om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.

Regeringens proposition

[AN Vy

1986/87:86

om följdlagstiftning till äktenskapsbalken

m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den £2 februari 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickhom

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en lag om införande av äktenskapsbalken och en lag om ikraftträdande av Jagen om sambors gemensamma hem (sambolagen). Både äktenskapsbalken och sambolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988. Vid ikraftträdandet skall den nya lagstiftningen i princip bli tillämplig i sin helhet även på äldre äktenskap och äldre samboförhållanden. För äktenskap som har ingåtts före år 1921 föreslås dock att den äldre giftermålsbalken i huvudsak skall fortsätta att gälla.

Härjämte föreslås följdändringar i ett stort antal lagar. De flesta av dessa följdändringar är av lagteknisk art. Ändringar av någon saklig betydelse

föreslås framför allt i brottsbalken och försäkringsavtalslagen (1927:77).

Sälunda föreslås beträffande brottsbalken bl.a. att bestämmelserna om

bodräkt skall upphävas. Ändringarna i försäkringsavtalslagen innebär främst att reglerna om jämkning av förmånstagarförordnanden förenklas och anpassas till den nya äktenskapslagstiftningen.

| Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- | tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 51). i lagrådets yttrande (s. 128) och föredragande statsrådets ställningsta-

ganden till lagrädets synpunkter (s. 142).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.

| Riksdagen 1986187.1 saml. Nr 56

Propositionens lagförslag

I Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m. 18 Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den I januari 1988.

28 Genom äktenskapsbalken upphävs. med den begränsning som följer

av denna lag, giftermälsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157)

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

38 Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken 48 Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

5§8 Punkt 5 fjärde stycket i Öövergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskillnad.

6 & Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämk-

ning äktenskapsbalken.

7 8 Övergängsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

88 Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den

andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Det-

samma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

9 8& Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

10 & Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras enligt bestämmelserna I äktenskapsbalken. tJ

Har trolovade upprättat eu äktenskapsförord som innebär att cn gåva

skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före

ikraftträdandet, blir gåvan gällande enligt vad som anges i 8 kap. 128 första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva.

skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för

givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken 118 Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sådan bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas.

128 Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken 138 Har mål som avses I 14 kap. äktenskapsbatken inletts i en domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfa-

randet.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken 14 8 Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmel-

ser.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

15 § Lagen (1920:406) om införande av nya giftermälsbalken skall fortfa-

rande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya

giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tilläm-

pas. Bestämmelserna i 7 kap. 4—9 §8 äktenskapsbalken skall därvid tillämpas också till den del de avser enskild egendom.

16 & Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den

make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få

denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock

inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva. arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sädant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillämpas på övertagan-

det 11 kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i It kap. 10 § om giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.

När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande endast till

förmån för den efterlevande maken.

178 Bestämmelsen 1 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form

samt bestämmelserna i 10 kap. 3 §. II kap. 58. 13 kap. 5§ och 17 kap. samma balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921.

Vad som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo, och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

188 I fall som avses i 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser i stället för bestämmelserna i 16 och 17 §§.

Lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors

gemensamma hem.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i kraft den I januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, när samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet och när fråga är om giltigheten av ett förfogande utan samtycke över egendom före ikraftträdandet.

tin

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken!

dels att 3 kap. I och 2 §§. 6 kap. 20 8. 7 kap. 15 5, 14 kap. 7 &, 15 kap. 12 5. 16 kap. 8 § samt 20 kap. I $ skall ha följande lydelse,

dels avt det i 14 kap. skall föras in en ny paragraf. 6 a §. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

3 kap.

18 Vill man som enligt I kap. I $ skall anses som barns fader vinna förklaring enligt I kap. 2 § första stycket att han icke är fader ull barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller. om barnet har avlidit, dess arvingar.

Är mannen död och har han icke Är mannen död och har han inte

varaktigt sammanbott med barnet varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnets födelse och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och erkänt barnet som sitt, har den aven som jämte eller näst efter barnet lidnes maka och var och en som är berättigad till arv efter mannen jämte eller näst efter barnet är berätt att väcka talan om att mannen rättigad till arv efter mannen rätt att ej är fader till barnet. Efterlämnar väcka talan om att mannen ej är den avlidne förutom maka arvingar fader till barnet. Efterlämnar den som avses i 3 kap. / $ ärvdabalken, avlidne förutom maka sådana arhar var och en av dem rätt att väcka vingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdatalan under här angivna förutsätt- balken, har var och en av dem rätt ningar. att väcka talan under här angivna

förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan Rätt att väcka talan föreligger ej. föreligger ej, om vid mannens död om vid mannens död mer än ett år

mer än ett år har förflutit från det har förflutit från det att talan. som att talan, som grundats på att man- grundats på att mannen är fader till

nen är fader till barnet, väckts mot barnet, väckts mot honom och han

honom och han fått del därav eller fått del därav eller om mer än ett år om mer än ett år har förflutit sedan har förflutit sedan anspråk på sam-

anspråk på samma grund fram- ma grund framställts mot mannens ställts mot mannens dödsbo. dödsbo.

+ &

Vill barn vinna förklaring enligt I Vill barn vinna förklaring enligt I

kap. 2 § första stycket att viss man kap. 2 § första stycket att viss man

ej är dess fader, skall barnet väcka inte är dess fader, skall barnet väctalan härom mot mannen eller, om ka talan härom mot mannen eller, han är död, hans arvingar. Efter- om han är död, hans arvingar. Eflämnar mannen förutom maka ar- terlämnar mannen förutom maka

vingar som avses 13 kap. / $ ärvda- sådana arvingar som avses i 3 kap.

balken, skall talan, såvitt angår des- 25 ärvdabalken. skall talan, såvitt

sa, riktas mot dem som då talan angår dessa, riktas mot den eller

! Balken omtryckt 1983:485.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse väckes äro närmast till arv. dem som har den bästa arvsrätten

efter mannen när talan väcks.

6 kap.

208 I mål eller ärenden om vårdnad 1 mål eller ärenden om värdnad

eller umgänge kun rätten, för tiden eller umgänge får rätten, för tiden till dess att det föreligger ett avgö- till dess att frågan har avgjorts gerande som har vunnit laga kraft. nom en dom eller ett beslut som har

förordna om vårdnad eller umgänge vunnit laga kraft, besluta om vård-

efter vad rätten finner skäligt. nad eller umgänge efter vad rätten

finner skäligt.

Förordnande enligt första Beslut enligt första stycket får stycket kun på yrkande meddelas meddelas utan huvudförhandling. utan huvudförhandling. Innan för- Innan beslutet meddelas skall motordnande meddelas skall motparten parten få tillfälle att yttra sig i frå-

beredas wllfälle att yttra sig över gan. Rätten kan inhämta upplys-

yrkandet. Rätten kan inhämta upp- ningar från socialnämnden i frågan.

lysningar från socialnämnden i frå- Har rätten meddelat ett beslut,

gan. Har förordnande meddelats. skall den ompröva det när målet skall rätten när målet eller ärendet eller ärendet uvgörs. avgörs pröva om åtgärden skall be-

stå.

Förordnande som nu har nämnts Ett beslut enligt denna paragraf

går i verkställighet på samma sätt får verkställas på samma sätt som

som en dom som har vunnit laga en dom som har vunnit laga kraft. kraft men kan när som helst åter- Beslutet får dock när som helst kallas av rätten. ändras av rätten.

7 kap.

158 I mål om underhåll till barn kan I mål om underhåll till barn får rätten för tiden intill dess laga kraft rätten, för tiden till dess att frågan

ägande dom eller beslut föreligger har avgjorts genom en dom eller ett

förordna om underhållet efter vad beslut som har vunnit laga kraft,

som är skäligt. Skyldighet att utge besluta om underhållet efter vad bidrag får dock åläggas någon en- som är skäligt. Skyldighet att utge dast om det finns sannolika skäl för bidrag får dock åläggas någon enatt bidragsskyldighet föreligger. dast om det finns sannolika skäl för Har fråga om underhåll väckts i att bidragsskyldighet föreligger.

samband med mål om fastställande Har fråga om underhåll väckts i av faderskap till barn, får förord- samband med mål om fastställande nande som nu nämnts ej meddelas, av faderskap till barn, får beslut om

om flera män är instämda i målet. skyldighet att utge bidrag inte med-

delas, om flera män är instämda i

målet.

Förordnande enligt första Beslut enligt första stycket kan stycket kan på yrkande meddelas meddelas utan huvudförhandling. utan huvudförhandling. Innan för- Innan beslutet meddelas, skall motordnande meddelas, skall motpar- parten få tillfälle att yttra sig i fråten beredas twullfälle att yttra sig gan. Har rätten meddelat ett beöver yrkandet. Har förordnande slut, skall den ompröva det när måmeddelats, prövar rätten när målet let avgörs. avgöres, om åtgärden skall bestå.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnande som nu nämnts går Ett beslut enligt denna paragraf i verkställighet lika med laga kraft Jår verkställas på såmma sätt som

ägande dom men kan när som helst en dom som har vunnit laga kraft.

dterkallas av rätten. Beslutet får dock när som helst

ändras av rätten.

14 kap.

6a§

En förmyndare får för den omyn-

diges räkning avstå från arv på det

sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvda-

balken, om överförmyndaren sum-

tycker till åtgärden.

Inhämtas ej överförmyndarens Inhämtas ej överförmyndarens

samtycke, då detta enligt 2, 3. 5 samtycke, då detta enligt 2. 3, 5. 6 eller 6 § bort ske, skall vad för sä- eller 6 a § bort ske, skall vad för

dant fall är stadgat beträffande för- sådant fall är stadgat beträffande valtning av omyndigs egendom äga förvaltning av omyndigs egendom motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

15 kap.

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock

fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling;: och

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om

betalning. som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå Äger omyndig att av dödsbo utfå

värdehandling eller penningar på värdehandling celler penningar på

grund av giftorätt. arv eller testa- grund av bodelning, arv eller testamente. vare boutredningsman eller mente, vare boutredningsman eller

testamentsexekutor pliktig att, så- testamentsexekutor pliktig att, Såframt ej värdet är ringa eller över- framt ej värdet är ringa eller över-

förmyndaren eljest medgiver un- förmyndaren eljest medgiver undantag. nedsätta värdehandlingen dantag, nedsätta värdehandlingen

eller inbetala medlen hos bank en- eller inbetala medlen hos bank enligt vad 1 första stycket stadgas. ligt vad i första stycket stadgas.

Vad nu sagts om skyldighet att in- Vad nu sagts om skyldighet att in-

betala penningmedelt hos bank skall betala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket ock gälla, där någon, som här i riket

driver försäkringsrörelse, skall ut- driver försäkringsrörelse, skall ut-

giva försäkringsbelopp. som till- giva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är kommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp. som den om försäkringsbelopp, som den

omyndige äger att själv förvalta. I omyndige äger att själv förvalta. 1

fråga om pension, livränta eller an- fråga om pension. livränta eller annan på grund av försäkring ut- nan på grund av försäkring ut-

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

gående periodisk förmån gäller att gående periodisk förmån gäller att

inbetalning hos bank skall ske i den inbetalning hos bank skall ske i den

mån förmånen för kalenderår över- mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två stiger ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligt lagen gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring som gäller för det året. som gäller för det äret.

Fandra fall än som avses I andra stycket äge överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva vårdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta förmyndaren därom.

16 kap.

Innehåller — förteckning — över Innehåller = förteckning — över

omyndigs egendom uppgift å till- omyndigs egendom uppgift å tillgångar som på grund av giftorätt, gångar som på grund av bodelning. arv, testamente eller gåva ullfallit arv, testamente eller gåva tillfallit

den omyndige, eller upptager års- den omyndige, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana till- räkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut ej gångar. om vilka uppgift förut ej

lämnats, skall vid förteckningen el- lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad av- ler räkningen fogas besannad avskrift av bodelnings- eller skiftes- skrift av bodelnings- eller skiftes-

handling, testamente celler gåvo- handling, testamente eller gåvobrev, om sådant finnes, så ock av brev. om sådant finnes, så ock av

bouppteckning, där den ej förut in- bouppteckning, där den cj förut in-

givits till överförmyndaren. Är givits till överförmyndaren. Är

handling, varom nu sagts, av vidlyf- handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må avskriften tig beskaffenhet, må avskriften

lämnas allenast i erforderliga delar. lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att

värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår. så ock i vad män förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke.

20 kap.

IS I mål om faderskap. vårdnad, I mål om faderskap. vårdnad, umgängesrätt, underhåll — och umgänge. underhåll och omyndig-

omyndighetsförklaring eller dess hetsförklaring eller dess hävande hävande ärgu 15 kap. 29, 30 och tillämpas I+4 kap. 17 och 18 §§ äk- 30 a §§ giftermålsbalken motsva- tenskapsbalken. rande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. I och 2 §§ i deras

äldre lydelse fortfarande tillämpas.

3. Har talan väckts före ikraftträdandet. skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 8 i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken!

dels avt 12 kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 1, 5, 33, 45. 47, 49, 67 och 70 §§, 20 kap. I och 7 §§ samt

22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.?

15 Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom

tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal. Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med

lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med

upplåtelse av säväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtel-

sen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel

om sambor gäller endast sådana

samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapslik-

nande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat

anges. Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen

skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs I detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att

förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs

dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

58 Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast

efter tre månader från uppsägningen.

! Balken omtryckt 1971:1209.

" Senaste lydelse av 12 kap. 1984:694.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Om hyresgästen har avlidit. får Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en månad dödsboet också inom cen månad från dödsfallet säga upp avtalet att från dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter en mä- som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bo- nad från uppsägningen. Har bo-

stadslägenhet hyrts av makar ge- stadslägenhet hyrts av makar eller mensamt och avlider den ena av sambor gemensamt och avlider den dem, tillkommer den rätt som angi- ena av dem, tillkommer den rätt vits nu dödsboet och efterlevande som angivits nu dödsboet och eftermaken i förening. levande maken eller sambon 1 före-

ning.

: 33 §

Bestämmelserna i 32 § om överlätelse av hyresrätten gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till fägenhet. Har hyresrätten till fägenhet, som varit avsedd att uteslutande el- som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som ler huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken ge- och hans make eller sambo, tillagts nom bodelning eller skifte med an- maken genom bodelning eller arv-

ledning av boskillnad, äktenskaps- skifte eller tillagts sambon genom skillnad eller hyresgästens död, får bodelning eller övertagits av denne

dock maken träda i hyresgästens el- enligt 16 § lagen 1(1987:000) om

ler dödsboets ställe. Sådan rätt till- sambors gemensamma hem, fär

kommer även efterlevande make dock maken eller sambon träda i som är ensam arvinge efter hyres- hyresgästens eller dödsboets ställe.

gästen. Sådan rätt tillkommer även efterle-

vande make som är ensam arvinge

efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten till- underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt and- lagts hyresgästens make = eller ra stycket svarar hyresgästen eller sambo enligt andra stycket svarar

hans dödsbo ej för sina förpliktelser hyresgästen eller hans dödsbo ej för

cnligt hyresavtalet. Hyresgästens sina förpliktelser enligt hyresavtamake svarar jämte hyresgästen el- let. Hyresgästens make eller sambo

ler hans dödsbo för sådana förplik- svarar jämte hyresgästen eller hans

telser enligt avtalet som hänför sig dödsbo för sådana förpliktelser entill tiden före underrättelsen. ligt avtalet som hänför sig till tiden

före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av också när lägenheten har hyrts av makar gemensamt. makar eller sambor gemensamt.

Andra—-fjärde styckena gäller också när någon har övertagit hyresrätt enligt lagen (1973:651) om ogifia samboendes gemensamma bostad.

45 §

Bestämmelserna i 46—52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter, om inte

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsända-

mål och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd.

2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresvärden säger upp hyres- 3. hyresvärden säger upp hyres-

förhållandet att upphöra i förtid på förhållandet att upphöra i förtid på

den grunden att hyresrätten är för- den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 verkad och annat inte följer av 47 8.

eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgäs- Har hyresvärden och hyresgäs-

ten i särskilt upprättad handling ten i särskilt upprättad handling

överenskommit, att hyresrätten överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen

träffats innan - hyresförhållandet träffats innan - hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd. varat längre än nio månader ti följd.

gäller den dock endast om den god- gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade känts av hyresnämnden. Hade

make som ej har del i hyresrätten make eller sambo som ej har del i

sin bostad i lägenheten när överens- hyresrätten sin bostad i lägenheten kommelsen träffades, gäller över- när Överenskommelsen träffades, enskommelsen mot den maken en- fäller överenskommelsen mot den dast om han eller hon har godtagit maken eller sambon endast om han den. eller hon har godtagit den.

Vad som i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make gäller också sådana samboende som enligt lagen (1973:651) om ogifta sumboendes gemensamma bostad har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

47 8

Har lägenheten hyrts av flera ge- Har lägenheten hyrts av flera ge-

mensamt och har de på grund av att mensamt och har de på grund av att

en av dem sagt upp hyresavtalet el- en av dem sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, ler till följd av annan omständighet, som hänför sig tll endast en av som hänför sig till endast en av

dem, ej gemensamt rätt till förläng- dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet. är en med- ning av hyresavtalet. är en medhyresgäst berättigad att få hyresav- hyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för egen del, om talet förlängt för egen del, om

hyresvärden skäligen kan nöja sig hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller cj när hyresrät- som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan att hyresvär- ten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra den har sagt upp avtalet att upphöra

i förtid. Är medhyresgästen make i förtid. Är medhyresgästen make

till den som sagt upp avtalet eller eller sambo will den som sagt upp eljest föranlett att hyresgästerna ej avtalet eller eljest föranlett att gemensamt har rätt tull förlängning hyresgästerna ej gemensamt har av avtalet, har han eller hon en så- rätt till förlängning av avtalet, har

Nuvarande bydelse Föreslagen lydelse dan rätt ull förlängning även när maken eller sambon en sådan rätt hyresrätten är förverkad på annan ull förlängning även när hyresrätten grund än dröjsmål med betalning av ar förverkad på annan grund än hyran. Detta gäller också när hyres- dröjsmål med betalning av hyran. värden har sagt upp hyresavtalet att Detta gäller också när hyresvärden upphöra i förtid på grund av förver- har sagt upp hyresavtalet att upp-

kandet. höra I förtid på grund av förverkan-

det.

Om en hyresgäst, som är gift och Om en hyresgäst. som är gift eller

vars make ej har del i hyresrätten. samboende och vars make eller säger upp hyresavtalet eller vidtar sambo ej har del i hyresrätten, sä-

någon annan ätgärd för att få det att ger upp hyresavtalet eller vidtar nåupphöra eller om han eller hon i gon annan åtgärd för att få det att

annat fall inte har rätt till förläng- upphöra eller om han eller hon i ning av avtalet. har maken, om han annat fall inte har rätt till förlängeller hon har sin bostad i lägenhe- ning av avtalet, har maken eller ten, rätt att överta hyresrätten och sambon, om han eHer hon har sin få hyresavtalet förlängt för egen bostad i lägenheten, rätt att överta del, sävida hyresvärden skäligen hyresrätten och få hyresavtalet förkan nöja sig med honom celler henne längt för egen del, såvida hyresvärsom hyresgäst. Vad som sagts nu den skäligen kan nöja sig med hogäller också när hyresvärden har nom eller henne som hyresgäst.

sagt upp hyresavtalet på grund av Vad som sagts nu gäller också när

förverkande. Har hyresgästen avli- hyresvärden har sagt upp hyresavdit, tillkommer samma rätt hans el- talet på grund av förverkande. Har ler hennes efterlevande make, om hyresgästen avlidit, tillkommer dödsboet saknar rätt till förlängning samma rätt hans eller hennes cfteroch detta inte har föranletts av den levande make eller sambo, om efterlevande maken. Bestämmel- dödsboet saknar rätt till förlängning serna 1 49—52 §§, 55 § samt 55 a § och detta inte har föranletts av den fjärde—-sjätte styckena om hyres- efterlevande maken celler sambon.

gäst gäller även i fråga om hyres- Bestämmelserna i 49—52 88, 55 §

gästs make. samt 55 a 8 fjärde — sjätte styckena

om hyresgäst gäller även i fråga om

hyresgästs make och scmbo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som Förlängs ett hyresavtal i fall som

avses I andra stycket, svarar båda avses i andra stycket, svarar båda makarna respektive den efterle- makarna eller samborna respektive vande maken och den avlidne ma- den etterlevande maken eller samkens dödsbo för förpliktelserna en- bon och den avlidne makens eller

ligt avtalet för tiden före förläng- sambons dödsbo för förpliktelserna

ningen. om ej annat har avtalats enligt avtalet för tiden före förlängmed hyresvärden. ningen, om ej annat har avtalats

med hyresvärden.

49 8

Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan verkan. om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång

hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast

vid hyrestidens utgång.

Vill hvresvärden inte samtycka Vill hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet en- till förlängning av hyresavtalet en-

ligt 47 eller 4& $, skall han senast ligt 47 §. skall han senast inom en inom en månad efter det att hyres- månad efter det att hyresförhällanförhållandet med hyresgästen upp- det med hyresgästen upphörde anhörde anmoda den som enligt moda den sor enligt nämnda paranämnda bestämmelser kan ha rätt graf kan ha rätt tll förlängning att till förlängning att flytta. För anmo- flytta. För anmodan gäller vad som dan gäller vad som föreskrivs om föreskrivs om uppsägning i 8 &. En uppsägning i 8 8. En sådan anmo- sådan anmodan är utan verkan, om dan är utan verkan, om inte hyres- inte hyresvärden inom en månad värden inom en månad därefter därefter hänskjuter tvisten till hyhänskjuter tvisten till hyresnämn- resnämnden eller den som har anden eller den som har anmodats modats ändå flyttar innan tiden för ändå flyttar innan tiden för hänskju- hänskjutande gått ut. Har anmodan tande gått ut. Har anmodan skett skett tidigare än en månad före hytidigare än en månad före hyresti- restidens utgång, får hänskjutande dens utgång, får hänskjutande dock dock ske fram till hyrestidens utske fram till hyrestidens utgång. gång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i fall som avses i 3 § tredje stycket 2.

67 § Lydelse enligt prop. 1986/87:37 Föreslagen Iydelse

Överenskommelse om villkor i Överenskommelse om villkor i

fråga om hyresförhållande som be- fråga om hyresförhållande som beror av anställning gäller mot hyres- ror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att gästen eller den som har rätt att träda i hyresgästens ställe även om träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot be- överenskommelsen strider mot bestämmelse 1 4, 33—35, 40, 46—54, stämmelse i 4, 33—35, 40. 46, 47, 55 a eller 66 &, såvida överenskom- 49—54, 55 a eller 66 §, såvida övermelsen har formen av kollektivav- enskommelsen har formen av koltal och på arbetstagarsidan har slu- lektivavtal och på arbetstagarsidan tits eller godkänts av organisation har slutits eller godkänts av organisom enligt lagen (1976:580) om sation som enligt lagen (1976:580) medbestämmande i arbetslivet är om medbestämmande i arbetslivet att anse såsom central arbetstagar- är att anse såsom central arbetstaorganisation. garorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket får tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tillämpas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsändring enligt 54 och 55 §§.

Nuvarande lIlvdelse Föreslagen lydelse

70 §

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 16 § andra stycket. 24 a, 34, 36, 37, 49, 52, 54, 62 eller 64 § överklagas genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Beslut av hyresnämnden i frågor Beslut av hyresnämnden i; frågor som avses I I $ femte stycket, 35, som avses i I 8 sjätte stycket, 35, 40.45, 56 eller 59 8 får inte överkla- 40, 45, 56 eller 59 §& får inte överkla-

gas. gas.

20 kap.

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av förvärvet (lagfart) inom tid som anges 12 &.

Dödsbo är icke skyldigt att söka Dödsbo är icke skyldigt att söka

lagfart på förvärv av egendom från lagfart på förvärv av egendom från

den döde i annat fall än när döds- den döde i annat fall än när döds-

boct överlåter egendomen. Make boet överlåter egendomen. Make

som tillskiftats egendom vid bo- eller sambo som tillskiftats egendelning är ej skyldig att söka lagfart dom vid bodelning är ej skyldig att på förvärvet utom när egendomen söka lagfart på förvärvet utom när förut tillhört andra maken. egendomen förut tillhört der andra

maken eller sambon.

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlätarens underskrift på fångeshandlingen

icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses 19 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft.

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt giftermåls- gift och förvärvet enligt äkten-

balkens bestämmelser är beroende skupsbalkens bestämmelser är beav andra makens samtycke. roende av den andra makens sam-

tycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är

sambo och förvärvet enligt bestäm-

melserna i lagen 1(1987:000) om

sambors gemensamma hem är be-

roende av den andra sambons sam-

tycke, dock endast om ärende om

anteckning i fastighetsboken av an-

mälan enligt 2 § andra stycket den

lagen var upptaget på inskrivnings-

dag när överlåtelsen skedde, &. vid överlåtelse genom boutred- 9. vid överlåtelse genom boutred-

ningsman förvärvet enligt ärvdabal- ningsman förvärvet enligt ärvdabal-

kens bestämmelser är beroende av kens bestämmelser är beroende av

dödsbodelägares samtycke, dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en

sådan gåva mellan makar som inte

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, 9. förvärvet uvser del av fastighet II. förvärvet avser del av fastigoch är beroende av fastighetsbild- het och är beroende av fastighetsning, bildning,

10. vid köp eller byte förvärvet är 12. vid köp eller byte förvärvet är

beroende av att förköp ej sker eller beroende av att förköp ej sker eller

vid förköp detta ej är fullbordat, vid förköp detta ej är fullbordat.

11. förvärvet i annat fall enligt lag 13. förvärvet i annat fall enligt lag

är beroende av domstols eller an- är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, nan myndighets tillstånd, 12. förvärvet är beroende av vill- 14. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva. villkoret kor och. i fråga om gåva, villkoret

avser viss tid som ej överstiger två avser viss tid som ej överstiger två

år från den dag då gåvohandlingen år från den dag då gåvohandlingen

upprättades. upprättades.

22 kap.

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §&, skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om I. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej medgivils av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna, 3. sökanden är gift samt andra 3. sökanden är gift samt den andmakens samtycke fordras enligt gif" ra makens samtycke fordras enligt termålsbalkens bestämmelser och äktenskapsbalkens bestämmelser

samtycke eller annan tillåtelse en- och samtycke eller annan tillåtelse

ligt nämnda balk icke givils, enligt nämnda balk inte har givils, 4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och samtveke eller annan

tillåtelse enligt nämnda lag inte har

givits, dock endast om ärende om

anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den

inskrivningsdag då inteckning söks, 4. ansökningen enligt lag är bero- 5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myn- ende av domstols eller annan myn-

dighets tillstånd. dighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis

om detta (vilandebevis).

I. Denna lag träder i kraft den I januari 1988. 2. Föreskrifterna i 12 kap. I deras nya lydelse tillämpas även i fråga om

hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap.

33 § skall tillämpas i deras äldre lydelse dels i fråga om bodelning med

anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äktenskapsskillnad, dets i fall dä ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet.

3. I fråga om överlåtelser som har gjorts före ikraftträdandet skall 20 kap. 7 § tillämpas I dess äldre lydelse.

4. Har en ansökan om inteckning gjorts före ikraftträdandet, skall 22 kap. 4 & 1 dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i ärendet.

2 Riksdagen 1986!87.1 saml. Nr 86

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 8 kap. 3 §' skall upphöra att gälla.

dels att 8 kap. 4 och 13 88, 17 kap. 11 § och 36 kap. 5 § skall ha följande

lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

8 kap.

48 Är brott som i I eller 3 § sägs att Är brott som i I 8 sägs att anse anse som grovt. skall för grov stöld som grovt, skall för grov stöld dö-

dömas till fängelse, lägst sex måna- mas till fängelse, lägst sex månader

der och högst sex år. och högst sex är.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett såk som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

13 5

Har annat i detta kapitel omför- Har annat i detta kapitel angivet målt brott än grov stöld. rän eller brott än grov stöld, rån eller grovt

grovt rän förövats mot make eller rån förövats mot

trolovad till gärningsmannen eller 1. någon som inte endast tillfältill annan vid brottet medverkande ligt sammanbodde med gärningseller mot syskon, skyldeman i rätt mannen, upp- eller nedstigande led eller den 2. make, den som är i rätt uppsom i första svågerlag lika nära är eller nedstigande släktskap eller

eller mot fosterföräldrar eller fos- svågerlag, syskon, svåger eller svä-

terbarn, må åklagare väcka åtal al- gerska eller lenast om brottet av målsägande 3. någon annan som på liknande angives till åtal eller och åtal finnes sätt är närstående till gärningspåkallat ur allmän synpunkt. mannen, får åklagaren väcka åtal

endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat

ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jäm- skall med gärningsman likställas väl häleri och häleriförseelse. annan som medverkat vid brottet

och den som gjort sig skyldig till

häleri eller häleriförseelse.

17 kap.

INN

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det

! Senaste lydelse av 8 kap. 3 8 1971:874. > Senaste lydelse 1975: 1395. > Senaste lydelse 1971:874. ? Senaste lydelse 1971:874. 18

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling ull böter eller fängelse i högst två år.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig. dömes till böter.

Muke, trolovad, syskon, skylde- Till ansvar skall inte dömas om man i rätt upp- eller nedstigande gärningen är att anse som ringa led, den som i första svågerlag är med hänsyn till gärningsmannens lika nåra förenad med den brotts- förhållande till den brottslige och lige, fosterföräldrar eller foster- övriga omständigheter. barn må ej fällas till ansvar enligt

denna paragraf.

36 kap."

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat tll brottet.

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses I

4§, d) den som efter brottet förvärvat d) den som efter brottet förvärvat

egendomen på grund av giftorätt, egendomen genom bodelning eller arv eller testamente eler genom på grund av arv eller testamente gåva eller som efter brottet förvär- eller genom gåva eller som efter

val egendomen på annat sätt och brottet förvärvat egendomen på andärvid haft vetskap om eller skälig nat sätt och därvid haft vetskap om

anledning ull antagande om egen- eller skälig anledning ull antagande domens samband med brottet. om egendomens samband med

brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej nägon av dem som anges i första stycket a)— 0, får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även

den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad. såvida ej av särskild anled-

ning förordnas att rätten skall bestå.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

" Kapitlet omtryckt 1986: 118.

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

10 kap.

g ör

Tvist om arv eller testamente e/- Tvist om arv eller testamente

ler om bodelning mellan arvingar skall fas upp av den rätt där den och efterlevande make skall uppta- döde hade att svara i tvistemål i

cas av den rätt, där den döde skolat allmänhet.

svara i tvistemäl i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar Tvist om bodelning mellan makar i anledning av boskillnad eller äk- eller sambor skall tas upp av den tenskapsskillnad skall upptagas av rätt där någon av dem skall svara i den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon tvistemål i allmänhet. eller, om av dem avlidit, skall en bodelningsmannen ej är skyldig att i sådant tvist tas upp av den rätt där den mål svara vid svensk domstol, där döde hade att svara i tvistemål i hustrun svarar i sädant mål. allmänhet.

Finnes it mål, som avses i denna Finns det inte någon domstol paragraf, ej behörig domstol enligt som är behörig enligt första eller vad nu är sagt. upptages målet av andra stycket, skall målet tas upp Stockholms tingsrätt. av Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander av bodelning

eller arvskifte som har förrättats av

bodelningsförrättare eller skiftes-

man finns särskilda bestämmelser.

I. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Beträffande tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet,

en av makarna har avlidit före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning

med anledning av boskillnad.

! Senaste lydelse 1973:649,

7 Förslag till Prop .1986/87:86

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 19 § och 15 kap. I $ utsökningsbalken ordet ”giftermålsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lag om ändring I sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ sjölagen (1891:35 s. 1)! skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

33 8

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen 1 30 § första stycket ej iakttagits:

. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

WW . sökanden ej styrker sitt förvärv;

2 . fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat

inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning: 5. åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlätaren på grund av

förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendo-

men och överlåtarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde

rum eller. om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlåtaren tidigare överlåtits till annan och överlåta-

rens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet. inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvär-

vet;

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till

säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteck-

ning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då anmäl-

ningen eller ansökningen görs eller överlåtaren har försatts i konkurs före

utgången av nämnda inskrivningsdag:;

8. egendomen sålts cxekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till

annan än sökanden; eller annan än sökanden; 9. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte

har registrerats enligt 16 kap. äk-

tenskapsbalken: eller =” 9. det är uppenbart att förvärvet 10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke — av annan grund är ogiltigt eller icke

kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

34 §

Ansökan enligt 14 8 att inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 §& första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering skall av- bygge för avregistrering skall av-

slås, om bestämmelsen i 30 § första slås, om bestämmelsen i 30 §& första stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket ej iakttagits eller avregistre-

I Lagen omtryckt 1985:176. 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsgrund icke föreligger enligt ringsgrund icke föreligger enligt

16 §. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anled-

ning av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna 133 § första stycket 4-9 och andra 133 § första stycket 4— 7/0 och andra stycket motsvarande tillämpning. stycket motsvarande tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller

förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord som har registrerats. skall 33 § tillämpas i dess äldre lydelse.

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. 1)' om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

12 §:

Är äktenskapsmål anhängigt i Är äktenskapsmål anhängigt i

främmande stat, får här i riket efter främmande stat, får här i riket efter

vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas hbeförordnande som avses 1 I5 kap. slut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§

11 § giftermålsbalken samt 6 kap. äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §

13 § och 7 kap. 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Så-

Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst åter-

helst återkallas. kallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797. ? Senaste lydelse 1976:1120.

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 5! Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet, som avses I lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å

sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna: ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av

jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårds-

område, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande — egendomsgemen- Beträffande egendomsförhållan-

skap mellan äkta makar eller del- den som rör makar, sambor, del-

ägare i oskift dödsbo eller dem, som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,

äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingätt överenskommelre i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse,. gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Vad i 15 kap. 76 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. 15 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tillämpas i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

I Senaste lydelse 1973:1153.

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 104. 105 och 122 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal skalt ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

104 8

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp. som utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterläm- Efterlämnar försäkringstagaren nat make eller bröstarvinge och make eller bröstarvinge och skulle

hade förordnandet kunnat återkal- en tillämpning av förmånstagarför-

las av försäkringstagaren, skall för- ordnandet leda till ett resultat som

säkringsbeloppet vid beräkningen är oskäligt mot någon av dem, kan

av dödsbodelägares giftorätt, rätt förordnandet jämkas så att försäkenligt 13 kap. 12 § andra stycket ringsbeloppet helt eller delvis titlgiftermålsbalken, rätt till vederlag faller maken eller bröstarvingen. eller rätt till laglott behandlas som Vid prövningen skall särskilt beak-

om beloppet hade tillhört boet och tas skälen för förordnandet samt

tillagts förmånstagaren genom tes- förmånstagarens och makens eller

tamente. bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

I fråga om tjänstegrupplivför- Har dödsfallet inträffat sedan säkring skall andra stycket dock ej det har dömts till äktenskapsskilltillämpas på belopp som på grund nad mellan försäkringstagaren och uv försäkringen tillfaller en make dennes make eller sedan talan om eller med make likställd person el- äktenskapsskillnad har väckts men ler någon bröstarvinge. innan bodelning har förrättats, gäl-

ler i stället för vad som föreskrivs i

andra stycket följande beträffande

jämkning till förmån för försäk-

ringstagarens make. Kan maken

inte vid bodelningen få ut sin andel

därför att försäkringsbeloppet till-

faller någon annan som förmånsta-

gare, är denne skyldig att avstå vad

som fattas.

Den som vill begära jämkning

enligt andra eller tredje stycket

skall väcka talan mot förmånsta-

garen inom ett år från det att

bouppteckning efter försäkringsta-

garen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan

inom denna tid, är rätten till jämk-

ning förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

! Senaste lydelse 1981:486.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105 §?

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp. som utfaller efter försäkringstagarens död. skall, där ej annat framgår av omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren beteck- Har försäkringstagaren beteck-

nät sin make såsom förmånstagare, nat sin make som förmånstagare. skall. där han vid sin död var om- skall förordnandet gälla till förmån

gift, förordnandet gälla till förmån för den som försäkringstagaren vur

för den, med vilken han då levde i gift med vid sin död. Förordnandet

äktenskap. skull anses förfallet om mål om äk-

tenskapsskillnad mellan makarna

då pågick.

Åro försäkringstagarens barn in- År försäkringstagarens barn in-

satta som förmånstagare, skall för- satta som förmånstagare, skall för-

ordnandet gälla till förmån för ordnandet gälla till förmän för för-

bröstarvinge och, där flera sådana säkringstagarens bröstarvingar. förmånstagare finnas, envar av Försäkringsbeloppet skall fördelas

dem äga del i försäkringsbeloppet mellan dem efter de grunder som

efter de grunder, som gälla i fråga gäller i fråga om arvsrätt efter förom arvsrätt efter försäkringstaga- säkringstagaren.

ren.

Har försäkringstagaren insatt Har försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstaga- make och barn som förmånstagare,

re, skall, såframt flera förmånsta- skall halva försäkringsbeloppet tillgare finnas, envar av dem taga del i falla maken och återstoden bröst-

försäkringsbeloppet efter de grun- arvingarna. Bröstarvingarnas ander, som vid dödsfall gälla i fråga del skall fördelas mellan dem på om bodelning och om sådan för- det sätt som anges i föregående månstagares arvsrätt. stycke. Efterlämnar försäkringsta-

garen bara make eller bara bröstar-

vingar, tillfaller hela beloppet ma-

ken eller bröstarvingarna.

Äro försäkringstagarens arvingar Är försäkringstagarens arvingar

insatta såsom förmånstagare, rage insatta som förmånstagare, skall

envar av dem del i försäkringsbe- försäkringsbeloppet fördelas melloppet efter de grunder, som gälla i lan dem efter de grunder som gäller

fråga om arvsrätt efter försäkrings- i fråga om arvsrätt efter försäktagaren. ringstagaren.

122 § Vad i 102, 103. 105 och 106 §§ Bestämmelserna i 102-106 §§ sumt 104 § första stycket är för liv- om förmånstagare tillämpas också försäkring stadgat beträffande för- vid olycksfalls- och sjukförsäkring. månstagare skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är om olycksfalls- eller sjukförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

” Senaste lydelse 1971:880.

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser

om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gäva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om utfästelse av trolovad eller Om utfästelse av ex make att unmake att under äktenskapet till and- der äktenskapet ge den andra mara maken utgiva penningar eller un- ken en gåva gäller 8 kap. 2§ äknat stadgas i giftermålsbalken. tenskapsbalken.

Angående utfästelse om gåva Bestämmelser om utfästelse om

som icke må göras gällande under gåva som inte får göras gällande

givarens livstid stadgas i lagen om under givarens livstid finns i ärvdaarvsavtal. balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande tydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

65 Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 celler 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

I. medgivande ull äktenskap en- 1. tillstånd till äktenskap enligt 2 ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars

egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda

balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i and-

ra fall, .

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion.

4, förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbaleller föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldradomare. Har nämndemän säte 1 rät- balken, och annars av minst tre och ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår 1 rätten, skall 14

ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regcringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

! Senaste lydelse 1984: 1032.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan

dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från

tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter. Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för

vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än cen, samt vid överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Har underrätt mindre än tre ordi- Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten narie lagfarna domare, får rätten

beträffande visst ärende förordna beträffande visst ärende förordna

att handläggning, som enligt 6 § i att handläggning, som enligt 6 § i

dess nya lydelse skall ske med tre dess nya lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörjas av en lagfaren do- skall ombesörjas av en lagfaren domare och nämnd. I sådant fall äger mare och nämndemän. I sådana IS kap. 30 § giftermålsbalken mot- tall skall 14 kap. 17 § äktenskapssvarande tillämpning. balken tillämpas.

1. Denna lag (1987:000) träder i kraft den I januari 1988.

2. Aldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av

ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 41 och 42 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande bedelse Föreslagen lydelse

41 §

Efter upphovsmannens död äga Efter upphovsmannens död är. reglerna om giftorätt, arv och tes- utan hinder av 10 kap. 3 § första tamente tillämpning på upphovsrät- stycket — äktenskapsbalken, företen. Avträdes boet till förvaltning skrifterna om bodelning, arv och av boutredningsman, äger denne testamente tillämpliga på upphovsicke utan dödsbodelägarnas sam- rätten. Avträds boet till förvaltning tycke utnyttja verket på annat sätt av boutredningsman. får denne inte än förut skett. utan dödsbodelägarnas samtycke

utnyttja verket på annat sätt än som

förut har skett.

Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

428 Upphovsrätt må cj tagas i mät Upphovsrätt må ej tagas I mät

hos upphovsmannen själv eller hos hos upphovsmannen själv eller hos

någon, till vilken rätten övergått på någon, till vilken rätten övergått på

grund av giftorätt, arv eller testa- grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lag vare beträffande mente. Samma lag vare beträffande manuskript, så ock i fråga om ex- manuskript, så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej emplar av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller blivit utställt. utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande. eljest godkänt för offentliggörande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa

underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 5 §& lagen (1966:680) om ändring av vissa

underhållsbidrag! ordet ”giftermälsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

! Senaste lydelse av 5 3 1981:1192.

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4 och 24 §§ lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar! skall ha följunde lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

4§

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två på ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma ut-

sedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträf-

fande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller an- Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks- nan tjänsteman hos stadshypoteksförening eller av kassastyrelsen ut- förening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse sedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara revisor eller suppleant. får ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en un- kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning derordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkstäl- till styrelseledamot eller verkstäl-

lande direktör eller till sådan tjäns- lande direktör eller till sådan tjäns-

teman hos kassan åt vilken uppdra- teman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller gits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrol- medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara len däröver. Ej heller får den vara

revisor som är eller varit gift med revisor som är eller varit gift med

eller är trolovad med sadan styrel- eller sambo till sådan styrelseledaseledamot eller tjänsteman som mot eller tjänsteman som avses i avses I detta stycke eller den som detta stycke eller den som med homed honom är I rätt upp- eller ned- nom är i rätt upp- eller nedstigande

stigande släktskap eller svågerlag släktskap eller svågerlag eller är

eller är syskon eller är i det svåger- syskon eller är i det svågerlag, att lag, att den ene är eller varit gift den ene är eller vari gift med den med den andres syskon, elter den andres syskon. som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

24 8

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för-

! Lagen omtryckt 1983:578. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653.

'-— ' 3 Riksdagen 1986!87.1 saml. Nr 86 Rättelse: S. 39 sista raden tillkommit not 2. S. 40 rad 22 Står: 5. — — — H. Rättat

till: 5. — — + domstolarna, rad 25 Står: 6. Vad av. Rättat till: 6. Vad som

av. S. 42 not 2 ändrad till not 3

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utscdde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisörer.

Den som är tjänsteman hos före- Den som är tjänsteman hos före-

ning eller annars intager en under- ning eller annars intager en under-

ordnad eller beroende ställning ull ordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eHer verkställande styrelseledamot eller verkställande

direktör eller till sådan tjänsteman direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra- hos föreningen, åt vilken uppdra-

gits utt ombesörja bokföringen eller gits att ombesörja bokföringen celler medelsförvaltningen eller kontrol- medelsförvaltningen celler kontrol-

len däröver, får ej vara revisor eller len däröver, får ej vara revisor eller

suppleant i samma förening. Ej hel- suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller ler får den vara revisor som är eller varit gift med eler är trolovad med varit gift med eller sambo till sådan sådan styrelseledamot eller tjänste- styrelseledamot eller tjänsteman man som avses I detta stycket eller som avses i detta stycket eller den den som med honom är i rätt upp- som med honom är i rätt upp- eller eller nedstigande släktskap eler nedstigande släktskap eller svåger-

svågerlag eller syskon eller är i det lag eller syskon eller är i det sväger-

svägerlag,. att den ene är eller varit lag, att den ene är eller varit gift gift med den andres syskon, eller med den andres syskon. den som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2§ fastighetsbildningslagen (1970:988)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Utan hinder av villkoren i 1 § får En fastighet som ägs av någon fastigheter som tillhör äkta makar som är gift och är dennes giftovär för sig eller innehas med olika rättsgods får inte sammanläggas rätt i äktenskapet summanläggas, med en fastighet som är samma om makarna träffar avtal om sin makes enskilda egendom. rätt i den fastighet som bildas ge- Fastigheter som tillhör makar nom sammanläggningen. Sådant var för sig får sammanläggas, om avtal skall upprättas i samma form makarna träffar skriftligt avtal om som äktenskapsförord. Tillhör fas- att äga var sin bestämda andel i tigheterna ena maken som enskild den nybildade fastigheten och om egendom och som giftorättsgods, vardera makens andel i sin helhet

skall genom avtalet bestämmas att kommer att utgöra den makens den nybildade fastigheten i sin hel- gifiorättsgods eller enskilda egen-

het skall vara den makens enskilda dom. Innefattar avtalet gåva, får egendom eller giftorättsgods. Till- sammanläggning ske bara om avhör fastigheterna makarna var för talet har registrerats enligt 16 kap. sig, skall bestämmas att makarna äktenskapsbalken.

skall äga var sin andel i den nybil-

dade fastigheten som enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften,

om ej annat avtalats. Innefattar avtalet gåva, äger 8 kap. 5 § gifter-

målsbalken motsvarande tillämp- Hing.

Fustighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv

och om vilken arvlåtaren genom

testamente meddelat sådan före-

skrift får ingå i sammanläggning

med stöd av avtal som avses i första stycket endast om den nybildade fastigheten enligt avtalet skall vara den makens enskilda egendom.

I Lagen omtryckt 1971:1035. rd AA

I. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Att bestämmelserna i 12 kap. 2 § inte gäller när äldre giftermålsbalken är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhällanden föreskrivs i 18 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen.

3. Bestämmelserna i 12 kap. 2 § skall tillämpas i deras äldre lydelse, om

sådant avtal som avses i den lydelsen har träffats före ikraftträdandet.

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)'

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

818 Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i

fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrous- För ommärkning celler avbrottsmärkning av ren som förvärvats på - märkning av ren som förvärvats på annan grund än giftorätt, arv eller — annan grund än bodelning, arv eller testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom överlåtarens samtycke. låtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen.

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

! Lagen omtryckt 1985:919.

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 1-$ boöstadsrättslagen (1971:479)' skall ha följunde lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

115 Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen. om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En

kommun som har förvärvat bostadsrätt ull en bostadslägenhet får ej vägras

medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eHer vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § vägras medlem-

skap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt

grunder som anges I stadgarna.

Har bostadsrätt övergått ull bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse I stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostådslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel 1 bostadsrätt I fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra styckena

tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrätten etter förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om kar eller, om bostadsrätten avser annat bestämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om

sambors gemensamma hem skall

tillämpas. Vad som nu har sagts

gäller ej. om annat har bestämts i

stadgarna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

I Fagen omtryckt 1982:353. 38

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8. 9. 16, 19, 22, 23, 25 och 31 8§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

88 Allmän rättshjälp får ej beviljas

I. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket. om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte

finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet. om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel-

sen kan antagas ha ägt rum i syfte att ästadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp.

5. för upprättande av självdekla- 5, för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller tes- = ration,

tamente,

6. i mål om boskillnad enligt 9 6. för upprättande av äktenkap. 2 § giltermålsbalken, skapsförord. testamente eller gåvo-

handling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen-

het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts

slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe-

ten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts-

hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga

om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse" Föreslagen lydelse

95 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angeläegenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

I Lagen omtryckt 1983: 487. ” Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87: 26, JuU 13, rskr. 89).

I. biträde som vart behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rält. 2. bevisning vid allmän domstol, 2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdom- bostadsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigs- stolen eller arbetsdomstolen samt rätt samt nödvändig utredning i an- nödvändig utredning it angelägengelägenhet, som kan komma under het, som kan komma under sådan sådan domstols prövning eller som domstols prövning eller som skall skall prövas av skiljemän, prövas av skiljemän, 3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol elter förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten, 4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare ecHer annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol elter annan myndighet, om personlig inställelse ålagts. eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses 1 lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. HI $ föräldrabalken, 5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:000) om avgifter vid de allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981: 1185) om utsökningsavgifter. 6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt d eller 5 § lagen (1958: 642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om, 7. skiftesman som av domstol 7. bodelningsförrättare som har förordnats att verkställa bodelning förordnats av domstol att verkställa med anledning av äktenskapsskill- bodelning med anledning av äktennad eller boskillnad, skapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sumbon har avlidit, 8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken. Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rätts-

sökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning

rörande ärftliga egenskaper som avses I lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap.

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 &, beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser äktenskapsskillnad äktenskapsskillnad boskillnad, dock inte enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag till make eller underhållsbidrag till make eller

barn barn faderskap till barn faderskap till barn

vårdnad vårdnad

umgänge. umgänge. 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän rättshjälp 1. om den rättssökande är dödsbo, 2. om den rättssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt

behandlas utom riket.

198 Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även

biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma

gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl

föreligger.

Vad som har sagts nu om ersätt- Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga ning till biträde gäller även i fråga om ersättning till skiftesman. om ersättning till bodelningsförrät-

tare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.

228 Biträde, skiftesman och medlare Biträde. bodelningsförrättare har rätt till skälig ersättning för ar- och medlare har rätt till skälig erbete, tidsspillan och utlägg som sättning för arbete, tidsspillan och uppdraget har krävt. Vid bedöm- utlägg som uppdraget har krävt. ningen av vad som är skäligt arvode Vid bedömningen av vad som är skall uppdragets art och omfattning skäligt arvode skall uppdragets art beaktas. Hänsyn skall också tas till och omfattning beaktas. Hänsyn

andra omständigheter av betydelse, skall också tas till andra omständigsåsom den skicklighet och den om- heter av betydelse, såsom den

sorg som uppdraget har utförts med skicklighet och den omsorg som samt den tid som har lagts ned på uppdraget har utförts med samt den

uppdraget. Regeringen eller, efter tid som har lagts ned på uppdraget.

regeringens bemyndigande, dom- Regeringen eller, efter regeringens stolsverket fastställer taxa som bemyndigande, domstolsverket skall tillämpas vid bestämmande av fastställer taxa som skall tillämpas ersättningen. vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller Har biträde, bodelningsförrätmedlare genom vårdslöshet eller tare eller medlare genom vårdslösförsummelse föranlett kostnad för het eller försummelse föranlett rättshjälpen, skall detta beaktas vid kostnad för rättshjälpen, skall deta

ersättningens bestämmande. Om beaktas vid ersättningens bestäm-

biträde missbrukat sin behörighet mande. Om biträde missbrukat sin att bevilja allmän rättshjälp eller be- behörighet att bevilja allmän rättssluta om substitution eller det eljest hjälp eller besluta om substitution föreligger särskilda skäl, får ersätt- eller det eljest föreligger särskilda 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ningen jämkas. skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes I Ersättning tll biträde fastställes i

mål eller ärende vid domstol av mål eller ärende vid domstol av domstolen. Ersättning till biträde i domstolen. Ersättning till biträde i

annat fall och till skiftesman fast- annat fall och till bodelningsförrät-

ställes av rättshjälpsnämnden. Er- tare fastställes av rättshjälpsnämn-

sättning till medlare fastställes av den. Ersättning till medlare fastdomstolen. ställes av domstolen.

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller Biträde får ej förbehålla sig eller

mottaga ersättning av sin huvud- mottaga ersättning av sin huvud-

man utöver vad som följer av 22 §. man utöver vad som följer av 22 8. Har det skett, är förbehållet utan Har det skett. är förbehållet utan

verkan och skall biträdet återbetala verkan och skall biträdet återbetala

vad han uppburit för mycket. I frå- vad han uppburit för mycket. I frå-

ga om ersättning till skiftesman och gå om ersättning till bodelningsförtill medlare skall vad som har sagts rättare och tll medlare skall vad nu äga motsvarande tillämpning. som har sagts nu äga motsvarande

tillämpning.

&:

PA 25

I angelägenhet, som ej hand- I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol. bostads- lägges vid allmän domstol, bostads-

domstolen, marknadsdomstolen el- domstolen. marknadsdomstolen eller — arbetsdomstolen, = beslutar ler arbetsdomstolen, = beslutar

rättshjälpsnämnden om utredning. rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde beslu- Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfatt- ta om utredning av mindre omfatt-

ning. Samma befogenhet tillkom- ning. Samma befogenhet tillkom-

mer skiftesman som förordnats i mer bodelningsförrättare. ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i

mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämn-

den.

31 8

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om

parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.

Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs 133 8.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rätts-

hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle

ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

"Senaste lydelse 1986: 657

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn ull omständigheterna annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning Har bodelningsförrättare förordskiftesman förordnats och har ena nats och har ena maken ätnjutit allmaken ätnjutit allmän rättshjälp. män rättshjälp. skall rättshjälpsskall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden med motsvarande tillsvarande = tillämpning av andra lämpning av andra stycket besluta stycket besluta om kostnaderna för om kostnaderna för bodelningsför-

skiftesmannen och för utredning rättaren och för utredning som den-

som denne har föranstaltat om. Be- ne har föranstaltat om. Beslutet om

slutet om ersättningsskyldighet får ersättningsskyldighet får verkstäl-

verkställas enligt vad som är före- las enligt vad som är föreskrivet om skrivet om allmän domstols dom. allmän domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tulläggsavgift tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berätti-

gas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet äläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet. gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftesman. skall hans rätt till ersättning för uppdraget prövas enligt äldre bestämmelser.

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om 1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag, 2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till inne- 3. ansökan om tillstånd till inne-

hav av vapen som förvärvats ge- hav av vapen som förvärvats ge-

nom arv, testamente eller på grund - nom arv, testamente eller bodel-

av giftorätt har avslagits, ning har avslagits, 4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berätti-

gad därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har

beslutat att ej föra talan om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

) Lagen omtryckt 1981:1360. 44

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 4.6.5 riksdagsordningen! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap

4.6.5 Lagutskottet skall bereda ären- Lagutskottet skall bereda ären-

den rörande giftermåls-, föräldra-, den rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsök- ärvda-, handels-. jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter ningsbalken eller lagar som ersätter

eller anknyter till föreskrifter i des- eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke sa balkar, i den mån ärendena icke

tillhör annat utskotts beredning. tillhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med un- bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och dantag för bostadsrätt, växel- och

checkrätt, skadeståndsrätt, imma- checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkurs- terialrätt, transporträtt, konkurs-

rätt, internationell privaträtt samt rätt, internationell privaträtt samt

lagstiftning i andra ärenden av all- lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. mänt pnrvaträttslig beskaffenhet.

Utskottet skall även bereda ären- Utskottet skali även bereda ärenden om konsumentskydd samt exe- den om konsumentskydd samt exe-

kutionsväsendet. kutionsväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

! Riksdagsordningen omtryckt 1985: 1068. 45

23 Förslag till Prop .1986/87:86

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § gruvlagen (1974:342) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap 4 §! Har fångeshandling icke före- Bergmästaren skall förklara antetis eller har tillstånd till förvärvet mälan utan verkan. om ej erhållits när sådant krävs enligt I. fångeshandlingen inte har fölagen (1982:618) om utländska för- retetts,

värv av fast egendom m.m., skall 2. tillstånd till förvärvet inte er-

bergmästaren förklara anmälan hållits när sådant krävs enligt lagen vara utan verkan. I annat fall skall (1982:618) om utländska förvärv av han snarast anteckna anmälningen fast egendom m.m., eller I gruvregistret. 3. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte hur registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken. I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988. 2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äkten-

skapsförord som har registrerats, skall 9 kap. 4 § ullämpas i dess äldre

lydelse.

! Senaste lydelse 1982:627. 46

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om kallelse på

okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift, får kallelse sökas även på den cfterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket

om efterlevande make gäller också

en sådan efterlevande sambo som

uvses i lagen (1987:000) om sam-

bors gemensamma hem, om denne

har begärt att bodelning skall för-

rättas enligt 5 § samma lag.

38 När boskillnad har beviljats eller När ansökan om äktenskapsskilldet har dömts till äktenskapsskill- nad eller anmälan enligt 9 kap. I $ nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken

kallelse på egna eller andra makens har gjorts, får vardera maken ansö-

okända borgenärer. ka om kallelse på egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas när det gäller rätten att på grund av boskillnaden ansöka om kallelse på okända borgenärer.

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till fasughetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:37 Föreslagen Iydelse

Hembud sker hos hyresnämnden Hembud sker hos hyresnämnden

genom = skriftlig anmälan av genom = skriftlig — anmälan = av

fastighetsägaren. Fastighetsägaren fastighetsägaren. Fastighetsägaren

skall härvid ge in ett av honom un- skall härvid ge in ett av honom un-

dertecknat skriftligt förslag till kö- dertecknat skriftligt förslag till kö-

peavtal som skall innehålla uppgift peavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hem- om köpeskillingen för den hem-

bjudna egendomen och övriga vill- bjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en kor för förvärvet. Om det för en

överlåtelse behövs makes sam- överlåtelse behövs makes sam-

tycke enligt 6 kap. 4 § giftermåls- tycke enligt — äktenskapsbalken, balken, skall makens samtycke ges skall makens samtycke ges till avtill avtalsförslaget. talsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläg-

gandet, får hembudet avvisas.

1. Denna lag träder I kraft den I januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 8 § lägen (1985:658) om arrendatorers rätt att

förvarva arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

pr

Hembud sker hos arrendenämn- Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av den genom skriftlig anmälan av jordägaren. Jordägare skall härvid Jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skriftligt förslag till köpeavtal som

skall innehålla uppgift om köpeskil- skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendo- lingen för den hembjudna egendo-

men och övriga villkor för förvär- men och övriga villkor för förvär-

vet. Om det för en överlåtelse be- vet. Om det för en överlätelse be-

hövs makes samtycke enligt 6 kap. hövs makes samtycke enligt äk- 4 § giftermålsbalken, skall makens tenskapsbalken, skall makens samsamtycke ges till avtalsförslaget. tycke ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer jordägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer jordågaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

I. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2, Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

4 Riksdagen 198687.1 saml. Nr 86

27 Förslag till Prop. [986/87:86

Lag om ändring 1 konkurslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § konkurslagen (1987:000) skall ha

töljunde lydelse.

Exdelse entigt prop. 1986/87:90 Föreslagen lydelse

4 kap.

78 Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid

vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd män eller avstått från

egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott. går i

motsvarande mån åter. om bodelningshandlingen har kommit in till rätten senare än tre är före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter

bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om

det fallet uti gäldenären har avstått

från egendom mot att en fordran

mot honom har lagts ut på hans lott

gäller inte. om egendomen utgjorde

makarnas gemensamma bostad el-

ler bohag och övertogs av den and-

ra maken med stöd av bestämmel-

serna i Il kap. 8 § äktenskapsbal-

ken.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammmanträde den 4 december 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson. Bodström, Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström.

Wickbom, Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m. m.

I Inledning

Regeringen har i prop. 1986/87:1 föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. äktenskapsbalk.

2. lag om ändring i ärvdabalken. och

3. lag om sambors gemensamma hem.

I fråga om den huvudsakliga innebörden av äktenskapsbalken och de andra lagförslag som förelagts riksdagen genom propositionen hänvisas till denna.

Äktenskapsbalken och lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen) innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. Förslag

till sådana bestämmelser läggs fram i denna lagrådsremiss. Den innehåller också förslag till följdändringar i ett stort antal lagar. De flesta av dessa följdändringar är av lagteknisk art.

Prop. 1986/87:1 bygger på förslag som har lagts fram av familjelagssakkunniga fledamöter, se prop. s. 37) i betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk och på vad som kommit fram vid remissbehandlingen av det

betänkandet. En sammanfattning av betänkandet samt en förteckning över

remissinstanserna och en remissammanställning finns i bilagorna I och 3 till propositionen,

Betänkandet innehåller också ett förslag till lag om införande av äkten-

skapsbalken och förslag till följdlagstiftning. Till protokollet i förevarande

lagstiftningsärende bör dessa lagförslag fogas som bilaga I.

I anslutning till den följdlagstuiftning som föranleds av prop. 1986/87:1

bör även behandlas ett förslag till ändring i brottsbulkens bestämmelser om bodräkt och om åtalsbegränsning för vissa tillgreppsbrott mot närstående,

vilket förslag har lagts fram av förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) i betänkandet (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott (avsnitt 3.4.5 och 12.2.7). Betänkandet har remissbehandlats.

Förslagen till följdlagstiftning innehäller sakliga nyheter av någon bety- 51

delse framför allt när det gäller brottsbalken och försäkringsavtalslagen (1927:77). Eftersom det förslag ull ändring i 104 § försäkringsavtalslagen som läggs fram i det följande helt avviker från de sakkunnigas. har i oktober 1986 överläggningar i denna del hållits med företrädare för Stockholms tingsrätt. kammarkollegiet. arvs- och gåvoskattekommittén (Fi 1984:02), juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Sveri-

ges domareförbund. Folksam. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

och Försäkringsjuridiska föreningen. I dessa överläggningar har även familjelagssakkunnigas sekreterare dehagit. Under beredningen av förslaget till ändring i försäkringsavtalslagen har

vidare överläggningar hallits med företrädare för justiuedepartementen i

de andra nordiska länderna. I dessa överläggningar har också deltagit företrädare för de äktenskapsrättskommittéer som finns i Island och Norge. De lagförslag som har lagts fram i prop. 1986/87:1 medför behov av följdändringar i bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Denna lag ses för närvarande över av arvs- och gåvoskattekommittén. Chefen för finansdepartementet avser att senare lägga fram de förslag till ändrade arvsskatteregler som behövs för tiden till dess att en ny arvsskattelagstiftning på grundval av kommitténs arbete kan träda i kraft. I samband därmed kommer han också att lägga fram de förslag till följdändringar i kommunalskattelagen (1928:370) som behövs. Nägra följdändringar i dessa lagar föreslås därför inte i förevarande lagstiftningsärende. Förslaget till ändrad äktenskapslagstiftning medför också behov av en ändring genom lag i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. En sådan ändring kräver emellertid en ändring av den nordiska konvention som ligger till grund för förordningen. Inom justitiedepartementet har tagits initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder i syfte att åstad-

komma en sädan konventionsändring. Jag avser att återkomma i denna

fråga i ett senare lagstiftningsärende när konventionsändringen har kommit

till ständ.

Denna lagrädsremiss är disponerad på följande sätt. I en allmän motivering behandlas frågorna om

äktenskapsbalkens och sambolagens ikraftträdande i avsnitt 2.1,

ändringar i brottsbalken i avsnitt 2.2, ändringar i försäkringsavtalslagen 1 avsnitt 2.3, och övriga följdändringar i avsnitt 2.4.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna finns i specialmo-

tiveringen (avsnitt 4).

ro Allmän motivering

tJ 1 Äktenskapsbalkens och sambolagens ikraft trädande

Mitt förslag: Äktenskapsbalken och sambolagen skall träda i kraft

den I januari 1988. Den nya lagstiftningen skall i princip bli tillämp- 'n 2

lig i sin helhet vid ikraftträdandet.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag i den del det innebär att de nya lagarna skall bli ullämpliga fullt ut vid ikraftträdandet (se betänkandet s. 431).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag har lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Äktenskapsbalken och sambolagen innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. I överensstämmelse med familjelagssakkunnigas förslag bör dessa t stället tas upp i särskilda

lagar. s.k. promulgationslagar.

När det gäller frågan om lämplig tidpunkt för ikraftträdandet bör beaktas att viss, inte alltför kort tid bör förflyta mellan riksdagens beslut om reformen och reformens ikraftträdande. Enligt min mening bör tiden inte understiga sex månader. Den tiden behövs för att informera allmänheten om reformen, utbilda praktiskt verksamma jurister i de nya bestämmelserna och ge allmänheten och dessa jurister möjlighet att vidta förberedelser inför reformens ikraftträdande. Exempelvis kan testamenten och äktenskapsförord behöva upprättas eller bytas ut och samboavtal behöva skri-

vas.

Nyheterna i äktenskapsbalken gäller främst förmögenhetsordningen i äktenskap och behandlingen av makarnas egendom när ett äktenskap

upplöses. De regler som nu gäller på detta område tillkom i allt väsentligt när giftermålsbalken infördes år 1920. De grundar sig alltså på andra värderingar än dagens, och de framstår delvis som föråldrade. Många av

dem tillämpas inte heller. Genom äktenskapsbalken får vi en lagstiftning som bygger på nutida värderingar och som är anpassad till dagens samhälle. Mot denna bakgrund är det angeläget att äktenskapsbalken i sin helhet blir tillämplig vid ikraftträdandet. Även praktiska skäl talar för detta. När giftermålsbalken infördes är 1921 valde man att — med vissa undantag —

låta äldre giftermålsbalken vara tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden när äktenskapet hade ingåtts före ikraftträdandet av den nya balken. Undercen lång tid har vi alliså haft att tillämpa två olika regelssystem.

Detta har medfört stora olägenheter och det är angeläget att en liknande situation inte uppkommer i framtiden.

Principen bör alltså vara att äktenskapsbalken i sin helhet skall bli tillämplig omedelbart. Detta kommer inte i konflikt med den annars gällande, allmänna rättsgrundsatsen att en ny lag inte bör ges tillämpning på rättsförhållanden som har uppkommit före lagens ikraftträdande. Den rättsgrundsatsen anses nämligen inte gälla på familjerättens område (se KU 1974:60). Trots det bör man givetvis även på det området beakta de skäl som ligger bakom denna grundsats. när det kan vara motiverat. Det leder till att vissa undantag bör göras från principen om att äktenskapsbalken omedelbart skall få genomslag fullt ut. Det viktigaste av dessa undantag är att de nya bodelningsreglerna bör bli tillämpliga bara när talan om äktenskapsskillnad väcks eller den ena maken dör efter ikraftträdandet. Jag återkommer till detta I specialmotiveringen.

Mitt förslag: Bestämmelserna om bodräkt i brottsbalken upphävs.

mot närstående, ges en mera generell uttormning. Dessa bör bl.a.

omfatta var och en som inte endast tillfälligt sammanbor med gärningsmannen. Ansvarsfrihetsregeln för närstående vid skyddande

av brottsling ges en utformning som möjliggör en friare intresscavvägning.

Förmögenhetsbrottsutredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förstag vad gäller tillgreppsbrotten (se SOU 1983:50 avsnitten 3.4.5 och 12.2.7). Utredningen har inte behandlat frågan om straffansvar vid skyddande av brottsling.

Remissinstanserna: Förslagen har huvudsakligen tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Av hävd har i svensk rätt vissa brott behandlats mildare när den brottslige och hans offer äger en viss samhörighet. De

bestämmelser i brottsbalken som innehåller sådana regler bör ses över i

detta sammanhang. Bl.a. måste det övervägas om ett sådant samboförhällande som omfattas av sambolagen skall jämställas med äktenskap eller om andra lösningar är lämpligare.

Enligt 8 kap. 3 § skall makar. syskon, föräldrar och barn eller fosterföräldrar och fosterbarn som stjäl från varandra medan de sammanbor dömas för bodräkt. Detsamma gäller den som stjäl från dödsbo vari han är delägare eller som stjäl lösöre vari han är delägare. Straffet är böter eller

fängelse i högst ett år. Om flera medverkat i en stöld och någon av dem skall dömas för bodräkt. skall även de övriga dömas enligt den bestämmel-

sen med undantag för den som handlat med uppsåt att tillägna sig det

tillgripna. I 8 kap. 13 § finns bestämmelser om åtalsbegränsning vad gäller tillgreppsbrott som förövats mot vissa närstående. Med undantag för grov stöld, rån och grovt rån krävs vid sådana brott antingen angivelse från målsäganden eller att åklagaren finner att åtal är påkallat ur allmän syn-

punkt. Kretsen av anhöriga är vid och upptar make eller trolovad till gärningsmannen eller annan medverkande vid brottet, syskon, släkting i

rätt upp- eller nedstigande led, den som i första svågerlag är lika nära samt

Förmögenhetsbrottsutredningen föreslär att bestämmelsen om bodräkt skall upphävas. Utredningen uttalar i denna fråga följande:

Privilegieringen av vissa stölder såsom bodräkt är ålderdomlig. Stölder

från anhöriga har redan genom åtalsreglerna en tillräcklig särställning.

Stöld från samägare eller dödsbo innebär ofta att ett givet förtroende sviks

och framstår därför inte som mindre straffvärd än annan stöld. Som påpekats innebär specialregleringen att strafföreläggande inte kan förekomma vid bodräkt, trots att det är fråga om en privilegiering. Skäl tör att bibehälla bodräkt som särskilt brott finns därför ej (betänkandet s. 225).

Straffbestämmelsen om bodräkt är ett stadgande med gamla anor. Numera finns dock en sådan bestämmelse kvar endast för stöldbrott och alltså inte

för exempelvis förskingringsbrott. I förarbetena till de gällande bestäm-

melserna pekades främst på det värde som ligger i att bestämmelsen är

grundad på en inhemsk tradition och på att beteckningen bodräkt ansägs

lämpligare än stöld eller snatteri (se NJA II 1942 s. 345: jfr också NJA lI

1962 s. 205).

Bestämmelsen tillämpas förhållandevis sällan. Det hänger förmodligen

samman med de möjligheter åtalsreglerna ger mälsäganden att påverka om åtal skall ske. Under åren 1984 och 1985 aktualiserades bestämmelsen om

bodräkt i ett tjugotal fall, varvid ungefär hälften av fallen avgjordes genom domstolsförfarande; i resterande fall meddelades åtalsunderlåtelse.

För egen del vill jag framhålla att uttrycket bodräkt är ålderdomligt.

Detta i kombination med att benämningen används så sällan medför att det är sannolikt få människor som har klart för sig vad bodräkt innebär. I och med det kan man ifrågasätta om inte värdet av beteckningen som sådan har spelat ut sin roll. För mig framstår det som mindre lämpligt att använda en brottsbenämning vars innebörd inte är allmänt känd.

Som förmögenhetsbrottsutredningen har anfört kan stölder från anhöriga redan genom åtalsreglerna anses ha en tillräcklig särställning. Man kan som tidigare påpekats anta att förklaringen till att bodräkt förekommer så

förhållandevis sällan ligger just i kravet på angivelse från målsäganden. Enligt min mening är det också rimligt att målsäganden i stor utsträckning

själv får ha inflytande på om något som kan betraktas som en familjeange-

lägenhet skall behandlas av rättsväsendet. Beträffande oredlighets- och

trolöshetsbrotten har man också löst intressekonflikten enbart genom en

åtalsbegränsning.

Jag finner det inte heller stötande att tillgreppsbrott som begås mellan närstående eller mellan samägare betecknas som stöld eller snatteri. I och för sig kan vissa bodräktstillgrepp framstå som mindre straffvärda än det traditionella stöldbrottet, vilket för det mesta är ett angrepp från någon helt utomstående. Man kan tänka sig situationer vid känsloladdade separationer som får de inblandade att handla på ett sätt som annars är dem helt

främmande. I ett gemensamt hem kan det vara svårare att skilja mellan den

enes och den andres egendom. framför allt när det gäller ägodelar som de samboende gemensamt disponerar. Sådana förmildrande omständigheter kan emellertid vara skäl att rubricera tillgreppet som snatteri. Jag vill också peka på att det numera finns möjligheter att, om särskilda skäl föreligger. besluta om åtalsunderlåtelse för exempelvis stöld om man kan anta att påföljden blir villkorlig dom.

Å andra sidan kan sägas att tillgrepp från exempelvis samägare eller dödsbo kan innebära att ett givet förtroende sviks. Det är också svårt för de inblandade att skydda sig mot sådana brott. Dessa framstår därför knappast som generellt mindre allvarliga än en stöld av annat slag.

Vid en samlad bedömning finner jag att bodräktsbestämmelsen numera har spelat ut sin roll och bör upphävas. Den särställning som brott mellan

närstående ändå bör ha får beaktas genom åtalsbegränsningsregeln. Denna bör dock omarbetas något.

Förmögenhetsbrottsutredningen har behandlat även denna fråga. Förutom vissa redaktionella justeringar förordar utredningen dels att trolovad

ersätts med ”någon som ej blott tillfälligt sammanbor med gärningsman-

nen”, dels att svågerlag inte längre skall utgöra grund för begränsning av äklagarens ätalsrätt. Vad gäller trolovad hänvisar utredningen till att detta begrepp inte längre har någon rättslig innebörd tbetänkandet s. 252). Förslaget har under remissbehandlingen lämnats utan erinran med undantag för Helsingborgs tingsrätt som menar att trolovning visserligen inte längre är ett rättsligt begrepp men att förlovning är vanligt förekommande och motiverar särbehandling.

IHlikhet med förmögenhetsbrottsutredningen anser jag att varje sammanboende mellan målsägande och gärningsman som inte är helt tillfälligt bör ge målsäganden möjlighet att disponera över ätalet oavsett vad som är

grunden för samboendet. Det betyder att bestämmelsen kommer att omfat-

ta säväl samlevnad under äktenskapskiknande former som annan samlev-

nad. Att nägon närmare utredning inte kommer att krävas på denna punkt

är enligt min mening en fördel.

Dessutom bör bestammelsen liksom nu även omfatta vissa närstående oberoende av om gärningsmannen bor tillsammans med målsäganden. 1 princip anser jag att det saknas anledning att i det hänseendet göra någon begränsning i förhållande till nuvarande bestämmelse.

Jag vill emellertid ifrågasätta om man bör stanna vid uppräkningen i den gällande bestämmelsen. Även utanför de grupper som nu omfattas torde det kunna finnas så nära relationer att en särbehandling är motiverad. Jag

tänker då på exempelvis barn till ena parten i ett samboförhållande. Enligt min mening kan en särbehandling av relationen mellan barnet och den

andra parten vara motiverad även om de inte sammanbor stadigvarande.

Det bör beaktas att åtal alltid kan väckas när det är påkallat från allmän

synpunkt. Denna bedömning är givetvis beroende inte bara av brottets

grovhet utan också av hur nära relationen är i det konkreta fallet.

Mot denna bakgrund framstår den ordning som införts i vissa bestämmelser i rättegängsbalken som tänkbar även i detta sammanhang. Bl.a. i bestämmelser om jäv och vittnesphkt (se 4 kap. 12 § och 36 kap. 3 §) finns en exemplifierande uppräkning som avslutas med en angivelse av att

bestämmelsen omfattar även andra som är närstående på ett liknande sätt (fr prop. 1973:30 s. 68). Jag anser att detta är en lämplig avgränsning även

när det gäller åtalsbegränsning av det aktuella slaget.

Jag föreslår också en ändrad utformning av bestämmelserna om skyddande uv brottsling i 17 kap. 11 § brottsbalken samt en mindre ändring 1 36

kap. 5 § brottsbalken om hos vem förverkande till följd av brott kan ske. Som följd av att bestämmelsen om bodräkt upphävs bör också 8 kap. 4 § brottsbalken om grov stöld justeras något. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

2.3.1 Bakgrund Familjelagssakkunniga har lagt fram flera förslag till ändringar i försäk-

ringslagstiftningen. Förslagen berör framför allt försäkringsavtalslagens

bestämmelser om livförsäkringar. De sakkunniga har bl.a. föreslagit att det inte längre skall vara möjligt att jämka ett förmånstagarförordnande för

att tillgodose anspråk på giftorätt och laglott (104 § andra och tredje

styckena försäkringsavtalslagen) samt att det i lagen skall föras in en regel om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när försäkringstagaren inte har

gjort något förmånstagarförordnande.

Jag vill i denna del erinra om att försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) för närvarande arbetar på eu förslag till ny lagstiftning om livförsäkringar

och andra personförsäkringar. Det kan förväntas bli framlagt kring årsskif-

tet 1986/87. Som jag kommer att redovisa närmare i det följande bör slutlig ställning till vissa av familjelagssakkunnigas förslag tas först i samband med behandlingen av försäkringsrättskommitténs kommande förslag. Övriga förslag från de sakkunniga bör däremot prövas nu. Bl.a. bör övervägas om de nuvarande jämkningsreglerna i 104 § försäkringsavtalslagen

skall avskaffas eller ersättas av mer nyanserade regler.

2.3.2 Jämkning av förmånstagarförordnande

Mitt förslag: Ett förmånstagarförordnande skall kunna jämkas till

förmån för efterlevande make och bröstarvingar, om en tillämpning

av förordnandet skulle leda till oskäliga resultat. En särskild jämkningsregel skall gälla för det fallet att försäkringstagaren vid sin död

låg i skilsmässa eller var skild utan att ha gjort bodelning. Den efterlevande maken skall då ha rätt till jämkning för att få ut sin

bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya reglerna

skall preskriberas ett år efter det att bouppteckning har avslutats

eller dödsboanmälan har gjorts.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag såvitt

gäller det speciella fallet att försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras. I övrigt innebär de sakkunnigas föreslag att det inte skall finnas några jämkningsmöjligheter i fortsättningen (se betänkandet s. 275-278 och 468-469). En av de sakkunniga är skiljaktig och anser att jämkning bör kunna ske om någon annan än make eller bröstarvinge är förmänstagare (se betänkandet s. 488-489).

Remissinstanserna: Ungefär hälften av de remissinstanser som har berört frågan tillstyrker de sakkunnigas förslag att det inte längre skall finnas någon allmän jämkningsmöjlighet, framför allt med hänvisning till den

förenkling det innebär. Övriga ställer sig tvekande eller avvisande, särskilt om laglotten behålls. Flera remissinstanser diskuterar möjligheterna att

förändra nuvarande regler, de flesta med utgångspunkt från den reserva-

tion som har avgetts av en av de sakkunniga. Den jämkningsregel som

föreslås gälla när försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund

av äktenskapsskillnad har hunnit göras lämnas utan erinran av det fätal remissinstanser som har berört den.

Skälen för mitt förslag: Om den som har tecknat försäkring på sitt eget liv

inte har utsett någon förmänstagare, ingår det belopp som faller ut vid

försäkringstagarens död i kvarlåtenskapen och fördelas enligt vanliga

regler om bodelning och arv. Denna situation är emellertid mycket ovanlig i praktiken. Nästan alltid finns det ett förmänstagarförordnande som anger vem försäkringsbeloppet skall tillfalla. Förmånstagaren kan vara någon av

försäkringstagarens närmaste anhöriga eller någon utanför den kretsen.

När det finns ett förmånstagarförordnande, är huvudregeln enligt 104 & första stycket försäkringsavtalslagen att försäkringsbeloppet inre ingår i

kvarlåtenskapen. Förmänstagaren får i stället ett direkt krav mot försäkringsbolaget och behöver alltså inte gå vägen över dödsboet för att få ut

beloppet. Denna regel motiverades vid försäkringsavtalslagens tillkomst

med att den som ville åstadkomma en rationell familjeförsörjning genom

försäkring borde i viss utsträckning ha möjlighet att göra detta på ett gentemot dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt (se SOU 1925:21

s. 197—198, återgivet i NJA II 1927 s. 511-512; ifr också prop. 1927:33 s. 77—78).

För att inte huvudregeln skall kunna användas till att kringgå de tvingan-

de reglerna om giftorätt och laglott m.m. begränsas emellertid i paragra-

fens andra stycke verkningarna av försäkringstagarens förordnande. Vid beräkning av dödsbodelägares gftorätt, rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken (den s.k. basbeloppsregeln), rätt till vederlag eller rätt till laglott skall försäkringsbeloppet behandlas som om det hade

tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Ibland måste

förmänstagaren avstå en det av försäkringsbeloppet till försäkringstagarens make eller bröstarvingar, men i första hand är det fördelningen av den

egentliga bobehållningen som påverkas. Ett exempel kan belysa detta. Om den döde efterlämnar make och ett barn och bobehållningen uppgår till

300 000 kr samt försäkringsbeloppet till 100000 kr (utomstående förmåns-

tagare), blir den efterlevande makens bodelningsandel efter jämkning

200000 kr och barnets laglott 100000. Genom att påkalla tillämpning av

104 8 kan den efterlevande maken alltså föra över 50000 kr från barnet till

sig själv. Förmånstagarens rätt påverkas inte.

Jämkningsregeln i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren har gjort förordnandet oåterkalleligt på det sätt som framgår av 102 § andra

meningen försäkringsavtalslagen. Den gäller inte heller för sådana belopp från tjänstegrupplivförsäkring som tillfalter make, sambo eller bröstarvinge (104 § tredje stycket). och den gäller över huvud taget inte för

belopp från olycksfalls- eller sjukförsäkring (122 §). — En närmare redogö-

relse för reglernas innebörd samt deras inverkan på arvsbeskattningen finns i betänkandet (s. 266—268).

Den nordiska enigheten på detta område är begränsad. I Finland har man inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestämmelser i den finländska arvslagstiftningen fyller dock en liknande funk-

tion), och i Danmark kan jämkning inte göras gällande mot make eller

bröstarvinge. I Norge, där man hittills har haft regler som legat relativt nära de svenska, har forsikringsavtalelovutvalget föreslagit att försäkrings-

avtalslägens nuvarande regler skall ersättas av en mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara "klart urimelig” mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren försörjde eller var skyldig att försörja. skall jämkning kunna ske. Vid prövningen skall man

fästa vikt vid syftet med förordnandet. den försörjdes och förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983:56 s. 14, 115 och 127-129).

Det nuvarande svenska regelsystemet är behäftat med påtagliga brister.

Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och gåvoskattelagen

om beskattning av förmånstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga har

behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av

de i 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av flera försäk-

ringar av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas i anspråk: skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skattemässig art eller avse utmätningsskyddet. Besvärliga tillämpningsfrågor

uppkommer också om försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med förmånstagarförordnandet. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla medborgare.

Till detta kommer att reglerna inte utgör något verksamt skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren att förordnandet skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna ur spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren

eller från början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen redan före försäkringsfallet. Å andra sidan kan reglerna, om dessa möjlig-

heter inte utnyttas. leda till att försäkringstagarens vilja sätts åt sidan i många fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha varit fullt rimligt att förordnandet följdes.

I remissyttrandena har diskuterats en del möjliga förändringar inom ramen för det nuvarande systemet. En möjlighet som har nämnts är att jämkning skulle kunna ske vid kapitalförsäkring enligt kommunalskattelagen (1928:370) men inte vid pensionsförsäkring. En annan möjlighet är att man beträffande en efterlevande make skulle jämka bara för att tillgodose

makens rätt enligt basbeloppsregeln (13 kap. 12 § giftermålsbalken). Det

förslaget förutsatte emellertid att laglotten skulle avskaffas i enlighet med de sakkunnigas förslag. Enligt vad som har föreslagits i prop. 1986/87:1 skall laglotten behållas. En ytterligare möjlighet är att man, som en av de sakkunniga och flera remissinstanser har föreslagit, skulle jämka bara om förmånstagaren är någon annan än make eller bröstarvinge (jfr vad som

nyss sagts om dansk rätt; se också Hanseus i Nordisk Försäkringstidskrift

1983 s. 320).

Liksom de sakkunniga anser jag att varje lösning som innebär att man

gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer

nuvarande ramen blir systemet krängligt. Resultatet blir ofta svårt att förutse och inte sällan otillfredsställande.

Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotten och skyddet

för efterlevande make som jag har intagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. (avsnitt 2.5.1—2.5.4) att jag inte kan ansluta mig till de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag menar

visserligen att man bör respektera försäkringstagarens vilja i större ut-

sträckning än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tunke på barn som

inte bor eller har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte

utesluta varje möjlighet till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsätt-

ningen kunna jämkas eller sättas åt sidan helt, om en tillämpning av

förordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Bedömningen bör således

göras mer nyanserad än för närvarande. Särskilt bör man beakta vilka skäl

försäkringstagaren har haft för sitt förordnande samt de ekonomiska för-

hållandena på ömse sidor. Jag förordar alltså en jämkningsregel av detta

slag.

Jag övergår nu till att behandla frågan om den närmare utformningen av

en sådan regel. Jag vill nämna att den lösning som jag har stannat för i allt

väsentligt har godtagits vid de överläggningar med olika berörda intressenter som har hållits i lagstiftningsärendet (se avsnitt 1). Inte heller har man

vid de nordiska överläggningar som hållits haft något att erinra mot att man

i Sverige nu lägger fram förslag med detta innehåll.

Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt den nya regeln, till skillnad från vad som gäller för närvarande, vara möjlig vid alla typer av personförsäkring och oavsett om förmånstagarförordnandet har

kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av

försäkring det gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt.

En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en cfterle-

vande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har

sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än

sådan som utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt

begagnande. Försäkring ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. De har inte heller rätt till arv efter varandra. Jämkningsregeln bör därför inte göras tillämplig på sambor.

Jämkningen bör vara en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte längre påverka fördelningen av den egentliga bobehällningen. En sådan

ändring, som higger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavtalslagen, gör systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd

förenkling. Det är främst I skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga reglerna om bodelning och arv och å andra sidan de speciella fördelningsreglerna i försäkringslagstftningen som de nuvarande svårigheterna har uppstätt. 60

underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen enligt 2 § preskriptions-

lagen (1981:130): jfr NJA 1976 s. 90. Att jämkningskrav på så sätt kan framställas även efter läng tid kan leda till olyckliga resultat i enskilda fall. Det har därför vid olika tillfällen framförts önskemäl om införande av en särskild tidsfrist (se yttrande av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i

det angivna rättsfallsreferatet). Önskemålen är enligt min mening befo-

gade, och de vinner i styrka om jämkningen 1 fortsättningen skall göras

efter en skälighetsbedömning. Jag föreslår därför att möjligheten att begära jämkning enligt den nya regeln begränsas till en tid av ett år från det att bouppteckning efter

försäkringstagaren avslutades eHer dödsboanmälan gjordes. Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligt 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken gäller om krav på nedsättning av gåva. En motsvarande bestämmelse ingår i det norska förslaget.

Om det vid försäktingstagarens död pågår mål om åktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make. skall enligt 9 kap. 11 § äktenskapsbalken bodelning göras enligt de regler som gäller för bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid

dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har

gjorts.

Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar. om de inte innefattar rätt till egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken). som andra tillgångar. Det värde som försäkringen hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i bodelningen. Om det vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet att tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte

kan få ut sin andel i bodelningen. De sakkunniga föreslär att försäkringen i denna situation skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och att förmånstagaren vid

behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan

förmånstagaren bli tvungen att avstå från hälften av det värde försäkringen

hade före dödsfallet.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterlevande makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den ettärsfrist som jag nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Nuvarande jämkningsregler

är alltför krångliga och svårtillämpade. De leder också till slumpartade och

ibland olämpliga resultat. De bör därför ersättas av cn smidigare regel, som dels gör det möjligt att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. dels gör jämkningen till en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och den som begär jämkning. För det speciella fallet att försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras, bör det införas en regel som garanterar att den andra makens rätt I 61 bodelningen inte försämras genom dödsfallet.

make

Min bedömning: Några lagbestämmelser om skyldighet för försäk- |

ringstagaren och försäkringsbolaget att underrätta försäkringstaga-

rens make om ett förmånstagarförordnande bör inte införas. |

Familjelagssakkunnigas förslag: Försäkringstagaren skall vara skyldig att underrätta sin make. om försäkringstagaren sätter in eller utesluter maken som förmånstagare. Några sanktioner för en försäkringstagare som under-

låter att hälla sin make underrättad föreslås inte. Försäkringsbolaget skall

vara skyldigt att på förfrågan underrätta maken om i vilken omfattning

denne är förmånstagare. Det förslaget kräver en ändring i försäkringsrörel-

selagen. där utlämnande av sådana uppgifter nu förbjuds (se betänkandet

s. 65, 80—81. 278—280. 465—466 och 477). En av experterna avstyrker

förslagen (se betänkandet s. 492-493).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har berört frågan är tveksamma eller negativa tll de sakkunnigas förslag. Särskilt förslaget om försäkringsbolagets upplysningsskyldighet har mött kritik. Endast försäkringsinspektioncen tillstyrker båda förslagen.

