1 §  Var och en äger under de förutsättningar och i den ordning som anges i denna lag erhålla rätt att undersöka och bearbeta på egen eller annans grund benägen mineralfyndighet (inmutningsrätt).

2 §  En mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, antimon eller arsenik, dock inte sjö- eller myrmalm, eller
2. svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit.

Fyndigheten är dock inte inmutningsbar, om det mineraliska ämnet ingår i alunskiffer. Lag (1982:485).

3 §  Inmutningsrätt erhålles efter ansökan hos bergmästaren, som utfärdar bevis om inmutningsrätten (mutsedel).

4 §  Den som erhållit inmutningsrätt (inmutaren) får inom det område som anges i mutsedeln (inmutat område) utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral.

5 §  Vill inmutaren bearbeta fundigheten och kan han visa, att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpat mineral finnes inom det inmutade området i sådan myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift, har han rätt att för ändamålet få sig anvisat arbetsområde (utmål).

Utmål anvisas vid särskild förrättning (utmålsförrättning) efter ansökan hos bergmästaren.

6 §  Har flera kommit in med ansökningar om inmutningsrätt eller utmål, vilka helt eller delvis avser samma område, äger den företräde som först kom in med sin ansökan.

I fall då ansökningar om inmutningsrätt kommit in samma dag har sökandena lika rätt i fråga om det gemensamma området. Dock gäller i fråga om område som icke förut varit inmutat eller belagt med utmål att den har företräde som kan visa att han, innan ansökningarna kom in, först upptäckt inmutningsbar mineralfyndighet inom området.

Den som ansöker om utmål har företräde framför den som samma dag kommit in med ansökan om inmutningsrätt.

Har flera samma dag kommit in med ansökningar om utmål, äger den företräde som först kom in med ansökan om inmutningsrätt. Ansökan som avser utvidgning av utmål ger dock företräde framför ansökan om nytt utmål.

7 §  I utmål som lägges för annan än staten har staten rätt till andel med hälften (kronoandel).

9 §  Över inmutade områden och utmål föres register av bergmästaren (gruvregister).

10 §  Denna lag äger icke tillämpning inom allmänt vattenområde i havet.

1 §  Område som inmutas får icke vara större än att det kan antagas, att inmutaren har möjlighet att undersöka det i sin helhet på ett ändamålsenligt sätt, och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Området skall vara bestämt till läge och gränser så, att det lätt och säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

2 §  Inmutningsrätt får inte beviljas inom områden som redan är inmutade eller utmålslagda.

Söks inmutningsrätt inom ett område som under det senast förflutna året före ansökningens ingivande eller någon del av detta har varit inmutat eller utmålslagt, får inmutningsrätt beviljas endast efter medgivande från myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1982:485).

3 §  Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

1. område som genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet gjort framställning hos regeringen, såvida icke inmutning sökes för statens räkning,
2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,
3. befästningsområde och, i den utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,
4. kyrkogård eller annan begravningsplats,
5. område varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt eller erhållit koncessionen. Lag (1985:623).

4 §  Inmutningsrätt får ej utan medgivande av länsstyrelsen beviljas inom

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,
2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till bostad och som ej är belägen på inmutat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,
3. område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio personer,
4. område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,
5. område med detaljplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare. Lag (1987:156).

5 §  Kan i annat fall än som avses i 3 och 4 §§ gruvdrift inom visst område antagas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, kan regeringen förordna att inmutningsrätt icke får beviljas inom området utan medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1974:892).

6 §  Inmutaren skall betala avgift till staten enligt grunder som regeringen bestämmer (inmutningsavgift). Lag (1974:892).

7 §  Ansökan om inmutningsrätt göres hos bergmästaren i det distrikt där det för inmutning avsedda området eller större delen därav ligger.

8 §  Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla

1. uppgift om mineralfyndighetens art och beskrivning av det område som avses med ansökningen,
2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och de övriga sakägare sökanden känner till.

Om bergmästaren finner det behövligt, skall sökanden ge in plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att fullfölja planen.

Fordras medgivande till inmutningen av myndighet eller rättsägare enligt vad som sägs i 2--5 §§, skall vid ansökningen fogas handling som visar att medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Sökanden skall erlägga, förutom föreskriven ansökningsavgift, förskott till inmutningsavgiften beräknat enligt grunder som regeringen bestämmer. Lag (1991:1892).

9 §  Uppfyller ansökningen icke föreskrifterna i 8 § första stycket eller är den i övrigt ofullständig eller har sökanden icke bifogat handling som anges i 8 § tredje stycket eller erlagt avgift eller förskott enligt 8 § fjärde stycket, skall bergmästaren, om ej rättelse vinnes på annat sätt, förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Detsamma gäller om sökanden i fall som sägs i 8 § andra stycket icke givit in plan eller utredning som där avses.

Efterkommes icke föreläggande att avhjälpa brist i fråga om ansökningens innehåll och är bristen så väsentlig att ansökningen icke kan ligga till grund för prövning av ärendet, skall ansökningen avvisas. Om annat föreläggande som förut nämnts ej efterkommes, skall ansökningen likaledes avvisas.

Fråga om avvisning skall skyndsamt utredas och avgöras.

10 §  Med inmutningsärendets avgörande skall anstå i avvaktan på slutlig prövning av sådan ansökan om inmutningsrätt eller utmål som berör samma område och som ger företrädesrätt enligt 1 kap. 6 §.

I fall som avses i 1 kap. 6 § andra stycket skall var och en av sökandena föreläggas att, om han vill göra gällande företrädesrätt som där sägs, inom viss tid väcka talan mot övriga sökande vid allmän domstol. Iakttages icke tiden, är rätten till talan förlorad. I avvaktan på att tiden går ut eller, om talan väckes, tvisten blir slutligt avgjord, skall med inmutningsärendets avgörande anstå.

11 §  Har sökanden i fall som avses i 8 § tredje stycket begärt myndighets medgivande till inmutningen, skall myndighetens beslut avvaktas innan inmutningsärendet avgöres.

12 §  Bergmästaren får avgöra inmutningsärendet utan att annan än sökanden erhållit tillfälle att yttra sig.

