om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äkktenskapsbalken, m.m.

Regeringens proposition

Ås

EI

1987/88:61 es

om ändringar i arvs- och

Prop.

gåvoskattelagstiftningen med anledning av

1987/88: 61

äktenskapsbalken, m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 november 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen som föranleds av den familjerättsreform som träder i kraft den I januari

1988.

Som cn huvudregel föreslås även i fortsättningen gälla att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i de bouppteckningar som skall ges in till tingsrätterna. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente.

I propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna

frångås i fler fall än nu. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel skall därvid kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare I den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan

överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna

ligga till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av

bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande

begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Enligt förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkats kunna beaktas vid beskattningen. VF Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 61

vid arvsbeskattningen höjs från 100000 kr. till 200000 kr.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne maken hade enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om för-

delningen vid den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning. Propositionen innehåller också förslag om att vissa verkliga delningar,

som leder till högre skatt än vad som skulle bli följden av en schematisk

hälftendelning, skall ges in till beskattningsmyndigheten. Reglerna om efterbeskattning och återvinning föreslås justerade i enlighet härmed. I propositionen föreslås en långtgående förenkling av reglerna om beskattning av försäkringar.

Till följd av den nya regleringen av samboförhållanden som även omfattar homosexuella sambor föreslås i propositionen att sambor i arvsbeskattningshänscende skall jämställas med makar.

I övrigt innebär förslagen i huvudsak en formell anpassning av arvsskat-

tereglerna till den nya familjerättsliga lagstiftningen.

Propositionen innehåller även förslag till vissa följdändringar i kommu-

nalskattelagen. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1988.

Lagförslagen i propositionen har granskats av lagrådet. Propositio-

nen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 30), lagrå-

dets yttrande (s. 84) och föredragande statsrådets ställningstagande

till lagrådets synpunkter (s. 103). Den som vill ta del av samtliga skäl

för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

ro

Propositionens lagförslag

I Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 8,35 §4 mom., punkt I av anvisningarna till

31 § och punkt 2a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 8!

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest vad som vid bodelning tillfallit

på grund av giftorätt tillfallit make make eller sambo eller vad som för-

eller vad som förvärvats genom = värvats genom arv, testamente, för-

arv, testamente, fördel av oskift bo = del av oskift bo eller gåva; eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses 135 §3—4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst

100 kronor:

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning. som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller

på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte-

pliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag:

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen

utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock

att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på

! Lydelse enligt prop. 1987/88:42 och 44.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § I mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels

i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller

skadade egendomen i stället hade sälts, hade varit att hänföra till intäkt av

fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar

skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel-

se: vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av

annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,

som utgått på grund av skadeförsäkring, och premicåterbetalning på grund

av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-

lopp för är:

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke

utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för

utgivet belopp:

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens

räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat-

bidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning en-

ligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av

regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till delta-

gare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag

likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag

för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag:

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel:

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,

sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala

eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:

kommunalt bostadstillägg till handikappade:

bostadsbidrag som avses i för- bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga — ordningen (1987:818) om bostadsbostadsbidrag till barnfamiljer eller — bidrag ull barnfamiljer eller förordförordningen (1976:262) om stats- = ningen (1987:870) om bostadsbikommunala bostadsbidrag; drag till vissa hushåll utan barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna

medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför

domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning. traktamente eller ersättning för tidsspillan:

sädan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid

första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka

avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skatt-

skyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte

överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som

den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75a § fjärde stycket uppbördslagen

(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen

(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet

beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel-

skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:000):

ränta som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom. c) och d) taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt I 1 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §

4 mom.” Avyttras annan egendom än som avses i 2—3 a mom., räknas som skattepliktig realisationsvinst: om egendom innehafts

Skatteplikt enligt första stycket Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldi- inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendo- ge förvärvat den avyttrade egendomen genom köp, byte eller därmed men genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Har han förvärvat jämförligt fång. Har han förvärvat

egendomen genom gåva av make egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har cegendo- eller skyldeman och har cgendomen av givaren förvärvats genom men av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt köp, byte eller därmed jämförligt

fång, skall dock frågan om och i vad fång, skall dock frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas med skall anses föreligga bedömas med

hänsyn till sistnämnda fång. Mot- hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla om make vid svarande skall gälla om en make bodelning i anledning av andra ma- eller en sambo vid bodelning i an-

kens död erhållit egendom, som ledning av den andra makens eller

förstnämnda make före äktenska- sambons död erhållit cgendom.

pets ingående eller under äktenska- som den förstnämnda maken eller

pet förvärvat genom köp, byte eller sambon förvärvat genom köp, byte därmed jämförligt fång. eller om eller därmed jämförligt fång, eller

Scnaste lydelse 1983: 1043.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

make vid bodelning av annan anled- om en make eller en sambo vid bo-

ning än den andra makens död er- delning av annan anledning än den hållit egendom, som någondera andra makens eller sambons död maken före äktenskapets ingående erhållit egendom, som någon av eller under äktenskapet törvärvat makarna eller sumborna förvärvat genom köp. byte eller därmed jäm- genom köp. byte eller därmed jäm-

förligt fång. Har även den skatt- förligt fång. Har även den skattskyldiges fångesman erhållit egen- skyldiges fångesman erhållit cgendomen såsom gåva av make eller domen såsom gåva av make eller skyldeman eller vid sådan bodel- skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall be- ning som nyss nämnts, skall be-

dömningen ske som om avyttringen dömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat egendomen dessförinnan förvärvat egendomen

på annat sätt än genom sådan gåva på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning. eller bodelning.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångs-

försäljning som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning

av reäalisationsvinst är vinsten skattepliktig endast om det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat. Avyttras egendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag av

delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyl-

dige erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan antagas bli till

nytta för företagets verksamhet.

Anvisningar

till 31 §

l.: Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgär på grund av föregående tjänsteförhällande, dels belopp. som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av

folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pen-

sionsförsäkring. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att

försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepen-

sionsförsäkring förstås pensionsförsäkring. som har samband med tjänst

och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som — om en anställd avlidit — tagits av den anställdes

arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgif-

ten.

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans

make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande

> Lydelse enligt prop. 1987/88:52.

förhällanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevande-

pension på sin makes eller den sammanbocndes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk

person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande. riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre

ålder. Älderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under

den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra

när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma

belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av

punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkra-

de, vara förmånstagare. Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen celler har nedsatt arbetsförmåga. Inva-

lidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

I. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under I,

3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till

förmän för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och

får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande

pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört. får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som

avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.

Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Prop. [987/88:61 lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på

sådan persons liv som avses I föregående stycke H., skall pensionen upphö-

ra senast när barnet fyller 16 år.

Som eflterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller

efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har ut-

gätt under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå under återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make. som skall börja utgå omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans arsbelopp inte överstiger den livsvariga pensionens ärsbelopp.

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år. dock med den inskränkningen att. då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha

fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 är och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall erläggas under tid. som inte med mera än fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst

skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämn-

da tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid. som med fem år understiger den tid under vilken försörj-

ningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person ull vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta. person som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter. som anges för penstionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan före-

skrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livsud får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller

efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring.

2. på grund av utmältning liksom vid ackord eller konkurs eller 3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring

skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av för- ringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsför- säkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestäm- säkring får utan hinder av bestämmelserna 1 denna lag ske. om det melserna i denna lag. ske om det

tekniska återköpsvärdet uppgår till tekniska återköpsvärdet uppgår till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse högst 10000 kronor eller om sär- högst 10000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskat- skilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan med- teverket på särskild ansökan med-

ger det. ger det. Bestämmelserna i lagen hindrar inte heller återbetalning en-

ligt 13 kap. 4§ äktenskapsbalken

av försäkringstagarens — tillgodo-

havande.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast

under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna I denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan

försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Mcd kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svaran-

de förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäk-

ring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid

dess ingående. . Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring

som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäktingsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna

som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt, får talan inte föras.

till 36 §

2a.? Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av

fastighet eller av rörelse fjfr punkt I av anvisningarna till 35 §) får i

omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt I räknas även kostnad, som under tid. då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande fall del därav har

beräknats enligt 24 § 2 mom.. har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på

grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b eller c och för vilken

bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de

" Senaste lydelse 1986: 1113.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nedlagda kostnaderna har uppgått till minst 3000 kronor. Kostnad, som

har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket

arbete som har utförts. Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt

reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke — som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund

av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång

eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr

punkterna 1, 4, 7 och 9 av anvisningarna till 22 § samt punkterna 1, 8 och

16 av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet

minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år

då avdraget har understigit 3000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall mins-

kas även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med

ianspråktagande av investeringsfond e.d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats

före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952.

Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag

som belöper på tid före är 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederla-

get för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde

uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den

avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo är får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsva-

rande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avytt-

ringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstbe-

räkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo är före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte

stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats Har avyttrad fastighet förvärvats

genom arv eller testamente eller ge- genom arv eller testamente cller genom bodelning i anledning av ma- nom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i kes eller sumbos död, får den skattstället för köpeskilling eller motsva- skyldige, i stället för köpeskilling rande vederlag för fastigheten vid eller motsvarande vederlag för fas-

närmast föregående köp, byte eller tigheten vid närmast föregående därmed jämförliga fång eller i stället köp, byte eller därmed jämförliga för ett med stöd av föregående styc- fång eller i stället för ett med stöd

ke framräknat värde, som ingångs- av föregående stycke framräknat

värde upptaga 150 procent av fas- värde, som ingångsvärde upptaga tighetens taxeringsvärde året före 150 procent av fastighetens taxe-

det år då dödsfallet inträffade eller ringsvärde året före det år då dödsmotsvarande i arvsskattehänseende fallet inträffade eller motsvarande i

gällande värde, förutsatt att döds- arvsskattehänscende gällande värfallet ägt rum efter år 1952. Ägde de, förutsatt att dödsfallet ägt rum dödsfallet rum efter år 1970 får efter år 1952. Ägde dödsfallet rum

dock som ingångsvärde upptagas efter år 1970 får dock som ingångsendast 133 procent av taxeringsvär- värde upptagas endast 133 procent det eller motsvarande i arvsskatte- av taxeringsvärdet eller motsvaranhänseende gällande värde. Fanns de i arvskattehänseende gällande

taxeringsvärde cj åsatt året före det värde. Fanns taxeringsvärde ej

år då dödsfallet inträffade, får mot- åsatt året före det år då dödsfallet svarande värde uppskattas på sätt inträffade, får motsvarande värde

som angives i femte stycket sista uppskattas på sätt som angives i

meningen. Har ingångsvärdet upp- femte stycket sista meningen. Har

tagits med stöd av bestämmelserna ingångsvärdet upptagits med stöd

i detta stycke, skall hänsyn vid av bestämmelserna i detta stycke, vinstberäkningen icke tagas till skall hänsyn vid vinstberäkningen

kostnader och avdrag, som belöper icke tagas till kostnader och av-

på tidigare år än året före dödsåret. drag, som belöper på tidigare år än året före dödsåret.

Beräknas ingångvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den det därav som kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den

avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages följande. Har taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid avyttringen som belöper på egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. Kan den skattskyldige visa att den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, är mindre än den

andel av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet slag, får dock taxeringsvärdet reduceras

på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — om det inte har beräknats enligt trettonde stycket sista meningen — liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminsk-

ningsavdrag och andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under

den tid då fastigheten har innehafts. Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10000 kronor, avdrages

ytterligare ett belopp av 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår före

taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå till

10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag

medges inte för udigare år än år 1952 och inte heller för senare år än år

1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett

avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte

stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde

stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej

ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år tagits I anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter

utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning

av de beloppsgränser som anges i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endast om avyttringen har omfattat bostadsbyggnad som vid tiden för avyttringen var huvudbyggnad för hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen — i stället

för att beräknas enligt första meningen — tas upp till ett belopp som

motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. — som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av

fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till I krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen. Vadi de fem första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i

punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förekommande fall

minskat med värdeminskningsavdrag m.m. — anses belöpa på den del av

fastigheten som ersättningen avser, som cengångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall

minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

stycket av anvisningarna till 35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något

omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för

återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminsk-

ningsavdrag m.m. — för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga

omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminsk-

ningsavdrag m.m. — för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige

under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under

innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fas-

tigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fastigheten eller del därav med Jedning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum, är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete efler därmed jämförligt reparations- och

underhällsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skadeersätt-

ning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning

uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket

till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen

och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger

återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt

tionde stycket.

Avyttrar delägare i fämansföretag eller honom närstående person fastig-

het till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke

beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den nya bestämmelsen i

punkt I av anvisningarna till 31 § gäller även för försäkringar som har tecknats före utgången av år 1975.

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs 1 fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt! dels att 8 §, 12 8,15 § 1.2 och 3 mom... 16. 17, 28, 32, 39, 45-47, 51, 54,

59 och 67 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och I5a §§, och ett nytt moment, 15 § I a mom. av följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 3a§ Vad som I denna lag föreskrivs

om sambor gäller sådana sambo-

förhållanden där en ogift kvinna

och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

a

8§

Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egen- eller på grund av testamente egen-

dom. som tillfallit någon med fri dom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, annan celler ä flera efter varandra,

inträder skattskyldighet för senare inträder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavares förvärv, då föregående innehavares rätt upphör. rätt upphör. I fall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken in-

träder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens död.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss

egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ena till den andre. I fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

12 8

Har någon i enlighet med lagen Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal in- (1927:77) om försäkringsavtal in-

satts såsom förmånstagare och er- satts såsom förmånstagare och er-

håller han vid försäkringstagarens håller han vid försäkringstagarens

död förfoganderätten över försäk- död förfoganderätten över försäkringen eller. utan att sådan rätt ringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av förvärvas. utbetalning på grund av försäkringen. skall vad förmånsta- försäkringen, skall vad förmånsta-

S cenaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. > Senaste lydelse 1964:310. + Senaste lydelse 1982:1191.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

garen sålunda bekommer vid beräk- garen sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom nande av arvsskatt anses såsom

arvfallen egendom. Vad nu sagts arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på skall gälla jämväl vad som tillfaller

grund av stadgandet i 104 § andra någon enligt bestämmelserna i

stycket nämnda lag tillfaller döds- 104 § undra stycket nämnda lag. bodelägare, vilken är berättigad till Hälften av vad som tillfaller försäklaglott, med iakttagande dock av ringstagarens make i egenskap av vad beträffande fördelning av så- förmånstagare är fritt från skatt. dant förvärv kan vara bestämt i

skifteshandling, vilken jämlikt 16 §

lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens

make insatts såsom förmånstaga-

re, föreligger icke skattskyldighet

för den del av förvärvet, som mot-

svarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt

15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på

grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräk-

nande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare

säsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person

förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv. som jämlikt 37 § 2 mom. är

i beskattningshänseende likställt med gåva. får likväl från värdet av vad

som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren cj avräknas mer än ett

belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapital-

försäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall

denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren

skolat äga rum. Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än

pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån

vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäk-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370). Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses I punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av

förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om cen sådan försäkring som — om den inte hade varit utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna 1 fjärde stycket andra meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

15 §

I mom.? Andel, som vid bo- I mom. Andel, som vid bodeldelning skall tillfalla efterlevande ning skall tillfalla efterlevande

make, beräknas till hälften av ma- make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där karnas behållna giftorättsgods. Den ej unnat följer av 13 kap. 12 B$ and- efterlevande makens andel skall

ra stycket giftermålshalken eller dock beräknas i enlighet med en

andelen enligt lag blivit annorlunda bodelningshandting som ges in i

bestämd vid bodelning, varöver i skatteärendet under förutsättning behörig ordning upprättad hand- att bodelningen förrättats enligt ling föreligger i skatteärendet. lug. Med bodelning likställs det fall utt i skatteärendet föreligger

I. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst denne, har rätt till arv eller testamente, enligt lug har bestämt vad som skall tillkomma

den efterlevande med äganderätt

och med fri förfoganderätt.

2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken eller

3. dom eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge

eller testamentstagare som uvses i

punkten I, vari 12 kap. 3 § äkten-

skapsbalken tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken till- Är äldre giftermålsbalken till-

+ Senaste lydelse 1969:623.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämplig å förmögenhetsförhållande- lämplig å förmögenhetsförhållande-

na i boet. beräknas den andel, som nå I boet, beräknas den andel, som

tillfaller efterlevande make såsom tillfaller efterlevande make såsom

fördel, giftorätt och morgongåva, fördel, giftorätt och morgongåva,

till hälften av den gemensamma be- till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer hållningen i boet, där den inte enligt

av I3 kap. 12 § andra stycket nva lag annorlunda bestämts vid boskifgiftermålsbalken eller andelen en- te och däröver i skatteärendet före-

ligt lag annorlunda bestämts vid bo- ligger behörigen upprättad handskifte och däröver 1 skatteärendet ling. Med boskifte likställs sådant föreligger — behörigen — upprättad avtal som avses I första stycket I.

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

Har efterlevande make enskild När efterlevande makes enskilda egendom, skall bouppteckningen egendom enligt 20 kap. 4 § ärvdavara åtföljd av skriftlig uppgift om balken antecknas i bouppteckning,

värdet av sådan egendom i den skall vid dess värdering 20—27 §§ mån det krävs för tillämpning av 13 äga motsvarande tillämpning.

kap. 12 § andra stycket giftermåls-

balken i skatteärendet. Vid uppskattning av egendomens värde

äga 20-27 §§ motsvarande tillämpning.

La mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

I. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § I mom. första stycket med tillämpning av 12 kap. 25 äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset,

2. om den efterlevande makens

enskilda egendom med tillämpning

uv 10 kap.4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § I mom. första stycket, eller

3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande maken.

Sådan handling som avses i första stycket skall ges in tillsammans

med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter det att bouppteckningen getts in men innan beslut meddelats om fastställande

av skatt, skall handlingen ges in till

beskattningsmyndigheten.

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 61

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

2 mom." Har kvarlåtenskap 2 mom. Har kvarlåtenskap till-

tillkommit efterlevande make så- kommit efterlevande make såsom arsom arvinge och äga vid dennes vinge och har vid dennes död den

död den först avlidnes arvingar först avlidnes arvingar rätt till andel i

taga andel i den efterlevandes bo, den efterlevandes bo, beräknas denberäknas denna andel till hälften na andel till hälften, om inte annat

därav, såframt icke jämlikt 3 kap. sägs I andra-fjärde styckena. 2§ ärvdabalken annat föranledes Andel som nu sagts skall bestäm-

av förefintligheten av enskild egen- mas med tillämpning av 3 kap. 28 dom eller testamente till förmån för tredje stycket ärvdabalken, om annan än den efterlevande, eller 1. makarna eller någon av dem andelen blivit enligt lag annorlunda ägde enskild egendom vid den först bestämd vid delningsförrättning, avlidne makens död, varöver behörig handling föreligger 2. den först avlidne genom testai skatteärendet. mente så förordnat att något av

kvarlåtenskapen vid dennes död

tillföll annan än den efterlevande maken, 3. den först avlidne efterlämna-

de bröstarvinge som inte är den ef-

terlevande makens bröstarvinge

och denne inte avstod från sin rätt

till arv till förmån för den efterle-

vande maken eller

4. den efterlevande makens an-

del efter den först avlidne maken i

fall, som avses i 15 § I mom. första

stycket, enligt lag blivit bestämd till

annat än hälften av boet.

Har den andel i den sist avlidne

makens bo som tillkommer den

först avlidnes arvingar vid del-

ningsförrättning blivit enligt lag be-

stämd till annat än hälften av boet

och föreligger i skatteärendet i be-

hörig ordning upprättad handling

över förrättningen, skall andelen

bestämmas i enlighet med denna.

Ett ytterligare undantag från

första stycket följer av 3 kap. 8 §

ärvdabalken.

I fall; som avses i 12 kap. I $ 1 fall. som avses i 12 kap. 1§

ärvdabalken, skall vad i föregående ärvdabalken, skall vad i första-fjär-

stycke stadgas äga motsvarande de styckena stadgas äga motsvarantillämpning, där ej annat följer av de tillämpning. där cj annat följer testamente, varom fråga är. av testamente, varom fråga är.

I bouppteckning skall anges om

den avlidne tidigare varit gift och

om det finns efterarvingar till den

uvlidnes tidigare bortgångne make.

5 Senaste lydelse 1964:310.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

I sådant fall skall bouppteckning

och, i förekommande fall, delnings-

handling avseende den först avlid-

nes dödsbo ges in till beskattnings-

myndigheten.

3 mom. Sådan handling röran- 3 mom. En sådan handling rö-

de delning av dödsbo, som : I och 2 rande delning av dödsbo, som avmom. sägs, skall vid ingivandet ses I I, Ja och 2mom. skall vid

vara åtföljd av bestyrkt avskrift. In- ingivandet vara åtföljd av styrkt av-

gives cj avskrift, skall sådan på be- skrift eller styrkt kopia. Inges ej av-

kostnad av dödsboet eller den skrift eller kopia. skall sådan göras

skattskyldige ragas. Avskriften för- på bekostnad av dödsboet eller den varas hos beskattningsmyndighe- skattskyldige. Avskriften eller koten. pian förvaras hos beskattningsmyn-

digheten.

15a§

Om bodelning skall äga rum en-

ligt lagen (1987:232) om sambors

gemensamma hem, skall den andel

som skall tillfalla den avlidnes sam-

bo vid fördelning av bostad och bo-

hag beräknas till hälften av den be-

hållna egendomen om inte annat

följer av 12 § andra stycket nämnda

lag eller andelen blivit enligt lag

annorlunda bestämd vid bodelning

över vilken i behörig ordning upp-

rättad handling föreligger i skatte-

ärendet.

För sambons sålunda beräknade

andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som av-

ses I första stycket ges in till be-

skattningsmyndigheten gäller vad

som stadgas i 15 §3 mom.

16 §e

Föreligger i skatteärendet i behö- Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskiftes- rig ordning upprättad arvskifteshandling, skola arvingars och handling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter universella testamentstagares lotter

beräknas enligt skifteshandlingen beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av där! angivna med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 § avsedd värden, dock icke där i 15 eller 15

delning av boet skett annorlunda än a $ avsedd delning av boct skett anenligt lag celler universell testa- norlunda än enligt lag eller univermentstagares lott enligt skiftes- sell testamentstagares lott enligt handlingen utgör större del av kvar- skifteshandlingen utgör större del låtenskapen än i testamentet be- av kvarlåtenskapen än i testamenstämts. Om i skifteshandling angi- tel bestämts. Om 1 skifteshandling

$ Senaste lydelse 1958: 562.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse vits grunden för blivande delning av angivits grunden för blivande del-

från skiftet undantagen egendom ning av från skiftet undantagen

ävensom dess värde, skall jämväl egendom ävensom dess värde, skall

sådan egendom anses fördelad å Jämväl sådan egendom anses för-

lotterna enligt angiven grund. delad å lotterna enligt angiven

grund.

Har sammanlagda värdet av arv- Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testaments- ingars och universella testamentstagares sålunda bestämda lotter i tagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i vad som återstår av behållningen i dödsboet. beräknad på sätt i 13, dödsboet, beräknad på sätt i 13,

20-23 och 27 §§ stadgas, sedan 20-23 och 27 §§ stadgas. sedan

därifrån avräknats dels efterlevan- därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria an- de makes jämlikt 15 8 skattefria an-

del, dets legat, dels i 118 2 del eller efterlevande sambos enligt

mom. omförmäld skattelott och IS a $ skattefria andel, dels legat. dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§8 dels i 11 § 2 mom. omförmäld skat-

först framdeles beskattningsbar telott och dels värdet av jämlikt 6 cgendom, skola lotterna bestäm- och 788 först framdeles beskattmas säsom om det belopp, varmed ningsbar egendom, skola lotterna deras sammanlagda värde understi- bestämmas såsom om det belopp.

ger dödsbobehällningen efter nu varmed deras sammanlagda värde

nämnd avräkning, uppdelats å lot- understiger dödsbobehållningen cfterna i förhållande till deras storlek. ter nu nämnd avräkning, uppdelats

å lotterna i förhållande till deras

storlek.

Skifteshandling skall vid ingivan- När skifteshandling ges in till bedet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. skattningsmyndigheten gäller vad Ingives ej avskrift, skall sådan på som stadgas i 15 83 mom. bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

17 §7

För företeende av sådan handling För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som av- rörande delning av dödsbo, som avses I 158, eller av arvskifteshand- ses 1 15 & I, I a och 2 mom. eller av ling skall av beskattningsmyndighe- sådan handling, som avses i 15 a §, ten medgivas anstånd med skattens eller av arvskifteshandling skall av fastställande. sävitt arvinge, uni- beskattningsmyndigheten medgivas versell testamentstagare, boutred- anstånd med skattens fastställande. ningsman eller testamentsexekutor såvitt arvinge, universell testa-

gör framställning därom i samband mentstagare. boutredningsman el-

med ingivande inom vederbörlig tid ler testamentsexekutor gör framav bouppteckning för inregistre- ställning därom i samband med inring. givande inom vederbörlig tid av bo-

uppteckning för inregistrering. Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteck-

ningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det be-

7” Senaste lydelse 1986:1206.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse lopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamen-

te, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast

skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteck-

ningens registrering.

På framställning av delägare, bo- På framställning av delägare, bo-

utredningsman eller testamentsexe- utredningsman eller testamentsexekutor i dödsbo efter den. som vid kutor i dödsbo efter den, som vid

sin död ej hade hemvist i riket, skall sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av för förrättande av sådan delning av

dödsbo. som avses i 15 §, eller av dödsbo, som avses 1 15 8 I eller 2

arvskifte anstånd beviljas med av- mom. eller 15 a §. eller av arvskifte

lämnande av deklaration, därvid anstånd beviljas med avlämnande

bestämmelserna i första och andra av deklaration, därvid bestämmel-

styckena skola äga motsvarande serna i första och andra styckena

tillämpning. skola äga motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas till länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit

gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och

icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattnings-

myndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 5

Till klass I hänföras efterlevan- Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, de make, sambo, barn, avkomling make till barn och efterlevande till barn. make och sambo till barn make till avlidet barn. Detta gäller och efterlevande make eller sambo även om barnet eller avkomlingen till avlidet barn. Detta gäller även

till följd av adoption förlorat sin om barnet eller avkomlingen till

arvsrätt efter arvlåtaren. följd av adoption förlorat sin arvs-

rätt efter arvlåtaren. Som skattefritt avdrages från lott Som skattefritt avdrages från lott

som tillkommer den avlidnes efter- som tillkommer den avlidnes efter-

levande make 700000 kronor. från levande make eller sambo 200000

vad som tillkommer annan i klass I kronor, från vad som tillkommer

50 000 kronor och från lott, som be- annan i klass I 50000 kronor och

skattas enligt klass II eller klass II. från lott. som beskattas enligt klass 15000 kronor. Har barn eller av- II eller klass II. 15 000 kronor. Har

komling till avlidet barn vid skatt- barn eller avkomling till avlidet skyldighetens inträde cj fyllt 18 år. barn vid skattskyldighetens inträde

avdrages ytterligare 5000 kronor ej fyllt 18 år. avdrages ytterligare för varje helt år eller del därav, som 5000 kronor för varje helt år eller

då återstod till dess sagda ålder del därav, som då återstod till dess uppnås. sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som Styvbarns- och fosterbarnsför-

vid tiden för dödsfallet sammantlev- hållande räknas lika med skyld-

de med den uvlidne, om de skap. Med fosterbarn avses barn, sammanlevande tidigare varit gifta som före fyllda 16 år stadigvarande med varandra eller gemensamt ha vistats i den avlidnes hem och där-

eller ha haft barn. Motsvarande vid erhållit vård och fostran som

" Senaste lydelse 1986:1198.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

gäller, i förhållande till den avlid- eget barn.

nes barn. beträffande den som '

sammanlevt med barnet. Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före

fyllda 16 år stadigvarande vistats i

den avlidnes hem och därvid erhål-

lit vård och fostran som eget barn. .

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller 1. Till klass HI hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala.

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål:

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv:

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahälta allmän

samlingslokal, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §. För skattelott, som i 11 8 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skat-

tepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal. Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

—- 100000 1076 inom skiktet:

100 .000—- 200 000 10000 + 2090 ” :

200 000- 400 000 30000 + 3092 ” :

400 000—- 800 000 920000 + 40 80 ” ;

800 000-8 000 000 250 000 + 5026 ” i 8 000 000- 3850 000 + 6096 ”

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

Klass IH Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

- 25000 15 22 inom skiktet;

25000- 50000 3750 + 25970 ” ;

50 000—- 100 000 10000 + 3597 ” :

100 000—- 200000 27 500 + 45 46 ” :

200 000-2 000 000 72500 + 5596 "

2000 000— 1062 500 + 65 46

Klass IH

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

—-30 000 1096 inom skiktet: 30 000—60 000 3000 + 2096 ” ; 60 000—- 92000 + 30 Ze

32 §”

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, bli-

vit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av handling, som avses i IS eller 16 8; handling, som avses i IS $ I, Ia

och 2 mom., I5 a § eller 16 §:

d) beträffande — bouppteckning d) omständighet inträffat som yppats felaktighet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning; 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tilllägg till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder. att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits:

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 8;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som

avses I 18 8:

h) kunskap vunnits om att sådan

delning som avses i 15 § I a mom.

har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskatt-

ning ske med sålunda felande belopp.