Skälen för min bedömning: Enligt 1 kap. 4 § äktenskapsbalken skall makar lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens eko-

nomiska förhällanden skall kunna bedömas. Häri ingår naturligtvis i mänga

fall upplysningar om de försäkringar som makarna har. I samband med bodelning finns det enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken möjlighet att genom vitesföreläggande av domstol tvinga fram upplysningar av en tredskande make. I övrigt är regeln inte förenad med någon sanktion.

Enligt 10 § datalagen (1973:289) har den som är registrerad i ett databaserat personregister en i stort sett ovillkorlig rätt att få veta vilka uppgifter

som finns registrerade om honom eller henne. Enligt 7 kap. 20 § försäk-

ringsrörelselagen (1982:713) gäller dock ett undantag från denna princip.

Ett försäkringsbolag får enligt denna bestämmelse inte lämna uppgift om

ett förmänstagarförordnande till förmänstagaren, om förordnandet är re-

gistrerat i ett personregister enligt datalagen. Försäkringsbolagen anser

vidare att de på grund av avtalsförhållandet till försäkringstagaren alltid är skyldiga att hålla dennes förordnande hemligt före försäkringsfallet, oav-

sett hur uppgifterna har registrerats. I det lagstuftningsärende som ledde fram till 1982 års försäkringsrörelselag föreslog Svenska Försäkringsbolags Riksförbund att det i den lagen skulle införas en generell sekretessbestämmelse efter förebild av bankrörelselagstiftningen. Departementschefen fann att förbundet hade anfört beaktansvärda skäl för sitt förslag men ansåg samtidigt att frågan behövde övervägas ytterligare och att den därför borde lösas i ett annat sammanhang (se prop. 1981/82:180 s. 202-203).

Jag delar självfallet de sakkunnigas åsikt att det är viktigt att makar

håller varandra insatta i sådana försäkringsfrågor som rör familjens ekonomi. Särskilt angeläget är det att inte en av makarna oriktigt tror att han eller hon är förmånstagare till en försäkring som maken vet att den andra maken har. Som remissinstanserna har framhållit finns det emellertid flera skäl

gil.

Till att börja med måste konstateras att ingen av reglerna skulle ge maken något särskilt effektivt skydd. Inte ens ett positivt besked från

försäkringsbolaget om att maken är förmånstagare ger denne någon egent-

lig trygghet. eftersom försäkringstagaren när som helst därefer kan åter-

kalla förordnandet eller begära återköp av försäkringen utan att maken får kännedom om det. Och man kan knappast räkna med att en osanktionerad regel om skyldighet för försäkringstagaren att lämna upplysningar till sin

make skall ha någon effekt — vid sidan av I kap. 4 § äktenskapsbalken — i

ett äktenskap där sådana upplysningar inte lämnas frivilligt, Här kan den nya jämkningsregeln i 104 § andra stycket få större betydelse. Den som gör ett förmånstagarförordnande till någon annan än sin make har ett gott skäl

att berätta detta för maken, eftersom en underrättelse i god tid ökar

möjligheterna att förordnandet skall stå sig mot ett jämkningsanspråk (se vidare nedan i specialmotiveringen till 104 §).

Till detta kommer att båda de föreslagna reglerna strider mot den vedertagna principen att testamenten och liknande förfoganden över huvud taget får hållas hemliga under den förfogandes livstid. I mänga fall skulle det dessutom bli svårt eller omöjligt att ge besked om att maken nte var förmånstagare utan att samtidigt indirekt upplysa om att försäkringstagaren hade gjort ett annat förordnande, vars innebörd dennes make säkert ofta skulle kunna ana sig till.

2.3.4 Fördelning av försäkringsbeloppet när förmånstagare saknas

Min bedömning: Frågan om en särskild fördelningsregel för det fall att det inte finns något förmånstagarförordnande bör prövas slutligt

först i samband med behandlingen av de förslag som kan bli resulta-

tet av försäkringsrättskommitténs arbete.

Familjelagssakkunnigas förslag: De sakkunniga har föreslagit en särskild regel i försäkringsavtalslagen om fördelning av försäkringsbeloppet när det inte finns något tförmånstagarförordnande vid försäkringstagarens död.

Beloppet skall enligt förslaget tillfalla 1 första hand försäkringstagarens

make och i andra hand hans eller hennes arvingar och universella testa-

mentstagare. Efterlevande make skall inte ha rätt till något belopp, om det vid försäkringstagarens död pågick ett mål om äktenskapsskillnad mellan makarna tse betänkandet s. 65, 280-282 och 466-467).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag har fått ett blandat mottagande. Några remissinstanser godtar förslaget eller lämnar det utan erinran.

Andra avstyrker förslaget helt. medan åter andra i princip godtar en regel av den föreslagna typen men föreslår en annan fördelning av beloppet. De

remissinstanser som är kritiska har hävdat att försäkringar utan förmånsta-

garförordnande är så sällsynta att någon särskild fördelningsregel inte

behövs. Det har vidare gjorts gällande att det kan ha varit försäkringstaga-

rens avsikt att beloppet skall ingå i kvarlåtenskapen för att betala hans eller

hennes skulder eller tillgodose en legatarie. Det har också hävdats att det inte finns skäl att gynna försäkringstagarens make på ett så markerat sätt som de sakkunniga har föreslagit. Särskilt från Folksams sida har framhållits att regeln kan välla vissa praktiska svårigheter: bl.a. skulle den inte passa för vissa försäkringar av typ begravningshjälp. Försäkringsrättskom-

mittén har uppgett att den vill tona ned förmånstagarförordnandets bety-

delse för utmätningsskyddet och arvsskatteprivilegieringen och att detta enligt kommitténs mening lagtekniskt görs bäst genom att alla förvärv av försäkringsbelopp görs till förmånstagarförvärv. Kommittén avser därför

att ta med en liknande regel i sitt kommande förslag om ny personförsäk-

ringslagstiftning.

Skälen för min bedömning: Om det vid försäkring på försäkringstagarens eget liv saknas förmånstagarförordnande vid hans eller hennes död, kom-

mer det utfallande beloppet att ingå i kvarlätenskapen efter försäkringsta-

garen och fördelas på samma sätt som egendomen i övrigt. Från de efterle-

vandes synpunkt har denna ordning den nackdelen. jämfört med vad som normalt gäller när det finns ett förmånstagarförordnande, att försäkringsbeloppet blir tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer och att man går miste om de förmåner vid arvsbeskattningen som tillkommer en förmånstagare. En fördel, å andra sidan. är att beloppet kan fördelas helt i enlighet

med de önskemål som försäkringstagaren kan ha gett uttryck åt i testamen-

te.

Det kan finnas goda skäl att behandla alla förvärv av försäkringsbelopp lika på det sätt som de sakkunniga och försäkringsrättskommittén har

förordat. Med hänsyn till att det i praktiken är sällsynt att försäkringar

saknar förmånstagarförordnande är det emellertid inte någon brådska med

en sådan reform, och uppenbarligen återstår det vissa lagtekniska och försäkringstekniska problem att lösa. Jag förordar därför att frågan om införande av en särskild fördelningsregel får anstå till dess att resultatet av försäkringsrättskommitténs pågående arbete med en ny personförsäkringslagstiftning föreligger. Kommittén har i sitt arbete möjlighet att överväga

olika praktiska frågor som har aktualiserats i remissvaren, t.ex. hur en försäkringstagare skall gå till väga som vill att beloppet skall användas för

att betala hans eller hennes skulder. Jag vill dock framhälla att den nya

regeln enligt min mening inte bör medföra större förändringar i den fördelning som för närvarande görs i motsvarande situationer än som är påkallat av tekniska skäl. Fördelningen bör alltså göras i så nära anslutning som

möjligt till fastlagda principer för bodelning och arv.

Ett par av de sakkunnigas övriga lagförslag, nämligen de som avser 3,

115 a och 116 §§ försäkringsavtalslagen, 20 kap. 5 § första stycket ärvda-

balken samt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, är helt eller till

största delen konsekvenser av den särskilda fördelningsregeln. Också dessa ämnen får i mån av behov tas upp i samband med behandlingen av

försäkringsrättskommitténs kommande förslag.

2.4¶Övriga följdändringar

Bortsett från de frågor som jag nu har berört är de lagändringar som

föreslås i denna lagrådsremiss av huvudsakligen lagteknisk karaktär. Flera

av dem har nämnts redan i prop. 1986/87:1. Det gäller t.ex. den ändring i föräldrabalken som innebär att överförmyndarens tillstånd skall inhämtas,

om en förmyndare eller god man vill låta en omyndig avstå från sitt arv

9 § ärvdabalken i prop. 1986/87:1: jfr prop. s. 239). Eu annat fall är den

ändring i jordabalken som innebär att lagfart inte kan beviljas på gåva av

fastighet mellan makar förrän gåvan har registrerats enligt bestämmelserna

i äktenskapsbalken: jfr prop. 1986/87:1 s. 75. En fråga av principiellt slag är emellertid om införandet av den nya sambolagen bör medföra att sambor i lagstiftningen mera allmänt skall

likställas med makar. Enligt gällande rätt likställs sambor med makar genom uttryckliga lagbestämmelser endast i ett mindre antal fall. I törarbetena till olika lagbestämmelser har dock gjorts uttalanden som syftar till att

i viss utsträckning jämställa sambor med makar. Detta gäller särskilt inom det fastighetsrättsliga området (se t.ex. beträffande arrendelagstiftningen prop. 1983/84:136 s. 103, beträffande jordförvärvslagstiftningen prop.

1978/79:85 s. 21 och beträffande lagstuftningen om ombildning till bostads-

rätt prop. 1981/82:169 s. 79).

I två fall under senare år har frågan om att likställa sambor med makar varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i samband med behandlingen av arrendelagstiftning.

19 kap. 31 § jordabalken finns en regel om överlåtelse till anhöriga av

jordbruksarrende i vissa fall. Regeln tillkom genom lagstiftning år 1984. När det gäller den krets av anhöriga till vilken överlåtelse kan ske erinra-

des i den proposition som låg till grund för lagstiftningen om att jordägaren.

enligt 9 kap. 8§& första stycket 3 jordabalken, kan återta arrendestället endast om jordägaren själv, hans eller hennes make eller avkomling skall

bruka det. Enligt föredragande departementschefen var det med hänsyn härtill inkonsekvent att medge arrendatorn en mera vidsträckt överlåtel-

serätt (prop. 1983/84:136 s. 60). Lagutskottet delade i och för sig departe-

mentschefens uppfattning att reglerna om jordägarens självinträde kunde vara vägledande. Utskottet ansåg dock att det fanns starka skäl för att såväl i självinträdesfallen som i överlåtelsefallen med make jämställa den som jordägaren respektive arrendatorn sammanlever med under äkten-

skapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att frågan om sambors ekono-

miska förhällanden övervägdes inom justitiedepartementet ansåg sig utskottet visserligen inte då böra förorda en ändring av arrendereglerna.

Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande lösning i

samband med ställningstagandet till familjelagssakkunnigas förslag. Riks-

dagen följde utskottet (LU 1983/84:35. rskr 394).

Också vid sin behandling av förslaget till lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället (SFS 1985:658) tog lagutskottet upp frågan om att

jämställa sambor med makar. Enligt utskottet var det en strävan inom den

familjerättsliga lagstiftningen att så långt möjligt jämställa sambor med makar. Det fanns därför — ansåg utskottet — starka skäl för att i den aktuella lagen föra in ett uttryckligt undantag också för dem som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att frågan om lagstiftning om sambors ekonomiska förhållanden fortfarande

S Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

var aktuell, ansåg sig utskottet visserligen inte då böra förorda någon ändring i reglerna. Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande lösning i samband med ställningstagandet till förslagen om sambors ekonomiska förhållanden. Riksdagen följde utskottet (LU 1984/85:35, rskr. 309).

När det gäller frågan huruvida sambor i lagstiftningen mera allmänt skall likställas med makar är min bedömning följande.

Den lagreglering för sambor som regeringen har föreslagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. grundar sig på uppfattningen att man inte bör skapa så utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad som skulle kunna betecknas som ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet (se prop. 1986/87:1 s. 40). De som vill att ett mera heltäckan-

de juridiskt system skall tillämpas på deras samlevnad fär alltså låta regi-

strera sin samlevnad genom att ingå äktenskap. Avsikten är att lagstiftningen genom lägen om sambors gemensamma hem i begränsad utsträck-

ning skall tillhandahålla lösningar på praktiska problem av juridisk art när det är särskilt påkallat för att skydda den svagare parten i ett samboförhål-

lande.

Alt i fastighetsrättslig eller annan lagstiftning allmänt jämställa sambo

med make skulle alltså strida mot den syn på frågan om lagreglering av

samboförhållanden som ligger till grund för förslagen i den nyss nämnda propositionen. I stället bör man enligt min mening analysera varje lagstiftningsfräga för sig och överväga i vad mån det — främst med hänsyn till den svagare parten — är påkallat med särskilda lösningar av de juridiska problem som kan uppstå vid samboförhållanden. I gällande fastighetsrättslig och annan lagstiftning finns ofta en särskild reglering som innebär att en

sambo i praktiken jämställs med make. Enligt min mening är det en

tillfredsställande lösning.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att föreslå några

ändringar av det ovan antydda slaget i t.ex. arrendelagstiftningen. I enlig-

het härmed innebär också de ändringar som föreslås i hyreslagstiftningen

(12 kap. jordabalken) i huvudsak bara anpassningar till den nya sambolagen.

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma

hem,

lag om ändring i föräldrabalken,

BOW

lag om ändring i jordabalken,

AA lag om ändring i brottsbalken,

lag om ändring i rättegångsbalken,

lag om ändring i utsökningsbalken,

Ne lag om ändring I sjölagen (1891:35 s. 1). 66

9. lag om ändring t lagen (1904:26 s. I) om vissa internationella rättsför-

hållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225), 12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:823) angående vissa utfästelser av gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-

den, 15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk, 16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbi-

drag. 17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

18. lag om ändring I fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:4327), 20. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), 21. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 22. lag om ändring I vapenlagen (1973: 1176). 23. lag om ändring i riksdagsordningen, 24. lag om ändring i gruvlagen (1974:342), 25. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, 26. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning ull bostadsrätt, 27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt alt förvärva

arrendestället. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Samråd har skett med statsrådet Johansson beträffande lagförslag 17,

med chefen för jordbruksdepartementet beträffande lagförslag 19, med

chefen för bostadsdepartementet beträffande "lagförslagen 4, 20 och 26

samt med chefen för industridepartementet beträffande lagförslag 24.

4¶Specialmotivering

I det följande används förkortningarna ÄktB för äktenskapsbalken. GB för

giftermålsbalken, ÄB för ärvdabalken, Äktp för lagen om införande av

äktenskapsbalken, BrB för brottsbalken och FAL för lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

4.1¶Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken (lagförslag 1)

Äktp innehåller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till ÄktB. Den

inleds med vissa allmänna bestämmelser (1—3 §§). Därefter följer ett av-

snitt om tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken (4-7 §§). De närmaste följande paragraferna (8—14 §§)

innehäller övergångsbestämmelser till olika regler i ÄktB, varefter Äktp 67

avslutas med tre paragrafer om äktenskap som har ingåtts före år 1921

(15-17 §§).

Ikraftträdande m.m.

18 Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. (Jfr I $i de sakkunnigas lagförslag 2)

Skälen för att reformen skall träda i kraft den I januari 1988 har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Ikraftträdandebestämmelsen till förslaget till lag om ändring i ÄB är

utformad så att ärvdabalksändringarna kommer att träda i kraft samma dag som ÄktB (se prop. 1986/87:1 s. 31). I förevarande lagstiftningsärende

föreslås också en särskild lag om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (lagförslag 2). Även i det lagförslaget har tidpunkten för

ikraftträdandet satts till den I januari 1988.

2§

Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

(Jfr 2 &1 de sakkunnigas lagförslag 2)

Lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad reglerar frågor som i fortsättningen kommer att regleras i ÄktB.

1959 års lag skall alltså upphöra att gälla när reformen träder i kraft. Den

lagen har tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till och med utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:910). Den kan emellertid genom den nya lagstiftningens ikraftträdande upphävas

ett år tidigare. Enligt 11 § Äktp skall dock bestämmelserna i 1959 års lag

fortfarande tillämpas, om talan om äktenskapsskillnad har väckts eller någon av makarna har avlidit före ikraftträdandet.

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken gäller nu och

bör inte upphävas (se 15 §). Det innebär att äldre giftermålsbalken, som är

tillämplig på äktenskap som har ingåtts före år 1921, fortfarande kommer att gälla för dem. Att vissa regler i ÄktB skall gälla även för äldre äkten-

skap framgår av 15—17 §§.

38 Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmel-

serna tillämpas.

(Jfr 3 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

I paragrafen har på brukligt sätt tagits upp en bestämmelse som anger att om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en 68

föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i ÄktB, den nya bestämmelsen i stället skall utlämpas.

I denna lagrådsremiss föreslås beträffande flera lagar att hänvisningar till GB skall bytas ut mot hänvisningar till ÄktB. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns andra lagar som innehåller en hänvisning till GB. I

sådana fall blir alltså förevarande paragraf tillämplig.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i

giftermålsbalken

I samband med ändringar i GB har i många fall ställts upp övergångsbe-

stämmelser enligt vilka äldre bestämmelser fortfarande skall gälla eller

tillämpas i vissa fall. Sådana övergångsbestämmelser till ändringar i GB behåller sin giltighet även efter det att GB har upphört att gälla i den mån

de är avsedda att reglera övergången från äldre till ny lag. Övergångsbe-

stämmelser som inte är av den karaktären upphör däremot att gälla, om inte annat sägs.

Huvudprincipen bakom övergängsbestämmelserna i samband med att ÄktB träder i kraft är emellertid, som redan har nämnts, att ÄktB skall tillämpas även om ett äktenskap har ingåtts före ikraftträdandet. Att GB skall tillämpas i vissa undantagsfall framgår av 8—14 §§ förevarande promulgationslag. Av övergångsbestämmelser till ändringar i GB följer att det i vissa av dessa fall kan bli aktuellt att någon gång tillämpa en äldre lydelse av GB:s bestämmelser.

14—7 §§ förevarande promulgationslag är det däremot fråga om ett antal

undantag från huvudprincipen att ÄktB skall tillämpas. i vilka det direkt anges I lagtexten att det inte är GB generellt utan en äldre lydelse av GB

som skall tillämpas i stället för ÄktB. Valet har här alltså inte stått mellan

att tillämpa GB eller ÄktB utan mellan att tillämpa antingen en äldre

lydelse av GB eller ÄktB.

4§

Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om ändring

i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Genom ändringar i giftermålsbalken år 1970 (se SFS 1970:999), vilka

trädde i kraft den I januari 1972, infördes en ny paragraf (13 a §) i 13 kap.

Paragrafen behandlar verkan av en bodelning som resulterat i att makarna

har fått skilda andelar av en fastighet. I övergångsbestämmelserna till den

lagändringen anges bl.a. (tredje stycket i övergångsbestämmelserna) att

frågan om giltigheten av en före år 1972 förrättad bodelning som innebär att

en del av en fastighet har kommit i en särskild ägares hand fortfarande skall bedömas med tillämpning av de regler som gällde före lagändringen.

13 kap. 13 a §& GB motsvaras av 13 kap. 5 § ÄktB.

Den ifrågavarande övergångsbestämmelsen till 13 kap. 13 a & GB bör

gälla även sedan ÄktB har trätt i kraft. En föreskrift om det har tagits in i förevarande paragraf. 69

Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermälsbalken skall fortfarande gälla. såvitt gäller verkan av hemskillnad. (Jfr 10 § 1 de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förstaget är att verkan av hemskillnad fortfarande skall bedömas med tillämpning av de regler som gällde före är 1974. Bakgrunden är följande. Hemskillnadsinstitutet avskaffades genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1974. I övergångsbestämmelser föreskrevs att äldre lag fortfarande skulle gälla i fråga om verkan av hemskillnad. Det innebär bl.a. att egendom som en make har förvärvat efter hemskillnaden är hans eller hennes enskilda. Familjelagssakkunniga har föreslagit att detta inte längre skall gälla när hemskillnaden har förfallit genom att makarna har flyttat samman. Det främsta skälet är att det i en hel del fall har förekommit att makar inte har insett att deras egendom förblir enskild när de har flyttat samman efter en hemskillnadsdom. När de senare — kanske sedan en villa eller annan egendom har anskaffats — åter har råkat i konflikt har lagregeln kunnat leda till ett orättvist resultat. Det kan naturligtvis inträffa fall av det slag som familjelagssakkunniga har angett. Ä andra sidan mäste man räkna med att mänga har inrättat sig efter den lagsuftning som faktiskt har gällt. Det inger därför betänkligheter att genom lag nu ändra den egendomsordning som har bestått under många

år.

Ett alternativ som jag har övervägt är att föreskriva att egendom, som makar som har flyttat samman efter en hemskillnadsdom förvärvar efter ÄktB:s ikraftträdande. skall vara giftorättsgods. Med hänsyn till de ökade möjligheterna till jämkning vid bodelning som ÄktB medger och vad jag anfört ovan har jag dock stannat för att föreslå att nuvarande övergångsregler om verkan av hemskillnad skall gälla även i fortsättningen.

68 Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om

ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall

dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyl-

dighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning äktenskapsbalken.

(fr 4 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket De övergångsbestämmelser som åsyftas avser den omfattande lagstiftning i fråga om makars underhållsskyldighet som trädde i kraft den I juli 1979. Förslaget innebär att den övergångsreglering som beslutades i det sammanhanget fortfarande skall gälla. 70

Punkt 2 avser vissa tidigare gällande regler om att en make kan ingå rättshandlingar med förpliktande verkan för den andra maken och om att

hustrur på visst sätt ansvarar för vissa skulder. Innebörden av förevarande förslag är att den nu gällande övergångsregleringen fortfarande skall gälla.

I punkt 6 föreskrivs att bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet.

Vidare föreskrivs att bestämmelsen i 11 kap. 14 § andra stycket GB i dess

äldre lydelse om att bidrag skall upphöra att utgå, om den underhållsberät-

tigade har ingått nytt äktenskap. fortfarande skall gälla i fråga om bidrag

som har bestämts före ikraftträdandet.

Andra stycket Av andra stycket framgår att bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser — oavsett när detta har skett — skall fullgöras enligt

bestämmelserna i ÄktB och att ÄktB ocksä gäller i fråga om jämkning av

sådan bidragsskyldighet. Bestämmelserna har alltså i sak samma innehäll som punkt 7 första meningen och punkt 8 i övergångsbestämmelserna till

1978 ärs ändringar + GB. Det är inte någon saklig skillnad i dessa delar

mellan ÄktB och nu gällande lydelse av GB. Här kan tilläggas att även underhållsskyldigheten — när frågan om jämkning har aktualiserats — skall bestämmas enligt ny lag tjfr NJA 1984 s. 487).

78 Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Innebörden av paragrafen är att den före den 1 juli 1981 gällande regleringen i fråga om dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skulder fortfarande skall gälla om dödsfallet har inträffat före den angivna dagen.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

I 7 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om makars egendom. Kapitlet innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet för en make att inhämta den

andra makens samtycke till dispositioner över egendom (s.k. rådighetsinskränkningar).

I 8 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om gåvor mellan makar.

Enligt GB är huvudregeln att äktenskapsförord krävs för gåvor mellan makar. ÄktB innebär bl.a. att äktenskapsförord inte längre skall användas

vid gåva mellan makar, att en gåva blir bindande mellan makarna enligt

allmänna förmögenhetsrättsliga principer eller genom awt den registreras och att en gåva blir bindande mot givarens borgenärer genom att registreras hos tingsrätten (för gåva av vissa slag av egendom skall dock krävas

även annan åtgärd. se prop. 1986/87:1 s. 73 ff).

Som redan har antytts krävs enligt GB inte alltid äktenskapsförord vid 71

ringsöverföringar. Om det under ett kalenderår har uppkommit en bespa-

ring på en makes inkomster, får högst hälften av denna besparing — utan att äktenskapsförord behöver upprättas — före utgången av följande år

föras över till den andra maken utan vederlag. Större belopp än 5 000 kr

per år får dock inte överlåtas på detta sätt. För att överlätelsen skall få verkan mot givarens borgenärer krävs att skriftlig. bevittnad överlåtelse-

handling har upprättats samt att givaren hade kvar egendom som uppenbarligen motsvarade hans skulder (8 kap. 3 & GB).

I ÄktB förekommer ingen motsvarighet till institutet besparingsöverföring. Nägon särskild övergångsreglering föreslås inte i Äktp. Det innebär att besparingsöverföringar enligt de äldre reglerna inte kan ske efter ikraftträdandet, även om besparingen har skett före ikraftträdandet.

En annan regel i GB som saknar motsvarighet i ÄktB finns i 8 kap. 4 8. Om makar utan att ha upprättat äktenskapsförord har träffat avtal mellan

sig om överlåtelse av egendom, får en make enligt regeln i GB åberopa

avtalet mot borgenärer endast om det visas eller på grund av omständighe-

terna kan antas alt avtalet inte är av sådan beskaffenhet, att äktenskapsförord krävs för att avtalet skall vara gilugt.

Om en gåva mellan makar har skett före ikraftträdandet skall givetvis frågan huruvida den är giltig bedömas enligt reglerna i GB, även om tvisten

uppkommer efter ikraftträdandet (jfr dock 10 och 14 §§). Någon särskild

regel om det behövs inte. Att även den nu behandlade bevisregeln i GB är tillämplig om överlåtelsen har skett före ikraftträdandet behöver inte heller

anges i Äktp.

88 Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om

ätgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Det-

samma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

(Jfr 5 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förslaget är framför allt att GB:s regler om rådighetsinskränkningar skall gälla beträffande förfoganden som har skett före ikraftträdandet. Bakgrunden är följande. Rådighetsinskränkningarna i nu gällande lag och i ÄktB stämmer inte

överens. I gällande rätt finns rådighetsinskränkningarna upptagna dels i

GB, dels i lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad. I ÄktB är rådighetsinskränkningarna upptagna i 7 kap.

5 och 6 §§.

Om en make har förfogat över sin egendom före ikraftträdandet bör givetvis i princip de rådighetsinskränkningar som då gällde tillämpas även

om fråga om tillåtligheten av åtgärden uppkommer efter ikraftträdandet.

En föreskrift av den innebörden har tagits in 1 första meningen 1 förevarande paragraf.

samband med övergången mellan gammal och ny lagstiftning. En make förfogar över viss egendom före ikraftträdandet utan samtycke av den andra maken trots att samtycke krävs enligt äldre bestämmelser. Efter ikraftträdandet av ÄktB uppkommer frägan om åtgärdens tillåtlighet. Regleringen i ÄktB innebär att egendomen inte är underkastad någon rådig-

hetsinskränkning, dvs. efter ikraftträdandet hade maken kunnat förfoga över egendomen utan samtycke.

I denna situation — som 1. ex. kan inträffa i fråga om en bostadsrätt som är avsedd för friudsändamål — har den andra maken visserligen inget sakligt skäl att hävda att förfogandet är ogiltigt av det skälet att han eller hon inte samtyckt till det. annat än om bodelning skall ske med tillämpning av äldre bestämmelser. Frågan har emellertid säkert ingen eller mycket liten praktisk betydelse. Enligt min mening finns det därför inte anledning att ha en särskild övergångsreglering som tar sikte på att lösa den.

Efter ikraftträdandet av ÄktB skall enligt vad jag föreslår i det följande

(11 och 12 §§ Äktp) bodelning ske med tillämpning av äldre bestämmelser i

vissa fall. nämligen bl.a. när talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet. Beträffande egendom som makar har när talan om äktenskapsskillnad väcks gäller rädighetsinskränkningarna till dess att bodel-

ning har ägt rum (se SOU 1964:35 s. 131; jfr 7 kap. 7 § andra meningen

ÄktB). En skillnad mellan de båda regelsystemen finns i fråga om egendom som har förvärvats efter talans väckande. Enligt GB gäller nämligen rådighetsinskränkningarna även egendom som en make har förvärvat efter talans väckande (se prop. 1973:32 s. 145) men enligt ÄktB omfattar de inte

sådan egendom (7 kap. 5 § ÄktB).

Om i ett visst fall talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet men bodelning skall ske efter ikraftträdandet bör uppenbarligen de äldre rådighetsinskränkningarna gälla för tiden fram till dess att bodelning sker. Att så kommer att vara fallet beträffande förfoganden före ikraftträ-

dandet följer av första meningen i förevarande paragraf. Men det bör också

— när bodelning efter ikraftträdandet skall ske enligt äldre bestämmelser — gälla förfoganden efter ikraftträdandet. En föreskrift av den innebörden har tagits in i andra meningen. Föreskriften gäller även bodelning med anledning av dödsfall och bodelning med anledning av boskillnad.

9§ Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för

registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett äktenskapsförord före ikraftträdandet ges in till domstolen och domstolen inte har hunnit registrera det före ikraftträdandet. I så fall skall registrering ske med tillämpning av bestämmelserna i giftermålsbalken. 73

Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras enligt bestämmelserna I äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före

ikraftträdandet. blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap. 12 § första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till

tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligt

bestämmelserna i giftermålsbalken. Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva

som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld.

(Jfr 8 och 9 §5 i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket Förslaget innebär att ett äktenskapsförord om gåva från den ena maken till den andra, som har upprättats före ikraftträdandet, kan ges in till domstolen efter ikraftträdandet och registreras enligt ÄktB:s bestämmelser om registrering av gåva. Om ett äktenskapsförord däremot har getts in före ikraftträdandet och domstolen inte har hunnit registrera det, skall även efter ikraftträdandet registrering ske enligt bestämmelserna I GB. Detta följer av 9 8. Vad som nu sagts gäller dock inte den situation som regleras i andra stycket.

Det är vanligt att äktenskapsförord som avser gåvor även innefattar ett förordnande om att den överlåtna egendomen skall vara enskild. Om ett sådant äktenskapsförord har upprättats före ikraftträdandet men registrering skall ske enligt reglerna i ÄktB, dvs. förordet ges in efter ikraftträdandet. bör tingsrätten behandla det som dels en gåva enligt 8 kap. I $ ÄktB, dels ett äktenskapsförord enligt 7 kap. 3 § ÄktB.

Också andra gåvohandlingar än äktenskapsförord kan ges in för registre-

ring enligt bestämmelserna i ÄktB, även om de har upprättats före ikraft-

trädandet.

Andra stycket

I andra stycket föreslås en särskild övergångsreglering beträffande gåvor mellan trolavade. Enligt 8 kap. 12 & GB blir ett äktenskapsförord mellan trolovade giltigt från äktenskapets ingående, om det ges in till tingsrätten

inom en månad från det att äktenskapet ingicks. Detta skall gälla även enligt ÄktB (7 kap. 3 § tredje stycket). Enligt ÄktB kan dock gåvor inte

ske genom äktenskapsförord, och någon särskild bestämmelse om gåvor mellan trolovade eller blivande makar finns inte i ÄktB. Genom föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf blir en gåva mellan trolovade

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 74

och äktenskapsförordet ges in tll tingsrätten efter ikraftträdandet men

inom en månad från äktenskapets ingående.

I sådana fall skall. som framgår av lagtexten, gåvan registreras enligt

bestämmelserna I GB. Anledningen till att äktenskapsförordet inte skall

registreras enligt bestämmelserna i ÄktB är att de inte är konstruerade så att en gåva genom registrering kan bli gällande innan gåvohandlingen ges in till domstolen.

Tredje stycket

I såväl GB som ÄktB finns bestämmelser om att en make, som har fått en

gåva av den andra maken, i vissa fall kan bli ansvarig för givarens skuld (se 8 kap. 5 & GB och 8 kap. 3 § ÄktB). Bestämmelsen i förevarunde paragraf innebär att äldre rätt skall tillämpas i detta avseende om gävan har skett före ikraftträdandet. Det är emellertid inte någon stor saklig skillnad mel-

lan GB och ÄktB när det gäller detta ansvar.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

118 Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena

maken avlidit. skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sådan bodelning

när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas. (Jfr 11 §1 de sakkunnigas lagförslag 2)

I denna paragraf finns det viktigaste undantaget från regeln att ÄktB i sin

helhet skall bli tillämplig omedelbart vid ikraftträdandet.

Första stycket Innebörden av första stycket är att bodelningsbestämmelserna i GB. liksom 1959 års lag om makars gemensamma bostad, skall tillämpas även

efter ikraftträdandet i två fall. Det ena är när talan om äktenskapsskillnad

har väckts före ikraftträdandet. Det andra är när bodelning skall förrättas med anledning av en makes död och dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. Om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet

och en make dör under det att målet pågår, skall äldre lag tillämpas även

om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet Gfr 9 kap. 11 & ÄktB).

När bodelning skall förrättas enligt äldre lag, skall alla bestämmelser i

GB som gäller bodelning tillämpas. I denna del skiljer sig mitt förslag från

tamiljelagssakkunnigas. De sakkunnigas förslag innebär nämligen att ÄktB:s regler om bodelnings form, bodelningsförrättare och klander av bodelning skall tillämpas efter ikraftträdandet även när bodelning i övrigt skall ske enligt äldre lag. Med mitt förslag undviker man vissa praktiska

problem som sannolikt skulle kunna uppkomma annars, bl.a. när det gäller bodelningar som redan har påbörjats före ikraftträdandet.

Några svårigheter att avgöra vilka regler i GB som gäller bodelning och som alltså övergängsvis skall tillämpas efter ikraftträdandet i de fall som jag nyss har nämnt uppkommer knappast. Att hela 13 kap. GB skall tillämpas är uppenbart. Vissa bodelningsbestämmelser finns också 1 11

kap. GB (6—13 §§). Till bodelningsreglerna bör också hänföras regeln i 6 kap. 6 a § GB om återgång av gåva. När bodelning blir aktuell med

anledning av att den ena maken har avlidit, bör hela 12 kap. GB tillämpas.

Det kan finnas anledning att beröra ett problem som övergångsvis kan uppkomma vid bodelningar. Enligt gällande rätt kan makar med avseende på förestående skilsmässa träffa avtal om bodelning och vad som har

samband därmed, s.k. föravtal. Sådana avtal kan vara muntliga (11 kap.

16 & GB). Enligt AktB krävs att avtalet är skriftligt (se 9 kap. 13 8). Om en bodelning sker enligt reglerna i ÄktB skall därför ett muntligt föravtal inte

anses gällande, även om det har träffats före ikraftträdandet. De fall då det kan bli aktuelit att ingå föravtal som inte hinner leda till bodelning enligt de äldre reglerna kan inträffa endast tiden närmast före ikraftträdandet av ÄktB. Då bör makarna utan svårighet ha möjlighet att informera sig om

innehållet i ÄktB. vilket bör leda till att de ger sitt avtal skriftlig form. Om

detta inte har skett kan en tillämpning av reglerna i 12 kap. ÄktB om jämkning vid bodelning någon gång bli aktuell.

Andra stycket

Genom föreskriften i andra stycket har öppnats en möjlighet för makar att genast få till stånd bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår vid ikraftträdandet. Domen på äktenskapsskillnad behöver alltså inte avvak-

tas. utan samma möjlighet till omedelbar bodelning kommer att finnas som

när talan om äktenskapsskillnad väcks efter ikraftträdandet (se 9 kap. 4 & ÄktB). Av första stycket följer att en sådan bodelning skall ske enligt

bestämmelserna i GB. När det gäller verkan av bodelningen skall dock. enligt andra stycket, reglerna i ÄktB tillämpas i de fall då målet inte leder till äktenskapsskillnad. Det innebär att den egendom som förvärvas genom och efter bodelningen kommer att vara giftorättsgods, om makarna skulle

komma att fortsätta äktenskapet.

128 Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

(Jfr 10 §1 de sakkunnigas lagförslag 2)

Genom ÄktB avskaffas institutet boskillnad. I förevarande paragraf

föreskrivs att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om boskillnad.

Detta gäller såväl när en ansökan om boskillnad, som har gjorts före ikraftträdandet, skall prövas efter ikraftträdandet som när verkan av en

före eller efter ikraftträdandet meddelad dom på boskillnad skall bedömas. 76

bedömas enligt reglerna i GB.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 §

Har mal som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol före

ikraftträdandet. skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfarandet.

(Jfr 12 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

Paragrafen reglerar förfarandet i mål som har inletts före ikraftträdandet. Innebörden är att domstolen skall handlägga målet enligt äldre regler.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 8 Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i giftermälsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmelser.

(Jfr 7 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av bestämmelsen är att det efter ikraftträdandet inte skall kunna göra gällande att ett äktenskapsförord som har registrerats enligt GB är ogiltigt av det skälet att det har getts in till fel domstol. Bakgrunden är följande.

GB innehåller forumregler för registering av äktenskapsförord (8 kap. 11 §). Motsvarande regler finns inte i ÄktB, utan ansökan om registrering

skall kunna göras vid vilken tingsrätt som helst (se 7 kap. 3 § tredie stycket: jfr 16 kap.). Syftet med registreringen är att åstadkomma publici-

tet. Det uppnår man. såväl enligt GB som enligt ÄktB, genom att uppgift om den registrerade handlingen flyter in i det för riket centrala äktenskapsregistret.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

Den äldre giftermålsbalken är alltjämt i viss omfattning tillämplig på äkten-

skap som har ingåtts före ar 1921. Detta regleras i lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken.

Familjelagssakkunniga har ansett att det är förenat med betydande olägenheter att ha två äktenskapsrättsliga system i tillämpning. Jag deltar den uppfattningen. Det är också huvudskälet till att jag föreslagit att äkten-

skapsbalken i princip skall tillämpas på alla äktenskap oavsett när de har ingåtts.

Som familjelagssakkunniga har funnit (se betänkandet s. 437 f) är det

emellertid inte motiverat att anpassa de före år 1921 ingångna äktenskapen

tll äktenskapsbalkens regelsystem. Antalet sådana äktenskap är numera obetydligt (vid årsskiftet 1985/86 utgjorde antalet sådana äktenskap cirka

800) och särregleringen utgör därför numera inte något nämnvärt problem. 77

Det kommer att upphöra av sig självt inom en snar tidsrymd. Det kan dessutom befaras att en ny reglering för dessa snart 70-åriga äktenskap skulle kunna få direkt skadliga effekter. eftersom det skulle kunna skapa en oro och ängslan hos de berörda i fråga om vilka konsekvenser som

lagstiftningen får i det enskilda fallet.

I nägra avseenden bör dock den nya lagstiftningen gälla även för äktenskap som har ingätts före år 1921. Bestämmelser om det har tagits in i 16

och 17 &$. Jag vill erinra om att även makar i nu ifrågavarande äktenskap kommer

att omfattas av de nya reglerna om makes arvsrätt i ÄB. Det efterlevandeskydd som dessa regler skall ge kommer alltså även makar i äldre äkten-

skap till godo.

15 5!

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall ullämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas. (Jfr 14 §i de sakkunnigas lagförslag 2)

Av paragrafen framgår huvudprincipen när det gäller äktenskap som har ingätts före år 1921. nämligen att äktenskapsbalken inte skall tillämpas på dem.

De hänvisningar till nya giftermålsbalken som lagen om införande av nya

giftermålsbalken innehåller skall enligt andra meningen i fortsättningen

avse motsvarande bestämmelser i äktenskapsbalken. Härav följer att 6 kap. och 7 kap. 4-9 §§ ÄktB blir tillämpliga på äktenskap som har

ingåtts före år 1921. förutsatt att inte övergångsbestämmelserna i föreva-

rande lag leder till att motsvarande bestämmelser i nya giftermålsbalken eller lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad fortfarande skall gälla.

I 16 och 17 §§ finns vissa undantag från huvudprincipen i 15 §.

16 8 Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver deras

gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra

maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallt denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs I första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

" Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr också 18 §i propositionsförslaget. 78

bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillämpas på övertagandet I1 kap. 7 8, 8 § andra och tredje styckena och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i dessa bestämmelser om giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.

Bestämmelserna i denna paragraf skall inte tillämpas i fall som avses i 11 § första stycket.

(Jfr 14 § 15 de sakkunmgas lagförslag 2)

I lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad — som upphör att gälla när ÄktB träder i kraft — finns regler som handlar om vilken make som skall ha företrädesrätt till den gemensamma bostaden vid upplösning av äktenskapet. Dessa regler gäller även för

äktenskap som har ingåtts före är 1921. Motsvarande regler har med ett något vidgat innehåll (bl.a. har de gjorts tillämpliga på även bohag) förts

över till ÄktB (se 11 kap. 8 §). De nya reglerna bör därför gälla även för

äktenskap som har ingätts före ar 1921. Bestämmelser om det har tagits in i

förevarande paragraf. Om bodelning skall förrättas enhigt reglerna i GB. bör de nya reglerna om företrädesrätt ull bostaden dock inte gälla (se fjärde stycket).

17 §!

Bestämmelserna i 10 kap. 3 §. 11 kap. 5 § och 13 kap. 5 § äktenskapsbalken skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad

som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo. och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas. fr 14 § 21 de sakkunnigas lagförslag 2)

1 enlighet med de sakkunnigas förslag skall enligt paragrafen de nya

bestämmelserna i 10 kap. 3 & ÄktB om att rätt till pension m.m. i vissa fall inte skall ingå i bodelning gälla även för makar som har ingått äktenskap före år 1921. Detsamma gäller bestämmelserna i 11 kap. 5 § om förskott på arv och bestämmelserna i 13 kap. 5 § om verkan av förvärv av del av en

fastighet genom bodelning. De bestämmelser i GB som motsvarar 11 kap. 5 § och 13 kap. 5 § ÄktB har genom övergångsbestämmelser varit tillämp-

liga även på äktenskap som har ingätts före år 1921 (se lag 1928:282 om ändring i giftermälsbalken och lag 1970:999 om ändring i giftermålsbal-

ken).

Vissa andra frågor

I GB finns vissa institut som inte har någon motsvarighet i ÄktB. Några av

dem har berörts i det föregående. I det följande kommenteras ett par

andra. I GB finns bestämmelser om s.k. hushällsfullmakt (5 kap. 12 och 13 §§

samt 7 kap. 2 § andra stycket). Enligt dessa får var och en av makarna med

förpliktande verkan även för den andra maken ingå sådana rättshandlingar

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr också 18 8 i propositionsförslaget. 79

för den dagliga hushållningen etler barnens uppfostran som enligt sedvana

företas för dessa ändamål. En sådan rättshandling är dock inte bindande för den andre maken, om den som rättshandlingen ingicks med har insett

eller borde ha insett att det som anskaffades inte behövdes.

ÄktB innehåller inga regler om hushållsfullmakt. Jag har i prop

1986/87:1 (s. 122-123) redogjort för skälen will detta. Någon särskild övergångsreglering beträffande hushållsfullmakten har inte ansetts erfor-

derlig. Frågan torde inte ha någon praktisk betydelse. I 6 kap. 9 § GB finns en föreskrift om att en förteckning över vilken

egendom som tillhör vardera maken skall tillmätas vitsord under vissa

omständigheter. Nägon föreskrift om att sådana förteckningar skall tillmätas vitsord även efter ikraftträdandet har inte tagits in i Äktp. Det innebär

att man i rättstillämpningen får bedöma deras bevisvärde enligt allmänna

principer. I 8 kap. 6 & GB finns en föreskrift som ger en make som biträder den

andra maken i dennes förvärvsverksamhet rätt till ersättning för arbetet

under vissa omständigheter. Någon övergångsbestämmelse till den före-

skriften, som torde ha mycket begränsad betydelse i praktiken, föreslås inte. :

1 8 kap. 7 § GB finns en regel om cgendom som har lämnats över till den andra makens förvaltning. Den har närmast karaktär av bevisregel. Någon övergångsbestämmelse till regeln har inte tagits upp i Äktp. Det får över-

lämnas till rättstillämpningen att — för det fall att tvist skulle uppstå efter

ikraftträdandet — bedöma frågan enligt allmänna rättsprinciper.

4,2 Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen (1987:000)

om sambors gemensamma hem (lagförslag 2)

Härigenom föreskrivs följande.!

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i

kraft den 1 januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, om samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet.

