bereda myndigheten lil/träde lill lo- kal. som användes/är den verksamhet

kontroller: avser.

llär avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid. att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren så begär och detta lämpligen kan ske. skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll. skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren. 2 mom . Det åligger envar ar- 2 mom . Det åligger envar ar- betsgivare att efter anmaning av ve- betsgivare att efter anmaning av derhörandejöredragam/e i uppbörds- länsstyrelsen eller av lokal skatte-

'l.agen omtryckt 197375. Senaste lydelse av rubriken l97-l'77l.

Prop. 1975/76:11

Nuvarande fvt/else ärenden has länSstyrelsen eller av lo- kal skattemyndighet lämna uppgift om anställda arbetstagare. utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag.

l ()

I—l'ireslagen lydelse myndighet lämna uppgift om an- ställda arbetstagare. utbetalda löner och beloppet av verkställda skatte- avdrag.

L)enna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk lörf'attningssamling. I

Prop. l975/76zll

4. Förslag till

ll

Lag om ändring i taxeringslagen(1956z623)

lläri enom föreskrives att 56 ä 2 motn. och 58 ;" taxerin vslagen ( 19562623l' g skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

'Ji

Föreslagen lvdelse

2 mom f Den som har att verkställa taxeringsrevision äger rätt att genast taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den. hos vilken revisionen sker. pliktig att lämna de upplysningar som erford- ras lör revisionens verkställande. att lämna tillträde till de lokaler. som användas i vederlu'irantles verksam- het. samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och va- rulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven-

lll

tarier. Underlåter någon. hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall äga rum. att lil/handa— liril/a räkenskaper eller andra hand- lingar. må den som beslutat revisio- nen förelägga den försumlige lämp- ligt vite.

Vid taxeringsrevision är den. hos vilken revisionen sker. pliktig att till- handa/nilla de handlingar aell lämna de upplysningar. som erfordras för revisionens verkställande. att lämna tillträde till de lokaler. som användas i hans verksamhet. samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager samt ma- skiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier oelrför kas- sainventering.

Underlåter någon. hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall äga rum. att./ii/leiira vad som åligger honom enlig! 56 .l' 3 inom. . må den som beslutat revisionen lö— relägga den försumlige lämpligt vite.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk lörlltttningssamling.

*Lagen omtryckt 197130? Senaste lydelse av rubriken l9?4:.- ""Senaste lydelse 19311298.

-|-t-i ll)_

Prop. l975/76:ll

5. Förslag till

12

Lag om ändring i lagen (l958:295) om Sjomansskatt

Härigenom föreskrives att lf) och 30 & lagen ( 1958295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Mivarande lvdelse ["/ireslagen lvl/else

195

Redare. som enligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall hava sin bok- föring så ordnad. att därav framgår sjömans namn. Iödelsetid och man- talsskrivningsadress. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest sjö- mannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt. numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs. sotn har att verkställa avdrag för sjömansskatt. är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden sotn nyss sagts. Efter anmaning av sjömansskat- tekontorct. taxeringsintendent eller lokal skattemyndighet åliggerdet så- dan redare. sotn i första stycket av- ses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. och sådan redare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna an- teckningar för dylik kontroll.

Efter anmaning av sjömansskat- tekontoret. taxeringsintendent eller lokal skattemyndighet åligger det så- dan redare. som i första stycket av- ses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. och sådan redare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna an- teckningar för dylik kontroll. Redare iir skr/dig all klarnar/en som verk- sla'l/er kon/rollen tillträde till de laka/er sam användas liir den verksam/le! kontra/len avser.

llär avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid. att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där redaren sa begär och detta lämpligen kan ske. skall kontrollen verkställas hos honom. llava handelsböcker eller andra hand- lingar överlämnats för kontroll. skola de så snart ske kan återställas. .N'led- delande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

'Lagen omtryckt l970:933. Senaste lydelse av rubriken l974:777.

Prop. 1975/76:11 13

Nuvarande [_|-delse Föreslagen lydelse

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller l9 ;". eller underlåter redare. som är skyldig verkställa avdrag för sjt'imansskatt. att fullgöra sådan skyldighet. eller verkställer han avdrag med för lågt belopp. eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i H;" l mom.. eller

fullgör redare icke vad honom fullgör redare icke vad honom åligger enligt ll &. åligger enligt ll & eller [()yf tredje sive/rei,

äger sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas under 100 kronor eller över 5000 kronor.

Om ttttagande av förelagt vite förordnar skatterätten i Göteborgs och Bohus län efter anmälan av sjömansskattekontoret.

Bestämmelserna i 83;*' andra. fjärde och femte styckena uppbördslagen äga motsvarande tillämpning i fråga om vite som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft en vecka efter 'den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk lörfattningssamling.

! Senaste lydelse I97lz415 samt övergångsbest. till 1974177l.

Prop. 1975/76:11 14

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1959z552) om uppbörd av vissa avgifter en- ligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Härigenom föreskrives att 7å lagen (l959:552) om uppbörd av vissa av- gifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7.5

Arbetsgivare. som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivaruppgift eller uppgift som avses i 5 & andra stycket. må anmanas att inkomma med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig. må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den om- fattning och inom den tid. som i anmaningen angivits. meddela de upp- lysningar som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för ar-

betsgivaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna lag är arbetsgivare. som avses i 78.5 l mom. uppbördslagen. skyldig att efter anmaning tillhan- dahålla där angivna handlingar. l frå- ga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämn- da moment sägs.

Anm-aning som avses i denna pa- ragraf utfärdas av riksförsäkrings- verket. lokal skattemyndighet eller sjömansskattekontoret.

] anmaning må vite föreläggas.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna lag är, arbetsgivare. som avses i 78% 1 inom. uppbördslagen (198.072). skyldig att efter anma- ning tillhandahålla där angivna handlingar OC,] övriga hand/ingar av heivdelse .lär beräkning av avgillsun- derlag sant! att bereda den som verk- ställer kantral/en tillträde till de lokaler som användas _lör den verksam/let kontra/len avser. I fråga om verkstäl- landet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämnda moment sägs.

Anmaning som avses i denna pa- ragraf utfärdas av riksförsäkrings- verket. länsstyrelse. Iokal skattemyn- dighet eller sjömansskattekontoret.

l anmaning må vite föreläggas.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'Lagen omtryckt och senaste lydelse av rubriken 1974z938.

Prop. 1975/76:11 15

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971 :52) om skatterätt. fastighetstaxerings— rätt och länsrätt

Härigenom föreskrives att 6,5 lagen (19712521 om skatterätt. fastighets- taxeringsrätt och länsrätt” skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen ö'dt'l-Sl”

6.5:

Skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är domför med ordföranden ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages.

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt. fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt.

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning. felskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort; trafikkon eller traktorkort. om återkallelse tills vidare eller. såvitt gäller utländskt körkort. om vägran tills vidare att godkänna körkortet. när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas.

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål. Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fttllsutten rätt. är skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (lomför med ordfö— randen ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite.

2. mål nin handräekning vid taxe- ringsrevision. handlings undantagan- de från taxeringsrevision och befriel- se från skyldighet att lämna kontroll- uppgift enligt (1956:623).

taseringslagen

]. mål om utdömande av vite.

2. mål enligt bevissäkringslageii ( 1975.'l)l)ll) för ska/te- och ai'gi/tspro- cessen. ani handlings undantagande från taxeringsrevision. skatterevision eller annan granskning och om befriel- se från skyldighet att lämna kontroll- uppgift enligt taseringslagen (19561623).

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 3stH barnavårdslagen (19601971.

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfättningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

'Rubriken ändrad l97_s:l 108. "Senaste lydelse 1974z353 samt övergångsbest. till 1974:773.

Prop. l975/76zll 16 '

Nuvarande bale/sc l-'(')'ru.t'lagcn lydelse

>. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8; 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (19283701

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kronor.

7. mål enligt skatte- och taxcringslörfatlningarna i vilket beslutet över- ensstämmer med parternas samstämmiga mening.

8. mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft en vecka efter tlen dag. då lagen enligt uppgift på tlen utkommit från trycket i Svensk lörlltttningssamling. llar ärende handlagts enligt lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision gäller äldre lydelse av 6 _5 fortfarande vid avgörande av mål som avser sådant ärende.

Prop. l975/76zll

8. Förslag till

17

Lag om ändring i tullagen(1973:670)

llärigenom föreskrives att 36 ;" tullagen( l973:67(l) skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lyda/sc

l-"ör såtlan kontroll som avses i 35. s* är den. vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införts. skyldig att lämna tillträde till lokaler där hans verksam het bedrivas samt bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka varan och utan kost- nad tillhandahålla behövliga varu- prov.

F öres/(Igen lydelse

& 36 ,"

För sådan kontroll som avses i 35 _5 är den. vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införts. skyldig att bereda den som verkställer kontrollen tillfälle att un- dersöka varan och utan kostnad till- handahålla behövliga varuprov samt att lämna honom tillträde till de lo- kaler och andra utrymmen som an- vänrlesjör den verksamhet kontrollen

(] VSPI' .

1 fall som avses i första stycket skall den. vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införts. svara för den transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Regeringen lf175/7rt. I sam/. .--'v'r ] /.

Prop. l975/76zll 18

Utdrag FlNANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975.-03-13

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Löfberg. Lidbom. Carlsson. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. l-ljelm— Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Lagrådsremiss med förslag till bevissäkringslag för skatte- och avgiftspro- cessen

] Inledning

Utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen”. som tillsattes den 16 februari l973 med uppdrag att utreda frågan om kvarstad. sking- ringsförbud m. fl. säkerhetsåtgärder i skatteprocessen har i maj 1974 avgett delbetänkandet (SOU 19741491 Bey-'issäkringslag för skatte- och avgiftspro- cessen.

[ betänkandet föreslås bl. a. att den nuvarande lagen (19611332) om hand- räckning vid taxeringsrevision (handräckningslagen) skall ersättas av en ny lag. bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsproccsscn.

Lagförslaget är grundat på samma principer som handräckningslagen. Lik- som vad f.n. gäller enligt handräckningslagen föreslås att till skatte- och avgiftsmyndigheternas förfogande skall ställas vissa tvångsmedel för att myndigheterna skall få tillgång till sådant bevismaterial. som den enskilde författningsenligt skall tillhandahålla för kontroll men som av en eller annan anledning inte utlämnas. Nyheterna i förslaget är i huvudsak följande. För det första föreslås att tre olika tvångsmedel skall införas — beslag. försegling och eftersökning — i stället för handräckningslagens eftersökande och omhändertagande samt att dessa 5. k. säkringsåtgärder skall kunna an- vändas var för sig eller i kombination med varandra. Denna möjlighet till differentierad användning saknas i handräckningslagen. Dessutom föreslår utredningen att beslut om säkringsåtgärd i viss utsträckning skall få fattas

lLedamöter länsåklagaren för speciella mål Anders Nordenadler. ordförande. kam- marrättsrådet Sten Bergh. riksdagsledamoten Olof Johansson. kanslirådet Gösta We- lander och riksdagsledamoten Hans Olov Westberg. Experter bitr. skattedirektören Bill Andréasson. kronofogden Börje Bjemstad. taxeringsrevisorn Sven Björnesjö. skat- tedirektören Christer .larenius och kammarrättsrådet Sverker Widmark.

Prop. 1975/76:11 19

av tjänstemän hos beskattningsmyndighet. Enligt förslaget beslutar länsskatterätten som första instans endast beträffande mer ingripande åt— gärder. Dct föreslås slutligen att sådana tjänstemän i viss utsträckning själva skall få verkställa beslut beträffande säkringsåtgärd medan utmätningsman liksom f.n. skall ha hand om verkställigheten i övriga fall. Enligt hand- räckningslagen gäller generellt att utmätningsman verkställer beslut.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK). Göta hovrätt. hovrätten över Skåne och Blekinge. kammarrätten i Göteborg. riksförsäkringsverket (RFV). kammarkollegiet. generaltullstyrel- sen. riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket (RSV). 1969 års punktskat- teutredning. 1972 års skatteutredning. statens jordbruksnämnd. länsstyrel- serna i Stockholms. Södermanlands. Kalmar. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. Örebro. Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län. Föreningen auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges kommunala taxe- ringsrevisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Svensk industriförening. Svenska arbets- givareföreningen (SAF). Svenska företagares riksförbund. Svenska kommun- förbundet. Sveriges advokatsamfund. Sveriges akademikers centralorgani- sation (SACO). Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO). Sve- riges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redareförening. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vissa av de nu nämnda remissinstanserna har inte avgett egna yttranden. Således har LRF hänvisat till ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation medan SAF. Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening åberopat ett utlåtande av Näringslivets skattedele- gation och SACO anslutit sig till vad Föreningen Sveriges fögderichefer anfört. Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt yttrande fogat yttranden från kronofogdemyndighcten i Helsingborgs distrikt och från lokala skat- temyndighctcn i Malmö fögderi.

Prop. 1975/76:11 20

2 Gällande rätt 2.1 Allmänt om processuella tvångsmedel

Det lagförslag. som utredningen har lagt fram. innehåller regler om s. k. processuella tvångsmedel som avses skola kunna komma till användning inom området för skatter. tullar och avgifter.

[ vårt rättssystem brukar begreppet processuella tvångsmedel reserveras för sådana åtgärder som myndighet eller domstol får tillgripa för att det processuella förfarandet skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Till dessa räknas således inte de 5. k. säkerhetsåtgärderna. exempelvis kvarstad och skingringsförbud. som syftar till att direkt säkra verkställigheten av dom. utslag eller beslut. Dessa åtgärder kommer därför inte att behandlas här.

Tvångsmedlen kan indelas i olika grupper beroende på vilket stadium -i processen de avser. En speciell grupp utgör de förprocessuella tvångs- medlen. vilka får tillgripas innan talan väckts i-huvudsaken vid domstol eller myndighet. Vidare finns processuella tvångsmedel. som kan användas under pågående process. samt efterprocessuelfa. dvs. sådana som kan bli tillämpliga sedan avgörande träffats i huvudsaken men detta ännu inte har vunnit laga kraft.

De förprocessuella tvångsmedlen förekommer så gott som uteslutande inom straffprocessen. Under förundersökningen i brottmål och innan åtal väckts äger polis och åklagare rätt att tillgripa en mängd åtgärder. t.ex. gripande. anhållande. kroppSVisitation. tagande av blodprov och fingerav- tryck. beslag och husrannsakan. Vidare kan domstol på talan av åklagare besluta om häktning. Inte heller här krävs att åtal har väckts. På det hela taget är det här inte fråga om processuella sanktioner. Den misstänkte ges inte något föreläggande vid äventyr av vissa påföljder utan han utsätts för ett omedelbart verkande tvång. som han inte kan undvika genom att handla på visst sätt. _

Civilprocessen har inga bestämmelser om förprocessuella tvångsmedel men innehåller en del regler om tvångsmedel av annan natur.

Den generella lagstiftningen om föwaltningsprocessen — förvaltningspro- cesslagen (1971 1291 ). FPL. — innehåller bestämmelser om vitesföreläggande i samband med anmaningar och dylikt men saknar i övrigt bestämmelser om tvångsmedel. Vid sidan av de 5. k. basreglerna i FPL finns emellertid kompletterande föreskrifter i andra författningar. som ger möjlighet till tvångsmedel på vissa rättsområden. Här märks framför allt handräcknings- lagen. enligt vilken tvångsmedel av förprocessuell natur får förekomma un- der vissa angivna omständigheter. Husrannsakan och beslag utgör deras närmaste motsvarigheter på det straffprocessuella området.

Vissa processuella tvångsmedel är gemensamma för de tre nämnda pro- cessformerna. Sålunda kan part. sakkunnig och vittne kallas till personlig

Prop. l975/76:11 21

inställelse vid äventyr av vite. Under vissa förutsättningar får hot om böter eller häktning tillgripas. Vidare kan enskild vid vite eller exekutiv hand- räckning föreläggas att ge in skriftligt bevis (s.k. editionsföreläggande) eller tillhandahållas föremål för syn eller besiktning (s.k. exhibitionsföre- läggande). Bestämmelserna om förelägganden av sistnämnda slag finns i 38 och 39 kap. rättegångsbalken. RB. till vilken 20 och 21 åå FPL hänvisar. I det följande skall närmare redogöras för de processuella tvångsmedel som tittas att tillgå inom de olika processförmerna. Därvid behandlas först tvångsmedlen inom beskattningsförfarandet. För att ge en bakgrund till dessa lämnas en översiktlig framställning beträffande uppgiftsskyldigheten och kontrollverksamheten inom vårt nuvarande beskattningssystem.

2.2. Området för skatter. tullar och avgifter 3.3.1 Uppgi/lSS/fj'lf/I'g/IPI och kontroll

Den offentliga verksamheten i vårt land byggeri hög grad på den enskilde medborgarens medverkan. Bl. a. skall han lämna en stor mängd olika upp- gifter till ledning för myndigheternas beslut i olika frågor. Alldeles särskilt gäller detta inom skatte- och avgiftsområdet.

För att en i möjligaste mån rättvis och likformig beskattning skall kunna åstadkommas krävs att den enskilde fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett sanningsenligt och fullständigt sätt. I första hand har han att på eget initiativ lämna en redogörelse för vissa basfakta i en skriftlig deklaration eller annan formbunden handling. Dessutom är han emellertid skyldig att på myn- digheternas begäran tillställa dem vissa kompletterande uppgifter.

Den enskilde har en omfattande skyldighet att på eget initiativ lämna uppgifteri fråga om de skatter som fastställs vid den årliga taxeringen enligt bestämmelserna i taxeringslagen tl9561623). TL. Denna uppgiftsskyldighet varierar emellertid i sin tur beroende på vad slag av inkomster som avses.

De mest detaljerade uppgifterna skall lämnas i förvärvskällorna tjänst och jordbruksfastighet. som redovisas enligt kontantprincipen. samt kapital. Särskilt gäller detta intäktssidan. Dessa inkomstredovisningar är förhål- landevis öppna. Till detta kommer att inte endast den skattskyldige utan även arbetsgivare och andra ålagts viss förhållandevis omfattande skyldighet att lämna uppgifter till ledning för annans taxering inom dessa förvärvskällor. l förvärvskällan rörelse krävs däremot endast en summarisk redovisning från den skattskyldiges sida och skyldighet att lämna uppgifter till ledning för annan skattskyldigs taxering föreligger endast i ringa utsträckning.

Beträffande övriga skatter och avgifter inom vårt beskattningssystem be- höver den enskilde på eget initiativ lämna endast mer summariska redo- görelser. Detsamma gäller tullarna samt de skatter och avgifter. som ad- ministreras av generaltullstyrelsen. Ett undantag utgör arvsskatten. som fastställs med ledning av bouppteckning. Som exempel på sådan summarisk

Prop. l975/76:11 22

redovisning kan nämnas deklarationen för mervärdeskatt. där endast sum- man skatt på den totala omsättningen. den skatt som har betalats av lö- regående led i produktionskedjan och slutligen skillnaden mellan dessa två skattebelopp skall uppges. Deklarationen innehåller alltså endast uppgifter för en matematisk kontroll av den skatt som skall erläggas och lämnar inte något utrymme för 'en materiell prövning av beskattningsunderlagets riktighet. Uppgiftsskyldigheten i deklarationerna till övriga indirekta skatter — de 5. k. punktskatterna — är något mer omfattande men kan ändå sägas vara av summarisk natur. Detsamma kan anses gälla för de uppgifter som bildar underlaget för påföring av arbetsgivaravgifter.

I de fall där uppgiftsskyldigheten i deklaration eller motsvarande handling är mindre omfattande får den skattskyldiges bakgrundsmaterial. t. ex. bok— föring eller andra räkenskaper. särskilt stor betydelse för kontrollen. Av det skälet innehåller beskattningsförlattningarna mer eller mindre detal- jerade föreskrifter om vilket material som skall ställas till myndigheternas förfogande om de begär detta. Denna skyldighet att lämna kompletterande uppgifter är utförligast reglerad i TL. vars bestämmelser i ämnet berör inte bara de centrala in komstskatterna utan i viss mån även mervärdeskatten. Lagen (1968z430) om mervärdeskatt. ML. innehåller dock även egna be- stämmelser om kontrollmaterial. Liknande föreskrifter men långt ifrån så detaljerade som i TL finns i lagen (l9587295) om sjömansskatt. SjL. lagen (1959192) om förfarandet vici viss konsumtionsbeskattning (förlärandelagen). FFL. tullagen (19731670). lagen (1959:552) Om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m.. (avgiftslagen). Ang. lagen (19672340) med vissa bestämmelser om prisreglering påjordbrukets område. m.fl. författningar som rör skatter eller avgifter. Den statliga kontrollverksamheten är uppbyggd på olika sätt beroende på vilken skatt. tull eller avgift det är fråga om. Därvid spelar de tipp- giftsskyldigas antal samt uppgifternas mer eller mindre öppna karaktär den största rollen. Den utan jämförelse största och mest utbyggda kontrollap- paraten finns på området för direkt inkomstskatt.

Årligen avges för taxering enligt TL över 5 milj. allmänna självdekla- rationer. För kontroll av detta stora material finns i första ledet en taxe- ringsorganisation. som består av omkring 4000 lokala och särskilda taxe- ringsnämnder. Nämnderna har möjlighet att begära in deklarationer från den som av en eller annan anledning inte har avgett någon deklaration samt kan dessutom infordra kompletterande uppgifter föratt närmare utreda frågor som har aktualiserats av de uppgifter som lämnats i s_iälvtleklaratitm. För att ge eftertryck åt dessa framställningar äger nämnden förelägga vite. Däremot saknar taxcringsnämnderna möjlighet att infordra bokföring eller annat bakomliggande räkenskapsmaterial.

Skatteavdelningarna på länsstyrelserna leder och övervakar taxerings- nämndens arbete inte enbart under löpande taxeringsperiod utan företar

Prop. 1975/76:ll 23

också olika typer av efterkontroll. Tyngdpunkten i detta senare arbete ligger på taxeringsrevisioner men även andra former av eftergranskning förekom- mer.

Bestämmelserna om taxeringsrevision finnsi 56—58 åå TL. Föratt revisior't skall få äga rum krävs beslut av chefen för skatteavdelningen — skattechefen — men denne äger delegera beslutanderätten till enhetschef på avdelningen.

Ett beslut om taxeringsrevision innebär att kontrollmyndigheternas rät- tigheter att få ta del av bokföring och annat räkenskapsmaterial utvidgas i avsevärd mån. Således skall t.ex. den som har att verkställa revisionen genast få tillgång till de handlingar som skall granskas. Den som är föremål för revision är skyldig att lämna de upplysningar som erfordras för revi- sionens genomförande. lämna tillträde till de lokaler som används i hans verksamhet samt dessutom biträda för granskning av handlingar och va- rulager. Skattechefen äger dessutom bestämma tid och plats för revisionen samt att den får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas. Skall revisionen äga rum på annan plats är den reviderade skyldig att lämna räkenskaper och andra handlingar som får granskas ifrån sig. Handlingarna skall återställas så fort ske kan. Den som beslutat om taxeringsrevision äger förelägga vite om de handlingar som författningsenligt skall ställas till revisorns förfogande inte utlämnas.

Till skillnad från de direkta inkomstskatterna kontrolleras mervärde- skatten av enbart tjänstemän. Kontrollbestämmelserna i TL gäller — om man bortser från regleringen av taxeringsnämndernas verksamhet — i allt väsentligt även på mervärdeskattens område. Taxeringsrevision motsvaras härav skatterevision. Beslut om revision fattas av länsstyrelsen eller RSV. [ övrigt är bestämmelserna i 56 och 58 & Tl. tillämpliga.

Övriga indirekta skatter — de s. k. punktskatterna — kontrolleras av RSV. Inte heller här förekommer det någon taxering i inkomstbeskattningens. mening. Kontrollbestämmelserna är inte så formbundna och detaljerade som i TL och ML. Formellt sett saknas revisionsinstitutet. Skattskyldig måste dock så snart beskattningsmyndigheten finner det erforderligt på anfordran tillhandahålla handelsböcker. aflärskorrespondens och övriga handlingar som hör till den skattepliktiga verksamheten samt dessutom lämna tillträde till verksamhetslokaler. Han är också skyldig att biträda vid granskning av handlingar och varulagcr.

Statens jordbruksnämnd administrerar prisregleringsavgifterna på jord- brukets och fiskerinäringens områden. De centrala materiella och proces- suella bestämmelserna inom jordbruksregleringen finns i lagen (1967z340) om prisreglering på jordbrukets område. och för fiskeregleringens del i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område. .

De prisregleringsavgifter som tas ut inom landet eller vid tttlörsel kon- trolleras av statens jordbruksnämnd efter samma principer som gäller för

Prop. l975/76:ll 24

punktskatterna enligt FFL. Lagtekniskt har detta lösts så att i de nämnda lagarna om prisreglering hänvisas till kontrollbestämmelserna i nyssnämnda lag. Uppbörden av de avgifter. som skall erläggas vid införsel till riket av vissa jordbruks- och -ftskeprodukter. handhas av tullverket. Därvid gäller bestämmelserna i tullagen.

Tullagen innehåller de centrala bestämmelserna om tullkontroll. För kon- troll av uppgifter som har lämnats enligt lagen eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av den kan tullmyntlighct enligt 35.5 förelägga upp- giftslämnaren att för granskning tillhandahålla myndigheten handelsböcker. affarskorrespondens och andra handlingar som behövs för ändamålet. Även den för vars räkning vara införs och annan. som bedriver verksamhet av Sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen kan inhämtas av anteckningar eller andra handlingar. som förs i hans verksamhet. kan föreläggas att tillhandahålla handlingar som behövs för kontrollen. Vidare innehåller tullagen en föreskrift motsvarande 56,5 4 mom. TL avseende taxeringsrevision. Enligt 36% är den, vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning den tull- eller avgiftspliktiga varan införts. skyldig att lämna tillträde till lokaler där hans verksamhet bedrivs samt bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka varan och utan kostnad tillhandahålla denne behövliga Varuprov.

Vid sidan av tullagen finns i 65 & tullstadgan (1973:67l)en bestämmelse som ger tulltjänsteman rätt att även i annat fall än som avses i 36 & tullagen undersöka och ta prov på vara som står under tullkontroll. Tulltjänsteman får vidare ta hand om sådan vara för tillfällig förvaring samt försegla och förse med igenkänningstnärke sadan vara samt även vara som förvaras gemensamt med denna. Här kan tilläggas att det är med stöd av nu nämnt lagrum som tulltjänsteman bl. a. äger undersöka innehållet i inresandes väs- kor utan att misstanke om brott behöver föreligga. Har däremot resande tillfrågats och lämnat uppgift om innehållet i resväskorna kan kontrollen anses ske med stöd av 365 tullagen.

Arbetsgivaravgifterna av främst socialpolitisk natur administreras av RFV. Verket handhar också kontrollverksamheten men har därvid hjälp av de lokala skattemyndigheterna. Avgifterna fastställs med ledning av årliga ar- betsgivaruppgifter. Inte heller på detta område är kontrollbestämmelserna utformade på ett detaljerat sätt. Ett revisionsinstitut av den formella karaktär. som finns i TL och ML. saknas. Arbetsgivaren är emellertid skyldig att efter anmaning från myndigheterna tillhandahålla bokföring med därtill hö- rande handlingar lör kontroll av att avgiftsuntlerlaget har blivit rätt beräknat. l realiteten innebär detta en form av revision.

Prop. 1975/76:11

fx) 'Jl

3.2.2. Tvångsnm/e/ för zmpgi/iss/tjiärlighetens Ifil/fgörum/e

2.2.2] Allmänt

Vitesinstitutet är det helt dominerande tvångsmedlet inom hela området för skatter. avgifter och tullar. Dessutom har kontrollmyndigheterna — med undantag för tullverket och statens jordbruksnämnd — möjlighet att hos utmätningsman begära handräckning enligt handräckningslagen föratt få tag i visst bevismaterial. Tullmyndigheterna har rätt att vid misstanke om brott mot tullförfattningarna ingripa med straffprocessuella tvångsmedel. Denna rätt saknar övriga myndigheter.

2.2.2.2 Vitesinstitutet

Vitesbestämmelser finns i flertalet centrala författningar. Enligt 53 å TL har taxeringsnämnd och taxeringsintendent möjlighet att vid vite anmana skattskyldig att lämna deklaration eller annan uppgift. Vidare äger skattechef enligt bestämmelserna i 58å TL förelägga den hos vilken taxeringsrevision skall äga rttm att vid vite tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar. Däremot får vite inte användas för att genomdriva sådana åtgärder som kassainventering eller granskning av lokaler. varulager och andra utrymmen. Vitesbeloppet skall enligt 123 å bestämmas till minst 500 kr. medan maximum för Vitesbeloppet numera inte gäller. Länsskatterät- ten beslutar om vitets utdömande enligt bestämmelserna i TL.

ML har i 20 och 23 åå bestämmelser om vitesföreläggande som avser försummelse att göra anmälan om registrering. underlåtenhet att lämna upp— gift för bedömning av skattskyldighet samt deklarationsförsummelse. Vi— tesföreläggande fårockså tillgripas vid skatterevision enligt .N-ll... Därvid gäller 58å TL.

Även vid skatterevisitm enligt 24å kupongskattelagen (1970624) gäller vitesbestämmelserna i 58å TL. RSV har dessutom enligt 23å kupong- skattelagen möjlighet att förelägga aktiebolag. som försummar annan skyl- dighet enligt lagen än skyldigheten att innehålla eller inhetala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning. att vid vite fullgöra denna skyldighet.

På punktskatteomrädet äger RSV förelägga den skattskyldige att avge deklaration eller att utlämna uppgifter. räkenskapshandlingar. varuprover och dylikt. Föreläggandet kan vidare avse att förmå den skattskyldige att . lämna tillträde till lokaler. som används i den berörda verksamheten. samt att få honom att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulagcr. Dessa bestämmelser finns i 7—ll åå FFL. F.nligt lZå kan vite utsättas vid samtliga dessa nu nämnda förelägganden. Vitesbeloppet skall avpassas till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt men får inte underskrida 100 eller överskrida 5000 kr.

Vitesbestämmelserna i l-"l-"L äger motsvarande tillämpning vid kontroll

Prop. l975/76zll 26

av prisregleringsavgifter påjordbrukets och fiskets område. i vilka fall vitet bestäms av statens jordbruksnämnd.

När det gäller socialförsäkringsavgifter m. m.. som ligger under RFV:s förvaltningsområde. äger RFV. lokal skattemyndighet och sjömansskatte- kontoret att vid vite anmana arbetsgivare att avlämna arbetsgivaruppgift och kontrolluppgifter. Vidare får samma myndigheter förelägga arbetsgivare att vid vite komplettera ofullständig arbetsgivaruppgift samt att lämna er- forderliga upplysningar för beräkning av avgiftsunderlag. Slutligen äger myn- digheterna anmana arbetsgivare att vid vite tillhandahålla handlingar som avses i 78å lmom. uppbördslagen fl953:272). L'L. Enligt 35å Ang får vitet inte bestämmas under 100 eller över 5000 kr.

Vite får också användas vid kontroll inom uppbördssystemets ram. [ 83 å UL finns angivna de fall då vitesföreläggande kan tillgripas. Detta får ske bl.a. om skattskyldig inte hörsammar anmaning att lämna preliminär själv- deklaration. att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning in- komma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel på preliminär skatt samt om arbetsgivare inte hörsammar anmaning att tillhandahålla bokföring och därtill hörande handlingar för kontroll enligt 78 å.

Vite enligt UL föreläggs av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet och får bestämmas till lägst l00 och högst 5000 kr. Vitesbestämmelser som i allt väsentligt motsvarar dem i UL finns i 30å S_iL.

Vitesbestämmelser finns också inom tullagstiftningcn. Enligt 42 å tullagen äger tullmyndighet förelägga tullskyldig att vid vite vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet. Vite kan även före- läggas. om någon underlåtit att lämna uppgift eller handling enligt bl. a. 7å eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 36 å. Likaså kan vitesfö- reläggande enligt 76å tullstadgan meddelas enskild som i annat fall än som avses i 42 å tullagen har underlåtit att fullgöra skyldighet som föreskrivs i tullstadgan eller i annan med stöd av tullagen meddelad bestämmelse. Vite enligt tullagstiftningen lär inte vara lägre än 100 eller högre än 5 000 kr.

2.223. Handräckningslagen

Handräckningslagen har gällt sedan den 1 juli l96l. Avsikten med lagen var att den skulle komplettera vitesinstitutet i visst fall. Beskattningsmyn- digheterna fick genom den en möjlighet att begära handräckning av ut- mätningsman för att få ut räkenskaper och andra bevishandlingar som inte ställdes till förfogande vid granskning.

l-landräckningsfagen innehåller i huvudsak följande bestämmelser. Tillämpar)igsamrädm. l-landräckningslagen är tillämplig vid taxeringsrevi- sion enligt 56—58 åå TL och 42å förordningen (19591507) om allmän va- ruskatt (upphävd). vid skatterevision enligt 28 åAfL samt 245 kupong- skattelagen_ vid granskning enligt Q—ll åå fil-"L samt vid kontroll enligt 78å lmom. L.?L. l9å SjL och "få tredje stycket Ang.

Prop. 1975/76:11 27

.Äf'mt'ctnuil. Ett beslut om handräckning innebäratt utmätningsman får söka efter och omhänderta handlingar som författningsenligt skall tillhandahållas för granskning. Denna begränsning av ändamålet till att avse endast utfående av handlingar medför att sådana åtgärder enligt TL som granskning av lokaler samt kassainventering och granskning av varulager hos bokförings- pliktig skattskyldig inte kan genomdrivas mot dennes bestridande med hjälp av handräckning. Inte heller får handräckning tillgripas för att skaffa fram varuprov eller för att bereda sig tillträde till lokaler för granskning enligt FFL. [ sammanhanget bör uppmärksammas att eftersom vitesföreläggande enligt TL också är begränsat till utfående av handlingar så finns över hu- vud taget inte något tvångsmedel. som beskattningsmyndigheterna kan an- vända för att genomföra kassainventering och granskning av lokaler och varulager när den skattskyldige vägrar att medverka härtill. Däremot är det möjligt — som framgått av den tidigare redogörelsen — att förelägga vite för att förmå skattskyldig att vidta sådana åtgärder vid kontrollverk- samhet enligt FFL.

l-"'i//kor,tör handrt'it'kning. Den första förutsättningen för att handräckning skall få tillgripas är att det beslutas om revision hos någon. Därmed avses taxeringsrevision och skatterevision. men också vissa typer av granskning enligt FFL. UL. SjL samt Ang. vilka granskningar får äga rum utan att något formligt beslut har meddelats därom.

llandräckning får ske såväl hos den som är föremål för revisionen eller granskningen som hos tredje man. Olika förutsättningar gäller beroende på mot vem handräckningen riktar sig.

För att handräckning skall få äga rum hos någon som tillhör den första gruppen — dvs. den som revideras eller granskas — krävs att det finns grundad anledning anta att han innehar men inte tillhandahåller handling. som är av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av skatt. samt att det har visat sig att han inte efterkommit föreläggande att vid vite utge handlingen.

l prop. 1961 :62 underströks att förfarandet inte borde användas utan starka skäl. Vid prövningen av frågan borde givetvis den beslutande myndigheten göra sig noga underrättad angående omständigheterna i fallet. vilka åtgärder granskningsmannen vidtagit för att erhålla tillgång till handlingarna etc. I regel torde det vara lämpligt — framhölls det vidare —att granskningsmannen sammanfattade för prövningen relevanta förhållanden i en skriftlig anmälan.

Den omständigheten att den som granskas förnekar att han innehar be- gärda handlingar medför inte hinder för lagens tillämpning. Om det finns "grundad anledning” anta att han har handlingarna kan nämligen hand- räckning ske för att eftersöka och omhänderta handlingarna. "Grundad an- ledning" får i en sådan situation i regel anses föreligga om handlingarna författningsenligt skall finnas. -

X-fitesföreläggande behöver inte ske i sådana fall där det uppenbarligen skulle vara utan gagn eller fara är i dröjsmål. [ propositionen (s. 39) framhölls att förhållandena inte sällan torde vara sådana att ett vitesRireläggande skulle

Prop. l975/76:11 28

vara utan gagn och därför enligt de föreslagna reglerna kunde underlåtas. Så kttnde uppenbarligen vara fallet om granskningsmannens anmodan att ställa handlingar till förfogande besvarades med en uppgift att handlingarna i fråga aldrig hade upprättats eller att de förkommit och det fanns grundad anledning anta att uppgiften var oriktig. Anledning att underlåta vitesfö- reläggande kunde vidare finnas om den som skulle bli föremål för taxe- ringsrevision tidigare hade försökt undandra sig granskning.

llandräckning hos annan än den som avses med revisionen eller gransk- ningen — dvs. tredje man — får ske under förutsättning att det finns grundad anledning anta att viss angiven handling som är av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av skatt finns hos honom. att han inte på begäran tillhandahåller handlingen samt att det med hänsyn till hand- lingens betydelse och övriga omständigheter finns synnerliga skäl för hand- räckning.

ldetta sammanhang underströks i propositionen (s. 43) att det låg i sakens natur att innan sådant beslut fattades man tillsåg att andra åtgärder först vidtogs föratt erhålla handlingen. Framkom det exempelvis att handlingen deponerats i bank eller hos advokat borde. om handlingen inte genom dessas förmedling frivilligt ställdes till förfogande. fört.)rdnande meddelas om taxe- ringsrevision hos banken eller advokaten för granskning av handlingen.

Besluta/alv och verkstäl/am/e organ. Beslut om handräckning meddelas av länsskatterätt och verkställs genom utmätningsmans försorg. Denne skall skriftligen underrättas om beslutets innehåll.

Frågan om vem som skulle tilläggas rätten att besluta om handräckning väckte en hel del diskussion under förarbetena till handräckningslagen. [ den departementspromemoria som låg till grund för lagstiftningen föror- dades att rätten att påkalla handräckning skulle tilläggas den myndighet som hade fi'irordnat om taxeringsrevision eller däremot svarande gransk- ning. dvs. taxeringsintendenten i länet resp. kontrollstyrelsen. Länsstyrelsen skulle dock kunna överta en sådan fråga och i vissa fall även fatta beslut därom.

Vid remissbehandlingen av promemorian ifrågasattes från några håll om inte beslutanderätten alltid skulle tillkomma länsstyrelsen.

l lagrådsremissen (propositionen s. 38) utökades antalet fall i vilka länsstyrelsen skulle fatta beslut. Det föreslogs således att länsstyrelsen alltid skulle besluta i fråga om uttagande av handlingar hos annan än den som var föremål för taxeringsrevision. Vidare utformades förf'attningstexten så att det klart framgick att länsstyrelsen i anledning av anförda klagomål eller av annan anledning kunde ingripa och eventuellt upphäva taxerings- intendentens beslut. Det framhölls vidare att dessa frågor inom länsstyrelsen borde handläggas av landskamreraren. vilken i sin egenskap av ordförande i prövningsnämnden var väl insatt i desamma. lövriga fall skulle taxerings- intendenten besluta om handräckning. Det framhölls att likaväl som en

Prop. l975/76zll 29

åklagare. alltså ena parten i ett brottmål. kunde besluta om beslag och husrannsakan. borde taxeringsintendenten kunna besluta om här avsedda åtgärder.

Lagrådet medgav att de av departementschefen anförda skälen i viss mån talade för att beslutanderätten anförtroddes åt taxeringsintendenten i de av honom angivna fallen men att länsstyrelsen ändå borde fatta beslut i samtliga fall om handräckning för att ytterligare stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet. Lagrådets anmärkning i denna del följdes emellertid inte i propositionen i riksdagen.

Vid utskottsbchandlingen (L'U l96]:36 s. 4l) framhölls att avvägningen mellan å ena sidan effektivitetsintresset och å andra sidan den enskildes rättssäkerhetsintressen ntåste ske med stor omsorg. Såvitt gällde vissa hit— hörande problem ville utskottet därför förorda andra lösningar än dem som upptogs i propositionen. Utskottet sade sig vilja i dessa delar ytterligare stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet. Detta gällde till en början frågan om vilken myndighet som skulle äga besluta om handräckning. I denna fråga delade utskottet lagrådets uppfattning och förordade att be- slutanderätten i fråga om handräckning borde uteslutande tillkomma länsstyrelse. Det blev också riksdagens beslut.

Belägen/mer vid.förrättningen. Handräckning får enbart innebära eftersök- ning och omhändertagande av handlingar som författningsenligt skall till- handahållas för granskning.

Eftersökandet får genomföras så att förrättningsmannen genomsöker hus. rum eller slutet lörvaringsställe och annat ställe även om det inte är till- gängligt för allmänheten. Rum eller lörvaringsställe får om det erfordras öppnas på sätt utmätningsmannen finner lämpligt. Efter förrättning skall det åter tillslutas. Olägenhet eller skada får inte förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Av det sagda framgår att handräckningen inte får avse person. Utmätningsmannen får således inte undersöka om någon av dem som är närvarande vid förrättningen har eftersökta handlingar på sig.

l—landräckningslagen har särskilda sekrctessbestämmelser. som i viss mån innebär ett utvidgat skydd i förhållande till de olika beskattningsförfatt- ningarnas regler om sekretess. De har i huvudsak följande innehåll.

Vill den hos vilken förrättningen företas att handling skall undantas från granskning. har han att göra framställning om detta vid förrättningen eller hos länsskatterätten. Om framställning görs vid förrättningen eller tidigare har gjorts hos rätten skall handlingen. om den likväl omhändertas. av ut- mätningsmannen förseglas och överlämnas till domstolen. lnnan framställ- ningen prövats får annan än den på vilken prövningen ankommer inte ta del av handlingen. Har den hos vilken förrättningen har företagits inte när— varit skall utmätningsmannen försegla samtliga omhändertagna handlingar och överlämna dem till länsskatterätten. Kommer framställningen in senare

Prop. l975/76:ll 30

än fjorton dagar efter förrättningen. utgör denna inget hinder mot hand- lingens granskning såvida inte rätten förordnar annorlunda. Utmätnings- mannen eller annan. som för myndigheternas räkning närvarit vid förrätt- ningen. får inte obehörigen yppa vad han därvid fått veta. Samma regler gäller för den som prövar fråga om undantag från granskning. Brott mot dessa föreskrifter straffas med dagsböter eller fängelse i högst 6 månader. om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

För/'armu/el. Kontrollmyndigheten skall närvara vid förrättningen genom den som har uppdraget att genomföra taxeringsrevisionen eller annan tjäns- teman som harförordnats därtill av den myndighet som beslutat om revision. (.)mhändertagna handlingar skall genast utan närmare granskning överläm- nas till den närvarande tjänstemannen om de inte skall förseglas av ut— mätningsmannen på grund av begäran om undantag från granskning. Det är utmätningsmannen som beslutar om hur granskningen skall genomföras och vilka handlingar som skall omhändertas. Enligt propositionen skall emel- lertid den tjänsteman. som är närvarande från kontrollmyndighetens sida. biträda utmätningsmannen när det gäller att avgöra vilka handlingar som skall omhändertas.

Vid förrättningen skall vidare närvara ett vittne. som utsetts av utmät- ningsmannen. Denne får också anlita erforderligt biträde av sakkunnig eller annan.

Den hos vilken förrättningen skall äga rum eller. om han själv inte an- träffas. hans hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall så snart det kan ske underrättas om förrättningen för att få tillfälle att närvara och kunna tillkalla egna vittnen. Detta får dock inte uppehålla förrättningen. Vid förrättningen skall underrättelse lämnas om bestämmelserna i handräck- ningslagen beträffande undantagande av handling från granskning och om besvär.

Protokoll skall föras. l detta måste anges beslutet om handräckningen. vilka som har närvarit och vad som fi.”)rekommit. l protokollet antecknas vidare de handlingar som omhändertagits. Därvid skall anges om de har förseglats och till vem de överlämnats. Den granskade har rätt att på begäran få bevis om detta samt avskrift av protokollet. Kostnaderna för handräck- ningen åvilar statsverket.

Besvär. Talan mot beslut av länsskatterätt om handräckning och om hand- lings undantagande från granskning förs hos kammarrätt och regeringsrätten. Klagan över utmätningsmans förfarande sker enligt bestämmelserna i ut- sökningslagen. Sådan talan prövas i första hand av överexekutor och kan därifrån fullföljas till hovrätt och högsta domstolen.

2.3. Tvångsmedel inom förvaltningsområdet i övrigt

FPL innehåller basreglerna för rättsskipningen i förvaltningsdomstolarna. Dessa gäller således även för skatte-. tull- och avgiftsområdet i den mån

Prop. 1975/76:11 3l

avvikande bestämmelser inte har meddelats i författning på detta område. FPL har endast ett fåtal bestämmelser om processuella tvångsmedel.

Enligt l4å har domstol möjlighet att kalla part'att vid vite inställa sig personligen. I vissa förvaltningsrättsfiga specialförfättningar finns dessutom föreskrifter om hämtning av part. t. ex. i 75; barnavårdslagen (l960:97) som avser underställningsmål och 27 & nykterhetsvårdslagen ( 19541579) som gäller mål om tvångsintagning. Vidare äger domstol enligt Ziå FPL att enligt bestämmelserna i 36 och 40 kap. RB kalla sakkunnig och vittne att vid vite inställa sig personligen samt att därvid i vissa angivna fall även använda hot om böter eller häktning. Förvaltningsdomstol kan dessutom enligt 20 och 2l åå FPL. vilka lagrum hänvisar till motsvarande bestäm- melser i RB. utfärda s. k. editions- och exhibitionsföreläggande vid äventyr av vite eller handräckning. Några andra typer av tvångsmedel finns inte i FPL.

Förvaltningslagen( l97lz290). FL. som — med undantag av regeringsären- den — gäller handläggning av ärende hos förvaltningsmyndighet. vissa ären- den hos kommunal myndighet. överexekutor eller utmätningsman samt polis-. åklagar- eller tullmyndighet. innehåller inte några bestämmelser om processuella tvångsmedel.

2.4. Tvångsmedel inom civilprocessen

Bestämmelser om tvångsmedel inom civilprocessens område finns i RB. De civilprocessuella tvångsmedlen får användas först sedan talan i huvud- saken har väckts vid allmän domstol. Domstolen fattar beslut om använd- ning av tvångsmedel. Beslutet kan tillkomma på domstolens eget initiativ eller fattas efter begäran från part.

Vitet är det centrala tvångsmedlet på civilprocessens område.

Om part eller annan skall vara personligen närvarande vid en domstolsför- handling. äger domstolen enlith kap. 7 .:" RB att i kallelsen till förhandlingen förelägga vite. Domstol får enligt 36 kap. 21 ;" förelägga vite när vittne. sakkunnig eller part utan giltigt skäl vägrar avlägga ed eller försäkran eller att avge utsaga eller besvara frågor. l s. k. indispositiva mål — dvs. mål som avser fråga som får avgöras endast av domstol — finns dessutom möj- lighet att enligt speciallagstiftning förelägga part och annan som saken angår att vid vite lämna blodprov eller genomgå viss kroppslig undersökning.

Allmänt gäller för civilprocessuella viten att de skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vitet får dock inte vara lägre än 10 eller högre än 5000 kr. Domstolen dömer också ut vitet. Har så skett får domstolen i samma sak förelägga nytt vite och då om högst 10000 kr.

Vittne eller part får hämtas till domstolsförhandling enligt bestämmelser i 36 kap. 20 .:" och 44 kap. 5. $ RB. Såtillvida skiljer sig civilprocessen från

tu

Prop. l975/76:]1 3

förvaltningsprocessen. där sådan hämtning inte kan ske. llämtningsbestäm- melserna får dock inte användas i s. k. dispositiva tvistemål. Det handlar här om mål angående tvist som de inblandade parterna får förlika utom domstol.

Vittne som inte rättar sig efter ett föreläggande att vid vite avlägga ed eller försäkran eller avge vittnesmål eller besvara fråga kan enligt 36 kap. 21 & RB av domstol föreläggas att vid äventyr av häkte fullgöra sin skyl- dighet. Häktningstiden är maximerad till tre månader.

Bestämmelser om editionsplikt finns i 38 kap. RB. Enligt dessa skall i rättegång vid allmän domstol envar. som innehar skriftlig handling av betydelse som bevis. förete denna (editionsplikt). Är någon skyldig att förete skriftlig handling som bevis. äger domstolen förelägga honom det. Så får ske genom vite men rätten kan även förordna att handlingen skall till- handahållas genom utmätningsmannens försorg. Enligt 17 kap. l4 & RB äger rätten förordna att beslut om företeende av skriftlig handling genast skall verkställas. Beslutet verkställs enligt 42 .5 andra stycket utsökningslagen så- som lagakraftägande dom. Säkerhet behöver inte ställas.

I huvudsak samma regler finns i 39 kap. SS och 40 kap. Så RB om tillhandahållande av föremål för syn och besiktning. Detta tvångsmedel brukar kallas exhibitionsföreläggande.

2.5. Tvångsmedel inom straffprocessen

2.5.1. Allmänt

Straffprocessen är den processform som har de utan jämförelse flesta och mest utförligt reglerade tvångsmedlcn.

De centrala bestämmelserna finns i 24. 27 och 28 kap. RB. Det förekommer också viss speciallagstiftning vid sidan av RB.

De straffprocessuella tvångsmedlcn har till uppgift att säkra dels bevis- upptagningen inför allmän domstol. dels verkställigheten av domstolens avgörande.

Beslut om tvångsmedel fattas av allmän domstol och i en del fall av allmän åklagare. Även polisman äger i vissa situationer besluta om tvångs- medelsåtgärder och verkställa dem på eget ansvar.

För att besluta om tvångsmedel skall få fattas måste viss grad av brotts- misstanke föreligga. Till skillnad från civilprocessens bestämmelser är det således inte nödvändigt att talan i huvudsaken har väckts vid domstol. Har inte åtal väckts kan fråga om användning av tvångsmedel tas upp. endast efter framställning från allmän åklagares sida. Har däremot talan väckts i huvudsaken är även domstolen skyldig att förordna om tvångsmedel om situationen det kräver. Det sammanhänger med att domstolen är an- svarig för att utredningen i brottmålet är fullständig.

Prop. l975/76zll "3

,

3.5.2. Tvångsmet/e/ enligt RB

Bestämmelserna om straffprocessuella tvångsmedel och säkerhetsåtgärdcr har i RB delats upp på fem kapitel. Kap. 24 handlar om häktning och an- hållande. kap. 25 om reseförbud. kap. 26 om kvarstad och skingringsförbud. kap. 27 om beslag och kap. 28 om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Den följande redogörelsen begränsas till de två sist- nämnda kapitlen. som avser s. k. reella tvångsmedel. '

2.5.2.l Beslag

[ 27 kap. ] & RB sägs att föremål under vissa angivna omständigheter får tas i beslag. Enligt uttrycklig föreskrift i lagrummets andra stycke är det även möjligt att låta skriftlig handling omfattas av beslag.

Vid brottsutredning får beslag ske hos den som misstänks för brottet men även hos annan som helt saknar anknytning till brottet. Brottets natur och svårhetsgrad spelar härvidlag ingen roll. Utredningen behöver heller inte ha kommit så långt att misstankarna kan rikta sig mot någon bestämd person.

Förutsättningarna för att beslag får äga rum är av tre olika slag. Det skall vara fråga om ett föremål som "skäligen kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat". S. k. sabotagerisk — t. ex. att någon kan väntas förstöra eller gömma undan föremålet — behöver däremot inte föreligga för att beslut om beslag skall få fattas.

Den första förutsättningen — betydelse för utredning om brott — visar att beslagsinstitutet i ett sådant fall har bevissäkrande syfte. När det gäller ekonomiska brott används beslagsinstitutet ofta för att säkerställa bokföring eller annat räkenskapsmaterial. [ andra situationer kan beslaget gälla lösa saker som man vill säkerställa för besiktning vid domstol. Själva saken kan då ha bevisvärde eller också kan det vara fråga om någon detalj av det beslagtagna föremålet. t. ex. ett fingeravtryck på en möbel. Förekommer från bevissynpunkt intressanta fingeravtryck på möblerna i ett rum är det f. ö. möjligt för myndigheterna att då tillstänga hela rummet enligt bestäm- melserna i 27 kap. 15% RB.

De två andra förutsättningarna för beslag. nämligen att en sak "'avhänts någon genom brott" eller "förverkats på grund av brott" avser att säkerställa verkställigheten av domstolens kommande avgörande och saknar således bevissäkrande syfte.

Beslut om beslag meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren eller. på dennes yrkande. av rätten.

Beslutet verkställs i allmänhet genom att polisen tar hand om föremålet. Det får också lämnas kvar hos innehavaren med skingringsförbud.

()m det föreligger "fara i dröjsmål" får även enskild polisman verkställa

.t' Regeringen [U.—5.171). ] sum/. .X'l' II.

Prop. l975/76:11 3-4

beslag trots att beslut från undersökningsledaren eller åklagaren saknas. Po- lismannen är då skyldig att skyndsamt göra anmälan till sådan befattnings- havare som äger fatta beslut om beslag.

[ de fall där domstol inte beslutat om beslag får den som beslaget avser begära domstolsprövning av saken. När domstol har beslutat om beslag skall i beslutet anges inom vilken tid åtal måste vara väckt. Vid beslut om beslag. som har fattats av undersökningsledare eller åklagare. måste åtal väckas inom en månad efter det att beslaget verkställts. Sker inte detta skall beslaget omedelbart hävas. Detsamma gäller om åtal inte väcks inom den av domstolen förelagda tiden.

Om beslag angår person som inte är närvarande vid den förrättning. då beslagsbeslutet verkställs. skall denne utan dröjsmål underrättas om verk- ställigheten.

Av bestämmelserna i 27 kap. 12; första stycket RB framgår att post- eller telegrafförsändelse. handelsbok eller annan enskild handling inte får undersökas närmare samt att inte heller brev eller annan sluten handling får öppnas av annan än domstolen. undersökningsledaren eller åklagaren. Sakkunnig eller annan. som anlitas för utredning om brottet eller av annat skäl hörs i målet. får efter anvisning av den behöriga myndigheten granska handlingen. Om den som verkställer beslag inte får undersöka handlingen. skall den förseglas av honom.

2522 Husrannsakan m.m.

Husrannsakan-är ett tvångsmedel som kan användas för att möjliggöra ett beslag av föremål eller ett gripande av en person. Husrannsakan får också tillgripas för att utröna omständigheter kring ett visst brott. Slutligen kan husrannsakan äga rum för att få tag i t. ex. ett vittne. som skall hämtas till föåhör.

Husrannsakan förutsätter i regel att brottet kan medföra fängelse. Olika bestämmelser gäller om tvångsmedlet riktar sig mot den misstänkte eller mot någon annan. l sistnämnda fall krävs att synnerliga skäl är för handen.

Husrannsakan får avse hus och rum samt slutna förvaringsställen såsom skåp. kass-afack. bil och dylikt. ] offentliga lokaler får husrannsakan ske utan att fängelse kan följa på det misstänkta brottet. Detsamma gäller lokaler som utgör tillhåll för förbrytare eller används för förvaring av stöldgods. På öppna platser kan polisen naturligtvis fritt bedriva sin spaningsverk- samhet. Detta gäller också beträffande sådana aVStängda områden som gårds- planer och industritomter. Beslut om husrannsakan får fattas utan att myn- digheten behöver höra den som åtgärden skall riktas mot. Det är heller inte nödvändigt att i förväg underrätta denne om verkställigheten. Tvångs- medlet avses nämligen komma till användning i sådana situationer där en betydande sabotagerisk föreligger.

Prop. l975/76:11 35

I 28 kap. 65 RB föreskrivs att olägenhet eller skada inte får orsakas vid husrannsakan utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Rum eller för- varingsställe får dock öppnas med våld. Om detta har skett skall det efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas. Husrannsakan får inte utan särskilt skäl verkställas mellan kl. 2! och kl. 06.

Vid husrannsakan skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne vara närvarande. Förrättningsmannen äger anlita biträde av sakkunnig eller annan. Den hos vilken husrannsakan sker eller om han inte är närvarande hans hemmavarande husfolk skall ges tillfälle att övervara förrättningen samt att tillkalla vittne. Detta får dock inte uppehålla un- dersökningen. 1 fall denna företagits utan att den hos vilken undersökningen har ägt rum varit företrädd på angivet sätt. skall han så snart det kan ske utan men för utredningen underrättas om den vidtagna åtgärden. Målsä- gande eller-ombud för denne får under vissa närmare angivna villkor vara närvarande för att tillhandagå myndigheterna med upplysningar.

I 28 kap. 8 .5 RB föreskrivs att post- och telegrafförsändelse. handelsbok eller annan enskild handling. som anträffas vid husrannsakan. inte får un- dersökas närmare. Brev eller annan sluten handling får inte öppnas av annan än domstol. undersökningsledaren eller åklagaren. Särskilt anlitad sakkttnnig eller annan äger dock granska handlingen efter anvisning av myndighet. Om den som gör husrannsakan inte får ta del av påträffad handling. skall den förseglas.

Protokoll skall enligt 28 kap. 9 & RB föras över husrannsakan. ] protokollet anges ändamålet med förrättningen samt vad som därvid hänt. Den hos vilken husrannsakan företagits äger på begäran erhålla bevis om förrättningen med uppgift om det brott misstanken avser.

Beslut om husrannsakan fattas av undersökningsledare. åklagare eller domstol. Ant-as förrättningen bli av stor omfattning — t. ex. en hotellrazzia — eller medföra synnerlig olägenhet bör som regel domstol meddela beslutet. Polisman får enligt bestämmelserna i 28 kap. 5 : RB själv företa husrann- sakan utan förordnande. om det föreligger fara i dröjsmål.

] 28 kap. RB finns även bestämmelser om kroppsvisitation och kröpps- besiktning. Dessa tvångsmedel kompletterar i viss utsträckning institutet husrannsakan.

Med kroppsvisitation avses undersökning av en persons kläder eller vad denne i övrigt bär på sig. Kroppsbesiktning är direkt inriktad på granskning av en persons kropp. I det senare begreppet ingår t. ex. blodprovstagning och olika förmer av läkarundersökning.

Syftet med båda de nu nämnda tvångsmedlcn är att söka efter föremål. som är underkastade beslag. eller att vinna upplysning om omständighet som kan äga betydelse för utredning om brott. Tvångsmedlcn får användas endast då det är fråga om brottsmisstanke. som kan medföra fängelsestraff.

För kröppsvisitation gäller att detta tvångsmedel får tillgripas såväl mot

Prop. 1975/76:11 36

den misstänkte som mot annan person. Avser åtgärden tredje man gäller dock strängare bestämmelser. Kroppsbesiktning får i princip endast avse den misstänkte. Vissa specialbestämmelser utanför RB:s område ger dock möjlighet att företa kroppsbesiktning av tredje man.

Beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning meddelas av undersök- ningsledaren. åklagaren eller domstol. Vid fara i dröjsmål får även polisman fatta sådant beslut.

Förrättning som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas inomhus och i avskilt rum. Såvitt möjligt skall ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne vara närvarande.

I 28 kap. 15% RB erinras om att avvikande bestämmelser om husrann- sakan. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning finns i andra lagar och för- fattningar. Ett exempel härpå utgör lagen (l970:926) om särskild kontroll på flygplats.