39 Fin

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler. husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för

? Senaste lydelse 1980:75. 9 Senaste lydelse 1974:312. [Ng [Se

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000 kronor:

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst; c) för vad make vid bodelning, c) för vad make eller sambo vid

som förrättats av annan anledning bodelning, som förrättas av annan

än makes död, erhållit utöver ho- anledning än makes eller sambos

nom enligt lag tillkommande andel i död, erhållit utöver honom enligt

boet, i den mån värdet av vad ma- lag tillkommande andel, i den mån

ken bekommit icke överstiger vär- värdet av vad maken eller sambon det av hans giftorättsgods eller, om bekommit icke överstiger värdet av

äldre — giftermålsbalken är = till- hans i bodelningen ingående egenlämplig, värdet av samfälld egen- dom eller, om äldre giftermålsbal-

dom, som av honom i boet vid äk- ken är tillämplig, värdet av samfälld

tenskapets ingående eller därefter egendom, som av maken i boet vid

införts: äktenskapets ingående eller däref-

ter införts:

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda

värdet av dessa gåvor icke överstiger 2000 kronor.

45 §!

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

DD egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin

död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här

förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom I dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket:

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än

vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft cgendom med i 8 § första stycket avsedd rät:

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs. i fall där arvsskatt skall

beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död: är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare. skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats:

C) angående sådan i 32 § a—c C) angående sådan i 32 § a—c

och e—2g samt i 33 § 2 mom. angi- och c—A samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning. dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall

som avses I 32 § a) testamente, var- som avses i 32 § a) testamente, var-

om kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit beva-

kat; kat och ej heller när sådan delning

som avses 1 32 § h) har ägt rum

innan beslut meddelats om faststäl-

lande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

1 Senaste lydelse 1981:390.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §!?

Deklaration skall, i fall som an- Deklaration skall. i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), givas 1 45 § under A), B) och C), vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som angivas under A) 1), 2) nat i fall som angivas under A) 1), 2)

och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) från det skattskyl-

dighet inträdde; dighet inträdde:

under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades till den skattskyldige: till den skattskyldige:

under C) från det kännedom cr- under C) i fall som avses i 32 § h)

hölls angående den omständighet, från det att delningen skedde och i

som föranleder efterbeskattningen. övrigt från det att kännedom er-

hölls angående den omständighet,

som föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 §& under D) skall deklaration avlämnas till beskau-

ningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyl-

dighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses. försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

47 dä! Deklaration skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift om

A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist:

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför:

3) förhållandet mellan arvlätaren (testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande. efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas:

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts:

5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv. som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) D, 2). 3) och 5) angivna:

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskatt-

ningshänseende likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist:

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till motta-

garen av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan. eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning jämlikt 40 % av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållan-

de efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas;

!? Senaste lydelse 1964:669.

!3 Senaste lydelse 1981:1118.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv. till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på

livstid innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skola jämväl föregående innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som avses 130 § andra stycket, gälla närmast föregående inneha-

varen.

Deklaration som avser gåva eller Deklaration som avser gåva celler

annat enligt 37 § därmed i beskatt- annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång. av- ningshänseende likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, fattas på blankett enligt formulär,

som fastställs av regeringen eller av som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen be- den myndighet som regeringen be-

stämmer. Deklarationen skall åtföl- stämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar, innefattande upp- jas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som är lysning om de förhållanden, som är av betydelse för skattens bestäm- av betydelse för skattens bestäm-

mande. Har bouppteckning efter mande. Har bouppteckning cfter utlänning förrättats här men vid in- utlänning förrättats här men vid in-

givandet av deklaration angående givandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu icke blivit in- kvarlåtenskapen ännu icke blivit in-

registrerad, skall vid deklarationen registrerad, skall vid deklarationen

fogas bouppteckningen i huvud- fogas bouppteckningen i huvud-

skrift eller bestyrkt avskrift. skrift eller bestyrkt avskrift. Till de-

klaration som ges in med anledning

av att sådan delning som avses i

15 § I a mom. har skett skall hand-

lingen fogas. Om sådan handling

gäller vad i 15 §3 mom. är stadgat.

St 8

Ärende rörande fastställande av Ärende rörande fastställande av

skatt. som ej skall uttagas efter de- skatt, som ej skall uttagas efter de-

klaration, upptages till avgörande klaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som uvses i 20 kap. eller tilläggsbouppteckning, eller 10 § ärvdabalken, eller när hand- när handling som avses i 49 a 8 in-

ling som avses 149 a § inkommit till kommit till beskattningsmyndighe-

beskattningsmyndigheten eller, där ten eller. där jämlikt 17 § anstånd jämlikt 17 § anstånd med skattens med skattens fastställande blivit be-

fastställande blivit beviljat, när till viljat. när till beskattningsmyndig-

beskattningsmyndigheten = ingivits heten ingivits handling, för vars föhandling, för vars företeende an- reteende anståndet beviljats. eller,

ståndet beviljats, eller, om sådan om sådan handling icke ingives handling icke ingives inom an- inom anståndstiden, vid utgången ståndstiden, vid utgången av sist- av sistnämnda tid eller, då jämlikt

14 Senaste lydelse 1981:1118.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) 32 § a) efterbeskattning skall äga

efterbeskattning skall äga rum till rum till följd av bevakning av där följd av bevakning av där omför- omförmält testamente, vid bevakmält testamente, vid bevakningen. ningen.

Bevis om det belopp, vartill skat- Bevis om det belopp, vartill skat-

ten blivit fastställd, skall tecknas på ten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning eller handling, som bouppteckning, tilläggsbouppteckavses i 20 kap. 10 § ärvdabalken ning eller handling, som avses i

eller 1 49 a §. När efterbeskattning 49 a §. När efterbeskattning enligt

enligt 32 § a) skall ske till följd av 32 § a) skall ske till följd av bevakbevakning av testamente. skall så- ning av testamente, skall sådant bedant bevis tecknas på utgående ex- vis tecknas på utgående expedition pedition angående bevakningen. angående bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, sKall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats. och den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

54 äs

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens död, ävensom i 52 § I mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet. dock icke där fråga är om lott. som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller förvärv, som avses i I & andra stycket eller 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Saknas It dödsbo tillgång till gäl- Har skatt och påförd ränta inte dunde av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som anges i erlagts inom tid, som angives 152 § 2§ I mom. och har delning eller I mom., svare dödsbodelägarna för arvskifte skett, tillämpas reglerna i vad som brister såsom i 21 kap. 21 kap. 4§ ärvdabalken om återärvdabalken är stadgat i fråga om gång av bodelning och skifte. Begäld efter den döde; dock vare ef- träffande egendom som genom delterlevande make fri från sådant an- ning tillagts efterlevande make elsvar, där han vid bodelning icke er- ler sambo gäller dock vad som nu hållit mer än som enligt lag tillkom- sagts endast i den mån den efterle-

mer honom. vande erhållit mer än som enligt

lag tillkommer honom.

59 §!n

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente: b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

!5 Senaste lydelse 1969:386. !5 Senaste lydelse 1986: 1306.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, bli-

vit genom lagakraftvunnen dom helt etler delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom

eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo. där skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av

handling, som avses i 15 eller 16 §: handling, som avses i IS & I, Ia och 2 mom, 15 a § eller 16 §;

d) beträffande — bouppteckning d) omständighet inträffat som yppats felaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggshouppteckning:

20 kap. 10 § ärvdubalken stadgas föranle der tillägg till eller rättelse

av bouppteckningen. e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet. som föranleder att i deklaration uppgiven be-

hållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits: f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som

avses I 18 8;

g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenska-

pen kommit att avvika från den som

legat till grund för skattens fasiställande: och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon

skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats. skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som meddelat beslut i

skatteärendet.

67 §17 Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite till-

hållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser

gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla Underrätt må vid vite tillhäålla den, som uppgivit dödsbo. att med den, som uppgivit dödsbo, att med ed fästa riktigheten av lämnade ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas uppgifter. Fdgång må åläggas

jämväl delägare eller efterlevande jämväl delägare, efterlevande make make, som ej uppgivit boet, även- eller efterlevande sambo, som ej

som annan som med boet tagit be- uppgivit boet, ävensom annan som

fattning. med boet tagit betattning. Bestämmelserna i 123 § taxeringslagen (1956:623) skall tillämpas vid

vitesföreläggande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987. |

!7 Senaste lydelse 1974:857.

3¶Förslag till Prop . 1987/88:61

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om tvä personer bor tillsammans Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall i ett homosexuellt förhållande. skall

vad som gäller i fråga om sambor vad som gäller i fråga om sambor

enligt följande lagar och bestäm- enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homo- melser tillämpas även på de homo-

sexuella samborna: sexuella samborna:

I. lagen (1987:232) om sambors 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, gemensamma hem,

2. ärvdabalken, 2. ärvdabalken.

3. jordabalken, 3. jordabalken,

4, 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket ut- 5. 4 kap. 19 3 första stycket ut-

sökningsbalken. sökningsbalken,

6. 19§ första stycket, 35 § 4 mom. samt punkt 2 a sjunde stvc-

ket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 6. 6 § lagen (1946: 807) om hand- 8. 6 § lagen (1946: 807) om hand-

läggning av domstolsärenden, ' läggning av domstolsärenden,

7. bostadsrättslagen (1971: 479), 9. bostadsrättslagen (1971: 479), 8. 9§ — rättshjälpslagen (1972: 10. 98 rättshjälpslagen (1972:

429), samt 429), samt

9. lagen (1981: 131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer. Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogif-

ta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 juli 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Hellström, Johansson, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av

äktenskapsbalken, m. m.

1¶Inledning

Riksdagen har har under våren fattat beslut om äktenskapsbalk, lag om

ändring i ärvdabalken och lag om sambors gemensamma hem (prop. 1986/87:1, LU 18, rskr. 159, SFS 1987:230—-232) samt om ikraftträdande och följdlagstiftning (prop. [986/87:86, LU 26, rskr. 247, SFS 1987:788- 812 och 816).

De beslutade ändringarna på familjerättens område bygger på de förslag

som familjelagssakkunniga lade fram i betänkandet (SOU 1981:85) Äkten- : skapsbalk och på vad som kom fram vid remissbehandlingen av betänkandet. Familjelagssakkunnigas betänkande innehåller också förslag till bi. a.

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och lag om ändring

i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Dessa lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3 till prop. 1986/87: 1.

Riksdagen har också under våren fattat beslut om nya regler för homosexuella sambor (prop. 1986/87:124, LU 28, rskr. 350, SFS 1987:813— 816).

Jag avser nu att ta upp frågan om vissa ändringar på beskattningsområ-

det som föranleds av den nyligen beslutade familjerättsreformen. Mina

förslag har således denna begränsade inriktning. För närvarande ser nämligen arvs- och gåvoskattekommittén (Fi 1984:02) över arvs- och gåvobeskattningen vilket innebär att ytterligare ändringar med tiden kan visa sig

behövliga.

2¶Allmän motivering

2.1¶Allmänna utgångspunkter

2.1.1¶Arvsbeskattningens huvuddrag

Innan jag tar upp en inledande diskussion om de allmänna utgångspunkter-

na för mina förslag finns det anledning att kortfattat beröra arvsbeskatt-

ningens huvuddrag. 30

Arvsbeskattningen är utformad som en arvslottsskatt, dvs. skatten be-

räknas på storleken av de skilda lotter som tillfaller arvingar, testamentsta-

gare och förmånstagare till försäkring i samband med ett dödsfall. Beskatt-

ningen utgår i de allra flesta fall från lottläggning enligt ett schematiskt

arvskifte. Den möjlighet som finns att lägga ett verkligt arvskifte till grund för beskattningen utnyttjas i mycket begränsad omfattning. Vid det schematiska arvskiftet beräknas arvingars och testamentstagares lotter med tillämpning av reglerna i ärvdabalken resp. förordnande i testamente. Det schematiska skiftet är dock summariskt så till vida att beskattningsmyndigheten bortser från vissa civilrättsliga regler medan andra endast beaktas

efter särskilt yrkande. Till de senare hör t. ex. reglerna om laglott.

Om den avlidne var gift och det förelåg giftorättsgemenskap skall arvskiftet föregås av en bodelning genom vilken den efterlevande makens giftorältsandel bestäms. Vad den efterlevande förvärvar på grund av gifto-

rätt träffas inte av arvsskatt. Även i detta fall är huvudregeln att beskatt-

ningsmyndigheten gör en schematisk delning — i allmänhet en hälftendel- - ning. Endast undantagsvis förekommer det att verkliga bodelningar läggs till grund för skattebeslutet.

Arvsskatten är progressiv i två hänseenden. Dels skärps beskattningen

ju större lotten är, dels beskattas vissa arvingar och testamentstagare, huvudsakligen make och bröstarvingar. enligt en lindrigare skatteskalta än andra mera avlägsna släktingar och mottagare som inte alls är släkt med

den avlidne. Innan skatten beräknas får ett skattefritt grundavdrag avräk-

nas från varje arvslott. Även i detta hänseende är make och barn gynnade

genom atl grundavdraget är högre för dem än för andra.

Skatteskalorna och grundavdragen ändrades genom lagstiftning i höstas (prop. 1986/87:54, SKU 12, rskr. 72, SFS 1986:1198). De nya reglerna som trädde i kraft den I januari 1987 innebär bl.a. en sänkning av de högsta skattesatserna och kraftiga höjningar av grundavdragen. För efterlevande make höjdes grundavdraget från 50000 kr. till 100000 kr. Även grundavdraget för barn fördubblades och uppgår nu till 50000 kr. För mottagare i skatteklasserna IF och II höjdes grundavdraget från 5 000 kr. till 15 000 kr.

Vid beskattningen jämställs med make den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Motsvarande gäller i förhållande till den avlidnes barn beträffande den som sammanlevt med barnet.

2.1.2 Efterlevande makes ställning enligt familjerättsreformen Ändringarna i ärvdabalken (ÄB) innebär framför allt att den efterlevande maken får en förbättrad arvsrättslig ställning. Även reglerna om bodelning i den nya äktenskapsbalken (ÄktB) innebär att skyddet för den efterlevande maken stärks.

Enligt gällande rätt saknar efterlevande make arvsrätt när den avlidne

har barn eller andra avkomlingar (bröstarvingar). När en gift person som

inte har bröstarvingar avlider tillfaller däremot kvarlåtenskapen den efterlevande maken. Om den avlidne saknar efterarvingar, dvs. föräldrar, Sys- 31

kon eller syskons avkomlingar, ärvs kvarlåtenskapen av den efterlevande maken med full äganderätt. I annat fall disponerar den efterlevande maken egendomen med fri förfoganderätt. Det innebär att hans eller hennes möjligheter att förfoga över egendomen är inskränkt endast på det sättet att egendomen inte får testamenteras bort. När den efterlevande i sin tur avlider delas kvarlåtenskapen mellan den först avlidnes efterarvingar och den sist avlidnes arvingar.

De nya reglerna i ÄB innebär i huvudsak följande beträffande makes arvsrätt.

Om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt. När den efterlevande maken i sin tur avlider, skall bröstarvingar till den först avlidne ha rätt till efterarv. Den som är bröstarvinge endast till den först avlidne maken skall dock ha rätt att få ut sin arvslott genast vid dennes

död. |

Enligt nuvarande regler har den efterlevande maken alltid rätt att vid bodelning med anledning av dödsfall få egendom till så stort värde att den — tillsammans med vad han eller hon kan ha som enskild egendom — motsvarar fyra gånger basbeloppet. Denna s.k. basbeloppsregel gäller dock inte om den avlidne efterlämnar barn under 16 år som inte också är den efterlevande makens barn.

Enligt de nya bestämmelserna i ÄB ändras basbeloppsregeln från en bodelningsregel till en arvsregel. Undantaget för barn under 16 år tas bort. Vid tillämpning av regeln tas hänsyn till — förutom den efterlevandes enskilda egendom vad den efterlevande erhåller genom bodelning. Vad den efterlevande förvärvar med stöd av den nya basbeloppsregeln innehar hon eller han med fri förfoganderätt, och den rätt till efterarv som den först avlidnes bröstarvingar har omfattar den egendomen (3 kap. I 8 andra

stycket ÄB).

De nya bodelningsreglerna innebär bl. a. att vid bodelning med anledning av en makes död kan den efterlevande maken begära att vardera sidan som sin andel skall behålla sitt giftorättsgods eller kvotdel av det (12 kap. 2 §

första stycket ÄktB).

Vidare skall makar kunna träffa överenskommelse om att enskild egen-

dom skall ingå i bodelningen (10 kap. 4 § andra stycket ÄktB). Är en av

makarna död kan en sådan överenskommelse ingås mellan den efterlevande maken och övriga dödsbodelägare (9 kap. 5 § ÄktB).

2.1.3 Sambandet mellan civilrätten och skattereglerna Som har framgått av den tidigare redogörelsen innebär den civilrättsliga reformen genomgripande förändringar av vissa delar av äktenskapslagstift-

ningen och arvslagstiftningen. Lagstiftningen om skatt på arv och gåva kan

sägas vara avhängig av den civilrättsliga lagstiftningen på det sättet att

vissa bestämmelser i den skatterättsliga lagstiftningen automatiskt får en

annan innebörd genom ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen. Som exempel på detta förhållande kan nämnas att i bestämmelsen i AGL om schematiskt arvsskifte anges att som arvinges eller testamentstagares lott ' Na

på honom (11 8 I mom.). Det är uppenbart att vad som vid tillämpningen av denna bestämmelse skall anses tillkomma en arvinge är beroende av innehållet i den civilrättsliga lagstiftningen vid varje tidpunkt. Denna bestämmelse kan alltså genom den nya civilrättsliga lagstiftningen i någon mening sägas få ett annat innehåll än tidigare utan att den ändras. Några svårigheter att fastställa vilket detta innehåll är finns knappast. Jag vill här erinra om att den nya basbeloppsregeln. som har tagits in i 3 kap. I $ andra stycket ÄB. har givits en sådan utformning att beskattningsmyndigheterna alltid skall beakta den självmant.

Ett annat exempel på hur skattelagstiftningen kan sägas ha fått ett annat innehåll har samband med den nya regeln i 3 kap. 9 §& ÄB. Denna bestämmelse gäller verkan av avstående från arv i ett visst fall, nämligen av den som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande. Ett sådant avstående får enligt bestämmelsen till följd att den avstående i stället får rätt att ta del i den efterlevande makens bo enligt de allmänna föreskrifterna om efterarv i 3 kap. 2 & ÄB. I 8 8 AGL finns en bestämmelse om vid vilken tidpunkt skattskyldighet inträder när egendom jämlikt 3 kap. ÄB eller på grund av testamente tillfallit någon med fri förfoganderätt och därefter skall övergå på annan eller på flera efter varandra. I sådana fall inträder skattskyldighet för senare förvärv när föregående innehavares rätt upphör. Bl. a. den nya regleringen i 3 kap. 9 § ÄB innebär att det i andra fall än hittills kan inträffa att någon får egendom med fri förfoganderätt jämlikt 3 kap. ÄB. Vid ett sådant arvsavstående som det här är fråga om måste det alltså anses följa av 88 AGL att skattskyldighet för den avstående inträder när den till vars förmån avståendet skett avlider. För den sistnämnda inträder skattskyldighet vid arvlåtarens död. Någon särskild reglering i skattelagstiftningen med anledning av den nya bestämmelsen i 3 kap. 9 & ÄB behövs alltså inte.

Enligt min mening saknas det antedning att ifrågasätta de nu antydda arvsskatterättsliga effekterna av den nya äktenskaps- och arvsrätten. I andra avseenden finns det däremot skäl att närmare pröva utformningen av de förändringar på arvsskatteområdet som kan anses påkallade av familjerättsreformen. Vid den prövningen bör en utgångspunkt vara den grundläggande inriktningen av reformen — ett stärkande av den efterlevande makens ställning. Samtidigt är det dock angeläget att avvägningarna görs med beaktande av väsentliga skattepolitiska intressen. Jag kommer närmare in på dessa frågor när jag i de följande avsnitten diskuterar de olika ändringsförslagen. Här vill jag bara påminna om arvsskattens fördelningspolitiska funktion samt den stora vikt som måste tillmätas kravet på att skattereglerna skall vara enkla att förstå och tillämpa. Ett annat viktigt krav är att de nya reglerna inte får öppna möjligheter till olika former av skatteundandragande.

2.2¶Efterlevande makes grundavdrag

Mitt förslag: Grundavdraget för efterlevande make vid arvsbeskattningen höjs till 200000 kr.

3 Riksdagen 198788. 1 saml. Nr 61

betänkandet s. 291).

Remissinstanserna: Förslaget har godtagits eller lämnats utan crinran av

de få instanser som berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Genom ändringarna i arvsreglerna införs en arvsrätt för efterlevande make även i fall med gemensamma barn. För att

denna nya arvsrätt skall få den eftersträvade effekten att stärka den efterle-

vande makens ställning har familjelagssakkunniga föreslagit att arvsskatte-

reglerna bör ändras på det sättet att det skattefria grundavdraget för den efterlevande höjs till en sådan nivå att någon arvsskatt normalt inte skall utgå när den efterlevande maken övertar boet. Med beaktande av resulta-

ten av en bouppteckningsundersökning som de sakkunniga hade företagit stannade man för att grundavdraget borde höjas till 200000 kr.

Det är även min uppfattning att en höjning av grundavdraget är den

lämpligaste metoden för att åstadkomma en nödvändig anpassning av

arvsskattereglerna till de nya arvsreglerna. När det sedan gäller att bestämma grundavdragets storlek krävs en avvägning mellan olika intressen. Den bouppteckningsundersökning som de sakkunniga utgick ifrån vid va-

let av avdragsnivå ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Enligt undersökningen översteg bobehållningen 200000 kr.i endast 572 av fallen. Genom sitt

förslag år 1981 om ett grundavdrag på 200 000 kr. kan de sakkunniga sägas

ha räknat med en fördubbling av motsvarande bobehållningsbelopp. Kvar-

låtenskapernas genomsnittliga värden har givetvis ökat sedan betänkandet lämnades. I brist på undersökningar är det svårt att precisera hur stor den ökningen har varit. Det är dock sannolikt att man — med de utgångspunkter familjelagssakkunniga på sin tid hade för sitt förslag — i dag skulle hamna på ett högre grundavdrag än 200 000 kr.

Innan man slutligt tar ställning till avdragets storlek finns det dock som

jag nyss antytt anledning att också väga in några ytterligare faktorer. Det

är visserligen riktigt, som de sakkunniga framhåller, att arvsrätten för

barn. Med oförändrade arvsskatteregler skulle det kunna sägas leda till en dubbel beskattning av kvarlåtenskapen jämfört med dagens regler. I det sammanhanget finns det dock skäl att påminna om att motsvarande cffek-

ter i inte så ringa utsträckning uppkommer redan nu på grund av testamen-

ten. En kraftig höjning av grundavdraget för efterlevande make kan i det

perspektivet anses medföra opåkallade lättnader i beskattningen. Som de sakkunniga själva varit inne på (s. 291) undviks dessutom den dubbla beskattningen i många fall genom de särskilda reglerna i 56 § AGL om eftergift av skatt i de fall en arvinge avlider kort tid efter förvärvet.

En annan omständighet som bör tillmätas betydelse vid den slutliga bedömningen av grundavdragets storlek är riskerna för skatteundandra-

gande. I det följande avsnittet kommer jag in på frågan hur de nya bodelningsreglerna skall beaktas i arvsskattelagstiftningen. Allmänt sett råder

det enligt min uppfattning ingen tvekan om att den nya ordningen kommer att ge ett större utrymme för dispositioner som minskar skatteuttaget. Riskerna för en sådan utveckling mäste bedömas öka om grundavdraget bestäms till ett mycket stort belopp. 34

Vid en samlad bedömning har jag stannat för att grundavdraget för efterlevande make bör bestämmas till 200 000 kr. Det innebär en fördubb-

ling av det i höstas beslutade avdraget. Några ändringar av grundavdragen

för övriga mottagare är inte påkallade. Jag återkommer i avsnitt 2.7 till frågan om sambors ställning i grundavdragshänseende.

2.3¶Bodelning efter dödsfall

Mitt förslag: Huvudregeln skall, liksom hittills, vara en schematisk hälftendelning. Avsteg från denna regel skall endast kunna ske vid bodelning mellan å ena sidan en efterlevande make och å andra

sidan övriga dödsbodelägare.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag (se betänkandet s. 73 och 294). Utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden i denna fråga synes vara det fallet att den efterlevande maken vid en bodelning utnyttjar den föreslagna rätten att behålla sitt eget

giftorättsgods och därmed undgå att den egendomen delvis tillfaller den

avlidnes bröstarvingar eller testamentstagare. Remissinstanserna: Endast ett fåtal instanser har kommenterat förslaget.

Kammarkollegiet hävdar att det av familjelagssakkunniga föreslagna regel-

systemet kräver att den nuvarande schematiska arvsbeskattningen ersätts

med en ordning där beskattningen grundas på verkliga bodelningar. Även juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska bank-

föreningen tar upp frågan om det schematiska skiftet och ifrågasätter det lämpliga i de sakkunnigas förslag att, med bevarande av den schematiska

beskattningen som huvudregel, bygga ut reglerna om efterbeskattning och återvinning i syfte att avvikande bodelningar och arvskiften skall föranleda korrigering av det ursprungliga skattebeslutet. Båda instanserna hävdar att dessa frågor bör tas upp i samband med en större översyn av arvsskattelagstiftningen.

Skälen för mitt förslag: Enligt den nuvarande huvudregeln i 15 & I mom.

AGL skall beskattningsmyndigheten genom en s.k. schematisk bodelning

beräkna den efterlevande makens andel till hälften av giftorättsgodset. Vid

skattläggningen skall dock alltid den s.k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken iakttas. Enligt den regeln har den efterlevande maken

alltid rätt att vid bodelning med anledning av dödsfall få egendom till så

stort värde att den — tillsammans med vad den efterlevande kan ha som

enskild egendom — svarar mot fyra gånger basbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte om den avlidne

efterlämnar barn under 16 år som inte också är den efterlevande makens

barn.

Ett annat undantag från huvudregeln är att skattläggningen skall ske i enlighet med en bodelningshandling som anger annan fördelning av boet än

en hälftendelning. Detta förutsätter att bodelningshandlingen ges in i skat- SE 'n

teärendet och att man vid bodelningen har iakttagit föreskrifter i lag om bodelning.

På en punkt föranleder de nya arvsreglerna en direkt följdändring av förevarande bestämmelser. Genom ändringen i ÄB ändras nämligen basbeloppsregeln från en bodelningsregel till en arvsregel. Den nya basbelopps-

regeln i 3 kap. I $ andra stycket ÄB kommer därmed att beaktas vid det

schematiska arvskifte som skall ske enligt 11 & I mom. AGL.

I övrigt föranleder ändringarna av familjerätten flera frågor av principiell natur. En sådan är om det är möjligt att förena en schematisk beskattningsmetod med de nya reglerna utan omfattande och komplicerade regler om

bl.a. efterbeskattning. Några remissinstanser har uttryckt farhågor av

detta slag. Deras inställning på denna punkt skall dock ses mot bakgrund

av att familjelagssakkunnigas förslag hade ett annat innehåll än de numera

antagna reglerna. De sakkunnigas förslag skulle ge ett betydande utrymme

för dispositioner med kvarlåtenskapen vilket i sin tur skulle kräva långtgå-

ende bestämmelser om efterbeskattning och återvinning. Ett sådant system skulle komma att medföra stora problem vid den praktiska tillämp-

ningen. Med den lösning som nu valts har den bilden förändrats. Visserli- -

gen kan regler om efterbeskattning och återvinning inte undvaras men sådana kompletterande regler behövs endast för några situationer. Jag

återkommer till denna fråga i avsnitt 2.5.

Den schematiska beskattningsmetoden är ur bl.a. förenklingssynpunkt vida överlägsen ett system med verkliga bodelningar och arvskiften som grundval för beskattningen. Även om den civilrättsliga regleringen bildar

den självklara utgångspunkten för arvsbeskattningen bör huvudregeln vid beskattningen liksom hittills vara att den efterlevandes skattefria gifto-

rättsandel beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. En

sådan regel ansluter också till den civilrättsliga huvudregeln i 11 kap. 3 §

ÄktB.

Frågan om beskattningsreglernas anpassning till den civilrättsliga regleringen ställs på sin spets när det gäller den nya bodelningsregeln i 12 kap. 2 8 ÄktB. Bestämmelsen innebär att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods om den efterlevande maken begär det. Bestämmelsen är intagen som en jämkningsregel från huvudregeln om hälftendelning men några särskilda förutsättningar för dess tillämpning är inte uppställda. Det räcker med att den efterlevande framställer en begäran

härom. På grund av en sådan begäran kan den efterlevande undgå att dela med sig av sitt giftorättsgods till den avlidnes testamentstagare eller till den

avlidnes barn som inte också är barn till den efterlevande. Att i dessa situationer förstärka den efterlevandes skydd har i motiven angetts vara

skälet för regelns tillkomst (prop. 1986/87:1 s. 88 och 190—191). Om 12 kap. 2 § ÄktB åberopats i en bodelning mellan å ena sidan den efterlevande och å andra sidan övriga dödsbodelägare bör detta enligt min bedömning beaktas vid beskattningen.

