Prop. 1987/88:52

om beskattning av naturaförmåner, m.m.

Regeringens proposition 1987/88: 52 w

om beskattning av naturaförmåner, m. m. Prop

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits tipp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt KÄ. Johansson

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Sigurd— sen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, S. Andersson. Görans- son. Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström, Johansson. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om beskattning av naturaförmåner, m.m.

Sedan kommunalskattelagen (1928: 370). "KL. tillkom har två huvudprinci- per gällt i fråga om beskattningen av naturaförmåner. Den ena innebär att förmåner som ”utgått för tjänsten" skall likställas med kontant lön och den andra att förmåner skall värderas till ortens pris (marknadsvärdet). Mer betydande ändringar gjordes på 1940-talet då förmån av fri sjukvård — i den mått den inte var mer generös än vad staten erbjöd sina anställda — uttryckligen förklarades skattefri. På 1950-talet gjordes förmån av mindre värde skattefri.

Skatteförfattningarna innehåller endast knapphändiga regler om beskatt- ningen av naturaförmåner. Reglerna har fyllts ut av riksskatteverket, RSV. genom anvisningar (senast RSV Dt 1986: 9). Enligt dessa delas förmånerna in i tre grupper. En grupp utgörs av icke skattepliktig personalvård(trivse1— och verksamhetsförmåner m.m). En andra grupp avser förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet och här går en gräns vid 600 kr. Den tredje gruppen består av förmåner som alltid bör anses skattepliktiga eftersom de är attjämställa med lön eller annan kontant ersättning.

Tillämpningen av nuvarande regler har gett upphov till åtskilliga pro- blem. Det är inte ovanligt att man försöker utnyttja reglerna för att undgå eller få lindrigare skatt. En faktor som förstärkt denna utveckling är att arbetsgivaravgifter endast tas ut på värdet av naturaförmånerna kost. bostad och bil medan övriga förmåner är avgiftsfria. Vidare har värderings- och kontrollsvårighetcrna blivit allt besvärligare.

Mot denna bakgrund har RSV (skrivelse den 26juni 1981 till budgetde- partementet) och riksdagen (SkU 1981/82: 60. rskr. 391) framfört önskemål om att reglerna ses över av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Regeringen utvidgade genom beslut den 27 maj 1982 i tilläggsdirektiv (Dir. 1982132) traktamentsbeskattningssakkunnigas uppdrag (Dir. 1978:9) till att avse en allmän översyn av bestämmelserna om beskattning av natura- förmåner. I samband med att kommittén under våren 1983 påbörjade denna översyn ändrades namnet till förmånsbeskattningskommittén.

• Sida 39
•  Original

_ IFörmånsbeskattningskommittén lämnade i oktober 1984 delbetänkandet

(Ds Fi 1984; 23) Beskattningen vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad och i oktober 1985 betänkandet (Ds Fi 1985: 13) Beskattning av naturaförmåner I. Det sist nämnda betänkandet behandlar frågan om skatteplikt för vissa särskilda naturaförmåner. Kommittén före- slår där även ändrade principer för kost- och bostadsvärderingen. Slutbe- tänkandet (Ds Fi 1986: 27) Beskattning av naturaförmåner 11 kom i oktober 1986. I betänkandet behandlas bl.a. reseförmåner. fri sjukvård, skatte- subventionerade semesterkuponger. allmänna principer för värdering och skyldigheten att verkställa preliminärskatteavdrag på förmånerna. samt arbetsgivaravgifter. (1 kommittén ingick som ledamöter f.d. regeringsrådet Erik Reuterswärd, ordförande. samt f.d. riksdagsledamöterna Eric Hägel- mark och Egon Jacobsson). Betänkandena. som också innehåller förslag till författningsändringar. har remissbehandlats.

Kommitténs sammanfattningar av betänkandena bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga ]. Till protokollet bör även —- som bilaga 2 — fogas en förteckning över remissinstanserna. Sammanställningar av re- missyttrandena har upprättats inom tinansdcpartementet och finns till- gängliga i ärendet (Dnr 4918/86).

Regeringen beslutade den 24 september 1987 att inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

4. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1987: 568) om ändring i lagen (1987: 404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

7. lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

8. lag om ändring i lagen (_1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

9. lag om ändring i lagen ( 1959: 551 ) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

10. lag om ändring i lagen (1987: 570") om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) öm all- män försäkring.

De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokol- let som bilaga 4. Protokollet med beslut om remiss till lagrådet överens- stämmer i huvudsak med vad som kommer att tas upp i det följande. med undantag för vissa särskilt angivna ändringar och tillägg. I samband med attjag behandlar de enskilda bestämmelserna i mitt förslag kommerjag att gå in på lagrådets synpunkter. Som kommer att framgå instämmcrjag. med något undantag. i vad lagrådet anfört. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

• Sida 40
•  Original

2.1.1 Beskattningsregler

Utgångspunkten för de nuvarande beskattningsreglerna är att alla förmå- ner som utgått för tjänsten är skattepliktiga och att de skall värderas till marknadsvärdet — ortens pris (32 ä 1 mom. första stycket och 42é KL).' Från dessa grundprinciper finns det undantag både i fråga om skatteplik- tens omfattning och värderingen.

1 fråga om skatteplikten finns flera undantag. Som intäkt skall inte tas upp förmån av mindre värde som utgått i annat än pengar om förmånen inte kan antas vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete (32?) 3 mom. fjärde stycket KL). När denna bestämmelse infördes var syftet både att lagfästa dåvarande praxis beträffande fall som inte ansetts skat— tepliktiga och att av administrativa skäl undanta förmån av mindre värde från beskattning. Gemensamt för dessa fall är att det är fråga om förmåner. som i själva verket inte. eller i varje fall inte i första hand. är avsedda att utgöra ersättning för utfört arbete. Men bestämmelsen kom därjämte att medföra en inte obetydlig utvidgning av det skattefria området. Departe- mentschefen anförde i propositionen (1956: 150 s. 333 1) bl. a. följande.

Därunder kommer att inbegripas åtskilliga fall i vilka den anställde har att erlägga ett vederlag som något understiger det motsvarande marknadspri- set. Exempel härpå är subventionerade luncher o.d.. varurabatter som är något större än för andra kunder. tjänstebostäder med en hyra något understigande hyrespriset i orten samt rätt att privat använda arbetsgiva- ren tillhörig bil för en ersättning som endast är obetydligt lägre än de verkliga kostnaderna. Det blir också klarlagt. att skatt inte skall utgå för värdet av förfriskningar o.d., som utan ersättning tillhandahålles i sam- band med arbetet.

Denna regel — om skattefrihet för förmåner av mindre värde — komplette- rades med en bestämmelse i taxeringsförfattningarna om att arbetsgivaren inte behöver lämna kontrolluppgift i fråga om förmåner som efter avdrag för vederlag uppenbarligen haft ett värde som inte överstiger ett visst belopp. (Beloppet har höjts från 400 kr. till 600 kr. och bestämmelsen återfinns i 37å 1 mom. taxeringslagen. (19561623). TL).

Det är mot denna bakgrund som RSV i sina anvisningar (RSV Dt 1986: 9) har delat in förmånerna i tre grupper.

En grupp utgörs av icke skattepliktig personalvård (trivsel- och verk- samhetsförmåner m.m.) En andra grupp avser förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet där gränsen går vid 600 kr. Den tredje gruppen består av förmåner som alltid bör anses skattepliktiga eftersom de år att jämställa med lön eller annan kontant ersättning för utfört arbete.

När det gäller skattepliktens omfattning finns det ytterligare i lag reglera- de undantag. Som exempel kan nämnas förmån av fri sjukvård i viss omfattning. vissa fria resor och vissa naturaförmåner som utgår till elever under utbildningstiden och för vilka värdet jämkas till ett lägre belopp än som annars skulle ha tagits upp till beskattning. den s. k. praktikantregeln.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 41
•  Original

Beträffande värderingen av naturaförmånerna beror avvikelserna från grundprincipen — att de vid beskattningen skall tas upp till marknadsvär- det — på att man iakttar försiktighet vid värderingen. Detta kommer särskilt till uttryck i de fall man av förenklingsskäl för en del frekventa förmåner valt schabloniserade värderingsregler. Värderingen av fri eller delvis fri måltid är ett exempel på detta. De värderingsmctoder som an- vänds beträffande fri lunch ger för närvarande ett skattepliktigt värde om ca 65 % av marknadsvärdet.

I förhållande till kontant lön skiljer sig behandlingen av naturaförmåner även på det sättet att man endast i vissa särskilt angivna fall — kost. bostad och bil — har ålagt arbetsgivaren att räkna med förmånsvärdet vid beräk— ningen av avdrag för preliminär skatt. Arbetsgivaren är inte heller — med undantag för bilförmån — skyldig att ange förmånernas värde på kontroll- uppgift. Det kommer alltså an på varje enskild skattskyldig att värdera och ange värdet av förmånen i sin självdeklaration.

2.1.2 Arbetsgivaravgifter

Reglerna om underlag för beräkning av arbetsgivaravgiftcr finns i huvud- sak samlade i 2 kap. 3 och 45.5 lagen (1981 : 691) om socialavgifter, social- avgiftslagen. 1 3 så finns huvudreglerna och i 415 redovisas vissa undantag.

Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgiftcr är för närvarande sum- man av vad arbetsgivaren under året utgett som lön i pengar eller natura- förmåner i form av kost. bostad eller bil. Andra naturaförmåner räknas däremot inte in i det avgiftspliktiga underlaget. Vidare tas arbetsgivaravgif- ter ut på utbetalade uppdragsersättningar. Det senare framgår av en hän- visning till 3 kap. Zå andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. AFL. Genom ett särskilt tillägg likställs vissa statliga bidrag till konstnärer m.fl. med lön.

Enligt en undantagsbestämmelse i 2kap. 49" första stycket 6 socialav- giftslagen skall vid bestämmande av avgiftsunderlaget bortses från ersätt- ning till den deldenna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen. Bestämmelsen skall dock enligt andra stycket tillämpas endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10% av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under ulgiftsåret. I samman- hanget bör påpekas att en särskild kostnadsersättning. skild från lön i pengar. inte ingår i underlaget för arbetsgivaravgiftcr enligt 2 kap. 3 5.

2.1.3 Vissa konsekvenser av gällande regelsystem

Som jag redan nämnt har benägenheten att ge olika typer av naturaför- måner ökat. Ett skäl till denna utveckling är att de faktiska kostnader arbetsgivaren har och gör avdrag för av praktiska skäl sällan i sin helhet motsvaras av en förmånsbeskattning hos den anställde. Ett sannolikt vikti- gare skäl är att arbetsgivaravgifter inte utgår på andra förmåner än kost. bostad och bil. Höjda marginalskatter och höjda arbetsgivaravgifter har gett arbetsgivarna och de anställda ett allt större gemensamt intresse av att låta arbetsersättningen utgå i form av naturaförmåner av olika slag.

För att belysa situationen kan följande exempel nämnas. 1 ett s.k. premiechecksystem kan en anställd genom sin arbetsinsats samla ihop ett visst antal poäng som berättigar honom att som premie välja varor ur en

• Sida 42
•  Original

katalog. Varorna som inte ingår i arbetsgivarens sortiment köps in av arbetsgivaren och tillhandahålles den anställde. Arbetsgivaravgifter beräk— nas i regel inte på vad den anställde erhåller på detta sätt. Den ekonomiska fördel detta innebär i förhållande till kontant lön kommer såväl arbetsgiva- ren som den anställde och ett premieföretag till del. Värdet av varorna skall beskattas hos den anställde men värderingen görs med viss försiktig- het vilket brukar upplysas om i marknadsföringen. Det bör i sammanhang- et påpekas att arbetsgivaren med samma resultat — avgiftsfrihet — kan tillhandahålla den anställde varor utan att använda systemet med premie- checken.

Domstolarna har inte varit benägna att anse den här formen av ersätt- ning som sådana utlägg för den anställdes räkning som kan jämställas med lön i pengar. Regeringsrätten har t. ex i ett fall ansett att värdet av semes- terresor för anställda inte skall räknas in i underlaget för arbetsgivaravgif- ter (RÅ 1986 ref73).

Ett närliggande område där den bristande överensstämmelsen på skatte- och avgiftsområdena har lett till en urholkning av basen för arbetsgivarav- gifter gäller traktamenten och andra kostnadsersättningar. Bakgrunden till detta är ett uttalande i förarbetena till lagstiftningen rörande allmän försäk- ring (prop. 1959: 100 s. 86) enligt vilket kostnadsersättning inte skulle grunda pensionsrätt även om sådan ersättning innefattade en förtäckt löneförmån. När avgiftsskyldigheten fr.o.m. utgiftsåret 1980 utsträcktes till att omfatta även naturaförmåner i form av bil uttalade departements- chefen (prop. 1978/79: 202 s. 40) att motivet härföri sig ägde giltighet också för andra naturaförmåner. Att utsträcka förmåner och avgiftsskyldighet mer generellt skulle enligt departementschefen emellertid ge upphov till betydande praktiska svårigheter. Någon ytterligare utvidgning av avgifts- skyldigheten borde därför inte komma till stånd. Dessa uttalanden har lett till en mycket restriktiv tillämpning hos domstolarna. Man har t. ex. inte ansett att traktamenten som utgått efter beräkningsgrunder som varit gynnsammare än vad som följer av RSV: s normalbelopp för sådana ersätt- ningar skall räknas in i underlaget för arbetsgivaravgifter (jfr RÅ 1986 ref 21). På samma sätt har kostnadsersättningar för bilresor i tjänsten som utbetalats efter schablonmässiga grunder behandlats (regeringsrättcns dom den 9 februari 1987 dnr 3614— 1984).

RSV har i ett remissvar belyst denna utveckling beträffande framför allt naturaförmånsområdet. Enligt RSV har det även märkts en viss osäkerhet i domstolarnas bedömning huruvida arbetsgivarens betalning av den an- ställdes privata räkningar är att anse som en löneförmån (avgiftspliktig) eller naturaförmån (avgiftsfri).

RSV uttrycker sina farhågor beträffande utvecklingen på följande sätt: Detta kan komma att leda till att arbetsgivare i avsikt att begränsa sina lönekostnader alltmer övergår till att. i stället för att utbetala lön. betala arbetstagarna med semesterresor, fria varor (både ur det egna sortimentet och speciellt inköpta). fri eller subventionerad tillgång till arbetsgivarens fritidshus eller båt eller med valda delar ur en omfattande flora förmåner typ fri telefon, fri TV. fria tidningar. fri värme. fritt vatten etc.

På detta sätt urholkas socialförsäkringssystemet och — förutom det att statens inkomster minskar — kan personer som valt naturaförmåner i

• Sida 43
•  Original

stället för lön i pengar. på pensioneringsdagen finna sig stå med låg ATP trots 30 år eller mer i förvärvslivet. Dessutom kommer det både för arbetsgivare och skattemyndigheter att uppstå stor osäkerhet om vilka ersättningar som för ögonblicket skall anses vara avgiftsbelagda resp. avgiftsfria. Mycket av denna osäkerhet föreligger redan i dag, då det råder delade meningar om hur en del av domarna skall tolkas: om de är applicer- bara även på näraliggande förmåner eller ej.

Jag anser att man kan dra slutsaten att en del arbetsgivare betalar ut generösa kostnadsersättningar av det skälet att myndigheterna har svårt att vid beräkningen av arbetsgivaravgifter bevisa att det är fråga om faktisk lön. Det är därför nödvändigt att i framtiden införa enhetliga regler ifråga om avgifts- och skattskyldigheten. Dåvarande traktamentsbeskattnings- sakkunniga har lagt fram ett förslag om bl.a. nya regler för redovisningen i skattesammanhang av traktamenten och kostnadsersättningar som bör kunna underlätta ett sådant enhetligt synsätt som nyss efterlysts. Utred- ningen om en reformerad inkomstbeskattning (Dir. 1987:29) har fått i uppdrag att se över reglerna för beskattning av traktamenten och övriga kostnadsersättningar. Frågan om att införa nya regler om arbetsgivaravgif- ter på förtäckta löner i form av övertraktamenten m. m. bör därför anstå till dess utredningen har lagt fram sina förslag i detta avseende.

2.2. Närmare om utgångspunkterna för ett nytt regelsystem

Mitt förslag: 'Naturaförmånerna delas i huvudsak in i två kategorier — Persanalt-'årdsförmåner där arbetsgivaren har avdragsrätt för sina kostnader och skattefrihet föreligger hos den anställde. Det skall i huvudsak vara fråga om förmåner som tillhandahålls på arbetsplatsen och som inte är avsedda att utgöra direkt vederlag för utfört arbete utan som är ett led i arbetsgivarens personalvår- dande åtgärder. Hit hör t. ex. trivsel- och verksamhetsförmåner av olika slag samt viss arbetsgivarstödd motionsverksamhet. Övriga naturaförmåner med avdragsrätt hos arbetsgivaren och skatteplikt hos mottagaren. För att i den praktiska tillämpningen underlätta gränsdragningen mellan de skattefria personalvårdsförmånerna och de skattepliktiga naturaförmånerna införs en regel som innebär att förmåner som inte utgör personalvårdsförmäner i regel är skattefria om det sammanlag- da värdet av dem för en anställd inte överstiger 600 kr. under ett år.

Skattepliktig förmån skall anses föreligga om den anställde utan- för arbetsgivarens arbetsplats får åtnjuta förmån på arbetsgivarens bekostnad t. ex. genom ett kupongsystem. I fråga om förmån av fri eller subventionerad lunch som åtnjuts genom sådant kupongsystem införs särskilda värderingsregler.

Underlaget för arbetsgivaravgifter utvidgas till att omfatta samtli- ga skattepliktiga förmåner. Uppbörden av arbetsgivaravgiftcr och preliminär skatt samordnas för dessa naturaförmåner och sker må- natligen.

• Sida 44
•  Original

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén anser dock att någon motsvarighet till den nuvarande 600-kronorsregeln inte behövs utan att skattemyndigheterna i stället bör utnyttja sin möjlighet att med stöd av 65,6 'fL underlåta rättelser av felaktigheter som gäller bagatellartade belopp.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har haft allmänna synpunk- ter på naturaförmånsbeskattningens utformning har delvis efterlyst mer radikala grepp än kommittén föreslagit. Kmnmarrätren [ Stockholm. läns- rätten [ Stockholms län och RSV har framfört tanken att man bör pröva möjligheten att vägra arbetsgivaren avdragSrätt för förmåner som framstår som mer omotiverade vid sidan av kontant lön. Remissinstanserna får anses eniga i den principiella frågan att lön och naturaförmåner skall behandlas lika i fråga om skatt och avgifter. Flertalet remissinstanser som företräder näringslivet avstyrker dock på grund av värderingsproblemen att det införs en generell skyldighet att ta ut preliminär skatt och arbetsgi- varavgiftcr på naturaförmåner. Från näringslivshåll anser man att den nuvarande 600-kronorsregeln också behövs i framtiden. Företagens upp- giftslämnardelegation gör gällande att den värdering arbetsgivarna skall utföra under uppbördsansvar innefattar sådana beskattningsåtgärder som åvilar de offentligrättsliga organen att det är tveksamt om förslaget står i överensstämmelse med regeringsformen.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har med riksdagens stöd under senare är systematiskt arbetat med att förenkla beskattningen. Ett viktigt led i detta arbete var riksdagens beslut våren 1985 om en förenklad löntagarbe- skattning (prop. 1984/85: 180, SkU 60. rskr. 375, SFS 1985: 405—413). Lagstiftningen bygger huvudsakligen på de förslag skatteförenklingskom- mittén lade fram i betänkande-t (SOU 1984: 21) Förenklad självdeklaration. De nya reglerna innebär att taxeringarna av fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet i allt väsentligt grundar sig på kontrolluppgif- ter från arbetsgivare och andra som betalar ut de skattepliktiga inkomster- na. Som framhölls redan i det lagstiftningsärendet borde arbetsgivaren också värdera de förmåner de anställda har fått (prop. 1984/85: 180 s. 60). Fler skattskyldiga skulle då kunna använda den förenklade självdeklara- tionen vilket i sin tur leder till att de administrativa vinsterna för skatte- myndigheter och skattskyldiga skulle öka betydligt. En förutsättning var dock att reglerna för värdering av förmånerna var enkla och schablonisera- de. En sådan översyn har därefter gjorts beträffande bilförmånerna och nya schabloniserade värderingsregler som anpassats till den förenklade självdeklarationen har införts fr.o.m. 1988 års taxering (prop. 1986/87: 46, SkU 19, rskr. 101, SFS 1986: 1199).

Förmånsbeskattningskommittén har nu slutfört den översyn av princi— perna för värdering av naturaförmåner som har varit nödvändig för att man skall kunna ta ställning till frågan om arbetsgivarna skall åläggas att värde- ra förmånerna. Kommitténs förslag i dessa delar bygger på ökad använd- ning av schabloner vid värderingen och tydligare riktlinjer för värderingen ide fall där schabloner av olika skäl inte kan komma i fråga. Schablonvär- dering föreslås beträffande kost och semesterstugor. Schabloner skall ock— så enligt kommittén användas vid den preliminära beskattningen av bo-

Prop. 1987/88: 52

• Sida 45
•  Original

stadsförmån. I fråga om övriga förmåner skall man tillämpa arbetsgivarens kostnad eller när detta inte är möjligt de värderingsprinciper som används vid beskattning av uttag ur egen näringsverksamhet. Kommittén föreslår också att värdet av samtliga förmåner räknas in i underlaget för arbetsgi- varavgifter.

Näringslivet har i sina remissvar — främst på grund av de värderings- problem som anses föreligga — avstyrkt att arbetsgivare skall värdera också sådana förmåner för vilka schabloner inte kan utformas. Några remissinstanser har ifrågasatt om det står i överensstämmelse med grund- lagen att lägga över ansvaret för värderingen av förmånerna från det allmänna på de skattskyldiga och arbetsgivarna.