(Jfr familjelagssakkunnigas lagförslag 2)

I förevarande lag föreskrivs att sambolagen skall träda i kraft den 1 januari 1988, dvs. vid samma tidpunkt som ÄktB träder i kraft. Samtidigt

upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den lagen har tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till

och med utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:911). Genom den nya lagstiftningens ikraftträdande kan den emellertid — på samma sätt som 1959 års lag om makars gemensamma bostad —

upphävas ett år tidigare. Av förevarande lag framgår att sambolagen inte skall tillämpas när samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet. I sådana fall skall i

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 80

stället 1973 års lag tillämpas även efter utgången av år 1987. Upphör samboförhällandet efter ikraftträdandet skall däremot sambolagen tilläm-

pas även om samboförhällandet bar inletts före ikraftträdandet. Den nya sambolagen kommer alltså att bli tillämplig på många redan

bestående förhållanden. Huruvida egendom som lagen är ullämplig på har

anskaffats före eller efter ikraftträdandet har ingen betydelse för frågan om

den skall bli föremål för delning eller övertagande enligt lagen. Att egendo-

men har anskaffats före ikraftträdandet bör inte annat än i mycket speciella

fall vara en sådan omständighet som utgör grund för jämkning.

I ett avseende är tillämpningsområdet för sambolagen mindre än för motsvarande äldre lagstiftning. Sambolagen gäller nämligen inte egendom

som är avsedd för fritidsändamål. medan den inskränkningen inte gäller

enligt 1973 års lag. I ett samboförhållande som består vid ikraftträdandet kan den situatio-

nen föreligga att en av parterna före ikraftträdandet. i strid mot den äldre lagstiftningen, har förfogat över t.ex. en bostadsrätt som är avsedd för fritidsändamål. Genom att sambolagen vid ikraftträdandet blir tillämplig i

sin helhet på bestående samboförhållanden — och samtidigt 1973 års lag

upphör att gälla för dem — kan emellertid de äldre rådighetsinskränkningarna inte åberopas efter ikraftträdandet.

Det finns inget hinder mot att de sambor som omfattas av den nya sambolagen redan före ikraftträdandet träffar avtal om att det gemensamma hemmet inte skall fördelas enligt sambolagen (jfr 5 § andra stycket sambolagen). En anmälan till inskrivningsmyndigheten om att viss egendom utgör gemensam bostad (jfr 2 § andra stycket samma lag) kan däremot inte göras tidigare än till den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet.

4.3¶Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken (lagförslag 3)

ÄktB och lagen om ändring i ÄB föranleder vissa följdändringar i föräldra-

balken. Ändringarna gäller bestämmelserna om — talerätt i mål om förklaring att viss man inte är far (3 kap. I och 2 §8), —- interimistiska beslut i mål och ärenden om vårdnad, umgänge och un-

derhållsbidrag (6 kap. 20 § och 7 kap. 15 §), —- vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo (14 kap. 6 a och 7 §8), = förmyndares förvaltning av omyndigs egendom (15 kap. 12 &h, —- förmyndares redovisningsskyldighet (16 kap. 8 8).

—- domförhet (20 kap. I $).

3 kap.

15 Vill man som enligt I kap. I & skall anses som barns fader vinna förklaring

enligt I kap. 2§ första stycket att han icke är fader till barnet, skall han

väcka talan härom mot barnet eller. om barnet har avlidit, dess arvingar.

År mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har den avlidnes

! Andrad lydelse i propositionsförslaget. dl

6 Riksdagen 198687. 1 saml. Nr 86

efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader tull barnet.

Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses 13 kap.

2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har

förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna paragraf finns bestämmelser om talerätt i mål om förklaring att

viss man inte är far tll ett barn. I första stycket regleras mannens talerätt. I andra stycket finns föreskrifter om talerätt för mannens arvingar, när mannen är död. Det stycket har formulerats om sä att det stämmer överens med den nya arvsrättsliga regleringen i ÄB. Den nya formuleringen innebär bl.a. att den avlidnes make alltid har talcerätt, oavsett om maken är arvsberättigad före eller efter det omstridda barnet. Detta sammanhänger med att makens rätt till kvarlåtenskapen till sin art och omfattning kan vara

beroende av faderskapsfrägan.

2§

Vill barn vinna förklaring enligt I kap. 2 §& första stycket att viss man inte är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är

död, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana arvingar

som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen reglerar barnets talerätt i mål om förklaring att viss man inte

är far. Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i ÄB. Det bör

observeras att make ingår bland de arvingar som avses i paragrafens första

mening. Paragrafens andra mening kan avse såväl bröstarvingar som andra

efterarvingar.

6 kap.

20 §!

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten. för tiden till dess

att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga

kraft. besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Ett sådant beslut får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat ett

beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska beslut i mäl och ärenden om vårdnad och umgänge.

I andra stycket har kravet på att yrkande skall framställas för att beslut

skall få meddelas utan huvudförhandling utgått. Efter ändringen stämmer regleringen överens med motsvarande reglering i 14 kap. 7 och 9 §§ ÄktB.

Även frågan om rättens omprövning av interimistiska beslut när målet eller ärendet avgörs har reglerats på samma sätt som i ÄktB (se 14 kap. 13 8). Paragrafen har också ändrats redaktionellt.

7 kap.

158 I mål om underhäll till barn får rätten, för tiden till dess att frågan har

avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta

om underhället efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fräga om underhåll väckts i samband med mål om faststäl-

lande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge bidrag inte

meddelas. om flera män är instämda i målet. Beslut enligt första stycket kan meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs. Ett beslut enligt denna puragraf får verkställas på samma sätt som en

dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska beslut i mål om

underhåll till barn. Ändringarna är av samma slag som de som har gjorts i

föregående paragraf.

14 kap. 6a§ En förmyndare får för den omyndiges räkning avstå från arv på det sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken, om överförmyndaren samtycker till åtgärden. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen är ny. Bakgrunden är följande.

I 3 kap. 9 § förslaget till ändring i ÄB finns en bestämmelse om av-

stående från arv som saknar motsvarighet i gällande rätt. Bestämmelsen

tar sikte på det fallet att en gift person avlider och efterlämnar en bröstar-

vinge som inte är bröstarvinge också till den efterlevande maken. Om en sådan bröstarvinge avstår frän sitt arv till förmån för den efterlevande maken. har han eller hon i stället rätt att ta del i den efterlevande makens bo när denne dör.

I 14 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vård av omyndigs rätt i

in överförmyndarens tillstånd till vissa rättshandlingar. Även om ett av-

stående till förmån för den efterlevande maken mänga ganger kan vara

naturligt (se prop. 1986/87:1 s. 238— 239), bör en förmyndare enligt min mening inte kunna avstå från myndlingens arv utan överförmyndarens samtycke. En bestämmelse av denna innebörd har därför förts in i denna paragraf. Av 18 kap. 8 § föräldrabalken följer att bestämmelsen även gäller gode män.

Här bör tilläggas att sådana avståenden som behandlas i denna paragraf måste ske innan egendomen har tillträtts. Om ett avtal om sammanlevnad i

oskiftat bo har ingåtts eller om boet har skiftats, finns således inte längre möjlighet att avstå från arvet med bibehållen rätt tull efterarv i den sist avlidna makens bo. I fråga om arvsavståenden som inte innebär att den avstående fär rätt till

efterarv i den efterlevande makens bo vill jag hänvisa till rättsfallet NJA 1983 s. 791. I det fallet betraktades ett arvsavstående. med tillämpning av

regeln i 15 kap. 14 §8 tredje stycket föräldrabalken, som gåva och ansågs därför omluigt.

Avslutningsvis bör här påpekas att de bestämmelser som har behandlats nu endast gäller när arvlåtaren har avlidit. Beträffande avsägelse av arv när arvlätaren lever gäller bestammelserna i 17 kap. ÄB.

78 Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2. 3, 55 6 eller

6 a & bort ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av

omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att den nya 6 a § har förts in bland de paragrafer som nämns i bestämmelsen (fr 15 kap. 17 och 18 §§).

15 kap.

12 8 Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn ned-

sätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank. ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling: och

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av bodelning. arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutor pliktig att. såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla. där någon, som här i riket driver försäkringsröretse, skall utgiva försäkringsbelopp,. som tillkommer 84

omyndig. och fråga ej är om försäkringsbelopp. som den omyndige äger att själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäk-

ring utgående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i

den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två ganger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för det året.

I andra fall än som avses i andra stycket äge överförmyndaren genom meddelande ull den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen under-

rätta förmyndaren därom.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I andra stycket har ordet ”gftorätt” bytts ut mot ordet "bodelning. ” Härigenom kommer skyldigheten för boutredningsmän och testamentsexekutorer att nedsätta värdehandlingar och att betala in medel hos en bank att omfatta även enskild egendom som ingår i bodelning mellan makar (se 10 kap. 4 § ÄktB). Ordet ”giftorätt” används för övrigt inte fristående i AktB.

16 kap.

8§

Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar som på grund av bodelning, arv, testamente eller gåva ullfallit den omyndige, eller

upptager ärsräkning eller sluträkning sådana tillgångar. om vilka uppgift

förut cj lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning. där den ej förut ingivits till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts. av vidlyftig beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, ärsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas. skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i

vad mån förbehåll giorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I första stycket har i likhet med vad som görs i 15 kap. 12 § ordet ”giftorätt”” bytts ut mot ordet ”bodelning”.

20 kap.

18 I mål om faderskap, vårdnad, umgänge. underhåll och omyndighetsförklaring eller dess hävande tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbul-

ken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de saåkkunnigas förslag)

I paragrafen regleras rättens sammansättning i vissa mål enligt föräldrabalken. Det sker genom hänvisning till vissa bestämmelser i GB. Hänvisningen har ändrats till att avse motsvarande bestämmelser i ÄktB.

Vidare har ordet ”umgängesrätt” bytts ut mot ”umgänge”, i enlighet med den terminologi som numera gäller på området (se t.ex. prop. 1982/83: 165 s. 39).

Övergångsbestämmelser I punkt 2 föreskrivs att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i mål om hävande av faderskap, om mannen har avlidit före ikraftträdandet.

Frågan om talerätt skall alltså bedömas med utgångspunkt i den arvsrätts-

liga reglering som gällde vid mannens död tjämför punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB, prop. 1986/87:1 s. 31).

Innebörden av punkt 3 är att de nya processuella bestämmelserna om

interimistiska beslut inte skall tillämpas i mål och ärenden som pågår vid ikraftträdandet. Samma reglering kommer alltså att gälla som enligt 13 & Aktp.

4.4¶Förslaget till lag om ändring i jordabalken (lagförslag 4)

ÄktB och förslaget till lag om sambors gemensamma hem medför att jordabalken måste ändras. Det är de nya reglerna om gåvor mellan makar och de nya reglerna om makars och sambors gemensamma hem som föranleder ändringarna.

Ändringarna gäller bestämmelserna om

— hyra (12 kap. I, 5, 33, 45, 47, 48, 49 och 67 8§), — lagfart (20 kap. I och 7 §§), — inteckning (22 kap. 4 §).

12 kap.

IS! Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till

nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom

tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med

lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än

jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med

upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplätel-

sen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en

inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet

än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 86

under äktenskapsliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe. om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen

skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot

vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av

hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll

gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag. som helt ägs av en kommun eller landstingskommun., är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i

bostadsanvisningslagen (1980:94).

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I 12 kap. jordabalken finns redan särskilda bestämmelser som avser att . skydda den som hyresgästen sammanlever med under äktenskapsliknande förhållanden (se 33 § femte stycket, 45 § tredje stycket och 48 §). Dessa

regler bör anpassas till den nya lagen om sambors gemensamma hem, och

jag föreslår också en bestämmelse i 5 § om rätt för en sambo att i ett visst fall säga upp ett hyresavtal i förtid. Däremot bör reglerna om rätt att överta hyresrätt m.m. inte utvidgas till att avse samboförhållanden utanför sambolagens tillämpningsområde. Bl.a. skulle det i vissa fall kunna uppstå tillämpningssvårigheter om någon av samborna var gift och hans make hade del i hyresrätten. Det bör dock observeras att t.ex. reglerna i 12 kap. 34 § om rätten för en hyresgäst att överlåta sin lägenhet till närstående

omfattar samboförhållanden både inom och utanför sambolagen.

Därför har genom det nya fjärde stycket i denna paragraf jordabalkens regler om sambor gjorts tillämpliga bara på sådana samboförhållanden som

omfattas av sambolagen. I ett par fall framgår denna begränsning också genom att det i lagtexten talas om bodelning mellan samborna, något som

inte kan förekomma utanför sambolagens område.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeln 1 10 kap. 7 § tredje stycket jordabalken om bostadsarrendes övergång genom bodelning givetvis också kommer att gälla bodelning mellan sambor. Reglerna i 9 kap. 31 § sista stycket och 11 kap. 7 § andra stycket om arrenderättens övergång genom bodelning vid jordbruksarrende och anläggningsarrende berörs däremot inte av den nya lagstiftningen, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag (jfr 2 § sambolagen).

5§

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast

efter tre månader från uppsägningen. Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en månad från

dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som 87

inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bostadslägenhet hyrts av makar eller sambor gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken eller

sambon i förening.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Regeln i andra stycket om makes rätt till uppsägning när hyresgästen har

avlidit har utvidgats till att avse sambor. Som framgår av 1 § gäller reglerna

om sambor bara dem som omfattas av sambolagen, men bestämmelsen i

5 § är tillämplig oavsett om lägenheten har varit gemensam bostad eHer

inte i den mening som begreppet har i sambolagen.

33 §! Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga

om Övergång genom bodelning, arv. testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hvresrätten till lägenhet. som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make eller sambo, tuillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller tillagts sambon genom bodelning eller övertagande enligt 16 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem, får dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens

make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana

förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar eller sambor gemensamt. "

(Jfr 12 kap. 33 §i de sakkunnigas lagförslag 5)

Paragrafen har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors gemensamma bostad (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.3 och 2.6.2). Som framgår ovan (avsnitt 4.1 och 4.2) upphävs samtidigt lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

45 8 Bestämmelserna i 46—52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter,

om inte

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamäl och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd, 2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller 3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i förtid på den

grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 8.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överens-

kommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 88

förhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i hyresrätten sin bostad 1 lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har godtagit den.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Även denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors gemensamma hem. Den rätt som en sambo får genom ändringen gäller — liksom beträffande make — oavsett om lägenheten är gemensam bostad eller inte i den mening begreppet har i ÄktB och sambo-

lagen (jfr ovan vid 12 kap. 5 § jordabalken).

47 §

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som

hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en medhyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för

egen del, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo till den som sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna

ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon

en sådan rätt till förlängning även när hyresrätten är förverkad på annan

grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller också när hyres-

värden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller sambo, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken eller sambon. Bestämmelserna i 49—52 §§, 55 § samt 55 a § fjärde—sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna eller samborna respektive den efterlevande maken eller sambon

och den avlidne makens eller sambons dödsbo för förpliktelserna enligt

avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

(Jfr 12 kap. 47 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

Också denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors gemensamma bostad. Ändringarna medför att 12 kap. 48 §

bör upphävas. Den rätt som en sambo får genom ändringen gäller — liksom beträffande 89

begreppet har i ÄktB och sambolagen.

49 §

Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av avtalet enligt 46 § eller 47 §& första stycket, är uppsägningen utan verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast vid hyrestidens utgång.

Vill hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet enligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda paragraf kan ha rätt till förlängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ut. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i fall som avses i 3 § tredje stycket 2.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen är föranledd av att 48 § upphävs.

67 § Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4, 33—35, 40, 46, 47, 49—54, 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket får tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tillämpas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsändring enligt 54 och 55 §§.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen är föranledd av att 48 § upphävs. Paragrafens utformning i övrigt överensstämmer med vad som föreslås 1 prop. 1986/87:37.

20 kap. 1 § Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i2 8.

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom från den

döde 1 annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eller sambo som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på förvärvet utom när egendomen förut tillhört den andra maken eller sambon.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Den som förvärvar fast egendom med äganderätt är skyldig att söka inskrivning (lagfart) på förvärvet. Enligt förevarande paragraf gäller detta dock inte när make vid bodelning tillskiftas egendom som redan tidigare tillhörde honom eller henne. Ändringen innebär att denna undantagsregel också kommer att gälla för bodelning mellan sambor.

75!

Förekommer icke omständighet som avses i 6 8, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlätarens underskrift på fångeshandlingen

icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegäng pågår om hävning eller ätergång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt ull denna.

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft.

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eHer vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats.

7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av

den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i

fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen var uppta-

get på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan

myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor och. i fråga om gåva. villkoret avser

viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprätta-

des.

(Jfr 20 kap. 7 §i de sakkunnigas lagförslag 5)

I paragrafen anges när en ansökan om lagfart skall förklaras vilande. Ändringarna är föranledda av reglerna om inskränkningar i makes och

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 91

sambos rätt att förfoga över sin egendom och om gåvor mellan makar (se 7

kap. 5—8 §§ och 8 kap. I & ÄktB samt 17 och 18 §§ sambolagen).

Ändringen i punkt 7 innebär att en hänvisning till GB har bytts ut mot en

hänvisning till ÄktB.

Som en ny grund för vilandeförklaring har i punkt 8 angetts att överlätelsen är beroende av överlåtarens sambos samtycke enligt bestämmelserna i

sambolagen. Skyldigheten att beakta kravet på sumtycke av överlätarens

sambo kan dock av praktiska skäl gälla endast om samborna har begärt anteckning i fastighetsboken om att fastigheten är gemensam bostad för dem båda (jfr 2 § andra stycket sambolagen). Av hänsyn till omsättningens

intressen bör kravet på samtycke inte beaktas, om överlåtelsen skedde

före den inskrivningsdag då anteckningen ägde rum (fr 20 kap. 68 5

jordabalken). Mitt förslag här förutsätter ändring i bl.a. fastighetsbokskun-

görelsen (1971:708).

Av 7 kap. 6 8 ÄktB följer att samtycke av en äkta make krävs fram till dess att bodelning har skett. Om äktenskapet har upplösts men bodelning inte har skett, skall en ansökan om lagfart alltså förklaras vilande om överlätarens make 1 det upplösta äktenskapet inte har lämnat sitt samtycke. Att detta även gäller sambor ligger i sakens natur (se högsta domstolens motivering i avgörandet NJA 1668 s. 169).

De sakkunniga har föreslagit en särskild reglering för det fall då en ansökan om lagfart förklaras vilande därför att samtycke saknas av överlä-

tarens sambo. Enligt förslaget skulle den andre sambon föreläggas att

väcka talan vid domstol inom en viss tid. Förslaget motiverades med att en anteckning om att en fastighet är gemensam bostad för samborna enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna ske utan medgivande av den sambo som

har lagfart. Mitt förslag i den delen innebär att en sådan anteckning endast

kan ske efter anmälan av båda samborna (2 § andra stycket sambolagen).

Jag anser därför att man inte behöver något förfarande med föreläggande

att väcka talan inför domstol. Om en sambo inte ger sitt samtycke till en fastighetsöverlåtelse kommer då samma möjligheter att stå till buds för den sambo som överlåter fastigheten som för en make som överlåter en fastighet utan samtycke av den andra maken (se 7 kap. 8 och 9 88 ÄktB samt 18 och 19 §§ sambolagen).

I den nya punkten 10 anges som en grund för vilandeförklaring att förvärvet har skett genom cen gåva mellan makar som inte har registrerats enligt bestämmelserna i ÄktB. Bakgrunden år följande.

För att en gåva av fast egendom mellan makar skall bli gällande mellan dem krävs det enligt GB att gåvan sker genom ett äktenskapsförord som ges in till rätten för registrering (8 kap. 2, I1 och 12 38). Dessa krav gäller också i fråga om lagfart: är kraven inte uppfyllda, skall lagfartsansökan avslås (20 kap. 6 § 2 jordabalkem. ÄktB har emellertid andra regler om

gåvor mellan makar än GB.

Enligt ÄktB är en gåva mellan makar gällande mellan dem. om vad som

gäller för fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller gåvan har

registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. För att en gåva skall bli gällande mot givarens borgenärer krävs registrering. Om det för visst slag

av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att en gåva blir

gällande mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för att en gåva mellan makar av sådan egendom skall bli gällande mot givarens borgenärer tse 8 kap. 1 §

ÄktBJ.

Eftersom en gåva av fast egendom mellan makar enligt ÄktB blir bindande dem emellan redan genom överlätelseavtalet. utgör bestämmelserna

1 20 kap. 6 § inte något hinder mot att bevilja lagfart på en gåva mellan makar så snart det föreligger ett överlåtelscavtal. En sådan ordning är

uppenbarligen inte tillfredsställande. Lagfart bör kunna beviljas först när gåvan har registrerats och alltså blivit bindande även mot givarens borge-

närer (jfr prop. 1986/87:1 s. 74 fi jfr också s. 302). Å andra sidan kunde det framstå som principiellt oriktigt om lagfartsansökan skulle avslås helt,

trots att överlåtelseavtalet var giltigt mellan parterna. I punkt 10 i förevarande paragraf anges därför att ansökan skall förklaras vilande till dess att registrering enligt ÄktB har skett. Som framhålls i prop. 1986/87:1 (s. 75), torde handläggningen av dessa ärenden inte komma att medföra några

praktiska svärigheter.

22 kap.

4§

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteck-

ning förklaras vilande, om

1. ansökan om Jagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteck-

ningsansökningen cj medgivits av den som har lagfart.

2, rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt ull denna,

3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt

äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillätelse enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökunden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock

endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då

inteckning söks,

5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndig-

hets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis

om detta (vilandebevisi.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen anges när en ansökan om inteckning skall förklaras vilande.

Ändringarna är föranledda av reglerna om inskiänkningar i makes och

sambos rätt att förfoga över sin egendom.

Ändringen i punkt 3 innebär att ordet giftermälsbalken har bytts ut mot

ordet äktenskapsbalken.

I en ny punkt 4 behandlas det fallet att sökanden är sambo. Om den andra sambons samtycke krävs enligt sambolagen men samtycke eller annan tillätelse saknas är det en grund för vilandeförklaring. Detta skall

dock, liksom beträffande lagfart, endast gälla om det i fastighetsboken har antecknats eller på samma inskrivningsdag kommer att antecknas att fastigheten är gemensam bostad för samborna.

Liksom beträffande överlåtelse gäller kravet på samtycke fram till dess

att bodelning har skett, jfr ovan vid 20 kap. 7 8.

Övergångsbestämmelser!

Punkt 2: Förslaget innebär att övergångsregleringen beträffande ändringarna i jordabalkens hyresbestämmelser samordnas med motsvarande reglering i Äktp och lagen om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (lagförslag I och 2).

Punkt 3: Om en gåva av fast egendom har skett genom ett äktenskapsförord som har registrerats enligt GB, kan lagfart även efter ikraftträdandet beviljas trots att gåvan inte har registrerats enligt ÄktB. Vidare skall frågan, om det föreligger en sådan brist i fråga om makesamtycke som utgör hinder för lagfart, bedömas med utgångspunkt i den äktenskapslagstiftning som gällde vid överlåtelsen (fr 8 & Äktp).

Punkt 4: Regeln gäller ansökningar om inteckning som har gjorts före ikraftträdandet men som fullföljs efter ikraftträdandet. Frågan om kravet på samtycke enligt 22 kap. 4 § jordabalken är uppfyllt skall bedömas med utgångspunkt i paragrafens lydelse vid ansökningstillfället.

4.5¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 5)

8 kap.

45§ Är brott som i I $ sägs att anse som grovt. skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen har hänvisningen till bodräktsbestämmelsen tagits bort, eftersom denna bestämmelse upphävs.

13 §

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån

förövats mot

I. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,

2. make, syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led, svåger eller svägerska eller

3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsman-

! Övergängsbestammelserna har ändrad lydelse i propositionsförslaget. > Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 94

till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan

som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldiv till häleri eller

håäleriförseelse.

(Jfr 8 kap. 15 81 förmögenhetsbrottsutredningens förstag)

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt

2.2). Som framhålls där tar uttrycket ”någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen” sikte på alla typer av samlevnad.

inte bara äktenskapsliknande sådan. Paragrafen omfattar alltså även sådana fall där t.ex. två syskon eller släktingar ur olika generationer bor tillsammans. Däremot kan man inte anse att den som hyr ett rum i någon annans bostad sammanbor med hyresvärden. Inte heller föreligger något

sammanboende i paragrafens mening när tjänstefolk bor i samma hus eller lägenhet som arbetsgivaren.

Uppräkningen av de nära släktingar som redan enligt gällande lydelse

omfattas av bestämmelsen har moderniserats något. Exempelvis har uttrycken svåger och svägerska använts i stället för begreppet svågerlag. I äldre lagstiftning har svågerlag haft en mycket vid betydelse som redan då

skilde sig från det allmänna språkbruket. Sådana omotiverade skillnader

mellan det juridiska språket och uttryckets allmänna betydelse bör i möjligaste mån undvikas. Jag vill därför understryka att jag i likhet med vad

som gäller i modernt språkbruk med svåger och svägerska avser syskons

make samt makes syskon och make till denne.

Bestämmelsen om ”någon annan som på liknande sätt är närstående till

honom” ger utrymme för en nyanserad bedömning i det särskilda fallet. Avsikten är att man i förekommande fall skall ta hänsyn bl.a. till det närmare förhållandet mellan målsägande och gärningsman. exempelvis om de har en mycket nära känslomässig relation. Det kan vara fallet i fråga om medlemmar i fosterfamiljer. som är uttryckligen angivna i paragrafen i den

nu gällande lydelsen. Dessutom finns olika former av partiell samlevnad

där den känslomässiga relationen kan vara djup trots att parterna av olika

skäl inte är sambor utan har var sin bostad. Under remissbehandlingen har

framhållits att förlovning borde medföra att bestämmelsen kan bli tillämp-

lig. Enligt min mening är det naturligt att anse förlovade som närstående. De skulle därmed falla under bestämmelsen. Omredigeringen av paragrafen medför inte några sakliga ändringar i

Övrigt.

Genom hänvisningarna i 9 kap. 12§ första stycket och 10 kap. 10 § första stycket BrB kommer ändringarna att gälla även vid vissa bedrägerioch oredlighetsbrott samt förskingrings- och trolöshetsbrott.

17 kap.

118 Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma. undanröjer bevis om brottet celler på annat dylikt sätt motverkar att det

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller Prop. 19826/87:86

fängelse i högst två är.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig. dömes till böter.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att unse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga

omständigheter.

I paragrafens första stycke straffbeläggs förfaranden som utmärks av att de är ägnade att försvåra att en brottsling drabbas av ansvar. En sådan

gärning kan syfta till att göra brottslingen svårätkomlig för rättskipningen

eller till att göra att hans brottslighet i allt fall blir svår att beivra. Dessa olika förfaranden har sammanförts under den gemensamma brottsbeteckningen skyddande av brottsling.

Enligt andra stycket är det tillräckligt att gärningsmannen hade skälig anledning att anta att den som skyddas begått ett brott; straffet är dock

lindrigare i sådana fall.

I nuvarande tredje stycket finns bestämmelser om ansvarsfrihet för brottslingens närmaste. Beskrivningen av kretsen överensstämmer med den gällande i 8 kap. 13 & BrB (se avsnitt 2.2). Även den här aktuella bestämmelsen har getts en ny utformning. Bestämmelsen har omarbetats efter en mer förutsättningslös prövning av vilken omfattning som ansvarsfrihetsregeln bör ha.

Under förarbetena till brottsbalken föreslog straffrättskommittén att kretsen skulle anges inte genom uppräkning utan genom att straffrihet tillförsäkrades den brottsliges närmaste. Förslaget ledde emellertid inte till lagstiftning. Departementschefen ansåg att en sådan avfattning av lagrummet kunde leda till tolkningsvårigheter och hänvisade till möjligheterna att bevilja åtalseftergift för någon den brottslige närstående som inte formellt ingick i den privilegierade kretsen (prop. 1962:10 del B s. 248).

En regel om ansvarsfrihet efter en friare bedömning gäller sedan år 1982

för det närbesläktade brottet främjande av flykt, 17 kap. 12 & BrB (prop. 1980/81:106 s. 14, JuU 38 s. &, rskr. 380). Bestämmelsen ger möjlighet att ta hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillväga-

gängssätt och hans förhållande till den vars flykt han främjat.

Enligt min mening är en intresscavvägning av det slag som gjorts i 17 kap. 12. & BrB att föredra framför en strikt uppräkning när det gäller att

avgränsa det straffbara området. Det kan nämligen knappast undvikas att en uppräkning i vissa fall kommer att vara alltför snäv, medan den i andra skulle föra för längt. Som förutsättning för ansvarsfrihet bör i stället

beaktas om gärningen med hänsyn till förhållandet mellan de båda perso-

nerna och brottets beskaffenhet framstår som försvarlig och ursäktlig och

brottet därför kan bedömas som ringa. Avseende bör också kunna fästas vid förfarandet. Allmänt sett kan det finnas större anledning att överse med att någon döljer en brottsling eller hjälper honom att undkomma än att bevis undanröjs. Vidare kan ett handlande från en nära familjemedlem framstå som mindre klandervärt än ett som företas av någon som inte kan

räknas bland de allra närmaste. Vid bedömningen av om brottet är ringa

bör således göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. 96

36 kap.

58§

Förverkande ull följd av brott av egendom eller dess värde får, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet.

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

cec) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i

4§.

d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på

grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig

anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första

stycket a)—c). får den ej förklaras förverkad. Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består. om ej även

den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sädan ratt som har vunnits genom utmätning eiler betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, sävida ej av särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen behandlar frågan hos vem förverkande till följd av brott kan ske. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse kan det ske bl.a. hos den

som efter brottet har förvärvat egendomen på grund av giftorätt. Ändringen innebär att förverkande kan ske hos den som har förvärvat egendomen

genom bodelning. Som tidigare har angetts används inte det fristående

ordet giftorätt i ÄktB. Ändringen medför att bestämmelsen blir tillämplig

på de fall då enskild egendom dras in i bodelning mellan makar och på bodelning mellan sambor.

4.6¶Förslaget till lag om ändring I rättegångsbalken (lagförslag 6)

10 kap. 95

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där

nägon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem

avlidit, skall tvist om bodelning mellan arvingarna och den efterlevande 1as upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet. Detta gäller också tvist om arv eller testamente.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt. I fråga om klander mot bodelning eller arvskifte som har förrättats av

bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. (Jfr lagförslag 61 de sakkunnigas förslag)

Familjelagssakkunniga föreslår att det beträffande bodelningstvister mellan makar som båda lever införs valrätt mellan den domstol där mannen är skyldig att svara i tvistemäl i allmänhet och den domstol där

kvinnan är skyldig att svara i sådana mäl. Stockholms tingsrätt ifrågasätter

| Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 97

7 Riksdagen 1986!87.1 saml. Nr 86

förslaget med hänvisning till att det skulle göra det omständligare att ta reda på om någon talan har väckts.

För egen del anser jag att de sakkunnigas förslag bör genomföras. Det är ett viktigt intresse att de processuella reglerna är så smidiga som möjligt för parterna, och jag kan inte inse att den föreslagna valfriheten skulle medföra några påtagliga olägenheter. Genom denna ändring uppnås också överensstämmelse med vad som gäller för talan om äktenskapsskillnad.

Som en följd av förslaget utt bodelning skall kunna ske mellan sambor

har paragrafen vidare ändrats så att den gäller också tvist om sådan

bodelning.

Undantaget 1 tredje stycket syftar på att klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eler skiftesman alltid skall tas upp av den domstol som har utsett bodelningsförrättaren resp. skiftesmannen (jfr 17 kap. 8 § andra stycket ÄktB, 20 § sambolagen och

23 kap. 5 § första stycket ÄB).

Övergångsbestämmelser!

Innebörden av punkt 2 är att de äldre reglerna om behörig domstol skall tillämpas efter ikraftträdandet när bodelning har gjorts enligt äldre bestämmelser.

Innebörden av punkt 3 är att de äldre reglerna om behörig domstol skall tillämpas när arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet (jfr punkt 2 i över-

gångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB).

4.7¶Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

(lagförslag 7)

I utsökningsbalken har ordet giftermålsbalken bytts ut mot ordet äktenskapsbalken i 3 kap. 19 § och 15 kap. I &.

4.8¶Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) (lagförslag 8)

33 §? Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås. om

I. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits:

2. egendomen ej kan registreras enligt 11 8:

3. sökanden ej styrker sut förvärv:

4. fångesmannens rätt ej är inskriven i registret. ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning:

3. åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av

förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över cgendo-

men och överlätarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde

LU Överganpsbestämmelserna har ändrad lydelse i propusitionsförslaget. "Ändrat lydelse I propositionsförslaget. 98

samma inskrivningsdag som ansökningen göres:

6. exendomen av Överlåtaren tidigare överlätits till annan och överläta-

rens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet:

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteckning om ätgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs eller överlataren har försatts i konkurs före

utgängen av nämnda inskrivningsdag:

8. egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden:

9. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken: eller

10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogilugt eller inte kan göras gällande.

Första stycket 5—7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av summa förvärv. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen behandlas frågan när anmälan av skepp eller skeppsbygge

för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås. I en ny punkt, som har fått nummer 9, anges att ansökan skall avslås om cu förvärv har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Bakgrunden till ändringen är den nya regleringen i ÄktB av gåvor mellan makar.

För att en gåva mellan makar av skepp eller skeppsbygge skall bli skyddad mot givarens borgenärer, krävs det både att gåvan registreras

enligt ÄktB och aut förvärvet skrivs in enligt sjölagen (se 8 kap. I $ ÄktB;

jfr 2§ lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gäva samt prop.

1986/87:1 s. 73 f). Den föreslagna ändringen i sjölagen innebär att registre-

ringen enligt ÄktB måste ske före inskrivningen enligt sjölagen.

Sjölagen innehåller inte någon motsvarighet till jordabalkens regler om vilandeförklaring av ansökan om lagfart (tr avsnitt 4.4 ovan). I den mån det inte finns möjlighet att uppskjuta ärendet enligt 31 § sjölagen, måste

ansökan därför avslås om inte sökanden kan visa att registrering enligt

ÄKktB har skett. För de personer som lämnar och mottar gåvor av skepp lär det dubbla registeringskravet emellertid inte medföra nägra praktiska svårigheter, och det finns därför inte anledning att komplicera sjölagens registreringssystem med särskilda regler om vilandeförklaring.

34 §

Ansökan enligt 14 8 att inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iukttagits elier det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering skall avslås, om bestämmelsen 1 30 § forsta stycket ej iakttagits eller avregistreringsgrund icke föreligger enligt 16 §. Vid avregistrering med anledning av förvärv ha bestämmelserna i 33 § första stvcket 4—7/60 och andra stycket motsvarande ullämpning. 9yY

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller

förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sukkunnigas förslag)

Ändringen är en följdändring till ändringarna i 33 &.

4.9¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap (lagförslag 9).

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat. får här i riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i Id kap. 7 och & $$ äktenskaps-

balken samt 6 kap. 20.8 och 7 kap 1/5 § föräldrabalken. Sådant beslut kan när som helst äterkallas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen föreskrivs att svensk domstol kan meddela vissa interimis-

tiska beslut när ett äktenskapsmål pågår utomlands. Ändringarna innebär

att en hänvisning till GB har ersatts av en hänvisning till motsvarande bestämmelser i ÄktB. Vidare har, som följd av tidigare ändringar i föräldrabalken (SFS 1978:853 och 1983:47). två hänvisningar dit ändrats.

Här kan nämnas att familjelagssakkunniga för närvarande utreder frågor om den internationellt privaträttsliga regleringen på äktenskaps- och arvsrättens områden. Ett betänkande härom kan väntas bli framlagt under år

1987.

4.10¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om

samäganderätt (lagförslag 10)

19 §!

Vad i denna fag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet, som avses i lagen (1973:11350) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning. som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna: ej heller

vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, elter av fiskevårds-

område, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemenskap mellan makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna r 15 kap. 15 § föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom. vari omyndig äger del.

(Jfr lagförstag 71 de sakkunnigas förslag)

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 100

arbetats om redaktionellt. I tredje stycket har, som följd av en tidigare

4.11¶Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) (lagförslag 11)!

Regeringen har den 30 april 1986 beslutat att inhämta lagrådets yttrande över ett inom justtiedepartementet upprättat förslag tll ny konkurslag. De paragrater i nu gällande lag som berörs av förevarande lagförslag (28 och 32 58) motsvarar 4 kap. I och 7 §§ 1 den föreslagna nya konkurslagen. Under det fortsatta arbetet med det förslaget och med följdlagstiftningen till ÄktB kommer lagförslagen att samordnas.

Förevarande lagförslag innehåller ett utbyte av ordet ”giftermälsbalken” mot ordet ”äktenskapsbalken” 128 § samt ändringar i 32 8.

328 Bodelning mellan gäldenären och hans make eHer dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd män eller avstått från

egendom mot att er fordran mot honom hur lagts ut på hans lott, går i motsvarande män åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten

senare än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Vad som sägs I första stycket om när gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelsernä i ll kap. 8 § äktenskapsbalken. (Jfr lagförslag 81 de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om återvinning i konkurs av bodelning. Ett av de fall som regleras är när gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott. I det nva andra stycket föresläs att återvinning inte skall kunna ske i detta fall, om den egendom som gäldenären avstod från utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och den andra maken övertog egendomen med stöd av 11 kap. 8 § ÄktB (jfr även 11 kap. 10 och 11 §§). Den föreslagna ändringen är en parallell till regleringen i 13 kap. I 8 andra stycket ÄktB. Utformningen av

paragrafens första stycke överensstämmer med vad som föreslås i den

nyss nämnda lagrådsremissen med förslag till ny konkurslag.

I lagrådsremissen med förslag till äktenskapsbalk m.m. berördes frågan om det behövs bestämmelser också om återvinning av bodelning mellan sambor (se prop. 1986/87:1 s. 266). I den delen har emellertid läget förändrats genom att sambor enligt propositionsförslaget inte har möjlighet att i

! Förslaget har utgått i propositionsförslaget. Jfr lagförslag 27 i propositionsförslaget. 101

bodelningen dra in annan egendom än bostad och bohag som har förvär- — Prop. 1986/87:86

vats för gemensamt begagnande (se prop. s. 395). Mot den bakgrunden finns det enligt min mening inte anledning att införa några särskilda bestämmelser Om återvinning av bodelning mellan sambor. Sädana fall där en sambo på ett mera markerat sätt åsidosätter sina borgenärers intressen kan med tillräcklig effektivitet beivras enligt reglerna i 30 och 31 §§ konkursla-

gen. Vidare gäller bestämmelserna i 13 kap. I $ ÄktB även för sambor (se

15 8 sambolagen).

Övergångsbestämmelser

Även cfter ikraftträdandet av ÄktB skall i vissa fall bodelning ske med

tillämpning av äldre bestämmelser tse 11. 8 Äktp). I sådana fall skall även

äldre återvinningsbestämmelser tillämpas.

4.12¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (lagförslag 12)

104 8 Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäk-

ringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och skulle en tillämpning uv förmånstagarförordnandet leda till eu resultat som är oskäligt mot någon av dem, kan förordnandet jämkas så utt försäkringsbe-

loppet helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen

skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmäånstugarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Hur dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad

mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äkten-

skapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodel-

ningen få ut sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan

som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt andra eller tredje stycket skall

väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning

efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hälla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

(Jfr 104 §i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket I andra stycket finns den nya regeln om jämkning av förmånstagarförordnande efter försäkringstagarens död. Genom den ändrade hänvisningen i 122 § kommer regeln att gälla även för olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inte av den nuvarande regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts 102

kunna jämkas i vissa siluationer med analog tillämpning av 6 kap. 6 a §& GB och 7 kap. 4 & ÄB (jfr NJA 1948 s. 232 och Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln skall vara tilllämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan lagändringen har trätt i kraft knappast gå att hävda en sådan analogi längre. Däremot är det möjligt att ett förmånstagarförordnande någon gång kan jämkas enligt andra bestämmelser för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens make och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap. 38 ÄB till förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar. när den efterlevande maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till att teckna försäkring med annan förmånstagare.

Den nya regeln innebär att jämkningsfrägan i fortsättningen skall avgö-

ras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda

fallet. Frågan om jämkning skall i princip frikopplas från vad som skulle ha

gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen. och resultatet kan alltså bli både mer och mindre förmånligt för maken eller bröstarvingarna än enligt nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock göras bara så långt som det är nödvändigt för att undvika ett resultat som är

oskäligt mot maken eller bröstarvingarna.

Förslaget innebär vidare att en försäkring med förmänstagarförordnande

inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehållningen. Denna skall alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De berördas lotter i bobehållningen är i stället en omständighet som inverkar

på skälighetsbedömningen. Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att hela försäkrings-

beloppet tillfaller den som begär jämkning kan komma i fräga t.ex. om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydan-

de tillgångar i övrigt, som enligt ett testamente skall tillfalla förmånsta-

garen. Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan det kanske ibland vara rimligt att ett av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas orörda. .

Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså formellt öppen också för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sådana situa-

tioner naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död pågick

mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra ma-

ken eller det redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra

maken i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av den andra sambon.

Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex. ett av

försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså något av

de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om den som begär jämkning själv är förmånstagare till ett lika stort försäkringsbelopp som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Det måste dock vara ovanligt att det i en sådan situation framstår som skäligt med en jämkning.

De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen av

om jämkning skall ske har angetts i lagtexten på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med innehållet i det lagförslag som har lagts fram i Norge

(se avsnitt 2.3.2). Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits tidigare kan

man i allmänhet räkna med att försäkringstagaren har goda skäl för sitt

förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning på ett stöd som försäk-

ringstagaren har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex. vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med sin försörjning. Oftast har i sädana fall försäkningstagarens närmaste en tryggad ekonomi genom egna tillgångar, genom sin

andel i kvarlåtenskapen eller genom andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda försäkring till någon utomstående

och lämnar make och barn utan rimlig försörjning.

Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande någon gång kan ha utformats framför allt med tanke på att t.ex. något av

barnen inte skall få det av försäkringen. Som jag i annat sammanhang har framhällit på tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5.1) kan

förhållande och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap

och försäkringar. I sådana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller detta om det inte finns någon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att få del av. kanske rentav därför att försäkringstagaren har gett

bort det mesta av sin egendom till make och andra barn. Men självfallet

kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen, som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som på grund av sjukdom eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl av denna typ för förordnandet. måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt — särskilt behovet av

ekonomiskt stöd på ömse sidor. Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt vid förmåns-

tagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att jämkning görs utan att den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som har normala inkomster och kan försörja sig själv och sin

familj skall alltså normalt inte kunna få någon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för förordnandet. Om förmånstagarförordnandet ingår i en kedja av åtgärder som försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte skall få någon del i försäkringstagarens tillgångar,

kan det från mera allmän rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något uttalat behov av ckonomiskt stöd.

Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor betydelse. Man bör

t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta

att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en 104

återbetalning bör då kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka ett förordnande som har skett mot vederlag, i varje fall inte om vederlaget har utgjort en rimlig kompensation

för förordnandet. I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken ojämförligt

vanligaste situationen, nämligen att förordnandet gäller till förmån för

försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående

bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämk-

ning, även om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Det får då normalt antas att barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarle-

vande föräldern. Och naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsörjande. Som regel kan barnen i sådana fall också räkna med att så småningom få del av beloppet vid den efterlevandes död.

Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och inte får det i rimlig utsträckning genom sin rätt till arv eller genom pension efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära till hands om det nya äktenskapet eller samboförhällandet har varat bara en kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkring-

en skulle gälla till förmån för dem. Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhållande som ofta måste få

betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska lagförslaget).

Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna grundad anledning att räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det till

förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till att försäk-

ringen gäller ull förmån för någon annan, minskar det påtagligt deras möjligheter att genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen redan från början har tecknats med detta förordnande och förord-

nandet kanske rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sådan situation talar starka skäl för att man bör respektera förmånstagarens förväntan på för-

säkringen.

En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är vilken typ

av försäkring det är fråga om.

