Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås en utvidgning av det allmännas möjligheter att ta i anspråk äterbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som det allmänna har på den återbetalningsberättigade. Enligt nuvarande bestämmelser kan en sådan avräkning göras i stort sett bara beträffande fordringar på skatt eller avgift av samma slag som den skatt eller avgift som skall återbetalas. Enligt förslaget skall avräkning kunna ske mot så gott som alla fordringar på skatter, avgifter och böter som överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning.

Reformen innebär således att det allmänna i princip inte skall behöva betala ut skatte- eller avgiftsbelopp till någon som står i skuld för skatter eller avgifter. Reformen skall ses mot bakgrund av de växande svårigheter- na att få fordringar betalda genom exekutiva åtgärder och den utgör ett viktigt led i strävandena att effektivisera kronofogdemyndigheternas arbe- te.

Bestämmelserna om det utvidgade avräkningsförfarandet har tagits in i en särskild lag. benämnd lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Beslut om avräkning skall enligt lagen meddelas av kronofogde- myndigheten. Reformen föreslås träda i kraft den 1 maj 1985.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i skatteregisterlagen (l980:343). Bl.a. föreslås på grundval av betänkandet (Ds Ju 1983: 14) Kontroll av leverantörer, som har lämnats av kommissionen mot ekono- .misk brottslighet, att enskilda skall ha möjlighet att få uppgift från skattere- gistret angående arbetsgivares registrering för inbetalning av källskatt och arbetsgivaravgifter.

• Sida 2
•  Original

IJ

Prop. 1984/85: 108

Alla utom ett av lagförslagen i denna proposition har granskats av lagritdet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsre- missen (s. 19). lagrådets yttrande (s. l02) samt föredragandens ställ- ningstaganden till lagrådets synpunkter och skäl för det lagförslag som inte har granskats av lagrådet ts. ll3). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen mäste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 108 3

1. Förslag till Lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 % Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953: 272),

2. lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

3. lagen (1968: 430) om mervärdeskatt med undantag av 76aå,

4. tullagen(1973: 670). tullförordningen ( 1973: 979) eller lagen (1973: 981) om frihet från införselavgift.

5. lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

6. lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981 : 691) om socialavgiftcr eller lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

7. lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller för- fattning som anges i 1 kap. lä första stycket samma lag. i de fall då utbetalningen ankommer på riksskattcverket, eller

8. lagen (1974: 992) om nedsättning av allmän energiskatt. Vad som sagts i första stycket 7 gäller inte utbetalning enligt 27% lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, 6.5 lagen (1961: 372) om bensinskatt och 13? lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2 5 Tillkommer ett belopp som avses i l s" någon mot vilken det allmänna har en fordran. som är för indrivning registrerad i utsökningsregistret och drivs in enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272), tullagen(1973: 670) eller bötesverkställighetslagen(1979: 189), skall från beloppet, om inte annat följer av vad nedan sägs, avräknas så mycket som kan gå till betalning av fordringen. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

3 & Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighet. Den kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i utsök- ningsregistret är tilldelad fordringen.

4 & En myndighet som har att utbetala ett belopp som avses i lä skall undersöka om det allmänna har någon sådan fordran som avses i 2 &. Undersökning får dock underlåtas, om en tillämpning av avräkningsförfar- andet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta.

Visar en undersökning att det allmänna har en sådan fordran som avses i 2 &, skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att göra avräkning. Det- ta behövs dock inte om anstånd med betalning av fordringen beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse.

5 & Kronofogdemyndigheten får underlåta avräkning

1. om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse.

2. om en tillämpning av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta eller

3. om det i annat fall föreligger särskilda skäl att avstå från avräkning.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 108 4

6 & Avräkning fär inte göras till betalning av en fordran som är preskri- berad.

7 & Till den mot vilken det allmänna har en fordran som avses i 2ä skall kronofogdemyndigheten sända underrättelse om att avräkning för betal- ning av fordringen efter viss angiven dag kan komma att göras från sådana belopp som avses i lä. Ett beslut om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen löpt ut.

Underrättelse behövs inte, om den mot vilken det allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndigheten känd adress.

8,5 Om beslut som kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndigheten sända underrättelse till den som beslutet gäller.

9 ä Den omständigheten att ett beslut om avräkning meddelats utan att bestämmelserna i 7.5 första stycket iakttagits är inte grund för att upphäva beslutet.

10 & Finner kronofogdemyndigheten att för mycket tagits i anspråk ge- nom avräkning pä grund av att en före avräkningen gjord betalning av det allmännas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varit upptagen till ett för stort belopp, skall kronofogdemyndigheten besluta om rättelse.

Den som på grund av rättelsen skall få tillbaka ett belopp skall även erhålla ränta frän utgången av den månad då beloppet kom kronofogde- myndigheten till handa till och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda. vid varje tid gällande diskontot. Oretal som uppkommer vid räntebcräkningen bortfaller. Ränta som understiger femtio kronor skall inte utbetalas.

Utbetalning med anledning av rättelse görs av kronofogdemyndigheten.

11 & Kronofogdemyndighetens beslut får inte överklagas i den män det innebär att avräkning inte skall ske. 1 övrigt tillämpas i fråga om kronofog- demyndighetens beslut enligt denna lag bestämmelserna i utsökningsbal- ken om besvär över utmätning i allmänhet, i den män inte annat följer av 12 ä.

1 mål som avses i första stycket förs det allmännas talan av riksskattc- verket.

12 5 Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag gäller utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Hovrättens beslut gäller först sedan det har vunnit laga kraft.

13 & Bestämmelserna i IOä andra och tredje styckena skall tillämpas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men på grund av beslut av kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 10% första stycket eller av hovrätten eller högsta domstolen inte skall tas i anspråk genom avräkning.

14 & Skall ett avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndigheten, hovrätten eller högsta domstolen inte tas i anspråk genom avräkning. skall

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 108 5

den som fått sin fordran helt eller delvis betald genom avräkningen över- föra beloppet till kronofogdcmyndighcten.

15ä Kan för betalning av en i utsökningsregistret registrerad fordran avräkning från belopp som avses i l & göras bäde enligt denna lag och enligt annan författning. skall denna lag tillämpas.

Kan en myndighet enligt annan författning göra avräkning frän belopp. som avses i tt. för betalning av en fordran, som inte är registrerad i tttsökningsregistret. får myndigheten göra avräkningen utan hinder av att förutsättningar föreligger för avräkning enligt denna lag.

Denna lag träderi kraft den 1 maj 1985. Har det allmännas fordran registrerats i utsökningsregistret före lagens ikraftträdande. skall med underrättelse som avses i 7.5 första stycket jämställas av kronofogdemyndigheten utsänd anmaning att betala fordring- en.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 108

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 49% lagen (l968: 430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49.52

Överstigcr ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten. äterbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet i den mån kvittning icke skett enligt 17.5 åttonde stycket.

Överstigcr skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatt som fastställts eller anses fastställd. återbetalar länsstyrelsen det

överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom. äterfär av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt. har han vid återbe- talning enligt första. andra eller tredje stycket rätt att återfå bara vad som överstiger skulden och av- gifter som belöper på denna. Vad som har sagts nu giiller också när den skattskyldige befinns ha till he- ralningjörfallen skuld som avser

!. skatt enligt ttppbördslagen (1951-272).

2. (trhetsgivaravgift enligt lagen (198I.'69I) om mein/avgifter eller.

3. avgift enligt lagen (l982:423) om allmän löneavgift.

Stär den skattskyldige i skuld för mervärdcskatt. har han vid äterbe- talning enligt första. andra eller tredje stycket rätt att återfå bara vad som överstiger skulden och av- gifter som belöper på denna. I lu— gen (1985:()00) om avräkning vid återbetalning uv skatter och av- gifter finns också _fr'ireskriftrr som begränsar rätten till återbetalning.

Fordran pä överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens be- stämmelser om restitution av skatt i tillämpliga delar beträffande återbe- talning av mervärdeskatt.

] övrigt gäller uppbördslagens (IO53:272) bestämmelser om resti- tution av skatt i tillämpliga delar beträffande återbetalning av mer- värdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

' Lagen omtryckt 1979z304. Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 885. 3 Senaste lydelse 1984: 357.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85:108 7

3. Förslag till Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:]89)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen(1979: 189") dels att && skall upphöra att gälla. dels att 95 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarmrdc lydelse Föreslagen lydelse

9.5

I den mån betalning ej kan erhål- 1 den mån betalning inte kan er- las med tillämpning av 7 eller 8.5. hållas med tillämpning av 7,8 eller sker indrivning genom utmätning lägen (1985.'000) om avräkning vid ellerinförselenligt vad som är före- ärar/n'ndning av skatter och uv- skrivet där-mn. gifter. sker indrivning genom ut-

mätning eller införsel enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den I maj 1985.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 108

4. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (l953:272)

Härigenom föreskrivs att 685 5 mom. och 75 aå uppbördslagen (l953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

685

5 mom.2 Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning. då den som är berättigad att återbe- komma skatt har att erlägga sjö- mansskatt eller bevillningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. Om tillämpning av 4 mom. vid indrivning av böter. viten (felt belopp somförklaratsför- verkat är föreskrivet i bötesverk- ställiglwtslagen (1979: 189).

Föreslagen lydelse

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning. då den som är berättigad att återbe- komma skatt har att erlägga sjö- mansskatt eller bevillningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt.

! lagen (I985.'(l00) am avräkning vid återbetalning av skatter aeli ai!- gif'ter finns oeksd föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

75 a st

Har betalningsskyldighet enligt 75% ålagts bäde arbetsgivare och arbets- tagare och vistas arbetstagaren pä känd ort inom riket. fär arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet. får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare. som är skyldig att betala mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala restavgift pä beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt. skall länssty- relsen till arbetsgivaren återbetala skatt. som han har betalat för ar- betstagaren. samt betald restavgift. På skattebeloppet beräknas restitu- tionsränta. Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt. för vilken betalningsskyldig- het har ålagts honom. har han dock

rätt att få ut endast vad som över- _

' Lagen omtryckt 197275. Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 771. 3 Senaste lydelse l979: l96. * Senaste lydelse 1979: 489.

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länssty- relsen till arbetsgivaren återbetala skatt. som han har betalat för ar- betstagaren. samt betald restavgift. På skattebeloppet beräknas restitu- tionsränta. ] fråga om ränteberäk- ningen gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 69ä ?. mom.

Står arbetsgivare i skuld för rest- förd skatt eller arbetstagares skatt.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85:108 9

stiger det obetalda skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet har och restavgift. I fråga om räntebe- ålagts honom, har han dock rätt att räkningen gäller i tillämpliga delar få ut endast vad som överstiger det bestämmelserna i 69%? 2 mom. obetalda skattebeloppet och restav- gift. 1 lagen (1985:()()()) om avräk- ning vid återbetalning av skatter och avgiherfinns också/öreskrifter som begränsar rätten till återbetal- ning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare. skall. om indrivnings- kvitto överlämnas till arbetsgivaren. nämnda förhållande anmärkas på indrivningskvittot.

Denna lag, träder i kraft den I maj 1985.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 108

5. Förslag till

10

Lag om ändring i lagen ("1958:295') om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att i lagen (1958: 295) om sjömansskatt' skall införas ett nytt moment. 365 5 mom.. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36?

5 mom. 1 lagen (l985:()()0) om avräkning vid ått-*rbetalning av skatter och avgifter finns _l'öreskrif- ter som begränsar rätten till återbe- talning enligt 1—3 inom.

Denna lag trädcri kraft den 1 maj 1985.

' Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 108 11

6. Förslag till Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 22 å tullagen ( 1973: 670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27. å'

Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot- svarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av Så tullförordningen tl973:9791 med- delats förordnandc att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp. som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt. återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20% som återbetalas. Vid räntcbcräkningen tillämpas bestämmelserna i 20aå första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där an- givna procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut. som föranlett ränta enligt andra stycket. ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp. skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyl- Vid återbetalning till den tullskyl— dige får avdrag göras för till betal- dige fär avdrag göras för till betal- ning förfallen tull eller avgift som ning förfallen tull eller avgift som den tullskyldigc har att erlägga till den tullskyldigc har att erlägga till tullverket. tullverket. ] lagen ('1985.'0()()l am

avräkning vid återbetalning av skatter och avgiften/intas ()eksåjä- reskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

' Senaste lydelse 19831981.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1.984/85: 108

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1982: l006) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att 205 lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nnvarande lydelse

Föreslagen lydelse

209

Om uppdragsgiVaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär fun- nits icke vara ansvarig för ett be- lopp. skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda belop- pet skall restitutionsränta beräknas enligt 695 2 mom. uppbördslagen (19531272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatt enligt uppbördsla- gen. mervärdeskatt, arbetsgivarav- gift enligt lagen (l981:691) om 50- cialavgifter eller avgift enligt lagen (.1982z423l om allmän löneavgift. har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär fun- nits icke vara ansvarig för ett be- lopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda belop- pet skall restitutionsrän'tä beräknas enligt 695 2 mom. uppbördslagen (1953z272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatt enligt uppbördsla- gen. mervärdeskatt. arbetsgivarav- gift enligt lagen (1981:691) om so- cialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift. har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa. I lagen (1985.-000) am avräk- ning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetal- ning.

Denna lag träderi kraft den 1 maj 1985.

' Senaste lydelse 1983: 856.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 108

8. Förslag till

13

Lag om ändring i lagen (1984:]51) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7ä lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Från överskjutande belopp enligt 65 skall före utbetalning avräknas skatt för vilken den skattskyldige står i Skuld hos beskattningsmyn— digheten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala enligt 5.6 skall dock inte avräknas.

Från överskjutande belopp enligt 6 &? eller (uma! belopp som utbeta- las på grund av bestämmelse i den- na lag skall före utbetalning avräk- nas skatt för vilken den skattskyldi- ge står i skuld hos beskattnings- myndigheten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala enligt Så skall dock inte avräknas.

] lagen ( I 985: 000) om avräkning vid återbetalning av skatter och av- gifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till utbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 108 14

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 25? lagen (1984: 668) om uppbörd av socialav- gifter från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

255 Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter. allmän löneavgift enligt l ä lagen (1982: 423) om allmän löneavgift, skatt enligt uppbördslagen (1953: 272) eller mervärdeskatt. har denne rätt att av det belopp som skall

restitueras enligt denna lag återfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

I lagen ( I 985 : 000) om avräkning vid återbetalning av skatter och av- gifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till restitution.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 108 15

10. Förslag till Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343)

Härigenom föreskrivs att 1, 7, 10 och 12 så skatteregisterlagen (1980: 343)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse I-it't'reslagen lydelse

ts?

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa- tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län.

Registrcn skall användas vid beskattning för ]. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysis- ka och juridiska personer.

2. planering. samordning och uppföljning av revisions- och annan kon- trollverksamhet,

3. inkomst- och förmögenhetstaxering samt bestämmande av pensions- grundande inkomst.

4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953: 272) och lagen (1968: 430) om mervärdeskatt samt avgift enligt lagen ( 1982: 423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om upphörd av socialavgifter frän arbetsgivare.

Registren skall dessutmn anvan- clas för arriikning enligt lagen (l985:()00) om avräkning vid åter- betalning ut' skatter och avgifter.

Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kro— nofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för riksskattcverkets tillsyn enligt lagen (1974: 174) om identitetsbeteckning förjuridiska perso- ner m.ll.

7 s*

För fysisk ochjuridisk person fär, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 äs". det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

!. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fämansföretag som avses i 25 ä 8) taxeringslagen(1956: 623).

2. Uppgifter angående avslutad revision. verkställt taxerings- eller mer- värdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3lé 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26aä lagen (1968: 430) om mervärdeskatt. För varje sädan åtgärd får anges tid. art. beskattningsperiod. skattcslag. myn- dighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyl- dighet har fullgjorts.

1 Lagen omtryckt 1983: 143. " Senaste lydelse l98—l:86(). 3 Senaste lydelse 1984: 1058.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 108 16

3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt uppbördslagen (1953: 272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen (1982: 423) om allmän löneavgift och lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifter om redovisning. inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet.

8. Uppgift om beslut om beskattning. dock ej skälen för beslutet. samt uppgift om utmätning enligt 68€å 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyn- dighet. uppgift om indrivningsresultat. uppgift om beslut om ackord. likvi- dation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse. 10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.

11. Uppgift om telefonnummer samt särskild adress för skattse- delsförsändelse.

11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför- sändelse samt namn. adress och te— lejimnummerjör ombud.

12. Uppgift från kontrolluppgift enligt 375 1 mom. 1—3. 3h-—3f. 4 och 8 samt 42ä ] mom. och 3 motn. första stycket taxeringslagen samt från sådan särskild uppgift som avses i 3 5 lagen ( 1959: 551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

13. Uppgift om beteckning. tax- eringsvärde. delvärde och beskatt- ningsnatur för fastighet som ägs el- ler innehas av personen, andelcns storlek om fastigheten har flera ägare samt sådan uppgift om fas- tigheten som behövs för bedömning huruvida inkomst av fastigheten skall beräknas med tillämpning av 24.5 2 mom. kommunalskattelagen (1928z370) och uppgift om intäkt som har beräknats med tillämpning av nämnda lagrum samt övriga upp- gifter som behÖVS för beräkning av statlig fastighetsskatt.

13. Uppgift om beteckning, kö- peskilling. taxeringsvärde. del- värde. beskattningsnatur. typ av fång och tidpunkt_f'örfånget för fas- tighet som ägs eller innehas av per- sonen, andelens storlek om fastig- heten har flera ägare, sadan uppgift om fastigheten som behövs för be- dömning huruvida inkomst av fas- tigheten skall beräknas med tillämpning av 24ä 2 mom. kom- munalskattelagen (1928: 370) och uppgift om intäkt som har beräk- nats med tillämpning av nämnda lagrum. övriga uppgifter som be- hövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet.

14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat taxerings— eller mervärdeskattcbesök eller annat sammanträffan-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 108 17

de enligt 31% 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26as lagen om mervärdeskatt.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är närings- idkare. 16. Uppgift om bruttointäkt av tjänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänst samt summan av avdrag från intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader 51 andra sidan. 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgift angående varulager. resultat av bruttovinstberäkning. annan beräkning av relationstal eller liknande. nettointäkt eller underskott av förvärvskälla med angivande av den del därav som belöper pä delägare. skönsmässig beräkning. belopp som under beskattningsåret har ställt till förfogande för levnadskostnader, varuuttag, totala bilkostnader samt pri- vat andel därav. bilförmän, bostadsförmän eller annan sådan förmän. avsättning till fond. invcsteringsreserv eller liknande. insättning pä skogs- konto eller liknande. nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsta möjliga belopp. dock endast uppgift om att här angivet förhäl- lande föreligger och om belopp. procenttal eller ärtal. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer. märke. typ och årsmodell. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift.

2]. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosätt- ningsland.

lOå4 Terminalätkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas endast för de ändamål som anges i 1 & och i den utsträckning i övrigt som anges i andra—femte styckena. Länsstyrelse och lokal skattemyndighet får ha terminalåtkomst till upp- gifter som avses i 5 och 655. 7s 1—6. 9. 13. 15 och 17 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel.

Länsstyrelse och lokal skatte- myndighet fär vidare ha terminalåt- komst till uppgifter som avses i 7ä 7,8,10—12, 14,18 och 20 och som

Länsstyrelse och lokal skatte- myndighet får vidare ha terminalåt- komst till uppgifter som avses i 75 7. 8. 10—12, 14. 18. 20 och 21 och

hänför sig till länet.