För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Som jag tidigare har nämnt har intresset för naturaförmåner i stället för kontant lön stadigt ökat under senare år. Detta kan inte gärna förklaras på annat sätt än att arbetsgivarna och arbetstagarna ansett det mer fördelak- tigt ekonomiskt att använda sig av naturaförmåner i stället för kontant lön. Vissa naturaförmåner framstår fortfarande som godtagbara medan andra tycks vara motiverade endast av en önskan att minimera storleken av skatter och avgifter. Min bestämda uppfattning är att det är nödvändigt att hejda denna utveckling. Gör vi inte det kommer antalet sådana förmåner att öka ytterligare. samtidigt som värderingsproblemen ökar och antalet skattskyldiga som kan använda den förenklade självdeklarationen mins- kar. En annan mycket allvarlig konsekvens för de enskilda är att underla— get för beräkning av deras pensionsgrundande inkomst kommer att bli lägre än om förmånerna varit avgiftspliktiga eller om de fått ersättning i form av kontant lön.

En förutsättning för att arbetsgivaravgiftcr skall kunna påföras förmå- nerna är att arbetsgivarna också värderar dem. Behovet av en sådan reform är stort. Det föreligger inte något lagligt hinder mot att riksdagen beslutar om utvidgning av kontrolluppgiftsskyldigheten till att avse värdet av samtliga Iöneförmåner. Jag är medveten om att värderingsproblem kan förekomma i en del fall. Svårigheterna bör emellertid inte överdrivas och det finns flera sätt att begränsa dem. Först och främst kommer intresset för att ersätta kontant lön med naturaförmåner att minska betydligt redan därigenom att de i likhet med lön i pengar räknas in i underlaget för arbetsgivaravgifter. Vidare bör möjligheten att använda schabloner vid värderingen utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Det är också viktigt att skatteförvaltningen aktivt bidrar med råd till arbetsgivarna i olika värdcringsfrågor. [ sammanhanget vill jag peka påatt det. enligt 44,5 uppbördslagen (1953:272), UBL. åligger den lokala skattemyndigheten hos vilken arbetsgivaren är registrerad i arbetsgivarregistret, att på begä- ran av arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor angående bl. a. skyldigheten att verkställa skatteavdrag och bcräknandet av sådant av- drag. En arbetsgivare kan alltså få besked av skattemyndigheterna i värde- ringsfrågor vid preliminärbeskattningen. Den värderingen är visserligen inte bindande vid taxeringen. [ normalfallet torde skattemyndigheterna dock inte ha anledning att avvika från värderingen vid den slutliga taxe- ringen.

• Sida 46
•  Original

Det förekommer företeelser på det här området som kan antas inte ha annat syfte än att begränsa arbetsgivarens kostnader för arbetsgivaravgif- ter och skyldighet att göra avdrag för de anställdas skatter. Ett exempel på detta är de premiechecksystem som jag tidigare beskrivit. Mitt förslag att belägga sådana förmåner med arbetsgivaravgiftcr bör göra företeelser av detta slag mindre intressanta. För att ytterligare minska intresset för denna typ av konstlade förmåner har jag övervägt att föreslå att arbetsgivarna i dessa fall skall vägras avdrag för sina kostnader. Ett sådant avdragsförbud för kostnaderna för vissa förmåner skulle emellertid innebära att man fick ytterligare en förmånsgrupp utöver personalvård och sedvanliga naturaför- måner. Detta skulle i avsevärd grad'komplicera lagstiftningen och tillämp- ningen av den. Något förslag med denna innebörd läggs därför inte fram här. Den framtida utvecklingen på detta område bör emellertid följas uppmärksamt.

Betydelsen av en god personalvård för ett företags eller annan arbetsgi— vares framgång är numera allmänt erkänd. Många av de åtgärder arbetsgi- varna vidtar i detta syfte innebär givetvis förmåner för de anställda på ett eller annat sätt. Karakteristiskt för dessa förmåner är emellertid att de inte är avsedda att utgöra ett direkt vederlag för utfört arbete. Förmåner av denna typ har hittills inte ansetts skattepliktiga och skall inte vara det i framtiden heller. De problem som uppkommer vid beskattningen beträf- fande personalvårdsförmånerna hänför sig nästan uteslutande till gräns- dragningen mot skattepliktiga förmåner.

Kommittén har sett över gränsdragningsfrågorna. Kommittén föreslår som allmän regel att skattefrihet skall föreligga för förmåner som i huvud— sak inte kan antas vara avsedda att utgöra direkt vederlag för utfört arbete utan som väsentligen framstår som ett led i arbetsgivarens personalvårdan- de åtgärder. Denna regel preciseras sedan i anvisningar bl. a. genom exv emplifteringar på vanligt förekommande skattefria förmåner. Kommittén har bl. a. som målsättning haft att formulera en regel som kan fånga upp de förändringar som sker över tiden i fråga om vad som kan anses vara personalvård. För min del har jag kunnat konstatera att det under senare tid har .skett en snabb utveckling mot att anse allt fler förmåner som skattefri personalvård. Som exempel på detta kan nämnas de s.k. kall'eku- pongerna och motionskupongerna. Kupongsystemen innebär att de an- ställda mot betalning med kuponger som de får av arbetsgivaren kan köpa kaffe eller andra förfriskningar av annan än arbetsgivaren eller få tillträde till kommersiellt drivna motionsanläggningar. Dessa system innebär att det som har varit en naturlig personalvårdsförmån på en arbetsplats görs till norm för vad som kan anses vara personalvård på samtliga arbetsplatser. Dessutom görs den tillgänglig utanför arbetsplatserna vilket inte varit tanken från början. Mot denna bakgrund anserjag det motiverat att preci- sera personalvårdsbegreppet till att i princip avse endast förmåner på själva arbetsplatsen. Ett led i detta är att göra förmåner som är tillgängliga genom kupongsystem skattepliktiga. Jag återkommer till denna fråga sena- re närj'ag mer utförligt behandlar personalvårdsförmånerna.

Som redan nämnts är ett av problemen vid beskattningen av naturaför- måner gränsdragningen mellan skattefri personalvård och skattepliktiga

• Sida 47
•  Original

naturaförmåner. Jag delar näringslivets uppfatlning att en regel motsvaran- de den nuvarande 600-kronorsregeln bör finnas kvar för att underlätta denna gränsdragning för arbetsgivarna i samband med Uppbörden av preli- minär skatt och arbetsgivaravgiftcr. Jag återkommer senare till hur regeln närmare bör utformas.

2.3. Personalvårdsförmåner och andra skattefria förmåner

- Mitt förslag: Skattefria personalvårdsförmåner skall vara förmåner som inte är avsedda att utgöra direkt vederlag för utfört arbete utan är ett led i arbetsgivarens personalvårdande åtgärder. Det skall vara fråga om åtgärder för att bereda trivsel i arbetet eller liknande eller åtgärder som utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det är fråga om. Om den anställde får byta ut förmånen hos arbetsgivaren mot kontant ersättning eller om förmånen inte riktar sig till hela personalen skall förmånen jämställas med lön i pengar. Detsamma gäller om den anställde utanför arbetsgivarens arbetsplatser får åtnjuta annan förmån än förmån av fri måltid på arbetsgivarens bekostnad t. ex. genom ett kupongsystem.

Som skattefria personalvårdsförmåner skall också anses andra förmåner än personalvårdsförmåner om deras sammanlagda värde för år räknat inte överstiger 600 kr. för den anställde.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med den skillnaden att mitt förslag är mer preciserat i vissa avseenden. Kommittén föreslog ingen 600-kronorsregel.

Remissinstanserna: Kammarrätten [ Swe/(holm och RSV anser att de av kommittén föreslagna reglerna för vad som skall anses vara skattefri perso- nalvård behöver preciseras bl.a. för att det skall vara möjligt att delegera rätten att utfärda verkställighetsföreskrifter till RSV. Flertalet remissin- stanser har yttrat sig beträffande de exemplifteringar av förmåner som finns i kommitténs lagförslag. Dessa synpunkter redovisas under avsnittet för respektive förmånstyp.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare har framhållit utmärks personalvärdsförmånerna av att de inte är avsedda att utgöra ett direkt vederlag för utfört arbete. De utgår ocksåi regel i sådana former — i vart fall har syftet varit sådant — att de inte kan eller skall omsättas i pengar av den anställde. Under senare tid har emellertid olika kupongsystem vuxit fram som gör förmånerna tillgängliga på ett sådant sätt att de många gånger framstår som rena Iöneförmåner. Jag tänker då på de s.k. kaffe- och motionskupongerna. För denna typ av förmåner kommer jag att i det följande föreslå vissa begränsningar. Men för de sedvanliga personalvårds- förmånerna där syftet är att skapa trivsel, samhörighet och en god psykisk och fysisk hälsa hos personalen bör skattefriheten för de anställda i huvud- sak flnnas kvar.

• Sida 48
•  Original

Kommittén har inte föreslagit några principiella förändringar i vad som nu anses vara skattefri personalvård. Kommittén har däremot gjort en ingående teknisk översyn av de gränsdragningsproblem som finns mot de skattepliktiga förmånerna. 1 en generell bestämmelse sammanfattar kom- mittén de grundläggande villkoren för skattefrihet. l anvisningar till den generella bestämmelsen preciseras sedan enligt kommitténs förslag villko- ren för skattefrihet för vissa vanligt förekommande förmåner som t. ex subventionerad motion. Detta är också enligt min mening ett lämpligt sätt att bygga upp regelsystemet.

En första förutsättning för skattefrihet är enligt kommittén att det är fråga om en förmån som kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete utan framstår väsentligen som ett led i arbetsgi- varens personalvårdande åtgärder. Detta bör också enligt min mening vara själva grundvalen för skattefriheten. Jag delar dock den synpunkten som framkommit vid remissbehandlingen att det behövs ytterligare precisering- ar i lagtext för att gränsdragningen gentemot det skattepliktiga området i praktiken skall kunna hanteras någorlunda smidigt. Några konkreta förslag har dock inte presenterats av remissinstanserna. Redan detta visar på de svårigheter som finns. Jag kommer dock i det följande att föreslå en del åtgärder som sammantaget bör begränsa problemen.-

För det första bör den grundläggande bestämmelsen preciseras så att där uttryckligen anges att det för att skattefrihet skall föreligga skall vara fråga om förmån som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan som är ett led i arbetsgivarens personalvårdande åtgärder. Därigenom skärps bevis- kravet på arbetsgivaren och den anställde — i förhållande till kommitténs förslag — i fråga om vad som skall hänföras till skattefri personalvård. I den grundläggande bestämmelsen bör vidare föreskrivas att det skall vara fråga om åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller åtgärder som utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.

De kriterier som jag nu har angett för skattefri personalvård överens- stämmeri huvudsak med gällande rätt. I hänvisningen till sedvänjan inom yrket eller verksamheten ligger att vad som är skattefri förmån på en arbetsplats nödvändigtvis inte behöver vara det på alla andra arbetsplat- ser. Klassiska exempel är bryggeriarbetare med fri tillgång till s.k. dag- dricka, fri hårvård för damfrisörska och fria bad för den som är anställd på badhus.

Det har emellertid på senare tid skett en utveckling där man med s.k. kupongsystem utvidgat området för skattefrihet. De typiska exemplen på detta 'är kaffekupongcrna och motionskupongerna. 1 de systemen har man överfört den skattefrihet som av sedvänja haft viss omfattning och visst innehåll på en viss arbetsplats till att inte bara gälla samtliga arbetstagare utan också oavsett var förmånen åtnjuts. Gränsen mot privata levnads— kostnader för allmänna fritidsaktiviteter och liknande suddas helt ut. Ku- pongsystem och andra liknande arrangemang där förmånernas utformning i realiteten bestäms av den anställde men betalas av arbetsgivaren bör jämställas med lön i pengar. Denna utvidgning av vad som har betraktats som personalvård kommer att fortsätta så länge arbetsgivaren — med

• Sida 49
•  Original

skattefrihet för den anställde — kan hyra anläggningar för olika typer av fritidsaktiviteter. Jag anser att personalvårdsförmåner i princip skall till- komma de anställda endast på arbetsplatsen. ] den mån det finns anledning att tillåta skattefrihet för förmåner av detta slag utanför arbetsplatserna bör det särskilt regleras i lag. Jag återkommer senare till denna fråga.

Kommittén har också behandlat frågan om att ge arbetsgivaren möjlig- het att i viss utsträckning utan skattskyldighet för den anställde subventio- nera dennes semester genom ett särskilt semesterkupongsystem. Liksom kommittén anser jag att det inte för närvarande visats föreligga tillräckligt starka skäl att införa skattefrihet för förmåner i ett sådant semesterku- pongsystem. Beträffande gränsdragningsproblemen mellan det skattefria området och de skattepliktiga förmånerna har jag redan framhållit vikten av att skatteförvaltningen tar till vara de möjligheter till samordning och andra effektivitetsvinster som den nya organisationen ger och att detta kommer till uttryck genom bl.a. råd i fråga om naturaförmåner. En syste- matisk och fortlöpande bevakning av olika typer av förmåner ger också de lokala skattemyndigheterna en god möjlighet att snabbt ge svar på arbets.— givarnas och de skattskyldigas frågor om skatteplikten och värdena på olika förmåner (44 & UBL).

Kommittén har ansett att den nuvarande s.k. 600-kronorsregeln bör slopas. Regelns innebörd är att skatteplikt för mer bagatellartade förmåner inte föreligger om deras sammanlagda värde för ett år inte överstiger 600 kr. Kommittén menar att en sådan regel som kräver en summering vid årets slut inte passar in i ett system där arbetsgivaren månadsvis skall svara för en samordnad uppbörd av preliminär skatt och arbetsgivaravgif- ter.

Kommittén menar att man med en liberal taxeringspraxis även i framti- den kan undvika att beskatta bagatellförmåner. Därvid hänvisar man till bestämmelsen i 65å TL som ger taxeringsnämnden rätt att underlåta att besluta om avvikelse från en självdeklaration om avvikelse skulle avse endast mindre belopp. Remissinstanserna har riktat en ganska kraftig kritik mot förslaget i denna del. Kritiken somjag till viss del kan instämma i går ut på att en arbetsgivare som under uppbördsansvar redan vid upp— bördstillfället skall göra en riktig bedömning i skattepliktsfrågan inte skall behöva vara beroende av ett framtida ställningstagande av skattemyndig— heterna. En regel motsvarande den nuvarande 600-kronorsregeln bör tin— nas kvar.

Den bör som den nuvarande regeln vara utformad som en gränsbelopps- regel så att förmånerna blir beskattade från första kronan om deras sam- manlagda värde överstiger gränsbeloppet. Regelns syfte är inte att öka det skattefria området utan att underlätta för myndigheterna, arbetsgivarna och de skattskyldiga så att de i många fall slipper göra en bedömning i skattepliktsfrågan. Gränsbeloppet kan lämpligen bestämmas till 600 kr.

Jag kommer i det följande att föreslå att det förhållandet att arbetsgiva- ren hyr eller på annat sätt disponerar anläggningar för sport och liknande även utanför arbetsplatsen i vissa fall inte skall innebära att förmån att utnyttja anläggningen skall beskattas hos den anställde. Det motiveras av den sedvänja som har utvecklats på detta område. Av liknande skäl kom-

• Sida 50
•  Original

mer jag i det följande att föreslå att den förmånliga schablonvärderingen under vissa förutsättningar får tillämpas även när arbetsgivaren hyr semes- terbostäder för de anställdas räkning.

Närmast kommer jag att behandla några vanligt förekommande perso- nalvårdsförmåner för vilka det finns anledning att i vissa avseenden preci- sera förutsättningarna för skattefrihet. Det gäller gåvor till anställda, ar- betsgivarstödd motionsverksamhet. reseförmåner, av arbetsgivaren subventionerad sjukvård oeh förmån av fria arbetskläder.

Mitt förslag: Minnesgåva till anställd skall vara skattefri när den ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder (t.ex. 50 år) eller efter viss anställningstid (25 år eller mer) eller vid anställningens upphörande. En förutsättning för skattefrihet skall dock vara att gåvans värde inte överstiger 6000 kr. och inte utgår vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

Julgära till anställd skall vara skattefri om gåvan är av mindre värde.

Sedvanlig juhilcumsgåva skall vara skattefri för den anställde när jubiléet avser företagets bestånd i 25 år, 50 år. 75 år osv.

Kommitténs förslag:Överensstämmer med mitt med den skillnaden att beloppsgränserna knutits till basbeloppet.

Remissinstanserna:Nästan samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Några anser att skattefriheten för minnes- gåva bör omfatta varje tillfälle vid vilket det är sedvanligt att uppvakta någon anställd. Vidare har önskemål framförts att de skattefria beloppen bör utformas som skattefria grundbelopp. RSV anser att det skattefria beloppet bör konstrueras så att det blir lika stort oavsett om arbetsgivaren är skattskyldig till mervärdeskatt eller ej. Kammarrätten i Stockholm anser att det räcker att beloppsgränserna för minnesgåvor fixeras i lagtext medan övriga beloppsspärrar skulle kunna få komma till uttryck i RSV:s anvisningar.

Skälen för mitt förslag: Gåva från arbetsgivare till anställd jämställs normalt med lön och utgör skattepliktig intäkt för den anställde (remunera— torisk gåva). En gåva skall i princip — i fråga om arbetsgivarens avdrags- rätt. värderingen av förmånen hos mottagaren och skyldigheten för arbets- givaren att erlägga arbetsgivaravgifter — behandlas efter samma grunder som andra naturaförmåner. Sedan gammalt undantas dock från skatteplikt gåvor från arbetsgivaren rned karaktär av personalkostnad och som alltså i första hand inte är avsedda att utgöra ersättning för utfört arbete. Det skattefria området har preciserats i praxis och i anvisningar av RSV (senast RSV Dt 1986: 9).

En kategori av skattefria gåvor år s.k. sedvanliga gåvor, gåvor av minneskaraktär som lämnas vid särskild högtidsdag (t.ex den anställdes

• Sida 51
•  Original

50-års dag), efter längre tids anställning (t. ex 25 år) eller när den anställde avgår med pension. Det skall också vara fråga om en viss typ av gåva som traditionellt har givits i sådana sammanhang som klocka, medalj, smycke. slipat glas c. d. Värdet på gåvan får inte heller överstiga vad statsanställd kan få efter längre tids anställning. På den här punkten har RSV i sina senaste anvisningar bestämt värdegränsen till samma belopp som kommit- tén föreslagit nämligen till 20 % av basbeloppet enligt AFL med tillägg för den mervärdeskatt som bclöper på anskaffningen.

Kommittén har förutom nyss nämnda höjning av värdegränsen för sed- vanliga gåvor av minneskaraktär föreslagit att det i princip inte skall gälla någon begränsning till viss typ av gåvoobjekt så länge det inte är fråga om pengar eller andra kontanta medel. Det skall också vara möjligt att ge ett skattefritt bidrag till en resa under förutsättning att resan kommer till stånd. Kommittén anser att förutsättningarna för denna typ av gåva bör lagregleras.

Den värdegräns för skattefrihet som numera i praktiken föreligger efter RSV: s senaste översyn av anvisningarna ligger på en rimlig nivå. Jag anser dock att gränsen inte bör knytas till basbeloppet. En fast beloppsgräns bör bestämmas. En rimlig nivå är 6000 kr. inklusive den mervärdeskatt som belöper på anskaffningen. Vidare anserjag att skattefriheten bör gälla alla slag av gåvor med undantag för pengar och andra kontanta medel. På så sätt får man större möjlighet än som nu är fallet att överlämna en gåva som av mottagaren uppfattas som meningsfull. Vidare bör ett bidrag till en semesterresa vara en tillåten gåva. Kontanter som betalas ut direkt till den anställde kan dock inte godtas utan arbetsgivaren skall betala till resebyrå- företaget eller den som tillhandahåller biljetterna för att skattefrihet skall gälla. Kommitténs förslag att en anställd högst två gånger — en gång under anställningstiden och vid anställningens upphörande — skall kunna motta en gåva av det här slaget är också enligt min mening en rimlig begränsning.

Det finns också två andra kategorier av gåvor för vilka skattefrihet gäller. Den ena gruppen ärjulgåvorna. Det skall vara fråga om gåvor av mindre värde sotn lämnas till alla anställda eller en större grupp av dem. RSV har i sina senaste anvisningar angett en värdegräns som överensstäm— mer med kommitténs förslag. nämligen en procent av basbeloppet enligt AFL inklusive mervärdeskatt. Kotnmittén har vidare föreslagit att skatte- friheten också i framtiden skall gälla för jubileumsgåvor. dvs. gåvor till anställda när ett företags bestånd i 25 år, 50 år, 75 år osv. firas. Kommittén föreslår en värdegräns för skattefrihet om högst tre gånger värdet för skattefrihet förjulgåvor.

Jag delar kommitténs bedömning att julgåvorna och jubileumsgåvorna också i framtiden bör vara skattefria om de inte är av större ekonomiskt värde. Däremot delarjag kammarrättens i Stockholm synpunkt att det inte finns tillräckliga skäl att för dessa smärre gåvor i lag detaljreglera värde- gränserna. Värdet bör dock i princip ligga kvar på den nivå som nu etablerats. En direkt koppling till basbeloppet enligt AFL som RSV infört i sina senaste anvisningar i fråga om julgåvor anserjag dock olämplig. Jag anslttter mig emellertid till kommitténs förslag att värdegränsen i fråga om jubileumsgåvor bör ligga på en nivå som är tre gånger högre än värdegrän-

• Sida 52
•  Original

sen för julgåvor. Värdegränsen för julgåvor kan i lagtexten lämpligen Prop. 1987/88:52

uttryckas så att det skall vara fråga om gåvor av mindre värde. För att markera en något högre nivå för jubileumsgåvorna och att gåvorna skall ligga på den nu etablerade nivån kan dessa gåvor lämpligen karaktäriseras som sedvanliga jubileumsgåvor. Jag vill här stryka under att man vid bedömningen av gåvans värde inte bör ta hänsyn till om den är försedd med inskription eller ej. Jag återkommer i författningskommentaren till frågan om värdegränserna.

Mitt förslag: Av arbetsgivaren subventionerad friskvård av enklare slag och motionsmöjligheter skall vara skattefria personalvårdsför- måner. Subvention av motions- eller sportanläggning. som t.ex. hyrs av arbetsgivaren. skall också vara skattefri under förutsättning att anläggningen disponeras i sin helhet under minst ett år. Subven- tionen får — förutom tillhandahållande av lokal — endast avse enkla- re redskap och kringutrustning och måste rikta sig till hela persona- len.