Till en början kan sägas att det sällan torde finnas skäl att jämka ett förordnande till en pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen. De begränsningar i olika avseenden som gäller för sådan försäkring innebär att försäkringen kan gälla bara för sådana personer och sådana belopp, att det

normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är

naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmån för make eller sådan sambo som avses i skattelagstiftningen. I sammanhanget bör även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att sådana pensionsförsäkringar är undantagna från bodelning mellan makar. Däremot kan man naturligtvis inte utesluta att också vid pensionsförsäkring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gäng kan framstå som 105 oskälig med hänsyn till deras olika ekonomiska behov.

Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar kan föras när det gäller belopp som utfaller från tjänstegrupplivförsäkring. Sådan försäkring är enligt 104 § tredje stycket FAL undantagen från den nu gällande jämkningsregeln, i den mån försäkringsbeloppet tillfaller make, sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade på kollektivavtal, är avsedda att tillgodose vissa bestämda behov — i första hand skydd för den försäkrades make eller sambo och underåriga barn — och att det skulle strida mot detta syfte att tillåta laglottsjämkning tll förmån för vuxna barn (se prop. 1969: 124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utform-

ning som också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet

ullfalla t. ex. ett vuxet barn.

Jag föreslår inte något formellt undantag. motsvarande nuvarande tredje stycket i 104 &. Man torde dock kunna säga att det aldrig finns skäl att jämka en tjänstegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet fördelas i enlighet med det standardförordnande för försäkringen som ingär i kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring. Och naturligtvis mäste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen beaktas i helhetsbedömningen, om det finns flera försäkringar.

När det gäller individuell försäkring, kan det ibland också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraktär. En försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och medför

alltså — typiskt sett — att ett större belopp dras bort från den egentliga

bobehällningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka ett

förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft

ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varit fråga om en ren riskförsäkring.

Det hittills sagda, som innebär att utfallande försäkringsbelopp skall

hållas utanför bodelning och arvskifte efter försäkringstagaren, har avsett försäkring på försäkringstagarens eget liv. I fråga om försäkring på annans liv bör här beröras det specialfallet att försäkringen gäller på försäkringstagarens makes liv. När maken avlider och försäkringsbeloppet faller ut,

skall även bodelning göras. Om det finns förmånstagare insatt, tillfaller

beloppet denne utan att påverka bodelningen. Om åter förmånstagare

saknas, kommer försäkringsbeloppet att utgöra en tillgång bland andra för försäkringstagaren. Liksom de sakkunniga anser jag att det saknas tillräck-

liga skäl att undanta denna tillgång från bodelning (se betänkandet s. 283). Om försäkringsbeloppet är stort i förhållande till tillgångarna i övrigt, kan

den efterlevande maken utnyttja sin rätt enligt 12 kap. 2 § första stycket

ÄktB att i bodelningen behålla sitt giftorättsgods som sin andel. I praktiken brukar försäkringar av detta slag ofta också ha gjorts till enskild egendom

för försäkringstagaren.

Tredje stycket Innebörden av denna regel illustreras båst med följande exempel. som har hämtats från betänkandet (s. 469).

En man har tagit en kapitalförsäkring på 200 000 kr på sitt eget liv med i

första hand sin make och it andra hand sina arvingar som förmånstagare.

Försäkringen har ett äterköpsvärde som uppgär ull 50 000 kr. Makarna ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig att mannen utöver försäkringen har 20 000 kr och hustrun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200 000 kr tillfaller hans arvingar. Förmänstagarförordnandet till make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad tifr den nya lydelsen av 105 8).

Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande makens andel uppgår till (20 000 -- 50 000 + 10-000) : 2 = 40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin cgen egendom

och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr får arvingarna avstå ur försäkringsbeloppet.

Som framgår blir det normalt inte aktuellt att tillämpa denna regel på

rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Det är därför inte någon

risk att, som antytts av en remissinstans, en tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare make.

Fjärde stycket

I stycket anges den särskilda preskriptionsfrist som föreslås gälla för jämkningskrav enhgt andra och tredje styckena. Bestämmelsen stämmer nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket ÄB men skiljer sig från den regeln på det sättet, att inte bara bouppteckning utan även dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a 3 ÄB medför att ettårsfristen börjar löpa.

I samband med införandet av reglerna om dödsboanmälan diskuterades frågan om ett motsvarande tillägg till 7 kap. 4 & ÄB. På förslag av lagrådet

lämnades lagrummet emellertid oförändrat. Lagrådet framhöll bl.a. att

frågan om det förekommit någon sädan gåva som avses i paragrafen ofta inte kan klarläggas nöjaktigt utan att bouppteckning förrättas. Inte heller syntes man behöva befara nägon olägenhet av att rätten att väcka talan om nedsättning kvarstår under längre tid, eftersom varje dödsbodelägare som så önskar kan få till stånd en begränsning av tiden genom att påkalla bouppteckning (se prop. 1975/76:50 s 57, 79, 89—90 och 100-101).

Närmast motsatta synpunkter gör sig gällande i det betydligt mera praktiska fallet att en försäkring är den enda egentliga tillgången efter en avliden. Att bouppteckning görs torde sällan ha någon avgörande betydel-

se för möjligheten att utreda försäkringsförhållandena, och det framstår som angeläget att frågan om någon jämkning skall ske blir avgjord så

snabbt som möjligt även i de fall där bara dödsboanmälan görs. Om

förmånstagaren skulle vara tvungen att påkalla (och ibland bekosta)

bouppteckning för att få säkerhet mot framtida jämkningskrav, skulle

preskriptionsregeln mista en stor del av sitt värde.

Genom bestämmelsen att kravet skall riktas mot förmånstagaren fram- 107

går också att försäkringsbolaget i stort sett står utanför jämkningsfrågan. — Prop. 1986/87:86

För närvarande anses bolaget ha en viss plikt att undersöka om det finns

några anspråk enligt 104 § andra stycket. innan utbetalning till förmånsta-

garen görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965. s. 623 med hänvisningar).

Några sådana undersökningar kan inte anses påkallade i det nya system

som jag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.

Bara om bolaget av någon anledning har särskilda skäl att tro att det är aktuellt med ett jämkningskrav i det enskilda fallet, kan bolaget anses vara skyldigt att ta till vara de jämkningsberättigades intressen genom att skjuta på utbetalningen till dess att en uppgörelse har träffats eller genom att sätta ned försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen. Om bolaget betalar ut beloppet till förmänstagaren trots att det känner till jämkningskravetr och detta leder

till att maken eller bröstarvingen i prakuken inte kan genomdriva sitt krav,

riskerar bolaget att få ersätta den jämkningsberättigades förlust. Ett sådant anspråk mot bolaget är i och för sig inte beroende av att den berättigade har väckt talan mot förmånstagaren inom ettårsfristen, men det torde i praktiken vara svårt för den berättigade att vinna en process mot bolaget om han eller hon inte först har gjort allt som är möjligt för att få ut sin rätt hos förmånstagaren.

105 §

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår

av omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare, skall

förordnandet gälla till förmån för den som försäkringstagaren var gift med

vid sin död. Förordnandet skall anses förfallet om mål om äktenskapsskill-

nad mellan makarna då pågick.

År försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmån för försäkringstagarens bröstarvingar. Försäkringsbe-

loppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren. Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare. skall halva försäkringsbeloppet tillfalla maken och återstoden bröstarvingarna.

Bröstarvingarnas andel skall fördelas mellan dem på det sätt som anges i

föregående stycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara

brösturvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna . |

År försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare, skall försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

(Jfr 105 §i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket

Efter förebild av nya 3 kap. 10 § och 11 kap. 8 § ÄB har här införts regeln

att ett förmånstagarförordnande till make skall anses förfallet om makarna

låg i skilsmässa vid försäkringstagarens död — en regel som i praxis redan 108

nuvarande uttrycket ”levde 1 äktenskap” skulle innebära att förordnandet upphör att gälla redan vid särlevnad på grund av söndring, har uttrycket bytts ut mot det enklare ”var gift”.

Tredje stycket

Ändringarna är enbart spräkliga.

Fjärde stycket

Stycket har justerats för att undanröja den ovisshet som för närvarande

kan råda i de fall då försäkringen är försäkringstagarens enskilda egendom. Det anges nu uttryckligen att halva försäkringsbeloppet skall tillfalla ma-

ken och återstoden fördelas mellan bröstarvingarna. Justeringen behövs också på grund av de ändringar i arvsrätten som jag har föreslagit. Hänvis-

ningen till arvsrätten skulle annars innebära att hela försäkringsbeloppet skulle tillfalla maken i det fallet att barnen är makarnas gemensamma (jfr nya 3 kap. I $ ÄB). Den nya lvdelsen gör det i sin tur nödvändigt med ett särskilt tillägg om det fallet att försäkringstagaren vid sin död har bara

make eller bara bröstarvingar.

Femte stycket De ändringar som har gjorts är enbart språkliga. men med de ändrade arvsrättsliga regler som jag har föreslagit tse prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5)

får regeln naturligtvis delvis också ett annat sakligt innehåll. Genom att efterlevande make enligt nya 3 kap. I $ ÄB blir arvinge i betydligt fler fall än för närvarande, kommer ett förmånstagarförordnande till arvingar i

motsvarande mån oftare att syfta på make. Som flera remissinstanser har påpekat kan den tolkningen vara oriktig, om förordnandet har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande. Om en gift försäktingstagare som har

bröstarvingar då har gjort förordnandet ”arvingar”. har han på ett markerat sätt gått förbi sin make, och tolkningsregeln bör dä knappast tillämpas.

Å andra sidan är det i praktiken ovanligt ati ett förordnande till arvingar gäller i första hand. Vanligen gäller förordnandet i andra hand, för den händelse ett förordnande tll t.ex. en namngiven person inte kan verkställas. Då kan man ofta anta att försäkringstagaren över huvud taget inte har

haft några speciella önskemål om hur försäkringsbeloppet skall fördelas i den situationen; huvudsaken är bara att det finns ett förordnande, så att

inte fördelarna i fråga om utmätningsskydd och arvsskatt går förlorade. Det behöver då inte strida mot försäkringstagarens önskan att den efterlevande maken får del av beloppet. även om förordnandet har gjorts före de

nya reglernas ikraftträdande. Eftersom det är fråga om en tolkningsregel. har jag inte funnit det nödvändigt med några särskilda övergångsbestäm-

melser för dessa fall.

Det är enligt min mening viktigt att begreppet arvingar har samma 109

innebörd i FAL som i ÄB. En försäkringstagare som gör ett förordnande = Prop. 1986/87:86

till arvingar bör kunna lita på att begreppet har den vedertagna innebörden. Man skulle snabbt förlora de fördelar som är förbundna med standardisera-

de uttryck i förordnandena, om den som vite tillgodose bara sina legala

arvingar skulle vara tvungen att göra ett särskilt tillägg ull sitt förordnande för att markera detta.

I enlighet härmed ger regeln i detta stycke inte möjlighet att tolka ett förordnande till arvingar till förmån för universella testamentstagare till försäkringstagaren. Och om den som har förvärvat sin makes kvarlätenskap med stöd av 3 kap. I $ ÄB har gjort ett förmånstagarförordnande till

arvingar, gäller förordnandet normalt inte till förmån för den först avlidna

makens efterarvingar. Om den efterlevande maken saknar egna arvingar, kan det dock vara naturligt att tolka förordnandet till förmån för den först avlidna makens efterarvingar (jfr nya 3 kap. 8 & ÄB). Det kan naturligtvis även i andra fall vara möjligt att tolka ett förordnande till arvingar till

förmån för både testamentstagare och tidigare avliden makes efterarvingar, men det sker då med utgångspunkt från det enskilda förordnandet och

omständigheterna kring detta, inte med stöd av lagens tolkningsregel.

122 §

Bestämmelserna i 102-106 §§ om förmånstagare tillämpas också vid

olycksfalls- och sjukförsäkring. (Jfr 122 §i de sakkunnigas lagförstag 9)

Ändringen innebär att de nya jämkningsreglerna i 104 § andra och tredje styckena blir tillämpliga också på olycksfalls- och sjukförsäkringar. Det är rimligt att bestämmelserna 1 104 § andra stycket om livförsäkringsbelopp tillämpas också på de ibland stora dödsfallsbelopp som kan utgå från

olycksfallsförsäkring. Däremot får den speciella regeln i 104 § tredje

stycket knappast någon betydelse, eftersom olycksfallsförsäkringar sällan har något värde som skall beaktas vid bodelning. För sjukförsäkringens del

saknar dessa frågor över huvud taget praktisk betydelse för närvarande, eftersom sädan försäkring nästan aldrig medför rätt till något betydande försäkringsbelopp vid dödsfall.

4,13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (lagförslag 13)

6 5!

I fråga om gåvor mellan makar gäller också bestämmelser i äktenskaps-

halken.

Bestämmelser om utfästelse om gåva som inte får göras gällande under

givarens livstid finns i ärvdabalken.

OUfr lagförslag 121 de sakkunnigas förslag)

I första stycket har hänvisningen till giftermålsbalken bytts mot en

Y Ändrad lydelse i propusitionsförslaget. HÖ

hänvisning till äktenskapsbalken. Ändringen i andra stycket är föranledd av att de där avsedda bestämmelserna numera finns intagna i ärvdabalken.

4,14 Förslaget ull lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (lagförslag 14)

65 Underrätt är vid handläggning av ärende domför med cen lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs 1 3 eller 4 § skall rätten hava den

sammansättning som anges i tredje stycket.

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger därtill. eller

om ärendet angår Yr. tillstånd ull äktenskap enligt 2 kap. 2 § äktenskapsbalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion.

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten skall I4 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att

ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man eler inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren. (Jfr lagförslag 141 de sakkunniga förslag)

I paragraten regleras tingsrättens sammansättning vid handläggning av domstolsärenden.

Liksom hittills skall nämndemän alltid medverka i ärenden om tillständ ull äktenskap. I andra ärenden enligt äktenskapslagstiftningen skall däremot enligt förslaget nämndemän medverka bara när ärendet är tvistigt eller det annars finns särskild anledning till det. Det finns inget skäl att nämndemän alltid skall dela i handläggningen av t.ex. ärenden enligt 7 kap. 8 § ÄktB om tillständ till åtgärd beträffande den ena makens egendom, om inte den andra maken bestrider ansökan. Det är tillräckligt att domstolen har möjlighet att låta nämndemän medverka i icke tvistiga ärenden när ”särskild anledning föreligger därtill”.

Vidare har föreskrivits att nämndemän skall medverka vid handläggning av ärenden enligt sambolagen i de fall då sådana ärenden inte skall handläggas av en ensam lagfaren domare. Detta innebär att nämndemän skall medverka vid handläggning av ärenden enligt den lagen då ärendet är tvistigt eller då det annars föreligger särskild anledning.

Övergängsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden

Denna lag träder 1 kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt. varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid

överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall

äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 8 i dess nya lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesör-

jas av en lagfaren domare och nämndemän. I sådana fall skall 14 kap. 17 §

äktenskapsbalken tillämpas. (Bestämmelsen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att en hänvisning till GB har bytts ut mot en hänvisning till motsvarande lagrum i ÄktB.

4,15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (lagförslag 15)

41 §

Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tilllämpliga på upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av boutredningsman. får denne inte utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut hur skett.

Upphovsmannen äger genom testamente. med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar. giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns föreskrifter om upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död.

I fråga om rättigheter som är av personlig art gäller enligt 6 kap. I 8

andra stycket GB att bestämmelserna om giftorätt skall tillämpas endast om de inte strider mot vad som särskilt gäller för rättigheten. En motsvarande bestämmelse finns i 10 kap. 3 § första stycket ÄktB. Upphovsrätt

anses vara en sådan personlig rättighet som omfattas av dessa bestämmelser.

Enligt 41 § upphovsrättslagen skall emellertid reglerna om giftorätt, arv och testamente tillämpas på upphovsrätten efter upphovsmannens död. Reglerna om giftorätt gäller alltså inte under upphovsmannens livstid men

däremot efter hans död.

I princip bör samma reglering gälla även i fortsättningen. och den föreslagna nya lydelsen är inte avsedd att innebära någon saklig ändring. Däremot har bestämmelsen fätt en något tydligare utformning.

Upphovsrätt må ej tagas I mät hos upphovsmannen själv eller hos någon,

tull vilken rätten övergått på grund av bodelning, arv eller testamente.

Samma lag vare beträffande manuskript. så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt

för offentliggörande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns föreskrifter som inskränker möjligheten att utmäta

upphovsrätt. Paragrafen har ändrats så att utmätningsförbudet kommer att

gälla hos den till vilken rätten har övergått genom bodelning i stället för, som enligt paragrafens nuvarande lydelse, den till vilken rätten har över-

gått på grund av giftorätt. Detta innebär att utmätningsförbudet kommer

att gälla även då det är fråga om enskild egendom som dragits in i bodel-

ningen enligt 10 kap. 4 § ÄktB.

4.16¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag (lagförslag 16)

I denna lag har ordet giftermålsbalken i 5 § bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (lagförslag 17)

4§

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två på ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för

fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksförening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara

revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är

tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller

medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor

som är eller varit gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp-

eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det

svägerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall ärligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter.

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie föreningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter. Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträtisbelåning. Av de valda revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revi-

sorer. Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad

eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelstörvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses I detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon. (Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragraferna finns bestämmelser om jäv för revisorer. I två avseenden har de ändrats. Jäv föreligger således inte längre för den som är trolovad med i paragraferna angivna styrelseledamöter eller tjänstemän. Bakgrunden är att begreppet trolovad har utmönstrats ur äktenskapslagstftningen.

I stället har jäv införts för sambor till angivna befattningshavare.

Begreppet sambor har här den innebörd som det har i allmänt språkbruk, dvs. det omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394 och

prop. 1986/87:7 s. 300).

Vidare har bestämmelserna om jäv på grund av adoption tagits bort. Skälet till den ändringen är att det i föräldrabalken numera föreskrivs att

adoptivbarn, vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning

som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse, skall anses som adoptantens barn (se 4 kap. 8 § föräldrabalken). I denna del är det alltså

inte fråga om någon ändring i sak.

4.18¶Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988) (lagförslag 18)

12 kap. 1 5! Fastigheter som har samma ägare och innehas med lika rätt får samman-

läggas till en fastighet. En fastighet som är giftorättsgods får dock inte

sammanläggas med en fastighet som är enskild egendom. Bestämmelserna i detta kapitel om fastighet som sammanlägges med

annan gäller även del av fastighet som genom avstyckning eller klyvning utbrytes för sammanläggning. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafens första stycke anges att fastigheter som har samma ägare får sammanläggas till en fastighet, om fastigheterna innehas med lika rätt. Detta anses för närvarande innebära bl.a. att sammanläggning inte är tillåten om fastigheterna tillhör en gift person men inte innehas av honom

! Paragrafen har utgått i propositionsförslaget. 114

med samma rätt i äktenskapet. Två fastigheter, av vilka den ena är enskild egendom och den andra är giftorättsgods, fär alltså inte sammanläggas

(prop. 1969:128 s. B 718).

Det stämmer mindre väl överens med regelsystemet i ÄktB att ange att egendom innehas med viss rätt I äktenskapet. Därför har ett tillägg gjorts av den innebörden att en fastighet som är giftorättsgods inte får sammanläggas med en fastighet som är enskild egendom. Bestämmelsen om att fasugheterna skall innehas med lika rätt kommer således i framtiden endast

att syfta på andra förhållanden än de äktenskapsrättsliga.

I gällande rätt kan sammanläggning ske även av en fastighet som en

make har som enskild egendom (med vissa inskränkningar) och en fastig-

het som samma make har som giftorättsgods. En förutsättning för det är att ett särskilt avtal ingås mellan makarna som gör hela den nybildade fastigheten till antingen enskild egendom eller giftorättsgods tse 12 kap. 2 8). Enligt äktenskapsbalkens regelsystem är det emellertid inte möjligt att förvandla giftorättsgods till enskild egendom och vice versa på annat sätt

än genom äktenskapsförord (se 7 kap. 2 och 3 §§; ifr prop. 1986/87:1 s.

128). Om en make önskar åstadkomma en sammanläggning av en fastighet som är enskild egendom med en som är giftorättsgods, måste alltså den ena fasughetens egenskap av enskild egendom eller giftorättsgods först ändras

genom ett äktenskapsförord. Det bör då observeras att detta lika litet som

enligt gällande rätt (se 12 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen) kan ske med cen fastighet som är enskild till följd av villkor vid gåva eller i testamente (fr prop. 1986/87:1 s. 68 f). — Föreskrifterna 1 2 &, som behandlas nedan. är i sin föreslagna nya lydelse över huvud taget inte tillämpliga i fråga om sammanläggning av fastigheter som har samma ägare utan gäller bara när de 1 sammanläggningen ingående fastigheterna ägs av

två makar.

28! Fastigheter som tillhör makar får sammanläggas om makarna genom avtal bestämmer att de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten.

Vardera makens andel skall utgöra hälften, om inte annat avtalas.

Vad som sägs i första stycket gäller även i fall då den ena makens fastighet är giftorättsgods och den andra makens fastighet är enskild egendom.

Avtal som avses i första stycket skall upprättas i skriftlig form och undertecknas av makarna. Om någon av dem är omyndig, skall också förmyndarens skriftliga medgivande inhämtas. Innefattar avtalet gåva, får sammanläggning ske bara om gåvan har registrerats enligt 16 kap.

äktenskapsbalken.

fr lagförslag 161 de sakkunnigas förslag)

I första stycket anges att en fastighet som tillhör en make kan sammanläggas med en fastighet som tillhör den andra maken, om makarna genom avtal bestämmer att de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten.

Enligt andra stvcket kan t.ex. hustruns fastighet vara enskild egendom

I Ändrad lydelse i propositionstörslaget.

och mannens fastighet giftorättsgods. I så fall blir också hustruns andel i den nybildade fastigheten enskild egendom och mannens andel giftorättsgods. På grund av bestämmelsen i I & första stycket andra meningen är det däremot inte möjligt att sammanlägga t.ex. två fastigheter som tillhör

mannen och en fastighet som tillhör hustrun, om en av mannens fastigheter

är giftorättsgods och den andra enskild egendom. Som framhållits, är det enligt äktenskapsbalkens regelsystem inte möjligt att förvandla giftorättsgods till enskild egendom och vice versa på annat sätt än genom ett äktenskapsförord. Förslaget lämnar därför inte någon möjlighet för makarna — säsom för närvarande — att i sitt avtal ta in bestämmelser som t.ex. förvandlar den ena makens andel i den nybildade fastigheten från giftorättsgods till enskild egendom. Vill makarna ästad-

komma en sådan förändring, får de bestämma detta genom ett äktenskaps-

förord.

Som redan antytts innefattar avtal enligt förevarande paragraf ofta ett

visst mätt av gåva: makarna bestämmer t. ex. att de skall äga hälften var av den nybildade fastigheten, trots att den ena makens fastighet är betydligt mera värd än den andra makens. I så fall skall avtalet ha registrerats enligt bestämmelserna I äktenskapsbalken innan sammanläggning får ske. Vis-

serligen kan ett gåvoavtal vara giltigt mellan makarna utan registrering (se

8 kap. I $ ÄktB), men av ordningsskäl bör sammanläggning inte komma i

fråga förrän avtalet har registrerats (jfr avsnitt 4.4 och 4.8 ovan samt 4.24

nedan). |

En allmän förutsättning för att sammanläggning skall få ske är att avtalet mellan makarna är skriftligt och undertecknat av dem båda. Detta gäller även om cen av makarna är omyndig. I så fall skall emellertid också förmyndarens skriftliga samtycke inhämtas. Bestämmelserna i 15 kap.

14 § tredje stycket föräldrabalken innebär att det praktiskt taget aldrig kan

bli tal om avtal som innefattar gåva från den omyndiga maken. För närvarande finns bestämmelser om registrering av makars avtal inför en = fastighetsbildning i 238 fastighetsbildningskungörelsen (1971:762). Lagändringen medför ett behov av ändring även i kungörelsen.

4.19¶Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) (lagförslag 19)

8 Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande. kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen Ii fortsättningen skall hällas. För ommärkning eller avbrottsmärkning av ren som förvärvats på annan grund än bodelning, arv eller testamente fordras dessutom överlåtarens sumtycke. Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen. 116

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens medgivande gavs. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om märkning av renar i samband med byte av ägare. I andra stycket finns en föreskrift som innebär att överlåtarens samtycke krävs, utom vid vissa familjerättsliga fång, bl.a. giftorätt. Ändringen innebär att ordet giftorätt har bytts ut mot ordet bodelning.

Bestämmelsen kommer därigenom att omfatta även den situationen att renar som är enskild egendom dras in i en bodelning. Däremot kan bestäm-

melserna inte bli tillämpliga i samboförhållanden, eftersom en bodelning

mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag.

4.20¶Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) (lagförslag 20)

115 Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om

han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och

föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras

medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt

grunder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmel-

se i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla

liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bo-

stadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar eller, om bo-

stadsrätten avser bostadslägenhet, av sådana sambor på vilka lagen

(1987:000) om sambors gemensamma hem skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämts i stadgarna. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

J denna paragraf regleras rätten för den som har förvärvat en bostadsrätt att inträda som medlem i bostadsrättsföreningen. Ändringen innebär att sambor vid förvärv av andel i bostadsrätt som avser bostadslägenhet

jämställs med äkta makar (se tredje stycket). I andra stycket finns särskilda bestämmelser för de fall då hela bostads-

rätten har övergått till bostadsrättshavarens make. Samma bestämmelser

gäller när bostadsrätten till en bostadslägenhet har övergått till någon

”bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom”, ett uttryck som kan omfatta samboförhållanden både inom och

utanför sambolagens tillämpningsområde.

Med bostadslägenhet avses enligt 2 § fjärde stycket lägenhet som är 117

avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad. Med mitt

förslag är reglerna om rätt att bli medlem i bostadsrättsförening alltså utformade så att samma regler som gäller för makar kommer att gälla för

sambor i fraga om rätt till bostad som är gemensamt hem enligt sambolagen.

4.21¶Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) (lagförslag 21)

Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) har i betänkandet (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen lagt fram ett förslag till ny rättshjälpslagstiftning som för närvarande övervägs i justitiedepartementet. En lagrädsremiss beräk-

nas bli framlagd någon gäng under första halvåret 1987. Vidare har riksda-

gen nyligen fattat beslut om ny lydelse av 8 § rättshjälpslagen med anledning av att Sverige ansluter sig till 1980 ars Haagkonvention om internationell rättshjälp (se prop. 1985/86:161, JuU 1986/87:2. rskr 18. SFS 1986:1041). Den nya lydelsen av 8 § kan inte börja gälla förrän konventionen träder i kraft för Sveriges del, och riksdagen har därför uppdragit åt regeringen att bestämma när lagändringen skall träda i kraft. Det förslag till ny lydelse av 8 § som läggs fram i förevarande ärende förutsätter att den på konventionen grundade ändringen träder i kraft senast den I januari 1988. Skulle det visa sig att så inte kan väntas bli fallet, får en annan lagteknisk lösning övervägas.

5§

Allmän rättshjälp får ej beviljas I. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket. om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp.

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksam-

het, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt, 4, i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel-

sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration.

6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen-

het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund. har avgjorts slutligt, 8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten, 9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad. I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och 118

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fräga

om allmän rättshjälp.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Första stycket punkt 6 i dess nuvarande lydelse föreslås bli upphävd,

eftersom institutet boskillnad inte finns med i ÄktB. Boskillnaden har visserligen delvis ersatts med en möjlighet för makarna att förrätta bodel-

ning under äktenskapet (9 kap. 1 § andra stycket ÄktB). En sådan bodel-

ning förutsätter emellertid att makarna är överens både om art de skall göra bodelning och om hur denna skall göras. Något behov av allmän rättshjälp kan alltså knappast finnas i dessa fall.

I den nya punkt 6 upptas den redan gällande regeln om att allmän rättshjälp inte får beviljas för upprättande av äktenskapsförord eller testamente (jfr nuvarande punkt 5). Dessutom föreslås att allmän rättshjälp inte får beviljas för upprättande av gåvohandling. Bakgrunden är följande.

Enligt nuvarande lydelse får allmän rättshjälp som sagt inte beviljas för

upprättande av äktenskapsförord. Enligt GB görs gåvor mellan makar

genom äktenskapsförord (se 8 kap. 2 §). ÄktB innebär att äktenskapsförord endast används för att bestämma om egendom skall vara enskild eller

giftorättsgods (se 7 kap. 2 och 3 §§ ÄktB).

Om rättshjälpslagen inte ändras kommer således allmän rättshjälp att kunna beviljas i angelägenheter där rättshjälp nu inte ges, nämligen vid gåvor mellan makar. En sådan utvidgning av området för den allmänna rättshjälpen kan inte anses motiverad i nuvarande statsfinansiella läge. Ett alternativ är givetvis att från den allmänna rättshjälpen undanta just ange-

lägenheter som gäller gåvor mellan makar. Det kan dock ifrågasättas om

det finns några bärande skäl att i rättshjälpslagstiftningen särbehandla gåvor mellan makar. Jag har därför stannat för en lösning som innebär att allmän rättshjälp över huvudtaget inte skall beviljas för att upprätta gåvohandlingar: förslaget står i överensstämmelse med att allmän rättshjälp inte lämnas för upprättande av testamente.

Jag vill framhålla att detta inte innebär att det allmännas stöd vid gåvo-

transaktioner upphör. Möjligheten att få allmän rättshjälp kvarstår nämligen i sådana rättsliga angelägenheter som gäller gåvor och avser andra åtgärder än endast upprättande av gåvohandlingar, t.ex. talan i domstol. Möjiligheten kvarstår också att enligt reglerna i 46—48 §§ rättshjälpslagen få stöd inom rättshjälpsformen rådgivning. Det innebär att den som vill ha hjälp med upprättande av gåvohandlingar eller på annat sätt i samband

med gåvotransaktioner kan få rådgivning av en advokat eller biträdande

jurist på advokatbyrå under högst en timme. Det allmännas stöd kommer alltså att kvarstå i sådana angelägenheter där det är motiverat.

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt, 2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän, 3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe-

ten, 4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför

domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts. eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. It $ föräldrabalken. 5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter., 6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.

vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §

första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat

om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodunder-

sökning m.m. vid utredning av faderskap.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 punkt 2 har gjorts en ändring som har samband med att krigsrätterna

avskaffas den 1 juni 1987 (jfr SFS 1986:657). I andra stycket punkt 7 har angetts att som den rättssökandes kostnad för rättshjälpen anses kostnad för bodelningsförrättare som har förordnats

av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Bakgrunden till ändringen är att institutet boskillnad har utmönstrats och att begreppet skiftesman har ersatts av begreppet bodelningsförrättare (se

prop. 1986/87:1 s. 219).

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser

! Andrad lydelse i propositionsförslaget.

äktenskapsskillnad underhällsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag. vårdnad eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän rättshjälp 1. om den rättssökande är dödsbo. 2. om den rättssökande är bosatt utom riket, 3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att bestämmelsen om att bl.a. advokat får bevilja allmän rättshjälp i vissa mål om boskillnad har tagits bort. Den är föranledd av att institutet boskillnad har utmönstrats.

19 §

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om

arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökning-

en har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl förelig-

ger.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om

ersättning till bodelningsförrättare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.

22§

Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig ersättning för

arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.

Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den

skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid

som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller

försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest före-

ligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare fastställes av rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman

utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga om ersättning till bodelningsförrättare och ull medlare skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

25§

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen,

marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav fär biträde besluta om utredning av

mindre omfattning. Samma befogenhet ullkommer bodelning sförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid

domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.

Motpart eller annan som är cersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam

ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rätts-

hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet

skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn

till omständigheterna annars är obilligt.

Har bodelningsförrättare förordnats och har ena maken åtnjutit allmän

rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodelningsförrättaren och för utred-

ning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättningsskyldighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols dom. Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans

med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berätti-

gas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

(Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringarna i 19, 22, 23. 25 och 31 §§ innebär att begreppet skiftesman

bar ersätts av begreppet bodelningsförrättare (jfr vad som sagts vid 9 §).

(lagförslag 22)

33 § Skjutvapen och därull hörande ammunition skall inlösas uv staten om I. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att

egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning har avslagits.

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berätti-

gad därtill, ej skall förklaras förverkat eller äklagaren i ett sådant fall har

beslutat att ej föra talan om förverkande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns regler om inlösen av skjutvapen och därtill hörande ammunition. I enlighet med språkbruket i ÄktB har vad som i den nuvarande lydelsen sägs om "förvärv på grund av giftorätt ” I förslaget bytts ut mot "förvärv genom bodelning”. Härigenom har bestämmelsen också gjorts tillämplig på de fall då enskild egendom dras in i en bodelning mellan makar.

Däremot blir bestämmelserna inte tillämpliga i samboförhäållanden, ef-

tersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag.

4.23¶Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen (lagförslag 23)

4 kap. 4.6.5 Lagutskottet skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke ullhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, kon-

kursrätt, internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om

konsumentskydd samt exekutionsväsendet. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna bestämmelse anges vilka ärenden lagutskottet skall bereda. Ändringen innebär att ordet giftermålsbalken har bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

(lagförslag 24)

9 kap.

48!

Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

I. fångeshandlingen inte har företetts,

2, tillstånd till förvärvet inte erhållits när sådant krävs enligt lagen

(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., eller

3. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att bergmästaren vid gåva mellan makar av inmut-

ningsrätt och rätt till utmål skall förklara anmälningen utan verkan om

gåvan inte har registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Paragrafen har också arbetats om redaktionellt.

Ändringen är föranledd av den nya regleringen i ÄktB av gåvor mellan makar. För att en gåva mellan makar av inmutningsrätt eller rätt till utmål skall bli skyddad mot givarens borgenärer, skall det krävas både att gåvan registreras enligt ÄktB och att förvärvet anmäls hos bergmästaren (se 9 kap. 5 § gruvlagen; jfr prop. 1986/87:1 s. 73 f samt avsnitt 4.4 och 4.8

ovan). Som framgår av lagtexten måste registreringen enligt ÄktB ske före

anmälan till bergmästaren.

4.25¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om

kallelse på okända borgenärer (lagförslag 25)

2§

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift,

får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make gäller också en sådan efterlevande sambo som uvses i lagen (1987:000) om sambors

gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enligt 5 § samma lag .

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om kallelse på okända borgenärer när

bouppteckning har skett efter en avliden.

Ändringen innebär att efterlevande sambo får rätt att i vissa fall ansöka om kallelse på okända borgenärer. I ett nytt andra stycke föreskrivs nämligen att paragrafens bestämmelser om efterlevande make gäller för efterlevande sambo när denne har begärt bodelning enligt 5 § sambolagen., dvs. bodelning av sambornas gemensamma bostad och bohag.

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

När ansökan om äktenskapsskillnad eller anmälan enligt 9 kap. I $ andra stycket äktenskapsbalken har gjorts, får vardera maken ansöka om kallelse

på egna eller andra makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när

någon har förklarats omyndig. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

För närvarande får makar ansöka om kallelse på sina okända borgenärer när boskillnad har beviljats och när det har dömts till äktenskapsskillnad

mellan makarna, alltså vid de tillfällen då det enligt GB skall förrättas

bodelning. Den nya lydelsen av paragrafen bygger på samma tanke, dvs. att kallelse på borgenärerna skall kunna ske inför en förestående bodelning. De föreslagna ändringarna är påkallade av att ÄktB har delvis andra regler än GB om när bodelning skall ske.

När det gäller bodelning vid äktenskapsskillnad innebär 9 kap. 4 & ÄktB att makarna inte behöver avvakta domen på äktenskapsskillnad, utan bodelningen kan göras medan skillnadsmälet pågår. I enlighet härmed bör rätten att få kallelse på borgenärerna inträda redan när talan om äktenskapsskillnad väcks.

Institutet boskillnad motsvaras i ÄktB av möjligheten att förrätta bodelning under äktenskapet. Förutsättningen för att kallelse på borgenärerna skall utfärdas bör i det fallet vara att makarna enligt 9 kap. I $ andra stycket ÄktB har anmält till domstolen att de tänker göra bodelning.

4.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt (lagförslag 26)

78 Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastighetsägaren. Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat

skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskilling-

en för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det

för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall

makens samtycke ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen har en hänvisning till GB ändrats till att avse ÄktB. Lagen gäller bara hyresfastigheter som innehåller minst fem lägenheter. Den kan alltså knappast bli tillämplig på någon fastighet som utgör sambors gemensamma bostad enligt 2 § sambolagen. Någon regel om samtycke av sambo behövs därför inte. in

Andra stycket överensstämmer med den lydelse av paragrafen som = Prop. 1986/87:86 föreslås i prop. 1986/87:37.

4.27¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället (lagförslag 27)

8§

Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till

köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjud-

na egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslaget. Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs 1 första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid.

Efterkommer jordägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då

bristen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas. (Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen har en hänvisning till GB ändrats till att avse ÄktB.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om införande av äktenskapsbalken, 2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

lag om ändring i föräldrabalken,

BA lag om ändring i jordabalken, Aa lag om ändring 1 brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, NA lag om ändring i utsökningsbalken, Xx lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), 9. lag om ändring 1 lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, 10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 13. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-

den, 15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbi-

drag, 17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshy-

potekskassa och om stadshypoteksföreningar, 126

18. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 20. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

21. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

. lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176),

23. lag om ändring i riksdagsordningen, 24. lag om ändring i gruvlagen t1974:342),

25 . lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

260. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt, 27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-01-29

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 december 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrå-

dets yttrande över förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma

hem,

lag om ändring i föräldrabalken,

Bo lag om ändring i jordabalken,

An lag om ändring i brottsbalken,

lag om ändring i rättegångsbalken,

lag om ändring i utsökningsbalken,

. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. D, SJS 9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsför-

hållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225), 12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 13. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva. 14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-

den,

15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. 17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 18. lag om ändring i fasughetsbildningslagen (1970:988), 19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 20. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), 21. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

23. lag om ändring i riksdagsordningen,

24. lag om ändring i gruvlagen (1974:342), 25. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

26. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, 27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva

arrendestället.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans

Jacobson och — såvilt angår förslaget om ändringar i brottsbalken — av hovrättsassessorn Lena Berke. Förslagen föranleder följande yttrande.

Lagrådet:

Enligt 2 8 skall vid ÄktB:s ikraftträdande GB upphöra att gälla, dock med den begränsning som följer av Äktp.

Departementschefen har I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) utvecklat vissa synpunkter på frågan vilka övergångsprinciper som bör gälla.

Huvudregeln anges böra vara att ÄktB i sin helhet skall bli tillämplig

omedelbart. Det görs dock ett tillägg av innebörd att man även på det

familjerättsliga området bör beakta de skäl som ligger bakom den annars

inom civilrätten gällande grundsatsen att en ny lag inte bör ges tillämpning

på rättsförhållanden som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Det nu anförda utgör bakgrunden till de i paragrafen omnämnda begränsningarna i vad avser upphävandet av GB. Lagens senare paragrafer syftar till att precisera i vad mån undantag skall gälla.

När det gäller att bestämma undantagens räckvidd gjorde familjelagssakkunniga I sitt betänkande ts. 431) något mer utförliga uttalanden, innebärande följande. Vid utformningen av övergångsbestämmelserna hade de sakkunniga tagit viss hänsyn till om det alls var sannolikt att problem

kunde uppstå. Uteslutas kunde inte att oförutsedda svårigheter kunde framträda i enstaka och säregna fall. Enligt de sakkunniga borde svårigheterna dock kunna lösas på ett rimligt sätt, förutsatt att man inte anlägger ett alltför formellt betraktelsesätt utan ser till de principer som övriga regler för övergången ger uttryck åt.

De sakkunnigas tanke var uppenbarligen att övergångsproblem av un-

dantagsnatur borde kunna lösas genom att i rättstillämpningen hänsyn skulle tagas till de allmänna grundsatser på vilka övergångsregleringen

vilar, dvs. att ÄktB i princip skall slå igenom när det gäller egentlig omstrukturering av äktenskapsrätten men att — när hinder inte möter från den synpunkten — avtal och andra rättshandlingar som förekommit under äldre rätts tid skall bedömas utifrån det rättsläge som gällde när rättshandlingen företogs. Departementschefens uttalanden synes ej vara att uppfatta

såsom ett avståndstagande från detta synsätt. Lagrådet anser sig i princip kunna godtaga en sådan uppläggning i fråga om övergångsproblematiken. Vissa preciseringar synes dock vara av värde

för att närmare klargöra hur rättshandlingar som tillkommit under äldre

rätts tid skall vara att bedöma efter ÄktB:s ikraftträdande. Nägra situationer som lagrådet företrädesvis finner värda att diskutera

är följande.

Én naturlig princip synes vara att avtal och andra rättshandlingar, som förekommit under GB:s tid och som enligt dess regler var ogiltiga men som

inte skulle vara ogiltiga enligt ÄktB:s regler, inte tar åt sig giltighet i och med ÄktB:s ikraftträdande. En sådan princip får anses ligga i 8 § som gäller det fallet att en make förfogat över sin egendom utan den andra

makens samtycke; underförstått ligger väl därt också att det måste vara

fråga om ett bevittnat samtycke där sådant nu krävs.

Ett i viss mån parallellt fall är följande. En make ger — utan äktenskapsförord — under GB:s tid till sin hustru en gåva bestående av exempelvis ett

9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

antal värdepapper, varvid inte är fråga om sedvanlig skänk eller besparingsöverföring. Hustrun placerar värdepapperna i ett bankfack som hon ensam disponerar över. En sådan gäva skulle vara utan verkan enligt GB,

men skulle enligt ÄktB få giltighet makarna emellan. Enbart ÄktB:s ikraft-

trädande bör inte rimligen ge gåvan giltighet makarna emellan (något som

kan få betydelse i händelse av ett arvsfall). En sak för sig är att en

rättshandling som tillgått på nu beskrivet sätt kan bli giltig såsom gåvu, även sakrättsligt, om såsom en tillkommande rättshandling vederbörlig gåvohandling inges för registrering efter ÄktB:s ikraftträdande (10 § första

stycket Äktp). I en del fall kan gåvan sannolikt också komma att anses bli giltig mellan makarna någon tid efter ikraftträdandet genom att maken inte

har återkrävt egendomen.

Fall kan vidare förekomma då fråga är om att en rättshandling är giltig enligt GB men ej enligt ÄktB. GB medger att, sedan en make fått egendom

i gåva, testamente eller arv med förbehåll att egendomen skall vara en-

skild, makarna genom äktenskapsförord kan göra substitut för sådan egendom till giftorättsgods (8 kap. I $ första stycket, jämfört med 6 kap. 8 8 3 GB). Motsvarande möjlighet stär inte öppen enligt ÄktB (7 kap. 3 8 första stycket). Det kan inte vara rimligt att uppfatta ny lag så att dess bestämmelser skulle förvandla viss egendom från giftorättsgods till den ursprungliga mottagarens enskilda egendom. Någon särskild bestämmelse i ämnet kan ej anses behövlig.

Ett besläktat problem uppkommer, när det gäller föravtal inför bodel-

ning. vilka enligt GB ansetts kunna ingås muntligen men enligt ÄktB

kräver skriftlig form (9 kap. 13 §). Departementschefen har behandlat

spörsmålet i specialmotiveringen till 11 § första stycket Äktp. Han utgår därvid från att ett äldre, muntligt föravtal förlorar sin giltighet i och med ÄktB:s ikrafttradande, när fråga är om en bodelning enligt ÄktB:s regler. Det bör med hänsyn till föravtalets nära samband med själva bodelningen kunna godtas att ståndpunkten inte har kommit till öppet uttryck i Äktp.

Saken har också, allmänt sett, en högst begränsad räckvidd såsom framgår

invändningar I denna del.

Kontentan av det anförda är att lagrådet med dessa uttalanden godtar att

Äktp:s reglering beträffande övergångsfrågorna tar sikte på de mest betydelsefulla spörsmålen och överlåter åt rättstillämpningen att finna lösningar på sådana mer särpräglade fall som må uppkomma.