Riksskatteverket får ha terminal- ätkomst till uppgifter som avses i 5

som hänför sig till länet eller gäller skattskyldig som taxeras i länet. Riksskatteverket får ha terminal- ätkomst till uppgifter som avses i 5 och 6åå samt 75 1—15, 17. 18. 20

och 6äå samt 75 1—15, 17. 18 och 20. ' och 21.

Kronofogdemyndighet får ha terminalätkomst till det centrala skattere- gistret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6s'ä samt 7ä 1, 3 och 4. Kronofog- demyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 75 7. 8, 12 och

* Senaste lydelse 1984: 1057. 2 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 108

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85:108

18

13. 'lierminalätkotnsten fiir avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdetnyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambe— skattas med gäldenären. l fräga om uppgifter enligt 7s' l ftir terminalät- kantsten avse ocksä den som är delägare i fämansföretag där nagon som avses i tredje meningen är delägare.

Utatt hinder av rad som (lufttra- skrit'ct i attttatt lag/i'lrji'ått register enligt denna lag uppgift som avses i 5$*'_f"örsla styckat !. .? ()('ll 7 och 05 första stycket 1 och 2 samt uppgift om slag av tu'it'ittgsverksam/utt och om beslut om likvidation t'llt'l' kott- kurs liitttnas ut till enskild ont det inte av särskild anledning katt att- tas att den I'('_k'f.$'ll't'l'(lt/(' ('I/cr nagon ltonotn närstående lidt't' utan om uppgiften röjs.

”)(-i

Från register enligt denna ldyltlr tttatt hinder av vad som t'it'_lt'it't'.s'kt'i- vet i annan lag till enskild It'ittutas ut nedan angivna uppgifter. ont du! inte av särskild anledning katt att- tas att den registrerade eller någon ltottotn tu'it'stt'icnde lidi't' llll'll ont uppgiften rti/'s.

De uppgifter som _lilt' liittutas ut är

1. uppgift sotn arsa-s i 5 &" första slyt'kt't I. 2 ('I/L'l' 7.

2. uppgift som arst's i 6.5 _li'n'sta .S'l-W'k'l'l ! ('lll'l' 2.

3. uppgift om slag ar närings- i'at'ksatnltt't eller om beslut om lik- t'idatiott ('llt'l' konkurs sattt!

4. uppgift om t't*_t:istt'at'ittg ar skyldig/tet att utbetala lllllc'lltlllt'll pt't'litttitu't'r A-skalt ('llt'l' at'ltatsgi- i'at'argift.

Denna lag träder i kraft. sävitt avser 7. 10 och tzss. tvä veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut frän trycket i Svensk författningssamling. och såvitt avser ! å den 1 maj 1985.

5 Senaste lydelse 1983: 143.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85:108 19

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-1 1-01

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden 1. Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Bodström. Görans- son. Dahl, R. Carlsson, Hellström. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om avräkning vid återbetalning av skatt

Prop. 1984/85: 108 Zl

68 ä 3 och 4 mom. ges sedan bestämmelser om att den återbetalningsberät- tigade endast har rätt att få ut vad som överstiger vissa närmare angivna obetalda skattebelopp. medan återstoden skall gottskrivas honom till be- talning av de obetalda skatterna. Enligt 4 mom. skall sädan avräkning göras också från ränta som den skattskyldige är berättigad till enligt 69% 1 mom. (ränta på överskjutande preliminär skatt). Enligt vad som föreskrivs i 685 5 mom. skall bestämmelserna i 3 och 4 mom. ha motsvarande tillämpning då den återbetalningsberättigade skall betala sjömansskatt eller bevillningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. ] 75 a .5 UBL föreskrivs vidare att en arbetsgivare. som är berättigad att återfå för arbetstagare erlagd skatt men som samtidigt står i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt. för vilken han har blivit ålagd betalningsskyldighet. endast har rätt att fä ut vad som överstiger det obetalda skattebeloppet.

Det bör nämnas att avräkning inte skall göras vid alla utbetalningar enligt UBL. Fordran på skattebelopp som skall överföras till främmande stat enligt 69a .5 första eller andra stycket kan sålunda inte tas i anspråk genom avräkning. Överföringen är ett särskilt uppbördstekniskt institut och innebär inte någon restitution till den skattskyldige (se prop. 1983/84: 58 s. 33. f). Sådan restitutionsränta som enligt 6921 & tredje stycket skall beräknas på det överförda beloppet skall emellenid utbetalas till den skattskyldige. Det finns dock inte någon bestämmelse enligt vilken den skattskyldiges fordran på ränta skall tas i anspråk genom avräkning.

2.2 Avräkningsbestämmelser i andra författningar

Vid återbetalning av bevillningsavgift. sjömansskatt och kupongskatt skall — enligt bestämmelser i 5 .5 1 mom. lagen (1908: 128) om bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter. 36 .5 1 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt och 27 & kupongskattelagen(1970: 624) — de nyss nämnda avräkningsbestämmelserna i 68 5 3 och 4 mom. UBL äga motsvarande tillämpning. Vid återbetalning av sjömansskatt skall detta dock endast gälla i den omfattning riksskatteverket (RSV) bestämmer. RSV har i enlighet härmed den 13 mars 1973 beslutat att bestämmelserna i 685 3 och 4 mom. UBL bör äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt överstigande 1 ()()0 kr.

1 325 lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgiftcr (AVGL). i 8 kap. 76.5 studiestödslagen(1973: 349) och i 20 & lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar (AUL) finns avräkningsbestäm— melser som är utformade på ungefär samma sätt som bestämmelserna i 68 ä 3 och 4 mom. UBL. I enlighet med mitt förslag i prop. 1982/83:84 (SkU 1982/83:20 och SFS 1983z76) finns en liknande avräkningsbestäm- melse numera också i 495 lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML).

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 108 ”

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1983/84: 167. SfU 28. rskr 369) att AVGL skall upphävas den 1 januari 1985 och ersättas av en ny lag (_1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Den nya lagen innehåller en avräkningsbestämmelse (25 s). som också den är utformad ungefär på samma sätt som UBL: s avräkningsbestämmelser.

Gemensamt för de nämnda avräkningsbestämmelscrna i UBL och andra författningar är att den skatt- eller avgiftsskyldiges rätt att återfå det belopp som skall restitueras — med något varierande ordalag — begränsas så att han bara har rätt att återfå vad som överstiger de närmare angivna obetalda skatterna eller avgifterna. Ett annat gemensamt drag är att avräk- ningen i princip framstår som obligatorisk. dvs. att restitutionsmyndighe- ten är skyldig att verkställa avräkning. Det finns emellertid också avräk- ningsbestämmelser som utformats på annat sätt.

Till en början kan nämnas en avräkningsbestämmelse som visserligen inte tagits in i skattclag men som dock avser avräkning från återbetalning av skatt. nämligen 8.5 bötcsverkställighetslagen (19791189). Paragrafen avser fall då den bötfällde har fordran enligt 68 ä 1 eller 2 mom. eller 69 ä 1 mom. UBL på överskjutande skatt eller ränta på sådan skatt och anger att böterna i sådant fall får avräknas på den bötfälldes fordran i den ordning som föreskrivs i 68 ä 4 mom. första stycket UBL. Av 1 & bötesverkstäl— lighetslagen följer att inte bara böter utan även vite och sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet omfattas av av- räkningsbestämmelsen. 1 68 ä 5 mom. UBL finns en hänvisning till avräk- ningsbestämmelsen i bötesverkställighetslagen. Denna avräkningsbestäm- melse avviker från de förut nämnda på det sättet att avräkningen inte framstår som obligatorisk.

I tullförfattningarna finns också avräkningsbestämmelser som inte fram- står såsom obligatoriska. Enligt 22 å tullagen(1973: 670) får sålunda. vid återbetalning till den tullskyldige. avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. På tullområdet skiljer man mellan sådan återbetalning enligt tullagen och tullrestitution enligt tullförordningen (1973:979). Tullrestitution kan efter ansökan medges bl. a. för förtullad vara som har använts för tillverkning av exportvara som utförts ur landet. Tullförordningen innehåller inte någon avräkningsbestämmelse, men i 19 & tullstadgan (19731671) föreskrivs att avdrag vid tullrestitutionfår göras för tull, annan avgift. ränta eller restav- gift som sökanden har att erlägga till tullverket.

I andra författningar finns avräkningsbestämmelser som visserligen framstår såsom obligatoriska men som ändå utformats på ett annat sätt än det som använts i UBL. Ett exempel på detta är 30.5 andra stycket vägtrafikskattelagen(1973: 601, VSL). Där föreskrivs att vid återbetalning av skatt skall avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatt som ej erlagts. restavgift som belöper på sådan skatt samt sådan avgift enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599) som uppbärs i samband med uppbörd av vägtrafikskatt.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 108 23

Den av riksdagen nyligen (prop. 1983/84:71. SkU 22. rskr 145) antagna lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt vissa i lagen närmare angivna

författningar. som rör s. k. punktskatter samt prisregleringsavgifter och en del andra avgifter. ! 5 kap. Gå LPP finns bestämmelser om återbetalning och annan utbetalning och enligt 5 kap. 7 & samma lag skall före utbetalning avräknas skatt för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattnings- myndigheten. Då LPP trädde i kraft den 1 juli 1984 upphörde lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (LFK) att gälla. Enligt LPP: s övergångsbestämmelser skall den upphävda lagen dock fort- farande gälla i vissa hänseenden. bl.a. i fråga om skatt enligt lagen (l983:219) om tillfällig vinstskatt. LPst bestämmelser gäller inte för sådan skatt. 1295 LFK ges inledningsvis vissa bestämmelser om återbetal- ning av skatt och därefter föreskrivs i fjärde stycket. att avdrag vid återbe- talning skall göras för vad den skattskyldige inte erlagt av förfallet skatte- belopp jämte ränta. som beskattningsmyndigheten har att uppbära.

Det kan tilläggas att det inte bara är skatte- och avgiftsförfattningarna som innehåller avräkningsbestämmelser. Jag skall här bara nämna en avräkningsbestämmelse som har viss anknytning till avgiftsområdet. Vad jag syftar på är avräkning från sådan s.k. skrotningspremie. som enligt 4 & bilskrotningslagen (19751343) i regel utgår om ett fordon avregistreras enligt bilregisterkungörelsen på grund av skrotningsintyg. Premien betalas till den som vid avregistreringen är antecknad som ägare i bilregistret och utbetalningen sker i regel genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut meddelas. Enligt 21 & bilskrot- ningsförordningen (1975: 348) skall vissa skatter och avgifter. som hänför sig till den bil för vilken premien utgår. avräknas från premien. Den som anser att skatt eller avgift oriktigt avräknats får inom viss tid påkalla beslut hos länsstyrelsen om utbetalning av premien. Beträffande de skrotningsav- gifter som skall erläggas enligt 9.5 bilskrotningslagen är LPP: s förut nämnda återbetalnings- och avräkningsbestämmelser tillämpliga.

Jag vill också nämna att det finns skatteförfattningar som helt saknar bestämmelser om avräkning. Ett exempel på detta är lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt. Vid återbetalning enligt 5 så denna lag kan någon avräkning alltså inte göras. Dessutom innehåller en del punktskatteförfattningar regler om särskilda återbetalningar och andra utbetalningar, på vilka LPst återbetalnings- och avräkningsbestämmelser inte är tillämpliga. 1 regel saknas också särskilda bestämmelser om avräkning från sådana utbetalningar. I 61 5 lagen (|941:416) om arvsskatt och gåvoskatt före- skrivs att. om dödsbo eller skattskyldig har rätt att återfå betalad skatt. skall skattebeloppet återbetalas i den ordning som är föreskriven i UBL i fråga om restitution av skatt. Återbetalningen ankommer på länsstyrelser— na. Denna hänvisning till UBLzs restitutionsbestämmelser torde emellertid inte inbegripa reglerna om avräkning. Enligt lagen ( 1984: 404) om stämpel-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 108 24

skatt vid inskrivningsmyndigheter. som trädde i kraft den 1 juli 1984 och som delvis ersatte stämpelskattelagen (1964:308). skall återbetalning av skatt ankomma på inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som rege- ringen bestämmer. Lagen innehåller inte några bestämmelser om avräk— ning. Stämpclskattelagen ersattes i övrigt av lagen (19841405) om stäm- pelskatt på aktier. Iden lagen finns inte några bestämmelser om återbetal- ning eller avräkning. men 1,1”st bestämmelser härom är tillämpliga.

2.3 Avräkning mellan olika medelsslag

Som jag inledningsvis nämnt är skatte- och avgiftsförfattningarnas av- räkningsbestämmelser utformade så att avräkning skall — eller får — göras i huvudsak endast för fordringar på skatt eller avgift av samma slag som den skatt eller avgift som skall restitueras. Som redan framgått medger bestämmelserna dock i viss, skiftande utsträckning även avräkning mellan olika medelsslag. Vid återbetalning av skatt enligt UBL görs avräkning således inte bara för fordran på skatt enligt UBL utan också för fordringar på sjömansskatt. bevillningsavgift och kupongskatt samt för böter. viten och sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldig- het. ] sammanhanget bör också uppmärksammas att begreppet: skatt enligt UBL i sig innefattar ett flertal olika skatter och avgifter. nämligen (enligt 15 första stycket UBL) statlig inkomstskatt, statlig förmög-enbetsskatt. utSkiftningsskatt. ersättningsskatt. kommunal inkomstskatt. skogsvårds- avgift, egenavgifter enligt lagen (1981 : 691) om socialavgifter. hyreshusav- gift. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen(1956: 623) samt vinstdelningsskatt.

I övrigt gäller följande. Vid återbetalning av bevillningsavgift. sjömans- skatt eller kupongskatt görs avräkning inte bara mot skatt av samma slag titan också mot skatt enligt UBL. Återbetalning av vägtrafikskatt avräknas bara mot fordringar på vägtrafikskatt och på vissa avgifter enligt bilregis- terkungörelsen. Vid återbäring av studiemedelsavgifter enligt 8 kap. 74 eller 7515 studiestödslagen avräknas bara fordringar på vissa avgifter enligt lagen. Vid återbetalning av arbetsgivaravgifter enligt AVGL avräknas likaledes endast fordringar på arbetsgivaravgifter. Enligt USAL. som träder i kraft den ljanuari 1985. skall avräkning emellertid också göras för allmän löneavgift enligt 1 & lagen (1982: 423) om allmän löneavgift. för skatt enligt UBL och för mervärdeskatt.

Vid återbetalning enligt 20å AUL eller 49% ML görs också avräkning för fordringar på mervärdeskatt. skatt enligt UBL. arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgift enligt lagen om allmän löneavgift.

Vid återbetalningar av punktskatter m.m. enligt LPP görs avräkning för skatt för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndighe- ten. Detta innebär att avräkning från återbetalning av en viss punktskatt

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 108 25

kan göras för betalning av fordringar på alla de skatter eller avgifter. som den restituerande beskattningsmyndigheten. (. ex. RSV, har att uppbära. LPP innefattar således en ganska omfattande möjlighet att avräkna återbe- talning av viss skatt eller avgift mot fordran på annan skatt eller avgift.

Återbetalning enligt tullagen avser inte bara tull utan också skatt och annan införselavgift som erlagts till tullmyndighct. Vid återbetalningen får avdrag. som redan nämnts. göras för tull och avgift, varmed också förstås skatt. som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. Vid tullrestitution får avdrag också göras för tull eller annan avgift. inklusive skatt. som skall erläggas till tullverket. Vid tullverkets utbetalningar får avräkning således göras mellan olika slags tullar. skatter och avgifter som tullverkct har att uppbära.

Enligt vad nu sagts är avräkning mellan skatter och avgifter av olika slag alltså medgiven i viss utsträckning. Därtill kommer att vad som får avräk- nas från olika restitutioner oftast inte bara är vissa särskilt angivna ford- ringar på skatt eller avgift. Dessutom får avräkning i regel ske för betalning av räntor. restavgifter och andra avgifter som hänför sig till den fordran som skall betalas genom avräkningen.

2.4 Avräkning innan statens motfordran förfallit till betalning?

En förutsättning för att statens fordran på skatt eller avgift skall få räknas av från ett belopp som skall återbetalas är ofta att statens fordran (motfordringen) är förfallen till betalning. Vad nu sagts gäller sålunda i fråga om avräkning enligt 29 & LFK, 8 kap. 76 & studiestödslagen. 22 å tullagen och 30 å VSL. Det gäller också i fråga om avräkning enligt 49 & ML från återbetalning av mervärdeskatt mot fordran på skatt enligt UBL. arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter eller avgift enligt lagen om allmän löneavgift. Detsamma gäller vid avräkning enligt 68 ä 4 mom. första stycket UBL. som avser avräkning mot den skattskyldige påförd skatt som inte betalts inom föreskriven tid.

Enligt några bestämmelser — 75 a 15 fjärde stycket UBL och 325 första stycket AVGL — skall avräkningen avse restförda motfordringar. vilket innebär att motfordringarna inte kan bli betalda genom avräkning så snart de förfallit utan först vid en något senare tidpunkt.

Avräkning enligt Så bötesverkställighetslagen av restitution enligt UBL mot böter m.m. kan inte ske förrän böterna lämnats för indrivning och detta får inte ske innan bötesdomen vunnit laga kraft eller innan strafföre- läggande eller föreläggande av ordningsbot godkänts.

Enligt åtskilliga avräkningsbestämmelser kan avräkning emellertid göras till betalning av motfordringar som ännu inte förfallit till betalning. Till en början kan nämnas bestämmelserna i 68 ä 4 mom. andra stycket första meningen UBL och 32 å andra stycket första meningen AVGL. enligt vilka avräkning görs för viss debiterad tillkommande skatt resp. avgift utan

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85 : 108 26

något krav på att betalningstiden skall ha inträtt. Enligt 68 & 3 mom. UBL skall avräkning dessutom göras inte bara för debiterad skatt utan också för skatt som bör debiteras. Vidare föreskrivs i 49 & ML att avräkning för betalning av fordran på mervärdeskatt skall göras om den skattskyldige ' ståri skuld för sådan skatt. Uttrycket "stå i skuld för” innefattar fastställd skatt även om den inte är förfallen till betalning.

1 nu nämnda fall då avräkning kan göras innan motfordringen är förfallen till betalning rör det sig i huvudsak om avräkning mellan samma medels- slag. Det finns emellertid också exempel på avräkning mellan olika medels- slag redan innan motfordringen förfallit till betalning. Vid återbetalning enligt 20 & AUL skall således avräkning göras så snart den återbetalnings- berättigade står i skuld för skatt enligt UBL. mervärdeskatt. arbetsgivar- avgift eller allmän löneavgift. Uttrycket "stä i skuld för" används också i 5 kap. 7.5 LPP och i 255 USAL.

Enligt vissa bestämmelser får en preliminär avräkning dessutom göras redan innan motfordringen ens fastställts. Enligt 68 ä 4 mom. andra stycket andra meningen UBL får sålunda återbetalning av skatt i visst fall innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs. Vidare föreskrivs i 32 å andra stycket andra meningen AVGL att återbetalning av preliminär avgift under vissa förutsättningar får innehållas i avvaktan på att tillkom- mande avgift påförs.