13 §  Skall ej enligt 9--11 §§ avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, företages ärendet snarast till prövning. Därvid skall bergmästaren, i den mån ej hinder möter enligt vad som sagts förut i denna lag, bevilja inmutningsrätt med iakttagande av bestämmelserna i 1 § samt utfärda mutsedel och fastställa inmutningsavgiften.

14 §  Bergmästaren skall genast sända mutsedeln till inmutaren samt delge fastighetsägaren och övriga kända sakägare avskrift av densamma.

Inom två månader från det mutsedeln utfärdats skall bergmästaren dessutom införa meddelande om mutsedeln och dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:708).

1 §  Minst två veckor innan undersökningsarbete påbörjas inom inmutat område skall underrättelse härom genom inmutarens försorg delges såväl ägare till den mark där arbetet skall bedrivas som innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken.

Innan arbetet påbörjas skall inmutaren ställa säkerhet för ersättning enligt 8 §, om icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

2 §  Undersökningsarbete får bestå endast i sådana åtgärder som behövs för att visa att inmutningsbar mineralfyndighet förekommer inom det inmutade området och för att vinna närmare kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

Inom inmutat område får inmutaren ej utan medgivande av markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra annan byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för undersökningsarbetet. I den mån det behövs får han bygga väg inom området eller begagna befintlig väg till och inom området. Efter tillstånd av bergmästaren får han också bygga nödvändig väg till området.

Åtgärd skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

3 §  Inmutaren får använda inmutningsbart mineral som brytes under arbetet endast i den mån det behövs för undersökning av dess beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som inmutaren därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får inmutaren utnyttja förut brutet inmutningsbart mineral, i den mån ej annat följer av 7 kap. 2 § andra stycket.

Ej inmutningsbart mineraliskt ämne får brytas endast i den mån det behövs för undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det brutna får inmutaren använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

4 §  Bergmästaren får meddela särskilda föreskrifter för att förebygga att inmutaren överskrider sin rätt enligt 2 § första stycket eller 3 §. Sådana föreskrifter länder omedelbart till efterrättelse.

5 §  Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren har inmutaren rätt att få tiden för längd med sammanlagt högst tre år. Förlängning får dock inte medges, om något ändamålsenligt arbete inte har utförts och inte heller kan antas bli utfört.

Inmutaren har därefter rätt att efter ansökan hos bergmästaren få undersökningstiden ytterligare förlängd med sammanlagt högst fyra år, om synnerliga skäl föreligger.

Vid prövning av frågan om förlängning enligt första eller andra stycket skall inmutningshinder som anges i 2 kap.2--5 §§ beaktas, om hindret förelåg redan då inmutningsrätten beviljades. Lag (1982:485).

6 §  Ansökan om förlängning göres skriftligen. Den skall för att kunna upptagas till prövning ha kommit in före utgången av den löpande undersökningstiden.

I fråga om ansökan om förlängning och dess handläggning äger i övrigt 2 kap.8 och 9 samt 11--13 §§ motsvarande tillämpning.

Beslut om förlängning skall genast sändas till inmutaren samt delges fastighetsägaren och övriga kända sakägare.

7 §  Är vid undersökningstidens utgång ansökan om utmål eller om förlängning av undersökningstiden beroende på prövning, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen slutligt prövats. Avvisas eller avslås ansökningen om förlängning av undersökningstiden men söker inmutaren utmål inom den i 4 kap. 7 § angivna tiden, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen om utmål slutligt prövats.

8 §  Föranleder undersökningsarbetet skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Vid tvist om sådan ersättning väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger. Har tvisten när utmålsförrättning hålles icke hänskjutits till avgörande av skiljemän eller domstol, prövas frågan vid förrättningen.

1 §  Utmålet skall ha den storlek som med hänsyn till fyndighetens sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter är lämplig och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Det skall omfatta minst ett på det inmutade området beläget ställe, där inmutningsbar fyndighet påvisats. Utmålet skall vara bestämt till läge och gränser så, att det lätt och säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

2 §  I fråga om utläggande av utmål inom det inmutade området gäller hinder som anges i 2 kap.2--5 §§, om hindret förelåg redan då inmutningsrätten beviljades.

Vid utläggande av utmål utanför det inmutade området gäller hinder som anges i 2 kap. 2 § första stycket samt 3--5 §§, om hindret uppstod innan ansökningen om utmål kom in. Utmålet får dock omfatta annat inmutat område, om innehavaren av inmutnigsrätten medger det.

3 §  Inmutaren har rätt att få sig anvisad mark för gruvdriften och därmed sammanhängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller annan anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för uppläggande av malm samt varp och andra avfallsprodukter. Inom utmålet anvisas den mark som inmutaren begär i den mån det ej är uppenbart att den icke behövs för ändamålet. Utanför utmålet anvisas den mark som är nödvändig. Om visst område inom eller utom utmålet hotas av ras eller sättningar vid gruvdriften, kan även det området anvisas.

4 §  Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 §första stycket första punktenexpropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid utmålsförrättningen.

5 §  I fråga om ersättning för skada eller intrång, som uppstår efter utmålsförrättningen och som icke kunnat förutses vid förrättningen, är denna lag ej tillämplig.

Ansökan om utmål

6 § ansökan om utmål göres hos bergmästaren i det distrikt där inmutningsrätten beviljats.

7 §  Ansökningen skall ha kommit in före utgången av undersökningstiden eller den förlängning därav som kan ha medgivits. Har ansökan om förlängning av undersökningstiden som gjorts inom nämnda tid avvisats eller avslagits, får dock utmål sökas inom fyra veckor från den dag då ansökningen slutligt prövades.

Ansöker inmutare ej om utmål inom tid som sägs i första stycket, förlorar han inmutningsrätten.

8 §  Ansökan om utmål skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning av det område som inmutaren önskar få sig anvisat som utmål och den mark inom och utom utmålet som han önskar taga i anspråk,
2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och övriga sakägare,
3. den utredning inmutaren vill åberopa för att visa att de i 1 kap. 5 § angivna förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda,
4. uppgift huruvida tvist som enligt 3 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen föreligger.