83 Enligt 8 § skall äldre bestämmelser angående rådighetsinskränkningar till-

lämpas övergångsvis. I kommentaren till paragrafen sägs att enligt GB

rådighetsinskränkningarna — fram till dess att bodelning har ägt rum —

gäller även egendom som en make har förvärvat efter det att talan om äktenskapsskillnad har väckts. Uttalandet är alltför kategoriskt. Rädighetsinskränkningarna enligt 6 kap. 4 och 5 §&& GB avser endast giftorättsgods. Och av 11 kap. 6 & GB framgår att egendom som en make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad har väckts skall vara hans enskil- 130

da, om det döms ull äktenskapsskillnad eller make avlider under tid då

målet är anhängigt, utan att frågan om äktenskapsskillnad har förfallit.

Detsamma gäller, om det döms till boskillnad på talan som har väckts under tid som nu har angetts. Efter äktenskapsskillnaden, dödsfallet respektive boskillnaden är maken alltså beträffande sädan egendom som nu

är I fråga inte bunden av rådighetsinskränkningarna i 6 kap. 4 och 5 §8 GB.

15—17 §§

Av motiveringen till /5 § framgår att syftet är att de nya reglerna i 7 kap. 4—9 && ÄktB om rädighetsinskränkningar fullt ut skall bk tillämpliga på

äktenskap som har ingåtts före år 1921 (bortsett från vissa övergångssitua-

tioner). Detta avses bli resultatet av föreskriften i förevarande 15 § andra meningen om att de hänvisningar till GB. som lagen om införande av nya

giftermålsbalken innehåller, i fortsättningen skall gälla motsvarande be-

stämmelser i ÄktB. I 5 § 6 mom. lagen om införande av nya giftermälsbalken finns mycket riktigt en hänvisning ull bestämmelserna 1 6 kap. 4—- 6 35 GB, vilka nu har ersatts av 7 kap. 4—9 §§ AktB. Denna hänvisning omfattar emellertid enligt ordalagen endast samfälld egendom: för ett

speciellt fall inkluderas dock också enskild egendom. Med detta samman-

hänger att reglerna om rådighetsinskränkningar i 6 kap. 4-6 §§ GB blott gäller giftorättsgods. De nya bestämmelserna i 7 kap. 4—9 8& ÄktB. där-

emot, är i betydande grad tillämpliga också på enskild egendom. För att

det skall stå klart att dessa nya bestämmelser — som tillika ersätter motsvarande reglering i 1959 ärs lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad — efter sitt innehåll skall tillämpas också i fråga om

egendom som är enskild i äktenskap ingångna före år 1921. bör ett förtydli-

gande tillägg göras till förevarande 15 §. Det kan ske genom att till paragrafen fogas en tredje mening av innehåll som framgår nedan.

I 76 §£ ges för de äldre äktenskapens del särskilda bestämmelser om övertagande av makarnas gemensamma bostad och bohag. Det framgår emellertid inte klart av paragrafens utformning att bestämmelserna avser just de äldre äktenskapen: jfr 15 och 17 §8, där det uttryckligen anges att bestämmelserna avser äktenskap som ingätts före är 1921. För tydlighets

skull bör det speciella tillämpningsområdet markeras även i förevarande

16 5. Det kan ske t.ex. genom att paragrafens första stycke inleds ”Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker ...”. Enligt 16 § tredje stycket skall vissa bestämmelser i ÄktB tillämpas på övertagandet. Hänvisningen till 11 kap. 7 § bör enligt lagrådets mening

kunna utgå; bestämmelserna i den paragrafen har knappast någon självständig betydelse för övertagandet. Även hänvisningen till 11 kap. 8§ tredje stycket ÄktB bör utgå. Innebörden av det angivna stycket är att efter den ena makens död övertaganderätten gäller bara till förmån för den

efterlevande maken. Stycket är emellertid lagtekniskt utformat som en begränsning av gilugheten av första stycket i sarama paragraf, och första

stycket gäller över huvud taget inte för de äldre äktenskapen. Hänvisningen bör alltså ersättas med en direkt regel för dessa äktenskap.

116 § färde stycket anges alt paragrafens bestämmelser inte skall ulläm-

pas I sådana fall som avses i 11 § första stycket, dvs. när talan om äktenskapsskillnad har väckts eller den ena maken har avlidit före ikraft-

trädandet. En regel av samma innebörd som den i fjärde stycket behövs emellertid också i fråga om 17 8. För att upprepning skall undvikas, kan

16 § fjärde stycket ersättas med en för I6 och 17 §§ gemensam regeli en ny

18 & (se nedan). I denna bör positivt anges att äldre bestämmelser är att

tillämpa i stället för reglerna i 16 och 17 §§.

Enligt 77 § skall vissa av ÄktB:s bestämmelser rörande bodelning tilläm-

pas också på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Uppräkningen i paragrafen bör kompletteras med de bestämmelser i ÄktB som gäller

formen för bodelning (9 kap. 5 §) respektive bodelning genom bodelningsförrättare (17 kap). fr för gällande rätts del övergångsbestämmelsen till lagen (1932:316) om ändring i giftermälsbalken.) Som nämndes vid föregående paragraf bör vidare tilliäimpningsomrädet begränsas på det viset. att äldre bestämmelser i stället för de nva skall tillämpas vid skifte som sker med anledning av att talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken avlidit före ikraftträdandet. Lagrådet föreslår att en bestämmelse av den innebörden tas upp i en ny 18 8. Sammantaget föreslår lagrådet att de särskilda bestämmelserna om äk-

tenskap som har ingåtts före år 1921 skall utformas på följande sätt.

ISS

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det

följande. I de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas. Bestäm-

melserna i 7 kap. 4-9 §§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas också till

. den del de avser enskild egendom.

16 §

Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt. gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett

sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag. Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillämpas på övertagandet I1 kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i 11 kap. 10 § om giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet. När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande endast till förman för den efterlevande maken.

Bestämmelsen i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form samt

bestämmelserna i 10 kap. 3 §. II kap. 58,13 kap. 5 § och 17 kap. samma balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad

som sägs I dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo, och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

188 I fall som avses I 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser i stället för bestämmelserna 1 16 och 17 §§.”

Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Lagrådet:

I motiveringen uppmärksammas att 1973 års lag om ogifta samboendes

gemensamma bostad i visst typfall — det gäller fritidsbostad — kräver

sambons samtycke för förfogande, medan något sådant krav inte finns

enligt sambolagen. Den föreslagna övergångsregleringen sägs ha den innebörden att den äldre rådighetsinskränkningen inte i bestående samboförhållanden kan åberopas efter ikraftträdandet ens i fråga om ett förfogande före denna tidpunkt.

Denna lösning avviker från den som i motsvarande läge beträffande

makars förfoganden framgår av 8 § Äktp (se uttalande i remissprotokollet under denna paragraf). Här följs principen att giltigheten av en rättshandling bedöms efter den lag som gällde då rättshandlingen företogs. (Jfr

lagrådets yttrande under rubriken till Äktp.) Det är också uppenbart att

denna princip avses bli tillämpad när en sambo före ikraftträdandet har företagit en rättshandling som var "fri enligt äldre rätt men som enligt sambolagen fordrar andra partens samtycke — en med hänsyn till innehål- Jet i sambolagen ej opraktisk situation. Något sakskäl för att i det omvända läget — då alltså sambolagen lämnar den förfogande större handlingsfrihet — ge den nya lagen tillbakaverkande kraft har inte åberopats I remissprotokollet.

Det är vidare tvivelakugt, om den föreslagna lagtexten ger täckning för

den åsyftade tillämpningen i övergångsfallen. Utan att gå närmare in på

detta vill lagrådet framhålla att det ligger närmast vill hands att, sävitt gäller samtyckesfallen, uppfatta lagförslagets första mening så, att sambolagen blir tillämplig (endast) på förfoganden som en sambo gör efter ikraftträdandet (låt vara även i samboförhållanden som har etablerats dessförinnan). Denna läsart bör enligt lagrådets mening fasthållas. Den bör bekräftas och kompletteras genom ett tillägg ull tredje meningen enligt vilket samtyckesfrågan fortfarande skall bedömas enligt 1973 ärs lag när förfogandet har ägt rum före ikraftträdandet (jfr 8 § Äktp). Detta innebär att en rådighetsin- '

skränkning kan göras gällande efter ikraftträdandet också i de enstaka fall

då kravet på samtycke inte längre har någon motsvarighet i sambolagen. Med stöd av det sagda vill lagrådet föreslå att lagens tredje mening får

denna lydelse: ”Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, när samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet och när fråga är om giltigheten av ett förfogande utan samtycke över egendom före ikraftträdandet.”

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet:

12 kap.

15 Det föreslagna nya fjärde stycket bestämmer innebörden av begreppet sambor, varhelst det förekommer i balken. En bestämmelse av sådan allmän karaktär bör emellerud av lagtekniska skäl inte placeras i ett kapitel

som i övrigt behandlar bara en speciell form av nyttjanderätt — låt vara en

viktig sådan. Emellertid behövs preciseringen bara för vissa av bestämmelserna i 12 kap.: när begreppet sambor förekommer i 20 och 22 kap..

framgår begränsningen till sådana samboförhållanden som avses i sambo-

lagen av texten i övrigt. Med hänsyn härtill och till att det är svårt att finna en naturlig plats för den föreslagna allmänna regeln föreslår lagrådet att fjärde stycket i förevarande paragraf begränsas till att avse vad som föreskrivs ”i detta kapitel".

Inskjutandet av det nya fjärde stycket torde för övrigt göra det nödvändigt med en ändring i 12 kap. 70 § andra stycket, där det för närvarande hänvisas till I $ femte stycket. Hänvisningen bör 1 stället avse sjätte

stycket.

47 §

Enligt specialmotiveringen har paragrafen anpassats till de nya reglerna om makars och sambors gemensamma bostad. Anpassningen har skett så att i lagtexten sambo har jämställts med make. Samtidigt föreslås att 48 § upphävs. Enligt den paragrafen gäller bestämmelserna i 47 § om make även i fråga om den som enligt 1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att vid upplösningen av samlevnaden överta hyresrätten.

1973 års lag reglerar rättsförhållandet mellan de båda samboende, när

hyresrätten till deras gemensamma bostad innehas av den ene. Vid upplös-

ning av samlevnaden får enligt bestämmelserna i I $ den andre överta

hyresrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till om-

ständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om de samboende inte har eller

har haft gemensamma barn, fordras dock synnerliga skäl för övertagandet.

Bestämmelserna i 12 kap. 47 och 48 §§ jordabalken innebär att en samboende som med stöd av 1973 års lag har rätt att överta hyresrätten från den andre eller dennes dödsbo också gentemot hyresvärden har rätt att

överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del. om hyresvär-

den skäligen kan låta sig nöja med honom eller henne som hyresgäst. Om

förutsättningar för övertagande enligt 1973 års lag inte föreligger. är hyresvärden däremot inte skyldig att gå med på en övergång av hyresrätten,

även om den samboende som begär övergången skäligen bör godtas som

hyresgäst (jfr prop. 1973:23 s. 164—165 och 172—173).

Regleringen av övertaganderätten i 16 § första stycket sambolagen, när

bostaden inte ingår i bodelning, överensstämmer i sak med I 8 1973 ärs lag.

Genom att förslaget till 47 § saknar hänvisning till övertaganderätten enligt

16 § sambolagen kommer en sambo, i motsats till vad som nu gäller, att få

rätt gentemot hyresvärden att överta hyresrätten, även om förutsättningar för övertagande enligt 16 § sambolagen inte föreligger.

Denna ändring i rättsförhållandet mellan en sambo och hyresvärden till den lägenhet som utgör sambornas gemensamma bostad torde inte sakna

praktisk betydelse, framför allt inte i de fall då den sambo som innehar hyresrätten eller dennes dödsbo inte har rätt till förlängning av hyresavtalet. Lagrådet. som inte har någon erinran mot att en sambos rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del utvidgas på detta sätt. har likväl velat fästa uppmärksamheten på förhållandet.

Övergångsbestämmelserna

Under punkt 2 har i remissförslaget tagits upp övergångsbestämmelser till

ändringarna i 12 kap. Dessa bestämmelser bör enligt lagrådets mening omarbetas. Det förhållandet att talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet celler att ena maken har dött dessförinnan synes inte bli av betydelse i övergångshänseende och föranleder alltså inte någon regle-

ring. Att ett samboförhållande har upphört före eller efter ikraftträdandet torde böra tillmätas vikt i övergångshänseende endast vid tillämpning av

33 §. Å andra sidan är det motiverat att ange att kapitlets bestämmelser i

nya lydelsen — som ger sambor en något starkare ställning än för närvarande — är tillämpliga oberoende av att hyresavtalet har kommit till före ikraftträdandet. I övrigt behövs endast en regel som bevarar giltigheten av nu gällande föreskrifter i 33 § beträffande skiften i äktenskap, ingångna före år 1921, och bodelningar med anledning av boskillnad, i den mån sådana avtal aktualiseras efter ikraftträdandet.

Följande lydelse föreslås: "2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om

hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i sin äldre lydelse dels i fråga om bodelning med anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad, defs i fall då ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet.”

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet:

8 kap.

13 §

Av specialmotiveringen till paragrafen framgår, att man i remissförslaget

velat undvika den nu förekommande begreppsbestämningen ”den som i

första svågerlag lika nära är” (dvs. sådana svågerlagsförhållanden mellan den brottslige och målsäganden i vilka den ene är gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller med den andres syskon).

I remissförslaget har därför under första stycket 2, såvitt nu är i fråga,

medtapgits endast ”svåger eller svägerska”, varvid åsyftas gärningsmannens svskons make, gärningsmannens makes syskon och make tll gärningsmannens makes syskon (den sistnämnda anförvantsrelationen är en

utvidgning i förhållande till gällande rätt). Svågerlag i rätt upp- eller nedsti-

gande led (svärföräldrar, svärsöner, svärdöttrar samt styvföräldrar och

styvbarn m.fl.) lämnas alltså utanför den nämnda punkten 2, men avsett

torde vara att de skall kunna inbegripas under punkten 3 i samma stycke. Det mäste betvivlas att det föreligger behov av den föreslagna, i huvudsak språkliga ändringen. Det är nämligen här fråga om en föreskrift som

skall tillämpas av äklagarna, och dessa kan knappast förutsättas ha svårig-

heter att inse vilka svägerlagsförhållanden som föreskriften i gällande rätt åsyftar. I allt fall synes det klart att t.ex. svärföräldrar och styvbarn förtjänar att normalt ses som mer närstående än svåger och svägerska. Och föreskriften bör naturligen byggas upp i enlighet med det synsättet. Anses en modernisering önskvärd, synes den därför i stället lämpligen böra ske på följande sätt: ”2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska eller”. En tilläggssynpunkt är följande. I anslutning till första stycket 3 betonas i specialmotiveringen att tillämplighet av punkten är avsedd att kunna

förekomma i fall där det föreligger en nära eller djup känslomässig relation. Då denna punkt är tillkommen efter förebild av 4 kap. 12 §& RB bör upp-

märksammas vad som uttalades under förarbetena till sistnämnda lagrum (se NJA II 1973 s. 330 ff). I enlighet med de då gjorda uttalandena bör fasthållas att det skall vara fråga om en familjemässig relation.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet: 10 kap.

9ö

Första stycket i remissförslaget har utformats så, att läsaren möjligen kan

få intrycket att regeln i tredje meningen om arvsforum endast gäller för det

fall att det är en make eller sambo som har avlidit; denna begränsning är givetvis inte äsyftad. En bättre redigering erhålls enligt lagrådets mening,

om bestämmelsen om arvsforum tas upp i ett eget, första stycke i paragra-

fen.

Följs detta förslag. kommer reglerna om rätt domstol för bodelningstvister att bilda ett andra stycke. Beskrivningen av parterna i en sådan tvist när ena maken eller sambon har dött är inte helt rättvisande: mot den efterlevande kan stå arvingar och universella testamentstagare (se 9 kap. 5 § ÄktB och 14 8 sambolagen). Det torde emellertid vara tillräckligt att utsäga alt när någon av makarna eller samborna har avlidit en bodelningstvist skall tas upp vid den dödes allmänna tvistemålsforum. Den avfattning som 136

dödsfallet har inträffat efter det att talan om äktenskapsskillnad har väckts — inräknat dödsfall efter skillnadsdomen — eller efter det att samborna har flyttat från varandra.

Uppdelningen av remissförslagets första stycke på två kräver en följdändring i påföljande stycke i paragrafen.

Med hänvisning till det sagda föreslår lagrådet att de två första styckena ersätts av tre stycken med följande lydelse:

"Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde

hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt

där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har nägon av dem

avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att

svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.”

Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Lagrådet: 19.8 I andra stycket karakteriseras för närvarande förhållandet bl.a. mellan ”äkta makar” som ”egendomsgemenskap”. Stycket har kvarstätt oför-

ändrat sedan lagens tillkomst och syftade då såvitt gäller makar på den

egendomsordning som rådde enligt äldre giftermålsbalken (och som gäller i

ett antal ännu bestående äktenskap från tiden före år 1921). Beteckningen

egendomsgemenskap passar däremot inte på rättsförhållandet mellan makar vare sig enligt GB eller ÄktB. Inte heller låter det sig sägas att det — till följd av sumbolagens reglering — råder ”egendomsgemenskap” mellan sambor.

Skall 19 § ha en hänvisning till de allmänna reglerna om makars och sambors egendomsordning. bör alltså andra stycket få en annan upptakt än den nuvarande. Lämpligen kan det inledas med orden ”Beträffande egendomsförhållanden som rör” (makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, etc.).

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Lagrådet: I yttrande den 26 november 1986 över remiss med förslag till konkurslag berörde lagrådet under 3 kap. 5 § bestämmelsen att gäldenären och hans

familj eller annan underhållsberättigad under viss förutsättning äger utfå

nödvändigt underhåll från konkursboet under närmare beskriven tidsrymd. Av det remitterade förslaget till konkurslag framgick att den bestämmelsen inte skall gälla efter gäldenärens dödsfall utan i stället 18 kap. 5 §

kade att nämnda lagrum i ÄB bara avser efterlevande make och oförsörjda

barn. varför efterlevande sambo står utanför ÄB-regleringen. En sambo får dock anses höra till ”den efterlevandes familj”. Cagrådet ansåg att

saken borde uppmärksammas under arbetet med följdändringar till den nya lagstiftningen om äktenskapsbalk m. m.

Lagrådet vill erinra om det sålunda gjorda påpekandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Lagrådet:

104 8

I slutet av specialmotiveringen till paragrafens fjärde stycke behandlas den situationen att ett försäkringsbolag betalar ut försäkringsbeloppet till en förmånstagare trots att det hos bolaget finns kännedom om ett krav på jämkning enligt 104 § andra stycket FAL till förmån för make eller bröst-

arvinge. Det sägs att bolaget då riskerar att få ersätta den jämkningsberättigades förlust. Också andra formuleringar 1 sammanhanget tyder på att departementschefen har anlagt ett skadeståndsrättsligt betraktelsesätt.

Detta torde emellertid ha mindre fog för sig. Frågan gäller, i vilka fall bolaget med befriande verkan kan betala till förmånstagaren. Denna ver-

kan har inte en betalning som görs i ond tro med avseende på jämkningsanspråket. I ett sådant läge blir bolaget pliktigt att till den jämkningsberät-

tigade maken eller bröstarvingen utge det belopp som är dennes. Maken respektive bröstarvingen behöver därvid inte först visa att han inte har

möjlighet att driva in sin del av försäkringsbeloppet från den obehörigt gynnade förmånstagaren. Vad som har sagts nu får anses följa av allmänna

principer om en gäldenärs betalningsansvar när det finns konkurrerande

betalningsanspråk.

Angående den närmare innebörden av den goda tro som kan medföra att försäkringsbolaget med befriande verkan kan betala till förmånstagaren —

fastän det visar sig att ett befogat jämkningsanspråk förelåg — framgår av departementschefens uttalanden att försäkringsbolaget inte kan anses

skyldigt att undersöka om det finns något jämkningsanspräåk enligt 104 §

FAL. Till detta kan läggas att, om bolaget har fått kännedom om ett

jämkningskrav, en utbetalning till förmånstagaren som kommer i konflikt med kravet kan anses ha skett i god tro endast om kravet med hänsyn till

de omständigheter som åberopades till stöd för detta framstod som klart

ogrundat.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Lagrådet:

6§

1936 års lag har till ämne att reglera utfästelser om gåva. Med hänsyn

härtill finns det inte anledning att i förevarande paragraf ge annan hänvis- 138

Ding än en erinran om att i sådant ämne finns en bestämmelse i ÄktB, nämhgen 8 kap. 2 8.

Med hänsyn till det anförda synes 6 § med fördel kunna ges en utformning som närmare anknyter till nu gällande lydelse eller följande:

"Om utfästelse av en make att under äktenskapet ge den andra maken

en gåva gäller 8 kap. 2 § äktenskapsbalken.

Bestämmelser om — - — i ärvdabalken.”

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988)

Lagrådet:

12 kap. I och 2 88

I specialmotiveringen till I $ uttalas att det synsätt som ligger bakom de nuvarande bestämmelserna i I och 2 §8. nämligen att en gift person kan

inneha en fastighet med viss rätt i äktenskapet. stämmer mindre väl överens med regelsystemet i ÄktB. Därför föreslås ett tillägg till 1 § första

stycket som avses innebära att bestämmelsen om att fastigheterna skall

innehas med lika rätt inte skall syfta på äktenskapsrättsliga förhållanden. Lagrådet vill för sin del ifrågasätta om det finns tillräckligt fog för det

förda resonemanget. Från praktisk synpunkt är det emellertid en vinst att i klartext ange att fast egendom som är giftorättsgods inte i en makes hand får sammanläggas med enskild egendom. Den terminologiska frågan kan

lämnas därhän, om bestämmelsen placeras som ett första stycke i 2 §, som

därmed exklusivt behandlar samtliga äktenskapsrättsliga sammanläggningsfrågor. Förslaget innebär att I $ inte behöver ändras.

Med den föreslagna bestämmelsen bör det inte uppstå någon tvekan om

att två fastigheter som är en makes enskilda egendom kan sammanläggas, även om deras karaktär av enskild egendom har uppstått på olika sätt: den ena är det på grund av äktenskapsförord och den andra till följd av ett

gåvo- eller testamentsvillkor. Från saklig synpunkt kunde visserligen ifrå-

gasättas lämpligheten av en sådan sammanläggning. För de olika kategorierna enskild egendom gäller nämligen skilda regler, och dessa skillnader ökar genom regleringen i ÄktB (se 7 kap. 3 och 5 §§, 10 kap. 4 § och I1 kap. 8 §). Osäkerhet kan uppstå om vilka regler som skall gälla i fråga om en fastighet som har bildats av delar som var för sig utgjorde olika slags enskild egendom. De äktenskapsrättsliga tillämpningsproblemen — som i

viss mån kan uppkomma även enligt gällande rätt — torde emellertid i

praktiken få aktualitet mycket sällan, och de torde inte vara allvarligare än att de kan bemästras I rättstillämpningen. Betänkligheterna mot att tillåta

sammanläggning bör alltså kunna få vika.

De i remissen föreslagna ändringarna i 2 8 synes motiverade företrädes-

vis av alt man har velat få bort den nuvarande konstruktionen att sådant

avtal som avses i paragrafen skulle få tjäna som nägot sorts äktenskapsförord. Ändringar i makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden av relevans för sammanläggningen skall, är tanken, följa allmänna regler om äktenskapsförord respektive registrering av gåva. Ehuru man härigenom går 139

motsätta sig den föreslagna nyordningen.

Från denna utgångspunkt behövs i 2 § inga ytterligare bestämmelser — utöver den i det föregående föreslagna — om sammanläggningen av fastig-

heter som bäda tillhör ena maken (härmed är att jämställa fastigheter som

båda makarna äger till lika detar). Som anges i remissprotokollet i specialmotiveringen till 18 kommer ett förenhetligande äktenskapsförord att erfordras innan en make för egen del kan få sammanläggning av en fastighet som är hans giftorättsgods med en fastighet som är hans enskilda egendom.

Vad paragrafen i övrigt skall reglera är alltså det fallet att fastigheter som

ägs av makarna var för sig skall läggas samman. I några hänseenden förordar lagrädet här ändringar i förhållande till remissförstaget.

Till en början bör sålunda väljas en formulering som ger vid handen att bestämmelserna tar sikte på att en fastighet tillhör den ena maken och en annan fastighet den andra maken. Härmed är att jämställa att fastigheterna tillhör dem tillsammans med olika andelar.

Det naturliga och redigaste torde regelmässigt vara att man söker uppnä

att vardera makens andel i den avbildade fastigheten skall utgöra hälften,

men något starkare behov av en bestämmelse om detta synes inte förelig-

ga.

Den grundsats som har kommit till uttryck i det av lagrådet föreslagna

inledande stycket i paragrafen bör tillämpas också när två makar vill ha sina fastigheter sammanlagda. På vardera sidan måste tillses att andelen i

den nybildade fastigheten blir homogen i fråga om egendomsnaturen.

Härför kan alltså behövas äktenskapsförord. Nägot hinder föreligger inte

att en makes andel blir giftorättsgods och den andres enskild egendom. En bestämmelse som ger uttryck för det sagda ersätter andra stycket i remissförslaget.

Det avtal som det med den nva uppläggningen av bestämmelserna är

fråga om är av förmögenhetsrättslig art. Nägra särskilda bestämmelser

med tanke på makes omyndighet behövs därför inte; den omyndige företräds av sin förmyndare (jfr prop. 1986/87:1 s. 129). En annan sak är att ett supplerande äktenskapsförord givetvis följer reglerna i 7 kap. 3 § andra stycket ÄktB. Det torde vara tillräckligt att i förevarande paragraf utsäga att makarna skall träffa skriftligt avtal.

Det anförda leder fram till följande lagtextförslag från lagrådets sida.

v28

En fastighet som ägs av någon som är gift och är dennes giftorättsgods får

inte sammanläggas med en fastighet som är samma makes enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar var för sig får sammanläggas, om makarna

träffar skriftligt avtal om att äga var sin bestämda andel i den nybildade

fastigheten och om vardera makens andel i sin helhet kommer att utgöra den makens giftorättsgods eller enskilda egendom. Innefattar avtalet gåva, 140

får sammanläggning ske bara om avtalet har registrerats enligt 16 kap. Prop. 1986/87:826 äktenskapsbalken.”

Övergängsbestämmelserna

Lagrädets förslag i fråga om 12 kap. 2 § synes inte medföra något behov av ändring i remissförslagets punkt 2. Däremot behövs en övergängsbestäm-

melse för de fall då ett avtal har upprättats i äktenskapsförordets form före

ikraftträdandet men sammanläggningen ännu inte har genomförts. Om ett sådant avtal förlorar sin verkan vid de nya bestämmelsernas ikraftträ-

dande, skulle kanske en stor del av sammanläggningsförfarandet behöva

göras om. Principen att giltigheten av avtal som ingätts enligt äldre bestämmelser inte skall påverkas av äktenskapsrättens förändring bör gälla även i

detta sammanhang. Lagradet föreslår därför att övergångsbestämmelserna

kompletteras med en tredje punkt av följande lydelse.

"3. Bestämmelserna 1 12 kap. 2-5 skall tillämpas i sin äldre lydelse, om sådant avtal som avses I den lydelsen har träffats före ikraftträdandet.”

Övriga förslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson. Hulter-

ström, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickhom

Proposition om följdlagstiftning til äktenskapsbalken m. m.

I Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 4 december 1986) över förslag till 1. lag om införande av äktenskapsbalken. 2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma

hem.

3. lag om ändring i föräldrabalken,

lag om ändring i jordabalken, MR lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i utsökningsbalken, NI lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. DD. -

9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, 10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. 11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal. 13. lag om ändring i lagen (1936:53) angående vissa utfästelser om gåva.

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhällsbidrag, 17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. 18. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), 19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437). 20. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), 21. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 22. lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176), 142

23. lag om ändring i riksdagsordningen, 24. lag om ändring i gruvlagen (1974:342), 25. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

26. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt vill fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt, 27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Föredraganden redogör för lagrädets yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit uppläggningen av den föreslagna lagstiftningen. Flertalet lagförslag lämnas utan erinran. Beträffande övriga

lagförslag har lagrådet på en del punkter lagt fram ändringsförslag. Jag

biträder dessa förslag.

Särskilt i anslutning till Äktp har lagrådet ocksä gjort uttalanden om hur man bör se på vissa praktiska situationer m.m. Jag ansluter mig till vad

lagrådet sålunda har uttalat.

En punkt i lagrådets yttrande bör dock tas upp särskilt. I anslutning till förslaget om ändring i konkurslagen (1921:225) erinrar lagrådet om ett uttalande som gjordes under lagrådsgranskningen av förslaget till ny kon-

kurslag (se numera prop. 1986/87:90). Lagrådet påpekade där att en sambo till en konkursgäldenär kan vara berättigad till visst underhåll från kon-

kursboet om gäldenären lever men au någon sådan rätt inte föreligger efter

gäldenärens död (se 3 kap. 5 § förslaget till konkurslag och 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken). Lagrådet uttalade samtidigt att saken borde uppmärksammas under arbetet med följdlagstuftningen till äktenskapsbalken.

Jag har övervägt denna fråga men kommit fram till att någon lagändring

inte bör göras. Mitt ställningstagande grundar sig på den principinställning

i fråga om inriktningen av sambolagstiftningen som jag har redovisat tidigare (se prop. 1986/87:1 s. 40 och avsnitt 2.4 i den nu aktuella lagrådsremissen). Denna innebär att lagstiftningen om sambor bör begränsas till sådana områden där det föreligger ett påtagligt behov av stöd för den svagare parten i ett samboförhällande. Några allmänna regler om underhållsskyldighet mellan sambor har inte ansetts påkallade, och enligt min mening finns det inte heller skäl att införa särskilda regler för den nu diskuterade situationen.

I fråga om konkurslagstiftningen förordar jag dock en lagteknisk ändring

i förhållande till lagrådsremissen.

Regeringen har den 5 februari 1987 beslutat att förelägga riksdagen det nyss nämnda förslaget till ny konkurslag (prop. 1986/87:90). Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988, alitså samtidigt med ÄktB och följdlagstiftningen till den. Det förslag till ändring i reglerna om återvinning av bodelning som skall läggas fram i förevarande lagstiftningsärende bör därför avse 4 kap. 7 § i den nya konkurslagen. Någon särskild övergångsreglering behövs inte, eftersom det framgår direkt av lagtexten att det nya andra stycket i paragrafen kan tillämpas bara när bodelning har skev enligt äktenskapsbalkens bestämmelser. Den nya regeln kan alltså inte bli aktuell. om bodelning sker därför att talan om äktenskapsskillnad har väckts 143

stycket Äktp).

Utöver vad som föranleds av lagrådets yttrande vill jag ta upp en

särskild fråga, som gäller rättshjälpslagen (1972:429).

195 andra stycket rättshjälpslagen anges vilka av den rättssökandes kostnader som skall anses som kostnader för rättshjälpen. I det remitterade förslaget till ändring i den bestämmelsen anges i punkt 7 som en sådan kostnad den rättssökandes kostnad för bodelningsförrättare som har förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Bestämmelsen bör utvidgas till att avse även bodelningsförrättare som skall verkställa bodelning mellan sambor, när bodelningen görs av annan anledning än att den ena sambon har avlidit (jfr 20 § sambolagen).

Härutöver bör vissa redaktionella jämkningar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med

vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga I Prop. 1986/87: 86

De sakkunnigas lagförslag 2, 4—12 och 14—17

2. Förslag till Lag om införande av äktenskapsbalken

1 8 Den nu antagna äktenskapsbalken samt denna lag träder i kraft den 2 §& Genom äktenskapsbalken upphävs med den begränsning som följer av denna lag:

giftermålsbalken i Sveriges rikes lag,

lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, samt

lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. 3 8 Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. 4 8 Vad i övergångsbestämmelser till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken, under nummer 2-8, är föreskrivet om giltigheten av äldre bestämmelser skall alltjämt gälla. 5 & Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, gäller äldre lag i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander kan väckas. 6 & Har egendom som avses i 7 kap. 6 3 äktenskapsbalken förvärvats före ikraftträdandet och skall den enligt äldre lag anses tillhöra antingen förvärvaren ensam eller makarna tillsammans med olika andelar, skall detta alltjämt gälla, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid som har förflutit inte är oskäligt. Vad nu sagts om makar gäller också sambor. 7 8 Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord tagits in i rättens protokoll, får efter ikraftträdandet icke åberopas att rätten ej var behörig enligt äldre lag. 8 & Utan hinder av att en gåvohandling har upprättats före ikraftträdandet får gåvan registreras enligt äktenskapsbalken eller, i fall då den avser fast egendom eller tomträtt, lagfaras eller inskrivas. 9 & Har en gåva som enligt äldre lag krävt äktenskapsförord skett före ikraftträdandet, skall i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld äldre lag alltjämt gälla. Har talan om sådant ansvar ej väckts inom ett år från ikraftträdandet eller om den först efter ikraftträdandet blev gällande mot borgenärerna, inom ett år därefter. är rätten ull talan förlorad. 10 § I fråga om verkan av dom på boskillnad eller hemskillnad tillämpas äldre lag. Detta skall dock ej gälla hemskillnad som har förfallit genom att makarna har flyttat samman.

11 8 Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den Prop. 1986/87: 86

ena maken avlidit, gäller vad äldre lag innehåller om bodelning.

Vardera maken har dock rätt att, när ett mål om äktenskapsskillnad pågår,

begära att bodelning skall förrättas genast. Om verkan av en sådan bodelning,

när målet icke leder till äktenskapsskillnad, gäller 13 kap. 3 § äktenskapsbalken.

Trots att en bodelning skall förrättas enligt äldre lag gäller vad äktenskaps-

balken innehåller om bodelningens form, om bodelningsförrättare och om

klander av bodelning.

12. 8& Har i mål eller ärende vid domstol rättegången inletts före ikraftträdandet, skall den behandlas enligt äldre lag.

13 8 Vadil9 kap. sägs om sambors bostad och bohag är icke tillämpligt, om samlevnaden har upplösts före ikraftträdandet. I fråga om rätten att få överta

hyres- eller bostadsrätt gäller då äldre lag.

14 8 Har makarna ingått äktenskap före den I januari 1921, är alltjämt den äldre giftermålsbalken tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden i den utsträckning som framgår av lagen (1920:406) om införande av nya

giftermålsbalken, dock med de ändrade hänvisningar som följer av denna lag.

Dessutom skall följande gälla:

1. Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver . bostaden ha rätt att få denna, även om den är den andra makens enskilda egendom. Detta gäller dock endast om det även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Vad nu sagts om bostaden skall också gälla bohaget. Om vad som avses med bostad och bohag, om avräkning och om

övriga villkor för ullämpning av bestämmelsen gäller vad i 7 kap. I $ samt I 1 kap. 7 och 8§§ äktenskapsbalken och i 118 första stycket denna lag är föreskrivet för bodelning. 2, Bestämmelserna i 10 kap. 48, I 1 kap. 4 § andra stycket såvitt det angår förskott på arv, 12 kap. 3 § andra stycket och 13 kap. 6 § äktenskapsbalken samt I I $tredje stycket denna lag skall jämväl gälla i tillämpliga delar. Vad där sägs om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo.

4. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i föräldrabalken

Hängenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 14 kap. 15 kap. 3 8. 16 kap. 2§. 17 kap. 5§, 18 kap. 2 § och 20 kap. 8 § samt rubriken till 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvurande lydelse Föreslagen Ivdelse

14 kap.

Om vård av omyndigs rätt i oskiftat Om vård av en omyndigs rätt i bo. dödsbo eller annat bo.

in

Har omyndig del i oskiftart bo, skall Har en omyndig del i dödsho skall förmyndaren, med iakttagande av förmyndaren vårda den omyndiges vad nedun stadgas, vårda den omyn- rätt i boet. Delar han därvid i en diges rätt 1 boet. rättshandling, är han skyldig att

inhämta — överförmyndarens —sam-

tycke om det erfordras för giltigheten

av en sådan rättshandling vid förvalt-

ningen av en omyndigs egendom.

Mot en borgenär i dödsboet eller

någon annan, vars rätt är beroende

av utredningen, ansvarar förmynda-

ren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse, enligt hestämmelser i ärvdabalken.

Förmyndare, som [för omyndig En förmyndare som vill ingå avtal

delägare i oskiftat dödsbo deltager i om alt den omyndiges andel i dödsrättshandling vid förvaltningen av hoet skall förvaltas gemensamt med den dödes egendom, vare pliktig att undra delägares andelar skall intill rättshandlingen inhämta överför- hämta överförmvndarens samtycke

myndarens samtycke, såframt så- till avtalet och däri föreskrivna villdant samtycke erfordras för giltighe- kor.

ten av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs egendom. Mot borgenär i dödsboet eller Bör avtalet av hänsyn till en omyn-

annan, vars rätt är beroende av dig delägares bästa inte bestå, kan utredningen. står lörmyndaren, såvitt rätten häva avtalet.

angår skada genom hans åtgärd eller försummelse. 1 ansvar efter vad i ärvdabalken stadgas.

Övriga delägare i boet skall bere-

das tillfälle an vitra sig i ärendet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

Förmyndare må ej lör omyndig Slutes ej för en omyndig delägare i delägare i dödsbo sluta avtal om dödsho avtial om gemensam Jörvaltsammanlevnad i oskiftat bo utan ning, skall förmyndaren tillse, at överförmyndarens samtycke. bodelning och skifte förrättas så snart det kan ske. Detsamma gäller om ett sådan avtal upphön att gälla. Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avialets forisatta bestånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid för vilken avtalet slutits, ej tilländagått. Innan beslut fattas i fråga som avses i andra stycket skall rätten bereda övriga delägare i boet tillfälle att vira sig i ärendet.

4§

Slutes ej för omyndig delägare i Har den omyndige sasom bröstardödsbo avtal om sammanlevnad i vinge del i ett dödsho, där den eleroskiftat bo, skall förmyndaren tillse, levande maken enligt 3 kap. I $ ärvatt bodelning och skifte förrättas så dabalken har rätt att behålla boet snar ske kan. Samma lag vare, om oskiftat om ingen bröstarvinge begär dylikt avtal upphört att gälla. Har skifte. skallförmyndaren bedöma vilefterlevande make, som delagit i ken åtgärd som med hänsyn till den avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyn- omyndiges bästa bör vidtas. Han bör daren uppsäga avtalet. därvid beakta om den omyndige är avkomling även till den efterlevande maken, om den omyndige har sitt hem hos honom eller henne. hur den omyndiges utbildning planeras samt vilka tillgångar som finns i boet. Förmyndaren skall samråda med överförmyndaren och endast om denne tillstyrker begära skifte.

Förmyndare, som för omyndig Förmyndare, som för ex omyndig delägare i dödsbo deliager 1 bodel- delägare i dödsbo dettar i bodelning ning eller skifte, vare pliktig att eller skifte, är skyldig att inhämta inhämta överförmyndarens sam- överförmyndarens samtycke = till tycke till egendomens fördelning, egendomens fördelning, såvitt denna såvitt denna ej sker genom lottning. ej sker genom lottning. Avtal, varigenom delägare i boet Förmyndaren har ej rätt att utan mot vederlag, som gives eller utfästes, överförmyndarens samtycke ingå övertager den omyndiges lott i boet, avtal, varigenom annan delägare äge förmyndaren ej ingå utan över- mot ersättning övertar den omyndi- Jörmyndarens samtycke. ges lott i boet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

68 Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om Vad 1 3 och 5§§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om förmyndares skyldighet i fråga om bodelning i anledning av dödsfall bodelning i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, skall gälla även i annat fall, då en då för omyndig bodelning eljest skall omyndig deltar i bodelning. ske.

78 Inhämtas ej Ööverförmyndarens Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller samtycke, då detta enligt 2, 4, 5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall 6 § bort ske, gäller vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av är stadgat beträffande förvaltning av omyndigs egendom äga motsvaran- omyndigas egendom. de tillämpning.

8§

Skall av annan anledning än döds- Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, vare fall bodelning ske för en omyndig, är förmyndaren pliktig att tillse, att förmyndaren skyldig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske bouppteckning förrättas så snart der kan, samt att därefter ofördröjligen kan ske, samt att därefter ofördröjliingiva avskrift av bouppteckningen gen inge avskrift av bouppteckningen

till överförmyndaren. Är bouppteck- till överförmyndaren. Är bouppteck-

ningen av vidlyftig beskaffenhet, må ningen vidlyftig, kan avskrift lämnas avskrift lämnas endast i erforderliga i erforderliga delar. delar.

98 Varder dödsbo, däri omyndig äger Har ett dödsbo med omyndig deldel, ey skiftat inom sex månader från ägare ej skiftats inom sex månader det bouppteckning förrrättades, skall från det bouppteckningen förrättades Jörmyndaren, där ej avtal träffats om och har ej avtal träffats om gemensammanlevnad i oskiftat bo, inom sam förvaltning av delägarna, skall nämnda tid till överförmyndaren Jörmyndaren inom nämnda tid till avgiva redogörelse för det hinder som överförmyndaren avge redogörelse mött för skifte, och vare förmyndaren för det hinder som mött för skifte. pliktig att därefter, intill dess skifte Förmyndaren är skyldig att därefter, sker eller avtal, varom ovan sägs, intill dess skifte sker eller avtal om slutes, avgiva sådan redogörelse var gemensam förvaltning sluts, avge sjätte månad, där ej överförmynda- sådan redogörelse var sjätte månad, ren bestämmer annan tid. om ej överförmyndaren bestämmer

annan tid.

Slutes för omyndig delägare i döds- Träffas för omyndig delägare avtal bo avtal om sammanlevnad i osk iftat om gemensam förvaltning är förbo, vare förmyndaren pliktig att före myndaren skyldig att före den 15 den 15 februari varje år till överför- februan varje år till överförmyndamyndaren avlämna årsuppgift angå- ren avlämna årsuppgift angående ende boet, upptagande den behållna boet, upptagande den behållna ininkomsten under föregående år samt komsten under föregående år samt en

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86 en översikt av boets tillgångar och översikt av boets tillgångar och skulskulder vid årets slut. Möter till följd der vid årets slut. Möter till följd av av boets storlek eller av annan orsak boets storlek eller av annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid årsuppgift, skall inom samma tid anmälan om hindret göras till över- anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny förmyndaren, som skall bestämma tid, inom vilken förmyndaren har att ny tid, inom vilken förmyndaren har ingiva handlingen. att inge handlingen.

Hava underåriga syskon samma Har underåriga syskon samma förförmyndare, må för dem gemensam myndare, kan gemensam redogörelse redogörelse eller årsuppgift avläm- eller årsuppgift avlämnas för dem. nas.

10§

Försummar förmyndaren ätt i rätt Försummar förmyndaren att 1 rätt tid ingiva bouppteckning, redogörel- tid inge bouppteckning. redogörelse se eiler årsuppgift efter vad i 8 och eller årsuppgift enligt 8 och 9 §§, skall 98 sägs. anmäle överförmyndaren överförmyndaren anmäla försumförsummelsen hos rätten, och äge melsen hos rätten. Rätten Aa genom rätten att genom vite tillhålla för- vite tillhålla förmyndaren att fullgöra myndaren att fullgöra sitt åliggande. sitt åliggande. Innan anmälan görs. Innan anmälan göres efter vad nyss skall överförmyndaren, där det är sagt, skall överförmyndaren, där lämpligen kan ske, erinra förmyndadet lämpligen kan ske, erinra för- ren om hans skyldighet. myndaren om hans skyldighet.

Förmyndaren äge för vård av Förmyndaren har rätt till skäligt omyndigs rätt i oskiftat dödsbo arvode för vård av en omyndigs rätt i åtnjuta skäligt arvode. Träffas avtal dödsbo. Träffas avtal om gemensam om sammanilevnad i oskiftat bo, skall förvaltning, skall arvodet utgå årliarvodet utgå årligen. Arvodet be- gen. Arvodet bestäms av överförstämmes av Överförmyndaren och myndaren och skall förskjutas av skall förskjutas av boet. boet.