Bestämmelsen i 12 kap. 2 § ÄktB är emellertid inte enbart tillämplig i de

fall när den avlidne efterlämnar barn som inte också är barn till den efterlevande eller universella testamentstagare. Den kan åberopas av den

efterlevande också i andra situationer än dem som i första hand motiverat

dess tillkomst.

endast efterlämnar make och deras gemensamma barn samt att testamente

saknas. Den efterlevande är i sådant fall ensam dödsbodelägare och arvinge. Den avlidnes kvarlåtenskap ärvs med fri förfoganderätt vilket innebär att den inte kan testamenteras bort. Den efterlevande behöver under angivna förutsättningar inte åberopa 12 kap. 2 § ÄktB för att freda sin egendom eftersom han eller hon under alla förhållanden skall överta hela boet. Han eliter hon kan däremot ha ett intresse av att klargöra och påverka

egendomsfördelningen i det bo som övertas. Eftersom den efterlevande

maken är ensam dödsbodelägare kan bodelning dock inte ske. Bestämmel-

sen i 12 kap. 2 § ÄktB kan ändå åberopas och det torde inte heller finnas

något hinder mot att den efterlevande och den avlidnes efterarvingar ingår en frivillig överenskommelse avseende egendomsfördelningen i boet. Jämför LU 1986/87:18 s. 34 f.

Vid ett ställningstagande till frågan när en avvikelse från den schematiska hälftendelningen skall medges finns det också anledning att väga in de

uppenbara risker för skatteplanering som ctt beaktande av 12 kap. 2 §

ÄktB skulle föra med sig i nu aktuella fall. Till följd av att det saknas

motstående intressen skapas det enligt min mening ett alltför stort utrym-

me för den efterlevande maken att uppnå icke avsedda skattefördelar. Vid den bedömningen har jag också beaktat den omständigheten att det i många fall kan vara svårt att avgöra ägarförhållanden mellan makar. Det

kan antas att skattemyndigheterna skulle få betydande svårigheter att i efterhand angripa uppgifter i bouppteckningen om egendomens fördelning

mellan makarna. Även när det gäller tillgångar för vilka det finns registre-

rade uppgifter om äganderättsförhållandena, t. ex. fastigheter och börsaktier finns det utrymme för den efterlevande maken att göra gällande en annan ägarfördelning med stöd av s. k. dold äganderätt. Yrkanden av detta slag har under senare år i flera fall godtagits av domstolarna. Man skulle därmed riskera att det i ett betydande antal fall skulle uppkomma tvister mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga i ägarfrågan. Det

säger sig självt att en sådan ordning skulle gå på tvärs med strävandena

mot förenkling och effektivisering av arvsbeskattningen som för närvarande kännetecknas av höga administrationskostnader i förhållande till skatte-

intäkterna. Mot bakgrund av det sagda anser jag att det inte är lämpligt att frångå

den schematiska hälftendelningen i andra fall än när 12 kap. 2 8 ÄkiB ligger till grund för en formenlig bodelning enligt bestämmelserna i 9 kap.

I $ och 5 § ÄktB.

Mitt förslag innebär således att bestämmelsen i 12 kap. 2 § ÄktB skall

beaktas i de fall den åberopas i en bodelning. Lagrummet kan dock få

självständig betydelse i vissa andra situationer. Jag tänker på det fall att

den avlidne förordnat att ett legat skall utgå och att dess värde överstiger

den avlidnes egendom. Påkallar den efterlevande maken i ett sådant fall

tillämpningen av nyssnämnda lagrum får detta till följd att lott för legatet

inte kan läggas ut till större värde än vad den döde ägde.

I ytterligare ett hänseende föranleder de nya bodelningsreglerna i äktenskapsbalken en kommentar från min sida. Vid bodelning efter den ena 37

makens död kan den efterlevande och övriga dödsbodelägare komma överens om att visst slag av enskild egendom skall dras in i bodelningen (10

kap. 4 § andra stycket och 9 kap. 5 § ÄktB). Egendomen skall i så fall

behandlas på samma sätt som giftorättsgods. I civilrättsligt hänseende

innebär detta en avvikelse från principen om en hälftendelning av makar-

nas behållna giftorättsgods. Delningen omfattar inte enbart giftorättsgods

utan även enskild egendom. Enligt min uppfattning bör en bodelning av detta slag som ges in I skatteärendet kunna ligga till grund för beskattningen.

2.4¶Efterarv

Mitt förslag: Efterarvingarnas andel skall även i fortsättningen nor-

malt bestämmas till hälften av den sist avlidnes bo. De nuvarande

möjligheterna till annan fördelning behålls. Bestämmelserna kom-

pletteras också med regler om fördelningen när en bröstarvinge till den först avlidne maken fått ut sitt arv och om fördelningen i det fall den sist avlidne saknar arvingar. Någon avvikelse från hälftendel-

ningen skall däremot inte ske om tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet.

Familjelagssakkunnigas förslag: De sakkunniga har inte föreslagit annan

ändring av förevarande regler än att avvikelse från hälftendelningen skall

ske om annan arvinge redan tagit sitt arv.

Rcmissinstanserna: Förslaget har inte kommenterats av remissinstanser-

na.

Skälen för mitt förslag: Med den nya familjerättsliga regleringen kommer antalet efterarvsfall att öka betydligt. Beskattningen i dessa fall kompliceras inte sällan till följd av att hänsyn skall tas till förhållandena vid den först avlidne makens död.

Även om förenklingsskäl talar för en begränsning av de olika undantagen från huvudregeln om en hälftendelning av den efterlevande makens bo har

de enligt min mening inte sådan styrka att man i detta sammanhang bör

ändra bestämmelserna. Det innebär att avvikelser från hälftendelningen

blir aktuella om förekomsten av enskild egendom eller testamente till

förmån för annan än den efterlevande inverkat på kvarlåtenskapens fördel-

ning vid det första dödsfallet. Det nuvarande undantaget för verkliga delningsförrättningar bör också behållas.

Det är också rimligt med ett undantag från huvudregeln för det fall att ett barn till den först avlidne maken fått ut sitt arv vid det första dödsfallet. Den nya arvsregeln som innebär att kvarlåtenskapen i sin helhet går till den först avlidne makens arvingar om den sist avlidne saknar arvingar

kräver också en anpassning av arvsskattereglerna vid efterarv. Eftersom arvet således skall anses härröra endast från den ena maken skall det för

varje arvinge läggas ut som cen lott. Den nya ordningen bör tillämpas även 38

om det första dödsfallet har ägt rum före ikraftträdandet. Denna fråga

berörs ytterligare i avsnitt 2.9 om ikraftträdande m. m.

När det däremot gäller efterarv i den situationen att basbeloppsregeln

har tillämpats vid det första dödsfallet blir min bedömning en annan.

Som tidigare nämnts omvandlas basbeloppsregeln från en bodelningsregel till en arvsregel. Det följer av 11 § AGL att denna nya arvsregel skall beaktas vid skattläggningen efter den förste makens död. De nya efterarvsreglerna innebär att hänsyn skall tas till att basbeloppsregeln har inkräktat på en arvinges rätt vid det första dödsfallet. Fråga uppkommer om beskattningsmyndigheten i sådana fall skall göra avvikelser från den schematiska delningen vid beskattningen när den efterlevande maken avlider. Ett inte helt ovanligt fall kommer att bli att ett icke gemensamt barn helt eiler delvis har fått stå tillbaka för efterlevande makens rätt enligt basbeloppsre-

geln. Den först avlidnes barn blir i så fall efterarvinge i den sist avlidnes bo.

Hans andel skall dock minskas med hänsyn till vad han fått vid det första dödsfallet (3 kap. 2 § andra stycket ÄB). Den verkliga andelen kan i så fall bli mindre än vad en schematisk hälftendelning leder till och skatten följaktligen beräknas på en för stor lott.

Det är ställt utom tvivel att en fullständig följsamhet på arvsskatteområ-

det till den här beskrivna nya ordningen skulle föra med sig en påtaglig komplicering av arvsbeskattningen. Det bör också beaktas att skillnaden mellan beskattningseffekterna av en schematisk hälftendelning jämfört med en verklig delning normalt blir måttliga. Basbeloppsregeln aktualiseras nämligen i mindre bon där de i höstas höjda grundavdragen för bröst-

arvingar leder till att någon beskattning inte sker eller till låg skatt. Jag har

med hänsyn till dessa förhållanden stannat för att något undantag från den schematiska hälftendelningen inte bör göras i det nu diskuterade fallet.

Jag vill i sammanhanget också erinra om 54 & AGL. Av bestämmelserna framgår bl. a. att arvsskatten skall förskjutas av dödsboet. En konsekvens av den schematiska lottläggningen vid beskattningen är att de civilrättsliga fördelningsreglerna kan avvika från dem som legat till grund för skattebeslutet. Arvingar och testamentstagare kan under sådana förhållanden med stöd av 54 § AGE fördela skatten med hänsyn till den verkliga fördelningen

av kvarlåtenskapen.

2.5¶Efterbeskattning och återvinning

Mitt förslag: Reglerna om efterbeskattning och återvinning kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att efterbeskatta resp.

medge återvinning av skatt i vissa fall då den verkliga fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den schematiska.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer i princip med mitt för-

slag (se betänkandet s. 296-297).

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Till följd

av den inställning som kammarkollegiet redovisat i frågan om valet mellan 39

schematisk och verklig delning (se avsnitt 2.3) hävdar kollegiet att endast en smärre komplettering av efterbeskattningsreglerna är nödvändig medan reglerna om återvinning kan lämnas oförändrade. Juridiska fakultetshämn-

den vid Uppsala universitet ifrågasätter om de nya familjerättsreglerna i högre grad än de nuvarande påkaltar särskilda möjligheter att i efterhand

justera det schematiska skiftet. Svenska bankföreningen påminner om de svårigheter som kan förutses i fråga om kontrollen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.3 har jag diskuterat olika arvsskatterättsliga effekter av de nya äktenskaps- och arvsreglerna. Som framgått

förordar jag att det schematiska skiftet även i fortsättningen bör vara huvudregel vid beskattningen. Liksom för närvarande kan man räkna med att huvudregeln kommer att tillämpas i de allra flesta fall. En viss ökning

av antalet fall där beskattningen grundas på en verklig bodelning kan dock förutses till följd av de nya bodelningsreglerna.

Den nya bodelningsregeln i 12 kap. 2 § ÄktB om rätt för efterlevande make att behålla sitt giftorättsgods är i första hand tänkt att utnyttjas om den efterlevande äger den större delen av egendomen. Genom att åberopa

bestämmelsen ifråga kan hon eller han freda sitt giftorättsgods från an-

språk från den avlidnes egna barn eller från universella testamentstagare. Det kan emellertid också tänkas situatiorer då den efterlevande har den mindre delen av behållningen men trots det väljer att begära jämkning. Detta kan 1. ex. vara fallet om det ligger i familjens gemensamma intresse att ett barn till den avlidne övertar en rörelse eller jordbruksfastighet som den avlidne ägt. En begäran om jämkning från den efterlevande maken leder till att barnet ärver den större delen av bobehållningen medan den efterlevande får en mindre del vid bodelningen. Om arvsskatten i detta fall beräknas på grundval av en schematisk hälftendelning kan den bli för låg.

En liknande situation uppkommer om den efterlevande makens enskilda

egendom tas in i bodelningen enligt den nya bestämmelsen i 10 kap. 4 § ÄktB. Den avlidnes kvarlåtenskap som skall delas mellan arvingar och

universella testamentstagare blir i så fall större än vad som följer av en schematisk hälftendelning av makarnas gemensamma giftorättsgods. Ock-

så i detta fall blir arvsskatten för läg.

Familjelagssakkunniga har för fall av detta slag föreslagit att det införs

en möjlighet till efterbeskattning. En skyldighet att deklarera förvärvet skulle samtidigt införas.

Jag kan visserligen ha förståelse för den av några remissinstanser fram-

förda synpunkten att kontrollen av efterlevnaden av sådana bestämmelser

kan bli problematisk. Enligt min mening är det dock inte acceptabelt med

en ordning som utesluter möjligheten att ingripa när beskattningseffekter-

na genom olika ätgärder — även om dessa är legala och berättigade — blivit andra än dem som varit avsedda. Det är därför enligt min mening nödvän-

digt att komplettera efterbeskattnings- och deklarationsreglerna så att de omfattar nu angivna fall. Kompletteringar bör göras på i princip det sätt familjelagssakkunniga föreslagit.

De föreslagna bestämmelserna om deklarationsskyldighet och om efterbeskattning måste emellertid kompletteras i ytterligare ett hänseende. 40

förutsättningen att bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 10 kap. 4 § ÄktB

åberopas i en bodelning som sker efter skattebeslutet. Inget hindrar emel-

lertid att en åtgärd av aktuellt slag vidtas i ett tidigare skede, t.ex. under tiden från bouppteckningsförrättningen och fram till dess att bouppteckningen ges in eller från denna tidpunkt till dess att skattebeslutet meddelas. För att åstadkomma ett materiellt riktigt beskattningsresultat bör bodelningar som skett före skattebeslutet därför också bringas till beskattningsmyndighetens kännedom. Jag föreslår därför en obligatorisk uppgiftsskyldighet för nu angivna fall i kombination med cen skyldighet att ge in de bodelningar där 12 kap. 2 § eller 10 kap. 4 § ÄktB åberopats. Jag föreslår också att reglerna om efterbeskattning skall omfatta den situationen att det

efter skattebeslutet upptäcks att en åtgärd av nu angivet slag har vidtagits

dessförinnan.

I likhet med vad som uttalats i skilda sammanhang tidigare är det även min uppfattning att någon mera påtaglig ökning av kontrollresurserna i

detta sammanhang inte är försvarlig med hänsyn till arvs- och gåvoskatter-

nas ringa statsfinansiella betydelse. Av det skälet måste man räkna med att en del fall där den föreslagna efterbeskattningsregeln skulle vara tillämplig

kommer att upptäckas först när den efterlevande maken avlider. I några av

dessa fall kan det förutses att det gått mer än tio år sedan den förste maken

dog och att därmed skatteanspråket är preskriberat. Mot den bakgrunden

kan det sättas i fråga om inte en förlängning av preskriptionstiden alternativt cn annan utgångspunkt för preskriptionstidens beräkning borde införas. Redan med dagens regler uppkommer ibland situationen att ett i och

för sig skattepliktigt förvärv till följd av bl. a. kontrollsvårigheter upptäcks

så sent att anspråket har preskriberats. Duet inträffar inte alldeles sällan vid

tillämpningen av reglerna om s. k. framskjutna förvärv.

Jag kan naturligtvis ha förståelse för att sådana effekter av lagstiftningen

upplevs som otillfredsställande från fiskala utgångspunkter. En lösning av dessa problem genom t. ex. en förlängning av preskriptionstiden har dock principiella och praktiska aspekter som måste vägas in vid ett ställningstagande. Med hänsyn till den restriktiva hållning jag i det föregående intagit när det gäller möjligheterna att avvika från den schematiska delningen i en

för de skattskyldiga gynnande riktning föreslår jag inte i detta sammanhang

någon större utbyggnad av efterbeskattningsmöjligheterna. Vid en samlad

närvarande inte bör kompletteras med några särskilda preskriptionsregler. Jag förutsätter att preskriptionsfrågan övervägs ytterligare av arvsskatte-

kommittén.

Det torde regelmässigt bli så att en verklig delning som leder till lägre skatt än den schematiska företas och åberopas innan skatten fastställs.

Den motsatta situationen kan dock inte uteslutas. Det finns därför skäl att även ändra återvinningsreglerna så att skatten kan sättas ned i ett sådant fall. Som familjelagssakkunniga föreslagit (se betänkandet s. 476) bör en

sådan bestämmelse förses med den begränsningen att den delning som åberopas måste ha gjorts inom ett år från skattebeslutet.

Den närmare utformningen av de nya bestämmelserna om efterbeskatt- 41

ning och återvinning liksom de kompletteringar av deklarationsreglerna som krävs tar jag upp i specialmotiveringen (avsnitt 4.2).

2.6¶Förmånstagarförvärv

Mitt förslag: Reglerna i 12 § AGL om beskattningen av förmånsta-

garförvärv förenklas kraftigt. Hälften av belopp som tillfaller efterle-

vande make i egenskap av förmånstagare till försäkring skall vara fritt från skatt.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 298-299)

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har behandlat frågan

har godtagit de sakkunnigas förslag.

Skälen för mitt förslag: Om en avliden efterlämnar en försäkring, till vilken någon förmånstagare inte har insatts, ingår försäkringens värde i

dödsboets behållning och beskattas som vilken annan egendom som helst.

Om däremot förmånstagare är insatt sker arvsbeskattning av beloppet

enligt 12 & AGL och gåvobeskattning enligt 37 § 2 mom. AGL. Beskatt-

ningen bygger på de civilrättsliga bestämmelser om försäkringar som finns i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL. Enligt 102 & FAL kan försäkringstagare som vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan insätta denne som förmånstagare till beloppet. Det finns återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden. Vid oåterkalleliga förmånstagarförordnanden har försäkringstagaren förbundit sig gentemot förmånstagaren att låta förordnandet stå vid makt.

Enligt 104 & FAL skall försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död ej ingå i dennes kvarlåtenskap om förmånstagare är insatt.

Om förordnandet varit återkalleligt och försäkringstagaren efterlämnat

make eller bröstarvinge skall dock försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt. rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. rätt till vederlag eller rätt till laglott behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Regeln

gäller inte tjänstegrupplivförsäkring som tillfallit make, med make likställd

person eller bröstarvinge.

Förvärv som görs av bröstarvinge med tillämpning av jämkningsreglerna

1104 8 FAL träffas också av beskattning. I 12 5 första stycket sista meningen AGL finns en specialregel för det fall att make är förmånstagare.

Skattskyldighet föreligger inte för den del av förvärvet som skulle ha motsvarat giftorättsandelen om försäkringen hade ingått i boet. När det vid sidan av maken finns andra förmånstagare beräknas makens skattefria andel med hänsyn tagen till samtliga förvärv.

Den i skilda sammanhang omvittnade komplexitet som kännetecknar

arvs- och gåvobeskattningen av försäkringar har i allt väsentligt sin grund i kopplingen mellan de svårtilämpade civilrättsliga reglerna i 104 & FAL

och beskattningsreglerna i 12 § AGL. Till följd av den ändring av 104 &

FAL som beslutats i samband med familjerättsreformen skapas förutsättningar för förenkling av försäkringsbeskattningsreglerna i AGL. Ändring-

en i FAL innebär i huvudsak följande.

De nuvarande mekaniska jämkningsreglerna upphävs. I stället skall ett

förmånstagarförordnande kunna jämkas till förmån för make och bröstarvingar efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Jämkning skall göras bara om en tillämpning av förordnandet skulle leda till

oskäligt resultat. Jämkningen skall vara en fråga mellan förmånstagaren och den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring skall alltså

inte längre påverka fördelningen av bobehållningen. En särskild jämk-

ningsregel skall gälla för det fallet att försäkringstagaren vid sin död låg i

skilsmässa eller var skild men inte hade gjort bodelning. Den efterlevande maken skall då ha rätt till jämkning för att få ut sin bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya reglerna preskriberas ett år efter det att

bouppteckning har avslutats eller dödsboanmälan har gjorts. En följd av ändringen i 104 & FAL är att det bör införas en föreskrift i

12 § AGL av innebörd att vad som tillfaller efterlevande make eller bröstarvinge med stöd av 104 § andra stycket FAL skall beskattas som arvfallen egendom. Den särskilda regleringen avseende bröstarvinges laglott kan tas

bort. |

Den nya jämkningsmöjligheten kan sägas ersätta den ökning av den skattefria giftorättsandelen som hittills beräknats när annan än den cefterlevande är förmånstagare. Det finns enligt min uppfattning likväl ingen

anledning att överväga den bestämmelsen att viss del av ett belopp som

tillfaller den efterlevande maken efter jämkning enligt de nya reglerna

skulle vara skattefritt på grund av giftorätt. Detta beror på att jämkningsmöjligheten inte är relaterad till makars bodelningsanspråk och att bestäm-

melsen inte längre bygger på synsättet att försäkringen skulle kunna ingå i

eller påverka fördelningen i boet.

Förhållandet är emellertid annorlunda i de fall den efterlevande är insatt som förmånstagare. Jag delar därför familjelagssakkunnigas uppfattning (se betänkandet s. 299) att det inte är rimligt att låta den nya regleringen i FAL leda till att en makes förmånstagarförvärv i sin helhet träffas av skatt. Ilikhet med vad de sakkunniga sagt förefaller det även mig vara lämpligast

att slå fast att hälften av makes förmånstagarförvärv skall vara fritt från skatt. En sådan ordning leder i vissa fall till en skärpt beskattning, medan

den i andra medför lindringar. De uppenbara fördelarna från förenklingssynpunkt med en sådan regel måste enligt min mening tillmätas avgörande

betydelse. Jag vill också påminna om att de skatteskärpningar som den nya regeln i vissa fall kan föra med sig i hög grad motverkas av förslaget om höjt grundavdrag för efterlevande make.

Det kan slutligen anmärkas att förvärv som den efterlevande maken kan

göra med tillämpning av jämkningsregeln i 104 § tredje stycket FAL för att tillgodose makens bodelningsanspråk inte kommer att träffas av någon arvsskatt.

2.7.1 Heterosexuella sambor

Mitt förslag: Vad en efterlevande sambo erhåller vid bodelning enligt lagen om sambors gemensamma hem skall inte arvsbeskattas. För testamentslott som tillfaller en sambo skall beskattningen vara densamma som för make, dvs. med ett grundavdrag på 200000 kr. och skatteuttag efter klass I.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 299—300).

Remissinstanserna: Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I lägen om sambors gemensamma hem (sambolagen) finns bl. a. bestämmelser om fördelning av det gemensamma hemmet genom bodelning (5—13 §§). Dessa innebär i huvudsak följande.

När ett samboförhållande upphör skall bodelning ske om en av samborna begär det. Om en sambo avlider skall begäran av den efterlevande sambon om bodelning framställas senast då bouppteckning förrättas. Vid bodelningen fördelas sambornas gemensamma bostad och bohag mellan dem, om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande (5 8). Värdet av egendomen skall — efter avdrag för skulder — delas lika mellan samborna (8 8). Skulderna avräknas i första hand mot sådan egendom som skulden är hänförlig till. Om en fordran på en sambo inte är hänförlig till bostaden eller bohuget skall sambon i första hand få täckning för den ur egendom som inte skall ingå i delningen. Först om egendom som inte skall ingå i delningen inte räcker till för utt täcka de skulder som skall avräknas mot denna skall den egendom som skall ingå i delningen tas i anspråk (7 8). Vid bodelning med anledning av att den ena sambon har avlidit har den efterlevande sambon alltid rätt att i den mån det räcker få ut så mycket av den behållna egendomen — efter avdrag av skulder — att det motsvarar två gånger basbeloppet.

Genom ändringarna i ÄB har tagits in särskilda regler om bouppteckning efter sambo. De innebär följande.

Begär den efterlevande sambon bodelning skall bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande antecknas och värderas särskilt. Därvid skall anges vem egendomen tillhör. Även fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i egendomen eller av annan anledning är att hänföra till denna egendom skall antecknas. Om den efterlevande sambon eller den avlidne sambons övriga dödsbodelägare begär att få täckning för annan skuld ur egendomen, skall sambons samtliga tillgångar och skulder antecknas (20 kap. 4 & ÄB). |

Som framhålls i den tidigare nämnda propositionen om följdlagstiftning till ÄktB m. m. (s. 66) skulle det strida mot den syn på frågan om lagreglering av samboförhällanden som ligger till grund för den nya lagen om sambors gemensamma hem att allmänt i lagstiftningen jämställa sambor med makar. Med den utgångspunkten har man i följdlagstiftningen analy- 44

serat varje lagstiftningsfråga för sig och övervägt i vilken utsträckning särskilda lösningar är påkallade.

Det nu redovisade synsättet måste också ligga till grund när man överväger vilka förändringar av arvsskattelagstiftningen som sambolagen och

ändringarna i ÄB bör föranleda.

I fråga om egendom som cen sambo förvärvar genom bodelning enligt sambolagen är det naturligt att sådan egendom inte träffas av någon arvsskatt. När en sambo avlider måste alltså den efterlevande sambons del i det gemensamma hemmet brytas ut innan arvslotterna beräknas. Detta bör

kunna ske genom en schematisk bodelning. En möjlighet bör också finnas att lägga en verklig bodelning till grund för beskattningsmyndighetens beslut. Vid den schematiska bodelningen bör en hälftendelning ske. Be-

skattningsmyndigheten bör dock när bodelning skall ske alltid beakta att

den efterlevande sambon har rätt att erhålla egendom som motsvarar 1vå

gånger basbeloppet. Andra regler som kan föranleda att hälftendelningen

frångäs bör beaktas bara om en bodelning har förrättats enligt sambolagen.

När det sedan gäller frågan hur en sambos testamentsförvärv skall

beskattas, blir ställningstagandet inte lika självklart. Den nuvarande bestämningen av den som i arvsskattehänssende skall jämställas med make

tillkom genom lagstiftning år 1970. Vid det tillfället bedömdes det vara

olämpligt att ha olika regler vid inkomstbeskattningen och arvsbeskattningen (se prop. 1970:71 s. 110). I samband därmed infördes för ogifta kravet på gemensamma barn. Jag vill här nämna att jag inte I detta sam-

manhang avser att föreslå några förändringar på den punkten på inkomstskattesidan. Frågan är om det mot den bakgrunden finns skäl att nu

överväga ändringar i AGL.

Familjelagssakkunniga ansåg det vara otillfredsställande att en testamentslott till en sambo skall beskattas så mycket kraftigare av det skälet att samborna saknat barn. De sakkunniga föreslog därför att sambo borde jämställas med make i arvsskattehänseende. Enligt de sakkunniga borde förekomsten av ett testamente tillsammans med de uppgifter som lämnats i det och i bouppteckningen kunna ge tillräcklig vägledning för att i de

enskilda fallen bedöma om mannen och kvinnan bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Remissinstanserna har godtagit förslaget. De allmänna tjänstegrupplivförsäkringarnas samrådsgrupp (ATS-gruppen) har i sitt yttrande lämnat synpunkter i fråga om den utredning om samboförhållandets karaktär som

bör föreligga i arvsskatteärendet.

Det är även min uppfattning att frågan om vilka krav som bör vara

uppfyllda för att en person skall behandlas som med make jämställd i arvsskattehänseende kommer i ett delvis annat läge med den nya sambo-

slag och föreslår således att de regler om arvsskatteuttag som gäller för

makar också skall tillämpas för sådana sambor som avses i sambolagen.

Mitt förslag innebär att grundavdraget för en sambo blir 200 000 kr. och att

skatten skall tas ut efter klass I.

Som ATS-gruppen framhållit kan det givetvis inte uteslutas att den föreslagna ordningen i vissa fall kommer att leda till problem när det gäller

att avgöra om ett sammanboende haft sådan karaktär att den efterlevande skall behandlas som sambo i arvsskattehänseende. Jag delar dock familjelagssakkunnigas uppfattning att det i de allra flesta fall bör vara möjligt att

göra en riktig bedömning bl. a. med utgångspunkt i förekomsten av testa-

mente till förmån för den efterlevande sambon.

ATS-gruppen har i sitt remissyttrande uppehållit sig vid de bedömnings-

grunder som försäkringsbolagen tillämpar vid bedömningen huruvida ett samboförhållande föreligger eller ej. ATS-gruppen pekar på förekomsten av gemensam bostad som en grundläggande förutsättning och framhåller att samboendet skall ha varit stadigvarande och skett under äktenskapsliknande förhållanden. Kravet på varaktighet sätts lägre om parterna har

gemensamma barn eller tidigare varit gifta med varandra. Längre tid

brukar krävas om parterna är mycket unga. Vad som krävs för att samboendet skall vara äktenskapsliknande är svårare att ange. En bedömning måste ske utifrån den totala situationen. Om två individer av motsatt kön

varit samboende har presumtionen varit att det skett under äktenskapslik-

nande förhållanden om övriga omständigheter inte motsäger en sådan

bedömning. Även varaktigheten har väsentlig betydelse vid denna bedömning. Vad ATS-gruppen framhållit om förutsättningarna för att vid bedömningen av ett samboförhållandes karaktär söka ledning i försäkringsgivarnas bedömningar och beslut har jag inget att erinra mot.

Jag vill erinra om ätt den föreslagna ändringen i arvsskattehänseende för

sambor också får effekt i samband med gåvobeskattningen.

Mitt förslag om sambornas behandling i arvs- och gåvoskattehänseende

föranleder vissa ändringar i AGL. Dessa kommenteras i specialmotivering-

en (avsnitt 4.2). Som cen konsekvens av att sambor i vissa hänseenden

jämställs med makar erfordras också vissa följdändringar i KL. Dessa

kommenteras i avsnitt 2.10.

2.7.2 Homosexuella sambor

Mitt förslag: Homosexuella sambor skall vid beskattningen jämstäl-

las med heterosexuella sambor.

Skälen för mitt förslag: Lagen om homosexuella sambor innehåller en

förteckning över lagar och bestämmelseer vars stadganden om sambor också skall gälla för homosexuella sambor. Bl. a. omfattas ÄB och lagen om sambors gemensamma hem. Vad som i föregående avsnitt sagts om den civilrättsliga regleringen av samboförhållanden gäller följaktligen också homosexuella sambor. De förslag till ändringar av arvsskattereglerna som där föreslagits bör därför också gälla homosexuella sambor. Detsamma gäller följdändringarna i KL. För att åstadkomma detta krävs att uppräkningen i lagen om homosexuella sambor utökas med AGL och vissa

bestämmelser I KL.