Fordras medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare, skall vid ansökningen fogas handling utvisande att medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren skall erlägga förskott till kostnad som avses i 30 §, om bergmästaren begär det. Lag (1974:892).

9 §  Vad som föreskrives i 2 kap. 9 § om föreläggande och avvisning samt i 2 kap.10 och 11 §§ om att avgörandet av inmutningsärende skall anstå i vissa fall äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om utmål.

10 §  Skall ej enligt vad som följer av 9 § avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, företages ärendet så snart det kan ske till prövning vid utmålsförrättning.

11 §  Utmålsförrättning hålles av bergmästaren. Förekommer fråga om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 § i detta kapitel, skall även två gode män deltaga i prövningen av utmålsärendet. Detsamma gäller när bergmästaren i annat fall finner att det behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav.

12 §  Bergmästaren utser gode männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighetsbildningsförrättning. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas gode män med behövlig ortskännedom och sakkunskap.

Är god man av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han och kan annan god man ej utan tidsutdräkt infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar till god man vid fastighetsbildningsförrättning.

Den som kallats att tjänstgöra som god man är underkastad ämbetsansvar i fråga om tjänstgöringen.

13 §  Vad som föreskrives i 4 kap. 12 § rättegångsbalken om hinder för dem som är varandra närstående att samtidigt tjänstgöra som domare äger motsvarande tillämpning beträffande förrättningsmän.

14 §  Mot förrättningsman gäller samma jäv som mot domare.

15 §  Vill sakägare anföra jäv mot förrättningsman, skall han framställa invändning därom första gången han för talan i ärendet sedan han fick kännedom om att förrättningsmannen tjänstgör och att jävsanledning föreligger. Underlåter han det, är hans rätt att anföra jäv förfallen.

Sedan fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit, får han endast vidtaga åtgärd som ej utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och som ej innefattar avgörande av en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådan åtgärd får vidtagas av bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Den omständigheten att förrättningsman finnes vara jävig påverkar icke giltigheten av beslut eller åtgärd som tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

16 §  Vid förrättningen skall hållas sammanträde med säkägarna. Om viss fråga icke kan avgöras utan ytterligare utredning eller om det av annat skäl är oundgängligen nödvändigt, får mer än ett sammanträde hållas.

17 §  Till sammanträde skall kända sakägare kallas. Kallelsen skall delges dem i god tid före sammanträdet. Har vid sammanträde tillkännagivits tid och plats för nytt sammanträde, behöver den icke kallas som i föreskriven ordning kallats till det sammanträde vid vilket tillkännagivandet skedde.

Bergmästaren skall minst fyra veckor i förväg införa kungörelse om tid och plats för sammanträdet i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Uppskjutes sammanträdet eller skall nytt sammanträde hållas, behöver ny kungörelse ej utfärdas.

Kallelse och kungörelse skall innehålla redogörelse för ansökningens innehåll, uppgift om den person till vilken avskrift av ansökningshandlingarna sändes enligt 19 § samt erinran om innehållet i 20 §. Lag (1977:708).

18 §  Vistas ägare av fastighet eller ställföreträdare för denne stadigvarande utom riket och kan delgivning som avses i 17 § första stycket icke ske här i riket med känt ombud, får handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den till vilken handlingen lämnats är skyldig att snarast sända handlingen vidare till den sökte, om det kan ske. Han skall erinras därom när handlingen lämnas till honom. Är den söktes upphållsort känd, skall bergmästaren därjämte med posten sända honom meddelande om delgivningen.

Delgivningen anses ha skett, när handlingen lämnats enligt första stycket.

19 §  Bergmästaren skall i samband med att kungörelse utfärdas sända styrkt avskrift av ansökningshandlingarna till lämplig person på platsen för att av denne hållas tillgänglig för sakägarna.

20 §  Ägare av fastighet som beröres av ansökningen skall uppge sakägare i fråga om fastigheten som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan.

21 §  Uteblir inmutaren utan att ha anmält laga förfall från första sammanträde till vilket han kallats i föreskriven ordning, skall sammanträdet inställas. Nytt sammanträde skall utsättas, om inmutaren inom tre veckor och senast inom tid som i 7 § är föreskriven för ansökan om utmål gör framställning därom. Sker det ej, avskrives ärendet.

Har sakägare ej i föreskriven ordning kallats till sammanträde, skall sammanträdet uppskjutas, såvida icke sakägaren ändå infunnit sig eller medger att förrättningen likväl slutföres.

22 §  För utredning av fråga vars bedömande kräver särskild fackkunskap får förrättningsmännen anlita biträde av sakkunnig. Den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan anses förringad får ej anlitas som sakkunnig.

23 §  Har förrättningsmännen olika mening, gäller såsom deras beslut vad två av dem säger. Har varje förrättningsman sin mening, gäller bergmästarens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

24 §  I beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, om det icke är uppenbart obehövligt att upplysa om dem.

25 §  Bergmästaren skall föra protokoll över vad som förekommer vid förrättningen.

26 §  Visar inmutaren vid förrättningen att de i 1 kap. 5 § angivna förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda, skall i den mån ej hinder möter enligt vad som sagts förut i denna lag utmål anvisas med iakttagande av bestämmelserna i 1 § i detta kapitel.

27 §  Gränserna för utmålet och för mark som anvisas enligt 3 § skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. Över utmålet och marken skall upprättas karta i den mån det ej är obehövligt.

28 §  Överenskommelse om ersättning som avses i 3 kap. 8 § eller i 4 § i detta kapitel skall, om parterna begär det, fastställas vid förrättningen.

29 §  I samband med utmålsläggning fastställes försvarsavgift enligt 6 kap. 8 §.

30 §  Till bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen. Till myndighet eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när särskild föreskrift är meddelad.

Inmutaren skall betala ersättning som avses i första och andra styckena liksom annan kostnad för förrättningen. Lag (1974:892).

31 §  Inmutaren skall bära sina egna kostnader på grund av förrättningen och ersätta sakägare de kostnader som denne fått vidkännas för att bevaka sin rätt vid förrättningen, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap.6 eller 8 §rättegångsbalken. Beslut i frågan meddelas vid förrättningen.

