Om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/88:61)

Skatteutskottets betänkande

1987/88:14

om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/88:61)

Sammanfattning

I propositionen föreslås vissa ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av de nya regler på familjerättens område som träder i kraft den 1 januari 1988.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats reservationer angående uppskov med reformen (fp), informationen om de nya reglerna (m, c) och höjningar av grundavdragen (m, c).

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1987/88:61 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

1 propositionen föreslås de ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen som föranleds av den familjerättsreform som träder i kraft den 1 januari 1988.

Som en huvudregel föreslås även i fortsättningen gälla att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i de bouppteckningar som skall ges in till tingsrätterna. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente.

1 propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna frångås i fler fall än nu. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel skall därvid kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan

SkU

1987/88:14

1 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 14

överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna ligga till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Enligt förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkats kunna beaktas vid beskattningen.

I propositionen föreslås vidare att grundavdraget för efterlevande make vid arvsbeskattningen höjs från 100000 kr. till 200000 kr.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne maken hade enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen vid den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.

Propositionen innehåller också förslag om att vissa verkliga delningar, som leder till högre skatt än vad som skulle bli följden av en schematisk hälftendelning, skall ges in till beskattningsmyndigheten. Reglerna om efterbeskattning och återvinning föreslås justerade i enlighet härmed.

I propositionen föreslås en långtgående förenkling av reglerna om beskattning av försäkringar.

Till följd av den nya regleringen av samboförhållanden som även omfattar homosexuella sambor föreslås i propositionen att sambor i arvsbeskattningshänseende skall jämställas med makar.

I övrigt innebär förslagen i huvudsak en formell anpassning av arvsskattereglerna till den nya familjerättsliga lagstiftningen.

Propositionen innehåller även förslag till vissa följdändringar i kommunalskattelagen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Lagförslagen berör bl.a. 19 § kommunalskattelagen (1928:370). Den författningsmässiga regleringen av detta lagrum kommer att tas upp i annat sammanhang. I det nu aktuella betänkandet tar utskottet upp den författningsmässiga reglering som föranleds av proposition 1987/88:52 i fråga om punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (jfr SkU 1987/88:8). Med den ändring som föranleds härav har de nu aktuella lagförslagen följande lydelse.

SkU 1987/88:14

-3 a morn., räknas

Propositionens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 35 § 4 morn., punkt 1 av anvisningarna till 31 § och punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

35 §

4 morn.2 Avyttras annan egendom än som avses i 2 som skattepliktig realisationsvinst: om egendom innehafts

mindre än 2 år

2 år men mindre än 3 år

3 år men mindre än 4 år

4 år men mindre än 5 år

100% av vinsten 75% av vinsten 50% av vinsten 25% av vinsten

Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom köp, byte eiler därmed jämförligt fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har egendomen av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall dock frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla om make vid bodelning i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda make före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än den andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har även den skattskyldiges fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning.

Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har egendomen av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall dock frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla om en make eller en sambo vid bodelning i anledning av den andra makens eller sambons död erhållit egendom, som den förstnämnda maken eller sambon förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om en make eller en sambo vid bodelning av annan anledning än den andra makens eller sambons död erhållit egendom, som någon av makarna eller samborna förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har även den skattskyldiges fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning.

SkU 1987/88:14

2 Senaste lydelse 1983:1043.

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst är vinsten skattepliktig endast om det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.

Avyttras egendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag av delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan antagas bli till nytta för företagets verksamhet.

Anvisningar till 31 §

l.3 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första

3 Lydelse enligt prop. 1987/88:52.

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid vatje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1,

3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad eller efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen att. då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av för- ringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsför- säkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestäm- säkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det melserna i denna lag, ske om det

tekniska återköpsvärdet uppgår till tekniska återköpsvärdet uppgår till

högst 10000 kronor eller om sär- högst 10000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskat- skilda skäl föreligger och riksskat teverket

på särskild ansökan med- teverket på särskild ansökan medger det. ger det. Bestämmelserna i lagen

hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt, får talan inte föras.

till 36 §

2 a.4 Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt I av anvisningarna till 35 §) får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande fall del därav har beräknats enligt 24 § 2 morn., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b eller c och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna har uppgått till minst 3 000 kronor. Kostnad, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts.

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke — som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna 1,4,7 och 9 av anvisningarna till 22 § samt punkterna 1, 8 och 16 av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna

4 Senaste lydelse 1986: 1113.

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

till 25 § samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då avdraget har understigit 3000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond e. d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsätta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för ett med stöd av föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsatt året före det år då dödsfallet inträffade, får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes eller sambos död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för ett med stöd av föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsatt året före det år då dödsfallet inträffade, får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

vinstberäkningen icke tagas till skall hänsyn vid vinstberäkningen

kostnader och avdrag, som belöper icke tagas till kostnader och av på

tidigare år än året före dödsåret. drag, som belöper på tidigare år än

året före dödsåret.

Beräknas ingångvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages följande. Har taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid avyttringen som belöper på egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. Kan den skattskyldige visa att den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, är mindre än den andel av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet slag, får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — om det inte har beräknats enligt trettonde stycket sista meningen — liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag och andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den tid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10000 kronor, avdrages ytterligare ett belopp av 3000 kronor för vaije påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå till 10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medges inte för tidigare år än år 1952 och inte heller för senare år än år 1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits på

fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av de beloppsgränser som anges i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endast om avyttringen har omfattat bostadsbyggnad som vid tiden för avyttringen var huvudbyggnad för hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen — i stället för att beräknas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. - som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. - för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fas -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

tigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fastigheten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum, är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 31 § om återbetalning gäller även för försäkringar som har tecknats före utgången av år 1975.

2 Förslag till

SkU 1987/88:14

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1

dels att 8 §, 12 §, 15 § 1,2 och 3 morn., 16, 17,28,32,39, 45-47,51,54, 59 och 67 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 15 a §§, och ett nytt moment, 15 § 1 a mom. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

8 Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående innehavares rätt upphör.

Föreslagen lydelse

§

Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

§2

Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående innehavares rätt upphör. I fall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken inträder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens död.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ena till den andre.

I fall, som avses i denna paragraf, äga motsvarande tillämpning.

12 Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånsta -

skall vad i 7 § andra stycket stadgas

§3

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånsta -

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1964:310.

3 Senaste lydelse 1982:1191.

12 Nuvarande lydelse

garen sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäk -

Föreslagen lydelse

garen sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestämmelserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt.

SkU 1987/88:14

13 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

ring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit utländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket

a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

15 §

1 morn.4 Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där ej annat följer av 13 kap. 12 |3J andra stycket giftermålsbalken eller andelen enligt lag blivit annorlunda bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken till -

1 mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den efterlevande makens andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger

1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst denne, har rätt till arv eller testamente, enligt lag har bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt,

2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken eller

3. dom eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge eller testamentstagare som avses i punkten 1, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken till -

4 Senaste lydelse 1969:623.

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

lämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer av 13 kap. 12 § andra stycket nya giftermålsbalken eller andelen enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad

lämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal som avses i första stycket 1.

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt. Har efterlevande make enskild När efterlevande makes enskilda

egendom, skall bouppteckningen egendom enligt 20 kap. 4 § ärvda -

vara åtföljd av skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån det krävs för tillämpning av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken i skatteärendet. Vid uppskattning av egendomens värde äga 20—27 §§ motsvarande tillämpning.

balken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20—27 §$ äga motsvarande tillämpning.

I a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom. första stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset,

2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § 1 mom. första stycket, eller

3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande maken.

Sådan handling som avses i första stycket skall ges in tillsammans med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter det att bouppteckningen getts in men innan beslut meddelats om fastställande av skatt, skall handlingen ges in till beskattningsmyndigheten.

15 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

2 morn.5 Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och äga vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften därav, såframt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken annat föranledes av förefmtligheten av enskild egendom eller testamente till förmån för annan än den efterlevande, eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver behörig handling föreligger i skatteärendet.

1 fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i föregående stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är.

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat sägs i andra-fjärde styckena.

Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken, om

1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först avlidne makens död,

2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den efterlevande maken,

3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till förmån för den efterlevande maken eller

4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall, som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till annat än hälften av boet.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd till annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med denna.

Ett ytterligare undantag från första stycket föijer av 3 kap. 8 § ärvdabalken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i första-fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är.