När det gäller att avgöra om två personer bor tillsammans i ett homosex-

uellt förhållande har man i princip att beakta samma slags omständigheter 46

som när man skall ta ställning till huruvida en kvinna och en man lever i ett

äktenskapsliknande förhållande. Det krävs således att parterna samman-

lever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår ett sexuellt samliv, gemensamt hushåll och gemensam bostad, gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete samt att parterna står i ett sådant

förhållande till varandra att de uppfattar sig och agerar som ett par i

traditionell mening (se prop. 1986/87:124 s. 48 och LU 1986/87:28 s. 16).

2.8¶Gåvor mellan makar

Mitt förslag: De nya bestämmelserna om gåvor mellan makar i

äktenskapsbalken föranleder för närvarande inga ändringar av gåvo-

skattereglerna.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag. De sakkunniga har övervägt frågan om en förlängning av preskriptionstiden

men stannat för att inte lämna något sådant förslag.

Remissinstanserna: Malmö tingsrätt anser att det är otillfredsställande

att frågan om preskription lämnas öppen. Det kan nämnas att kammarkol-

legiet avstyrkte de sakkunnigas grundläggande förslag om rätt för makar att lämna giltiga gåvor till varandra utan registreringsförfarande. I övrigt har remissinstanserna inte kommenterat frågan.

Skälen för mitt förslag: Den nya regleringen i ÄktB innebär att gåvor kan

bli gällande mellan makar utan något registreringsförfarande (8 kap. 15 ÄktB). För att en gåva mellan makar skall gälla i förhållande till givarens

kommer skattskyldighet att inträda redan när gåvan sker mellan makarna. Jämfört med dagens ordning, där en gåva mellan makar blir giltig först i och med att äktenskapsförord ges in för registrering, kan de nya reglerna i

ÄktB förutses leda till ökade kontrollproblem vid gåvobeskattningen. Fa-

miljelagssakkunniga har också noterat dessa svårigheter men inte föresla-

git några ändringar i AGL.

Det är enligt min mening ingen framkomlig väg att ändra de nuvarande skattskyldighetsreglerna i AGL för att Komma till rätta med de nyss antyd-

da problemen. Skyldighet att erlägga gåvoskatt uppkommer således så snart det föreligger en fullbordad gåva mellan makarna. Det är uppenbart

att förutsättningarna för kontroll av att sådana gåvor deklareras blir sämre än i dag. Som jag tidigare varit inne på är det med hänsyn till arvs- och gåvoskatternas statsfinansiella betydelse inte rimligt att påtagligt förstärka kontrollresurserna på detta område. Den nya civilrättsliga regleringen av gåvor mellan makar måste alltså mötas med ingrepp i skattelagstiftningen av annan karaktär.

Den tänkbara åtgärd som ligger närmast till hands och som också övervägdes av familjelagssakkunniga skulle vara att förlänga den tioåriga preskriptionstiden alternativt bestämma en annan utgångspunkt för preskriptionstidens beräkning. Jag vill här påminna om min tidigare gjorda bedöm- 47

praktisk natur. Då jag dessutom har erfarit att arvs- och gåvoskattekom-

mittén i sitt arbete med översynen av AGL kommer in på frågor av det nu

diskuterade slaget anser jag att eventuella förändringar av preskriptions-

reglerna bör anstå till dess kommitténs slutbetänkande föreligger. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå några ändringar i beskattningsreglerna för gåvor mellan makar.

2.9¶Ikraftträdande, m. m.

ÄktB, ändringarna i ÄB samt lagarna om sambors gemensamma hem och om homosexuella sambor skall träda i kraft den 1 januari 1988. Ändringarna i AGL bör träda i kraft vid samma tidpunkt. De nya bestämmelserna skall således tillämpas om skattskyldigheten inträder efter utgången av år

1987. Som jag framhållit i avsnitt 2.4 bör den nya regeln i 3 kap. 8 § ÄB om rätt för den först avlidne makens arvingar att ärva allt om den sist avlidne

maken saknar arvingar inverka på arvsbeskattningen även i fall då det första dödsfallet ägt rum före ikraftträdandet. Det är dock inte nödvändigt

med en särskild övergångsbestämmelse i AGL för denna situation. Att den först avlidnes efterarvingar skall ärva allt vid den sist avlidne makens död

även om det första dödsfallet inträffade före ikraftträdandet framgår av en särskild övergångsbestämmelse till ÄB. Efterarvingarnas skattskyldighet

inträder emellertid först vid det andra dödsfallet och då kan bestämmelsen

115 § 2 mom. fjärde stycket tillämpas utan särskilda övergångsbestämmel-

ser. Avslutningsvis vill jag redovisa min syn på de stutsfinansiella effekterna

av de föreslagna ändringarna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen. Närmare beräkningar är vanskliga att göra. Det som främst kan komma att påverka skattcutfallet är den föreslagna höjningen av grundavdraget för efterlevande make. Med nuvarande arvsregler skulle en sådan höjning medföra ett betydande skattebortfall. Som jag framhållit i avsnitt 2.2 innebär emellertid de föreslagna arvsreglerna att ett nytt arvfall kan sägas ha tillkommit. Syftet med det högre grundavdraget är bl. a. att undvika att den nya ordningen för med sig att samma egendom beskattas dubbelt till följd av att den efterlevande föräldern skjuts in som arvinge framför barnen. Mot den bakgrunden är det min bedömning att de nya arvsskatte-

reglerna inte kommer att få nägra nämnvärda statsfinansiella effekter. Det

förhållandet att vissa förvärv som görs av sambor i fortsättningen blir skattefria bodelningsförvärv resp. förvärv som beskattas enligt klass I torde inverka på skatteinkomsterna i så begränsad omfattning att min nyss gjorda bedömning inte rubbas.

2.10¶Ändringar i kommunalskattelagen

Mitt förslag: Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar kom-

pletteras med en bestämmelse som öppnar rätt till återköp för det

Fall att den ena maken vid bodelning har rätt till sådan återbetalning

som avses i 13 kap. 4 8 ÄktB.

HF övrigt föreslås några renodlade följdändringar.

ga om den utvidgade återköpsrätten (se betänkandet s.69, 402 och 472). De sakkunniga har inte föreslagit några andra ändringar i KL.

Remissinstanserna: Endast riksskatteverket, RSV. har närmare diskuterat förslaget och godtagit det med påpekanden om bl. a. ikraftträdanderegeln.

Skälen för mitt förslag: I punkt I av anvisningarna till 31 § KL anges

kraven för att en försäkring skall behandlas som pensionsförsäkring. Bl. a.

gäller att försäkringen inte får äterköpas annat än i vissa fall. Enligt de nya bodelningsreglerna kan det vid beräkningen av makarnas

andelar under vissa förutsättningar bli aktuellt att ta hänsyn till att en make har minskat sitt giftorättsgods genom att betala premie för egen pensionsförsäkring (11 kap. 4 § tredje stycket ÄktB). Har en sådan andelsberäkning

gjorts och kan den andra maken inte få ut sin lott föreskrivs i 13 kap. 4 § en

skyldighet för försäkringsgivaren att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas.

Som anges i prop 1986/87:1 (s.204) är den nu beskrivna återbetalningen

tekniskt sett en form av återköp. För att återbetalningsregeln inte skall komma i konflikt med återköpsförbudet i KL krävs att ett ytterligare undantag förs in i punkt I av anvisningarna till 31 § KL. Genom utbetalningen uppkommer det en skattskyldighet för försäkringstagaren, oavsett om utbetalningen görs till honom själv eller till ma-

ken; i båda fallen skall kontrolluppgift enligt 37 § I mom. 3 taxeringslagen (1956:623) lämnas för försäkringstagaren. Vidare är försäkringsbolaget

enligt 7 § uppbördslagen (1953:2721 skyldigt att göra ett källskatteavdrag

med för närvarande 3096, vilket medför att den totala återbetalningen kommer att avse ett högre belopp än makens anspråk.

Som RSV påpekat i sitt remissyttrande bör det i övergångsbestämmel-

serna för tydlighets skull anges att möjligheten till återbetalning står öppen

också för försäkring som tecknats före utgången av år 1975 då nuvarande regler om återköpsförbud m. m. började gälla. jfr femte stycket av anvis-

ningarna I deras lydelse enligt SFS 1972:254 och 2 § lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

Vid sidan av den nu redovisade ändringen i KL föreslår jag några följdändringar som föranleds av den nya sambolagstiftningen, däri inbegripet regleringen av de homosexuella sambornas förhållanden.

Vad' en sambo förvärvar genom bodelning bör, på summa sätt som

makes bodelningsförvärv, vara fritt från inkomstskatt. Vidare bör de regler som gäller realisationsvinstbeskattning av egendom som make förvärvat

genom bodelning också gälla egendom som sambo förvärvat genom bodel-

ning. Vad nu sagts kräver att 19 § och 35 § 4 mom. KL samt punkten 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § KL. ändras. Reglerna bör också gälla homosexuella sambor vilket kräver att uppräkningen i lagen om

homosexuella sambor utökas med nämnda lagrum i KL.

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 61

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.'

Lagförslaget under 3 har upprättats efter samråd med chefen för justitie-

departementet,

4¶Specialmotivering

4.1¶Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

19§

Paragrafens bestämmelse om att vissa familjerättsliga förvärv inte skall

räknas som skattepliktig inkomst enligt KL har ändrats. Ändringen innebär att inte heller vad som förvärvats genom bodelning mellan sambor skall

räknas som skattepliktig inkomst. Att det är fråga om sådana sambor som

avses i sambolagen behöver inte sägas särskilt i lagtexten, eftersom det är bara för sådana sambor som det finns regler om bodelning.

Enligt lagen om homosexuella sambor är sambolagen tillämplig på ho-

mosexuella sambor. Detta innebär bl. a. att bodelning kan ske mellan ho-

mosexuella sambor. En hänvisning till paragrafen föreslås införd i lagen

om homosexuella sambor, vilket innebär att vad en homosexuell sambo förvärvar genom en sådan bodelning inte skall räknas som skattepliktig inkomst.

En redaktionell ändring med anledning av att en ny bostadsbidragsförordning träder i kraft den 1 januari 1988 har skett.

35 § 4 mom. FE detta moment finns regler om realisationsvinstbeskattning vid avyttring av annan egendom än fastigheter, aktier m. m. och bostadsrätter. 1 fråga om beräkning av realisationsvinst vid avyttring av fastigheter kommer jag

nedan att föreslå cn mindre ändring i anvisningarna till 36 8. Sådan egendom som avses i förevarande moment kan utgöra gemensamt

bohäg enligt sambolagen. Den kan alltså fördelas mellan samborna genom

bodelning. Ändringen innebär att de särskilda bestämmelser i momentet "som avser bodelning mellan makar också kommer att bli tillämpliga på

bodelning mellan sambor.

En hänvisning till paragrafen föreslås införd i lagen om homosexuella

HT bilagan har lagförslag I. uttämnats. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.

sambor vilket innebär att bestämmelserna också gäller egendom som förvärvats genom bodelning mellan homosexuella sambor.

Punkt I av anvisningarna till 31 § Den nya bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10).

Punkt 2 a av anvisningarna till 36 § I anvisningspunktens sjunde stycke finns särskilda regler om beräkning av ingångsvärde i de fall en avyttrad fastighet har förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning med anledning av en makes död. Änd-

ringen innebär att dessa regler blir tillämpliga också när fastigheten har

förvärvats genom bodelning med anledning av en sambos död.

Vad nu sagts gäller också homosexuella sambor. Bestämmelsen föreslås

bli införd i uppräkningen i lagen om homosexuella sambor.

Enligt 35 & 2 mom. tredje stycket skall en avyttrad fastighet som har

förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som inte är jämförligt med köp eller byte anses förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga fång som har skett närmast dessförinnan. Enligt

35 § 3 a mom. skall denna bestämmelse tillämpas på motsvarande sätt vid

avyttring av en bostadsrätt. Som har framgått är bestämmelsen formulerad

så att den utan ändring blir tillämplig också vid avyttring av en fastighet som har förvärvats genom bodelning mellan sambor och vid avyttring av en bostadsrätt som har förvärvats genom bodelning mellan sambor celler övertagande enligt 16 § lagen om sambors gemensamma hem.

4.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen om arvsskatt och

gåvoskatt

3a§ Som en ny paragraf har sist under rubriken Inledande bestämmelser förts

in beskrivning av de sambor för vilka AGL:s regler om sambor skall gälla.

Denna motsvarar 1 § andra stycket lagen om sambors gemensamma hem.

12§

Förändringarna i paragrafens första stycke är en följd av de långtgående förenklingar av försäkringsbeskattningen som jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6). Huvudregeln i första meningen om skattskyldighet för förmånstagarförvärv har kompletterats med en bestämmelse om

att motsvarande skall gälla i fråga om utbetalning på grund av att ett

förmånstagarförordnande jämkas med tillämpning av den nya regeln i

104 & FAL. Den nya bestämmelsen om att hälften av försäkringsbelopp

som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare skall

vara arvsskattefritt har också tagits in i paragrafens första stycke. Vad den

sx

efterlevande maken eller bröstarvingen förvärvar med stöd av jämkningsregeln omfattas ej av bestämmelsen i andra stycket om s.k. basbeloppsavdrag om inte den som begär jämkning undantagsvis kan betraktas som

förmånstagare.

IS $S I mom.

I första stycket har två sakliga ändringar gjorts.

Den ena innebär att regeln om att beskattningsmyndigheten skall beakta basbeloppsregeln har tagits bort. Det beror på att basbeloppsregeln enligt ändringarna i ÄB har omvandlats från en bodelningsregel till en arvsregel. Härigenom skall basbeloppsregeln beaktas enligt 11 § I mom. AGL och en särskild bestämmelse härom är inte längre nödvändig.

Genom den andra ändringen regleras förutsättningarna för att en verklig bodelning skall få läggas till grund för en från den schematiska hälftendel-

ningen avvikande delning. Bestämmelsen har kommenterats i den allmän-

na motiveringen (avsnitt 2.3).

I andra stycket finns bestämmelser som gäller äktenskap på vilka äldre

giftermälsbalken är tillämplig. Ändringen där innebär att föreskriften om att basbeloppsregeln skall beaktas vid den schematiska delningen har

tagits bort.

I fjärde stycket finns nu bestämmelser om att bouppteckningen skall

vara åtföljd av vissa uppgifter om efterlevande makes enskilda egendom. Sådana uppgifter skall i fortsättningen enligt de nya reglerna i ÄB tas in i bouppteckningen (20 kap. 4 8). Några sådana föreskrifter behövs alltså inte i AGL och de har utgätt.

15 SL amonm.

Detta nya moment tar sikte på vissa förhållanden som skall ligga till grund

för beskattningen och som inte framgår av enbart en bouppteckning. Bakgrunden till stadgandet har berörts i avsnittet om efterbeskattning m. m. (2.5).

I första stycket har tagits in en skyldighet att i bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen ange huru-

vida sådan bodelning som avses 1 punkterna 1 eller 2 har ägt rum. Av andra stycket framgär att bodelningshandlingen i så fall skall ges in till beskattningsmyndigheten tillsammans med bouppteckningen. Punkterna I och 2 avser verkliga bodelningar som i jämförelse med en schematisk lottläggning leder till högre skatt. I tydlighetens intresse bör påpekas att det här

enbart är fråga om verkliga bodelningar, dvs bodelningar mellan å ena sidan den efterlevande maken och å andra sidan övriga dödsbodelägare. Om däremot makarna endast har gemensamma barn och det ej heller finns universella testamentsförordnanden är överföringar från den efterlevande maken till de gemensamma barnen i de flesta fall att betrakta som ett

arvsavstående. Möjligheten att beakta ett sådant avstående vid arvsbe-

skattningen är med den nya arvsordningen dock begränsad eftersom den efterlevande maken normalt mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv. Ett tin [AS

gällande rätt i de flesta fall att se som en skattepliktig gåva. Några särskilda

regler för dessa fall erfordras således inte i detta sammanhang.

Av andra stycket framgår att om en bodelning av detta slag sker efter det att bouppteckningen getts in men innan skattebeslutet har meddelats skall bodelningshandlingen ges in till beskattningsmyndigheten.

Om en bodelning av här aktuell beskaffenhet skett utan att detta varit

känt för beskattningsmyndigheten vid tidpunkten för skattebeslutet kan efterbeskattning komma ifråga enligt den nya bestämmelsen 32 8 h. Sker en sådan bodelning efter skattebeslutet uppkommer deklarationsskyldighet och efterbeskattning kan ske enligt de nya bestämmelserna i 45 § C och 32 § h. Dessa bestämmelser kommenteras nedan.

En nyhet i ÄB är att efterlevande make ärver före bröstarvinge. Detta gäller dock inte om den avlidne maken efterlämnar en bröstarvinge som inte är makarnas gemensamma och denne inte har avstått från sin rätt till

arv till förmån för den efterlevande (3 kap. 1 § ÄB). Om bröstarvingen

avstår från sin rätt till arv har han eller hon i stället rätt att ta del i den

efterlevande makens bo enligt bestämmelserna om efterarv (3 kap. 9 §

ÄB).

Om den döde efterlämnar make skall i bouppteckningen anges om den dödes bröstarvingar också är bröstarvingar till den efterlevande maken (20

kap. 3 & ÄB). En bröstarvinge till den först avlidne som har avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande maken är delägare i dennes bo, men

inte i den först avlidnes (18 kap. I $ tredje stycket ÄB). Av föreskrifterna i AGL om tidpunkten för skattskyldighetens inträde följer att skattskyldighet för den efterlevande maken inträder vid den först avlidne makens död

och för den avstående vid den sist avlidnes (5 och 8 §§ AGL).

För att skattläggningen skall kunna ske med beaktande av att skattskyldighet har inträtt till följd av ett avstående av nu behandlat slag har därför i första stycket punkt 3 föreskrivits en skyldighet att redovisa avståendet i skatteärendet.

15 §2 mom. Momentet har redigerats om och består enligt förslaget av fem stycken. Sammanfattningsvis innebär förslaget följande.

I första stycket slås fast att huvudregeln fortfarande skall vara att efterarvingarnas andel bestäms till hälften. I andra stycket anges i tre punkter vid vilka tillfällen annan fördelning än hälftendelning skall ske. I tredje och

fjärde styckena föreskrivs ytterligare undantag från hälftendelningen.

Femte stycket behandlar testamentarisk sekundosuccession.

Enligt den nya arvsrättsliga regleringen i 2 kap. I $ ÄB tillfaller den avlidne makens kvarlåtenskap den efterlevande maken även när den avlidne har bröstarvingar. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, omfattar makens rätt till kvarlå-

tenskapen dock inte en sådan arvinges arvslott. Detta gäller emellertid inte

om bröstarvingen har avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande. I An a

sådana fall ärver alltså den efterlevande maken hela boet och den avlidnes bröstarvinge har rätt till efterarv.

När kvarlåtenskapen tillfaller efterlevande make disponerar han eller hon den med fri förfoganderätt och bröstarvingarna har rätt till efterarv.

ÄB:s nya regler om utbrytning av efterarvingarnas andel innebär att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att man gör en hälftendelning. Detta skall dock inte ske om det som den efterlevande maken fick med stöd av 3 kap. I $ ÄB utgjorde en annan andel än hälften av summan av arvet och den efterlevandes egen egendom efter bodelningen (3 kap. 2 §

tredje stycket ÄB). I 3 kap. I & ÄB finns bl. a. den nyss nämnda regeln om

att makens rätt till kvarlåtenskapen inte omfattar en icke gemensam bröstarvinges arvslott annat än om denne har avstått från sin rätt till arv.

För de fall då det endast finns gemensamma bröstarvingar eller när en icke gemensam bröstarvinge har avstått från sin rätt till arv kommer situationen i framtiden att vara analog med den då efterlevande make enligt

nuvarande rätt ärver den först avlidne maken. Skillnaden är endast att

kretsen av efterarvingar är en annan. I dessa fall bör även vid skattläggningen en utbrytning av efterarvingarnas andel ske enligt samma principer som hittills. Att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att beskattningsmyndigheten skall göra en hälftendelning anges i första stycket.

Om den avlidne efterlämnar en bröstarvinge som har rätt till arv före den

andra stycket punkt 3 föreskrivits att andelen skall beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 § tredje stycket ÄB om den först avlidne

har efterlämnat en bröstarvinge som inte är den efterlevandes bröstarvinge

och denne inte har avstått från sin rätt till arv till förmån för den efterievan-

de maken.

En icke gemensam bröstarvinge kan ha rätt till efterarv i den sist avlidnes bo även i andra situationer. Det gäller 1. ex. om ett gemensamt barn

avlider mellan de båda dödsfallen (se prop. 1986/87:1 s. 235). Detta påver-

kar dock inte storleken av efterarvingarnas totala andel i den sist avlidne makens bo, utan innebär endast att efterarvet skall fördelas mellan bröstarvingarna på ett annat sätt. Det blir alltså inte aktuellt att tillämpa bestämmelsen i andra stycket 3 i ett sådant fall. Att beskattningsmyndigheten i en sådan situation som den nu behandlade vid fördelningen av efterarvet skall lägga ut en arvslott för en icke gemensam bröstarvinge som har rätt till efterarv på grund av att en gemensam bröstarvinge har avlidit under mellantiden följer av 11 § I mom. AGL jämfört med 3 kap. 2 § andra stycket ÄB.

Punkterna 1 och 2 i andra stycket innebär inga ändringar i förhållande till gällande rätt.

I tredje stycket anges ytterligare undantag från principen om hälftendelning. Stadgandet avser det fall att andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet. Regleringen överensstämmer med gällande rätt. |

Fjärde stycket innebär en nyhet. I ÄB görs en ny reglering för de fallen att det vid den efterlevande makens död endast finns arvsberättigade 54

släktingar till en av makarna. Dessa skall då ärva allt (3 kap. 8 & ÄB). Sådana släktingar kan endast vara arvsberättigade efter sin cgen släkting

och inte efter dennes make. Arvet skall alltså anses härröra endast från den

ena maken. Som jag föreslagit i den allmänna motiveringen bör även I

dessa fall principen om en hälftendelning frångås. I fjärde stycket har

därför föreskrivits att hälftendelning inte skall ske om det vid den sist avlidna makens död endast finns arvsberättigade släktingar efter den först

avlidne maken. I så fall tillfaller även det som den efterlevande kan ha haft med fri förfoganderätt dessa släktingar och för varje arvinge skall det

läggas ut endast en lott. Att detta skall beaktas vid skattläggningen följer

av 11 § I mom. AGL. Femte stycket motsvarar. med en mindre redaktio-

nell ändring, det nuvarande andra stycket.

15 §3 mom. Bestämmelsen har kompletterats så att den även omfattar bodelningshand-

lingar som skall ges in enligt de nya reglerna i 15 § I a mom. Dessutom har

momentet moderniserats.

15a§

Denna nya paragraf innehåller bestämmelser om bodelning när ett sambo-

förhållande upplöses genom den ena sambons död. I första stycket finns

föreskrifter om beräkning av den efterlevande sambons andel i det gemen-

samma hemmet. Liksom beträffande makar har föreskrivits att andelen i

första hand skall beräknas genom en schematisk hälftendelning. Vid den schematiska delningen skall beskattningsmyndigheten dock beakta den rätt den efterlevande sambon har enligt basbeloppsregeln i 12 § sambolagen. Här skall alltså tillämpas samma regler som nu gäller för makar. Slutligen har föreskrivits att en schematisk delning inte skall ske om andelen har blivit enligt lag annorlunda bestämd än som nu angivits vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

Här bör erinras om att en förutsättning för att den nya 15 a §& skall tillämpas vid skattläggningen är att den efterlevande sambon har begärt bodelning enligt sambolagen. Det skall enligt 20 kap. 4 § tredje stycket ÄB framgå av bouppteckningen om så har skett. Av bouppteckningen skall

också framgå värdet av sådan egendom som skall fördelas mellan samborna. Det skall vidare framgå vilka skulder som är hänförliga till egendomen och om gäldstäckning har begärts ur egendomen för annan skuld. Beskattningsmyndigheten kommer således att ha tillgång till de uppgifter som behövs för att tillämpa den nya I5 a §. Det kan påpekas att man redan

nu i vissa fall vid bodelning kan vara tvungen att ta ställning till om vissa

skulder är att hänföra till viss egendom i en avlidnes bo eller inte, nämligen då den avlidne hade enskild egendom (13 kap. 2 § giftermålsbalken).

16 § I paragrafen finns bestämmelser om skattläggning på grundval av verkliga

arvskiften. Den innehåller hänvisningar till bestämmelserna i 15 §& AGL.

till den nya 15 a 3, som behandlar bodelning mellan sambor.

17§

I paragrafen finns bestämmelser om att beskattningsmyndigheten kan medge anstånd med skattens fastställande för företeende av sådan handling som avses i 15 §. dvs. bl. a. bodelningshandling. Ändringen innebär att anstånd även skall kunna medges för företeende av sådan handling som avses i den nya 15 a 8. dvs. handling över bodelning mellan sambor. Ändringarna i 15 8 gör också en viss redaktionell ändring nödvändig.

28 §

Förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2 och 2.7).

2§ I första stycket har tre ändringar gjorts. Ändringen under c innebär att en ny grund för efterbeskattning har införts. Enligt gällande rätt kan efterbeskattning ske om det genom en dom har blivit bestämt om delningen av egendom i dödsbo, där skatten har fastställts med ledning av handling som avses i 15 och 16 §. I samma situation skall efterbeskattning kunna ske om skatten har fastställts med ledning av en handling som avses i 15 a §. dvs. en handling över bodelning mellan sambor.

Ändringen under d är närmast redaktionell. Den innebär att lagtexten har anpassats till den nya lydelsen av 20 kap. 10 8 ÄB.

De nuvarande grunderna för efterbeskattning har kompletterats med en ny punkt, h. Detta innebär att efterbeskattning skall kunna ske i ytterligare ett fall. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

Föreskriften i h korresponderar dels med reglerna i 15 § I a mom. första och andra stycket om skyldighet att ge in sådan bodelning som avses i punkterna J] och 2 i det nämnda momentet antingen tillsammans med bouppteckningen eller innan skattebeslutet meddelas och dels med reglerna om deklarationsskyldighet i 45 § C. Innebörden härav är att efterbeskattning enligt 32 § h kan ske inte bara när bodelning av detta slag skett efter skattebeslutet utan även om den ägt rum dessförinnan utan att detta varit känt för beskattningsmyndigheten vid beskattningstillfället.

39 § I paragrafen föreskrivs skattefrihet för vissa gåvor. Enligt punkt c utgår vid bodelning under båda makarnas livstid inte skatt för vad en make har fått utöver den andel som tillkommer honom eller henne enligt Jag om värdet av det erhållna inte överstiger värdet av hans eller hennes giftorättsgods.

Ändringen i förevarande paragraf innebär att skattefriheten har knutits till värdet av makens giftorättsgods och den maken tillhöriga enskilda egendom som vid bodelningen skall behandlas som giftorättsgods. 56

I paragrafen regleras deklarationsskyldigheten. Tillägget till C innebär att

skyldighet att deklarera uppkommer i och med att en sådan bodelning som

avses i 15 § 1 a mom. punkterna I eller 2 har ägt rum. Deklarationsskyldigheten bygger på att efterbeskattning kan ske enligt 32 § h. Som ovan

framgått kan efterbeskattning ske också om bodelningen skett tidigare än skattebeslutet. Deklarationsskyldigheten är emellertid inskränkt till att avse endast bodelningar som sker efter det att beslut om skatten har

meddelats.

Av 47 § sista stycket framgår att den aktuella bodelningshandlingen skall fogas till deklarationen.

46 §

I paragrafen anges de tidsfrister inom vilka deklarationer skall ges in till beskattningsmyndigheten. Sådan deklaration som skall föranleda efterbe-

skattning enligt 32 § h skall ges in inom fyra månader från bodelningen.

478 Ändringen i 47 § sista stycket har kommenterats ovan under 45 §.

51§

Genom den nya lydelsen av 20 kap. 10 § ÄB har begreppet tilläggsboupp-

teckning förts in i ÄB. Ändringen innebär att detta görs även i förevarande

paragraf.

54 §

I denna paragraf finns bestämmelser om att arvsskatt skall förskjutas av. dödsboet. Av paragrafens andra stycke framgär vidare att om skatten inte har erlagts i rätt tid och dödsboet inte heller har tillgångar för att betala skatten svarar dödsbodelägarna för bristen enligt ÄB:s bestämmelser om dödsbodelägarnas ansvar för den avlidnes skulder. En efterlevande make som inte gjort annat förvärv än den egendom som tillkommit honom eller

henne på grund av bodelning är dock fri från det ansvar som ÄB eljest stadgar. Den efterlevande maken har ju i sådana fall inte gjort något

skattepliktigt förvärv och bör därför inte göras ansvarig för arvsskatten. Bestämmelsen är emellertid utformad med sikte på ÄB:s regler om den dödes och boets skulder såsom dessa var utformade före år 1981. Genom

en lagändring detta år (prop. 1981/82:48) ersattes dödsbodelägarnas i vissa

fall uppkommande personliga ansvar för skulderna av en skyldighet att låta

arvsskifte och bodelning gå åter. I sak innebär ändringarna att ordalagen I bestämmelsen har anpassat till

att ansvaret för den dödes skulder har ersatts av en regel om återgång av

arvskifte och bodelning och att sambo i dessa hänseenden jämställs med

efterlevande make. Innebörden härav är att efterlevande make som efter

ändringarna i ÄB normalt gör förvärv utöver vad som tillkommer honom 57

eller henne genom bodelning är skyldig att låta sådan egendom gå åter om boet upplösts innan arvsskatten förskotterats. Motsvarande skyldighet för sambo, som ju saknar arvsrätt, kan däremot endast uppkomma genom ett

testamentariskt förordnande av den avlidne.