32 §  Sedan alla till förrättningen hörande frågor avgjorts, skall förrättningen förklaras avslutad (avslutningsbeslut). Beslutet meddelas vid sammanträde.

I avslutningsbeslutet skall anges vad som är att iakttaga vid talan mot beslut vid förrättningen.

Mark som anvisats enligt 3 § får genast tillträdas, om ej annorlunda förordnats.

33 §  Vid förrättningen fastställd ersättning skall betalas inom tre månader från det avslutningsbeslutet meddelades. På ersättningen utgår ränta från dagen för avslutningsbeslutet. Har förordnande enligt 32 § tredje stycket meddelats, skall dock räntan på ersättning som avser anvisad mark beräknas från den dag då marken tidigast får tillträdas.

Ränta som avses i första stycket beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden till dess betalning skall ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag (1975:663).

34 §  Svarar mark som anvisats enligt 3 § för beviljad eller sökt inteckning, skall ersättning enligt 4 §, som ej avser personlig skada, jämte ränta betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där marken ligger. Hör marken till olika län, skall ersättningen nedsättas hos den länsstyrelsen som bestämmes vid förrättningen.

Om borgenär som har panträtt i fastighet lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad som ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan anledning icke blivit prövad vid förrättningen, har borgenären rätt att av den ersättningskyldige få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger.

35 §  Vid nedsättning skall den ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över utmålsförrättningen och gravationsbevis i fråga om fastighet som beröres. Sker det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekostnad.

36 §  Försummar den ersättningsskyldige att inom föreskriven tid betala eller nedsätta ersättning, skall länsstyrelsen på begäran av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta. Länsstyrelsen kan också efter bergmästarens hörande förordna att gruvarbetet skall inställas till dess ersättningen erlagts eller uttagits.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av lagakraftägande dom. Lag (1981:863).

37 §  Medel som har nedsatts eller uttagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål sättas in i bank mot ränta.

38 §  Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta betalas ut av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen. Därvid äger bestämmelserna i 6 kap.18 § andra och tredje styckena samt 19 §expropriationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Den ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelningen av nedsatta medel, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap.6 eller 8 §rättegångsbalken. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

39 §  Bestämmelserna i detta kapitel äger motsvarande tillämpning, om innehavare av utmål önskar

1. utvidga eller minska utmålet eller få dess gränser reglerade eller på nytt utstakade,
2. taga i anspråk mark enligt 3 §,
3. avstå anvisad mark till ägaren.

Vid utvidgning eller minskning av utmål tillämpas ej 1 § första stycket andra punkten.

40 §  Utmål som gränsar till varandra får läggas samman till ett utmål för gemensam gruvdrift. Utmål får även delas i två eller flera utmål.

Förordnande om sammanläggning eller delning av utmål meddelas av Sveriges geologiska undersökning efter ansökan av berörda utmålsinnehavare. Undersökningen skall därvid lämna de föreskrifter som behövs för genomförande av dess beslut. Lag (1982:485).

1 §  Staten får kronoandel som sägs i 1 kap. 7 § om icke staten senast vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån.

Anmälan som icke sker vid förrättningssammanträde skall göras skriftligen hos bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande till inmutaren om sådan anmälan.

2 §  Har staten ej avstått från kronoandelen enligt 1 §, skall staten ersätta inmutaren hälften av dennes utgifter för ersättning enligt 4 kap. 4 § samt för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel. Om inmutaren tillhörig mark anvisats enligt 4 kap. 3 §, skall staten i förhållande till sin andel ersätta inmutaren härför enligt de grunder som anges i 4 kap. 4 §.

Talan om ersättning enligt första stycket väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

3 §  Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas.

4 §  Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta i fråga om avstående från kronoandel eller om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel. Lag (1974:892).

1 §  Den som innehar utmål får där såsom gruvinnehavare bryta inmutningsbart mineral och tillgodogöra sig detta.

Från tidigare gruvbrytning härrörande inmutningsbart mineral, som ej uppfordrats eller som finnes på anvisad mark inom utmålet, tillfaller gruvinnehavaren i den mån ej annat följer av 7 kap. 2 § andra stycket.

Inmutningsbart mineral som brutits under undersökningstiden och ej använts enligt 3 kap. 3 § tillfaller gruvinnehavaren.

Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mineraliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före eller efter utmålsläggningen får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid gruvarbetet och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anriktning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral. Han får även i övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger. Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutligt bestämts.

Vad som föreskrives i denna paragraf medför ej rätt att utan koncession bearbeta fyndighet av mineraliskt ämne som omfattas av lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och som kan ekonomiskt tillgodogöras. Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur fyndighet för analys eller anrikningsförsök. Lag (1974:892).

3 §  Gruvinnehavaren får använda utmålet i dagen endast till den del mark inom utmålet anvistas enligt 4 kap. 3 §. Mark som inom eller utom utmålet anvisats enligt nämnda paragraf får ej användas för annat än där avsett ändamål.

Under jord får utmålet användas endast för gruvdriften och därmed sammanhängande verksamhet.

Gruvinnehavaren skall hålla behövligt stängsel på mark som inom eller utom utmålet anvisats enligt 4 kap. 3 §. Om icke bergmästaren medger annat, skall stängslet utföras i varaktigt material.

4 §  Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans framtida bestånd äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad tillgång på mineral som omfattas av denna lag omöjliggöres eller i väsentlig mån försvåras eller så, att uppenbar misshushållning med sådant mineral på annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas öppna. För igenläggning av sådan utfraktsväg eller ort kräves tillstånd av bergmästaren, även om rätten till utmålet icke längre består. Lag (1982:485).

5 §  Bergmästaren får förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid vidtaga åtgärd som behövs för att förekomma fara för gruvans bestånd eller annans egendom, trygga tillträdet till gruvans obrutna delar eller hindra uppenbar misshushållning med mineral som omfattas av denna lag. Efterkommes icke föreläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på gruvinnehavarens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas till dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också meddela gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande.

Bedrives gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för gruvans bestånd eller annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande.

Föreskrifter och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse. Lag (1982:485).