I bouppteckning skall anges om den avlidne tidigare varit gift och om det finns efterarvingar till den avlidnes tidigare bortgångne make.

5 Senaste lydelse 1964:310.

16 Nuvarande lydelse

3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i 1 och 2 mom. sägs, skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen lydelse

l sådant fall skall bouppteckning och, i förekommande fall, delningshandling avseende den först avlidnes dödsbo ges in till beskattningsmyndigheten.

3 mom. En sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 1, la och 2mom. skall vid ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia, skall sådan göras på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos beskattningsmyndigheten.

15 a §

Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna egendomen om inte annat följer av 12 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in till beskattnings myndig heten gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

16 §6

Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling angi -

Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling

5 Senaste lydelse 1958:562.

SkU 1987/88:14

2 Riksdagen 1987/88. 6sami. Nr 14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

vits grunden för blivande delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

angivits grunden för blivande delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

När skifteshandling ges in till beskattningsmyndigheten gäller vad som stadgas i 15 §3 mom.

17 §7

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 § /, 1 a och 2 mom. eller av sådan handling, som avses i 15 a §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bo -

uppteckning för inregistrering. Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det be -

7 Senaste lydelse 1986:1306.

18 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § / eller 2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas till länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmäns död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattningsmyndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 §8

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 100000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 50000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 15000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande

Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make eller sambo 200000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 50000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass lil, 15000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som

SkU 1987/88:14

8 Senaste lydelse 1986:1198.

19 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

gäller, i förhållande till den avlid- eget barn. nes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och fosterbamsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Skattepliktig lott, kr. - 100000

Klass I Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet

100000- 200000 200000- 400000 400000- 800000 800000-8000000 8000000-

10000 + 20% ” 30000 + 30% ” 90000 + 40% ” 250000 + 50% ”

3850000 + 60% ”

20 Nuvarande lydelse

Skattepliktig lott, kr. - 25000

25000- 50000

50000- 100000 100000- 200000 200000- 2000000 2000000-

Skattepliktig lott, kr.

-30000 30000- 60000 60000-

Föreslagen lydelse Klass II Arvsskatt, kr.

15 % inom skiktet 3 750+ 25% ”

10000 + 35% ”

27500 + 45% ”

72500 + 55% ”

1062500 + 65% ”

Klass lil Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet; 3000 + 20% ” ” ;

9000 + 30% ”

32 §»

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående del -

ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §;

ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § /, / a och 2 morn., 15 a § eller 16 §;

d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tilllägg till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

39 §'°

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för

SkU 1987/88:14

9 Senaste lydelse 1980:75.

10 Senaste lydelse 1974:312.

21 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000 kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad make vid bodelning, c) för vad make eller sambo vid som förrättats av annan anledning bodelning, som förrättas av annan

än makes död, erhållit utöver ho- anledning än makes eller sambos

nom enligt lag tillkommande andel i död, erhållit utöver honom enligt

boet, i den mån värdet av vad ma- lag tillkommande andel, i den mån

ken bekommit icke överstiger vär- värdet av vad maken eller sambon

det av hans giftorättsgods eller, om bekommit icke överstiger värdet av

äldre giftermålsbalken är till- hans i bodelningen ingående egen lämplig,

värdet av samfälld egen- dom eller, om äldre giftermålsbal dom,

som av honom i boet vid äk- ken är tillämplig, värdet av samfälld

tenskapets ingående eller därefter egendom, som av maken i boet vid

införts; äktenskapets ingående eller däref ter

införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

45 §"

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a-c C) angående sådan i 32 § a—c och e-g samt i 33 § 2 mom. angi- och e-/i samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall

som avses i 32 § a) testamente, var- som avses i 32 § a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit bevakat; kat och ej heller när sådan delning

som avses i 32 § Ii) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

11 Senaste lydelse 1981:390.

22 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §'2

Deklaration skall, i fall som an- Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), givas i 45 § under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten

avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som angivas under A) 1), 2) nät i fall som angivas under A) 1), 2)

och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde; dighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades

till den skattskyldige; till den skattskyldige;

under C) från det kännedom er- under C) i fall som avses i 32 § h)

hölls angående den omständighet, från det att delningen skedde och i

som föranleder efterbeskattningen. övrigt från det att kännedom er hölls

angående den omständighet, som föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

47 §'■’

Deklaration skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift om A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas:

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;

5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning jämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas;

12 Senaste lydelse 1964:669.

13 Senaste lydelse 1981:1118.

23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skola jämväl föregående innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående inneha -

varen.

Deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

51 Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller handling, som avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sist -

Deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Till deklaration som ges in med anledning av att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall handlingen fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat.

§'4

Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid eller, då jämlikt

SkU 1987/88:14

14 Senaste lydelse 1981:1118.

24 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning eller handling, som avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken eller i 49 a §. När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

32 § a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats, och den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

54 §'5

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet, dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket

d) sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäl- Har skatt och påförd ränta inte dande av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som anges i

erlagts inom tid, som angives i 52 § 1 morn., svare dödsbodelägarna för vad som brister såsom i 21 kap. ärvdabalken är stadgat i fråga om gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar, där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

52 § 1 mom. och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

59 §'<•

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

15 Senaste lydelse 1969:386.

16 Senaste lydelse 1986:1306. 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där

skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av

handling, som avses i 15 eller 16 §; handling, som avses i 15 § /, / a

och 2 moni, 15 a § eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning d) omständighet inträffat som yppats felaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning; 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas

föranle der tillägg till eller rättelse av bouppteckningen',

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

0 klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande; och

hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som meddelat beslut i skatteärendet.

67 §'7

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med den, som uppgivit dödsbo, att med

ed fästa riktigheten av lämnade ed fasta riktigheten av lämnade

uppgifter. Edgång må åläggas uppgifter. Edgång må åläggas

jämväl delägare elter efterlevande jämväl delägare, efterlevande make

make, som ej uppgivit boet, även- eller efterlevande sambo, som ej

som annan som med boet tagit be- uppgivit boet, ävensom annan som

fattning. med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxeringslagen (1956:623) skall tillämpas vid vitesföreläggande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987.

SkU 1987/88:14

17 Senaste lydelse 1974:857.

3 Förslag till

SkU 1987/88:14

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

7. bostadsrättslagen (1971:479),

8. 9 § rättshjälpslagen (1972: 429), samt

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, 35 § 4 mom. samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1971:479),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972: 429), samt

11. lagen (1981: 131) om kallelse på okända borgenärer.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

27 Motionerna

SkU 1987/88:14

1987/88:Skl9 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m), vari yrkasatt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om information till medborgarna om äktenskapsbalken m.m.

1987/88:Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att efterlevande make eller sambo skall vara befriad från skattskyldighet för sin arvslott,

2. att riksdagen beslutar att anstånd för företeende av handling rörande delning av dödsbo enligt 17 § arvs- och gåvoskattelagen skall kunna bestämmas till högst åtta månader,

3. att riksdagen beslutar att uppskjuta ikraftträdandet av den totala civilrättsliga reformen och det skatterättsliga förslaget till den 1 januari 1989,

4. att riksdagen beslutar - för det fall att yrkande 3. ej bifalls - att särskild övergångsbestämmelse införs i arvs- och gåvoskattelagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftfulla informationsinsatser.

1987/88:Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om särskilda informationsinsatser med anledning av den nya regleringen inom det familjerättsliga området,

2. att riksdagen beslutar fastställa grundavdraget i gåvoskatteskalan till 5 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att grundavdraget för efterlevande make eller sambo vid arvsbeskattningen skall fastställas till 300 000 kr.

1987/88:Sk22 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att grundavdraget vid arvsbeskattningen skall höjas i enlighet med vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet (LU 1987/88:1 y). Yttrandet fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Riksdagen beslutade 1986 att ersätta giftermålsbalken med en ny balk, äktenskapsbalken, och genomföra betydelsefulla ändringar i ärvdabalken. Tidpunkten för ikraftträdandet av reformen bestämdes våren 1987 till den 1 januari 1988. Den nu aktuella propositionen behandlar olika följdfrågor på arvs- och gåvoskatteområdet.