2.5.3. Tvångsmc'r/e/ ('n/igt rarttsmugglings/agen

Inom tullmyndigheternas förvaltningsområde finns straffprocessuella be- stämmelser om tvångsmedel. som kompletterar de allmänna reglerna i RB. Det sammanhänger med att tullmyndigheterna har vissa polisiära befogen- heter i sin kontrollverksamhet.

Enligt 13 & varusmugglingslagen (19601418). VSL. äger tullmyndighet in- leda förundersökning om brott mot tullagstiftningen. Bestämmelserna om förundersökning i RB gäller därvid beträffande tullmyndighet. Om saken inte är av enkel beskaffenhet. föreskrivs dock att ledningen av förunder- sökningen skall övertas av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet.

Tulltjänsteman har enligt 145S VSL samma rätt som polisman att gripa den som misstänks för smugglingsbrott. Vidare kan tulltjänsteman i fråga om sådant brott ta egendom i beslag efter samma regler som gäller för polisman enligt RB. Denna rätt tillkommer även posttjänsteman och tjäns- teman vid statens järnvägar.

När det gäller husrannsakan äger polisman och tulltjänsteman rätt att utan förordnande verkställa åtgärden i vissa närmare angivna utrymmen. Det är här fråga om lägenhet. som nämns i 28 kap. 3 & RB. samt magasin. upplagsbodar och uthus. [ övrigt har tulltjänsteman i fråga om smuggelbrött samma rätt att utan förordnande företa husrannsakan som tillkommer po- lisman. Det skall således vara fråga om fara i dröjsmål.

Tulltjänsteman får för eftersökande av smuggelgods företa kroppsvisi- tation på den som anträffas vid gräns- eller kustort eller kommer till plats som har förbindelse med utlandet. Förutsättning för visitation är att det förekommer anledning att denne medför smuggelgods. Något förordnande i enlighet med bestämmelserna i RB behövs i dessa fall inte.

Prop. l975/76zll 37

3 Utländsk rätt 3.1 Allmänt om processuella tvångsmedel

Beskattningssystemen i såväl våra nordiska grannländer som flertalet väst- europeiska stater innehåller i åtskilliga avseenden bestämmelser som liknar dem i vårt land. Inte minst gäller detta inom området för den enskildes uppgiftsskyldighet och det allmännas kontrollverksamhet.

I regel skall de skattskyldiga medverka i beskattningsförfarandet genom att lämna deklaration eller någon annan form av skriftlig försäkran. De- klarationsplikten på den direkta inkomstbeskattningens område är emellertid i vissa länder — t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland. Storbritannien och Ös- terrike — mindre omfattande än i vårt land. Vissa löntagargrupper i dessa länder är befriade från att lämna uppgifter om sina inkomstförhållanden och beskattas i stället genom direkt löneskatt. som tas ut genom arbets- givarnas försorg. Såväl den skattskyldiges som tredje mans uppgiftsplikt utvidgas i större eller mindre utsträckning vid olika typer av efterkontroll från myndigheternas sida.

De kontrollapparater. som i de olika länderna står till det allmännas för- fogande. företer av naturliga skäl åtskilliga olikheter. Härvid spelar bl.a. skattesekretessens närmare utformning en viktig roll. Ett gemensamt drag är att kontrollen i allmänhet genomförs av samma myndigheter som fast- ställer skatten eller avgiften i fråga. När det gäller kontrollen i första instans av direkt inkomstskatt skiljer sig de nordiska länderna från övriga stater därigenom att lekmannainflytandet getts en relativt stark ställning.

Liksom i vårt land finns det utomlands möjlighet för myndigheterna att tillgripa processuella tvångsmedel för att förmå den enskilde att fullgöra sin uppgiftsskyldighet i beskattningssammanhang. Dessa tvångsmedel är i regel mindre ingripande så länge det handlar om ordinarie kontrollverk- samhet av rutinbetonad natur. Är det däremot fråga om riktad kontroll. står vanligtvis mer omfattande tvångsåtgärder till myndigheternas förfo- gande. Allmänt kan sägas att deras möjligheter är större ju mindre utrymme det straffprocessuella förfarandet ges inom beskattningssystemet. När miss- tanke om skatteundandragande föreligger kompletteras de skatterättsliga tvångsmedlcn med straffprocessuella åtgärder.

l vårt land omfattade det skatterättsliga sanktionssystemet före år 1972 enbart rent straffrättsliga påföljderi form av böter eller fängelse samt i vissa situationer straffskatt. Samtliga dessa påföljder utdömdes av allmän domstol. Åklagare kunde dock för vissa lindrigare överträdelser använda sig av bö- tesföreläggande. Sanktioner av administrativ natur saknades således helt inom beskattningsområdet.

Det nya sanktit)nss_t-'stem som trädde i kraft den 1 januari 1972 innebär att lindrigare överträdelser av beskattningsförfattningarna medför en typ

Prop. l975/76:11 ' 38

av administrativa böter. s. k. särskilda avgifter. Dessa träffar den enskilde om han har lämnat oriktig uppgift eller inte iakttagit deklarationsplikten under förutsättning att omständigheterna inte är ursäktliga. Det straffrätts- liga systemet har reserverats för mer allvarliga fall. De straffrättsliga på- följderna kan således ses som ett komplement till de administrativa av- gifterna i sådana situationer där dessa inte kan anses utgöra en tillräcklig reaktion från samhällets sida.

Våra nordiska grannländer och så gott som alla västeuropeiska länder har sedan relativt lång tid tillbaka haft någon form av dubbelt sanktions- system vid överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattningarna. Såtillvida har vi i vårt land numera anpassat oss till utländska förhållanden. Vissa länder har system som i stort sett är desamma som i vårt land — dvs. straff i vanlig mening utgör ett komplement till de administrativa sanktionerna — medan andra länder nöjer sig med att administrativt bestraffa lindrigare fall och låta straffsystemet ensamt ta hand om-grövre brott.

Den närmare utformningen av sanktionssystemen inom skatte- och av- giftsområdet har självfallet påverkat bestämmelserna om processuella tvångsmedel och då särskilt vad angår behörighetsreglerna.

[ Sverige och övriga nordiska länder är beskattningsmyndigheternas möj- ligheter att själva besluta om processuella tvångsmedel av annan natur än vite begränsade. Om man bortser från den svenska handräckningslagen är myndigheterna i Sverige och Norge hänvisade till att anlita polis- och åkla- garmyndigheterna för att säkerställa bevisning tvångsvägen. De danska förhållandena är i detta avseende något fördelaktigare för kontrollmyndig- heterna. I Finland är en kontrollorganisation med polisiära befogenheter under uppbyggnad.

lnom övriga västeuropeiska länder är situationen en annan än i de nordiska länderna. Eftersom straffrättsliga påföljder i allmänhet reserveras för grövre uppsåtlig brottslighet. har de rent polisiära ingripandena kompletterats med möjligheter för skattemyndigheterna själva att i vissa fall besluta om pro- cessuella tvångsmedel av mer ingripande natur. [ varje fall har de getts möjlighet att verkställa sådana åtgärder efter beslut av domstol eller domare.

I fortsättningen kommer redogörelsen att begränsas till våra nordiska grannländer och Förbundsrepubliken Tyskland. Tyngdpunkten läggs på in- komstskattekontrollens omrade.

3.2. De nordiska länderna

Den enskildes uppgiftsskyldighet och myndigheternas kontrollverksant- het har i samtliga nordiska länder utformats efter i stort sett samma mönster. De direkta och indirekta skatterna fastställs med ledning av de uppgifter som den skattskyldige lämnar i sin deklaration. Bokföringspliktiga skall till deklarationen foga utdrag av rörelsens räkenskaper och andra handlingar

Prop. 1975/76:11 39

av betydelse för beskattningen. Viss obligatorisk uppgiftsskyldighet före- ligger även från tredje mans sida. Liksom i Sverige utvidgas uppgiftsskyl- digheten i samband med efterkontroll. Då måste den skattskyldige och i viss utsträckning även annan lämna myndigheterna ytterligare upplysningar genom att t. ex. tillhandahålla bakomliggande skriftligt grundmaterial och lämna tillträde till verksamhetslokaler och dylikt.

Beskattningskontrollen är i sitta huvuddrag utformad efter samma prin- ciper i samtliga nordiska länder. För den direkta inkomstskattens del sker kontrollen i första hand genom beskattningsnämnder med lekmannainfly- tande. Efterkontrollen inom detta område tillhör däremot beskattningsmyn- digheterna själva. Dessa sköter också all slags kontroll av den indirekta beskattningen.

Liksom i Sverige har kontrollmyndigheterna i övriga nordiska länder vissa processuella tvångsmedel till sitt förfogande för att förmå uppgifts'skyldig att fullgöra sina åligganden. Vid sidan av dessa tvångsmedel finns givetvis även sanktioner av mer eller mindre straffrättslig natur.

De straffrättsliga sanktionssystemen i Finland och Norge överensstämmer i allt väsentligt med det system. som sedan år 1972 tillämpas i vårt land. Den som läntnar oriktig uppgift till myndigheterna i beskattningssamman- hang eller låter bli att avge deklaration träffas således i första hand av ad- ministrativ avgift. som bestäms till viss procent av det undandragna skat- tebeloppet. Avgifterna fastställs av beskattningsmyndigheterna själva men kan givetvis bli föremål för överprövning av domstol. Till skillnad från förhållandena i vårt land är det i Finland och Norge möjligt att företa viss s. k. straffmätning inom det administrativa systemets ram. Straffi egentlig mening — dvs. böter och frihetsstraff — har i båda länderna reserverats för mer allvarliga fall av överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattningarna. Dessa påföljder utdöms alltid av allmän domstol.

Det danska sanktionssystemet inom skatte- och avgiftsområdet är av en annan typ. Den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att deklarera bestraffas med böter eller frihetsstraff. Böterna får emellertid utdömas på administrativ väg. Det sker genom de 5. k. ligningsråden. en överinstans till de lokala beskattningsnämnderna. Frihetsstraff får fa."stställas endast av allmän domstol.

De processuella tvångsmedel som står myndigheterna till buds i våra tre nordiska grannländer är i huvudsak följande.

Danmark. Möjligheterna att tillgripa processuella tvångsmedel är större på den indirekta beskattningens och tullens område än vid kontroll av direkt inkomstskatt.

Vid kontroll av direkt inkomstskatt äger skattemyndighet förelägga ett slags vite. s. k. dagliga böter. beträffande den som underlåter att i rätt tid avlämna deklaration eller inte fullständigar denna. Dagliga böter får också föreläggas andra personer som inte fullgör sina uppgiftsskyldigheter. För

Prop. 1975/76:11 40

kontroll av räkenskapshandlingar och lagertillgångar har skattemyndighet vidare rätt att bereda sig tillträde till rörelseidkares driftställe. Det får dock ske först efter tillstånd av domstol. Vid fara i dröjsmål kan skattemyndighet själv besluta om sådan undersökning. Polismyndighet är skyldig att lämna bistånd vid undersökningens genomförande. Denna myndighet kan också ta över utredningen och får därvid använda straffprocessuella säkringsåt- gärder. t. ex. beslag av bevismaterial.

De indirekta skatterna kontrolleras i Danmark av tullmyndigheterna. Des- sa får företa granskning av registreringspliktig verksamhet. Granskningen kan avse bl. a. den skattskyldiges varulager. räkenskaper och korrespondens. Den skattskyldige skall lämna myndigheten erforderligt bistånd. Även tull- myndigheten får förelägga s. k. dagliga böter. Andra tvångsmedel får inte tillgripas utanför straffprocessens ram när det gäller kontroll av indirekt beskattning inom landet. Vid kontroll av utlandshandel antingen det nu angår tullar eller indirekta skatter har dock tullmyndigheterna tillagts po- lisiära befogenheter. .

Fin/und. Vid kontroll av direkt inkomstskatt och allmän omsättningsskatt äger myndigheterna begära att överexekutor ålägger den som inte efter- kommit anmaning att lämna vissa upplysningar att vid risk av böter eller fängelse fullgöra sin skyldighet. Överexekutor och polismyndighet skall även i övrigt lämna skattemyndighet erforderlig handräckning. Beträffande punkt- skatterna har skattskyldiga att på begäran uppvisa sina lagertillgångar och att förete affärshandlingar. Skatte- och tullmyndigheterna äger rätt att under dagtid bereda sig tillträde till lokal. där accispliktig vara tillverkas eller för- varas samt att där företa undersökning. Särskilda skäl skall föreligga för att sådan undersökning skall få äga rum i privatbostad. Överexekutor och polismyndighet är också inom detta beskattningsområde skyldiga att bistå kontrollmyndigheterna med nödig handräckning.

De centrala kontrollmyndigheterna har sedan år 1973 erhållit vidgade befogenheter när det gäller processuella tvångsmedel på den direkta och indirekta beskattningens område. En särskild arbetsgrupp inom skattesty- relsen — den finska motsvarigheten till vårt riksskatteverk — har tillagts polismyndighets befogenheter såvitt avser användningen av tvångsmedel m.m. i ärenden angående eftergranskning. Gruppen sysslar företrädesvis med fall där skattebrott kan misstänkas. Detta innebär att den skatterättsliga utredningen och förundersökningen i brottmålet handhas av samma myn- dighet. Avsikten är att inom en snar framtid anordna liknande arbetsgrupper vid varje länsskattcbyrå.

Norge. Kontrollmyndigheterna har ingen möjlighet att självständigt be- sluta om processuella tvångsmedel. Bevissäkrande åtgärder av olika slag — t. ex. beslag av bevismaterial — får således vidtas endast inom ramen för straff processen. 1 regel beslutar domstol om användningen av sådana medel och polismyndighet verkställer åtgärderna.

Prop. l975/76:11 41

3.3. Förbundsrepubliken Tyskland

Till de viktigaste skatterna i det tyska beskattningssystemet hör in- komstskatten, löneskatten och mervärdeskatten.

Inkomstskatten (Einkommensteuer) erläggs som preliminärskatt under inkomståret och fastställs genom ett särskilt förfarande (Steucrfestsetzung) på grundval av den självdeklaration som den skattskyldige lämnar. Skatt- skyldiga med enbart löneinkomster som underskrider ett visst belopp be- höver inte deklarera. Beloppsgränsen är 24 000 DM för ensamstående resp. 48 000 DM för gifta. Dessa grupper betalar en särskild typ av inkomstskatt genom arbetsgivarens försorg (Lohnsteuer). Efter inkomstärets utgång finns det möjlighet för dessa skattskyldiga att om vissa omständigheter föreligger begära jämkning (Ausgleich) genom en typ av förenklad deklaration till beskattningsmyndigheten. Mervärdeskatten fastställs med ledning av de uppgifter som den skattskyldige lämnar i sin deklaration samtidigt som han inbetalar skatten till det allmänna.

Den enskildes uppgiftsskyldighet pa inkomstskattens område är i allt vä- sentligt utformad på samma sätt som i Sverige. Även tredje man är i vissa situationer skyldig att lämna upplysningar och förete handlingar som kan vara av betydelse för annans beskattning. Vidare finns noggranna regler om skyldighet att föra och bevara bokföring och andra slag av räkenskaper till ledning för skattens fastställande.

Den ordinarie kontrollverksamheten (Steuerermittlung) handhas av tjäns- temän vid den regionala skattemyndigheten (Finanzamt). Allmänt kan sägas att dessa tjänstemän har större befogenheter än vad våra taxeringsnämnder har. Bl. a. har man rätt att förhöra den skattskyldige och göra kontrollbesök hos honom. Granskningen utmynnar i att skatten fastställs genom ett särskilt beslut (Steuerbescheid).

Kontrollen utanför det ordinarie granskningstörfarandet är av antingen allmän eller särskild natur. under den allmänna kontrollen har myndig- heterna möjlighet att begära ytterligare upplysningar från den skattskyldige och att i viss mån fordra in kompletterande material. Den särskilda kon— trollverksamheten omfattar två skilda slag av efterkontroll. Dessa kallas Bctriebsprufung och Steuerfähndung.

Betriebspriifung motsvaras närmast av taxerings- och skatterevision enligt svensk rätt. Denna prövning verkställs regelmässigt hos den skattskyldige och innebäratt hans grundmaterial kontrolleras i sin helhet. Sedan kontrollen avslutats sammanställer revisorn'en promemoria.s. k. Prufungsbericht. Den- na delges den skattskyldige som har rätt att kräva ett personligt samman— träffande med revisorn för att diskutera resultatet av revisionen.

Såväl den allmänna kontrollen som den särskilda kontrollen i form av Betriebspriifung sköts av de regionala skattemyndighctcrna. Tjänstemännen är skyldiga att om brottsmisstanke uppstar underrätta den skattskyldige .

hä rom.

Prop. l975/76:ll 42

I allmänhet brukar brottsmisstänkta fall tas över av tjänstemän vid Steu- erfahndung. Denna myndighet. som inte är underställd de regionala skat- temyndigheterna utan i stället sorterar under de olika lörbundsländernas (.)berfinanzdirektion. omfattar ett antal revisorer med större befogenheter bl.a. vad avser tvångsmedel än en vanligt Betriebspriifer. 1 övrigt arbetar dessa specialrevisorer på i huvudsak samma sätt som de vanliga revisorerna. De skall således underrätta skattskyldiga och andra om brottsmisstanke upp- står. Dessutom är de emellertid skyldiga att företa utredning från brotts- Synpunkt. Därvid kan de begära hjälp från de vanliga polis- och åklagar- myndigheterna. Speeialrevisorerna har vidare att anmäla straflsaker till re- ferenten för skattestraffärenden vid Obertinanzdirektion. Denne bestämmer i sin tur om och i så fall vilka sanktionsåtgärder som bör aktualiseras i det föreliggande fallet.

Det skatterättsliga sanktionssystemet innehåller både rent straffrättsliga och administrativa påföljdsformer. Uppsåtliga gärningar medför fängelse och/eller böter. som utdöms av domstol. Andra fall — s. k. Ordnungs- xvidrigkeiten — beivras med administrativa böter. som påförs av skattemyn- digheterna själva. Till skillnad från förhållandena i Sverige. Finland och Norge föranleder ett brott mot beskattningsförfarandet antingen straff vid allmän domstol eller administrativa böter. De båda sanktionsförmerna kan således inte utgå jämsides med varandra.

Skattemyndigheterna får tillgripa vissa åtgärder för att säkra bevismaterial. Detta gäller såväl de ärenden där brottsmisstanke har uppstått som i andra fall. De viktigaste åtgärderna är beslag (Beschlagnahme). genontsökning av hus och visitation av person (Durchsuchung) samt tillfälligt omhänderta- gande av person (vorläufige Festnahme).

Beslaget syftar till att säkerställa redan känt bevismaterial och kan äga rum både hos den misstänkte och hos annan person. Föremål lör beslag är handelsböcker. räkenskapshandlingar. kassakvitton. brev och andra ur- kunder av betydelse från bevissynpunkt. Påträffas brev eller meddelande hos annan än den skattskyldige kan beslag inte ske om denne har rätt att vägra vittna. Sålunda kan t. ex. patientkartoteket hos en läkare inte be- slagtas om det straffrättsliga förfarandet riktar sig mot patienten.

Beslut om beslag meddelas av skattcchefen — dvs. chefen för den regionala skattemyndigheten — eller av enhetschef vid denna skattemyndighet. Vid fara i dröjsmål kan även enskilda tjänstemän vid polis- och skattemyn- digheterna besluta om och genomföra ett beslag. Om det sker skall skat- temyndigheten inom tre dagar pröva om beslaget skall bestå. Det bevis- material som tas i beslag omhändertas eller förseglas. På begäran av den misstänkte skall den tjänsteman som verkställer beslaget upprätta en för- teckning över de föremål åtgärden avser. Om skattemyndigheten vägrar att återlämna frivilligt överlämnade handlingar anses även att beslag har skett. Beslut om beslag av brev. försändelser eller telegram i postanstalt

Prop. l975/76:11 43

och telegrafverk får fattas endast av allmän domstol.

För att söka efter inte känt bevismaterial får domare vid allmän domstol förordna om eftersökning. Denna äger rum i den misstänktes lägenhet. verksamhetslokaler och andra förvaringsutrymmen. Verkställighet får en- dast företas under dagtid såvida det inte föreligger fara i dröjsmål. Ilos annan person än den skattskyldige fåreftersökning ske om omständigheterna talar för att bevismaterial förvaras hos denne. Vid fara i dröjsmål får beslut om eftersökning meddelas av åklagar- och polismyndighet samt tjänstemän vid Steuerfahndung. En vanlig revisor har däremot inte möjlighet att för- ordna om eftersökning i andra fall än när det rör brott mot tull- och konsumtionsskattelagstiftningen.

Den misstänkte eller företrädare för denne skall beredas möjlighet att övervara eftersökningsförfarandet. Tas något i beslag vid en sådan förrätt- ning. skall det överlämnas till skattemyndigheten.

lnom beskattningstörfarandet har tjänsteman vid skattemyndighet rätt att gripa misstänkt om förutsättningar för häktning föreligger och fara är i dröjsmål. Dessa förutsättningar anses vara för handen då det finns grundad misstanke om brott och då flyktfara eller fara lör undanröjande av bevis föreligger. Den gripne skall senast nästa dag inställas inför skattemyndighet. Kan endast bötesstraff följa på den misstänkta gärningen skall den gripne friges om han ställer borgen för skattebelopp. bötessumma och rättegångs- kostnad.

Prop. 1975/76:11 44

4 Utredningens enkäter till länsstyrelserna och vissa kronofogde- myndigheter

Utredningen har i betänkandet redovisat resultatet av enkäter som till- ställts länsstyrelserna samt ett fyrtiotal av landets kronolögdemyndigheter. [ svaren på dessa rundfrågningar har synpunkter lämnats på tillämpningen av gällande handräckningslag och på reformbehovet inom detta område. Länsstyrelseenkäterna innehåller en hel del statistiskt material avseende revisionsverksamheten vid länsstyrelsernas skatteavdelningar. Av det re- dovisade materialet framgår bl.a. följande. I vårt land har man under 1970-talet årligen genomfört ca 10 000 taxerings- och skatterevisioner vid länsstyrelsernas skatteavdelningar. Varje revision tar förhållandevis lång tid. Av de revisioner som åren 1970—1972 ntedfört höjd taxering har närmare hälften föranlett höjningar med mellan 1000 och 10 000 kr.. ca 5 '.?n höjningar mellan 50000 och 100000 kr. samt något mer än 3 ”t"» höjningar överstigande 100000 kr. Samtliga belopp avser höjt beskattningsunderlag. För att vid revision få fram räkenskapshandlingar från uppgiftsskyldig har länsstyrelserna under de nu nämnda åren använt vitesföreläggande vid 217. 207 resp. 173 tillfällen. Storleken av de förelagda vitena har legat mellan 500 och 5000 kr. Förelagt vite har dömts ut i endast 133 fall. Under de tre åren har länsstyrelserna dessutom i 1078 fall förelagt ar- betsgivare att enligt 83,5 UL vid vite förebringa handling om innehållen A-skatt för kontroll enligt 78 ;" samma lag. Föreläggandena har gett åsyftat resultat i ungefär 2/3 av fallen. Handräckningslagen har av länsstyrelserna tillämpats vid endast 11 till- fällen. AV dessa hänför sig 7 fall till tiden före år 1970. Under vissa omständigheter kan revision påbörjas med besök hos den uppgiftsskyldige utan att någon föregående kontakt tagits med honom. Så- dana s. k. överraskningsrevisioner är förhållandevis sällsynta. Under åren 1970—72 har i landet förekommit endast 64. 56 resp. 82 sådana fall. 1 6 län har överraskningstaktik över huvud taget inte tillämpats. Länsstyrelserna har i enkäten beretts tillfälle att ange skäl för och emot oanmälda revisionsbesök. Bland tördelarna med överraskningsrevision har angetts att den uppgiftsskyldige därigenom inte ges möjlighet — att undanskaffa eller förstöra räkenskapsmaterial — att kontakta bokföringsmedhjälpare eller annan för att få råd om hur han skall besvara granskningsmannens frågor eller vilka handlingar han inte bör visa upp

— att skriva om eller "frisera" räkenskaperna — att på förhand kontakta kunder eller leverantörer för att meddela att skattemyndigheterna kan komma att '”avstämma" bokföringarna mot varandra.

'Jl

Prop. 1975/76:11 4

Bland fördelarna med överraskningsrevisioner nämns vidare i enkätsvaren att sådana revisioner gör det möjligt för revisorn att utföra fler gransk- ningsuppdrag under en och samma tjänsteresa. Det kan ofta vara svårt att på förhand uppskatta hur lång tid ett besök tar i anspråk. Ibland kan tiden medge något ytterligare besök utöver det som har aviserats. Det ttn- derstryks också att ett oanmält besök kan ge goda informationer om en verksamhets normaltillstånd. Föranmäls revisionsbesöket får gransknings- mannen ofta en tillrättalagd bild av den skattskyldiges verksamhet. Vid oanntält besök är det dessutom lättare att konstatera om boklöringslagens krav på dagliga noteringar av affärshänt'lelser uppfylls. Granskningsmannen kan också — om han förordnats till det — företa kassainventering. något som kan vara effektivt beträffande rörelse med enbart kontantaflärer. Det framhålls vidare i enkäterna att vetskapen hos de skattskyldiga att de riskerar "flygande kontroll" bör leda till en högre boklöringsstandard. Allmänt ttn— derstryks att det måste ställas mycket höga krav på granskningsntannens uppträdande och omdöme vid oanmälda besök och att sådana besök inte bör användas i onödan.

Nackdelarna med överraskningsrevisioner har i huvudsak angetts vara följande.

Den som skall granskas kanske inte är anträffbar. Vidare kan han vara sysselsatt med något som granskningsmannen inte rimligen kan fordra att han skall avbryta just vid besökstilltället. Det kan också vara så att rä- kenskaperna inte finns hos den som skall granskas utan hos exempelvis hans bokföringsmedhjälpare. som kanske bor på annan ort. Andra nackdelar med oantnälda besök är att förhållandet mellan granskningsmannen och den som skall granskas kan bli mera spänt än vad annars skulle blivit fallet. Den skattskyldige kanske rent av vägrar att ställa räkenskaperna till för- fogande. Vidare kan det hända att revisorn genom att den granskade saknar insikter i redovisningsfrågor inte kan få nödvändiga upplysningar och för- tydliganden. Det har i länsstyrelsernas svar också framhållits att så länge oanmälda besök är förhållandevis ovanliga måste man räkna med att de som blir utsatta för dem känner sig speciellt utpekade. Det skapar ir- ritation. Detsamma kan bli resultatet om ett oanmält besök kommer olägligt med hänsyn till att den skattskyldige kan ha andra besök eller av annan anledning ha svårt att ta emot revisorn.

l enkätsvaren har länsstyrelserna redovisat en lång rad metoder. som de skattskyldiga brukar tillämpa för att förhala gransknings-arbetet. Sålunda förekommer det enligt länsstyrelserna att den uppgiftsskyldige — undviker att svara på brev. telefon eller anmaning att inom rimlig tid

ställa sina räkenskaper till förfogande för granskning — uppges vara sjuk eller bortrest — hänvisar till sin revisor angående förfrågningar och räkenskaper medan

revisorn i sin tur hänvisar till sin uppdragsgivare — begär anstånd med att lämna räkenskaper eller svar på förfrågningar.

Prop. 1975/76:11 46

ibland upprepade gånger och med olika motiveringar

— lovar upprepade gånger att lämna ut sina räkenskaper men underlåter detta — lämnar ofullständiga svar på förfrågningar eller ändrar lämnade uppgifter upprepade gånger - säger sig vilja behålla räkenskaperna en tid för att kunna upprätta bokslut eller deklaration eller för att renskriva eller rekonstruera materialet — undandrar sig samarbete med granskningsmannen och avvaktar gransk- ningspromemoria. innan han inkommer med fullständiga uppgifteri form av erinringar — säger sig sakna tid att medverka — uppger att han inte kan hitta räkenskaperna — säger sig inte ha fått kontakt med sin revisor — kommer inte till avtalade sammanträden med granskningsmannen — företer räkenskaperna bitvis — gör sig oanträffbar och låter någon anställd svara i telefon. varvid denne säger sig sakna befogenhet att besvara frågor och utlämna handlingar — spelar dum och låtsas inte förstå. vad det handlar om eller vad gransk- ningsmannen begär — underlåter att lösa ut granskningsmannens PM och andra försändelser — uppger att hans revisor inte vill lämna ifrån sig räkenskaperna — begär under pågående granskning att få tillbaka räkenskaperna helt eller delvis under påstående. att han måste ha dem ' — säger sig inte minnas nanm och adress på personer och företag han haft transaktioner med — kommer med obefogade invändningar och erinringar mot innehållet i granskningspromemorian — begär ytterligare utredning av granskningsmannen eller begär ny gransk- ning av annan granskningsman.

Ett par länsstyrelser har lämnat praktiska exempel på hur länge en revision kan fördröjas därför att den skattskyldige inte tillhandahåller erforderligt räkenskapsunderlag.

1 ett av fallen beslöts om taxeringsrevision hos en åkeriägare i mitten av december år 1971. Den skattskyldige förebar olika skäl för att inte till- handahålla räkenskaperna. Detta ledde till vitesföreläggande vid två-tillfällen under februari månad 1972. Föreläggandena kom inte den skattskyldige tillhanda. Först under juli månad samma år kunde vitesföreläggandet äga rum. Det efterkoms inte. Länsskatterätten dömde därför i mars 1973 ut det försuttna vitet. Det belöpte sig på 1 500 kr. Den skattskyldige överklagade länsskatterättens beslut till kammarrätten och påstod att hans revisor hade räkenskaperna. Kammarrätten avslog besvären. Några räkenskapshandlingar hade i november 1973 förtfarande inte kommit granskningsmannen till- handa. .

1 ett annat fall inleddes revisionen med ett besök hos den skattskyldige i oktober månad 1971. Revisionspromemorian delgavs den skattskyldige den 31 mars 1972. Denne begärde anstånd med svar på promemorian och så småningom ledde det hela till en tilläggspromemoria. Sedan taxerings-

Prop. l975/76zll 47

intendenten i april 1972 anfört besvär fortsatte skriftväxlingen med den skattskyldige. Muntlig förhandling hölls i länsskatterätten den 11 november samma år. Då presenterade den skattskyldige ett nytt bokslut. varför ärendet bordlades. I början av maj 1973 förekom ånyo förhandling vid länsskatterät- ten. Den skattskyldige inställde sig då med bokföringsmaterialet. Ärendet bordladcs därför på nytt. Det inlämnade bokföringsmaterialet genomgicks av granskningsmannen och den skattskyldiges medhjälpare gemensamt och föranledde därefter skriftväxling mellan parterna. Ännu vid halvårsskiftet var taxeringsmålet inte avgjort i första instans.

Utredningen har begärt att länsstyrelserna skulle lämna uppgift på antalet fall under åren 1970—1972. där skattskyldiga vid revision inte tillhandahållit räkenskaper för ett eller flera år. Svaren har av utredningen redovisats i tabellform. bil. 2 till betänkandet. 1 huvudsak framkom följande.

Antalet revisionsärenden under åren 1970—1972 där räkenskapshandlingar över huvud taget inte tillhandahållits var 456. 538 resp. 878. De skattskyldiga lämnade flera olika förklaringar till varför räkenskaperna inte hade kunnat lämnas. Vanligast var att man uppgav sig inte ha fört några räkenskaper eller att räkenskaper visserligen förts men kastats bort. Ett annat vanligt skäl var att räkenskaperna helt enkelt kommit bort. Ofta påstods detta ha skett i samband med flyttning.

[ detta sammanhang bör framhållas att de nyss redovisade siffrorna endast avser fall där inget som helst räkenskapsmaterial företetts Länsstyrelserna framhåller emellertid att antalet ärenden där räkenskapsmaterial delvis upp- getts saknas var flerdubbelt större. Det kunde här röra sig om t. ex. pärmar med korrespondens. fakturakopior osv.

Som tidigare har nämnts gav utredningen också ett fyrtiotal av landets kronofogdemyndigheter möjlighet att besvara frågor på hand räckningslagens område.

Av kronofogdemyndigheternas svar på rundfrågningen framgår att deras erfarenhet av handräckningslagen var obetydlig eftersom den inte använts annat än i några få fall. Det visade sig sålunda bara vara sex av de tillfrågade kronofogdem_vndigheterna som över huvud taget haft att tillämpa handräck- ningslagen. Antalet fall angavs till sammanlagt 7. Av dessa ledde fem till åsyftat resultat. dvs. de eftersökta handlingarna påträffades. Något ärende. där framställning om undantag av viss handling från granskning gjorts i enlighet med 7.5 i handräckningslagen. kunde de berörda myndigheterna inte erinra sig.

1 enkäten ombads kronofogdemyndigheterna även att yttra sig beträffande reformbehovet på området i fråga. Någon anledning att närmare redogöra för resultatet av dessa frågor föreligger i detta sammanhang inte.

Prop. 1975/76:11 48

5 Allmänna synpunkter på en reform

5.1. Utredningen

I den allmänna motiveringen till lagförslagen erinrar utredningen till en början om att man enligt direktiven skall göra en översyn av olika typer av säkerhetsåtgärder inom skatte- och avgiftssystemet. Uppdraget omfattar således inte bara bestämmelser som direkt tar sikte på att skydda det all-' männas betalningsanspråk beträffande skatt. tull och avgift utan innefattar även åtgärder som från säkerhetssynpunkt kan stärka kontrollmyndighe- ternas ställning i beskattningsförfärandet.

F.nligt utredningens uppfattning visar redan en översiktlig analys av gäl— lande lagstiftning och dess funktion i det praktiska rättslivet att klart uttalade reforntbehov föreligger inom hela området för utredningens ttppdrag. Redan av den anledningen får reformarbetet i åtskilliga avseenden anses vara kom- plicerat och kräva noggranna överväganden. Utredningen har därför funnit att arbetet bör bedrivas successivt och att förtur ges åt de mest angelägna uppgifterna. Man har därvid ansett det påkallat att i första hand lägga fram förslag till bestämmelser. som ger kontrollmyndigheterna medel att på ett effektivare men samtidigt smidigare sätt än hittills kttnna säkra bevisning i beskattningslörfarandet. Av det skälet har utredningsarbetet i det före- liggande delbetänkandet koncentrerats på 1961 års handräckningslag.

Utredningen erinrar i förtsättningen om att vitesinstitutet och i vissa fall handräckningslagens "eftersökande" och "omhändertagande” av räkenska— per och andra handlingar utgör de medel som står till beskattningsmytt- digheternas förfogande för att förmå uppgiftsskyldiga att lämna ut bevis- material av betydelse för skatte- och avgiftsprocessen. Frågan är emellertid om dessa medel i sin nuvarande utformning ger åsyftat resultat.

Utredningen framhåller att vitesföreläggandet har ett begränsat använd- ningsområde. Det kan nämligen tillgripas endast när det finns något så när starka skäl anta att den som föreläggandet riktas mot verkligen innehar de efterfrågade handlingarna. Vitet är därför i regel inte användbart när den enskilde uppger att handlingarna kommit bort eller över huvud taget inte har upprättats. lnstittttet är knappast heller effektivt i fall där en be- tydande höjning av skatten eller avgiften skttlle aktualiseras. om de efter- frågade uppgifterna utlämnades. 1 en sådan situation Föredrar ofta den en- skilde att erlägga vitesbeloppet i stället föratt drabbas av en väsentlig skat- tehöjning. Behov av handräckningsåtgärder föreligger således oavsett hur Vitesinstitutet utformas. Av främst det skälet finner utredningen anledning att tillsvidare inte framlägga några förslag på vitesinstitutets område. llt-

Prop. 1975/76:11 49

redningen anlägger i fortsättningen följande allmänna synpunkter på hand- räckningslagens utformning och dess funktion i det praktiska rättslivet.

Till en början understryker utredningen att handräckningslagen innebar ett väsentligt nytänkande i förhållande till äldre lagstiftning. Genom lagen erhöll beskattningsntyndigheterna rättsliga hjälpmedel. som av ålder till- kommit endast polis- och åklagarmyndigheterna samt tullverkets personal. Därigenom blev det möjligt att mot den granskades vilja få tillgång till ett fullständigare kontrollmaterial. Avsikten vid lagens tillkomst var givetvis att den skulle effektivt bota en tidigare brist i lagstiftningen. ! verkligheten har emellertid lagen inte kommit att fungera på det sätt man tänkt sig. Genom de rundfrågningar. som har gjorts hos länsstyrelserna och vissa kro- nofogdemyndigheter. har utredningen fått bekräftat att handräckningslagens regler varit ineffektiva och alltför svåra att hantera. Handräckningslagen har tillämpats endast ett tiotal gånger sedan den trädde i kraft år 1961. Dessa siffror bör ses mot bakgrund av att ett betydande antal av de skatt- skyldiga som har varit föremål för taxeringsrevision under åren 1970—72 sagt sig sakna räkenskapshandlingar helt eller delvis. Enligt utredningens uppfattning kan man på goda grunder anta att i flera av dessa fall räkenskaper ändå funnits i behåll. '

En annan väsentlig orsak till att handräckningslagen använts så sällan är enligt utredningen att den enda åtgärd som lagen ställer till myndig- heternas förfogande innebär eftersökande av bevismaterial i den granskades lokaler och privata bostad utan några egentliga begränsningar. Mindre in- gripande. ehuru lika påkallade åtgärder finns inte reglerade i lagen. En na- turlig följd av detta förhållande har uppenbarligen blivit att myndigheterna dragit sig föratt använda handräckningslagen i fall. där processuella tvångs- medel av mer begränsad karaktär hade varit tillräckliga.

Att beslut om handräckning tillagts länsskatterätten utgör en ytterligare olägenhet. Eftersom de situationer, där handräckning aktualiseras. i regel fordrar ett snabbt ingripande om syftet med åtgärden inte skall förfelas. är det enligt utredningens mening viktigt att handräckning kan beslutas och verkställas utan dröjsmål.

När det gäller de förutsättningar som skall föreligga för att handräckning skall få beviljas gör utredningen bl.a. följande uttalanden.

Den bevisbörda som lagen lägger på granskningsmyndigheterna är enligt utredningens uppfattning alltför omfattande. Uttrycket "grundad anled- ning" innebär ett betydande krav på sannolikhet, vilket krav kan vara svårt att uppfylla i fråga om ett påstått innehav av handlingar. Det rör sig här inte sällan om situationer där den uppgiftsskyldige sagt sig sakna räkenskaper helt eller delvis medan granskningsmannen anser att omständigheterna talar för att räkenskaperna finns i behåll. Det är emellertid många gånger inte lätt för den som företar granskningen att till rätten förmedla de iakttagelser och omständigheter. som har gjort honom övertygad om att handlingar

4 It't'_t:l*rill.£'cll / !) 75/76. ] .t'lllllf. Nr ll.

Prop. 1975/76:11 50

undanhålls. Vidare kan det normalt inte avgöras om en handling är "av väsentlig betydelse för taxering” förrän den har företetts och ställts samman med övrigt material vid granskningen. Granskningsmannen kan knappast ha någon bestämd uppfattning i denna fråga på ett så tidigt skede av re- visionen.

Utredningen riktar vidare kritik mot den bestämmelsen i handräcknings- lagen att vitesföreläggande i regel skall föregå ansökning om handräckning till länsskatterätt. [ flertalet av de fall där handräckningslagen behöver an- vändas fmns det nämligen enligt utredningens uppfattning risk för att den uppgiftsskyldige söker förhala eller på annat sätt sabotera granskningen. För att syftet med förfarandet inte skall förfelas bör handräckning därför i regel komma som en överraskning för den enskilde. Kravet att vite skall föregå ansökningen verkar åt motsatt håll. Den uppgiftsskyldige görs näm— ligen därigenom uppmärksam på att handräckning kan vara förestående och han ges möjlighet att vidta de motåtgärder han anser lämpliga.

] fortsättningen anför utredningen att redan de framlagda synpunkterna på handräckningslagens utformning visar att man inte i tillräcklig grad tagit hänsyn till det allmännas ställning i beskattningsförfarandet. ] sin fiskala funktion har nämligen staten inte någon möjlighet att själv välja varje enskild gäldenär. Det är däremot i allmänhet möjligt för borgenärer i civilrättsliga sammanhang. Ändå saknar beskattningsmyndigheterna f. n. många av de medel att säkra betalningsanspräk som tillkommer borgenär i vanliga ford- ringsförhållanden. En metod att i detta avseende söka uppnå balans mellan parterna i beskattningsförfarandet är enligt utredningens uppfattning att ge myndigheterna möjlighet att använda processuella tvångsmedel och andra typer av säkerhetsåtgärder. som är särskilt avpassade för beskattningsför- farandet. Dessa effektivitetssynpunkter får dock enligt utredningen inte dri- vas så långt att den enskildes i sammanhanget befogade intressen sätts åt sidan. Å andra sidan ligger det i sakens natur att användning av tvångs- medel och andra typer av säkerhetsåtgärder alltid utgör ett visst intrång sett ur den enskildes synvinkel.

Enligt utredningens mening kan de påtalade bristerna i den nuvarande handräckningslagen i flera avseenden anses vara av enbart teknisk natur. Emellertid föreligger även behov av vissa ändringar i sak. Dessa är av främst två slag.

För det första anser utredningen att användningen av processuella sä- kerhetsåtgärder av det slag. som det nu är fråga om. måste på ett bättre sätt än hittills anpassas till den föreliggande situationens krav. Det är skillnad mellan 1. ex. eftersökande av handlingar i mindre lörvaringsutrymmen. så- som lådor och skåp. och eftersökande i rum och andra lokaler. Fall kan tänkas där ett eftersökande över huvud taget inte behövs men ett om- händertagande av bevismaterialct mot den granskades vilja kan visa sig nödvändigt. Kan kontrollmyndigheten på goda grunder anta att ett visst

Prop. 1975/76:11 31

bevismaterial finns på ett bestämt ställe, bör beslutet om handräckning kun- na begränsas tilljust den situationens krav. Genom sådana begränsade beslut kan situationen ofta avdramatiseras och den enskildes befogade intressen tillvaratas till ett för båda parter mer lämpligt sätt.

Den andra väsentliga ändringen i sak. som enligt utredningen behöver genomföras. är att ge administrativ myndighet möjlighet att fatta beslut om handräckningsåtgärder. Denna fråga var föremål för delade meningar under förarbetet till 1961 års lag.

Utredningen säger sig ha den uppfattningen att de betänkligheter som tidigare rests mot att administrativ myndighet skulle få fatta beslut om handräckning inte längre har samma tyngd. Administrativ myndighet har numera vidgade befogenheter att besluta om skilda typer av sanktioner mot enskilda. De på senare år utökade möjligheterna till strafföreläggande. systemet med ordningsbot samt de s.k. särskilda avgifterna. som för ett par år sedan infördes inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet. utgör enligt utredningen goda exempel på denna rättsutveckling. Till det kommer att den differentiering av säkerhetsåtgärderna. som utredningen anser vara nödvändig att införa. gör det möjligt att fördela beslutsfunktionen mellan domstol och administrativ myndighet. Självfallet — framhåller ut- redningen — skall beslut av administrativ myndighet kunna överklagas.

Utredningen understryker att praktiska skäl — inte 'minst det angelägna i att de olika statliga kontrollorganen har likartade befogenheter — talar för att handräckningsåtgärder skall kunna tillämpas vid alla former av gransk- ningsverksamhet oavsett vilken skatt. tull eller avgift det är fråga om. En förutsättning för en reformerad handräckningslag med ett sådant tillämp- ningsområde är att den innehåller endast s.k. basregler. Myndigheternas befogenheter att använda handräckning blir då ytterst beroende av de fö- reskrifter om uppgiftsskyldighet och kontroll. som gäller för den ifråga- varande granskningen. Härigenom erhåller den enskilde — understryker ut- redningen — ett fullt tillräckligt skydd mot opåkallade ingripanden samtidigt som myndigheterna ges bättre möjligheter att genomföra sina granskningar än vad f. n. är fallet.

] sammanhanget påpekar utredningen att myndigheternas kontrollmöj- ligheter enligt de skilda skatte-. tull- och avgiftsförfattningarna inte är en- hetliga. Kontrollen på den direkta inkomstskattens och mervärdeskattens områden är nämligen reglerad på ett formbundet sätt medan så inte är fallet beträffande kontrollverksamheten inom beskattningssystemet i övrigt.

Skillnaderna är påtagliga redan när det gäller omfattningen av det be- vismaterial som den granskade är skyldig att lämna ifrån sig för kontroll. Även i övrigt är kontrollmyndigheternas rättigheter och skyldigheter ut- formade på olika sätt. Som exempel kan. nämnas att i vissa författningar äger myndigheterna uttrycklig rätt att få tillträde till den granskades verk- samhetslokaler under det att bestämmelser därom helt saknas i andra för- fattningar.

lJt N

Prop. 1975/76:11

Utredningen understryker att dessa skiljaktigheter i de olika gransknings- författningarna måste anses vara till förfång för en effektiv och över hela fältet samordnad granskningsverksamhet. Reformbehoven på kontrollom- rådet är således mer uttalade än vad bristerna i handräckningslagen ger vid handen. Enligt utredningens uppfattning bör därför en enhetlig lag- stiftning om skatte- och avgiftskontroll övervägas. I denna skulle egentligen bestämmelser om handräckning med fördel kunna infogas som ett särskilt avsnitt. Detsamma gäller bestämmelser om vite. Ett sådant övergripande reformarbete blir emellertid enligt utredningen komplicerat och kräver nog- granna överväganden. Utredningen menar emellertid att det föreliggande lagförslaget får ses som ett steg i denna riktning. Utredningen lägger dock fram vissa förslag om ändringar i de materiella kontrollföreskrifterna i de centrala författningarna inom skatte- och avgiftsområdet. Dessa reform- förslag — som främst siktar på att skapa en enhetlig lagstiftning om vad som avses med verksamhetslokaler och om myndigheternas rätt att få till- träde till dessa — bidrar givetvis till en på sikt samordnad kontrollverksamhet.

5.2. Remissyttrandena

Utredningens mening att det nuvarande kontrollsystemet från säkerhets- synpunkt är i behov av mer genomgripande reformer har inte föranlett något närmare uttalande från det stora flertalet remissinstansers sida. Inte heller har det från dessa håll riktats någon anmärkning mot utredningens förslag att lösa sina arbetsuppgifter etappvis och därvid i första hand inrikta sig på en reform av handräckningSlagen.

Från några håll inom näringslivet har man dock ifrågasatt om utredningen använt sig av de rätta metoderna för att lösa sin uppgift.

Näringslivets .skalledeiegalion anser att utredningen först borde ha försökt överväga enhetlig lagstiftning om skatte- och avgiftskontroll. Resultatet av en sådan översyn kan enligt delegationen mycket väl tänkas bli att vissa av de nu gällande reglerna bör utvidgas medan andra bör inskränkas för att på så sätt få en någorlunda rimlig avvägning på de olika skatte- Och avgiftsområdena mellan kravet på rättssäkerhet förde granskade och behovet av effektivitet i myndighetsutövningen. Delegationen vänder sig därvid mot utredningens motiv för att börja med en översyn av handräckningslagen och detta särskilt mot bakgrund av att vitesinstitutet inte skulle vara till- räckligt effektivt. Utredningens resonemang vilar nämligen på det förhål- landet att vitesbeloppet skulle vara maximerat till 5000 kr. Lagstiftaren har emellertid löregripit utredningens arbete genom att utan närmare un- dersökning slopa vitesmaximum helt på inkomstskattens och mervärde- skattens områden. Att då bygga upp ett förslag om handräckning och dylikt är enligt delegationen knappast motiverat på dessa två beskattningsområden. Som skäl för sitt ställningstagande att börja med handräckningslagen har

Prop. 1975/76:11 . 5.3

utredningen vidare anfört att vitesföreläggande har ett begränsat använd- ningsområde eftersom det kan tillgripas endast när det föreligger något så när starka skäl anta att den som föreläggandet riktas mot verkligen innehar den efterfrågade handlingen. Vitet skulle därför inte vara lämpligt när den uppgiftsskyldige påstår att handlingarna kommit bort eller över huvud taget inte upprättats. Utredningen har därvid bortsett från den i skattebrottslagen införda strailbestämmelsen om försvårande av skattekontroll och hur den kommer att inverka på frekvensen av sådana påståenden med hänsyn till straffrisken.

Några remissinstanserlhar gjort mer allmänna uttalanden om reformbe- hovet pä handräckningslagens område.

RSI" framhåller att skattemyndigheterna har otillräckliga befogenheter när det gälleratt tilltvinga sig bevismaterial.som det författningsenligt åligger den enskilde att tillhandahålla. intrycket av att så är fallet har länge varit mycket starkt uttalat. Att de förvaltningsprocessuelIa vites- och handräck- ningsinstituten inte fyller sin funktion på ett ändamålsenligt sätt är enligt RSV allmänt omvittnat.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att utredningen klart påvisat att . ' handräckningslagens regler är ineffektiva och omständliga. Lagen utgör inte något verksamt medel för granskningsmyndigheterna när det gäller att få tillgång till räkenskaper och handlingar som de författningsenligt äger rätt att ta ciel av men som av någon anledning ej ställs till deras förfogande av den granskade.

L("insstvre/scn i Göteborgs och Bohus län understryker att det ökade skat- teundandragandet medför större krav på utredningarna i skatte— och av- giftsprocessen. För att dessa utredningar skall kunna bedrivas på ett från allmän rättvisesynpunkt men också från ett från fiskal synpunkt tillfreds- ställande sätt. måste den utredande myndigheten ha tillgång till de hand- lingar. bevis. som medges i författningarna.

Föreningen Sveriges krona/('Jgdar bekräftar att försöken att smita från skatter och allmänna avgifter under senare år ökat i omfattning. illojala förfaranden av mera kvalificerat Slag har varit svåra att avslöja med ledning enbart av de uppgifter som skatte- och avgiftsskyldiga lämnat.

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer — som (felar utredningens uppfattning om att handräckningslagen behöver reformeras — anlägger ett i viss mån vidare synSätt på reformbehoven än vad övriga remissinstanser gjort. Sålunda påpekar föreningen att myndigheterna ofta undviker i och för sig berättigade revisioner hos kategorier och speciella personer som man erfarenhetsmässigt vet kan väntas agera så att granskningen förhaias och därigenom binder kontrollresurserna. Föratt i någon mån utjämna skillnaden mellan den lojale och den illojale skattebetalaren har revisionsverksamheten dessutom i ökad omfattning kommit att bedrivas i samarbete med åkla- garmyndighet och polis. Polisen har emellertid begränsade resurser. ibland

'Jl _|;

Prop. 1975/76:11

begärs dessutom polisingripande när det från brottssynpunkt knappast kan anses påkallat. Ett polisbesök medför dessutom betydligt större personligt obehag för den granskade än ett besök av taxeringsmyndigheterna och ges som regel en helt annan offentlighet än en taxeringsrevision. Med hänsyn till dessa och andra omständigheter måste enligt föreningens uppfattning den påbörjade utvecklingen brytas så att polisingripanden begränsas till svåra fall av skattebrott. Föreningen framhåller att det är mot denna bakgrund som utredningens förslag om ökade befogenheter för granskningsmyndig- heterna i förhållande till gällande rätt skall bedömas.

Till skillnad från övriga remissinstanser menar SvenskaI/örctagart's riks- ,lörbuntl att det åberopade statistiska materialet från länsstyrelserna och vissa kronofogdemyndigheter ger ett ganska klent stöd åt utredningens mening att handräckningslagen behöver reformeras. Där sägs att de skattskyldiga påfallande ofta "uppger sig sakna efterfrågat räkenskapsmaterial" men att räkenskaper trots detta i flera fall finns i behåll. Det åberopade materialet ger enligt förbundets mening ett ganska klent stöd åt ett sådant antagande. Uppgifterna kan i stället utläsas så att räkenskaper kommer fram i de flesta fall men att man inte vet något om i vilken utsträckning de i övriga fall verkligen finns kvar. Detta räcker inte som motiv för lagförslaget.

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar i princip eller har inte något att erinra mot huvudlinjerna i utredningens lagförslag.

RSI" anser att de föreslagna nya bestämmelserna vid en jämförelse med handräckningslagen framstår som mycket effektiva och ändamålsenliga. En- ligt verkets uppfattning kan den reformerade lagstiftningen väntas medföra att de skattskyldiga inför hotet "om tvångsmedel är benägna att i ökad ut- sträckning tillhandahålla sina räkenskaper frivilligt och att därmed lagen skulle få en betydelsefull preventiv effekt. Vidare understryker RSV att lagförslaget på intet sätt inkräktar på samarbetet med polis och åklagar- myndighet. Det betonas att samhällets berättigade krav på en effektiv skat- tekontroll givetvis inte får tillgodoses på bekostnad av den enskildes behov av skydd mot opåkallade ingripanden. Å andra sidan är det enligt verkets mening alldeles nödvändigt att ge eftertryck åt de rättigheter gransknings— myndigheterna redan har i olika sammanhang. Lagförslaget får därför anses präglat av en förnuftig avvägning mellan rättssäkerhetsintresset och strävan efter effektivitet. snabbhet och smidighet i det skatteprocessuella förfarandet.

RRV ser det föreliggande lagförslaget som ett nödvändigt led i åtgärden att uppnå bättre effektivitet i kontrollen av vissa typer av skatte- och av- giftsskyldiga.

Flertalet /ärz.ssn=n=lscr ansluter sig i allt väsentligt till de av RSV och RRV framlagda synpunkterna. Dessutom understryker flera länsstyrelser värdet av att handräckningsåtgärderna i lagförslaget differentierats på ett helt annat sätt än vad som är fallet i gällande handräckningslag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att genom det förslag till ny lag- stiftning på området. som har framlagts av utredningen. många av de olä-

'J | 'Jl

Prop. 1975/76:11

genheter som visat sig vid tillämpningen av handräckningslagen kommer att undanröjas. Granskningsmyndigheterna erhåller nämligen medel att på ett effektivare och smidigare sätt än hittills kunna säkra bevis i skatte- och avgiftsjnocesser samtidigt som förslaget även på ett rimligt sätt till- godoser den enskildes behov och skydd mot opåkallade ingripanden. l-lov- rätten anser som särskilt värdefullt den av utredningen föreslagna möj- ligheten till differentiering vid beslut om eftersökande på så sätt att sådant beslut begränsas till att avse just de utrymmen eller förvar sotn det i det särskilda fallet får anses som nödvändigt att undersöka.

Även [973 års skaneutral/ling understryker särskilt att utredningen på ett tillfredsställande sätt vägt effektivitetskravet mot den enskildes behov av skydd mot opåkallade ingripanden.

föreningen .S't'erieesliigz/erit'he/er. ['"r'il'eningen .S'veriges kommuna/a taxerings- ret'isorer. LO. Lanc/stillgs/öl'hinnie/. SACO. .S'i'ens/t'u kom/ntrn/iirbunt/el. 'I'OR och TCO godtar httvudtankarna i utredningens lagförslag utan någon som helst erinran.

LO uttalar att organisationen i andra sammanhang flera gånger under- strukit vikten av skärpt skattekontroll. Särskilt har därvid påpekats det ytterst betänkliga i den olikhet som råder i kontrollhänscende mellan skilda ka- tegorier av skattskyldiga. Det föreliggande lagförslaget är ägnat att utjämna denna skillnad samt väsentligen förbättra och effektivisera kontrollmöjlig- heterna inom skatte- och avgiftsprocessen.

Föreningen Sveriges kmnmunu/a taxeringsrevisare/' understryker att utred- ningens förslag inte i något avseende innebär utvidgning av författnings- enliga skyldigheter att för kontroll förete räkenskapshandlingar m. m. Isam- manhanget bör enligt föreningen framhållas att deklarationskontrollen f. n. och inom överskådlig tid utformats så att löntagarnas uppgifter avstäms och detaljgranskas post för post medan rörelseidkarnas belopp kan bli föremål för en motsvarande kontroll endast i samband med taxeringsrevision. Det måste därför enligt utredningens mening te sig stötande för stora grupper om sistnämnda granskning i väsentlig utsträckning skulle vara beroende av rörelseidkarnas goda vilja att förete sitt deklarationsunderlag. Vidare un- derstryker föreningen det tillfredsställande i att de reformerade handräck- ningsåtgärderna differentieras. Därigenom ges myndigheterna möjlighet att anpassa och begränsa tvångsåtgärdcrna till vad som i skilda lägen bedöms erforderligt. Om förslaget leder till lagstiftning är det enligt föreningen syn- nerligen viktigt att en bred information lämnas till allmänheten om den nya lagen. Rätt informerade om lagbestämmelsernas verkliga innebörd och syfte bör den helt övervägande delen av medborgarna uppfatta lagstiftning- ens tillkomst som ett positivt steg mot en ökad likställighet i skatteprocessen.

Föreningen .S'ver/ges kronq/bga'ar anser att utredningens lagförslag bör kun- na leda till förbättring av statens ställning i skatte— och avgiftsprocessen samtidigt som den enskildes rättssäkerhet garanteras genom beslutsreglernas utformning. Förslaget jämte följdändringar i vissa andra författningar är

Prop. l975/76:11 56

därför enligt föreningen väl ägnat att ligga till grund för lagstiftning.

Sveriges köpnu:!mq/örbtmcl tillstyrker i princip utredningens lagförslag men riktar viss kritik mot bchörighetsreglernas utformning.

Några remissinstanser — främst inom näringslivet — ställer sig mer eller mindre avvisande till huvudlinjerna i utredningens förslag till reformerad lagstiftning.

Kammarrätten i Göteborg tillstyrker visserligen att handräckningslagen er- sätts med bestämmelser som ger möjlighet till betydligt effektivare säkring av bevismaterial men är av andra skäl kritisk mot det framlagda lagförslaget. Till en början framhålls att det är en självklarhet i en rättsstat att processuella tvångsmedel i bevissäkringssyfte inte skall få förekomma i andra fall än då starka skäl talar för det och att ingreppet mot den enskilde då framstår som rimligt med hänsyn till föreliggande omständigheter.

Klara sådana skäl föreligger enligt kammarrättens mening i fråga om taxe- ringsprocessen och liknande administrativa processer. De skattskyldiga och avgiftsskyldiga är nämligen sedan länge skyldiga inte bara att föra räken- skaper utan även på begäran tillhandahålla räkenskaperna för granskning. Denna skyldighet skulle i många fall bli illusorisk om myndigheten saknar ett tvångsmedel. inte heller kan de tvångsmedel som utredningen föreslår för ändamålet enligt kammarrättens mening anses innebära något orimligt ingrepp mot den enskilde. i synnerhet om man beaktar att ingreppet gäller endast att genomdriva en skyldighet som författningsenligt åvilar den skatt- skyldige. Vidare framhåller kammarrättcn att den av utredningen föreslagna ttppdelningen av beslutskompetensen i fråga om eftersökande i förvar och utrymmen har medfört att författningstexten på flera punkter inte bara blivit komplicerad utan även svårtydd och oklar. Såvitt kammarrätten kan bedöma skulle de påtalade olägenheterna enligt förslaget i nu angivna avseenden kunna undvikas om de för taxerings- och avgiftsprocessen föreslagna tvångs- medlen lagtekniskt reglerades på samma sätt som motsvarande tvångsmedel inom brottmålsprocessen. Kammarrätten förklarar sig därför vara av den uppfattningen att utredningens förslag måste helt omarbetas.

