lagen.nu

NJA 1992 s. 474

Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.

(Jfr 1980 s 606, 1985 s 496 och 1986 s 802)

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å M.J., född 1970, och finske medborgaren J.S., född 1970, för dråp enligt följande gärningsbeskrivning: M.J. och J.S. berövade d 10 juli 1991 i en lägenhet på hotell Klippan vid Kustgatan i Göteborg, tillsammans och under samförstånd, R.E. livet genom att hänsynslöst och besinningslöst i numerärt överläge tilldela honom upprepade knivhugg samt slag med stol mot hans huvud och kropp. - I samband med att R.E. själv visade sig inneha kniv utdelade J.S. ett hugg varvid kniven bröts av på sådant sätt att knivbladet till en längd av ca 10,8 cm kvarstannade i R.E:s kropp. - Då R.E. med sin kniv försökte försvara sig till fogade M.J. honom övriga knivhugg samtidigt som J.S. möjliggjorde och medverkade till M.J:s handlande genom att hålla en stol mot R.E. samt slå honom med stolen och slutligen kasta stolen på honom. - Av misshandeln uppstod förutom ytliga hudskador i R.E:s ansikte och på höger arm och ben tre stickskador på vänster arm och vänster lår samt en ytlig skärskada på vänster lillfinger. - Härutöver tillfogades R.E. ett sticksår på ryggen till vänster som löpte i en stickkanal genom muskulaturen och vänster skulderblad ner mot sjätte vänstra revbenet samt ett sticksår på bröstet till vänster och som medförde två stickkanaler, vilka trängde in i vänster lungsäck och lunga. - Slutligen uppkom ett sticksår på bröstet i mitten med en stickkanal som löpte genom hjärtsäckens yttre blad och in i hjärtat. - Såväl J.S. som M.J. måste ha insett att det av dem gemensamt utövade våldet kunde medföra R.E:s död samt att sambandet mellan deras våldsinsatser haft betydelse för den dödliga utgången. - De var likgiltiga till konsekvenserna av sitt handlande och då de tillsammans lämnade platsen, medvetna om att R.E. var livsfarligt skadad, underlät de påkalla hjälp.

Åklagaren yrkade vidare ansvar å J.S. i fyra olika åtalspunkter för grov stöld, stöld, tiligrepp av fortskaffningsmedel samt olovligt brukande, men dessa åtalspunkter behandlas inte i referatet i vidare mån än i samband med påföljden.

Dödsboet efter R.E. yrkade skadestånd med 10 000 kr att utges solidariskt av M.J. och J.S..

TR:n (ordf fd lagmannen Hagard) anförde i dom d 4 mars 1992 bl a:

Domskäl. Ansvarsfrågan.

- - -

Åtalet för dråp.

M.J. har medgivit att han med sin kniv tillfogat R.E. tre stickskador på vänster arm och vänster lår, ytlig skärskada på vänster lillfinger, ett sticksår på ryggen samt ett sticksår till vänster på bröstet. Han har emellertid bestritt ansvar, därvid han i första hand gjort gällande att han handlat i nödvärn; han hade inte någon avsikt att skada R.E. men denne var beväpnad och angrep M.J. och J.S. först. M.J. har i andra hand gjort gällande att gärningen - även om han brukat mera våld än vad som krävts - likväl skett i nödvärn, eftersom han inte haft tid att besinna sig. Om nödvärn ej skulle anses ha förelegat har han ändå inte haft för avsikt att tillfoga R.E. livshotande skador. Gärningen är i så fall att bedöma som misshandel. Medgärningsmannaskap har inte förelegat utan var och en av de tilltalade har handlat på eget initiativ.

J.S. har förnekat att han utdelat något knivhugg eller att han på annat sätt främjat den gärning, som lett till R.E:s död. Han har därför bestritt ansvar. Samtidigt har han emellertid vitsordat att han med hjälp av en stol avvärjt angrepp från R.E:s sida. Detta handlande har skett i nödvärn.