Nyheterna i äktenskapsbalken avser främst makars egendom och frågan om bodelning. Vid bodelning gäller fortfarande huvudregeln om hälftendelning av makarnas giftorättsgods, men denna huvudregel kan frångås i större

utsträckning än tidigare. Här kan nämnas att efterlevande make får rätt att ensam bestämma att vardera sidan skall behålla sin egendom. Vidare kan makarnas enskilda egendom helt eller delvis dras in i bodelningen och betraktas som giftorättsgods, om parterna är ense härom.

De nya reglerna i ärvdabalken innebär att det i första hand är den efterlevande maken som ärver kvarlåtenskapen. Gemensamma bröstarvingar får ut sitt arv först efter båda föräldrarnas död. En särskild regel gäller dock för barn som inte är makarnas gemensamma. Barn som inte är barn även till den efterlevande maken har rätt att få ut sitt arv genast. - Den s.k. basbeloppsregeln, som nu gäller vid bodelning, förs över till ärvdabalken som en arvsregel.

Arvsskattereglerna innebär för närvarande att arvsskatten normalt beräknas på grundval av bouppteckningen enligt ett schematiskt förfarande där den efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas till hälften av makarnas bo. Återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente. Om en bodelningshandling ges in i skatteärendet läggs denna till grund för beräkningen av giftorättsandelen, under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag.

Propositionen innebär att arvsskattereglerna anpassas till de nya bodelnings- och arvsreglerna. Den efterlevande makens giftorättsandel skall i vissa fall kunna beräknas till en annan andel än hälften av giftorättsgodset, även om bodelning inte ägt rum.

Förslaget avser bl.a. den situationen att efterlevande make ärver kvarlåtenskapen och makarna har gemensamma barn. Dessa blir då efterarvingar och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes bo. Finns det inte några andra dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande maken och barnen kan dock ingå ett s.k. reellt bodelande avtal angående fördelningen av giftorättsgods och arv i det bo som den efterlevande maken tar över. Enligt propositionen skall en sådan överenskommelse jämställas med bodelning och kunna läggas till grund för beskattningen.

En skriftlig uppgift som visar att den efterlevande maken begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods skall också likställas med bodelning. Vidare skall en dom eller ett avtal där villkor i ett äktenskapsförord har jämkats kunna beaktas vid beskattningen.

Som en följd av att efterlevande make satts in som arvtagare före makarnas gemensamma barn höjs grundavdraget för makar från 100 000 kr. till 200 000 kr.

Även beskattningsreglerna vid efterarv justeras i vissa hänseenden. Utskottet återkommer senare till en detalj i dessa regler. Vidare kan nämnas att vissa verkliga delningar som leder till högre skatt än en schematisk hälftendelning enligt förslaget skall ges in till beskattningsmyndigheten och läggas till grund för beskattningen, att beskattningen av försäkringar förenklas och att lagstiftningen om samboförhållanden skall iakttas även vid arvsbeskattningen så att sambor jämställs med makar.

I tre av motionerna riktas kritik mot att förslagen till ändringar i arvsbeskattningen lagts fram alltför kort tid före det planerade ikraftträdandet.

SkU 1987/88:14

29 I motion Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) anförs att information om de skatterättsliga konsekvenserna av den nya äktenskaps- och arvsrätten därför inte kan lämnas på ett sådant sätt att medborgarna hinner anpassa sig till det ändrade rättsläget. Motionärerna anser att risken för rättsförluster är stor och yrkar bl.a. att ikraftträdandet för de nya civilrättsliga och arvsskatterättsliga reglerna skjuts upp ett år.

Enligt motionerna Skl9 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) och Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c) är det inte lämpligt att ikraftträdandet ändras. Motionärerna anser emellertid att den uppkomna situationen ställer stora krav på extraordinära insatser från regeringens sida i syfte att ge allmänheten en tillfredsställande information om den nya lagstiftningen och yrkar att detta ges regeringen till känna.

Som lagutskottet anför i sitt yttrande över motionerna kommer de familjerättsliga ändringarna att få genomgripande betydelse för ett stort antal människor i vårt land, och det är givetvis av vikt att allmänheten får möjlighet att ta ställning till hur de skall inrätta sig efter den nya situationen.

Lagutskottet anför att lagutskottet våren 1987, efter att noga ha vägt behovet av en förhållandevis lång övergångstid mot intresset av att reformen träder i kraft så snart som möjligt, funnit sig kunna godta att ikraftträdandetidpunkten bestämdes till den 1 januari 1988. Lagutskottet framhåller att ett ändrat ikraftträdande nu skulle kunna leda till rättsförluster för dem som redan har anpassat sina rättsförhållanden till de nya familjerättsliga reglerna. Med hänvisning till den informations- och utbildningsverksamhet som har förekommit rörande dessa regler anser lagutskottet att också de problem som kan uppkomma på grund av att den nu aktuella propositionen framlagts sent bör kunna mötas genom en ökad information.

Skatteutskottet vill för sin del framhålla att de familjerättsliga reglerna är grundläggande för arvsbeskattningen och att den beslutade reformen rörande dessa regler innehåller flera inslag som medför skattetekniska problem. Enligt utskottets uppfattning är det förenat med stora svårigheter att nu finna lösningar som är lätta att förstå och tillämpa, om man samtidigt vill undvika att frammana ett stort antal äktenskapsförord, testamenten och avtal av olika slag som i första hand syftar till att uppnå skattefördelar. En sådan utveckling skulle givetvis vara olycklig från allmän synpunkt, bl.a. med tanke på de familjerättsliga olägenheter som då skulle kunna uppkomma och allmänhetens tilltro till regelsystemet. I det förslag som regeringen nu lägger fram har synpunkter av denna art delvis fått stå tillbaka för önskemålen att i allt väsentligt ansluta till de nya reglerna i äktenskapsbalken och ärvdabalken.

Det nu aktuella förslaget tillgodoser lagrådets kritik vid remissbehandlingen, och de valda lösningarna har inte heller kritiserats i de motioner som har väckts i ärendet. Även om utskottet för sin del inte är övertygat om att propositionen kan ses som en slutlig lösning av de nu aktuella frågorna, vill utskottet inte motsätta sig att förslaget genomförs.

Lagutskottet har i sitt yttrande redogjort för den information som genomförts och planerats från justitiedepartementets sida. Inom finansdepartementet utarbetar man för närvarande en broschyr rörande de nya skattereglerna, och denna kommer att ges ut kort tid efter det att riksdagen

SkU 1987/88:14

fattat sitt beslut i skattefrågorna. Enligt utskottets uppfattning finns det förutsättningar för regeringen att på olika sätt snabbt sprida den ytterligare information som erfordras. Utskottet utgår också från att de tillämpande myndigheterna står beredda att i erforderlig omfattning besvara förfrågningar från allmänheten.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet att reformen bör kunna genomföras som planerat. Utskottet avstyrker således motion Sk20 yrkande

3.

Eftersom behovet av information om reglerna redan uppmärksammas av regeringen avstyrker utskottet även motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1.

I motion Sk20 yrkas i andra hand en särskild övergångsbestämmelse av innebörd att beskattningsmyndigheten under år 1988 skall samråda med dödsboet för att möjliggöra arvsavståenden m.m.

Som utskottet nyss anfört bör skattemyndigheterna vara beredda att i erforderlig omfattning besvara frågor från allmänheten. Häri ligger att myndigheterna i viss utsträckning bör kunna lämna de skattskyldiga råd och hjälp i ett aktuellt ärende. Enligt utskottets mening bör emellertid myndigheterna ålägga sig en viss återhållsamhet i denna verksamhet och inte ta egna initiativ av det slag som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker således motion Sk20 yrkande 4.

Utskottet finner inte heller anledning att förorda att möjligheterna till anstånd med ingivande av bodelningshandling förlängs från 4 till 8 månader på sätt som yrkas i motion Sk20 (yrkande 2). Redan i dag finns möjlighet till förlängning av anståndet till högst ett år, om nöjaktig säkerhet ställs för skatten. Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

Innan utskottet övergår till frågorna om grundavdragen vill utskottet beröra en detalj som lagutskottet gått in på i sitt yttrande, nämligen frågan om efterarv för de s.k. särkullbarnen. Efterarvingarnas andel i den sist avlidne makens bo skall normalt tas upp till hälften. I vissa fall tillämpas emellertid en annan fördelning. Om ett barn till den först avlidne maken inte också är barn till den efterlevande maken är han normalt berättigad att omedelbart få ut sitt arv. En efterarvssituation uppstår emellertid om barnet trots allt inte får ut sitt arv. I små dödsbon kan t.ex. inträffa att den s.k. basbeloppsregeln tar över så att arvet i stället helt eller delvis tillfaller den efterlevande maken. Särkullbarnet blir då efterarvinge, även om han vid det första dödsfallet inte avstått från sitt arv. Som lagutskottet anför i sitt yttrande kan det i sådana basbeloppsfall finnas anledning till annan fördelning efter den sist avlidne än hälftendelning. Detta skall då iakttas enligt ordalydelsen i det aktuella lagförslaget (15 § 2 mom. andra stycket 3 lagen om arvsskatt och gåvoskatt jämfört med 3 kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken). Någon ändring på denna punkt erfordras således inte.