Det finns vidare bestämmelser som medger avräkning för betalning av en motfordran trots att anstånd med betalningen av denna beviljats. Så- dana bestämmelser finns i 51 å andra stycket UBL och i 26 å tredje stycket AVGL och de innebär alltså att avräkning får ske under anståndstiden. dvs. före den tidpunkt till vilken förfallodagen framflyttats genom an- ståndsbeslutet. Det kan tilläggas att fordringen inte får drivas in under anståndstiden.

Trots att avräkning enligt nyssnämnda bestämmelse i UBL i princip får göras mellan skatt som skall återbetalas och skatt för vilken betalningsan- stånd har medgetts. görs enligt praxis (se anvisningarna i RSV Du 1975: 8) inte avräkning mot skatt för vilken anstånd med betalningen har medgetts på grund av att taxeringsbesvär m.m. har anförts. Avräkningsbestämmel- sen i 5 kap. 7 % LPP har utformats i överensstämmelse med denna praxis (se prop. l983/84:71 s. 102) och innebär alltså att skattebelopp som den skattskyldige fått anstånd med att betala skall avräknas. såvida anståndet inte beviljats med anledning av den skattskyldiges besvär över beslut om skatten.

2.5 Avräkningsförfarandet

Enligt de olika avräkningsbestämmelserna i skatte- och avgiftsförfatt- ningarna är det regelmässigt den återbetalande myndigheten som har att verkställa avräkningen. som ju är ett led i förfarandet vid återbetalningen.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 108 27

Länsstyrelserna svarar således för återbetalning och avräkning enligt UBL. ML. AUL och lagen om bevillningsavgiftcr för särskilda förmåner och rättigheter. RSV svarar för avräkningen enligt kupongskattelagen lik- som — i den mån verket är beskattningsmyndighet — enligt LPP. ] de fall då statensjordbruksnämnd är beskattningsmyndighet svarar nämnden för avräkningen vid återbetalning enligt LPP. Riksförsäkringsverket (RFV) svarar för avräkningen vid återbetalningen av arbetsgivaravgifter enligt AVGL men enligt USAL är det länsstyrelserna som skall ha hand om återbetalningen och avräkningen. På tullområdet ombesörjs återbetalning och därmed också avräkning av generaltullstyrelsen. Centrala studiestöds- nämnden svarar för återbäring och avräkning enligt studiestödslagen. I fråga om vägtralikskatt är länsstyrelse beskattningsmyndighet. men åter— betalning verkställs av trafiksäkerhetsverket för beskattningsmyndighe- tens räkning. Vid sådan återbetalning görs avräkning automatiskt. Lätts- styrelse kan emellertid också besluta om avräkning: se närmare RSV:s anvisningar (RSV lv 1983: 2) om återbetalning av vägtrafikskatt samt om avräkning av vågtraftkskatt och vissa avgifter.

Även om det sålunda i princip är den restituerande myndigheten som verkställer avräkningen. förutsätter denna ofta att restitutionsmyndigheten på ett eller annat sätt kommunicerar med kronofogdemyndigheten. En sådan kommunikation kan vara nödvändig för att restitutionsmyndigheten skall få kännedom om sådana för indrivning överlämnade avräkningsbara motfordringar som avser andra medelsslag än det som skall restitueras. Även när det gäller avräkning mot en för indrivning överlämnad fordran avseende samma medelsslag som det som skall restitueras. krävs oftast kommunikation med kronofogdemyndigheten för att restitutionsmyndig- hctcn skall få kännedom om vad som alltjämt är obetalt av den för indriv- ning överlämnade fordringen. På grund av detta finns det i en del författ- ningar föreskrifter om kommunikation mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten. ] 32 lå tredje stycket AVGL föreskrivs sålunda att RFV till kronofogdemyndigheten skall lämna uppgift om arbetsgivare som är berättigad att återfå erlagd avgift. Vidare föreskriVs i 44 & första stycket uppbördskungörelscn (l967:626) att länsstyrelsen skall lämna kronofogdemyndigheten uppgift om överskjutande preliminär skatt enligt skattsedel på slutlig skatt för skattskyldig med skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten: i paragrafens andra stycke ges ytterligare före- skrifter om kommunikation mellan myndigheterna. När det gäller annan restitution enligt UBL än sådan som avser överskjutande preliminär skatt enligt skattsedel på slutlig skatt föreskrivs i 48 & uppbördskungörelsen att det i den ordning och omfattning som RSV bestämmer skall undersökas om den restitutionsberättigade har skuld som skall drivas in av kronofog- demyndigheten. 1 av RSV utfärdade anvisningar (RSV Du 1981: 13 och 1981 : 20) finns närmare bestämmelser om kommunikationen mellan skatte- myndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Det kan tilläggas att förfa-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 108 28

randet vid återbetalning av överskjutande preliminär skatt bygger på an- vändning av automatisk databehandling (ADB).

] förarbetena till de nuvarande avräkningsbestämmelserna i 49.5 ML ("prop. 1982/83z84 s. 40) förutsattes kommunikation mellan länsstyrelsen ' såsom restitutionsmyndighet och kronofogdemyndigheten. Bestämmelser härom finns i av RSV utfärdade föreskrifter och anvisningar (RSV lm 1983: 2). Förfarandet bygger på ADB-användning.

Utan att det finns författningsbestämmelser härom föregås RSV:s åter- betalningar av kupongskatt och verkets utbetalningar på punktskatteområ- det också av kommunikation med kronofogdemyndigheterna. RSV under- rättar således regelmässigt vederbörande kronofogdemyndighet om utbe- talningar aVSeende belopp om minst 300 kr.

1 och med att kronofogdemyndigheten underrättas om förestående äter- betalningar eller andra utbetalningar bereds kronofogdemyndigheten inte bara tillfälle att till restitutionsmyndigheten anmäla sådana för indrivning överlämnade fordringar som skall eller får avräknas från restitutionsford- ringen. Dessutom får kronofogdemyndigheten möjlighet att ta restitutions- fordringen i anspråk genom utmätning till betalning av fordringar i såväl allmänna som enskilda mål. Vad som kan omfattas av en utmätning av en restitutionsfordran är dock endast vad som eventuellt återstår efter före- skriven avräkning. Detta innebär med andra ord att staten i den utsträck- ning som avräkningsbestämmelserna medger får företräde framför övriga borgenärer till betalning ur den tillgång som en restitutionsfordran utgör för den återbetalningsberättigade. Vad som eventuellt återstår efter före- skriven avräkning kan dock inte alltid tas i anspråk genom utmätning. Vissa restitutionsfordringar. t. ex. fordran på överskjutande ingående mer- värdeskatt (49 & femte stycket ML), får nämligen inte utmätas.

Även i sådana fall där kronofogdemyndigheten enligt vad nyss sagts medverkar i avräkningsförfarandet är det restitutionsmyndigheten som svarar för avräkningen. vilken betraktas som en rent administrativ åtgärd Ufr JO:S ämbetsberättelse 1960 s. 288. 1962 s. 461 och 1974 s. 442). Detta har framför allt betydelse om den som utsatts för en avräkning är missnöjd och vill överklaga avräkningsåtgärden. Trots att avräkningen ofta innebär att restitutionsfordringen tas i anspråk för betalning av fordringar som är överlämnade till kronofogdemyndigheten för indrivning. är avräkningen inte en sådan exekutiv åtgärd som skall överklagas till hovrätt: och högsta domstolen enligt besvärsreglerna i utsökningsbalken (UB). Avräkningen ankommer på restitutionsmyndigheten som ett led i återbetalningen och den som är missnöjd med avräkningen kan besvära sig i den ordning som gäller för överklagande av myndighetens beslut om återbetalning. Besvär över restitutionsmyndigheternas återbetalningsbeslut prövas i regel av kammarrätt och kammarrättens beslut får överklagas hos regeringsrätten. En länsstyrelses beslut om återbetalning av mervärdeskatt -— och om avräkning vid sådan återbetalning — överklagas dock hos RSV och RSV:s beslut får inte överklagas.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85 : 108 29

Det kan tilläggas att riksrevisionsverket (RRV) i meddelande 1968-11-05 nr 1:35 uttalat. att avräkning (kvittning) mot överskjutande preliminär skatt är ett led i förfarandet vid restitution av skatt, som det enligt 68.5 UBL ankommer på länsstyrelsen att verkställa. att besvär över länsstyrel- sens beslut i restitutionsärenden får föras i sista hand hos regeringsrätten samt att RRV ansett att besvär över avräkning mot överskjutande skatt bör prövas av länsstyrelsen som en framställning från den skattskyldige om restitution av skatt.

I anslutning till vad i det föregående sagts om kommunikation mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten villjag framhålla att avräkning enligt de nu gällande avräkningsbestämmelserna görs utan före- gående kommunikation med den restitutionsberättigade, dvs. utan att den- ne fått tillfälle att yttra sig över frågan om avräkning. Ofta har denne inte ens fått kännedom om sin restitutionsfordran, när frågan om avräkning uppkommer.

Prop. 1984/85: 108 33

Svenska bankföreningen har i sitt remissyttrande instämt i vad bankin- spektionen anfört om att en mer allmän fördröjning för avräkningskontroll skulle kunna vålla allvarliga olägenheter för betalningsväsendet. Flera remissinstanser — generaltullstyrelsen. RRV. lokala skattemyndigheten i Malmö, SAF, Sveriges industriförbund och LRF — har också framhållit vikten av att restitutionerna sker med skyndsamhet och att avräkningsför- farandet inte medför fördröjning av utbetalningarna.

Med anledning av vad bankinspektionen m.fl. remissinstanser anfört om fördröjning av utbetalningarna får jag för egen del framhålla följande. Införandet av ett utvidgat avräkningsförfarande bör rimligen inte få medfö- ra att statens utbetalningar till dem. som inte har några skulder för vilka avräkning skall göras. blir fördröjda i sådan män att det medför några olägenheter för dem. Vad gäller restitutionsfordringar som inte löper med ränta. t.ex. fordran på återbetalning av mervärdeskatt. är det givetvis särskilt angeläget att utbetalningarna inte fördröjs genom avräkningsförfa- randet. Enligt vad som framgår av RSV:s och skatteindrivningsutredning- ens remissyttranden är det emellertid möjligt att ordna den för ett avräk- ningsförfarande nödvändiga kommunikationen mellan utbetalningsmyn- digheterna och kronofogdemyndigheterna så att de utbetalningar. som inte blir föremål för avräkning. inte behöver bli fördröjda. Om den utbetalande myndighetens register förs med ADB kan det av kronofogdemyndighe- terna använda s.k. REX-systemet nämligen fortlöpande lämna uppgift till den utbetalande myndigheten om vilka personer som är gäldenärer. Detta innebär att denna myndighets utbetalningar till dem som inte är gäldenärer kan ske utan någon som helst fördröjning. Endast i de fall då utbetalning skall göras till någon som är gäldenärsmarkerad i myndighetens register krävs ytterligare kommunikation med kronofogdemyndigheten för genom- förande av avräkningen. Om denna görs med användning av ADB. kan belopp som eventuellt återstår efter avräkningen enligt vad RSV uppger utbetalas med endast någon dags fördröjning. Enligt vad jag inhämtat används den nu beskrivna metoden sedan någon tid vid avräkning enligt 49si ML från återbetalning av mervärdeskatt.

] den mån kommunikationen mellan de utbetalande myndigheterna och kronofogdemyndigheterna ordnas enligt den nyss beskrivna metoden, be- höver avräkningsförfarandet inte medföra de av bankinspektionen befa- rade olägenheterna. Metoden förutsätter dock att utbetalningsmyndighe- tens register förs med ADB. Även på områden där metoden inte kan eller bör användas bör det emellertid enligt min mening finnas möjligheter att praktiskt ordna en avräkningskontroll på sådant sätt att utbetalningarna till dem som inte är gäldenärer inte blir fördröjda i någon nämnvärd grad.

Jag vill tillägga att redan tillämpningen av de nuvarande avräkningsbe- stämmelserna i stor utsträckning förutsätter att restitutionsmyndigheten innan en utbetalning görs undersöker huruvida den betalningsberättigade är restförd hos kronofogdemyndigheten för vissa närmare angivna skatter 3 Riksdagen 1984/85 . I .t'aml. Nr 108

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 108 34

eller avgifter. 1 den del promemorielörslaget inte innebär annat än att denna kontroll mäste utvidgas till att avse även andra det allmännas motfordringar medför det föreslagna avräkningsförfarandet givetvis inte nägon ytterligare fördröjning av utbetalningarna. lnft'irandet av ett utvidgat avräkningsförfarande kan tvärtom tänkas medföra att utbetalningarna pä— skyndas. eftersom det päkallar en viss översyn av de nu gällande rutinerna för kotnntunikationen mellan utbetalningsmyndigheterna och kronofogde- myndigheterna. Därvid ges det tillfälle att förbättra rutinerna.

Enligt min mening bör det säledes i och för sig vara möjligt att införa ett utvidgat avräkningsl'örlttrande i enlighet med vad som löresläs i prome- morian utan att detta behöver medföra nägon fördröjning av utbetalning- arna till dem som inte har nägra skulder till det allmänna.

Vad söm i övrigt främst äberopats av de avstyrkande remissinstanserna iir att ett genomlörande av promemorieförslaget skulle innebära ett otill- börligt gynnande av staten pä bekostnad av övriga borgenärer som har fordringar gentemot en äterbetalningsberätligad gäldenär. För egen del fär jag anföra följande.

Såsom anförts i promemorian har andra rättssubjekt än staten i princip rätt till kvittning oavsett huruvida motfordringen har nägot samband med huvudfordringen och detta gäller även om den kvittande är ett: rättssubjekt med många förvaltningsgrenar och även om motfordringen hänför sig till en annan förvaltningsgren än huvudfordringen. Mot bakgrund härav anser jag inte att den i promemorian föreslagna utvidgningen av statens rätt till avräkning skulle innebära nägot otillbörligt gynnande av staten säsom borgenär. Förslaget innebär jtt i denna del snarast att staten blir mer likställd med andra borgenärer. Säsom ocksä anförts i promemorian —— och i Svenska bankföreningens remissyttrande — får den nuvarande begräns- ningen av statens avräkningsrätt ses mot bakgrund av den rika differentie- ringen på olika medelsslag. vilka administreras av från varandra skilda myndigheter. Därmed har det, så länge de olika myndigheterna inte haft datorstöd i sin verksamhet. inte funnits praktiska möjligheter att genomfö- ra en mera allmän avräkning mellan fordringar och skulder som hänför sig till skilda skatte- och avgiftsslag. Enligt min mening är frågan huruvida nuvarande avräkningsmöjligheter skall utvidgas således till stor del en praktisk fråga. dvs. en fråga huruvida det finns tekniska möjligheter att åstadkomma den erforderliga samordningen mellan å ena sidan återbetal- ningar av skatter och avgifter och å den andra sidan fordringar på skatter och avgifter av andra slag. Genom införandet av REX-systemet. till vilket samtliga kronofogdemyndigheter numera är anslutna. har det skapats möj- ligheter till en sådan samordning som medger en utvidgning av möjligheter- na lill avräkning vid återbetalningar och andra utbetalningar av skatter och avgifter.

En samordning av detta slag kan i sak sägas innebära att en skatt- eller avgiftsskyldigs konton hos myndigheterna i fråga om olika skatter och

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 108 35

avgifter ytterligare kopplas samman så att de i princip bildar ett samlings- konto. Från ett sådant samlingskonto bör utbetalning göras bara om det visar överskott. Ett sådant kan inte föreligga så länge den som kontot gäller står i skuld för ett skatte— eller avgiftsbelopp.

I sammanhanget villjag också framhålla att en förbättring av statens rätt som borgenär måste ses mot den bakgrunden att statens roll som borgenär i fråga om fordringar på skatter och avgifter avsevärt skiljer sig från den som föreligger på det civilrättsliga området. Sådana fordringar uppkommer nämligen i allmänhet utan att staten kan pröva gäldenärens kreditvärdighet eller ta säkerhet.

Jag vill också tillägga att en utvidgning av avräkningsförfarandet enligt det i promemorian framlagda förslaget i vissa fall kan öka övriga borge- närers möjligheter att genom utmätning få betalt för sina fordringar. När den utbetalande myndigheten för avräkningsändamål måste underrätta kronofogdemyndigheten får denna nämligen också möjlighet att. i den mån avräkning inte skall ske, ta restitutionsfordringen i anspråk genom utmät- ning för betalning av andra borgenärers fordringar, som är under handlägg- ning hos kronofogdemyndigheten.

Jag har i ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 1982/83: 84 s. 38) framhål- lit att det enligt min mening är mycket angeläget att uppbörden och indriv- ningen av skatter och allmänna avgifter förbättras och effektiveras och att en åtgärd som borde kunna bidra till detta är en utvidgning av avräknings- möjligheterna. Enligt vad åtskilliga remissinstanser framhållit skulle den i promemorian föreslagna utvidgningen av avräkningsförfarandet medföra betydande förenklingar och förbättringar när det gäller det allmännas möj- ligheter att få sina fordringar betalda. Flera remissinstanser har också framhållit att det för det allmänna rättsmedvetandet måste framstå som oförklarligt att staten i vissa fall betalar tillbaka skatter och avgifter till enskilda eller företag, medan man samtidigt har fordringar på samma person eller företag. Jag delar dessa synpunkter och förordar att avräk- ningsförfarandet utvidgas i huvudsak på det sätt som föreslagits i prome- morian. Detta innebär bl.a. attjag i likhet med remissinstanserna delar den i promemorian framförda uppfattningen att utvidgningen bör regleras ge- nom en särskild lag. trots att detta medför en viss dubbelreglering som i sin tur påkallar särskilda bestämmelser om konkurrensen mellan den nya lagen och andra avräkningsbestämmelser. Med hänsyn till vad som har framkommit vid remissbehandlingen bör denna konkurrens emellertid reg- leras på ett delvis annat sätt än i promemorieförslaget. Jag återkommer till detta i det följande. Även i en del andra hänseenden, särskilt vad gäller tillämpningsområdet. finns det bl. a. med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen skäl att i viss mån avvika från promemorieförsla- get.

Sammanfattningsvis förordar jag således att avräkningsförfarandet ut- vidgas i huvudsak på det sätt som föreslagits i promemorian och att de nya

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 108 36

bestämmelser som behövs för detta tas in i en särskild lag. benämnd lagen om avräkning vid äterbetalning av skatter och avgifter och i det följande även kallad avräkningslagen.

4.2 Kronofogdemyndighetens roll i avräkningsförl'arandet

Enligt de avräkningsbestämmelser som nu finns i olika skatte- och avgiftsförfattningar är det den utbetalande myndigheten. restitutionsmyn- digheten. som är ansvarig för avräkningen. Den som är missnöjd med en verkställd avräkning har alltså i första hand att vända sig till restitutions- myndigheten och kan anföra besvär över dess beslut om älerbetalning. Eftersom de nuvarande avräkningsbestämmelserna i regel medger avräk- ning ocksä mot fordringar som är överlämnade för indrivning. förutsätter avräkningsförfarandet emellertid oftast att restitutionsmyndigheten kom- municerar med kronofogdemyndigheten. Denna medverkar i förfarandet främst genom att till restitutionsmyndigheten lämna uppgifter om storleken av de för indrivning överlämnade motfordringar som kan bli betalda genom avräkning. 1 den män avräkning görs för betalning av sådana fordringar överförs motsvarande belopp till kronofogdemyndigheten. som krediterar beloppet på de aktuella motfordringarna. Vid avräkning frän återbetalning av överskjutande preliminär skatt enligt IUBL sker kommunikationen med hjälp av ADB. Detsamma gäller vid avräkning från återbetalning av mer- värdeskatt.