59 §

I paragrafen finns bestämmelser om återvinning, dvs. om att ett skattebeslut skall ändras på så sätt att skatten fastställs till ett lägre belopp.

Bestämmelserna korresponderar i stort sett med bestämmelserna om efterbeskattning i 32 §. Beträffande ändringarna i första stycket c och d hänvisar jag därför till vad jag anfört i anslutning till ändringarna i 32 §.

Den nya återvinningsmöjligheten vid en verklig delning som skulle ha föranlett lägre arvsskatt har tagits in som en ny punkt g i första stycket. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör för rätt till återvinning i dessa fall krävas att bodelningen görs inom ett är från skattcbeslutet.

67 §

Ändringen innebär att även den dödes sambo kan åläggas att bekräfta sina uppgifter under ed (jfr ändringen i 20 kap. 6 § ÄB).

4.3¶Förslaget till lag om ändring i lagen om homosexuella

sambor

Lagen innehåller en uppräkning av vissa lagar och bestämmelser vars

stadganden om sambor också skall tillämpas för homosexuella sambor. Denna uppräkning har utökats dels med AGL och dels med 19 § första

stycket och 35 § 4 mom. KL samt med punkten 2 a sjunde stycket av

anvisningarna till 36 § KL. Vad som sägs om sambor i AGL och i angivna paragrafer i KL skall alltså tillämpas för homosexuella sambor. Innebörden härav har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2) och i

specialmotiveringen till KL (avsnitt 4.1).

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

MM . lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

'» - lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga I

Författningsförslag avseende lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) och lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981: 85) Äktenskapsbalk.

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket under 1. i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

Ny ägare till pensionsförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring

skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av för- ringsgivaren om förvärvet av för-

säkringen. Återköp av pensionsför- säkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestäm- säkring får utan hinder av bestämmelserna i denna Jag ske om det melserna i denna lag ske om det tekniska återköpsvärdet uppgår till tekniska återköpsvärdet uppgår till

högst 10000 kronor eller om sär- högst 10000 kronor eller om sär-

skilda skäl föreligger och riksskat- skilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan med- teverket på särskild ansökan medger det. ger det. Återköp får också ske i den

mån det erfordras för att försäk-

ringsgivaren enligt 13 kap. 5 § äk-

tenskapsbalken skall kunna återbe-

tala premier.

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

dels att 11. 12,15, 28, 32, 39, 45, 46 och 5988 skall ha nedan angivna lydelse,

dels avl i lagen skall införas en ny paragraf. 15 a §. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 I mom. Såsom arvinges eller tes- I mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt tamentstagares lott anses vad enligt

lag och testamente å honom belö- lag och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller per av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap, varom för- i sådan kvarlåtenskap, varom för-

mäles i 4 § I mom. 2): dock skall, mäles i 4 § I mom. 2); dock skall, där i skatteärendet föreligger arv- där i skatteärendet föreligger arv-

skifte, den däri gjorda fördelningen skifte, den däri gjorda fördelningen

efter vad i 16 § stadgas lända till efter vad i 16 § stadgas lända till

efterrättelse. efterrättelse. Efterlämnur arvlåta-

ren make och bröstarvinge skall på

maken anses belöpa vad denne

äger överta enligt 3 kap. I $ ärvda-

balken, om ej dödsbodelägarna i

skatteärendet anmäler att boet

skall skiftas.

Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna.

2 mom. Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av

dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet,

utgöra en särskild lott (skattelotv), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är arvinge eller universell testamentstagare celler skattskyldighet för legatet inträder senare än vid testators död.

128 Hur någon i enlighet med lagen Är någon förmånstagare enligt (1927:77) om försäkringsavtal in- lagen (1927:77) om försäkringsavtal

satts såsom förmånstagare och er- och erhåller han vid försäkringstahåller han vid försäkringstagarens garens död förfoganderätten över död förfoganderätten över försäk- försäkringen eller, utan att sådan

ringen eller, utan att sädan rätt rält förvärvas, utbetalning på grund förvärvas. utbetalning på grund av av försäkringen, skall vad förmåns-

försäkringen. skall vad förmänsta- tagaren sålunda bekommer vid begaren sålunda bekommer vid beräk- räknande av arvsskatt anses såsom

nande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Är försäkringsarvfallen egendom. Vad nu sagts tugarens make förmånstagare, föskall gälla jämväl förvärv, som på religger icke skattskyldighet för grund av stadgandet i 104 § andra hälften av förvärvet. stycket nämnda lag tillfaller döds-

bodelägare, vilken är berättigud till 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräåknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstaga-

re, föreligger icke skattskyldighet

för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed därest

förvärvet ingått i försäkringstaga-

rens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapialförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt. som på

grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt i 116 §

första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom.

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november månad året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund

av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant

förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med

gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmåns-

tagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för november månad året innan skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapital-

försäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhälla på grund av en och samma försäkring, och skall så

anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte

heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än

pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma

person tillfallit den berättigade inte överstiger 2500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånsta-

gareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av

statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild ar-

betsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från

kommun, som avses i punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvs-

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom

eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit

utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid

inkomsttaxceringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av

livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde

stycket andra meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en

utomlands bedriven försäkringsrörelse.

15 §

I mom. Andel. som vid bodel- I mom. Andel. som vid bodel-

ning skall tillfalla efterlevande ning skall tillfalla efterievande

make, beräknas till hälften av ma- make, beräknas till hälften av ma-

karnas behållna giftorättsgods, där karnas behållna i delningen ingåenej annat följer av 13 kap. 12 § andra de egendom, om ej annat följer av

stycket giftermålsbalken eller ande- 12 kap. 3 § andra stycket äktenlen enligt lag blivit annorlunda be- skapsbalken eller andelen enligt lag stämd vid bodelning, varöver i be- blivit annorlunda bestämd vid bohörig ordning upprättad handling delning, varöver i behörig ordning föreligger i skatteärendet. upprättad handling föreligger i skat-

Är äldre giftermålsbalken til- teärendet.

lämplig å förmögenhetsförhållande- Är äldre giftermälsbalken tilna i boet, beräknas den andel, som lämplig å förmögenhetsförhållande-

tillfaller efterlevande make såsom na i boet, beräknas den andel, som

fördel, giftorätt och morgongåva, tillfaller efterlevande make såsom

till hälften av den gemensamma be- fördel, giftorätt och morgongåva,

hållningen i boet, där ej annat följer till hälften av den gemensamma be-

av 132 kap. 12 § andra stycket nya hållningen i boet, där ej annat följer

giftermålsbalken eler andelen en- av 12 kap. 3 § andra stycket nya

ligt lag annorlunda bestämts vid bo- äktenskapsbalken eller andelen enskifte och däröver i skattcärendet ligt lag annorlunda bestämts vid boföreligger — behörigen upprättad skifte och däröver 1 skatteärendet handling. föreligger - behörigen upprättad

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

Har efterlevande make enskild Har efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen egendom. skall bouppteckningen

vara åtföljd av skriftlig uppgift om vara åtföljd av skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån värdet av sådan egendom i den mån

det krävs för tillämpning av 13 kap. det krävs för tillämpning av 12 kap.

12 § andra stycket giftermålsbalken 3 § andra stycket äktenskapsbalken i skatteärendet. Vid uppskattning i skatteärendet. Vid uppskattning

av egendomens värde äga 20- av egendomens värde äger 20-

27 §§ motsvarande tillämpning. 27 §§ motsvarande tillämpning.

2 mom. har kvarlåtenskap till- 2 mom. Har kvarlåtenskap till-

kommit efterlevande make såsom kommit efterlevande make såsom arvinge och äga vid dennes död den arvinge och äger vid dennes död först avlidnes arvingar taga andel i den först avlidnes arvingar taga anden efterlevandes bo, beräknas del i den efterlevandes bo, beräk-

denna andel till hälften därav, så- nas denna andel till hälften därav,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

framt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvda- säframt icke jämlikt 3 kap. 6 § ärv-

balken annat föranledes av förefint- dabalken annat föranledes av föreligheten av enskild egendom eller fintligheten av enskild egendom cl-

testamente till förmån för annan än ler testamente till förmån för annan

den efterlevande, eiler andelen bli- än den efterlevande eller av att anvit enligt lag annorlunda bestämd nan arvinge redan tagit sitt arv, elvid delningsförrättning varöver be- ler andelen blivit enligt lag annorhörig handling föreligger i skatte- lunda bestämd vid delningsförrätt-

ärendet. ning, varöver behörig handling fö-

religger i skatteärendet.

I fall som avses i 12 kap. I $ ärvdabalken, skall vad i föregående stycke

stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är.

3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i I och 2 mom.

sägs. skall vid ingivnadet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas.

Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

15a§8

Andel som skall tillfalla den av-

lidnes sambo vid fördelning av bo-

stad och bohag enligt 19 kap. 3 §

första stycket äktenskapsbalken

skall beräknas till hälften av den

behållna egendomen om ej annat

följer av 19 kap. 4 § andra stycket

eller andelen enligt lag blivit annorlunda bestämd vid bodelning var-

över i behörig ordning upprättad

handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade

andel erläggs ej arvsskatt.

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make till barn och efterlevande make till avlitet barn. Detta gäller även om

barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter

arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott Som skattefritt avdrages från lott

som tillkommer den avlidnes efter- som tillkommer den avlidens efter-

levande make 50000 kronor. från levande make 200000 kronor, från

vad som tillkommer annan i klass I vad som tillkommer annan i klass I

25 000 kronor och från lott, som be- 25 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, skattas enligt klass II eller klass II,

5000 kronor. Har barn eller avkom- 5000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyl- ling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde cj fyllt 18 år, av- dighetens inträde ej fyllt 18 är. avdrages ytterligare 5000 kronor för drages ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del därav, som dä varje helt är eller del därav, som då återstod till dess sagda älder upp- återstod till dess sagda ålder uppnås. nås. Med make jämställes den som Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlev- vid tiden för dödsfallet hade ge- 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse de med den avlidne, om de mensamt hem och hushåll med den

summanlevande tidigare varit gifta avlidne och samlevde med honom med varandra eller gemensamt ha eller henne under äktenskapslik-

eller ha haft barn. Motsvarande nande förhållunden. Motsvarande

gäller. i förhållande till den avlidnes gäller, i förhållande till den avlidnes barn, beträffande den som sam- barn, beträffande den som sam-

manlevt med barnet. Styvbarns- manlevt med barnet. Styvbarns-

och fosterbarnsförhållande räknas och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med foster- lika med skyldskap. Med foster-

barn avses barn, som före fyllda 16 barn avses barn, som före fyllda 16

år stadigvarande vistats i den avlid- år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård nes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får cj åtnjutas i fråga om vad som

erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen. Till klass H hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som

avses I klass I eller IH.

Till klass HIT hänföras

landstingskommun. kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande. sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål; stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv:

registrerad understödsförening:

sådan sammanslutning som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ckonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer

ovan angivet ändamål:

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes

jämlikt 3 8.

För skattelott, som i [1 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är. som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor. (Skalorna här uteslutna.)

32 § har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente:

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning. blivit genomlagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt: c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen

Nuvarande lIydelse Föreslagen lydelse av egendom i dödsbo. där skatten fastställts med ledning av handling som avses i 15 celler 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet. som efter vad i 20 kap.

10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteck-

ningen; :

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas celler fördelas annorledes än i deklarationen angivits; f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §:

&) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses I 18 §;

h) arv tillfallit någon genom att

kvarlåtenskap, som i skatteärendet

beräknats skola övertus av den av-

lidnes efterlevande make, i stället

fördelats vid arvskifte, eller genom

att egendom, som tillhört den efter-

levande maken enskilt, ingått i bo-

delning, eller genom att på den ef-

terlevande makens begäran vid bo-

delning bestämts att vardera sidan

såsom sin andel skall behålla sin

egendom;

och hade, om hänsyn till omständighet som nu avses, för någon lott skatt

skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

39 § Skattefrihet åtnjutes: a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som är avsedda för

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000 kronor:

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvo-

tagarens skattepliktiga inkomst:

c) för vad make vid bodelning. c) för vad make vid bodelning er-

som förrättats av annan anledning hållit utöver hälften av boet, i den än makes död, erhållit utöver ho- mån värdet av vad maken bekom-

nom enligt lag tillkommande andel mit icke överstiger värdet av hans i boet. i den mån värdet av vad egendom eller, om äldre giftermålsmaken bekommit icke överstiger balken är tillämplig, värdet av samvärdet av hans giftorättsgods eller, fälld egendom, som av honom i

om äldre giftermålsbalken är till- boet vid äktenskapets ingående cllämplig, värdet av samfälld egen- ler därefter införts; dom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;

d) för annan än under a, b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån

värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet

av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kr.

5 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 61

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

45 §

Deklaration skall av den, som är skattskyldig. avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott. när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död

cj hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket:

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än

vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den

som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) cgendom i dödsbo. som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 §& I mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död: är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han

dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a—c och C) angående sådan i 32 § a—c och

c—-2 samt i 33 § 2 mom. angiven e—-h samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som = föranleder omständighet, som = föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 § a) testamente, var- som avses I 32 § a) testamente, var-

om kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit beva-

kat; kat:

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i

beskattningshänseende likställt fång. Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo

efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten

skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar döds-

boets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §

Deklaration skall, i fall som an- Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under AA). B) och C), givas i 458 under A)), B) och C). vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader. räknat i fall som angivas nat i fall som angivas

under A) ID, 2) och 3) samt B) under A) D. 2) och 3) samt B)

från det skattskyldighet inträdde: från det skattskyldighet inträdde; under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades

till den skattskyldige: till den skattskyldige;

under C) från det kännedom cr- under C) i fall som avses 132 §h, hölls angående den omständighet, från arvskiftet eller bodelningen,

som föranleder efterbeskattningen. och i övrigt från det kännedom erhölls angående den omständighet,

som föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angär förvärv som i 37 §& 2 mom. avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse

59 8

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente:

b) testamente. förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som

avses I 15 eller 16 §:

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven be-

hållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivils:

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses I 18 8:

g) kvarlåtenskap, som i skatte-

ärendet beräknats skola övertas av

den avlidnes efterlevande make,

inom ett år från skattebeslutet helt

eller delvis fördelats vid arvskifte,

eller vid bodelning inom samma tid

egendom, som tillhört den avlidne

enskilt, ingått i delningen eller på

den efterlevande makens begäran

bestämts att vardera sidan såsom

sin andel skall behålla sin egen-

dom;

och hade. om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upplages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Aldre lag gäller fortfarande om skattskyldighet har inträtt före nämnda dag.

Bilaga 2

De remitterade

förslagen

2¶Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt! dels att 12 §,15 § 1,2 och 3 mom. 16, 17, 28, 32, 39,45, 46, 47, 51, 54, 59 och 67 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 15a §§, och ett

nytt moment, 15 § I a mom. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Jus

Vad som föreskrivs i denna lag

om sambor gäller sådana sambo-

förhållanden där en ogift kvinna

och en ogift man bor tillsammans

under äktenskapslikhande förhål-

landen.

12 8:

Har någon i enlighet med lagen Har någon i enlighet med lagen

(1927:77) om försäkringsavtal in- (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och er- satts såsom förmånstagare och er-

håller han vid försäkringstagarens håller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäk- död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sädan rätt ringen eller, utan att sådan rätt

förvärvas, utbetalning på grund av förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånsta- försäkringen, skall vad förmånsta-

garen sålunda bekommer vid beräk- garen sålunda bekommer vid beräknande av :arvsskatt anses såsom nande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom, Vad nu sagts arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på skall gälla jämväl vad som tillfaller grund uv stadgandet i 104 § andra någon enligt bestämmelserna i stycket nämnda lag tillfaller döds- 04.8 andra stycket nämnda lag. bodelägare, vilken är berättigad till Hälften av vad som tillfaller försäk-

laglott, med iakttagande dock av ringstagarens make i egenskap av

vad beträffande fördelning av så- förmånstagare är fritt från skatt. dant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som mot-

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. > Senaste lydelse 1982:1191. 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse svarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap. makens jämlikt [5 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på

grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person

förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad

som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapital-

försäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall

denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte

heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än

pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livrän-

ta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån

vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättiga-

de inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger,

äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av

statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild ar-

betsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses I punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom

eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges I andra stycket

al, tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av 69

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde

stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

158 I mom.? Andel, som vid bo- I mom. Andel, som vid bodel-

delning skall tillfalla efterlevande ning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av ma- make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där karnas behållna giftorättsgods. Den ej annat följer av 13 kap. I2 § andra efterlevande makens andel skall

stycket giftermålsbalken eller ande- dock beräknas i enlighet med en

len enligt lag blivit annorlunda be- bodelningshandling som ges in i stämd vid bodelning. varöver i be- skatteärendet under förutsättning hörig ordning upprättad handling att bodelningen förrättats enligt

föreligger i skatteärendet. lag. Är äldre giftermålsbalken til- Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållande- lämplig å förmögenhetsförhållande-

na i boet, beräknas den andel, som na i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom tillfaller efterlevande make såsom

fördel, giftorätt och morgongåva, fördel, giftorätt och morgongåva,

till hälften av den gemensamma be- till hälften av den gemensamma be-

hållningen i boet, där ej annat följer hållningen i boet, där den inte enligt

av 13 kap. 12 § andra stycket nya lag annorlunda bestämts vid boskifgiftermålsbalken eller andelen en- te och däröver i skattcärendet föreligt lag annorlunda bestämts vid bo- ligger behörigen upprättad handskifte och däröver 1 skatteärendet ling. föreligger — behörigen = upprättad

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

Har efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen vara åtföljd av skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån det krävs för tillämpning av 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken i skatteärendet. Vid upp-

skattning av egendomens värde

äga 20-27 §§ motsvarande tillämpning.

la mom. I bouppteckningen

eller i särskild handling som ges in

tillsammans med bouppteckningen

skall anges

I. om den efterlevande maken

vid sådan bodelning som avses i

15 § I mom. första stycket med

tillämpning av 12 kap. 2§ äkten-

skapsbalken erhållit mindre än

hälften av giftorättsgodset.

2. om den efterlevande makens

> Senaste lydelse 1969:623. 70

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

enskilda egendom med tillämpning av JO kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan bodelning som avses i 15 § I mom. första stycket, eller

3. om någon, som är bröstar vinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens

död avstått från sitt arv till förmån

för den efterlevande maken.

Bodelningshandling som avses i första stycket skall ges in tillsammans med bouppteckningen. Om sådan bodelning sker efter det att bouppteck ningen getts in men innan beslut meddelats om faststäl lande av skatt, skall bodelnings-

handlingen ges in till beskattningsmyndigheten.

2 mom.” Har kvarlåtenskap till- 2mom. Har kvarlåtenskap till-

kommit efterlevande make såsom kommit efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i först avlidnes arvingar rätt till andel

den efterlevandes bo, beräknas i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften därav, så- denna andel till hälften. om inte anframt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvda- nat sägs i andra-fjärde styckena.

balken annat föranledes av före- Andel som nu sagts skall bestämfintligheten av enskild egendom el- mas med tillämpning av 3 kap. 2 § ler testamente till förmån för annan tredje stycket ärvdabalken, om än den efterlevande, eller andelen I. makarna eller någon av dem blivit enligt lag annorlunda be- ägde enskild egendom vid den först

stämd vid delningsförrättning. var- avlidne makens död, över behörig handling föreligger i 2. den först avlidne genom testa-

skatteärendet. mente så förordnat att något av

kvarlåtenskapen vid dennes död

tillföll annan än den efterlevande

maken eller

3. den först avlidne efterlämna-

de bröstarvinge som inte är den ef-

terlevande makens bröstarvinge

och denne inte avstod från sin rätt

till arv till förmån för den efterle-

vande maken.

Har den andel i den sist avlidne

makens bo som tillkommer den

först avlidnes arvingar vid del-

ningsförrättning blivit enligt lag be-

stämd till annat än hälften av boet

och föreligger i skatteärendet i be-

hörig ordning upprättad handling

3 Senaste lydelse 1964:310. 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

över förrättningen, skall andelen

bestämmas i enlighet med denna.

Finns det vid den efterlevan de

makens död arvsberättigade endast

till den först avlidne maken utgör

deras andel hela boet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § I fall, som avses i 12 kap. 1 §

ärvdabalken, skall vad i föregående ärvdabalken, skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande stycken stadgas äga motsvarande

tillämpning, där ej annat följer av tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är. testamente. varom fråga är.

3 mom. Sådan handling röran- 3 mom. När en sådan handde delning av dödsbo, som i I och 2 ling rörande delning av dödsbo,

mom. sägs, skall vid ingivandet som avses 1 1, I a och 2 mom. ges

vara åtföljd av bestyrkt avskrift. In- in till beskattningsmyndigheten gives ej avskrift, skall sådan på be- skall en styrkt avskrift eller styrkt kostnad av dödsboet eller den kopia göras på bekostnad av dödsskattskyldige tagas. Avskriften för- boet eller den skattskyldige. Avvaras hos beskattningsmyndighe- skriften eller kopian skall förvaras

ten. hos beskattningsmyndigheten.

I5a§

Andel som skall tillfalla den av-

lidnes sambo vid fördelning av bo-

stad och bohag enligt lagen

(1987:232) om sambors gemensam-

ma hem skull beräknas till hälften

av den behållna egendomen om

inte annat följer av 12 § andra styc-

ket nämnda lag eller andelen blivit

enligt lag annorlunda bestämd vid

bodelning över vilken i behörig ord-

ning upprättad handling föreligger

i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade

andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som av-

ses i första stycket ges in till be-

skattningsmyndigheten gäller vad

som stadgas i I5 83 mom.

16 §"

Föreligger i skatteärendet i behö- Föreligger i skattecärendet i behö-

rig ordning upprättad arvskiftes- rig ordning upprättad arvskifteshandling, skola = arvingars och handling. skola arvingars och universella testamentstagares lotter universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 § avsedd värden, dock icke där i 15 eller

delning av boet skett annorlunda än 15 a § avsedd delning av boct skett enligt lag eller universell testa- annorlunda än enligt lag eller uni-

5 Senaste lydelse 1958:562.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse mentstagäres lott enligt skiftes- versell testamentstagares lott enligt

handlingen utgör större del av kvar- skifteshandlingen utgör större del

låtenskapen än i testamentet be- av kvarlåtenskapen än i testamen-

stämts. Om i skifteshandling angi- tet bestämts, Om i skifteshandling

vits grunden för blivande delning av angivits grunden för blivande del-

från skiftet undantagen egendom ning av från skiftet undantagen

ävensom dess värde, skall jämväl egendom ävensom dess värde, skall sådan egendom anses fördelad å jämväl sådan egendom anses förlotterna enligt angiven grund. delad å lotterna enligt angiven

grund.

Har sammanlagda värdet av arv- Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testaments- ingars och universella testaments-

tagares sålunda bestämda lotter i tagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 8§ stadgas, sedan 20-23 och 27 8§ stadgas, sedan

därifrån avräknats dels efterlevan- därifrån avräknats dels efterlevan-

de makes jämlikt 15 § skattefria an- de makes jämlikt 15 § skattefria an-

del, dels legat, dels i 11 § 2 mom. del eller efterlevande sambos enligt omförmäld skattelott och dels vär- 15a § skattefria andel, dels legat, det av jämlikt 6 och 7 §§ först fram- dels i 1182 mom. omförmäld skat-

deles beskattningsbar cgendom, telott och dels värdet av jämlikt 6 skola lotterna bestämmas såsom och 7 §§ först framdeles beskattom det belopp, varmed deras sam- ningsbar egendom, skola lotterna

manlagda värde understiger döds- bestämmas såsom om det belopp.

bobehällningen efter nu nämnd av- varmed deras sammanlagda värde

räkning, uppdelats å lotterna i för- understiger dödsbobehållningen efhållande till deras storlek. ter nu nämnd avräkning. uppdelats

å lotterna i förhållande till deras

storlek.

Skifteshandling skall vid ingivan- När skifteshandling ges in till be-

det vara åtföljd av bestyrkt avskrift. skattningsmyndigheten gäller vad Ingives ej avskrift, skall sådan på som studgas i 15 §3 mom.

bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

17 §e

För företeende av sådan handling För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som av- rörande delning av dödsbo, som av-

ses i 158, eller av arvskifteshand- ses I IS $ 1, I a och 2 mom. sådan

ling skall av beskattningsmyndighe- handling som avses i 15 a §. eller

ten medgivas anstånd med skattens av arvskifteshandling skall av be-

fastställande, såvitt arvinge. uni- skattningsmyndigheten medgivas

versell testamentstagare, boutred- anstånd med skattens fastställande. ningsman eller testamentsexekutor såvill arvinge, universell testa-

gör framställning därom i samband mentstagare, boutredningsman elmed ingivande inom vederbörlig tid ler testamentsexekutor gör framav bouppteckning för inregistre- ställning därom i samband med in-

ring. givande inom vederbörlig tid av bo-

uppteckning för inregistrering.

6 Senaste lydelse 1986: 1306.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteck-

ningen scnast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamen-

te. må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteck-

ningens registrering.

På framställning av delägare, bo- På framställning av delägare, bo-

utredningsman eller testamentsexe- utredningsman eller testamentsexekutor i dödsbo efter den, som vid kutor i dödsbo efter den, som vid

sin död ej hade hemvist i riket, skall sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av för förrättande av sådan delning av

dödsbo, som avses i 15 §, eller av dödsbo, som avses i 15 § I och 2

arvskifte anstånd beviljas med av- mom, 15 a §, eller av arvskifte an-

lämnande av deklaration, därvid stånd beviljas med avlämnande av bestämmelserna i första och andra deklaration, därvid bestämmelserstyckena skola äga motsvarande nå i första och andra styckena skola tillämpning. äga motsvarande tilllämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas till länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit

gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och

icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattnings-

myndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 Till klass I hänföras efterlevan- Till klass I hänföras efterlevan-

de make, barn, avkomling till barn, de make, sambo, barn, avkomling make till barn och efterlevande till barn, make och sambo till barn make till avlidet barn. Detta gäller och efterlevande make eller sumbo även om barnet eller avkomlingen till avlidet barn. Detta gäller även

till följd av adoption förlorat sin om barnet eller avkomlingen till

arvsrätt efter arvlåtaren. följd av adoption förlorat sin arvs-

rätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efter- som tillkommer den avlidnes efterlevande make 100000 kronor, från levande make eller sambo 200 000 vad som tillkommer annan i klass I kronor, från vad som tillkommer

50000 kronor och från lott. som be- annan i klass I 50000 kronor och skattas enligt klass II eller klass III, från lott, som beskattas enligt klass

15000 kronor. Har barn eller av- H eller klass IT. 15 000 kronor. Har komling till avlidet barn vid skatt- barn eller avkomling till avlidet

skyldighetens inträde ej fyllt 18 år, barn vid skattskyldighetens inträde avdrages ytterligare 5000 kronor ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare för varje helt år eller del därav, som 5000 kronor för varje helt år eller då återstod till dess sagda ålder del därav, som då återstod till dess uppnås. sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som Styvbarns- och fosterbarnsförvid tiden för dödsfallet sammanlev- hållande räknas lika med skyld-

7 Senaste lydelse 1986:1198. 74

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse de med den avlidne, om de skap. Med fosterbarn avses barn, sammanilevande tidigare varit gifta som före fyllda 16 år stadigvarande med varandra eller gemensamt ha vistats i den avlidnes hem och där-

eller ha haft barn. Motsvarande vid erhållit vård och fostran som gäller, i förhållande till den avlid- = eget barn.

nes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och fosterbarnsförhållande

räknas lika med skyldskap. Med

fosterbarn avses barn, som före

fyllda 16 år stadigvarande vistats i

den avlidnes hem och därvid erhål-

lit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som

erhålles från samme arvlätare eller testator, även om det erhålles vid skilda

tillfällen.

Till klass IT hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses I klass I eller HI.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte ait främja religiösa. välgörande, sociala.

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål: stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv:

registrerad understödsförening:

sådan sammanslutning. som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål: .

folketshusförening. bygdegårdsförening eller annan liknande samman-

slutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes

jämlikt 3 §.

För skattelott. som i 11 & 2 mom sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är. som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om

öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till

närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

- 100000 1092 inom skiktet :

100.000—- 200 000 10000 + 2097 ” :

200 000—- 400 000 30000 + 3076 ” :;

400 000—- 800 000 920000 + 4096 ” ;

800 000-38 000 000 250000 + 5086 ” :

8000 000— 3850 000 + 60 6 ”

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse Klass I Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

- 25000 1527 inom skiktet :

25000—- 50000 3750 + 259460 ” ” ;

50000—- 100000 10000 + 3596 ” :

100 000—- 200000 27500 + 45960 ” 200000—-2 000000 72500 + 55956 ”

2000 000— 1062 500 + 6577 ”

Klass II Skattepliktig lott, kr. Arvsskalt, kr.