Som redan nämnts bör grundavdraget för makar vid arvsbeskattningen enligt förslaget i propositionen höjas från 100 000 till 200 000 kr.

Enligt motion Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) bör make - och sambo - helt befrias från skattskyldighet för sin arvslott (yrkande 1). Martin Olsson och Stig Josefson yrkar i motion Sk21 (yrkande 3) att grundavdraget

SkU 1987/88:14

för makar höjs till 300 000 kr., medan Knut Wachtmeister m.fl. (m) i motion Sk22 yrkar en höjning för makar till 10 basbelopp, barn m.fl. till 5 basbelopp och övriga i klass II och III till 2 basbelopp. I motion Sk21 yrkas att också grundavdraget vid gåva höjs, till 5 000 kr. i enlighet med ett nyligen avlämnat förslag från arvs- och gåvoskattekommittén.

Vad som nu bör komma i fråga beträffande grundavdragen är att åstadkomma en rimlig anpassning för makar till de nya reglerna. En höjning till 200 000 kr. är enligt utskottets uppfattning väl avvägd för detta syfte. Med hänvisning härtill och till vad departemenschefen anfört till stöd för sitt förslag tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i aktuella delar.

Avslutningsvis kan utskottet konstatera att de ändringar som redan har genomförts i arvsreglerna automatiskt medför vissa ändrade förhållanden som får betydelse också för inkomstbeskattningen. Detta kan exemplifieras med följande exempel. En person avlider efter nyåret och efterlämnar hustru och två barn. Bland tillgångarna ingår en jordbruksfastighet. Enligt de nya arvsreglerna tillfaller kvarlåtenskapen hustrun som ensam dödsbodelägare. Någon dödsbobeskattning blir inte längre aktuell. Avkastningen av fastigheten kommer i fortsättningen att beskattas hos hustrun. Fråga uppkommer då om upplösning av de reserver som den avlidne satt av t.ex. på skogskonto. Att de nya arvsreglerna kan få effekter på inkomstbeskattningen har uppmärksammats inom finansdepartementet, och överväganden pågår i frågan om följdändringar som kan anses erforderliga. Utskottet utgår ifrån att regeringen snarast lägger fram förslag i denna fråga så att ej avsedda effekter kan undvikas efter årsskiftet.

De framlagda lagförslagen berör bl.a. 19 § kommunalskattelagen (1928:370). Den författningsmässiga regleringen av detta lagrum kommer att tas upp i annat sammanhang, varför denna paragraf utgår ur de nu aktuella lagförslagen. Punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen berörs såväl av den nu aktuella propositionen som av proposition 1987/88:52. Utskottet har i sitt betänkande SkU 1987/88:8 tillstyrkt den sistnämnda propositionen i denna del men föreslagit att den författningsmässiga regleringen tas upp i detta sammanhang. Förslaget i den nu aktuella propositionen innefattar det i proposition 1987/88:52 framlagda förslaget rörande detta lagrum.

Utskottet hemställer

1. beträffande uppskov med den familjerättsliga och den skatterätts - liga reformen

att riksdagen avlår motion 1987/88:Sk20 yrkande 3,

2. beträffande informationsfrågan

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Skl9, 1987/88:Sk20 yrkande 5 och 1987/88:Sk21 yrkande 1,

3. beträffande särskilda övergångsbestämmelser att riksdagen avlår motion 1987/88:Sk20 yrkande 4,

4. beträffande anstånd med bodelningshandling att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk20 yrkande 2,

SkU 1987/88:14

5. beträffande grundavdraget för makar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk20 yrkande 1, 1987/ 88:Sk21 yrkande 3 och 1987/88:Sk22 i denna del och bifaller proposition 1987/88:61 i denna del,

6. beträffande grundavdraget för övriga kategorier att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk22 i dessa delar,

7. beträffande grundavdraget vid gåvobeskattningen att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk21 yrkande 2,

8. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid proposition 1987/88:61 fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att 19 § i förslaget utgår,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Stockholm den 3 december 1987 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Stig Josefson (c), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit Gennser (m), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Paul Lestander (vpk) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Uppskov med den familjerättsliga och den skatterättsliga reformen (mom. 1)

Britta Bjelle (fp) och Leif Olsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Skatteutskottet vill” och slutar på s. 31 med ”Sk21 yrkande 1.” bort ha följande lydelse: Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av förslaget till äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer den nya reformen att få genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt land. Med hänsyn härtill är det sjävfallet angeläget att ikraftträdandetidpunkten bestäms så att allmänhetens behov av information och rådgivning inför övergången till ett nytt regelsystem kan tillgodoses.

En för de enskilda viktig del av reformen på äktenskaps- och arvsrättens område utgörs av det nu framlagda förslaget till ändringar i arvsskattelagstiftningen. Rätteligen borde en proposition i ämnet ha förelegat redan i samband med de övriga reformförslagen. Så skedde emellertid inte, utan regeringen avlämnade propositionen först den 9 november. Beslut i riksda 3

Riksdagen 1987188. 6 sami Nr 14

Rättelse: S. 37 Reservationsnumreringen ändrad. Raderna 29 och 37 Står: 5 Rättat till: 3. Reservation 7 raderna 1-4 ny text

S. 41-44 omkastade sidor

SkU 1987/88:14

gen om ändringar i arvsskattelagstiftningen kommer att fattas först i mitten av december. Som framhålls i motion Sk20 innebär det att information om de skatterättsliga konsekvenserna av den nya familjerätten inte hinner spridas till allmänheten i så god tid före ikraftträdandet att de enskilda har någon reell möjlighet att anpassa sig till ändringarna i rättsläget. Uppenbart är också att många människor dröjt med att vidta erforderliga anpassningsåtgärder i avvaktan på besked om ändringarna i arvsskattereglerna. Eftersom tiden fram till ikraftträdandet nu är kort måste risken för att många drabbas av allvarliga rättsförluster bedömas som mycket stor.

Vid en samlad bedömning föreligger det enligt utskottets mening mycket starka rättssäkerhetsskäl för att hela reformen senareläggs.

Som anförs i motion Sk20 är syftet med den familjerättsliga reformen bl.a. att stärka den efterlevande makans ställning. För att detta syfte inte skall förfelas och för att undvika den dubbelbeskattning som kan bli följden av att den efterlevande makan sätts in som arvtagare före barnen bör efterlevande makans lott befrias från skatt. Utskottet instämmer alltså i motionärernas förslag i detta hänseende.

Att helt befria efterlevande maka från arvsskatt aktualiserar emellertid vissa andra ändringar i arvs- och gåvolagstiftningen. Utskottet är inte berett att nu lägga fram förslag i dessa hänseenden.

Mot denna bakgrund finner utskottet att den familjerättsliga reformen bör uppskjutas till den 1 januari 1989 på sätt som yrkas i motionen. Samtidigt bör riksdagen avslå den nu aktuella propositionen och begära nytt förslag från regeringen rörande arvs- och gåvobeskattningen. Förslaget bör läggas fram i början av år 1988 och innefatta skattefrihet för efterlevande makens lott och förslag även beträffande de övriga delfrågor som tas upp i motion Sk20.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande uppskov med den familjerättsliga och den skatterättsliga reformen

att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:61 och med anledning av motion 1987/88:Sk20 dels antar följande

1 Förslag till Lag om uppskov med ikraftträdandet av äktenskapsbalken och därmed sammanhängande lagstiftning

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandet av följande lagar förskjuts ett år till den 1 januari 1989, nämligen lagarna1987:788-790, 792-813 och 816 om införande av äktenskapsbalken, om ikraftträdande av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, om ändring i föräldrabalken, om ändring i rättegångsbalken, om ändring i utsökningsbalken, om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva, om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksförening -

SkU 1987/88:14

ar, om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), om ändring i rennäringslagen (1971:437), om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), om ändring i vapenlagen (1973:1176), om ändring i riksdagsordningen, om ändring i gruvlagen (1974:342), om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, om homosexuella sambor och om ändring i jordabalken.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1987.