Eftersom den i promemorian föreslagna lagen uteslutande avser sädana motfordringar som är överlämnade för indrivning. förutsätter förslaget en omfattande kommunikation mellan restitutionsmyndigheterna och krono- fogdemyndigheterna. Trots att avräkning enligt den föreslagna lagen inte är en exekutiv åtgärd. föreslås att avräkningen skall göras av kronofogde- myndighet och att talan mot dess beslut om avräkning skall få föras genom besvär till hovrätt och högsta domstolen. ] enlighet därmed föreslås också bestämmelser om vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig att

_besluta om avräkning. Förslaget kan sägas innebära att restitutionsmyn- digheten skall ställa restitutionsfordringen till kronofogdemyndighetens disposition för avräkningsändamål, medan nuvarande bestämmelser om avräkning medför att kronofogdemyndigheten till restitutionsmyndigheten skall anmäla sina avräkningsbara motfordringar. Det förhållandet att kro- nofogdemyndigheten skall besluta om avräkning enligt den nya lagen har påverkat promemorieförslagets utformning av bestämmelserna om kon- kurrensen mellan denna lag och andra avräkningsbestämmelser.

Förslaget att kronofogdemyndigheterna skall svara för avräkningen en- ligt den nya lagen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Ett par remissinstanser har motsatt sig att besvär skall anföras hos hovrätt och förordat att besvär över utbetalningen skall an- föras hos kammarrätt. För egen del fårjag anföra följande.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 108 37

Enligt min mening bör den för avräkningslagens tillämpning nödvändiga kommunikationen mellan restittttionsmyndighcterna och kronofogdemyn- digheterna kttnna ordnas på något sätt som i allt väsentligt överensstäm- mer med vad som praktiseras vid tillämpningen av de nuvarande avräk- ningsbestämmelserna. Jag vill därmed ha sagt att jag inte finner någon anledning att i enlighet med vad datainspektionen har förordat inrätta något särskilt ADB-register för statens återbetalningsverksamhet. Jag åter- kommer i det följande (avsnitt 4.5) närmare till frågan om kommunika- tionen mcllan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten och vill här endast slå fast att avräkningsförfarandet förutsätter samverkan mellan dessa båda myndigheter och bygger på att var och en av dem måste vidta vissa åtgärder. Beslutsansvaret för avräkningen mäste emellertid läggas på endera myndigheten. Som skäl för att lägga detta ansvar på kronofogdemyndigheten har i promemorian åberopats främst att det är till kronofogdemyndigheten som det allmännas obetalda fordringar av olika slag kanaliseras och att restitutionsmyndigheten endast behöver kontakta en myndighet. dvs. kronofogdemyndigheten. om avräkningen begränsas till motfordringar som är överlämnade för indrivning. Om avräkningen begränsas till sådana motfordringar. är det emellertid enligt min mening uppenbart att restitutionsmyndigheten inte skulle behöva kontakta någon annan myndighet än kronofogdemyndigheten även om ansvaret för avräk- ningen lades på restitutionsmyndigheten.

Frågan vilken myndighet — restitutionsmyndigheten eller kronofogde- myndigheten — som bör besluta om avräkning kan enligt min mening ses från både teoretiska och praktiska synpunkter.

Enligt mitt tidigare redovisade synsätt angående ett samlingskonto skul- le det i och för sig vara följdriktigt att låta den myndighet. från vilken en utbetalning skall göras. överföra restitutionsbeloppet till den myndighet hos vilken den skatt- cllcr avgiftsskyldige står i skuld. Har fordringen överlämnats för indrivning skttlle sistnämnda myndighet återkalla indriv- ningsttppdraget hos kronofogdemyndigheten i den mån skulden blev betald genom överföringen (avräkningen). En sådan ordning skulle klart spegla vad det i verkligheten är fråga om. nämligen ett clearingförfarande mellan den skatt- eller avgiftsskyldiges konton hos de olika myndigheterna. som inte kan föranleda utbetalning i den mån ett konto visar brist. Avräkning skulle med andra ord verkställas av någon av dessa myndigheter.

En direkt överföring mellan myndigheterna skulle dock i praktiken krä- va medverkan av kronofogdemyndigheten för att den återbetalande myn- digheten skulle få kännedom om den avräkningsbara motfordringen. Det framstår då som mest praktiskt att krediteringen på motfordringen görs hos kronofogdemyndigheten.

Vad som kan synas tala för att besluten om avräkning ändå läggs på restitutionsmyndigheterna är bl.a. att ansvaret för avräkningen enligt de nuvarande avräkningsbestämmelserna ligger på restitutionsmyndigheterna

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 108 38

och att denna ordning inte synes ha medfört några särskilda problem. Enligt min mening är det ganska klart att kommunikationen mellan restitu- tionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten kommer att gestalta sig på i huvudsak samma sätt oavsett vilkendera myndigheten som åläggs be- slutsansvaret för avräkningen. I båda fallen kommer dock det primära ansvaret för att den föreskrivna avräkningen kommer till stånd att ligga på restitutionsmyndigheten. som ju måste låta kronofogdemyndigheten få kännedom om förestående utbetalningar. Endast i den mån så sker kan kronofogdemyndigheten företa någon åtgärd och denna blir i realiteten att underrätta restittttionsmyndighctcn om de för indrivning överlämnade fordringar som eventuellt finns mot den återbetalningsbcrättigade. varefter restitutionsmyndigheten överför motsvarande belopp till kronofogdemyn— digheten. som besltttar httr det överförda beloppet skall krediteras. Sådan kreditering görs redan vid dagens avräkning titan att kronofogdemyndighe- ten för den skull anses besluta om någon avräkning. Jag vill tillägga att möjligheterna att ordna det så att kronofogdemyndigheten får tillfälle att. företrädesvis i enskilt mål. utmäta vad som inte tas i anspråk genom avräkning torde bli desamma vare sig restitutionsmyndigheten eller krono— fogdemyndigheten får beslutsansvaret för avräkningen.

Enligt promemorian skall avräkning inte betraktas som en exekutiv åtgärd. Denna uppfattning överensstämmer med mitt synsätt att det är fråga om en clearing mellan olika skatte- eller avgiftskonton och att denna — om den skatt- eller avgiftsskyldiges skuld är överlämnad för indrivning — endast innebär en begränsning av indrivningsuppdraget i motsvarande mån.

Om frågan om vilken myndighet som bör besluta om avräkning ses från mer principiella synpunkter är det sålunda inte kronofogdemyndigheten som kommer i förgrunden. Det står emellertid å andra sidan klart att det är kronofogdemyndigheten som känner till vilka avräkningsbara motfordring- ar som överlämnats för indrivning och hur dessa bör krediteras vid en avräkning. Läggs den formella beslutanderätten i fråga om avräkning på restitutionsmyndigheten synes man därför i praktiken få två avgöranden. Ett som gäller restitutionsmyndighetens beslut att restitutionsbcloppet skall innehållas för avräkning och ett som gäller kronofogdemyndighetens beslttt om vilken eller vilka motfordringar som skall gottskrivas. Vad som kanske dock främst talar mot att lägga beslutanderätten på restitutions- myndigheten är, att denna då skulle komma att få besvara förfrågningar som hänför sig till de motfordringar för vilka avräkning skett. Restitutions- myndigheten saknar emellertid regelmässigt den kännedom om motford- ringarna som krävs för att besvara förfrågningarna. Man bör beakta att avräkningen enligt den föreslagna lagen inte bara avser avräkning av restitutionsmyndighetens utbetalning mot fordran på skatt eller avgift av samma eller liknande slag utan även mot ett flertal andra slags fordringar som tillkommer det allmänna. Eftersom kännedomen om motfordringarna

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: l08 39

finns hos kronofogdemyndigheten. skulle restitutionsmyndigheten som re- dan nämnts inte heller kunna meddela något självständigt avräkningsbeslut utan nödgas lita på kronofogdemyndighctens uppgifter. Med hänsyn härtill och den nästan enhälliga remissopinionen harjag stannat för den i prome- morian föreslagna lösningen. I mina följande överväganden utgärjag sålun- da från att det skall ankomma på kronofogdemyndigheten att besluta om avräkning enligt den nya lagen.

4.3 Avräkningslagens tillämpningsområde

4.3.1 Allmän!

En av de viktigaste frågorna som måste regleras i den nya avräkningsla- gen är tillämpningsområdet. dvs. frågan vilka fordringar som skall omfat- tas av lagens avräkningsförfarandc. Av lagen måste således tydligt framgå dels vilka restitutionsfordringar — eller statliga utbetalningar — som skall få tas i anspråk genom avräkning. dels vilka motfordringar som skall få bli betalda genom avräkning. Jag har tidigare (prop. 1982/83z84 s. 38) uttalat att med skatte- och avgiftssystemens allt större integrering bör följa. att avräkning ses som ett förfarande i vilket skatter och avgifter utgör en helhet både i den del de skall erläggas och i den del de skall återbetalas på grund av att rätt till restitution föreligger. ] enlighet därmed borde den nya lagen principiellt omfatta å ena sidan alla återbetalningar och andra utbe- talningar av skatter och avgifter samt 5 andra sidan alla fordringar på skatter och avgifter. Det i promemorian föreslagna tillämpningsområdct avviker emellertid i två hänseenden från denna princip. För det första omfattar tillämpningsområdet visserligen flertalet men dock inte alla utbe- talningar på skatte- och avgiftsområdet. För det andra omfattar tillämp- ningsområdet inte bara statens fordringar på skatter och avgifter utan i huvudsak alla det allmännas fordringar som överlämnats för indrivning till kronofogdemyndighet och som där handläggs som allmänna mål. Prome- morieförslaget innebär därmed också att olika avgränsningsmetoder an- vänds för de utbetalningar resp. de motfordringar som skall omfattas av avräkningsförfarandet. De olika slagen av utbetalningar anges genom en uppräkning i lagen eller genom en hänvisning till andra lagrum som inne- håller en särskild uppräkning av vissa skatter och avgifter. Motfordring- arna bestäms däremot genom en hänvisning till de fordringar som avses i den i l kap. 6.5 andra stycket UB intagna definitionen av allmänt mål.

Flera remissinstanser har funnit det i promemorian föreslagna tillämp- ningsområdet väl avvägt eller har i allt fall inte haft några erinringar mot detsamma. En del remissinstanser har emellertid haft synpunkter på den lagtekniska utformningen av tillämpningsområdet. Dessutom har flera re- missinstanser förordat att det i promemorian föreslagna tillämpningsområ— det bör utvidgas eller inskränkas i olika hänseenden. Jag återkommer strax till sistnämnda remissinstansers synpunkter och kommer därvid först att

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 108 40

behandla de synpunkter som hänför sig till statens utbetalningar (avsnitt 4.3.2) och därefter de synpunkter som hänför sig till motfordringarna (avsnitt 4.3.3). Dessförinnan villjag emellertid framhålla följande.

] promemorian har uttalats att det av lagtekniska skäl vore önskvärt om man även på restitutionssidan kunde anknyta till begreppet allmänt mål. så att man fick gemensamma ramar för utbetalningarna och motfordringarna. Enligt promemorian skulle en sådan anknytning även på restitutionssidan emellertid bl.a. medföra problem i tillämpningen. De restituerande myn- digheterna skulle sålunda inte sällan få svårigheter att avgöra om ett restitutionsbelOpp var att hänföra till allmänt mål. Bl.a. på gnrnd av detta har de utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet i promemorie- förslaget angetts genom en uppräkning av olika slags skatter och avgifter. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall har emellertid i sina remissytt- randen ifrågasatt om inte de tillämpningsproblem som antyds i promemo- rian kan bemästras så att några svårigheter inte behöver uppstå för de restituerande myndigheterna. De båda remissinstanserna förordar att av- räkningsförfarandet även vad gäller utbetalningarna anknyts till begreppet allmänt mål. eftersom detta medför en ur lagteknisk synpunkt enklare avfattning av lagen. Kammarrätten åberopar dessutom att den i prome- morieförslaget valda metoden medför att vissa avgifter kommer att omfat- tas av lagen i de fall de utgör en fordran på den enskilde men däremot inte för det fall att avgiften skall återbetalas, utan att något sakligt skäl för denna skillnad föreligger. Med anledning av dessa synpunkter vill jag framhålla följande.

Även enligt min mening vore det av olika skäl önskvärt med gemensam- ma ramar för de fordringar och motfordringar som skall ingå i lagens tillämpningsområde. Enligt vad jag funnit är det emellertid inte lämpligt att nu genomföra en sådan ordning. Anledningen till detta är följande.

Genomförandet av avräkningslagen nödvändiggör förändringar i nuva- rande system och nya systemlösningar såväl i REX-systemet som i ADB- system hos myndigheter som svarar för större antal återbetalningar. Med hänsyn till de inkörningsproblem som regelmässigt uppkommer när nya eller förändrade system skall tas i drift är det enligt vad jag har inhämtat från RSV olämpligt att ta mer än ett eller ett par system i drift vid ett och samma tillfälle. RSV har också i sitt remissyttrande framhållit att det är angeläget att övergången till det nya avräkningsförfarandet inte bestäms till en fast tidpunkt utan att denna kan anpassas till resursförhällandena vid de olika myndigheterna.

RSV:s önskemål är således att regeringen i avräkningslagen skall be- myndigas att bestämma när lagen skall träda i kraft och att regeringen därvid skall ges möjlighet att föreskriva olika tidpunkter för ikraftträdandet av skilda delar av lagen. dvs. såvitt gäller utbetalningar på olika skatte— och avgiftsområden. lkraftträdandebestämmelser som innebär att frågan över- . lämnas till regeringens avgörande bör emellertid enligt vad riksdagen har

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85:108 4l

uttalat (jfr KU 1976/77: 44 s. 21) inte användas annat än i undantagsfall och när det är motiverat av alldeles speciella skäl. Jag har därför stannat för att lagen bör träda i kraft vid en i lagen bestämd tidpunkt och att den således då skall bli tillämplig på alla skatter och avgifter som ingår i tillämpnings- området. Med hänsyn till vad jag nyss sagt om svårigheterna att ta flera nya system i drift samtidigt måste det förslag till avräkningslag somjag nu avser att lägga fram därför omfatta färre utbetalningar än vad som föresla- gits i promemorian. Å andra sidan möter det inte några praktiska hinder att i enlighet med promemorieförslaget låta lagen omfatta alla sådana det allmännas fordringar som handläggs som allmänna mål. Även om jag anser att utgångspunkten för övervägandena om ett utvidgat avräkningsförfa- rande i princip bör vara skatte- och avgiftsområdet, ansluter jag mig i huvudsak till promemorians förslag i denna del. Jag anser således att avräkningsförfarandet bör omfatta inte bara fordringar på skatter och avgifter utan också en del andra fordringar av offentligrättslig karaktär, främst böter. Enligt min mening bör motfordringarna emellertid definieras på ett annat sätt än det som föreslagits i promemorian. Jag återkommer till detta (avsnitt 4.3.3) liksom till frågan om vilka utbetalningar som bör ingå i avräkningsförfarandet (avsnitt 4.3.2). Vid mina överväganden av sist- nämnda fråga harjag inte bara beaktat huruvida avräkning från olika slags utbetalningar kräver ändrade eller nya systemlösningar. Även när det gäller sådana utbetalningar som i och för sig kan tas i anspråk genom avräkning utan att ADB behöver komma till användning kan det nämligen krävas att nya rutiner utarbetas. ] den mån sådana utbetalningar inte kan antas ha någon större ekonomisk betydelse har jag ansett att utbetalning- arna nu bör lämnas utanför det föreslagna avräkningsförfarandet.

Av vad jag nu anfört framgår attjag inte anser det lämpligt att nu föreslå gemensamma ramar för de restitutionsfordringar och de motfordringar som skall ingå i lagens tillämpningsområde.

4.3.2 Utbetalningarna

Enligt promemorieförslaget skall den nya lagen vara tillämplig vid åter- betalning och annan utbetalning av vissa närmare angivna skatter och avgifter samt tull och vissa räntor och restavgifter m.m. Beträffande den närmare innebörden av förslaget i denna del hänvisas till promemorian (s. 86 ff). Som jag redan nämnt har flera remissinstanser funnit förslaget i denna del väl avvägt eller i allt fall inte haft några erinringar mot det- samma.

Några remissinstanser anser däremot att i avräkningsförfarandet bör ingå även andra statliga utbetalningar än de i promemorian föreslagna. Trafiksäkerhetsverket anser sålunda att skrotningspremier samt vissa av- gifter som verket restituerar bör ingå i förfarandet. Kronofogdemyndighe- ten i Uddevalla. lokala skattemyndigheterna i Avesta och Borlänge samt

• Sida 42
•  Original

Prop.-1984/85: 108 42

Föreningen Sveriges kronofogdar anser att utbetalningar av olika slags stöd och bidrag till företag borde ingå i avräkningsförfarandet. Kammarrät- ten i Sundsvall ifrågasätter om inte återbäring av studiemedelsavgifter borde ingå i förfarandet. Centrala studiestödsnämnden har däremot till- styrkt förslaget om att sådan återbäring inte skall tas i anspråk för avräk- ning. RSV har i sitt remissyttrande uttalat att det i promemorieförslaget använda begreppet "skatt” är vagt och framhåller att det på punktskat- teområdet förekommer en hel del utbetalningar till andra än dem som är skattskyldiga enligt vederbörande punktskatteförfattning. RSV ifrågasät- ter om sådana mot skatt svarande utbetalningar skall betraktas som skatt i den föreslagna lagens mening.

För egen del fårjag anföra följande. Eftersom utgångspunkten för den aktuella lagen är skatte- och avgifts- området, bör utbetalningar av stöd och bidrag inte ingå i tillämpningsområ- det. I enlighet med vad som anförts i promemorian och av centrala studie- stödsnämnden bör inte heller återbäring av studiemedelsavgifter ingå i lagens tillämpningsområde.

Med hänsyn till vad jag i det föregående (avsnitt 4.3.l) anfört om att avräkningslagens tillämpningsområde t.v. måste begränsas anser jag vi— dare att jordbruksnämndens återbetalningar av prisregleringsavgifter och av avgifter enligt lagen (19841409) om avgift på gödselmedel nu bör undan- tas från den föreslagna lagens tillämpningsområde. Detsamma bör gälla i fråga om alla utbetalningar från trafiksäkerhetsverket. Detta samman- hänger med att verkets utbetalningar är så talrika att ADB-lösningar krävs för att kunna ta med dem i avräkningsförfarandet. Tillämpningsområdet bör således varken omfatta de av traliksäkerhetsverket särskilt nämnda utbetalningarna eller sådana utbetalningar av vägtrafikskatt och salu- vagnsskatt. som enligt promemorieförslaget skall ingå i förfarandet. Vidare bör återbetalningar avseende kupongskatt. bevillningsavgifter och arvs- och gåvoskatt undantas från avräkningslagens tillämpningsområde. Åter- betalning av stämpelskatt enligt lagen om stämpelskatt vid inskrivnings- myndigheter ankommer på inskrivningsmyndigheterna och bör lämpligen inte heller ingå i avräkningsförfarandet. Enligt min mening bör också eventuella återbetalningar av sådana belopp som anges i lä punkt 6 i promemorians lagförslag — dvs. sådana belopp som företrädare för juri- disk person betalat enligt 77 a & UBL m.fl. lagrum — kunna lämnas utanför avräkningslagens tillämpningsområde.