Kommitténs förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker kommitténs förslag. Några remissinstanser anser dock att utlägg som den anställde haft för motion i olika sportanläggningar bör kunna ersättas av arbetsgivaren med skattefrihet hos den anställde. Vidare anser några att Startavgift i tävlingar och medlemsavgifter i t.ex. golfklubbar som arbetsgivaren betalar bör vara en skattefri förmån hos den anställde.

Skälen för mitt förslag: Det ligger i arbetsgivarens intresse att personalen är i god fysisk och psykisk balans. Att arbetsgivaren stimulerar de anställ- da till att motionera har därför ansetts som en självklar form av personal- vård. Den allmänna ekonomiska utvecklingen under senare år och en ökande fritid har gjort att intresset för fritidsaktiviteter ökat kraftigt. Gränsdragningen mellan skattefri personalvård och arbetsgivarens utlägg för den anställdes personliga levnadskostnader har fått ökad betydelse. I synnerhet gäller detta i fråga om av arbetsgivaren subventionerad motion. På detta område är de allmänna reglerna för vad som kan godtas som skattefri personalvård inte tillräckliga. En precisering i lagtext är önskvärd både för att åstadkomma en nödvändig begränsning av de förmåner som bör vara skattefria men också för att kunna tillåta att arbetsgivaren under vissa förutsättningar hyr in lokaler för detta ändamål.

RSV har i anvisningar som gällt fr.o.m. 1984 års taxering gett riktlinjer för beskattningen. Anvisningarna bygger på den praxis som gällt sedan länge. att den kostnadsinbesparing som kan uppkomma för en anställd när en arbetsgivare stöder de anställdas motionsidrott inte ansetts skatteplik- tig. Anvisningen har följande lydelse.

• Sida 53
•  Original

2.1 Förmåner som inte bör anses som skattepliktiga (grupp I).

Anvisningar:

Till denna grupp hänförs förmåner av obetydligt ekonomiskt värde för mottagaren. s.k. trivselförmåner. Hit räknas även vissa förmåner. vilkas värde visserligen kan vara större, men som enligt praxis inte ansetts skattepliktiga och därför även i fortsättningen bör undantas från beskatt- ning.

Fritt utnyttjande av arbetsgivaren tillhandahållna lokaler med tillhörande utrustning för motion och motionsidrott samt fritt tillhandahållande av enklare klädutrustning försett med arbetsgivarens reklamtryck. såsom T-shirts och träningsoveraller för den anställdes personliga bruk.

Anvisningar:

Med lokaler. som tillhandahålls av arbetsgivaren för motion och mo- tionsidrott. avses förutom arbetsgivarens egna lokaler även förhyrd lokal eller förhyrd tid avseende kollektivt utnyttjande för motsvarande ändamål. Skattefriheten bör aVse endast sådan motion och motionsidrott som kan utövas med utrustning (idrottsredskap) av enklare slag. En förutsättning för skattefriheten bör vara att förmånen är tillgänglig för företagets hela personal och att den anställde inte kan få belopp motsvarande avgift eller annan kostnad direkt utbetald till sig. Förmån i form av dyrbarare utrust- ning avseende idrottsredskap eller kläder. entréavgifter till idrottsevene- mang eller startavgifter i tävlingar av olika slag omfattas inte av undantaget från beskattning.

Kommittén anser att gränsen för det skattefria området också i framti- den bör dras efter de principer som kommer till uttryck i anvisningarna. Även jag kan i huvudsak ansluta mig till denna uppfattning. [ ett avseende bör emellertid en mer tydlig gräns dras. Det gäller frågan om efter vilka principer motion i t. ex. av arbetsgivaren förhyrda lokaler skall behandlas. Jag återkommer senare till den frågan.

Det skattefria området bör dock som kommittén har föreslagit inte bestämmas enbart med utgångspunkt i om enklare eller dyrbarare redskap används. En rimligare begränsning liggeri vilken typ av motionsutövning som det är fråga om. Enligt min mening bör gränsen mot allmänna fritids- aktiviteter dras på så sätt att det skall vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en och i direkt anslutning till arbetstidens början eller slut. Det kan vara fråga om gymnastik. styrketrä- ning. bowling. racketsporter som bordtennis. tennis eller squash. Till det skattefria området bör också räknas vanliga lagidrotter som t. ex. volley- boll. fotboll. handboll och bandy.

Sporter som kräver dyrbarare anläggningar. redskap och kringutrustning och som oftast utövas skilt från arbetet både i tid och rum som t. ex. golf. segling. ridning och utförsåkning på skidor bör inte omfattas av skattefri-

• Sida 54
•  Original

heten. Någon skarp gräns är inte möjlig att dra men de exempel jag här givit bör ge en godtagbar ledning i rättstillämpningen.

Jag vill i det här sammanhanget poängtera att arbetsgivarens subvention bör ligga inom rimliga gränser. Det kan övervägas att införa t.ex. en beloppsgräns för hur stor arbetsgivarens subvention får vara per anställd. En sådan gräns skulle emellertid skapa administrativa problem för arbets- givarna samt kontroll— och värderingsproblem hos myndigheterna. Jag har därför avstått från att lägga fram ett sådant förslag. Men jag vill poängtera att om en arbetsgivare subventionerar t.ex. några anställdas tennisspel med mycket stora belopp per år kan det inte anses som sådan enklare motion som föranleder skattefrihet. Subventionen skall då beskattas som andra förmåner.

Jag har tidigare föreslagit att ett grundläggande kriterium för skattefria personalvårdförmåner bör vara att förmånerna åtnjuts på arbetsplatsen. Med hänsyn till den centrala betydelse möjligheten till friskvård och mo- tion har för ett väl fungerande arbete och till den sedvana som har utveck- lats på detta område är en begränsning till arbetsplatsen eller dess direkta närhet inte rimlig. Det är inte ovanligt att arbetsgivaren för den anställdes räkning hyr motionsanläggning. Detta leder många gånger till att en del anställdas fritidsintressen i praktiken subventioneras utan skattekon- sekvenser i högre omfattning än vad som motsvaras av ett rimligt perso- nalvårdsintresse. En sådan ordning kan emellertid inte godtas. En grund- läggande förutsättning för skattefrihet är att förmåner av personalvårdska- raktär åtnjuts i begränsad omfattning. En rimlig avvägning är därför att skattefriheten begränsas till att avse motion inom ägda eller t. ex. hyrda anläggningar som disponeras i sin helhet av arbetsgivaren eller en till denne knuten personalstiftelse under minst ett år. Med en sådan regel finns en viss garanti för att skattefriheten inte sprids ytterligare och når en omfattning som faller utanför vad som inryms i personalvårdsbegreppet.

Vidare gäller de grundläggande villkoren att det skall vara fråga om enklare motionsidrott och att hela personalen erbjuds förmånen.

När det gäller redskap och idrottskläder, föreslårjag i fråga om skattefri- heten inte någon förändring i. förhållande till vad som enligt RSV:s anvis- ningar får anses gälla i dag.

Kontanta utlägg i form av startavgifter o.d. bör liksom för närvarande alltid vara skattepliktiga hos den anställde om arbetsgivaren betalar dem. Detsamma bör gälla medlemsavgifter i föreningar av olika slag.

Mitt förslag: Förmån av fri hälso- och sjukvård. tandvård samt företagshälsovård skall vara skattefri. Ersättning för patientavgift vid tandvård skall dock vara skattepliktig.

En arbetsgivare skall ha rätt till avdrag för samtliga kostnader för anställdas hälso- och sjukvård samt tandvård med undantag för kostnader som hänför sig till privat sjukvård som inte ersätts via den allmänna försäkringen. Arbetsgivaren skall också ha rätt till avdrag

• Sida 55
•  Original

för kostnader för företagshälsovård som uppfyller villkoren för bi- drag enligt förordningen ( 1985: 326) om bidrag till företagshälsovård. Arbetsgivaren skall vidare ha rätt till avdrag för kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarkna- dens huvudorganisationer.

Anställds avdragsrätt för avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäk- ring som tagits i samband med tjänst slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i kommitténs förslag om skattefrihet för sjukvårdsförmåner m.m. De flesta remissinstanserna är kritiska till förslaget om vägrad avdragsrätt för vård på privat vårdinrätt- ning. Några. däribland LO, Landstingsfr'irbmzdet och Svenska kommunför- bundet, är emellertid positiva till kommitténs förslag även i denna del. Sveriges Tandläkarmrbund anser att samma regler bör gälla för tandvård som för sjukvård i övrigt.

Skälen för mitt förslag: Skattefriheten för hälso- och sjukvård samt tandvård'är sedan 1940-talet konstruerad så att skatteplikt endast förelig- ger om förmånen utgått i enskild tjänst och efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för statligt anställda (32% 3 mom. KL). Efter tillkomsten av den allmänna försäkringen har reglerna blivit föråldrade och är i behov av översyn.

Den allmänna sjukförsäkringen gäller alla som är bosatta här i landet. Förmån av fri sjukvård i anställningsförhållanden avser — vid sidan av att arbetsgivaren betalar patientavgifter — vård på privata vårdinrättningar där vård kan erbjudas snabbare eller på andra villkor än i den offentliga vården. Det föreligger av olika skäl stora svårigheter att värdera den här typen av förmåner. Visserligen är som regel arbetsgivarens kostnad känd antingen i form av försäkringspremier eller direktbetalda avgifter. Denna kostnad kan emellertid många gånger inte anses motsvara förmånens värde hos den enskilde. Arbetsgivaren kan ibland ha ett eget intresse av att den anställde snabbt kommer åter i produktion. Till svårigheterna att värdera förmånen bidrar också att den privata vården är så kostsam att den anställ- de ofta inte skulle ha valt det vårdalternativet om han själv varit tvungen att betala hela kostnaden. Mot denna bakgrund delarjag kommitténs och de flesta remissinstansernas uppfattning att förmån av fri sjukvård bör undantas från beskattning hos den anställde.

I fråga om tandvården är läget något annorlunda även om samma be- skattningsregler gäller som för den egentliga sjukvården. Förmån av fri tandvård i enskild tjänst skall alltså tas upp som skattepliktig intäkt om den utgår efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller i statlig tjänst. Eftersom staten i allmänhet inte erbjuder sina anställda fri tandvård är en sådan förmån i enskild tjänst för närvarande vanligen skattepliktig. Någon ändring på denna punkt ärinte motiverad. Den förmån som det innebär att arbetsgivaren betalar patientavgiften vid tandvård bör alltså vara skatte- pliktig hos den anställde. Övriga förmåner av fri tandvård bör dock vara

• Sida 56
•  Original

skattefria hos den anställde. Skattefrihet för tandvårdsförmåner tillkom- mer redan nu anställda med stationering utomlands och vissa tjänstemän inom försvaret. Med mitt förslag kommer också de som inte omfattas av den allmänna försäkringen att kunna motta fri tandvård utan beskattning.

Arbetsgivarens kostnader för den sjukvård som han erbjuder sina an- ställda är principiellt en kostnad i verksamheten. Som jag tidigare föresla- git bör förmånen av fri sjukvård vara skattefri hos den anställde. Om en sådan subvention inte kopplas till en vägrad avdragsrätt hos arbetsgivaren för kostnader för privat sjukvård som inte ersätts via den allmänna försäk- ringen skulle detta leda till att den offentliga vårdens resurser urholkades och även bidra till ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att arbetsgivaren inte skall ha rätt till avdrag för denna typ av kostnader.

Som påtalats i lagrådets yttrande har den anställde för närvarande enligt 33.5 KL rätt till avdrag för avgifter som han erlagt för sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. Avdragsrätten in- fördes genom lagstiftning år 1950. Enligt vad jag har erfarit förekommer numera inte några sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tagits i samband med tjänst. Det finns alltså inte längre något behov av en särskild regel om avdrag för avgifter för sådana försäkringar. Jag föreslår därför att regeln slopas. Åtgärden föranleder följdändringar i punkt 1 av anvisningarna till 31 5 samt punkt 1 av anvisningarna till 505 KL.

I likhet med vad som gäller för sjukvårdsförmåner bör inte heller förmå- ner som avser företagshälsovård vara skattepliktiga. Denna verksamhet. som vuxit fram på initiativ av parterna på arbetsmarknaden, utgör en av de viktigaste resurserna på arbetsplatserna när det gäller att förebygga arbets- relaterade problem och åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Som kommit- tén anfört bör rätt till avdrag för kostnader för företagshälsovård föreligga. En förutsättning för avdrag bör vara att företagshälsovården uppfyller villkoren för rätt till bidrag enligt förordningen (1985: 326) om bidrag till företagshälsovård. Det är också rimligt att arbetsgivaren får avdrag för kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbets- marknadens huvudorganisationer.

Hänvisningar till S2-3-4

• Prop. 1987/88:52: Avsnitt Finansdepartementet

Mitt förslag: Förmån för anställd i trafik— eller resebyråföretag o.d. att kostnadsfritt eller till ett subventionerat pris få utnyttja företa- gets resetjänster skall även ifortsättningen anses som skattefri per-

sonalvård. . Skattefriheten begränsas till reseförmåner som utgår till den an- ställdes make/maka eller sambo och barn under 18 år.

Kommitténs förslag: lnga ändringar föreslås i gällande ordning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar kommitténs uppfatt- ning att den nuvarande skattefriheten har en lämplig omfattning. Några

• Sida 57
•  Original

remissinstanser. däribland RSV, anser att en del reseförmåner går utöver vad som kan godtas som verksamhetsförmån i form av s.k. sedvanliga rabatter och att någon form av begränsning bör införas.

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller som huvudregel att förmån av fri resa är skattepliktig ("punkt 3 av anvisningarna till 325 KL). Har resan åtnjutits på grund av anställning eller särskilt uppdrag är den emeller- tid skattefri. En förutsättning är dock att resan inte har utgått som en direkt ersättning för kontant lön (punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32% KL). Bestämmelsen har visserligen enligt ordalydelsen ett vidare tillämp- ningsområde men har i praktiken begränsats till att gälla i huvudsak för anställda i trafik- och reseföretag. Fria och subventionerade resor för anställda i trafrkföretag som t. ex SJ och SAS beskattats alltså inte. Liknan- de regler gäller åtminstone vad järnvägs- och luftfartsanställda beträffar i de flesta länder. Ifråga om anställda i flygföretag gäller i bl. a. Danmark att förmån av fria resor beskattas enligt vissa schabloner. med fribelopp inom bl. a. Norden och med vissa begränsningar i fråga om kretsen av förmåns- berättigade. För SAS del gäller att reseförmånskretsen inte är begränsad till kärnfamiljen utan är betydligt vidare. På senare tid har emellertid företaget infört vissa begränsningar.

Reseförmåner i allmänhet bör även i fortsättningen enligt min mening vara skattepliktiga. För reseförmåner som har utgått till anställda i trafik- och resebyråföretag är det emellertid många gånger svåra bedömningar i frågan om skattepliktig förmån föreligger och i så fall till vilket värde. Vidare skulle en generell skatteplikt kräva en mycket omfattande kontroll- apparat hos framför allt arbetsgivaren. Även om man valde ett starkt schabloniserat system skulle man inte helt komma ifrån bedömningar i det enskilda fallet. Framför allt skulle arbetsgivaren behöva införa ett omfat- tande system för registrering av resor för varje anställd och därvid göra en bedömning i vilken utsträckning den varit nödvändig för tjänsten. Vid bedömningen av skatteplikten kan det t. ex. vara av betydelse om det finns ett arbctsgivarintresse att den anställde företar viss eller vissa resor per år för att t. ex. lära känna trafik- eller rescbyråföretagets verksamhet. Också i värderingsfrågorna gör sig liknande svårbedömda faktorer gällande. Över- vägande skäl talar mot att nu införa skatteplikt för reseförmåner som åtnjuts av anställda inom trafrk- och resebyråföretag. Detsamma bör gälla vissa andra kategorier som enligt fast praxis haft denna förmån. Skattefri- heten gäller givetvis under den allmänna förutsättningen att reseförmåner i enskilda fall inte har utgått under sådana förhållanden att de i praktiken ersatt kontant lön.

När det gäller kretsen av förmånsberättigade finns det enligt min mening inte några skäl som talar för att skattefriheten för anställda i trafik- och resebyråföretag skall gälla för andra än den anställde och hans familj. Skattefriheten bör begränsas till att gälla förmån som åtnjuts av den an- ställde och den anställdes maka/make eller sambo och barn under 18 år.

Jag föreslår alltså den förändringen av beskattningsreglerna för reseför- måner att den krets som kan åtnjuta förmånen utan beskattningskon- sekvenser för den anställde begränsas.

• Sida 58
•  Original

2.3.6 Förmån av fria arbetskläder, m. m.

Mitt förslag: Förmån av fria arbetskläder och fri uniform skall vara skattefri.

Med arbetskläder skall avses förutom skydds- och överdragsklä- der. andra kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar kommitténs uppfatt- ning att förmån av fri uniform bör undantas från skatteplikt. LRF avstyrker förslaget mot bakgrund av svårigheten att dra gränsen mot privata levnads- kostnader. Några remissinstanser anser att ett införande av skattefrihet för förmån av fri uniform bör medföra en motsvarande skattefrihet för bidrag till uniform och avdragsrätt för den anställdes kostnader.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning är beklädnadsförmån och ekiperingsbidrag skattepliktiga (punkt 2 av anvisningarna 32.5 KL). Skatteplikten omfattar däremot inte sådana kläder som kan jämställas med arbetsredskap. Hit räknas överdrags— och skyddskläder. ] konsekvens härmed medges avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för överdrags- och skyddskläder (punkt 5 av anvisningarna till 335 KL).

För vissa andra typer av arbetskläder än överdrags- och skyddskläder medgavs temporärt avdrag vid 1976—1983 års taxeringar. Avdrag medgavs om den skattskyldige haft icke oväsentliga kostnader utöver det normala för sådana arbetskläder som på grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage. kraftig nedsmutsning eller annars förbrukades osedvanligt snabbt. Som exempel på yrkeskategorier som kunde anses ha sådana kostnader angavs i RSV: s föreskrifter (RSV Dt 1980: 26) bl. a. betongarbe- tare. murare. smidesarbetare och svetsare. Motivet för tidsbegränsningen var att kostnader för dessa slag av arbetskläder inte i första hand borde beaktas genom regler om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen titan att frågan om kompensation för sådana kostnader i stället borde lösas avtalsvägen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till det höjda schablonavdraget under inkomst av tjänst upphävdes avdragsrätten fr.o.m. taxeringsåret 1984.

Kommittén har som ett led i en förenkling föreslagit en utvidgning av skattefriheten. Jag delar kommitténs uppfattning att fri uniform bör vara skattefri. Uniform intar en särställning så till vida att dess primära syfte är att utmärka en viss befattning eller vissa befogenheter. Även i övrigt är det enligt min mening motiverat med en något utvidgad skattefrihet för arbets- kläder. Till att börja med bör fria arbetskläder som tidigare grundat den temporära avdragsrätten undantas från beskattning dvs. sådana som på grund av arbetets beskaffenhet utsätts för stort slitage. kraftig nedsmuts- ning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt. Ävcn fria kläder som är särskilt avpassade för arbetet och som inte lämpligen kan användas privat bör undantas från beskattning. Så kan vara fallet på grund av klädernas utformning. t.ex. snitt och färgsättning eller på grund av att de är särskilt

• Sida 59
•  Original

utpräglade för det slags yrkesutövning det är fråga om. t.ex. kläder som skall användas av anställda i ett företag inom livsmedels-. restaurang- och hotellnäringen eller i sjukvården. Skattefrihet bör dock inte generellt gälla för kläder av enhetlig typ som av tradition bärs av anställda i vissa verk- samheter. Många gånger rör det sig i de fallen om kläder som med fördel också kan användas privat.

De föreslagna ändringarna innebär skattefrihet för uniform och för vissa slag av arbetskläder som tillhandahålls anställda. Det finns emellertid inte skäl att införa skattefrihet för kontanta bidrag för inköp av sådana kläder.

2.4. Skattepliktiga naturaförmåner

Naturaförmåner skall som regel värderas till ortens pris (marknadsvärdet). 42å KL. I det lagrummct finns ytterligare regler för hur värderingen skall ske av vissa förmåner. För en del mer frekventa förmåner, t. ex. kost och bilförmån. finns schabloniserade värderingsregler. Vidare gäller enligt 42%" KL följande. Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller. i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund som må finnas lämplig. [ anvisningarna till bestämmel- sen anges vidare att hyrespriset i kringliggande orter kan tjäna till ledning. Värdet av produkter. varor eller andra naturaförmåner som ingåri lön eller annan inkomst skall beräknas efter det pris som gällt i orten om de i stället införskaffats för pengar. Om ett sådant pris inte kan direkt anges, skall nyttigheterna upptas till det belopp som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas ha åtgått. om betalning skolat ske i pengar. Om det är fråga om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, skall de tas upp till det belopp som det kan beräknas att den skattskyldige skulle ha erhållit vid försäljning under jämförbara förhållan- den av motsvarande kvantiteter.

Förmånsbeskattningskommittén anser att dessa värderingsregler inte är tillräckligt precisa för att de skall kunna tillämpas vid preliminärskatteupp- börden. Kommittén menar att en värdering till ortens pris förutsätter kännedom om prisstatistik m.m. som inte kan antas vara tillgänglig vid den tidpunkt ett Skatteavdrag skall göras. En skyldighet för arbetsgivare att göra skatteavdrag på värdet av naturaförmåner förutsätter enligt kommit- tén att värderingsrcgeln — i varje fall såvitt gäller källskatten — modifieras så att värderingen kan ske utan större omgång och i allt väsentligt grundas på material som kan antas vara tillgängligt för arbetsgivaren. Kommittén har försökt åstadkomma detta genom att i UBL införa bestämmelser som säger att arbetsgivaren skall lägga sin kostnad för förmånen till grund för preliminärbeskattningen. Värdet skall också utgöra bas för beräkning av arbetsgivaravgiftcr. Med arbetsgivarens kostnad skulle avses vad arbetsgi- varen betalat för förmånen eller — om arbetsgivarens kostnad inte är direkt känd som vid t. ex. uttag ur egen produktion — det värde som skall tillämpas vid beskattning av uttag ur egen näringsverksamhet.