2 Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna i konkurslagen (1987:672) skall tillföras en ny punkt, 11, av följande lydelse.

11. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § andra stycket tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1989.

dels hos regeringen begär nytt förslag rörande arvs- och gåvoskatte lagstiftningen

i enlighet med vad som här har anförts.

2. Informationsfrågan (mom. 2)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Eftersom behovet” och slutar med ”Sk21 yrkande 1.” och på s. 32 börjar med ”Avslutningsvis kan” och slutar med ”efter årsskiftet.” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen har visat att den kritik som framförts mot att olika följdfrågor - däribland skattefrågorna - inte prövades i samband med lagstiftningen i våras och mot en för snäv övergångsperiod var berättigad. De åtgärder som hittills har vidtagits från regeringens sida i syfte att informera allmänheten är otillräckliga. Vidare har regeringen först den 9 november 1987 framlagt en proposition om följdändringar i arvsskattelagstiftningen, vilket medför att ett riksdagsbeslut i frågan troligen kan fattas först ca två veckor före ikraftträdandet. I yttrande över lagrådsremissen med förslag till ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen har lagrådet understrukit att det är ett utomordentligt starkt samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga och arvsskatterättsliga förändringar som förestår. Med hänsyn särskilt till den korta tid som står till förfogande innan de nya reglerna träder i kraft har lagrådet förordat att information om den nya lagstiftningens innebörd i arvsskatterättsligt hänseende sprids på ett effektivt sätt.

Utskottet konstaterar att till följd av regeringens senfärdighet med arvsskattelagstiftningen det stora flertalet människor i vårt land som berörs av reformen får en orimligt kort tid att sätta sig in i de samlade konsekvenserna av den nya familjerätten och att anpassa sina förhållanden till den. Risken för att många personer kommer att drabbas av rättsförluster är därför

SkU 1987/88:14

påtaglig. För att denna risk skall kunna motverkas och för att medborgarna skall få underlag för en bedömning av vilka åtgärder som de måste vidta krävs enligt utskottets mening att regeringen skyndsamt ger allmänheten en omfattande information om de nya reglerna. Viktigt är härvidlag att informationen utformas så att den verkligen når ut till allmänheten. I detta hänseende kan mera extraordinära informationsåtgärder vara påkallade.

Informationen bör inte endast omfatta de nu aktuella arvsskattereglerna i belysning av de familjerättsliga reglerna utan också innefatta en redogörelse för de effekter som reformen kan få på inkomstbeskattningen och för de lagstiftningsåtgärder som regeringen planerar beträffande följdfrågorna på detta område. De ändringar som har genomförts i arvsreglerna medför automatiskt vissa ändrade förhållanden som kan innebära svåra ekonomiska konsekvenser vid inkomstbeskattningen, om de inte beaktas på rätt sätt.

Vad utskottet menar kan belysas med följande exempel. En person avlider efter nyåret och efterlämnar hustru och två barn. Bland tillgångarna ingår en jordbruksfastighet. Enligt de nya arvsreglerna tillfaller kvarlåtenskapen hustrun som ensam dödsbodelägare. Någon dödsbobeskattning blir inte längre aktuell. Avkastningen av fastigheten kommer i fortsättningen att beskattas hos hustrun. Fråga uppkommer då om upplösning av de reserver som den avlidne satt av t.ex. på skogskonto.

Den skärpning av inkomstskatten och de andra negativa effekter som på så sätt kan uppkomma måste elimineras med verkan från den 1 januari 1988. Sådana följdfrågor borde ha varit lösta före ikraftträdandet av den nu aktuella reformen, och det är att beklaga att så inte har skett. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag i detta avseende och att planläggningen och inriktningen av detta arbete redovisas i den information som nu kommer att utgå till allmänheten.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det anförda innefattar bifall till motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande informationsfrågan att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Skl9, 1987/88:Sk20 yrkande 5 och 1987/88:Sk21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om informationen om de nya reglerna.

3. Grundavdraget för makar, m.m. (mom. 5)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Vad som” och slutar med ”aktuella delar.” bort ha följande lydelse:

Ändringarna i arvsreglerna innebär en stärkt ställning för den efterlevande maken. Denne får arvsrätt även om gemensamma barn finns. För att denna nya arvsrätt skall få den eftersträvade effekten och för att undvika den extra beskattning som på sikt blir följden av att den efterlevande maken sätts in

SkU 1987/88:14

som arvtagare mellan den avlidne och hans bröstarvingar bör grundavdragen höjas. Familjelagssakkunniga har föreslagit att grundavdraget för makar höjs till sådan nivå att någon arvsskatt normalt inte kommer att utgå. Med beaktande av resultatet av en undersökning som de sakkunniga hade företagit stannade de för att grundavdraget borde höjas till 200 000 kr. Om hänsyn tas till penningvärdeförändringarna sedan denna undersökning utfördes 1981 kommer man nu till en nivå på 300 000 kr., dvs. drygt 12 basbelopp.

Enligt utskottets uppfattning bör grundavdraget för efterlevande make läggas fast på denna nivå genom en anknytning till basbeloppet. Att helt undanta efterlevande make från arvsbeskattning för större arv skulle i alltför hög grad öppna möjligheter till skatteundandragande åtgärder.

Samtidigt bör grundavdraget för barn och övriga i klass I höjas till fem basbelopp och för skattskyldiga i klass II och III till två basbelopp.

Grundavdraget vid gåvobeskattningen har varit oförändrat sedan 1958. Utskottet förordar att detta avdrag höjs till 5 000 kr. i enlighet med det förslag som arvs- och gåvoskattekommittén nyligen har lagt fram.

Utskottets förslag går något längre än propositionens och tillgodoser i allt väsentligt de aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande grundavdraget för makar, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sk20 yrkande 1, 1987/88:Sk21 yrkande 3 och 1987/88:Sk22 i denna del och proposition 1987/88:61 i denna del beslutar att grundavdraget för makar bestäms till tolv basbelopp.

I. Grundavdraget för övriga kategorier (mom. 6)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser - under åberopande iv innehållet i reservation 3 - att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande grundavdraget för övriga kategorier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk22 i dessa delar beslutar att grundavdraget för barn m.fl. i klass I bestäms till fem basbelopp och grundavdraget i klass II och klass III bestäms till två basbelopp.

5. Grundavdraget vid gåvobeskattningen (mom. 7)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser - under åberopande av innehållet i reservation 3 - att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande grundavdraget vid gåvobeskattningen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk21 yrkande 2 beslutar att grundavdraget vid gåvobeskattningen skall vara 5 000 kr.

6. Lagförslagen (mom. 8) i vissa delar

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3—5

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),

SkU 1987/88:14

37 Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser att utskottet under morn. 8 i motsvarande del bort hemställa

8. beträffande lagförslagen att riksdagen såvitt avser regeringens förslag beträffande grundavdragen i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt beslutar dels att orden ”200 000 kronor”, ”50 000 kronor” och ”15 000 kronor” i 28 § andra stycket skall bytas ut mot ”ett belopp som motsvarar tolv gånger basbeloppet”, ”ett belopp som motsvarar fem gånger basbeloppet” resp. ”ett belopp som motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året närmast före det år då skattskyldigheten inträffade”, dels att beloppet ”2 000” i 39 § skall bytas ut mot ”5 000”.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister (m), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anför:

Vi har tidigare krävt att det gåvoskattefria beloppet skall vara ett halvt basbelopp. Detta krav kommer vi att upprepa under den allmänna motionstiden 1988. Det i motion Sk21 nu framlagda förslaget om en höjning från 2 000 till 5 000 kr. är ett steg i rätt riktning. Vi har därför nu anslutit oss till detta yrkande.

SkU 1987/88:14

38 Lagutskottets yttrande sku 1987/88: m

Bilaga

1987/88:6 y

om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/

88:61)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:61 om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. jämte motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1987/88:Skl9 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m), 1987/88:Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp), 1987/88:Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c) samt 1987/88:Sk22 av Knut Wachtmeister m.fl. (m).

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över propositionen och motionerna Sk 19, Sk20 yrkandena 3 och 5 samt Sk21 yrkande 1.