Fader eller moder, som på grund Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära av lag är förmyndare, får ej uppbära arvode efier vad i första stycket sägs. arvode om inte Överförmyndaren med mindre överförmyndaren med med hänsyn till särskilda omständighänsyn till särskilda omständigheter heter lämnar tillstånd därtill. lämnar tillstånd därtill.

I! $

Är omyndig ende delägaren i döds- Är en omyndig ende delägaren i bo eller äro underåriga syskon, som dödsbo eller är underåriga syskon, hava gemensam förmyndare, ensam- som har gemensam förmyndare, ma delägare 1 oskifiat bo, skall, om ensamma delägare, skall, om boet boet förvaltas av förmyndaren, å för- förvaltas av förmyndaren, beträffanvaltningen tillämpas vad ) 15 och 16 de förvaltningen tillämpas vad i 15 kap. stadgas. och 16 kap. stadgas. 150

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

15 kap.

Aktier och andra värdepapper Aktier och andra värdepapper som höra, om de icke kunna med trygghet icke med trygghet till den omyndiges

ull den omyndiges fördel behållas, av fördel kan behållas. hör försäljas när

förmyndaren försäljas, när det lämp- det lämpligen kan ske.

ligen kan ske.

Fordringar, som icke kunna med Fordringar som icke hör förbli ute-

trygghet till den omyndiges fördel stående, skall indrivas så snart det Jörbliva utestående. höra uv förmyn- kan ske. Har fordran tillkommit

daren så snart ske kan indrivas. Har genom att delägare i dödsbo eller fordran tillkommit därigenom av annat "bo med överförmyndarens delägare i oskifiat bo med överför- samtycke övertagit den omyndiges

myndarens samtycke övertagit den lott i boet, fär den förhli utestående, omyndiges lott i boet. »nå den förbli- så länge den omyndiges bästa ej även-

va utestående, så länge den omyndi- tyras därigenom. ges bästa ej därigenom äventyras.

16 kap.

2§

När egendom, som skall stå under När egendom, som skall stå under

förmyndarens förvaltning, första förmyndarens = förvaltning, = första

gången tillfaller underärig, skall för- gången tillfaller den underäårige, skall myndaren inom en månad därefter förmyndaren inom en månad däref-

till överförmyndaren ingiva förteck- ter inge förteckning över egendomen

ning över egendomen. barder den till överförmyndaren. Blir den som

som uppnått myndig ålder förklarad uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom omyndig. skall förmyndaren, inom tre månader från det förmyndarska- tre månader från det förmynderska-

pet inskrevs, till överförmyndaren pet inskrevs, till överförmyndaren

ingiva förteckning över den omyndi- inge förteckning över den omyndiges ges egendom vid tiden för omyndig- egendom vid tiden för omyndighets-

hetsförklaringen. förklaringen.

Har den omyndige efter den tid Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit som avses i första stycket erhållit

egendom som skall stå under för- egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteck- myndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom ingivas till ning över denna egendom inges till

överförmyndaren inom en månad överförmyndaren inom en månad

därefter. därefter.

Är det andel i oskiftat bo som Har andel i dödsbo eller annat bo

tillfallit omyndig, skall förteckning, tillfallit den omyndige, skall förteck-

varom ovan stadgas, ingivas först ningen inges först inom en månad

inom en månad efter det bodelning efter det bodelning eller skifte skett.

eller skifte skett.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

17 kap.

58 Äger den omyndige del i oskiftat Äger den omyndige del i dödsbo bo, skall överförmyndaren med led- eller annat bo, skall överförmyndaning av bouppteckningen och avgiv- ren med ledning av bouppteckningen na årsuppgifter tillse, att förmynda- och avgivna årsuppgifter tillse, att ren väl vårdar den omyndiges rätt i förmyndaren väl vårdar den omyndiboet. Finner överförmyndaren ges rätt I boet. Finner överförmyndaanledning till anmärkning, skall vad i ren anledning till anmärkning gäller 3 och 4 &$ stadgas äga motsvarande 3 och 4 &. tillämpning.

18 kap.

Hava förmyndaren eller hans Har förmyndaren eller dennes make och den omyndige del i oskiftat make och den omyndige del i oskiftat dödsbo, skall god man av rätten dödsbo, skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges förordnas att vårda den omyndiges rätt I boet vid boutredningen så ock rätt i boet vid boutredningen sanmi vid bodelning och skifte eller ingåen- vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i de av avtal om förvaltningen av dödsoskifiat bo. God man skall ock för- boet. Åven I annat fall skall god man ordnas för den omyndige, om eljest å förordnas om sådan rättshandling hans vägnar rättshandling skall före- skall företas, vid vilken förmyndaren tagas, vid vilken förmyndaren, efter enligt 13 kap. 2§ inte har rätt att vad i 13 kap. 2§ stadgas, ej äger företräda den omyndige, eller fråga företräda den omyndige, eller fråga uppstår om rättegång mellan den uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller omyndige och förmyndaren eller dennes make eller någon som förhans make eller någon som förmyn- myndaren företräder. daren företräder.

Förekommer i annat fall än i första Förekommer i annat fall angelästycket sägs angelägenhet, däri för- genhet, i vilken förmyndaren eller myndaren eller hans make kan hava dennes make kan ha ett intresse som ett intresse stridande mot myndling- strider mot myndlingens, skall rätten ens, förordne ock rätten god man för förordna god man för den omyndige, den omyndige, om förmyndaren det om förmyndaren begär der eller det i begär eller det eljest finnes lämp- annat fall är lämpligt. ligt.

20 kap.

8§

Beslut eller dom, som i mål om Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende omyndighetsförklaring eller i ärende om förmynderskap eller godman- om förmynderskap eller godmanskap enligt denna balk meddelas av skap enligt denna balk meddelas av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86 överförmyndaren eller rätten, länder överförmyndaren eller rätten, gäller tll efterrättelse utan hinder av att som lagakraftvunnen dom även om talan föres däremot. Vad som nu har talan förs däremot. Detta gäller dock sagts gäller ej rättens avgörande, ej rättens avgörande, varigenom avtal varigenom avtal om sammanlevnad i om gemensam förvaltning av dödsbo oskifiat bo häves eller förmyndare hävs eller en förmyndare eller god eller god man dömes till utgivande av man förpliktas att utge vite. försuttet vite.

1. Denna lag träder i kraft den...

2. Har avtal enligt 24 kap. ärvdabalken träffats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser därom.

5. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken

dels att 12 kap. 47a§ skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 33 och 47 §§ samt 20 kap. 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Bestämmelserna i 32§ äger motsvarande tillämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller varit avsedd att huvudsakligen tjäna huvudsakligen användas som ge- som gemensam bostad för hyresgäsmensam bostad för hyresgästen och ten och hans eller hennes make eller hans make, tillagts maken genom sambo, tillagts maken eller sambon bodelning eller skifte med anledning genom bodelning eller skifte av av boskillnad., äktenskapsskillnad makars bo, får dock maken eller eller hyresgästens död. får dock sambon träda i hyresgästens eller, om maken träda i hyresgästens eller denne avlidit, i dödsboets ställe. dödsboets ställe. Sådan rätt tillkom- Sådan rätt tillkommer även efterlemer även efterlevande make som är vande make som är ensam arvinge ensam arvinge efter hyresgästen. efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten till- underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra lagts hyresgästens make eller sambo stycket svarar hyresgästen eller hans enligt andra stycket svarar hyresgäsdödsbo ej för sina förpliktelser enligt ten eller hans eller hennes dödsbo ej hyresavtalet. Hyresgästens make sva- för sina förpliktelser enligt hyresavtarar jämte hyresgästen eller hans döds- let. Hyresgästens make eller sambo bo för sådana förpliktelser enligt svarar jämte hyresgästen eller hans avtalet som hänför sig till tiden före eller hennes dödsbo för sådana förunderrättelsen. pliktelser enligt avtalet som hänför

sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägen- motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av makar gemensamt. heten hyrts av makar eller sambor

Andra-fjärde styckena äger mot- gemensamt. svarande tillämpning, när någon har övertagit — hyresrätt enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Har lägenheten hyrts av flera Har lägenheten hyrs av flera gemensamt och har de på grund av gemensamt och har de på grund av

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

uppsägning, som gjorts av en av dem, uppsägning, Som gjorts av en av dem,

eller till följd av annan omständighet, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av ej gemensamt rätt till förlängning av

hyresavtalet, är medhyresgäst berät- hyresavtalet. är medhyresgäst berät-

tigad till förlängning, om hyresvär- tigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom den skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad gäller ej när hyresrätten är förverkad

eller hyresavtalet kan uppsägas enligt eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §& utan att likväl hyresvärden upp- 28 § utan att likväl hyresvärden upp-

sagt avtalet på någon av dessa grun- sagt avtalet på någon av dessa grun-

der. Är medhyresgästen make till den der. Är medhyresgästen make eller

som uppsagt avtalet eller eljest föran- sambo till den som uppsagt avtalet lett att hyresgästerna ej gemensamt eller eljest föranlett att hyresgästerna har rätt till förlängning av avtalet, har ej gemensamt har rätt till förlängning han den rätt som angivits även när av avtalet, har han eller hon den rätt

hyresrätten är förverkad på annan som angivits även när hyresrätten är grund än dröjsmål med betalning av förverkad på annan grund än dröjshyra. Detta gäller också när hyresvär- mål med betalning av hyra. Detta den bringar hyresavtalet att upphöra gäller också när hyresvärden bringar

på grund av förverkandet. hyresavtalet att upphöra på grund av

förverkandet. Om hyresgäst, som är gift och vars Om hyresgäst, som är gift eller

make ej har del i hyresrätten, uppsä- samboende och vars make eller samger hyresavtalet eller vidtager annan ho ej har del i hyresrätten, uppsäger åtgärd för att bringa det att upphöra hyresavtalet eller vidtager annan eller om han i annat fall ej har rätt till åtgärd för att bringa det att upphöra förlängning av avtalet, är maken, om eller om han i annat fall ej har rätt till han har sin bostad i lägenheten. förlängning av avtalet, är maken eller berättigad till förlängning, såvida sambon, om han eller hon har sin hyresvärden skäligen kan nöjas med bostad i lägenheten, berättigad till honom som hyresgäst. Vad som sagts förlängning, såvida hyresvärden skänu gäller också när hyresvärden upp- ligen kan nöjas med honom eller sagt hyresavtalet att upphöra på henne som hyresgäst. Vad som sagts grund av förverkande eller förhållan- nu gäller också när hyresvärden uppde som avses 128 §. Bestämmelserna i sagt hyresavtalet att upphöra på 483, 49 § första och tredje styckena grund av förverkande eller förhållan-

och 50-53 § om hyresgäst äger till- de som avses 128 §. Bestämmelserna i lämpning även i fråga om hyresgästs 488, 49 8 första och tredje styckena

make. och 50-53 § om hyresgäst äger till-

lämpning även i fråga om hyresgästs

make eller sambo.

Förlänges hyresavtal i fall som Förlänges hyresavtal i fall som

avses I andra stycket, svarar båda avses 1 andra stycket, svarar båda

makarna för förpliktelserna enligt makarna eller samborna för förplikavtalet för tiden före förlängningen, telserna enligt avtalet för tiden före om ej annat avtalas med hyresvär- förlängningen, om ej annat avtalas

tin

den. med hyresvärden.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

20 kap.

18 Förekommer icke omständighet som avses 1 6 §, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om 1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet, 2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses 19 § icke föreligger, 3, rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna, 4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft, 5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits, 6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev cj utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats, 7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse förvärvet enligt giftoch förvärvet enligt giftermålsbal- äktenskapsbalkens bestämmelser är kens bestämmelser är beroende av beroende av överlåtarens makes eller andra makens samtycke, sambos samtycke, dock att vad som nu har sagts om samtycke av sambo gäller endast om anteckning skett att fastigheten utgör för samborna gemensam bostad,

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke, 9. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning, 10. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat. 11. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, 12. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss td som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

8§

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han anser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör bristen i fråga om bevittning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att sambos samtycke till överlåtelsen ej lämnats. skall vad som sägs I första stycket om överlåtaren och bristen i fråga om bevittning gälla den vars samtycke enligt anteckning i fastighetsboken erfordras och bristen i fråga om samtycke.

Denna lag träder i kraft den... .. Äldre lag gäller fortfarande om samlevnaden mellan sambor har upplösts eller överlåtelsen ägt rum före ikraftträdandet.

6. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse 10 kap.

9§

Tvist om arv eller testamente eller Tvist om bodelning mellan makar om bodelning mellan arvingar och eller sambor skall upptas av den rätt efierlevande make skall upptagas av där endera skall svara ti tvistemål i den rätt, där den döde skolat svara i allmänhet. Har endera avlidit, skall tvistemål i allmänhet. tvist om bodelning mellan arvingarna och den efterlevande upptas av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet. Detsamma gäller tvist om arv eller testamente. Finns ej behörig domstol enligt vad som har sagts nu, upptas målet av Stockholms tingsrätt. Tvist om bodelning mellan makar Trots vad som sägs i första stycket i anledning av boskillnad eller äkten- skall klander mot bodelning som har skapsskillnad skall upptagas av den förrättats av bodelningsförrättare rätt, där mannen skall svara i tviste- upptas av den rätt som har förordnat mål i allmänhet, eller, om mannen ej denne. Detsamma gäller klander mot är skyldig att i sådant mål svara vid arvskifte som Jörrättats av skiftessvensk domstol, där hustrun svarar i man. sådant mål. Finnes i mål, som avses i denna paragraf. ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den... ..

7. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1904 nr 48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivsatt 19 § lagen (1904 nr 48 s. I) om samäganderätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

19§

Vad i denna lag finnes stadgat äge Denna lag är ej tillämplig på ej tillämpning å sådan samfällighet, makars eller sambors bostad eller som avses I lagen (1973:1150) om bohag som kan bli föremål för bodelförvaltning av samfälligheter, eller å ning enligt äktenskapshalken. Den sådan allmänning, som avses i lagen gäller ej heller sådan samfällighet (1952:166) om häradsallmänningar som avses i lagen (1973:1150) om eller lagen (1952:167) om allmän- -förvaltning av samfälligheter eller ningsskogar i Norrland och Dalarna; sådan allmänning som avses i lagen ej heller vare i något fall lagens (1952:166) om häradsallmänningar föreskrifter tillämpliga + fråga om eHer lagen (1952:167) om allmänbildande av jaktvårdsområde, bestå- ningsskogar i Norrland och Dalarna, ende av allenast en fastighet, eller av ej heller i fråga om bildande av fiskevårdsområde, omfattande alle- jaktvårdsområde, bestående av hara nast en fastighet eller det till allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområen fastighet hörande fisket. de, omfattande bara en fastighet eller

det till bara en fastighet hörande

fisket.

Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro redare i samma fartyg eller deltagare i samma gruvrörelse, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Vad i 15 kap. 16 § föräldrabalken stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den... ..

8. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs att 32 § konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32§

Bodelning mellan gäldenären och Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid dennes make eller sambo, vid vilken vilken gäldenären eftergivit sin rätt i gäldenären i avsevärd mån efter givit avsevärd mån eller låtit egendom Sin rätt, går i motsvarande mån åter. frångå sig mot att fordran mot honom Detsamma gäller om gäldenären vid utlagts på hans lott, går i motsvaran- bodelning med sin make låtit egende mån åter, om bodelningshand- dom frångå sig mot att fordran mot lingen kommit in till rätten senare än honom eller henne utlagts på hans två år före fristdagen och det icke eller hennes lott. En bodelning skall visas att gäldenären efter bodelning- dock ej gå åter, om det visas att en hade kvar utmätningsbar egen- gäldenären efter bodelningen hade dom som uppenbart motsvarade kvar utmälningsbar egendom som hans skulder. uppenbart motsvarade hans eller

hennes skulder, ej heller om bodel-

ningen förrättats mellan makar och

bodelningshandlingen getts in till

rätten mer än två år före fristdagen.

Vad i första stycket sägs om bodel-

ning mellan gäldenären och dennes

make eller sambo gäller, när maken

eller sambon är död, bodelning mel-

lan gäldenären och makens eller

sambons arvingar och universella

testamentstagare.

9. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal

dels att 3, 103, 104-105, 116 och 122 8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 103a § och 115a 8. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

Avviker försäkringsvillkor från be- Avviker ett försäkringsvillkor från stämmelse i denna lag, vare det ej någon bestämmelse i denna lag, hinder för villkorets tillämpning, med utgör det inte hinder mot tillämpning mindre sådant i lagen angives. av villkoret, om inte sådant anges i

lagen.

Överlåtelse, pantsättning, — för- Ett förmånstagarförordnande enmånstagarförordnande eller annat ligt denna lag är utan verkan i den förfogande över försäkring är utan mån det står 1 strid mot försäkringsverkan om förfogandet skett i strid villkor, som enligt kommunalskattemot försäkringsvillkor, som enligt lagen (1928:370) skall tas in i försäkkommunalskattelagen (1928:370) ringsavtalet. Detsamma gäller överskall inragas 1 försäkringsavtalet. låtelse, pantsättning och annat förfo- Förbud mot överlåtelse skall dock ej gande över en försäkring. Förbud utgöra hinder mot utmätning eller mot överlåtelse skall dock inte utgöra överlåtelse vid ackord eller konkurs i hinder mot utmätning eller överlåtelvidare mån än sådant hinder förelig- se vid ackord eller konkurs 1 vidare ger på grund av vad eljest föreskrivits mån än sådant hinder föreligger på i lag eller annan författning. grund av vad som annars har före-

skrivits i lag eller annan författning.

103 §

Förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande skall, för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå antecknas.

Försäkringstagaren är skyldig att

underrätta sin make om han insätter

eller utesluter maken som förmåns-

tagare. Försäkringsgivaren är skyl-

dig att på förfrågan underrätta

maken i vilken omfattning maken är

JSörmånstagare.

103a §

Finns inte förmånstagarförord-

nande och gäller försäkringen på

ägarens liv, skall vid hans död såsom

Jörmånstagarförordnande gälla, att 161

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

Jörsäkringsbeloppet skall tillfalla hans make eller, om han inte efierlämnar make, hans arvingar och universella testamentstagare att fördelas mellan dem som om det ingått i kvarlåtenskapen. Vad i första stycket sägs omefterlevande makes rätt till försäkringsbelopp skall inte tillämpas när mål om äktenskapsskillnad pågick vid försäkringstagarens död.

104 5

År förmånstagare insatt, skall för- Försäkring eller försäkringsbelopp säkringsbelopp, som utfaller efter som vid försäkringstagarens död tllförsäkringstagarens död, ej ingå i faller en förmånstagare ingår inte i dennes kvarlåtenskap. försäkringstagarens kvarlåtenskap. Har Jförsäkringstagaren efterläm- Inträffade dödsfallet sedan det nat make eller bröstarvinge och hade dömts till skillnad i försäkringstagaförordnandet kunnat återkallas av rens äktenskap eller talan därom försäkringstagaren, skall försäk- väckts och kan försäkringstagarens ringsbeloppet vid beräkningen av make inte få ut sin vid bodelningen dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt beräknade andel därför att försäk- 13 kap. 12 § andra stycket giftermåls- ringen eller försäkringsbeloppet tillbalken, rätt till vederlag eller rätt till faller annan som förmånstagare, är laglott behandlas som om beloppet denne skyldig att avstå vad som hade tillhört boet och tillagts fattas. Jörmånslagaren genom testamente.

I fråga om tjänstegrupplivförsäkring skall andra stycket dock ej tilllämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller en make eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig - till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

105 §

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkningsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av omständigheterna, iakttagas följande: Har försäkringstagaren betecknat Har försäkningstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid sin död var omgift, där han vid sin död var omgift, förordnandet gälla till förmån för förordnandet gälla till förmån för 162

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

den, med vilken han då levde i äkten- den, med vilken han då levde i äktenskap. skap. Förordnandet skall anses för-

fallet om mål om äktenskapsskillnad

pågick vid försäkringstagarens död.

Äro försäkringstagarens barn insatta såsom förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmån för bröstarvinge och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäk ringstagaren.

Har = försäkringstagaren = insatt Har = försäkringstagaren = insatt make och barn såsom förmånstagare, make och barn såsom förmånstagare, skall, såframt flera förmånstagare skall, halva försäkringsbeloppet tillfinnas, envar av dem taga del i för- Jalla maken och andra hälften hröstsäkringsbeloppet efter de grunder. arvingarna att fördelas mellan dem som vid dödsfall gälla i fråga om på sätt anges i föregående stycke. bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.

Åro försäkringstagarens arvingar Är försäkringstagarens arvingar in-

insatta såsom förmånstagare, tage satta såsom förmånstagare, skall förenvar av dem del i försäkringsbelop- säkringsbeloppet fördelas efter de pet efter de grunder, som gälla i fråga grunder, som gäller + fråga om om arvsrätt efter försäkringstaga- arvsrätt efter försäkringstagaren. ren. Efterlämnar försäkringstagaren

make och en eller flera bröstarvingar

skallen tredjedel av beloppet tillfalla

maken och återstoden bröstarvingar-

na.

115a§

Försäkringsgivaren är inte skyldig

att betala försäkringsbelopp till en

förmånstagare om Jförsäkringsgiva-

ren efter försäkringsfallet i god tra

redan har betalat ut beloppet till

någon som framstått som berätti-

gad.

116 §

Är försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej tagas i mät för någonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande. Har försäkringen tagits endast för dödsfall. må den på avtalet grundade rätten dock icke i något fall tagas i mät för sådan gäld, med mindre premiebetalningen under något år överstigit två gånger den premie som skolat erläggas, därest försäkringen tagits vid början av det året och försäkringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade dött under samma år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

År i fall, då rätt på grund av Har, då rätt på grund av livförsäklivförsäkringsavtal må tagas i mät, ringsavtal må tagas i mät, försäk- Jörmånstagare insatt utan att försäk- ringstagaren ej gent emot förmånstaringstagaren gent emot honom för- garen förbundit sig att låta förordbundit sig att låta förordnandet stå nandet stå vid makt, äge efter försäkvid makt, äge efter försäkringstaga- ringstagarens död dennes borgenärer, rens död dennes borgenärer, i den i den mån deras fordringar ej kunna mån deras fordringar ej kunna utgå utgå ur kvarlåtenskapen, samma rätt ur kvarlåtenskapen, samma rätt till till försäkringsbeloppet som de skulle försäkringsbeloppet som de skulle hava ägt om det tillagts förmånstaga- - hava ägt om det tillagts förmånstaga- ren genom testamente. ren genom testamente.

1228 Vad i 102, 103, 105 och 106 §§ samt Vad i 102-106 §§ och 115a § är för 104 § första stycket är för hvförsäk- livförsäkring stadgat beträffande förring stadgat beträffande förmånstaga- månstagare skall äga motsvarande re skall äga motsvarande tillämp- tillämpning, när fråga är om olycksning, när fråga är om olycksfalls- eller falls- eller sjukförsäkring. sjukförsäkring.

Denna lag träder i kraft den . . ...

Äldre lag gäller fortfarande om försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelserna till lagen (1975:1353) om ändring i 3 § lagen om försäkringsavtal skall fortfarande gälla.

10. Förslag till Prop. 1986/87: 86 Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att I och 5& lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

"Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den egendom, som i arv tillfaller Den egendom, som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock egen- allmänna arvsfonden, samt egendom, som må tillfalla fonden genom dom, som tillfaller fonden genom gåva eller testamente, skall utan sam- gåva, testamente eller förmånstagarmanblandning med andra medel för- förordnande, skall utan sammanvaltas av kammarkollegiet såsom en blandning med andra medel förvaltas särskild fond för främjande av vård av kammarkollegiet såsom en säroch uppfostran av barn och ungdom skild fond för främjande av vård och samt omsorg om handikappade. uppfostran av barn och ungdom samt

omsorg om handikappade.

Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning,

5§

Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt.

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till nägon avstå egendom till ett värde överstigaride 200 000 kronor.

Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åhgger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna till regeringen, om inte kollegiet äger besluta i ärendet.

Bestämmelserna i de föregående

styckena skall äga motsvarande till-

lämpning när försäkringsbelopp till-

faller allmänna arvsfonden såsom

förmånstagare enligt 103a§ lagen

(1927:77) om försäkringsavtal.

Denna lag träder i kraft den... ..

11. Förslag till Prop. 1986/87: 86 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket under I. i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ny ägare till pensionförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäk- ningsgivaren om förvärvet av försäk-

ningen. Återköp av pensionsförsäk- ringen. Återköp av pensionsförsäk-

ring får utan hinder av bestämmelser- ring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om det tekniska na i denna lag ske om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och fiksskatteverket på sär- föreligger och riksskatteverket på sär-

skild ansökan medeger det. skild ansökan medger det. Aterköp

Jär också ske i den mån det erfordras

för att försäkringsgrvaren enligt 13

kap. 5§ äktenskapsbalken skall

kunna återberala premier.

Denna lag träder i kraft den. . . . .

12. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om utfästelse av trolovad eller Bestämmelser om de gåvor mellan make att under äktenskapet till makar som får åberopas mot givaandra maken utgiva penningar eller rens borgenärer finns i äktenskapsannat stadgas i giftermålsbalken. balken.

Angående utfästelse om gåva som Angående utfästelse om gåva som icke må göras gällande under giva- inte får göras gällande under givarens rens livstid stadgas i lagen om livstid finns bestämmelser i ärvdaarvsavtal balken.

Dennna lag träder i kraft den. . ..

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av dom-

stolsärenden

Hängenom föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sägs i 3 eller 4 § skall rätten Aa den sammansättning som anges i tredje sammansättning som anges i tredje stycket, stycket,

om ärendet är tvistigt, om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning före- om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller ligger därtill, eller

om ärendet angår om ärendet angår

1. medgivande till äktenskap en- 1. tillstånd till äktenskap enligt 2 higt 2 kap. 2§ giftermålsbalken eller kap. 2§ äktenskapsbalken. till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6§ nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2. talan mot överförmyndares be- 2. talan mot överförmyndares beslut, slut,

3. nedsättning av bolags aktieka- 3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till pital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i lik- bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledi- vidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till gande av likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom under lik- försäljning av egendom under likvidation eller till fusion, vidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller 4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåt- 5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i gärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke. detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermälsbalken eller föräld- enligt äktenskapsbalken eller för-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 86

rabalken, samt eljest av minst tre och äldrabalken, samt eljest av minst tre

högst fyra lagfarna domare. Har och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 nämnd säte i rätten gäller 14 kap. och 30 §§ giftermålsbalken motsva- 17-19 §§ äktenskapsbalken. rande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den... .. Har ansökan i ärendet gjorts före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre

lag.

Prop. 1986/87: 86

15. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 340a § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

340a §

Personuppgift, som införts i per- Personuppgift, som införts i personregister som avses i datalagen sonregister som avses i datalagen (1973:289) och som angiver att för- (1973:289) och som angiver att försäkringstagare vidtagit dispositioner säkringstagare vidtagit dispositioner beträffande i framtiden utfallande beträffande i framtiden utfallande försäkringsbelopp till förmån för försäkringsbelopp till förmån för annan, må ej utlämnas till denne. annan, må ej utlämnas till denne.

Vad nu sagis gäller inte om person-

uppgiften avser försäkringstagarens

make.

Denna lag träder ikraft den

16. Förslag till Prop. 1986/87: 86 Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 23 fastighetsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Utan hinder av villkoren i I $ får Fastigheter som tullhör makar får, Jastigheter som tillhör äkta makar utan hinder av att de icke har samme var för sig eller innehas med olika rätt ägare, sammanläggas, om makarna i äktenskapet sammanläggas, om träfjar avtal om sin rätt i den fastighet makurna träffar avtal om sin rätt i som bildas genom sammanläggden fastighet som bildas genom sam- ningen. Sådant avtal skall upprättas manläggningen. Sådant avial skall skriftligen och undertecknas av maupprättas i samma form som äkten- karna. I avtalet skall makarna skapslörord. Tillhör fastigheterna hestämma vilken andel som skall ena maken som enskild egendom och tillkomma vardera maken i den som giftorättsgods, skall genom avia- nybildade fastigheten. let bestämmas att den nybildade fastigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda egendom eller giftorättsgods. Tillhör fastigheterna makarna var för sig, skall bestämmas att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Innefatiar avtalet gåva, äger & kap. 58 giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd av avtal som avses I första stycket endast om den nybildade fastigheten enligt avtalet skall vara den makens enskilda egendom.

Denna lag träder i kraft den... .. 171

17. Förslag till Prop. 1986/87: 86 Kungörelse om ändring i fastighetsbildningskungöreken

(1971:762)

Hängenom föreskrivs att 23 8 fastighetsbildningskungörelsen (1971:762) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

238 Har avtal träffats enligt 12 kap. 2 § Har avtal träffats enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), fastighetsbildningslagen (1970:988) skall fastighetsregistermyndigheten, skall fastighetsregistermyndigheten, när uppgift om sammanläggningen när uppgift om sammanläggningen införts i fastighetsregistret, sända införts i fastighetsregistret, sända bestyrkt avskrift av avtalet med angi- bestyrkt avskrift av avtalet med angivande av makarnas namn, yrke och vande av makarnas namn, yrke, hemvist till den myndighet som för hemvist och personnummer = till äktenskapsregistret. Sådan avskrift tingsrätten för registrering enligt 16 skall också sändas till domstol som kap. äktenskapsbalken. avses i 8 kap. I11§ giftermålsbalken för att tagas in i bouppteckningsprotokollet. Innefattar avtalet gåva, skall fastighetsregistermyndigheten dessutom genast låta införa kungörelse

om avtalet i Post- och Inrikes Tid-

ningar och i ortstidning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall i beslutet om sammanläggning yttra sig om huruvida avtalet innefattar gåva.

Denna kungörelse träder i kraft den

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

I Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m.

18 Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

28 Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

3& Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i

giftermålsbalken

48 Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om

ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

58 Punkt 5 fjärde stycket i Övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskillnad.

6§& Punkterna 2 och 6 i övergängsbestämmelserna till lagen (1978:854)

om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämk-

ning äktenskapsbalken.

78 Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermåls-

balken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

88 Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om

åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Detsamma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

98 Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

108 Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras

enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gäva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap. 12 8 första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till tingsrätten etter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligt

bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

18 Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller

den ena maken avlidit. skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om et mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sådan bodelning

när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äkten-

skapsbalken tillämpas.

128 Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken 13 & Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfarandet.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i gifter-

målsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras

ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmel-

ser.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921 15 8& Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfa-

rande gälla för äktenskap som har ingåtts före är 1921, om inte annat sägs i

det följande. 1 de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tilläm-

pas.

16 8 Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver deras gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tllfallit

denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra

maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad 174

som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna t övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillimpas på övertagandet II kap. 7. $, 8 § andra och tredje styckena och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i dessa bestämmelser om giftorättsgods skall i stället avse

det samfällda boct.

Bestämmelserna i denna paragraf skall inte tillämpas i fall som avses i 11 § första stycket.

178 Bestämmelserna i 10 kap. 3 §, 11 kap. 5§ och 13 kap. 5 § äktenskapsbalken skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse

skifte av makarnas bo, och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

'n

Lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i kraft den I januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, om samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet.

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken! dels att 3 kap. I och 2 §§, 6 kap. 20 §. 7 kap. 15 §. 14 kap. 78. 15 kap.

12 8. I6 kap. 8 § samt 20 kap. I $ skall ha följande lydelse,

dels att det i 14 kap. skall föras in en ny paragraf. 6 a §. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

3 kap.

18 Vill man som enligt I kap. I & skall anses som barns fader vinna förkla-ring enligt I kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller. om barnet har avlidit, dess arvingar.

År mannen död och har han icke Är mannen död och har han inte

varaktigt sammanbott med barnet varaktigt sammanbott med barnet

och heller icke efter barnets födelse och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt. har var och erkänt barnet som silt, har den aven som jämte eller näst efier barnet lidnes maka och var och en som är berättigad till arv efter mannen jämte eller näst efter barnet är berätt att väcka talan om att mannen rättigad till arv efter mannen rätt att

ej är fader till barnet. Efterlämnar väcka talan om att mannen ej är

den avlidne förutom maka arvingar fader till barnet. Efterlämnar den som avses 13 kap. I $ ärvdabulken, avlidne förutom maka sådana ar-

har var och en av dem rätt att väcka vingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdatalan under här angivna förutsätt- balken, har var och en av dem rätt

ningar. att väcka talan under här angivna

förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än

ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till

barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

2§ Vill barn vinna förklaring enligt I Vill barn vinna förklaring enligt I

kap. 2 § första stycket att viss man kap. 2 § första stycket att viss man ej är dess fader, skall barnet väcka inte är dess fader, skall barnet väctalan härom mot mannen eler, om ka talan härom mot mannen eller, han är död, hans arvingar. Efter- om han är död, hans arvingar. Eflämnar mannen förutom maka ar- terlämnar mannen förutom maka vingar Som avses 13 kap. / $ ärvda- sådana arvingar som avses i 3 kap.

balken, skall talan, såvitt angår des- 28 ärvdabalken. skall talan. sävitt

sa. riktas mot dem som då talan angår dessa, riktas mot den eller väckes äro närmast till arv. dem som har den bästa arvsrätten

efter mannen när talan väcks.

! Balken omtryckt 1983:485. 177

[2 Riksdagen 1986187.1 suml. Nr 86

6 kap. 20 § I mål eller ärenden om vårdnad I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden eller umgänge får rätten, för tiden till dess att det föreligger ett avgö- till dess att frågan har avgjorts gerande som har vunnit laga kraft, nom en dom eller ett beslut som har förordna om vårdnad eller umgänge vunnit laga kraft, besluta om vårdefter vad rätten finner skäligt. nad eiler umgänge efter vad rätten finner skäligt. Förordnande enligt första Ett sådant beslut får meddelas stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan beutan huvudförhandling. Innan för- slutet meddelas skall motparten få ordnande meddelas skall motparten tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten beredas twHfälle att yttra sig över kan inhämta upplysningar från soyrkandet. Rätten kan inhämta upp- cialnämnden i frågan. Har rätten lysningar från socialnämnden i frå- meddelat ett beslut, skall den omgan. Har förordnande meddelats, pröva det när målet eller ärendet skall rätten när målet eller ärendet avgörs. uvgörs pröva om åtgärden skall bestå. Förordnande som nu har nämnts Ett beslut enligt denna paragraf går i verkställighet på samma sätt får verkställas på samma sätt som som en dom som har vunnit laga en dom som har vunnit laga kraft. kraft men kan när som helst åter- Beslutet får dock när som helst kallas av rätten. ändras av rätten.

7 kap. 15 § I mål om underhåll till barn kan I mål om underhåll till barn får rätten för tiden intill dess laga kraft rätten, för tiden fill dess att frågan ägande dom eller beslut föreligger har avgjorts genom en dom eller ett förordna om underhållet efter vad beslut som har vunnit laga kraft, som är skäligt. Skyldighet att utge besluta om underhållet efter vad bidrag får dock åläggas någon en- som är skäligt. Skyldighet att utge dast om det finns sannolika skäl för bidrag får dock åläggas någon enatt bidragsskyldighet föreligger. dast om det finns sannolika skäl för Har fråga om underhåll väckts i att bidragsskyldighet föreligger. samband med mål om fastställande Har fråga om underhåll väckts i av faderskap till barn, får förord- samband med mål om fastställande nande som nu nämnts ej meddelas, av faderskap till barn, får beslut om om flera män är instämda i målet. skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målet. Förordnande enligt första Beslut enligt första stycket kan stycket kan på yrkande meddelas meddelas utan huvudförhandling. utan huvudförhandling. Innan för- Innan beslutet meddelas. skall motordnande meddelas, skall motpar- parten få tillfälle att yttra sig i fråten beredas tillfälle att yttra sig gan. Har rätten meddelat ett beöver yrkandet. Har förordnande slut, skall den ompröva det när måmeddelats, prövar rätten när målet let avgörs. avgöres, om åtgärden skall bestå. Förordnande som nu nämnts går Ett beslut enligt denna paragraf i verkställighet lika med laga kraft får verkställas på samma sätt som 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ägande dom men kan när som helst en dom som har vunnit laga kraft. återkallas av rätten. Beslutet fär dock när som helst

ändras av rätten.

14 kap.

6a§ En förmyndare får för den omyn-

diges räkning avstå från arv på det

sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvda-

balken, om överförmyndaren sam-

tycker till åtgärden.

78 Inhämtas cj överförmyndarens Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 samtycke, då detta enligt 2, 3. 5. 6 eller 6 §& bort ske, skall vad för så- eller 6 a & bort ske. skall vad för

dant fall är stadgat beträffande för- sådant fall är stadgat beträffande valtning av omyndigs egendom äga förvaltning av omyndigs egendom motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

15 kap.

128 Förvärvar omyndig värdehandling som avses 1 8 §, eller äger omyndig

eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, sävida ej den omyndige äger att

själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling: och

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå Äger omyndig att av dödsbo utfå

värdehandling eller penningar på värdehandling eller penningar på

grund av giftorätt, arv eller testa- grund av bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller mente, vare boutredningsman eller

testamentsexekutor pliktig att, så- testamentsexekutor pliktig att. så-

framt ej värdet är ringa eller över- framt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver un- förmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen dantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank en- eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. ligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att in- Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall betala penningmedel hos bank skall

ock gälla, där någon, som här i riket ock gälla, där någon, som här i riket

driver försäkringsrörelse, skall ut- driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som till- giva försäkringsbelopp, som till-

kommer omyndig, och fråga ej är kommer omyndig, och fråga ej är

om försäkringsbelopp, som den om försäkringsbelopp, som den

omyndige äger att själv förvalta. I omyndige äger att själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller an- fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring ut- nan på grund av försäkring utgående periodisk förmån gäller att gående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i den inbetalning hos bank skall ske i den 179

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

mån förmånen för kalenderår över- mån förmånen för kalenderår över-

stiger eu belopp motsvarande två stiger ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligt lagen gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring

som gäller för det året. som gäller för det året.

I andra fall än som avses It andra stvcket äge överförmyndaren genom meddelande ull den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta förmyndaren därom.

16 kap.

Ionehåller — förteckning — över Innehåller — förteckning — över

omyndigs egendom uppseift å till- omyndigs egendom uppgift å till-

gångar som på grund av giftorätt. gångar som på grund av bodelning,

arv, testamente eller gåva ullfallit arv. testamente eler gåva ullfallit den omvndige. eller upptager ärs- den omyndige, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana till- räkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut cj gångar. om vilka uppgift förut ej lämnats. skall vid förteckningen el- lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad av- ler räkningen fogas besannad avskrift av bodelninps- eller skiftes- skrift av bodelnings- eller skifteshandling. testamente eller gåvo- handling, testamente celler gåvo-

brev, om sådant finnes, så ock av brev, om sådant finnes, så ock av

bouppteckning. där den ej förut in- bouppteckning, där den ej förut in-

givits till överförmyndaren. Är givits till överförmyndaren. Är

handling, varom nu sagts, av vidlyf- handling, varom nu sagts, av vidlyf-

tig beskaffenhet. må avskriften tig beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar. lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptaeger förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer. att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank

skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i vad män förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens samtycke.

20 kap.

18 I mål om faderskap. vårdnad, I mål om faderskap. vårdnad. umgängesrätt, underhåll och umgänge, underhåll och omyndigomyndighetsförklaring eller dess hetsförklaring eller dess hävande hävande äga IS kap. 29, 30 och tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äk-

30 a §§ giftermålsbalken motsva- tenskapsbalken. rande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. I och 2 §§ 1 deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

3. Har talan väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § 180

i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs beträffande jordabalken! dels att 12 kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 1, 5.33, 45, 47, 49 och 67 §&, 20 kap. I och 7 5§ samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.?

18 Detta kapitel avser avtal. genom vilka hus eller delar av hus upplåts ull

nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med

lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall använ-

das för trädgårdsodling 1 mindre omfattning eller för annat ändamäl än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med

upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jurd, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtel-

sen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att hel eller till en

inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana

samboförhållanden där en ogift

kvinna och en ogift man bor till-

sammans under äktenskapslik-

nande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat

anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter. som hyresgästen skall hyra ut i andra hand. får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs I detta kapitel om sådana lägenheter. under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heHer avser rätten ull förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av

hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll

gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun. kommunalförbund, allmännytugt bostadsföretag eller akuebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i

bostadsanvisningslagen (1980:94).

5§

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast

efter tre månader från uppsägningen.

! Balken omtryckt 1971: 1209.

" Senaste lydelse av 12 kap. 1984:6934. 181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om hyresgästen har avlidit. får Om hyresgästen har avlidit, fär dödsboet också inom en månad dödsboet också inom en månad från dödsfallet säga upp avtalet att från dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte upphöra att gälla vid mänadsskifte som inträffar tidigast efter en må- som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bo- nad från uppsägningen. Har bo-

stadslägenhet hyrts av makar ge- stadslägenhet hyrts av makar eller mensamt och avlider den ena av sambor gemensamt och avlider den

dem, tillkommer den rätt som angi- ena av dem, tillkommer den rätt

vits nu dödsboet och efterlevande som angivits nu dödsboet och eftermaken i förening. levande maken eller sambon i före-

ning.

33 § Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga

om övergång genom bodelning, arv. testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, Har hyresrätten tll lägenhet, som varit avsedd att uteslutande el- som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som ler huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken ge- och hans make eller sambo, tillagts nom bodelning eller skifte med an- maken genom bodelning eler arvledning av boskillnad, äktenskaps- skifte eller tillagts sambon genom

skillnad eller hyresgästens död, får bodelning eller övertagande enligt

dock maken träda i hyresgästens el- 16 § lagen (1987:000) om sambors

ler dödsboets ställe. Sådan rätt till- gemensamma hem, får dock maken

kommer även efterlevande make eller sambon träda i hyresgästens

som är ensam arvinge efter hyres- eller dödsboets ställe. Sådan rätt

gästen. tillkommer även efterlevande make

som är ensam arvinge efter hyres-

gästen.

För tid efter det att hyresvärden För tid efter det att hyresvärden

underrättats om att hyresrätten till- underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt and- lagts hyresgästens make eller ra stycket svarar hyresgästen eller sambo enligt andra stycket svarar

hans dödsbo ej för sina förpliktelser hyresgästen eller hans dödsbo ej för

enligt hyresavtalet. Hyresgästens sina förpliktelser enligt hyresavtamake svarar jämte hyresgästen el- let. Hyresgästens make eller sambo

ler hans dödsbo för sådana förplik- svarar jämte hyresgästen eller hans telser enligt avtalet som hänför sig dödsbo för sådana förpliktelser entill tiden före underrättelsen. ligt avtalet som hänför sig till tiden

före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av också när lägenheten har hyrts av

makar gemensamt. makar eller sambor gemensamt.

Andra—-fjärde styckena gäller

också när någon har övertagit hy-

resrätt enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Nuvarande lydelse Föreslågen Iyvdelse

45 §

Bestämmelserna i 46—52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter, om inte

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd.

2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller 3. hyresvärden säger upp hyres- 3. hyresvärden säger upp hyres-

förhållandet att upphöra i förtid på förhållandet att upphöra i förtid på

den grunden att hyresrätten är för- den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 verkad och annat inte följer av 47 §.

eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgäs- Har hyresvärden och hyresgäs-

ten i särskilt upprättad handling ten i särskilt upprättad handling

överenskommit, att hyresrätten överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till icke skall vara förenad med rätt till

förlängning, är överenskommelsen förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet träffats innan = hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd. varat längre än nio månader i följd,

gäller den dock endast om den god- gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade känts av hyresnämnden. Hade make som ej har del 1 hyresrätten make eller sambo som ej har del i sin bostad i lägenheten när överens- hyresrätten sin bostad i lägenheten kommelsen träffades, gäller över- när överenskommelsen träffades, enskommelsen mot den maken en- gäller överenskommelsen mot den dast om han eller hon har godtagit maken eller sambon endast om han den. eller hon har godtagit den.