[ övrigt ansluterjag mig till promemorieförslaget i fråga om vilka utbetal- ningar av skatter och avgifter som skall ingå i avräkningsförfarandet. Detta kommer då att omfatta skatt enligt UBL. sjömansskatt. mervärdeskatt. skatt eller avgift enligt olika punktskatteförfattningar. tullar. avgift enligt lagen (1968: 36!) om avgift vid införsel av vissa bakverk. arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgift enligt lagen om allmän löneavgift.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 108 42

Utbetalningar som avser dessa skatter och avgifter skall således ingå i tillämpningsområdet för den lag som jag föreslår.

Förslaget om vilka utbetalningar som bör ingå i tillämpningsområdet har grundats på överläggningar med företrädare för RSV och generaltullstyrel- sen. Jag har därvid erfarit att det finns möjligheter att med relativt kort varsel utveckla de system och utarbeta de rutiner som behövs för att ifrågavarande utbetalningar skall kunna ingå i avräkningsförfarandet. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.5) till frågan hur den erforderliga kommunikationen mellan restitutionsmyndigheterna och kronofogdemyn- digheterna bör ordnas.

De utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet bör definieras på ett annat sätt än det som föreslagits i promemorian. Enligt min mening bör man lämpligen kunna ange vilka utbetalningar som skall ingå i avräknings- lagens tillämpningsområde genom att hänvisa till de författningar enligt vilka de aktuella utbetalningarna görs. I lagen bör sålunda till-en början anges att den är tillämplig i fråga om återbetalningar och andra utbetalning- ar som görs på grund av bestämmelseri UBL. lagen om sjömansskatt och ML. Av denna teknik följer att man också bör ta med återbetalningar som görs på grund av bestämmelse i AUL (205). Sådana återbetalningar avser nämligen skatt enligt UBL eller ML. För att få med de avsedda utbetal- ningarna av tullar m.m. samt tullverkets utbetalningar av skatter och andra införselavgifter bör vidare anges att lagen är tillämplig i fråga om utbetalningar som görs på grund av bestämmelser i tullagen. tullförord- ningen och lagen (1973z98l) om frihet från införselavgift. För att även återbetalningar av arbetsgiVaravgifter skall ingå i avräkningsförfarandet måste i avräkningslagen dessutom anges att den avser återbetalning på grund av bestämmelse i USAL. som träderi kraft den ljanuari 1985. Äter- betalningar av arbetsgivaravgifter kommer emellertid under flera år fram- över även att göras enligt AVGL och därför måste i avräkningslagen också anges att den avser utbetalningar på grund av bestämmelse i AVGL. Däremot krävs inte någon särskild bestämmelse angående återbetalningar av allmän löneavgift. Sådana återbetalningar görs nämligen på grund av bestämmelse i UBL och AVGL eller USAL.

Som nyss sagts bör lagen vara tillämplig på återbetalningar som görs på grund av bestämmelser i ML. l76aå denna lag finns emellertid en speciell bestämmelse enligt vilken regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer kan medge återbetalning av mervärdeskatt till utländska diploma- ter m.fl. Enligt min mening bör dessa återbetalningar lämnas utanför avräkningslagens tillämpningsområde. Ett särskilt undantag bör alltså gö- ras för utbetalningar enligt 76aå ML. '

Vad gäller återbetalningarna på punktskatteområdet kommer dessa i huvudsak att ingå i avräkningslagens tillämpningsområde om man i denna anger att lagen avser återbetalningar eller andra utbetalningar på grund av bestämmelse i LPP. Eftersom statensjordbruksnämnds återbetalningarlav

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85:108 44

prisregleringsavgifter m.m. enligt vad jag förut sagt nu skall lämnas utan- för avräkningsförfarandet. bör avräkningslagens hänvisning till LPP dock begränsas till utbetalningar som görs av RSV. Därmed kommer också statens utsädeskontrolls eventuella återbetalningar av växtförädlingsav- ' gifter enligt LPP och utsädeslagen (1976: 298) att falla utanför avräknings- lagens tillämpningsområde. Detta överensstämmer med promemorieför- slaget och är enligt min mening lämpligt.

Om man i enlighet med vad jag nyss sagt i avräkningslagen anger att den skall tillämpas vid återbetalning eller annan utbetalning som skall göras av RSV på grund av bestämmelse i LPP. kommer ytterligare ett antal utbetal- ningar enligt olika punktskatteförfattningar att falla utanför avräkningsla- gens tillämpningsområde. Detta beror på att en del utbetalningar på punktskatteområdct endast är reglerade i de särskilda punktskatteförfatt- ningarna och inte är av sådan art att de faller in under LPP:s utbetalnings- regler (jfr 5 kap. 6é LPP). Detta gäller i fråga om flertalet av de utbetal- ningar till icke skattskyldiga personer som RSV i sitt remissyttrande anfört som exempel på utbetalningar som inte är klart reglerade i promemorie- förslaget. nämligen återbetalning av reklamskatt till postorderföretag för postorderkatalog enligt 1425 lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. kompensation enligt 13 & lagen (1982:691) om skatt på vissa kas— settband. återbetalning av dryckesförpackningsavgift enligt 11 5 lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar [numera 95 lagen (1984: 355) om Skatt på vissa dryckesförpackningar]. kompensation enligt 7.5 lagen (1941:251) om särskild varuskatt samt utbetalning enligt 13 5 lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Som ett ytterligare exempel på en utbetalning som inte är klart reglerad i promemorieförslaget har RSV nämnt s.k. bensinbidrag enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon. I fråga om denna lag är LPP emellertid inte alls tillämplig.

I fråga om vissa andra utbetalningar på punktskatteområdet är det mera tveksamt huruvida de faller in under utbetalningsbestämmelserna i 5 kap. 6.5 LPP. Det gäller dels återbetalning enligt 3li lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster (senaste lydelse 1984: 152). dels återbetalning enligt 6 aå tredje stycket lagen om särskild varuskatt (senaste lydelse 19841: 153). dels vissa återbetalningar enligt 245 första stycket resp. 255 lagen om skatt på annonser och reklam (senaste lydelse av 24.5 1984: 156).

Jag anser att utbetalningar av försäljningsskatt till invalidiserade enligt lagen om försäljningsskatt på motorfordon och av bensinbidrag enligt lagen om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon bör lämnas utan- för avräkningslagens tillämpningsområde.

Beträffande de andra av mig nämnda utbetalningsfallen. där LPP inte kan sägas vara tillämplig eller där det är tveksamt om så är fallet, finns det enligt min mening inte skäl att avstå från avräkning. Även dessa utbetal- ningar bör alltså ingå i det nya avräkningsförfarandet och lagtekniskt bör

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 108 ' 45

detta lösas så att avräkningen får omfatta inte bara utbetalningar på grund av bestämmelse i LPP utan också utbetalningar som görs på grund av bestämmelse i de punktskatteförfattningar som anges i 1 kap. 15 första stycket LPP. Ett särskilt undantag får då göras för utbetalningar enligt 13 & lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Av praktiska skäl bör även utbetalningar på grund av bestämmelse i lagen (1974: 992) om nedsättning av allmän energiskatt ingå i avräkningsförfarandet. Som jag förut nämnt bör avräkningslagens tillämplighet på punktskatteområdet begränsas till utbetalningar som görs av RSV.

Beträffande punktskatteområdet vill jag tillägga att jag inte finner skäl att i avräkningslagen också hänvisa till LFK. Denna lag upphörde att gälla då LPP trädde i kraft den 1 juli 1984 men den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om skatt enligt lagen om tillfällig vinstskatt. Mitt förslag innebär att utbetalningar som grundar sig på föreskrifter i sist- nämnda lag inte kommer att ingå i avräkningsförfarandet.

Jag vill avslutningsvis nämna att jag inte finner anledning att i mitt lagförslag ta upp någon motsvarighet till de bestämmelser om upphävda författningar och om räntor m.m. som finns i promemorians lagförslag (215 första stycket punkterna 2 och 5 samt andra stycket). Enligt mitt förslag kommer räntor m.m. att ingå i avräkningsförfarandet i den mån de lagar, till vilka hänvisning görs i avräkningslagen, innehåller bestämmelser om utbetalning av räntor m.m.

De av mig nu förordade bestämmelserna om vilka utbetalningar som skall ingå i det nya avräkningsförfarandet hari mitt lagförslag tagits ini 1 5.

4.3.3 Motfbrdringarna

De motfordringar som enligt promemorieförslaget skall avräknas mot statens restitutioner av skatter och avgifter är sådana det allmännas ford- ringar som vid indrivning skall handläggas som allmänna mål. Innebörden av begreppet allmänt mål har utförligt behandlats i promemorian (s. 54 ff).

RemissinStanserna är i allmänhet positiva till förslaget om vilka motford- ringar som bör omfattas. Det finns dock exempel både på remissinstanser som anser att tillämpningsområdet blir för vidsträckt och på sådana som anser att det blir för begränsat.

Jag ansluter mig som jag tidigare har nämnt i huvudsak till promemor- ians förslag om vilka motfordringar som bör ingå i den nya lagens tillämp- ningsområde. Jag anser således att inte bara fordringar på skatter och avgifter utan även vissa andra offentligrättsliga fordringar bör ingå i till- lämpningsområdet. Eftersom fordringar på böter o.d. för närvarande får avräknas mot skatterestitutioner enligt UBL. anser jag att det är befogat att sådana fordringar ingår i den nu föreslagna lagens tillämpningsområde. Med den i promemorian föreslagna hänvisningen till definitionen av be- greppet allmänt mål i UB kommer emellertid även en del andra offentlig-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85:108 46

rättsliga motfordringar — bl.a. diverse domstolskostnadcr — att ingå i den nya lagens tillämpningsområde.

Den i promemorian föreslagna anknytningen till UB:s definition av begreppet allmänt mål har den fördelen att den på ett kortfattat sätt anger de avräkningsbara motfordringarna. Det kan emellertid ifrågasättas om det är lämpligt att låta frågan om avräkningslagens tillämpningsområde bli beroende av frågan huruvida en fordran som är föremål för indrivning skall handläggas som allmänt mål hos kronofogdemyndigheten. Därvid bör bl. a. beaktas att det i 1 kap. 6.5 andra stycket UB använda uttrycket "annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun” är något vagt (jfr prop. 1980/81 : 8 s. 1065) samt att omfattningen av begreppet allmänt mål är föremål för utredning av skatteindrivningsutredningen och tämligen snart kan komma att ändras. I detta sammanhang bör också beaktas vad några remissinstanser anfört om att det vid eventuella framtida utvidgningar av begreppet allmänt mål särskilt måste övervägas om sådana utvidgningar skall få återverkan på den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Med hänsyn till vad jag nu sagt bör de avräkningsbara motfordringarna lämpligen definieras på något annat sätt än genom en hänvisning till det i UB använda begreppet allmänt mål. Enligt min mening bör tillämpnings- området kunna anges i enlighet med vad som föreskrivs i fråga om tillämp- ligheten av lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. (LPS). I denna lags 1 & föreskrivs att den gäller fordringar som tillkommer det allmänna och som drivs in enligt bestämmelserna i UBL eller tullagen. Den föreslagna avräkningslagen bör dock också omfatta det allmännas fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i bötesverkstållighetslagen. Jag förordar att de avräkningsbara motfordringarna definieras på detta sätt.

Med de nu gällande bestämmelserna om vad som avses med allmänt mål innebär den av mig förordade definitionen endast ringa avvikelser från vad som skulle komma att gälla på grund av den i promemorian föreslagna regleringen. Vad som med mitt förslag faller utanför tillämpningsområdet är en del fordringar som handläggs som allmänna mål men som inte drivs in enligt nyssnämnda bestämmelser. Det rör sig främst om fordringar på en del domstolskostnader som anges i punkterna 2-3 i 1 kap. 22%- utsöknings- förordningen (1981: 981).

Av vad jag nu anfört följer attjag inte biträder de av ett par kronofogde- myndigheter framförda förslagen om att i tillämpningsområdet också bör ingå en del fordringar som nu inte handläggs som allmänna mål. Jag vill förutskicka att jag senare (avsnitt 6.1) kommer att närmare ange de olika motfordringar som omfattas av tillämpningsområdet.

Enligt promemorieförslaget skall endast sådana motfordringar som är överlämnade för indrivning vara avräkningsbara. Som framgått av vad jag förut har sagt är denna begränsning en följd av praktiska överväganden, enligt vilka restitutionsmyndigheterna bör kunna verkställa sina utbetal-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85:108 47

ningar utan att behöva kommunicera med mer än en myndighet, nämligen kronofogdemyndigheten. och denna myndighet skall i sin tur inte behöva gå utanför sina egna register för att undersöka om det finns några avräk- ningsbara motfordringar. Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat promemorieförslaget i denna del utan erinran. Skatteindrivningsutredning— en anser emellertid att uttrycket "som är överlämnad för indrivning" är alltför svävande när det gäller att ange den tidsmässiga avgränsningen av lagens tillämpningsområde. Enligt utredningen finns det anledning att i stället knyta an till bestämmelsen i 2 kap. 30ä UB om när ansökan skall anses gjord i allmänt mål. Enligt utredningen bör det sålunda föreskrivas att lagen är tillämplig beträffande fordran som är införd i systemet för automatisk databehandling inom exekutionsväsendet (utsökningsregist- ret). Med fordran som är införd i utsökningsregistret avses enligt utred- ningen givetvis bara fordran beträffande vilken indrivningsuppdraget kvar- står och således inte fall där uppdraget har återkallats. Enligt utredningen bevaras uppgifter om fordringen i utsökningsregistret under någon tid efter det återkallelse har skett. Utredningen anser emellertid att dess förslag till formulering inte bör kunna orsaka något missförstånd. RSV och Förening— en Sveriges kronofogdar förordar också att det i lagen anges att det skall vara fråga om fordringar som har förts in i REX-systemet.

Med anledning av vad nyssnämnda remissinstanser anfört föreslår jag att förutsättningen för avräkning i stället skall vara att det allmännas fordran är för indrivning registrerad i kronofogdcmyndigheternas ADB-re- gister.

De bestämmelser som jag nu har redovisat finns i :s i mitt lagförslag.

4.4 Avräkningens innebörd m. m.

Enligt promemorieförslaget (315 första stycket) skall kronofogdemyn- digheten, efter underrättelse från den myndighet som skall göra en utbe— talning. avräkna så mycket som behövs för betalning av det allmännas fordran och endast vad som därefter återstår får betalas ut. Trots att denna avräkningsregel utformats på ett annat sätt än UBL:s avräkningsbestäm- melser avses den enligt promemorian (s. 50) ha samma innebörd som dessa. Avräkningsinstitutet innebär således att den skattskyldiges rätt att få ut en restitutionsfordran begränsas till vad som återstår sedan föreskri- ven avräkning ägt rum. Eftersom tredje man inte kan förvärva en bättre rätt till restitutionsfordringen än vad den skattskyldige har. kan avräkning— en sägas ha företräde framför utmätning. Vad som ingår i en restitutions- fordran som utmäts är alltså bara vad som återstår sedan föreskriven avräkning ägt rum. Enligt promemorian (s. 30) skall avräkning enligt UBL göras även om den restitutionsberättigade försatts i konkurs och en kon- kursgäldenärs restitutionsfordran skall således tillgodoföras konkursboet endast i den mån det finns något överskott efter avräkning.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 108 48

Föreningen Sveriges kronofogdar konstaterar i sitt remissyttrande att bestämmelsen i förslagets Slå innebär att kronofogdemyndigheten får en ovillkorlig skyldighet att avräkna så snart som skatte- eller avgiftsrestitu- tioner uppkommer. Föreningen nämner vidare att det ofta inträffar (. ex. att restförda. sysselsättningsintensiva företag med betydande skatteskul— der förhandlar med kronofogdemyndigheten om en avbetalningsplan. En- ligt föreningen bör det finnas en handlingsfrihet i dessa fall och detta bör markeras genom att ordet "skall" i paragrafens inledning byts ut mot ”får". De riktlinjer för kronofogdemyndigheten som härvid bör gälla bör enligt föreningens mening lämpligen kttnna utformas av RSV. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. RSV.

I denna fråga får jag för egen del anföra följande. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen om avräkningens innebörd. Eftersom avräkningen alltså grundas på att den skatt— eller avgiftsskyldiges rätt till en restitutionsfordran är begränsad. måste krono- fogdemyndigheterna — och restitutionsmyndigheterna — enligt min me- ning i princip vara skyldiga att se till att den i lagen föreskrivna avräkning- en kommer till stånd. Jag vill därför inte frångå promemorians förslag om att kronofogdemyndigheten skall avräkna. Jag vill vidare framhålla att kronofogdemyndigheterna enligt nuvarande bestämmelser inte har någon möjlighet att påverka frågan huruvida avräkning skall göras vid restitution. Remissinstansernas synpunkter bör emellertid kunna beaktas på så sätt att det i avräkningslagen tas in en särskild bestämmelse om att kronofogde- myndigheten får underlåta att göra avräkning om särskilda skäl föreligger. Jag förordar att bestämmelser i enlighet med vad jag nu sagt tas in i lagen.

[ anslutning till detta vill jag ta upp den i promemorieförslagets 55 föreslagna bestämmelsen enligt vilken utbetalning får göras utan avräkning mot sådana det allmännas fordringar för vilka betalningsanständ har bevil- jats. om anståndet beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse. Förslaget innebär motsättningsvis att avräkning skall göras utan hinder av anstånd som beviljats av andra skäl. Av promemorian (s. 75 ff) framgår att bestämmelsen bygger på bestämmelserna i Slå UBL. vilka innebär att anstånd med betalning av skatt inte utgör hinder mot att skatten blir betald genom avräkning. Att avräkning enligt förslaget likväl skall få underlåtas i de angivna fallen beror på att förslaget anpassats till den praxis (se anvisningarna i RSV Du 1975: 8) som råder vid tillämpningen av UBL och som innebär att avräkning inte görs mot skatt för vilken anstånd med betalningen har medgetts på grund av att taxeringsbesvär m.m. har an- föns. En liknande anpassning till denna praxis har gjorts i den av riksdagen nyligen antagna LPP (se pr0p. 1983/84171 s. 102).

Den i promemorian föreslagna regleringen av anståndsfallen har bara kommenterats av ett fåtal remissinstanser och dessa har delade meningar om förslaget. För egen del kan jag ansluta mig till promemorians förslag. Det bör dock uttryckligen framgå att regeringen eller den myndighet som

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 108 49

regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter angående tillämp- ningen. I det följande (avsnitt 4.5.l) äterkommerjag till ytterligare ett fall då avräkning bör få underlätas.

] anslutning till vad jag nu sagt vill jag framhålla att jag delar den i promemorian (s. 77 D uttalade uppfattningen att avräkning skall göras även mot sådana fordringar för vilka kronofogdemyndighet beviljat uppskov och att detta inte påkallar några särskilda bestämmelser i den nya lagen. Jag vill emellertid erinra om att avräkning i vissa uppskovsfall kan underlå- tas i enlighet med den av mig nyss föreslagna regeln om att avräkning får underlätas om särskilda skäl föreligger.

Några remissinstanser har anfön att promemorian inte behandlar frågan i vad mån det som återstår av en restitutionsfordran efter avräkning får utmätas. Skatteindrivningsutredningen förutsätter liksom RSV att det be- lopp som återstår efter avräkning får utmätas. om det inte finns något särskilt förbud mot utmätning av restitutionsfordringen. För egen del får jag anföra följande.