-30 000 1026 inom skiktet :

30 000—60 000 3000 + 2096 ”

60 000— 9000 + 30 96 ”

32 §& Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skattcärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt:

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom

eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående del-

ningen av egendom 1 dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av handling som avses i I5 eller 16 5: handling som avses i IS $ 1, I a och

2 mom, I5 a eller 16 8: d) beträffande — bouppteckning d) omständighet inträffat som

yppats felaktighet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning; 20 kap. 10§ ärvdabalken stadgas föranleder tilllägg till eller rättelse

av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder. att i deklaration uppgiven

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits:

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 8;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 8:

h) kunskap vunnits om att sådan

bodelning som avses i 158 la

mom. har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

39 §” Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för

3 Senaste lydelse 1980:75. ? Senaste lydelse 1974:312. 76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000 kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvo-

tagarens skattepliktiga inkomst:

c) för vad make vid bodelning, c) för vad make vid bodelning. som förrättats av annan anledning som förrättas av annan anledning

än makes död, erhållit utöver ho- än makes död. erhållit utöver ho-

nom enligt lag tillkommande andel i nom enligt lag tillkommande andel, boet, i den mån värdet av vad ma- i den mån värdet av vad maken beken bekommit icke överstiger vär- kommit icke överstiger värdet av det av hans gifto-rättsgods eller, hans i bodelningen ingående egen-

om äldre giftermålsbalken är til- dom eller, om äldre giftermålsbal-

lämplig, värdet av samfälld egen- ken är tillämplig, värdet av samfälld dom, som av honom i boet vid äk- egendom, som av honom 1 boet vid

tenskapets ingående eller därefter äktenskapets ingående eller däref-

införts: ter införts:

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den

mån värdet av gåvan celler. om gåvotagaren under samma kalenderår av

samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 2000 kronor.

45 810

Deklaration skall av den. som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag:

2) egendom i dödsbo efter utlänning. som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) "äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död. dock icke där fråga är om förvärv efter den

som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall

beräknas med tillämpning av 33 § I mom:

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför cj förrättats:

C) angående sådan i 32 § a—c C) angående sådan i 32 § a—c och e—g samt i 33 § 2 mom. angi- och e—/ samt i 33 § 2 mom. angi-

ven omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning. dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall

som avses i 32 § a) testamente, var- som avses i 32 § a) testamente, var-

om kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit beva-

kat: kat och ej heller när sådan bodel-

ning som avses i 32 § h) har ägt

rum innan beslut meddelats om

fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

!0 Senaste lydelse 1981:390. 77

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §!!

Deklaration skall. i fall som an- Deklaration skall, i fall som an-

givas i 45 8 under A). B) och C). givas i 45 3 under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räk-

nat i fall som angivas under A) 1). 2) nat i fall som angivas under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) från det skattskyl-

dighet inträdde: dighet inträdde:

under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades till den skattskyldige: till den skattskyldige:

under C) från der kännedom er- under C) i full som avses i32 § h) hölls angående den omständighet. från det att bodelningen skedde och som föranleder efterbeskattningen. i övrigt från det att kännedom er-

hölls angående den omständighet,

som föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskatt-

ningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

47 8

Deklaration skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift om

A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist:

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare. tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige även-

som. vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i

sådant fall skatten skall beräknas:

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts: 5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död till-

fallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna:

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist:

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till motta-

garen av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan. eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid

!! Senaste lydelse 1981:1118. !2 Senaste lydelse 1981: 1118. 78

Nuvurande Iydelse Föreslagen lydelse tillämpning jämlikt 40 % av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas:

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna

uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skola jämväl föregående innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren.

Deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 § därmed i beskatt-

ningshänsceende likställt fång, avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Deklarationen skall åtföljas av Deklaration som avser gåva eller

handlingar, innefattande upplys- annat enligt 37 § därmed i beskattning om de förhållanden, som är av ningshänseende likställt fång, av-

betydelse för skattens bestämman- fattas på blankett enligt formulär, de. Har bouppteckning efter utlän- som fastställs av regeringen eller av ning förrättats här men vid ingivan- den myndighet som regeringen be-

det av deklaration angående kvarlå- stämmer. Deklarationen skall åtföl-

tenskapen ännu icke blivit inregi- jas av handlingar, innefattande uppstrerad, skall vid deklarationen fo- lysning om de förhållanden, som är gas bouppteckningen i huvudskrift av betydelse för skattens bestämeller bestyrkt avskrift. mande. Har bouppteckning cfter

utlänning förrättats här men vid in-

givandet av deklaration angående

kvarlåtenskapen ännu icke blivit in-

registrerad, skall vid deklarationen

fogas bouppteckningen i huvud-

skrift eller bestyrkt avskrift. Till de-

klaration som ges in med anledning

av att sådan bodelning som avses i

IS $ IT a mom. har skett skall bo-

delningshandlingen fogas. Om så-

dan handling gäller vad i 15§ 3

mom. är stadgat.

51 §e

Ärende rörande fastställande av Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de- skatt, som ej skall uttagas efter deklaration, upptages till avgörande klaration, upptages till avgörande

vid inregistrering av bouppteckning vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som avses i 20 kap. eller tilläggsbouppteckning, celler

10 § ärvdabalken, eller när hand- när handling som avses i 49 a § inling som avses 149 a § inkommit till kommit till beskattningsmyndighebeskattningsmyndigheten eller, där ten eller, där jämlikt 17 § anstånd jämlikt 17 § anstånd med skattens med skattens fastställande blivit be-

3 Senaste lydelse 1969:386. 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse fastställande blivit beviljat. när till viljat, när till beskattningsmyndigbeskattningsmyndigheten = ingivits heten ingivits handling, för vars föhandling, för vars företeende an- reteende anståndet beviljats, eller,

ståndet beviljats, eller, om sådan om sådan handling icke ingives

handling icke ingives inom an- inom anståndstiden, vid utgången ståndstiden, vid utgången av sist- av sistnämnda tid eller, då jämlikt

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) 32 § a) efterbeskattning skall äga

efterbeskattning skall äga rum till rum till följd av bevakning av där följd av bevakning av där omför- omförmält testamente, vid bevakmält testamente, vid bevakningen. ningen.

Bevis om det belopp, vartill skat- Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på ten blivit fastställd, skall tecknas på

bouppteckning eller handling, som bouppteckning, tilläggsbouppteck-

avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken ning eller handling, som avses I eller 1 49 a 8. När efterbeskattning 49 a §. När efterbeskattning enligt enligt 32 § a) skall ske till följd av 32 § a) skall ske till följd av bevak-

bevakning av testamente. skall så- ning av testamente, skall sådant be-

dant bevis tecknas på utgående ex- vis tecknas på utgående expedition pedition angående bevakningen. angående bevakningen. Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad boupp-

teckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats, och den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

54 än

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlätarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens död, ävensom i 52 § I mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet, dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller förvärv, som avses i I $ andra stycket eller 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den

ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning. Saknas i dödsbo tillgång till gäl- Hur skatt och påförd ränta inte

dande av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som anges i erlagts inom tid, som angives i 52 § 52 § I mom. och har bodelning eller I mom., svare dödsbodelägarna för arvskifte skett, tillämpas reglerna i vad som brister såsom i 21 kap. 21 kap. 4§ ärvdabalken om åter-

ärvdabalken är stadgat i fråga om gång av bodelning och skifte. Vad

gäld efter den döde; dock vare ef- nu sagts gäller dock inte egendom terlevande make fri från sådant an- som genom bodelning enligt lag svar, där han vid bodelning icke er- tillagts efterlevande make eller hållit mer än som enligt lag tillkom- sambo. mer honom.

+ Senaste lydelse 1986: 1306. 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 5

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom

eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av

handling. som avses i 15 eller 16 §; handling, som avses i 15 §& I, Ia

och 2 mom, 15 a § eller 16 §; d) beträffande — bouppteckning d) omständighet inträffat som yppats telaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning;

20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse

av bouppteckningen,

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits:

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses I 18 8;

2) genom sådan bodelning som

avses i 15 § I mom. första stycket

och som företagits inom ett år från

skuttebeslutet fördelningen — av

kvarlåtenskapen kommit att avvika

från den som legat till grund för

skattens fastställande:

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom

påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp. Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som meddelat beslut i

skatteärendet.

67 §!e

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite till-

hållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser

gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhälla Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med den. som uppgivit-dödsbo, att med ed fästa riktigheten av lämnade ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare eller efterlevande jämväl delägare, efterlevande make make, som ej uppgivit boet, även- eller efterlevande sambo, som ej

!5 Senaste lydelse 1974:857. !6 Senaste lydelse 1974:857. 81

6 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 61

som annan som med boct tagit be- = uppgivit boet, ävensom annan som fattning. med boet tagit befattning. Bestäm-

melserna i 1238 taxeringslagen

(1956:623) skall tillämpas vid vites-

föreläggande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987.

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

Om två personer bor tillsammans Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestäm- enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homo- melser tillämpas även på de homosexuella samborna: sexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, gemensamma hem,

2. ärvdabalken, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 3. jordabalken, 4, I0 kap. 9 § rättegångsbalken, 4. I0 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket ut- 5. 4 kap. 19§ första stycket ut-

sökningsbalken, sökningsbalken,

6. 19§ första stycket, 35§ 4

mom. samt punkt 2 a sjunde styc-

ket uv anvisningarna till 36 § kom-

munalskattelagen (1928: 370).

7. lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt,

6. 6 § lagen (1946: 807) om hand- 8. 9§ — rättshjälpslagen (1972: läggning av domstolsärenden, 429), samt

7. bostadsrättslagen (1971: 479), 9. lagen (1981:131) om kallelse

på okända borgenärer.

8. 9§ rättshjälpslagen (1972: J0. 9.8 rättshjälpslagen (1972: 429), samt 429), samt

9. lagen (1981:131) om kallelse 11. lagen (1981: 131) om kallelse

på okända borgenärer. på okända borgenärer.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-20

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, justitierådet Erik Nyman. regerings-

rådet Palm.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 9 juli 1987 har

regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1978:813) om homosexuella sambor.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per

Sjöblom med början den 15 september 1987. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lug om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt Inledning A) En genomgripande förändring har, med verkan från snart instundande

ärsskifte, skett i den äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga lagstiftningen. Förändringens innebörd är bl. a. att det hittills traditionella synsättet — att

biologisk (och adoptionsrättslig) släktskap blir omedelbart utslagsgivande i arvsrältsligt hänseende — överges till förmån för ett system där efterlevande make blir säkerställd, med företräde under sin livstid framför nu gällande rätts krets av direktberättigade bröstarvingar.

I reformen är inbyggd en reglering av vad samboförhållandena — hete-

rosexucla och homosexuella — skall leda till egendomsrättsligt, när såda-

na förhållanden upplöses genom cna partens död: om arvsrätt blir det

visserligen inte fråga i dessa fall, men de blir ändå arvsskatterättsligt viktiga då man får räkna med att testamentariska dispositioner sambor

emiellan är och kommer att bli tämligen vanliga.

Den ändrade arvsrättsliga situationen kan i sina arvsskatterättsliga konsekvenser väsentligt rubba förutsättningarna för de skatteöverväganden

som enskilda par — gifta eller sambor — har utgått ifrån vid sina ställningstaganden till vad som skall eller bör ske förmögenhetsrättsligt och skatte-

mässigt i händelse av endera partens dödsfall.

Störst utslag i förändrande riktning kan reformen få beträffande förmögna bon, där dispositionerna för dödsfalls skull åtminstone delvis betingats av hänsynstagande till nuvarande arvsskatteregler. Advokater, banker och

andra som i konsultegenskap har tillhandagått enskilda par med att upprätta handlingar som blir gynnsamma från skattesynpunkt kan få anledning att

avsevärt revidera de bedömningar de gjort utifrån de nuvarande arvsskattereglerna. Konsulterna kommer inte att få lång tid på sig att — vid behov — göra om de rättshandlingar som de för sina klienters räkning utformat

under hänsynstagande till nu gällande arvsskatteregler. 84

Men även för otaliga medborgare i gemen kan den förestående omlägg-

ningen på arvsrätts- och arvsskatteområdet medföra att deras utgångspunkter för dispositioner som de gjort för dödsfalls skull förändras. Främst tänker lagrådet därvid på de säkerligen tusentals fall, där ett par har gjort ett inbördes testamente till en efterlevande partners förmån och därvid

tillagt den rutinmässigt förekommande reservationen ”dock med förbehåll för bröstarvinges laglow'”” (eller liknande ordalag). Skall ett dylikt förord-

nande efter kommande årsskifte ges innebörden att testators vilja varit att bröstarvingen ovillkorligen skall — oavsett den nya regleringen — få ut sin

laglott omedelbart vid testators död? Eller skall laglottsreservationen i testamentet ses blott som ett konstaterande av att enligt hittills gällande

rätt testamente inte får inkräkta på laglottsanspråk? I den nu skisserade

situationen vore det givetvis av värde, om vederbörande testator i formenlig viljeförklaring ger till känna vad han avser med sitt testamentariskt

givna laglottsförbehåll.

Vad lagrådet nu anfört torde visa att det är ett utomordentligt starkt samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrätts-

liga och arvsskatterättsliga förändringar som nu förestår. Lagrådet vill därför förorda att — särskilt med hänsyn till den korta tid som står till

förfogande innan den nya regleringen träder i kraft — på effektivt sätt

sprids information om den nya lagstiftningens innebörd i arvsskatterättsligt hänseende. Lagrådet har sig bekant att informerande åtgärder redan pågår

sävitt gäller ny äktenskapsrättslig och arvsrättslig lagstiftning.

B) Central för såväl bodelningsfrågor som arvskiftesfrågor är föreskriften i 11 § I mom. AGL att arvinge och testamentstagare skall arvsbeskat-

tas för den lott av kvarlåtenskapen som enligt lag och testamente anses belöpa på honom. Huvudregeln är att genom s. k. schematiskt arvskifte, utfört av beskattningsmyndigheten, skall fastställas vilken fördelning som kan utläsas ur ”lag och testamente”. Det schematiska arvskiftet utgör

således en tcoretisk tankeoperation, som i princip lämnar åsido att den

praktiska verkligheten vid uppdelningen av ett dödsbo kan gestalta sig på annat sätt. Grundvalen för att lagstiftaren har ansett sig kunna laborera med ctt sådant schematiskt skifte är att ”detta kan förväntas i allmänhet överensstämma med det verkliga skiftet eller 1 allt fall icke föranleda strängare beskattning” (NJA II 1941 s. 230).

Avsteg från den nu angivna huvudregeln har dock stadgats för vissa fall, där på närmare preciserat sätt dödsboet dokumenterar att verkligheten

avviker från de slutsatser som ett schematiskt arvskifte skulle leda till. Viktigast är därvid följande. Vid bodelning — som rättsligen är en från arvskifte fristående förrättning men som i praktiken normalt integreras i det allmänna skiftesförfarandet — skall beskattningsmyndigheten enligt

15 § 1 mom. AGL inte tillämpa den schematiska delningsordningen (som

går ut på att efterlevande makes giftorättsandel beräknas till hälften av

makarnas giftorättsgods) utan i stället grunda skatteberäkningen på verklig

bodelning, under förutsättning dock att denna skett enligt lag och att den dokumenterats i skatteärendet genom en i behörig ordning upprättad hand-

ling. Beträffande arvskifte gäller enligt 16 § AGL att verkligt och ej sche-

matiskt skifte skall läggas till grund för skatteberäkningen, om det i skatte-

ärendet föreligger i behörig ordning upprättad skifteshandling. Därvid skall i skifteshandlingen angivna värden vara grundläggande, något som i prakti-

ken medfört att verkliga arvskiften sällan åberopas, särskilt beroende på

att marknadsvärdena på fast egendom brukar ligga väsentligt högre än de

taxeringsvärden som är vägledande vid bouppteckningsförrättning. (Vissa ytterligare reservationer i 16 § beträffande verkligt arvskiftes brukbarhet

förbigås här.) I fråga om arvsavstående (inkl. testamentsavsägelse) anses enligt fast praxis, härledd ur grunderna till 11 och 16 §§ AGL, att ett sådant skall beaktas vid skatteberäkningen, om det är förbehållslöst och blivit

dokumenterat i skatteärendet. Lagrådet har under punkt F nedan anledning att återkomma till arvsavståendenas rättsliga innebörd. Redan nu kan dock fastslås att effekten av ett arvsavstående blir att de som är närmaste

arvingar i tur efter den avstående träder in i hans ställe (såsom vore han avliden före arvlåtaren); partiella avståenden har godtagits i praxis. Att

anmärka är slutligen att ett schematiskt arvskiftes slutresultat jämkas. om ett föreliggande testamente inkräktar på bröstarvinges laglott, dock endast

om bröstarvingen uttryckligen framställt yrkande härom och testamentsta-

garen har godtagit det. | Bakom gällande rätts inställning att avsteg från det schematiska skiftes-

förfarandet tillåts endast i vissa, formellt strängt avgränsade fall ligger

väsentligen två förhållanden. Dels är det ett handläggningstekniskt intresse

att beskattningsmyndighetens arbete i stort skall kunna bedrivas med ledning av schabloniserade regler och inte skall behöva tyngas av utred-

ningsuppgifter och problemlösningar som kan variera från fall till fall. Dels

är det av vikt att motverka att skenåtgärder vidtas i skatteflyktssyfte (jfr

t.ex. NJA II 1941 s. 233 och 249 f).

Den nyligen antagna lagstiftningen angående ÄktB och vissa delar av

ÄB medför i flera avseenden förändringar, som måste få betydelsefulla

effekter inom arvsskattelagstiftningens område. Den nu föreliggande lagrådsremissen innefattar förslag till sådana konsekvensändringar, som ansetts behövliga. Emellertid är dessa enligt lagrådets mening för snävt utformade i en del avseenden, något som närmare utvecklas nedan under D. E och F.

C) Förlagrådets överväganden angående den erforderliga arvsskatterät-

tsliga följdlagstiftningen är grundläggande att man liksom 1941 års lagstiftare (jfr det ovan citerade uttalandet från AGL:s förarbeten) måste ha som en självklar målsättning att schematiska bodelningar och arvskiften så långt det är praktiskt möjligt skall ge ett resultat som väsentligen motsvarar vad de verkliga bodelningarna och arvskiftena kommer att utmynna i. Av

principiella skäl av tungt vägande natur måste i görlig mån tillses att

arvsskatt inte beräknas för en skattskyldig i större utsträckning än vad som betingas av hans genom arvsfallet ökade skatteförmåga. Samtidigt är givet-

vis att beakta att rättsvisesynpunkter inte får drivas så långt, att beskatt-

ningsmyndighetens arbetsrutiner får onödigt betungande inslag. Schabloniseringar måste därför i viss mån godtagas, dock inte — vilket måste kraftigt understrykas — i den mån de leder till klara avvikelser från den ekonomiska verklighet som arvsfallet kommer att ge upphov till, i vart fall inte avvikelser i för den enskilde negativ riktning. Klart är att därtill 86

uppmärksamhet bör ägnas vilka risker som kan föreligga att de skattskyldiga i skattereducerande syfte formellt företar rättshandlingar, som inte avses bli genomförda i verkligheten.

Som nämnts skall för närvarande enligt 15 § AGL verklig bodelning äga

företräde framför schematisk delning, om annan delning än hälftendelning

överenskommits ”enligt lag” och är dokumenterad i skatteärendet genom en I behörig ordning upprättad handling; för efterlevande makes giftorätts-

andel erläggs inte arvsskatt. Remissförslaget innebär att angivna reglering bibehålls (med viss redaktionell jämkning) — något som får konsekvenser

vilka lagrådet under D, E och F får anledning att belysa. I sak blir det nämligen högst avsevärda skillnader av betydelse för de

arvsskatterättsliga övervägandena i och med att det civilrättsliga underlaget förändrats. Förändringarna har väsentligen gjorts i syftet att lagstiftaren velat stärka efterlevande makes ställning. Så har alltså civilrättsligt skett genom den nya lagstiftningen på det äktenskaps- och arvsrättsliga

området. RF ålägger lagrådet att vaka över att granskade förslag harmonierar med rättsordningen i övrigt (8 kap. 18 § tredje stycket I RF; även nämnda

styckes punkt 3 och 4 är värda att uppmärksammas i förevarande sammanhang). Det nämnda lagrådsåliggandet, såvitt angår det nu föreliggande ärendet, innebär att den arvsskatterättsliga regleringen inte får utformas

så, att den civilrättsliga grundregleringen delvis betages sin verkan genom arvsskatteuttag som drabbar den efterlevande på sådant sätt att de henne i

civilrättsligt avseende tillerkända förmånerna kan urholkas.

Vad som nyss anförts om RF:s anvisningar för lagrådsgranskningens inriktning nämns inte minst därför att dessa utvisar, att det är en bakomliggande materiell grundsyn hos grundlagstiftaren att olika delar av rättsord-

ningen skall vara väl samordnade.

D) För att härefter övergå till att närmare betrakta hur det remitterade

förslagets konsekvensändringar gestaltats är från lagrådet sida att anföra

följande.

I fråga om de antagna civilrättsliga lagändringarna är först att notera, att flera konkreta delningsfall än för närvarande kommer att få anses ha skett "enligt lag” I arvsskatterättslig mening. Med den nya regleringen kommer att få anses att bodelning efter makes dödsfall skett ”enligt lag” i främst följande fall (ytterligare delningsfall kommer att beröras nedan under E och F):

a) Enskild egendom har dragits in i bodelningen (10 kap. 4 § jfrd med 9

kap. 5 & ÄktB).

b) På yrkande av efterlevande make skall vardera sidan behålla sitt

giftorättsgods (12 kap. 2 § ÄktB).

c) Villkor i äktenskapsförord skall jämkas eller helt sättas åsido enligt parternas överenskommelse eller enligt dom (12 kap. 3 § ÄktB).

d) Bestämmelserna i 11 kap. 4 och 5 88 ÄktB har vunnit tillämpning

enligt parternas överenskommelse. Den nu berörda vidgningen motvägs emellertid på arvsskattesidan i viss mån av att remissförslaget bibehåller nu gällande krav att avsteget från

hälftendelningsprincipen skall vara dokumenterat i en vederbörligen upp- 87 rättad bodelningshandling.

Det måste i och för sig anses önskvärt att — för att det nyssnämnda syftet att stärka efterlevande makes ställning verkligen skall tillgodoses — de nu uppräknade fallen, samtliga lagligen grundade, skall vinna beaktande vid skattläggningen, även om inte formenlig bodelningshandling föreligger

i skatteärendet. Utifrån den utgångspunkten vore en nära till hands liggande lösning att i 15 § I mom. AGL generellt föreskriva att med formenlig bodelning likställs annan rättshandling, varigenom efterlevande makes

andel blivit enligt lag bestämd till annat än hälften av makarnas giftorättsgods.

Ett så vittgående avsteg från det remitterade förslaget synes dock inte oundgängligen nödvändigt. Lagrådet har förståelse för remissförslagets strävan att skattläggningsförfarandet såvitt möjligt skall kunna försiggå

med tillämpning av schabloniserade regler. Och om de ovan förtecknade fallen är att notera att flertalet förutsätter en tvåsidig rättshandling mellan den efterlevande parten och övriga rättsägare efter den bortgångne. I förenklande syfte kan godtagas att i de fall, då avtal ändå behövs, avtalsparterna likaväl kan i förbifarten upprätta ett uttryckligt bodelande avtal.

Undantag från detta förenklande grepp måste dock göras för åtminstone två fall: Dels är att märka, att tillämpning av 12 kap. 2 § ÄktB — innebärande att vid dödsfall vardera sidan som sin andel behåller sitt giftorättsgods

— utlöses genom en ensidig förklaring av den efterlevande. Det är för

lagrådet uppenbart att en sådan förklaring måste i arvsskatterättsligt hän-

seende ges samma genomslagskraft som en formenlig bodelning; det må här tilläggas att hänsynstagande till förklaring av nu berört slag cj alls behöver komplicera handläggningen i beskattningsärendet, förutsatt givet-

vis att bouppteckningen är riktig på det sättet att vardera makens giftorättsgods redovisas för sig. Dels måste uppmärksammas att avtalsmässiga

lösningar inte alltid kan påräknas i de fall då jämkningar i äktenskapsförord

kommer i fråga på grunder som anges i 12 kap. 3 § ÄktB. Fastmer får

antagas att i dödsfallssituationer jämkning enligt angivet lagrum ofta kan åstadkommas endast genom rättegång. Dom i dylika fall bör därför jämställas med bodelningshandling i den mån domen kan, säkerligen efter anstånd, presenteras I skattcärendet.

Lagtextförslag i enlighet med det nu anförda kommer att i det följande

presenteras under I5 & I mom. AGL. E) Resonemanget under punkt D ovan har förts som om begreppet

bodelningsavtal vore till sin innebörd självklart. Emellertid aktualiserar den genomförda äktenskaps- och arvsrättsliga reformen en väl inte ny, men numera till sin räckvidd mycket förstorad problemställning. Denna gäller det läge som med den nya lagstiftningen åstadkommes såtillvida att

antalet fall med ”enmansdödsbon” kommer att öka i stor utsträckning. Nu har vi detta fall endast när en barnlös arvlåtare dör och efterlämnar make

samt, i förlängningen, sekundosuccessor av andra parentelen som skall ta arv vid den efterlevande makens död. Den nya ordningen får till följd att,

såsom regelmässig företeelse, den efterlevande maken blir ensamdelägare i dödsboet, delvis i kraft av sin rätt till giftorättsgods, delvis i kraft av sin primära arvsrätt, vilken tills vidare slår ut bröstarvingars (och testamentariska sekundosuccessorers) rätt att ta arv. 88

Remissförslaget nöjer sig i stort med att konstatera att en efterlevande make som på nyss anförda grunder blir ensam delägare i bortgången makes dödsbo inte kan ingå bodelningsavtal med sig själv och avfärdar därmed närmäre överväganden för enmansdödsbonas del (avsnitt 2.3 nionde styc-

ket i skälen). Därvid nämns visserligen. att det inte torde föreligga något hinder mot att den efterlevande och den avlidnes efterarvingar ingår en

frivillig överenskommelse avseende egendomsfördelningen i boet. Men

dylik överenskommelse likställs uppenbarligen inte med ”formenlig bodel-

ning” (två stycken senare i samma avsnitt) och synes därför inte tillerkännas några konsekvenser i skatteärendet.

Lagrådet vill för sin del med eftertryck förfäkta en annan ståndpunkt.

Avtal mellan en efterlevande make, låt vara ensambodelägare, och den bortgångnes sekundosuccessorer, arvsrättsliga eller testamentsrättsliga, fyller redan med gällande rätt en vällovlig funktion och är en rättslig realitet. Dylika avtal — som lagrådet vill som teknisk term ge beteckningen reellt bodelande avtal — kommer i den nya arvsordningen, som har efterlevande make i centrum, att behövas och fylla en helt legitim funktion i en mångfald situationer. I lagstiftningsärendet angående ÄktB drog lagrådet (i annan sammansättning) upp denna fråga såsom särdeles viktig och ytterligare belysande synpunkter i ämnet kom sedan att anföras av föredragande departementschefen i slutprotokollet och mycket utförligt av lagutskottet

(prop. 1986/87:1 s. 310 och 388 samt LU 1986/87:18 s. 32 ff., särskilt s. 36). Slutresultatet av den nu nämnda diskussionen får väl sägas vara att avtal av angiven innebörd är en fullt godtagbar och behövlig konsekvens av den

nya arvsordningen. Men om det rättsligen skall användas rubriceringen ”bodelningsavtal”" för dylika avtal mellan efterlevande make och avliden makes sekundosuccessorer får fortfarande anses något oklart (rättsfallet NJA 1977 s. 375 talar för att bodelningsbeteckningen är motiverad; jfr även föredragande departementschefens ordval i nämnda prop. s. 388 mitten).

Här må tilläggas en juridisk-teknisk aspekt. I vad som a priori framstår som ett enmansdödsbo — vari bodelningsavtal enligt lagrädsremissens synsätt vore uteslutet av den anledningen att den efterlevande maken saknar avtalspartner — kommer ju en kunnig boutredare omgående till insikt om, att han kan tillskapa en ovillkorligen bodelningskrävande situation:han låter sin huvudman göra ett symboliskt arvsavstående. låt oss säga på en promille av arvfallen egendom. Denna promillcandel måste då konkret utbrytas ur arvsegendomen. Och arvsegendomens omfattning kan inte fastställas med mindre än att den föregås av en bodelning.

Det anförda leder till slutsatsen att det är meningslöst att söka arvsskatterättsligt bortse från reellt bodelande avtal av förut behandlad typ. Ett penndrag gör ju all man kan inrangera dessa avtal i det område, där bodelning är obligatorisk.

Under alla förhållanden framstår det för lagrådet som självklart att reellt bodelande avtal av nu avhandlat slag skall slå igenom vid arvsbeskattningen när de visas i beskattningsärendet. För att ingen tvekan skall råda i saken föreslår lagrådet, att en uttrycklig regel i ämnet införs i enlighet med

vad som anges nedan under 15 & I mom. AGL, något som får konsekven-

ser även för vissa andra bestämmelser. 89

Lagrådet vill tillägga, att de nu behandlade reellt bodelande avtalen — liksom bodelningsavtal i snäv mening — måste för att godtagas i ett skatteärende innefatta en konkret uppdelning av boet. Ett avtal som går ut endast på att fastställa grunderna för blivande bodelning och arvskifte

duger inte (NJA 1947 s. 369 och 1961 s. 547). Förklaringar grundade på

12 kap. 2 eller 3 & ÄktB bör emellertid få genomslagskraft, även om förklaringarna i sig inte preciserar särskilt angivna tillgångar såsom sitt föremål.

Därvid måste dock förutsättas, att erforderlig precisering kan direkt utlä-

sas ur bouppteckningen, som då måste vara riktigt uppställd i fråga om

vardera makens giftorättsgods och vederbörandes enskilda egendom.