För egen del vill jag anföra följande. Det är riktigt som kommittén

• Sida 60
•  Original

konstaterar att värderingsregeln i 425 KL inte alltid ger ett direkt svar på frågan om vilket värde en förmån skall ha. Där ges riktlinjer för värdering- en när marknadspriset inte är direkt känt. Men i de allra flesta fallen är det pris arbetsgivaren själv har betalat för förmånen lika med marknadspriset. I vissa fall kan priset ha påverkats av t.ex. inköpsrabatter. Det är dock ett faktum som arbetsgivaren själv är medveten om och kan beakta om rabat- terna är av viss omfattning. Det pris arbetsgivaren betalat bör i normalfal- let godtas av skattemyndigheterna. I fråga om egentillverkning och liknan- de fall kan värderingar göras med ledning av de principer som gäller för uttag ur egen näringsverksamhet (jfr 42.5 KL). Mot denna bakgrund be- hövs inte kommitténs förslag om särskilda värderingsregler vid den preli- minära beskattningen. Enligt min mening skulle ett sådant system få mot- satt effekt. Förslaget innebärju att arbetsgivaren vid preliminärskatteupp- börden och vid beräkning av arbetsgivaravgifterna skulle tillämpa andra värderingsregler än i kontrolluppgiftssammanhang. I det sist nämnda fallet skulle 42ä KL tillämpas. Vidare skulle underlaget för arbetsgivaravgifter- na inte stämma överens med underlaget för pensionsgrundande inkomst som i princip bygger på det värde som naturaförmånen tagits upp till vid taxeringen.

Jag anser alltså sammanfattningsvis att samma värderingsregler skall gälla vid preliminärskatteuppbörden. vid fullgörandet av kontrolluppgifts- skyldigheten. vid den slutliga taxeringen och vid beräkningen av arbetsgi- varavgifter. I fråga om bostadsförmåner kommer jag dock att föreslå avsteg från denna princip.

För tydlighetens skull vill jag poängtera att man i allmänhet bör kunna godta det belopp som arbetsgivaren betalt för produkterna som värde vid beskattningen. Är det fråga om produkter som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud skall sedvanlig rabatt inte läggas till. Vidare skall de principer i övrigt som tillämpats i praxis vid värderingen gälla också i framtiden. Har t.ex en anställd i en tävling som arbetsgivaren arrangerat vunnit en semesterresa till ett sådant värde att den anställde med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden inte skulle ha valt att själv bekosta en sådan resa bör värdet även i framtiden kunna jämkas. Om den anställde kan byta ut förmånen mot pengar skall dock beskattning alltid ske till fulla värdet. Det bör i sammanhanget nämnas att om arbetsgivaren utverkar förmånliga rabatter för sina anställda hos sina affärsrelationer kan det vara fråga om en skattepliktig förmån. eftersom de åtnjutits på grund av anställ- ningsförhållandet.

Enligt 325 1 mom. första stycket a gäller för närvarande att lön och annat som utgått för tjänsten skall hänföras till intäkt av tjänst. Som skattepliktig intäkt av tjänst har enligt praxis ansetts även förmån som tillkommit den anställde indirekt genom att den utgått till en person som står honom nära.

1 lagrådsremissen ifrågasattes om inte ett regeringsrättsavgörande den 21 januari 1986 (RÅ 1985 1:78) som rörde ett fastighetsköp av en anställds make gav uttryck för ett annat synsätt. För att undanröja denna tveksam- het föreslogs i remissen ett tillägg till nämnda bestämmelse enligt vilket lön eller annat som utgått till en anställd för tjänsten direkt eller indirekt skulle

• Sida 61
•  Original

hänföras till intäkt av tjänst. Lagrådet fastslår emellertid i sitt yttrande att enligt klar regeringsrättspraxis skall en sådan s.k. genomsyn. som motive- rat ändringsförslaget i remissen. tillämpas. Lagrådet konstaterar vidare att den ovannämnda regeringsrättsdomen inte innebär något avsteg från prin- cipen om genomsyn vid beskattningen utan att avgörandet gäller en princi- piell bevisvärderingsfråga. Lagrådet avstyrker det föreslagna tillägget till 325 lmom. första stycket &. Lagrådets argument och ställningstagande beträffande gällande rätt och rättsfallets innebörd har en sådan tyngd att jag oreserverat kan ansluta mig till lagrådets uppfattning att tillägget inte behövs.

Mitt förslag: Värdet av kostförmån skall bestämmas med utgångs- punkt i ett genomsnittspris i riket för lunehmåltid av normal beskaf- fenhet. Genomsnittspriset skall bygga på en prisinsamling under året före beskattningsåret.

Förmånsvärdet för en fri måltid om dagen (lunch eller middag) skall vara lika med 60% av genomsnittspriset.

Förmånsvärdct avfri kost är lika med 150 % av genomsnittspriset. När arbetsgivaren tillhandahåller den anställde fria måltider ge- nom kupong skall värderingsreglerna gälla endast om kupongvärdet för en måltid inte överstiger genomsnittspriset avrundat uppåt till närmast hela krontal.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med undan- tag för att grundvärdet föreslås utgöra 65 % av genomsnittspriset.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till ett scha- bloniserat system enligt den modell som kommittén föreslagit. Olika stånd- punkter har framförts vad beträffar nivån på ett beräknat grundvärde.

Skälen för mitt förslag: Förmånen av fri eller subventionerad kost skall i princip värderas till ortens pris (marknadsvärdet). I praktiken används dock vid taxeringen de genomsnittsvärden som RSV fastställer varje år för preliminärbeskattningen och för arbetsgivaravgifter. Detta innebär att be- skattningcn av kostförmåner redan i dag är starkt schabloniserad. Syste- met fungerar i stora drag väl men bör som kommittén föreslår lagregleras. En för taxering och källbeskattning gemensam värderingsregel bör alltså införas.

I lagstiftningen anges inte närmare hur beräkningen skall göras av de genomsnittsvärden som tillämpas. RSV har i princip haft fria händer att ta fram ett årligt värde. vilket grundats på förslag från Statistiska centralby- rån. SCB. Den metod som hittills använts grundar sig huvudsakligen på genomsnittskonsumtionen per individ av råvaror. värdet för tillredningsar- betet. kostnaden för husgeråd. lokaler, bränsle och lyse etc. Dessa beräk- ningar har gett värden som varierar mellan ca 72 och 78 % av ett insamlat genomsnittspris avseende lunehmåltid. Metoden ger alltså värden som ligger under ett genomsnittligt marknadsvärde samtidigt som värderela-

tal

• Sida 62
•  Original

tionen mellan beräknat värde och marknadsvärdet varierat kraftigt. Det finns därför skäl att som kommittén föreslagit gå över till ett system som i princip bygger på prisinsamlingar och som ger ett säkrare värderingsunder- lag. Hänsyn bör också tas till förväntad prisutveckling under beskattnings- året. Prisinsamlingarna bör begränsas till att avse priset för lunchmåltider av ' 'dagens-rätt-karaktär' ' .

När det gäller att bestämma förmånsvärdets nivå talar bl. a. pcrsonalso- ciala skäl för att utforma förslaget så att någon väsentlig förändring inte sker för flertalet anställda med kostförmån. Vid en sammanvägning av de faktorer som inverkar på frågan bör 60% av genomsnittspriset anses utgöra ett rimligt förmånsvärde. Det föreslagna värdet innebär att hänsyn tagits till den reduktion av genomsnittspriset som för närvarande av försik- tighetsskäl görs när värdet av fri kost bestäms för beskattningsändamål. Vidare har hänsyn tagits till att 600-kronorsregcln i allmänhet torde ha utnyttjats i fråga om kostförmån. Värdet bör gälla alla typer av måltider. innefattande t. ex såväl måltider mot kuponger som sådana som tillhanda- hålls i personalmatsalar. För helt fri kost utgör värdet statistiskt 150 % av genomsnittspriset.

[ fall då arbetsgivaren tillhandahåller den anställde fri kost genom ku- pong bör de nämnda värderingsreglerna gälla endast om kupongvärdet för en måltid inte överstiger genomsnittsvärdet avrundat uppåt till närmast hela krontal. Kuponger är ett sätt att tillhandahålla den anställde fri eller subventionerad måltid. En självklar förutsättning för värdering enligt scha- blon är därför att kupongen bara används av den anställde.

I nuvarande praxis hör till de förmåner som undantagits från beskattning fri eller subventionerad måltid för lärare eller annan personal vid skola. förskola. daghem och fritidshem. som har tillsynsskyldighet eller motsva- rande ansvar för barn under Skolmåltid eller i samband med s. k. pedago- gisk måltid. De nya reglerna bör inte föranleda någon ändring i denna praxis. Det har ifrågasatts om inte detsamma bör gälla beträffande måltider tillsammans med senildementa patienter inom äldreomsorgen. Enligt min mening bör skattefrihet gälla även i dessa fall.

Jag anser i motsats till kommittén att det inte behövs särskilda värde- ringsregler för fritt vivre (en kombination av bostadsförmån och kostför- mån). De värderingsregler jag föreslår bör därför gälla även för värdering av kostförmån i fall av fritt vivre. Jag återkommer senare till frågan om värderingen av bostadsförmån som ingår i fritt vivre.

Mitt förslag: De regler som gäller för värdering av bostadsförmån vid taxeringen lämnas oförändrade. Preliminärbeskattningen för- bättras genom att särskilda riktvärden bestäms för olika områden i riket som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Vid preliminärbeskattningen skall vidare det lägsta av nämnda genom- snittsvärden reduceras med tio procent om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning.

• Sida 63
•  Original

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med undantag för att kommittén inte föreslagit någon reducering av värdet för landsbygd.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i förslaget om förbättrad preliminärbeskattning. Till dessa hör bl.a. Sveriges jordägare- förhmzd. som anser att ytterligare differentiering krävs mot bakgrund av att preliminärskattevärdena även bildar underlag för arbetsgivaravgifter. Några remissinstanser. däribland RSV, anser att förSIaget kan komma att motverka förenklingssträvandena vid beskattningen. RSV anser att de fördelar som kan uppnås med kommitténs förslag inte är så stora att de överväger nackdelarna från bl. a. kostnadssynpunkt.

Skälen för mitt förslag: Naturaförmån i form av bostad är en av de tre förmåner på vilka preliminär A—skatt för närvarande skall beräknas. Till skillnad mot vad som i dag gäller i fråga om den tidigare behandlade kostförmånen används det preliminära bostadsförmänsvärdet regelmässigt inte vid den efterföljande taxeringen. Det finns flera förklaringar till detta förhållande. Värdet på en bostad påverkas av många olika faktorer såsom bostadens storlek. standard. ålder. o. d. Dessa omständigheter ger i sin tur en stor spridning av bostadsvärdena vilket i sig försvårar eller omöjliggör användningen av preliminärskattevärdet även vid den slutliga taxeringen. Såvitt gäller bostäder rör man sig också med större värdebclopp än vad som är fallet vid kostförmånsbeskattningen.

Som kommittén anfört är en för källbeskattning och taxering gemensam värderingsregel inte realistisk. Däremot bör möjligheterna att få en bättre överensstämmelse mellan det preliminära skatteuttaget och det slutliga tas till vara. I sammanhanget bör också beaktas att de preliminära värdena även avses ligga till grund för beräkningen av arbetsgivaravgiftcr.

Preliminärskattevärdct för bostadsförmån bestäms för närvarande efter ett genomsnittligt värde för hela riket. Värdet bygger på SCB:s årliga bostads- och hyresundersökningar och utgör ett genomsnitt för fyra regio- ner, nämligen Stor-Stockholm. Stor-Göteborg, kommuner med mer än 75000 invånare samt övriga kommuner. Jag anser att detta statistiska grundmaterial bör tas till vara för att förbättra preliminärbeskattningen. Det kan diskuteras om man bör förbättra underlaget ytterligare genom att utvidga prisinsamlingen till flera regioner. I det till lagrådet remitterade lagförslaget till ändring i 85 uppbördslagen bestämdes antalet regioner för vilket riktvärden skulle tas fram till fyra. Som motiv anfördes att fyra värdeområden var en tillräcklig differentiering men att indelningen borde kunna ändras om det i framtiden skulle finnas behov av det med hänsyn till befolkningsutvecklingen m.m. Lagrådet har kritiserat förslaget på denna punkt. Lagrådet anser det olämpligt att i lagtexten låsa fast antalet områ- den till fyra. Jag har erfarit att senast gjorda undersökningar beträffande bostadskostnader inom olika områden visar på att prisskillnaderna i vissa fall varit så små att det finns skäl att använda samma värden för dessa områden. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning.

Lagrådet anser också att den aktuella regeln för att bättre överensstäm- ma med grundlagens krav bör byggas ut så att det framgår efter vilka principer uppdelningen av riket på olika områden bör ske. Lagrådet före- slår att indelningen sker i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om

• Sida 64
•  Original

boendekostnader. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning även i denna fråga.

De genomsnittliga värden som skall ligga till grund för preliminärbe- skattningen skall också utgöra underlag för arbetsgivaravgifterna. Det finns i synnerhet beträffande arbetsgivaravgifterna anledning till en försik- tig värdering eftersom dessa i princip är definitiva vid uppbördstillfället. Det finns därför ett behov av differentiering av värdena vilket gör sig gällande främst vad avser rena landsbygden. En reducering av det lägsta genomsnittliga värdet bör ske med 10% för'bostäder som befinner sig utom tätort med närmaste omgivning.

De aktuella prisinsamlingarna bör utföras av SCB och ske under året före beskattningsåret. Vidare bör hänsyn tas till den förväntade prisut- vecklingen under beskattningsåret när skattetabellerna fastställs. 1 övrigt får det ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Mitt förslag bör också gälla för värdering av bostadsförmån som tillhan- dahålles tillsammans med kostförmån (fritt vivre). Värdet av sådan bo- stadsförmån kan härigenom liksom för bostadsförmån i övrigt bli ett annat vid preliminärbeskattningen än vid taxeringen.

Hänvisningar till S2-4-3

• Prop. 1987/88:52: Avsnitt 4.3

Mitt förslag: Förmånsvärdet av fri semesterbostad som är av normal beskaffenhet och belägen i Sverige skall bestämmas till ett schablon- belopp om 1000 kr. för den första veckan eller del av denna. Scha- blonvärdering får tillämpas endast om förmånen riktar sig till hela personalen.

Om arbetsgivaren hyr en semesterbostad skall schablonregeln gälla under förutsättning att semesterbostaden hyrs årsvis.

Värdet skall få jämkas uppåt eller nedåt. om det finns synnerliga skäl.

Kommitténs förslag: En schablonregel skall gälla i de fall en semester- bostad ägs av en personalstiftelse eller utgör tillgång i arbetsgivarens verksamhet och samtliga anställda i fråga om dispositionen har i huvudsak samma ställning som om den ägts av en personalstiftelse. Förmånsvärdet bestäms till 1/40 av basbeloppet. Schablonen omfattar inte företagsledare i fåmansföretag eller bostäder som är belägna i utlandet. Remissinstanserna: De llesta remissinstanserna är positiva till att ett schablonbelopp införs för värderingen. Några remissinstanser framhåller alternativet med skattefrihet. Andra remissinstanser anser att den nuva— rande ortsprismetoden bör bibehållas. Ett flertal remissinstanser är kri— tiska mot kommitténs förslag att anställda som utnyttjar av arbetsgivaren förhyrda semesterbostäder undantas från schablonregeln. Några remissin- stanser anser att även semesterbostäder i utlandet bör omfattas av scha- blonregeln och att den bör gälla även för företagsledare i fåmansföretag. Skälen för mitt förslag: Bostadsförmån värderas för närvarande med

• Sida 65
•  Original

utgångspunkt i det hyrespris som gäller på orten. Om någonjämförelse inte kan göras. får annan lämplig grund tillämpas. För fri eller subventionerad semesterbostad har vidare skattecheferna i de olika länen utfärdat rikt- linjer för värderingen i olika områden. Den kritik som har riktats mot det nuvarande systemet avser främst den osäkerhet som ofta råder om det rätta ortspriset. Detta kan också normalt bara fastställas först i efterhand vid taxeringen. Tvister om förmånsvärdet är inte heller ovanliga.

Vidare görs från bl. a. företagshåll gällande att de nuvarande reglerna är olämpliga och att de motverkar rätten till avdrag för avsättningar till personalstiftelser. Också RSV har påtalat bristen på enhetliga värderings- normer.

Mot bakgrund av att den kritik som riktats mot det nuvarande systemet i vissa delar är välgrundad, bör möjligheterna att nu förenkla reglerna tas till vara.

Kommittén har härvid övervägt olika modeller för värderingen. Som jag anfört tidigare föreligger särskilda värderingsproblcm när det gäller bo- stadsförmåner i allmänhet. Mot den bakgrunden har jag avstått från att föreslå en för källbeskattning och taxering gemensam värderingsregel för bostadsförmåner. I fråga om anställdas förmån av semesterbostad bör emellertid möjligheterna att förenkla reglerna genom en schablonregel tas till vara.

Det alternativ som kommittén stannat för är i princip sådant att det bör kunna användas vid värderingen. Med den allmänna utgångspunkten att åstadkomma en rättvis och likformig beskattning framstår emellertid den av kommittén föreslagna schablonen om l/40 av basbeloppet som alltför låg. Ett schablonvärde bör å andra sidan inte heller — främst av personal- sociala skäl — bestämmas alltför högt. Vid en sammanvägning av de förhållanden som kan inverka på frågan bör en rimlig nivå på schablonen kunna bestämmas till 1000 kr. Mot bakgrund av det subventionsvärde som ligger i beloppet bör schablonen få tillämpas för en anställd endast högst en vecka varje bcskattningsår. Av förenklingsskäl värderas förmånen alltid till 1000 kr. oavsett om förmånen utnyttjats endast någon eller några dagar.

Kommittén har föreslagit att schablonregeln endast skall få tillämpas om en semesterbostad ägs av en personalstiftelse eller om den utgör tillgång i arbetsgivarens verksamhet. Vidare anser kommittén att schablonen inte bör gälla semesterbostäder i utlandet eller för företagsledare i fåmansföre- tag. Det finns enligt kommittén inte lika starka skäl att tillämpa en gynn- sam värderingsprincip när arbetsgivaren hyr en semesterbostad som i de förenämnda situationerna. Arbetsgivarens disposition är då av mer tillfällig natur och kapital har inte heller ställts till de anställdas disposition. Vad gäller företagsledare i fåmansföretag har kommittén ansett att det finns en uppenbar risk att de anställda i ett sådant företag endast skulle ha ett formellt inflytande på förekommande uthyrningar.

Från remissinstanserna har kritik riktats mot kommitténs förslag i dessa hänseenden. Bl. a. har det gjorts gällande att skilda värderingsprinciper för i grunden likartade förmåner skulle få ett slumpmässigt utfall och uppfattas som orättvisa hos de anställda. Det har också sagts att många mindre

• Sida 66
•  Original

företag saknar förutsättningar att lägga ned kapital i kostnadskrävande anläggningar.

Det kan bl. a. mot bakgrund av att förhyrning av semesterbostäder utgör en mer tillfällig disposition än investeringar i egna anläggningar hävdas att en generös schablonregel inte bör gälla i hyresfallen. En tillämpning av schablonregeln i hyresfallen kan också medföra en del avgränsningspro- blem. En begränsning till enbart ägda anläggningar framstår dock som orättvis och slumpartad. Jag är därför inte beredd att ansluta mig till kommitténs förslag utan anser att schablonregeln även bör gälla för hyrda semesterbostäder. För att und vika oönskade effekter bör dock schablonre- geln i hyresfallen få tillämpas endast vid förhyrning på årsbasis. Det förekommer att arbetsgivare eller personalstiftelse har andelar i stugbyar eller liknande med rätt att disponera en bostad under ett visst antal veckor per år. I sådana fall är schablonregeln inte tillämplig. För att den skall tillämpas krävs att bostaden disponeras under hela året.

Det bör vara en förutsättning för schablonregelns tillämpning att förmå- nen riktar sig till hela personalen så att samtliga anställda skall ha tillgång till förmånen och att fördelningen bestäms efter objektiva grunder. t. ex. genom turordning eller lottning. Detta kan ju ske genom att överenskom- melse härom träffas mellan företrädare för arbetsgivaren och arbetstagar- na. Under dessa förutsättningar får det anses föreligga en tillräcklig garanti för att samtliga anställda även i ett fåmansföretag får tillgång till semester- bostäder. Schablonregeln bör gälla också för företagsledare i fåmansföre- tag. För att motverka eventuellt missbruk är det emellertid nödvändigt att begränsa användningsområdet. Den föreslagna begränsningen till högst en vecka per bcskattningsår är enligt min mening tillräcklig för att förhindra missbruk.

Förslaget om värdering enligt schablon innebär i princip en avvikelse från ortsprismetoden. Att utsträcka schablonregeln till att omfatta även semesterbostäder i utlandet bör inte komma i fråga.

Tillämpning av schablonregeln bör begränsas till semesterbostäder av normal standard. Undantag bör därför ske för bostäder av t.ex. exklusiv beskaffenhet. Jag föreslår därför att en regel införs med innebörd att schablonmässigt beräknat förmånsvärde får—jämkas om det finns synnerli- ga skäl. Det bör nämnas att det schablonmässigt beräknade värdet inte omfattar någon kost. Ingår också fri kost utgör denna en särskild, skatte- pliktig förmån.

Som jag tidigare nämnt är jag inte för närvarande beredd att föreslå ett skattesubventionerat scmesterkupongsystem.

2.5. Förmånsvärdering vid beräkning av arbetsgivaravgiftcr och preliminärskatt m.m.

Mitt förslag: Arbetsgivaravgifter skall beräknas på värdet av skat- tepliktiga naturaförmåner. Arbetsgivaren åläggs att ange nämnda värde på kontrolluppgift och att innehålla preliminärskatt på detta värde.

• Sida 67
•  Original

Uppbörden av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt är numera samordnad. Arbetsgivarna skall månadsvis värdera de förmåner som utgått närmast föregående månad. Arbetsgivarens redovisning av arbetsgivaravgifter i uppbördsdeklaration eller årsuppgift skall stå fast om denne saknat skälig anledning anta att hans värdering av förmånerna varit för låg.