Lagutskottet får anföra följande.

Våren 1987 beslöt riksdagen (prop. 1986/87:1, LU 18, prop. 1986/87:86, LU 26) att giftermålsbalken skall ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken. Till den nya balken har gällande bestämmelser om ingående och upplösning av äktenskap samt om makars underhållsskyldighet förts över i huvudsakligen oförändrat skick. De materiella nyheterna i äktenskapsbalken avser främst reglerna om makars egendom och bodelning. Vid bodelning skall huvudregeln om likadelning av makarnas giftorättsgods kunna frångås i större utsträckning än som för närvarande är möjligt. En annan nyhet är att enskild egendom skall kunna dras in i bodelningen om makarna är överens om det och då behandlas som giftorättsgods. Äktenskapsbalken innehåller också en särskild regel om jämkning av oskäliga äktenskapsförord. Vidare utvidgas makes rätt att vid bodelning få överta makarnas gemensamma permanentbostad samt får make rätt att överta bohag som har begagnats gemensamt av dem i hemmet. När bodelning skall ske med anledning av den ena makens död gäller en särskild regel som ger den efterlevande maken rätt att ensam bestämma att vardera sidan skall behålla sin egendom.

I lagstiftningsärendet vidtogs även betydelsefulla ändringar i ärvdabalken (ÄB). Enligt de nya reglerna får en make vid den andra makens död rätt att ärva den makens kvarlåtenskap framför makarnas gemensamma bröstarvingar. De gemensamma bröstarvingarna får - på samma sätt som i dag gäller beträffande den avlidnes föräldrar, syskon och syskonbarn - rätt till efterarv när den efterlevande maken i sin tur dör. Vad den efterlevande ärver innehas med fri förfoganderätt om det finns efterarvingar. En annan nyhet är att den s.k. basbeloppsregeln som enligt giftermålsbalken gäller vid bodelning förs över till ÄB och utformas som en arvsbestämmelse med karaktär av garantiregel.

Riksdagen antog även en särskild lag om sambors gemensamma hem. Genom en lag om homosexuella sambor gjordes bl.a. reglerna i sambolagen tillämpliga på homosexuella parförhållanden (prop. 1986/87:124, LU 28).

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988 och skall med några få undantag tillämpas på de äktenskap och samboförhållanden som består vid årsskiftet.

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) som föranleds av den ovan redovisade reformen av äktenskapsrätten, arvsreglerna m.m.

I de fall bodelnings- och arvsskifteshandlingar inte företes i arvsskatteärendena skall enligt propositionen som en huvudregel även i fortsättningen gälla att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i bouppteckningarna. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente.

I propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna frångås i fler fall än nu. Förslaget innebär en anpassning av arvsskattereglerna till de nya bodelnings- och arvsreglerna. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel skall kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna ligga till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Enligt förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkats kunna beaktas vid beskattningen.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne maken hade enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen vid den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.

I motion Sk20 (fp) framhålls att propositionen om ändring i arvsbeskattningen framlagts sent och att information om de skatterätts! iga konsekvenserna av den nya äktenskaps- och arvsrätten därför inte kan ges medborgarna på ett sådant sätt att de hinner anpassa sig till det ändrade rättsläget. Motionärerna påpekar också att risken för att enskilda skall drabbas avrättsförluster är stor. Motionärerna hävdar att grundläggande rättsprinciper kräver att ikraftträdandet av hela reformen skjuts upp och yrkar (yrkande 3) att ikraftträdandetidpunkten för de nya civilrättsliga och arvsskatterättsliga reglerna bestäms till den 1 januari 1989.

SkU 1987/88:14

Bilaga

40 Lagutskottet erinrar om att frågan om tidpunkten för ikraftträdandet av reformen med anledning av flera motioner prövades ingående av utskottet vid behandlingen av förslagen till följdlagstiftning till äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1986/87:86, LU 26). Efter att noga ha vägt behovet av en förhållandevis lång övergångstid mot intresset av att reformen trädde i kraft så snart som möjligt fann sig utskottet kunna godta att ikraftträdandetidpunkten bestämdes till den 1 januari 1988.

Då frågan om ikraftträdandetidpunkten nu åter tagits upp motionsvägen vill lagutskottet än en gång framhålla att det är angeläget att de nya reglerna kan börja tillämpas snarast möjligt. Såväl den tidigare beslutade lagstiftningen som de nu föreslagna ändringarna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen medför avsevärda fördelar för enskilda människor, särskilt efterlevande makar. Enligt lagutskottets mening hade det i och för sig varit önskvärt om riksdagen tidigare än som nu blir fallet kunnat besluta om följdändringar i AGL. Med hänsyn till att de föreslagna nya arvsskattereglerna i allt väsentligt sluter an till äktenskapsbalken och de nya arvsbestämmelserna bör dock tidpunkten för riksdagsbeslutet inte hindra att reformen genomförs vid årsskiftet. De problem som kan uppkomma på grund av att den nu aktuella propositionen framlagts sent bör kunna mötas genom en ökad information. Vad som framför allt talar för att riksdagen nu inte bör ändra sitt tidigare beslut om ikraftträdandetidpunkten är emellertid hänsynen till rättssäkerheten. Som berörs i motionerna Sk21 (c) och Sk22 (m) skulle nämligen ett ändrat ikraftträdande kunna leda till rättsförluster för dem som redan anpassat sina rättsförhållanden till de nya familjerättsliga reglerna. Med det anförda förordar lagutskottet att motion Sk20 yrkande 3 avslås.

Även i motionerna Skl9 (m) och Sk21 (c) riktas kritik mot att förslaget till ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen framlagts endast kort tid före ikraftträdandet. Motionärerna anser det inte lämpligt att ikraftträdandetidpunkten ändras men framhåller att i den uppkomna situationen det ställs stora krav på insatser från regeringens sida i syfte att ge allmänheten en tillfredsställande information om den nya lagstiftningen. Motionärerna yrkar (yrkande 1 i motion Sk21) att det anförda ges regeringen till känna. Också i motion Sk20 (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av extraordinära informationsåtgärder (yrkande 5).

Som utskottet framhöll vid behandlingen av förslaget till äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer reformen att få genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt land. Det är därför mera angeläget än eljest då ny lagstiftning genomförs att en allsidig och brett upplagd information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till stånd. Viktigt är också att stor omsorg läggs ned på utformningen av den information som skall spridas till allmänheten. Av stor betydelse härvidlag är bl.a. att upplysningarna om de nya arvsreglerna utformas så att människor ges möjlighet att ta ställning till om de nya reglerna bör föranleda dem att ändra sina testamenten.

Sedan riksdagen våren 1987 fattade beslut om ikraftträdandetidpunkten har enligt vad utskottet inhämtat en omfattande informations- och utbildningsverksamhet förekommit. Genom justitiedepartementets försorg har information spridits till allmänheten genom en broschyr med redogörelse för

SkU 1987/88:14

Bilaga

de familjerättsliga regler som gäller efter årsskiftet 1987-1988 och en kortfattad folder med uppgift om nyheterna på familjerättens område. Vidare har information lämnats genom TV. En ny upplaga av foldern är nu under utarbetande och skall spridas till allmänheten före årsskiftet. Ytterligare åtgärder planeras. Sålunda avser justitiedepartementet att inom den närmaste tiden införa annonser om de nya reglerna i de tidningar som tillställs medlemmarna i landets två pensionärsorganisationer. Vidare kommer över hela landet skyltning om reformen att äga rum på bussar, pendeltåg, t-banor och spårvagnar i lokaltrafik.

Genom de informationsåtgärder som sålunda skall komma till stånd får motionärernas önskemål om information rörande den familjerättsliga reformen anses i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet utgår från att regeringen även överväger vilka andra möjligheter som står till buds för att allmänhetens behov av information i nämnda hänseende skall kunna tillgodoses. Vad gäller de nya arvsskattereglerna anser sig inte lagutskottet böra ta ställning till frågan om informationsbehovet. Sett från lagutskottets beredningsområde är således något särskilt tillkännagivande från riksdagen i enlighet med motionärernas önskemål inte påkallat. Motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1 bör därför avslås.

Utskottet övergår härefter till att behandla två särskilda frågor som berörs i propositionen.