6 §  Över gruva som är under arbete skall genom gruvinnehavarens försorg upprättas gruvkarta. På kartan skall redovisas borrhål inom utmålet av bestående värde. I fråga om utmål där gruvdrift ej pågår skall sådana borrhål inläggas på borrhålskarta.

Gruvkarta och borrhålskarta skall förvaras hos gruvinnehavaren och fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag av kartorna skall sändas in till myndighet som regeringen bestämmer.

Iakttager gruvinnehavaren icke vad som föreskrives i första och andra styckena, kan bergmästaren förelägga honom att inom viss tid antingen fullgöra sina åligganden eller lämna förskott för arbetets utförande genom bergmästarens försorg. Föreläggande kan förenas med vite om högst femtusen kronor. Lag (1974:892).

7 §  Gruva får ej utan bergmästarens tillstånd läggas ned förrän alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta.

8 §  Gruvinnehavaren skall betala en årlig avgift till staten enligt grunder som regeringen bestämmer (försvarsavgift).

Avgiften utgår från och med året efter det år under vilket utmålsförrättningen avslutades och erlägges till bergmästaren årsvis i förskott före utgången av december. Lag (1974:892).

9 §  Erlägges icke försvarsavgiften inom tid som anges i 8 § andra stycket, skall bergmästaren förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid, högst tre månader, erlägga ett belopp motsvarande dubbla beloppet av vad som icke betalats. Om föreläggandet ej efterkommes, skall bergmästaren förklara rätten till utmålet förverkad. Rätten upphör i så fall vid utgången av den tid inom vilken föreläggande skulle ha fullgjorts.

Beslut om förverkande skall delges gruvinnehavaren och, om det kan ske, fastighetsägaren.

10 §  Rätten till utmålet består till utgången av tjugofemte året efter det år under vilket utmålsförrättningen avslutades. Lägges utmål samman enligt 4 kap. 40 §, gäller rätten till det sammanlagda utmålet under den längsta tid som återstår för något av utmålen.

Gruvinnehavaren har rätt till förlängning av giltighetstiden för utmålet med tjugo år i sänder, om han under löpande giltighetstid inom utmålet eller inom utmålsfält vari utmålet ingår bedrivit regelbunden gruvbrytning. Detsamma gäller, om han under löpande giltighetstid utfört undersökningsarbete av större omfattning inom utmålet eller inom utmålsfältet på område, som var utmålslagt när arbetet utfördes, eller där utfört omfattande tillredningsarbeten eller anläggningar för upptagande av gruvdrift. Med utmålsfält förstås sådana intill varandra gränsande utmål, i vilka samme ägare innehar andel med minst hälften eller av annan orsak har ett bestämmande inflytande.

I annat fall än som avses i andra stycket prövas frågan om förlängning med hänsyn särskilt till det allmännas intresse av att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar.

11 §  Fråga om förlängning enligt 10 § andra eller tredje stycket prövas av Sveriges geologiska undersökning efter ansökan av gruvinnehavaren eller, om utmålet tillhör två eller flera, någon av dem.

Ansökan göres skriftligen. Den skall för att kunna upptagas till prövning ha kommit in senast ett år före utgången av den löpande giltighetstiden.

Har ansökan om förlängning ej slutligt prövats vid giltighetstidens utgång, utsträckes tiden till dess så skett. Lag (1982:485).

12 §  Gruvinnehavaren eller, om utmålet tillhör två eller flera, någon av dem äger efter ansökan hos Sveriges geologiska undersökning erhålla förhandsbesked, om planerat arbete har sådan omfattning att det berättigar till förlängning enligt 10 § andra stycket. Lag (1982:485).

13 §  Anmäler gruvinnehavaren till bergmästaren att han icke längre vill behålla rätten till utmålet, upphör denna vid nästföljande årsskifte.

1 §  Upphör rätten till utmål enligt 6 kap. 9, 10 eller 13 §, gäller förutom vad som för visst fall föreskrives i 10 kap. 6 § andra stycket bestämmelserna nedan i detta kapitel.

2 §  Gruvinnehavaren förlorar rätten till brutet inmutningsbart mineral som ej uppfordrats.

Inmutningsbart mineral som uppfordrats får ligga kvar för gruvinnehavarens räkning under högst två år efter det att rätten till utmålet upphörde. Gruvinnehavaren förlorar rätten till det som icke tagits bort inom denna tid.

Mineral till vilket gruvinnehavaren förlorat sin rätt enligt denna paragraf tillfaller fastighetsägaren.

3 §  Gruvinnehavaren förlorar rätten till byggnad som gjorts för gruvans styrka och bestånd samt till stängsel som gruvinnehavaren varit skyldig att hålla. Sådan anläggning skall lämnas kvar på platsen och tillfaller vid ny utmålsläggning den nye gruvinnehavaren.

Annan anläggning än som anges i första stycket får finnas kvar under högst två år efter det att rätten till utmålet upphörde. Det som icke tagits bort inom denna tid tillfaller fastighetsägaren.

4 §  Gruvinnehavaren förlorar rätten till mark som anvisats inom eller utom utmålet.

1 §  Bestämmelserna i detta kapitel gäller utmål i vilket finnes kronoandel eller som eljest tillhör två eller flera gemensamt.

Vad som föreskrives i 4--10 §§ tillämpas i den mån ej delägarna kommer överens om annat.

2 §  Delägarna skall årligen utse en gruvföreståndare. Denne skall vara svensk medborgare och bosatt i riket.

Val av gruvföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker icke sådan anmälan eller har person som ej är behörig utsetts, ansvarar varje delägare som om han var gruvföreståndare.

3 §  Gruvföreståndaren ansvarar för att bestämmelserna i 6 kap.1--7 §§ iakttages. Han får från delägarna fordra in de tillskott som behövs för detta och för erläggande av försvarsavgift.

4 §  Minst en gång om året skall hållas stämma med delägarna. På stämman väljes gruvföreståndare samt behandlas frågor om gruvrörelsens bedrivande och andra gemensamma angelägenheter.