Lokal skattemyndighet får — även om grund för rättelse föreligger — underlåta att besluta om ett höjt avgiftsuttag om höjningen skulle avse ett mindre belopp.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt beträffande preliminär- skatteuppbörd. kontrolluppgiftsskyldighet och att värdet av förmånen skall ligga till grund för arbetsgivaravgifter.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte några principiella invändningar mot att värdet av skattepliktiga naturaförmåner tas med vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter eller att samma värden används vid beräkningen av preliminär skatt och avgifter. Från närings- livshåll motsätter man sig emellertid bestämt på grund av svårigheterna att värdera förmåner att en sådan generell skyldighet införs beträffande preli- minär skatt. kontrolluppgiftsskyldighet och arbetsgivaravgiftcr. Man anser att den skyldigheten bör begränsas till de förmåner för vilka tabellvärden eller liknande finns.

Skälen för mitt förslag: Uppbörden av arbetsgivaravgiftcr och preliminär skatt är samordnad sedan några år tillbaka. Systemet. som såvitt gäller arbetsgivaravgifterna omfattar naturaförmånerna kost, bostad och bil. fun- gerar i stort sett bra. I den mån arbetsgivarna betalar lön i form av andra naturaförmåner än kost, bostad eller bil innebär mitt förslag en något ökad arbetsbelastning för arbetsgivarna. Det finns som tidigare utvecklats flera sätt att begränsa problemen. Jag framhöll därvid särskilt att arbetsgivaren har rätt att få besked av lokala skattemyndigheten om vilket värde han skall använda sig av vid preliminärskatteuppbörden (jfr 44.$ UBL).

Enligt mitt förslag skall samma värde ligga till grund för Uppbörden av preliminär skatt och vid beräkningen av arbetsgivaravgifter. Det finns dock en betydelsefull skillnad mellan de båda förfarandena. Den skattskyl- dige kan i ärende om jämkning av preliminär skatt eller vid den slutliga taxeringen ifrågasätta den värdering som arbetsgivaren tillämpat vid preli- minärskatteuppbörden. I fråga om arbetsgivaravgifterna har man numera övergivit ett system med preliminär uppbörd och slutlig avstämning. Sy— stemet bygger i stället på den principen att arbetsgivaren varje månad redovisar och betalar de avgifter (månadsavgift) som bclöper på föregåen- de månads utgivna löner och förmåncr. Denna månadsvisa redovisning är i princip slutlig för perioden i fråga. Den lokala skattemyndigheten får dock intill den I mars året efter utgiftsåret fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren. Det får bl. a. ske om denne underlåtit att lämna redovisning för utgiven lön och för summan av arbetsgivaravgifterna eller om denne lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg. Den lokala skattemyndighe-

• Sida 68
•  Original

ten skall vidare under vissa förutsättningar efter'den ] mars året efter utgiftsåret fastställa årsavgift för arbetsgivaren. Så skall ske bl.a. om årsavgiften enligt av arbetsgivaren. lämnad årsuppgift uppgår till större belopp än summan av vad arbetsgivaren betalat och ålagts att betala för utgiftsåret eller om årsavgiften blivit för låg på grund av att arbetsgivaren har lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift. Som allmän begränsning gäller att den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet för ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. '

För att underlätta för arbetsgivaren och för att systemet skall bli enkelt och smidigt bör — såvitt gäller naturaförmånerna — reglerna om arbetsgi- varens redovisning av arbetsgivaravgiftcr kompletteras på det sättet att redovisningen i uppbördsdeklaration eller årsuppgift står fast om denne saknat anledning anta att hans värdering av förmånerna varit för låg. Så får normalt anses vara fallet om förmånen värderats i enlighet med besked som arbetsgivaren fått av den lokala skattemyndigheten i värderingsfrå- gan. För att ytterligare underlätta tillämpningen bör skattemyndigheten — även om grund för rättelse föreligger — få underlåta att besluta om ett höjt avgiftsuttag om höjningen skulle avse ett mindre belopp.

Som förutsättning för att den förenklade självdeklarationen skall kunna användas gäller att värdet av lön m.m. anges i arbetsgivarens kontrollupp- gift. Mot denna bakgrund föreslårjag att en skyldighet införs att i kontroll- uppgift ange även värdct av naturaförmåner som har åtnjutits av den anställde.

Vad jag nu föreslagit föranleder ändringar i TL, UBL, socialavgifts- lagen. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. AFL och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kornmunalskattelagen (1928: 370), . lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623). . lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272). . lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring. lag om ändring i lagen (1987z568) om ändring i lagen (l987:404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (l987:000) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

7. lag om ändring i lagen (1987: 567) om ändring i lagen (19812691) om socialavgifter.

8. lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. '

9. lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Jr & *.») lx)

• Sida 69
•  Original

10. lag om ändring i lagen (1987: 570) om ändring i lagen (1959: 551) om Prop. 1987/88: 52 beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (19621381) om all- män försäkring.

Förslagen under punkterna 4— 10 har upprättats i samråd med chefen för

socialdepartemcntet. Lagrådet har granskat lagförslagen.

1 andra stycket införs en bestämmelse om att avdrag inte medges för sådana kostnader för hälso- och sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna. Lagrådet anser att med hänsyn till det sätt på vilket KL är uppbyggd bör bestämmelserna om begränsningar i arbetsgivarens möjlighet till avdrag för sjukvårdskostnader m.m. tas upp under kapitlen om de olika inkomstslagen. Att, som har skett i remissen. ta upp dessa bestämmelser bland de allmänna reglerna i 20.5 skapar enligt lagrådet en motsättning mellan dessa regler och exempelvis reglerna i 29%. där det sägs att avdrag får göras för allt som är att anse som driftkostnad. Lagrådet anser vidare att med remissens lösning kan de diskuterade bestämmelserna också tolkas så. att de har att göra med en anställds rätt att göra avdrag för sjukvårdskostnader m.m. Lagrådet hänvisar i sammanhanget till 33å 1 mom. andra stycket KL som ger en anställd rätt till avdrag för kostnader av sjuk- och olyckaallsförsäkring tagen i samband med tjänst.

Om en arbetsgivare betalar anställdas hälso- och sjukvårdskostnader är det i allmänhet fråga om Sådana omkostnader i näringsverksamheten som hittills varit avdragsgilla i förvärvskällan. Det finns emellertid andra exem- pel på kostnader i näringsverksamhct som i likhet med förslaget inte är avdragsgilla. När avdragsförbud eller avdragsbegränsning införts för såda- na kostnader har bestämmelserna i flera fall tagits in i 205. Exempel på detta är begränsningarna i avdragsrätten för representationskostnader. Vidare slopas enligt förslaget den avdragsrätt en anställd för närvarande har för kostnader för avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som är tagna i samband med tjänsten (jfr avsnitt 2.3.4 och författningskommcnta- ren till 335 I mom.). Det innebär att den motsättning som fanns i lagrådsre- missen mellan 205 och 33 så inte längre finns. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det är ett generellt avdragsförbud som tar sikte på samtliga inkomstslag bör regeln därför i princip tas in i 20 &. Med hänsyn till paragrafens allmänna uppbyggnad är det emellertid lämpligare att närmare beskriva de situationer som avses i anvisningarna.

32 5 1 mom.

Ändringen är en konsekvens av att garantibeskattningen av fastigheter 69 redan tidigare slopats för fysiska personer.

• Sida 70
•  Original

3 mom.

Lagrådet anförde i fråga om dispositionen m.m. av de remitterade försla- gen bl.a. följande.

Detta moment innehåller f. n. ett antal undantag från den generella skatte- plikten för naturaförmåner. Till det som undantas hör förmånerna av fri sjukvård. fri tandvård och fri grupplivförsäkring samt förmåner av mindre värde. I remissen byggs 3 mom. ut så att det bl. a. upptar bestämmelser om personalvårdsförmåner. Regeln angående förmåner av mindre värde före- slås bli ersatt av en särskild bestämmelse om naturaförmåner vars värde inte överstiger 600 kr. per år (jfr undantag fi 37 ä 1 mom. taxeringslagen).

I remissen föreslås också att anvisningarna till 32% förses med en rad tillägg som rör bl. a. förmåner av fri hälso- och sjukvård, personalvårdsför- . måner, minnesgåvor m. m. och förmån av fria arbetskläder.

Enligt lagrådets mening är det lämpligare att så långt möjligt samla alla undantag från skatteplikten för naturaförmåner i 32 &. Flertalet av de nya bestämmelserna i anvisningarna till 325 bör således flyttas till själva para- grafen. För att paragrafen skall bli överskådligare bör en ytterligare upp- delning i moment göras. De föreslagna bestämmelserna bör också, utöver vad som nu har sagts,jämkas systematiskt och redaktionellt.

Den av lagrådet föreslagna lagtekniska lösningen är att föredra framför den i lagrådsremissen föreslagna och bör alltså genomföras. 3 mom. motsvarar nuvarande första och andra styckena.

3 (1 mom.

I bestämmelsen finns reglerna om skattefrihet för grupplivförsäkringar och gruppsjukförsäkringar. Reglerna innebär inte någon ändring i förhållande till gällande rätt.

3 b mom.

Här föreskrivs om skattefrihet hos den anställde för fri hälso- och sjuk- vård, företagshälsovård och ersättning för läkemedelskostnader. Bestäm- melsen om att ersättning från arbetsgivare för anställds utgift för tandvård som avses i 2 kap. 3 & AFL utgör skattepliktig intäkt, innebär att förmån av betald patientavgift vid tandvård är skattepliktig för anställda som omfat- tas av den allmänna försäkringen. I punkterna 2 och 3 klargörs att kostnad för tandbehandling som avser bl.a. viss personal inom försvaret samt kostnad som avser tandbehandling i vissa fall under tjänsteförrättning utomlands och som ersatts av arbetsgivaren, inte skall medföra att skatte- plikt uppkommer.

3 (: mom.

Bestämmelsen som gäller skattefrihet för förmån av fria arbetskläder och fri uniform har närmare kommenterats i avsnitt 2.3.6.

• Sida 71
•  Original

3 d mom.

I bestämmelsen regleras skattefriheten för julgåvor av mindre värde. sed- vanligajubileumsgåvor och minnesgåvor till anställda. För skattefrihet för minnesgåvorna gäller att den anställde antingen skall ha uppnått viss ålder. t. ex. 50 år. eller att han varit anställd en längre tid hos arbetsgivaren. t. ex. 25 år eller mer. Skattefriheten gäller också om gåvan ges vid anställningens upphörande. Om en minnesgåva ges till en anställd vid mer än ett tillfälle utöver anställningens upphörande, inträder skatteplikt för den sista gåvan. Värdet av en minnesgåva får inte överstiga 6000 kr. Detta värde ansluter i huvudsak till det värde som för närvarande tillämpas för minnesgåvor i RSV: s senaste anvisningar på området. Jul- ochjubileumsgävor av mindre värde skall också vara skattefria. Med mindre värde avses ett värde som överensstämmer med vad som för närvarande gäller enligt RSV:s anvis- ningar. Enligt dessa skall som mindre värde i fråga om julgåvor avses ett värde av ca en procent av basbeloppet enligt AFL inkl. mervärdeskatt, dvs. för närvarande 250 kr. I fråga omjubileumsgåvor sägs i anvisningarna att gåvan får anses ha ringa värde om värdet inte överstiger 600 kr. För julgåvor bör nuvarande nivå enligt RSV:s anvisningar gälla. Vad beträffar jubileumsgåvor bör nivån vara tre gånger högre. dvs. för närvarande 750 kr. Det får ankomma på RSV att för tillämpningen av bestämmelsen utfärda råd om beloppens storlek i framtiden.

3 e mom.

Bestämmelsen reglerar vad som skall vara skattefria personalvårdsför- måner. Ett villkor är att förmånen skall vara ett led i personalvårdcn och inte utgöra ersättning för lön. Det skall av omständigheterna klart framgå att det är fråga om en personalvårdsförmån. Förmånen skall rikta sig till hela personalen. Det innebär bl. a. att förmånen blir skattepliktig. om den utformas på ett sådant sätt att den i praktiken begränsar sig till en liten grupp anställda t. ex. de högre tjänstemännen. Om arbetsgivare tillhanda- håller de anställda personalvårdsförmåner utanför arbetsgivarens arbets- platser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssys- tem skall förmånen jämställas med lön i pengar. Ett sådant motsvarande betalningssystem kan vara klippkort eller listor där de anställdas inköp antecknas av den som tillhandahåller varorna. Med arbetsgivarens arbets- platser avses varje plats där arbete utförs för arbetsgivarens räkning mer än helt tillfälligt. Ett kännetecken för en personalvårdsförmån är att den som regel åtnjuts på arbetsplatsen. Men om en förmån av sedvänja åtnjuts på annat håll som t. ex. vid en personalutflykt är en sådan förmån givetvis skattefri.

3 f mom.

Av bestämmelsen framgår att andra förmåner än personalvårdsförmåner också är skattefria för en anställd om deras sammanlagda värde per år från en arbetsgivare inte överstiger 600 kr. Med den formulering 32.5 fått på lagrådets initiativ klargörs att förmånen av fria arbetskläder m.m. samt

• Sida 72
•  Original

julgåvor. jubileumsgåvor och minnesgåvor faller utanför begreppet perso- nalvårdsförmån. Sådana förmåner omfattas emellertid av 600-kronorsre- geln i detta moment. liksom bl.a. förmåner som enligt 3emom. andra stycket inte räknas som personalvårdsförmåner. Det innebär som lagrådet framhåller i sitt yttrande att om exempelvis enjulgåva har ett så stort värde att den inte blir skattefri enligt 3dmom. den ändå kan bli skattefri enligt 600-kronorsregeln. När det gäller förmånerna av bil. måltid eller sådana semesterbostäder som värderas enligt schablon i förslaget bestäms skat- tepliktens omfattning av de särskilda reglerna i punkterna 2—5 av anvis- ningarna till 42 å. För att klargöra att 600—kronorsregeln inte skall gälla för dessa förmåner görs ett förtydligande i momentets andra stycke. Det sagda innebär exempelvis att om en skattskyldig enbart har haft förmån av semesterstuga en vecka under beskattningsåret och betalat 700 kr. i hyra skall han till beskattning ta upp 300 kr. En sådan förmån omfattas alltså inte av 600-kronorsregeln. Om den anställde därutöver haft en skattepliktig förmån som värderas till 400 kr. skall alltså även denna tas upp till beskatt- ning. Vidare skall vid tillämpningen av 600-kronorsregeln beaktas det sammanlagda värdet av förmåner från arbetsgivaren och en till arbetsgiva- ren knuten personalstiftelse.

33 å ] mom.

Bestämmelsen om avdragsrätt för avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsz'ikring som tagits i samband med tjänst slopas. I övrigt hänvisas till 20 å och kommentaren till den bestämmelsen. I över- gångsbestämmelserna tas in en regel om att rätt till avdrag för anställds kostnader för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänst skall föreligga även i fortsättningen om försäkringen tecknats före den ljanuari 1988.

4255

I det till lagrådet remitterade förslaget hade paragrafen kompletterats med uppgift om att förmånsvärdet för semesterbostad som är belägen här i riket i vissa fall beräknas enligt schablon. På lagrådets initiativ har ett motsva- rande förtydligande gjorts beträffande bil- och kostförmåncr. Bestämmel- sen innebär bl.a. att värdet av bostadsförmån i allmänhet och för de semesterbostäder som faller utanför schablonregeln i punkt 4 av anvisning- arna till 42 & beräknas enligt vanliga regler. Det får ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda erforderliga verk- ställighetsföreskrifter i fråga om värderingen av bostadsförmåner.

till 20 5;

De nya reglerna i anvisningspunkten innebär att avdrag inte medges för kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt AFL. Det kan t. ex. röra sig om kostnader för vård på en privat vårdinrätt-

Prop. 1987/88: 52

• Sida 73
•  Original

ning eller premier för en försäkring som ger sådan vård. allt under förut- sättning att vården inte sker för offentlig sjukvårdshuvudmans räkning där och inrättningen inte heller är upptagen på riksförsäkringsverkets förteck- ning. Ett annat exempel är tandvård av privatpraktiker som inte är uppförd på förteckning hos försäkringskassan. Avgörande för avgränsningen blir således om vården omfattas av AFL: s ersättningsregler eller ej. I hälso- och sjukvård innefattas också tandvård. Ersättningsreglerna finns i 2kap. 1—55é AFL och anslutande författningar, bl. a. förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. förordningen (1979: 849) om ersätt- ning för sjukhusvård m. m., läkarvårdstaxan (1974:699). tandvårdstaxan (1973:638) och förordningen (1976: 1018) med taxa för sjukvårdande be- handling m.m. Det är att märka att läkemedel. som rabatteras enligt en särskild lag. lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader. m.m.. inte omfattas av det nu aktuella tillägget i förevarande paragraf.

Avdragsförbudet gäller inte sådana sjukvårdskostnader som uppstått vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands och som inte ersatts genom den allmänna sjukförsäkringen. Avdragsförbudet gäller inte heller för sjuk- och tandvårdskostnader för anställda som inte omfattas av AFL. Det bör tilläggas att den nya bestämmelsen naturligtvis inte innebär att sjukvårdskostnader, som inte omfattas av det nya avdragsförbudct. generellt är avdragsgilla i alla inkomstslag. Rätt till avdrag föreligger inte om det är fråga om den skattskyldiges levnadskostnader.

En regel införs om att avdrag inte medges för kostnader för annan företagshälsovård än sådan som uppfyller villkoren för bidrag enligt för- ordningen (1985: 326) om bidrag för företagshälsovård.

Vidare införs en bestämmelse av vilken det framgår att avdrag för kostnader för sådan verksamhet som avser" rehabilitering eller liknande inte medges om verksamheten inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.

till.?! t' Punkt [

I anvisningspunkten finns bestämmelser om pension och vissa försäkring- ar. Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring gäller att en sådan skall anses ha tagits i samband med tjänst. bl. a. om det enligt anställningsavta- let föreligger skyldighet för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller att. om sådan skyldighet inte föreligger. premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Som framgår av redogörelsen i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) tecknas det inte numera några sådana försäkringar. Det för arbetstagaren grundläggande kriteriet för att en sådan försäkring skall anses tagen i samband med tjänst kan därför slopas. Då det emellertid inte kan uteslutas. att en arbetsgivare tillhandahåller och finansierar en sjuk- eller olycksfallsförsäkring för en arbetstagare. bör en allmän kvalifikationsregel av den innebörd som fram- går av förslaget. finnas kvar. En försäkring som har tagits av den anställde före den 1 januari 1988 och då uppfyllde kraven för att den skulle anses

• Sida 74
•  Original

tagen i samband med tjänsten, kommer även i fortsättningen att behandlas som sådan.

till 32 å Punkt 3

Ändringen innebär att de bestämmelser som nu finns i tredje stycket utgår som en följd av den nya regleringen av personalvårdsförmåner m. m.

Punkt 3 b

I anvisningspunkten ges exempel på sådana personalvårdsförmåner som behandlas i 32å 3e mom första stycket. Det kan röra sig om sådana förmåner som förfriskningar och annan enklare förtäring som inte kan anses som måltid samt sedvanliga rabatter. Skattefriheten för förfriskning- ar m.m. gäller under förutsättning att de tillhandahålls i samband med arbetet. Vad beträffar rabatter anges att det skall vara fråga om varor eller tjänster i arbetsgivarens ordinarie utbud. Det får alltså inte röra sig om sådant som saknar samband med arbetsgivarens verksamhet. t. ex. livsme- del till bankanställda. Innebörden av sedvanliga rabatter bör vara densam- ma som i gällande rätt. Vad begreppet motion och annan friskvård av enklare slag innebär liksom vad som bör gälla i fråga om t.ex. hyrda motionsanläggningar har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen. Att arbetsgivarens subvention av redskap och kringutrustning av enklare slag utgör en skattefri personalvårdförmån följer av den allmänna bestäm— melsen i 32å 3emom. första stycket om vad som avses med personal- vårdsförmån.

Det till lagrådet remitterade förslaget innehöll också bestämmelser om skattefrihet för vissa gåvor till anställda och för beklädnadsförmåner. På lagrådets förslag har dessa flyttats till 32 % c och (1 mom.

Punkt 8

I anvisningspunkten införs en bestämmelse om vilken personkrets som skall kunna få reseförmåner utan att förmånen blir skattepliktig för den skattskyldige. Skattefrihet skall gälla i fråga om resa som har företagits av skattskyldig och dennes maka/make eller sambo och barn under 18 år.

I det till lagrådet remitterade förslaget föreslogs att begreppet sambo i detta sammanhang skall avse ogift kvinna och ogift man som bor tillsam- mans under äktenskapsliknande förhållanden. Lagrådet har ifrågasatt om inte sambobegreppet för enkelhetens skull bör ges den betydelse det har i allmänt språkbruk tjfr prop. 1986/87: 1 s. 394). Lagrådets förslag är väl- grundat. Sista meningen i det i remissen föreslagna andra stycket han därför kunnat utgå.

till 42 5

Anvisningarna hade i det till lagrådet remitterade förslaget kompletterats

• Sida 75
•  Original

med ett stort antal nya stycken avseende regler för värdering av kostför- mån och förmån av semesterbostad i vissa fall. Lagrådet har beträffande dispositionen av bestämmelsen anfört "följande.

Enligt lagrådets mening bör dessa anvisningar för tydlighetens skull delas upp i numrerade punkter. Lämpligen kan värderingsreglerna beträf- fande bilförmån bilda en punkt 2. medan bestämmelserna om kostförmån och om semesterbostad i vissa fall tas in i punkterna 3 och 4. I punkt 5 bör regleras dels frågan om nedsättning av en förmåns värde. när den skatt- skyldige har utgett ersättning för förmånen. dels frågan om jämkning vid synnerliga skäl. Dessa regler får därmed ett något vidare tillämpningsom- råde än enligt remissförslaget.

I övrigt bör det göras vissa förenklingar och redaktionella ändringar av författningstexten.

Punkt 1

Bestämmelserna motsvarar nuvarande första—tredje styckena av anvis- ningarna.

Punkt 2

I punkten ftnns reglerna om beskattning av bilförmån. Bestämmelserna motsvarar nuvarande fjärde—nionde samt tolfte stycket av anvisningarna. Det nuvarande tionde stycket som handlar om nedsättning av förmånsvär- det om den skattskyldige utger ersättning för förmånen har flyttats till första stycket av den nya punkten 5 av anvisningarna. Till andra stycket av nämnda anvisningspunkt har också den nuvarande jämkningsregeln i elfte stycket flyttats.