Som tidigare nämnts innebär ändringarna i ÄB att efterlevande make får en direkt rätt till arv före gemensamma bröstarvingar (3 kap. 1 § första stycket ÄB). Vad den efterlevande maken ärver skall innehas med fri förfoganderätt. När den efterlevande i sin tur avlider skall bröstarvingarna till den först avlidne ha rätt till efterarv i den sistnämndes kvarlåtenskap. Bröstarvingar till den först avlidne som inte är också den efterlevandes arvingar, särkullbarn, skall dock ha rätt att få ut sitt arv genast vid det första dödsfallet.

Särkullbarn till den först avlidne kan avstå från sitt arv till förmån för den efterlevande maken och får då på samma sätt som makarnas gemensamma bröstarvingar en rätt till efterarv. En annan nyhet är att den s.k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken omvandlats till en arvsregel. Enligt den nya bestämmelsen, 3 kap. 1 § andra stycket ÄB, skall den efterlevande maken alltid ha rätt att ärva så mycket av den avlidnes kvarlåtenskap att det tillsammans med hans eller hennes andel i giftorättsgodset och enskilda egendom motsvarar fyra basbelopp. I beloppet skall även inräknas vad som tillfaller den efterlevande maken genom testamente av den avlidne. Vad den efterlevande erhåller i arv med stöd av basbeloppsregeln skall innehas med fri förfoganderätt. Regeln skall tillämpas också när den avlidne efterlämnar särkullbarn.

När den efterlevande maken i sin tur avlider skall en fördelning ske av den makens kvarlåtenskap mellan å ena sidan den först avlidnes efterarvingar och å andra sidan den sist avlidnes arvingar. Närmare bestämmelser härom finns i 3 kap. 2 § ÄB. Huvudregeln är enligt paragrafens första stycke att vardera sidans andel skall bestämmas till hälften av den efterlevande makens bo. Likadelningsprincipen skall dock frångås om det som den efterlevande maken fick i arv utgjorde en annan andel än hälften av makarnas samlade

SkU 1987/88:14

Bilaga

tillgångar vid den först avlidnes död (3 kap. 2 § tredje stycket). En sådan skevdelning kan bli aktuell om exempelvis någon av makarna haft enskild egendom eller det funnits testamente av den först avlidne. Andra fall då avsteg från likadelningsprincipen skall ske är om ett särkullbarn fått ut sin arvslott vid det första dödsfallet eller om särkullbarnet på grund av basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § ÄB endast fått ut en del av sin arvslott. Sistnämnda fall kan belysas med följande exempel. Den först avlidne maken efterlämnar som arvingar ett särkullbarn och ett barn som den avlidne har med den efterlevande maken. Makarnas samlade tillgångar utgör 120 000 kr., varav den efterlevande erhåller 60 000 kr. genom bodelningen. Återstoden utgör kvarlåtenskapen efter den avlidne. Av kvarlåtenskapen utgör särkullbarnets arvslott 30 000 kr. Med stöd av basbeloppsregeln (basbeloppet beräknat till 25 000 kr.) har den efterlevande rätt att ärva så mycket att det tillsammans med vad som erhållits vid bodelningen uppgår till 100 000 kr. Den efterlevande maken ärver således 40 000 kr. av kvarlåtenskapen och särkullbarnet får ut endast 20 000 kr. av sin arvslott på 30 000 kr. Eftersom särkullbarnet har fått stå tillbaka för den efterlevande maken har det rätt till efterarv. Barnets andel vid efterarvet skall dock minskas med vad det tidigare fått ut. Om boets behållning vid den efterlevandes död utgör 100 000 kr. skall 4/10 (40 000 kr.) anses utgöra vad den efterlevande ärvde och vari särkullbarnet och det gemensamma barnet har rätt till efterarv. 6/10 av behållningen utgjorde den efterlevandes andel vid bodelningen och tillfaller dennes arvingar, dvs. det gemensamma barnet.

Enligt förslaget till ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen skall som inledningsvis redovisats huvudregeln vid arvsbeskattning i efterarvsfallen även i fortsättningen vara en schematisk hälftendelning av boet efter den sist avlidne maken. I de fall reglerna i äktenskapsbalken och ÄB lett till att huvudprincipen om hälftendelning frångåtts vid den först avlidne makens död skall avsteg också göras vid den andra makens död. Bl.a. skall enligt 15 § 2 mom. andra stycket 2 och 3. förslaget till ändring i AGL hälftendelningsregeln frångås vid arvsbeskattningen om den först avlidne maken testamenterat egendom till annan än sin make eller om den först avlidne efterlämnade särkullbarn som inte avstod från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande maken. I propositionen (s. 39) uttalar departementschefen att någon avvikelse från en schematisk hälftendelning inte bör ske om tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Om som i det ovan anförda exemplet ett särkullbarn på grund av basbeloppsregeln fått ut endast en del av sin arvslott vid det första dödsfallet och den andel som den efterlevande maken ärvt och till vilken barnen har rätt till efterarv därför utgör mindre än hälften av den efterlevandes tillgångar skall således enligt departementschefen boet vid den efterlevandes död delas schematiskt i hälftendelar vid arvsbeskattningen. I propositionen konstateras att den verkliga andelen i dessa fall kan bli mindre än vad en schematisk hälftendelning leder till och att arvsskatten följaktligen beräknas på en för stor lott. Som stöd för den förordade ordningen åberopas att en fullständig följsamhet på arvsskatteområdet till basbeloppsregeln skulle föra med sig en komplicering av arvsbeskattningen.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anför vill lagutskottet

SkU 1987/88:14

Bilaga

erinra om att den ovan redovisade bestämmelsen i 15 § 2 mom. andra stycket AGL om frångående av hälftendelningsprincipen tar sikte på det fallet att ett särkullbarn inte avstått från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande maken och således fått ut sitt arv vid det första dödsfallet. Då den efterlevande maken avlidit skall i sådana fall den del vari rätt till efterarv föreligger inte beräknas till hälften utan till vad den efterlevande faktiskt ärvt. Ordalydelsen i lagtexten ger inte vid handen att bestämmelsen skulle vara tillämplig endast då särkullbarnet fått ut hela sin arvslott. Lagtexten ger således utrymme för att bestämmelsen tillämpas även då särkullbarnet på grund av basbeloppsregeln endast fått ut en del av sin arvslott tidigare och har rätt till efterarv i fråga om återstoden av lotten, dock under den förutsättningen att något arvsavstående inte skett. Enligt utskottets mening talar också övervägande skäl för att bestämmelsen bör vara tillämplig när särkullbarn till följd av basbeloppsregeln har rätt till efterarv. Att ett särkullbarn i nu berörda fall vid beräkningen av arvsskatten skall anses ha efterarv i hälften av den sist avlidne makens kvarlåtenskap trots att barnet enligt arvsreglerna endast har rätt till efterarv i en mindre del kan enligt lagutskottets mening inte anses innebära en helt tillfredsställande ordning. I linje med vad som framhålls i propositionen (s. 104) anser lagutskottet att det för den enskilde kan framstå som svårbegripligt att ett schematiskt beskattningsförfarande kan leda till att de arvslotter som framräknas vid beskattningen avviker från den fördelning som faktiskt skall ske mellan arvingarna och andra dödsbodelägare. Om den schematiska uppdelningen av boet är annorlunda än den som arvsreglerna föreskriver finns det vidare risk för missförstånd mellan dödsbodelägarna, något som kan leda till onödiga konflikter. Utskottet vill också peka på att den i propositionen föreslagna ordningen (15 § 2 mom. andra stycket 2.) bl.a. innebär att hälftendelningsprincipen alltid skall frångås när det finns ett testamente av den först avlidne till förmån för någon annan än den efterlevande maken och detta även i de fall testamentstagarens rätt inskränks genom basbeloppsregeln. Att i vissa fall basbeloppsregeln skall föranleda skevdelning vid arvsbeskattningen medan den i andra fall inte skall det torde, sett med allmänhetens ögon, te sig svårförklarligt.

Det sist anförda leder vidare utskottet till den uppfattningen att det bör kunna underlätta beskattningsmyndigheternas arbete vid efterarv om avsteg från hälftendelningsprincipen alltid skall ske när tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Utskottet vill understryka att en sådan ordning inte leder till en lägre arvsbeskattning än huvudregeln. Som departementschefen framhåller aktualiseras basbeloppsregeln nämligen i mindre bon där de hösten 1986 höjda grundavdragen för bröstarvingar leder till att någon beskattning inte sker eller till att skatten blir låg. I själva verket förhåller det sig så enligt vad lagutskottet kan bedöma att i de fall arvslotterna överstiger grundavdraget hälftendelning leder till en för bröstarvingarna gynnsammare arvsbeskattning än en skevdelning.