Lantbrukets skaftet/elegenat! anser att förslaget i varje fall tolkat cftcr'bok- staven ger de fiskala myndigheterna stora möjligheter att nå effektiva resultat för att tvångsvis åtkomma bevisning men på bekostnad av den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet. Det skydd som i normalfallet lämnas den enskilde i form av olika säkerhetsföreskrifter såväl enligt handräckningslagen som enligt bestämmelserna i RB beträffande beslag och husrannsakan saknas sålunda enligt delegationens uppfattning. Visserligen är man fullt införstådd med att fall kan förekomma då snabbhet vid företagande av tvångsåtgärder" är i hög grad motiverad. Relativt sett är dock denna grupp liten. Övriga skattskyldiga som kan ha gjort sig skyldiga till feldeklaration i ett eller annat hänseende är i grund och botten hederliga. Mot denna kategori är det inte motiverat att använda en överrumplingstaktik som medges av reg- lerna. Lagförslaget är nämligen så utformat att det i princip kan tillämpas på alla skattskyldiga.

Prop. l975/76zll 57

:'N'äiri/t,s:s/it'etsskattede/t'lgation. som i åtskilliga hänseenden är starkt kritiskt inställd mot lagförslaget, framhåller i detta sammanhang bl. a. fi.")ljande. All- mänt sett har utredningen satt effektivitetskravet i främsta rummet och detta på sådant sätt att rättssäkerheten måste råka i fara. l samband med tillkomsten av 1956 års taxeringsförordning. som gäller beträffande inkomst- och förmögenhetstaxeringen. fördes en mycket ingående diskussion om hur taxeringskontrollen skulle utformas och hur en rimlig avvägning skulle kun- na göras mellan kraven på rättsskydd för den enskilde och önskemålen om effektivitet i taxeringsförfarandet. Dessa två avvägningar resulterade i åtskilliga kompromisser men mot bakgrund av den debatt som under början av 1950-talet förts rörande påstådda övergrepp från myndigheternas sida gentemot enskilda vore det naturligt att på olika sätt sätta rättssä- kerheten i främsta rummet. Vid senare ändringar som har gjorts i olika regler har däremot det i och för sig berättigade kravet på att taxerings- organisationen skall kunna verka med effektivitet kommit att alltmer do- minera. Delegationen förklarar sig kraftigt vilja understryka uttalandet i direktiven till utredningen att rättssäkerhetsaspekterna noga bör beaktas.

Svenskajiiretagares riksförbund anser att lagförslaget inte bör leda till pro- position utan att först ha omarbetats så att den enskildes rättssäkerhet blir betydligt bättre tillgodosedd.

.S'IIIO framhåller att utredningen i sitt förslag salt skattekontrollen helt i förgrunden och att någon balans mellan effektiv kontroll och de skatt- skyldigas integritet inte har uppnåtts. Förslaget borde mera ha anslutits till förutsättningarna i den nuvarande handräckningslagen och det särskilt som nya möjligheter för det allmänna tillkommit genom skattebrottslagen.

Sveriges advokatsamnmd anser att de handräckningsåtgärder som enligt utredningens lagförslag har ställts till granskningsmyndigheternas förfogande innebär ännu längre gående ingrepp i de enskilda medborgarnas rättssfär än gällande handräckningslag. [ sitt dåvarande yttrande över hand- räckningslagen underströk samfundet det allmänna demokratiska intresset av att samhället inte utvecklades till en polisstat. där medborgarnas privata förhållanden underkastades tvångsingripande utan att skälig anledning fö- relåg till antagande att brottslig gärning blivit begången. Skyddet för den enskildes rättssfär framstår för samfundet som lika angeläget att värna om i dag som vid handräckningslagens tillkomst. En utvidgning i förhållande till den av samfundet tidigare avstyrkta handräckningslagen beträffande så- väl tvångsmedlens omfattning som de situationer i vilka de får tillämpas är därför betänklig. Likväl vill samfundet inte förneka att fall kan förekomma där användning av tvångsmedel av den natur som föreslås i lagförslaget måste framstå som motiverad. Av det skälet anser sig samfundet inte helt kttnna avstyrka en lagstiftning som möjliggör tillgripande av tvångsmedel av föreslagen art i syfte att säkra bevismaterial. För att inte den enskildes rättssäkerhet i alltför [hög grad skall äventyras anser samfundet dock att beslutsfattandet rörande handräckningsåtgärder och förutsättningarna för åt- gärdernas tillgripande måste utformas väsentligt annorlunda än vad utred- ningen har föreslagit.

Prop. l975/76:11 58

6 Utredningens förslag till bevissäkringslag 6.1 Allmänt

Utredningens förslag till bevissäkringslag omfattar 28 paragrafer. Den in- ledande paragrafen innchåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. l andra paragrafen finns vissa begreppsbestämningar, medan i den tredje paragrafen anges hur de olika säkringsåtgärderna verkställs. Därefter beskrivs i 4—7 åå de villkor som måste föreligga för att beslut om säkringsåtgärd skall få fattas och i 8;' villkoren för hävning av sådant beslut. l 9—15åä behandlas vad som skall iakttas vid verkställighet av beslut om säkrings- åtgärd. 1 16—18 åå regleras vem som är behörig att verkställa beslut om säkringsåtgärder. [ 19—2l &; öppnas en möjlighet för den granskadeatt hos länsskatterätt begära att beslagtaget bevismedel skall undantas från gransk- ningen. 22-23 åå innehåller föreskrifter beträffande underrättelse om beslut och verkställighet. ] 24; föreskrivs att talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet enligt lagen förs genom besvär hos länsskatterätt. Av övriga bestämmelseri lagen behandlar 25 & vilken domstol som är behörig att handlägga framställning om eftersökning i privata utrymmen och om undantagande av bevismedel från granskning samt att pröva besvär enligt 24 .:". %& frågan om lagens tillämplighet när granskningslörlärandet och förundersökning i brottmål förekommer i ett och samma granskningsärende. 27,5 kravet på sekretess vid lagens tillämpning med tillhörande straffbe- stämmelser samt slutligen 28 & att närmare föreskrifter förlagens tillämpning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6.2. Tillämpningsområdet ] .f

L.? tre d ni ng en. Utredningen föreslåratt lagen skall bli tillämplig vid re- visionellerannan granskningifrågacunskatt.tullelleravgiftinompraktisktta- get hela skatte— och avgiftsområt'let. lnom tilIämpningsområdet faller därför så gott som alla direkta skatter. indirekta skatter i form av mervärdeskatt och punktskatter. tttllar. arbetsgivaravgifter för socialförsäkringens finansiering samt prisregleringsavgif'terna inom jordbrukets och fiskerinäringens område. Tillämpningsområdet anges genom att de avsedda författningarna uppräknas i l å.Vidgranskningsomintereglerasidessaförfattningarblirlageninteaktuell.

Bland de skatter som lagförslaget inte avser märks arvs- och gåvoskatten och ett par pttnktskattcr beträffande fettvaror.

Lagen föreslås bli tillämplig "vid revision eller annan granskning i fråga om skatt. tull eller avgift" enligt de uppräknade författningarna. Termen granskning används av utredningen som en gemensam beteckning för de olika metoder som myndigheterna författningsenligt kan använda för att kontrollera lämnade uppgifter eller eljest skaffa underlag för fastställande

Prop. l975/76zll 59

av skatt, tull eller avgift. Till skillnad från vad som gäller enligt handräck- ningslagen är möjligheterna att använda säkringsåtgärder enligt förslaget inte begränsade till att avse de mer ingripande granskningsförfärandena. t.ex. taxeringsrevision enligt TL. skatterevision enligt ML och liknande institut inom skatte— och avgiftsområdet. Lagen skall gälla vid all granskning i fiskalt syfte som anges i de uppräknade förfättningarna under förutsättning. att myndigheterna därvid får ta del av särskilt angett bevismaterial.

Lagförslaget inverkar inte på användningen av andra processuella tvångs- medel utan säkringsåtgärderna skall utgöra komplement till de tvångsmedel. som f. n. finns. och får således användas i kombination med dessa eller helt fristående. i detta hänseende skiljer sig bevissäkringslagen från hand- räckningslagen. där det i princip krävs att vitesföreläggande skall föregå beslut om handräckning.

R em is sytt ran de na. Flertalet av remissinstanscrna uttalar sig inte om det föreslagna tillämpningsområdet. Av yttrandena får ändå anses framgå att man hargodtagit utredningens förslag i denna del.

Enligt kammarkni/egie/s erfarenhet behövs inte bevissäkringsåtgärder be- träffande sådan stämpelskatt som kollegiet har att ta befattning med. Även om behov därav kan aktualiseras någon enstaka gång i fråga om arvsskatt eller gåvoskatt är det inte påkallat att föreslagen lag görs tillämplig beträf- fande sistnämnda skatter. framhåller kollegiet.

Generaltttllstvrefsen påpekar. att om bevissäkringslagen görs tillämplig inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet ett flertal myndigheter kommer att besluta om och verkställa säkringsåtgärd var för sig. Lagförslaget innehåller emellertid inte några bestämmelser om samordning av olika myn- digheters åtgärder mot dem som skall granskas. Detta aktualiserar på ett påtagligt sätt frågan om samarbete mellan olika skattemyndigheter. Med hänsyn till sekretesslagens bestämmelser kan dock i många fall tvekan fö— religga om hemliga uppgifter får utlämnas till annan myndighet. En närmare reglering av frågan om samarbete mellan skattemyndigheterna synes i hög grad påkallad. framhåller styrelsen.

RSI" konstaterat med tillfredsställelse att man genom att göra bevissäk- ringslagen tillämplig inom hela skatte- och avgiftsområdet försöker ta ett steg i riktning mot en förenkling och ökad samordning av gransknings- verksamheten inom skilda sektorer av skatte- och avgiftssystemet. Även andra remissmstanser. såsom statens _iorcibruksnämnti och 1972 t'il'S skatte- utredning. anser det vara en stor vinst att bevissäkringslagen blir enhetlig och generell för nästan hela skatte-. tull- och avgiftsområdet.

Länsstyrelsen i..lIa/nn'i/nis län ser det som en fördel att lagen inte har begrän— sats till att avse enbart sadana revisioner. som normalt utförs vid länsstyrelser- nas skatteavdelningar. Genom lagens stora tillämpningsområde torde samar- betetmellanskildagtanskningsmyndighetcrkunnaunderlättas.Skattcförf'att- ningarna blir fler och mer komplicerade för varje ar och framdeles torde det

Prop. 1975/76:11 60

komma att bli nödvändigt att granskningsmän specialiserar sig på visst eller vissa mnråden inom skatteområdet. Komplicerade taxerings- och skatterevi- sioner kommer då i större utsträckning än hittills att utföras av två ellerflera re- visorer som är specialister på skilda områden inorn skatteförf'attningarna. Att bevissäkringslagen då är tillämplig på samtliga revisorers verksamheisom- råden kommer uppenbarligen att vara till gagn för granskningsverksamheten, anser länsstyrelsen.

Även länsstyrelsen i Göteborgs aeh Bohus län anser det vara av godo att bevissäkringslagen getts ett stort tillämpningsområde. eftersom samarbetet mellan olika granskningsmyndigheter underlättas av ett gemensamt regel- system. Å andra sidan innebär detta. uttalar länsstyrelsen, att lagen med nödvändighet fått utformas så allmänt att givna regler täcker in samtliga de fall som kan uppkomma inom ett mycket brett område. Detta försvårar den praktiska tillämpningen inom länsstyrelsens kompetensområde. Länsstyrelsen förutsätter därför att närmare tillämpningsförcskrifter utfärdas i administrativ ordning.

Sveriges mlvnkatsant/iintl anser det i och för sig naturligt att lagen blir tillämplig inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet liksom även vid granskningsförfarandet generellt och således inte endast vid taxerings- revision eller Iikartad kvalificerad granskning.

.--Varin,eslivets skatterle/egatinn framhåller, att särskilda svårigheter måste uppkomma då en granskning skall ske avseende flera typer av skatter. En granskningsman granskar exempelvis såväl mervärdeskatteredovisningen som bensinskatteredovisningen på en bensinstation. Han måste då rimligen ha förordnande av cheferna för dessa enheter. vilka befinner sig hos olika myndigheter. [ förslaget görs ingen skillnad mellan granskning enligt olika författningar. Man tycks utgå från att det alltid rör sig om granskning enligt endast en författning.

6.3. Beskrivningar ) 'a'

U t r c d n i n g e n. l 2 &" anges vad som enligt lagen skall avses med säk- ringsåtgärd. bevismedel. förvar. utrymme och granskningsman. Säkringsåt- gård är den samlande beteckningen på de åtgärder som enligt lagförslaget får tillgripas för att säkerställa bevismaterial för granskning. Åtgärderna är av tre slag. nämligen beslag.förseglingocheftersökning.

Det för lagen centrala begreppet bevismedel beskrivs genom en kortfattad exemplifierande uppräkning. ] lagtexten sägs att till bevismedel hör "rä- kenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som skall tillhandahållas för gransk- ning". Därmed har utredningen avsett sådan dokumentation. som den grans- kade författningsenligt är skyldig att ställa till förfogande för myndigheternas kontrollverksamhet. Vad som i det särskilda fallet skall anses som bevis- medel far alltsa avgi'iras med stöd av den llfflngVilftlllKlC grat'tskningsfijir-

"Prop. l975/76zll 61

fattningen. Med förvar avses "skåp. låda. behållare. bankfack. väska. pärm. kuvert och liknande förvar. som kan tillslutas". Termens innebörd anges således

i lagtexten med en exemplifierande uppräkning. Utredningen uttalar att den med exemplen velat understryka.att till förvar i första hand hänförs sådant förvaringsställe. där räkenskapsmaterial och liknande dokumentation normalt förvaras. Eftersom bevissäkringslagen ock- så skall vara tillämplig beträffande olika former av varubeskattning. har bland exemplen upptagits anordningar. som är avsedda för vätska. pulver eller lik- nande. Utredningen. som framhåller att gränsdragningen mellan "förvar" och "utrymme" i vissa fall kan medföra svårigheter. lämnar följande hållpunkter för bedömningen.

Som ”förvar" bör i första hand anses alla anordningar. som typiskt sett utgör förvaringsställen. För att det skall vara fråga om förvar bör dock krävas. att förvaringsanordningen kan tillslutas på något sätt. Bord. stolar. öppna bokhyllor och liknande är således inte förvar i lagförslagets mening. Om anordningen är fristående eller inte saknar däremot betydelse. En vanlig garderob utgör liksom ett fristående skåp ett förvar. Arkivrum bör däremot falla ttnder begreppet utrymme fastän det i regel är inrättat för förvaring av räkenskapsmaterial eller dylikt. Bagageutrymmet i en personbil är givetvis ett förvar. men även personutrymmet bör anses som sådant. Detsamma gäller slutet utrymme i annat motorfordon. även om det kan vara relativt rymligt. liksom t.ex. lastutrymmet i en möbelbuss.

l situationer där det är tveksamt om förvar eller utrymme föreligger bör man enligt utredningen utgå från att det är utrymme.eftersom användningen av säkerhetsåtgärder-i fråga om utrymme i vissa fall är kringgärdade med de strängare villkoren.

Även innebörden av uttrycket "utrymme" anges genom en exemplifie- rande uppräkning. Till utrymme hänförs sålunda byggnad. lokal. gård. upp- lagsplats och liknande avgränsat utrymme. Det skall vara rum eller platser som är avgränsade och med så stor yta att en person kan röra sig fritt där. Om allmänheten äger tillträde eller ej är enligt utredningen utan be- tydelse. En parkeringsplats för motorfordon bör anses som utrymme om den t. ex. har inhägnats. I annat fall är parkeringsplats på samma sätt som gator och torg varken förvar eller utrymme i bevissäkringslagens mening.

Med granskningsman avser utredningen i första hand tjänsteman i chefs- ställning som har till tjänsteåliggande att övervaka granskningen inom sitt verksamhetsområde. Vem som på grund av sin tjänst har befogenhet som granskningsman har inte angetts i bevissäkringslagen. Detta bör. uttalar utredningen. i regel framgå av arbetsordning eller instruktion för ifråga- varande myndighet.Skattecheferna och enhetscheferna vid länsstyrelsernas skatteavdelningar tillhör enligt utredningens uppfattning den kategori av tjänstemän. som utan särskilt förordnande har granskningsmans befogen—

Prop. ]975/76zll 62

heter enligt bevissäkringslagen. Vidare kan de tjänstemän inom RSV:s olika avdelningar. som i sin tjänst har motsvarande funktioner. anses ha befogenhe- ter som granskningsman. Slutligen bör lögderichefen. distriktsövcrkontrollö— ren på RSV:s distriktskontor. chefen för RFV:s revisionssektion och motsva- rande befattningshavare på tillämpningsområdet i övrigt vara gransknings- män i bevissäkringslagens mening.

Den andra kategorin tjänstemän. som är att hänföra till granskningsmän. är de som särskilt har förordnats att vara granskningsmän enligt lagen. Vilka tjänstemän som skall ha sådant förordnande får enligt utredningen bestämmas i administrativ ordning. varvid förutsätts att sådant förordnande ges endast tjänstemän med långvarig erfarenhet av granskningsarbete. I första rummet avses statligt anställda revisorer inom olika förvaltningsom- råden men även de kommunala taxeringsrevisorerna bör kunna erhålla så- dant specialförordnande. Eftersom personalen hos de lokala skattemyndig- heterna i inte oväsentlig utsträckning sysslar med granskningsverksamhet synes det vidare möjligt att ge erfarna tjänstemän hos dessa myndigheter uppgiften att fungera som granskningsmän. Självfallet gäller motsvarande för andra tjänstemän med liknande arbetsuppgifter. framhåller utredningen.

R e m is s y t t ra n dena. Utredningens begreppsbestämningar i 2 & lämnas av flertalet remissinstanser utan erinran.

RSI" påpekar att granskningsmyndigheten enligt vissa skatte- och av- giftsförfattningar har rätt att få tillträde till den granskades verksamhets- lokaler. Utredningen föreslår att enhetliga föreskrifter härom införsi flertalet av de författningar. som faller inom bevissäkringslagens tillämpningsom- råde. Detta synes bero påatt de nya tvångsmedlcn — exempelvis eftersökning i Verksamhetsutrymmen —skall ge eftertryck åt de rättigheter myndigheterna författningsenligt har i olika kontrollsammanhang. Bevismedel i bevissäk- ringslagens mening är emellertid endast den dokumentation (räkenskaps- material. varuprov och dylikt). som granskningsmyndigheten äger infordra från den enskilde i det aktuella ärendet. Detta innebär att granskningsman. som vill gå in i en verksamhetslokal (fabrik. butik. kontor etc.) för att med stöd av gällande författningar bilda sig en uppfattning om exempelvis utförda underhållsarbeten. varusortiment eller kassarutiner. kan göra detta endast om den skattskyldige medger det. Inte heller finns något tvångsmedel för att tillvarata de Rjrfattningsenliga rättigheterna att genomföra kassainven- tering och granska varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Dessa kontrollåtgärder kan ha ett betydande be- viSVärde bl. a. vid granskning av ingående mervärdeskatt. vid taxerings- rCVision hos exempelvis innehavare av bilskolor och hotellrörelser samt inte minst i de fall det finns anledning misstänka att skattskyldig manipulerat med räkneverk (kilometerräknare. taxameter. kassaregister etc.) och med datorer. l lfFl. finns föreskrifter om tvångsmedel (vite) för att förmå skatt- skyldig att medge vissa kontrollåtgärder av här ovan angivet slag. TL:s

Prop. 1975/76:11 63

vitesföreläggande är däremot i likhet med handräckningsinstitutet begränsat till utfåendc av handlingar. Utredningen har givetvis uppmärksammat detta förhållande men föreslår ingen skärpning av bestämmelserna i denna del. RSV ifrågasätter om man inte vid utformningen av bevissäkringslagen borde överväga att ge begreppet bevismedel en något vidsträcktare innebörd. Vid eftersökning i verksamhetsutrymmen och förvar skulle förslagsvis även va- rulager. inventarier och andra tillgångar eller nyttigheter i verksamheten. vars förekomst eller beskaffenhet kan vara av betydelse för granskningen. betraktas som bevismedel. Liknande synpunkter framför pll!llel((Ill('ull'0(l- ningen och ett par länsstyrelse/'.

Länsstyrelsen i A'la/lllö/IHS län påpekår. att endast bevismedel får beslagtas. Under pågående förrättning kan det vara omöjligt att fastställa vad som är bevismedel. Först sedan revisionen är avslutad torde det vara möjligt att ange vad som är bevismedel av beslagtaget material. Beslagtagna pärmar med affärskorrespondens kan vid granskningsarbetet visa sig innehålla även privata brev. som inte utgör bevismedel. Förda anteckningar över privata utgifter och kvitton på inköp av förbruknings- och kapitalvaror för hem och hushåll kan vid första anblicken förefalla vara sådana privata handlingar som inte är bevismedel men kan senare under granskningsarbetet visa sig utgöra bevis för att skattskyldigs deklarerade inkomster är otillräckliga för att bestrida levnadskostnaderna. Därför bör lagen utformas så att privata handlingar. som kan utgöra bevis för underdeklaration. kan beslagtas. Dessa handlingar kan åberopas som bevis i skatte- och Straffprocess men utgör likväl inte bevismedel enligt bevissäkringslagen. framhåller länsstyrel- sen.

Utredningens förslag och synpunkter i fråga om de tjänstemän som skall kunna vara granskningsmän lämnas utan uttrycklig erinran av åtskilliga remissinstanser. _ Kanimarrä/rm i Göteborg framhåller i denna fråga. att lika väl som en åklagare eller annan förundersökningsledare nu är behörig att besluta om beslag eller husrannsakan inom brottmålsprcwesscn. en skattechef. revisions- direktör eller taxeringsdirektör bör kunna betros med motsvarande uppgifter inom taxeringsprocessen. Likaså har kammarrätten svårt att se någon an- ledning till att en taxeringstjänsteman. som genomför en taxeringsrevision ute på fältet. inte skall ha samma behörighet som en polisman att besluta om beslag eller eftersökning (husrannsakan) när ett sådant beslut behöver fattas utan dröjsmål.

RRl" hänvisar till att i specialmotiveringen till lagförslaget i fråga om innebörden av termen granskningsman har förutsatts att förordnande som granskningsman ges endast åt tjänsteman med långvarig erfarenhet av granskningsarbete. Enligt verkets mening bör befattningshavare som an- förtros att utföra taxeringsrevision eller annan motsvarande gransknings- uppgift i princip också ha behörighet att besluta och verkställa säkringsåtgärd

Prop. l975/76:11 64

med de inskränkningar som i övrigt följer av utredningsförslaget. Tillgo- doseendet av kravet på ett riktigt utförande av granskningsuppgiften bör enligt verkets mening i första hand tillgodoses genom väl utformade in- struktioner och genom utbildning.

Föreningen Sveriges jögzlerielie/er och SACO uttalar. att hos varje lokal skattemyndighet vanligen finns en befattningshavare — hos de större myn- digheterna en särskild avdelning — som främst sysslar med arbetsgivarkon- troll. Av arbetsordningen för lokal skattemyndighet bör efter ett genom- förande av förslaget framgå att befogenhet som granskningsman kan till- komma även sådan tjänsteman hos lokal skattemyndighet vars arbetsupp- gifter består av kontroll av arbetsgivarnas skatteredovisning.

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer säger sig förstå att som granskningsman enligt bevissäkringslagen skall förordnas endast person med särskild erfarenhet av revisionsverksamhet. Detta torde enligt föreningen borga för att lagen kommer att tillämpas på ett från såväl rättssäkerhets- som effektivitetssynpunkt tillfredsställande sätt. Svenska kommunförbumlet finner det naturligt att. såsom utredningen föreslagit. även de kommunala taxeringsrevisorerna bör kttnna erhålla förordnande som granskningsmän enligt lagen.

Föreningen auktoriserade revisorer anser att endast befattningshavare med stor erfarenhet och gott omdöme bör anförtros rätten att fatta beslut om säkringsåtgärder. Beslut om säkringsåtgärd bör därför få fattas endast av skattechef. enhetscheferna vid länsstyrelsernas skatteavdelningar samt be- fattningshavare på motsvarande nivå inom RSV.

Lantbrukarnas skattede/egation uttalar. att det är en grannlaga uppgift att vara granskningsman i lagens mening. Härför krävs stor kunskap om all- männa rättsregler och ingående erfarenhet av att på grundval av denna kunskap göra en objektiv bedömning i det enskilda fallet. Delegationen ifrågasätter om samtliga som enligt utredningen kan förordnas till gransk- ningsman fyller dessa krav. Liknande synpunkter framförs av Sve/iskä/ö- retagures riksförbund och Sveriges köp/nanna/örbuntl.

Ett par remissinstanser riktar språklig kritik mot valet av uttrycket gransk- ningsman. Länsstyrelsen i .!th'rbottens län påpekar sålunda. att inom skat- teförvaltningen med granskningsman brukar avses tjänsteman eller sak- kunnig. som i enlighet med TL äger verkställa taxerings- eller skatterevision. Enligt de sakkunniga bör inte hela denna kategori vara behörig besluta om säkringsåtgärder. För att undvika förväxlingar bör de tjänstemän som avses i bevissäkringslagen därför ges en speciell benämning. t. ex. förrätt- ningsman.

3 9" U t re d ni n ge n. I tredje paragrafen anges hur säkringsåtgärderna skall verkställas. Utredningen understryker. att de olika åtgärderna kan användas

Prop. 1975/76:11 65

såväl var för sig som i kombination med varandra.

Bes/ag skall verkställas på så sätt att bevismedel fråntas innehavaren eller i säkrat skick lämnas kvar hos honom. Det innebär att det beslagtagna bevismedlet i det senare fallet måste förvaras i ett förseglat förvar eller utrymme, vilket framgår av ök" första stycket.

Utredningen framhåller. att beslag får avse endast bevismedel. Genom en särskild bestämmelse i 145 är det dock möjligt att vid beslag förfoga även över det förvar som innehåller bevismedlet. Förvar som sådant kan enligt utredningen vara att hänföra till bevismedel. t. ex. en pärm eller be- hållare med text. 1 så fall får det givetvis tas i beslag som bevismedel.

Den som obehörigen rubbar beslagtaget material gör sig skyldig till över- trädelse av myndighets bud. vilket brott enligt 17 kap. Bä brottsbalken straffas med böter eller fängelse i högst ett år.

Försegling verkställs enligt utredningsförslaget genom att förvar eller ut- rymme förses med sigill eller liknande förslutning. Ett bevismedel som sådant kan inte bli föremål för försegling.

Utredningen framhåller. att avsikten är att försegling i första hand skall användas för att säkerställa ett beslag. som av någon anledning inte ome- delbart kan genomföras. Dessutom kan försegling bli aktuell om bevismedel — något som tidigare har nämnts — på grund av omständigheterna måste lämnas kvar hos innehavaren.

Försegling skall enligt utredningen verkställas så att förvar eller utrymme inte kan öppnas på normalt sätt utan att sigill eller liknande förslutning bryts. Närmare bestämmelser om åtgärdens praktiska genomförande för- utsätts bli utfärdade i administrativ ordning.

Utredningen betonar, att förseglingen har rättslig verkan även om för- slutningen anbringats så att det är möjligt att ta sig in i förvaret eller ut- rymmet utan att förseglingen bryts. Det säger sig dock självt att åtgärden bör verkställas så säkert som det är praktiskt möjligt. Bl. a. från bevissyn- punkt har detta en avgörande betydelse.

Vare sig man bryter förslutning eller kringgår denna. gör man sig skyldig till överträdelse av myndighets bud enligt 17 kap. 13% brottsbalken.

Enligt utredningsförslaget sker e/iersökning på så sätt att förvar eller ut- rymme genomsöks för efterforskande av bevismedel.

Åtgärden kan enligt utredningen vara mer eller mindre omfattande och kan allt efter situationen sättas in mot ett kontor med flera rum. vilka då samtliga genomsöks för efterforskande av bevismedel. eller avse ett en- staka förvaringsställe. såsom ett skåp eller en väska.

Utredningen framhåller, att eftersökning syftar till att få fram "dolda" bevismedel. För att ta hand om material som förvaras öppet — t. ex. på ett bord. i en hylla eller i ett skåp med öppen dörr — behövs beslut om eftersökning endast om granskningsmannen inte tillåts undersöka om där förvarat material är att anse som bevismedel. Enligt utredningens uppfatt- ning torde det inte ofta finnas anledning att tillgripa eftersökning i andra

5 Regeringen 1975/70. ] sam/. .v'r / I.

Prop. l975/76:11 66

fall än då granskningsmannen mot annans vilja måste bereda sig tillträde till förvaret eller utrymmet för att ta reda på om bevismedel finns där. Vägras tillträde till ett stängt rum eller ett tillslutet skåp. får gransknings- mannen således inte tilltvinga sig tillträde utan beslut om eftersökning. Om rummet eller skåpet är låst saknar härvidlag betydelse.

Utredningen understryker. att eftersökning inte får innebära mer än att myndigheterna bereder sig tillträde till förvaret eller utrymmet och där söker efter bevismedel. Detta framgår av 13 å. som föreskriver att egendomsskada inte får orsakas vid verkställighet av säkringsåtgärd. För att möjliggöra åt- gärden är det dock enligt paragrafen tillåtet att bryta lås eller annan stäng- ningsanordning.

R e mis s y 1 t ra n d e na. Utredningens beskrivningar i 3 ä' om hur de olika säkerhetsåtgärderna verkställs lämnas utan erinran av flertalet remiss— instanser.

JK anser. att uttrycket "säkrat" bör utbytas mot "förseglat" eftersom försegling är den enda säkringsåtgärd som kan förekomma i detta fall.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att om det anses nödvändigt att behålla andra ledet i definitionen av hur beslag verkställs denna borde ut- formas på så sätt att däri föreskrivs att beslag verkställs. "genom att be- vismedel fråntas innehavaren eller lämnas kvar hos honom under förseg- ling". Enligt 6 & första stycket förslaget skall ju beslut om försegling fattas. om det befinns erforderligt att lämna kvar det beslagtagna bevismedlet hos innehavaren. Detta innebär då tillgripande av en ny säkringsåtgärd och ej endast en verkställighet av beslutet om beslag. Förfarandet i ett sådant fall. där beslagtaget bevismedel lämnas kvar hos innehavaren. är alltså tänkt att fortgå i två olika stadier. påpekar hovrätten. Först fattas beslut om beslag av visst bevismedel. Detta beslut verkställs genom att bevismedlet tas om hand av granskningsmannen. Därpå fattar granskningsmannen beslut om försegling av det utrymme eller förvar i vilket han avser att lämna kvar bevismedlet. Detta beslut 'verkställs sedan genom att utrymmet eller förvaret förses med sigill eller liknande förslutning. Enligt hovrättens mening fram- står det således som mindre lämpligt att vid beskrivandet av hur en säk- ringsåtgärd verkställs förklara att detta sker genom att det fattas beslut om tillgripande av en annan säkringsåtgärd. Andra ledet i definitionen av hur beslag verkställs kan därför med fördel uteslutas. framhåller hovrätten.

6.4. Villkor för beslut

4 s*"

U t r e (] ni n g e n. 145 föreskrivs att beslut om säkringsåtgärd får fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet. Av bestämmelsen i 955 framgår. att för verkställighet däremot fordras att myn- digheten har tagit eller sökt ta kontakt med den som avses med granskningen

Prop. 1975/76:11 67

och. om förrättningen avses äga rum hos annan, även med denne. Utredningen framhåller. att ett beslut om säkringsåtgärd många gånger skulle bli utan verkan om kontakt i förväg togs med motparten. För sådant beslut krävs nämligen i de flesta fall att en viss risk finns för att granskningen saboteras. Denna sabotagerisk kan vara mer eller mindre uttalad. Utredningen påpekar att det naturligtvis finns situationer där faran för sabotage i form av förvanskning eller undanhållande av bevismedel bedöms mindre påtaglig just för tillfället. Den kan dock vara tillräcklig föratt utgöra grund för ett beslut om säkringsåtgärd. Den granskade kan vistas på avlägsen ort eller av andra orsaker — t. ex. sjukdom — vara ur stånd att vidta några som helst åtgärder med räkenskapsmaterial. Att då underlåta kommuni- kation med honom kan vara olämpligt och i vissa fall t.o.m. stötande. Enligt utredningens uppfattning kan situationen inte sällan vara sådan att viss misstanke om t. ex. förvanskning finns men att denna misstanke inte är tillräcklig för att grunda ett beslut att sätta in en säkringsåtgärd. Först efter kommunikation framkommer kanske sådana omständigheter att lagliga skäl för beslut är för handen. Utredningen understryker att kommunikation med motparten i fall då sabotagerisken är fullt uttalad inte bör företas före beslutsfattandet.

R 0 m is 5 y 1 t r a n de na. Utredningens förslagatt beslut om säkrings- åtgärd skall få fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet godtas av så gott som samtliga remissinstanser.

En kritisk inställning intar F ("ironi/igen aukloriserrula revisorer. Svensk in- dustri/örening, .S'veriaes advoka[sam/und och SHIO. som anser att den som berörs av ett beslut om säkringsåtgärd i princip skall höras innan beslutet fattas. lärarinna/'na och organisationer; framhåller. att detta gäller särskilt om beslutet om säkringsåtgärd riktar-sig mot annan person än den vars räkenskaper är föremål för revision eller granskning. .Af(Irakalsarn/inulef ut- talar att den enskilde har ett berättigat anspråk på att få framlägga sina synpunkter i ärendet innan beslut fattas. Endast om grundad anledning finns till antagande att en förhandskontakt skulle leda till undanröjande eller förvanskning av bevismedel bör sådan få underlåtas.

» '+'

U 1 re d ning e n. 15 :" anger utredningen de villkor som måste föreligga för att beslut om beslag skall få fattas. Sådant beslut riktas endast mot bevismedel. Innan beslut fattas måste det således fastställas att fråga är om "räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som skall tillhandahållas för granskning". Dessförinnan får materialet inte föras från platsen utan in- nehavarens medgivande. Försegling kan däremot' bli aktuell med stöd 'i'! 6,5. Vad som i det enskilda fallet är att hänföra till bevismedel skall. som tidigare har framhållits. avgöras med stöd av den tillämpliga gransk- ningslörfattningen.

Prop. 1975/76:11 68

Utredningen understryker. att det för frågan om ett bevismedel kan tas i beslag saknar betydelse hos vem bevismedlet vid beslutstillfallet lör- varas. Oavsett om innehavaren är ägare till bevismedlet eller av annan anledning har hand om detta. får beslag äga rum.

Utredningen framhåller. att frågan om vem som är ägare till ett bevismedel i vissa granskningsförfaranden, som är mer formellt uppbyggda. kan kom- plicera frågan om beslag, men anser att presumtionen bör vara att åtminstone allt bevismaterial som finns i lokal med anknytning till den granskades verksamhet eller hos hans ombud i dennes lokal är bevismedel i lagens mening (jfr prop. l972:l45 5.27).

Enligt utredningen får beslut om beslag i princip fattas även om det inte kan avgöras om bevismedlet har betydelse för granskningen. Det säger sig emellertid självt att bevismedel. som med säkerhet kan antas sakna betydelse för den aktuella granskningen. inte kommer att bli föremål för beslag. Ut- redningen påpekar. att det många gånger inte är möjligt att i ett tidigare skede av granskningen avgöra om ett visst bevismedel har sådan betydelse. Villkoren för beslag är ändå uppfyllda.

Sedan det har fastställts att det är fråga om ett bevismedel i lagens mening. fordras enligt utredningens förslag för beslut om beslag dessutom att "be- vismedlet inte tillhandahållits granskningsmannen eller att risk föreligger att det kommer att undanhållas eller förvanskas". Ett beslut om beslag kan således bli aktuellt i två olika situationer.

Den ena situationen föreligger så snart ett visst bevismedel inte har till- - handahållits för granskning. Den som avses med granskningen eller någon annan som förfogar över dennes räkenskapsmaterial lämnar inte bevismedlet ifrån sig. Han medger exempelvis vid en telefonkontakt med gransk- ningsmannen eller i ett skriftligt svar till denne att han visserligen har de begärda bevismedlen men att han inte avser att tillhandahålla dem. Gransk- ningsmannen får kanske vid ett besök hos den granskade hastigt ta del av dennes bokföring men vägras därefter utan närmare motivering att ta materialet eller någon del av detta med sig för närmare granskning. Den granskade lovar att överlämna begärda handlingar vid besök på gransk- ningsmannens kontor en viss dag men håller inte sitt löfte. I dessa och liknande fall är enligt utredningen förutsättningar för beslut om beslag för handen.

Förhållandena kan emellertid vara mer komplicerade. Den granskade läm- nar t. ex. en mer eller mindre trovärdig förklaring till varför han inte kan ställa ett visst bevismedel till granskningsmannens förfogande på det sätt denne har begärt. För att beslag i en sådan situation skall få äga rum måste det kunna konstateras att det föreligger risk' för att bevismedlet kommer att undanhållas eller förvanskas om det inte tas i beslag. Omständigheterna måste tala för att denna s. k. sabotagerisk föreligger.

Utredningen framhåller. att omständigheterna i regel vid den tidpunkt

Prop. l975/76:11 69

när myndigheten tar kontakt med den granskade ger tillräckligt underlag för att bedöma om sabotagerisk är för handen.

Utredningen fäster även uppmärksamheten på att beslut om beslag även kan avse bevismedel som överlämnats till granskningsmannen. Den grans- kade kräver t.ex. att visst "räkenskapstnaterial skall återställas till honom och åberopar därvid kanske gällande bestämmelser — t. ex. 56% 3 mom. TL eller 95 FFL — som säger att räkenskapshandlingar. skall "återställas så fort ske kan". Finns det skälig anledning anta att materialet kommer att förvanskas eller undanhållas den fortsatta granskningen om det återställs så bör givetvis beslag äga rum.

R em is sy t t ra nd e na. Flera remissinstanser uppehåller sig vid den i 5—7 åå uppställda förutsättningen för beslut om säkringsåtgärd. att risk skall föreligga föratt bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Några remissinstanser efterlyser klargörande uttalanden httr rekvisitet skall tolkas. Ett mindre antal kräveratt det skall skärpas. En remissinstans framför önskemål om att det helt skall utgå som förutsättning för beslut om säk- ringsåtgärd.

Länsstyrelse/t i .S'örlw'man/unds län anser att begreppet "risk" i detta sam- tnanhang bör ges en mer vidsträckt innebörd än som framgår av speci- almotiveringen till 5 ä'. Svårigheter kan uppkomma att i varje enskilt fall konkretisera omständigheter som tyder på sabotagerisk. Den bedömning som görs av granskningsmannen bör kunna vara avgörande för frågan om sabotagerisk föreligger. Om riskfaktorn överbetonas kan detta inverka häm- mande vid den praktiska tillämpningen av lagen.

L("t'nSs/yrelswt i Norrbottens län anser. att förutsättning för säkringsåtgärd bör föreligga utan att risk för undanhållandc eller förvanskning har konsta- terats.

Det väsentliga i alla de situationer där beslag kan förekomma är att be- vismedlen inte har tillhandahållits förrättningsmannen för kontroll. Om or- saken därtill är att bevismedlet även behövs av annan kan konflikten i det närmaste undantagslöst lösas enligt länsstyrelsens mening genom ko- piering eller genom att förrättningsman nen tillhant'lahäller bevistnedlet. t. ex. på sitt tjänsterum. För att skatter och avgifter skall kunna bestämmas på ett riktigt och likformigt sätt fordras att grunt'fmaterialet för uppgiftsskyl- digheten skall vara åtkomligt för granskning. framhåller länsstyrelsen. llu- vudparten av de personer som anmodas att uppvisa grundmaterial efter- kommer annt-aningen. Kravet på rättvisa och likformighet medför att även de övriga måste kunna tvingas att fullgöra sitta skyldigheter. Skyddet för den enskildes rättssäkerhet. som i olika sammanhang framhålls. har inte närmare specificerats. men torde väl närmast avse en verkställighetsför- rättnings genomlötande och inte fi.")rutsättningarna för beslut om säkrings- åtgärder. Det svenska skattesystemet bygger på s_iälvdeklarationersom grund för taxering. När deklarationer inte lämnas eller anses böra bli föremål för kontroll inleds granskningslörfarandet regelmässigt med att vederbörande anmanas att lämna vissa uppgifter. deklarationer eller bevis av olika art.

Prop. 1975/76:11 70

För beslut om säkringsåtgärd bör enligt länsstyrelsens mening förutsätt— ' ningen att bevismedlet inte tillhandahållits vara tillfyllest utan tillägg om risk för undanhållande eller förvanskning. Redan det förhållandet att be- vismedlet inte tillhandahålls innebär sådana risker. Att granskningsmannen därutöver skall påvisa ytterligare skäl för risker förefaller inte blott onödigt utan även svårt att åstadkomma. eftersom granskningsmannen endast i undantagsfall katt i förväg äga kännedom om olika personers förhållanden. Självfallet bör skälig hänsyn tas till den granskades befogade invändningar om varför han inte vill eller kan lämna visst bevismedel. särskilt om detta är av mindre vikt. Den granskade har ju också tnöjlighet att yrka undan- tagande. Beslut om beslag eller annan säkringsåtgärd bör inte ske slentri- anmässigt. För skatteprocessens del torde man knappast behöva befara någon risk härför. Länsstyrelsen understryker-att alltför många angelägna revisioner inte har kommit till utförande på grund av tids- och arbetskraftsbrist.

Föreningen auktoriserade revisorer anser att det i lagtexten närmare måste preciseras hur stor risken måste vara föratt en säkringsåtgärd skall få fö- retas.

Svenska'löretägares riksförbund anser att rekvisitet måste skärpas. Samma uppfattning har Sveriges advokatsam/itnrl. Med hänsyn till de allvarliga åt- gärder varom här är fråga anser samfundet rättssäkerheten kräva en avsevärd skärpning av detta rekvisit för rätt att ingripa med säkringsåtgärder. I de fall som avses i 5 och 6 E% samt 7,5 första stycket bör åtminstone krävas att påtaglig risk föreligger för undanhållande eller förvanskning av bevis- medel. Liknande synpunkter anläggs av ;Nf'äringslivers skattetle/egation och Svenska löretagares riks/Zirhunrl.

Enligt lagförslaget får endast bevismedel tas i beslag. Sådant beslut får enligt utredningen i princip fattas även om det inte kan avgöras om be- vismedlet har betydelse för granskningen. Övervägande antalet remissin- stanser har lämnat utredningsförslaget i denna del utan erinran.

Länsstvrelserna i tl-Itlltitiilttts län samt Göteborgs Ut'll Bohus län framför önskemål om att detta förhållande klart skall framgå av lagtexten.

Hovrätten över Skärte och Blekinge delar utredningens uppfattning att det många gånger kan vara omöjligt att i ett tidigt skede av granskningen avgöra om bevismedlet i fråga har betydelse för granskningen eller ej och att det därför — som enligt handräckningslagen — ej bör uppställas såsom villkor för beslag att handlingen i fråga är av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av skätt. Hovrätten anser emellertid att det — till betonande av att beslag bör tillgripas endast när starka skäl därför föreligger —i lagtexten bör uppställas en förutsättning för beslut om beslag liknande den i RB beträffande straffprocessuellt beslag. nämligen ett krav på viss sannolikhet för att bevismedlet har betydelse för granskningen.

Näringslivets skaller/elegation anser. att ett minimikrav för att så ingripande åtgärder som säkringsåtgärder skall få tillgripas är att det eftersökta be-

Prop. l975/76zll 7l

vistnedlet är av väsentlig betydelse för vederbörande taxering. Liknande uppfattning får Sveriges (Ir/veka(sant/ion! och Svenskajöremgures riks/örbtmrl anses ge uttryck för. '

[ motiveringen till 5 & uttalar utredningen. att frågan om vem som äger ett bevismedel i vissa granskningsförfaranden kan komplicera frågan om beslag men att presumtionen bör vara att åtminstone allt bevismaterial som finns i lokal med anknytning till den granskades verksamhet eller hos hans otnbud i dennes lokal är bevismedel i lagens mening.

Från denna presumtionsregel tar .S'veriges urlvokatsum/itml avstånd. [ ad- vokatens akter rörande den granskade finns regelmässigt åtskilligt material som tillhör advokaten eller annan än klienten och som inte är bevismedel i lagens mening. framhåller samfundet. som anser att anledning saknas att lägga bevisbördan på advokaten för att sådana handlingar inte är be- vismedel.

Några remissinstanser har riktat kritik mot den lagtekniska utformningen. JK påpekar att av lagtexten och motiven framgår att 5,5 behattdlar två situationer. Den ena är helt klar: materialet utlämnas inte trots begäran. I sådana fall är beslag givetvis en adekvat åtgärd. Den andra situationen är inte lika klart beskriven men måste uppenbarligen avse fall då innehavaren är beredd att lämna ut materialet. För att paragrafen skall få någon mening måste emellertid ytterligare förutsättas att granskningsmannen inte tar med sig materialet. Om så sker finns jtt rimligen ingen risk för ttndanhållande eller förvanskning. Den sist beskrivna situationen företer stora likheter med den som behandlas i 6,5 andra stycket. Skillnaden mellan de två fallen är den att beslag får tillgripas oberoende av om materialet kan föras från platsen och att risk för undanhållande eller förvanskning måste föreligga föratt beslag skall få ske. Trots dessa skillnader bör man enligt JK:s mening överväga om båda möjligheterna behövs. (')m den som innehar bevismedlet är villig att tillhandahålla det. torde materialet i allmänhet böra tas om hand av granskningsmannen. Kan detta ej ske. bör materialet säkras genom för- segling. Materialet kan då inte undanhållas eller förvanskas utan att ett brott begås. Möjligheterna att undanhålla eller förvanska materialet minskar inte ytterligare om materialet tas i beslag. Mot denna bakgrund bör enligt JK övervägas om inte regeln i 5 & kan begränsas till fall där tillhandahållande vägras. Skulle det ändå anses nödvändigt att behålla båda de nu behandlade möjligheterna att säkra material som tillhandahålls men kvarlämnas hos innehavaren bör Sä få en lydelse som tydligare än den föreslagna klargör vilka fall som avses.

6 tl

[' t re d ni n g e n. Enligt o ,5 första .le'L'lt't'l skall försegling av förvar eller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. beslutas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.

Prop. l975/76zll 72

Försegling måste således ovillkorligen ske om bevismedlet inte tas ifran innehavaren. Beslutet kan beroende på omständigheterna — främst bevis- materialets omfattning och tillgängliga förvaringsställen — avse ett rum eller ett förvar. Eftersom verkställigheten av beslutet enligt 11 s" inte får medföra synnerlig olägenhet för någon som berörs av åtgärden. bör det enligt ut- redningen i första hand begränsas till förvar.

Enligt utredningen är det inte nödvändigt att förseglingsbeslutet omfattar just det förvar eller utrymme. där det beslagtagna bevismedlet påträffats. även om detta i regel faller sig naturligast. Självfallet måste det i princip vara fråga om ett förvar eller utrytnme. som bevismedlets innehavare eller ägare förfogar över. Verkställighet av beslut om försegling kan dock avse även förvar som tillhör granskningsmyndigheten.

Utredningen framhåller. att försegling enligt detta stycke torde bli sällsynt eftersont bevismedel som har tagits i beslag får lämnas kvar hos innehavaren endast om synnerliga skäl föreligger. vilket framgår av Hä första stycket.

Enligt (Im/fll stycket får beslut om försegling fattas om bevismedel inte lämpligen kan föras från den plats. där det påträffats. Det är här inte fråga om beslagtaget bevismedel. varför beslut om försegling i detta fall inte är obligatoriskt. Åtgärden får närmast ses som en form av arbetstekniskt hjälp- medel. Villkoren för beslut om försegling enligt detta stycke är av två slag. För det första måste det kunna fastställas att bevismaterial. som kan hänföras till bevismedel i lagens mening. finns i förvaret eller utrymmet. Gransk- ningsmannen skall således inte bara få tillträde till förvaret eller utrymmet utan också ha beretts möjlighet att undersöka där förvarat material. Ont granskningsmannen av någon anledning endast kunnat fastställa att visst befintligt material utgör bevismedel. hindrar detta inte beslut om försegling med stöd av lagrummet även om åtskilligt annat material finns i förvaret eller utrymmet i fråga. Det andra villkoret som måste vara uppfyllt är att bevismedel "inte lämpligen kan föras från den plats. där det påträffäts". Den granskade eller annan som berörs av granskningen förebär exempelvis skäl för att få granskningsmannen att tillfälligt avbryta en pågående första genomgång av ett större räkenskapsrnateriaf i den granskades lokaler. Granskningsmannen kan få besluta om den mindre ingripande åtgärden försegling i stället för beslag eller eftersökning.

Enligt treäie stycket får beslut om försegling av förvar eller utrymme fattas. om granskningsmannen inte får tillåtelse att genomsöka förvaret eller ut- rymmet samt det skäligen kan antas att bevismedel finns där och risk dess- utom föreligger att detta kommer att undanhållas eller förvanskas.

Till att börja med skall det vara fråga om förvar eller utrymme. som granskningsmannen inte får tillåtelse att genomsöka. Utredningen fram- håller. att vägran inte behöver ta sig uttryck i att den granskade eller någon annan ställer sig hindrande i vägen. Det är fullt tillräckligt att det genom yttranden eller annat beteende görs klart för granskningsmannen att ett försök av denne att ta sig in i förvaret eller utrymmet eller att där söka

xt L.)

Prop. 1975/76:11

efter bevismedel sker mot den andres vilja. Om det är svårt att avgöra om tillåtelse har lämnats eller ej. bör enligt utredningen granskningsmannen redan av det skälet överväga försegling. En vanlig situation. där gransk- ningsmannen kan få anledning att använda försegling enligt tredje stycket. föreligger då han vid besök hos den granskade inte träffar någon person som är behörig att exempelvis låta honom komma in i en kontorslokal eller öppna en skrivbordslåda.

Det andra villkoret. som enligt utredningsförslaget måste föreligga vid beslut om försegling enligt tredje stycket. föreskriver att det skäligen kan antas att bevismedel finns i det förvar eller utrymme. som gransknings- mannen inte får tillåtelse att genomsöka. Utredningen framhåller. att om- ständigheterna i det särskilda fallet skall tala för att bevismedel finns i det aktuella förvaret eller utrymmet. "Skäfigen kan antas" innebär enligt ut- redningen inte att sannolikhetsgraden behöver vara så hög som vid "grundad anledning" men den skall i varje fall vara något mera påtaglig än vad som markeras genom "kan antas" eller i den beskrivna sabotagerisken.

Det tredje villkoret för beslut om försegling enligt tredje stycket i lag- förslaget är att risk föreligger att det bevismedel. som antas finnas i förvaret eller utrymmet. kan komma att undanhållas eller förvanskas. Detta villkor är i regel uppfyllt om granskningsmannen utan närmare motivering vägras tillträde till ett visst förvar eller utrymme. som han har skälig anledning anta innehåller bevismedel. Denna riskbedömning skall ske efter i huvudsak samma grunder som angettsi motiveringen till 5 &. Den granskades allmänna uppträdande kan därvid komma att spela en avgörande roll för fråganom beslut skall fattas. Vad företrädare för den granskade yttrar eller hur denne eljest beter sig kan också ha betydelse.

Försegling enligt tredje stycket utgör enligt utredningen främst ett hjälp- medel lör att kunna genomföra en eftersökning med eventuellt åtföljande beslag av bevismedel. vilka åtgärder av någon anledning inte kan företas omedelbart. Det framhålls. att lagrummet även kan användas. om sanno- likheten för ett kommande beslag inte är särskilt uttalad. Försegling är under sådana förhållanden snarast en åtgärd i syfte att säkerställa granskning av visst tnateriaf för att det senare skall kunna bedömas om det är fråga om bevismedel.

Utredningen understryker slutligen att beslut om försegling enligt pa- ragrafens samtliga tre stycken avser alla typer av förvar och utrymmen. Åtgärden är inte begränsad till utrymmen. som används för den granskades verksatnhet. eller till förvar. som finns i sådana utrymmen. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats. Även privatutrymmen och andra ut- rymmen eller förvar. som allmänt sett tycks sakna anknytning till den gran- skades verksamhet. får förseglas. Det förhållandet att beslut om försegling måste grundas på omständigheter. som talar för att bevismedel förvaras där. medför dock att tillämpningsområdet för paragrafens tredje stycke blir

Prop. l975/76:11 74

betydligt snävare när det gäller egentliga privatutrytnmen och tredjcmans- lokaler än beträffande den granskades verksamhetslokaler och förvar sotn finns där.

R e m i s s y t t t' a n d e n a. Hovrätten överSkäne och Blekinge anlägger föl- jande synpunkter. l (rå första stycket föreskrivs. att beslut om försegling av förvar eller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren. Denna bestämmelse synes inte innehålla något villkor för beslut om försegling. Enligt hovrättens uppfatt- ning är denna regel att betrakta som en bestämmelse rörande verkställighet och det vore därför naturligare om den överflyttades till 14 %. Som hovrätten vid behandlingen av denna paragraf närmare har utvecklat torde det emel- lertid kunna ifrågasättas om bestämmelse i förevarande hänseende över hu— vud taget behöver upptas i lagen. Hovrätten anser vidare att för konsek- vensens skttll även i andra stycket av paragrafen borde införas föreskrift om att för beslut om försegling fordras att risk föreligger föratt bevismedlet kommer att undanhållas eller förvanskas. Av utredningens motivering till 6 &I tredje stycket framgår att försegling i därangivet fall är avsedd att utgöra CH hjälpmedel för att säkerställa genomförandet av en eftersökning som av en eller annan orsak inte kan verkställas omedelbart. Enligt hovrättens uppfattning bör detta framgå av tredje stycket genom att där tas in en bestämmelse av innebörd att försegling fär tillgripas endast om eftersökning ej kan äga rum omedelbart.

Även kammarrätten i Göteborg framhåller. att 6,5 första stycket inte in- nehåller något villkor för beslut och föreslår på grund härav viss om redigering av lagtexten.

Länsstyrelsen ilx'ttlnrur län ifrågasätter. för att tillämpningen av lagen skall underlättas. om det inte kan anses tillräckligt att som villkor för beslut om försegling enligt 6.5 tredje stycket föreskrivs att beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar än som avses i första stycket får fattas om det finns grundad anledning anta. att bevismedel finns där. l.("insstyrelsen i _'V(')I'I'b0r!enS län framlägger ett liknande förslag.

Ut re d n i ng en. I 7 &" första stycket anges villkoren för beslut om efter- söknittg i utrymmen. beträffande vilka det finns grundad anledning anta att de används för den granskades verksamhet. samt i förvar i sådant ut- rymme. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats.

Begreppet verksamhet skall enligt utredningen ges en vidsträckt innebörd. Därmed avses inte endast förvärvsverksamhet i trängre mening utan i princip alla aktiviteter. för vilka det föreligger skyldighet att erlägga skatt. ttrll eller avgift av aktuellt slag. Om det exempelvis är fråga om taxeringsrevision eller annan granskning enligt TL. hänförs till verksamhet allt som avses med förvärvskälla enligt bestämmelserna i KL. .N-fotsvarande gäller vid andra

'Jl

Prop. l975/76zll 7

granskningar. för vilka bevissäkringslagen skall gälla.

Utredningen understryker. att till verksamhet i lagrummets mening gi- vetvis räknas även att föra och bevara räkenskaper eller annat grttndmaterial för uppgiftsskyldighetens fullgörande och kontrollen av denna enligt skyl- dighet som har ålagts i den aktuella författningen.

Uttrycket "används för" slår enligt utredningen fast att till utrymmen enligt första stycket hänförs inte endast den granskades egna verksamhets- lokaler i nyss angiven mening utan även utrymmen som denne visserligen saknar dispositionsrätt över men beträffande vilka det ändå finns grundad anledning anta att de används för hans räkning.

Första stycket omfattar enligt utredningen således i första hand utrymmen. där den granskade bedriver sin egentliga förvärvsverksamhet såsom kontor. affärslokal. verkstad o.dyl. Hit räknas också de lokaler där räkenskaps- föringen sköts men också de av den granskades utrymmen. där räkenskaps— material i granskningsärendet förvaras. även om något arbete med materialet inte utförs där. Om räkenskapsföringen eller förvaringen av räkenskaps- materialet mer tillfälligt sker i utrymmet. får det likväl anses vara sådant utrymme som avses i första stycket. Fall kan dock tänkas där en motsatt bedömning ligger nära till hands. Har t. ex. någon enstaka räkenskapshand- ling helt tillfälligt förvarats i den granskades bostad. vilken han normalt inte använder för sådana ändamål. bör bostaden inte härigenom falla ttnder begreppet verksamhetsutrymme i lagrummets mening.

Som tidigare har nämnts skall enligt utredningen till verksamhetsut- rymmen enligt första stycket hänföras även sådana tredjemanslokaler. som den granskade utnyttjar för sin verksamhet fastän han saknar egentlig dis- positionsrätt över dem. Så är exempelvis fallet om tredje man fullgör ar- betsuppgifter för den granskades räkning i egna lokaler. för att en sådan lokal skall kunna sägas vara använd för den granskades verksamhet. fram- håller utredningen. fordras att fråga är om ett stadigvarande uppdrag. Fin sådant föreligger i första hand när den granskade har slutit arbetsavtal med tredje man. Denne har exempelvis förbundit sig att sköta den granskades löpande bokföring i sina egna lokaler mot visst vederlag. Därvid saknas det givetvis betydelse om tredje man är självständig rörelseidkare eller ar— betstagare.

Handlar det däremot om en tillfällig syssla. faller uppdragstagarens verk- samhetslokaler inte under första styckets tillämpningsområde. För belysning av det sagda anger utredningen följande exempel. Om en advokat eller en revisor sköter ett visst ärende för den granskades räkning medför detta inte i och för sig att hans kontor är utrymme i första styckets mening. Förvarar emellertid advokaten eller revisorn den granskades räkenskaper hos sig blir bedömningen den motsatta.

För beslut enligt första stycket måste det finnas "grundad anledning" anta att utrymmet i fråga används för den granskades verksamhet. Därmed

Prop. l975/76:11 . 76

menar utredningen att det skall föreligga en hög grad av sannolikhet för att så är fallet. Det behöver dock inte vara fullt klarlagt eller styrkt att det handlar om ett sådant utrymme.

Utredningen anser att i det stora flertalet fall förhållandena torde vara sådana att det inte uppstår någon tvist mellan myndigheten och den grans- kade om vilken typ av utrymme det är fråga om. [ situationer där sådan oenighet föreligger behöver det inte heller alltid vara särskilt komplicerat att avgöra vad för slags utrymme det handlar om. Påstår exempelvis den granskade att ett visst rum som har direkt förbindelse med övriga utrymmen i en kontorsvåning inte används för den granskade verksamheten bör i regel kravet på "grundad anledning" ändå anses uppfyllt. [ annat fall fordras för beslut om eftersökning att villkoren i andra-stycket är uppfyllda.

Även beslut om eftersökning i vissa förvar får enligt utredningsförslaget fattas med stöd av bestämmelserna i första stycket. Det är här fråga om alla förvar. som finns i utrymmen enligt första stycket. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats. Vem som är ägare till förvaret eller av annat skäl förfogar över detta saknar enligt utredningen betydelse. Det är således fullt möjligt att besluta om eftersökning i en portfölj som tillhör tredje man. om den påträffats i exempelvis den granskades kontorslokaler.