Punkt 3

I denna anvisningspunkt finns de helt nya reglerna om värdering av fri kost. När det gäller kostförmån skall ett genomsnittspris i riket för en normal lunehmåltid tas fram. Detta bör lämpligen ske med ledning av en prisinsamling under året före beskattningsåret. Prisinsamlingarna bör gö- ras av SCB och genomsnittspriserna tas fram av riksskatteverket. I övrigt får det ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter. Med en sådan metod bör hänsyn tas till förväntad prisutveckling under beskattningsåret. En skattepliktig förmån uppkommer om den anställde betalar ett lägre belopp än 60 procent av nämnda genomsnittspris för ett mål om dagen. Helt fri kost, dvs. frukost, lunch och middag värderas till 150% av genomsnittspri- set. I anvisningarna sägs också att dessa regler även gäller om man använ- der kuponger under förutsättning att en kupong som avser en måltid inte är värd mer än det genomsnittspris avrundat uppåt till närmast hela krontal som tagits fram.

Med stöd av jämkningsregeln i andra stycket av den nya punkten 5 av anvisningarna kan ett enligt nyss nämnda regler beräknat schablonvärde

• Sida 76
•  Original

jämkas om synnerliga skäl föreligger. Så kan t. ex. vara fallet om anställda i en personalrestaurant erbjuds en måltid som påtagligt avviker från en sådan lunchstandard som ligger till grund för genomsnittsberäkningen.

Punkt 4

Bestämmelsen innehåller de nya reglerna om värdering av förmån av fri semesterbostad i vissa fall som ägs av arbetsgivaren eller en till denne knuten personalstiftelse. Schablonregeln får också användas om semester- bostaden hyrs av arbetsgivaren eller personalstiftelsen under minst ett år. Förmånsvärdet bestäms i båda fallen till 1000 kr. för den första veckan eller del av denna. Förmånen måste rikta sig till hela personalen och alltså inte vara reserverad endast för vissa grupper eller personer. Om förutsätt- ningarna i anvisningarna för schablonvärdering inte är uppfyllda gäller vanliga regler för värderingen. dvs. förmånsvärdet skall i allmänhet tas upp till det hyrespris som gäller på orten vid den tidpunkt förmånen åtnjuts.

I de fall schablonregeln är tillämplig men värdet uppenbart skulle avvika från vad som är rimligt, kan jämkning ske uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Det kan t. ex. röra sig om semesterbostäder som avviker avsevärt från normal standard. Jämkningsregeln finns i punkt 5 andra stycket av anvisningarna.

Punkt 5

Bestämmelsen som har tillkommit på lagrådets initiativ innehåller gemen- samma regler för beräkning av förmånsvärden enligt punkterna 2—4.

Första stycket gäller det fallet att den skattskyldige utger ersättning till arbetsgivaren för förmånen. '

Andra stycket öppnar en möjlighet till jämkning av förmånsvärdena för förmån av bilförmån, förmån av fri kost och förmån av semesterbostad beräknat enligt punkterna 2—4. På lagrådets förslag har möjligheten att jämka förmånsvärdet av fri kost införts. I vilka falljämkning kan komma i fråga för fri kost och förmån av semesterstuga framgår av kommentaren till resp. anvisningspunkt.

till 50 ..5 Punkt ]

De ändringar som gjorts är en följd av att 32.5 3 mom. delats in i ytterligare moment och att den anställdes avdragsrätt enligt 33 %% för sjuk- eller olycks- fallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten föreslås bli slopad.

• Sida 77
•  Original

4.2. Taxeringslagen

24 9' 2 mom. Punkt 2

Bestämmelsen ändras så att förenklad deklaration skall kunna användas av anställda som åtnjuter naturaförmåner. l övergångsbestämmelserna tas in en bestämmelse med innebörd att den som haft bilförmån skall kunna använda förenklad självdeklaration redan vid 1988 års taxering.

375 I mom.

Ändringarna innebär att värdet av naturaförmåner skall anges i kontroll- uppgift. I fråga om bilförmån gäller för närvarande att på kontrolluppgift skall anges värdet av bilförmån utan hänsyn tagen till eventuell jämkning som kan ha skett av värdet. Detsamma föreslås gälla i fråga om förmån av schablonvärderad semesterbostad. I fråga om annan bostadsförmån än schablonvärderad semesterbostad skall arbetsgivaren i kontrolluppgiften ange det värde som legat till grund för uttag av preliminär skatt. Ändringen av undantaget i får av redaktionell karaktär.

4.3. Uppbördslagen

I 8.6 finns bestämmelser om preliminärbeskattning av bl.a. naturaför- måner. Ändringen innebär att alla skattepliktiga naturaförmåner skall pre- liminärbeskattas och att värdet skall bestämmas enligt 425 KL jämte anvisningar med vissa undantag.

För förmån av annan bostad än semesterbostad finns särskilda värde- ringsregler vid preliminärbeskattningen. Dessa regler har närmare beskri- vitsi avsnitt 2.4.3.

I likhet med vad som för närvarande gäller i fråga om jämkning av bilförmån införs en bestämmelse om att arbetsgivaren inte vid preliminär- beskattningen skall fåjämka värdet av förmån av semesterbostad. Vidare skall i likhet med' vad som gäller i fråga om jämkning av bilförmån lokal skattemyndighet kunna besluta att jämka förmånsvärdet av semesterbo- stad i vissa fall och fri kost vid uttag av preliminär skatt.

Vissa ändringar har företagits på lagrådets inrådan. Dessa har också kommenterats i avsnitt 2.4.3.

4.4 .Lagen om allmän försäkring

3 kap. 25 Ändringen innebär att alla skattepliktiga naturaförmåner skall ligga till grund för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. De skall enligt den föreslagna lydelsen tas upp till samma värde som ligger till grund för preliminärbeskattningen. I fråga om bilförmån och förmån av schablonvärderad semesterbostad skall, i likhet med vad som för närva- rande gäller bilförmån. hänsyn inte tas till beslut om jämkning av för- månsvärdet. Detta sker genom att hänvisning inte görs till 8 & femte stycket UBL.

• Sida 78
•  Original

Hänvisningar till S4-3

4.5. Lagen (1987: 568) om ändring i lagen (1987: 404) om ändring i lagen om allmän försäkring

I 11 kap. 25 anges att inkomst av anställning omfattar förutom bl. a. lön i pengar även skattepliktiga naturaförmåner. Att det skall vara fråga om lön innebär att bestämmelsen inte skall tillämpas om beskattning sker i in- komstslaget tillfällig förvärvsverksamhet enligt 1976 års s. k. stoppregler för fåmansföretag. Det kan tilläggas att dessa regler för närvarande ses över av 1980 års företagsskattekommitté (B 1979: 13).

4.6. Lagen (1987: 000) om ändring i lagen om allmän försäkring

I [1 kap. 35 anges att inkomst av annat förvärvsarbete omfattar förutom bl. a. ersättning för arbete för annans räkning i pengar även skattepliktiga naturaförmåner. Vad som sagts ovan under 4.5 om lön i 11 kap. 25 gäller även i fråga om ersättning för arbete för annans räkning enligt denna paragraf.

4.7. Lagen (1987:567) om ändring i lagen om socialavgifter

Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 3.6 ändras så att det framgår att alla skattepliktiga naturaförmåner skall ingå i underlaget för beräkning av avgifterna. Jfr vad som sagts ovan om lön i kommentaren till 11 kap. 25 AFL.

4.8. Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

59" jfr kommentaren till 8.5 UBL. I fråga om bilförmån gäller att arbetsgi- varavgifter skall beräknas på förmånsvärdet utan hänsyn till eventuell jämkning. Detsamma skall gälla i fråga om förmån av schablonvärderad semesterbostad. Detta sker genom att hänvisning inte sker till 85 femte stycket UBL. I [0 och 17,65 införs regler som skyddar arbetsgivaren i vissa fall mot att månads- och årsavgift höjs i efterhand. Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han lämnat om naturaförmån varit oriktig skall avgiften inte höjas. Skälig anledning får anses föreligga om arbetsgivaren följt besked som han fått av den lokala skattemyndighe- ten i värderingsfrågan.

4.9. Lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

49" utvidgas till att omfatta alla skattepliktiga naturaförmåner. Andra skat- tepliktiga förmåner än till sjömän som skall betala sjömansskatt skall tas upp till ett värde som bestäms enligt 8 & andra-fjärde styckena UBL. Detta innebär att hänsyn inte skall tas till beslut om jämkning av bilförmån eller av förmån av schablonvärderad semesterbostad enligt 85 femte stycket UBL.

• Sida 79
•  Original

4.10. Lagen (1987: 570) om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Ändringen i 3 $ innebär att arbetsgivaren i fall som avses i paragrafen skall lämna uppgift huruvida den försäkrade fått någon skattepliktig naturaför- mån.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 80
•  Original

Sammanfattningen i betänkandet (Ds Fi 1984: 23) Beskattningen vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad

I detta delbetänkande lägger förmånsbeskattningskommittén fram ett för- slag om beskattningen vid anställdas utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad. Förslaget avser även semesterbostad som ägs av stiftelse som hör till arbetsgivaren. Som semesterbostad räknas både stugor och lägenheter. Bostaden skall vidare ligga i Sverige.

Det har riktats kritik mot gällande bestämmelser för värderingen av förmån av semesterbostad. I många fall har de anställda fått sina taxeringar höjda i efterhand. Detta har gjort det svårt för arbetsgivarna att hyra ut semesterbostäderna. Riksskatteverket (RSV) har också påpekat svårighe- ter med att bestämma förmånsvärdena och anser att det numera finns behov av särskilda värderingsnormer för detta slag av förmåner.

Enligt nuvarande regler grundas värderingen av förmån av semesterbo- stad på det marknadsmässiga hyrespriset för bostaden. Kommittén före- slår att förmånsvärdet i stället skall baseras på ett enhetligt schablonbe- lopp. Beloppet grundas i princip på en uppskattning av de driftkostnader som normalt uppkommer för den som driver en semesteranläggning. Be- loppet skall vidare gälla oberoende av var i landet semesterbostaden är belägen och oavsett vid vilken tidpunkt som bostaden utnyttjas. För att få tillämpa schablonregeln förutsätts att bostaden är av ”normal” standard. I förslaget uttrycks detta så att värdet av bostaden inte får överstiga tio gånger basbeloppet enligt lagen (19621381) om allmän försäkring. Värdet anses i princip motsvara det taxeradc byggnadsvärdet. Bostäder som kan karaktäriseras som lyxbostäder omfattas alltså inte av de nya reglerna.

Schablonbeloppet föreslås uppgå till 500 kr. per vecka vid nuvarande prisnivå. Om den anställde betalar 500 kr. eller mer per vecka uppkommer alltså inte något skattepliktigt förmånsvärde. För att uppnå en automatisk anpassning till ändringari kostnadsläget är förslaget utformat med anknyt- ning till basbeloppet. Det hyrespris som är avgörande för förmånsvärdet föreslås därför vara — per vecka och avrundat nedåt till 100-tal kronor — 1/ 40 av basbeloppet (f. n. 20300 kr.).

Förslaget förutsätter också att semester- eller fritidsbostaden ställs till de anställdas disposition. Detta kan ske genom att bostaden ägs av en personalstiftelse. Arbetsgivaren kan också äga anläggningen direkt. men då krävs att personalen genom särskild överenskommelse fått samma inflytande på dispositionen som om det varit fråga om personalstiftelseägd bostad.

I fråga om förmåner som tillhandahålls av företag inom en koncern föreslås att värderingsregeln i princip skall gälla alla anställda i dessa företag oavsett vilket företag det är som tillhandahåller semesterbostaden.

De föreslagna reglerna bör enligt kommittén inte gälla företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person men däremot annan deläga- re som är anställd i företaget.

• Sida 81
•  Original

Enligt anvisningar från RSV gäller bl. a. att förmåner av mindre värde inte är skattepliktiga om deras sammanlagda värde inte överstiger 600 kr. Om denna gräns överskrids blir hela förmånsvärdet skattepliktigt. Detta leder till att den som åtnjuter förmån av hyresbillig semesterbostad därige- nom kan gå miste om skattefriheten för annan förmån. t.ex. förmån av subventionerad lunch.

Kommittén föreslår att denna samordning slopas och att beskattningen av semesterbostadsförmån sker fristående från bedömningen av eventuella andra förmåner. Detta bör få som konsekvens att förmån av semesterbo- stad i fortsättningen hänföras till vad som i RSV:s anvisningar betecknas som förmånsgrupp III. dvs. förmånen beskattas utan avseende på eventu- ellt andra föreliggande förmåner.

Reglerna föreslås bli tillämpliga redan på förmåner som tillhandahålls 1985. dvs. vid 1986 års taxering.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (Ds Fi 1984: 23) Beskattningen vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds Fi 1984: 23) Beskattning- en vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad av- getts av kammarrätten i Stockholm. länsrätten i Stockholms län. riksför- säkringsverket (RFV). riksskatteverket (RSV). lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. lokala skattemyndigheten i Östersunds fögderi. stats- kontoret. riksrevisionsverket (RRV). länsstyrelsen i Stockholms län, läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus Iän. länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Jämtlands län. branschorganisationen för samägda fritids- boendeanläggningar (BSF). skatteförcnklingskommittén. Centralorganisa- tionen SACO/SR. Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund (SI) gemensamt, Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsförbundet (SRS). Sveriges hantverks— och industriorganisation — Familjeföretagen (SHlO-Familjeföretagen). Sveriges Hotell- och Restaurangförbund. Sveri— ges turistråd. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänste- männens Centralorganisation (TCO). Yttrande har också inkommit från Systembolaget AB.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (Ds Fi 1985: 13) Beskattning av naturaförmåner I

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds Fi l985: 13) Beskattning av naturaförmåner ] avgetts av kammarrätten i Stockholm. länsrätten i Stockholms län. riksskatteverket (RSV). lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Östersunds fögderier. statens arbetsgivarverk. statskon- toret. riksrevisionsvcrket. statistiska centralbyrån (SCB). länsstyrelserna i Stockholms. Kalmar. Göteborgs och Bohus län samt Kopparbergs län. Centralorganisationcn SACO/SR (SACO/SR). Föreningen Auktoriserade revisorer. Företagens uppgiftslänmardelegation. Hotell- och restaurangan- ställdas förbund. Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sve- rige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Skogs- och lantarbctsgivareförbundet (SLA), Svenska arbctsgivareför- eningen (SAF). Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans personalför- bund. Svenska lantarbetareförbundet. Svenska revisorssamfundet (SRS). Sveriges advokatsamfund. Sveriges Civilingenjörsförbund. Sveriges hant- verks- och industriorganisation Familjeföretagen (SHlO-Familjeföre- tagen). Sveriges hotell- och restaurangförbund. Sveriges industriförbund.

Sveriges Jordägareförbund. Sveriges riksidrottsförbund (RF), Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund (TOR) samt Tjänstemännens centralor- ganisation (TCO).

SACO/SR har med instämmande överlämnat yttranden från medlems- förbunden Svenska kyrkans personalförbund och Sveriges civilingenjörs- förbund. SINO-Familjeföretagen ansluter sig till yttrandet från Företagens uppgiftslämnardelegation. SAF och Sveriges industriförbund har lämnat ett gemensamt yttrande i vilket SLA instämmer.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (Ds Fi 1986: 27) Beskattning av naturaförmåner II

Efter remiss har yttranden över betänkande (Ds Fi 1986: 27) Beskattning av naturaförmåner ll avgetts av kammarrätten i Stockholm. länsrätten i Stockholms län. länsrätten i Göteborgs och Bohus län, riksförsäkringsver- ket (RFV). riksskatteverket (RSV). statskontoret. riksrevisionsverket (RRV) samt statistiska centralbyrån (SCB). Vidare har yttranden kommit in från Ccntralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Civilekonomernas riksförbund (CR), Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (FAR), Företagens uppgiftslämnardelegation. Förbundet för jurister, sam- hällsvetare och ekonomer (JUSEK), Kooperativa förbundet (KF). Lands- organisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riks- förbund (LRF). Småföretagens Riksorganisation. Svenska arbetsgivare- föreningen (SAF). Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska Han- delskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsam- fundet (SRS). Sveriges advokatsamfund, Sveriges'Civilingenjörsförbund (CF). Sveriges Hotell- och Restaurangförbu'nd, Sveriges.Industriförbund. Sveriges Läkarförbund. Sveriges Redareförning. Sveriges riksidrottsför- bund. Sverigcs Tandläkarförbund. Sveriges ”Turistråd, Taxeringsnämnds- ordförandenas riksförbund (TOR) samt Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO). LRF ansluter sig till ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat yttrande. SAF. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Svens- ka Handelskammarförbundet och Sveriges Industriförbund ansluter sig till ett inom Näringslivets skattedelegation (NSD) upprättat yttrande.

• Sida 88
•  Original

1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen ("1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370") dels att 205. 32.5 ! och 3 mom.. 42 &. punkterna 2. 3 och 8 av anvisning- arna till 32 5 samt anvisningarna till 42å skall ha följande lydelse.

dels att det i anvisningarna till 32% skall införas en ny punkt, 3b, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 ä'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe- hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värdc (brut- tointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. så— som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader för annan hälso- och sjukvård än sådan för vilken ersätt- ning utges enligt lagen (]962:38/) om allmän försäkring. dock med undantag för sådana sjuk- och tandvårdskostnader som uppkom- mer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands samt kostnader för sjuk- och land- vård för anställd som inte är för- säkrad enligt lagen ont-allmän för- säkring;

kostnader för annan företagshäl- sovård än sådan som uppfyller vill- koren för bidrag enligt förordning- en (1985-326) bm bidrag till före- tagshälsavård;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 &;

värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn somej fyllt 16 år:

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet;

svenska allmänna skatter:

kapitalavbetalning på skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349): avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;

' Senaste lydelse 1986: 121.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

avgift enligt 99 aä utlänningslagen (1980: 376); avgift enligt 269' arbetstidslagen (1982: 673); skadestånd. som grundas på lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 75 tredje stycket rättegångsbalken; belopp. för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 % uppbörds- lagen (1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984: 318) om kontrollavgift vid olovlig par- kering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen ( 1978: 268); vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vatten- förorening från fartyg:

avgift enligt 3å lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela före- skrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985: 635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 &;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 &.

(Se vidare anvisningarna.)

32 .5 1 mom.2 Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning. arvode. traktamente. a) avlöning. arvode. traktamente. sportler och annan förmån i pengar, sportler och annan förmån i pengar. bostad eller annat. som utgått för bostad eller annat. som utgått för tjänsten. tjänsten direkt eller indirekt.

b) pension.

e) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-. olycksfalls- eller skade- försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom..

(1) i fråga om sådan i e) angiven livränta, som utgår till följd av person- skada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt. den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,

e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. tagen i samband med tjänst. dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader.

f) undantagsförmåner. periodiskt understöd eller därmed jämförlig peri- odisk intäkt som avses i 31 .5. samt

g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skatte- pliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 ä.

3 Senaste lydelse 1984: 498.

• Sida 90
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts såsom vinstandel. återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp —— vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks- fallsförsäkring. som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsål- der och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även av- gångsersättning som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygg- hetsavtal räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom lö- neförmån innehaft fastighet på så- dant sätt. att garantiheloppförfas- tigheten skall enligt 47.6 upptagas som skattepliktig inkomst för ho- nom. skall dock intäkt. vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fas- tigheten. räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan

Har tjänsteinnehavare som löne— förmån innehaft fastighet på sådant sätt. att han enligt Ikap. 55fastig- hetstaxeringslagen (1979: 1152) skall anses som ägare. skall dock intäkt. vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten. räknas som intäkt av jordbruksfastighet el- . ler av annan fastighet.

fastighet.

3 mom.3 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda. med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostna— der. såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningcn eller i svensk biståndsverksamhet:

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning: kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem: ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott. som kan uppkomma därigenom. att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kost- nadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänste- mannautbytet. Bestämmelserna tillämpas vidare — i den omfattning som anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna — på kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställning- en hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också. när skäl föreligger. förklara att reglerna i första stycket skall tillämpas på motsva- rande ersättning. som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut får, när omständigheterna föranleder det. återkallas av riksskatteverket.

3 Senaste lydelse 1984: 951.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 91
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mot beslut. som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke. får talan inte föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så oek av fri grupplivför- säkring upptages icke såsom intäkt. oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter vä- sentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavarc i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grun— der än de för nämnda befattnings- havare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel- lan arbetsmarknadens huvudorga— nisationer upptages ej såsom in- täkt.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som ut— gått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt. oavsett om förmånen åtnjutits på grund av stat- lig eller pågrund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åt- njutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånli- gare grunder än som gäller för be- fattningshavare i statens tjänst. skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda befattningshava- re. Förmån av fri gruppsjukförsäk- ring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan ar- betsmarknadens huvudorganisatio- ner tas inte heller upp som intäkt. För förmån av fri sjukvård m.m. finns särskilda bestämmelser i punkt 3 av am'isningarna.

Som intäkt skall inte heller tas upp personalvårdsförmåner. Med personalt-'årdsförmåner avses för- måner som inte är ett direkt veder- lag för utfört arbete utan är åtgär- der som är avsedda att skapa triv- sel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den t-ferksamhet som det är fråga om. Som perso- nalvårdsförmån räknas dock inte

] . förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,

2.förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt

3. andra förmåner än förmån av fri måltid som den anställde får åt- njuta utanför arbetsgivarens ar- betsplatser mot betalning med ku- pong eller annat nunsvarande be- talningssystem.

Som intäkt skall inte heller tas upp andra förmåner än de som är skatte ria enligt föregående stycke om deras sammanlagda värde för en anställd för år räknat inte över- stiger 600 krattor och inte avser för- män av bil eller måltid eller sådana semesterbostäder för vilka för- månsvärde! skall beräknas scha-

• Sida 92
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

blonmässigt enligt anvisningarna till 42 ,é'. Vid tillämpningen av detta stycke skall hänsyn tas till det sam- manlagda värdet av förmåner som utgått från en arbetsgivare och en till denne knuten persmzalstifielse.

För vissa av de fall då en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag. som ingår i samma koncern som bolaget. finns särskilda bestämmelser i punkt 3 a av anvisningarna.

42 #*

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller. isaknad av tillfälle till sådan jämförelse. efter annan grund. som må finnas _lämp- lig.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner. som ingå i lön eller annan inkomst. beräknas efter ortens pris.