I klarhetens intresse bör ytterligare tilläggas. att en delning inte kan anses ha skett ”enligt lag”, om därvid åsidosatts föreskrift i gåvohandling eller testamente att viss egendom skall vara mottagarens enskilda (se 7 kap. 2 § första stycket, jämfört med 10 kap. 4 § och 12 kap. 3 § ÄktB).

F) I lagrådsremissens specialmotivering till 15 & 1 a mom. behandlas

vissa fall där det förutses att i verkligheten förekommit dispositioner som,

om de blir kända, skulle leda till högre arvsskatt än den som skulle följa av den schematiska bodelnings- och arvskiftesoperationen. Skriftliga uppgifter om sådana dispositioner skall enligt förslaget inges i skatteärendet. I det sammmanhanget bortser man från det fallet att efterlevande make helt

eller partiellt har avstått från arv (något som totalt sett måhända leder till

att arvsskatten, rätteligen beräknad, skulle bli väsentligt högre, eftersom

det kan förhålla sig så att den efterlevande maken då inte kan fullt tillgodo-

räknas sitt skattebefriande grundavdrag). Anledningen till att man i remissen ansett sig kunna bortse från dylika arvsavsägelser formuleras på följande sätt (specialmotiveringen tll 15 § 1 a mom. andra stycket):

Om däremot makarna endast har gemensamma barn och det ej heller finns universella testamentsförordnanden är överföringar från den efterlevande maken till de gemensamma barnen i de flesta fall att betrakta som ett

arvsavstående. Möjligheten att beakta ett sådant avstående vid arvsbe-

skattningen är med den nya arvsordningen dock begränsad eftersom den efterlevande maken normalt mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv. Ett

sådant avstående som cj framgår av bouppteckningen är redan enligt

gällande rätt i de flesta fall att se som en skattepliktig gåva. Några särskilda regler för dessa fall erfordras således inte i detta sammanhang.

Det gjorda uttalandet i remissprotokollet synes bygga på ett antagande att enligt rättspraxis ett giltigt arvsavstående av en efterlevande make skulle vara uteslutet av den anledningen att den efterlevande "normalt

mycket tidigt får anses ha tillträtt sitt arv”. Lagrådets uppfattning av rättspraxis i avståendesituationer är en helt annan, nämligen den att avståenden helt rutinmässigt tas ad notam när de presenteras i skatteärendet (jfr t.ex. NJA 1975 s. 730). Denna uppfattning har bekräftats genom cen via

lagrådsföredraganden gjord förfrågan hos Stockholms tingsrätt beträffande dess praxis.

Att avståenden godtages när de dokumenteras i bouppteckningsärendet står i god samklang med den verklighet som möter en nyvorden änka eller änkling. En tämligen generös inställning finner den efterlevande hos post- 90 verk, banker och försäkringsbolag när det gäller att ta ut kontanter för

le. Men vad blir läget, därest vederbörande före bouppteckningen skulle

vilja sälja familjens fastighet eller den bortgångnes aktieportfölj” Naturligt-

vis skulle de som verkar i den allmänna omsättningens tjänst omgående ge

ett avslag, under hänvisning till att de först måste få tillgång till en boupp-

teckning som legitimerar den rättshandlande efterlevande maken såsom ensamberättigad: utan bouppteckning måste ju den efterlevandes kontra-

hent räkna med risken att den avlidne kan ha gjort testamente till förmån

för annan, att han haft arvsberättigat utomäktenskapligt barn eller att det

finns efterarvsberättigade rättsägare i följd av ett den avlidnes tidigare

äktenskap.

Vid föredragningen har upplysts, att remissprotokollets avfattning kom-

mit att ge en något missvisande bild av vad föredragande statsrådet velat

ge uttryck för, nämligen att man även i fortsättningen skall anknyta till

rådande praxis för det fall att ett arvsavstående kommit till uttryck i bouppteckningen. Vid sådant förhållande tycks det i remissärendet ej

föreligga någon egentlig meningsskiljaktighet i sakläget när det gäller arvsavsägelserna. Lagrådet vill dock dra en annan slutsats, när det gäller

behovet att låta arvsavsägelsernas betydelse komma till uttryck i lagtex-

ten.

I enlighet med det anförda får det anses föreligga starka sakskäl för att

rättsligen icke anse att en ensamdelägare i dödsbo skulle ha tillträtt sitt arv snart sagt så fort hon efter dödsfallet kommer hem från sjukhuset. Övervä-

gande skäl talar till förmån för den grundsyn som lagrådet antar genomsyrar rådande praxis, nämligen att den efterlevande har rådrum i fråga om sina överväganden beträffande eventuella arvsavståenden till dess att bouppteckningsärendet slutförts hos tingsrätten.

Bestämmelsen i 15 § I a mom. AGL bör i följd av det anförda komplette-

ras. G) Beträffande tolkningsspörsmål som kan uppkomma i anledning av

den nya lagstiftningen vill lagrådet hänvisa till de principer som kom till uttryck under förarbetena till tidigare arvs- och testamentsrättsliga refor-

mer, särskilt under perioden 1920 — 1930 (jfr. t.ex. NJA II 1930 s. 395 f och

Ekeberg-Guldberg, Den nya testamentslagen s. 244) och till de därtill anslutande rättsfallen (se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, C IV: 13 i suppl. 3, jan. 86).

Såvitt angår övergångsskedet vill lagrådet vidare fästa uppmärksamhet vid en felbedömningsrisk som föreligger när det gäller det fallet att nuvarande rätts basbeloppsregel blivit tillämpad före ikraftträdandet. Saken

behandlas nedan i avsnittet rörande övergångsbestämmelserna till ändringarna i AGL.

H) I remissprotokollet kommer flerstädes till uttryck farhågor för att ett avsteg från en schematisk delningsordning skulle medföra ökade svårigheter och belastningar på beskattningsmyndigheterna. Lagrådet är såsom

framgått ovan i punkt B och C införstått med att arbetsrationella synpunk-

ter måste beaktas. Sådana synpunkter kan ge upphov till en förenklad

hantering som resulterar i en förmånligare behandling av den skattskyldige

än som skulle bli följden av en mer omfattande granskning. Häremot finns 91

inte någon erinran. Av rationaliseringshänsyn motiverade förenklingar

som innefattar uppenbar risk för att i många fall högre skatt kommer att tas

ut än vad den skattskyldige i verkligheten har att erlägga är däremot inte godtagbara från rättssäkerhetssynpunkt.

Samtidigt vill lagrådet poängtera. att det inte är nämnvärt svårare att göra arvsskatteberäkning på grundval av handlingar som klart utvisar verklig delning än att göra den efter schematisk delning.

Vad som är viktigt är alltså inte den skatterättsliga beräkningsoperationen utan bedömningsunderlaget, dvs. de handlingar som de skattskyldi-

ga har att presentera i skattcärendet. Lagrådet är i det avseendet benäget

att ställa högre krav på de enskilda än remissprotokollet gör. Sålunda

föreslår lagrådet i det följande en utbyggnad av såväl 15 § I a mom. som

15 8 2 mom. Det kan inte krävas att beskattningsmyndigheten skulle vara skyldig att självmant efterforska exempelvis om den avlidne varit gift tidigare med verkan att efterarvingar efter den förut bortgångne maken kan finnas (jfr JO:s ämb. ber. 1966 s. 247, särskilt s. 252 f). Sanktionsmekanis-

men får bli att, vid försummelse att ge in klara handlingar i skatteärendet,

de skattskyldiga får räkna med att beskattning sker enligt schematiska grunder. Ett ytterligare avseende där lagrådet vill vara något strängare än remissprotokollet gäller återvinningsinstitutet. Med hänsyn till arbetsmässigt viktiga rutiner — att det redan i det primära skatteärendet görs klart i vad män reella delningsåtgärder skall vinna beaktande vid skatteberäkningen — bör det inte ifrågakomma. att de skattskyldiga i efterhand skall kunna konstruera skattebesparande rättshandlingar som de sedan kan

åberopa i ett återvinningsärende och därmed ge anledning till att beskattningsmyndigheten får ta om sitt arbete från början. Detta vore icke en arbetsrationell ordning, varför lagrådet. på sätt framgår nedan under 59 §,

förordar en på visst sält snävare lösning i återvinningsdelen än den remissförslaget innefattar.

Lagrådets nu redovisade synsätt — att dokumentationen beträffande

verkliga dispositioner av arbetstekniska skäl skall presenteras i det primära skatteärendet — föranleder att spörsmål bör väckas om inte utökat

rådrum bör beredas dödsboen för att redan från början förebringa erforder-

lig dokumentation. En nära till hands liggande lösning är att den i 17 §

andra stycket första meningen AGL stadgade anståndsfristen om fyra månader utökas till exempelvis åtta månader.

15 & I mom. I momentets första stycke upptas i remissförslaget — med saklig anknytning till vad som nu gäller — föreskrift av innebörd att efterlevande makes bodelningsandel skall schematiskt beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, dock med undantaget att andelen skall beräknas i enlighet med verklig bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag.

Lagrådet har ovan i inledningen under punkt D utvecklat sin uppfattning

alt vissa ytterligare fall bör, lika med formlig bodelning, få inverka på

skatteberäkningen. I enlighet med de därvid anförda synpunkterna förordar lagrådet att I mom. första stycket ges följande lydelse:

"Andel, som — — — enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger

1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället är. näst denne, närmast till arv (eller universell testamentsrätt) har enligt lag bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt,

2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan

begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken,

3. dom eller avtal, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbaiken tillämpats.”

En konsekvensändring bör tillkomma i I mom. andra stycket. Detta stycke bör ges lydelsen:

"Är äldre — — — upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal

som avses i första stycket 1.”

Enligt remissförslaget skall momentets fjärde stycke utgå med hänsyn

till att det av 20 kap. 4 § ÄB kommer att framgå att efterlevande makes

enskilda egendom skall upptas i bouppteckningen. Förevarande fjärde styckes hänvisning till 20 — 27 §§ AGL torde dock fortfarande ha en

funktion att fylla. Lagrådet föreslår därför att som ett fjärde stycke upptas

följande:

”När efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap. 4 § ärvdabalken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20-27 §§ äga

motsvarande tillämpning.”

15 § 1 a mom. I detta moment i remissförslaget ges föreskrift om vissa upplysningar som de skattskyldiga måste avge i skatteärendet. Syltet med föreskriften är företrädesvis att beskattningsmyndigheten skall få reda på sådana rättshandlingar som, om kända, skulle leda till högre arvsskatt än vad schema-

tiskt delningsförfarande leder till.

När det gäller utformningen av punkt I och 2 i bestämmelsens första stycke är det viktigt att man är medveten om att man rör sig I principiellt sett två olika skeden av bodelningsproceduren, varjämte man, i punkt 3, kommer in i ett tredje skede, avseende ett moment som I princip tillhör arvskiftesproblematiken och därför egentligen hör till sfären för 16 & AGL.

Ett första skede går ut på att fastställa omfattningen av vad som skall ingå i bodelning. Föreskrifter härom ges i 10 kap. ÄktB. Första styckets punkt 2 i remissförslagets bestämmelse i förevarande del har denna bak-

grund. Ett efterföljande skede går ut på att fastställa delningsgrunden:

föreskrifter härom ges i 11 kap. ÄktB (dess första underavdelning). Första stycket punkt I i remissförslaget har den regleringen som sin egentliga bakgrund (ehuru i förslaget särskilt nämns bara 12 kap. 2 & ÄktB, som strax skall beröras).

Från dessa utgångspunkter övergår lagrådet till frågeställningen om re-

missförslaget tillräckligt fångar upp de reella företeelser som kan förekomma inom ramarna för 10 resp. Il kap. ÄktB och därtill de situationer som

kan föranledas av de anslutande jämkningsreglerna i 12 kap. ÄktB. Härvid

är att märka att 12 kap. 2 och 3 §§ kan verka förändrande både när det

gäller omfattningen och fördelningsgrunderna i avseende på den egendom som skall ingå i bodelningen.

De nu anförda synpunkterna ger lagrådet anledning att anföra följande i anslutning till de skilda punkterna i remissförslagets första stycke.

Punkt 1 i förslaget gäller uteslutande delningsgrunden vilken genom rättsliga dispositioner kan förskjutas med skattehöjande konsekvens, i

jämförelse med den schematiska bodelningens resultat. I punkten nämns, såsom det centrala, bodelning vari 12 kap. 2 & ÄktB tillämpats med följd

att den efterlevande erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset. Som

lagrådet utvecklat i inledningen under punkt D bör regleringen i 15 § 1

mom. kompletteras med en del ytterligare, reellt bodelande rättshandlingar

som är värda att jämställas med formenliga bodelningar. Kompletteringen i

angivet avseende är väsentligen motiverad av att de skattskyldiga skall kunna undvika att — genom schematisk bodelning — för hög skatt uttages, när verkligheten avviker från den schematiska delningens resultat. Emel-

lertid är också att beakta att de rättsliga företeelser som lagrådet vill få in i

15 § I mom. kan leda till att de reellt bodelande rättshandlingarna leder till

högre skatt än vad det schematiska förfarandet skulle resultera i. Konsekvensen synes kräva att 15 § I a mom., vars ratio väsentligen är att motverka skatteflykt. kompletteras i samma mån som verkliga delningsfall

enligt 15 § 1 mom. — såsom lagrådet utformar bestämmelsen — får vidgat beaktande. Detta kan enkelt ske genom omformulering av bestämmelsens punkt I på sätt nedan anges.

Punkt 2 i bestämmelsen tar sikte på det fallet att själva omfattningen av den egendomsmassa som skall utlösa beskattning blir genom verkliga bodelningsdispositioner förändrad i utökande riktning, något som måste bli relevant i skatteärendet. Det viktigaste fallet är utpekat i remissförslaget, nämligen alt enligt 10 kap. 48 ÄktB efterlevandes enskilda egendom dragits in i bodelningen. Omfattningen av den cgendomsmassa som skall bli grundval för arvsbeskattning kan emellertid bli utökad av andra skäl. nämligen när äktenskapsförord genom avtal eller dom sätts åsido enligt 12

kap. 3 & ÄktB: även förklaring enligt 2 § i samma kapitel kan i undantags-

fall få samma verkan. Punkt 2 i förslaget bör därför utbyggas något, på sätt

lagrådet nedan anger.

Det må för fullständighetens skull noteras, att punkt 3 i remissförslaget

— som ej berörs av lagrådets ändringspropåer beträffande nu ifrågavarande

lagrum (jfr däremot vad nedan sägs om tillägg till 8§ AGL) — är ett fall av fördelningsgrundsändrande natur.

Ett resonemang som är analogiskt med vad som har anförts beträffande remissförslagets punkt I kan föras beträffande de fall som lagrådet behandlat i inledningen under punkt E. avseende arvsavståenden. Givetvis betingas dessa oftast av önskemål att nedbringa arvsskatten. Men de kan även få effekten att arvsskatten blir högre än det schematiska skiftets resultat. För att ta elt inte orealistiskt exempel: en efterlevande make avstår helt eller delvis från arvet efter den andra maken för att därmed möjliggöra för sina

barn att snabbt betala sina studiemedelsskulder — varvid följden kan bli att 94

den efterlevande inte fullt kan tillgodoräknas grundavdraget (jfr även remissprotokollets exempel i avsnitt 2.5). Transaktioner i arvsavsägelsesam-

manhang kan alltså verka skattehöjande. Sådana transaktioner bör fångas in under förevarande bestämmelse. Emellertid är det svårt att här göra en

formell avgränsning till just de skattehöjande arvsavståendena; det kan

svårligen åläggas de skattskyldiga att göra en säker bedömning av ett

arvsavståendes skattemässiga effekter. Några olägenheter av att i bestämmelsen generellt ta med alla föreliggande arvsavståenden är inte för handen. Att härvid kommer att inbegripas arvsavstående med lindrande skatteeffekt leder ju inte till några nackdelar för de skattskyldiga.

Att arvsavståenden allmänt kommer under beaktande medför att platsen för bestämmelsens inplacering i AGL förtjänar att uppmärksammas. Stad-

gandena i 15 § och dess olika underavdelningar bör i AGL:s systematiska uppbyggnad handla om vad som kan betecknas såsom bodelningsrättsliga effekter i skatteärendet. Om också arvsavståenden kommer in i bilden, kan

övervägas om inte rätt plats för regleringen är en inplacering efter 16 §, som avser just hur verkliga arvsrättsliga dispositioner skall få inverka på

skattläggningen. I själva verket kommer inplaceringsfrågan i blickfånget

redan med remissförslagets utformning, eftersom däri upptagits ett arvsavsägelsefall i första stycket punkt 3. Lagrådet har dock stannat för att ej föreslå någon ändring i denna del med hänsyn till att utredning pågår om en

allmän översyn av AGL.

Sammanfattningsvis leder de anförda synpunkterna till att 15 § I a mom.

bör ges följande lydelse: ”T bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med

bouppteckningen skall anges

1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § I mom. har erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset,

2. om giftorättsgodsets omfattning har ökats genom åtgärd som avses i 10 kap. 4 § äktenskapsbalken eller i sammanhang som avses i 15 § I mom.,

3. om någon, — — — efterlevande maken eller

4. om efterlevande make avstått från arv eller testamente.”

Att tillägga i fråga om bestämmelsens utformning är följande. I momentets andra stycke bör några redaktionella följdändringar vidtas.

I första meningen bör ordet ”Bodelningshandling” bytas ut mot ” Sådan handling”. I andra meningen ersätts dels orden ”sådan bodelning sker” med ”om handlingen upprättas”. dels ordet ””bodelningshandlingen” med "handlingen".

Det må framhållas att nu berörd bestämmelse, som icke är alldeles lättillgänglig för de skattskyldiga vare sig i remissförslagets eller lagrådets

tappning, cj är straffsanktionerad. Remedierna vid misstänkt ofullständighet ligger i att edgångsförpliktelse kan åläggas, att vitesföreläggande kan ifrågakomma eller att efterbeskattning kan bli aktuell. Ytterligare är att framhålla att punkt 3 i remissförslaget — som i lagrå-

dets förslag behålls oförändrad — ger anledning till särskilda övervägan-

den. Härom är att anföra följande.

Är den som avlidit gitt, tillfaller enligt 3 kap. I $ ÄB, efter den lagänd-

ring som blir gällande den I januari 1988, kvarlåtenskapen den efterlevan- 95

de maken. Efterlämnar arvlåtaren bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 8 samma kapitel.

Liksom för närvarande kommer den som är bröstarvinge till arvlåtaren

men inte till dennes efterlevande make att kunna förbehållslöst avstå från

arv med verkan att arvet går vidare till den eller dem som efter honom är närmast till arv. Under förutsättning att han inte tillträtt arvet uppkommer

i detta fall inte något skattepliktigt förvärv för bröstarvingen. Sker avståendet under ett förbehåll som styr arvet till annan än den eller dem som står

närmast i tur enligt arvsordningen, anses däremot i beskattningshänseende

att bröstarvingen har tillträtt arvet och att en efterföljande gåva föreligger.

Enligt 3 kap. 9 § ÄB kan bröstarvinge varom nu är fråga avstå från sitt arv efter den först avlidne till förmån för den efterlevande maken med rätt

att i stället ta del i den efterlevandes dödsbo såsom efterarvinge enligt 3 kap. 2§ ÄB. Avståendet kan därmed anses innebära att bröstarvingen uppskjuter sitt arv till efter den efterlevande makens död eller att han byter

ut sin rätt till arv efter den först avlidne mot en efterarvsrätt. Det spörsmål

som uppkommer i förevarande sammanhang är hur detta fall av arvsavstående från bröstarvinges sida skall behandlas i beskattningshänseende.

Lagrådet har i yttrande över förslaget till lag om ändring i ärvdabalken (se prop. 1986/87:1 s. 354) i anslutning till 3 kap. 9 § anmärkt, att ett förbehåll, som innebär att arvet dirigeras till annan än den som äger ta arv efter den som avstår, enligt gällande rätt medför att denne anses ha tillträtt arvet och

att detta får de verkningar i skattehänseende som redovisats i det föregåen-

de. I yttrandet har därvid noterats att vid föredragningen upplysts att ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen skulle föreslås som gör att dubbelt skatteuttag inte kommer att ske vid arvsavstående som avses I 3

kap. 9 3 ÄB.

I det remitterade förslaget anförs att av föreskrifterna i AGL (5 och 8 §§) följer att skattskyldighet inträder för den efterlevande maken vid den först avlidne makens död och för den avstående vid den efterlevandes död.

Enligt 5 § AGL gäller som huvudregel att skattskyldighet inträder vid arvlåtarens död. I 8 § AGL föreskrivs att, om enligt 3 kap. ÄB eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt.

därefter skall övergå på annan eller på flera efter varandra, skattskyldighet

för senare förvärv inträder, då den föregående innehavarens rätt upphör.

Det framstår som tveksamt om de angivna paragraferna i AGL kan ge täckning för den avsedda olika skattemässiga behandlingen av bröstar-

vinges avstående till förmån för efterlevande make enligt 3 kap. 9 § ÄB

och avstående i andra fall med innebörd att arvet dirigeras till viss destinatär. Lagrådet vill därför förorda. att den uttalade avsikten att i nu

berörda fall skatt endast skall utgå för den lott som bröstarvingen i fråga

erhåller som delägare i den sist avlidna makens dödsbo får komma till

tydligt uttryck genom att till 8 § första stycket AGL tillägges en andra

mening av förslagsvis följande lydelse: I fall av arvsavstående enligt 3

kap. 9 § ärvdabalken skall skattepliktigt förvärv för den avstående anses

ske först när den efterlevande maken avlider.” 96

15 §2 mom.

Enligt detta moment i nu gällande lydelse skall i sekundosuccessionsfall

vid den efterlevandes död den först avlidnes arvingar såsom huvudregel erhålla som andel hälften av den efterlevandes bo. Undantag gäller dock i tre fall: a) att enligt 3 kap. 2 § ÄB annat föranleds av förefintlig enskild egendom,

b) att enligt samma lagrum annat föranleds av testamente till förmån för

annan än den eferlevande, c) att andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver behörig handling föreligger i skatteärendet.

I nuvarande andra stycket ges en kompletterande reglering för fall av testamentarisk sekundosuccession. Enligt förslaget skall den regleringen i

sak oförändrad föras över till den nya lagstiftningen, där den blir ett femte stycke, och den behöver därför inte behandlas vidare här.

Av de tre nyss förtecknade undantagen är a och b betingade av att vid den först avlidnes död förelåg förhållanden som skulle föranleda att en

hälftendelning skulle slå fel: förekomsten av enskild egendom resp. testamente till förmån för utomstående förrycker grunden för en hälftendelning vid efterlevande makens död. Undantaget under c är av annan natur och tar sikte på det fallet att efter båda makarnas död de båda arvsberättigade

grenarna förrättat en delning enligt lag med resultat som kan vara annat än

hälftendelning.

I remissförslaget har redaktionellt gjorts en viss omdisposition av be-

stämmelsen, utan betydelse i sak, varjämte infogats två nyheter betingade

av vissa antagna ändringar i ÄB. Sålunda har i momentets första stycke upptagits huvudregeln med förutskickande av att undantag följer i kom-

mande stycken. I andra stycket följer så med punktbeteckningarna I och 2 motsvarigheter till ovan angivna undantagen a och b, kompletterade med en ny punkt 3 avseende ett icke gemensamt barn som begärt att få ut sit

arv efter bortgången förälder. I tredje stycket äterfinns det nuvarande

"undantaget c. I fjärde stycket upptas ett nytt undantag. avseende det fallet att det efter båda makarnas död finns arvingar endast efter den först avlidne.

Mot denna allmänna omdisposition av bestämmelsen har lagrådet intet att erinra. I sakligt avseende har dock lagrådet anledning att framhålla att

en komplettering av det föreslagna andra stycket är ytterst starkt motiverad. Lagrådet åsyftar därvid precis samma förhållanden vars betydelse har förklarats under punkt D och E i inledningen och vilka föranlett lagrådet

att förut föreslå en utbyggnad av 15 § I mom.

Överför man tidigare fört resonemang på den typsituation som 15 § 2

mom. har för ögonen. så kan man först fastslå följande. Gällande rätt utgår från synsättet att hälftendelning vid efterlevande makes död måste uteslutas när läget vid första makens död är sådant att hälftendelning vore

orättfärdig: ojämn förekomst av enskild egendom på ömse sidor eller den

bortgängnes testamente till utomstående mäste diskvalificera en hälften-

delningsprincip. 7 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 61

Nu har ny civilrättslig lagstiftning lett till att det kommer att föreligga

ytterligare fall, då vällovliga rättshandlingar i anslutning till den först

avlidnes död kan vara sådana att man inte bör bortse från dem vid andra

makens död och låta schablonmässig hälftendelningsregel fälla utslaget.

Vid första makens död kan nämligen ha förekommit förklaring enligt

I2kap. 2§ ÄktB, dom eller avtal enligt 12kap. 3 § ÄktB eller reellt

bodelande avtal av innebörd att den efterlevandes rätt efter första dödsfallet på laga grund bestämts så, att den makens egendom blivit fördelad

enligt annan norm än 50 — 50 2 såvitt gäller förhållandet mellan full

äganderätt och fri förfoganderätt. Lagrådet vill tillägga, att skatteresultatet

ej alltid blir gynnsammare för de enskilda enligt lagrådets uppläggning än

med remissens.

Lagrådet anser med hänsyn till det anförda att remissförslaget bör, såvitt angår andra stycket i förevarande moment, kompletteras med en ny punkt

som täcker de nu berörda situationerna och alltså för deras del stadgar undantag från huvudregeln om hälftendelning vid det senare dödsfallet.

En ytterligare, handläggningsmässigt viktig aspekt är att anlägga. Beskattningsmyndigheten kan av uppenbara praktiska skäl inte vara skyldig att utreda vad som förcevarit i det skatteärende som varit förelöpare till efterarvsfallet. Ansvaret för att utredning om relevanta omständigheter i det tidigare fallet förebringas i det senare ärendet måste åvila dödsbodel-

ägare i det slutliga dödsboet. Lagrådet återkommer strax till frågan.

På grund av vad som nu anförts föreslår lagrådet att förevarande moments andra stycke utformas enligt följande:

” Andel som — — — ärvdabalken, om I. makarna eller — — — makens död. 2. den först — — — efterlevande maken, 3. den först — — — efterlevande maken eller

4. efter den först avlidne maken den efterlevande makens andel blivit i fall, som avses i 15 § I mom., enligt lag bestämd till annat än hälften av

boet.” Lagrådets aspekter här torde inte rubba remissprotokollets syn på hur

basbeloppsregeln — av arvsregels natur — skall betraktas i efterarvssituationen (avsnitt 2.4). Nedan under övergångsbestämmelserna berör lagrådet frågan hur basbeloppsregeln skall betraktas i övergångssituationer.

I momentets fjärde stycke behandlas ett av undantagen från första styckets huvudregel, nämligen att, när det bara finns arvsberättigade efter den först avlidne maken. dessas andel utgörs av hela boet. I remissförsla-

get är bestämmelsen väsentligen utformad som en kopia av den civilrättsligt grundläggande bestämmelsen i nya 3 kap. 8 § ÄB. Den ger språkligt

sett intrycket att den skulle utsäga något konstitutivt veträffande den

aktuella arvssiltuationen, ehuru den saken redan är avklarad genom nämnda ÄB-bestämmelse. Och ÄB-bestämmelsens sakliga innebörd gör det ju självklart att den arvsskatterättsliga konsekvensen måste bli att den först avlidnes efterarvingar skall anses ha fått den totala kvarlåtenskapen som

en enda på intressenterna uppdelad lott. Med hänsyn härtill bör före varande moments fjärde stycke ges formen av en hänvisning till den grundläggande ÄB-bestämmelsen och förslagsvis ges följande avfattning: 98

”Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 § ärvdabalken.”

Det torde vara av värde att beträffande sekundosuccessionsfallen, vilka är temat för detta moment, i klartext utsägs att i en bouppteckning ovillkorligen skall upplysas om den avlidne tidigare varit part i äktenskap som upplösts genom dödsfall. I sådant fall kan i regel tas för givet att det finns efterarvingar till den först avlidna maken. Att sådant förhållande skall anmärkas i bouppteckning framgår endast indirekt av nuvarande lagstiftning (20 kap. 2 § första stycket ÄB samt förevarande moment i AGL). Enligt lagrådets mening är det en förbättring om klart besked i saken ges i förevarande moment såsom ett sjätte stycke med följande lydelse:

"I bouppteckning skall alltid anges huruvida den avlidne tidigare varit gift och i följd därav finns efterarvingar till den avlidnes tidigare bortgångna make. I sådant fall skall bouppteckning och delningshandlingar avscende den först avlidnes dödsbo inges till beskattningsmyndigheten.””

Iakttagelsen att efterarvsfall kan bli förbisedda vid bouppteckningsförrättningar med mycket beklagliga rättsförluster som följd är inte något nytt. Som exemplifiering kan hänvisas till ILU 1962:25 och förut åberopade uttalanden i JO:s ämb. ber. 1966 s. 247.

fa För att markera att bodelning i samboförhållanden ifrågakommer endast under särskilda förutsättningar (5 § och 12 § sambolagen), synes bestämmelsen böra inledas på följande sätt: ”Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till — — —."

Som lagrådet förut nämnt får påräknas att testamentariska förordnanden mellan sambor är och blir tämligen vanliga; det är inte orealistiskt att antaga att i sådana ges förordnande om sekundosuccession. I fall av nu angivet slag uppkommer problem. väsentligen parallella med dem som för äkta makar regleras i 15 § I mom., I a mom. och 2 mom. Lagrådet vill anmärka, att det i fall av nu angiven art kan anföras skäl för att tillämpa sist anmärkta föreskrifter analogivis.