En gäldenärs restitutionsfordran kan givetvis liksom andra tillgångar bli föremål för utmätning, om det inte finns något särskilt förbud mot utmät- ning av fordringen. Som jag förut nämnt innebär bestämmelserna om avräkning att den restitutionsberättigades rätt till fordringen är begränsad till vad som återstår efter föreskriven avräkning och hans borgenärer kan givetvis inte genom utmätning åtkomma mer än vad han själv har rätt till av restitutionsfordringen. Med anledning av vad någon remissinstans anfört vill jag dessutom framhålla att denna begränsning också medför att borge- närerna inte heller genom konkurs kan få ut mer av fordringen än som återstår efter avräkning.

Några remissinstanser har påpekat att promemorieförslaget inte innehål- ler nägra bestämmelser om i vilken ordning kronofogdemyndigheten skall göra en avräkning när det allmänna har flera fordringar och dessa samman- lagt är större än restitutionsfordringen. Det framhålls att denna fråga inte heller är lagreglerad beträffande avräkningsförfarandet enligt nu gällande bestämmelser. Till ledning för kronofogdemyndigheterna finns emellertid vissa av RSV utarbetade rutiner. Några yrkanden om en lagreglering har inte framförts. För egen del fårjag anföra följande.

Det av mig nu föreslagna avräkningsförfarandet kommer att till mycket stor del ske genom samkörning av olika register. Det är då naturligtvis mest effektivt att avräkning så långt som möjligt följer en ordning som är inprogrammerad. Detta innebär dock inte att kronofogdemyndigheten blir förhindrad att själv besluta hur avräkning skall göras. Så kan tvärtom ibland bli nödvändigt, t. ex. om det visar sig att en gjord avräkning kommit att avse en fordran som helt eller delvis blivit betald inom föreskriven tid. I sådant fall skall avräkning i stället göras för betalning av annan avräknings- bar skuld som den skatt- eller avgiftsskyldige kan ha. Avräkning bör enligt min mening också i fortsättningen kunna ske enligt de principer som ligger 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr [08

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: [08 50

till grund förde av RSV utarbetade rutinerna. Jag har därför inte ansett mig behöva föreslä nägon lagreglering i denna fräga.

4.5 Kommunikationen mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten 4.5.1 Allmänt

Enligt promemorian (s. 49") mäste avräkningsförfarandet i praktiken bygga på en skyldighet för de restituerande myndigheterna att underrätta kronofogdemyndigheten om förestäende utbetalningar sä att denna får möjlighet att i förekommande fall besluta om avräkning. Vidare uttalas i promemorian att förfarandet bör vara så lättillämpat som möjligt för de olika myndigheterna och läggas upp så att avräkning inte frarntvingas när fördelen med avräkningen inte stäri rimlig proportion till kostnaderna för förfarandet. något som kan bli fallet när det är fråga om mindre belopp och förfarandet inte är automatiserat. Enligt vad som sägs i promemorian bör föreskrifter om i vilken ordning och omfattning som kronofogdemyndighe— terna skall underrättas därför meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En bestämmelse om detta har tagits in i 45 i promemorians lagförslag. Att förfarandet förutsätter medverkan av restitu— tionsmyndigheterna markeras också genom att det i den egentliga avräk— ningsbestämmelsen (35 första stycket) föreskrivs att kronofogdemyndig- heten skall avräkna. efter underrättelse från den myndighet som skall göra utbetalningen.

Att avräkningsförfarandet för att bli rationellt och lönsamt i stor ut- sträckning torde komma att bedrivas med hjälp av ADB behöver enligt promemorian (s. 72) inte medföra att ADB-användningen regleras i den nya lagen utan behövliga bestämmelser härom kan tas in i en förordning. De närmare överväganden om ADB-användning som krävs bör enligt promemorian göras i ett senare skede. (. ex.- i samband med den fortsatta beredningen av skatteindrivningsutredningens betänkande (Ds Fi l983: 4) Utsökningsregisterlag.

Remissinstanserna har inte haft några direkta invändningar mot prome- morieförslaget i denna del. Som framgår av vad jag förut sagt (avsnitt 4.1) har flera remissinstanser dock framhållit vikten av att utbetalningarna sker med skyndsamhet och att kommunikationen med kronofogdemyndigheten inte får fördröja utbetalningarna till dem som inte har några skulder. Några remissinstanser anser att mindre utbetalningar bör kunna göras utan kom- munikation med kronofogdemyndigheten och att det således bör finnas en beloppsgräns.

För egen del får jag anföra följande. Jag instämmer i synpunkten att avräkning inte bör göras när fördelen med avräkningen inte står i rimlig prOportion till kostnaderna för förfaran- det. Utbetalning av mindre belopp bör således i vissa fall kunna göras utan

• Sida 51
•  Original

Prop. l984/85:108 sr

föregående kommunikation med kronofogdemyndigheten. Det är emeller- tid inte möjligt att i lagen ange en viss beloppsgräns. Kostnaderna för förfarandet blir nämligen beroende av hur den erforderliga kommunika- tionen mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten kan ordnas. När avräkningen genomförs helt maskinellt med ADB kan det löna sig att ta med även mycket små belopp i avräkningsförfarandet. Enligt min mening bör avräkningsförfarandet emellertid inte begränsas till sådana fall då avräkningen kan genomföras med ADB. Jag återkommer strax till frågan hur den erforderliga kommunikationen mellan restitutionsmyndig- heten och kronofogdemyndigheten bör ordnas när det gäller de olika utbetalningar som enligt vad jag förut sagt bör ingå i avräkningsförfaran- det. I de fall då avräkningen inte kan genomföras med ADB är det svårt att nu beräkna kostnaderna för förfarandet och kostnaderna kan dessutom variera när det gäller utbetalningar av olika slag, beroende på hur förfaran- det i varje särskilt fall kan ordnas. I överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian anserjag därför att regeringen. eller den myndig- het som regeringen bestämmer, bör kunna föreskriva i vad mån utbetalning skall få göras utan underrättelse till kronofogdemyndigheten. I lagen bör enligt min mening anges att avräkning får underlåtas om kostnaderna för avräkningsförfarandet kan antas bli större än vad som är förenligt med det allmännas ekonomiska intressen. En sådan bestämmelse behöver enligt min mening kompletteras med verkställighetsförcskrifter som närmare anger förutsättningarna för bestämmelsens tillämpning. För att markera detta anser jag det lämpligt att det i lagen också anges att närmare före- skrifter meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer. Jag anser att den av mig förut föreslagna bestämmelsen, enligt vilken avräkning får underlåtas i vissa anståndsfall. bör samordnas med den nu föreslagna undantagsbestämmelsen. Bestämmelserna om i vilka fall avräk- ning får underlåtas har tagits in i 35 i mitt lagförslag.

Avräkningslagens bestämmelser riktar sig givetvis inte bara till krono- fogdemyndigheterna, som skall besluta om avräkning, utan även till de utbetalande myndigheterna, som inte får betala ut mer än vad som återstår efter föreskriven avräkning. Detta kommer i mitt lagförslag till uttryck genom att det i 2 & andra meningen anges, att endast vad som överstiger det allmännas fordran får betalas ut. Lagen föfutsätter således att myndighe- ten innan den gör en utbetalning antingen på något sätt undersöker huruvi- da betalningsmottagaren är restförd hos kronofogdemyndigheten eller på något sätt underrättar kronofogdemyndigheten om den förestående utbe- talningen. Enligt min mening behöver lagen inte innehålla några bestäm- melser om detta. Det bör vara tillräckligt att regeringen eller den myndig— het regeringen bestämmer genom verkställighetsföreskrifter förordnar om hur kommunikationen mellan myndigheterna skall ordnas. Härav följer också att jag delar uppfattningen att användningen av ADB inte bör regle- ras i lagen.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 108

'Jl |.)

Även om kommunikationen mellan myndigheterna säledes inte bör reg- leras i lagen kan det vara lämpligt att i detta sammanhang lämna en översiktlig redovisning för de förutsättningar sorti enligt min bedömning bör fä betydelse för verkställighetsföreskrifternas utformning. Av vad jag förut sagt framgår att jag anser att skilda förfaranden kan komma att användas i fråga om olika slags utbetalningar. Jag kommer därför i det följande att var för sig behandla de olika utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet. Vad jag därvid anför grundas bl. a. på synpunkter och uppgifter som under lagstiftningsärendets beredning framförts av RSV och generaltullstyrelsen. Innan jag gär in på denna redogörelse vill jag dock först nämna följande.

Sedan vären l984 är samtliga kronofogdemyndigheter anslutna till exe- kutiorrsväsendets system för automatisk databehandling (REX—systemet). lett betänkande (Ds Fi l98314) har skatteindrivningsutredningen lagt fram förslag till en utsökningsregisterlag. som innehåller bestämmelser om detta personregister. Enligt förslaget skall registret benämnas utsökningsregist- ret. Bctänkandet har remissbehandlats och det är min avsikt att lägga fram förslag till författningsreglering av utsökningsregistret sä att denna kan träda i kraft senast när avräkningslagen skall träda i kraft.

1 förslaget till utsökningsregisterlag behandlas bl.a. frågor som gäller avräkningsförfarandet. Utsökningsregistret. som förs med hjälp av ADB. kommer bl. a. att innehålla uppgift om de skatte- och avgiftsfordringar som överlämnats till kronofogdemyndigheterna för indrivning. Registret är med andra ord väl lämpat som ett hjälpmedel i avräkningsft'irfarandet. antingen på så sätt att en restituerande myndighets databand med uppgifter om förestående utbetalningar samkörs med utsökningsregistret eller på det sättet att en restituerande myndighet genom terminalätkonrst till utsök- ningsregistret före utbetalningen kan kontrollera om någon avräkningsbar motfordran finns eller inte. Mitt förslag till författningsreglering av utsök— ningsregistret kommer därför att innehålla en bestämmelse om att utsök- ningsregistret får användas i avräkningsförfarandet. Jag utgår sålunda från att de myndigheter som har ADB-registrering och är inkopplade i terminal- system skall kunna tillämpa avräkningsbestämmelserna med dessa hjälp- medel. Som framgår av min följande redogörelse får avräkningen i andra fall grundas på manuella åtgärder.

4.5.2 Utbetalningar enligt UBL

När det gäller dessa utbetalningar bör man skilja mellan återbetalning av överskjutande preliminär skatt och andra utbetalningar. Numera är alla kronofogdemyndigheter anslutna till REX-systemet och avräkning enligt den nya lagen från återbetalning av överskjutande preliminär skatt bör kunna göras genom samkörning av skattemyndigheternas och kronofogde- myndigheternas register på i princip samma sätt som hittills tillämpats i

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 108 53

fråga om kronofogdemyndigheter anslutna till REX-systemet. Skillnaden blir främst att ytterligare fordringar skall avräknas frän restittttionen. När det gäller andra utbetalningar enligt UBL sänder länsstyrelsen. elleri vissa fall den lokala skattemyndigheten. nu underrättelse om utbetalningen till kronofogdemyndighcten. som undersöker om det finns skttld som skall avräknas. Kronofogdemyndigheten skall meddela resultatet av undersök- ningen till utbetalningsmyndigheten. dvs. länsstyrelsen. Handläggningsti- den i detta förfarande kan beräknas till fem dagar. En sådan ordning skttllc i och för sig kunna tillämpas också i det nya avräkningssystemet. Jag anser emellertid att det bör vara möjligt att ändra förfarandet så att utbetalning- arna till dem som inte har nägra skttlder inte alls fördröjs. Detta kan ske genom att länsstyrelsen via terminal till utsökningsregistret undersöker om den till vilken utbetalningen skall ske har nägra skulder för vilka avräkning skall göras. Endast om så är fallet behöver skriftlig underrättelse om utbetalningen sändas till vederbörande kronofogdemyndighet. ] övriga fall kan utbetalning ske omgående.

4.5.3 Utbetalningar enligt A UL

Vid utbetalningar enligt AUL bör man enligt min mening också kunna tillämpa den av mig nyss förordade metoden med terminalkontroll. så att skn'ftlig underrättelse om utbetalningen endast behöver sändas i fall då avräkning är aktuell.

4.5.4 - Utbetalningar enligt lagen om sjr'imansskalt

Enligt 65 lagen om sjömansskatt behandlas ärenden angående sjömans- skatt av RSV. nämligen av verkets sjömansskattekontor och av en nämnd inom verket. sjömansskattenämnden. Utbetalningarna verkställs dock av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Vid restitution av sjömansskatt överstigande ett belopp om I 000 kr. skall avräkning göras med tillämpning av bestämmelserna i 685 3 och 4 mom. UBL. I sådana fall sänds därför underrättelse till kronofogdemyndigheten. Även i dessa fall anser jag att man bör kunna tillämpa metoden med terminalkontroll. I ett senare skede kan det bli aktuellt att genomföra avräkningen genom samkörning av sjömansskatteregistret och utsökningsregistret.

4.5.5 Utbetalningar enligt LPP

Nu tillämpas den ordningen vid restitution av punktskatter att RSV sänder underrättelse till kronofogdemyndigheten om restitutioner avseen- de 300 kr. eller mer. Om RSV inte mottagit besked inom fem dagar utbetalas beloppet till den skattskyldige. Även när det gäller utbetalningar enligt LPP anserjag att det vid avräkningslagens införande bör vara möjligt att tillämpa metoden med terminalkontroll.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 108 . 54

4.5.6 Utbetalningar enligt ML

Nttmera är alla kronofogdemyndigheter anslutna till REX- systemet och avräkning enligt 495 ML från återbetalning av mervärdeskatt görs f.n. maskinellt genom samkörning av centrala skatteregistret och REX-regist- ret enligt en metod som medför att återbetalningar. som inte kan bli föremål för avräkning. inte fördröjs (jfr avsnitt 4. l). När avräkningslagen kan träda i kraft bör således den hittills använda metoden kunna användas också vid avräkning enligt den nya lagen.

4.5.7 Utbetalningar enligt A VGL

Enligt AVGL svarar RFV för den nuvarande avräkningen vid återbetal— ning av arbetsgivaravgifter. RFV har registeransvaret för det s. k. arbetsgi- varregistret, vilket används för debitering och ttppbörd av arbetsgivarav- gifter. Med ttppbörd avses även återbetalning och avräkning enligt AVGL. RSV har ansvaret för utveckling och underhåll av registret men databear- betningarna utförs på länsstyrelsernas datacnheter med länsstyrelsen i Uppsala län som registerförare. Avräkning enligt AVGL har hittills. såvitt gäller avräkning mot fordringar hos kronofogdemyndigheter som varit anslutna till REX-registret. genomförts vid under året återkommande sam— körningar mellan detta register och arbetsgivarregistret. Alla kronofogde- myndigheter är nttmera anslutna till REX-systemet och avräkning enligt den nya lagen bör därför kunna ske genom samkörning i huvudsak på det sätt som nu tillämpas.

4.5.8 Utbetalningar enligt den nya lagen om uppbörd ar socialavgifter från arbetsgivare (USA L)

Lagen. som träderi kraft den ljanuari l985. innebär bl.a. att uppbörden av arbetsgivaravgifter samordnas med uppbörden av källskatt och att arbetsgivaravgifterna kommer att registreras i det centrala sltatteregistrct. " Med hänsyn härtill torde det i och för sig finnas möjligheter att ordna avräkningsförfarandet genom samkörning ungefär på det sätt som jag beskrivit när det gäller avräkning från återbetalning av mervärdeskatt. Det nya uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter antas emellertid medföra att antalet restitutioner blir ringa och därför är det enligt RSV inte motiverat att utarbeta system för maskinell avräkning. Den av avräkningslagen be- tingade kommunikationen med kronofogdemyndigheterna torde därför få ordnas på annat sätt åtminstone tills närmare erfarenheter av det nya uppbördssystemet vunnits. Eftersom restitutionerna skall ankomma på länsstyrelserna. bör man kttnna tillämpa den av mig förut angivna metoden med terminalkontroll.

4.5.9 Tullverkets utbetalningar

När det gäller dessa utbetalningar måste man skilja mellan utbetalningar till s.k. kreditimportörer och utbetalningar till s.k. kontantbetalare. Samt-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85:108 55

liga utbetalningar på tullomrädct går genom generaltullstyrelsen. l general- tullstyrelsens ADB-register registreras emellertid bara utbetalningarna till kreditimportörerna. Av ett totalt antal utbetalningar om ca 22 (ltltl/år avser endast ca 550 utbetalningar till kontantbctalarc. Enligt vad jag erfarit från RSV och generaltullstyrelsen bör den för avräkningsförfarandet nödvän- diga kommunikationen mellan gencraltullstyrclsen och kronofogdemyn— digheterna vad gäller kreditimportörerna kunna ordnas på det sättet att generaltullstyrelsen till RSV översänder band med uppgifter om de hos generaltullstyrelsen registrerade kreditimportt'ircrnas namn. Genom sam— körning av detta band och utsökningsregistret tas det därefter fram en lista över de kreditimportörer som förekommer som gäldenärer i utsökningsre- gistret. Listan behöver inte innehålla uppgifter om skuldbelopp men skall ange aktuell kronofogdemyndighets adress och telefonnummer. Listan kan ordnas i alfabetisk ordning eller i person- och organisationsnummerord— ning. Listan sänds till generaltullstyrelsen som vid sina kommande utbetal- ningar kontrollerar huruvida bctalningsmottagaren förekommer i listan. Om så är fallet måste vederbörande kronofogdemyndighet kontaktas för att avräkning skall kunna göras. Med denna metod kommer utbetalning- arna till dem. som inte har några skulder. att kunna ske utan någon fördröjning. För att denna metod för kollationering mot utsökningsregist- ret skall ge en tillfredsställande grund för avräkningslagens tillämpning torde få förutsättas att generaltullstyrelsen översänder sitt band till RSV minst två gånger i månaden. När det är fråga om utbetalningar av större belopp kan det kanske också vara lämpligt att kombinera metoden med sådana kontakter som. enligt vad jag strax kommer till. bör kunna använ— das när det gäller utbetalningar till kontantbetalarc.

Utbetalningarna till kontantbetalare är som jag förut nämnt få. Kom- munikationen bör därför kunna ordnas så att man före utbetalning per telefon kontaktar en kronofogdemyndighet för besked huruvida betal- ningsmottagaren har avräkningsbara skulder hos någon kronofogdemyn- dighet. vilken i så fall får kontaktas för genomförande av avräkningen. Övriga utbetalningar kan göras utan någon fördröjning. Om generaltull- styrelsen skullc få terminalåtkomst till utsökningsregistret. kan förfarandet givetvis ordnas på ett smidigare sätt.

4.5.I0 Registerfrågor

Mot bakgrund av den av mig nu lämnade redogörelsen skall jag ta upp frågan om behovet av ändringari registerförfattningar.

Om det praktiska avräkningsförfarandet utformas i huvudsaklig över- ensstämmelse med vad som sagts i min tidigare redogörelse krävs det. som jag redan antytt. att den kommande författningsregleringen av utsöknings- registret utformas med beaktande av att registret skall användas inte bara för verkställighet enligt UB utan också för avräkningsändamål. Till dessa frågor får jag anledning att återkomma när jag anmäler förslag till författ-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 108 56

ningsreglering av utsökningsregistret. Jag skall däremot nu ta upp frågan om en ändring i skatteregisterlagen (1980: 343). I denna fråga har yttrande inhämtats från datainspektionen.