För att beslut om eftersökning i förvar eller utrymme. som avses i första stycket. skall få fattas måste ytterligare ett villkor vara uppfyllt. Det skall föreligga en risk föratt bevismedel kommer att förvanskas eller undanhållas granskningen. Riskbedömningcn skall ske på samma sätt som redovisats tidigare. Däremot behöver inte beslutsfattaren såsom vid försegling enligt (få tredje stycket skäligen kunna anta att bevismedel finns just i det förvar eller utrymme som är föremål för hans beslut.

1 andra Sffr/(PI anger utredningen villkoren för beslut om eftersökning i förvar eller utrymmen. som inte är att hänföra till de i första stycket upptagna kategorierna.

Till utrymme enligt andra stycket räknar utredningen alla utrymmen. som den granskade disponerar över men inte använder för den granskade verksamheten. samt tredjemansutrymmen som saknar den i första stycket angivna anknytningen till den granskades verksamhet. Ett utrymme är så- ledes att hänföra till andra stycket så snart det inte föreligger grundad an- ledning anta att det "används för den granskades verksamhet". En riktpunkt för gränsdragningen bör enligt utredningen vara att vid tveksamhet andra stycket tillämpas. eftersom villkoren för beslut enligt detta stycke är strängare och således bättre tillvaratar den enskildes intressen.

Andra stycket avser också beslut om eftersökning i förvar. som påträffas i där angivna utrymmen. dvs. i den granskades egentliga privattttrymmen och tredjemanslokaler utan närmare anknytning till den granskades verk- samhet.

R e m i s s y 1 t r a n d e n a. I-Iovrt'itten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det inte för beslut om eftersökning i sådant utrymme som avses i 7;

Prop. l975/76:ll 77

andra stycket borde uppställas som villkor att begäran om bevismedlens tillhandahållande eller om tillträde till utrymmet eller förvaret skall ha fram- ställts men ej efterkommits i stället för. som föreslagits av utredningen. att sabotagerisk skall föreligga. Till skillnad från vad som gäller vid efter- sökning i den granskades verksamhetsutrymmen torde det nämligen vid eftersökning i nu avsedda fall ej föreligga lika uttalat behov av att personen i fråga inte i förväg underrättas om granskningen. Förhandenvaron av den i 7 ;" andra stycket uppställda förutsättningen att sabotagerisk skall föreligga. torde därtill — i vart fall vid eftersökning hos annan än den som avses med granskningen — ofta vara svår att konstatera innan begäran om be- vismedlets tillhandahållande framställts. För beslut om eftersökning — såväl enligt första som andra stycket i 7; — bör det dessutom enligt hovrättens mening uppställas som krav att det föreligger viss sannolikhet för att be- vismedel av betydelse för granskningen finns i utrymmet eller förvaret.

Bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller. att förutsättningen bör vara tillfyllest utan tillägg om risk för undanhållande eller förvanskning. Redan det förhållandet att bevismedlet inte tillhandahålls innebär sådana risker. Att granskningsmannen därutöver skall påvisa ytterligare skäl för risker förefaller inte blott onödigt utan även svårt att åstadkomma.

Sveriges advokntsuni/imtl. som anser att säkringsåtgärd allmänt sett bör få tillgripas endast när påtaglig risk för undanhållande föreligger. menar att där fråga är om eftersökning i annat utrymme än sådant som med grundad anledning kan antas användas för den granskades verksamhet. eftersökning bör få beslutas endast om synnerliga skäl föreligger till an- tagande att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. En skärp- ning av rekvisitet i dessa fall är påkallad av" de olägenheter som det innebär för sådan tredje man som har dispositionsrätten över utrymmet att behöva ftnna sig i eftersökning i detsamma. Näringslivets skalla/elegation anser att det bör föreligga grundad anledning anta att bevismedel. som är av väsentlig betydelse för taxeringen. finns i de utrymmen som undersöks och att det också finns grundad anledning anta att det kan komma att undanhållas eller förvanskas.

Några remissinstanser uppehåller sig vid gränsdragningen i 7.5 mellan verksamhetsutrymmen och andra utrymmen.

Enligt Jls":s mening strider det mot vanligt språkbruk att i uttrycket "ut— rymme som används för den granskades verksamhet" inrymma t. ex. det fall att en advokat förvarar den granskades räkenskaper hos sig eller att en bokföringsbyrå på grund av fast uppdrag sköter den granskades räken- skaper. I dessa fall används utrymmena för advokatens resp. bokförings- byråns verksamhet. JK finner det önskvärt att sådana fall täcks in och föreslår därför att lagtexten ges en annan avfattning. Därvid kan möjligen användas en sådan formulering som att "utrymmet används för den granskades verk- samhet eller för annans räkning enligt uppdrag av den granskade i och

Prop. 1975/76:11 78

för hans verksamhet". Kammarrätten i Göteborg, som inte kan godta utred- ningens tolkning av begreppet verksamhetsutrymme. anser att frågan om avgränsningen mellan verksamhets- och privatutrymmen är så viktig enligt det av utredningen föreslagna regelsystemet. att närmare bestämmelser här- om bör inffyta i lagtexten.

Liknande synpunkter framför RSI-". Av betänkandet framgår att säkrings- åtgärder av olika slag kan sättas in även mot privata utrymmen och tred- jemanslokaler samt mot förvar och bevismedel som finns där. Det kan ifrågasättas om man av lagtexten kan dra säkra slutsatser om att tvångs- medlen har sådan räckvidd. Vad som framskymtar i 7, 9 och 10 åå synes inte ge tillräcklig ledning. Det finns också viss risk för att läsaren miss- uppfattar villkoren för beslut och verkställighet eller att han får en felaktig bild av tillvägagångssattet vid de ingrepp som här åsyftas. RSV efterlyser även mera konkreta uttalanden i frågor som rör gränsdragningen mellan privatutrymmen och verksamhetsutrymmen. Det är nämligen inte ovanligt att en Skattskyldig saknar egentliga verksamhetslokaler och att räkenska- perna förvaras i hemmet.

Lf'inssrvrolsmi i Stockholms län gör följande överväganden i denna fråga. I motiveringen till 7; har bl.a. framhållits. att det kan bli fråga om svåra bedömningar vid tillämpningen av regeln om krav på ”grundad anledning anta. att utrymme används i den granskades verksamhet". Denna bc- stämmelse kan från rättssäkerhetssynpunkt ge anledning till vissa betänk- ligheter. eftersom man i praktiken lägger i den särskilda granskningsmannens hand att från fall till fall avgöra. om han själv må fatta beslut om eftersökning. därvid de i andra stycket av 7 ;" uppställda rättssäkerhetsföreskrifterna kan komma att sättas_ur spel. Enligt första stycket krävs nämligen inte att det skall finnas grundad anledning anta. att "bevismedel finnes där". vilket däremot krävs enligt andra stycket av paragrafen. Å andra sidan skttlle väl kunna göras "gällande. att inkoppling av länsskatterätten i alla de fall som avses i 7,5 andra stycket är ägnad att medföra väsentligt minskad effektivitet av de nya bestämmelserna. Granskning av underlaget för själv- deklarationerna (räkenskaperna) är ju den enda effektiva metod som står till skattemyndigheternas förfogande för uppdagande av skattebedrägeri. Er- farenheten visar att i flertalet revisionsärenden sker kontrollen friktionsfritt och anvandande av tvångsmedel blir ej aktuell. Det finns därför desto större anledning att ge möjlighet till snabbt och effektivt ingripande mot den grupp av skattskyldiga som medvetet saboterar kontrollbestämmelserna i avsikt att vinna ekonomisk fördel och övervältra sin skattebörda pä andra. Den ekonomiska vinsten av att uppge räkenskaperna "försvunna" trots att de finns i behåll kan vara mycket stor och överväger i många fall vida de risker för motåtgärder som nuvarande lagstiftning och även det nu framlagda förslaget ger befogenhet till. Det nu anförda ger vid handen att här är fråga om en besvärlig avvägningsfråga. Länsstyrelsen anser att utredningens för- slag tillgodoser rimliga rättssäkerhetskntv och att det förtjänar prövas om

Prop. 1975/76:11 79

förslaget i praktiken är tillräckligt effektivt. Eftersom tillämpningssvårigheter uppenbarligen kan uppkomma vid avgörande av vad som kan anses såsom utrymme för den granskades verksamhet synes det i tveksamma fall böra rekommenderas granskningsmannen att hellre göra skriftlig framställning hos länsskatterätten med begäran om beslut i ärendet än att själv efter eget skön fatta beslut om att vidta åtgärder. Länsskatterätten bör alltså alltid inkopplas på de fall av mera genomgripande åtgärder mot de skatt- skyldiga med avseende på deras privatliv. som förutsätts kunna ske enligt 7 ; andra stycket. Till förvar räknas enligt 2 ;" även bankfack. Länsstyrelsen påpekar att i bankfack ofta förvaras handlingar rörande verksamheten. Av- giften för bankfack är därför mestadels kostnadsförd i räkenskaperna. Under sådana förhållanden synes bankfacket vara ett utrymme som används för den granskades verksamhet. och om grundad anledning finns. bör enligt länsstyrelsens mening säkringsåtgärder kunna beslutas och verkställas utan att länsskatterätten normalt behöver inkopplas.

Vidare uttalar länsstyrelsen att även bostadsrum torde böra hänföras till dylikt utrymme om de] av bostadshyran har kostnadsförts i räkenskaperna eller i deklarationen ansetts att del av bostaden används i verksamheten.

Länsstt'relswz i [(a/mar län uttalar bl.a. att det uppenbarligen kan upp- komma problem med gränsdragningen mellan utrymmen enligt första och andra stycket. Särskilt torde sådana problem uppstå vid revisioner hos mindre företagare som har verkstads-. affärs- och kontorslokaler i direkt anslutning till bostaden.

Länsstyrelsen i Gr'itr'borus och Bohus län påpekar att uppdelningen i 7;' uppenbarligen har varit att man velat skilja eftersökning i hemmet från eftersökning i rörelselokaf. Erfarenhetsr'nässigt har det dock visat sig att en eftersökning måste sättas in i samtliga utrymmen. som den granskade har disponerat. för att den skall bli effektiv. Da länsstyrelsen har föreslagit att länsskatterätt i samtliga fall skall fatta beslut om tvångsåtgärder finns knappast anledning att skilja mellan rörelselokal och bostad. På detta sätt undviker man. uttalar länsstyrelsen. även den praktiskt svära avvägningen mellan vad som är rörelselokal och inte. exempelvis hos mindre företagare. löntagare och jordbrukare där material regelmässigt förvaras i hemmet.

[,änss/yrelsmt i l-"ästmtmlantls län framhåller. att tvekan kan uppkomma vid tolkningen av begreppet utrymme som används för den granskades verk- samhet i 7å första stycket när det blir fråga om att inbegripa den granskades bostad. Med hänsyn till reglerna för behörighet att fatta och verkställa beslut blir gränsdragningen till annat utrymme som avses i 7; andra stycket en mycket grannlaga uppgift. Länsstyrelsen förutsätter att i de fall den grans- kade brukar förvara räkenskaper i privat bostad hela bostaden regelmässigt kan antas utgöra sådant utrymme som avses i 7=f första stycket.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår. att paragrafen utformas på följande sätt. "Beslut om eftersökning får fattas om det är sannolikt att bevismedel

Prop. 1975/76:11 80

därigenom kan påträffas. Beslut om eftersökning i utrymme avser också eftersökning i de förvar som därvid kan påträffas." Länsstyrelsen uttalar därvid. att de sakkunniga framhållit att strängare villkor bör gälla för beslut om eftersökning i utrymmen och förvar som inte används i den granskades verksamhet. Detta gäller även enligt länsstyrelsens förslag. Speciella om- ständigheter för att bevismedel skall påträffas i sådana måste föreligga för att sannolikhetskravet skall kunna anses f_vllt. Den enskildes intressen till- varatas dessutom i viss mån genom att endast länsskatterätt är behörig besluta i dessa fall. Med den föreslagna formuleringen blir lagtolkningen emellertid enklare och tillämpningen mer flexibel. anser länsstyrelsen.

Sveriges (tt/rokutsam/innl framhåller. att frågan huruvida den granskades ombuds kontor äratt hänföra till utrymme enligt 7 & första ellerandra stycket är viktig med hänsyn till de av utredningen föreslagna beslutsreglerna i lö &. Samfundet utgår från att. då i motiven som kriterium på utrymme som avses i första stycket anges att det måste vara fråga om utrymme som används för stadigvarande uppdrag för den granskade. därmed endast avses uppdrag som rör vederbi'irandes ekonomiska förvaltning. Ett stadig- varande uppdrag att sköta den granskades affärsjuridik i allmänhet bör na— turligen inte kvalificera advokatens kontor som utrymme enligt första stycket. framhåller samfundet.

N Q

Ut re d n i ng en. I 8 & föreskrivs att beslut om säkringsåtgärd skall hä- vas så snart skäl för åtgärden inte längre föreligger.

Utredningen framhåller. att ett beslut att använda säkringsåtgärd får fattas när som helst under ett granskningsförft'trande. Givetvis kan det uppstå situationer där verkställighet inte kan följa i omedelbar anslutning till be- slutet om säkringsåtgärd. Innan verkställighet blir aktuell kan förhållandena ändras så att förutsättningar för beslutet inte längre finns. Det åligger då den som beslutat eller annan behörig tjänsteman att genast meddela beslut om hävning för att därigenom hindra verkställighet.

Har verkställighet redan ägt rum. får ett hävningsbeslut beträffande beslag den verkan. att det beslagtagna bevismedlet genast skall lämnas tillbaka till den som är föremål för granskningen. såvida granskningsmannen inte har rätt att tills vidare behålla bevismedlet på grund av författningsbestäm- melser vid sidan av bevissäkringslagen. När beslut om försegling hävs skall förslutningen omedelbart avlägsnas från förvaret eller utrymmet.

Utredningen påpekar att det saknas anledning att meddela beslut om hävning när beslut om eftersökning verkställts. Att genomföra flera för- rättningar av samma slag i samma utrymme eller förvar på grund av ett och samma beslut är nämligen inte möjligt. framhåller utredningen. Beslutet är förbrukat när verkställighet har skett oavsett om förrättningen gett önskat resultat eller inte. l.)enna princip gäller också för beslag och försegling.

Prop. 1975/76:11 81

Utredningen understryker, att det bör åligga den som fattat beslut om säkringsåtgärd och annan för åtgärden ansvarig tjänsteman att följa ärendets utveckling även efter det att beslut har meddelats.

R e mis s yt t ra n d e na. .IK framhåller. att beslut om eftersökning en- ligt motiven skall anses förverkat när verkställighet skett. Det sägs också att det inte är möjligt att genomföra flera förrättningar av samma slag i samma utrymme eller förvar på grund av ett och samma beslut. En klar- görande uttalande om när en förrättning skall anses avslutad eller när verk- ställighet skall anses ha skett saknas. Kan en eftersökning pågå hur länge som helst'? JK tar för givet. att den inte tvunget måste-begränsas till en dag eller ett tillfälle. .

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar. att det vare sig av lagtexten eller motiven framgår när skäl för säkringsåtgärden ej längre föreligger. Emel- lertid har utredningen i förslaget till 2 & definierat bevismedel såsom sådant material. som skall tillhandahållas för granskning. Denna bestämmelse sam- manställd med 85” och jämförd med förarbetena till 56% 3 mom. tredje stycket andra punkten TL — där departementschefen uttalar. att räkenskaper ej bör behållas längre än den tid de är föremål för granskning (prop. l96lleO s. 294) — gav enligt hovrättens mening närmast vid handen att beslag av bevismedel skall hävas så snart granskningen av bevismedlet av- slutats. Denna tolkning synes dock stå i mindre god överensstämmelse med lagförslagets rubrik. som ju harangetts som bevissäkringslag. och med hela huvudsyftet bakom lagen. vilket av utredningen förklaras vara att ge granskningsmyndighet medel att säkra bevisning i skatte- och avgiftspro- cesser. För att ett sådant syfte skall kunna uppnås erfordras enligt hovrätten att det blir möjligt att låta ett beslag av bevismedel bestå fram till det att lagakraftägande dom i skatte- elleravgiftsprocessen föreligger. Vidare noterar hovrätten att eftersom tillgripande av säkringsåtgärd enligt bevissäkrings- lagen av utredningen har förutsatts vara möjligt även om misstanke om brott föreligger mot den person som granskningen avser. fall synes kunna inträffa när beslut om beslag avseende ett visst bevismedel meddelas såväl enligt bevissäkringslagen som enligt 27 kap. RB. Till undvikande av tvek- samheter angående verkställigheten av sådana beslut och till förhindrande av ovisshet om hur det skall förfaras om ettdera av beslagen hävs samtidigt som det andra består är det enligt hovrättens uppfattning lämpligt att det i bevissäkringslagen intas bestämmelse om att beslag enligt den lagen är subsidiärt i förhållande till beslag enligt RB. En sådan bestämmelse skulle kunna innehålla. att beslag enligt bevissäkringslagen ej får avse sådant be- vismedel som är taget i beslag enligt RB samt att ett tidigare beslutat beslag enligt bevissäkringslagen skall anses upphävt om det senare fattas beslut om beslag enligt RB beträffande samma bevismedel.

Kammarrätten i Göteborg anser. att'paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse av ungefär följande lydelse. "Om hävande av säkringsåtgärd

6 lx'vgc'ringvn 1975/76. ] sam/. .:"X-"r ll.

Prop. 1975/76:11 82

förordnar rätten eller om säkringsåtgärd ej beslutats eller fastställts av rätten. granskningsman".

Länsstvrclsan i Malmöhus län framhåller. att när säkringsåtgärd har vid- tagits av skattemyndighet det inte torde bli ovanligt att revisionen leder till att skattechcf för anmälan om åtal för skattebrott till åklagarmyndighet. Polismyndighet kan då behöva ta del av beslagtaget material för utredning av skattebrottet. Fråga uppkommer då om beslut om säkringsåtgärd skall hävas när materialet överlämnas till polismyndighet eller om beslutet skall kvarstå till dess skattskyldig dömts eller friats vid domstol.

Lantbrukarnas skattade/mation har den uppfattningen. att eftersom taxe- ringsrevisioner brukar dra ut på tiden det kan befaras att såväl beslag som försegling kvarstår under avsevärd tid. Åtminstone för försegling måste en- ligt delegationens mening föreskrivas en mycket kort tid. i allmänhet endast några timmar.

6.5. Villkor för verkställighet 9 _Q'

U t re (1 n i n g e n. Enligt 9 ,så-första styckat förslaget skall den" som avses med granskningen eller någon som kan anses företräda honom beredas till- fälle att närvara när beslut om säkringsåtgärd skall verkställas. Detsamma gäller annan person om verkställighet kommer att ske hos honom.

Gäller det t. ex. beslag av räkenskapshandlingar. som den granskade för- varar hos sin advokat eller revisor. är det inte tillräckligt att advokaten eller revisorn bereds tillfälle att inställa sig till förrättningen. Även den som avses med granskningen skall kallas.

Lagrummet föreskriver inte någon skyldighet för förrättningsman att i förväg underrätta den granskade eller annan hos vilken verkställighet skall ske om den förestående förrättningen. Utredningen framhåller. attvid de tillfällen när verkställighet följer omedelbart på beslut många gånger inte finns något utrymme för underrättelse i förväg. [ andra situationer måste överraskningsmomentet tillvaratas. Att före verkställighet meddela berörda personer om denna skulle kanske leda till att förrättningen misslyckades. Fall kan dock förekomma där det av olika skäl kan vara lämpligt att genom- föra förrättningen först eftervisst varsel.

Den underrättelse som i regel måste föregå en förrättning kan enligt ut- redningsförslaget ske formlöst.

Med "företrädare" avser utredningen till att börja med legal ställföre- trädare för omyndig eller förjuridisk person samt den som har befullmäktigats att företräda den granskade vid förrättningen. Skriftlig fullmakt behöver inte finnas. Det är fullt tillräckligt att granskningsmannen på annat sätt får bekräftat att vederbörande äger företräda den granskade. Även personer som saknar formellt uppdrag att tillvarata dennes intresse skall enligt ut- -

Prop. 1975/76:11 83

redningen kunna anses som företrädare i lagrummets mening. Till denna grupp räknar utredningen exempelvis vissa familjemedlemmar men även anställda som i sin tjänst sköter den granskades ekonomiska angelägenheter. Bland de senare märks ekonomichef. kamrer eller personer med liknande centrala arbetsuppgifter av ekonomisk natur. 1 mindre företag torde någon av de kontorsanställda — t. ex. chefens sekreterare eller kontorets ""allt i allo" — kunna betraktas som företrädare. Portvakt. städerska. växeltelefonist etc. skall däremot inte räknas till denna kategori.

Bestämmelserna i andra stveket avser att göra det möjligt att under vissa omständigheter verkställa beslut om säkringsåtgärd trots att varken den granskade eller någon som kan anses företräda denne kunnat beredas tillfälle att närvara vid förrättningen.

En förutsättning måste alltid föreligga för att verkställighet i enskild parts frånvaro skall få ske. Förrättningsmannen skall nämligen konstatera att den enskilde inte kan beredas tillfälle att inställa sig utan nämnvärt uppskov. Utredningen anser att i regel föreligger "nämnvärt uppskov" så snart det rör sig om några timmars dröjsmål. Kan det under denna tid exempelvis inte klarläggas var den granskade befinner sig eller visar det sig att han vistas på avlägsen ort eller utomlands. får det i allmänhet anses att hinder för verkställighet inte föreligger. Kan man däremot få kontakt med honom och förklarar han sig då villig att genast inställa sig. bör förrättningen kunna- uppskjutas. Särskilt gäller detta vid verkställighet av beslut om eftersökning. Är situationen i ett sådant fall tveksam från säkerhetssynpunkt. bör enligt" utredningen försegling tillgripas i avvaktan på den granskades ankomst.

För eftersökning med stöd av 7 &; andra stycket fordras för verkställighet i parts frånvaro att ytterligare ett villkor är uppfyllt. Det skall nämligen kunna antas "att den granskade söker förhala granskningen eller att denna av annat skäl eljest kommer att avsevärt försenas". Denna riskbedömning skall givetvis göras med hänsyn till alla fakta i saken. Här liksom i andra sammanhang måste förrättningsmannen. framhåller utredningen. mot bak- grund av föreliggande omständigheter göra en avvägning mellan den en- skildes intresse av att närvara och kravet på effektivitet.

R e m is sytt r a n d e n a. Föreskrifterna i 9 55 om att part skall beredas tillfälle att närvara och under vilka förutsättningar förrättning får genomföras i enskild parts frånvaro berörs endast av några remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter. om det inte vore lämpligt att föreskriva att den som avses med granskningen eller legal ställföreträdare för honom alltid i första hand skall beredas tillfälle att närvara vid för- rättningen och att det först om denne inte påträffas skall vara möjligt att genomföra förrättningen i närvaro endast av familjemedlem. anställd eller

annan dylik person som anges i betänkandet. Kammarrätten i Göteborg anser det inte nödvändigt att den granskade bereds tillfälle att närvara vid förrättning hos annan.

Prop. 1975/76:11 84

Länsstyrelsen i .-l-laltni)'hus län konstaterar. att det i paragrafen inte görs nå- gon åtskillnad mellan den granskade och den som kan anses företräda ho- nom. Förslaget medger således att beslut om säkringsåtgärd verkställs i närvaro av exempelvis hos den granskade anställd kamrer utan att den granskade bereds tillfälle inställa sig. även i fall där kännedom föreligger om såväl var den granskade kan anträffas som att han har möjlighet att inställa sig på kort tid. Det kan antas väcka betydande irritation hos en granskad om han erhåller vetskap om beslut om säkringsåtgärd först sedan detta verkställts i de fall där han kunnat beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen utan att härigenom vållats något uppskov. Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsens mening första stycket utformas med ut- gångspunkt från att närvaro i första hand skall beredas den granskade och i andra hand den som kan anses företräda honom. Länsstyrelsen antar. att eftersökning ofta måste äga rum samtidigt på flera platser. t. ex. i skatt- skyldigs kontorslokaler. verkstadsbyggnader. filialer. bostad och sommar- stuga och ftamhåller. att om förrättningen inte kan ske samtidigt på dessa platser risk finns för att medhjälpare till skattskyldig undanröjer bevismedel efter det att det blivit känt att eftersökning påbörjats vid något av utrym- mena. Vid sådana mer omfattande förrättningar måste flera utmätningsmän och granskningsmän anlitas. Dessa bör enligt länsstyrelsens mening äga rätt att påbörja förrättningen i skilda utrymmen utan att skattskyldig är närvarande.

Näringslivets skattedelegation anser. att det enligt motiven ställs förhållan- devis små krav för att "representant" kan accepteras. I första hand bör make. vuxna barn eller den som i den granskades ställe svarar för verk- samheten. vara närvarande. Endast om synnerliga skäl talar för det bör det vara tillåtligt att någon annan företrädare representerar den granskade.

JK uttalar. att regeln i andra stycket första punkten enligt ordalagcn avser endast det fall att den granskade inte utan uppskov kan nås med en kallelse. Det mest praktiska fallet är givetvis att hans vistelseort är okänd. Ordalagen täcker däremot inte det fallet att han visserligen snabbt kan genom telefon eller på annat sätt beredas tillfälle att inställa sig men på grund av sin vis- telseort eller av andra skäl inte snabbt kan inställa sig vid förrättningen. JK utgår från att båda situationerna är avsedda att omfattas av regeln och föreslår därför att den omformuleras. ] andra stycket talas om att "den granskade” söker förhala granskningen. Den möjligheten att annan hos vil- ken verkställighet sker — t.ex. en revisor eller bokförare — på samma sätt tillämpar förhalningsteknik synes också böra beaktas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker mot bakgrunden av andra stycket att huvudbekymret i händelse av förhalning är att ärendet försenas. Det ter sig därför rätt meningslöst att behöva ta ställning till om förhalning verkligen föreligger. vilket i praktiken kan vara svårt att avgöra och sä- kerligen i regel kommer att medföra tidsförlust. framhåller länsstyrelsen. Det synes därför kunna vara tillfyllest att i författningstexten endast anges

'J'l

Prop. l975/76:11 8

risk för försening som grttnd för verkställighet. Även ordet "avsevärt" i paragrafens sista rad synes av liknande anledning böra slopas eller mildras. Rättssäkerltctskravet bör enligt länsstyrelsen anses tillräckligt tillgodosett genom att eftersökning enligt 7; andra stycket inte får ske annat än efter beslut av länsskatterätten (16 ;") när verklig anledning finns att anta att eftersökning är motiverad (7 ä).

Länsstyrelsen i Norrbottens lätt går ett steg längre och anser. att det inte i lagtexten bör tas in villkor om att verkställighet av eftersökning enligt 7 & andra stycket får ske endast om det kan antas att den granskade söker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer att avsevärt för- senas. eftersom det i praktiken torde bli svårt att avgöra detta.

10 _.s

U t re d n i ng e n. 1 lOå föreskrivs att den granskade och annan hos vilken verkställighet skall äga rum har rätt att kalla vittne. Förrättningen får dock inte uppehållas i onödan genom att den enskilde begär att få tillkalla eget vittne. Utredningen framhåller. att den enskildes intresse av att inte endast han själv utan också av honom anlitat vittne bereds tillfälle att närvara vid mer ingripande verkställighetsåtgärder dock i regel bör medföra att för- rättningen inte avslutas förrän den tillkallade hunnit inställa sig. Förrätt- ningen får dock härigenom inte ta för lång tid. Inte sällan torde saken prak- tiskt kunna lösas genom en Iörseglingsåtgärd så att förrättningen senare kan avslutas i närvaro av vittnet.

R e m i s sy t t ra n d e na. Endast några få remissinstanser har yttrat sig över den föreslagna bestämmelsen.

.lK föreslår en annan utformning av andra punkten. t. ex. att förrättningen dock inte utan skäl får uppehållas i väntan på att viss person skall inställa sig som vittne.

lx'cmtntarrc'itten i Göteborg anser. att 9 och 10 åå lämpligen kan utformas med 28 kap. 7; RB som förebild.

Lantbrukarnas skattet/elegant»: påpekar. att enligt handräckningslagen ett av utmätningsmannen anmodat trovärdigt vittne alltid skall närvara och att vid husrannsakan enligt RB skall såvitt möjligt närvara ett av förrätt- ningsmannen anmodat vittne. Enligt förbundets mening är det nödvändigt att vittne alltid är närvarande.

l ! Q

L' t re d n i n g en. l ll åsägs att verkställighet inte får ske om förrättning kan antas medföra synnerlig olägenhet för någon som berörs av den.

Ett visst mått av olägenhet måste den enskilde således tåla. Med "synnerlig olägenhet" menar utredningen att det skall vara fråga om ett allvarligare

Prop. l975/76zll 86

ingrepp som kan antas bli följden av en viss verkställighetsåtgärd. Detta skall bedömas utifrån omständigheterna i det aktuella fallet. 1 första hand bör förrättningsmannen beakta faktorer som verkställighetsåtgärt'fernas om- fattning. förrättningsplatsens karaktär. tidpunkten för förrättningen och lik- nande förhållanden av objektiv art. Utredningen framhåller. att särskilda omständigheter — t. ex. sjukdom eller familjehögtid — självfallet innebär syn- nerlig olägenhet för den enskilde.

Utredningen anser vidare. att ett beslag av några.få_räkenskapshandlingar nog mera sällan utgör någon påtaglig olägenhet för den som berörs av åt- gärden. Verkställighet av en mer ingripande säkringsåtgärd katt däremot vara känsligare inte minst vad avser tidpunkten för verkställigheten.

Synnerlig olägenhet kan enligt utredningens mening även vara för handen i sådana fall. där förrättningen företas i enskild persons frånvaro. Ofta kan det då vara lämpligare att tillgripa försegling om man tror sig senare kttnna komma i kontakt med den granskade. Bedöms situationen som allvarlig — misstanke om ett större skattebrott kanske föreligger — kan det många gånger vara lämpligt att genast göra åtalsanmälan och samtidigt begära att åklagaren beslutar om husrannsakan enligt 28 kap. RB.

R e m is sy tt ran d e n a. Över innehållet i ll ;" yttrar sig hovrätten ("it.-er Skåne och Blekinge. statens/"ordhrttksnätnttcl och länsstyrelsen i l"'ästernorrlantls län.

Hovrätten anmärker. att det torde vara lämpligt att denna och 12—13 åå förs samman i en paragraf. eftersom de samtliga närmare reglerar förfarandet vid verkställighet av säkringsåtgärd.

Statensjordbrttksttätttnti anser att lokutionen "synnerlig olägenhet" ger intryck av snävhet mot den enskildes rättssäkerhetsintrcssc.

Länsstyrelsen framhåller att en alltför vidsträckt tolkning av uttrycket "synnerlig olägenhet" kan föranleda obefogade svårigheter vid förrättningen och att innebörden härav närmare bör anges antingen i lagtexten eller i vart fall i tillämpningsföreskrifter.

129"

U t re (] n i n g e n. 1 12 & föreskrivs att förrättning för verkställighet inte får påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8 utan att den som berörs därav medger att så får ske. Förbudet ömfattar alla typer av säkringsåtgärder.

Har t.ex. eftersökning i ett utrymme däremot börjat före kl. 19 får verkställighet ske så länge som synnerlig olägenhet enligt 11 ä' inte kan anses ha uppstått för någon som berörs av verkställigheten. Inget hindrar att man under en sådan förrättning verkställer ett beslag efter kl. 19.

Utredningen framhåller. att förbudet omfattar även verkställighet som förrättningsmannen ämnar företa i egen tjänstelokal eller på allmän plats.

R e mis sy t t ra n dena. Åtskilliga remissinstanser vänder sig mot fö-

Prop. 1975/76:11 87

reskriften i 12 &. Nästan samtliga framför önskemål om en utsträckning _ av tiden. De remissinstanser som har yttrat sig är hovrätten över Skärte och Blekinge. katntnurt't'itlen i Götebotg, genera/tullstvrclsett. RSI-", lätt.sst_t-*rel- iserna i Stockholms. .S'ätlertnanlands. [(a/mar, Göteborgs och Bohus. Skaraborgs samt l'c'isterbottens lätt och Föreningen Sveriges krona/ögdar.

l-It')vt't'ittctt framhåller. att om 11—1359' förs samman i en paragraf skulle också den i flå i förslaget intagna bestämmelsen. att förrättning för verk- ställighet inte får påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8.1ämpligen kunna uteslutas. Ifrågavarande paragraf synes ha tillkommit efter mönster av 28 kap. ös" tredje stycket RB. Till skillnad från utredningens förslag till 125 upptar emellertid denna bestämmelse möjlighet att även under nattetid genomföra husrannsakan. såvida det föreligger särskilt skäl därför. Att verkställighet av säkringsåtgärd enligt bevissäkringslagen i normala fall ej bör företas under kvälls- och nattetid torde ligga i sakens natur. I vart fall torde ll ;" få anses lägga hinder däremot i de flesta fall. framhåller hovrätten.

lt'atntttat't'ä/ten påpekar. att i 359 handräckningslagen finns en regel om förbud mot förrättning mellan kl. 21 och kl. 9. Utredningen har inte angett varför den stannat för de föreslagna tidsgränserna. Kammarrätten anser det ändamålsenligt att bevissäkringslagens bestämmelser i detta avseende an- passas till motsvarande bestämmelser i RB. att husrannsakan ej utan sär- skilda skäl får företas mellan kl. 21 och kl. 6. Därigenom skulle verkställighet när särskilda skäl föreligger kunna genomföras på annan tid än dagtid. Be- stämmelsen i 11 ;" får enligt kammarrätten anses ge den enskilde tillfreds- ställande skydd.

RSI" framför liknande synpunkter som kammarrätten. Det förekommer ibland att skattskyldiga är anträf'lbara endast under kvällstid eller att en granskning av andra skäl nödvändigtvis måste företas vid denna tidpunkt. Det är mot den bakgrunden svårt att förstå varför en tillkallad utmätnings- man inte på några villkor skttlle kunna tillåtas att exempelvis kl. 19.30 verkställa ett låt vara klart påtvingat men likväl okomplicerat beslag i en kontorslokal, som han och granskningsmannen har fått komma in i efter kl. 19. Likaså är det enligt RSV svårt att förstå varför en utmätningsman i alla lägen Skulle vara förhindrad att vid samma tidpunkt söka igenom en portfölj. som den granskade har ställt kvar vid ett besök hos gransk- ningsmannen på hans tjänsterum. Med hänsyn till vad som föreskrivs i 11 & anser RSV att bestämmelserna i 12 & borde kunna slopas eller i varje fall mjukas upp.

Länsstyrelsen i .S'tockho/tns lätt understryker. att vissa verksamheter pågår nattetid eller mellan kl. 19 och kl. 8. I vissa fall kan granskaren besöka den granskade endast efter arbetsdagens slut i dennes bostad. där räken- . skapsföring sker och där materialet är förvarat. Länsstyrelsen vill ha samma tidsbestämning som i bestämmelserna om husrannsakan. dvs. tiden 21—6. eller ett tillägg som anknyter till de tider verksamheten bedrivs.

Prop. l975/76:11 88

Länsstyrelsen i Sör/ertnan/amls lätt anser att bestämmelsen bör ändras på så sätt att hinder för förrättning efter kl. 19 ej bör föreligga om granskning som föregår förrättning påbörjats före kl. 19. Vidare bör anges att för- rättning på lördag eller söndag samt annan helgdag får ske endast om sär- skilda skäl föreligger. Detsamma gäller beträffande förrättning som påbörjats mellan kl. 19 och kl. 8.

I-"öreningett .Syet'iges kronologclar anser att regeln bör utformas i överens- stämmelse med 18% utsökningskttngörelsen (1971:1098). eftersom bevis- säkringsåtgärden i vissa fall kan få exekutiv karaktär. 1 denna paragraf" sägs att förrättning ej utan särskilda skäl får företas vid annan tid än vardagar mellan kl. 6 och kl. 21.

[3 .Q"

U t re d nin g e n. 1 13% föreskrivs att vid verkställighet skada inte får orsakas på egendom. Dock är det tillåtet att bryta lås och annan stäng- ningsanordning. Föreskrifterna anger ramen för det fysiska våld som får användas vid verkställighet av beslut'om säkringsåtgärd.

Utredningen understryker. att det faller utanför fi.")rättningsmans befo- genheter att med våld ta sig in i ett låst förvar" eller utrymme på annat sätt än genom att bryta låset eller annan stängningsanordning. Bedöms något sådant som nödvändigt måste husrannsakan enligt RB:s bestämmelser till- gripas. Härför krävs att viss brottstnisstanke föreligger.

R e m is sy t t r a n d e n a. Ingen remissinstans har särskilt uttalat sig om innehållet i denna paragraf".

l4_Q"

U t re (1 n i n g e n. Enligt 14 % första stycket får beslagtaget bevismedel lämnas kvar hos innehavaren endast om synnerliga skäl härför föreligger.

Utredningen framhåller att i normalfallet beslag verkställs genom att be- vismedel fråntas innehavaren. Undantagsvis är det dock möjligt att låta beslagtaget bevismedel bli kvar på förrättningsplatsen. llärför krävs enligt lagrummet "synnerliga skäl". Ett sådant skäl är enligt utredningen att det bedöms vara praktiskt omöjligt eller i varje fall förenat med avsevärda olä- genheter att transportera bort ett omfattande bevismaterial som tagits i be— slag. Beslag kan också anses nödvändigt för viss tid till dess gransknings- mannen efter ytterligare genomgång kunnat ta ställning till om beslaget helt eller delvis skall bestå. Många gånger kan det då bl.a. med hänsyn till den granskades intressen vara lämpligast att låta det beslagtagna mate- rialet vara kvar hos honom.

Utredningen betonar. att om granskningsmannen finner påtaglig sabo- tagerisk vara för handen. han i regel bör låta föra det beslagtagna materialet från platsen. om inte fullt betryggande försegling kan anordnas.

Prop. l975/76:11 89

Enligt (Hit/I'd stycket får vid verkställighet av beslag även förvar för det beslagtagna bevismedlet fråntas innehavaren eller förseglas.

R e m i s s y t t ra n d e n a. Beträffande 14 % yttrar sig hovrätten över Skä- ne och Blekinge och kammarrätten i Göteborg. som föreslår viss omredigering av lagtexten.

Hovrätten ifrågasätter om första stycket har någon egentlig funktion att fylla i lagen. Bestämmelsen torde närmast vara att ses som en anvisning för den som verkställer ett beslut om beslag om hur denna verkställighet skall gå till för att det med beslaget avsedda syftet ej skall äventyras. och inte — såsom övriga föreskrifter i avsnittet om verkställighet — som en be- stämmelse tillkommen i avsikt att skydda den som utsätts för verkstäl- ligheten. Bestämmelsen synes. närmast ha sin plats i en tillämpningskungö- relse eller i en särskild instruktion för granskningsman. Enligt hovrättens uppfattning kan vidare de skäl som utredningen anger för att beslagtaget bevismedel skall få lämnas kvar hos innehavaren knappast böra betecknas som synnerliga utan de synes snarare vara att likställa med vad som i lagtext brukar betecknas som särskilda skäl.

[5 _Q"

1 15% sägs att vid verkställighet av eftersökning i utrymme även förvar som påträffäs där får genomsökas. Bestämmelsen har ej särskilt kommen- terats i betänkandet och ej heller föranlett uttalande från någon remiss- instans.

6.6. Behörighet att fatta och verkställa beslut to _r

U t re d n i n g e n. 1 16% regleras behörigheten att fatta beslut om säk- ringsåtgärd.

flöt-sta stycket behandlas beslut om vissa mer ingripande säkringsåtgärder. som beskrivs i 7% andra stycket. Det är här fråga om eftersökning i ttt- rymmen. som kan anses utgöra den granskades verkliga privattttrytnrnen. samt s. k. tredjemansutrymmen som inte används för den granskades verk- samhet. Under första styckets tillämpningsområde faller också alla förvar. som påträffas i utrymmen av nämnda slag. Rätt att fatta beslut i dessa fall tillkommer endast länsskatterätten. Rätten beslutar ifråga om efter- sökning i angivna utrymmen och förvar även om skatte- eller avgiftsärcndct som sådant inte tillhör dess kompeterrsområde.

Utredningen framhåller. att inom länsskatterättens kompetensområde lig- ger endast frågan om användning av eftersökning i angivna fall. Rätten att besluta om hävning av en sådan säkringsåtgärd tillkommer således inte domstolen om det inte är fråga om besvärsmål enligt 24 % eller särskild

Prop. l975/76zll 90

prövning om undantag från granskning enligt 19—21 %%.

Ärende enligt första stycket anhängiggörs vid domstolen av gransknings- man. Detta sker genom en skriftlig framställning till rätten. Utredningen anser. att varje befättningshavare hos granskningsmyndigheten med gransk- ningsmans bengenhet i och för sig bör ha kompetens att uppträda som part inför domstolen. men att det ligger i sakens natur att framställningen i regel bör göras av någon i chelisställning eller att" samråd med överordnad sker innan framställningen inges.

l an./ra stycket regleras vem som är behörig att besluta i fråga om säk- ringsåtgärd i de fall som inte omfattas av första stycket. Föreskrifterna in- begriper alla beslut i fråga om beslag och försegling samt dessutom beslut i fråga om eftersökning enligt första stycket. Som tidigare påpekats gäller för behörighet att häva säkringsåtgärd i detta stycke oavsett vilken åtgärd det är fråga om.

Behörighet enligt andra stycket tillkommer i princip alla de befattnings- havare som enligt 2% är att anse som granskningsmän.

1 ll't'tlll' stvcket finns en specialregel ont överprövning av särskilt förordnad granskningsmans beslut. Denna prövning skall enligt utredningen alltid ske och omfattar alla beslut i fråga om säkringsåtgärder. dvs. både beslut om användning av sådana åtgärder och hävningsbeslut. Den särskilt förordnade granskningsmannen är skyldig att snarast möjligt anmäla beslutet.

Utredningen framhåller att den särskilt förordnade granskningsmannen inte behöver avvakta resultatet av överprövning eller göra anmälan om be- slutet innan ltan förordnar om verkställighet. Det ligger i sakens natur att hans beslut oftast aktualiseras trnder pågående granskningsarbete hos den granskade och bör verkställas utan nämnvärt uppskov. Dock kan det enligt utredningens mening förekomma situationer. där det är lämpligt att invänta den överordnade befattningshavarens syn på beslutet eller kanske rent av överlämna frågan om beslut till denne.

Den befattningshavare som i sin tjänst har att övervaka granskningen skall enligt lagrummet så snart anmälan om beslut har kommit honom tillhanda avgöra om det skall bestå.

Utredningen framhåller. att den som övervakar granskningen givetvis är oförhindrad att ge den särskilt förordnade granskningsmannen anvisningar om arbetets bedrivande och därmed även om hur verkställigheten av ett överprövat beslut bör genomföras.

Inom vissa sektorer av skatte- och avgiftssystemet är bestämmelserna avfattade så att mer än en befattningshavare i sin tjänst har att övervaka en och samma granskning. Vem som därvid skall ha skyldighetatt företa överprövning enligt tredje stycket bör enligt utredningen bestämmas i ad- tninistrativ ordning.

R e m i s sy t t ra n d e na. Över utredningens förslag i fråga om behö- righet att fatta beslut om säkringsåtgärd yttrar sig åtskilliga remissinstanser.

Prop. l975/76:11 91

Ett del av deras synpunkter har redovisats i det föregående men tas här upp på nytt.

Flertalet remissinstanser godtar uttryckligen utredningsförslaget eller ut— talar sig inte om det.

RSI-" uttalar att granskningsmännen får anses ha getts rimliga befogenheter att fatta beslut om säkringsåtgärder.

[.r'insgrvrt'lswz i Kalmar län anser utredningens förslag att granskningsman får besluta om mindre ingripande åtgärder väl motiverad. Vikten av att snabbt och effektivt kunna ingripa mot den som söker undanhålla bevis— medel liksom erfarenheterna av handräckningslagen talar klart för detta. Det är således i regel omöjligt att i förväg förutse vilka problem som kan tänkas uppstå vid en granskning resp. vilka tvångsmedel som kan bli nöd- vändiga. framhåller länsstyrelsen. Liknande synpunkter framlägger För- eningen Sveriges kommuna/a l(l.t'w'ingsrz'visare/'.

Åtskilliga remissinstanser intar emellertid en tveksam eller kritisk hållning till förslaget.

.IA' vill ifrågasätta om inte villkoren för beslut om säkringsåtgärdcr fått en utformning sotn i alltför hög grad tillgodoser effektivitetsintresset. Be- vissäkringslagen är enligt uttalanden i betänkandet avsedd att användas mot dem som medvetet söker sabotera myndigheternas kontrollverksamhet. Det hade varit värdefullt om detta kommit till uttryck i lagtexten. t.ex. i form av ett väsentlighetsrekvisit. Med den utformning villkoren för beslut om säkringsåtgärder nu har kan sådana åtgärder formellt oantastligt tillgripas även vid rutinbetonade granskningar där verklig sabotageavsikt hos den granskade saknas eller i vart fall framstår som betydelselös från samhälls— ekonotnisk synpunkt. Den nu berörda bristen blir enligt JK mindre betänklig om beslutanderätten i fråga om säkringsåtgärder läggs på organ som kan förväntas ha kompetens att avväga effektivitetskravet mot den skattskyl— digcs anspråk på rättssäkerhet. Den kategori tjänstemän. som består av dent som har att i sitt tjänst övervaka granskningen — huvudsakligen skattechefcr och enhetschefer vid länsstyrelsernas skatteavdelningar — får anses uppfylla de krav som från den enskildes rättssäkerhetssynpunkt bör ställas på den som besltttar om säkringsåtgärder. Däremot framstår det enligt JK som ovisst om kategorin särskilt förordnade granskningsmän kan svara upp till dessa krav. Uppenbarligen blir det denna vidsträckta krets av tjänstemän på fältet som kommer att få fatta de flesta säkringsbesluten. Gransknings— arbetct skttlle emellertid avsevärt försvåras. menar JK. om de särskilt för— ordnade granskningsmännen inte erhöll någon behörighet att besluta om säkringsåtgärder. En lösning på detta avvägningsproblem är enligt JK att anlörtro dessa granskningsmän rätt att besluta endast om de mindre in— gripande säkringsåtgärderna beslag och försegling. Beslut om eftersökning i utrymme som används för den granskades verksamhet skulle således för— behallas den kvalificerade gruppen granskningsmän. Från effektivitetssyn—

Prop. 1975/76:11 92

punkt synes inte befogade erinringar kttnna riktas mot en sådan ordning. En särskilt förordnad granskningsman kan ju i avbidan på beslut om efter- sökning låta lörsegla det utrymme i vilket han anser att eftersökning bör ske och beslut om eftersökning bör även med en sådan ordning kunna meddelas snabbt eftersom besltttsvägen i allmänhet är mycket kort.

Av liknande skäl föreslår Imvrällen över .S'kt'im' och Blekinge att gransknings- mans behörighet att fatta beslut om tvångsmedel bör inskränkas till att omfatta endast sådana fall som avses i 16% andra stycket och där det kan antas föreligga fara i dröjsmål. I likhet med vad som gäller vid beslag enligt 27 kap. RB borde därtill införas en möjlighet för den som drabbas av beslag. som beslutats av granskningsman. att skyndsamt — inom en i lagtexten angiven viss kortare tid — få frågan om beslagets bestånd prövad av länsskatterätten.

Kammarrii/rt'n i Göteborg däremot kan inte finna att några rättssäkerhets- skäl talar för att begränsa behörigheten för tjänstemän inom taxeringsin- tendentorganisationen att besluta i fråga om de nu aktuella tvångsmedlen. Lika väl som en åklagare eller annan förttndersökningsledare nu är behörig att besluta om beslag eller husrannsakan inom brottmålsprocessen. bör en skattechcf. revisionsdirektör eller taxeringsdircktör kunna betros med mot- 5varande uppgifter inom taxeringsprocessen. Likaså har kammarrätten svårt att se någon anledning till att en taxeringstjänsteman. som genomför en taxeringsrevision ute på fältet. inte skall ha samma behörighet som en po- lisman att besluta om beslag eller eftersökning (husrannsakan) när ett sådant beslut behöver fattas utan dröjsmål. Behörighet att besluta om användning av tvångsmedel bör i normalfallcn tillkomma både den som har att besluta om taxeringsrevision eller granskning. dvs. i taxeringsfallen skattechefen. revisionsdirektören eller taxeringsdirektören och länsskatterätten. Möjligen bör i fråga om eftersökning tas med en kompletterande regel av liknande innebörd som regeln i 28 kap. 4; RB att rätten bör besluta i fall då efter- sökningcn kan antas bli av stor omfattning eller medföra stor olägenhet för den utsatte. Vidare bör— i likhet med vad som inom brottmålsprocessen gäller för polisman — var och en som utför taxeringsrevision eller liknande granskning vara behörig att besluta om bevissäkringsåtgärd när beslut av överordnad chef cller länsskatterätten inte kan avvaktas.

RR !” anser. att med den föreslagna ordningen att länsskatterätten skall fatta beslut om eftersökning i utrymmen. som inte används för den grans- kades verksamhet. dröjsmål nted säkringsåtgärdernas utförande inte torde kunna undvikas. Verket ifrågasätter om inte också dessa avgöranden bör ske på administrativ väg. Det finns enligt verkets mening inte anledning att inskränka granskningsmannens befogenheter i förhållande till vad som i motsvarande avseenden gäller på det straffprocessuella området. Beslut om eftersökning i privatutrymmen och därmed i lagförslaget jämställda lo- kaler bör dock på skatteområdet förbehållas skattechefen och på andra granskningsområden chef i motsvarande ställning.

Prop. l975/76:11 93

Även li'iii.s'.s'r_i-'rvfs('ii i Mahnöhils län ifrågasätter om inte även rätten att fatta beslut om eftersökning i privatutrymmen bör tillkomma skattechefvad gäller länsstyrelsens verksamhetsområde. Härigenom skulle det bli möjligt att snabbt fatta beslut om eftersökning när så erfordras och förrättningen skulle på så sätt kunna utföras på ett effektivt sätt. Något skäl för att skattechcf inte skulle ha samma rätt att fatta beslut om eftersökning inom sitt verk- samhetsområde som åklagare har beträffande husrannsakan torde inte fin- nas. Lagrådet ansåg år 1961. då handräckningslagen infördes. att rätten att fatta beslut om handräckning av rättssäkerhetsskäl inte kunde ges vissa bestämda chefstjänstemän vid länsstyrelsernas taxeringsavdelningar. Detta kan enligt länsstyrelsens mening inte utgöra något skäl för att en sådan lösning inte skulle kunna införas nu. Metoderna föratt undgå skatter är mer avancerade nu än är 1961. framhåller länsstyrelsen. och därför måste myndigheterna ges effektiva medel att förhindra skattebortfall och för att kunna åstadkomma likformiga och rättvisa taxeringar. Begreppet rättssä- kerhet får inte tolkas ensidigt. Rättssäkerhet innebär inte enban skydd för den enskilde medborgaren mot opåkallade åtgärder från myndigheter utan likaså att staten skall kunna erhålla de skatter och avgifter som medborgarna enligt gällande författningar är skyldiga att betala. Flertalet skattskyldiga tillhandahåller räkenskapsmaterial utan invändning vid taxeringsrevisioner. Bevissäkringslagen kommer därför att tillämpas endast då det är fråga om trilskande skattskyldiga som medvetet försöker att förhindra och försvåra gransknings-arbetet. Ställs kravet på rättssäkerhet alltför högt kommer de mest avancerade skattefuskarna att dra fördel därav. Taxeringsrevisorer som vid misstanke om skattebrott har biträtt åklagare vid husrannsakan vet av erfarenhet. att sådana bevismedel som dubbel bokföring. oredovisade för- säljningsfakturor och kontokUranter över medel insatta i utländska banker påträffas ide skattskyldigas hem. Sådana handlingar förvaras inte på kontoret förmodligen därför att de anställda då skulle kunna få kännedom om dem. Paragonnotor och liknande räkenskapshandlingar som de skattskyldiga på- står sig inte ha bevarat. kan likaså påträffas i hemmet. Eftersökning i skatt- skyldigs hem kommer att bli en för vederbörande tjänsteman grannlaga Uppgift. betonar länsstyrelsen. Granskningsman kommer därför inte att göra framställning om sådan eftersökning om han inte bedömer åtgärden som absolut nödvändig. Riskerna för missbruk kan därför bedömas som små. Finner granskningsman efter det att han har påbörjat granskningsarbetet hos skattskyldig att eftersökning av bevismedel bör ske i skattskyldigs hem. bör säkringsåtgärden kunna utföras utan dröjsmål. I annat fall kommer den skattskyldige att hinna undanröja bevismedel förvarade i hemmet och efter- sökningen blir resultatlös.

Länssivre/sm i (_iöiehwgs och Bohus län anser att beslut om tvångsåtgärder endast bör tillkomma en dömande instans. förslagsvis länsskatterätt. Länsstyrelsen förutsätter då att dylika ärenden handläggs med förtur samt

Prop. 1975/76:11 94

behandlas med den smidighet som det praktiska granskningsarbetet kräver.

Lantbrukarnas .skaltezlelegarion anser att det är orimligt att överlåta till granskningsman att besluta om eftersökning i vcrksamhetsutrymme. Beslut om säkringsåtgärd bör fattas endast av länsskatterätten. Ett undantag från denna regel kan delegationen tänka sig om direkt sabotagerisk föreligger och den som granskas är närvarande. Beslut om beslag av bevismedel skall då kunna fattas av granskningsman.

Näringslivets skatterlelegatin/t kritiserar utredningens uttalande att de be- tänkligheter som tidigare har rests mot att administrativ myndighet skall få fatta beslut om handräckning inte längre har samma tyngd. Detta på- stående görs samtidigt som de återhållande förutsättningarna för åtgärderna mer eller mindre slopas och åtgärderna görs mer ingripande. Delegationen understryker uttalanden i direktiven till utredningen att rättssäkerhetssyn- punkterna bör noga beaktas. Beträffande den föreslagna 16 ;" om överpröv- ning av beslut som har fattats av särskilt förordnad granskningsman påpekar delegationen att någon skyldighet för denne att avvakta resultatet av över- prövningen eller göra anmälan om beslutet innan han förordnar om verk- ställighet inte stipuleras. Redan detta måste vara en brist — genom att företa åtgärden lider kanske den granskade just den skada som han velat undvika genom att överklaga beslutet. Han kanske inte ens är säker på att gransk- ningsmannen formellt sett har ett sådant förordnande att han kan genomföra säkringsåtgärden.

F.nligt .S'i'erijees mlvokatsain/iind bör beslutsfattandet generellt ligga hos länsskatterätt. l brådskande fall. då granskningsmannen kan påvisa att sär- skild skyndsanthet är påkallad. bör ordföranden i länsskatterätten eller. vid. fråga om beslag eller försegling. Skattechefen ha befogenhet att meddela provisoriskt beslut. Sådant beslut bör sedan skyndsamt överprövas av länsskatterätten. Liknande synpunkter och förslag framläggs av SHIO. Svensk iiic/itslrl/örenint: och Sveriges köpmanna/t'h'hitm'l.

/ 7 .f

U tr c (1 n i n g en. 1 17 & regleras vem som är behörig att verkställa beslut om säkringsåtgärd. Huvudregeln är att utmätningsman verkställer beslut. Linder vissa omständigheter äger dock granskningsman fungera som för- rättningsman.

Ifö/sta stycket föreskrivs att utmätningsman verkställer beslut och att verkställighet sker på granskningsmans begäran.

Rätt att begära utmätningsmans medverkan tillkommer inte bara den granskningsman. som har beslutat om säkringsåtgärden eller har hand om granskningen. Varje tjänsteman vid myndighet som har granskningsmans belögenliet äger göra en sådan framställning.

Begäran behöver enligt utredningen inte göras skriftligt. Utredningen

(J-

Prop. l975/76zll 9

framhåller därvid att beslutet om verkställighet dock snarast skall tillställas utmätningsmannen. Så bör under alla förhållanden ske senast då förrätt— ningen avslutas. Väntas förrättningen bli omfattande är det enligt utred- ningen lämpligt att granskningsmannen och utmätningsmannen i förväg

planerar verkställigheten. Utredningen understryker. att granskningsmannen har det yttersta an-

svaret vid förrättning som företas under utmätningsmans medverkan. Han skall ge allmänna anvisningar om verkställigheten. Sålunda är det gransk- ningsmannen som avgör t. ex. vad som skall tas i beslag eller vilka förvar eller utrymmen som skall bli föremål för försegling eller eftersökning. Ut- mätningsmannen skall däremot ansvara för förrättningens faktiska genom- förande. Han beslutar ensam hur ett beslag rent praktiskt skall verkställas eller på vad sätt tillträde skall beredas till ett anvisat förvar eller utrymme. Därvid har han att iaktta verkställighctsbestämmelserna i 3 & och 9—15 åå".

Enligt andra stveket äger granskningsman själv verkställa beslut. som avses i 16?" andra stycket. — dvs. säkringsåtgärd som ej avser eftersökning i pri- vatutrymmen — om förrättningen sker i närvaro av den som berörs av för- rättningen eller annan som kan anses företräda denne. En ytterligare för- utsättning är att förrättningen kan genomföras obehindrat. Bestämmelserna innebär enligt utredningen inte någon skyldighet för granskningsmannen att genomföra säkringsåtgärden så snart de lagliga förutsättningt-irna. härför föreligger. Han har alltid möjlighet att begära utmätningsmans medverkan.

Granskningsmans behörighet att verkställa beslut avser alltså alla beslut som han själv får fatta.

En annan förutsättning för att granskningsman skall få verkställa beslut är att förrättningen sker i närvaro av den som berörs härav eller som kan anses företräda denne.

En ytterligare förutsättning för verkställighet genom granskningsman är att förrättningen kan äga rum "obehindrat". Med detta uttryck menar ut- redningen att varje form av fysiskt motstånd av den som avses med beslutet eller annan vid förrättningen närvarande person medför ett absolut hinder för verkställighet av granskningsman. Motståndet behöver inte nödvändigt- vis vara av aktiv natur. framhåller utredningen. Också hot om våld eller motstånd bör i regel medföra att granskningsman avstår från att själv söka genomföra förrättningen. Allmänt sett spelar verkställighetens art och om- fattning en avgörande roll vid bedömningen om förrättningen bör genom- föras utan medverkan av utmätningsman.

Inte heller rätten att verkställa beslut har knutits till den granskningsman. som har fattat beslutet eller förordnats att utföra granskningen. Alla tjäns- temän hos vederbörande myndighet med befogenhet att vara gransknings- man enligt lagförslaget har i princip den befogenhet som här avses.

R e m i s s y t t r a n d e na. Förslaget enligt 17 & godtas utan erinran av flertalet remissinstanser." Några remissinstanser framför kritik och gör andra påpekanden beträffande denna del av lagförslaget.

Prop. 1975/76:11 96

Villkor för granskningsmans rätt att verkställa beslut är att förrättningen kan genomföras obehindrat. It'unimarriittan i Göteborg anser att med en sådan ordning det kan finnas risk föratt en uppgiftsskyldig genom att hindra granskningsmans förrättning skaffar sig andrum för att förstöra eller undan- gömma bevismaterial. På grund av den föreslagna utformningen av 17ä torde det dessutom förhålla sig så. att granskningsmannen inte kommer att åtnjuta det skydd som 17 kap. brottsbalken ger ämbetsman som hindras isin tjänsteutövning. Ett sådant skydd skulle innebäraett psykologiskt tryck på den granskade att godvilligt lämna över räkenskapshandlingar etc. som har tagits i beslag och på så sätt göra det överflödigt att tillkalla utmätningsman. Enligt kammarrättens mening bör huvudregeln vara att granskningsman verkställer beslut om säkringsåtgärd. Därigenom vinner granskningsmannen det stadgade skyddet. Hindras granskningsmannen i förrättningen.- skall han naturligtvis äga rätt att anlita utmätningsman. Det bör inte förekomma att granskningsman själv tillgriper våld för att genomföra förrättning.