Regeringen eller efter regering- ens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje kalenderår fö- reskrifter för värdering av bilför- mån enligt de grunder som anges i anvisningarna. Med bilförmån för- stås sådan förmån att för privat brukfå utnyttja bil som tillkommer skattskyldig på grund av anställ- ning eller uppdragsförltållande el- ler av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller. om tillfälle till sådan jämförelse saknas. efter annan lämplig grund. [fråga om sentesterbostad belägen här i riket beräknas dock förmånsvärdet [ vis- sa fall enligt schablon.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner. som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 32 Ö

2.5 Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller er- sättning därför samt premie till be- ställningshavare vid armén och ma- rinen. som i tjänsten iakttagit eko- nomiskt gynnsam hushållning med materialier och förbrukningsar- tiklar. ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandel eller be- slagsprovision. Felräkningspen- ningar äro likaledes att anse som

4 Senaste lydelse 1977: 1172. 5 Senaste lydelse 1966: 695.

2. Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller er- sättning därför. Från skatteplikt un- dantas dock beklädnadsförmån som utgör skattefri personalvårds- förmån enligt punkt 3 b av anvis— ningarna till 32 5. Till skattepliktig intäkt räknas vidare premie till be- ställningshavare vid armén och ma- rinen, som i tjänsten iakttagit eko- nomiskt gynnsam hushållning med

• Sida 93
•  Original

Nuvarande lydelse

intäkt i tjänsten, men får å andra sidan avdrag ske för genom felräk- ning liden förlust. även om denna överstiger det såsom felräknings- penningar uppburna beloppet (se punkt 2 av anvisningarna till 33 5). På samma sätt är kostnadsersätt- ning för fullgörande av uppdrag som riksdagsledamot skattepliktig medan de särskilda omkostnader. som uppdraget medför och som inte äro avsedda att täckas av i före- kommande fall utgående resekost- nads- och traktamentsersättning. få helt avdragas.

Föreslagen lydelse

materialier och förbrukningsar- tiklar. ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandcl eller be- slagsprovision. Felräkningspen- ningar äro likaledes att anse som intäkt i tjänsten. men får å andra sidan avdrag ske för genom felräk- ning liden förlust. även om denna överstiger det såsom felräknings- penningar uppburna beloppet (se punkt 2 av anvisningarna till 33 å).

På samma sätt är kostnadsersätt- '

ning för fullgörande av uppdrag som riksdagsledamot skattepliktig medan de särskilda omkostnader. som uppdraget medför och som inte äro avsedda att täckas av i före- kommande fall utgående resekost- nads- och traktamentsersättning. få helt avdragas.

3."' Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad. som kan vara åt den anställde upplåten. För den. som är anställd såsom arbetare ijordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom löneförmän åtnjuter bostad. skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvisningarna till 21 5"). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner. därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för den händelse. att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således. under nyss angivna förutsättning. upptagas exempel- vis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter. försäkringsavgifter o.dyl.. som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetstaga- res pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.

Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner. som kunna ingå i avlöningen. meddelas bestämmelser i 425 och därtill hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild. med tjänsten förenad representationsskyldighet. skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller. då- rest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erforder- ligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för bostadsförmån. skall givetvis bostadens uppskat- tade värde därmed minskas.

Ilar arbetsgivare utgivit ersätt- ning för anställds utgift för tand- vård sattt avses i 2kap. 3.5 lagett

Förmån som avses i 32 5 3 mom. fjärde stycket kan bestå i t. ex. ra- batter vid inköp av varor i arbetsgi-

" Senaste lydelse 1976: 85.

• Sida 94
•  Original

Nuvarande lydelse

varens rörelse, förfriskningar som utan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhållas till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till fastighet för vilken vederlaget be- stämts till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedötnande av om förmånen skall upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbetsgivare oclt till arbetsgivaren hörande personal- stiftelse. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing [ normala levnadskostnader som förmånen katt ha inneburit för den skattskyl- dige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vida- re den förutsättningen att förmå- nen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock ut— går på grund av sedvänja inotn det yrke eller den verksamhet varom fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar. bör förmå- nen i regel betraktas såsom avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Föreslagen lydelse

(196238!) om allmän försäkring. räknas ersättningen som skatteplik- tig intäkt för den anställde. Skat- tepliktföreligger dock inte för

1. sådan ersättning. om den av- ser anställd sotn inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnad för tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. eller

3. ersättning för tatulbehandling, när behov av denna uppkommit oc/t har utförts under tjänsteförrättning utomlands.

Anställds förmån av fri hälso- och sjukvård. företagshäIsoi-v'ird, fria läkemedel eller ersättning för läketnedelskostnader utgör inte skattepliktig intäkt.

3 b. Som exempel på skattefria personalvårdsförmåner enligt 325 3 inom. katt följande nämnas:

förfriskningar oclt annan enklare förtäring i samband med arbetet och som inte kan anses som måltid,

sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster sotn ingår i ur- betsgivarens ordinarie utbud.

enklare slag av motion och att— nan friskvård som utövas inom an- läggning sotn disponerz'ts i sin hel- het på minst ett år av arbetsgi varen eller en till arbetsgivaren knuten personalstiftelse.

Minnesgåva till anställd är skat— tefri om den ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder

• Sida 95
•  Original

Nuvaram'le lydelse Föreslagen lydelse (t. ex. 50 år) eller efter viss anställ- ningstid (25 år eller mer) eller vid anställningens upphörande under förutsättning att gåvatts värde inte

överstiger 6 000 kronor och inte ges ' vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

Julgåvor av mindre värde och sedvanliga jubileumsgåvor är ock- så skatte ria.

Förmån av fria arbetskläder och fri uniform är skattefi'i. om förmå- nen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen katt användas privat.

8. Understöd. som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation. som han tillhört. är icke att hänföra till skatte- pliktig intäkt.

Har skattskyldig på grund av an- ställning eller särskilt uppdrag åt- njutit förmån av fria resor. skall. försåvitt ej sagda förmån är att anse såsom ersättning för kontant avlöning. förmånen ej utgöra skat- tepliktig intäkt: och må följaktligen. om nämnda förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från arbetsplatsen. däremot sva- rande avdrag för resekostnadcr ej äga rum (jfr punkt 3 här ovan).

Har skattskyldig på grund av an- ställning eller särskilt uppdrag åt- njutit förmån av fria resor. skall för- månen inte utgöra skattepliktig in- täkt om den inte är att anse såsom ersättning för kontant avlöning. Om denna förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från ar- betsplatsen får följaktligen motsva- rande avdrag för resekostnader inte göras. Skattefriheten gäller ifråga om resa som har företagits av skattskyldig och dennes make eller sambo och barn uttder [8 år. Med sambor avses ogift kvinna och ogift utan sotn bor tillsa/tzmans under äktenskaps/iknande fi'it'ltållanden. (jfr punkt 3 här ovan).

till 42 57

Stundom inträffar. att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter. där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare. vilka bo å fastigheter. som av dem brukas. Den omständighe- ten. att uthyrningsmöjlighet icke föreligger. medför dock icke. att bostads- förmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

Värdet av produkter. varor eller andra naturaförmåner. som ingå i lön eller annan inkomst. skall beräknas efter det pris. som i orten gällt. därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt angivas. skola nyttigheterna upptagas till det belopp. som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått. om de

7 Senaste lydelse 1986: 1199.

• Sida 96
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skolat gäldas i penningar. eller. då fråga är om produkter eller varor från egenjordbruksfastighet eller egen rörelse. det belopp. som det kan beräk- nas. att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämför- bara förhållanden av motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter. lärlingar. elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer. att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost. fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontant- ersättning. som närmast har karaktär av fickpengar. l dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp. som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.

Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 22 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på nybilspriset för motsvarande model- ler.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsät— tas till 18 procent av det i fjärde stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast före- kommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt femte stycket. om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt fjärde—sjätte styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procent- sats eftcr vilken förmånsvärdet enligt fjärde—sjätte styckena skall beräk- nas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt fjärde—åttonde styckena sättas ned med en tolftcdcl för varje hcl kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Om den skattskyldige utger ersättning för bilförmånen skall förmånsvär- det beräknat enligt fjärde—nionde styckena sättas ned med ersättningens belopp.

Förmånsvärdet får jämkas .uppåt eller nedåt. om det finns synnerliga skäl.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet. skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

Värdet av kostförmån bestäms med utgångspunkt i ett s.k. grundvärde. Grundvärdet motsva- rar 60 procent av genomsnittspriset iriketför en lunehmåltid av normal beska/fetthet.

• Sida 97
•  Original

Nuvarande lydelse Hireslagen lydelse

Förmånsw'irdet för fri måltid be- stående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med grund vär- det. Förmånsvärdet av helt fri kast är lika med 250 procent av grundvärdet. '

Om den anställde får måltid ge— nom kupong gäller värderingsreg- lerna i närmastföregående stycke endast om kupongvärdet för en måltid inte överstiger genom- snittspriset avrundat uppåt till när- mast hela krontal.

Värdet av förmån att fritt få nytt- ja semesterbostad, som är belägen här i riket. skall för den första rec- kan eller del av denna bestämmas till I 000 kronor. Som förutsättning för en sådan värdering gäller

(1) att semesterbostaden ägs av arbetsgivaren eller en till arbetsgi- varen knuten personalstiftelse och arbetsgivaren eller personalstiftel- sen hyr den under tid av minst ett år samt

b) att förmånen får utnyttjas av hela personalen på lika villkor.

Värdet av bilförmån och av för- mån av fri semesterbostad. beräk- nat på det sätt som angetts i denna anvisning. får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den ] januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. Aldre bestämmelser i 205 skall dock tillämpas i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 januari l988.

7 Riksdagen [987/88. ] saml. Nr 52

• Sida 98
•  Original

2 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 24é 2 mom. och 375 1 mom. taxeringslagen (1956: 623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

245 7

² mom.2 Fysisk person får. om inte annat följer av 3 mom.. avlämna förenklad självdeklaration. om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast

]. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 24% 2 mom. kommunalskattelagen (l928:370). dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret.

2. inkomst av tjänst samt intäk- ten utgått i pengar och annat av- drag än som avses i 33.5 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten.

2. inkomst av tjänst och om annat avdrag än som avses i 33.5 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten.

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a) ränta eller - b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar.

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring.

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50.5 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

Nuvarande lydelse 37 å

] mom.3 Till ledning vid inkomsttaxering. förmögenhetstaxcring och re- gistrering av preliminär A-skatt. som har innehållits genom skatteavdrag. skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgu'fter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse ]. a) Statlig och kommunal Den som hos den uppgifts- myndighet. skyldige innehaft anställning

b) aktiebolag. ekonomisk förening. fond. stiftelse och annan juridisk person än dödsbo.

c) fysisk person och döds- bo. som bedrivit rörelse eller

' Lagen omtryckt I97lz399.

eller uppdrag eller utfört till- fälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pen- sion. livränta eller periodiskt utgående ersättning. även- som den som åtnjutit förmån

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. 2 Senaste lydelse 1986: l284. 3 Senaste lydelse l987: 295.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode. annan ersättning eller förmån. oav- sett huruvida denna utgått kontant eller såsom natura- förmån samt oavsett om den- samma utgör ersättning för kostnader. som mottagaren haft att bestrida. Värdet av

• Sida 99
•  Original

jordbruk. däri inbegripet skogsbruk. i fråga om förmå- ner som utgått från sådan förvärvskälla. samt

d) fysisk person och döds- bo. som innehaft annan fas- tighet. i fråga om förmåner som utgått från sådan för- värvskälla.

Nuvarande lydelse

från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Föreslagen lydelse 37 &

bilförmån skall anges till be- lopp och beräknas i enlighet med bestämmelserna ifjär— de—tionde styckena — utom sjätte stycket andra mening- en — av anvisningarna till 42% kommunalskattelagen (l928:370). Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån. skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser liv- ränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skatte- pliktig intäkt.

Undantag:

f) förmåner i annat än pen- ningar. om det som mottaga- ren i sådant hänseende sam- manlagt från den uppgifts- skyldige åtnjutit. efter av- drag för vederlag. uppenbar- ligen haft ett värde icke över- stigande 600 krattor för helt år räknat. om e/'_/2"irntånen — oavsett värdet — i sin helhet är att hänföra till skatteplik- tig intäkt.

I mom. Till ledning vid inkomsttaxering. förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt. som har innehållits genom skatteavdrag. skall varje år titan anma- ning avlämnas uppgifter (kontro/[uppgifter) för det föregående kalender-

året enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

]. a) Statlig och kommunal myndighet.

b) aktiebolag. ekonomisk förening. fond. stiftelse och annan juridisk person än dödsbo.

c) fysisk person och döds- bo. som bedrivit rörelse eller jordbruk. däri inbegripet skogsbruk. i fråga om förmå-

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den uppgifts- skyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört till- fälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pen- sion. livränta eller periodiskt utgående ersättning. även- som den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse Avlöning. arvode. annan ersättning eller förmån. oav- sett huruvida denna utgått kontant eller såsom natura- förmån samt oavsett om den- samma utgör ersättning för kostnader. som mottagaren haft att bestrida. Värdet av naturaförmån skall anges och beräknas i enlighet med

• Sida 100
•  Original

ner som utgått från sådan förvärvskälla. samt

d) fysisk person och döds- bo. som innehaft annan fas- tighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan för- värvskälla.

tht'reslagen lydelse Prop. 1987/88: 52

bestämmelserna i 42.5 kom- munalskattelagen (1928: 370) jämte anvisningar utom sjät— te stycket andra meningen och sextonde stycket av an— visningarna. Ifråga om an- nan bostadsf't'irmän än som avses [ femtonde stycket av anvisningarna till 42.5 kom- munalskattelagen skall vär- det av förmånen anges och beräknas i enlighet med be- stämmelserna i 89' tredje stycket uppbt'irdslagen (I953:272). Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån. skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser liv- ränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skatte- pliktig intäkt.

Undantag:

0 förmåner i annat än pengar som enligt 32.6 3 mom. fjärde stycket kommu- nalskattelagen inte skall tas upp som intäkt.

]. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

2. I fråga om bilförmån skall bestämmelserna i 24 ä 2 mom. tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

1 00

• Sida 101
•  Original

3 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (l953: 272)

Härigenom föreskrivs att 8 %& uppbördslagen( 1953: 272)I skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8.52

Ätnjuter skattskyldig jämte kon- tant inkomst naturaförmän i form av kost. bostad eller bil skall preli- minär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sam- manlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden. som kost och bostad skall anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skall anges i skat- tetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid til- lämpningen av första stycket bc- räknas enligt tjärde--tionde stycke- na — utom sjätte stycket andra me- ningen — av anvisningarna till 42.5 kommunalskattelagen (l928: 370).

' Lagen omtryckt I972:75.

Ätnjuter skattskyldig jämte kon- tant inkomst naturaförmän skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Värdet av bilförmån skall beräk- nas enligt fjärde och femte stycke- na. sjätte stycket första meningen samt sjunc'leuelf'te styckena av an- visningarna till 425 kommunalskat- telagen (1928: 370).

Värdet avfärmän av bostad som är belägen här i riket och som inte utgör sådan semesterbostad som anges i femtonde stycket av anvis- ningarna till 42 ;? kommuna/skatte- lagen. skall bestämmas enligt scha- blon. För det ändamålet delas riket in f_lj'ra regioner. Förntänsvt'irdet av en bostad ino/n varje region skall bestämmas till det genom- snittliga värdet för sådana bostä- der inom regionen. ( )tn bostaden är belägen atom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet be- stämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan nattlrafi'irmän än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42.5 andra stycket kom/natta/skatte- lagen samt andra. tredje och tolf- te—femtonde styckena av anvis- ningarna till den paragrafen.

Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 77I. 2 Senaste lydelse l986:1200.

• Sida 102
•  Original

Föreligger fall som avses i elfte stycket av anvisningarna till 425 kommunalskattelagen fär lokal skattemyndighet bestämma att vår— det av bilförmån beräknas till annat belopp än som följer av tredje styc- ket.

Avser färmänen bil eller sådan bostad som avses i femtonde styc— ket av anvisningarna till 42å kom- munalskattelagen får den lokala skattemyndigheten. om det finns synnerliga skäl. bestämma att för- månsvc'irdet skall beräknas till an- nat belopp än som följer av andra— fjärde styckena.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 103
•  Original

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2.5 lagen (1962: 381) om allmän försäk-

ringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller naturaförmåner. iform av kost, bostad eller bil. som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av an- ställning) eller på annan grund (inkomst av annat för- värvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersätt- ning från en arbetsgivare som är bo- satt utomlands eller en utländskju- ridisk person. om arbetet har ut- förts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett an- nat land för arbetc för arbetsgiva- rens räkning bortses vid beräkning- en av sjukpenninggrundande in- komst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostna- der och andra särskilda förhållan- den i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. ln- komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall där- vid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

252

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga natura- förmåner som en försäkrad kan an- tas komma att tills vidare få för eget arbete. antingen såsom arbetstaga- re i allmän eller enskild tjänst (in- komst av anställning) ellerpå annan grund (inkomst av an- nat förvärvsarbete). Som in- komst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person. om arbe- tet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för ar- betsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrun- dande inkomst från sådana lönetill- ägg som betingas av ökade levnads- kostnader och andra särskilda för- hållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande in- komsten fastställs av försäkrings- kassan. lnkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall. såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1000 kronor. anses som inkomst av anställ- ning. I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar. gäller

1 Lagen omtryckt 1982: 120. " Senaste lydelse 1984: 1104.

• Sida 104
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vad nu har sagts endast Linder förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. 1 nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1000 kronor. skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse ellerjordbruksfastighct.

Beräkningen av den sjukpenning- grundande inkomsten skall. där för- hållandena inte är kända för försäk- ringskassan. grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning. som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. lnkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som mot- svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. (_)m in- komsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner iform av kost och bostad. skall dessa förmåner upp- skattas efter de regler som tilläm- pas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturdförmän i form av bil skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering avfi'irmånen vid uppbörd av arbets- givaravgift till siakförsäkringen.

Beräkningen av den sjukpenning- grundande inkomsten skall. där för- hållandena inte är kända för försäk- ringskassan. grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning. som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. lnkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som mot- svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in- komsten helt eller delvis utgörs av skattem/iktiga naturaförmåner skall de tas upp till ett värde sorti be- stäms i enlighet med vad som jö- reskrivs i 89' andra—jfjärde stycke- na uppbördslagen ( I 953 :2 72).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande sjukpenninggrundande inkomst för tid före ikraft- trädandet.

• Sida 105
•  Original

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 568) om ändring i lagen (1987: 404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 samt ikraftträdande- och över- gångsbestämmeISerna till lagen (1987: 568) om ändring i lagen (1987z404) om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring' skall ha följande

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

Med inkomst av anställ- ning avses den lön i pengar eller naturaförmåner. iform av kost. bo- stad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän el- ler enskild tjänst. Till sådan in- komst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som Linder ett år ej uppgått till I 000 kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid be- räkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostna- der och andra särskilda förhållan- den i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

Med inkomst av anställ- ning avses den lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. som en försäkrad har fått såsom arbets- tagare i allmän eller cnskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare ut- given lön som under ett år ej upp- gått till I 000 kronor. I fråga om ar— bete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pen- sionsgrundande inkomst från såda- na lönetillägg som betingas av öka- de levnadskostnader och andra sär- skilda förhållanden i sysselsätt- ningslandet. Såsom inkomst av an- ställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. '

b) föräldrapenning.

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 &. i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader.

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant ar— betsmarknadsstöd.

l) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning.

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen(1973: 349).

h) delpension enligt lagarna ( 1975: 380) och (l979: 84) om delpensionsför- säkring.

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti- tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv- ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen. läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga.

j) utbildningsbidrag för doktorander.

' Lagen omtryckt 1982: 120.

[05

• Sida 106
•  Original

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare.

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 s, i den mån regeringen så förordnar.

n) "statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi- vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3.5 andra stycket lagen (1981 : 691) om socialavgifter.

[ fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annanersättning. som den försäkrade har fått från en arbetsgivare. som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i fall då den försäkrade sysselsatts häri riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a 5 eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handels- fartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare. om svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juri- disk person, en svensk juridisk person. som äger ett bestämmande infly- tande över den utländska juridiska personen. enligt av riksförsäkringsver— ket godtagen förbindelse'har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare. som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket. om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsver- ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller tjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

i. Denna lag träder i kraft. i fråga om 1] kap. 2 s' första stycket n) och o) den I januari 1988. och i övrigt den ljuli 1987.

2. Bestämmelserna i ll kap. ”lä första stycket n) och o) tillämpas första gången när pensionsgrundan- de inkomst bestäms för år 1988.

l. Denna lag träder i kraft. i fråga om 11 kap. Zä första stycketfö'rsta meningen samt n) och o) den ] ja- nuari 1988. och i övrigt den I juli 1987.

2. Bestämmelserna i ll kap. 25 första stycket f(firsta meningen samt n) och o) tillämpas första gången när pensionsgrundande in- komst bestäms för år l988.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 107
•  Original

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 000) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 35 samt ikraftträdande- och över- gångsbestämmelserna till lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 s:

Med inkomst av annat fört-'("irvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägenjordbruksfastighet. som brukas av den försäk- rade;

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller skat- tepliktiga naturaförmåner: samt

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller natu- raförmåner i form av kost. bostad eller bil: samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976: 380) om arbetsskade- försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts:

allt i den mån inkomsten inte enligt ls" är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. som enligt punkt 13 av anvis- ningarna till 325 eller anvisningarna till 52.5 kommunalskattelagen (1928z370) taxeras hos försäkrad. om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för år. tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts. under året inte uppgått till 1 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten. om dessa intäkter sam- manlagt uppgår till högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft den januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrun- dande inkomst för år 1987.

2. Äldre ji't'reskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pen- sionsgrundande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

: Lagen omtryckt 1982: 120. * Lydelse enligt prep. 1986/87: 140.

1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrun- dande inkomst för år 1988.

2. Föreskriften i l ] kap. 3 s'fiärde stycket tillämpas dock-första gång- en i_/'råga om pensionsgrundande inkomst för år 1987. om den försäk- rade inte gör framställning om an- nat i sin allmänna självdeklaration vid 1988 ars taxering.