Ett zwräkningsförfarande. som i enlighet med mitt förslag skall omfatta inte bara skatt enligt UBL och mervärdeskatt utan också andra skatter och avgifter. täcks inte av den ändamålsbcskrivning som f.n. ges i skatteregis- terlagen. För att det av mig föreslagna avräkningsförfarandet skall kunna tillämpas med hjälp av skatteregistrcn krävs sålunda att skatteregisterlagen förses med ett tillägg om att registren skall användas också för avräkning enligt den nya avräkningslagen. Jag föreslår att en bestämmelse om detta tas in i ! % skatteregisterlagen.

4.6 Förfarandet i övrigt

De i promemorian (s. 63 ff) redovisade övervägandena angående förfa- randet vid avräkningen och lagförslagets bestämmelser om detta har läm- nats utan erinran av flertalet remissinstanser. Jag kan också för egen del i princip ansluta mig till promemorians förslag i denna del. Jag skall i det följande redovisa i vilka avseendenjag anser att vissa ändringar och tillägg bör göras.

4.6.1 Behörig kronofogdemyndighet

] 6.5 promemorieförslaget föreskrivs att avräkning beslutas av den kro- nofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av det allmännas ford- ran är anhängigt. 1 ett andra stycke i paragrafen föreskrivs att: avräkning. om flera kronofogdemyndigheter är behöriga enligt nyssnämnda regel. skall beslutas av den kronofogdemyndighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som utses av den kronofogdemyndighet i vars distrikt den har sitt hemvist mot vilken indrivning skall verkställas. Regleringen i paragrafens andra stycke syftar således på det fallet att mål om indrivning av det allmännas fordringar mot en och samma gäldenär är anhängiga hos två eller flera kronofogdemyndigheter.

RSV har i sitt remissyttrande framhållit att samtliga kronofogdemyn- digheter kommer att vara anslutna till utsökningsregistret när den nya lagen kan träda i kraft samt att — så som registersystemet är konstruerat — samtliga allmänna mål mot en och samma gäldenär alltid finns registrerade hos en enda kronofogdemyndighet. RSV föreslår att det föreskrivs att avräkning beslutas av den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av det allmännas fordran är registrerat.

För egen del fårjag anföra följande. Det väsentliga är att bestämmelsen klart anger vilken kronofogdemyn— dighet som har ansvaret för avräkningsbestämmelsernas tillämpning i det särskilda fallet. Såvittjag har kunnat finna uppkommer det med hänsyn till vad RSV upplyst ingen oklarhet. om behörigheten att besluta om avräk-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 108 57

ning ges den kronofogdemyndighet som enligt registreringen i utsöknings- registret är tilldelad målet om indrivning av det allmännas fordran. Jag föreslår att behörighetsregeln utformas i enlighet med detta. Den har tagits in i lagförslagets 5 5.

Fråga är slutligen huruvida det krävs några särskilda bestämmelser som svarar mot dem som tagits upp i (rå andra stycket promemorieförslaget. Dessa bestämmelser har enligt promemorian (s. 95) föranletts av att all- männa mål mot en och samma gäldenär enligt nu gällande bestämmelser i UB (se 4 kap. 8 & UB) kan vara anhängiga hos olika kronofogdemyndig- heter. Eftersom det trots detta i praktiken förhåller sig så att samtliga allmänna mål mot en och samma gäldenär alltid är registrerade som tillde- lade en och samma kronofogdemyndighet. anser jag att det inte behövs någon motsvarighet till de i (rä andra stycket promemorieförslaget upp- tagna bestämmelserna.

4.6.2 Underrättelse innan avräkning görs

] promemorian (s. 67 ff) diskuteras bestämmelserna i 15 å förvaltningsla- gen om underrättelse och deras tillämplighet i fråga om avräkningsförfa- randet. Enligt promemorian bör emellertid avräkning få göras utan att den som åtgärden avser har hörts och i promemorieförslaget finns en bestäm- melse om detta i 7å första meningen. Denna bestämmelse har bara kom- menterats av ett fåtal remissinstanser. Några av dessa ifrågasätter om inte den restitutionsberättigade på något sätt borde underrättas om att avräk- ning kan komma att ske. åtminstone då det gäller väsentliga belopp. Det framhålls bl. a. att det är otillfredsställande om avräkning sker för eventu- ellt felaktigt restförda skatter eller för skatter som är föremål för besvär. Genom en underrättelse skulle den skatt- eller avgiftsskyldige få möjlighet att reagera om någon felaktighet föreligger.

För egen del får jag anföra följande. .Det är naturligtvis önskvärt att eventuella felaktigheter i fråga om det allmännas i utsökningsregistret registrerade motfordringar kan rättas till genom att de skatt- eller avgiftsskyldiga så långt som möjligt får tillfälle att komma med påpekanden innan ett beslut om avräkning meddelas. Redan av UB:s bestämmelser följer emellertid att de skatt- eller avgiftsskyldiga regelmässigt kommer att få tillfälle att komma med påpekanden angående skuldbeloppet innan avräkning görs. I 4 kap. l2å första stycket UB före- skrivs nämligcn att underrättelse om målet skall sändas till gäldenären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt innan utmätning sker samt att underrättelsen skall ske så tidigt att gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. Enligt 4 kap. 12.5 andra stycket UB behöver gäldenären dock inte underrättas. om det föreligger risk att han skaffar undan eller förstör egendom eller saken eljest är brådskande. Underrättel- se behövs inte heller om gäldenären saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 108 58

De i 4 kap. l2,$ UB givna föreskrifterna avser både allmänna och enskilda mål. ] underrättelser avseende allmänna mål anges den fordran som det allmänna anser sig ha. Underrättelserna innehåller också uppgift om att överskjutande skattebelopp kan tas i anspråk för betalning av det ' allmännas fordran inte bara genom utmätning utan också genom "kvitt- ning".

Så snart ett allmänt mål registrerats i kronofogdemyndigheternas ADB- system skrivs underrättelse om målet i regel ut automatiskt och expedieras till gäldenären. Underrättelse sänds därför regelmässigt också i de fall då underrättelse inte behövs på grund av att saken är brådskande.

Det i UB föreskrivna underrättelseförfarandet medför således att den skatt- eller avgiftsskyldige i regel kommer att bli underrättad om de mot- fordringar som kan komma att bli betalda genom avräkning och han ges därmed tillfälle att framföra erinringar mot dessa. Det förhållandet att underrättelse enligt UB inte behövs om gäldenären saknar känt hemvist har ingen betydelse. eftersom särskild underrättelse med anledning av en förestående avräkning då inte heller skulle kunna sändas. Det bör vidare märkas att en avräkning inte kan leda till någon bestående förlust för den skatt- eller avgiftsskyldige. Det belopp som avräknats finns alltid tillgäng- ligt hos det allmänna. Så snart en'fclaktighet upptäcks kan därför vad som avräknats för mycket återbetalas. Som framgår av de förslag som jag lägger fram i det följande skall kronofogdemyndigheten rätta fel som är till den skatt— eller avgiftsskyldiges nackdel och återbetala vad som avräknats för mycket jämte ränta.

Det sagda kan synas tala för att det inte behövs några speciella bestäm- melser om underrättelse i fråga om avräkningsförfarandet. Att texten på de blanketter som f. n. används för underrättelse enligt UB bör kunna förbätt- ras och förtydligas med tanke på avräkningsförfarandet är en sak för sig.

Det bör emellertid uppmärksammas att det i UB föreskrivna underrättel- seförfarandet avser utmätning. Detta medför att underrättelse inte sänds till den som är i konkurs eftersom utmätning då vanligen inte kan komma i fråga. Underrättelse sänds inte heller till den som meddelats anstånd med betalningen av det allmännas fordran redan innan den registrerats hos kronofogdemyndigheten. Till detta kommer att reglerna i UE: inte hindrar att avräkning kan göras innan den dag löpt ut. då den skatt- eller avgifts- skyldige enligt underrättelsen senast kan betala för att undvika utmätning. Detta talar enligt min mening för att bestämmelser om underrättelse tas ini den föreslagna lagen så att alla skatt- eller avgiftsskyldiga, som har en för kronofogdemyndigheten känd adress. blir tillsända underrättelse om ford- ringar som kan komma att bli betalda genom avräkning. Bestämmelserna bör också innebära att ett beslut om avräkning inte får meddelas förrän den utsatta betalningsdagen löpt ut. Enligt min mening finns det däremot inte någon anledning att ålägga kronofogdemyndigheten en skyldighet att före avräkningen lämna underrättelse om restitutionsbeloppet.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85:108 59

Att den skatt- eller avgiftsskyldige skall tillsändas underrättelse och att avräkningsbeslut inte skall meddelas förrän angiven betalningsdag löpt ut får dock inte bli sådana förutsättningar. att ett beslut om avräkning upp- hävs av domstol endast av det skälet att förutsättningarna av en eller annan orsak inte har kommit att iakttas. De föreslagna bestämmelserna om av- räkning har till grund att en skatt- eller avgiftsskyldig. som står i skuld till det allmänna. inte har rätt att få ut mer av en restitutionsfordran än som överstiger skulden. Har den skatt- eller avgiftsskyldige den skuld för vilken beslutet om avräkning meddelats. bör självfallet begränsningen av rätten till återbetalning fortfarande gälla och beslutet stå fast även om det brustit i underrättelseförfarandct eller beslutet meddelats före senaste betalningsdag. Man bör dock enligt min mening kunna räkna med att förbiseenden av detta slag sällan skall förekomma. Om ett förbiseende ändå sker och ett fel visas föreligga kan enligt vad jag förut sagt rättelse snabbt göras. Bestämmelserna om underrättelse bör därför kompletteras med en sådan föreskrift att brister i här nämnda avseenden inte ger grund för upphävande av ett avräkningsbeslut. Detta kan också vara motiverat med tanke på att det i fråga om äldre fordringar som före den I juli l984 överförts till utsökningsregistret från tidigare manuella system inte alltid finns markering om utsänd underrättelse.

Mitt förslag innebär sålunda bl. a. att kronofogdemyndigheten skall vän- ta med sitt beslut om avräkning till dess den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt ut. Av bestämmelsen i lä andra meningen följer att restitutionsfordringen till den del som den överstiger det allmännas fordran får betalas ut utan avvaktan på myndighetens prövning av avräkningsfrå- gan.

De här redovisade bestämmelserna hari mitt lagförslag tagits in i 6.5 med undantag av regeln. att brister i underrättelseförfarandet m.m. inte skall vara grund för att upphäva ett avräkningsbeslut. Denna regel återfinns i 85.

4.6.3 Underrättelse om verkställd avräkning

Enligt 75 andra meningen i den i promemorian föreslagna lagen skall underrättelse om avräkningen sändas till den som åtgärden avser. l prome- morian har förutsatts att närmare bestämmelser om sådan underrättelse skall meddelas i tillämpningsföreskrifter (promemorian s. 69 f). [ sådana föreskrifter skall alltså bl. a. regleras huruvida underrättelsen skall sändas av kronofogdemyndigheten eller av restitutionsmyndigheten och i vad mån underrättelsen skall delges.

Några remissinstanser föreslår. att det i lagen anges att underrättelsen skall sändas av kronofogdemyndigheten. Flera remissinstanser. däribland föreningen Sveriges kronofogdar. framhåller att det i tillämpningsföreskrif— terna till lagen klart bör framgå att underrättelse om avräkning inte behö- ver bevisligen delges och åberopar att ett krav på delgivning skulle komma

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85 : 108 60

att medföra ett betydande merarbete för kronofogdemyndigheterna. efter- som det kommer att röra sig om en masshanten'ng av ärenden. Föreningen hänvisar också till att något krav på bevislig delgivning f.n. inte existerar vid utmätning av överskjutande preliminär skatt som avses i 68% 1 mom. första stycket UBL Lift 6 kap. 95 utsökningsförordningen). Enligt för- eningen är erfarenheterna härav goda.

För egen del fårjag anföra följande. Det är enligt mitt förslag kronofogdemyndigheten som skall meddela beslut om avräkning. Det är vidare bara denna myndighet som kan lämna en redovisning för hur det avräknade beloppet har krediterats. Det är alltså kronofogdemyndigheten som bör sända underrättelse om beslutad avräk- ning och om andra beslut som myndigheten meddelar enligt den föreslagna lagen. Kronofogdemyndigheten torde också enligt l8å förvaltningslagen ha en sådan skyldighet. Med hänsyn till avräkningsförfarandets natur är det emellertid enligt min mening endast den skatt- eller avgiftsskyldige som berörs av dessa beslut på ett sådant sätt att han bör underrättas. I den föreslagna lagen bör därför tas in en bestämmelse enligt vilken kronofogde- myndigheten endast blir skyldig att sända underrättelse till den :;katt- eller avgiftsskyldige. En sådan bestämmelse föreslås i lagförslagets 'l &. Jag vill till sist framhålla att jag delar uppfattningen att underrättelserna regelmäs- sigt inte skall behöva delges.

4.6.4 Rättelse av felaktigheter och beräkning av ränta

En kronofogdemyndighet som efter påpekande av den skatt- eller av- giftsskyldige eller annars finner att ett avräkningsbeslut på grund av något uppenbart fel blivit oriktigt torde — även om uttryckliga bestämmelser om rättelse inte infördes i den föreslagna lagen — ha möjlighet att i de allra flesta fall göra erforderliga rättelser. De felaktigheter som kan uppkomma torde nämligen i allmänhet vara hänförliga till sådana fel som kan rättas enligt l9l$ förvaltningslagen. Det bör emellertid inte bortses från att också felaktigheter av annat slag kan uppkomma. Jag tänker härvid särskilt på sådana fall då avräkning gjorts för betalning av en fordran som visas ha blivit helt eller delvis betald tidigare. Det kan också gälla en fordran som kommit att tas upp till ett för högt belopp genom en annan felaktighet som inte heller beror på ett sådant förbiseende som avses i l9å nämnda lag.

En kronofogdemyndighets möjligheter att rätta fel kan vidare försvåras när det avräknade beloppet hunnit redovisas till den som fått sin fordran betald genom avräkningen. Det kan också" uppstå problem att bedöma om och i vilken mån den skatt- eller avgiftsskyldige är berättigad till ränta. när en rättelse medför att ett avräknat belopp skall utbetalas till honom.

Till avräkningsförfarandet hör enligt min mening en klar och rationell ordning för rättelse av felaktigheter som beror på att en betalning av det allmännas fordran inte beaktats eller att fordringen genom ett uppenbart fel varit upptagen till ett för stort belopp. Bestämmelse om att kronofogde-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85:108 6l myndigheten i sådana fall skall besluta om rättelse av avräkningen bör därför införas i den föreslagna lagen. Enligt vad jag nyss antytt behövs också klara regler om ränteberäkning. Om detta fårjag anföra följande.

På en restitutionsfordran skall enligt åtiskilliga författningar beräknas ränta. Det kan uppenbarligen synas ligga'närmast till hands att på det belopp som skall återbetalas enligt rättelsenftillämpa de regler om räntesats och räntetid som skulle gälla om beloppet återbetalades inom ramen för det ordinarie restitutionsfötfarandet. En sådan ordning skulle dock bli mycket besvärlig för kronofogdemyndigheterna att "tillämpa.

Jag föreslår därför att kronofogdemyndigheten vid ränteberäkningen skall följa regler som föreskrivs i den föreslagna lagen. Räntereglerna bör vara enkla att tillämpa och kan lämpligen utformas i huvudsaklig överens- stämmelse med vad som gäller i fråga om re'stitutionsränta enligt UBL. Jag föreslår att ränta beräknas från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten till handa t.o.m. den månad då beloppet utbeta- las. Räntesatsen skall vidare motsvara av riksbanken fastställt diskonto för den tid räntan beräknas.

De bestämmelser om rättelse och ränteberäkning som jag har redovisat nu föreslås intagna i 95 i mitt lagförslag. ] denna paragraf ges också sedvanliga bestämmelser om öresutjämning' och minsta räntebelopp.

Det finns enligt min mening anledning att låta den föreslagna ordningen med återbetalning och beräkning av ränta genom kronofogdemyndighetens försorg gälla också i ett par andra situationer. Jag avser bl. a. de fall då ett till kronofogdemyndigheten överfört belopp inte skall tas i anspråk genom avräkning på grund av att avräkningen efter besvär helt eller delvis upp- hävts av domstol. Den angivna ordningen bör vidare gälla när ett belopp skall utbetalas på grund av att kronofogdemyndigheten i andra fall än som avser rättelse beslutat att avräkning inte skall ske. Så blir exempelvis fallet när ett till kronofogdemyndigheten överfört belopp inte blir ianspråktaget genom avräkning på grund av att den skatt- eller avgiftsskyldige betalar det allmännas fordran innan den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt ut Ufr avsnitt 4.6.2). Till den del bestämmelserna gäller dessa situationer har de tagits in i lagförslagets 12 å. '

Jag vill i detta sammanhang föreslå ytterligare en bestämmelse som bör kunna underlätta rättelseförfarandet och återbetalningar genom kronofog- demyndigheterna. Denna gäller återbetalningsskyldigheten för den som fått sin fordran helt eller delvis betald genom en senare upphävd avräk- ning. För sådana fall bör det finnas en uttrycklig bestämmelse om att beloppet skall överföras till kronofogdemyndigheten. Denna bestämmelse föreslås intagen i lagförslagets 139"

Det finns till sist anledning att också b'eröra en mer praktisk sida av kronofogdemyndigheternas utbetalningsskyldighet. En kronofogdemyn- dighet har inte alltid de medel som behövs: för en utbetalning. Det synes därför vara lämpligast att utbetalningarna alltid sker via RSV.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 108 62

4.6.5 Överklagande m.m.

Enligt promemorieförslaget (Så) skall en kronofogdemyndighets beslut om avräkning få överklagas genom besvär. Bestämmelserna. i UB om besvär över utmätning i allmänhet föreslås ha motsvarande tillämpning. I paragrafen ges också bestämmelser om att det allmännas talan i besvärs- mål skall föras av RSV samt bestämmelser om verkställigheten av avräk- ningsbeslut. De i paragrafen föreslagna bestämmelserna motiveras i pro- memorian på s. 64_ff, 71 och 96 f.

Av de drygt tio remissinstanser som anlagt synpunkter på den föreslagna ordningen för överklagande av beslut om avräkning har flertalet tillstyrkt eller sagt sig ej ha något att erinra mot förslaget att besvär över avräkning skall anföras enligt UB:s bestämmelser om besvär över utmätning, dvs. till hovrätt och i sista instans till högsta domstolen. Två remissinstanser — länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogdemyndigheten i Malmö — har avstyrkt förslaget. De anför att avräkning enligt andra lagar anses som ett led i utbetalningen och att besvär över utbetalningen då prövas av kam- marrätt samt anser att samma instansordning bör tillämpas i den nya lagen. För egen del fårjag anföra följande.