Generaltit/ls'tvrels'en konstaterar. att enligt förslaget till bevissäkringslag ut— mätningsman skall verkställa beslut om säkringsåtgärd. såvida ej gransk- ningsman enligt l7å andra stycket själv äger utföra förrättningen. Något undantag från denna bestämmelse har ej berörts i motiveringarna. Enligt styrelsens mening bör emellertid tulltjänsteman alltid få verkställa beslut om säkringsåtgärd när det gäller tullverkets verksamhetsområde. Tulltjäns- teman kan enligt VSL och RB ta vara i beslag. beordra husrannsakan i vissa fall m.m. Det torde dessutom kunna inträffa att en beslutad säk- ringsåtgärd under pågående verkställighet måste utbytas mot husrannsakan.

Länssivre/sen i Söt/ert"(Inlands Ii'in anser att verkställande av eftersökning helt bör läggas på utmätningsman. Eftersökning kan innebära dels ett stort intrång hos den som granskas. dels —om eftersökningcn verkställs av gransk- ningsmannen — att genomförandet av själva granskningen allvarligt kan försvåras på grund av uppkommande konfliktsituation mellan gransknings— mannen och den granskade. Utredningen synes förutsätta. menar länsstyrel- sen. att genomsökning av stängda förvar och utrymmen tillämpas f. n. om den skattskyldige frivilligt går med på detta. Länsstyrelsen vill framhålla att detta emellertid inte förekommer vid skatte- och taxeringsrevisioner.

Länsstyrelsen i.'f'It't/niö/nts län hänvisar till att utmätningsmännen har större erfarenhet av verkställighetsförrättningar än granskningsmännen vid länsstyrelsernas skatteavdelningaroch därför torde kunna verkställa besluten på ett riktigt sätt. Granskningsman kan emellertid enligt förslaget under vissa förutsättningar själv företa sådan säkringsåtgärd varom han själv har fattat beslut. Härför erfordras bl. a. att förrättningen kan äga rum "obe- hindrat". Uttrycket innebär att aktivt eller passivt motstånd från den skatt- skyldiges sida medför att granskningsmannen inte är behörig att verkställa säkringsåtgärden. Eftersom avdelnings- och enhetschefer vid länsstyrelser- nas skatteavdelningar inte utför taxeringsrevisioner. torde med gransknings-

Prop. 1975/76:11 97

man här avses särskilt förordnad granskningsman. som under pågående taxeringsrevision finner att någon säkringsåtgärd är nödvändig. Då sådan åtgärd inte kan genomföras om den skattskyldige motsätter sig den. ifrå- gasätter länsstyrelsen om sådan åtgärd någonsin kommer att genomföras. Lämnar den skattskyltlige ifrån sig räkenskaperna frivilligt. vilket vanligtvis sker. är någon säkringsåtgärd ej erforderlig. Misstänker granskningsmannen att den skattskyldige inte har lämnat ifrån sig samtliga räkenskapshandlingar torde det vara lämpligast att revisorn kontaktar enhetschefen utan att väcka den skattskyldiges misstanke om att någon åtgärd mot honom kan komma att ske. Enhetschefen kan fatta beslut om eftersökning och låta utmätnings- man verkställa beslutet. Resultatet av säkringsåtgärden torde då bli avsevärt bättre än om granskningsman på egen hand försöker genomföra åtgärden och möter någon form av motstånd från den granskatles sida.

Liinssnw/sen i- Göm/mms (n'/1 Bohus län konstaterar. att utredningen har utformat sitt lagförslag som en utökning av de exekutiva befogenheterna till att omfatta även granskningsmyndigheter. En dylik utvidgning av möj- ligheterna till tvångsmedel innebär i princip att nya arbetsuppgifter läggs på de anställda granskningsmännen. Länsstyrelsen. som i denna fråga har samrått med personalen och därvid funnit att granskningsmännen ställer sig tveksamma till tanken på att i samband med granskningar utföra exekutiva uppgifter. anser att verkställandet av tvångsåtgärder bör läggas på utmätningsman.

Även länsstyrelse/i i Nrn'rhnrrens Ir'in uttrycker tveksamhet när det gäller förslaget i denna del. Det kan förmodas att en person som inte frivilligt efterkommer anmaning att förete bevismedel oftast också vill försöka hindra eller förhala verkställighet av säkringsbeslut. En skattskyldig som är insatt i gällande bestämmelser inom detta område har möjlighet att utnyttja sin vetskap om att han kan stoppa en granskningsmans verkställighetsåtgärd ' genom att säga nej. En utmätningsman torde i normalfallet knappast finnas tillgänglig omedelbart. till följd varav viss tid. kanske några dagar eller mera. vinns för den skattskyldige att vidta åtgärder med aktuellt bevismedel. Länsstyrelsen anser det lämpligt med ytterligare utredning eller övervägan- den om eventuell utvidgning av granskningsmans befogenheter eller om utmätningsman alltid skall verkställa säkringsbeslut.

[.r'insstyre/scn i I-"'äi.smrnorr/anrls län framhåller. att en alltför vidsträckt tolk- ning av uttrycket "obehindrat" kan leda till obefogade svårigheter vid en förrättning. För att i möjligaste mån förhindra detta bör innebörden av ut- trycket närmare anges.

Förwiingwi .S'vt-vrigvs kronologin/' anser det rationellt att granskningsman själv skall verkställa förrättningar av enkel beskaffenhet och föreskriva ut- mätningsmans medverkan till säkringsåtgärder som är mer komplicerade. Framställning om biträde av utmätningsman bör enligt föreningens mening alltid ske skriftligen. så att utmätningsman vid behov kan styrka sin bc-

? Regeringen [9.737 71». ] sum/. .Vr ] I.

Prop. 1975/76:11 98

hörighet att vidta erforderliga åtgärder.

Lan/brukarnas skattedp/egation kan inte godta att verkställighet i något fall får vidtas av granskningsman ensam. Rättssäkerhetskrav talar för att vid en så ingripande förrättning utmätningsmans medverkan krävs.

Sveriges advokatsamfund anser att med hänsyn till granskningsmannens ställning som representant för part i taxeringsprocessen verkställigheten undantagslöst bör ankomma på utmätningsman.

18 33"

U t re d nin ge n. Enligt 18 & äger granskningsman tillfälligt avlägsna förslutning som anbringats på grund avbeslut om försegling. _

Innebörden av bestämmelsen är enligt utredningen att beslut om för- segling inte blir förbrukat genom att förslutningen tillfälligt avlägsnas sedan verkställighet ägt rum.

R e m is sy t t ran d e n a.- Beträffande utredningens förslag i denna del yttrar sig endast två remissinstanser. '

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om det finns behov av regeln. Att granskningsman har denna rätt synes självklart och behöver inte utsägas i lagen. .

Länsstyrelsen i.-'l'1(z/nröhtrslän anser att i de fall utmätningsman verkställt försegling denne bör ha samma rätt som granskningsmannen.

6.7. Undantagande av bevismedel från granskning ] () '+'

U t re d nin g e n. I 19% föreskrivs vad den har att iaktta som önskar att beslagtaget bevismedel skall undantas från granskning.-

Utredningen Understryker att endast den granskade äger begära undan- tagande. Annan — t. ex. den hos vilken verkställigheten sker utan att han är föremål för granskning — är inte behörig att föra talan härom. Skulle han anse att ett visst bevismedel som tagits i beslag inte tillhör den granskade. har han möjlighet att anföra besvär enligt 24 &.

Den granskade kan påkalla undantagande genom att göra skriftlig fram- ställning till länsskatterätten.

Det finns således ingen möjlighet att begära undantagande när beslaget verkställs. '

Det bevismedel. som framställningen avser. och skälen för att bevismedlet skall undantas från granskningen måste enligt utredningen anges i fram- ställningen. Endast de i lagrummet upptagna skälen kan åberopas. För tolk- ningen av dessa förutsättningar hänvisar utredningen i första hand till för- arbetena till 56% 4 mom. TL.

Prop. 1975/76:11 99

R e mis sy t t ra n de na. Innehållet i lf)! lämnas utan erinran av näs- tan samtliga remissinstanser. Några få remissinstanser framför kritik eller gör påpekanden.

Sveriges advokatsarn/irnd konstaterar. att den möjlighet som står den grans- kade till buds att begära undantag från granskning därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll m. m. inte är öppen för den granskades ombud. Detta får väl efter det genombrytande av tystnadsplikten som redan tidigare sanktionerats godtas om advokaten har tystnadsplikt endast till för- mån för den granskade. Fall kan emellertid förekomma då flera klienter med samstämmiga intressen anlitat en och samma advokat. Om gransk- ningen då avser endast en av dem. till vars förmån advokatens tystnadsplikt gäller. borde enligt samfundets mening den särskilda möjligheten att göra framställning till länsskatterätten om undantag av beslagtaget bevismedel från granskning stå öppen även för den advokat hos vilken bevismedlet beslagtagits.

Aven JK vill ifrågasätta. om inte rätten att begära undantagande från granskning bör tilläggas också den hos vilken verkställighet sker utan att han är föremål för granskning.

3/1 och 31 N'

U t re d 11 i n g e n. Enligt ZQå skall länsskatterätten underrätta gransk- ningsmannen om innehållet i framställning enligt l9 & så snart sådan kommit in till rätten. Granskningsmannen skall då omedelbart ställa det bevismedel som framställningen avser till rättens förfogande.

Det sagda innebär enligt utredningen inte att granskningsmannen genast måste avbryta arbetet med sådana bevismedel som omfattas av framställ- ningen. Däremot är han skyldig att så snart rätten begär detta vidta sådana åtgärder med bevismaterialet som rätten bestämmer. t. ex. sända in det till rättens kansli.

I 21 & regleras länsskatterättens prövning av framställning om undan- tagande från granskning.

Ijb'rsta stycket sägs att rättens prövning enligt 19 så skall ske utan dröjsmål. ' Det betyder'enligt utredningens mening att mål av detta slag måste be- handlas med förtur. Bl. a. av det skälet bör de handläggas som enmans-mål. Vidare föreskrivs i första stycket att framställning om undantagande av bevismedel från granskning får bifallas endast om synnerliga skäl föreligger. Innebörden är densamma som i t.ex. Såå 4 mom. TL.

Andra stycket anger att vid bifall till framställning enligt 19 & bevismedlet genast skall överlämnas till den som är föremål för granskningen. Beslutet behöver således inte ha vunnit laga kraft för att så skall ske. Detta hindrar inte att rätten med stöd av bestämmelserna om inhibition i FPL tills vidare

Prop. I975/76:11 100

dröjer med överlämnandet. Ett bifallsbeslut får slutligen den följden att bevismedlet inte får återges eller åberopas i granskningsärendet.

R em i s sytt ran d e na. Utredningens förslag till föreskrifter i 20 och Zl åå om vad granskningsmannen har att iaktta då framställning om undan- tagande av bevismedel kommer in till länsskatterätten och om domstolens handläggning berörs av endast ett par remissinstanser.

JK anser hänsynen till den granskades rättssäkerhet kräva att gransk- ningsman. i avvaktan på länsskatterättens prövning. inte får ta del av be- slagtaget bevismedel som den granskade begär skall undantas från gransk- ning.

Näringslivets skatter/r-rlega/ion anser att handlingar beträffande vilka inne- havaren har tystnadsplikt över huvud taget inte bör bli föremål för studium om innehavaren sätter sig emot detta.

l.änsstvrelsr-vz i Norrbottens län förutsätter att framställningar om undan- tagande av bevismedel skall behandlas med förtur även i kammarrätt och regeringsrätten och anser att lagtexten bör formuleras om i enlighet härmed. För att kontrollmyndigheten skall kunna anföra meningsfulla besvär om länsskatterätt beslutat att visst bevismedel skall undantas från granskning. bör bevismedlet inte överlämnas till den granskade innan beslutet har vunnit laga kraft.

6.8. Underrättelse om beslut och verkställighet 22 och 23 H

U t r e d n i n g e n. Enligt 22 å./örsta.stveketskall beslut om säkringsåtgärd utfärdas skriftligt samt innan verkställigheten avslutats överlämnas till den som avses med granskningen eller. om denne inte är närvarande vid för- rättningen. till någon som kan anses företräda honom.

Av bestämmelserna framgår att beslutet inte behöver föreligga i skriftlig form förrän tlet skall överlämnas till enskild part.

Att utfärda beslutet skriftligt först vid en så sen tidpunkt som när verk- ställigheten avslutats låter sig utan vidare göras i de situationer där be- slutsfattaren själv verkställer säkringsåtgärder. påpekar utredningen. I andra fall — dvs. när verkställighet sker genom annan än den som fattat beslutet — bör man däremot om möjligt lämna beslutet till förrättningsmannen före verkställigheten eller senast i samband med att denna inleds. Situationer kan dock tänkas där det av praktiska skäl kan ske först i avslutningsskedet. Närmare anvisningar angående beslutets form och innehåll förutsätts bli utfärdade i administrativ ordning.

I första stycket regleras också på vad sätt motparten skall få del av beslutet. Av författningstexten framgår att överlämnandet skall ske direkt till den granskade eller. om han inte är närvarande. till någon som kan anses fö- reträda honom. I det senare fallet behöver den som fattat beslutet eller

Prop. 1975/76:11 101

förrättningsmannen inte ta någon senare kontakt med den granskade för att underrätta honom om beslutets innehåll.

I 22 å andra stycket anges hur meddelande om beslut skall tillställas den granskade om varken han eller någon som kan anses företräda honom är närvarande när verkställigheten avslutas. I sådana situationer skall beslutet delges den som avses med granskningen. Därvid gäller bestämmelserna i delgivningslagen (197t):428).

I 22,5 fred/"e .Sfl't'ÅYfl föreskrivs att beslut enligt 16.5 första stycket eller 21 & eller på grund av besvär enligt 24 & omedelbart skall meddelas gransk- ningsmannen. Utredningen framhåller. att meddelande om beslutet i första hand bör ske muntligt. Bestämmelsen ger granskningsmannen möjlighet att snabbt företa de åtgärder som han bedömer som nödvändiga. Att an- sökningshandling inte bör tillställas motparten. om det kan befaras att verk- ställighet av beslutet skulle avsevärt försvåras. framgår av 10 å andra stycket FPL.

I 23 ;" utredningsförslaget föreskrivs att bevis om verkställighet av beslut om säkringsåtgärd skall utfärdas skriftligt och tillställas den granskade på sätt som anges i 22 &. Samma bestämmelser gäller för underrättelse till annan hos vilken förrättningen sker. Utredningen framhåller. att bevis om verk- ställighet således till skillnad från underrättelse om beslut måste tillställas även den hos vilken förrättningen äger rum om denne är annan än den granskade.

Eftersom beslut om säkringsåtgärd skall upprättas skriftligt men får till- ställas den som avses med beslutet så sent som vid verkställigheten. är det enligt utredningen praktiskt att utforma beslutsblanketten på sådant sätt att den också kan tjäna som bevis om verkställighet av beslutet.

R e m i s sy t t ran de na. Utredningens fi.")rslag till processuella före- skrifter i 22—23 && berörs endast av några remissinstanser. '

JK anser. att uttrycket i 22 _S "i samband med" lämpligen kan ersättas metl "när förrättning för verkställighet avslutas". Med hänsyn till den diffusa innebörden av uttrycket "någon som kan anses företräda honom" anser JK att delgivning enligt andra stycket alltid bör ske i fall när beslutet ej överlämnats till den granskade personligen. Bestämmelsen i tredje stycket gäller uteslutande myndigheter emellan. Lika litet som det i lag föreskrivs att domstol som häver häktningsbesltrt omedelbart skall underrätta häktet härom behijwer här utsägas att länsskatterätten omedelbart skall underrätta granskningsmannen. De bestämmelser som kan behövas i ämnet kan metf- delas i administrativ ordning.

l-lovrärrerr över Skärte och Blekinge anser att det. liksom nu gäller enligt handräckningslagen. i lagtexten bör intas föreskrift om att det i beslut om säkringsåtgärd resp. i tlet bevis om verkställighet av sådan åtgärd som skall tillställas den granskade skall anges hur han skall förfara om han önskar fullfölja talan mot beslutet resp. mot verkställigheten därav. Liksom enligt

Prop. 1975/76:ll . . 102

ltandräckningslagen bör den granskade därvid ävenletles underrättas om innehållet i 193* i förslaget.

Lärtsstvrelsert i Västerbottens län finner — i varje fall vad gäller ett län av Västerbottens geografiska storlek med många gånger långa avstånd mellan granskarens förrättningsort och granskningsmannens resp. utmätningsman- nens tjänsteställen — att den begränsning som i 235 ges begreppet gransk- ningsman. kan medföra att en tvångsåtgärtl med avsedd effekt inte kan företas inom den korta tid. som i allmänhet står till förfogande. Härför krävs enkla och informella handläggningsrutiner. Enligt länsstyrelsens me- ning bör i författningstexten uttalas. att granskningsmans beslut om säk— ringsåtgärd och begäran om verkställighet av sådan åtgärd åtminstone i trängande fall ej behöver ges skriftlig förrn.

Tre remissinstanser. nämligen hovrätten över Skåne och Blekinge. krtrrtnrar- rä/terr i Göteborg och Lantbrukarnas skutterlelegcttion har uttalat att i lagtexten bör intas en regel om att protokoll eller förteckning över de bevismedel som tas i beslag skall föras. Hovrätten uttalar sålunda att det. liksom är fallet beträffande straffprocessuellt beslag..redan i lagtexten — och ej som utredningen uppenbarligen tänkt sig. i särskild kungörelse — bör införas en föreskrift om att beslut om beslag skall innehålla en noggrann förteckning över de bevismedel som omfattas av beslaget.

6.9. Besvär 34 _a"

U t r e d n i n g e n. I 24 ;" föreskrivs att talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet enligt lagen förs genom besvär hos länsskatterätten.

Utredningen fäster uppmärksamheten på att bestämmelsen innebär att även den som vill besvära sig mot utmätningsmans sätt att verkställa beslut om säkringsåtgärd har att anföra besvär hos länsskatterätten. [ övrigt gäller de allmänna bestämmelserna om besvär i FPL.-

R e m i s s y 1 t r a n tl e na. Den av utredningen föreslagna besvärsregeln lämnas utan uttrycklig erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar. att utredningen tydligen har ansett att besvär över beslut om säkringsåtgärd ej skall utgöra hinder mot verkställighet av beslutet. Enligt hovrättens uppfattning bör för tyd- lighetens skull denna princip lagfzistas genom att en erinran härom intas i förevarande paragraf". Av samma anledning synes lämpligt att i 16 .:" tredje stycket föreskriva att särskild fi.")rortlnad granskningsmans beslut om säk- ringsåtgärd får verkställas även om det ej hunnit överprövas av den som har att övervaka granskningen.

lx'r'trrtrrtr'tr'rc'irtert i Göteborg framhåller. att enligt 30 kap. 12.5 RB rättens beslut angående beslag och husrannsakan genast skall gå i verkställighet.

Prop. 1975/76:11 . 103

Utredningen synes förutsätta att även beslut om säkringsåtgärder enligt bc- vissäkringslagen skall få verkställas omedelbart. Kammarrätten anser — för att någon tvekan inte skall föreligga — att bestämmelse härom bör införas i lagen.

Liinsstvre/sen i l-"'iisterbottens län anser. att rättsverkningarna av besvär över verkställighet synes böra klarläggas. Den skattskyldige kan exempelvis i besvär till länsskatterätten göra gällande att beslutet är omotiverat eftersom någon sabotagerisk ej föreligger. Av förfättningsförslaget framgår ej hur verk- ställigheten av beslutet påverkas av besvär till länsskatterätten i dessa fall.

Enligt lt'insstvrelsen i 1-"iisternarr/amis och Norrbottens län synes avsikten vara att verkställighet av beslut om säkringsåtgärd får ske utan avvaktande av laga kraft. För att undvika varje tvekan härom bör detta uttryckligen anges i lagtexten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och Föreningen Sveriges kronologdar if råga- sätter regeln att besvär över utmätningsmans verkställighetsåtgärder skall prövas av länsskatterätt. Det framhålls att skattedomstol i regel torde sakna erfarenhet av exekutiv verksamhet. Det förefaller lämpligare att här låta överexekutor fungera som besvärsinstans. Föreningen har ingenting att in- vända mot att skatterätten avgör besvär som rör granskningsmans åtgärder.

Föreningen auktoriserade revisorer framhåller att i betänkandet inte behand- lats frågan om i samband med anförda besvär" domstol äger förordna. att beslut om säkringsåtgärd tills vidare inte skall verkställas (inhibition). Sve- riges azlvokatsam/imd förutsätter att besvärsmyndigheten har möjlighet att besluta om inhibition av verkställighet av granskningsmannens beslut enligt 28 & FPL. Ett uttalande härom åtminstone i förarbetena till bevissäkrings- lagen anser samfundet emellertid önskvärt. '

6.10. Övriga bestämmelser

35—38 H

U t red n i n g c n. 1 25—28 ;", regleras vilken domstol som är behörig att handlägga framställning enligt 16.5 första stycket och 19,5 samt avgöra

II

besvär enligt 24,5 (25 å). frågan om lagens tillämplighet när gransknings- förfarandet och förundersökning i brottmål förekommer samtidigt i ett och samma granskningsärende (26 å). samt föreskrivs sekretess vid lagens till- lämpning med tillhörande straflbestämmelser(27 å). Avsnittet avslutas med - en allmän bestämmelse om att närmare föreskrifter för lagens tillämpning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beStämmer ("28 =”). Bestämmelsermt kommenteras inte närmare i betänkandet.

Rem i s sy t t ran d e na. Endast RSl' yttrar sig över de nu avsedda bestämmelsermt. Verket fäster uppmärksamheten på att behörighetsreglerna i 255 leder till att besvär från hela landet över utmätningsmans verkstäl- lighetsåtgärder enligt bevissäkringslagen kommeratt prövas av länsskatterät—

Prop. l975/76:11 ' 104

ten i Stockholms län i de fall verkställigheten har föranletts av exempelvis RSV:s revisions- och granskningsverksamhet.

6.11. Övrigt

Hovrätten över Skärte och Blekinge anmärker. att i 10 5 hand räckningslagen finns intagen en bestämmelse av innebörd att kostnaderna för handräckning enligt lagen skall åvila statsverkct. Någon ändring härvidlag synes utred- ningen ej ha avsett för bevissäkringslagens del. Till undvikande av miss- förstånd är det enligt hovrättens mening lämpligt att bestämmelse av mot- svarande innebörd som i handräckningslagen införs i bevissäkringslagen.

7 Övriga författningsförslag

Utredningen. 1785 UL. 565 TL. 195 SjL. 95 FFL samt 365 tullagen föreslås ändringar som syftar till att på ett klarare sätt än f. n. slå fast vad som avses med verksamhetslokal. dvs. lokal dit gransknings- myndighet har rätt att få tillträde i anledning av pågående granskningsarbete. Ändringsforslagen innebär en samordning av dessa bestämmelser och är enligt utredningen utformade så att en så nära överensstämmelse som möjligt skall föreligga mellan vad som i dessa författningar avses med lokaler av angett slag och bevissäkringslagens beskrivning av de utrymmen. där efter- sökning får ske med stöd av beslut enligt 75 första stycket.

'Vidare föreslås ändring i 4 5 fjärde stycket lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Ändringen är betingad av att hand- räckningslagen föreslås upphävd i och med att bevissäkringslagen träder i kraft.

Slutligen föreslås ändring i 75 tredje stycket Ang. Ändringen innebär att arbetsgivare är skyldig att efter anmaning tillhandahålla alla handlingar av betydelse för beräkning av avgiftsunderlag. En följd av förslaget blir enligt utredningen att 5. k. tidkort och liknande måste överlämnas till gransk- ningsmyndigheten om denna begär det. .

R e m i s sy t t ta 11 de n a. RFl' framhåller. att enligt nuvarande lydelse av 75 tredje stycket Avgl. arbetsgivare är för kontroll av att uppgiftsskyl- dighet fullgjorts skyldig att tillhandahålla i 78 5 1 mom. Ul. angivna hand- lingar. dvs. uppgifter om arbetstagares namn. lönebelopp och skatteavdrag m. 111. För kontroll av de uppgifter. som skall ligga till grund för debitering av arbetsgivaravgifter. är det nödvändigt att även ha tillgång till uppgifter om de anställdas arbetstid. Det är därför enligt verket av stort värde att en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift härom föreslagits i 7.5 tredje stycket Ang. Det föreslagna fjärde stycket i ?85 UL och hänvisningen till detta i ?.5 Ang bidrar även till att RFV:s rc-

Prop. l975/76zll 105

visionsverksamhet kan bedrivas på en lörfattningsenligt fastare grund.

Genettt/ttt/lstvrt'lsen anmärker i fråga om ändringen i tttllagen att begreppet "lokal. som används för den verksamhet kontrollen avser" torde vara för snävt begränsat för att tillgodose tullverkets kontrollbehov. Det kan näm- ligen förekomma företag med sådan verksamhet att tullmyndighet kan ha intresse av att få tillträde till gård. upplagsplats etc. Styrelsen föreslår därför att ordet "lokal" byts ut mot "utrymme". Styrelsen ifrågasätter vidare om inte bestämmelsen om skyldighet "att bereda tulltjänsteman tillfälle att un- dersöka vara” bör ändras till att avse även den som utför kontroll för tull— verkets räkning. Bestämmelsen skulle härigenom komma att omfatta även de fall då expertis tttom verket anlitas för kontrolIverksamheten.

Prop. l975/76:11 106

8 Föredraganden 8.1 Allmänna synpunkter

Beskattningsförfärandet i vårt land bygger i hög grad på att den enskilde medborgaren är skyldig att lämna skriftliga uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Samma ordning gäller i fråga om tullar och åtskilliga avgifter. Det är därför av stor betydelse att denna uppgiftsskyldighet fullgörs på ett riktigt och fullständigt sätt och detta inte minst av det skälet. att uppgifterna förutsätts vara korrekta tills det av omständigheterna framgår att så inte är fallet.

Uppgiftsskyldighetens omfattning varierar i hög grad beroende på vilken skatt. tull eller avgift det är fråga om. Den utan tvekan mest detaljerade informationen skall den enskilde lämna vid den årliga inkomst- och för- mögenhetstaxeringen. som regleras i taxeringslagen (l956:623). TL. Särskilt gäller detta förvärvskällan tjänst. Där skall i deklarationen redovisas varje primäruppgift. som f. ö vad gäller intäkter oftast kan avstämmas mot kon- trolluppgift från tredje man. För andra förvärvskällor skall endast mer eller mindre summariska uppgifter anges i deklarationen. Det beror självfallet på att primäruppgifterna är så många att de av praktiska skäl inte kan tas upp i deklarationshamllingen.

lnom andra sektorer av området för skatter. tttllar och avgifter behöver den enskilde i det ordinarie förfarandet lämna endast summariska uppgifter till ledning för myndigheternas beräkning av vad han har att erlägga till det allmänna.,Ett exempel härpå är deklarationen till mervärdeskatt.

För att kunna kontrollera deklarationer och kompletterande uppgifter. som den enskilde skall lämna under det ordinarie granskningsförfarandet. har granskningsmyndigheterna getts relativt omfättande möjligheter att i efterhand begära in kompletterande uppgifter och t. o. m. fullständigt grund- material. Främst är det här fråga om det skriftliga primärmaterial som de- klarationen eller därmed jämförlig redovisningshandling bygger på.

Om den enskilde inte fullgör denna utvidgade uppgiftsplikt på föreskrivet sätt kan granskningsmymligheterna tillgripa olika tvångsmedel. Bl. a. kan de vidta åtgärder enligt lagen (l961:332) om handräckning vid taxerings- revision. den s. k. handräckningslagen. Enligt denna lag. som trädde i kraft den 1 juli 1961. skall uttnätningsman på grundval av länsskatterätts beslut i särskild ordning eftersöka och omhänderta räkenskaper och andra hand- lingar som skall granskas. Lagen gäller inte bara vid taxeringsrevision utan också vid viss annan granskning. t. ex. skatterevision enligt lagen ( 1968:430) om mervärdeskatt. ML. granskningtw indirekta skatterenligt lagen ( 195992) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. lil-"L. kontroll av käll- skatteavdrag enligt uppbi'irdslagen (19532721. UL. och kontroll enligt lagen (1959552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring.

m.m.. Ang.

Prop. 1975/76:11 107

llandräckningslagen. som innebar ett nytänkande inom kontrollagstift- ningen. avsåg att ge granskningsmyndigheterna möjlighet att få fram be- skattningsunderlag i de fall då den enskilde undanhåller räkenskaper eller annat bevismaterial. Det måste tyvärr konstateras att lagen inte har fått den önskade effekten. Den har kommit till användning endast i ett fåtal fall. t. ex. på området för inkomstbeskattningen endast ett tiotal gånger sam- manlagt. Detta bör ses mot bakgrunden av att varje år genomförs ca 10 000 taxeringsrevisioner. Bland dessa finns årligen över 500 där räkenskaperna uppges ha förkommit. Antalet fall där räkenskapsmaterialet är ofullständigt anser länsstyrelserna vara mångdubbelt större.

Att lagen inte används beror på att förfärandet är alltför omständligt och tungrott för att kunna hanteras i praktiken. llandräckning skall sålunda beslutas av länsskatterätten. Normalt krävs för sådant beslut att vitesfö- reläggande som avser utfående av räkenskapsmaterial har skett och inte fått avsett resultat. Ett föreläggande av vite tar tid och under denna tid kan den skattskyldige vidta de åtgärder som han finner lämpliga. t. ex. för- störa räkenskaperna. En avsevärd bevisbörda ligger på den som begär hand- räckning. Det skall sålunda visas att grundad anledning finns för antagande. att den skattskyldige innehar men inte tillhandahåller handlingar. lland- lingarna måste vidare vara av väsentlig betydelse för taxeringen. Myndig— heten har i det inledande skedet av granskningen. då handräckning oftast aktualiseras. av naturliga skäl inte särskilt goda möjligheter att bevisa detta.

Förslag till ny lagstiftning på detta område har lagts fram av utredningen - (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen. Utredningen har utarbetat ett förslag till bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. som är avsedd att ersätta den gällande hamlräckningslagen. Enligt förslaget skall myndigheterna vid sådan granskning som avser kontroll av skatter och avgifter kunna genom säkringsåtgärder få tillgång till grundmaterial som omfattas av den enskildes uppgiftsplikt.

Säkringsåtgärderna enligt förslaget är beslag. försegling och eftersökning. Beslag av bevismedel och försegling av utrymme eller förvar. där bevismedel finns. är nya rättsinstitut. Eftersökning — som ger myndighet rätt att söka igenom lokaler och andra utrymmen tillhöriga den granskade och i vissa fall även annan — har i stort sett sin motsvarighet i handräckningslagen. Behörigheten att besluta om säkringsåtgärd har till skillnad från vad som föreskrivs i handräckningslagen fördelats mellan domstol och tjänstemän vid granskningsmyndigheten. Eftersökning i privatutrymmen kan enligt för- slaget beslutas endast av skattedomstol medan mindre ingripande åtgärder beslutas av tjänsteritan. Bl. a. därigenom har utredningen velat markera att eftersökning i privata utrymmen bör kringgärdas med speciella villkor.

Allmänt sett syftar utredningslörslaget till en smidigare och effektivare ordning än den som gäller. förslaget kan också sägas avdramatisera för- farandet genom att valet av säkringsåtgärd kan anpassas till det mått av ingripande som varje situation kräver. Eftersökning skall alltså inte beslutas när det riicker med beslag eller försegling.

Prop. l975/76:ll 108

Förslaget har remissbehandlats. Det helt över 'ägande antalet remissin- stanser anser att det finns behov av reformer på det område som hand- räckningslagen avser. Det framhålls att handräckningslagens regler visat sig vara ineffektiva och otillräckliga och att skattemyndigheterna inte har de medel som behövs för att få tillgång till bevismaterial som den enskilde författningsenligt skall tillhamlahålla. De föreslagna reglerna anses allmänt väl avvägda och ägnade att förbättra kontrollmöjligheterna. Några remiss- instanser ställer sig dock kritiska. 1 ett yttrande sägs sålunda att förslaget hade bort utformas på ett annat sätt och efter modell av reglerna i rät— tegångsbalken. RB. om husrannsakan och beslag i brottmål. Andra remiss- instanser uttalaratt utredningen inte har visat tillräcklig grund för sin mening att handräckningslagens regler måste effektiviseras. Åter andra anser att förslaget inte tillräckligt tillgodoser rättssäkerhetskraven. För egen del vill jag uttala följande.

Det är allmänt känt att tendensen till skatteundatnlragande har ökat under de senaste årtiondena samtidigt som de använda metoderna har blivit alltmer kvalificerade. Dessa förhållanden är inte speciella för vårt land. Situatitmen är densamma i de flesta industriländer. Det har också här. liksom i andra länder. införts ett antal bestämmelser. som syftar till att hindra skatteun- dandragande. och flera åtgärder kan väntas.

Av naturliga skäl är behovet av nya metoder för att bekämpa skatteun- dandragande särskilt uttalat i sådana sammanhang. där den enskilde normalt skall lämna endast tner sttmmariska uppgifter till myndigheterna. Detta gäller på inkotnstskattcns område främst i förvärvskällan rörelse och i övrigt t.ex. beträffande mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter för socialförsäk- ringens finansiering. Inom dessa sektorer av vårt skatte- och avgiftssystem är därför behovet av effektiva kontrollmöjligheter särskilt uttalat. Uppfatt- ningen att det behövs en reförmerad lagstiftning på det område som förslaget avser är välgrundad.

När det är fråga om lagstiftning av det aktuella slaget möter man ofta invändningar om bristande rättssäkerhet. I detta hänseende vill jag för egen del anföra följande.

En vägran att fullgöra skyldigheten att ge granskningsmymligheten till- gång till det material. som har legat till grund för lämnade deklarations- uppgiftcr. kan givetvis inte accepteras. Det är nämligen här fråga om en skyldighet. som syftar till att en likformig och lagenlig beskattning skall kunna genomföras. Att myndigheterna därför måste ha rätt att genom tvångsmedel få ut handlingarna av den som inte vill lämna dem ifrån sig faller sig naturligt och kan inte anses strida mot de rättssäkerhetsprinciper. som gäller i vårt land. I begreppet rättssäkerhet bör man f.ö. inbegripa de enskildas intresse av att skatter. tullar och avgifter fördelas dem emellan på det sätt som lagstiftningen avser. Detta intresse måste självfallet tillmätas stor betydelse i den nu aktuella lagstiftningen. Naturligtvis finns i detta som i andra sammanhang gränser som inte bör överskridas med hänsyn

Prop. l975/76:ll 109

till den enskildes berättigade intressen av mer privat natur. Denna fråga om balans mellan behovet av effektiv kontroll och privatintrcssen har ut- redningen ägnat särskild uppmärksamhet.

I sammanhanget bör nämnas skönstaxeringsinstitutet och andra på sköns- mässiga grunder fattade beslut som avser att möjliggöra beskattning även om inga eller endast ofullständiga uppgifter har lämnats till beskattnings- myndigheten. Många gånger är det nämligen fördelaktigare för den skatt- skyldige att bli skönsmässigt beskattad än att påföras skatter på grundval av ett korrekt material. Även detta förhållande utgör ett starkt motiv för den föreslagna lagstiftningen.

Slutligen vill jag understryka att de åtgärder som syftar till att säkra be- visning vid taxering m. m. bör ha en väsentligt annan utformning än tvångs- medlcn i straffprocessen. Det är en avsevärd skillnad mellan sådana om- ständigheter som medför att material för skattekontroll begärs och sl—zälen för att tillgripa tvångsmedel för att säkra bevisning i brottmål. Ofta finns i de fall där bevissäkringslagen är avsedd att tillämpas ingen grund för miss- tanke om brott. Utredningen har tagit hänsyn därtill vid utformningen av sina förslag.

Jag anser liksom flertalet remissinstanser att utredningens förslag till be- vissäkringslag är i allt väsentligt väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. I det följande avser jag gå närmare in på lörslagets detaljer.

Utredningens förslag. som även innefattar ändringar i vissa beskatt- ningslagar m. m.. torde fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga [.

De övriga författningsförslag som utredningen har lagt fram avser änd- ringar i ett antal skattelagar samt tullagen. vilka innebär att myndighet skall ha rätt att få tillträde till den granskades verksamhetslokaler. l 4% lagen (19081128)om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter föreslås vidare en ändring på grund av att handräckningslagen skall upphävas när bevissäkringslagen träderi kraft. Slutligen föreslås en ändring i 7 % Ang av innebörd. att arbetsgivare är skyldig att vid granskning utlämna tidkort och liknande handlingar, som han inte obligatoriskt är skyldig upprätta om granskningsmyndigheten begär det.

Jag anser att dessa förslag bör genomföras med vissa ändringar. Även i fortsättningen bör gälla att den granskade skall vara skyldig att lämna granskningsmannen tillträde till verksamhetslokalen. Med denna lösning är den föreslagna ändringen av FFL inte påkallad. Som jag tidigare har uttalat bör vitesbestämmelserna i 58 % TL ändras så att de omfattar möjlighet att utsätta vite inte bara som f. n. vid underlåtenhet att tillhandahålla rä- kenskaper och andra handlingar vid taxeringsrevision utan också vid för- summelse av annan skyldighet som enligt 56% 2 mom. TL åligger skatt- skyldig i samband med taxeringsrevision. En ändring i samma syfte bör göras i 30% lagen (1958:295) om sjömansskatt.

8.2. Förslaget till bevissäkringslag H..-7. I Til/('inl/mingsområr/ef

Enligt 1 : förslaget skall lagen kunna tillämpas vid revision eller annan granskning inom praktiskt taget hela området för skatter. tullar och avgifter. Lagen föreslås gälla vid all slags granskning enligt de författningar. som uppräknas i lagrummet. således vad (. ex. gäller inkomst— och förmögen— hetsskattcr samt mervärdeskatt också vid annan granskning än taxerings- revision resp. skatterevision. Bland de skatter som inte tagits med märks arvs— och gåvoskatten.

Remissinstanserna har allmänt inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Flera av dem anser det vara en fördel att reglerna hlir enhetliga. I samband därmed tar ett par instanser upp frågan om samordning av olika myndigheters åtgärder mot den som skall granskas.

För egen del kan jag ansluta mig till utredningsförslaget i denna del. Undantaget i fråga om arvs— och gåvoskatt anserjag berättigat med hänsyn till att kontrollföreskrifterna beträffande den skatten f. n. inte är utformade på sådant sätt att de ger något egentligt underlag för åtgärder enligt den föreslagna lagen.

Prop. 1975/76211 110

Det har sedan länge förelegat ett behov av att kunna bättre samordna kontrollåtgärder från olika myndigheters sida. Detta behov blir sannolikt än mer markerat i framtiden. Lagförslaget underlättar en sådan samordning. Åtskilliga samordningsproblem kommer emellertid att kvarstå även efter ett genomförande av förslaget. De får lösas i ett annat sammanhang. Slutligen bör en viss redaktionell ändring göras i förslaget i denna del. Till denna återkommer jag i specialmotiveringen.

8. 3 . 3 Bcskritwingar

l 2 & förslaget anges ordet säkringsåtgärd som gemensam benämning på de åtgärder som kan företas enligt lagen. Vissa termer definieras. nämligen "bevismedel". "förvar". "utrymme" och "granskningsman".

Med "granskningsman" avses den som i sin tjänst har att övervaka gransk- ningen samt den som särskilt har förordnats att vara granskningsman enligt lagen. De tjänstemän som skall få sådant förordnande — vilket medför be- hörighet att fatta beslut om vissa säkringsåtgärder samt att verkställa dem — får enligt utredningen bestämmas i administrativ ordning.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit innehållet i paragrafen. Från ett par håll påpekas emellertid att lagförslaget inte reglerar möjligheten att besiktiga lokaler. granska varulager rn. rn. eller verkställa kassainventering och dylikt. Det ifrågasätts om inte begreppet bevismedel borde utvidgas till att avse förslagsvis även varulager. inventarier m.m. ] övrigt går flera remissinstanser in på frågan om vilka tjänstemän som bör få särskilt för- ordnande att vara granskningsman. Ett par av dem uttalar att varje tjäns- teman som genomför taxeringsrevision bör få behörighet att vara gransk- ningsman enligt lagförslaget.

Ävenjag anser att det är önskvärt att möjlighet öppnas för granskningsman att besiktiga lokaler etc. när den granskade vägrar att lämna tillträde. Detta behov kan emellertid enligt min mening inte tillgodoses på det sätt som föreslagits av vissa remissinstanser. nämligen att utvidga begreppet bevis- medel. Den berörda frågan bör enligt min mening lösas i ett annat sam- manhang. Däremot kan vitesbestämmelserna i TL med fördel utsträckas till att avse även skyldighet att lämna tillträde till lokaler och tillåta kas- sainventering. Jag skall i det följande ta upp denna fråga. Rätt att vara granskningsman i lagförslagets mening bör i varje fall tills vidare inte auto- matiskt följa med uppgift att utföra granskning eller förordnande att verk- ställa taxeringsrevision. Jag ansluter mig till den åsikten som utredningen har gett uttryck åt. nämligen att som granskningsman bör förordnas endast tjänsteman med särskild erfarenhet och tillräcklig utbildning. Dessa för- ordnanden bör ges inte bara generellt utan även kunna avse ett särskilt fall av granskning.

lin remissinstans har gått in på vissa frågor om vilka handlingar som

Prop. l975/76:ll fll

kan hänföras till bevismedel. Frågeställningen skall behandlas i specialmoti- veringen.

l3 ;" förslaget regleras hur säkringsåtgärd skall verkställas. Beslag verkställs genom att bevismedel fråntas innehavaren eller i säkrat skick lämnas kvar hos honom. försegling genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller liknande förslutning samt eftersökning genom att förvar eller utrymme genomsöks för eftersökande av bevismedel.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot dessa bestämningar. Med anledning av vissa synpunkter som förts fram vill jag emellertid föreslå den bestämmelsen att verkställighet av beslag sker genom att bevismedel omhändertas. underförstått av den som verkställer beslutet. Handräckningslagen har en liknande formulering av de åtgärder som lagen medger.

8. J . _? Villkor . för beslut

Enligt 4.5 förslaget skall beslut om säkringsåtgärd få fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet. För att beslut skall kunna verkställas fordras emellertid i princip kommunikation med den grans- kade och annan. hos vilken förrättningen skall äga rum (9 ä). 1 motiven till paragrafen påpekar utredningen att beslut om säkringsåtgärd många gång- er skullc bli utan verkan om kontakt med den granskade skulle tas dess— förinnan. '

Förslaget har kritiserats av några remissinstanser som anser att den som berörts av beslutet i princip skall höras innan beslutet fattas. F,n remissinstans- menar att förhandskontakt bör kunna underlåtas endast om sådan kunde antas leda till att bevismedel undanröjdes eller förvanskades.

För egen del vill jag säga följande. Det ligger självfallet så till att beslut om säkringsåtgärd i de allra flesta fall blir aktuellt först sedan den granskade har fått del av anmodan att lämna ifrån sig bevismedel för granskning men vägrar detta eller t. ex. uppger att räkenskaperna förkom mit. Den granskade bör då kunna räkna med att myndigheten kan komma att vidta särskilda åtgärder. Frågan om den granskade eller annan i förväg skall höras be- träffande ifrågasatt säkringsbeslut skulle visserligen kunna bedömas på sam- ma sätt som frågan om hörande av part enligt 15; förvaltningslagen (l97l:290). Där föreskrivs att part i princip skall få yttra sig innan ärende avgörs men att han inte behöver beredas tillfälle att yttra sig bl. a. om det kan befaras att genomförande av beslutet i ärendet skulle avsevärt försvåras därigenom. Detta torde oftast vara fallet när fråga om säkringsåtgärd kommer upp. eftersom användning av säkringsåtgärd förutsätter att risk finns för att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. En tillämpning av den nyss angivna bestämmelsen passar emellertid inte in i de faktiska situationer som lagförslaget avser.'Säkringsåtgärd kan sålunda bli aktuell när en granskningsman utför tagt'eringsrevision i den granskades egna lokaler. Att då kräva att denne i vissa fall formellt skall höras innan beslut får

Prop. ]975/76zll 112

fattas om beslag av en räkenskapshandling eller om eftersökning är enligt min mening inte särskilt meningsfullt. Den granskade harju regelmässigt möjlighet att lägga fram sina synpunkter dels när åtgärden ifrågasätts av granskningsmannen. dels när den skall verkställas. Som framgått och ytter- ligare skall behandlas i det följande har som villkor för verkställighet fö- reskrivits att den som berörs därav i princip skall beredas tillfälle att vara närvarande. Den bestämmelsen är enligt min mening fullt tillräcklig som skydd för den enskildes befogade intressen. Jag anser alltså att den föreslagna lösningen bör godtas.

Villkoren för beslut om beslag av bevismedel har angetts i 5 .5 förslaget. Sådant beslut får fattas om bevismedlet inte tillhandahålls granskningsman- nen eller risk föreligger att det kommer att undanhållas eller förvanskas. Vad som är bevismedel bestäms således i den aktuella granskningsförfittt- ningen. l tnotsats till vad som gäller för handräckning enligt handräck- ningslagen fordras inte för beslag att bevismedlet skall vara av väsentlig betydelse för granskningen.

Remissinstanserna har särskilt uppehållit sig vid den förutsättningen som avser risk för undanhållande eller förvanskning. Rekvisitet återkommer i de följande paragraferna. Några remissinstanser anser att det bör fordras en mer accentuerad risk föratt beslag skall få beslutas medan andra menar att riskfaktorn inte bör överbetonas. Ett par remissinstanser anser att endast bevismedel av väsentlig betydelse för granskningen skall få beslagtas.

För egen del anserjag att förslaget är väl avvägt. Att skärpa "riskvillkoret" anser jag inte påkallat. Det avser bl.a. den situationen att den granskade visserligen inte nekar att lämna ifrån sig bevismedlet men å andra sidan visar att han vill förhala utlämnandet. I praktiken synes detta läge inte vara ovanligt. Självfallet bör för beslag inte krävas att bevismedlet har sär- skild betydelse för granskningen. En sådan bedömning kan oftast inte göras förrän handlingen har kunnat sammanställas med annat material. Förslaget bör alltså godtas.

[ 6,5 förslaget finns regler om villkor för försegling av förvar eller ut- rymme. Paragrafens första stycke avser ett fall när försegling obligatoriskt skall ske. nämligen när beslagtaget bevismedel lämnas kvar hos innehavaren. Enligt andra stycket får beslut om försegling fattas om bevismedel inte lämpligen kan föras från den plats där det påträffats. Bestämmelsen. som föreslagits av arbetstekniska skäl. har inte särskilt berörts av någon remiss- instans. Det tredje stycket avser försegling när granskningsmannen inte får tillåtelse att genomsöka förvar eller utrymme. Som villkor för försegling gäller i detta fall att det finns grundad anledning anta att bevismedel finns i förvaret eller utrymmet samt att risk föreligger att det kommer att undan- hållas eller förvanskas.

Det har påpekats vid remissbehandlingen att tillämpningen av tredje styck- et .skulle underlättas om "riskt-'illkoref" uteslöts. Jag vill instämma i denna synpunkt. Det rör sig här om situationer där försegling måste ske i avvaktan på att eftersökning kan beslutas eller beslut härom kan verkställas. dvs.

Prop. 1975/76:11 113

eftersökning kan inte ske omedelbart. Detta villkor bör enligt min mening bytas mot riskvillkoret. Eftersom det rör sig om ett i viss mening provisoriskt beslut bör det inte fordras mer än att det skäligen kan antas att bevismedel finns i förvaret eller utrymmet.

1 7.5 förslaget anges villkoren för beslut om eftersökning. Paragrafen innehåller bestämmelser om eftersökning i utrymme. som används för den granskades verksamhet. elleri förvar som finns i sådant utrymme. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats (första stycket). För att eftersökning skall få beslutas måste det föreligga grundad anledning anta att utrymmet eller förvaret används för den granskades verksamhet samt risk föreligga att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas.

] paragrafen anges också villkoren för beslut om eftersökning i andra utrymmen och förvar än som avses i första stycket. förutom "riskvillkoren" enligt första stycket fordras för sådant beslut att det finns grundad anledning anta att bevismedel finns i utrymmet eller förvaret.

Bland remissinstanserna anser en grupp att riskvillkoren bör slopas medan en annan menar att villkoren för beslut om eftersökning bör skärpas i ett eller annat avseende.

Enligt min mening är rekvisiten avvägda på ett sätt som tar rimlig hänsyn både till det skydd mot opåkallade ingripanden som den granskade bör ges och till beslutsfattarens möjligheter att få tillgång till underlag för beslut om säkringsåtgärd. För eftersökning i privatutrymmen gäller särskilt angivna villkor. En skärpning av dessa skulle enligt min mening leda till att eftersökning inte skulle kunna användas på ett tillräckligt smidigt och effektivt sätt. Jag är emellertid medveten om att vissa svårigheter kan uppstå när det gäller att avgöra vad som är utrymme inden granskades verksamhet och vad som är privatutrymmen.

Med anledning av vad ett par remissinstanser har påpekat vill jag föreslå att med utrymme som används för den granskades verksamhet uttryckligen jämställs utrymme som yrkesmässigt används av annan med uppdrag för den granskade i dennes verksamhet. Med detta tillägg bör utredningens förslag i stort sett kunna godtas.

[ Så förslaget sägs att beslut om säkringsåtgärd omedelbart skall hävas när skäl för åtgärden inte längre föreligger.

Remissinstanserna har i detta sammanhang lagt fram ett antal synpunkter av i huvudsak teknisk-juridisk art. Bl.a. påpekas att bestämmelse saknas om den tidpunkt då en förrättning skall anses avslutad. Synpunkter har lagts på frågan om beslag enligt 27 kap. RB skall ta över beslag enligt lag- förslaget. Vidare föreslås en särskild bestämmelse om vem som har att- häva säkringsåtgärd.

Det framstår som naturligt att utfärdandet av bevis om att verkställighet har skett får utgöra slutpunkten på förrättningen. Sådant bevis bör kunna avse en av flera lokaler där eftersökning har genomförts. Enligt min mening finns inga Skäl för att beslag enligt RB skall träda i stället för beslag enligt

Ä" Regeringen I975/7o. / leml. _---'N'r ] l.

Prop. 1975/76:11 114

bevissäkringslagen. ()fta torde nämligen ett beslag enligt lagförslaget från skatterättslig synpunkt ge en bättre effekt än ett straffrättsligt beslag. vilket tvångsmedel syftar till att säkra bevisningen-i brottmål och inte för gransk- ningen som sådan. Vem som skall vara behörig att besluta om hävning av säkringsåtgärd skall behandlas senare vid genomgång av behörighets- reglerna.

I syfte att förtydliga bestämmelsen bör. som en remissinstans har påpekat. uttryckligen anges att beslut om säkringsåtgärd omedelbart skall hävas. när åtgärden inte längre behövs för att säkra bevisning. Därigenom klargörs att t. ex. beslag får bestå till dess lagakraftvunnet beslut föreligger i skatte- eller avgiftsprocessen.

8.3. 4 l-"il/korjör verkställighet

Enligt 9 & första stycket förslaget skall den som avses med granskningen eller någon som kan anses företräda honom beredas tillfälle att närvara när beslut om säkringsåtgärd skall verkställas. Detsamma skall gälla annan person om verkställighet skall ske hos honom. Närvaro av den som berörs av förrättningen är dock inte något absolut krav för verkställighet. Verk- ställighet skall nämligen enligt andra stycket få ske om den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kan beredas tillfälle att inställa sig. Eftersökning enligt 7 åandra stycket får dock ske i sådan persons frånvaro endast om det kan antas att den granskade söker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer att försenas.

Vid remissbehandlingen har bl.a. anmärkts på att den granskade inte behöver kallas till förrättningen om någon är närvarande ”som kan anses företräda honom" samt att det i motiven ställs alltför små krav för att någon skall anses vara "representant” för den granskade. Den första me- ningen i andra stycket. påpekar en remissinstans. täcker inte det fallet att den granskade visserligen snabbt kan underrättas om förrättningen men på grund av sin vistelseort eller av andra skäl inte snabbt kan inställa sig. Det framhålls också att frågan om förhalning eller försening av granskningen vid eftersökning i privatutrymmen i praktiken kommer att medföra svåra avgöranden.

För egen del anser jag att den granskade och annan hos vilken verk- ställighet skall ske i princip bör beredas tillfälle att närvara. Att legal ställ- företrädare för den granskade bör beredas tillfälle att närvara torde inte behöva särskilt anges. Verkställighet bör emellertid i princip få ske utan att de nu nämnda är närvarande om de inte utan nämnvärt uppskov kan kallas till förrättningen eller inte kan inställa sig vid den. En förutsättning för att verkställigheten skall få ske i sådana fall bör vara att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Eftersökning i privatutrymmen i frånvaro av den som verkställigheten skall ske hos — dvs. i allmänhet den granskade — bör dess- utom förknippas med de villkor som utredningen har föreslagit för sådana

Prop. 1975/76111 115

fall. Ibland kan förhalningsuppsåtet finnas hos annan än den granskade. Även då bör eftersökning i privatutrymmen kunna verkställas i frånvaro av den hos vilken verkställighet skall ske.

! lOå förslaget föreskrivs att den granskade eller annan hos vilken verk- ställighet sker äger tillkalla vittne men att förrättningen därigenom inte får uppehållas i onödan.

Ett par remissinstanser har uttalat sig om denna bestämmelse. Enligt en remissinstans bör kravet på vittnes närvaro vara obligatoriskt. Jag kan inte dela den uppfattningen. Obligatoriskt vittne är inte föreskrivet ens för en så ingripande åtgärd som straffprocessens husrannsakan enligt RB. Jag an- ser att utredningens förslag bör godtas. En redaktionell ändring bör dock gö- ras i förtydligande syfte.

Enligt 11 & förslaget får verkställighet inte ske om förrättningen kan antas medföra synnerlig olägenhet för någon som berörs av den. I 12 & föreskrivs att förrättning för verkställighet utan medgivande av den som berörs därav inte får påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8 och i 13.5 förslaget sägs att vid verkställighet skada inte får förorsakas på egendom men dock lås eller annan stängningsanordning brytas.

Liksom en remissinstans anser jag att innehållet i dessa tre paragr'afer. som alla reglerar förfarandet vid verkställighet av säkringsåtgärd. bör återges i en enda paragraf.

En remissinstans anser att en för vidsträckt tolkning av "synnerlig olä- genhet" i den föreslagna ll & kan medföra svårigheter vid förrättning. Stor uppmärksamhet har remissinstanserna ägnat åt bestämmelsen i 12 &. En remissinstans anser att tidsbegränsningen för verkställighet bör slopas. me- dan de flesta andra som uttalat sig i saken anser att tiden för verkställighet bör utsträckas. Det påpekas att t. ex. handräckningslagen föreskriver förbud mot förrättning mellan kl. 21 och kl. 9. I vissa fall är de skattskyldiga anträffbara endast under kvällstid. framhålls det. liksom att bestämmelsen i 11 så ger tillräckligt skydd åt den som berörs av förrättning. Innehållet i 13.5 har inte föranlett något remissuttalande.

För egen del vill jag anföra följande. Innehållet i 11 ;" bör avse att verk- ställigheten skall genomföras så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av förrättningen. Därigenom bör möjligheten att verkstäl- la beslag och eftersökning i verksamhetslokaler etc. på olämpliga tider bli till- räckligt begränsad. Vad det kommer an på är enligt min mening att även här markera den privata sektorns speciella ställning genom att föreskriva en klar avgränsning av den tidrymd då eftersökning i privatutrymmen skall få påbörjas. Den tidsbegränsning som utredningen har föreslagit bör därför behållas för eftersökning i sådana utrymmen. dvs. verkställigheten bör inte få påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8 utan medgivande av den som berörs. Innehållet i 13% bör godtas oförändrat.

Vid remissbehandlingen av 24 & förslaget. som avser besvär över gransk- ningsmans beslut och över verkställighet. har påpekats att utredningen

Prop. 1975/76:11 116

uppenbarligen ansett att beslut om säkringsåtgärd skall få verkställas ome- delbart. Det uttalas att bestämmelse härom bör införas i lagen för tydlig- hetens skull. Det påpekas också vid remissbehandlingen att genom en ut- trycklig bestämmelse bör göras klart att särskilt förordnad granskningsmans beslut om säkringsåtgärd får verkställas även om det inte har överprövats enligt 16; tredje stycket.

Med anledning av dessa påpekanden föreslår jag att lagen kompletteras med en bestämmelse som anger att beslut angående säkringsåtgärd får verk- ställas omedelbart.

I anslutning därtill bör regleras frågan om verkställighet i den situationen när eftersökning i utrymmen som har antagits vara "prix-*ata" vid verk- ställighet visar sig vara verksamhetslokaler. Sådant beslut bör fattas av länsskatterätt och det finns enligt min mening inte något skäl för att frågan om eftersökning skulle behöva omprövas i nu avsett fall. En bestämmelse härom bör införas och även omfatta beslut om eftersökning i förvar i pri- vatutrymme.

[ 14?" förslaget föreskrivs att bevismedel som tagits i beslag får lämnas kvar hos innehavaren endast om synnerliga skäl härför föreligger samt. i andra stycket. att vid verkställighet av beslag även förvar för bevismedlet får fråntas innehavaren eller förseglas.

Endast en remissinstans har uttalat sig i sak om paragrafens innehåll. Jag ämnar återkomma till detta i Specialmotiveringen. I princip kan jag tillstyrka förslaget i denna del.

Bestämmelseni 15 & förslaget innebäratt vid verkställighet av eftersökning i utrymme även förvar som påträffas där får genomsökas. Förslaget. som inte föranlett något uttalande från remissinstanserna. bör godtas.

8.2.5. Behörig/lef alt/'alla och verkställa bas/ul

] 16,5 förslaget regleras behörigheten att fatta beslut om säkringsåtgärd. Denna behörighet har fördelats mellan domstol och granskningsman. Länsskatterätt skall sålunda besluta om eftersökning i s. k. privatutrymmen (7 & andra stycket) medan granskningsman beslutar i övriga fall. Om särskilt förordnad granskningsman har fattat beslut om säkringsåtgärd måste han underrätta den som har att övervaka granskningen härom. Denne skall ome- delbart pröva om beslutet skall bestå.