Vad som i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make gäller också sådana samboende som enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

47 §

Har lägenheten hyrts av flera ge- Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att mensamt och har de på grund av att en av dem sagt upp hyresavtalet el- en av dem sagt upp hyresavtalet cller till följd av annan omständighet, ler till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av som hänför sig till endast en av

dem, ej gemensamt rätt till förläng- dem, ej gemensamt rätt till förläng-

ning av hyresavtalet, är en med- ning av hyresavtalet, är en med-

hyresgäst berättigad att få hyresav- hyresgäst berättigad att få hyresav-

talet förlängt för egen del, om talet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen kan nöja sig hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrät- som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan att hyresvär- ten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra den har sagt upp avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make i förtid. Ar medhyresgästen make till den som sagt upp avtalet eller eller sambo till den som sagt upp 183

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eljest föranlett att hyresgästerna ej avtalet eHer eljest föranlett att gemensamt har rätt till förlängning hyresgästerna ej gemensamt har

av avtalet. har han eller hon en sä- rätt till förlängning av avtalet, har

dan rätt till förlängning även när maken eller sambon en sådan rätt hyresrätten är förverkad på annan till förlängning även när hyresrätten

grund än dröjsmål med betalning av är förverkad på annan grund än

hyran. Detta gäller också när hyres- dröjsmål med betalning av hyran. värden har sagt upp hyresavtalet att Detta gäller också när hyresvärden upphöra i förtid på grund av förver- har sagt upp hyresavtalet att upp-

kandet. höra i förtid på grund av förverkan-

det.

Om en hyresgäst. som är gift och Om en hyresgäst, som är gift eller vars make ej har del i hyresrätten. samboende och vars make eller säger upp hyresavtalet eller vidtar sambo ej har del i hyresrätten, sä-

någon annan ätgärd för att få det att ger upp hyresavtalet eller vidtar nåupphöra eller om han eiler hon i gon annan åtgärd för att få det att

annat fall inte har rätt till förläng- upphöra eller om han eller hon i ning av avtalet, har maken, om han annat fall inte har rätt till förlängeller hon har sin bostad i lägenhe- ning av avtalet, har maken eller ten. rätt att överta hyresrätten och sambon, om han eller hon har sin få hyresavtalet förlängt för egen bostad I lägenheten, rätt att överta del, såvida hyresvärden skäligen hyresrätten och få hyresavtalet förkan nöja sig med honom celler henne längt för egen del, såvida hyresvärsom hyresgäst. Vad som sagts nu den skäligen kan nöja sig med ho-

gäller också när hyresvärden har nom eller henne som hyresgäst. sagt upp hyresavtalet på grund av Vad som sagts nu gäller också när förverkande. Har hyresgästen avli- hyresvärden har sagt upp hyresav-

dit, tillkommer samma rätt hans el- talet på grund av förverkande. Har ler hennes efterlevande make, om hyresgästen — avlidit. tillkommer dödsboet saknar rätt till förlängning samma rätt hans celler hennes efteroch detta inte har föranletts av den levande make eller sambo, om efterlevande maken. Bestämmel- dödsboet saknar rätt till förlängning serna I 49—52 §§, 55 § samt 55 a § och detta inte har föranletts av den fjärde— sjätte styckena om hyres- efterlevande maken eller sambon.

gäst gäller även i fråga om hyres- Bestämmelserna i 49—52 88, 55 8

gästs make. samt 55 a § fjärde— sjätte styckena

om hyresgäst gäller även i fråga om

hyresgästs make och sambo. Förlängs ett hyresavtal i fall som Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda avses i andra stycket, svarar båda makarna respektive den efterle- makarna eller samborna respektive

vande maken och den avlidne ma- den efterlevande maken eller sam-

kens dödsbo för förpliktelserna en- bon och den avlidne makens eller ligt avtalet för tiden före förläng- sambons dödsbo för förphktelserna

ningen, om ej annat har avtalats enligt avtalet för tiden före förlängmed hyresvärden. ningen. om ej annat har avtalats

med hyresvärden.

49 § Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av avtalet enligt 46 § celler 47 § första stycket, är uppsägningen utan

verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång

hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast

vid hyrestidens utgång. 184

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vill hyresvärden inte samtycka Vill hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet en- ull förlängning av hyresavtalet enhgt 47 eller 48 &, skall han senast ligt 47 &, skall han senast inom en

inom en månad efter det att hyres- månad efter det att hyresförhållanförhållandet med hyresgästen upp- det med hyresgästen upphörde anhörde anmoda den som enligt moda den som enligt nämnda para-

nämnda bestämmelser kan ha rätt graf kan ha rätt ull förlängning att

till förlängning att flytta. För anmo- flytta. För anmodan gäller vad som

dan gäller vad som föreskrivs om föreskrivs om uppsägning i 8 §. En

uppsägning I 8 5. En sådan anmo- sädan anmodan är utan verkan, om

dan är utan verkan. om inte hyres- inte hyresvärden inom en månad värden inom en månad därefter därefter hänskjuter tvisten till hyhänskjuter tvisten till hyresnämn- resnämnden eller den som har anden eller den som har anmoödats moduts ändå flyttar innan tiden för ändå flyttar innan tiden för hänskju- hänskjutande gätt ut. Har anmodan tande gått ut. Har anmodan skett skett tidigare än en månad före hy-

tidigare än en månad före hyresti- restidens utgång, får hänskjutande

dens utgång, far hänskjutande dock dock ske fram till hyrestidens utske fram tll hyrestidens utgång. gång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i fall som avses I 3 § tredje stycket 2.

67 §

Lydelse enligt prop. 1986/87:37 Föreslagen Iydelse

Överenskommelse om villkor i Överenskommelse om villkor i

fråga om hyresförhållande som be- fråga om hyresförhållande som be-

ror av anställning gäller mot hyres- ror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt att gästen celler den som har rätt att träda i hyresgästens ställe även om träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mot be- överenskommelsen strider mot bestämmelse i 4, 33—35, 40, 46—54, stämmelse 1 4, 33—35, 40, 46, 47, 55 a eller 66 §, såvida överenskom- 49—54, 55 a eller 66 §, sävida övermelsen har formen av kollektivav- enskommelsen har formen av kol-

tal och på arbetstagarsidan har slu- lektivavtal och på arbetstagarsidan

tits eller godkänts av organisation har slutits eller godkänts av organisom enligt lagen (1976:580) om sation som enhgt lagen (1976:580) medbestämmande i arbetslivet är om medbestämmande 1 arbetslivet

att anse såsom central arbetstagar- är att anse såsom central arbetsta-

organisation. garorganisation.

Sädana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket fär tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tillämpas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsänd-

ring enligt 54 och 55 §§.

20 kap.

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka Dödsbo är icke skyldigt att söka

lagfart på förvärv av egendom från lagfart på förvärv av egendom från

den döde 1 annat fall än när döds- den döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make boet överlåter egendomen. Make som tillskiftats egendom vid bo- eller sambo som tillskiftats cgendelning är ej skyldig att söka lagfart dom vid bodelning är ej skyldig att

på förvärvet utom när egendomen söka lagfart på förvärvet utom när

förut tillhört andra maken. egendomen förut tillhört den andra maken eller sambon.

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan förklaras vilande. om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndig-

het, 7”

2, fångesmannen cj har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger, 3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna, 4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eter förrättning som ännu icke vunnit laga kraft, S. vid förvärv genom legat detta ej utgivits. 6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse överlåtaren är

gift och förvärvet enligt giftermåls- gift och förvärvet enligt äktenbalkens bestämmelser är beroende skapsbalkens bestämmelser är beav andra makens samtycke, roende av den andra makens samtycke, 8. vid överlåtelse överlåtaren är

sambo och förvärvet enligt bestäm-

melserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om

anteckning i fastighersboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivnings-

dag när överlåtelsen skedde,

8. vid överlåtelse genom boutred- 9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabal- ningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av kens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke, dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

9. förvärvet avser del av fastighet II. förvärvet avser del av fastig-

och är beroende av fastighetsbild- het och är beroende av fastighets-

ning, bildning. 10. vid köp eller byte förvärvet är 12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat, vid förköp detta ej är fullbordat, 186

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

HI. förvarvet i annat fall enligt lag 13. förvärvet I annat fall enligt lag

är beroende äv domstols eller an- är beroende av domstols eller an-

nan myndighets tillstånd, nan myndighets tillstånd,

2. förvärvet är beroende av vill- 14. förvärvet är beroende av villkor och. i fråga om gåva, villkoret kor och. i fråga om gåva, villkoret

avser viss tid som ej överstiger två avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen är från den dag då gåvohandlingen

upprättades. upprättades.

22 kap.

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteckning förklaras vilande. om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen cj medgivits av den som har lagfart,

2, rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten

eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt andra 3. sökanden är gift samt den andmakens samtycke fordras enligt gif- rå makens samtycke fordras enligt termålsbalkens bestämmelser och äktenskapsbalkens bestämmelser

samtycke eller annan tillåtelse en- och samtycke eller annan tillätelse

ligt nämnda balk icke givits, enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökanden är sambo samt den

andra sambons samtycke fordras

enligt bestämmelserna i lagen

(1987:000) om sambors gemensam-

ma hem och samtycke eller annan

tillåtelse enligt nämnda lag inte har

givits, dock endast om ärende om

anteckning i fastighetshoken av anmälan enligt 2 § andra stycket den

lagen har tagits upp senast på den

inskrivningsdag då inteckning söks,

4. ansökningen enligt lag är bero- 5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myn- ende av domstols eller annan myn-

dighets tillständ. dighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis

om detta (vilandebevis).

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2, Har talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet eller har

den ena maken avlidit för ikraftträdandet eller har samboförhållandet upphört före ikraftträdandet skall föreskrifterna i 12 kap. i deras äldre

lydelse fortfarande gälla.

3. I fråga om överlåtelser som gjorts före ikraftträdandet skall 20 kap. 7 §

tillämpas i dess äldre lydelse.

4. Har en ansökan om inteckning gjorts före ikraftträdandet, skall 22

kap. 4 §i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i ärendet.

5¶Förslag till Prop 1986/87:86

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 8 kap. 3 §! skall upphöra att gälla

dels att 8 kap. 4 och 13 §&, 17 kap. 11 S och 36 kap. 5 § skall ha följande

lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

8 kap.

48 Är brott som i I eller 3 8 sägs att Är brott som i I $ sägs att anse anse som grovt, skall för grov stöld som grovt. skall för grov stöld dö-

dömas till fängelse, lägst sex mäna- mas till fängelse, lägst sex månader der och högst sex är. och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas. om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

13 &

Har annat i detta kapitel omför- Har annat i detta kapitel angivet mält brou än grov stöld, rän eller brott än grov stöld, rån eller grovt

grovt rän förövats mot make eller rån förövals mot

trolovad till gärningsmannen eller 1. någon som inte endast tillfäl-

till annan vid brottet medverkande ligt sammanbodde med gärnings-

eller mot syskon, skyldeman i rätt mannen,

upp- eller nedstigande led eller den 2. make, syskon, släkting i rätt

som I första svågerlag lika nära är upp- eller nedstigande led, svåger

eller svägerska eller terbarn, må åklagare väcka åtal al- 3. någon annan som på liknande

lenast om brottet av målsägande sätt är närstående till gärnings-

angives ull åtal eler och åtal finnes mannen, får åklagaren väcka åtal

påkallat ur allmän synpunkt. endast om målsäganden här angett

brottet till åtal eller åtal är påkallat

ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts Vid tillämpning av vad nu sagts

skall såsom medverkan anses jäm- skall med gärningsman likställas väl häleri och häleriförseelse. annan som medverkat vid brottet

och den som giort sig skyldig till

häleri eller häleriförseelse.

17 kap.

118 Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma,

undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det

uppdagas eller beivras. dömes för skyddande av brottsling ull böter eller fängelse i högst två är.

! Senaste lydelse av 8 kap. 3 § 1971:874. 2 Senaste lydelse 1975:1395. 3 Senaste lydelse 1971:874. 188 4 Senaste lydelse 1971: 874.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var

brottslig, dömes till böter.

Mauke, trolovad, syskon, skylde- Till ansvär skall inte dömas om man i rätt upp- eller nedstigande gärningen år alt anse som ringa led, den som i första svägerlag är med hänsyn till gärningsmannens lika nära förenad med den brotts- förhållande till den brottslige och lige, fosterföräldrar eller foster- övriga omständigheter. barn må ej fällas till ansvar enligt denna paragraf.

36 kap.”

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde fär, om ej

annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses I 45,

d) den som efter brottet förvärvat d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt, egendomen genom bodelning eller arv elier testamente eller genom på grund av arv eller testamente gåva eller som efter brottet förvär- eller genom gåva eller som efter

sat egendomen på annat sätt och brottet förvärvat egendomen på andärvid haft vetskap om eller skälig nat sätt och därvid haft vetskap om

anledning till antagande om egen- eller skälig anledning ull antagande domens samband med brottet. om egendomens samband med

brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första stycket a)—c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om cj även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring

upphör, om egendomen förklaras förverkad, sävida ej av särskild anled-

ning förordnas att rätten skall bestå.

Denna !ag träder i kraft den I junuari 1988.

5 Kapitlet omtryckt 1986: 118. 189

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

95!

Tvist om arv eller testamente el- Tvist om bodelning mellan makar ler om bodelning mellan arvingar eller sambor skall tas upp av den och efterlevande make skall uppta- rätt där någon av dem skall svara i gas av den rätt, där den döde skolat tvistemål i allmänhet. Har någon svara i tvistemål i allmänhet. av dem avlidit, skall tvist om bo-

Tvist om bodelning mellan makar delning mellan arvingarna och den

i anledning av boskillnad eller äk- efterlevande tas upp uv den rätt där

tenskapsskillnad skall upptagas av den döde hade ati svara i tvistemål den rätt, där mannen skall svara i i allmänhet. Detta gäller också tvist tvistemål i allmänhet, eller, om om arv eller testamente. mannen ej är skyldig att i sådant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, som avses i denna Finns det inte någon domstol paragraf, ej behörig domstol enligt som är behörig enligt första vad nu är sagt, upptages målet av stycket, skall målet tas upp av

Stockholms tingsrätt. Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander mot bodel-

ning eller arvskifte som har förrät-

tats av bodelningsförrättare eller

skiftesman finns särskilda bestäm-

melser.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Beträffande tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande

tillämpas om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet,

en av makarna har avlidit före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning med anledning av boskillnad.

3. Beträffande tvist om arv eller testamente skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas, om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

! Senaste lydelse 1973:649, 190

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 19 § och 15 kap. I & utsökningsbalken

ordet ”giftermålsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. D

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

33 §

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås. om 1. bestämmelsen I 30 § första stycket ej takttagits: 2. egendomen ej kan registreras enligt 11 8:

3. sökanden cj styrker sitt förvärv: 4, fåängesmannens rätt ej är inskriven i registret. ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning: 5. äberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av

förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendo-

men och överlåtarens ätkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde

rum eller. om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres: 6. egendomen av överlåtaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller. om så

var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvär-

vet;

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då anmäl-

ningen elier ansökningen görs eller överlätaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag:

8. egendomen sålts exekutivt ull 8. egendomen sålts cxekutivt till annan än sökanden: eller annan än sökanden:

9. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken; eller 9. det är uppenbart att förvärvet 10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogilugt eller inte kan göras gällande. kan göras gällande. Första stycket 5—7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv. om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

34 8

Ansökan enligt 14 § att inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras

ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregistrering skall av- bygge för avregistrering skall avslås. om bestämmelsen i 30 § första slås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket ej iakttagits eller avregistre-

I Lagen omtryckt 1985:176. 192

ringsgrund icke föreligger enligt ringsgrund icke föreligger enligt

16 §. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anled-

ning av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna 133 § första stycket 4-9 och andra 133 § första stycket 4—/0 och andra stycket motsvarande ullämpning. stycket motsvarande tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregi-

stret skall avsläs, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller

förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

I. Denna lag träder i kraft den I januari 1988. 2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äkten-

skapsförord som har registrerats, skall den nya bestämmelsen i 33 § punkt 9 inte utgöra något hinder mot inskrivning.

13 Riksdagen 1986/87. I suml. Nr 86

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. 1)! om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

3 kap.

12 5?

Är äktenskapsmål anhängigt i Är äktenskapsmål anhängigt i

främmande stat. får här i riket efter främmande stat, får här i riket efter

vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas beförordnande som avses I IS kap. slut som avses I 14 kap. 7 och 8 §§

HS giftermålsbalken samt 6 kap. äktenskapsbalken samt & kap. 20 §

13 8 och 7 kap. 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 75 § föräldrabalken. Så-

Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst åter-

helst återkallas. kallas.

Denna lag träder i kratt den I januari 1988.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797. ” Senaste lydelse 1976:1120. 194

Lag om ändring 1 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt skall ha följunde lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

19 5!

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet. som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna: ej

heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde. bestäende av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde. omfattande allenast en fastighet eller det ull allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller del- skap mellan makar, swnbor, delägare i oskift dödsbo eller dem. som ägare I oskiftat dödsbo, bolagsmän. äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskommelre i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse, gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda

om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Vad i 15 kap. 16 § föräldrabalken Bestämmelserna 1 15 kap. 15 § stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tillämpas

fråga om försäljning enligt denna fräga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

! Senaste lydelse 1973:1153.

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs beträffande konkurslagen (1921:225)'

dels att 128 § orden ”giftermåls- eller föräldrabalken” skall bytas ut mot

dels avt 32 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 8

Bodelning mellan gäldenären och Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo. vid hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt vilken gäldenären har eftergett sin i avsevärd mån eller låtit egendom rätt i avsevärd mån eller avstått frångå sig mot att fordran mot ho- från egendom mot att er fordran

nom urlagts på hans lott. gär i mot- mot honom har lagts ut på hans

svarande män åter, om bodelnings- lott, går i motsvarande mån äter, handlingen kommit in till rätten se- om bodelningshandlingen hur kom-

nare än två är före fristdagen och mit in till rätten senare än två år

det icke visas att gäldenären efter före fristdagen och det inte visas att bodelningen hade kvar utmätnings- gäldenären efter bodelningen hade bar egendom som uppenbart mot- kvar utmätningsbar egendom som svarade hans skulder. uppenbart motsvarade hans

skulder.

Vad som sägs I första stycket om när gäldenären har avstått från

egendom mot att en fordran mot

honom har lagts ut på hans lott gäl-

ler inte, om egendomen utgjorde

makarnas gemensamma bostad el-

ler bohag och egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i II kap. 8§ äk-

tenskapsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har bodelning skett med tillämpning av bestämmelser som gällde före den I januari 1988, skall även äldre bestämmelser om återvinning av

bodelning tillämpas.

! Senaste lydelse av 28 & 1975:244. ? Senaste lydelse uv 32 8 1975:244.

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 104, 105 och 122 §§ lagen (1927:77) om för-

säkringsavtal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

104 §!

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp. som utfaller efter för-

säkringstagarens död, ej ingå I dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterläm- Efterlämnar försäkringstagaren nut make eller bröstarvinge och make eller bröstarvinge och skulle hade förordnandet kunnat återkal- en tillämpning av förmånstagarförlas av försäkringstagaren, skall för- ordnandet leda till ett resultat som säkringsbeloppet vid beräkningen är oskäligt mot någon av dem, kan av dödsbodelägares giftorätt, rätt förordnandet jämkas så att försäkenligt 13 kap. 12§ andra stycket ringsbeloppet helt eller delvis till-

giftermälsbalken, rätt till vederlag faller maken eller bröstarvingen.

eller rätt till laglott behandlas som Vid prövningen skall särskilt beakom beloppet hade tillhört boet och tas skälen för förordnandet samt

tillagts förmånstagaren genom tes- Jförmånstagarens och makens eller

tamente. bröstarvingens ekonomiska förhål-

landen.

I fråga om tjänstegrupplivför- Har dödsfallet inträffat sedan

säkring skall andra stycket dock ej det har dömts till äktenskapsskilltillämpas på belopp som på grund nad mellan försäkringstagaren och av försäkringen tillfaller en make dennes make eller sedan talan om

eller med make likställd person el- äktenskapsskillnad har väckts men

ler någon bröstarvinge. innan bodelning har förrättats, gäl-

ler i stället för vad som föreskrivs i

andra stycket följande beträffande

jämkning till förmån för försäk-

ringstagarens make. Kan maken

inte vid bodelningen få ut sin andel

därför att försäkringsbeloppet till-

faller någon annan som förmånsta-

gare, är denne skyldig att avstå vad

som fattas.

Den som vill begära jämkning

enligt andra eller tredje stycket

skall väcka talan mot förmånsta-

garen inom ett år från det att

bouppteckning efter försäkringsta-

garen uvslutades eller dödsboan-

mälan gjordes. Väcks inte talan

inom denna tid, är rätten till jämk-

ning förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

! Senaste lydelse 1981:486. 197

105 §2

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp. som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av omständigheterna, iukttagas följande: Har försäkringstagaren beteck- Har försäkringstagaren beteck-

nat sin make såsom förmånstagare, nat sin make som förmånstagare,

skall. där han vid sin död vär om- skall förordnandet gälla till förmån Rift, förordnandet gälla till förmån för den som försäkrings tagaren för den, med vilken han då levde i vär gift med vid sin död. Förordäktenskap. naundet skall anses förtallet om mål

om äktenskapsskillnud mellan makarna då pågick.

Åro försäkringstagarens barn in- Är försäkringstagarens barn in-

satta som förmånstagare. skall för- satta som förmånstagare. skall förordnandet gälla till förmån för ordnandet gälla till förmån för för-

bröstarvinge och. där flera sådana säkringstagarens — bröstarvingar. förmänstagare finnas. envar av Försäkringsbeloppet skall fördelas

dem äga del i försäkringsbeloppet mellan dem efter de grunder som efter de grunder, som gälla i fråga gäller + fråga om arvsrätt efter för-

om arvsrätt efter försäkringstaga- säkringstagaren.

ren.

Har försäkringstagaren Insatt Har försäkringstagaren insatt

make och barn såsom förmånstaga- make och barn som förmånstagare,

re. skall. såframt flera förmånsta- skall halva försäkringsbeloppet till-

gare finnas. envar av dem taga del i falla maken och återstoden bröst-

försäkringsbeloppet efter de grun- arvingarna. Bröstarvingarnas ander, som vid dödsfall gälla i fråga del skall fördelas mellan dem på om bodelning och om sådan för- det sätt som anges i föregående månstagares arvsrätt. stycke. Efterlämnar försäkringsta-

garen bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna.

Äro försäkringstagarens arvingar År försäkringstagarens arvingar

insatta såsom förmånstagare. rage insatta som förmånstagare, skall envar av dem del i försäkringsbe- försäkringsbeloppet fördelas melloppet efter de grunder. som gälla i lan dem efter de grunder som gäller fråga om arvsrätt efter försäkrings- i fråga om arvsrätt efter försäk-

tagaren. ringstagaren.

122 § Vad i 102, 103, 105 och 106 §§ Bestämmelserna i 102-106 §§ samt 104. $ första stycket är för liv- om förmånstagare tillämpas också

försäkring stadgat beträffande för- vid olycksfalls- och sjukförsäkring. månstagare skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är om

olycksfalls- eller sjukförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

7 Senaste lydelse 1971:880. 198

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser

om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om utfästelse av trolovad eller I fråga om gåvor mellan makar make att under äktenskapet till and- gäller också bestämmelser i äktenra maken utgiva penningar eller an- skapsbalken. nat stadgas i giftermålsbalken.

Angående utfästelse om gåva Bestämmelser om utfästelse om

som icke må göras gällande under gåva som inte får göras gällunde

givarens livstid stadgas i lagen om under givarens livstid finns i ärvdaarvsavtal. balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lag om ändring i lagen (1946:507) om handläggning av

domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse, dels att Övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

6 Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs 1 3 eller 4 § skall rätten hava den

sammansättning som anges i tredje stycket, om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller om ärendet angär

1. medgivande ull äktenskap en- I. tillstånd till äktenskap enligt 2

ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken, till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande angående

sådan egendoms förvaltning i and-

ra fall, 2. talan mot överförmyndares beslut, 3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till

vinstutdelning i bolag eller till fusion, 4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke. I fall som avses i andra stycket I fall som avses 1 andra stycket

skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet

skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal-

eller föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors

minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldradomare. Har nämndemän säte 1 rät- balken, och annars av minst tre och

ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När

målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår 1 rätten skall 14

ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god

man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Denna lag (1969:258) träder 1 kraft den I januari 1971. Konungen kan

! Senaste lydelse 1984: 1032. 200

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid

överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall

äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Har underrätt mindre än tre ordi- Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten narie lagfarna domare, får rätten beträffande visst ärende förordna beträffande visst ärende förordna

att handläggning, som enligt 6 § i att handläggning, som enligt 6 8 i

dess nya lydelse skall ske med tre dess nya lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, 1 stället eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörjas av en lagfaren do- skall ombesörjas av en lagfaren domare och nämnd. I sådant fall äger mare och nämndemän. I sådana

15 kap. 30 § giftermålsbalken mot- fall skull 14 kap. 17 § äktenskaps-

svarande tillämpning. balken tillämpas.

I. Denna lag (1987:000) träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Aldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av

ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 41 och 42 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

41 § Efter upphovsmannens död äga Efter upphovsmannens död är,

reglerna om giftorätt, arv och tes- utan hinder av 10 kap. 3 § första

tamente tillämpning på upphovsrät- stycket — äktenskapsbualken, före-

ten. Arrrädes boet till förvaltning skrifterna om bodelning, arv och av boutredningsman, äger denne testamente tillämpliga på upphovs-

icke utan dödsbodelägarnas sam- rätten. Avrräds boet ull förvaltning

tycke utnyttja verket på annat sätt av boutredningsman, får denne inte än förut skett. utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut har skett. Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

42 §

Upphovsrätt må cj tagas I mät Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten övergått på någon, till vilken rätten övergått på grund av giftorätt, arv eller testa- grund av bodelning, arv eller testa-

mente. Samma lag vare beträffande mente. Samma lag vare beträffande

manuskript, så ock i fråga om ex- manuskript, så ock i fråga om ex-

emplar av sådant konstverk som ej emplar av sådant konstverk som ej

blivit utställt, utbjudet till salu eller blivit utställt, utbjudet till salu eller

eljest godkänt för offentliggörande. eljest godkänt för offentliggörande.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag ordet ”giftermälsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4 och 24 §§ lagen (1968:576) om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses

årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens

ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två på ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans

suppleant vara auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller an- Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks- nan tjänsteman hos stadshypoteksförening eller av kassastyrelsen ut- förening eller av kassastyrelsen ut-

sedd ledamot av föreningsstyrelse sedd ledamot av föreningsstyrelse

får ej vara revisor eller suppleant. får ej vara revisor eller suppleant.

Ej heller får den vara revisor eller Ej heller fär den vara revisor eller

suppleant som är tjänsteman hos suppleant som är tjänsteman hos

kassan eller annars intager en un- kassan eller annars intager en un-

derordnad eller beroende ställning derordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkstäl- till styrelseledamot eller verkstäl-

lande direktör eller till sådan tjäns- lande direktör eller till sådan tjänsternan hos kassan åt vilken uppdra- teman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller gits att ombesörja bokföringen eller

medelsförvaltningen eller kontrol- medelsförvaltningen eller kontrol-

len däröver. Ej heller får den vara len däröver. Ej heller får den vara

revisor som är eller varit gift med revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrel- eller sambo till sådan styrelseledaseledamot eller tjänsteman som mot eller tjänsteman som avses i avses i detta stycke eller den som detta stycke eller den som med homed honom är i rätt upp- eller ned- nom är I rätt upp- eller nedstigande

stigande släktskap eller svågerlag släktskap eHer svågerlag eller är

eller är syskon eller är i det sväger- syskon eller är i det svågerlag, att

lag, att den ene är eller varit gift den ene är eller varit gift med den

med den andres syskon, eller den andres syskon.

som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrel-

seledamot eller tjänsteman som

förut nämnts.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för-

! Lagen omtryckt 1983:578. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653,

eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och

erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revi- SOrFer.

Den som är tjänsteman hos före- Den som är tjänsteman hos förening eller annärs intager en under- ning eller annars intager en under-

ordnad eller beroende ställning till ordnad eller beroende ställning till

styrelseledamot celler verkställande styrelseledamot eller verkställande

direktör eller till sådan tjänsteman direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra- hos föreningen, åt vilken uppdra-

gits att ombesörja bokföringen eller gits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrol- medelsförvaltningen eller kontrol-

len däröver, fär ej vara revisor eller len däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej hel- suppleant i samma förening. Ej hel-

ler får den vara revisor som är eller ler får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med varit gift med eller sambo till sådan sädan styrelseledamot eller tjänste- styrelseledamot eller tjänsteman man som avses I detta stycket eller som avses i detta stycket eller den den som med honom är i rätt upp- som med honom är i rätt upp- eller eller nedstigande släktskap e'ler nedstigande släktskap eller svågersvägerlag eller syskon eller är i det lag eller syskon eller är i det svågersvågerlag, att den ene är eller varit lag, att den ene är eller varit gift gift med den andres syskon, eller med den andres syskon. den som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. I och 2 §§ fasughetsbildningslagen

(1970:988)! skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

18 Fastigheter som har samme Fastigheter som har samma ägare och innehas med lika rätt får ägare och innehas med lika rätt får sammanläggas till en fastighet. sammanläggas till en fastighet. En

fastighet som är giftorätisgods får

dock inte sammanläggas med en

fastighet som är enskild egendom.

Bestämmelserna i detta kapitel om fastighet som summanlägges med annan gäller även del av fastighet som genom avstyckning eller klyvning utbrytes för sammanläggning.

ty

Utan hinder av villkoren i I $ får Fastigheter som tillhör makar får fastigheter som tillhör äkta makar sammanläggas om makarna gevar för sig eller innehas med olika nom avtal bestämmer att de skall rätt i äktenskapet sammanläggas, äga var sin andel i den nybildade om makarna träffar avial om sin fastigheten. Vardera makens andel

rätt i den fastighet som bildas ge- skall utgöra hälften, om inte annat nom sammanläggningen. Sådant avtalas. avtal skall upprättas i samma form Vad som sägs i första stycket som äktenskapsförord. Tillhör fas- gäller även i fall då den ena makens tigheterna ena maken som enskild fastighet är giftorättsgods och den

egendom och som giftorättsgods, andra makens fastighet är enskild skall genom avtalet bestämmas att egendom.

den nybildade fastigheten i sin hel- Avtal som avses i första stycket

het skall vara den makens enskilda skall upprättas i skriftlig form och

egendom eller giftorättsgods. Till- undertecknas av makarna. Om nå-

hör fastigheterna makarna var för gon av dem är omyndig, skall också sig, skall bestämmas att makarna Jförmvyndarens skriftliga medgivanskall äga var sin andel i den nybil- de inhämtas. Innefattar avtalet dade fastigheten som enskild egen- gåva, får sammanläggning ske dom eller giftorättsgods. Vardera bara om gåvan har registrerats en-

makens andel skall utgöra hälften. ligt 16 kap. äktenskapsbalken.

om ej annat avtalats. Innefattar av-

talet gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken motsvarande tillämp-

ning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit

genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv

! Lagen omtryckt 1971:1035.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och om vilken arvlätaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd av avtal som avses i förs-

ta stycket endast om den nybildade

fastigheten enligt avtalet skall vara

den makens enskilda egendom.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Att bestämmelserna I 12 kap. 2 § inte gäller när äldre giftermålsbalken

är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhällanden föreskrivs i 18 § lagen

(1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen.

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)!

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 §

Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrotts-

märkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i

fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrottsmärkning av ren som förvärvats på märkning av ren som förvärvats på annan grund än giftorätt, arv eller — annan grund än bodelning, arv eller testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom över-

låtarens samtycke. låtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen.

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

! Lagen omtryckt 1985:919. 208

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 11 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

NS

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och

föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En

kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras

medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10. 12 etler 37 8 vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna. Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmel-

se i stadgarna att medlem skall ullhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret.

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt I fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra styckena

tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrät-

ten efter förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om kar eller, om bostadsrätten avser annat bestämts I stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om

sambors gemensamma hem skall

tillämpas. Vad som nu har sagts

gäller ej. om annat har bestämts i

stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

I Lagen omtryckt 1982:353.

14 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 §§ rättshjälpslagen (1972:429)! skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen Iydelse

88 Allmän rättshjälp får ej beviljas I. I angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp, 2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp, 3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt, 4, i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlätelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp, 5. för upprättande av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller tes- — ration, tamente, 6. i mål om boskillnad enligt 9 6. för upprättande av äktenkap. 2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller gåvohandling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts slutligt. 8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten, 9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad. I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall beviljas. Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

! Lagen omtryckt 1983:487.

1. biträde som varn behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, 2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdom- bostadsdomstolen, marknadsdom-

stolen, arbetsdomstolen eller krigs- stolen eller arbetsdomstolen samt

rätt samt nödvändig utredning i an- nödvändig utredning i angelägengelägenhet, som kan komma under het, som kan komma under sådan

sådan domstols prövning eller som domstols prövning eller som skall

skall prövas av skiliemän, prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe-

ten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och

för vårdare eller annan, som mäste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet. om personlig inställelse älagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under-

sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om

blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelning II. samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i

ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.

vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §

första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat

om,

7. skiftesman som av domstol 7. bodelningsförrättare som har förordnats att verkställa bodelning — förordnats av domstol att verkställa med anledning av äktenskapsskill- — bodelning med anledning av äktennad eller boskillnad, skapsskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap.

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat eller

av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser äktenskapsskilinad äktenskapsskillnad boskillnad, dock inte enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken underhållsbidrag till make eller underhållsbidrag till make eiler

barn barn

faderskap till barn faderskap till barn vårdnad vårdnad

umgänge. umgänge.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå fär ej bevilja allmän

rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad

eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän rättshjälp I. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket. 3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt

behandlas utom riket.

193 Beviljas allmän rättshjälp. betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel! betalas även biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmäl eller om eljest synnerliga skäl föreligger. Vad som har sapts nu om ersätt- Vad som har sagts nu om ersätt-

ning till biträde gäller även i fråga ning till biträde gäller även i fråga om ersättning tll skiftesman. om ersättning till bodelningsförrätture.

I fråga om ersättning som avses 19 § andra stycket 6 skall rätten. i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad

för rättshjälpen.

228 Biträde, skiftesman och medlare Biträde, bodelningsförrättare har rätt till skälig ersättning för ar- och medlare har rätt till skälig crbete, tidsspillan och utlägg som sättning för arbete, tidsspillan och uppdraget har krävt. Vid bedöm- utlägg som uppdraget har krävt.

ningen av vad som är skäligt arvode Vid bedömningen av vad som är

skall uppdragets art och omfattning skäligt arvode skall uppdragets art beaktas. Hänsyn skall också tas till och omfattning beaktas. Hänsyn

andra omständigheter av betydelse, skall också tas till andra omständig-

såsom den skicklighet och den om- heter av betydelse, såsom den sorg som uppdraget har utförts med skicklighet och den omsorg som samt den tid som har lagts ned på uppdraget har utförts med samt den uppdraget. Regeringen eller. efter tid som har lagts ned på uppdraget. regeringens bemyndigande. dom- Regeringen eller, efter regeringens

stolsverket fastställer taxa som bemyndigande, domstolsverket skall tillämpas vid bestämmande av fastställer taxa som skall tillämpas ersättningen. vid bestämmande av ersättningen. Har biträde. skiftesman eWer Har biträde, bodelningsförrätmedlare genom vårdslöshet eller tare eller medlare genom värdslös-

försummelse föranlett kostnad för het eller försummelse föranlett rättshjälpen, skall detta beaktas vid kostnad för rättshjälpen, skall detta ersättningens bestämmande. Om beaktas vid ersättningens bestämbiträde missbrukat sin behörighet mande. Om biträde missbrukat sin att bevilja allmän rättshjälp eller be- behörighet att bevilja allmän rättssluta om substitution eller det eljest hjälp eller besluta om substitution föreligger särskilda skäl, fär ersätt- eller det eljest föreligger särskilda [4] [AN

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

ningen jämkas. skäl. far ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i Ersättning ull biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av mål eller ärende vid domstol av domstolen. Ersättning till biträde i domstolen. Ersättning till biträde i

annat fall och ull skiftesman fast- annat fall och till bodelningsförrätställes av rättshjälpsnämnden. Er- tare fastställes av rättshjälpsnämnsättning till medlare fastställes av den. Ersättning tll medlare fast-

domstolen. ställes av domstolen.

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller Biträde får ej förbehälla sig eller mottaga ersättning av sin huvud- mottaga ersältning av sin huvud-

man utöver vad som följer av 22 8. man utöver vad som följer av 22 8.

Har det skett. är förbehållet utan Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala verkan och skall biträdet återbetala

vad han uppburit för mycket. I frå- vad han uppburit för mycket. I fråga om ersättning till skiftesman och ga om ersättning ull bodelningsförvill medlare skall vad som har sagts rättare och till medlare skall vad nu äga motsvarande tillämpning. som har sagts nu äga motsvarande

ullämpning.

25 I angelägenhet, som ej hand- I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostads- lägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen. marknadsdomstolen el- domstolen, marknadsdomstolen eller — arbetsdomstolen, — beslutar ler — arbetsdomstolen. — beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. rättshjälpsnämnden om utredning.

Utan hinder härav får biträde beslu- Utan hinder härav får biträde beslu-

tå om utredning av mindre omfatt- (a om utredning av mindre omfatt-

ning. Samma befogenhet tillkom- ning. Samma befogenhet tillkom-

mer skiftesman som förordnats i mer bodelningsförrättare.

ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 § I fråga Om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid

dornstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 8.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har ätnjutit allmän rättshjälp. skall rätten ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

> Senaste lydelse 1986:657.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn

till omständigheterna annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning Har bodelningsförrätture förordskiftesman förordnats och har ena nats och har ena maken åtnjutit allmaken åtnjutit allmän rättshjälp, män rättshjälp, skall rättshjälpsskall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden med motsvarande tillsvarande tillämpning av andra lämpning av andra stycket besluta stycket besluta om kostnaderna för om kostnaderna för bodelningsförskiftesmannen och för utredning rättaren och för utredning som densom denne har föranstaltat om. Be- ne har föranstaltat om. Beslutet om

slutet om ersättningsskyldighet får ersättningsskyldighet får verkstäl-

verkställas enligt vad som är före- las enligt vad som är föreskrivet om

skrivet om allmän domstols dom. allmän domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans

med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall ; annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftesman, skall hans rätt till ersättning för uppdraget prövas enligt äldre bestämmelser.

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

33 § Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2, vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till inne- 3. ansökan om tillstånd till inne-

hav av vapen som förvärvats ge- hav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på grund nom arv, testamente eller bodelav giftorätt har avslagits, ning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att ej föra talan om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

! Lagen omtryckt 1981:1360.

Lag om ändring I riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 4.6.5 riksdagsordningen! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

4 kap

Lagutskottet skall bereda ären- Lagutskottet skall bereda ärenden rörande giftermåls-. föräldra-. den rörande äktenskaps-, föräldra-. ärvda-, handels-, jorda- eller utsök- ärvda-. handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter ningsbalken eller lagar som ersätter

eller anknyter till föreskrifter i des- elter anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke sa balkar. i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. tillhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med un- bolags- och föreningsrätt med un-

dantag för bostadsrätt, växel- och dantag för bostadsrätt. växel- och

checkrätt, skadeståndsrätt, imma- checkrätt, skadeståndsrätt, imma-

1erialrätt. transporträtt, konkurs- terialrätt, transporträtt. konkursrätt, internationell privaträtt samt rätt. internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av all- lagstiftning i andra ärenden av all-

mänt privaträttslig beskaffenhet. mänt privaträttslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ären- Utskottet skall även bereda ären-

den om konsumentskydd samt exe- den om konsumentskydd samt exekutionsväsendet. kutionsväsendet.

Denna lap träder i kraft den 1 januari 1988.

! Riksdagsordningen omtryckt 1985: 1068. 216

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § gruvlagen (1974:342) skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

9 kap

48!

Har fångeshandling icke före- Bergmästaren skall förklara antetts eller har tillstånd till förvärvet måälan utan verkan, om ej erhållits när sådant krävs enligt I. fångeshandlingen inte har fölagen (1982:618) om utländska för- retetts,. värv av fast egendom m.m., skall 2. tillstånd till förvärvet inte erbergmästaren förklara anmälan hållits när sådant krävs enligt lägen vara utan verkan. I annat fall skall (1982:618) om utländska förvärv av han snarast anteckna anmälningen fast egendom m.m., eller i gruvregistret. 3. förvärvet har skett genom en

gåva mellan makar som inte har

registrerats enligt 16 kap. äkten-

skapsbalken.

I annat fall skall han snarast an-

teckna anmälningen i gruvregist-

ret.

|. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord som har registrerats, utgör den nya bestämmelsen inte hinder mot anteckning i gruvregistret.

! Senaste lydelse 1982:627.

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända

borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om kallelse på

okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift,

får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make gäller också en sådan efterlevande sambo som

avses I lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enligt 5 § samma lag.

När boskillnad har beviljats eller När ansökan om äktenskapsskill-

det har dömts till äktenskapsskill- nad eller anmälan enligt 9 kap. 1 § nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken kallelse på egna eller andra makens har gjorts, får vardera maken ansöokända borgenärer. ka om kallelse på egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser fortfarande tilläm-

pas när det gäller rätten att på grund av boskillnaden ansöka om kallelse på

okända borgenärer.

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till

fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 19861/87:37 Föreslagen lydelse

Hembud sker hos hyresnämnden Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastig- genom skriftlig anmälan av fastig-

hetsägaren. Fastighetsägaren skall hetsägaren, Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom under- härvid ge in ett av honom under-

tecknat skriftligt förslag till köpeav- tecknat skriftligt förslag till köpeav-

tal som skall innehålla uppgift om tal som skall innehålla uppgift om

köpeskillingen för den hembjudna köpeskillingen för den hembjudna

egendomen och övriga villkor för egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlå- förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt telse behövs makes samtycke enligt

6 kap. 4 § giftermålsbalken, skall äktenskapsbalken, skall makens

makens samtycke ges till avtalsför- samtycke ges till avtalsförslaget. slaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall

hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss

tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett

den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendeställtet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

85 Hembud sker hos arrendenämn- Hembud sker hos arrendenämn-

den genom skriftlig anmälan av den genom skriftlig anmälan av

jordägaren. Jordägare skall härvid Jjordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skriftligt förslag till köpeavtal som

skall innehålla uppgift om köpeskil- skall innehålla uppgift om köpeskil-

lingen för den hembjudna egendo- lingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvär- men och övriga villkor för förvär-

vet. Om det för en överlåtelse be- vet. Om det för en överlåtelse be-

hövs makes samtycke enligt 6 kap. hövs makes samtycke enligt äk- 4 § giftermålsbalken, skall makens tenskapsbalken, skall makens samsamtycke ges till avtalsförslaget. tycke ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid.

Efterkommer jordägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då

bristen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

I. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

Innehåll Prop. 1986/87: 86

Propositionens huvudsakliga innehåll ooossosssssssresss rss rei ora

PropostHtionens lagförSsläg =oooooseosesese reser rer rr rss rer rr ers rna

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 december 1986 I INIednMiNg soseoeoseeeeererrrrrererere re re ss ss ser ers sees ss ss s tt 2 Allmän MOUVCIINg ooossorerrerrrrrrerr rear er rr rr rr rss sees ser

4.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981: 131) om kallelse på Prop. 1986/87: 86

okända bOrgCenärel sosssoserrerrrrrererrerrsr ser esse ses sa 124

4.26¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till

4.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985: 658) om arrendato-

rers rätt att förvärva arrendestället -ossssossssssssssersss sa 126

S Hemställan sosoooososesserseeesereresereer ers rss sr s ss ss sne ss 126

(OR ST [TU 127

Utdrag ur lagrådets protokoll den 29 januari 1987 sosoosos0000vv vn. 128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987 = 142

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförsläg ssssssosssrsssssssss ser ra 173

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 222