Stämma skall utlysas av gruvföreståndaren, när denne finner det lämpligt eller när delägare som äger minst en fjärdedel i gruvan skriftligen begär det. Finnes icke gruvföreståndare, kan var och en av delägarna utlysa stämma.

Delägarna kallas till stämma genom rekommenderade brev. Saknas kännedom om namn och adress på någon av delägarna, skall kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Kallelse skall ske i god tid före stämma. Lag (1977:708).

5 §  På stämman föres ordet av den som delägarna utser.

Delägare har rösträtt efter sin andel i utmålet. Förekommer skilda meningar, gäller som stämmans beslut den mening som fått högsta röstetal. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning och skall i annan fråga, om ej annat följer av 6 §, den mening gälla som ordföranden biträder. Lån får ej tagas, om ej alla delägarna samtycker till det.

6 §  Vill delägare utföra arbete för undersökning eller brytning i större omfattning än annan delägare och innehar han minst hälften i utmålet, skall det större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är, om arbete för undersökning eller brytning skall påbörjas.

Den som begärt arbetet svarar för den därav föranledda kostnaden och tillgodoräknas den ytterligare malm som utvinnes.

7 §  Delägare som utfört undersökningsarbete inom utmålet skall på begäran tillhandahålla annan delägare resultatet av undersökningen.

8 §  Delägare som icke deltagit i visst arbete får ansluta sig till detta efter tillkännagivande på stämma eller skriftlig anmälan hos gruvföreståndaren. I sådant fall skall han i förhållande till sin andel i utmålet ersätta av arbetet påkallade kostnader av följande slag, nämligen

1. kostnader för byggnader och andra anläggningar, maskiner, redskap, inventarier och förråd, som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller brytning, efter det värde egendomen har vid delägarens anslutning till arbetet,
2. ersättning enligt 4 kap. 4 § samt kostnader för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel,
3. kostnader för sådana efter utmålsförrättningen utförda undersöknings- och tillredningsarbeten som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller brytning.

Har delägare tillhörig mark tagits i anspråk för arbetet, skall delägare som ansluter sig utge ersättning i förhållande till sin andel enligt de grunder som anges i 4 kap. 4 §.

9 §  Vid tvist rörande fråga som avses i 6 § andra stycket eller som angår ersättning enligt 8 § väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen därav ligger.

10 §  Betalar delägare icke senast två månader efter anmodan därom vad på honom belöper av tillskott enligt 3 § eller av nödvändiga kostnader för undersökningsarbete eller brytning, är hans andel i utmålet med vad därtill hör förverkad till övriga delägare.

1 §  Avtal varigenom inmutningsrätt eller rätt till utmål överlåtes skall upprättas skriftligen. Handlingen skall upptaga parterna, vad som överlåtes samt förklaring, att överlåtelse sker till förvärvaren.

Avtal som icke uppfyller föreskrifterna i första stycket är ogiltigt.

2 §  Den som förvärvat inmutningsrätt eller rätt till utmål skall skriftligen anmäla förvärvet hos bergmästaren.

3 §  Anmälan som avses i 2 § skall göras inom tre månader efter det att den handling på vilken förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades.

Den som gör anmälan skall bifoga fångeshandlingen och de övriga handlingar som behövs för att styrka förvärvet.

I fråga om anmälan av förvärv i anledning av dödsfall eller genom bodelning, förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd eller annan sådan omständighet samt förvärv beträffande vilket talan väckts om återgång eller hävande äger bestämmelserna om lagfartsansökan i 20 kap. 1 § andra stycket, 2 § andra stycket samt 5 § andra punktenjordabalken motsvarande tillämpning.

4 §  Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har företetts, eller
2. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap.äktenskapsbalken.

I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret. Lag (1991:1892).

5 §  Avtal som avses i 1 § gäller ej mot överlåtarens borgenärer, förrän anmälan om förvärvet gjorts på sätt som sagts förut i detta kapitel.

6 §  Bestämmelserna i 1--5 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse och övergång av nyttjanderätt till utmål.

1 §  Utmål med vad därtill hör får helt eller till viss andel tagas i anspråk genom inlösen,

1. om det skulle innebära betydande teknisk och ekonomisk fördel att utnyttja utmålet gemensamt med ett eller flera andra utmål och sådant utnyttjande är av väsentligt intresse från allmän synpunkt, eller
2. om det är av synnerlig vikt från allmän synpunkt att fyndighet som hör till utmålet undersökes eller bearbetas eller, i fall då sådan fyndighet är föremål för bearbetning, att den utnyttjas på annat sätt eller i större omfattning samt härigenom vinnes betydande teknisk och ekonomisk fördel.

I fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av 2--10 §§.

2 §  Tillstånd till inlösen enligt 1 § första stycket 1 får ges endast den som innehar annat av utmålen till minst hälften.

Vill flera lösa enligt 1 § första stycket 1 eller 2, skall företräde ges åt den som har de bästa förutsättningarna att idka gruvdrift på platsen.

3 §  Ersättningen för utmål som löses kan bestämmas att helt eller delvis utgå som en årlig avgäld, om fyndighetens storlek och beskaffenhet ej kan bedömas med tillräcklig säkerhet. På yrkande av den ersättningsberättigade skall så ske, om det ej är uppenbart att utredningen ger tillräckligt underlag för att bestämma engångsersättning.

4 §  Avgäld erlägges i form av fast avgift och produktionsavgift. Produktionsavgiften beräknas med hänsyn till mängden eller värdet av de mineral som varje år brytes och uppfordras inom utmålet. Från produktionsavgiften för visst år skall avräknas ett belopp som motsvarar den fasta avgiften för året.

Grunderna för avgälden fastställes för tjugo år i sänder. Part kan under det näst sista året av varje tjugoårsperiod påkalla omprövning av grunderna för avgälden. Har icke talan därom väckts inom angiven tid, skall avgälden under följande period utgå efter oförändrade grunder.

5 §  Den ersättningsskyldige skall hos länsstyrelsen ställa säkerhet för avgälden.

Vid övergång av rätten till utmålet svarar förvärvaren för avgälden. Förre innehavaren är fri, när förvärvaren ställt säkerhet som avses i första stycket.