16 § Remissförslagets avfattning av denna paragrafs första stycke går tillbaka på förslagets inställning att endast formenliga bodelningar skall tillmätas arvsskatterättslig relevans. Enligt lagrådets mening är den avgränsningen för snäv såsom tidigare utvecklats (jfr särskilt föreslagen utbyggnad av 15 & I mom., la mom. och 2 mom.). Av förut anförda skäl bör i förevarande paragrafs första stycke göras några jämkningar. Dess första mening bör sålunda formuleras förslagsvis sålunda: ”Föreligger i — — — dock icke där bodelning eller annat förhållande som avses i 15 eller 15 a § lett till att boet delats annorlunda än enligt lag — — —." 99

Om lagrådets förslag beträffande 15 § I och I a mom. godtas, bör följdändringar ske i vissa paragrafer. Förevarande paragraf bör ges följande lydel-

se.

"Har efter — — — avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att bodelning eller annat förhållande som avses i [5 § I a mom. har förekommit:

och hade, — — — felande belopp.”

39 §

Nuvarande lydelse av 39 8 c) AGL tar sikte på den situationen att den ena

maken vid bodelning av annan anledning än den andre makens död efterger

sitt enligt lag fastställda bodelningsanspråk entemot den andre maken. Sådan eftergift kan ej föranleda gåvobeskattning av vad den andre maken erhäller utöver vad han eller hon eljest skulle fått ”enligt lag”. Om däremot den ena maken vid bodelningen — utöver att efterge sitt bodelningsanspråk — överför egendom skall gåvobeskattning ske. Förhållandena

ändras inte av de nya jämkningsrelgerna i 12 kap. ÄktB. Vid bodelning mellan sambor är huvudregeln att den behållna egendom som ingår i bodelningen skall delas lika dem emellan (8 § sambolagen). Jämkning av vad den ene sambon skall utge till den andre kan ifrågakomma enligt 9 §

sambolagen. Bestämmelsen är konstruerad på samma sätt som för makar.

Det finns enligt lagrådets mening ej skäl för att den ene sambons eftergift av sill — jämkade eller ojämkade — bodelningsanspråk skulle leda till att

den andre sambon gåvobeskattades för vad han sålunda erhåller utöver

vad som ”enbgt lag” tillkommer honom eller henne. Om däremot den ene sambon genom bodelningen erhåller egendom utöver vad som betingas av att den andre efterger sitt bodelningsanspråk bör — på samma sätt som för

makar i motsvarande situation — gåvobeskattning ske.

make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan anledning än

makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande

andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller. om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av maken i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts.”

45, 46, 47 och 54 8§

Av skäl som anförts under 32 § bör paragraferna ges följande lydelse.

45 &: Deklaration skall — — — ej förrättats: C) angående sådan — — — och ej heller när sådan bodelning eller annat

förhållande som avses i 32 § h) har förekommit innan beslut meddelats om fastställande av skatt:

,

D) angående förvärv — — — avgivna deklaration.”

46 §: "Deklaration skall — — — den skattskyldige: under C) i fall som 100

anges i 32 § h) från det att bodelningen eller förhållandet förekom och i

övrigt från det att — — — föranleder efterbeskattningen.

I fall — - — efter dödsfallet.” 47 8: ”Deklaration skall — — — skattens bestämmande.

Angående skyldighet — — — i 19 §.

Där deklaration — — — hemvist uppgivas. Vad ovan — — — föregående innehavaren.

Deklaration som — — — bestyrkt avskrift. Till deklaration som ges in med anledning av att bodelning eller annat förhållande som avses i 15 § I a mom. har förekommit skall den däröver upprättade handlingen fogas. Om

sådan — — — är stadgat.”

54 §: ”Arvsskatt för — — — å bankräkning.

Har skatt och påförd ränta inte betalats inom den tid som anges i 52 § I mom. och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 §

ärvdabalken om återgång av bodelning och arvskifte. Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.”

59 §

Lagrådets förslag beträffande 15 § 1 och I a mom. innebär att beskattning-

en i större utsträckning än enligt det remitterade förslaget kommer att

kunna grundas på den verkliga fördelningen av kvarlåtenskapen. Olika skattskyldiga ges samtidigt möjlighet att tillse att beskattningsunderlaget blir rättvisande. Det bör därvid ankomma på dödsbodelägarna att ta ställ-

ning till om beskattning på grundval av ett schematiskt förfarande kan

godtas eller om särskilda, på verklig delning baserade beräkningsgrunder bör tillämpas. Detta bör gälla också frågan huruvida efterlevande make

avser att utnyttja möjligheten enligt 12 kap. 2 § äktenskapsbalken att som sin andel behålla sitt giftorättsgods. I det fall att särskilda beräkningsgrunder anses böra tillämpas får förutsättas att underlag för beräkningen också ges in i skatteärendet. Möjligheten till återvinning enligt 59 § i dess nuva-

rande lydelse tar sikte på fall där eu förhållande, som i princip förelåg

redan vid tiden för skattebeslutet, först efter detta blir bekant eller fastställt. Det kan under nu angivna förhållanden ifrågasättas. om det finns

anledning att i andra fall än dem som avses under c) medge en vidgad rätt

till återvinning. Skäl härtill kan dock finnas, om det i samband med efterbeskattning enligt 32 § h) visar sig att samma delning eller förhållande som givit anledning till efterbeskattning medfört att för hög skatt uttagits

"Har efter — — — avses i 18 §; 2) genom bodelning eller annat förhållande, som enligt 32 § h) föranlett

efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande: |

och hade — — — beräknat belopp.

Ansökan om — — — i skatteärendet. ” 101

Övergångsskedets situationer förtjänar särskild uppmärksamhet, när det gäller sekundosuccessionsfallen. Huvudprincipen för dessa måste anses vara att, om den primära arvlåtaren avlidit under äldre (= nuvarande) lags tid, rättsläget för den första arvtagaren är att bedöma enligt reglerna vid tiden för det första arvsfallet. Ett enda undantag gäller: den nya ordningen skall slå igenom såvitt angår allmänna arvsfondens något försämrade ställning (se 3 kap. 8§ ÄB i antagen lydelse jämte ÄB:s därtill anslutande övergångsbestämmelse under punkt 3).

Den nyss angivna huvudprincipen gäller således, när efter dödsfall under äldre lags tid basbeloppsregeln har vunnit tillämpning, varvid man måste

beakta regelns tidigare karaktär av bodelningsregel. Vad som i kraft av den

regeln tillfallit en efterlevande make blev alltså hennes egendom under full äganderätt och var ej föremål för efterarvsrätt för sekundosuccessorerna

på den först avlidne makens sida. När man efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande möter det andra dödsfallet i vad som kan tyckas vara en efterarvssituation (den först avlidne maken dog under äldre lags tid), måste man hålla i minnet att basbeloppsregeln vid det första dödsfallet hade nyss angiven innebörd och alltså ej gav utrymme för efterarv i fråga om egendom som enligt basbeloppsregeln tillföll den efterlevande.

Den nya lagstiftningens syn på basbeloppsregeln — att den nu får karaktären av en arvsregel och därför när den vunnit tillämpning föranleder

efterarv i sist avliden makes bo — har inte någon retroaktiv verkan så att

den skulle slå igenom beträffande rättsföljderna av ett första arvsfall som

inträffat under äldre lags tid.

Det bör sålunda uppmärksammas att vad som anförs 1 remissprotokol-

lets avsnitt 2.4 (skälens femte — sjunde stycken) gäller uteslutande rättsläget, när båda de relevanta dödsfallen inträffat efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har det första dödsfallet inträffat under äldre lags tid. skall man enligt vad förut anförts anlägga ett annat synsätt.

Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt,

Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson,

Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m. m.

I Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 9 juli 1987) över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. De föreslagna ändringarna av arvs- och gåvoskattereglerna är föranledda

av den nya äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga lagstiftning som träder i

kraft den 1 januari 1988. På många punkter har denna anpassning av

skattelagstiftningen till de nya civilrättsliga reglerna närmast följdändrings-

karaktär och 1 dessa delar har remissförslagen också godtagits av lagrådet. I ett annat avseende redovisar dock lagrådet betydande kritik mot de i

remissen framlagda förslagen och hävdar att skattereglerna fått en alltför snäv utformning. Kritiken från lagrådet tar främst sikte på förutsättningarna för att vid beskattningen beakta de nya jämkningsmöjligheterna vid

bodelning. Enligt lagrådets uppfattning leder remissförslagets utformning på den punkten till att beskattningsreglerna motverkar de syften som angetts som skäl för den redan beslutade familjerättsreformen.

Som jag framhöll i remissen måste skattelagstiftningens anpassning till

den nya civilrätten avvägas mot vissa grundläggande skatterättsliga intres-

sen. Jag pekade då främst på två grundläggande synpunkter, nämligen att skattereglerna måste vara enkla att förstå och tillämpa samt att de inte får

öppna möjligheter till olika former av skatteundandragande. Det är mot

den bakgrunden som lagrådsremissens förslag att i huvudsak behålla en schematisk beskattningsordning skall ses. Den del av förslaget som lagrådet främst kritiserar utformades med stort hänsynstagande till de risker för skatteundandragande som enligt min mening kunde befaras om man vid

beskattningen skulle ta hänsyn till de olika jämkningsmöjligheter som 103

öppnas genom reglerna i ÄktB. Framför allt föreföll det mig tveksamt att låta ett ensidigt åberopande av jämkningsregeln i 12 kap. 2 §& ÄktB bli avgörande för beskattningsresultatet. Jag är dock medveten om att den i remissen föreslagna avgränsningen av de situationer som bör föranleda avvikelser från det schematiska förfarandet kan utsättas för kritik av det

slag som lagrådet har framfört. Jag tänker då bl.a. på den av lagrådet

anmärkta möjligheten att genom förordnande i testamente eller avstående

från arv åstadkomma en sådan situation som enligt remissförslaget förutsätts för avvikelse från den schematiska hälftendelningen. En lagreglering som med mer eller mindre konstlade medel kan kringgås bör självfallet undvikas. Vid en samlad bedömning har jag funnit att lagrådets utförligt

motiverade kritik av remissförslaget i det här diskuterade avseendet bör föranleda att bestämmelserna justeras på i huvudsak det sätt som lagrådet föreslagit. Vid den bedömningen har jag också tagit hänsyn till en synpunkt

av något annorlunda art.

Vissa nya bestämmelser i äktenskapsbalken kan med ett schematiskt beskattningsförfarande av det slag som förordas i lagrådsremissen, leda till att de lotter som ligger till grund för beskattningen kan avvika från den

faktiska fördelningen av den dödes kvarlåtenskap. För den enskilde kan

detta, med fog, framstå som svårbegripligt.

Jag kommer således i det följande att föreslå de ändringar i det remitterade förslaget som följer av att jag i princip kan biträda den inriktning som präglar lagrådets förslag. Även i övrigt bör vissa redaktionella jämkningar

göras.

Vad gäller lagrådets yttrande i övriga hänseenden har jag inget att erinra.

Jag vill dock särskilt nämna att jag avser att vidta åtgärder för att täcka det informationsbehov som följer av den nya arvsskattelagstiftningen.

I det följande uppehåller jag mig företrädesvis vid de delar av lagrädets yttrande angående ändringsförslagen i AGL som föranleder särskilda kom-

mentarer från min sida.

8§

I 8 § behandlas frågan om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Lag-

rådet diskuterar paragrafen i samband med bestämmelserna i 158 Ia mom. Lagrådet föreslår härvid ett tillägg till paragrafen, avsett för det fallet, att ett barn till den avlidne, som inte också är barn till den efterlevande, enligt bestämmelserna i 3 kap. 9 § ÄB. avstår sitt arv till förmån för

den efterlevande. Den civilrättsliga innebörden av ett sådant avstående är att den dödes egna bröstarvinge — på samma sätt som ett gemensamt barn — blir efterarvinge i den sist avlidnes bo.

Lagrådet crinrar om lagrådsyttrandet över förslaget till lag om ändring i ÄB tse prop. 1986/87:1 s. 354), där dåvarande lagråd anmärkte, att ett förbehåll, som innebär att arvet dirigeras till annan än den som äger ta arv

efter den som avstår, enligt gällande rätt medför att denne anses ha tillträtt sitt arv och att beskattning i så fall skall ske. Jag har förståelse för den tveksamhet lagrådet i sammanhanget ger uttryck för. 104

Jag föreslår därför att 8 § första stycket — med en viss redaktionell

jämkning av lagrådets förslag — utökas på det sätt lagrådet föreslagit.

ISS I mom. Enligt gällande rätt skall vid beskattningen det schematiska arvskiftet föregås av en schematisk bodelning av makarnas behållna sammanlagda giftorättsgods. Den schematiska bodelningen sker på grundval av uppgifterna i bouppteckningen efter den döde och syftar till att avskilja den efterlevandes skattefria giftorättsandel från den avlidnes kvarlåtenskap. Det schematiska skiftet innebär normalt en hälftendelning av den egendom

som ingår i bodelningen. Om den efterlevande maken och övriga dödsbo-

delägare gjort en bodelning där egendomen delats — t. ex. med tillämpning av GB:s jämkningsregler — på annat sätt än till hälften och detta skulle leda till lägre skatt än ett schematiskt skifte, kan bodelningen ges in till beskattningsmyndigheten. Förutsatt att bodelningen skett enligt lag skall den företagna delningen läggas till grund för beskattningen. Det finns ingen skyldighet att ge in bodelningar där den faktiska delningen skulle föranleda högre skatt än vid en schematisk hälftendelning.

Lagrådsremissen innehåller i avseende på delningsförfarandet inga förslag till ändringar. Huvudregeln i 15 § I mom. AGL föreslås fortfarande vara en schematisk hälftendelning av makarnas behållna sammanlagda giftorättsgods om det i skatteärendet inte företes en verklig bodelning enligt lag. Härmed avses en bodelning mellan den efterlevande maken och

övriga dödsbodelägare enligt 11 kap. 5 § ÄktB. Lagrådets kritik av remissförslaget tar sikte på det förhållandet att den

schematiska hälftendelningen kan frångås endast om det i skatteärendet företes en verklig bodelning. Häri ligger, enligt lagrådet, en oacceptabel begränsning, därigenom att civilrättsligt giltiga dispositioner inte kan beaktas i de fall verklig bodelning inte kan ske. Lagrådet föreslår därför att den skattemässiga bodelningen skall kunna ske med avvikelse från den schematiska hälftendelningen även om bodelning i ovan angiven mening ej gjorts.

Lagrådet föreslår sålunda att första stycker utökas med en uppräkning

av de åtgärder, som i beskattningshänscende skall jämställas med bodelning, nämligen att den efterlevande maken och den dödes efterarvingar

ingått ett s. k. reellt bodelande avtal, att den efterlevande maken framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 8 ÄktB och att 12 kap. 3 § ÄktB tillämpats i dom eller avtal. Utvidgningen tar i första hand sikte på s.k. enmansdödsbon, vars antal i framtiden kan förväntas öka väsentligt. Av

skäl som redovisats i det föregående biträder jag lagrådets förslag och föreslår därför att paragrafen ändras på det sätt lagrådet anger. I nägra

hänseenden måste dock vissa justeringar göras. Dessa behandlas nedan.

Utvidgningen kan förväntas innebära att beskattningen i framtiden i fler fall än nu kommer att avvika från en schematisk hälftendelning av makarnas bo och att den ökningen huvudsakligen kommer att bero på att den

efterlevande begärt att 12 kap. 2 3 ÄktB skall tillämpas. Även i fortsätt-

ningen bör det övervägande antalet skattebeslut emellertid kunna fattas på 105

grundval av uppgifterna i ingivna bouppteckningar. Av bouppteckningarna skall framgå vilken egendom som är den dödes resp. den efterlevandes giftorättsgods varför den föreslagna utvidgningen i här avsedda fall inte kan förväntas medföra någon särskild ökning av beskattningsmyndighetens arbetsbelastning. Avskiljandet av den efterlevandes giftorättsgods torde i de flesta fall inte heller bli mer komplicerat än vid det schematiska förfarandet.

Det materiella innehållet i den föreslagna utvidgningen av första stycket saknar jag, på grund av lagrådets utförliga resonemang, anledning alt

närmare gå in på. I några hänseenden finner jag det emellertid nödvändigt

att göra vissa kommentarer.

En förutsättning för att reellt bodelande avtal skall kunna läggas till

grund för beskattningen är givetvis att samtliga rättsägare deltagit i avtalet och att delningen ifråga skett enligt lag.

Enligt min uppfattning bör, vilket också antyds av lagrådet. testamenta-

risk efterarvsrätt grunda rätt att vara part i ett reellt bodelande avtal. Detta bör också framgå av lagtexten varigenom lagrådets lagförslag i viss mån

måste justeras. I punkten 3 bör särskilt anges att sådant avtal som där

avses, måste, för att få avsedd skatterättslig verkan, träffas mellan den efterlevande maken och sådan efterarvinge eller testamentstagare som avses I punkten 1.

Jag vill understryka lagrådets konstaterande att de reellt bodelande

avtalen måste innebära en konkret delning av boet, dvs. att egendomen

ifråga särskilt utpekas.

Vad gäller paragrafen i övrigt har lagrådet föreslagit en konsekvensänd-

ring i andra stycket som tar sikte på äldre äktenskap. Jag biträder detta

förslag. Jag delar också lagrådets uppfattning att hänvisningen i fjärde stycket till 20-27 §§ när det gäller värderingen av den efterlevandes enskilda egendom bör behållas. Andra stycket och ett nytt fjärde stycke bör

ISS 1 amom. I lagrådsremissen föreslås under denna paragraf en principiellt ny regel av innebörd att det i bouppteckningen skall anges om bodelning av visst slag

skett och att bodelningshandlingen i fråga i så fall ges in till beskattnings-

myndigheten. Förutsättningarna för denna skyldighet skall uppkomma är antingen att bodelningen lett till att den efterlevande med tillämpning av 12 kap. 2 5 ÄktB erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset eller att den efterlevande makens enskilda egendom med stöd av 10 kap. 4 8 ÄktB dragits in i bodelningen. Bodelningar av detta slag leder till högre skatt än vad som skulle följa av en schematisk bälftendelning.

Lagrådet förordar att punkterna 1 och 2 utvidgas på flera sätt. Punkten 1 föreslås få en sådan utformning att alla delningar av det slag

som avses i 15 § I mom. i lagrådsförslaget och som resulterat i att den efterlevande fått mindre än hälften av giftorättsgodset, skall bringas till beskattningsmyndighetens kännedom. Utvidgningen i förhållande till remissförslaget ligger dels i en anpassning till vad lagrådet föreslagit i avse- 106

föreligga vid alla tillfällen när den efterlevande fått mindre giftorättsgods

än hälften och inte enbart när detta berott på att 12 kap. 2 § ÄktB åbero-

pats. Lagrådet motiverar sitt ändringsförslag med att möjligheten att åstadkomma cen skattemässigt gynnsam delning rimligen måste motsvaras av en skyldighet att underkasta sig en strängare beskattning i de fall den verkliga egendomsfördelningen leder till detta i jämförelse med en schematisk hälftendelning.

Lagrådet föreslår vidare att punkten 2 skall innehålla en bestämmelse om att alla delningar som avses i dess förslag till 15 § 1 mom., vari företagits åtgärder som lett till att giftorättsgodsets omfattning utökats, skall bringas till beskattningsmyndighetens kännedom. Bestämmelsen föreslås alltså omfatta inte enbart de fall den efterlevande makens enskilda

egendom dragits in i delningen. |

Jag konstaterar att lagrådets ändringsförslag sträcker sig längre än till en

formell anpassning till vad som föreslagits avseende 15 § I mom. Vad

lagrådet föreslagit skiljer sig principiellt från remissförslaget därigenom att de åtgärder som avses i punkten 2 kan ha såväl skattehöjande som skattesänkande verkan.

Enligt min uppfattning sträcker sig lagrådsförslaget alltför långt. Det

finns enligt min uppfattning ingen anledning att låta den aktuella skyldighe-

ten omfatta förfaranden som leder till lägre skatt. Under sådana förhållan-

den ligger det i de skattskyldigas eget intresse att ge in aktuella handlingar till beskattningsmyndigheten. När det gäller det motsatta fallet delar jag i

princip lagrådets uppfattning. Jag konstaterar emellertid att de av lagrådet förordade bestämmelserna är förenade med avsevärda kontrollproblem.

Jag vidhåller därför att bestämmelsen skall ha den utformning jag föreslagit

i remissen, dvs. att skyldigheten att ge in vissa bodelningar skall omfatta

två särskilt utpekade situationer som alltid leder till högre skatt.

Punkterna I och 2 bör dock ges en sådan utformning att de skyldigheter paragrafen avser inte uppkommer endast i bodelningsfall utan även vid delningar av det slag som utöver bodelningar avses i 15 § I mom. i lagrådsförslaget.

Såsom en ny punkt 4 har lagrådet föreslagit en bestämmelse, som saknar motsvarighet i remissförslaget, nämligen att det i bouppteckningen särskilt skall anges om efterlevande make avstått från arv eller testamente.

Frågan om det borde finnas någon skyldighet att i bouppteckningen ange om arvsavstående skett, diskuterades i remissprotokollet (specialmotiveringen till 15 § Ia mom.) och besvarades där nekande. Jag vill mot bakgrund av lagrådets inträngande diskussion om arvsavståendena understry-

ka att jag i remissprotokollet ingalunda velat motivledes påverka praxis i

avståendefrågan. Jag anser emellertid — till skillnad mot lagrådet — att det inte är alldeles enkelt att utifrån gällande praxis dra några säkra slutsatser om hur den principiellt nya situation, som uppkommit på grund av den

efterlevandes arvsrätt. skall behandlas. Enighet synes emellertid råda om

att ett arvsavstående från den efterlevande till t.ex. gemensamma barn normalt skall beaktas vid skattläggningen om det är vederbörligen doku-

menterat i skattecärendet. 107

de skett skulle sakligt sett ansluta till punkten 3, som stadgar skyldighet att upplysa om att ett den avlidnes eget barn enligt bestämmelsen i 3 kap. 9 § ÄktB avstått till förmån för den efterlevande. Syftet med denna bestämmelse är inte — till skillnad mot föreskrifterna i punkterna 1 och 2 i lagrådsremissen — att fånga in fall som leder till högre skatt; tillämpning av punkten 3 kan leda till både högre och lägre skatt beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Motsvarande skulle gälla en bestämmelse av det slag lagrådet förordar.

Det finns emellertid ytterligare en omständighet att beakta. Om den efterlevande avstår sitt arv till förmån för gemensamma barn blir dessa dödsbodelägare och bodelning kan ske. I de fall en beskattning på grundval av bodelningen skuile föranleda lägre skatt än en schematisk hälftendelning kan det förutsättas att det ligger i dödsbodelägarnas eget intresse att ge in bodelningshandlingen för att den skall ligga till grund för beskattning enligt 15 § I mom.

På motsvarande sätt finns det anledning att förutsätta att de inblandade har ett intresse av att i bouppteckningen eller på annat sätt dokumentera ett avstående som leder till lägre beskattning. En obligatorisk uppgift härom skulle alltså i första hand fånga in de fall där avståendet skulle föranleda högre skatt än ett schematiskt förfarande. Jag kan av skäl som redovisats ovan inte biträda lagrådets ändringsförslag i denna del.

Vad lagrådet föreslagit beträffande momentets andra stycke har jag inget att invända mot.

15 §2 mom. Lagrådet föreslår — såsom en ny punkt 4 i andra stycker — av fördelningen vid det första dödsfallet skall återspeglas vid det andra dödsfallet och därmed föranleda en avvikelse från den schematiska hälftendelningen. Jag biträder detta ändringsförslag och föreslår en bestämmelse med den innebörd lagrådet föreslagit.

I fjärde stycket i det remitterade förslaget finns en regel, vars grund är den nya bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB. Finns det endast arvsberättigade släktingar till den först avlidne vid den sist avlidnes död, skall dessa arvingar ärva allt. Bestämmelsen i fråga stadgar att någon hälftendelning inte skall ske utan att för varje sådan arvinge skall arvet läggas ut som en lott. Enligt lagrådet är bestämmelsen härom så utformad, att ordalagen kan ge intryck av att utsäga nägot konstitutivt i civilrättsligt hänseende. Lagrådet förordar att lagtexten i stället skall ges en annan lydelse. Jag delar lagrådets uppfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om att motsvarande givetvis gäller i den — likaledes i 3 kap. 8 § ÄB — behandlade situationen, nämligen att det vid den sist avlidnes död endast finns arvsberättigade släktingar till denne. Också i det fallet skall arvet läggas ut som endast en lott för varje arvsberättigad. Detta följer av 11 kap. I mom. AGL.

Lagrådet föreslår ett nytt sjätte stycke vari stadgas att det i bouppteckningen skall anges om den döde varit gift tidigare. Jag delar denna uppfatt-

15a8§

Jag har inget att erinra mot lagrådets ändringsförslag avseende inledningen av första stycket.

Lagrådet påpekar att testamentariska dispositioner mellan sambor också

kan innehålla förordnanden om testamentarisk sekundosuccession och att det i sådana fall för samborna uppkommer problem som väsentligen är parallella med dem för makar i motsvarande situation. Lagrådet erinrar om

att det i sammanhanget kan finnas skäl för att tillämpa 15 & I mom.,

1a mom. och 2 mom. analogt i sambofallen. Jag har inga invändningar mot

vad lagrådet anfört.

16 §

I paragrafen behandlas den situationen att beskattningen skall ske på

grundval av en i skatteärendet ingiven arvskifteshandling. Möjligheten att lägga ett arvskifte till grund för beskattningen är emellertid enligt gällande

rätt utesluten bl. a. om den arvsskiftet föregående bodelningen skett annor-

ledes än enligt lag. I gällande lagtext hänvisas till 15 § genom uttrycket "1 158 avsedd delning...” . I lagrådsremissen föreslås en hänvisning

också till sådan bodelning som avses i I5a 8. dvs. mellan sambor. Lagrådet föreslår härutöver ett tillägg av innebörd att även andra delningsåtgär-

der i 15 8 än bodelningar måste uppfylla vissa villkor för att ett efterföljande arvsskifte skall kunna ligga till grund för beskattning. Jag konstaterar att lagrådets förslag i första hand tar sikte på s.k. enmansdödsbon, där den efterlevande skall överta hela boet och där arvskifte följaktligen inte ifrågakommer. Det kan emellertid tänkas situationer där de formella förutsättningarna för att göra bodelning enligt ÄktB föreligger men där dödsbodelägarna av något skäl inte upprättar en bodelning i formell mening utan i stället ett reellt bodelande avtal. Om därefter upprättas arvskifte bör

givetvis förutsättningarna för att detta skall godtas vid beskattning vara

desamma som om verklig bodelning skett. Jag delar lagrådets sakliga inställning men anser i motsats till lagrådet att detta följer av utformningen av det remitterade lagförslaget.

325 Lagrådets ändringsförslag av punkten h) i förevarande paragraf är utformat

mot, bakgrund av att efterbeskattning skall kunna ske om någon av de åtgärder som enligt lagrådsförslaget beskrivs i 15 § I a mom, har skett. De av lagrådet tillagda orden ”eller annat förhållande” syftar på det ovan avvisade förslaget att 15 § I a mom. också skulle omfatta en obligatorisk skyldighet att uppge om arvsavstående skett. Lagrådets förslag på denna

te bara bodelning utan även andra åtgärder som avses i 15 § I mom. Ordet bodelning” bör därför bytas ut mot "delning". 109

Jag delar lagrådets uppfattning när det gäller gåvoskattefriheten för sam-

bos bodelningsförvärv. Jag biträder därför lagrådets ändringsförslag såvitt gäller 39 § c).

45,46 och 47 §§

Lagrådets ändringsförslag avseende de paragrafer som avser deklarationsskyldighet är utformade på samma sätt som ändringsförslaget till 32 §. Av skäl som framgår av min kommentar till nämnda paragraf är ändringsför-

slagen inte aktuella med hänsyn till vad jag ovan föreslagit om innehållet i

15 & I a mom. Mitt förslag inskränker sig till att ordet ””bodelning” — av samma skäl som ovan anförts under kommentaren till 32 § — ändras till ”delning” 1 det remitterade förslaget.

54 §

Lagrådets ändringsförslag innebär dels att ordet ”bodelning” ersätts av

”delning” och att den sista meningen i andra stycket ändras I förtydligande riktning. Jag har inget att invända häremot.

59 §

Lagrådet föreslår att rätten till återvinning förutsätter att efterbeskattning

skett enligt 32 &h). Ändringsförslaget har därför getts en utformning som nära ansluter till formuleringarna i lagrådets ändringsförslag till 32, 45, 46

och 47 §§. I sak motiverar lagrådet sitt ändringsförslag bl. a. med att möj-

ligheterna att grunda beskattningen på de verkliga delningarna ökas om ändringsförslaget avseende 15 § I mom. genomförs. Lagrådet ifrågasätter om det mot bakgrund härav finns behov av vidgade återvinningsmöjligheter utöver dem som redan finns. Lagrådet konstaterar dock att det i efterbeskattninssituationer kan finnas behov av en möjlighet till återvinning. Jag delar denna uppfattning och föreslär en regel av den innebörd lagrådet förordar. Ordalagen bör dock justeras på det sätt och av de skäl som jag ovan redovisat under 32 8.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram. 110