Eftersom den föreslagna avräkningen inte är en exekutiv åtgärd har jag viss sympati för de båda sistnämnda remissinstansernas uppfattning att kronofogdemyndighetens avräkningsbeslut inte bör överklagas i hovrätt utan i kammarrätt. För detta talar också att den i promemorian föreslagna ordningen medför att den, vars restitutionsfordran tagits i anspråk genom avräkning såväl enligt den föreslagna lagen som enligt någon annan avräk- ningsbestämmelse, kan nödgas föra talan både hos hovrätt och hos kam- marrätt. Å andra sidan kan emellertid den restitutionsberättigade nödgas anföra besvär såväl till kammarrätt som till hovrätt, även om kronofogde- myndighetens beslut om avräkning skall överklagas till kammarrätt, nämli- gen om hans restitutionsfordran tagits i anspråk säväl genom avräkning som genom utmätning. Eftersom det uppenbarligen är olämpligt att den restitutionsberättigade i fråga om en och samma restitutionsfordran skall behöva besvära sig till mer än en instans, borde frågan om lämpligbesvärs- ordning enligt min mening egentligen vara beroende av huruvida samman- träffande av avräkning och utmätning kan antas bli vanligare än samman- träffande av avräkning enligt den föreslagna lagen och enligt andra avräk- ningsbestämmelser. Det är emellertid inte möjligt att förutsäga något om detta. Frågan om skilda besvärsordningar bör å andra sidan inte överdri- vas. Enligt vad jag erfarit förekommer det sällan besvär över beslut om avräkning enligt de nuvarande avräkningsbéstämmelserna och det finns knappast anledning att anta att besvärsfrekvensen skulle komma att öka på grund av införandet av den nya avräkningslagen. Med hänsyn hänill finner jag inte anledning att frångå den i promemorian föreslagna ordningen med överklagande till hovrätt.

Jag instämmer också i promemorians förslag om att det allmänna i besvärsmål skall företrädas av RSV.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 108 5 63

Jag kan i huvudsak godta den i promemoriän föreslagna utformningen av besvärsbestämmelserna. Vissa jämkningar är dock påkallade. Sålunda bör bestämmelserna enligt min mening utformas så att de inte bara avser besvär över beslut om avräkning. De bör i princip omfatta alla kronofogde- myndighetens beslut som har med avräkningsförfarandet att göra. Ett särskilt undantag bör dock göras för beslut. varigenom kronofogdemyn- digheten lämnat en begäran om rättelse utan bifall. Ett sådan beslut bör inte få överklagas. eftersom den som beslutet avser får anses vara tillräck- ligt tillgodosedd genom möjligheten att föra talan mot själva avräknings- beslutet. Detta överensstämmer med vad soin enligt 18 kap. Sä UB gälleri fråga om beslut. varigenom en begäran om rättelse av utmätning har lämnats utan bifall. ' '

Bestämmelsen om att RSV skall företrädå det allmänna och besvärsbe- stämmelserna har i mitt lagförslag tagits in iEIO och lläå.

4.7 F örhällandet mellan avräkningslagen och andra avräknings- bestämmelser

Som framgått av vad jag förut sagt delar jag den i promemorian fram- förda uppfattningen att de nuvarande avräkningsbestämmelserna i olika författningar i princip bör kvarstå oförändrade vid sidan om den nya lagen. [ promemorieförslaget regleras konkurrensen mellan den föreslagna lagen och andra avräkningsbestämmelser genom två olika regler. Enligt den ena (3 & andra stycket) skall den nya lagens bestämmelser träda i stället för andra lagbestämmelscr om avräkning. i den mån de avser avräkning mot fordringar som är överlämnade för indrivning. All avräkning mot fordring- ar som är överlämnade för indrivning skall således göras av kronofogde- myndighet enligt den nya lagen. Den andra regeln Bä tredje stycket) innebär att en restitutionsfordran i första hand skall tas i anspråk för avräkning mot fordringar som inte är överlämnade för indrivning. st. av restitutionsmyndigheten enligt de särskilda lagbestämmelser som medger sådan avräkning. Endast om sådan avräkning inte skall göras eller om det efter sådan avräkning återstår något av restitutionsfordringen. kan avräk- ning enligt den föreslagna lagen komma i fråga.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget om att den nya lagens bestämmelser skall gälla i stället; för andra lagbestämmelser, i den mån de avser avräkning för betalning av fordringar som är överläm- nade för indrivning. Enligt vadjag förut sagt bör den i promemorieförslaget upptagna förutsättningen att det allmännas fordran skall vara överlämnad för indrivning ersättas av förutsättningen att fordringen skall vara för indrivning registrerad i kronofogdemyndigheternas ADB-register. dvs. i utsökningsregistret. Jag anser det vara lämpligt att all avräkning mot fordringar som är registrerade i utsökningsregistret görs av kronofogde- myndigheterna enligt den nya lagen. Jag föreslår således att en bestämmel-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 108 64

se om detta tas in i avräkningslagen. Bestämmelsen bör utformas med beaktande av att det finns avräkningsbestämmelser inte bara i lag utan också i av regeringen beslutad författning (l9ä tullstadgan). I mitt lagför- slag tas bestämmelsen upp som ett första stycke i en särskild paragraf (145), som reglerar förhållandet till andra avräkningsbestämmelser.

Den i promemorian föreslagna bestämmelsen (3 & tredje stycket) om att avräkning i första hand skall göras enligt annan lag, dvs. av restitutions- myndigheten mot fordringar som inte är överlämnade för indrivning. har lämnats utan erinran av så gott som alla remissinstanser. RSV har dock framhållit att restitutionsmyndigheten bör kunna välja mellan att göra avräkning för en motfordran som inte är överlämnad för indrivning — och därefter anmäla eventuellt överskott till kronofogdemyndigheten för av- räkning — och att anmäla hela beloppet till kronofogdemyndigheten för avräkning mot fordran som är överlämnad för indrivning. Denna valfrihet är enligt RSV nödvändig och hänger samman med att det i vissa fall. t. ex. i fråga om skatt enligt UBL. saknas rutiner för att ta återbetalningar i anspråk för fordringar som inte är överlämnade för indrivning medan det däremot finns datorstödda rutiner för att ta överskjutande preliminär skatt i anspråk för fordringar som är överlämnade för indrivning. Av samma skäl anser skatteindrivningsutredningen att det inte bör ges någon föreskrift som tvingar den återbetalande myndigheten att i första hand göra avräk- ning själv.

För egen del fårjag anföra följande. Den i promemorian föreslagna ordningen, enligt vilken restitutionsmyn- digheten i första hand skall göra avräkning enligt den författning som reglerar restitutionen och då endast mot fordringar som inte är överläm- nade för indrivning. har den nackdelen att avräkning i första hand kommer att göras mot yngre fordringar och inte mot de äldre. för indrivning över- lämnade fordringarna, trots att dessa i regel preskriberas tidigare. Den har å andra sidan den fördelen att den medför en begränsning av antalet fall då kronofogdemyndigheten måste underrättas. Eftersom promemorieförsla- get således medför en administrativt enklare ordning. är jag i och för sig benägen att biträda förslaget. RSV: s och skatteindrivningsutredningens av praktiska förhållanden betingade krav på valfrihet för restitutionsmyndig- heten har emellertid stor tyngd. Jag anser därför att frågan bör lösas så att restitutionsmyndigheten om den så önskar i första hand får göra avräkning för betalning av en fordran som inte är registrerad i utsökningsregistret. Jag föreslår att en bestämmelse med den nu angivna innebörden tas in i ett andra stycke i den paragraf (14.6) som reglerar förhållandet till andra avräkningsbestämmelser.

Att kronofogdemyndigheterna enligt den föreslagna lagen skall besluta om avräkning mot fordringar som är överlämnade för indrivning bör enligt vad som sägs i promemorian (s. 64 och 81) inte utesluta att restitutions- myndigheten. i stället för att underrätta kronofogdemyndigheten om en

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85:108 ' '; 65

restitution. återkallar ett indrivningsuppdrag: hos kronofogdemyndigheten och därefter själv verkställer avräkning enligt den författning som reglerar restitutionen. Detta uttalande har kritiserats av en del remissinstanser som framhållit att en sådan ordning kommer att medföra olikheter i den prak- tiska hanteringcn och även onödigt merarbete för såväl den restituerande myndigheten som för kronofogdemyndigheten.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att man inte bör tillämpa en ordning enligt vilken restitutionsmyndigheterna regelmässigt återkallar in- drivningsuppdrag för att i stället verkställa egen avräkning. Å andra sidan kan det i undantagsfall finnas skäl för restitutionsmyndigheten att återkalla ett indrivningsuppdrag. Frågan om återkallelse av indrivningsuppdrag be- höver emellertid inte behandlas i den föreslagna avräkningslagen men bör beaktas vid utarbetandet av närmare föreskrifter om den av lagen föran- ledda kommunikationen mellan restitutionsmyndigheterna och kronofog- demyndigheterna. ;

Vad gäller frågan om förhållandet mellan avräkningslagen och andra avräkningsbestämmelser skall jag avslutningsvis beröra den särskilda frå- gan i vad mån avräkningslagen bör medföra ändringar i andra lagar. ] promemorian (s. 83) uttalas, att den föreslagna lagen skall vara tillämplig i fråga om olika slags restitutioner utan att hänvisning till lagen görs i de författningar som reglerar restitutionerna. Enligt promemorian bör detta dock inte utesluta att man i samband med andra ändringar i sistnämnda författningar tar in en hänvisning till den nya lagen. om så anses lämpligt. Av skäl som närmare redovisas i promemorian (s. 99 ff) föreslås i denna att några mindre ändringar görs i bötesverkställighetslagen samt i 495 ML, 685 UBL och 30å VSL. Ändringen i bötesverkställighetslagen innebär att Sä upphävs och att en i 95 intagen hänvisning till 8ä på grund därav ersätts av en hänvisning till den nya lagen. De andra ändringarna har en delvis annan karaktär. De innefattar nämligen inte bara ändringar som ansetts direkt påkallade av den föreslagna lagens nya regler utan dessutom före- slås att det i resp. paragraf tas in en upplysning om att föreskrifter om avräkning också finns i den nya lagen. '

För egen del får jag anföra följande. Eftersom den av mig nu föreslagna avräkningslagen inte skall omfatta återbetalningar av vägtrafikskatt, bör någon ändring inte göras i 30ä VSL. Ändringar i bötesverkställighetslagen, ML och UBL bör däremot vidtas i huvudsaklig överensstämmelse med promemorians förslag.

De tillägg i ML och UBL som i promemorian föreslås, för att ge upplys- ning om att föreskrifter om avräkning också finns i den nya lagen, bör enligt min mening ges en annan utformning: Av tilläggen bör framgå att rätten till återbetalning är ytterligare begränsad genom föreskrifter i den nya lagen. Sådana tillägg bör tas in också i andra författningar som innehål- ler bestämmelser om avräkning. Sådana tillägg bör sålunda införas i 495 ML. 68 och 752155 UBL. 36.5 lagen om sjömansskatt. 22% tullagen, ZOÖ

5 Riksdagen [984/85. 1 saml. Nr [08 '

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 108 %

AUL. 5 kap. 75 LPP och 25.5 USAL. Jag kommer senare att föreslå regeringen att en liknande bestämmelse tas in också i tullstadgan.

[ samband med nyssnämnda ändring i 5 kap. 7.5 LPP bör ytterligare en ändring göras i detta lagrum. ] enlighet med vad som under lagstiftnings— ärendets beredning framförts av företrädare för RSV är det nämligen av praktiska skäl olämpligt att beskattningsmyndighetens skyldighet att av- räkna är begränsad så att avräkning endast skall göras från överskjutande belopp enligt 5 kap. os" LPP. Därmed får avräkning inte göras frän ränta som skall utgå på en återbetalning enligt 5 kap. 6.5 LPP. Jag föreslär därför att 5 kap. 7 & LPP ändras så att avräkning skall göras inte bara från överskjutande belopp enligt 5 kap. es LPP utan också frän annat belopp som utbetalas pågrund av bestämmelse i LPP.

4.8 Reformens effekter

Ett förfarande med avräkning har flera stora fördelar. En är att de skatt— eller avgiftsskyldigas fordringar på återbetalning i första hand tas i anspråk för betalning av det allmännas fordringar och sålunda inte fördelas mellan det allmänna och den äterbetalningsberättigades övriga borgenärer. En annan är att avräkning är enklare att genomföra än det förfarande som är alternativet. nämligen tttmätning. Till detta kommer att avräkning till myc- ket stor del kan göras med hjälp av ADB. Den helt övervägande delen av de belopp sotn skall tas i anspråk för betalning av det allmännas fordringar ingår nämligen i återbetalningsrutiner som lätt låter sig ADB-tekniskt kombineras med avräkning mot skuldbeloppen i utsökningsregistret. Till fördelarna med avräkningsförfarandet hör därför också att det är arbets- kraftsbesparande för kronofogdemyndigheterna och medför en snabbare inbetalning än som erhålls om indrivning måste ske.

Äterbetalningarna av skatter och avgifter uppgår årligen till mycket stora belopp. Sammanlagt rör det sig om ca 50 miljarder kronor. Också det allmännas utestående fordringar av detta slag är mycket stora. De skatt- eller avgiftsskyldigas sammanlagda skuldbelopp uppgick sålunda enligt REX-registret i oktober l984 till 15,6 miljarder kronor. Genom den före- slagna avräkningslagen kommer dessa återbetalningar och skulder att stäl- las mot varandra för avräkning i långt större utsträckning än hittills. Vad detta kan medföra i ökad betalning till det allmänna är som framgår av departementspromemorian svårt att mer bestämt beräkna. ] promemorian har antagits att det kan röra sig om ca 100 milj. kr. Det har å andra sidan av några remissinstanser påpekats att det kan komma att krävas vissa resurs- förstärkningar. Detta synes särskilt sammanhänga med farhågor för att ett underrättande om möjligheterna att anföra besvär över gjorda avräkningar skall komma att medföra en ökning av antalet besvär och därmed en arbetsbelastning för kronofogdemyndigheterna.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 108 5 67

Dessa farhågor är enligt min mening betyäligt överdrivna. Vinsterna med det utvidgade avräkningsförfarandet är uppenbara och den rationali- sering som erhålls bör väl kompensera kronofogdemyndigheterna för det arbete som besvärsförfarandet eventuellt kan medföra.

4.9 Ikraftträdande m. 111.

Enligt min mening bör den föreslagna avräkningslagen träda i kraft så snart som möjligt. Somjag förut (avsnitt 4.3.1) nämnt kan lagen emellertid inte tillämpas förrän det byggts upp system och rutiner för kommunika- tionen mellan restitutionsmyndigheterna och. kronofogdemyndigheterna och för förfarandet i övrigt i fråga om alla de utbetalningar som skall ingå i lagens tillämpningsområde. Såvitt nu kan bedömas bör lagen kunna träda i kraft den 1 maj 1985. |

Jag ansluter mig till den i promemorian (s. 98) redovisade uppfattningen att det inte krävs några särskilda övergångsbelstämmelser till lagen. Detta innebär att lagen blir tillämplig på alla utbetalningar enligt lä som görs efter ikraftträdandet och att avräkning kan göras mot varje i lagen avsedd motfordran som är registrerad i utsökningsregistret.

”OPPPEJ

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 108 68

Prop. 1984/85:108 79

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt

Bestämmelserna i 495 fjärde stycket ML om avräkning vid återbetalning av mervärdeskatt fick nuvarande lydelse geinom en nyligen gjord ändring (SFS 1983:76. prop. 1982/83184. SkU 20): Ändringen. som innebar en utvidgning av rätten till avräkning. genomfördes som ett steg i avvaktan på de vidare övervägandena om en mer generell avräkningsrätt på skatte- och avgiftsområdet.

De nuvarande bestämmelserna i 495 fjärde stycket ML är uppdelade så att avräkning mot den skattskyldiges skulder avseende mervärdeskatt regleras i en första m'ening, medan avräkning mot den skattskyldiges skulder av vissa andra slag regleras i en andra mening. När det gäller avräkning mot mervärdeskatt innebär bestämmelserna att avräkning får ske mot obetald mervärdeskatt så snart den fastställts, eller skall anses fastställd. till visst belopp. Enligt andra meningen skall avräkning göras mot skulder avseende skatt enligt UBL. arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgift enligt lagen om allmän löneavgift. Avräkning mot sådana skulder får endast göras om skulden är förfallen till betalning.

Eftersom ML:s avräkningsbestämmelser närmast har karaktären av ett provisorium i avvaktan på en mer generell lag om avräkning bör de omprö- vas när förslag till en sådan lag nu läggs fram.

De fordringar som enligt 495 fjärde stycket andra meningen ML får av räknas mot restittttioner av mervärdeskatt får också avräknas enligt den nu föreslagna avräkningslagen. En skillnad mellan de olika avräkningsbe- stämmelserna är emellertid att avräkning enligt ML får ske så snart ford- ringen (den skattskyldiges skuld) förfallit till betalning. medan avräkning enligt den nya lagen inte får göras förrän fordringen registrerats i utsök- ningsregistret. Denna skillnad torde emellertid ha ringa praktisk betydelse. Såsom framgår av RSV lm 1983: 2 sker nämligen avräkning enligt ML mot ifrågavarande fordringar normalt först sedan fordringen överlämnats till kronofogdemyndighet för indrivning. Eftersom avräkning enligt bestäm- melserna i 495 fjärde stycket andra meningen ML således i praktiken kotnmer att ersättas av avräkning enligt den nya lagen, föreslås att nämnda bestämmelser upphävs. ] enlighet med vad som förut (avsnitt 4.7) föror- dats införs i stället i495 ML en bestämmelse. som anger att det i den nya lagen finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten till återbetalning.

6.3 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

] 8.5 bötesverkställighetslagen föreskrivs att böter får avräknas från den bötfälldes fordran enligt 685 1 eller 2 mom. eller 69 5 1 mom. UBL på överskjutande skatt eller ränta på sådan skatt: avräkningen skall ske i den ordning som föreskrivs i 685 4 mom. första "stycket UBL. Bestämmelsen avser böter som överlämnats för indrivning. Bötesfordringar som överläm-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 108 80

nats för indrivning och registrerats i utsökningsregistret kan bli betalda genom avräkning enligt den föreslagna avräkningslagen. De i 85 bötes- verkställighetslagen angivna restitutionsfordringarna ingår också i avräk- ningslagens tillämpningsområde. Eftersom bestämmelserna i avräkningsla- gen således inbegriper samtliga i 85 bötesverkställighetslagen avsedda avräkningsfall, bör denna paragraf upphävas.

Upphävandet av 85 bötesverkställighetslagen påkallar ytterligare en ändring i denna lag. I lagens 9 5 föreskrivs nämligen vad som skall gälla om betalning inte kan erhållas med tillämpning av 7 eller 85. Eftersom 85 upphävs. bör hänvisningen till denna paragraf ersättas av en hänvisning till avräkningslagen.

6.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen

] 685 5 mom. UBL hänvisas till bestämmelserna i 85 bötesverkställig- hetslagen. Eftersom jag föreslår att sistnämnda bestämmelser skall upphä- vas, mäste UBL:s hänvisning till bestämmelserna i bötesverkställighetsla- gen också upphävas. I enlighet med vad som förut (avsnitt 4.7) förordats ersätts hänvisningen av en bestämmelse, som anger att det i avräkningsla- gen f'tnns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten till återbetalning. En sådan bestämmelse föreslås också i 75 a5 UBL.

6.5 Övriga lagförslag

De föreslagna ändringarna i lagen om sjömansskatt. tullagen, AUL, LPP och USAL innebär att det också i dessa lagar tas in en bestämmelse som anger att det i avräkningslagen finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten till återbetalning. Den föreslagna ändringen i LPP innebär dessutom en utvidgning av beskattningsmyndighetens skyldighet att avräkna. Denna utvidgning har motiverats i avsnitt 4.7.

Den föreslagna ändringen i skatteregisterlagen har motiverats i avsnitt 45.10.