6 §  Vinnes sådan kännedom om fyndigheten att dess storlek och beskaffenhet kan bedömas med tillräcklig säkerhet, skall på talan av part avgälden upphöra och det inlösta utmålets återstående värde bestämmas. Detsamma gäller när regelbunden gruvdrift pågått under sammanlagt minst tio år, såvida det ej är uppenbart att sådan kännedom fortfarande saknas. Det belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på en gång. Om skäl föreligger, kan dock förordnas att beloppet skall erläggas genom årliga avbetalningar under viss tid, högst tjugo år. I samband med avbetalning skall erläggas ränta på utestående kapitalbelopp.

Upphör rätten till utmålet enligt 6 kap. 9, 10 eller 13 §, skall avgälden omedelbart upphöra och utmålets återstående värde bestämmas. Det belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på en gång.

7 §  Mål om inlösen eller ersättning enligt detta kapitel upptages av den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen därav ligger. Gäller saken flera utmål som är belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör utmålen vid bestämmande av ersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages målet av den av fastighetsdomstolarna som regeringen eller, efter regeringens förordnande, annan myndighet bestämmer. Lag (1974:892).

8 §  I mål om inlösen är den lösande icke skyldig att svara för kostnad som motparten i målet nedlagt på undersökning av fyndigheten i vidare mån än arbetet uppenbarligen är till nytta för den lösande.

I mål om beloppet av avgäld som enligt fastställda grunder skall utgå för visst år tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

I mål om ny prövning av grunderna för avgäld enligt 4 § andra stycket och mål enligt 6 § får om särskilda omständigheter föranleder det förordnas, att den ersättningsberättigade själv skall vidkännas sina rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen.

9 §  Har i mål om inlösen bestämts att ersättning skall utgå med såväl engångsbelopp som avgäld, skall vid tillämpning av bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) om expropriationsersättningens erläggande och expropriationens fullbordande engångsbeloppet anses som slutlig ersättning.

Om ersättningen icke till någon del bestämts att utgå som ett engångsbelopp, skall den lösande anmäla detta till länsstyrelsen sedan samtliga frågor i saken slutligt avgjorts. I fråga om sådan anmälan äger 6 kap. 9 § första stycket andra punkten expropriationslagen motsvarande tillämpning.

Inlösen anses icke fullbordad förrän säkerhet som anges i 5 § blivit ställd.

10 §  Vill någon för inlösen av utmål undersöka utmålet genom mätning, grävning, borrning, sprängning eller annan liknande åtgärd, får Sveriges geologiska undersökning föreskriva att tillträde till utmålet för sådan undersökning skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får icke uppföras och väg icke byggas i vidare mån än som oundgängligen kräves för undersökningen. Resultatet av undersökningen skall tillhandahållas gruvinnehavaren.

Föranleder undersökningen skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen därav ligger. Lag (1982:485).

1 §  Bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i denna lag föreskrivs om undersökningsarbete och gruvdrift. Lag (1982:485).

2 §  Påbörjas undersökningsarbete i strid med 3 kap. 1 § andra stycket eller utförs anläggning i strid med 3 kap. 2 § andra stycket, får kronofogdemyndigheten efter ansökan av den som äger eller innehar marken meddela särskild handräckning för att arbetet skall inställas eller att anläggningen skall tagas bort på inmutarens bekostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästaren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra stycket, får kronofogdemyndigheten på ansökan av bergmästaren meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning som avses i första eller andra stycket finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Lag (1991:866).

3 §  Om den som enligt 2 kap. 2--5 §, 3 kap. 5 § tredje stycket eller 4 kap. 2 § fått myndighets medgivande till inmutning, till förlängning av undersökningstid eller utmålsläggning icke uppfyller villkor som förbundits med medgivandet, kan länsstyrelsen vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

4 §  Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bearbetar inmutningsbar mineralfyndighet utan att ha erhållit inmutningsrätt,
2. påbörjar undersökningsarbete i strid med 3 kap. 1 § eller föreskrift som meddelats enligt 4 § samma kap.,
3. utan tillstånd enligt 6 kap. 4 § andra stycket lägger igen utfraktsväg eller ort som leder till gruvas obrutna delar,
4. ej iakttager föreskrift som meddelats enligt 6 kap. 5 § första stycket sista punkten,
5. utan tillstånd enligt 6 kap. 7 § lägger ned gruva innan alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta,
6. ej gör anmälan till bergmästaren på sätt och inom tid som föreskrives i 9 kap.

Om brott som avses i första stycket 2 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

1 §  Den som är missnöjd med beslut vid utmålsförrättning i fråga om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 kap.4 eller 31 § får väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den mark varom är fråga eller större delen därav ligger. Talan skall väckas inom tre månader från det avslutningsbeslutet meddelades.

Mot annat beslut vid utmålsförrättning föres talan hos Sverige geologiska undersökning genom besvär. Lag (1982:485).

2 §  Mot bergmästarens beslut enligt denna lag i annan fråga än som avses i 1 § föres talan hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär. Lag (1982:485).

3 §  Mot beslut av Sveriges geologiska undersökning i fråga som avses i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 5 § tredje stycket, 4 kap. 2 § första stycket, 6 kap. 3 § tredje stycket, 4 § andra stycket, 7 § och 10 § tredje stycket samt 10 kap. 10 § föres talan hos regeringen genom besvär.

I annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av Sveriges geologiska undersökning i fråga som undersökningen enligt denna lag har att pröva föras hos kammarrätten genom besvär. Lag (1982:485).

4 §  Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 2 kap. 4 §, 3 kap. 5 § tredje stycket, 4 kap. 2 § och 13 kap. 3 § föres hos regeringen genom besvär. I fråga som avses i 11 kap. 3 § föres talan mot länsstyrelsens beslut hos kammarrätten genom besvär. Lag (1974:892).

5 §  För att tillvarataga allmänna intressen, får länsstyrelsen föra talan mot beslut enligt denna lag.

6 §  I fråga om skyldigheten att svara för kostnad i mål som avses i 1 § första stycket gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap.rättegångsbalken, att gruvinnehavaren, om ej annat föranledes av 18 kap.6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna kostnader samt kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att han där väckt talan och i högre rätt genom att han där fullföljt talan.