Förslaget har föranlett yttranden från åtskilliga remissinstanser. Ett par av dem anser att behörigheten att fatta beslut har avvägts på ett rimligt sätt. De flesta remissinstanserna uttalar sig emellertid för en annan fördelning av behörigheten. En grupp anser att granskningsmannen eller i vart fall den som har att övervaka granskningen bör tilläggas behörighet även vad gäller att besluta om eftersökning i privatutrymmen. En annan grupp bland remissinstanserna vill begränsat granskningsmannens behörighet eller helt lägga beslutanderätten på länsskatterätt. i varje fall om saken inte är bråds-

Prop. l975/76zll 117

kande. . Om den säkringsåtgärd som beslut om beslag innebär över huvud taget

skall fungera i praktiken. kan det enligt min mening inte komma i fråga att lägga beslutanderätten på domstol. Men inte heller eftersökning i verk- samhetslokaler — där bevismedlen normalt brukar förvaras — skulle i all- mänhet kunna verkställas på ett meningsfullt sätt om domstols medgivande skulle krävas. Behov av eftersökning liksom villkoren härför kan ofta konsta- teras 1öreligga först sedan granskning har påbörjats i verksamhetslokalen. Jag vill hänvisa till vad en remissinstans uttalat därom att det i regel är omöjligt att i förväg veta vilka problem som kan uppstå vid en granskning och vilka tvångsmedel som kan bli nödvändiga. Att granskningsman skulle få försegla utrymmen eller förvar i avvaktan på länsskatterätts beslut om eftersökning innebär enligt min mening inte någon lämplig lösning. För- segling är en åtgärd som bör tillgripas endast i nödfall. särskilt med hänsyn till den frestelse det kan vara för den granskade att bryta förseglingen och undanskaffa bevismedel. Jag vill å andra sidan i dagens läge inte föreslå att alla beslut om eftersökning skall få fattas av särskilt förordnad gransk- ningsman eller den som skall övervaka granskningen. Eftersökning i pri- vatutrymmen bör som utredningen har föreslagit få beslutas endast av- länsskatterätt. Sedan man har fått praktiska erfarenheter av systemet kan eventuellt behov av ändringar övervägas. Jag anser alltså att reglerna i 16% förslaget bör godtas.

1 17 .:" förslaget regleras vem som är behörig att verkställa beslut om säk- ringsåtgärd. Huvudregeln är den att utmätningsman verkställer beslut på begäran av granskningsman. Granskningsman får dock verkställa beslut som han själv äger fatta om verkställigheten sker i närvaro av den som berörs av beslutet eller annan som kan anses företräda denne och förrätt- ningen kan genomföras obehindrat.

De flesta remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Av dem som framfört kritik vill flertalet att verkställighet skall tillkomma endast utmätningsman. Några anser däremot att granskningsman i princip skall få verkställa beslut.

För egen del anser jag att förslaget i stort sett är väl avvägt. Det innebär att granskningsmannen alltid skall kunna påkalla verkställighet av utmät- ningsman. 1 enkla fall. t.ex. när bevismedel som granskningsmannen har om hand skall beslagtas. torde han dock finna att utmätningsmans med- verkan är överflödig. Enligt min mening bör granskningsman äga verkställa hävning av beslut och beslut om beslag även i frånvaro av enskild part. Jag har tidigare föreslagit att särskilt tillkallat vittne måste vara närvarande vid verkställighet i parts frånvaro.

Den föreslagna bestämmelsen att granskningsman äger tillfälligt avlägsna förslutning som anbringats på grund av försegling ( 18 S) harjag ingen erinran mot.

Prop. 1975/76:11 118

8.2.6. U/rdanmgande av bevismedel/"nin granskning

Enligt förslaget (19 är kan den granskade yrkat att beslagtaget bevismedel skall undantas från granskningen därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll eller att innehållet på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom. Han skall i sådant fall göra skriftlig framställning till länsskatterätten.

Förslaget har godtagits av nästan samtliga remissinstanser. Ett par re- missinstanser anser att även annan än den granskade bör kunna yrka undan- tagande av bevismedel. Det hänvisas bl.a. till det fallet att flera personer kan ha anlitat samma ombud, som har tystnadsplikt gentemot dem alla.

Jag anser att denna synpunkt bör beaktas. Den hos vilken verkställighet sker bör alltså ges möjlighet att göra framställning som avses i paragrafen. Vidare bör sådan framställning kunna avse även del av bevismedel.

Enligt 20 &" förslaget skall länsskatterätten underrätta granskningsmannen om innehållet i framställning enligt 19 å så snart sådan kommit in till rätten. Granskningsmannen skall då omedelbart ställa bevismedlet till rättens för- fogande. 121 & första stycket sägs att rättens prövning skall ske utan dröjsmål samt att framställningen får bifallas endast om synnerliga skäl föreligger (_ifr 56% 4 mom. TL). Enligt 21 å andra stycket skall bevismedlet vid bifall till framställningen genast överlämnas till den granskade. Bevismedel som har undantagits får inte återges eller åberopas i granskningsärendet.

De föreslagna bestämmelserna berörs endast av ett par remissinstanser. Bl.a. sägs att granskningsmannen i avvaktan på länsskatterättens prövning inte bör få ta del av bevismedel som någon begärt undantaget från gransk- ning. En remissinstans anser att undantaget bevismedel inte skall över- lämnas till den granskade förrän beslut om undantagande har vunnit laga kraft.

För egen del anser jag liksom utredningen att framställning som här av- ses inte bör obligatoriskt medföra att bevismedel tills vidare inte får grans- kas. Jag vill understryka att prövning alltid skall ske av sådan framställning, alltså också när den är helt ogrundad. Om granskningen alltid måste avbrytas så snart framställning om undantagande har gjorts. skulle möjligheten att sabotera granskningen kraftigt öka. Jag vill hänvisa till att gransknings- mannen har tystnadsplikt beträffande vad han erfarit vid granskningen.

Enligt min mening bör bevismedel eller del därav som länsskatterätt har undantagit från granskning normalt återlämnas till den som gjort fram- ställningen först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Domstolen bör dock kunna förordna om undantag från denna regel. Jag föreslår att if'ri'rgavarande bestämmelser i utredningens förslag godtas med nu angivna ändringar.

8.3.7. Underrättelse om beslut och verks/äl/rjrz/rel

Enligt 22 & första stycket förslaget skall beslut om säkringsåtgärd utfärdas skriftligt och senast i samband med verkställigheten lämnas till den grans- kade eller om denne inte är närvarande till någon som kan anses företräda

Prop. l975/76:11 119

honom. Om inte någon nu avsedd person är närvarande vid förrättningen skall beslutet delges den granskade. Vidare föreskrivs i paragrafen att beslut enligt 16 så första stycket. dvs. om eftersökning i privatutrymmen,ellerenligt 21 å— som avser undantagande av bevismedel från granskning — samt beslut på grund av besvär enligt 24,5 omedelbart skall meddelas granskningsman.

1 23 & förslaget föreskrivs att beslut om verkställighet skall utfärdas skrift- ligt och tillställas den granskade på sätt som sägs i 22 &. Annan hos vilken förrättning företas skall underrättas om verkställigheten på motsvarande sätt.

Förslagen har föranlett synpunkter från några remissinstanser. Jag anser att åtskilligt av vad som förts fram bör föranleda justeringar i lagtexten. När den granskade varken personligen" eller genom legal ställföreträdare har varit närvarande vid förrättningen bör-beslutet om säkringsåtgärd delges honom även om han har varit representerad vid verkställigheten. Bevis om verkställighet av beslag bör innehålla förteckning över beslagtagna be- vismedel och erinran om möjligheten att begära undantagande av bevis- medel för granskning. De föreslagna reglerna om att granskningsman skall underrättas om beslut kan jag godta i sak.

8.2.8. Besvär

Enligt 2455 förslaget skall talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet föras genom besvär hos länsskatterätt. Det allmännas talan skall föras av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen.

Flera av de synpunkter som remissinstanserna har anlagt på denna be- stämmelse är beaktade genom den bestämmelse som jag i det föregående har föreslagit om att beslut om säkringsåtgärd får verkställas omedelbart. Med anledning av vad ett par remissinstanser uttalat vill jag påpeka att bestämmelsen om inhibition enligt 28 ;" förvaltningsprocesslagen (197112911 i princip är tillämplig även i fråga om beslut enligt det lagförslag som nu behandlas. Jag kan däremot inte instämma i den framförda åsikten att besvär över utmätningsmans verkställighetsåtgärder bör föras hos överexekutor. En sådan föreskrift skulle komplicera förfärandet utan att innebära någon fördel för den enskilde.

8.3.9. Övriga bestämmelser

_ De återstående paragraferna i lagförslaget reglerar vilken länsskatterätt

som är behörig att handlägga framställning om eftersökning i privatutrym- men och om undantagande av bevismedel från granskning samt besvär enligt 24å (25 ;"). frågan om lagens tillämplighet när det förekommer an- ledning till misstanke om brott (26 å). Vidare änns föreskrifter om sekretess vid lagens tillämpning och straffbestämmefser vid åsidosättande av denna tystnadsplikt (27 i). 1 den sista paragrafen (28 &) sägs att föreskrifter för tillämpning av lagen meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1975/76:11 120

En remissinstans påpekar att behörighetsreglerna i 25 % leder till att besvär från hela landet över utmätningsmans verkställighetsåtgärder kommer att prövas av länsskatterätten i Stockholms lätt i de fall verkställigheten för— anletts av t. ex. riksskatteverkets (RSV:s) revisions- och granskningsverk- samhet.

Jag anser att de föreslagna behörighetsreglerna inte är utformade på ett lämpligt sätt. Huvudregeln innebär att ifrågavarande behörighet tillagts länsskatterätten i det län där den som har att övervaka granskningen har sitt tjänsteställe. Frånsett att belägenheten av tjänstestället för den som har att övervaka granskningen oftast inte är känd för allmänheten. vilket dock kan klaras genom besvärshänvisningens närmare utformning. så med- för reglerna likväl nackdelar genom att en stor mängd besvär kommer att koncentreras till länsskatterätten i Stockholms län. Detta gäller inte bara de beslut som fattas av RSV. Med den nuvarande utformningen av riks- försäkringsverkets organisation kommer länsskatterätten i Stockholm att bli ensam behörig också i fråga om besvär m.m. när bevissäkringslagen tillämpas vid den kontroll som detta verk utför. Även i andra fall skulle en sådan effekt uppstå på grund av reglerna om länsskatterättens behörighet.

Enligt min mening bör vid framställning om eftersökningsbeslut enligt 16% första stycket och besvär enligt 24% utredningens förslag i första hand den länsskatterätt vara behörig som har att pröva den granskades taxering till statlig inkomstskatt för det år. då framställningen görs eller det över- klagade beslutet om säkringsåtgärd har fattats. I praktiken blir detta oftast länsskatterätten i det län där den granskade är bosatt. I vissa fall är den granskade inte skattskyldig till statlig inkomstskatt. Så är bl.a. fallet med handelsbolag. partrederier och vissa dödsbon. Föreligger denna situation bör länsskatterätten i det län vara behörig, där beslut om säkringsåtgärden skall verkställas eller har verkställts. Framställning enligt 19 % om handlings undantagande från granskning bör prövas endast av den länsskatterätt där verkställighet av beslaget har ägt rum.

Med hänsyn till vad i prop. l975z78 föreslagits om ändring i 20 kap. 3% brottsbalken bör andra stycket i den föreslagna 27% gälla endast till den 1 januari 1976. Förslaget i 28% bör utgå med hänsyn till 8 kap. 13% punkt 1 regeringsformen.

8.3. Il) Övrigt

En remissinstans har erinrat om att det i 10% handräckningslagen finns en bestämmelse om att kostnaderna för handräckning enligt lagen skall åvila statsverket. Det sätts i fråga om inte en motsvarande bestämmelse bör införas i bevissäkringslagen.

Den avsedda föreskriften i handräckningslagen skall ses mot den bak- grunden att talan mot verkställighet enligt lagen förs enligt vad som gäller i utsökningslagen. l utsökningslagen finns särskilda bestämmelser om er— sättning av parts kostnad i utsökningsmål. Bevissäkringslagen har däremot

Prop. 1975/76211 121

inte anknytning till utsökningslagen. Frågan om kostnadsersättning. som kan tas ut av enskild, kan därför inte bli aktuell i det föreslagna förfarandet.

8.4. Lagen om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt

Enligt 6 % andra stycket lagen (197152) om skatterätt. fastighetstaxerings- rätt och länsrätt är rätten i visst fall domför utan nämndemän. Vad som sägs i andra stycket gäller enligt tredje stycket också vid avgörande av mål om handräckning vid taxeringsrevision och handlings undantagande från taxeringsrevision.

1 vad 6 % tredje stycket avser mål enligt handräckningslagen bör det ändras till att i stället avse mål enligt bevissäkringslagen. Bestämmelsen bör vidare kompletteras så att den avser alla mål om handlings undantagande från

granskning.

8.5 prprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upp- rättats förslag till

1. bevissäkringslag för skatte— och avgiftsprocessen.

2. lag om ändring i lagen (1908:128 5. 1) om bevillningsavgifter för sär-

Prop. l975/76:11 122

skilda förmåner Och rättigheter,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953z272).

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623). 5. lag om ändring i lagen (1958z295) om sjömansskatt.

6. lag om ändring i lagen (19592552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m..

7. lag om ändring i lagen (1971252) om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

8. lag om ändring i tullagen (19732670). Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.'

8.6. Specialmotivering av förslaget till bevissäkringslag för skatte- och av- giftsprocessen

X. 6. [ Til/("itnpningsomrridet

I s*

Paragrafen överensstämmer med utredningens lagförslag frånsett vissa ändringar av redaktionell natur. Vidare har orden "i fråga om skatt. tull eller avgift" utbytts mot "för fastställande av skatt. tull eller avgift".

Lagen är tillämplig "vid revision eller annan granskning" enligt de upp- räknade författningarna. Termen granskning utgör en samlande beteckning på de olika metoder som myndigheterna får använda för att kontrollera lämnade uppgifter eller eljest skaffa underlag för ett fastställelsebeslut. Det skall alltså vara fråga om granskning i fråga om beräkning av skatt eller avgift. Granskningar för annat ändamål — t. ex. intern kontroll av redo- visningsansvar — omfattas inte av lagförslaget. De föreslagna säkringsåt- gärderna utgör komplement 'till de tvångsmedel. som f.n. finns. och kan således användas i kombination med dessa eller helt fristående. Sålunda inskränks tullmyndigheternas nuvarande befogenheter att använda tvångs- medel inte i något avseende.

I samband med frågan om samordning mellan olika myndigheters gransk- ning5verksamhet har en remissinstans uttalat att det med hänsyn till be- stämmelserna i fagen (1937z249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) i många fall kan vara tveksamt om hemliga uppgifter får utlämnas till annan myndighet. Det kan med anledning härav erinras om att sekretesslagen inte är tillämplig när hemliga handlingar lämnas myndigheter emellan. även om också i sådana fall viss hänsyn bör tas till de intressen som lagen avser att skydda (_ifr JO'.s ämbetsberättelse 1963 s. 425). Det är enligt min mening även utan uttryckligt författningsstöd uppenbart att en myndighet.som kan omhänderta en handling hos en enskild person med stöd av den nu föreslagna lagen. också har rätt-att ta del av handlingen om denna finns hos annan myndighet som har tagit handlingen i beslag.

lBilagan har uteslutits här. såvitt gäller de under 2—8 angivna lagförslagen. I dessa delar är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen. frånsett ett tillägg i förslaget till lag om ändring i lagen (19591552lom uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m.

Prop. 1975/76:11 123

(S'. 6 . 2 Beskrivningar

239

Paragrafen. som i stort sett överensstämmer med utredningens förslag. beskriver vad som avses med termerna säkringsåtgärd. bevismedel. förvar. utrymme och granskningsman.

Säkringsåtgänlerna enligt lagförslaget är av tre slag. nämligen beslag. för- segling och eftersökning. En beskrivning av den faktiska innebörden av dessa åtgärder finns i 3% lagförslaget.

l lagtexten sägs att till bevismedel hör "räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som enligt vad som är särskilt föreskrivet skall tillhandahållas för granskning". Det måste vara fråga om det slags material. som den granskade författningsenligt skall lämna ifrån sig för granskning. Därmed anges den yttre ramen för begreppet bevismedel enligt lagförslaget. Vad som i det särskilda fallet skall anses vara bevismaterial regleras således inte i paragrafen utan måste bedömas på grundval av tillämpliga bestämmelser i den aktuella granskningslörfattningen.

Som bevismedel anses alltså endast sådant-material, som den granskade utan särskild begäran måste överlämna för kontroll eller som gransknings- myndigheten äger begära att den enskilde skall lämna ifrån sig i ett pågående kontrollärende. Om materialet kan få betydelse för granskningen eller kom- ma att tjäna till bevis i en kommande process saknar i och för sig betydelse vid prövningen av om det är fråga om bevismedel eller inte. Avgörande är i stället om materialet är sådant som den enskilde måste tillhandahålla myndigheterna enligt den tillämpliga granskningsförfattningen.

Vem som för tillfället har hand om den dokumentation. som skall till- handahållas för granskning. är betydelselöst när det gäller att avgöra om materialet utgör bevismedel eller inte. En handling mister inte sin karaktär av bevismedel därför att den vid kontrolltillfallet befinner sig i tredje mans hand. Att den som är föremål för en viss granskning förvarar sin bokföring hos sin revisor föranleder således inte att bokföringen därigenom skulle falla utanför begreppet bevismedel. Har däremot en avtalspart ett eget kon- traktsexemplar. blir detta inte bevismedel i ett granskningsärende. som avser den andra avtalsparten. om inte den tillämpliga granskningsförfattningen föreskriver att tredje man i en sådan situation måste lämna ifrån sig sådan dokumentation.

Frågan vem som äger handlingen kan således vara av betydelse vid be- dömningen om en viss handling är bevismedel enligt lagförslaget. 1 tvek- samma fall bör presumtionen vara att åtminstone allt material. som har anknytning till den granskades verksamhet och förvaras i dennes utrymmen eller förvar eller hos ett ombud till honom i dennes lokaler. hör till den granskade verksamheten (jfr prop. l972zl45 s. 27).

Innebörden av termernt-tjörvnr och "try/mna anges med exemplifierande uppräkningar. Med förvar avses "skåp. låda. behållare. bankfack. väska. pärm. kuvert och liknande anordning. som kan tillslutas". Till utrymme

Prop. l975/76zll 124

hänförs "byggnad. lokal. gård. upplagsplats och liknande avgränsat utrym- me".

Begreppet förvar innefattar i första hand sådant förvaringsställe. där rä- kenskapsmaterial och liknande dokumentation normalt förvaras. Eftersom lagförslaget är tillämpligt också beträffande olika former av varubeskattning nämns bland exemplen även anordningar. som är avsedda för vätska. pulver eller liknande. Genom exemplifieringar av begreppet utrymme marke- ras att det skall vara fråga om rum eller platser som är avgränsade och har så stor yta att en person kan röra sig fritt där. Om allmänheten äger tillträde eller ej är utan betydelse för begreppsbestämningen. En parkeringsplats för motorfordon är t. ex. att anse som utrymme om den har inhägnats. [ annat fall är parkeringsplatser på samma sätt som gator och torg varken förvar eller utrymme i lagförslagets mening.

Gränsdragningen mellan förvar och utrymme kan i vissa fall medföra svårigheter. Följande allmänna synpunkter. som ansluter sig till vad ut- redningen anfört i detta avseende kan lämnas.

Förvar enligt lagförslaget är till en början alla anordningar. som typiskt sett utgör förvaringsanordning. En viktig begränsning utgör den omstän- digheten att förvaringsanordningen skall kunna tillslutas på något sätt. Utan- för begreppet faller således bord. öppna bokhyllor och liknande anordningar. En vanlig garderob utgör i likhet med ett fristående skåp ett förvar. Arkivrum får däremot anses falla under begreppet utrymme fastän det i regel är inrättat för förvaring av just räkenskapsmaterial eller dylikt. Bagageutrymmet i en personbil är givetvis ett förvar. men även personutrymmet bör anses som en sådan anordning. Detsamma gäller slutet utrymme i annat motorfordon. även om det kan vara relativt rymligt. liksom t.ex. lastrummet i en mö- belbuss.

Liksom i utredningens förslag avses med granskningsman enligt lagför- slaget två kategorier av tjänstemän.

Till den första kategorin hänförs tjänsteman som har att övervaka gransk- ningar inom sitt verksamhetsområde. Förebilden till denna beskrivning finns i 56% 3 mom. tredje stycket TL. Vem som på grund av sin tjänst har befogenhet som granskningsman framgår således inte av lagförslaget utan av arbetsordning eller instruktion för den ifrågavarande myndigheten. Skat- techeferna och enhetscheferna vid länsstyrelsernas skatteavdelningar tillhör den kategori av tjänstemän. som utan särskilt förordnande har gransknings- mans befogenheter enligt lagförslaget. Detsamma gäller de tjänstemän inom RSV:s olika avdelningar. som i sin tjänst har motsvarande funktioner. Även chefen för lokal skattemyndighet. chefen för riksförsäkringsvcrkets revi- sionssektion och motsvarande befattningshavare inom tillämpningsområdet i övrigt är på grund av sin tjänst granskningsmän i lagförslagets mening. Av orden "i sin tjänst" följer att taxeringsnämndsordförande inte är gransk- ningsman enligt lagförslaget.

Prop. 1975/76:11 125

I den andra kategorin av granskningsmän innefattas ”den som särskilt har förordnats att vara granskningsman enligt denna lag". Vilka tjänstemän som skall ha sådant förordnande får bestämmas i administrativ ordning. Det förutsätts att förordnande ges endast den som har särskild erfarenhet av och tillräcklig utbildning för granskningsarbete. Alla de som är revisorer eller har motsvarande befattning inom skatte- och avgiftssystemet bör så- ledes inte automatiskt förordnas till granskningsmän enligt lagförslaget. Ing- et hindrar att förordnande att vara granskningsman avser ett särskilt gransk- ningsärende.

De statligt anställda revisorerna inom lagförslagets tillämpningsområde. vilka har större erfarenhet av granskningsarbete. avses i första rummet kunna erhålla förordnande enligt paragrafen. Eftersom personalen hos de lokala skattemyndigheterna även sysslar med granskningsverksamhet är det vidare möjligt att ge erfarna tjänstemän hos dessa myndigheter uppgiften att vara granskningsman. Självfallet gäller motsvarande för andra tjänstemän med liknande arbetsuppgifter inom skatte- och avgiftsområdet i övrigt. Slutligen synes också annan offentligt anställd granskningspersonal. t. ex. de kom- munala taxeringsrevisorerna. kunna få sådant förordnande om deras erfa- renhet och utbildning anscs tala för detta.

3 '+'

Paragrafen beskriver verkställigheten av de tre säkringsåtgärderna beslag. försegling och eftersökning. De villkor som måste föreligga för beslut om säkringsåtgärd eller verkställighet av sådant beslut finns i 4—8 %% resp. 9—14 %%.

En viktig grundsats är att de olika säkringsåtgärderna kan användas var för sig eller i kombination med varandra. Försegling eller eftersökning får således tillgripas utan att beslag av bevismedel måste följa. Å andra sidan kan beslag ske utan föregående eftersökning. Till skillnad från gällande hand- räckningslag görs således en klar skillnad mellan de olika åtgärder som får tillgripas för att få tillgång till bevismaterial.

Lagförslaget överensstämmer frånsett en ändring i beskrivningen av beslag med utredningens motsvarande författningsbestämmelse.

Bes/ag verkställs genom att bevismedel omhändertas. I normalfallet sker detta genom att det beslagtagna bevismedlet förs från förrättningsplatsen. Det är dock möjligt att under vissa omständigheter lämna bevismedlet kvar på platsen men det måste då med stöd av bestämmelserna i 6 % andra stycket förseglas.

Beslag får avse endast bevismedel. Genom en särskild bestämmelse i 13 % andra stycket är det dock möjligt för förrättningsmannen att vid beslag omhänderta även förvar. som behövs för bevismedlet. utan att beslut om beslag behöver fattas. Om däremot förvaret som sådant är att hänföra till

Prop. l975/76zll 126

begreppet bevismedel, t. ex. en pärm eller behållare med viss text. skall beslutet givetvis omfatta också förvaret.

Försegling verkställs genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller liknande förslutning. Det bör uppmärksammas att ett bevismedel inte kan förseglas. För att åtgärden skall få avsedd verkan — dvs. utgöra skydd mot bevisförvanskning — krävs att bevismedlet innesluts i ett förvar eller utrymme som förses med lämplig förslutning.

Allmänt kan sägas att förseglingen skall göras så att förvar eller utrymme inte kan öppnas på normalt sätt utan att förslutningen bryts. Närmare be- stämmelser om åtgärdens praktiska genomförande förutsätts bli utfärdade i administrativ ordning. I sammanhanget kan understrykas att förseglingen har rättslig verkan även om förslutningen anbringats så att det är möjligt att ta sig in i förvaret eller utrymmet utan att det märks av yttre om- ständigheter.

If/inrsfikning verkställs på så sätt att förvar eller utrymme genomsöks för efterforskande av bevismedel. institutet motsvarari princip "eftersökande" enligt handräckningslagen. Ett utmärkande drag för båda dessa institut är att de på verkställighetsplanet innebär betydligt mindre ingripande åtgärder mot den enskilde än vad straffprocessuell husrannsakan kan medföra.

Eftersökning kan vara mer eller mindre omfattande. Åtgärden kan sättas in mot ett kontor med flera rum. vilka då samtliga genomsöks för efter- forskande av bevismedel. eller avse ett enstaka förvaringsställe. t. ex. skåp eller väska.

Meningen är att eftersökning i regel skall tillgripas för att få fram "dolda" bevismedel. För att ta hand om material som förvaras öppet — t. ex. rä- kenskaper på ett bord. i en hylla eller i ett skåp med öppen dörr — behövs beslut om eftersökning endast om granskningsmannen inte tillåts undersöka om materialet i fråga är att anse som bevismedel. Normalt torde dock efter- sökning bli aktuell främst i sådana situationer där granskningsmannen vägras tillträde till ett stängt rum eller ett tillslutet skåp. Om rummet eller skåpet är låst saknar härvidlag betydelse.

Det kan här erinras om att den som rubbar beslagtagna föremål. tar bort myndighets försegling eller olovligen öppnar vad myndighet tillslutit enligt 17 kap. 13% första stycket brottsbalken döms till böter eller fängelse för överträdelse av myndighets bud. Vidare bör beaktas att den som vägrar förrättningsman inträde. som denne äger fordra. döms till böter enligt lag- rummets andra stycke.

8. 6 . 3 Vil/kor . lör bes/ut

Lagförslaget innehåller i 4—7 %% bestämmelser om de villkor som måste föreligga för att beslut om användning av säkringsåtgärd skall få fattas. Under rubriken inbegrips även 8 % som reglerar förutsättningarna för hävning av ett sådant beslut.

Prop. 1975/76zll 127

4.6

Bestämmelsen i 4% avser att beslut angående säkringsåtgärd — dvs. att använda eller häva en sådan åtgärd — får fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet.

Paragrafen inskränker förvaltningsmyndighets och förvaltningsdomstols allmänna skyldighet att före ärendets eller målets slutliga avgörande ta kon- takt med part. Denna skyldighet regleras eljest i l5 % förvaltningslagen resp. lO% förvaltningsprocesslagen och behöver enligt dessa lagrum inte iakttas om det kan befaras att genomförandet av beslutet i ärendet annars skulle avsevärt försvåras resp. att underrättelse skulle avsevärt försvåra genom- förandet av beslut i målet. Det ligger i sakens natur att situationer av nu nämnt slag ofta föreligger i ärenden där säkringsåtgärder aktualiseras. Genom förevarande bestämmelse i lagförslaget kan emellertid kommunikation un- derlåtas även i andra fall. Ett beslut om säkringsåtgärd kräver på ett undantag när — försegling enligt 6 % — att det föreligger risk för att granskningen sabo- teras. Denna risk kan vara mer eller mindre uttalad men behöver inte vara så påtaglig som uttrycket "avsevärt försvåras" i de nämnda förvaltningslagar- na ger vid handen.

Bestämmelserna i denna paragrafmarkerar att kommunikation med mot- parten i varje fall inte bör företas före beslutsfattandet när sabotagerisk be- döms föreligga.

Villkoren för att beslut om säkringsåtgärd skall få fattas har utformats så att beslutet oftast inte aktualiseras förrän en akut fara uppstått för den fortsatta granskningen exempelvis genom den granskades yttranden och beteenden i övrigt vid kontakt med honom i telefon eller vid personligt sammanträffande i hans verksamhetslokaler. ibland kan det då vara möjligt att med den granskade diskutera ett eventuellt beslut om säkringsåtgärd men så är långtifrån alltid fallet. Även en sabotagerisk som inte bedöms vara så stor att granskningen skulle avsevärt försvåras om kommunikation ägde rum är nämligen tillräcklig för att en mer formell kontakt med den granskade bör underlåtas. De bestämmelser som reglerar villkoren för verk- ställighet av beslut om säkringsåtgärd visar emellertid att sådan kontakt i regel kommer att tas innan verkställigheten genomförs. Det framgår av 10% lagförslaget.

5 .f

l paragrafen beskrivs de villkor som måste föreligga för att beslut om beslag skall få fattas. Som tidigare nämnts kan ett sådant beslut avse endast bevismedel.

Den första förutsättningen för beslut är att det föreliggande bevismaterialet kan hänföras till bevismedel. Som tidigare nämnts kan ett visst material vara bevismedel även om det inte har någon betydelse för granskningen.

För att beslut om beslag skall få fattas krävs vidare att ”bevismedlet icke tillhandahålles granskningsmannen eller att risk föreligger att det kom-

Prop. l975/76:11 128

mer att undanhållas eller förvanskas".

Ett beslut om beslag av bevismedel. som inte överlämnas på gransk- ningsmannens begäran. behöver inte grunda sig på ett antagande att ve- derbörande söker förhala eller på annat sätt försvåra granskningen. Det är tillräckligt att han faktiskt inte tillhandahåller bevismedlet. Bestämmelserna om granskning föreskriver i allmänhet att bevismedel skall tillhandahållas utan dröjsmål.

Den s.k. sabotagerisken — dvs. det andra ledet av den nu behandlade förutsättningen — kan ta sig olika uttryck. Den granskade lämnar exempelvis en mer eller mindre trovärdig förklaring till varför han inte kan ställa ett visst bevismedel till granskningsmannens förfogande enligt dennes öns- kemål. För att ett beslut om beslag i en sådan situation skall få fattas måste det kunna konstateras att sabotagerisk föreligger. ] regel ger omständigheterna vid den tidpunkt när den granskade begär anstånd tillräckligt underlag för en sådan prövning. Påstår den granskade eller fö- reträdare för honom att det behövs tid för att exempelvis iordningställa bokföring — något som inte är ovanligt — kan ofta förvanskningsrisk enligt lagrummets mening anses vara för handen.

Vid prövningen av om sabotagerisk föreligger kan myndighetens tidigare erfarenheter av den person. som man har att göra med.eller dennes yttranden eller beteenden i övrigt vid tidigare kontakter med myndigheten ha be- tydelse. En hastig genomgång av bokföringsmaterialet kan också ge skäl för antagandet att förvanskningsrisk föreligger.

Beslut om beslag kan även avse bevismedel som överlämnats frivilligt till granskningsmannen. En sådan situation kan uppstå om den granskade kräver att visst räkenskapsmaterial skall återställas till honom. Han åberopar kanske bestämmelser — t.ex. 56% 3 mom. TL. 9% FFL — som säger att räkenskapshandlingar skall "återställas så fort ske kan". Finns det anledning anta att materialet i så fall kommer att förvanskas eller undanhållas den fortsatta granskningen eller en kommande process vid skattedomstol så är förutsättningarna för beslut om beslag uppfyllda.

Den omständigheten att den granskade inte efterkommer en anmaning att lämna visst material ifrån sig på det sätt som granskningsmannen har begärt behöver självfallet inte i alla situationer innebära att 5. k. sabotagerisk föreligger. Anför han rimliga skäl för att bevismaterialet inte har tillställts granskningsmannen enligt dennes önskemål bör man i regel kunna avvakta med beslut. Ytterst är det emellertid här liksom i övriga sammanhang en fråga om bedömning från fall till fall.

6 s*

Paragrafen innehåller villkoren för beslut om försegling. Denna åtgärd får avse förvar eller utrymme men inte bevismedel som sådant. Detta har närmare behandlats i specialmotiveringen till 3 %. '

Första stycket behandlar två skilda fall. då beslut om försegling får fattas.

Prop. l975/76:11 129

Enligt lagrummets/ämm punkt får beslut om försegling fattas om följande tre villkor är uppfyllda.

Enligt det första villkoret skall det vara fråga om ett förvar eller utrymme. som granskningsmannen inte får tillåtelse att genomsöka. Den granskade eller annan som berörs av förrättningen kan visa sin inställning till saken på många olika sätt. Granskningsmannen vägras exempelvis att öppna ett skåp eller att över huvud taget komma in på ett kontor. Det kan också vara så att han visserligen får uppehålla sig i ett visst rum men att det klart sägs ifrån att han inte har rätt att ens göra en preliminär besiktning av det material som förvaras där. Någon ställer sig hindrande i vägen för granskningsmannen när denne förklarar att han vill öppna ett visst skåp eller gå in i ett annat rum. Det kan alltså vara fråga om ett yttrande eller ett beteende som gör det klart för granskningsmannen att han inte får fort- sätta sin kontrollverksamhet på platsen. lbland kan det vara svårt att avgöra om tillåtelse att granska innehållet i ett förvar eller utrymme föreligger. Inte sällan kan granskningsmannen i en sådan situation få ett klarläggande besked genom att antyda möjligheten av en lörseglingsåtgärd. Ett annat fall. där granskningsmannen kan få anledning att överväga beslut om för- segling. föreligger då han vid besök hos den granskade inte träffar någon person som anser sig som behörig att låta honom komma in i ett utrymme eller öppna ett förvar.

Det andra villkoret för försegling är uppfyllt om det skäligen kan antas att bevismedel finns i det förvar eller utrymme. som granskningsmannen vägras att genomsöka. Omständigheterna i det särskilda fallet skall tala för att bevismedel finns i förvaret eller utrymmet.

Ofta är förvaret eller utrymmet av det slaget — t. ex. ett skrivbord. kas- saskåp. kontorsrum — att man redan därigenom skäligen kan anta att be- vismedel bör finnas där. Den omständigheten att den som berörs av ett eventuellt förseglingsbeslut inte kan ange någon rimlig orsak till att gransk- ningsmannen vägras tillträde till ett visst förvar eller utrymme eller förbjuds att närmare undersöka exempelvis handlingar. som ligger öppet i ett rum. är nog många gånger ett fullt tillräckligt skäl för ett beslut om försegling. Detsamma gäller om omständigheterna talar för att den granskade genom att hålla sig undan söker förhala eller på annat sätt försvåra en påbörjad granskning.

Den tredje förutsättningen för beslut om försegling i den nu föreliggande situationen är den att eftersökning inte kan genomföras omedelbart. Det kan exempelvis av arbetstekniska skäl vara omöjligt att omedelbart verkställa en mer omfattande eftersökning fastän ett beslut härom i och för sig kan fattas utan omgång. Det kan också vara så att granskningsmannen har an- ledning sätta i fråga om inte ett visst utrymme är att hänföra till privatsektorn. där det krävs domstolsbeslut för att eftersökning skall få äga rum. Gransk-

U It't'lL't'l'fll_1.'l'll I (175! 76. I saml. .N-"r II.

Prop. 1975/76:11 130

ningsmannen kan också stå inför behovet att utverka tillstånd till efter- sökning i privatutrymmen. Under sådana omständigheter har han att tillgripa försegling i avvaktan på att eftersökning kan ske. Situationen kan också vara sådan att granskningsmannen för tillfället bör avstå från en så ingripande åtgärd. som eftersökning många gånger kan innebära. och i stället använda sig av försegling.

l paragrafens första stycke amirapunkiw; föreskrivs att beslut om försegling får fattas om bevismedel inte lämpligen kan föras från den plats. där det har påträffats. Förseglingsåtgärden får här närmast ses som en form av ar- betstekniskt hjälpmedel. Villkoren för beslut om försegling i den nu be- handlade situationen kan sägas vara av två slag.

För det första måste det kunna avgöras att bevismedel i lagens mening finns i förvaret eller utrymmet. Om det kan fastställas att visst befintligt material utgör bevismedel hindras inte beslut om försegling av att åtskilligt annat material finns i förvaret eller utrymmet i fråga. Det andra villkoret för beslut om försegling enligt första stycket andra punkten är att bevismedel "inte lämpligen kan föras från den plats. där det har påträffats". Den granskade eller annan som berörs av granskningen förebär t. ex. skäl för att få granskningsmannen att tillfälligt avbryta en på- gående första genomgång av ett större räkenskapsmaterial i den granskades lokaler. Granskningsmannen kan då besluta om den mindre ingripande åt- gärden försegling i stället för att tillgripa beslag eller eftersökning. Det kan också vara så att granskningsmannen har vissa misstankar om att den grans- kade ämnar förvanska eller undanhålla bevismaterial men samtidigt finner att han med hänsyn till "den enskildes intressen inte bör ta bevismedel 'i beslag därför att dessa då i normalfallet måste föras från platsen. Det kan då ibland vara lämpligare att fortsätta arbetet i den granskades lokaler och därvid förlita sig på den säkerhet som förseglingsinstitutet ger. Ett annat fall är för handen när granskningsmannen direkt vägras att ta med sig be- vismaterial men förhållandena talar för att granskningen kan genomföras om den åtminstone tills vidare kan företas i den granskades egna lokaler. Det kan vidare visa sig praktiskt omöjligt för granskningsmannen att ome- delbart transportera bort ett mera omfattande bevismaterial som har över- lämnats frivilligt.

Sammanfattningsvis kan"sägas att beslut om försegling i de nu föreliggande situationerna i praktiken ofta kommer att grunda sig på en viss s.k. sa- botagerisk trots att sådan risk inte uttryckligen har angetts som villkor för bestämmelsens tillämpning. Inte sällan torde beslutet kunna motiveras av att det granskningsarbete. som av en eller annan anledning utförs i den granskades egna lokaler. bör från säkerhetssynpunkt i möjligaste mån vara likställt med det fall då arbetet utförs på granskningsmannens tjänsterum.

Enligt paragrafens andra stycke skall beslut om försegling av förvar eller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. fattas om bevismedlet lämnas

Prop. 1975/76:11 131

kvar hos innehavaren. Det är här fråga om en obligatorisk förseglingssi- tuation som uppstår så snart ett beslagtaget bevismedel lämnas kvar hos den granskade eller ombud för honom. Försegling måste då ovillkorligen ske. Den verkställs på så sätt att bevismedlet placeras i ett förvar eller ut- rymme som förseglas.

Eftersom verkställighet av beslut enligt 12 % första stycket skall genom- föras så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av förrättningen bör förseglingsbeslutet i första hand avse förvar. Ibland kan det dock av praktiska skäl vara lämpligt att besluta om försegling av ett utrymme även om det beslagtagna materialet i och för sig skulle kunna rymmas i ett förvar.

Förseglingsbeslutet behöver inte omfatta just det förvar eller utrymme. där det beslagtagna bevismedlet påträffats. även om det i regel faller sig naturligast. ] och med beslaget disponerar nämligen innehavare inte längre över bevismedlet. varför det kan flyttas till annat förvar eller utrymme. Självfallet måste det därvid vara fråga om ett förvar eller utrymme. som bevismedlets innehavare eller ägare förfogar över men det kan också avse ett förvar som granskningsmyndigheten tillfälligt ställer till förfogande. Beslagtaget bevismedel får lämnas kvar hos innehavaren endast om sär- skilda skäl föreligger. Det framgår av 13 % lagförslaget. Därmed avses främst arbetstekniska skäl. Det kan t. ex. vara onödigt eller förenat med svårigheter att transportera ett omfattande material till myndighetens lokaler. Särskilt gäller det om förrättningen antas kunna slutföras under en relativt kort tidrymd.

Beslut om försegling i samtliga nu behandlade tre situationer avser alla typer av förvar och utrymmen. Beslutet är alltså inte begränsat till ut- rymmen. som används för den granskades verksamhet eller till förvar. som finns i sådana utrymmen. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats. Även privatutrymmen och andra utrymmen eller förvar. som allmänt sett saknar anknytning till den granskades verksamhet. får under angivna förutsättningar förseglas.

7 ,l"

Paragrafen anger villkoren för beslut om eftersökning. Sådant beslut kan avse förvar eller utrymme och ger granskningsmannen möjlighet att få till- gång till "dolda" bevismedel. Bestämmelserna har utformats så att beslutets omfattning skall kunna anpassas till den föreliggande situationens krav. i motsats till vad som gäller för beslut enligt handräckningslagen. vilket i princip avser alla förvar och utrymmen tillhöriga den person beslutet riktar sig mot. skall i beslut om eftersökning uttryckligen anges de utrymmen eller förvar där eftersökning avses skola ske.

Paragrafen motsvaras i huvudsak av 7 % utredningens lagförslag. Vissa sakliga och redaktionella ändringar har företagits.

Första stycket anger villkoren för beslut om eftersökning i två olika ka-

Prop. 1975/76:11 132

tegorier av utrymmen nämligen den granskades verksamhetslokaler och vissa tredjemanslokaler med anknytning till den granskades verksamhet samt i förvar. som påträffas i de nu nämnda utrymmena. i myndighets lokal eller på allmän plats.

Den första kategorin omfattar de utrymmen som den granskade använder för sin verksamhet. Begreppet verksamhet skall ges en vidsträckt tolkning. Därmed avses inte endast förvärvsverksamhet i trängre mening utan i princip alla aktiviteter för vilka det föreligger uppgiftsskyldighet till ledning för fastställande av skatt. tull eller avgift enligt de i 1 % nämnda författningarna. Vid taxeringsrevision eller annan granskning enligt TL ingår i begreppet verksamhet allt som kan hänföras till någon av de förvärvskällor som nämns i kommunalskattelagen (19281370). Motsvarande tolkning av begreppet verk- samhet skall göras vid andra typer av granskningar. för vilka lagförslaget gäl- ler. Till verksamhet i lagrummets mening räknas givetvis även skyldigheten att föra och bevara räkenskaper eller annat grundmaterial.

Med vilken rätt den granskade disponerar över utrymmet i fråga saknar betydelse i detta sammanhang. Det avgörande är att han använder utrymmet för sin verksamhet. Att det även nyttjas av annan fråntar således inte ut- rymmet dess karaktär av verksamhetslokal för den granskades räkning. Ett kontorsrum som den granskade hyr tillsammans med annan utgör således verksamhetsutrymme i nu angiven mening. Detsamma gäller exempelvis banklokal. där den granskade hyr bankfack som han använder för verk- samheten.

Om utrymmet endast tillfälligt används för verksamheten. kan det inte anses vara nti avsett verksamlietsutrymme. Fall kan dock tänkas där en' motsatt bedömning får göras. Har t. ex. räkenskapshandling under en längre tidrymd förvarats i den granskades bostad. vilken han normalt inte använder för sådant ändamål. bör förvaringsutrymmet anses som verksamhetsutrym- me i lagrummets mening.

Den andra kategorin utrymmen som avses i första stycket utgörs av sådana utrymmen som ”yrkesmässigt användes av annan som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet". Utrymmet måste utnyttjas av tredje man på ett yrkesmässigt sätt. Han skall normalt utföra arbete där mot ve- derlag. Om han gör detta som självständig rörelseidkare eller i egenskap av arbetstagare är däremot utan betydelse i sammanhanget. Det krävs att tredje man ”har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet". Det kan här vara fråga om ett uppdrag av stadigvarande eller tillfällig natur. som föreligger när granskningen sker.

Ett beslut enligt första stycket fordrar vidare att det finns "grundad an- ledning antaga" att utrymmet i fråga används för nu angivna ändamål. Det skall föreligga en hög grad av sannolikhet för att så är fallet. Ett visst mått av tveksamhet i detta avseende får dock finnas. I allmänhet torde förhållandena vara sådana att det inte uppstår någon tvist med den gran5kade om vilken typ av utrymme det är fråga om. Påstår

Prop. l975/76:11 133

1. ex. den granskade att ett visst rum som har direkt förbindelse med övriga utrymmen i en kontorsvåning inte används för hans verksamhet kan nog i regel kravet på "grundad anledning" anses uppfyllt så länge den granskade inte lämnar en rimlig förklaring till sitt påstående. Särskilt när det gäller förvaring av räkenskapsmaterial kan det dock ibland vara svårt att avgöra om "grundad anledning" skall anses föreligga. Enbart den omständigheten att den granskades räkenskaper inte finns i hans verksamhetslokaler. kan inte anses vara tillräckligt för att man skall ha grundad anledning anta att materialet förvaras i den granskades privatbostad. Finns inte andra om- ständigheter. som också pekar i den riktningen. bör privatbostaden inte hänföras till verksamhetsutrymmen enligt paragrafens första stycke. Efter- sökning bör i sådant fall förutsätta beslut enligt lagrummets andra stycke.

Den omständigheten att grundad anledning finns för att anta att exem- pelvis bevismedel normalt förvaras i den granskades privatbostad. innebär inte att alla utrymmen i bostaden anses vara verksamhetsutrymmen. Be- slutet måste rikta sig mot ett bestämt rum eller förvar i bostaden. Om underlag för sådant beslut saknas kan eftersökning beslutas endast enligt andra styckets bestämmelser.

Första stycket innefattar också beslut om eftersökning i förvar. som på- träffatsi utrymmen av nu angett slag. i myndighets lokal eller på allmän plats. Vem som är ägare till förvaret eller av annat skäl förfogar över detta saknar betydelse om villkoren för beslut om eftersökning i förvaret är upp- fyllda. 1)et är således möjligt att besluta om eftersökning i ett skåp eller en portfölj. som finns i exempelvis den granskades kontorslokaler. även om det är klart att förvaret tillhör tredje man.

För att beslut om eftersökning i förvar eller utrymme. som avses i första stycket. skall få fattas. måste ytterligare ett villkor vara uppfyllt. Det skall finnas en risk för att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Prövningen av denna sabotagerisk kan göras efter samma riktlinjer som angetts i specialmotiveringen till 5 %. Beslutsfattaren behöver inte såsom vid beslut om försegling enligt 6% första stycket första punkten skäligen ktinna anta att bevismedel finns just i det förvar eller utrymme som är föremål för hans beslut. Det är fullt tillräckligt att en allmän sabotagerisk kan konstateras. Därmed öppnas möjlighet att besluta om eftersökning i samtliga verksamhetsutrymmen och förvar av nyss angivna slag.

Andra stycke! anger villkoren för beslut om eftersökning i utrymme. som inte kan hänföras till de i första Stycket upptagna kategorierna av utrymmen. samt i förvar. som påträffas i sådant utrymme. Samma sabotagerisk som i första stycket måste föreligga men dessutom fordras för beslut att det finns "grundad anledning antaga" att bevismedel finns i utrymmet eller förvaret i fråga.

Till utrymme enligt andra stycket hänförs till att börja med alla utrymmen. som den granskade disponerar över men inte använder för sin verksamhet. Vidare innefattas vissa tredjemanslokaler. Det är här i första hand fråga

Prop. 1975/76:11 134

om sådana lokaler. som innehavaren inte använder yrkesmässigt. Hit räknas också tredjemanslokaler. som används yrkesmässigt men saknar sådan an- knytning till den granskades verksamhet som avses i första stycket.

Ett utrymme är således att hänföra till andra stycket så snart det saknas grundad anledning anta att det används för sådana ändamål som anges i paragrafens första stycke. Gränsdragningen mellan första och andra styckets tillämpningsområden bör ske efter de huvudlinjer som anvisats i special- motiveringen till första stycket. En riktpunkt för rättstillämpningen bör vara att vid tveksamhet anse andra stycket tillämpligt.

Andra stycket avser även beslut om eftersökning i förvar. som påträffas i sådant utrymme som där avses. Ett skåp i den granskades bostad är således att betrakta som förvar enligt andra stycket. så snart det saknas anledning anta att utrymmet där förvaret finns används för verksamhet enligt första stycket.

Uttrycket "grundad anledning" skall tolkas på samma sätt som mot- svarande uttryck i paragrafens första stycke. Det behöver således inte vara fullt klarlagt eller styrkt att bevismedel finns i förvaret eller utrymmet i fråga men Starka skäl skall tala för att det förhåller sig på det sättet.

1 paragrafen föreskrivs att beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas när åtgärden inte längre behövs för att säkra bevisning. En säk- ringsåtgärd får således äga bestånd så länge det är nödvändigt från processuell synpunkt. Det innebär att beslut i princip kan vara i kraft fram till dess den pågående granskningen lett till ett lagakraftvunnet avgörande i beskatt- ningsfrågan.

Bestämmelsen medför att beslutsfattaren och även den som ytterst är ansvarig för granskningsärendet måste noggrant följa ärendets utveckling så att beslutet hävs så snart skäl för att behålla det inte längre finns. Av behörighetsreglerna i 15 % framgår att varje granskningsman. som får besluta om säkringsåtgärd i granskningsärendet. även får besluta om hävning av sådan åtgärd.

Paragrafens utformning ger vidare vid handen att det inte finns någon skyldighet för beslutsfattaren att av och till ompröva om ett redan meddelat beslut alltjämt skall bestå. Den som berörs av beslutet är däremot oförhindrad att när som helst anföra besvär mot beslutet enligt 25% lagförslaget.

De fall där hävningsbeslut måste fattas kommer att bli mer eller mindre vanliga beroende på vilken åtgärd det är fråga om.

Gemensamt för de tre säkringsåtgärderna är att hävningsbeslut omedelbart skall meddelas om lagliga förutsättningar för beslut inte längre föreligger men verkställighet av någon anledning ännu inte har skett. 1 en sådan situation får givetvis inte beslutet hållas "svävande" därför att man har anledning anta att skäl för säkringsåtgärden kommer att föreligga längre fram.

Ett beslut om beslag som har fattats därför att bevismedel inte tillhan- dahållits granskningsmannen behöver inte hävas förrän beskattningsmyn-

Prop. 1975/76:11 135

digheten inte längre behöver bevismedlet för bevisningen. Detsamma gäller om beslaget har grundats på sabotagerisk. Som tidigare nämnts sammanfaller den yttersta tidsramen för beslutets bestånd med det tillfälle då lagakraft- vunnet avgörande föreligger i granskningsärendet. Fall kan givetvis tänkas där säkringsbehovet upphör tidigare. Självfallet skall då beslutet omedelbart hävas. l regel innebär det att bevismedlet genast skall lämnas tillbaka till ägaren. om inte de allmänna kontrollföreskrifterna — te. ex. 56% 3 mom. tredje stycket TL -- ger myndigheten rätt att behålla det under viss tid.

Förseglingsinstitutet har som framgått utformats för att användas då mer ingripande ålgiitder. såsom eftersökning med efterföljande beslag inte kan äga rum. eller som ett arbetstekniskt hjälpmedel. Av det skälet bör ett förseglingsbesluts praktiska genomförande noggrant beaktas. Bryts förseg- lingen av behörig person är beslutet i princip förbrukat. Ett nytt beslut krävs för att förvaret eller utrymmet i fråga ånyo skall kunna förseglas. Ett undantag regleras i 17 % lagförslaget. Där sägs att granskningsman äger tillfälligt avlägsna förslutning som anbringats på grund av beslut om för- segling.

Beslut om eftersökning är förbrukat så snart någon form av verkställighet på grundval av beslutet ägt rum. Att genomföra flera sådana förrättningar i samma utrymme eller förvar på grund av ett och samma beslut bör således inte vara möjligt. Det gäller oavsett om förrättningen har gett önskat resultat eller inte.

Ett beslut om säkringsåtgärd gäller oavsett om straffprocessuellt tvångs- medel lrar beslutats i ärendet. Det framgår av 27% lagförslaget. Den om- ständigheten att allmän åklagare har beslutat ta vissa handlingar. som utgör bevismedel i lagförslagets mening i beslag. medför således inte att ett tidigare fattat beslut om skatterättsligt beslag måste hävas. En liknande fråga kom-_ mer att behandlas i kommentaren till 27 %.

8. 6. 4 |"'i//k0r . för verkställighet

9 %"

Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens lagförslag. Hörsta stycket föreskrivs att beslut angående säkringsåtgärd får verkställas omedelbart. Den bestämmelsen ger uttryck för en allmän princip om verk- ställighet av processuella tvångsmedel som gäller inom vår lagstiftning.

Enligt 15% tredje stycket lagförslaget skall den som har att övervaka granskningen överpröva beslut om säkringsåtgärd. som har fattats av särskilt förordnad granskningsman. Beslut. som skall överprövas. får verkställas även om överprövning inte har skett. Den omständigheten att besvär har an- förts tnot ett beslut om säkringsåtgärd medför heller inte att verkställighets- myndigheten mäste avvakta med förrättningen. Den domstol. som har att

Prop. 1975/76:11 136

pröva sådana besvär. äger givetvis med stöd av 28 % förvaltningsprocesslagen förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla och därmed hindra omedelbar verkställighet.

I andra stycket anges att länsskatterätts beslut om eftersökning i utrymme eller förvar. som avses i 7% andra stycket. får verkställas även om det vid förrättningen framgår att fråga är om utrymme eller förvar enligt paragrafens första stycke. Bestämmelsen innebär att förrättningsmannen inte behöver avbryta verkställighet av länsskatterätts beslut om eftersökning därför att han under förrättningens gång får klart för sig att det utrymme som beslutet avser i själva verket är ett verksamhetsutrymme. Något nytt beslut om eftersökning behöver inte fattas för att förrättningen skall få fortsätta.

10 så

Paragrafen motsvaras av 9% i utredningens förslag. Vissa sakliga och redaktionella ändringar har företagits. .

ljörsta stycket föreskrivs att den granskade skall beredas tillfälle att inställa sig till förrättning. innan verkställighet av beslut om säkringsåtgärd äger ' rum. Möjlighet att närvara skall också beredas annan hos vilken verkställig- het skall ske.

Att fastställa vem dengranskade är bereder i allmänhet inga svårigheter. Vad avser juridisk person är det tillräckligt att någon legal ställföreträdare kallas till förrättningen. Sker förrättningen i ett handelsbolags lokaler är det således tillräckligt att en av bolagsmännen beretts tillfälle att närvara. Med den granskade eller legal ställföreträdare för honom kan däremot inte jämställas person. som lever i familjegemenskap med den granskade eller på grund av fullmakt eller anställningsförhållande äger företräda honom i skilda sammanhang.

[ regel torde det inte heller medföra några svårigheter att avgöra hos vem eller vilka en förrättning skall äga rum. Är det fråga om eftersökning i kontorsutrvmmen som hyrs gemensamt av flera kan det emellertid bli fråga om att kalla alla. som har dispositionsrätt till lokalerna. och således inte bara den som är föremål för granskningen.

Den granskade skall beredas tillfälle att närvara även om förrättningen inte äger rum i hans egna lokaler. Företas beslag av räkenskapsmaterial. som den granskade förvarar hos sin revisor i dennes verksamhetslokaler. maste saledes både revisorn och den granskade i princip ges möjlighet att inställa sig. Det sagda gäller givetvis också vid verkställighet av säkrings- åtgärderna försegling och eftersökning.

Lagrummet anvisar inte på vad sätt de nu angivna personerna skall beredas tillfälle att inställa sig. Skriftlig kallelse är alltså inte nödvändig. Eftersom det ofta är fråga om en mer eller mindre uttalad sabotagerisk från den grans- kades eller annan inblandad persons sida. skulle en underrättelse i förväg

Prop. l975/76:11 137

många gånger äventyra verkställigheten. Det bör därför normalt vara till- räckligt att förrättningsmannen först på platsen för verkställigheten tar direkt personlig kontakt med berörda personer eller söker komma i förbindelse med dem.

,'"f/lt/I'a stycket gör det möjligt att under vissa omständigheter verkställa beslut om säkringsåtgärd trots att varken den granskade eller den hos vilken förrättningen skall ske eller legal ställföreträdare för dessa personer är när- varande. Förutsättningarna är något olika beroende på om det är fråga om verksamhetslokaler eller sådana utrymmen. som avses i 7% andra stycket.

Verkställighet av beslag och försegling samt av eftersökning i sådana utrymmen och förvar, som avses i 7% första stycket — dvs. verksamhets- lokaler och förvar i sådana lokaler, i myndighets lokal eller på allmän plats — får ske i enskild parts frånvaro under förutsättning att denne inte utan nämnvärt uppskov kan kallas till förrättningen eller inställa sig till denna. Ett ytterligare villkor för verkställighet är att ett särskilt tillkallat vittne är närvarande vid förrättningen.

Det ankommer på förrättningsmannen att konstatera om hinder föreligger för verkställighet i enskild parts frånvaro. Att närmare ange vad som generellt skall anses som "nämnvärt uppskov" är inte möjligt. Uttrycket avser emel- lertid göra klart att det i normalfallet endast får röra sig om någon eller några timmars dröjsmål. Kan förrättningsmannen under den tiden exem- pelvis inte klarlägga var den granskade befinner sig eller visar det sig att denne vistas på avlägsen ort eller utomlands. får det i allmänhet anses att förrättningen kan påbörjas. Har man vid kontakt med den frånvarande fått veta att denne genast kommer att inställa sig. kan det emellertid finnas skäl att dröja något längre om det bedöms vara fråga om ett befogat uppskov. Särskilt vid verkställighet av mer ingripande eftersökningsåtgärder bör den granskades intresse av att närvara tillgodoses i största möjliga utsträckning. En situation av nu angett slag kan tillfälligtvis lösas på så sätt att försegling tillgrips i avvaktan på de tillkallade personernas ankomst.

Sker verkställighet i enskild parts frånvaro måste särskilt tillkallat vittne vara närvarande under förrättningen. Med uttrycket "särskilt tillkallat vitt- ne" markeras att biträde till granskningsmannen eller förrättningsmannen inte kan fungera som vittne. I stället skall tillkallas någon som inte är direkt inblandad i granskningsärendet på det allmännas sida. Många gånger torde saken kunna lösas så att någon familjemedlem eller anställd förklarar sig villig att fungera som vittne.

De nu behandlade villkoren för verkställighet i enskild parts frånvaro gäller även i fråga om eftersökning i utrymme eller förvar. som avses i 7% andra stycket. I sådana fall fordras för verkställighet dessutom att det kan antas att den granskade eller annan söker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer att försenas. Det måste således föreligga antingen en risk för förhalning av ärendet eller att detta av någon annan orsak försenas i högre grad än vad uttrycket "nämnvärt uppskov" enligt

Prop. 1975/76:11 138

första stycket ger vid handen. Redan den omständigheten att den granskade håller sig undan eller i telefon eller genom annan person anger mindre trovärdiga förklaringar till att han inte kan komma inom rimlig tid. bör i regel vara tillräcklig grund för att förrättningen omedelbart skall kunna påbörjas. Ytterst är det här som i andra sammanhang fråga om en avvägning mellan den enskildes befogade intressen och kravet på effektivitet.

II %"

1 paragrafen föreskrivs att den granskade och annan hos vilken verk- ställighet sker äger tillkalla vittne. Förrättningen får dock inte uppehållas i onödan i väntan på att sådant vittne skall kunna inställa sig. Frånsett en redaktionell ändring överensstämmer bestämmelserna med 10% i ut- redningens lagförslag.

Paragrafen avser bl. a. att ge den enskilde möjlighet att anlita sakkunnigt biträde vid förrättningen. Önskemål att viss bestämd person skall tillkallas bör därför om möjligt villfaras. Förrättningen får dock inte uppehållas i onödan därför att personen i fråga inte kan inställa sig utan dröjsmål. Ut- trycket "i onödan" markerar att förrättningsmannen bör ta viss hänsyn till sådana önskemål men att önskemålen objektivt sett skall ha viss tyngd. Självfallet väger den enskildes intressen tyngre ju mer ingripande förrätt- ningsåtgärder det är fråga om.

