1 §  Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. skall inhämtas från Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig.

I beslutet om att inhämta yttrande skall ändamålet med yttrandet anges, om inte detta framgår på annat sätt. I beslutet skall det anges inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Om yttrandet skall lämnas inom kortare tid än en månad skall samråd ske med Kriminalvården.

Den misstänkte skall underrättas om beslutet. Har beslutet fattats av rätten skall även åklagaren underrättas. Förordning (2005:1011).

2 §  Kriminalvårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet skall anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall.

Finns det någon annan personutredning om den misstänkte skall Kriminalvården underrätta rätten om detta, om myndigheten bedömer den utredningen som tillräcklig. I sådana fall beslutar rätten om utredningen skall fullföljas eller begränsas. Det som nu sagts gäller i stället åklagaren om yttrandet har begärts av åklagaren. Förordning (2005:1011).

3 §  Utredningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas lidande eller annat men.

4 §  Om Kriminalvården under personutredningen finner anledning att anta att den misstänkte lider av psykisk störning, skall myndigheten genast underrätta rätten om detta, om inte rätten redan har beslutat om läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller om rättspsykiatrisk undersökning. Om yttrandet har begärts av åklagaren skall i stället åklagaren underrättas. Förordning (2005:1011).

5 §  Om skyddstillsyn kan komma i fråga, skall utredningen även avse behovet av övervakning och innehållet i övervakningen i det enskilda fallet.

Om Kriminalvården finner att den misstänkte har behov av övervakning, skall myndigheten i sitt yttrande föreslå en övervakare. Den misstänkte skall få tillfälle att yttra sig över valet av övervakare och om möjligt även sammanträffa med den som föreslås som övervakare. Förordning (2005:1011).

6 §  Om det finns behov av särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 16 §, 27 kap. 2 a §, 28 kap.2 a eller 6 b § brotts- balken, ska dessa förberedas i sam-verkan med den misstänkte och andra som berörs.

Förslag till en sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 b § brottsbalken ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den miss- tänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den som ska svara för behandlingen. Det ska innehålla en utredning om den misstänktes missbruk och andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan behandling. Förslaget ska fogas till yttrandet som bilaga. Det ska framgå om den misstänkte har godkänt planen.

Om Kriminalvården i yttrandet föreslår skyddstillsyn eller villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd för den miss- tänkte, ska det framgå om den misstänkte är villig att följa en sådan föreskrift. Förordning (2020:289).

6 a §  Om Kriminalvården under personutredningen anser att det finns förutsättningar enligt lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europiska unionen att sända över en svensk dom på frivårdspåföljd till en medlemsstat i Europeiska unionen för verkställighet av påföljden i den staten, ska Kriminalvården redogöra för det i sitt yttrande. Förordning (2015:653).

7 §  Yttrandet skall lämnas i tre exemplar till rätten, eller om åklagaren har begärt yttrandet, till denne.

Har rätten begärt yttrandet skall rätten genast sända en kopia av yttrandet till åklagaren och den misstänkte. Har åklagaren begärt yttrandet skall åklagaren genast sända en kopia av detta till den misstänkte och, i samband med att talan väcks, ge in yttrandet till rätten. Förordning (1994:1770).

8 §  Om rätten begär det, skall Kriminalvården komplettera yttrandet. Har yttrandet begärts av åklagaren, skall Kriminalvården komplettera yttrandet även när åklagaren begär det. Förordning (2005:1011).

9 §  Om Kriminalvården avser att föreslå skyddstillsyn som påföljd, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till sådan förtroendeman som avses i 4 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (2005:1011).

10 §  Har Kriminalvården förordnat en förtroendeman, skall myndigheten genast underrätta rätten, åklagaren och den misstänkte om detta. Om talan inte har väckts behöver endast åklagaren och den misstänkte underrättas. Förordning (2005:1011).

11 §  Om ett förordnande som förtroendeman upphör på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., skall rätten eller, i de fall som avses i 4 § andra stycket 1 den lagen förundersökningsledaren, genast underrätta Kriminalvården, förtroendemannen och den misstänkte. Förordning (2005:1011).

12 §  Kriminalvården och den som av myndigheten förordnats som särskild personutredare eller förtroendeman är skyldig att på kallelse inställa sig vid rätten för att lämna upplysningar om vad som har kommit fram under utredningen. Förordning (2005:1011).

13 §  Läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m. m. får avges av läkare vid rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket eller sådana enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet med avtal med staten har åtagit sig att svara för att rättspsykiatriska undersökningar utförs (undersökningsenheter) samt av läkare som enligt avtal med Rättsmedicinalverket har åtagit sig att utfärda sådana intyg.

För varje undersökningsenhet finns ett upptagningsområde som fastställs av Rättsmedicinalverket.

14 §  När rätten meddelar beslut om att förordna en läkare att avge läkarintyg som avses i 13 § skall den undersökningsenhet inom vars upptagningsområde domstolen är belägen genast per telefon eller på något liknande sätt underrättas om beslutet. Samma dag skall rätten sända beslutet och övriga handlingar i målet, som behövs för undersökningen, till den läkare som undersökningsenheten anvisar. Rätten skall också underrätta åklagaren, den misstänkte och Rättsmedicinalverket om beslutet.

15 §  Läkarintyg skall lämnas till rätten i tre exemplar och i ett exemplar till undersökningsenheten och till Rättsmedicinalverket.

Om det framgår av läkarintyget att den misstänkte behöver psykiatrisk vård, skall undersökningsenheten skicka en kopia av läkarintyget till chefsöverläkaren för den psykiatriska vården där den misstänkte är bosatt eller, om den misstänkte saknar stadigvarande bostad i landet, chefsöverläkaren inom det område där den misstänkte vistas.

Om den misstänkte är häktad och det framgår av läkarintyget att han är sjuk, skall rätten sända en kopia av intyget till häktet.

15 a §  Om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det, ska Rättsmedicinalverket lämna ut ett sådant läkarintyg som avses i 13 § och som behövs i verksamhet för personskydd för

1. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren,
2. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller
3. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för. Förordning (2020:1054).

16 §  En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare.

17 §  Rättsmedicinalverket beslutar om ersättning för arbete och utlägg till den läkare som har förordnats att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

18 §  Den som har kallats att inställa sig hos Kriminalvården eller läkare enligt denna förordning har rätt till ersättning och förskott för kostnader för resan, om det är uppenbart att den som har kallats inte själv kan svara för kostnaderna. Förskott får lämnas i form av färdbiljett.

Kriminalvården bestämmer om ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos myndigheten. Ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos en läkare bestäms av rätten eller, om läkarintyget avser ett ärende om nåd, av Regeringskansliet. Förordning (2005:1011).

19 §  I fråga om ersättning till särskild personutredare och förtroendeman för sådan inställelse som anges i 12 § gäller vad som är föreskrivet om vittnen i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättningen bestäms av rätten.

21 §  Kriminalvården och Rättsmedicinalverket får inom sina verksamhetsområden meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (2005:1011).