1 §  Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar.

2 §  Föreläggande enligt 2 kap.9 eller 10 § eller 6 kap.5 eller 9 § skall innehålla erinran om påföljden av att föreläggandet ej efterkommes.

Föreläggande som avses i första stycket samt föreläggande enligt 6 kap. 6 § och 11 kap. 3 § skall delges. Delgivning av föreläggande enligt 6 kap. 9 § får icke ske med tillämpning av 5, 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428).

3 §  Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag icke godkänts av den till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

1 §  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då gruvlagen (1938:314) skall upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

2 §  Bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket 1 nya lagen äger tillämpning även på område som enligt 5 § 1) äldre lagen förklarats utgöra statsgruvefält.

Intill den 1 januari 1975 sker förklaring som avses i nämnda bestämmelse genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

4 §  Vad som enligt den nya lagen gäller om ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma gäller den som i enlighet med beslut vid allmän avvittring innehar ströäng.

Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet äger motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är att anse som särskild rätt till fastighet.

5 §  Vad som föreskrives i den nya lagen angående tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.

6 §  Genom den nya lagen inskränkes ej den rätt som tillkommer innehavare av äldre utmål att inom utmålets hittillsvarande gränser eller på grund av donlägesrätt tillgodogöra sig de mineral rättigheten avser. Ej heller medför lagen i fråga om äldre utmål inskränkning i rätt till jordägareandel eller i rätt för jordägare till avgäld eller för staten till kronoandel.

I fråga om utmål, i vilket staten vid den nya lagens ikraftträdande är berättigad till kronoandel men ännu ej inträtt som delägare, tillämpas fortfarande 47--50 §§ äldre lagen. Har staten icke senast vid utgången av år 1983 anmält sig till begagnande av kronoandelen, är rätten därtill förlorad.

7 §  I övrigt tillämpas beträffande äldre utmål den nya lagen med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

1. Vid reglering eller ny utstakning av gränserna för utmålet skall utan hinder av vad som föreskrives i 4 kap. 1 § nya lagen gränserna på djupet räknas på det sätt som tillämpades vid utmålets tillkomst. Detsamma gäller vid sammanläggning eller delning av utmål.
2. I fråga om rätt till ersättning för skada eller intrång som före ikraftträdandet av den nya lagen uppstått på grund av utmålsläggningen gäller den äldre lagen.
3. Har bergmästeren vid den nya lagens ikraftträdande att pröva fråga om förverkande av gruvrätt enligt 56 § äldre lagen, gäller fortfarande 56 § första och andra styckena nämnda lag.
4. För utmål som utlagts för sjö- eller myrmalmstäkt eller för bearbetning av varp skall försvarsavgift enligt 6 kap. 8 § nya lagen utgå första gången för år 1975. Avgifterna för åren 1975 och 1976 skall erläggas före utgången av år 1976. Erlägges ej avgifterna inom denna tid, upphör rätten till utmålet vid utgången av år 1976.
5. Vid tillämpning av 6 kap. 10 § nya lagen skall så anses som om utmålsförrättningen avslutades den dag lagen trädde i kraft.
6. Bestämmelserna i 8 kap. 7 § och 8 §första stycket 3 nya lagen äger ej tillämpning i fråga om undersökningsarbete som utförts före ikraftträdandet.
7. I fråga om övergång av rätten till utmålet före den nya lagens ikraftträdande gäller fortfarande 65--67 §§ äldre lagen.

8 §  På inmutningsrätt som gäller vid den nya lagens ikraftträdande tillämpas den nya lagen med iakttagande av följande särskilda bestämmerlser:

1. Vid prövning av fråga om förlängning av undersökningstiden skall så anses som om den nya lagen gällde när inmutningsrätten beviljades.
2. Vid förlängning som beviljas på grund av ansökan som kommit in före ikraftträdandet utgår ej inmutningsavgift.
3. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ äldre lagen tillämpas i fråga om undersökningsarbete som utföres under undersökningstiden eller den förlängning därav som medgivits före ikraftträdandet.
4. Ansökan om anvisande av utmål på grund av inmutningsrätten prövas enligt den äldre lagen, om ansökningen gjorts före ikraftträdandet. Göres ansökningen efter ikraftträdandet, sker prövningen såvitt angår hinder mot utmålsläggningen enligt den äldre lagen och i övrigt enligt den nya lagen, dock utan den begränsning som anges i 1 kap. 10 §.
5. I fråga om utmål som lägges på grund av inmutningsrätten gäller bestämmelserna om avgäld till jordägaren i 53 § första stycket och andra stycket första punkten äldre lagen, om ansökningen om utmål gjorts före ikraftträdandet. Avser inmutningen allmänt vattenområde i havet, är bestämmelserna i 6 kap.10 § andra och tredje styckena nya lagen ej tillämpliga på utmålet.
6. I fråga om övergång av inmutningsrätten före den nya lagens ikraftträdande gäller fortfarande 65--67 §§ äldre lagen.

9 §  Ansökan om inmutningsrätt som gjorts före den nya lagens ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen. Beträffande inmutningsrätt som beviljas på grund av sådan ansökan tillämpas den nya lagen med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrives i 8 §4 och 5 för där avsedda fall.

10 § ansökan om utvidgning eller annan ändring av utmål som gjorts före den nya lagens ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av utmål, som lagts före den 1 januari 1940 eller på grund av inmutning som sökts dessförinnan, gäller äldre bestämmelser om jordägareandel beträffande den nya delen av utmålet. Om utvidgningen medges efter ansökan som göres efter ikraftträdandet, är i stället staten berättigad till kronoandel i den nya delen. Härvid gäller bestämmelserna i 5 kap. nya lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av annat äldre utmål än som avses i andra stycket, är bestämmelserna om avgäld till jordägaren i 53 § första stycket och andra stycket första punkten äldre lagen tillämpliga beträffande den nya delen av utmålet.

11 §  Handläggningen av mål eller ärende som anhängiggjorts före den nya lagens ikraftträdande men ej slutligt avgjorts dessförinnan sker i den ordning som gäller enligt den äldre lagen.