Till skillnad från vad som gäller enligt 10% utgör frånvaro av här avsett vittne inte något hinder föratt verkställigheten påbörjas. Däremot bör den i regel inte avslutas förrän det begärda vittnet är närvarande. Även i dessa situationer torde många gånger en tillfällig förseglingsåtgärd kunna minska tiden för förrättningens genomförande. Endast när omständigheterna klart talar för att det är fråga om förhalningsförsök från den enskildes sida bör förrättningen genomföras i sin helhet utan att det begärda vittnets ankomst

av vaktas.

13 _tl'

Paragrafen har vissa detaljföreskrifter om hur förrättningsmannen skall verkställa beslut om säkringsåtgärd.

Första stycket anger att verkställighet skall genomföras så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av förrättningen. Vidare sägs att skada inte får orsakas på egendom men att lås och annan stängnings- anordning får brytas. Bestämmelserna överensstämmeri huvudsak med fö- reskrifterna i 11 och 13 %% utredningens lagförslag.

Uttrycket "synnerlig olägenhet" i utredningens förslag har bytts ut mot "minsta möjliga olägenhet". Bestämmelsen har utformats positivt. Det ligger nämligen i sakens natur att en förrättning av det slag det här är fråga om oftast innebär viss olägenhet för den enskilde. Vilken grad av hänsyn som i praktiken kan tas till den enskildes intressen får bedömas utifrån om- ständigheterna i det särskilda fallet. Sådana faktorer som verkställighets—

Prop. 1975/76:11 139

åtgärdernas omfattning. förrättningsplatsens karaktär. tidpunkten för för- rättningen och liknande förhållanden spelar därvid in. En huvudprincip bör vara att man söker genomföra verkställigheten så att den tilldrar sig minsta möjliga uppmärksamhet från utomståendes sida.

1 första stycket anges vidare ramen för det fysiska våld som får användas vid verkställighet av beslut om säkringsåtgärd. Förrättningsmannen får en- dast bryta lås eller annan stängningsanordning. Andra fysiska ingrepp som kan medföra egendomsskada får inte göras. Bestämmelserna medger inte heller någon form av kroppsvisitation. Av 16% andra stycket framgår att brytandet av lås eller annan stängningsanordning är förbehållet krono- fogdemyndighetens personal. 1 de situationer där granskningsmannen funge- rar som förrättningsman kan fysiskt våld inte komma i fråga. Självfallet äger förrättningsmannen — oavsett om han är granskningsman eller tillhör kronofogdemyndighetens personal — flytta möbler och andra tillhörigheter under verkställighetens genomförande. Såsom utredningen framhållit är emellertid situationen inte sällan labil vid mera omfattande förrättningar. varför det redan av det skälet oftast är mest lämpligt att redan från början låta kronofogdemyndigheten verkställa ingripande beslut.

1 paragrafens andra stycke föreskrivs att verkställighet av eftersökning i utrymme eller förvar enligt 7% andra stycket inte får påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8 utan medgivande av den som berörs av åtgärderna. Till skillnad från utredningens förslag har således dessa absoluta förrättningstider bc- gränsats till eftersökningsåtgärder inom den privata sektorn.

13 å"

1 paragrafens första stycka sägs att bevismedel som har tagits i beslag får lämnas kvar hos innehavaren endast om särskilda skäl härför föreligger. Föreskriften överensstämmer med vad utredningen föreslagit med undantag för att orden "synnerliga skäl" bytts ut mot "särskilda skäl". Därmed mot- svarar lagtexten bättre vad som avses-med bestämmelsen. De situationer då beslagtaget bevismedel får lämnas kvar hos innehavaren har exempli- fierats i specialmotiveringen till 6%.

Paragrafens andra stycka föreskriver att vid verkställighet av beslag även förvar som behövs för bevismedlet får omhändertas. Även denna bestäm- melse innebär en viss ändring i förhållande till utredningens förslag. Det förvar som får omhändertas behöver inte vara avsett just för det be- slagtagna bevismedlet. Frågan om vilka förvar som därvid får tas i anspråk har behandlats i specialmotiveringen till 6 %. De allmänna verkställighetsreg- lerna i lagförslaget gäller givetvis också vid omhändertagande av sådant för-

Vilf.

Prop. l975/76:11 140

14 _f

1 paragrafen föreskrivs att vid verkställighet av eftersökning i utrymme även förvar som påträffas där får genomsökas. Något särskilt beslut om eftersökning i ett visst förvar krävs under dessa förhållanden inte och detta oavsett om förvaret är avsett för utrymmet eller av ren tillfällighet finns där.

8.6.5. Behörig/tet att./atta och verkställa beslut

[5 &"

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer. frånsett smärre änd- ringar. helt med 16% i utredningens förslag. Behörigheten att fatta beslut angående säkringsåtgärd har således fördelats mellan länsskatterätt och granskningsman. Beslut som fattats av särskilt förordnad granskningsman skall omedelbart prövas av den som har att övervaka granskningen.

ljörsta stycket behandlas i vilka fall som länsskatterätt fattar beslut om säkringsåtgärd. Det är här fråga om den granskades s.k. privatutrymmen och tredjemansutrymmen. som saknar anknytning till den granskades verk- samhet. samt dessutom förvar som påträffas i sådana utrymmen.

Länsskatterätten beslutar om eftersökning i angivna utrymmen och förvar även om granskningsärendet som sådant inte tillhör dess kompetensområde. 1 detta avseende skiljer sig lagförslaget inte från gällande handräckningslag.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att länsskatterättens behörighet att besluta i angivna fall endast gäller frågan om användning av eftersökning. Domstolen äger inte förordna om hävning av ett sådant beslut i andra fall än vid besvär enligt 25 %.

Ärende enligt första stycket anhängiggörs genom att granskningsmannen inger en skriftlig framställning till domstolen. i och för sig är alla gransk- ningsmän inom myndigheten i fråga behöriga att uppträda som part inför domstolen. Det ligger emellertid i sakens natur att framställningen i regel bör göras av någon i chefsställning eller att samråd med överordnad sker innan framställningen inges. Det förutsätts att anvisningar härom meddelas i administrativ ordning.

Andra stycket reglerar vem som är behörig att besluta i fråga om säk- ringsåtgärder i de fall som inte omfattas av första stycket. Det är här fråga om alla beslut om beslag och försegling samt dessutom om eftersökning. som avses i 7 % första stycket. Dessutom faller hävningsbeslut under gransk- ningsmans kompetensområde oavsett vilken säkringsåtgärd det är fråga om.

Behörighetsreglerna i andra stycket medför givetvis inte hinder för över- ordnad till särskilt förordnad granskningsman att besluta på annat sätt än den sistnämnde granskningsmannen.

I tredje stycket finns bestämmelser om överprövning av särskilt förordnad granskningsmans beslut. Denna prövning är obligatorisk och omfattar alla

Prop. 1975/76:11 141

beslut i fråga om säkringsåtgärder. dvs. både beslut om användning av sådana åtgärder och om hävningsbeslut.

Enligt lagrummet åligger det den särskilt förordnade granskningsmannen att snarast möjligt anmäla de beslut som han har fattat till den som har att övervaka granskningen. Det ligger i sakens natur att anmälan bör ske så snart det av arbetstekniska skäl är möjligt. Beslutsfattaren behöver dock inte avvakta resultatet av överprövningen eller göra anmälan om beslutet innan han förordnar om verkställighet. En sådan ordning skulle många gånger äventyra säkringsåtgärdens effektivitet. Fall kan dock förekomma där det är lämpligt att invänta den överordnade befattningshavarens be- dömning av beslutet eller överlämna frågan om beslut till denne. Bestäm- melserna har utformats så att detta i och för sig är möjligt.

När anmälan kommit in från granskningsmannen skall den som har att övervaka granskningen omedelbart pröva om beslutet skall bestå. Pröv- ningen skall ske från såväl materiell som formell synpunkt. Ett beslut måste fattas. inget hindrar att vissa jämkningar företas i den underordnade tjäns- temannens beslut.

Inom vissa sektorer av beskattningssystemet är bestämmelserna avfattade så att mer än en befattningshavare i sin tjänst har att övervaka en och samma granskning. Vem som skall företa överprövningar enligt tredje styck- et i sådana fall bör bestämmas i administrativ ordning.

[6 51"

1 paragrafen föreskrivs vem som är behörig att verkställa beslut om säk- ringsåtgärd. Paragrafen avser alla beslut. Huvudregeln är att kronofogde- myndighet vcrkställer beslut. Under vissa förutsättningar äger dock gransk- ningsman vara förrättningsman. Bestämmelserna motsvarar innehållet i 17 % i utredningens förslag med ett tillägg och ett par ändringar. "Utmätnings- man” har bytts ut mot "kronofogdemyndighet".

EnligtI/örsta stycket verkställer kronofogdemyndighet beslut om säkrings- åtgärd på begäran av granskningsman. Därvid skall beslagtaget bevismedel snarast överlämnas till granskningsmannen.

Behörighet att begära kronofogdemyndighets medverkan tillkommer varje granskningsman inom den granskande myndigheten. I regel faller det sig emellertid naturligt att sådan framställning görs av den granskningsman. som har beslutat om säkringsåtgärden eller eljest är sysselsatt med gransk— ningen.

En muntlig hemställan om kronofogdemyndighets medverkan är tillräck- lig. Skriftlig framställning kan inte krävas. inte sällan torde behov av kro- nofogdemyndighets medverkan uppstå först vid besök hos den granskade. Granskningsmannen kan då under förrättningens gång komplettera sin muntliga begäran genom titt överlämna ett exemplar av beslutet till kro— nofogdemyndighetens personal. Om möjligt bör kronofögdemyndigheten få del av beslutet i skriftlig form innan förrättningen börjar. Givetvis bör

Prop. 1975/76:11 142

granskningsmannen och kronofogdemyndigheten när det låter sig göra i förväg planera verkställighetsåtgärderna. Detta är särskilt nödvändigt om förrättningen väntas bli av stor omfattning eller eljest komplicerad.

Av det sagda framgår att granskningsmannen har det egentliga ansvaret även vid förrättning som företas under medverkan av kronofögdemyndighet. Granskningsmannen ger således allmänna anvisningar om verkställighetens genomförande och avgör t. ett. vad som skall tas i beslag samt vilka förvar eller utrymmen som skall bli föremål för försegling eller eftersökning. Kro- nofogdemyndigheten svarar för att de processuella förutsättningarna för verkställigheten föreligger och beslutar om förrättningens praktiska genom- förande. Därvid gäller verkställighetsbestämmelserna i 3% och 9—14%%.

1 första stycket har intagits en bestämmelse — som saknar motsvarighet i utredningens förslag — om att kronofogdemyndigheten snarast skall över- lämna beslagtaget bevismedel till granskningsman som begärt verkställighet. Föreskriften har särskild betydelse för det fall att förrättningen har ägt rum utan att granskningsman varit närvarande. Normalt bör kronofogdemyn- digheten inte genomföra verkställigheten utan att granskningsmyndigheten är representerad.

_1 andra stycket föreskrivs att granskningsman själv äger verkställa beslut enligt 15. % andra stycket under förutsättning att förrättningen kan genom- föras obehindrat. Försegling eller eftersökning får granskningsman dock verkställa endast i närvaro av den som berörs av förrättningen eller någon som kan anses företräda denne.

Granskningsmans behörighet att vara förrättningsman omfattar endast sådana beslut angående säkringsåtgärd som han själv får fatta. llan äger således i princip verkställa alla beslut om beslag och om försegling medan hans möjligheter att genomföra eftersökning begränsas till fall. som avses i 7% första stycket lagförslaget. Dessutom får han verkställa alla typer av hävningsbeslut. Det behöver inte vara fråga om beslut som gransknings- mannen själv har fattat även om det vanligtvis torde bli fallet. Behörighetsreglerna skall inte förstås så som om det föreligger någon skyl- dighet för granskningsmannen att vara förrättningsman så snart de lagliga förutsättningarna härför finns. Granskningsmannen har alltid möjlighet att begära kronofogdemyndighets medverkan. En allmän riktpunkt bör vara att granskningsman verkställer beslut endast i okomplicerade situationer.

En ovillkorlig förutsättning för att granskningsman skall få verkställa be- slut är att förrättningen kan genomföras "obehindrat". Varje fysiskt mot— stånd — även passivt motstånd av sådan art — från någon som är närvarande vid förrättningen medför ett absolut hinder för verkställighet genom gransk- ningsmans försorg. Även hot om våld eller motstånd bör medföra att gransk- ningsmannen avstår från att själv söka genomföra förrättningen. Om den enskilde inte motsätter sig att granskningsmannen påbörjar förrättningen.

Prop. l975/76:11 143

bör han kunna inleda verkställighetsåtgärder. Om den enskilde därefter bör- jar göra mer allvarliga erinringar beträffande granskningsmannens sätt att genomföra verkställigheten. bör denne dock genast avbryta förrättningen och tillkalla personal från kronofogdemyndigheten. Tror granskningsman- nen att det vid ett besök hos den granskade kan bli fråga om verkställighet av säkringsåtgärd. bör han ta med ett vittne. Enligt bestämmelserna i 10% andra stycket krävs nämligen att ett särskilt tillkallat vittne är närvarande vid förrättningen så snart denna genomförs i frånvaro av den granskade eller den hos vilken verkställighet skall ske.

Ett villkor för att granskningsman skall få verkställa beslut om försegling eller eftersökning är att förrättningen sker i närvaro av den som berörs härav eller någon som kan anses företräda denne. 1 första hand skall vara närvarande de personer som avses i 10 % första stycket. Däri inbegrips legal ställföreträdare. Med uttrycket "någon som kan anses företräda" sådan person menas till en början någon som befullmäktigats att företräda enskild part vid förrättningen. Skriftlig fullmakt behöver inte finnas. Det är fullt tillräckligt att förrättningsmannen på något sätt — t. ex. genom ett telefon- samtal med huvudmännen — får bekräftat att vederbörande äger företräda parten. Även personer som saknar sådant formellt uppdrag att tillvarata huvudmannens intressen kan emellertid anses som företrädare i lagrummets mening. l-lit bör i regel räknas exempelvis vuxna familjemedlemmar men även anställda som i sin tjänst sköter huvudmannens ekonomiska ange- lägenheter såsom ekonomichef. kamrer eller personer med liknande centrala arbetsuppgifter. Under vissa förutsi'ittningar torde också andra kategorier anställda kunna betraktas som företrädare. Portvakt. städerska. växeltele- fonist etc. bör dock inte innefattas i det företrädarbegrepp. som avses i lagrummet.

l7 )(

1 paragrafen föreskrivs att granskningsman äger tillfälligt avlägsna för- slutning som haranbringats på grund av beslut om försegling. Bestämmelsen motsvarar 18% utredningens förslag. lin mindre redaktionell ändring har fiiiretagits.

Bestämmelsen har tillkommit av praktiska skäl. Bryter granskningsman- nen tillfälligt förslutning beträffande ett visst rum eller förvar för att hämta bevismedel eller låta den granskade tillfälligt komma in i rummet. får därefter förslutning ske utan att försegling ånyo beslutas. Föreskriften avses få sin egentliga betydelse om försegling beslutats med stöd av bestämmel- serna i 6% första stycket andra punkten eller andra stycket lagförslaget.

1 övrigt hänvisas till specialmotiveringen beträffande 8 %.

Prop. 1975/76:11 144

8 . 6.6 Undantaganda av bm'ismadalfrdn granskning

18 %

Enligt paragrafens första stycke. som i huvudsak överensstämmer med 19 % utredningsförslaget. kan den granskade eller annan, hos vilken verk- ställighet sker. begära att beslagtaget bevismedel helt eller till viss del skall undantas från granskningen därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll eller innehållet på grund av särskilda omständigheter inte bör kom- ma till annans kännedom. En sådan begäran skall göras genom skriftlig framställning till länsskatterätten.

Bestämmelser som motsvarar föreskrifterna i föreliggande lagrum finns i 7% handräckningslagen. Skälen för att en handling inte skall bli föremål för granskning är desamma i lagförslaget och gällande handräckningslag. Till skillnad från vad som gäller enligt handräckningslagen måste däremot begäran om undantagande av bevismedel från granskning inlämnas direkt till länsskatterätten. Begäran skall dessutom göras i skriftlig form. Fram- ställningen kan således inte riktas till förrättningsmannen. Denne är vidare inte — såsom föreskrivs i handräckningslagen — skyldig att försegla bevis- medel. som den enskilde vill undanta från granskningen.

Kretsen av de personer som kan begära undantag från granskning har vidgats i förhållande till utredningens förslag. Sådan behörighet tillkommer inte endast den granskade och legal ställföreträdare för honom utan också annan person. hos vilken verkställighet sker.

Framställningen till länsskatterätten skall behandlas enligt de allmänna handläggningsreglerna i förvaltningsprocesslagen med det undantag som beror på 4% lagförslaget. Det bevismedel. som framställningen avser och skälen för att det skall undantas från granskningen bör således anges i fram- ställningen.

En begäran om undantagande från granskning enligt lagrummet kan bi- fallas endast på grundval av de förutsättningar som där anges. För tolkningen av dessa hänvisas till 56% 4 mom. TL.

Vilken domstol som är behörig att pröva framställning om undantagande från granskning framgår av bestämmelserna i 26% lagförslaget.

1 paragrafens andra stycke — som saknar motsvarighet i utredningens förslag — föreskrivs att länsskatterätten skall underrätta granskningsmannen när framställning enligt första stycket har kommit in.

[9 _tl'

Bestämmelserna i denna paragraf motsvaras av 20% utredningens lag- förslag. På grund av bestämmelsen i 18% andra stycket har viss ändring företagits.

linligt lagrummet är granskningsman skyldig att omedelbart ställa det bevismedel som framställning enligt 18% första stycket avser till rättens förfogande så snart han har erhållit meddelande enligt 18 % andra stycket.

Prop. l975/76:11 145

Som tidigare har påpekats får granskningsman tills vidare fortsätta arbetet med granskning av samtliga beslagtagna bevismedel även om den granskade eller annan under förrättningen upplyst om att han ämnar begära visst eller vissa bevismedels undantagande från granskningen. Först sedan gransk- ningsmannen har fått meddelande om att en framställning om undantagande kommit in till domstolen kan det bli fråga om att avbryta granskningen av sådana bevismedel. som omfattas av framställningen. Det ankommer på rätten att närmare bestämma hur det skall förfaras med sådant bevis- material. Givetvis har granskningsmannen att omedelbart följa domstolens anvisningar i dessa hänseenden. Om framställningen inte anses som obe- fogad. torde det ofta bli fråga om att överlämmna handlingarna till rättens kansli.

20 så"

Paragrafen reglerar domstolens behandling av framställning om undan- tagande från granskning. Bestämmelserna kompletterar förvaltningsprocess- lagens allmänna föreskrifter. Lagrummet motsvarar 21 % utredningens för- slag. Vissa redaktionella och sakliga ändringar har skett.

Iförsta stycket föreskrivs att rätten skall pröva framställning enligt 18 % utan dröjsmål. Mål av detta slag måste således behandlas med förtur.

Vidare framgår av första stycket att framställning om undantagande av bevismedel från granskning får bifallas endast om synnerliga skäl finns för detta. innebörden härav är densamma som i t. ex. 56% 4 mom. TL.

Enligt andra stycket äger domstolen vid bifall — helt eller till viss del — till framställning om undantagande av bevismedel från granskning förordna att det som har undantagits skall överlämnas till den som gjort fram- ställningen redan innan rättens beslut har vunnit laga kraft. Överlämnande skall alltså eljest ske först sedan beslutet har laga kraft.

21 'å'

Bestämmelserna i denna paragraf har övertagits från 21 % andra stycket sista punkten i utredningens lagförslag.

1 lagrummet föreskrivs att bevismedel. som har undantagits från gransk- ning enligt 20% lagförslaget. inte får återges eller åberopas i gransknings- ärendet. Förbudet gäller alltså inte bara för granskningsman utan också för annan som har att göra med ärendet.

8.6. 7 Underrättelse om beslut och verkställighet 22 .f-

Paragrafen motsvarar i sak 22 % tredje stycket utredningens förslag. 1 lagrummet föreskrivs att domstols beslut i mål enligt denna lag skall

I I! It'cgt'i'ingr/i MUF./"70. ] .taml. :'Yl' ] I.

Prop. l975/76zll 146

omedelbart meddelas den som har fört det allmännas talan vid domstolen. Föreskriften har tillkommit för att det allmänna snabbt skall få underrättelse om beslut. som kan föranleda verkställighetsåtgärder eller andra initiativ. Av bl.a. det skälet bör meddelandet lämnas muntligt så snart beslutet har fattats. 1 detta sammanhang kan påpekas att bestämmelserna i 4 och 9 %% i fråga om kommunikation med enskild part givetvis också gäller för dom-

stols beslut om säkringsåtgärd.

23 _f

Paragrafens innehåll motsvarar 22% första och andra styckena i utred- ningens förslag. Vissa sakliga och redaktionella ändringar har företagits.

ljörsta stycket föreskrivs att beslut om säkringsåtgärd skall utfärdas skrift- ligt. Det skall senast när förrättning för verkställigheten avslutas överlämnas till den granskade eller. om denne inte är närvarande vid förrättningen. till någon som kan anses företräda honom. Beslutet skall innehålla besvärs- hänvisning.

Beslutet behöver inte föreligga i skriftlig form förrän det skall överlämnas till enskild part. Oftast torde skriftligt beslut inte föreligga dessförinnan när granskningsmannen själv både beslutar och verkställer säkringsåtgärd. Sker verkställigheten i beslutsfattarens frånvaro. vilket i och för sig kan förekom- ma. ligger det i sakens natur att beslutet dessförinnan skall ha överlämnats till förrättningsmannen. Är beslutsfattaren närvarande vid en förrättning. som genomförs av annan. kan det däremot många gånger vara mest praktiskt att beslutet överlämnas till förrättningsmannen först i avslutningsskedet. Vcrkställigheten avser exempelvis eftersökning i ett visst förvar. varvid verk- ställighet följer av beslut om beslag som fattats av granskningsmannen under förrättningen.

Beslutet skall överlämnas antingen till den granskade eller. om han inte är närvarande. till någon som kan anses företräda honom. Den personkrets som avses har angetts i specialmotiveringen till 16% andra stycket. Det bör uppmärksammas att beslutet behöver tillställas endast den granskade eller i vissa situationer företrädare för honom och således inte annan hos vilken förrättningen har ägt rum.

Enligt utredningens förslag skulle den granskade delges beslutet om var- ken han eller någon som kunde anses företräda honom har varit närvarande vid förrättningen. Denna bestämmelse har ändrats i lagförslaget. I stället föreskrivs i andra stycket att delgivning med den granskade alltid skall ske om denne inte är närvarande vid förrättningen. Med uttrycket "den grans- kade" menas även legal ställföreträdare för honom. Delgivningen skall fö- retas i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (19701428).

24y

Paragrafen är indelad i två stycken. Första stycket motsvarar 23% ut- redningens förslag medan andra stycket utgör en nyhet.

Prop. 1975/76:11 147

ljörsta stycket sägs att bevis om verkställighet av beslut utfärdas skriftligt och tillställs den granskade på sätt som föreskrivs i 23 %. Detsamma gäller för underrättelse till annan hos vilken verkställighet sker. Bevis om verkställig- het måste således till skillnad från underrättelse om beslut tillställas även den hos vilken förrättningen äger rum om denne är annan person än den grans- kade. - Eftersom beslut om säkringsåtgärd skall upprättas skriftligt men får till- ställas vederbörande personer så sent som när förrättning för verkställigheten avslutas. är det givetvis — vilket utredningen har framhållit w praktiskt att beslutsblanketten utformas på sådant sätt att den också kan tjäna som bevis om verkställigheten.

1 andra stycket föreskrivs att bevis om verkställighet av beslag skall in- nehålla förteckning över beslagtagna bevismedel. Dessutom skall beviset innehålla erinran om rätten att begära undantagande av handling från gransk- ning samt besvärshänvisning.

Skulle det av praktiska skäl möta svårigheter att färdigställa förteckningen på förrättningsplatsen. kan det ibland vara lämpligt att fortsätta förrättningen i granskningsmyndighetens tjänstelokaler. Därvid bör uppmärksammas att endast beslagtagna bevismedel får föras från platsen mot innehavarens vilja. Denne eller företrädare för honom bör beredas tillfälle att närvara vid den fortsatta förrättningen 'i tjänstelokalerna. '

8.6.8. Besvär

2.» _a"

Paragrafen överensstämmer helt med 24% utredningens förslag. 1 lagrummet föreskrivs att talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet förs genom besvär hos länsskatterätt. Vilken domstol som är behörig att pröva be'svärstalan regleras i 26 %. 1 övrigt gäller de allmänna bestämmelserna om besvär i förvaltningsprocesslagen med det undantag som följer av 4% lagförslaget.

Vidare reglerar 25 % vem som skall föra det allmännas talan hos länsskatterätten i besvärSmål. Denna behörighet har 'tillagts den som i sin tjänst har att övervaka granskningen. För tolkningen av detta sistnämnda uttryck hänvisas till specialmotiveringen beträffande 2 %.

Av författningstexten framgår att även den som vill besvära sig mot för- rättningsmans sätt att verkställa beslut om säkringsåtgärd har att anföra besvär hos länsskatterätt. Den vanliga besvärsordningen beträffande verk- ställighet av kronofogdemyndighet gäller således inte på lagförslagets till- lämpningsområde.

8 . 6. 9 Övriga bestämmelser

26 %" Bestämmelserna i denna paragraf reglerar vilken domstol som är behörig att handlägga framställning enligt 15 % första stycket och 18 % samt avgöra

Prop. 1975/76:11 148

besvär enligt 25 %. Paragrafen motsvarar närmast 25 % utredningens förslag. Sakliga ändringar har vidtagits.

Behörig domstol vid framställning enligt 15% första stycket och besvär enligt 25 % är enligt första stycket den länsskatterätt som har att pröva den granskades taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det år då framställningen görs resp. det överklagade beslutet har fattats.

Bestämmelsen medför att länsskatterätten i det län. där den granskade är bosatt. oftast är den behöriga domstolen. Ibland kan givetvis behörig domstol bli belägen i län. där den granskade har varit bosatt.

1 de fall där den granskade inte är skattskyldig till statlig inkomstskatt -— t. ex. handelsbolag och vissa dödsbon — gäller den regeln att behörig dom- stol är länsskatterätten i det län. där beslut om säkringsåtgärden skall verk- ställas eller har verkställts. 1 sällsynta fall kan det härigenom förekomma att mål beträffande säkringsåtgärder under en och samma granskning be- handlas av två eller flera länsskatterätter.

1 paragrafens andra stycke föreskrivs att framställning enligt 18 % Skall av- göras av länsskatterätten i det län där verkställighet av beslaget har ägt rum.

27 51-

Paragrafen. som helt överensstämmer med 26 % utredningens förslag. fö- reskriver att lagförslaget får tillämpas även om det förekommer anledning till misstanke om brott.

Den omständigheten att allmän åklagare eller allmän domstol har beslutat om straffprocessuella tvångsmedel beträffande bevismaterial. som utgör be- vismedel i lagförslagets mening. utgör inget hinder för beslut om säkrings- åtgärder. Beslut om säkringsåtgärd och straffprocessuellt tvångsmedel kan således föreligga vid ett och samma tillfälle. På verkställighetsplanet måste myndigheterna givetvis samråda för att lösa det praktiska genomförandet av förrättningen. Därvid bör uppmärksammas att de straffprocessuella åt- gärderna regelmässigt är mer ingripande och omfattande. Däremot är dessa tvångsmedel ofta mindre effektiva när det är fråga om de säkerhetsaspekter som lagförslaget skall tillgodose. Från granskningssynpunkt är således lag- förslagets säkringsåtgärder att föredra.

28 så

Paragrafen. som har övertagits oförändrad från 27 % utredningens förslag. avser kravet på sekretess samt innehåller de i liknande sammanhang sed- vanliga straffbestämmelserna för den som bryter mot sekretessen.

8.7. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till bevis- säkringslag för skatte- och avgiftsprocessen.

Prop. 1975/76:11 149 9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1975/76:11 150

Bilaga [

] Utredningens förslag till Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

Härigenom förordnas som följer.

Ti/lämpningsomrätle

1 % Denna lag är tillämplig vid revision eller annan granskning i fråga om skatt. tull eller avgift enligt förordningen (19081128) angående bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1952z3201 om viss reglering av handeln med fisk m. m.. uppbördslörordningen (19531272). förordningen (19531372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur. förordningen (1953:374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och Iskaldjur m. m.. taxeringsförordningen (l956:623). förordningen (19581295) om sjömansskatt. förordningen (1959192) om för- farandet vid viss konsumtionsbeskattning. lörordningeni l959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.. stäm- pelskattef'örordningen( 1964308). förordningen ( 1967340) med vissa bestäm- melser om prisreglering på jordbrukets område. förordningen (1968z430) om mervärdeskatt. kupongskattelörordningen (1971.):624). tullagen (1973:670).

Beskrivningar

25 I denna lag förstås med sök/'i)igsårgärd: beslag. försegling och eftersökning. bevis/pmid: räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som skall tillhan- dahållas för granskning. förut/'.' skåp. låda. behållare. bankfack. väska. pärm. kuvert och liknande förvar. som kan tillslutas. utrymme: byggnad. lokal. gård. upplagsplats och liknande avgränsat utrym- me,

granskningsman: den som i sin tjänst har att övervaka granskningen samt den som särskilt förordnats att vara granskningsman enligt denna lag.

35 Säkringsåtgärderna enligt denna lag verkställs. bas/ag genom att bevismedel fråntas innehavaren elleri säkrat skick lämnas kvar hos honom.

försegling genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller liknande förslutning.

tf/ivrsr'ik/iing genom att lörvar eller utrymme genomsöks för efterforskande av bevismedel.

Prop. l975/76:11 151

| "il/kor I/ör hus/ul

4% Beslut om säkringsåtgärd får fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan hörts i ärendet.

S% Beslut om beslag får fattas. om bevismedlet inte tillhandahållits gransk- ningsmannen eller risk föreligger att det kommer att undanhållas eller för- vanskas.

6 % Beslut om försegling av förvareller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.

Beslut om försegling får fattas. om bevismedel inte lämpligen kan föras från den plats. där det påträffats.

Beslut om försegling får fattas. om granskningsmannen inte får tillåtelse att genomsöka förvar eller utrymme samt det skäligen kan antas. att be- vismedel finns där. och risk föreligger att det kommer att undanhållas eller fönanskas.

75 Beslut om eftersökning i utrymme får fattas om det finns grundad an- ledning anta. att utrymmet används för den granskades verksamhet. samt risk föreligger att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Sam- ma villkor gällcr för beslut om eftersökning i förvar i sådant utrymme. i offentlig lokal hos myndighet eller på allmän plats. Beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar än som avses i första stycket får fattas om det finns grundad anledning anta. att bevismedel finns där. samt risk föreligger att det kommer att undanhållas eller förvanskas.

81% Beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas. när skäl för åtgärden inte längre fi.")religger.

[ 'iI/Aur I/iir vt'rksfi'i/lig'ht'l

9% innan beslut enligt 5—? %% verkställs skall den granskade eller den som kan anses företräda honom beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller annan om verkställighet skall ske hos honom.

Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. får verkställighet ändå ske. Efter- sökning enligt ?% andra stycket får dock i sådant fall verkställas endast om det kan antas. att den granskade söker förhala granskningen eller att den av annat skäl eljest kommer att avsevärt försenas.

10% Den granskade och annan hos vilken verkställighet sker äger tillkalla vittne. Förrättningen får dock därigenom inte uppehällas i onödan.

Prop. 1975/76:11 152

11% Verkställighet får inte ske om förrättningen kan antas medföra syn- nerlig olägenhet för någon som berörs av den.

[lé Förrättning för verkställighet får inte utan medgivande av den som berörs därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8.

13 % Vid verkställighet får skada inte förorsakas på egendom. Läs och annan stängningsanordning får dock brytas.

14% Bevismedel. som tagits i beslag. får lämnas kvar hos innehavaren endast om synnerliga skäl härför föreligger.

Vid verkställighet av beslag får även förvar för bevismedlet fråntas in- nehavaren eller förseglas.

15% Vid verkställighet av eftersökning i utrymme får även för 'är som på- träffas där genomsökas.

Behörig/wi arr lla/ra och verks/("illa bas/rn

165 Länsskatterätt beslutar på skriftlig framställning av granskningsman om eftersökning. som avses i 75 andra stycket. Granskningsman beslutar om säkringsåtgärd i andra fall än som avses i första stycket. _ Har särskilt förordnad granskningsman fattat beslut om säkringsåtgärd. skall han snarast möjligt anmäla detta till den som har att övervaka gransk- ningen. Denne prövar omedelbart om beslutet skall bestå.

17% Utmätningsman verkställer beslut om säkringsåtgärd. X-"erkställighet sker på begäran av granskningsman.

Granskningsman äger själv verkställa beslut enligt 16% andra stycket i närvaro av den som berörs av förrättningen eller annan som kan anses företräda denne. Sådan förrättning får genomföras endast om det kan ske obehindrat.

18% Granskningsman äger tillfälligt avlägsna förslutning som anbringats på grund av försegling.

Undwrmganc/e av bevismedel från granskning

195 Anser den granskade att beslagtaget bevismedel skall undantas från granskningen därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll eller att innehåller på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom. skall han göra skriftlig framställning om detta till länsskatterätten.

Prop. 1975/76:11 153

20 % Sedan granskningsmannen erhållit meddelande att framställning enligt 19 % inkommit till länsskatterätten. skall det bevistnedel sont framställningen avser omedelbart ställas till rättens förfogande.

21% Länsskatterätten prövar titan dröjsmål framställning enligt 19%. För bifall till framst't'tllningen fordras att synnerliga skäl föreligger.

Bifalls framställning enligt första stycket. skall länsskatterätten genast överlämna bevismedlet till den granskade. Sådant bevismedel får inte återges eller åberopas i granskningsärendet.

Unt/crrärlt'fsc om he's/lif (n'/r t't'l'kSN'i/fig/Ic'!

22% Beslut om säkringsåtgärd utfärdas skriftligt och lämnas senast i sam- band med verkställigheten till den granskade eller. om denne inte är när- varande vid förrättningen. till någon som kan anses företräda honom. Är inte någon som nämns i första stycket närvarande vid förrättningen. delges beslutet den granskade. Beslut enligt 16% första stycket eller 21 % eller på grund av besvär enligt 24%" skall omedelbart meddelas granskningstnannen.

23% Bevis om verkställighet av beslut utfärdas skriftligt och tillställs den granskade på sätt som föreskrivs i 22 %. Annan hos vilken förrättningen företas skall underrättas om verkställigheten på motsvarande sätt.

Besvär

24% Talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet enligt denna lag förs genom besvär hos länsskatterätt. Det allmännas talan förs av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen.

()rrigu Instämma/scr

25% Framställning enligt 16% första stycket eller 10% samt besvär enligt 24% tas tipp av länsskatterätten i det län. där den som har att övervaka granskningen har sitt tjänsteställe. Behörig att pröva framställning enligt 19% är även länsskatterätten i det län. där verkställighet ägt rum.

26% Denna lag får tillämpas även om det förekommer anledning till miss- tanke om brott.

27% Vad sotn erfarits vid tillämpningen av denna lag får ej obehörigen yppas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket döms

Prop. 1975/76:11 154

till böter eller fängelse i högst sex månader. om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

28% Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av re— geringen eller myndighet. som regeringen bestämmer.

..

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. då lagen (1961:332) om hand- räckning vid taxeringsrevision skall upphöra att gälla. I fråga om hand- räckning som begärts före ikraftträdandet gäller dock fortfarande sistnämnda lag.

Prop. 1975/76:11 155

2 Utredningens förslag till Förordning om ändring i förordningen (19081128) angående bevill- ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas att 4 ;" IS mom. Förordningen (19081128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall ha nedan an-

givna lydelse.

;N'uvaramfc fvt/else Frjircslagm f_l't'ft'fSC 4 s

1 5 m 0 m .' Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmodan av länsstyrelse lämna uppgift om verk- samhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyldighet förelegat, om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift.

Pä anmodan av länsstvrelse åligger det den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift att för kontroll av avgiftsskvldigheten till- handahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar. inbegripet sådana anteckningar som avses i 14 mom.

för kontroll av ansöknings-. deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna förordning fär länsstyrelsen förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att ttppgifter av betydelse för kontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som föras vid verksamhetens be- drivande.

l fräga om revision enligt tredie [ fråga om revision enligt tredje stycket gälla i tillämpliga delar be- stycket gälla i tillämpliga delar be- stämmelserna om taxeringsrevision stämmelserna om taxeringsrevision i 56 ;" taxeringstörordningen i 56 :" taxeringsförort'fningen tl*)56:(»23) ut'/1 föreskrifterna !" lagen (19561623l. ( I 96 I : ? ? 7 ) om hum/räckning vid taxe- ringsrevision.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1075. Äldre f_vdelse av 4.5 giiller fortfarande i fråga om handräckning enligt lagen (19011332) om handräckning vid taxeringsrevision som begärts före förordningens ikraftträdant'fe.

"»:71.

I . Senast-_— lidelse 19.-'.

Prop. l975/76zll 156

3 Utredningens förslag till Lag om ändring i uppbördsförordningen (l953:272)

Härigenom förordnas att ?8å ] mom. uppbördslörordningen (1953272)l

skall ha nedan angivna lydelse.

.Vrrr'ururrt/e fvt/else Föreslagen fvt/else 78 s"

1 m 0 m. Arbetsgivare. som enligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall hava sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest debetsedel eller skattekort företetts för arbetsgivaren, arbetstagarens födelsetid och mantalsskrivnings- adress ävensom nummer å för honom utfärdad debetsedel.

.lämväl annan arbetsgivare än i första stycket sägs. som har att verkställa skatteavdrag ä arbetstagares lön och för vilken den tttbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla. är skyldig att i enahanda omfattning föra an— teckningar i hänseenden som nyss sagts.

Ff'ter anmaning av vederbörande föredragande i uppbt'jrdsärenden hos länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet åligger det sädan arbetsgivare. som i första stycket avses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll ä verkställandet av skatteavdrag. och sådan arbets- givare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna anteck- ningar för dylik kontroll.

l'ir/ kmr/rull. som nämns i trafic srt—eker. har Illl'llt/fU/lclt'Vl rti/t att få lil/ll'ät/l' lill lokal. som turvt'i/rrr's för (Iwr vurkstmrlrt'l kmr/rollen urst'r.

Här avsedd kontroll skall savitt möjligt ske pa sådant sätt och på sådan tid. att den icke lI'irorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där '.rrbetsgivaren sä begär och detta lämpligen kan ske. skall kontrollen verkställas hos honom. flava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll. skall de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den I juli 1919

1 . _ .,. i't'>l'nl"tif1llir__'t.'n omtryckt NT:s->.

"Senaste lydelse NT.-”F.

Prop. 1975/76:11

4 Utredningens förslag till

157

Lag om ändring i taxeringsförordningen (l956:623)

Härigenom förordnas. att 56% 2 mom. taxeringslörordningen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

."Vnr'nrt'rnde [vr/else

5.6

X .X

Föreslagen /_vrIt-'I.s*0

- l

2 m 0 m . Den som har att verkställa taxeringsrevision äger rätt att genast taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den. hos vilken revisionen sker. pliktig att lämna de upplysningar som erford- ras lör revisionens verkställande. an lämna lil/träde till de lokaler. som an- vänt/(rs i r'r'dt'rrhörarit"/('s r't'rksanr/rcl. samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varu-

lager.

Vid taxeringsrevision är den. hos vilken revisionen sker. pliktig att lämna de upplysningar som erford- revisionens verkställande samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varu- ras för lager.

Den som l't'l'kS'Iä/lt'l' ravt'ri/rgsrcvi- sinn har räl! an./ä til/träde lill lokal. som användes./iir den verksam/rel re- visionen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975..

'Förordningen omtryckt 19711399. ISenasle lydelse 102904.

Prop. l975/76zl] 158

5 Utredningens förslag till Lag om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

l-lärigenom förordnas att 19.5 förordningen om sjömansskatt (1958229511 skall ha nedan angivna lydelse.

.:N'rn'urande fvt/else Föreslagen lydelse

19 sz

Redare. som enligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall hava sin bok- föring så ordnad. att därav framgår sjömans namn. födelsetid och man- talsskrivningsadress. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest sjö- mannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt. numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs. som har att verkställa avdrag för sjömansskatt. är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av sjömansskattekontoret. taxeringsintendent eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare. som i första stycket avses. att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. och sådan redare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på så- dan tid. att den icke förorsakar frin- der i verksamheten för" den som är föremål för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske. skall kontrollen verkställas hos ho- nom. llava handelsböcker eller and- ra handlingar överlämnats för kon- troll. skola de så snart ske kan åter— ställas. .N-feddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas re- daren.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på så- dan tid. att den icke förorsakar hin- der i verksamheten för den som är Den verks/(iller kan/rollen har rätt (m få föremål för kontrollen. som lil/rrz'ic'le till lokal, som använt/es jär den verksam/rut kontra/lm avser. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske. skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker el- ler andra handlingar överlämnats för kontroll. skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resulta- tet av kontrollen skall snarast läm- nas redaren.

1)enna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

ll-'i'>rordningen omtryckt 19701033 :Scnaste lydelse 19%"):033

Prop. l975/76:11

6 Utredningens förslag till

159

Lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas att 95 förordningen (195992) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskanning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarant'lc lydelse

9."

Skattskyldig Skall. när beskatt— ningsmyndigheten finner det erfor- derligt. på anfordran tillhandahålla handelsböcker. '.rflärskorrespondens och övriga handlingar hörande till den verksamhet. i vilken skatten skall utgöras. ävensom lämna til/träde

l-"r'ircs/agen l_1'(l€'l$€'

Skattskyldig skall. när beskatt- ningsmyndigheten finner det erfor- derligt. på anfordran tillhandahålla handelsböcker. affärskorrespondens och övriga handlingar hörande till den verksamhet. i vilken skatten skall utgöras sann länrna nödigt bl—

till lokaler. som användas i varksanr- träda./iirgranskning av handlingar och heten. ["är granskning av handlingar varulagcr. och varu/(igar skall den skattskyldige lämna nödigt biträde. Baskattningsnrj"tidig/raten har rätt att./ä tillträde till lokal. som används jär den verksam/rel granskningen av- SUI'.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i den skattskyldiges verksamhet. Hava han- delsböcker eller andra handlingar överlämnats för granskning. skola de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av granskningen skall snarast lämnas den skattskyldige.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse för granskningen utan hinder därav att den skattskyldige har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den skattskyldige att särskilda omständigheter eljest ktrnna åberopas för att handlingens innehåll ej kommer till annans kännedom. må dock länsskatterätten i det län där den skattskyldige är bosatt. på fram- ställning av honom. när synnerliga skäl föranleda det. förordna att hand- lingen skall undantagas från granskningen. Mot länsskatterättens beslut må talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

]Senaste lydelse lflilz=10l

Prop. 1975/76:11

7 Utredningens förslag till

160

Lag om ändring i förordningen (1959:552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Härigenom förordnas. att 7,5 förordningen (19591552) angående trppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.1 skall ha nedan

angivna lydelse.

.fN-"rn'arande lydelse F öres/agen lydelse

7,2”

Arbetsgivare. som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivaruppgift

eller uppgift som avses i S & andra stycket. må anmanas att inkomma med

de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgif't ofullständig. må

arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den om- fattning och inom den tid. som i anmaningen angivits. meddela de upp- lysningar som frnnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för ar-

betsgivaren.

för kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgif'tsskyldighet en— ligt denna förordning är arbetsgivare. som avses i 78; 1 mom. uppbörds- förord ningen. skyldig att efter anma- ning tillhandahålla där angivna handlingar. [ fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde sive/rer nämnda moment sägs.

Iliärrle styckena

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna förordning är arbetsgivare. som avses i 78% 1 mom. uppbörds— förord ningen. skyldig att efter anma- ning tillhandahålla där angivna handlingar. Detsamma gäller iir'riga lrc'indlingar av be'/_l'tlUlSl'lft—ll' beräkning av avgit'isrmde/lag. [ fråga om verk- ställandet av kontrollen skall i Illl- lämpliga delar gälla vad i tredje oelr nämnda moment

sägs.

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsverket. lokal skattemyndighet eller sjömansskattekontoret.

l anmaning må vite föreläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

1 . l-or'ordnrngen (.rmtryckt 1063396

*Senaste lydelse lf)?3:1122

Prop. 1975/76:11

8 Utredningens förslag till

161

Lag om ändring i tullagen (1973z670)

Härigenom förordnas att 36.5 tullagen (19732670) skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

36

För sådan kontroll som avses i 35 35 är den. vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införts. skyldig att länrna tillträde till lokaler där hans verksam/ret bedrivas samt bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka varan och utan kost- nad tillhandahålla behövliga varu- prov.

Föreslagen lydelse

;

För sådan kontroll som avses i 35 & är den. vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införts. skyldig att bereda tulltjäns- teman tillfälle att undersöka varan och utan kostnad tillhandahålla be- hövliga varuprov. Tulltjänsteman har även rätt attfä tillträde till lokal, som används/är den verksamhet kontrollen avser.

] fall som avses i första stycket skall den. vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införts. svara för den transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning. lfan skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975..

I I Regeringar) 1975176. I saml. .-v'r- / l.

Prop. 1975/76:11 162

Det remitterade förslaget

] Förslag till Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrives följande.

Tillämpningsområde

15 Denna lag är tillämplig vid revision eller annan granskning för fast- ställande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (19082128) om bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter. uppbördslagen (l953:272). taxeringslagen (1956:623)..|agen (l958z295) om sjömansskatt. lagen (1959292) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. lagen (19591552) om upp- börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m., stämpel- skattelagen (1964z308). lagen (1967z340) om prisreglering påjordbrukets om- råde. lagen (19682430) om mervärdeskatt. kupongskattelagen (l970:624). tullagen (l973:670). lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område.

Beskrivningar

25 I denna lag förstås med säkringsåtgärd: beslag. försegling och eftersökning. bevismedel: räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som enligt vad som är särskilt föreskrivet skall tillhandahållas för granskning. förvar: skåp, låda. behållare. bankfack. väska. pärm. kuvert och liknande anordning. som kan tillslutas. utrymme: byggnad. lokal. gård. upplagsplats och liknande avgränsat ut- rymme, granskningsman: den som i sin tjänst har att övervaka granskningen samt den som särskilt har förordnats att vara granskningsman enligt denna lag.

35 Säkringsåtgärderna enligt denna lag verkställes. bes/ag genom att bevismedel omhändertas. försegling genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller liknande förslutning. eftersökning genom att förvar eller utrymme genomsökes för efterforskan- de av bevismedel.

Prop. 1975/76:11 ' 163

Villkor för beslut

45 Beslut angående säkringsåtgärd får fattas utan att den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet.

55 Beslut om beslag får fattas. om bevismedlet icke tillhandahålles gransk- ' ningsmannen eller risk föreligger att det kommer att undanhållas eller för- vanskas.

65 Beslut om försegling får fattas om

]. granskningsmannen icke får tillåtelse att genomsöka förvar eller ut- rymme och det skäligen kan antagas. att bevismedel finns där, samt eftersök- ning ej kan genomföras omedelbart. eller

2. bevismedel icke lämpligen kan föras från den plats. där det har på- träffats.

Beslut om försegling av förvar eller utrymme. där beslagtaget bevismedel finns. skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.

75 Beslut om eftersökning i utrymme får fattas. om det finns grundad anledning antaga. att den granskade använder utrymmet för sin verksamhet eller att utrymmet yrkesmässigt användes av annan. som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet. samt risk föreligger att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Samma villkor gäller för beslut om eftersökning i förvar som påträffas i sådant utrymme. i myndighets lokal eller på allmän plats. Beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar än som avses i första stycket får fattas om det finns grundad anledning antaga att bevismedel finns där. samt risk föreligger att det kommer att undanhållas eller för- vanskas.

85 Beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas. när åtgärden icke Iäng- ' re behövs för att säkra bevisning. ' '

Villkor för verkställighet

95 Beslut angående säkringsåtgärd får verkställas omedelbart. Länsskatterätts beslut om eftersökning i utrymme eller förvar får verk- ställas även om det vid förrättningen framgår att fråga är om utrymme eller förvar som avses i 75 första stycket.

105 lnnan beslut enligt 5—7 55 verkställes skall den granskade beredas till- fälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller annan hos vilken verkställighet skall ske.

Kan den som avses i första stycket ej utan nämnvärt uppskov kallas

Prop. l975/76:11 164

till förrättningen eller inställa sig vid denna. för verkställighet ändå ske under lörutst'ittning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den hos vilken verkställighet av eftersökning enligt 75 andra stycket skall ske ej närvarande. får dock förrättningen genomföras endast om det kan antagas att den granskade eller annan söker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer att försenas.

11 5 Den granskade och annan hos vilken verkställighet sker äger tillkalla vittne. Förrättningen får dock ej i onödan uppeltallas i väntan på att vittne skall inställa sig.

12 5 VcrkStällighet skall genomföras så att den innebär minsta möjliga olä- genhet för den som beröres av förrättningen. Skada får icke förorsakas på egendom. Läs och annan stängningsanordning får dock brytas.

Verkställighet av eftersökning i utrymme eller förvar enligt 75 andra stycket får ej utan medgivande av den som beröres därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8.

135 Bevismedel. som har tagits i beslag. får lämnas kvar hos innehavaren endast om särskilda skäl härför föreligger. Vid verkställighet av beslag får även förvar som behövs för bevismedlet omhändertagas

14?) Vid Verkställighet av eftersökning i utrymme får även förvar som på- träffas där genomsökas. '

Behörighet att fatta och verkställa beslut

155 LiinSSkatterätt beslutar på skriftlig framställning av granskningsman om eftersökning som avses i 75 andra stycket.

Granskningsman beslutar angående säkringsåtgärd i annat fall än som avses i första stycket.

llar särskilt förordnad granskningsman beslutat angående säkringsåtgärd. skall han snaraSt möjligt anmäla detta till den som har att övervaka gransk- ningen. Denne prövar omedelbart om beslutet skall bestå.

165 Kronofogdemyndighet verkställer beslut angående säkringsåtgärd. Verkställighet sker på begäran av granskningsman. Beslagtaget bevismedel överlämnas snarast till denne. Granskningsman äger verkställa beslut enligt 15 5 andra stycket. om det kan ske obehindrat. Beslut om försegling eller eftersökning får gransknings— man dock verkställa endast i närvaro av den som beröres av förrättningen eller någon som kan anses företräda denne.

Prop. 1975/76:11 165

175 Granskningsman äger tillfälligt avlägsna förslutning som haranbringats på grund av beslut om försegling.

Undantagande av bevismedel från granskning

185 Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker. att beslagtaget bevismedel skall helt eller till viss del undantagas från gransk- ningen därför att han har att iakttaga tystnad om dess innehåll eller in- nehållet på grund av särskilda omständigheter ej bör komma till annans kännedom. skall han göra skriftlig framställning till länsskatterätten om undantagande.

Länsskatterätten skall underrätta granskningsmannen när framställning enligt första stycket har kommit in.

[95 Sedan granskningsmannen har erhållit meddelande enligt 185 andra stycket. skall det bevismedel som framställningen avser omedelbart ställas till rättens förfogande.

20 5 Länsskatterätten prövar titan dröjsmål framställning enligt 18 5. Sådan framställning far bifallas endast om synnerliga skill föreligger.

Bifalles framställning enligt första stycket helt eller till viss del. äger länsskatterätten förordna att det som har undantagits från granskning skall överlämnas till den som gjort framställningen redan innan rättens beslut har vunnit laga kraft.

21 5 Bevismedel som har undantagits från granskning enligt 20 5 får ej äter- ges eller åberOpas i granskningsärendet.

Underrättelse om beslut och verkställighet

22 5 Domstols beslut i mål enligt denna lag skall omedelbart meddelas den som har fört det allmännas talan vid domstolen.

235 Beslut om säkringsåtgärd utfärdas skriftligt och lämnas senast när lör- rättning för verkställigheten avslutas till den granskade eller. om denne ej är närvarande vid förrättningen. till någon som kan anses företräda honom. Beslutet skall innehålla besvärshänvisning. Är den granskade icke närvarande vid förrättningen skall beslutet delgivas honom.

245 Bevis om verkställighet av beslut utfärdas skriftligt och tillställes den granskade på sätt som föreskrives i 23 5. Annan hos vilken verkställighet sker underrättas om verkställigheten på nmtsvarande sätt.

Prop. l975/76:11 166

Bevis om verkställighet av beslag skall innehålla förteckning över be- slagtagna bevismedel. erinran om bestämmelserna i 18 5 samt besvärshän- visning.

Besvär

255 Talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet enligt denna lag föres genom besvär hos länsskatterätt. Det allmännas talan föres av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen.

Övriga bestämmelser

26 5 Framställning enligt 15 5 första stycket samt besvär enligt 25 5 upptages av den länsskatterätt som har att pröva den granskades taxering till skatt enligt Iagentl947:576)om statlig inkomstskatt för det år. då framställningen göres eller det överklagade beslutet om säkringsåtgärd har fattats. Finnes ej behörig länsskatterätt enligt vad nu har sagts. är länsskatterätten i det län behörig. där beslut om säkringsåtgärden skall verkställas eller har verk- ställts.

Behörig att pröva framställning enligt 185 är länsskatterätten i det län där verkställighet av beslaget har ägt rum.

27 5 Denna lag får tillämpas även om det förekommer anledning till miss- tanke om brott.

285 Vad någon har erfarit vid tillämpningen'av denna lag får ej obehörigen yppas. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen-enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelsen i 28 5 andra stycket avser endast gärning som har begåtts före den 1 januari 1976.

Genom lagen upphäves lagen (1961332) om handräckning vid taxerings- revision. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om handräck- ning som har begärts före ikraftträdandet av denna lag.

Prop. 1975/76:11 167

Utdrag LAGRÅDET ' PROTOKOLL

vid sammanträde 1975-05-12

Närvarande: justitierådet Conradi. regeringsrådet Paulsson, justitierådet Fredlund. justitierådet Mannerfelt.

Enligt lagrådet den 7 maj 1975 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1975 har beslutats att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättat förslag till bevissäkringslag för skatte- och att/giftsprocessen.

Förslaget. som finns bilagt detta protokoll. har den 2—25 april 1975 inför lagrådet föredragits av länsåklagaren Anders Nordenadler. Lagförslaget föranleder följande yttranden inom lagrådet.

2 & Lagrådet:

Enligt förevarande paragrafskall med bevismedel förstås räkenskapsmate- rial. varuprov och dylikt. som enligt vad som är särskilt föreskrivet skall tillhandahållas för granskning. Relativsatsen är avsedd att ange. att fråga skall vara om material som någon på grund av uttrycklig bestämmelse i den författning. där granskningsförfarandet regleras. är skyldig att tillhan- dahålla granskningsmyndigheten.

l skatte-. avgifts- och taxeringsförfattningarna har skyldigheten att ställa material till förfogande för granskning Ofta gjorts beroende av att myndighet på ett eller annat sätt begärt. att materialet skall tillhandahållas (se t. ex. 31 ä' 2 mom. taxeringslagen. 8 och 9 && lagen om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning. 26% lagen om mervärdeskatt och 19.—E' lagen om sjö- mansskatt). I sådana fall lärer materialet inte kunna hänföras till bevismedel enligt förevarande paragraf. förrän föreskriven begäran om dess tillhanda- hållande giorts. Jfr vad lagrådet anför vid 5 &.

[ specialmotiveringens sjätte stycke beröres frågan vilken betydelse ägan- derätten till en handling kan ha i ett säkringsärende. Beträffande handlingar och andra bevismedel som är i den granskades besittning synes ägande- rättsfrågan ej böra tillmätas betydelse. utan det avgörande för beslagsrätten är själva innehavet av bevismedlet. Denna ståndpunkt intar handräcknings- lagen (l & andra stycket). och anledning att frångå densamma torde ej fö- religga.

Enligt ett naturligt språkbruk är granskningsman den som utför gransk- ning. Att såsom förslaget gör använda beteckningen granskningsman på

Prop. 1975/76:11 168

den som övervakar granskningsverksamheten — t. ex. skattechefen i länet — kan inte vara lämpligt. I fråga om honom synes benämningen gransk- ningsledare ligga närmare till hands. Vad så angår den som särskilt förordnats att vara beslutsfattare bör — med förslagets utgångspunkt att denne skall vara en väl kvalificerad befattningshavare — kunna hävdas att också han intager en i viss mån ledande ställning. även om han kanske till största delen utför granskningen själv. Biträde av en eller annan medhjälpare torde han dock i allmänhet ha. Med hänsyn härtill synes jämväl den särskilt förordnade beslutsfattaren kunna benämnas granskningsledare. utan att våld göres på vedertaget språkbruk.

Lagrådet föreslår alltså. att ordet "granskningsman" i förslaget utbytes mot "granskningsledare".

1 avbidan på att lagstiftaren tar ställning till lagrådets hemställan i denna del kommer emellertid lagrådet att i fortsättningen av sitt yttrande använda den i lagrådsremissen begagnade termen granskningsman.

För att den föreslagna lagen skall fungera på tillfredsställande sätt är det enligt lagrådets mening av stor vikt. att förordnande att vara gransknings- man. såsom också förutsatts i förslaget. inte ges annan än den som har särskilda kvalifikationer för uppgiften. I sådant hänseende bör bl. a. krävas mångårig erfarenhet av granskningsarbete och speciell utbildning för upp- giften att vara granskningsman enligt den föreslagna lagen. Erforderliga bestämmelser om kvalifikationskraven torde kunna meddelas i administrativ ordning.

4 ä' Lagrådet:

Genom bestämmelsen i förevarande paragraf avses att för handläggning av säkringsärenden stadga undantag från den allmänna kommunikations- skyldighet. som är föreskriven i 15?" Rörvaltningslagen samt 10 och 18 %; förvaltningsprocesslagen.

Det må till en början framhållas att genom den föreslagna lydelsen be- stämmelsen torde komma att avse icke bara beslut som meddelas av gransk- ningsman och av länsskatterätten enligt 15,5 första stycket utan även av- görande av domstol vid överprövning av säkringsärende.

Såvitt angår beslut om säkringsåtgärd. som meddelas av granskningsman eller av länsskatterättlenligt 15 & första stycket. torde verkställighet av sådant beslut i de allra flesta fall inte kunna genomföras eller åtminstone komma att avsevärt försvåras. om den som beröres av beslutet skulle i förväg få reda på att säkringsåtgärd är att vänta. Han skulleju då få tillfälle att förstöra eller undanskaffa sådant bevismaterial. som granskningsmyndigheten öns- kar ta del av men som dittills inte ställts till förfogande. Det är därför tydligt att i allmänhet kommunicering inte bör ske innan beslut meddelas

Prop. 1975/76:11 169

i nu avsedda fall. Det må i sammanhanget framhållas att enligt förslaget såsom förutsättning för vidtagande av säkringsåtgärd i allmänhet gäller att sabotagerisk föreligger.