• Sida 108
•  Original

7 Förslag till .

Lag om ändring i lagen (1987: 567) om ändring i lagen (1981 : 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 35 lagen (1981:691) om socialavgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1987: 567) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Underlag för beräkning av avgif- terna är summan av vad arbetsgiva- ren under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner iform av kost. bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring, annan ersättning för utfört ar- bete. Bidrag som avses i 1 1 kap. 25 första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön.

Underlag för beräkning av avgif- terna är summan av vad arbetsgiva- ren under året har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga natura- förmåner eller. i fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 25 förs- ta stycket m) lagen om allmän för- säkring likställs med lön.

Med lön likställs också bidrag som en arbetsgivare lämnar till enjuridisk person. om ett väsentligt ändamål för den juridiska personen är att tillgo- dose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta gäller dock inte bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsut- fästelse m. m.

Värdet av vad någon tillgodoförs som följd av sådant bidrag som likställs med lön enligt andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 55.

• Sida 109
•  Original

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom före—Skrivs att 5. 10 och 17 55 lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

,'Vm'arande lydelse Föreslagen lydelse

55'

En naturajörmån i form av kost, bostad eller bil skall tas upp till det värde som avses- i 85 andra och tredje styckena uppbördslagen

Naturaförmån skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med vad som föreskrivs i 85 and- ra—jjiirde styckena uppbördslagen

(1953:272). (1953:272).

105

Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i före- kommande fall ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

1. underlåtit att lämna redovisning enligt 4 5:

2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg: eller

3. ingett ny uppbördsdeklaration för rättelse av tidigare redovisad må- nadsavgift.

Betalningsskyldighct skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter. bokföring eller an- teckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som av- ses i första stycket 2 om värde av naturaförmån har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lo- kala skattemyndigheten behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaförmånen gäller ett mindre belopp och rättelse inte _vrkas av arbetsgivaren.

Beslut enligt denna paragraffår inte meddelas efter den 1 mars året efter utgiftsåret.

175

Den lokala skattemyndigheten skall efter den 1 mars året efter utgiftsåret fastställa årsavgiften för arbetsgivaren

' Senaste lydelse 1986: 1388.

• Sida 110
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. om årsavgiften enligt årsuppgift uppgår till större belopp än summan av vad arbetsgivaren senast nämnda dag har betalat och ålagts betala för utgiftsåret;

2. om årsavgiften blivit för låg på grund av att arbetsgivaren har lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift:

3. om en arbetsgivare yrkar att en inte tidigare fastställd årsavgift skall bestämmas till lägre belopp än som följer av uppgifterna | uppbördsdekla- ration elleru ar suppgift;

4. om beslut om restitution eller avkortning skall meddelas efter nämnda dag;

5. om fall föreligger som avses i 19 5: eller

6. om den lokala skattemyndigheten finner att en arbetstagares kostna- der bör beräknas till lägre belopp än som följt av beslut enligt 65 tredje stycket.

Fastställelse enligt första stycket punkt3 får avse endast avgiftsbelopp som inte tidigare fastställts. Yrkandet skall ha kommit m till den lokala skattemyndigheten före utgången av andra året efter utgiftsåret.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som av- ses i första stycket 2 om värde av naturaförmän har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd årsavgift.

Uppgår de arbetsgivaravgifte1 som återstår att betala till minst 100 kronor, skall arbetsgivaren åläggas betalningsskyldighet för dem Öretal som uppkommer vid beräkningen bortlaller. Ett belopp för vilket betal- ningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om naturaförmån som utges efter ikraftträdandet.

110'

• Sida 111
•  Original

9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse ["t'ireslagen lydelse 4 53 Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall. utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring. gälla följande.

Värdet av naturaförmån iform av kost. bostad eller bil till arbetstaga- re. som skall betala sjömansskatt. skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgi/ier enligt lagen (198I:691) om soei- alavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande förmån av kost. bostad eller bil ifall som avses i3 ä' första stycket.

Värdet av skattepliktig naturaför- mån till arbetstagare som skall be- tala sjömansskatt. skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skat- tepliktiga naturaf't'irmåner skall i andra fall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med vad som fö- reskrivs i 8.5 andra—fiärde stycke- na uppbördslagen( I 953 :272 ).

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning. i den mån kostnaderna. minskade med erhållen kostnadsersättning. överstiger tretu- sen kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående be- räkning av sådan inkomst av anställning. som enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1987 eller tidigare år.

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. 2 Senaste lydelse 1985: 408.

• Sida 112
•  Original

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 570) om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 35 lagen (1959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' i paragrafens lydelse enligt lagen (1987:570) om ändringi nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

35

lnkomst av anställning. för vil- ken den försäkrade ieke är skatt- skyldig här i riket. skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år. som inkomsten avser. av— lämnas till den myndighet. som av- ses i 3754 mom. första stycket tax- eringslagen (1956:623). 1 uppgiften skall angivas den försäkrades full- ständiga namn, födelsetid och ad- ress ävensom beloppet av den utbe- talade löncn eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vi- dare skall i uppgiften angivas. hu- ruvida den försäkrade åtnjutit natu- raförmåner i form av kost. bostad eller bil. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den för— säkrade.

Frfireslagen lydelse

lnkomst av anställning. för vil- ken den försäkrade inte är skatt- skyldig häri riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser. av- lämnas till den myndighet. som av- ses i 3754 mom. första stycket tax- eringslagen (1956:623). I uppgiften skall anges den försäkrades full- ständiga namn. födelsetid och ad- ress ävensom beloppet av den utbe- talade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vi— dare skall i uppgiften anges. huru- vida den försäkrade åtnjutit skat- tepliktiga naturaförmåner. Ett ex— emplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 5 första stycket m) lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

lnkomst av anställning, som avses i 11 kap. 2 5 första stycket 0) lagen om allmän försäkring. skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad. som inte är skattskyldig här i riket. i särskild uppgift enligt första stycket.

2. för en försäkrad, som avses i 1 5 första stycket lagen (1958: 295") om sjömansskatt. i redarcs redovisning enligt 145 samma lag. 3. för annan försäkrad. i kontrolluppgift enligt 375 1 mom. taxerings-

lagen.

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 113
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-20 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander. regeringsrådet Ulla Wadell.justitierådet Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1987: 568) om ändring i lagen (1987: 404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

7. lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter.

8. lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

9. lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundan- de inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1987: 570) om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om all- män försäkring.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Olle Stenman.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 20 5

Med hänsyn till det sätt på vilket kommunalskattelagen är uppbyggd bör bestämmelserna om begränsningar i arbetsgivarens möjlighet till avdrag för sjukvårdskostnader m.m. tas upp under avsnitten om de olika in- komstslagen. Att, som har skett i remissen, ta upp dessa bestämmelser bland de allmänna reglerna i 205 skapar en motsättning mellan dessa regler och exempelvis reglerna i 29 5. där det sägs att avdrag får göras för allt som är att anse som driftkostnad. Med remissens lösning kan de diskuterade bestämmelserna också tolkas så. att de har att göra med en anställds rätt att göra avdrag för sjukvårdskostnader m.m. (Jfr 33 5 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen.)

Efter tidigare förebilder bör bestämmelserna tas in i 29 5 kommunalskat- telagen och anvisningarna till denna paragraf. Hänvisningar får sedan göras i anvisningarna till 22 och 25 5.

29 5 1 mom. kan då få följande lydelse: ”Från bruttointäkten av — — — särskilda förvärvskällan;

• Sida 114
•  Original

avlöningar. pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga pe- riodiska utbetalningar och andra kostnader för personal som är eller varit anställd i rörelsen. såvitt gäller kostnader för hälso- och sjukvård dock endast enligt vad som anges i punkt 22 av anvisningarna:

kostnad för reparation — — — till 41 å."

Punkt 22 av anvisningarna till 29 & bör innehålla följande: ”22. Avdrag får göras för . . .

l) kostnader för sådan hälso- och sjukvård för vilken ersättning utges enligt lagen (_1962: 381) om allmän försäkring.

2) kostnader för sjuk— och tandvård för an.—.tälld som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring, _

3) kostnader för sjuk— och tandvård som uppkommer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands.

4) kostnader för sådan företagshälsovård som uppfyller villkoren för bidrag enligt förordningen (1985: 326) om bidrag till företagshälsovård."

Därutöver bör tredje st,/ekot av punkt 9 i anvisningarna ges följande lydelse:

"Avdrag medges för kostnader för egen hälso- och sjukvård i den mån sådan kostnad för anställd är avdragsgill enligt punkt 22 nedan."

32 & lmom.

Enligt 32 51 mom. första stycket a gäller för närvarande att lön och annat som utgått för tjänsten skall hänföras till intäkt av tjänst. För att bestäm- melsen skall medföra att en förmån beskattas även om förmånen utgått till den anställdes make eller annan som står honom nära. har i remissen föreslagits att ett tillägg görs till bestämmelsen. Enligt detta skall lön eller annat som utgått till en anställd för tjänsten direkt eller indirekt hänföras till intäkt av tjänst.

Den situation som avses bli reglerad genom det föreslagna tillägget har varit föremål för regeringsrättens bedömning i åtskilliga fall.lEnligt klar regeringsrättspraxis skall en sådan s.k. genomsyn, som motiverat änd- ringsförslaget. därvid tillämpas. Ersättning som en anställd erhållit från arbetsgivaren för sina och hustruns resekostnader har sålunda beskattats hos den anställde (se RÅ 1965 not fl 305, 1968 not fl 1577 och 2199). Regeringsrätten har gjort samma bedömning då. den ene makens arbetsgi- vare som gratiftkation låtit båda makarna delta i resa som företaget bekos- tat helt eller delvis (RÅ 1974 A 674 och 84 1:40 1). En regeringsrättsdom (RÅ 85 1:78) enligt vilken en anställd hos ett aktiebolag i ett särskilt fall inte beskattades i samband med att hans hustru köpt en fastighet från bolaget innebär inte något avsteg från den tillämpade principen om genom- syn vid närståendes transaktioner. Avgörandet innebär att det allmänna i fastighetsvärderingsfrågor som ligger till grund för beskattningen — liksom i andra bcvisfrågor — måste på ett bättre sätt än denskattskyldige kunna visa vad som är fastighetens värde. Det allmänna ansågs i regeringsrättsdo- men inte ha uppfyllt detta beviskrav. Domen avser således endast en principiell bevisvärderingsfråga och inte den fråga som aktualiseras genom . det enligt remissen föreslagna tillägget i 32 ä 1 mom.

• Sida 115
•  Original

Frågor vid beskattningen om genomsyn vid närståendetransaktioner uppkommer inte bara i inkomstslaget tjänst. Att nu reglera beskattningen av sådana transaktioner endast i inkomstslaget tjänst synes därför i och för sig olämpligt. Vidare finns som nämnts en stadgad rättspraxis av'samma innehåll som åsyftas med det föreslagna tillägget. Det löreligger därför inte något behov av den föreslagna regeln. som också synes kunna ge anledning till oklarheter i vissa fall.

Med hänsyn till det anförda avstyrker lagrådet att det föreslagna tillägget till 32 ä 1 mom. första stycket a görs. '

32 ä 3 mom.

Detta moment innehåller f. n. ett antal undantag från den generella skatte- plikten för naturaförmåncr. Till det som undantas hör förmånerna av fri sjukvård. fri tandvård och fri grupplivförsäkring samt förmåner av mindre värde. I remissen byggs 3 mom. ut så att det bl. a. upptar bestämmelser om personalvårdsförmåner. Regeln angående förmåner av mindre värde före- slås bli ersatt av en särskild bestämmelse om naturaförmåner vars värde inte överstiger 600 kr per år (jfr undantag fi 37 ä 1 mom. taxeringslagen).

] remissen föreslås också att anvisningarna till 32 % förses med en rad tillägg som rör bl.a. förmåner av fri hälso- och sjukvård. personalvårdsför- måner. minnesgåvor m. m. och förmån av fria arbetskläder.

Enligt lagrådets mening är det lämpligare att så långt möjligt samla alla undantag från skatteplikten för naturaförmåner i 32 å._Flertalet av de nya bestämmelserna i anvisningarna till 325 bör således flyttas till själva paragrafen. För att paragrafen skall bli överskådlig bör en ytterligare uppdelning i moment göras. De föreslagna bestämmelserna bör'också, utöver vad som nu har sagts. jämkas systematiskt och redaktionellt.

Lagrådet föreslår att 32 % fr.o.m. 3 mom. får följande lydelse:

"3 mom. Såsom intäkt — — — får talan inte föras.

3 a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt. oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommu- nal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst. skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter fömånligarc grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnju- tits enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt.

3 b mom. Anställds förmån av fri hälso- och sjukvård. företagshälso- vård. fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader tas inte upp som intäkt.

Har arbetsgivaren utgivit ersättning för anställds utgift för tandvård som avses i 2 kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring. tas ersättningen dock upp som intäkt för den anställde. Som intäkt tas emellertid inte upp

1. sådan ersättning, om den avser anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnad för tandbehandling som har bedömts som erforderlig med

• Sida 116
•  Original

hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens subman'na och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållan- den. eller

3. ersättning för tandbehandling. när behov av denna uppkommit och har utförts under tjänsteförrättning utomlands.

3 c mom. Förmån av fria arbetskläder och fri uniform tas inte upp som intäkt. om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

3 (1 mom. Som intäkt tas inte upp

1. julgåvor av mindre värde till anställda.

2. sedvanligajubileumsgåvor till anställda.

3. minnesgåvor till anställda. om de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder efter viss anställningstid eller vid anställningens upphö- rande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.

Som personalvårdsförmån räknas dock inte ]. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning.

2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt

3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betal- ningssystem.

3 fmom. Även om det inte följer av 3 a—3 e mom. tas som intäkt inte upp förmåner som har utgått i annat än pengar och inte är ett direkt vederlag för'utfört arbete, om förmånernas sammanlagda värde per år för en anställd är högst 600 kronor. Vid tillämpningen av detta stycke skall hänsyn tas till det sammanlagda värdet av förmåner som utgått från en och samme arbetsgivare. och till denne anknuten personalstiftelse.

] fråga om förmån av bil eller måltid eller förmån av semesterbostad i vissa fall gäller särskilda bestämmelser enligt anvisningarna till 42 S."

Med lagrådets förslag till formulering av 32 & klargörs att förmånen av fria arbetskläder m.m. samt julgåvor. jubileumsgåvor och minnesgåvor faller utanför begreppet personalvårdsförmån. Sådana förmåner omfattas emellertid av 600-kronorsregeln i 3 f mom. första stycket. liksom bl.a. förmåner som enligt 3 e mom. andra stycket inte räknas som personal- vårdsförmåner. Det innebär att om exempelvis en julgåva har ett så stort värde att den inte blir skattefri enligt 3 d mom. första punkten. den ändå kan bli fri från skatt enligt 600-kronorsregeln. När det gäller förmånerna av bil. måltid eller semesterbostad i vissa fall bestäms skattepliktens omfatt- ning av de särskilda reglerna i anvisningarna till 42 % (punkterna 2—5 i lagrådets förslag).

Vad lagrådet har föreslagit i fråga om denna paragraf föranleder en följdändringi punkt 1 av anvisningarna till 50 &.

Prop. 1987/88: 52

• Sida 117
•  Original

425

Paragrafen bör förtydligas så att det klart framgår att bil- och kostförmåner samt förmånen av fri-semesterbostad i vissa fall värderas enligt en schab- lonmetod som närmare anges i anvisningarna.

Med hänsyn härtill kan paragrafen lämpligen få följande lydelse: ”Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällan- de hyrespriser eller. om tillfälle till sådan jämförelse saknas. efter annan lämplig grund.

Värdet av produkter. varor eller andra naturaförmåner. som ingår i lön eller annan inkomst. beräknas efter ortens pris.

Bilförmån, kostförmån och förmån av fri semesterbostad i vissa fall värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.”

Anvisningarna till 32 5

I remissen föreslås ett tillägg till punkten 2. enligt vilket vissa beklädnads- förmåner undantas från skatteplikt. Med lagrådets förslag till bestämmelse om förmån av fria arbetskläder m.m. i 32 ä 3 c mom. blir dock tillägget onödigt. Lagrådet föreslår därför att tillägget utgår och att punkten 2 sålunda lämnas oförändrad.

När det gäller punkten 3 har lagrådet ingen erinran mot att de bestäm- melser som nu finns i tredje stycket utgår som följd av den nya regleringen av personalvårdsförmåner m.m. I remissen har föreslagits att tredje styc- ket i stället skall innehålla bestämmelser om hälso- och sjukvårdsför- måner. Enligt vad lagrådet tidigare har förordat skall emellertid dessa förmåner behandlas i 32 ä 3 b mom. Som följd härav bör punkten 3 i fortsättningen inte innehålla något tredje stycke.

Som följd av lagrådets förslag till utbyggnad av 32 & bör ett flertal av bestämmelserna i den föreslagna punkten 3 b utgå. Punkten bör endast innehålla en exemplifiering av personalvårdsförmåner och kan lämpligen formuleras enligt följande:

”3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32% 3 e mom. första stycket kan följande nämnas:

förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid.

sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgi- varens ordinarie utbud,

möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år av arbetsgiva- ren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse."

1 punkt 8 regleras f. n. skattefriheten i vissa fall för förmånen av fria resor. 1 lagrådsremissen föreslås att skattefriheten endast skall gälla om resan företagits av skattskyldig och dennes make eller sambo och barn under 18 år. Vidare föreslås att begreppet sambo i detta sammanhang skall avse ogift kvinna och ogift man som bor tillsammans under äktenskapslik- nande förhållanden.

Lagrådet ifrågasätter om inte sambobegreppet för enkelhetens skull bör

• Sida 118
•  Original

ges den betydelse det har i allmänt språkbruk (jfr prop. 1986/87: 1 s. 394). Sista meningen i det föreslagna andra stycket kan i så fall utgå.

Anvisningarna till 42 &

Enligt lagrådets mening bör dessa anvisningar för-tydlighetens skull delas upp i numrerade punkter. Lämpligen kan värderingsreglerna beträffande bilförmån bilda en punkt 2. medan bestämmelserna om kostförmån och om semesterbostad i vissa fall tas in i punkterna 3 och 4. 1 punkt 5 bör regleras dels frågan om nedsättning av en förmåns värde. när den skattskyldigehar utgett ersättning för förmånen. dels frågan om jämkning vid synnerliga skäl. Dessa regler får därmed ett något vidare tillämpningsområde än enligt remissförslaget.

1 övrigt bör det göras vissa förenklingar och redaktionella ändringar av författningstexten.

Lagrådet föreslår att anvisningarna till 42 li får följande lydelse:

]. Stundom inträffar. att — —' — framstår som skäligt.

2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 22 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på nybilspriset för motsvarande model- ler. Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsät- tas till 18 procent av det i första stycket angivna nybilspriset. Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast före— kommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket. om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen. . Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första — tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskost— naden för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor. Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen. skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procent- sats efter vilken förmånsvärdet enligt första — tredje styckena skall beräk- nas minskas med fyra. Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året. skall förmånsvärdet. beräknat enligt första — femte styckena. sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen. Har företagsledare i fåmansföretag cller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet. skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch

Prop. 1987/88: 52

• Sida 119
•  Original

eller middag) är lika med 60 procent av genomsnittspriset i riket för en lunehmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 150 procent av nämnda genomsnittspris.

Får den skattskyldige måltid genom kupong gäller inte värderingsregler- na i närmast föregående stycke, om kupongvärdet för en måltid överstiger genomsnittspriset avrundat. uppåt till närmast hela krontal.

4. Värdet av förmån att fritt få nyttja semesterbostad. som är belägen här i riket. skall för den första veckan eller del av denna bestämmas till 1000 kronor. Som förutsättning för en sådan värdering gäller

a) att semesterbostaden ägs av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse eller arbetsgivaren eller personalstiftelsen hyr den under minst ett år samt

b) att förmånen får utnyttjas av hela personalen på lika villkor.

5. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmän. skall för- månsvärdet. beräknat enligt punkterna 2—4. sättas ned med ersättningens belopp. . Värdet av bilförmån. förmån av fri kost och förmån av fri semesterbo- stad. beräknat enligt punkterna 2—4. fårjämkas uppåt eller nedåt. om det finns synnerliga skäl.

Övergångsbestämmelserna

Som följd bl. a. av lagrådets förslag angående 20 & bör övergångsbestäm- melserna utformas på följande sätt: . . .

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. I fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 januari 1988 skall de nya bestämmelserna i punkt 22 av anvisningarna till 29 s och hänvisningarna dit i anvisningarna till 22 och 25 & tillämpas första gången vid 1990 års taxering."

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

Lagrådets förslag till omredigering av 32 å och av anvisningarna till 42 & kommttnalskattelagen föranleder vissa följdändringar i 375 taxerings- lagen.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen

1 8 & första stycket bör göras ett tillägg. motsvarande det föreslagna första stycket i punkt 5 av anvisningarna till 42 % kommunalskattelagen. angå- ende nedsättning av en förmåns värde när den skattskyldige har utgett ersättning för den.

Paragrafens andra, fjärde och femte stycken bör jämkas till följd av omredigeringen av anvisningarna till 42 å kommunalskattelagen.

I tredje stycket har tagits in bestämmelser om värdering av bostadsför- måner i vissa fall. Enligt remissförslaget skall som grund för värderingen riket delas in i fyra regioner. Lagrådet anser att denna regel för att bättre överensstämma med grundlagens krav bör byggas ut så att det framgår

• Sida 120
•  Original

efter vilka principer denna uppdelning bör ske. Det får emellertid anses olämpligt att i lagtexten låsa fast antalet områden till fyra.

På grttnd av det anförda föreslår lagrådet att paragrafen får följande lydelse:

"Ätnjuter skattskyldigjämte kontant inkomst naturaförmån, skall preli- minär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån. skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 % kommunalskattelagen (1928: 370).

Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte utgör sådan semesterbostad som anges i punkt 4 av anvisningarna till 42.5 kommunalskattelagen skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. För- månsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om bosta- den är belägen utom tätort med närmaste omgivning. skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan naturaförmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 & kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkterna 3 och 4 av anvisningarna till den paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 42 & kommunalskattelagen. får den lokala skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987