Sammanfattningsvis förordar lagutskottet att 15 § 2 mom. andra stycket förslaget till ändring i AGL ges den innebörden att hälftendelningsprincipen skall frångås när tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet.

I propositionen föreslås att vid beräkningen av den efterlevande makens

SkU 1987/88:14

Bilaga

giftorättsandel hälftendelningsprincipen skall frångås när i arvsskatteärendet företes dom eller avtal mellan den efterlevande maken samt efterarvingar om jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap. 3 § äktenskapsbalken. Med efterarvingar jämställs testamentstagare vars rätt inträder först vid den efterlevande makens död. Bestämmelsen gäller endast i de fall efterlevande make är ensam dödsbodelägare.

Förslaget föranleder i och för sig inte några erinringar från lagutskottets sida. Utskottet vill emellertid erinra om de uttalanden rörande tillämpningen av jämkningsbestämmelserna i äktenskapsbalken som riksdagen gjorde då balken antogs (LU 1986/87:18 s. 20 och 21). Avsikten är att jämkningsregeln skall utnyttjas restriktivt och endast då ett äktenskapsförord i så hög grad missgynnar den ekonomiskt svagare av makarna att en tillämpning av äktenskapsförordet framstår som oskälig. När den efterlevande maken är ensam dödsbodelägare och således berättigad att ärva den avlidne makens kvarlåtenskap, däri inbegripet den avlidnes enskilda egendom, torde enligt utskottets mening förutsättningarna för jämkning av äktenskapsförord inte föreligga. Syftet med jämkningsregeln är nämligen att ge ett skydd åt den ekonomiskt svagare maken. När maken har rätt att ärva kvarlåtenskapen tillgodoses i allmänhet makens intressen fullt ut genom arvsrätten, och det förhållandet att en tillämpning av bestämmelsen kan leda till lägre arvsskatt för den efterlevande maken utgör inte skäl för jämkning. Utskottet kan endast tänka sig ett fall där det över huvud taget finns anledning att jämka ett äktenskapsförord till förmån för en arvsberättigad make, nämligen det fallet att den avlidne genom testamente bestämt att den i kvarlåtenskapen ingående enskilda egendomen skall tillfalla någon annan än den efterlevande. Om förutsättningarna för jämkning är för handen bör i den situationen den efterlevande kunna påkalla jämkning.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 1 december 1987 På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans Rosengren (s), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp).

SkU 1987/88:14

Bilaga

45 Avvikande meningar

1. Ikraftträdandetidpunkten

Bengt Harding Olson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Lagutskottet erinrar” och slutar med ”3 avslås” bort ha följande lydelse:

Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av förslaget till äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer den nya reformen att få genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt land. Med hänsyn härtill är det självfallet angeläget att ikraftträdandetidpunkten bestäms så att allmänhetens behov av information och rådgivning inför övergången till ett nytt regelsystem kan tillgodoses.

En för de enskilda viktig del av reformen på äktenskaps- och arvsrättens område utgörs av det nu framlagda förslaget till ändringar i arvsskattelagstiftningen. Rätteligen borde en proposition i ämnet ha förelegat redan i samband med de övriga reformförslagen. Så skedde emellertid inte utan regeringen avlämnade propositionen först den 9 november. Ett beslut i riksdagen om ändringar i arvsskattelagstiftningen torde kunna fattas först i mitten av december. Som framhålls i motion Sk20 innebär det att information om de skatterättsliga konsekvenserna av den nya familjerätten inte hinner spridas till allmänheten i så god tid före ikraftträdandet att de enskilda har någon reell möjlighet att anpassa sig till ändringarna i rättsläget. Uppenbart är också att många människor dröjt med att vidta erforderliga anpassningsåtgärder i avvaktan på besked om ändringarna i arvsskattereglerna. Eftersom tiden fram till ikraftträdandet nu är kort måste risken för att många drabbas av allvarliga rättsförluster bedömas som mycket stor.

Vid en samlad bedömning föreligger det enligt utskottets mening mycket starka rättssäkerhetsskäl för att hela reformen senareläggs. Lagutskottet tillstyrker således bifall till motion Sk20 yrkande 3.

2. Informationsfrågor

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Sedan riksdagen” och slutar på s. 4 med ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

Redan i samband med riksdagsbehandlingen av äktenskapsbalken m.m. och följdlagstiftningen höjdes kritiska röster mot att riksdagen skulle fatta beslut om en reform innan reformens samlade konsekvenser för bestående rättsförhållanden kunde överblickas.

Under utskottsbehandlingen av proposition 1986/87:1 med förslag till äktenskapsbalk m.m. yrkade sålunda moderaternas, folkpartiets och centerpartiets representanter i lagutskottet att riksdagen - såsom framhålls i det till betänkandet LU 1986/87:18 fogade särskilda yttrandet - inte skulle fatta beslut i lagstiftningsärendet förrän slutliga förslag framlagts om dels ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, dels följdlagstiftning, dels också nya regler gällande arvsbeskattningen.

SkU 1987/88:14

Bilaga

46 Vid behandlingen av proposition 1986/87:86 med förslag till följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. framfördes också kritik mot ett ikraftträdande redan den 1 januari 1988. Som skäl åberopades att propositionen innebar en alltför snävt tilltagen övergångsperiod med hänsyn til! att reformen krävde en omfattande information till allmänheten och till att medborgarna behövde rådrum för att anpassa sig till de nya reglerna.

I den reservation som fogades till utskottsbetänkandet LU 1986/87:26 yrkades därför sammanfattningsvis att den nya familjerättsliga lagstiftningen skulle träda i kraft den 1 januari 1989.

Utvecklingen har visat att den kritik som sålunda framfördes var berättigad. De åtgärder som hittills vidtagits från regeringens sida i syfte att informera allmänheten är otillräckliga. Vidare har regeringen först den 9 november framlagt en proposition om följdändringar i arvsskattelagstiftningen, vilket medför att ett riksdagsbeslut i frågan troligen kan fattas först ca två veckor före ikraftträdandet. I yttrande över lagrådsremissen med förslag till ändringar i AGL har lagrådet understrukit att det är ett utomordentligt starkt samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga och arvsskatterättsliga förändringar som förestår. Med hänsyn särskilt till den korta tid som står till förfogande innan de nya reglerna träder i kraft har lagrådet förordat att information om den nya lagstiftningens innebörd i arvsskatterättsligt hänseende sprids på ett effektivt sätt.

Utskottet konstaterar att till följd av regeringens senfärdighet med arvsskattelagstiftningen det stora flertalet människor i vårt land som berörs av reformen får en orimligt kort tid att sätta sig in i de samlade konsekvenserna av den nya familjerätten och att anpassa sina förhållanden till den. Risken för att många personer kommer att drabbas av rättsförluster är därför påtaglig. För att denna risk skall kunna motverkas och för att medborgarna skall få underlag för en bedömning av vilka åtgärder som de måste vidta krävs enligt utskottets mening att regeringen skyndsamt ger allmänheten en omfattande information om de nya reglerna. Viktigt är härvidlag att informationen utformas så att den verkligen når ut till allmänheten. I detta hänseende kan mera extraordinära informationsåtgärder vara påkallade.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Per Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anför:

Skatteutskottet har utan begränsningar berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:61 angående ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. jämte motioner.

Lagutskottets majoritet har beslutat att endast yttra sig över en begränsad del av propositionen jämte vissa motionsyrkanden. För vår del anser vi att det varit naturligt att utskottet - som haft att bereda förslaget till ny äktenskapsbalk, m.m. - utnyttjat den erbjudna möjligheten att vaka över harmonin i rättsordningen och över att, i likhet med vad lagrådet uttalat (s.

SkU 1987/88:14

Bilaga

87), den civilrättsliga grundregleringen inte betas sin verkan genom den arvsskatterättsliga regleringen. Detta berör i detta sammanhang frågorna om efterlevandes skattskyldighet, rimligt rådrum enligt 17 § andra stycket AGL och skattemyndighetens samrådsskyldighet.

På grund härav hade utskottet bort yttra sig även över motion Sk20 yrkandena 1, 2 och 4.

SkU 1987/88:14

Bilaga

gotab Stockholm 1987 14082