Vad angår 15 & förvaltningslagen torde denna emellertid enligt sin lydelse inte vara tillämplig på beslut om säkringsåtgärd. Det där stadgade förbudet för förvaltningsmyndighet att avgöra ärende utan att kommunicering dess- förinnan skett har avseende endast på sådant beslut. varigenom ett ärende slutligt avgöres. Ett av granskningsman meddelat beslut om säkringsåtgärd enligt det remitterade lagförslaget kan emellertid inte betraktas som ett så- dant avgörande. En säkringsåtgärd utgörju endast ett hjälpmedel för genom- föi—ändc av en pågående revision eller annan granskning för att bestämma skatt. tull eller avgift. och ett beslut om säkringsåtgärd måste därför betraktas som ett beslut under förfarandet i granskningsärendet. Med hänsyn till vad nu anförts synes den föreslagna bestämmelsen i förevarande paragraf inte behövas såvitt angår förfarandet hos granskningsmannen.

Även om någon skyldighet att höra den enskilde i ett säkringsärende hos granskningsmannen sålunda inte följer av bestämmelse i förvaltnings- lagen. bör den allmänna princip om kommunicering. som kommit till uttryck i 15 i nämnda lag. rimligen ändå tillämpas i de. låt vara säkerligen fåtaliga fall då den som berörs av en tilltänkt säkringsåtgärd kan höras utan att ändamålet med åtgärden äventyras. Några handlingar att kommunicera med den som berörs av säkringsåtgärden torde visserligen oftast inte föreligga. men kommuniceringsprincipen kan i stället tillämpas på det sättet att parten underrättas om att säkringsåtgärd är ifrågasatt. därvid lämpligen skälen här- för bör angivas. och får tillfälle att yttra sig härom.

När beslut om säkringsåtgärd skall meddelas av domstol är läget ett annat än då granskningsman har att besluta om sådan åtgärd. Säkringsärendet anhängiggöres vid domstolen genom att framställning eller besvärsskrift inges. och kommunikationsbestämmelserna i 10 och 18 åå förvaltningspro- cesslagen blir otvivelaktigt i och för sig tillämpliga på handläggningen. Det ter sig redan från principiell synpunkt mindre tilltalande att för handli'iggning vid domstol stadga undantag från nämnda. i rättssäkerhetshänseende be- tydelsefulla bestämmelser. Härtill kommer att sådant undantag utan olä- genhet torde kunna avvaras i föreliggande fall. Enligt angivna bestämmelser behöver kommttnicering inte ske om det kan befaras att denna skulle av- sevärt försvåra genomförande av beslut i målet. En sådan situation torde komma att föreligga i de allra flesta fall. varom här är fråga. Behöver emel- lertid i något fall sådan verkställighetssvårighet inte befaras torde något skäl heller inte föreligga att underlåta kommunicering.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår lagrådet att bestämmelsen i 4 & av lagförslaget får utgå. Godtages detta förslag. bör paragrafn u m reri ngen i förtsättningen ändras i enlighet härmed.

1 detta sammanhang vill lagrådet beröra en terminologisk fråga. Det re- mitterade lagförslaget använder omväxlande uttrycken "beslut angående

Prop: 1975/76:11 170

säkringsåtgärd" och "beslut om säkringsåtgärd" ( respektive om beslag etc.). Med uttrycket "beslut angående säkringsåtgärd" avses. enligt vad som fram- går av specialmotiveringen till förevarande paragraf. säväl beslut att använda säkringsåtgi-ird som beslut att häva sådan åtgärd. medan uttrycket "beslut om säkringsåtgärd" etc. synes ha reserverats för beslut av. förstnämnda slag. Enligt lagrådets mening föreligger ur språklig synpunkt inte någon bety- delseskillnad mellan de båda uttrycken: Härtill kommer att uttrycken när- mast leder tanken till att endast beslut om användande av säkringsåtgärd åsyftas. Lagrådet förordar därför att uttrycket "beslut om säkringsåtgärd" etc. i lagtexten begagnas för det fall då enbart beslut om an 'ändande av säkringsåtgärd åsyftas och att. när båda slagen av beslut avses. detta ut- tryckligen anges. exempelvis genom lokutionen "beslut om säkringsåtgärd och om hävandc av sådan åtgärd". Lagrådet återkommer med härav be- tingade förslag till jämkningar av lagtexten vid berörda paragrafer.

5 s* Lagräclel:

Enligt förevarande paragraf får beslag ske i två fall. nämligen då bevis- medlet inte tillhandahålles granskningsmannen och då risk föreligger att bevismedlet kommer att undanhållas eller förvanskas. 1 det förra fallet krävs enligt lagtexten inte. att någon risk för undanhållande eller förvanskning föreligger. Ofta är väl sådan risk för handen. när den granskade underlåtit att tillhandahålla bevismedlet. Så behöver emellertid ej alltid vara fallet. Såsom departementschefen berört i specialmotiveringen. kan det ibland fö- rekomma. att den granskade haft giltigt skäl för sin underlåtenhet att till- handahålla bevismedlet. I sådana fall. där underlåtenheten beror på annat än en avsikt att undanhålla eller förvanska bevismedel. bör bcslagsrätt ej föreligga och detta är med hänsyn till vad som anförts i specialmotiveringen måhända ej heller avsett. Enligt lagrådets mening bör underlåtenhet att tillhandahålla bevismedel ej uppställas som självständig beslagsanledning i lagen. När underlåtenheten indicerar risk för undanhållande eller förvansk- ning. såsom exempelvis är fallet när den granskade utan att kunna anföra godtagbar förklaring härtill underlåtit att efterkomina mottagen begäran om bevismedlets tillhandahållande. kan beslag ske med stöd av andra ledet i paragrafen.

Lagtexten innehåller ingen antydan om htir stor risken för undanhållande eller förvanskning skall vara för att grunda beslagsrätt. Klart är. att risken inte kan få vara obetydlig. Det bör krävas att risken är att praktiskt räkna med. Detta bör i någon form komma till synes i lagtexten. — Likaså bör i lagtexten antydas. att risken. på sätt departementschefen exemplifierat i specialmotiveringen. har manifesterats genom den granskades göranden och låt-anden i saken eller andra konkreta omständigheter.

Prop. 1975/76:11 171

På grund av vad sålunda anförts föreslår lagrådet. att 5 :$ erhåller följande lydelse: "Beslut om beslag får fattas. om det på grund av förekomna om- ständigheter skäligen kan befaras. att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas." På samma sätt bör riskrekvisitet formuleras i 7 55.

Om emellertid det första ledet i paragrafen skall kvarstå. bör av lagtexten framgå. att det genomgående krävs. att den granskade inte efterkommit en framställning om tillhandahållande av bevismedlet. samt att giltig ursäkt för underlåtenheten skall beaktas. Detta kan ske genom att ledet formuleras sålunda: "Beslut om beslag får fattas. om den granskade utan giltig orsak underlåter att tillhandahålla bevismedlet”.

6 .5 Lagrådet."

Slutorden i första stycket första punkten ("samt eftersökning ej kan genomföras omedelbart") tyder på att avsikten varit. att försegling enligt denna punkt ej skall få vidtas. om inte de för eftersökning i varje särskilt fall uppställda förutsättningarna är för handen. Om detta uttryckligen upp- ställes som villkor. torde det vara Obehövligt att också kräva att det skäligen kan antagas att bevismedel finns i utrymmet eller förvaret.

Lagrådet föreslår. att punkten ges följande lydelse: "1. granskningsman- nen icke får tillåtelse att genomsöka förvar eller utrymme och skäl för efter- sökning där föreligger men sådan ej kan genomföras omedelbart".

När här talas om "tillåtelse att genomsöka förvar eller utrymme" måste. i fall då utrymmet eller förvaret disponeras av den granskade och andra gemensamt. förutsättas att tillåtelse begäres hos alla dem som förfogar över utrymmet eller förvaret. Vägras sådan tillåtelse får. sedan förseglingsbeslut fattats. på verkställighetsstadiet avgöras vad som i olika hänseenden krävs för att beslutet skall kunna genornlöras (se särskilt 10.5 första Stycket andra meningen och andra stycket i det remitterade förslaget).

Det får förutsättas att granskningsmännen kommer att visa stor åter- hållsamhet när det gäller att försegla en hel bostad eller rum i bostad.

7 * L at:/”(MBI .'

Gränsen mellan de eftersökningsfall som behandlas i första stycket och de fall av eftersökning som avses i andra stycket är av betydande intresse från rättssäkerhetssynpunkt. Under bestämmelsen i andra stycket faller näm- ligen i stort sett de utrymmen och förvar som avser den privata sektorn. främst den granskades bostad.

Beslut i fall som avses i första stycket meddelas enligt förslaget av gransk- ningsmannen. medan beslut enligt andra stycket meddelas av länsskatterät-

Prop. 1975/76:11 172

ten. lförutsättningarna för beslut är också olika. Enligt andra stycket krävs. att det skall finnas grundad anledning antaga att bevismedlet finns i det ifrågavarande utrymmet (privatbostaden osv.). medan motsvarande förut- sättning inte har uppställts när det gäller verksamhetsutrymmen enligt första stycket.

Det måste med hänsyn till intresset av att värna om den personliga in- tegriteten anses vara av vikt. att andra styckets räckvidd inte blir för snäv.

Den väsentliga och viktigaste kategorin av de utrymmen som avses i första stycket har i förslaget bestämts så. att fråga är om utrymmen som den granskade använder i sin verksamhet. 1 specialmotiveringen har vid gränsdragningen härvidlag i förhållande till privatutrymmen avseende fästs huvudsakligen vid varaktigheten av '.tnvändningen. Det anges sålunda. att ett utrymme inte kan betraktas som verksamhetstttrymme. om det endast tillfälligt användes för verksamheten. Ont däremot räkenskapshandlingar under längre tidrymd förvarats i den granskades bostad. bör förvarings- utrymmet enligt departementschefens motivering anses som verksamhets- utrymme i lagrummets mening. även om bostaden inte normalt användes för verksamheten.

Det skall inte förnekas. att varaktigheten av förvaringen kan spela viss roll. Den är dock enligt lagrådets mening av underordnad betydelse. Gränsen mellan verksamhetsutrymmen och privata utrymmen bör i stället — för att inte den privata sektorn skall bli alltför trång — dragas så. att ett utrymme inte blir att betrakta som verksamhetsutrymme. med mindre det huvud- sakligen användes för verksamheten. Om sålunda en liten näringsidkare inte har något särskilt kontor utan förvarar sina räkenskaper exempelvis i en byrålåda i sitt sovrum. måste det te sig som tämligen självklart. att bostaden inte bör hänföras till verksamhetsutrymme. och att de särskilda garantier som omgärdar privatbostadens hclgd enligt andra stycket skall gälla.

Lagrådet föreslår. med åberopande av vad sålunda anförts. att före orden "för sin verksamhet" i första stycket första meningen inskjutcs ordet "hu- vudsakligen".

Eftersökning i utrymme. som användes av någon som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet. lärer i praktiken sällan kunna ifrå- gakomma hos andra uppdragstagare än sådana som har att taga befattning med den granskades bokföring eller andra bevismedel.

I fråga om utformningen av riskrekvisitet torde få hänvisas till vad lagrådet anfört vid 5 .5.

Med "allmän plats" i första styckets andra mening torde avses plats. som är upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten. Därigenom kommer förvaringsbox i järnvägsstationsbyggnad och liknande att utgöra förvar. som faller under första stycket.

Beträffande andra meningen i första stycket anlöres i specialmotiveringen att det för beslut om eftersökning i förvar saknar betydelse vem som är

Prop. 1975/76:11 173

ägare till förvaret eller vem som av annat skäl förfogar över detta. Det är således möjligt. säges det vidare. att besluta om eftersökning i ett skåp eller en portfölj. som finns i exempelvis den granskades kontorslokaler. även om det är klart att förvaret tillhör tredje man. Till undvikande av missförstånd beträffande den rätta innebörden av styckets andra mening vill lagrådet i anslutning härtill påpeka. att lagtextens föreskrift att för efter- sökning i förvar gäller samma villkor som för eftersökning i utrymme måste betyda att eftersökning i förvaret får beslutas endast om det finns grundad anledning antaga att den granskade använder förvaret för sin verksamhet — eller med lagrådets förslag huvudsakligen för sitt verksamhet — eller att. vilket dock knappast torde bli tillämpligt. förvaret yrkesmässigt användes av annan. som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet. samt tillika sabotagerisk föreligger. Uttrycket "samma villkor" har med andra ord här samma betydelse som uttrycket "motsvarande villkor". [ samman- hanget tordc vidare få hänvisas till vad lagrådet anför vid H;" rörande innehållet i nämnda paragraf.

8 & Lagrådet:

l specialmotiveringen till paragrafen sägs att beslut om säkringsåtgärd i princip kan vara i kraft fram till dess den pågående granskningen lett till ett lagakraftvunnet avgörande i beskattningsfrågan'. främst lär därvid beslag vara åsyftat men även försegling kan i och för sig komma att ha längre varaktighet. Emellertid anges vidare i specialmotiveringen. att ett hävande av beslut om säkringsåtgärd inte ovillkorligen behöver leda till att säkrat bevismedel skall återgå i den granskades besittning. Allmänna kontrollföreSkrif'ter. såsom 56 ä 3 mom. tredje stycket taxeringslagen. menas då ge myndigheten rätt att behålla bevismedlet viss tid oavsett att beslutet om säkringsåtgärd hävts. De kontrollföreskrifter av antydd art som ger myn- dighet rätt att i och för granskning ha vissa. den granskade tillhöriga hand- lingar i sin besittning måste emellertid anses bygga på förutsättningen att den granskade själv ställt handlingarna till granskningsmyndighetens för- fogande. Har däremot den granskade tvångsvis. på grundval av ett beslut om säkringsåtgärd. berövats besittningen av handlingarna. är läget ett annat. Häves nämligen det beslut som utgör grunden för att granskningsmyndig- heten överhuvudtaget f'ått handlingarna i sin besittning. bör gälla att den ursprungliga besittningssituationen skall återställas. oavsett den rätt gransk- ningsmyndigheten eljest må ha att få disponera handlingarna. En grundsats av denna innebörd gäller som huvudregel inom utsökningsrätten ("jfr 50% utsökningslagen). och anledning saknas att på förevarande område anlägga ett annat synsätt.

Det bör tilläggas. att förevarande fråga torde ha särskild betydelse för

Prop. 1975/76:11 174

att möjligheten att påkalla prövning av beslutet skall kunna fylla någon verklig funktion som rättssäkerhetsgaranti. Det i specialmotiveringen an- lagda synsättet skulle göra det möjligt för granskningsmannen att meddela beslut om beslag och i kraft av detta beslut komma i besittning av ifrå- gakomna bevismedel. varefter han omedelbart skulle kunna häva beslags- beslutet men likväl behålla bevismedlen under åberopande av den i 56% 3 mom. andra och tredje styckena taxeringslagen eller likartade bestämmelser inskrivna rätten för granskningsmyndighet att disponera den granskades handlingar. Om efter talan mot beslutet överinstansen erfar att beslaget är hävt. lär den enligt allmänna processuella grundsatser finna sig ej ha anledning att ingå på prövning av beslagsfrågan. Men fika fullt skttlle den granskade vara berövad handlingarna och inte ha tillgång till annat korrektiv än sådant som erbjuds i bestämmelser om undantagande av bevismedel från granskning (56,5 4 mom. taxeringslagen m. fl.). Det synes inte till- fredsställande om den granskade på nyss antytt sätt skulle kttnna berövas möjligheten att efter klagan få prövat huruvida säkringsåtgärden varit lag- ligen grundad.

Med hänsyn till det anförda förordas att som en andra mening i före- varande paragraf intages en föreskrift av följande lydelse: "Häves beslut om sådan åtgärd. skall besittning eller annat förhållande. som rubbats genom åtgärden. genast återställas."

9 t' L (lg/'åduf:

Med den i lagförslaget använda terminologin avser första stycket av fö- revarande paragraf även beslut om hävande av säkringsåtgärd. Med hänsyn till vad lagrådet föreslagit under 8 & bör bestämmelsen emellertid gälla endast beslut att använda säkringsåtgärd. På grund härav och med hänvisning till vad lagrådet anfört under4 ;" föreslås att i lagtexten ordet "angående" ersättes med ordet "om".

Conrad/:

[ konsekvens med vad jag anför vid 15 ;" hemställerjag att andra stycket utgår.

10 5 I . ("lg/"(frå 'r:

Beträffande vissa fall. där första stycket andra meningen bör tillämpas. hänvisas till vad lagrådet anför under 14.5.

Prop. 1975/76:11 175

14 .5 Lagrådet:

I förevarande paragraf föreslås att vid verkställighet av eftersökning i utrymme även förvar som påträffas där får genomsökas. Uppenbarligen har bestämmelsen tillkommit företrädesvis med tanke på att länsskatterätt. när den beslutar om eftersökning enligt 75 andra stycket. inte kan förutse vilka förvar som kan komma att påträffas. Till skillnad från sistnämnda bestämmelse — som tillåter eftersökning i förvar endast om det finns grundad anledning antaga att bevismedel finns där — innehåller 14 5 inga uttryckliga begränsningar i frågan vilka förvar som enligt den bestämmelsen får genom- sökas. ] sakens natur bör dock anses ligga att. när länsskatterätts beslut om eftersökning i privatutrymmen skall verkställas och fråga uppkommer om tillämpning av 145. man bör anse 75 andra stycket vägledande för verkställigheten. så att eftersökning kommer i fråga endast om det finns grundad anledning antaga att förvaret innehåller bevismedel.

Det sagda får särskild betydelse. när eftersökning skall ske i den granskades bostad och denna disponeras även av annan (hustru. samboende eller fa- miljemedlem i övrigt). Utomordentlig försiktighet bör iakttagas vid bedöm- ningen om eftersökningen skall utsträckas att avse förvar som kan antagas vara familjemedlemmens privata. Inte minst bör beaktas möjligheten att familjemedlemmen i sina låsta förvar kan ha ting som han eller hon önskar hemlighålla inte bara för utomstående titan också — och kanske särskilt — i förhållande till den granskade. Det bör betonas att den som sammanbor med den granskade bör räknas till den i 10 5 första stycket andra meningen åsyftade personkretsen och alltså bör beredas tillfälle att inställa sig vid förrättningen.

[ viss mån äger det nu sagda tillämpning även när eftersökning i verk- samhetsutrymme beslutats enligt 75 första stycket. Eftersökningen bör då ej — under åberopande av avsaknaden i 14 5 av närmare villkor beträffande förvarets art — kunna ske i påträffade förvar under andra fi'irutsättningz-tr än som anges i 75 första stycket. Det torde f.ö. bli en praktisk hand- läggningsfråga huruvida eftersökningsbeslut meddelas särskilt för varje för- var som påträffas vid eftersökning i verksamhetsutrymme eller om man nöjer sig nted att falla tillbaka på det ursprungliga eftersökningsbeslutet. avseende själva verksamhetsutrymtnet. och anser 14.5 utgöra tillräcklig grund för eftersökning även i påträffade förvar. Resultatet bör under alla förhållanden bli detsamma.

Vid eftersökning i rörelselokaler kan uppkomma fråga om eftersökning i låsta förvar. som anställda hos den granskade uppges disponera för privat räkning (skrivbordslådor. klädskåp etc.). 1 den mån tillräckliga skäl för efter- sökning i sådant förvar likväl anses löreligga. bör verkställighet anses ske jämväl hos den anställde och denne alltså beredas tillfälle att närvara (10 .5 första stycket).

Prop. 1975/76:11 176 15 & Lagrådet:

Bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf har avseende såväl på beslut om användande av säkringsåtgärd som på beslut om hävande av sådan åtgärd. Lagtexten bör omformuleras med beaktande av vad lagrådet anfört vid 45 om terminologin i lagförslaget.

Vad angår tredje stycket skall enligt remissförslaget underställning äga rum inte bara av beslut om användande av säkringsåtgärd trtan även av beslut om hävande av sådan åtgärd. Varför underställning skall behöva ske även i hävningsfallet ter sig svårförståeligt. Den enskilde har i sådant fall inte något intresse av underställning. och sktrlle underställning vara önskvärd av annat skäl synes en regel därom inte ha sin plats i lagen. Här må vidare hänvisas till att. enligt vad lagrådet anfört under 8 ,5. ett beslut om hävandc av säkringsbeslut får anses medföra skyldighet för myn- digheten att omedelbart återställa det rubbade förhållandet. Vid tillämpning härav torde ett beslut om hävandc av säkringsåtgärd. som fattats av särskilt förordnad granskningsman. rätteligen redan vara verkställt när det under- ställes.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår lagrådet dels titt ordet "an- gående" i tredje styckets första mening utbytes mot ordet "om". dels att andra stycket ges följande lydelse: "Granskningsman beslutar om säkrings- åtgärd i annat fall än som avses i första stycket samt om hävandc av säk- ringsåtgärd."

( burar/i.”

Förslaget innebär. titt tre former av säkringsåtgärder skall förekomma. nämligen beslag. försegling och eftersökning. Rätten att besluta om säk- ringsåtgärd skall i allmänhet tillkomma tjänsteman inom taxerings- eller granskningsverksamheten; i fråga om eftersökning i privat utrymme. bostad och liknande. läggs dock beslutanderätten på länsskatterätten.

1 vad gäller beslutsfunktionen företer det nu remitterade förslaget likheter med det förslag som finansministern — densamme som nu. statsrådet Sträng — remitterade till lagrådet för fjorton år sedan. 1961. och som därefter låg till grund för proposition till riksdagen och ledde till den nuvarande hand- räckningslagens antagande. Den gången motsatte sig lagrådet. av rättssä- kerhetsskäl. att beslutanderätten ttppdrogs åt en befattningshavare inom taxeringsväsendet (enligt 1961 års förslag taxeringsintendenten): lagrådet fö- reslog i stället att det skulle vara länsstyrelsen som skulle besluta om hand- räckning av nu ifrågavarande slag. Riksdagen följde lagrådet. Länsskatterät- ten har numera trätt i länsstyrelsens ställe.

Jag kan inte se att situationen på förevarande område principiellt har ändrats sedan 1961. Skattetrycket har hårdnat. och människors benägenhet

Prop. 1975/76:11 177

att på olika sätt söka undgå skatt har på gruttd härav sannolikt tilltagit: detta i sitt tur har tttedfört. att statens ansträngningar att motverka sådana försök ltar intensifierats. i följd varav ttixeringsorganistitionen svällt enormt under de gångna åren. Men dessa omständigheter måste snarast leda till den slutsatsen. titt kravet på rättssäkerhet i fråga om taxering och tvångs- åtgärder i taxeringsförfarandet fått ökad tyngd.

Jag ser alltså nted betydande skepsis på förslaget titt återigett söka flytta ned beslutanderätten på ett lägre platt. De tjänstemän som ettligt förslaget i första hand ifrågakommer som beslutsfattare är i länsstyrelsernas skat- teavdelningar de 5. k. enhetscheferna. dvs. de avdelningscheler. i allmänhet i byråchefsgrad. vilka är placerade närmast under skattechefen. [ riksskat- teverket och andra instanser torde det bli fråga om befattningshavt'ire med något lägre tjänsteställning. De som sålunda avses skola vara beslutsfattare är i allmänhet inte jurister; de flesta har ekonontutbildning.

Emellertid skall också lägre tjänstemän — som uppfyller vissa krav på utbildning och erfarenhet — kunna förordnas att vara beslutsfattare i fråga om tvångsåtgärder av nti avsett slag. Förslaget upptar inte några begräns- ningar i sådant hänseende. Matt ktitt befara. att ttär trycket på organisationen växer. allteftersom ökade fordringar ställs på efflektiviteten i kontrollen. lör- ordnandena titt vara beslutsfattare i fråga om tvångsåtgärder kommer att_ gå allt längre ned på skalan.

Jag finner detta betänkligt. Huvudtanken är tydligen att gransknings- mannen — någon gång i sällskap nted kronofogdett eller en kronoassistent — skall bege sig till den som skall kontrolleras och på hans kontor slå sig ned och begära fram böckerna. Finner han då att allt inte är i sin ordning. skall han omedelbart på stället kunna besluta om eftersökning. Sådan efter- sökning skall under vissa betingelser. om någort från kronofogdemyndig- heten ej är tillstädes. kunna utföras av granskttittgsmaiinen själv. Han kan också ta räkenskapsböcker i beslag och försegla lådor och skåp.

Det kan starkt ifrågasättas. om de uppgifter som sålunda enligt förslaget skall åvila revisors- och gransknittgspersortal inom tttxeriitgsväsendet och närliggande områden på ett naturligt sätt låter sig förena med denna personals ställning i allmänhet. Risken för titt spänningen mellan beskattningsväsen- dets representanter och medborgarna kontnter att skärpas är på- taglig. — Jag förbiser inte. att åklagare. polis och tullpersonal enligt gällande lag (1. ex. rättegångsbalken) och annan författning ltar befogenhet titt tti egen- dom i beslag eller verkställa husrannsakan och att det kan göras gällande att kontroll- och granskningspersonal inortt taxeringsväsendet bör kunna få motsvarande befogenheter. Närdet gäller tvångsåtgärder enligt rättegångs- balken är det dock fråga om misstanke rörande brott. och detsamma gäller tullväsendet.

Jag förbiser inte heller. att den skattskyldige ettligt författningarna har en grundläggande skyldighet titt tillhandahålla sina räkenskapsböcker för granskning. Det är självklart titt beskattningsmyndighetema skall ha tttedel

/.1 Rigef'rr/igt'll lf) T'Fj'F'ri. / .Yfllllf. Xr ll.

Prop. 1975/76:11 178

till sitt förfogande titt vid behov tvinga fram räkenskaperna. Det är metoden — att på ett oftast överraskande sätt genom beslut ute på fältet av en be- fattningshavare i relativt underordnad tjänsteställning utsätta den granskade för långtgående ingripanden — som jtig vänder mig emot.

Med min utgångspunkt hade det varit naturligt att man eftersträvat en överarbetning och modernisering av 1961 års lag. Dess grundprinciper — titt det är länsskatterätten som skall besluta om tvångsåtgärder och kro- ttofogdemyndigheten som skall verkställa beslutet — är enligt ntin mening alltjämt bärande. När departementschefen emellertid nu valt titt framlägga förslag till ett helt ny lag. harjag inte velat motsätta mig att detta förslag lägges till grund för lagstiftning. Den föreslagna ordningen fyller dock i vissa hänseenden inte rimliga anspråk på rättssäkerhet för den enskilde.

Härvid kommeri första hand eftersökningsittstitutet i blickpunkten. Efter- sökning är en långtgående åtgärd. vilket i sin mån avspeglar sig i både utredningsförslaget och departementsförslaget på det sättet titt beslutande- rätten i fråga ont eftersökning i den granskades bostad lagts på domstol (länsskatterätten). Emellertid är även eftersökning i kontorslokaler många gånger en högst ingripande åtgärd tiv grannlaga natur; eftersökningen kan röja förht'tlltinden. helt vid sidan av sktittskyldigheten. vilka inte bör kontnta till utomståendes kännedom. och eftersökningen katt försätta den granskade i pinsamma situationer i förhållande till anställda och kunder osv. För ntin del anser jag att befogenheten att besluta om eftersöknittg även när det gäller kontorslokaler bör tillkomma domstol (i detta ftill ettsamdomare i lättsskatterätt). En domare företräder genom utbildning och tradition i viss mån ett annat synsätt än en revisor — vilket är betydelsefullt även för upp- rätthållande av respekten i förhållande till allmänheten.

Jag föreslår i enlighet härmed. titt första stycket i förevarande paragraf skall lyda sålunda: "Länsskatterätt beslutar om eftersökning på framställning av granskningsman." Att frantställningen skall vara skriftlig beltöver knap- past utsägas; det framgår av förvaltniitgsprocesslagen. Av sagda lag följer också. titt fratttställningen skall uppta de skäl som åberopas till stöd för åtgärden. vilket förebygger förhastande. Av 105 förvaltningsprocesslagen framgår. titt ansökningen inte behöver delgivas med den som berörs av eftersökningen. om det befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet (jfr vad som anförts av lagrådet vid 4 5). Eftersom beslut om eftersöktting får meddelas endast när sabotagerisk är för handen. torde läget i allmänhet vara sådant. titt den som berörs av åtgärden inte bör underrättas. Skall eftersökningen ske på advoktitkontor eller på en auktoriserad eller godkänd revisors byrå i syfte titt konstatera huruvida där finns handlingar som tillhör en klient. synes dock ofta kont- mtiniceriitg av framställningen nted advokaten eller revisorn böra ägti rum. — Beträffande underrättelse om länsskatterättens beslut hättvisarjag till vad som anföres vid 23 .5.

Prop. 1975/76:11 179

16 5 Lagrådet :

Med den terminologi. som använts i det remitterade lagförslaget. innebär första styckets första mening. titt kronofögdemyndiglteten skall verkställa inte bara beslut om användande tiv säkringsåtgärd utan även beslut om hävande av sådan åtgärd. Det ter sig dock enligt lagrådets mening inte realistiskt att kronofogden skall behöva medverka i verkställighet av häv- ttingsbeslut. Med hänsyn härtill och med användning av den terminologi. som lagrådet förordat vid 4 5. föreslås titt ordet "angående" i första meningen tiv första stycket utbytes mot ordet "om".

Paulsson. Fredlund. å-It'rrrricr/t'll:

Föreskriften i andra styckets första mening att granskningsman äger verk- ställa beslut enligt 155 andra stycket. om det kan ske obehindrat. torde rimligen åsyfta endast beslut om användande av säkringsåtgärd. Gransk- ningstttan torde även utan särskild bestämmelse därom vara berättigtid att verkställa beslut om hävande tv säkringsåtgärd. och detta även om beslutet meddelats av domstol. Vi föreslår därför tttt första meningen i andra stycket ges följande lydelse: "Granskningsman äger verkställa beslut om säkrings- åtgärd enligt 155 andra stycket. om det kan ske obehindrat."

( 'unradi:

Förslaget är uppbyggt så. titt tyngdpunkten i fråga om rättssäkerheten förläggs till verkställighetsstadiet. Verksttilligheten skall enligt huvudregeln i första stycket första meningen av förevarande paragraf åvila kronofog- demyndigheten. Emellertid skall grtinskttingsmannen under vissa förutsätt- ningar kunna själv verkställa beslut. Han skall. om det ktiit ske obehindrat. t.ex. hti möjlighet titt utföra eftersökning i kontorslokaler och plombera fört-'arittgsutrymmen samt stänga och plombera rum. Detta kan inte vara lämpligt. Skatteväsendets tjänstemän kan i regel inte förväntas få erforderlig rutin titt bemästra verkställighetens skiftande problem. och mötet ntellan granskningspersontifen och dem som utsätts för åtgärderna kan befaras leda till ej önskvärda sammanstötningar. Rcmisskritiken ger åtskilligt stöd för vad jag nu anfört. Och tfet förefaller som om granskningspersonalen själv skulle känna viss olust inför utsikten titt behöva syssla nted genomförandet av eftersökning och försegling.

Däremot synes det mig vara en onödig omgång om verkställigheten av besltigsbeslttt alltid skall behöva utföras av kronofogdentyttdiglteten. Om handlingen finns åtkomlig och vidare åtgärd ej erfordras än att gransknings- mannen förklarar titt han vill tti handlingen med sig. synes htitt böra få genomföra beslaget själv. urtder förutsättning titt det kan ske obehindrat.

Prop. 1975/76:11 180

Av specialmotiveringen framgår. titt "obehindrat" skall tolkas så. titt hinder mot att granskningsmannen företar förrättningen skall anses föreligga så snart den hos vilken förrättningen äger rum förklarar titt han inte tillåter granskningsmannen titt agera.

Det må tilläggas tttt denna konstruktion i och för sig är ett gott argument för titt verkställigheten av eftersökning och försegling skall ligga hos kro- nofogdemyndigheten. De skatt- och avgiftsskyldiga som vill krångla — och det ärju i förhållande till dent som lagen är aktuell — torde nämligen fort komma titt lära sig. att om granskttingsmannen kommer ensattt. utan biträde från kronofogdentyttdigheten. så räcker det med ett enkelt förbud från den granskades sida för titt både eftersökning och försegling skall hindras. Oftast torde i så ftill någon från kronofogdemyndigheten inte finnas titt tillgå i en handvändning. lnsikten härom lär snart medföra. titt granskningsmännen inte går ut ensamma utan tar med sig biträde från kronolögdemyndighetett redan från början. Därmed har den av mig önskade ordningen uppnåtts på en otillfredsställande omväg.

Jag föreslår titt andra stycket erhåller följande lydelse: "Granskningsman äger verkställa beslut om beslag. om förrättningen katt genomföras obe- hindrat."

17 .5 (f'onracli:

1 konsekvens med vad jag anfört vid 16 5 hemställer jtig. titt förevarande paragraf utgår.

18 5" Lagrådet."

Paragrafen behandlar rätten för den granskade m. fl. tttt begära titt "be- slagtaget bevismedel" undantages från granskningen. Tvivel kan uppstå om sådan rätt föreligger bara beträffande bevismedel som för tillfället ligger under beslag eller om rätten också avser bevismedel. som tidigare beslagtagits men beträffande vilka beslaget hävts. Den sistnämnda ordningen synes vara den lämpligaste. eftersont därigenom uppnås titt den granskade kan få ett vidsträcktare skydd i det avseende som beröres i 21 5. Sålunda bör han kunna uppnå titt detta lagrunts förbud mot att undantaget bevistttedel återges eller åberopas i granskningsärendet blir gällande även i fråga om bevismedel som omfattats av ett redan hävt beslag. l enlighet med det anförda bör uttrycket "beslagtaget bevismedel" utbytas mot uttrycket "bevismedel som är eller har varit under beslag".

Prop. 1975/76:11 181

23 5 Lagrådet:

Enligt förevarande paragrafskall beslut om säkringsåtgärd tillställas endast den granskade men däremot inte annan. hos vilken verkställighet sker. Den sistnämnde skall enligt förslaget i stället erhålla verkställighetsbevis. se 24 5. Emellertid får ett beslut om säkringsåtgärd anses tingå envar. hos vilken det skttll verkställas. och denne bör i princip vara berättigad att begära omprövning av beslutet i högre instans. Det synes därför nödvändigt titt beslut om säkringsåtgärd överlämnas inte bara till den granskade utan även till annan. hos vilken verkställighet sker.

] sammanhanget må framhållas titt. om exempelvis försegling eller efter- sökning sker beträffande utrymme som disponeras av flera personer. verk- ställigheten får anses ske hos dem ttlla.

Bestämmelsen i första stycket titt beslut skall överlämnas till någon. som kan anses företräda den granskade. om denne inte är närvarande vid för- rättningen. synes inte fyllti något praktiskt syfte. När det gäller överlämnande av verkställighetsbevis torde däremot en motsvarande regel kunnti vara lämplig. Lagrådet kommer att föreslå att en sådan bestämmelse upptas i 24 5.

Med beslut om säkringsåtgärd avses i förevarande paragraf såväl beslut av granskningsman som beslut av domstol. Beträffande domstolsbeslut gäller enligt 31 5 förvaltningsprocesslttgen att domstol är skyldig att tillställa part beslutet. Fråga uppkommer då huruvida det överlämnande av beslutet. som sker vid förrättningen genom granskningsmannens eller kronofogde- myndighetens försorg. ersätter den underrättelse. som är föreskriven i 31 5 förvaltningsprocesslagen. såvitt avser den enskilda parten. eller om dom- stolen är skyldig titt tillställti parten beslutet oaktat det överlämnats enligt första stycket av förevarande paragraf. Med hänsyn till syftet med säk- ringsbeslutet är det tydligt. att i de allra flesta fall beslutet inte ktitt få tillställas den enskilda parten förrän vid förrättningen. Får denne del av beslutet vid förrättningen. torde det" å andra sidan inte tjäna något praktiskt syfte att parten därefter tillställes ytterligare en underrättelse om beslutet av samma innehåll. denna gång genom domstolens försorg. Därtill kommer att vid en sådan tillämpning det blir nödvändigt att meddela föreskrifter för titt i normalfallen hindra tttt beslutet tillställes enskild part genom rättens försorg innan förrättningen ägt rum. Den ordningen synes därför börti gälla titt. om domstolens beslut överlämnas vid förrättningen. någon åtgärd av domstolen enligt 31 5 förvaltningsprocesslagen inte skall vidtagas såvitt tin- går den enskilda parten.

Har dontstofsbeslutet inte kunnat överlämnas vid förrättningen på grund av att den beslutet angår inte varit närvarande. skall enligt andra stycket delgivning av beslutet ske. Det synes mest praktiskt att befria domstolen även från delgivningsuppgiften. Ansvaret för delgivningen bör lämpligen

['_t' Regeringwn I 975,176. I .t'aml. .:V'r // .

Prop. 1975/76:11 182

läggas på granskningsmannen.

Uttrycklig föreskrift om vad som skall gälla med hänsyn till 31 5 för- valtningsprocesslagen torde vara erforderlig.

Lagrådet förordar vid 255 annan ordning för domstolsprövning än det remitterade förslaget upptar. Detta föranleder viss omformulering av fö- revarande paragraf. Härjämte synes några redaktionella jämkningar böra gö- ras.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår lagrådet titt förevarande pa- ragraf ges följande lydelse:

"Beslut om säkringsåtgärd upprättas skriftligt och lämnas vid förrättning för verkställighet mot bevis till den granskade och annan. hos vilken verk- ställigheten sker. Beslutet skall innehålla upplysning om vad den som är missnöjd med beslutet har att iakttaga om han vill påkalla ändring av detta.

Kan beslutet ej överlämnas vid förrättningen. skall det delgivas genom granskningsmannens försorg.

Genom åtgärd som anges i första eller andra stycket fullgöres. såvitt angår enskild part. vad som i 31 5 första stycket förvaltningsprocesslagen (1971 :291) föreskrives om att domstols beslut skall tillställas part. Bevis om sådan åtgärd skall tillställas domstolen."

Det må anmärkas titt. i vart fall när fråga är om domstols beslut. över- lämnandet enligt det nu föreslagna första stycket i regel bör ske vid för- .rättningens början.

24 & Lagrådet:

Lagrådet har vid 23 5 förutskiekat att viss ändring bör göras i förevarande paragraf. Den prövningsordning. som lagrådet förordar vid 25 5. bör vidare föranleda viss jämkning av 24 5. Härutöver synes viss omformulering av redaktionell art böra vidtas. Lagrådet föreslår titt förevarande paragraf ges följande lydelse:

"Angående verkställighet av beslut om säkringsåtgärd skall utfärdas bevis. Vad i 235 första och andra styckena föreskrivits rörande beslut om säk- ringsåtgärd skall äga motsvarande tillämpning på bevis om verkställighet. Är den som skall erhålla bevis icke närvarande vid förrättningen. skall bevis lämnas även till någon som kan anses företräda honom. om sådan person är närvarande.

Bevis om verkställighet av beslag skall innehålla förteckning över be- slagtagna bevismedel samt erinran om bestämmelserna i 18 5

Prop. 1975/76:11 183

25 5 Lag/titler:

[ denna paragrafbehandlas frågan i vilken ordning part skall kunna påkalla domstols prövning av granskningsmans beslut om säkringsåtgärd och av verkställighet enligt den föreslagna lagen. Frågan har lösts så titt talan mot granskningsmans beslut och mot verkställighet skall föras genom besvär. Besvärstiden är inte särskilt reglerad i lagförslaget. Av 12 5 förvaltningslagen och 75 förvaltningsprocesslagen följer titt besvärstiden beträffande gransk- ningsmans beslut är tre veckor från den dag klagtinden erhöll del av beslutet. I fråga om verkställighet synes tanken i lagförslaget vara titt besvärstiden skall vara tre veckor från den dag kltiganden erhöll del av verkställighets- beviset. 123 och 24 55 har upptagits bestämmelser om att besvärshänvisning skall lämnas.

Den föreslagna ordningen med rätt titt till domstol fullfölja talan mot beslut om säkringsåtgärd. som meddelats av granskningsman. kompliceras därav titt en del av dessa beslut efter underställning skall bli föremål för obligatorisk omprövning av administrativ myndighet enligt bestämmelserna i 155 tredje stycket. När beslut om säkringsåtgärd meddelats av särskilt förordnad granskningsman. kommer besvär. som part i enlighet med honom meddelad fullföljdshänvisning anfört över beslutet. i själva verket inte att kunna prövas. Då besvärsmålet skall företagas till avgörande. kommer näm— ligen det överklagade beslutet nästan alltid titt redan vtitti ersatt av över- ordnad granskningsmans beslut. Vill part få till stånd domstolsprövning av säkringsåtgärd som beslutats av särskilt förordnad granskningsman och fastställts av överordnad granskningsman. måste han i realiteten överklaga den sistnämndes beslut. Detta kan uppenbarligen lätt förbises av part som följt den besvärshänvisning han fått och överklagat den särskilt förordnade granskningsmannens beslut. Härigenom kan rättsförlust uppkomma. Även i andra hänseenden medför den föreslagna ordningen vissa olägenheter. Part som är missnöjd såväl med ett av överordnad granskningsman fastställt beslut om säkringsåtgärd som med verkställigheten av nämnda beslut. blir t.ex. nödsakad titt med iakttagande av skilda besvärstider fullfölja talan både mot fastställelsebeslutet och mot verkställighetsmyndighetens åtgärd.

Underställning av beslut om tvångsmedel kati i vissa fall förekomma vid beslag i brottmål. Om exempelvis en polisman med stöd av 27 kap. 45 rättegångsbalken själv beslutat om beslag. skall sålunda enligt samma lagrum anmälan om beslutet skyndsamt göras hos undersökningsledaren eller åklagaren. som har titt omedelbart pröva. om beslaget skall bestå. [ 27 kap. 6 5 rättegångsbalken regleras frågan om domstolsprövning av beslag som tillkommit utan rättens förordnande. Där föreskrives. att den som drab- bats av sådant beslag äger. begära rättens prövning av beslaget. Någon viss tid inom vilken framställning om sådan prövning skall ske är inte före- skriven. Stadgandet torde innebära. att framställning som riktar sig mot

Prop. 1975/76:11 184

ett av polisman beslutat beslag skall upptagas till prövning utan hinder av att beslaget sedermera fastställts genom beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vidare kan framställning prövas. oavsett om den riktar sig mot själva beslagsbeslutet eller mot verkställigheten av beslutet och obe- roende av om den grundas på att beslagsanledning från början saknats eller på att skälen för beslaget sedermera bortfallit.

En ordning sådan som den i rättegångsbalken reglerade synes vara titt föredraga framför den nu föreslagna. Lagrådet förordar därför. att bestäm- melsen i första meningen i förevarande paragraf ersättes av en regel med följande lydelse: "Är någon missnöjd med säkringsåtgärd som beslutats av granskningsman eller med åtgärd som vidtagits vid verkställighet av beslut enligt denna lag. äger han påkalla länsskatterättensprövning huruvida åtgärden skall bestå."

Godttiges detta förslag, bör rubriken närmast före 255 omformuleras. förslagsvis så att den kommer att lyda: "Talan mot granskningsmans beslut m. m."

Den i paragrafens andra mening upptagna regeln om vem som skall föra det allmännas talan i besvärsmål vid länsskatterätt bör erhålla en mera ge- nerell räckvidd. Den kan lämpligen bilda ett andra stycke i paragrafen med förslagsvis följande lydelse: "I mål vid domstol rörande säkringsåtgärd eller verkställighet enligt denna lag föres det allmännas talan. om ej annat följer av 15 5 första stycket. av den som i sin tjänst har att övervaka granskningen.”

26 5 Lagrådet:

Vad lagrådet vid behandlingen av 25 5 föreslagit rörande sättet att påkalla domstols prövning av säkringsåtgärd skulle i och för sig föranleda följdänd- ringar i den i första meningen av förevarande paragraf upptagna bestäm- melsen. Emellertid synes det önskvärt att paragrafen — som är invecklad och ej särskilt lättolkad — omarbetas i förenklande syfte. Efter mönster i stort sett av 565 utsökningslagen förordar lagrådet. titt paragrafen ges följande lydelse:

"Framställning till länsskatterätt enligt denna lag göres till länsskatterätten i det län. där den granskade har sitt hemvist när beslut av granskningsman fattas eller. i fall som avses i 15 5 första stycket. när framställningen göres. Som hemvist anses den ort där den granskade är mantalsskriven samt. i fråga om dödsbo. den ort där den döde senast var mantalsskriven och. i fråga om bolag eller annan som avses i 10 kap. 1 5 tredje stycket rät- tegångsbalken. den ort som enligt nämnda lagrum gäller som hemvist.

Saknar den granskade hemvist inom riket. är länsskatterätten i det län behörig. där beslut om säkringsåtgärd skall verkställas eller har verkställts."

Prop. 1975/76:11 185

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-09-25

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng, Jo- hansson. llolmqvist. Aspling. Geijer. Bengtsson. Lidbom. Carlsson. Feldt. Sigurdsen.Gustafsson. Zachrisson. Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition med förslag till bevissäkringslag för skatte- och avgiftsproces- sen. m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande[ över förslag till bevissäkrings- lag för skatte- och avgiftsprocessen.

Föredrt-iganden redogör för lagrådets yttrande. Enligt förslagets 4 5" skall beslut angående säkringsåtgärd få fattas utan titt den som berörs av beslutet dessförinnan har hörts i ärendet. Bestäm- melsen betingas av att verkställighet i många fall inte kan genomföras om den granskade får kännedom om ärendet dessförinnan. Enligt såväl för- valtningslagen (1971 :290) som förvaltningsprocesslagen (l97l:291)skall part i princip höras innan ärende avgörs.

Lagrådet uttalar att det i 155 förvaltningslagen stadgade förbudet för förvaltningsmyndighet att avgöra ärende utan att kommunicering har skett inte är tillämpligt på säkringsåtgärd som beslutas av granskningsman. efter- som säkringsåtgärd endast är ett hjälpmedel för genomförande av granskning och inte ett sådant beslut varigenom ett ärende slutligt avgörs. Förbudet avser enligt lagrådet endast beslut av sistnämnda slag. Vad angår domstols beslut om säkringsåtgärd anser lagrådet titt situationen oftast är den att kommunicering kan underlåtas genom att denna skulle avsevärt försvåra genomförandet av säkringsåtgärden. Lagrådet föreslår därför att bestäm- melsen i 45 utgår.

Jag godtar lagrådets förslag. Jag anser alltså liksom lagrådet att ett beslut av granskningsman om säkringsåtgärd inte är att anse som ett slutligt beslut. Förvaltningslagen är således inte tillämplig. Beslut vid överprövning av sär- skilt förordnad grtinskningsmans beslut kan däremot anses som ett slutligt beslut. En bestämmelse motsvarande innehållet i 45 torde därför erfordras beträffande sådana beslut om överprövning. Jag återkommer till denna fråga.

Beträffande villkoren för beslut om försegling enligt dfu/ämm punkten httr lagrådet föreslagit en ny formulering som medför att försegling enligt

' Beslut om lagrådsremiss taget vid regeringsstimmtinträde den 13 mars 1975.

Prop. 1975/76:11 186

denna punkt skall få vidtas endast om de för eftersökning i varje särskilt fall uppställda villkoren är för handen. Avsikten är emellertid titt försegling skall kunna användas bl.a. iden situationen när granskningsmannen saknar fullständigt'underlag för titt pröva om eftersökning skall beslutas. Den grans- kade framför t. ex. invändningar mot ett ifrågasatt eftersökningsbeslut som kan prövas först efter särskild undersökning. Försegling skall alltså kunna ske också i sådant ftill. Lagrådets synpunkter bör enligt min mening föranleda ett förtydligande av bestämmelsen så att den klart omfattar också det fallet titt eftersökning inte kan beslutas omedelbart.

[ 79" anges villkoren för beslut om eftersökning dels i verksamhetsut- rymme (första stycket) och dels i andra utrymmen. t. ex. privatbostad (andra stycket). Bestämmelserna i första stycket omfattar bl.a. utrymme som den granskade använder för sin verksamhet. Lagrådet har föreslagit att som den granskades verksamhetsutrymme skall anses endast utrymme som hu— vudsakligen används för verksamheten. 1 specialmotiveringen till paragrafens första stycke uttalas titt utrymme inte kan betraktas som verksamhetsut- rymme om det endast tillfälligt används för verksamheten. Med anledning av lagrådets yttrande föreslår jag ett tillägg till lagtexten tiv innebörd. i över- ensstämmelse med specialmotiveringen. titt utrymme skall anses som verk- samhetsutrymme om den granskade irc/' endast tillfälligt använder det för sin verksamhet. I sammanhanget htir lagrådet gjort vissa uttalanden om tolkningen av bestämmelsen i första stycket om villkoren för eftersökning i förvar. Jag instämmer i dessa uttalanden som innebär förtydliganden.

Lagrådets förslag om ett tillägg till 8.5 innebär att när beslag htir hävts beträffande bevismedel. som myndighet tiger att få överlämnat till sig för granskning. myndigheten först skulle lämna tillbaka materialet till den grans- kade och därefter återkräva det för granskning. I sådant fall skulle den, som avhänts material genom beslag vara i bättre läge än den som frivilligt har lämnat det från sig för granskning. En sådan ordning skulle enligt min mening medföra omgång och vissa risker för granskningsarbetet. Vtid lagrådet har anfört i förevarande avSeencle ger mig emellertid anledning att föreslå ett tillägg till 95 första stycket av innebörd titt hävningsbeslut. som har vunnit laga kraft. skall verkställas så fort det kan ske med hänsyn till granskningen. Därmed avses bl.a. att material. som avses i lagakraft- vunnet hävningsbeslut. utan dröjsmål skall återställas till vederbörande om materialet inte behövs för granskningen eller om det inte får granskas.

l fråga om 15 5". som avser behörighet titt fatta beslut. godtar jag lagrådets förslag till lydelse av andra stycket. Med hänsyn till titt 45 enligt vad jag htir föreslagit skall utgå. böri 15 5 tredje stycket föreskrivas att överprövning får ske uttin att den som ärendet avser dessförinnan har hörts.

Beträffande innehållet i 185" har lagrådet föreslagit titt rätten titt begära undantagande bör avse även bevismedel som har varit under beslag. Ly- delsen enligt lagrådsremissen kan i detta avseende tolkas på annat sätt. Jag föreslår att ordalydelsen ändras i enlighet med lagrådets förslag.

Prop. 1975/76:11 187

Vad gäller 23 _f. som avser överlämnande av beslut. har lagrådet föreslagit flera ändringar och ett tillägg. Förslagen avser bl. a. att även annan än den granskade bör få del av beslut om säkringsåtgärd. om verkställighet sker hos denne. Bestämmelsen titt beslut skall överlämnas till någon som kan anses företräda den granskade. om denne inte är närvarande. kan enligt lagrådets mening utgå. Lagrådet föreslår vidare att delgivning alltid bör ske genom granskningsmans försorg. om beslutet ej kan överlämnas vid för- rättningen. Genom dessa åtgärder skall anses fullgjort vad som enligt 31 & förvaltningsprocesslagen gäller om titt domstols beslut skall tillställas part. En föreslagen ändring betingas av lagrådets förslag till ändring av 2591 Jag ansluter mig i princip till vad lagrådet har förordat i dessa hänseenden.

Beträffande 2458". som avser överlämnande tiv bevis om verkställighet. föreslår lagrådet vissa ändringar som hänger samman med föreslagna änd- ringar i 23 och 25 åå. Därutöver föreslås en bestämmelse av innehåll titt om den som skall erhålla bevis inte är närvarande vid förrättningen. beviset skall lämnas även till någon som kan anses företräda honom. om sådan person är närvarande. Enligt min mening bör förslaget godtas. Ändringen av 25.5 medför omredigering av 26 ;".

Vad lagrådet har uttalat i anslutning till innehållet i 531" förslaget ger mig anledning understryka. titt en anhållan om anstånd med överlämnande av bevismedel med angivande av skäl för uppskov självfallet inte utan vidare kan betraktas som en vägran att tillhandahålla bevismedlet. Beträffande det föreslagna riskvillkoret vill jtig framhålla. att med bestämmelsen avses att det skall föreligga en konkret risk i det aktuella fallet.

1 det remitterade förslaget har den som skall besluta om säkringsåtgärd benämnts granskningsman. Lagrådet föreslår "granskningsledare". Jag bi- träder detta förslag.

1 förslaget används uttrycket "beslut angående säkringsåtgärd" när även

hävningsbeslut avses medan orden "beslut om säkringsåtgärd" avser endast beslut att använda sådan åtgärd. Vid behandlingen av 4 55" har lagrådet uttalat

som sin mening. att det från språklig synpunkt inte föreligger någon be- tydelseskillnad mellan de båda uttrycken. Lagrådet har därför föreslagit. titt det i lagtexten särskilt utsägs när även hävningsbeslut avses. Jag anser att detta börgodtas. Förslaget medför några redaktionella ändringari lagtexten.

I ett par sammanhang har lagrådet uttalat sig i tolknings- eller tillämp- ningsfrågor. Detta gäller bl. ti. definitionen av bevismedel i 2 _f. vilket avser "räkenskapsmaterial. varuprov och dylikt. som enligt vad som är särskilt föreskrivet skall tillhandahållas för granskning". ! vissa lagrum har skyl- digheten att ställa material till förfogande gjorts beroende av om myndighet har begärt att materialet skall tillhandahållas. Lagrådet drar av detta den slutsatsen titt material inte torde kunnti hänföras till bevismedel enligt pa- ragrafen förrän föreskriven begäran om dess tillhandahållande htir gjorts. Jag kan emellertid inte dela denna uppfattning. Definitionen av bevismedel

Prop. 1975/76:11 188

anger det slags handlingar etc. som är bevismedel. Den åsikten att bevismedel enligt definitionen i vissa fall skulle föreligga först sedan myndighet har begärt titt det skall tillhandahållas anser jag därför inte hållbar. En annan sak är att myndighet i de allra flesta fall kommer att besluta om säkrings- åtgärd först sedan det har visat sig att den granskade inte tillhandahåller bevismedel på begäran av myndigheten.

lspecialmotiveringen till 2 &" berörs frågan om äganderätten till handlingtir etc. Det underförstås där att handling som finns hos den granskade men tillhör annan inte kan vara bevismedel i lagförslagets mening. Lagrådet menar emellertid att äganderättsfrågan inte bör tillmätas betydelse i fråga om handlingar som är i den granskades besittning, Även i detta fall har jag en annan åsikt än lagrådet. Skyldigheten titt tillhandahålla handlingar för granskning enligt de olika lagrummen torde nämligen bara omfatta vad som tillhör den granskade. och som bevismedel kan naturligtvis inte anses annat än vad den granskade är skyldig att tillhandahålla. Som har uttalats i specialmotiveringen måste det dock presumeras att handlingar och andra bevismedel. som är i den granskades besittning. också tillhör honom.

Bestämmelsen i 14 ,f anger att vid verkställighet av eftersökning i utrymme även förvar som påträffas där får genomsökas. Lagrådet har uttalat titt bestämmelsen i princip börtillämpas så.att eftersökning i förvar skall komma i fråga endast om det finns grundad anledning anta titt förvaret innehåller bevismedel. Jag vill i. anslutning härtill framhålla att man självfallet bör visa all möjlig hänsyn vid verkställighet av eftersökning i förvar. som tillhör eller nyttjas av annan än den granskade. Sådan i viss mening utomstående bör sålunda. som lagrådet också har påpekat. regelmässigt beredas tillfälle att närvara vid verkställighet. Emellertid skulle en strikt tillämpning av lagrådets uttalariden i fråga om l4ä inverka ytterst oförmånligt på effek- tiviteten vid verkställighet tiv eftersökning i utrymme. Den granskade kan i vissa ftill antas försöka gömma undan bevismedel i sådana förvar som normalt inte används för förvaring av dem. Den särskilda bedömning. som lagrådet förutsätter vid eftersökning i utrymme där det finns förvar. kan f. ö. inte tillkomma kronofogdemyndighet. som normalt skall verkställa be- slut om eftersökning. Jag kan alltså inte helt instämma i de synpunkter som lagrådet htir anlagt på tillämpningen av 14.5 förslaget.

Lagrådet htir anmärkt mot utformningen av [ml./Finsta SI_l-'('Å'('I att kro- nofogden inte torde behöva medverka i verkställighet av hävningsbeslut och föresltigit'ändring i enlighet härmed. Jag har här en annan åsikt. Särskilt hävande tiv försegling kan fordra medverkan av kronofogdemyndighet. Inte heller kanjag biträda lagrådets förslag till omredigering av 16 _f andra .Sllft'k('f. Lagrådets förslag om ändring i 2651" utöver den' ändring som skulle vara en följd av ny lydelse av 25ä innebär enligt min mening inte någon för- enkling. Det tillgodoser inte heller. i motsats till det remitterade förslaget. behovet av titt framställning om undantagande av bevismedel kan prövas av den länsskatterätt som ligger närmast till vid verkställigheten.

Prop. 1975/76:11 189

Förutom vad jag htir föreslagit med hänsyn till lagrådets yttrande bör vissa andra ändringar och tillägg göras i det remitterade förslaget. I väg- trafikskattelagen (19731601) och förordningen (1973z602) om särskild trafik- skatt har. liksom i författningarna på jordbruksregleringens och fiskeregle- ringens områden. i fråga om granskning gjorts en hänvisning till lagen (1959:552) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Eftersom sist- nämnda lag endast i ett par avseenden gäller i fråga om trafikskatterna bör för tydlighetens skull granskning enligt vägtrafikskattelagen och för- ordningen om särskild trafikskatt uttryckligen anges i 153". [ jtl" föreslår jag en redaktionell ändring i beskrivningen tiv förfarandet vid eftersökning. Ordet "granskningsman” i 5 _j" bör bytas ut mot "för granskning". Bestäm— melsen i 6 jl'jörsra stycket andra punk/vn kan med hänsyn till tredje stycket avse endast bevismedel som ej är under beslag. vilket för tydlighetens skull bör anges. l lagförslaget bör infogas en bestämmelse om titt beslut om häv- ning av säkringsåtgärd verkställs genom 'att besittning eller annat förhål- lande. som htir rubbats genom åtgärden. återställs. Bestämmelsen. som har viss anknytning till vad lagrådet har föreslagit som ett nytt stycke i 8 &. bör infogas i en ny 13% och följas av 125" i det remitterade förslaget. l denna paragrtifs andra stycke bör göras en redaktionell ändring och stycket flyttas till förslagets 14 &. Vissa ändringar av paragrafföljdcn i lagförslaget följer härav och genom titt 4 äsktill utgå. Även ett par andra redaktionella änd- ringar bör göras.

l detta sammanhang föreslårjag ett tillägg i 7 _ä lagen (1959:552) om upp- börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m. Tillägget bör avse titt anmaning enligt paragrafen kan utfärdas även av länsstyrelse.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag titt regeringen föreslår riksdagen

att antaga

1. det av lagrådet granskade förslaget till bevissäkringslag lör skatte- och avgiftsprocessen med föreslagna ändringar. ' samt de övriga vid regeringsprotokollet den 13 mars 1975 fogade förslagen med nu föreslagen ändring i ett av dem. nämligen förslagen till

2. lagom ändringiltigen(1908:128s. 1)ombevillningsavgifterförsärskilda förmåner och rättigheter.

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

4. ltig om ändring i taxeringslagen (l956:623).

5. lag om ändring i lagen (1958z295) om sjömansskatt.

6. lag om ändring i ltigen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om tillmän försäkring. m.m..

7. ltig om ändring i lagen (197152) om skatterätt. ftistighetstaxeringsrätt och länsrätt.

8. lag om ändring i tullagen (19732670).

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar titt genom proposition föreslå riksdagen titt antaga de försltig som föredra- ganden hti.r lagt fram.

Prop. 1975/76:11