M.J. och J.S. har hörts i målet. Innan TR:n redovisar deras berättelser jämte bevisningen i övrigt lämnas här en översiktlig beskrivning av R.E:s bostad samt av vissa iakttagelser och fynd på brottsplatsen. R.E. bodde på andra våningsplanet i en byggnad med adress (adress, uteslutet här) i Göteborg. Lägenheten, som ligger vid en lång korridor, består av kök, vardagsrum och hall samt ett toalettrum med dusch. Hallen är ca 2 X 1,5 m. Ytterdörren är av sedvanlig typ med ett brevinkast strax nedanför mitten. Till vänster om hallen ligger vardagsrummet, som i fortsättningen inte är av direkt intresse. Det bör likväl anmärkas att rummet har ett inbyggt garderobskåp med dubbeldörrar försedda med två lodräta, parallella handtag av krom. Handtagen befanns vid förundersökningen vara gemensamt låsta med ett bygelhänglås. Till höger i hallen finns en dörr, som leder in till toalettrummet. Köket ligger rakt fram; mellan hallen och köket finns också en dörr. R.E:s döda kropp anträffades liggande på golvet i korridoren till höger 18 m från lägenhetens ytterdörr. Vid tillfället hade han på sig kortkalsonger, shorts med fransig nederkant (avrivna jeans) samt en randig skjorta men i övrigt inga andra kläder. Han var således barfota. Kläderna var nedblodade samt bar spår av stickmärken. Särskilt i hallen och på ytterdörens insida upp till brevinkastet kunde iakttagas stora blodfläckar och tecken på blodflöde. Blodfläckar förekom även i köket och i korridoren bort mot den döda kroppen, dit även blodspår ledde. I blodspåren förekom även säkrade avtryck av en räfflad skosula. Likartade avtryck återfanns i hallen och i köket. I hallen utanför badrumsdörren anträffades en trasig kniv med träskaft och med fällbar klinga. Av klingan återstod ca 2 cm. Knivbladet var således avbrutet. Den avbrutna klingan återfanns vid den rättsmedicinska undersökningen av den döda kroppen i ett sticksår på bröstet i mitten, där stickkanalen löpte genom hjärtsäckens yttre blad in i hjärtat. Under R.E:s döda kropp fanns stora blodfläckar. Där påträffades även en stor och tung slidkniv med ett särskilt greppvänligt handtag. Kniven hade tydligen tillhört R.E.. Över dörrtröskeln till ytterdörren låg en upp- och nedvänd stol med fyra pinnhål i ryggen. Samtliga ryggpinnar var borta; två av dem låg omedelbart innanför ytterdörren och de återstående två påträffades ett stycke bort till höger i korridoren ca 11 m från ytterdörren. Ett bakben i stolen satt något löst. Stolen saknade nästan helt blodfläckar. Utredaren har härav dragit slutsatsen att stolen inte funnits på platsen då den iakttagna blodförekomsten uppkommit på samma ställe. I undersökningsprotokollet har noterats ytterligare ett stort antal iakttagelser och fynd. Åklagaren har i detta sammanhang särskilt framhållit att på den trasiga stolens undersida påträffats två ljusa hårstrån, som dock inte kunnat hänföras till någon bestämd person. Iakttagelserna ger enligt protokollet sammanfattningsvis ett klart besked om att handgemäng ägt rum både i kök och hall.

M.J. har uppgivit: Han och J.S. gick en gång i samma skola och de har träffat varandra på anstalt, medan de avtjänat fängelsestraff. M.J. har använt narkotika sedan 1987 och har handlat av R.E.. Han fick kontakt med denne genom (vittnet) A.J.. Han handlade heroin av R.E. vid kanske tre tillfällen någon vecka före d 10 juli. Den dagen ringde han till J.S. och berättade att han hade lite heroin hemma, som han köpt av R.E. samma dag. Han frågade om J.S. ville smaka. De kom överens om att träffas på Vårväderstorget och gick därifrån upp till J.S:s lägenhet. M.J. rökte medan J.S., som hade spruta och kanyl, gjorde en blandning och "sköt i sej" heroinet. Man blir dämpad av det. J.S. hade en filékniv i köket, en lång variant, som han visade för M.J. och sedan stoppade på sig. De kom överens om att de skulle handla mera. Själv hade han en del pengar men han vet inte vad J.S. hade. De åkte till Klippan, troligen med buss och spårvagn. M.J. var klädd i vinröda byxor och jacka i ungefär samma färg medan J.S. hade någon sorts overallbyxor på sig. Båda hade sina knivar med sig. M.J. behövde ofta kniv för att skära upp hasch med den. M.J. kniv var hopfällbar och kortare än J.S:s. M.J. kände till koden till portlåset i huset på Kustgatan men just då de kom fram öppnades dörren av en man med utländskt utseende och de passade på att gå in. M.J. knackade på R.E:s dörr. Denne ropade att de skulle vänta. Det tog kanske fem minuter och under tiden uppehöll de sig i korridoren. Efter en stund öppnade R.E. dörren och de gick in i köket. Det uppstod en diskussion. "Vi hade lovat att handla men då vi inte gjorde det blev väl R.E. sur". R.E. uppmanade dem på engelska att gå sin väg. Han kanske trodde att de skulle ta något från honom eller råna honom. R.E. drog fram en stor jaktkniv. J.S., som stod ungefär en halv meter ifrån honom, drog i detsamma fram sin filékniv från sidan och stack den i R.E.. Denne blev alldeles vild och galen och gick emot dem. J.S. högg bara en gång och då hade M.J. ännu inte fått fram sin kniv. Han var inte beredd på att J.S. skulle göra som han gjort. J.S. ropade: "Den gick av, den gick av!" M.J. såg knivstumpen. R.E. verkade chockad men gick emot dem med sin kniv. M.J. blev "görskraj". Han fick upp sin egen kniv ur fickan. Den var två dm lång i utfällt skick och det stod antagligen "campingknife" på den. M.J. högg mot R.E:s kropp. Huggen tog två gånger i bröstet någonstans under revbenen till vänster. R.E. blev galen och gick emot dem. J.S. lyfte upp en stol, som han hotade och fäktade med och han försökte sparka och slå mot R.E.. R.E. backade mot hallen och hamnade i sittande ställning men kom trots skadorna snabbt upp igen och gick emot dem. Han lutade sig liksom framåt först mot M.J. och sedan mot J.S.. M.J. "vevade till" med sin kniv och råkade av misstag träffa J.S. i låret, så att han började blöda. M.J. blev alldeles chockad och ropade "förlåt, förlåt, förlåt!" Huggen mot R.E. träffade denne i armen, på sidan, på skulderbladet och på låret. M.J. högg febrilt. J.S. hade gjort sig av med sin kniv, då han själv blev skadad. Han kanske använde sig av någon ryggpinne från stolen. Skadan på R.E:s ögonbryn kan ha uppstått av ett stolsben. R.E. tappade sin kniv när han ramlade och han var halvsittande, när han såg att han skulle få en stol på sig. Han stängde (ytter-)dörren men gick inte ut. M.J. och J.S. gick själva ut i köket och stängde dörren mellan sig och R.E. men R.E. öppnade den. Han blödde och det verkade som om han skulle ge upp. Han var ju kraftigt skadad. Han backade, vände sig om och öppnade ytterdörren. Han tittade bakåt. Han höll fortfarande sin kniv i handen. Sedan backade han ut ur lägenheten och försvann i hukande ställning åt höger så att han kom utom synhåll. M.J. var hela tiden chockad. Han sprang aldrig efter R.E. i korridoren men det är möjligt att J.S. gjorde det innan de svängde av åt vänster i stället och tog sig ut genom en nödutgång. De kan ha tagit med sig stolspinnarna från lägenheten ut i korridoren. De gav sig iväg så fort som möjligt. M.J. tänkte för ett ögonblick att de borde kalla på en ambulans men de fortsatte springande upp mot Gråberget. Där stannade J.S. och band om sin skada på låret. Det är möjligt att han använde sig av ett bandage som han haft runt sin ena hand eller också rev han av en bit av sin skjorta. De fortsatte därifrån över Västra kyrkogården ut till Högsbo. M.J. fick tag i (vittnet) T.J., som stod ute på gatan och sysslade med sin bil. M.J. berättade för honom vad som hänt. Han sade någonting om att "jag var tvungen att hugga ned en för han tog upp en stor kniv. Vi kom över några 'krabbar' (heroin)". Han bad J. köra dem hem. Under färden satt M.J. i framsätet och han passade på att slänga bort sin kniv genom bilens högra ruta. Han tror att den hamnade inne i ett buskage. M.J. hade en nyckel till J:s lägenhet. Han gick dit några dagar senare tillsammans med J.S.. Han vet inte så noga vad han sade men antagligen berättade han för J. vad som hänt.

J.S. har uppgivit: Han och M.J. har gått i samma skola. Han har använt hasch och sniffat och knaprat på amfetamin men han har aldrig injicerat. J.S. muckade från ett fängelse d 2 juli. Av straffet återstod då åtta månader. Han hade inte haft någon kontakt med M.J. förrän d 10 juli. Den dagen hade han inte själv druckit öl eller rökt hasch. M.J. ringde hem till honom och de kom överens om att mötas på Vårväderstorget. M.J. berättade att han skulle åka till ungkarlshotellet ett ärende. De åkte buss och spårvagn dit. J.S. hade vid den här tiden stubbat hår och han var antagligen iförd joggingbyxor. Han har inget minne av att de talat med några flickor. "Det är möjligt att vi hade några knivar uppe men jag kan inte se någon anledning till det." J.S. visste inte att M.J. hade kniv på sig. Själv ville J.S. inte som villkorligt frigiven riskera en visitation och bli av med en egen kniv. Då de kom fram till huset på Kustgatan blev de insläppta i huset av någon. De gick två trappor upp, där M.J. hade något ärende till R.E.. J.S. hade aldrig träffat honom tidigare. Han öppnade dörren och sade att det skulle dröja "just a minute". De väntade i korridoren. Efter fem minuter öppnade han dörren igen. Det var en kraftig kille med lite skägg. Han verkade först fundersam över vem J.S. var men M.J. förklarade att det var en kompis. De gick in i hallen men R.E. vände tillbaka och kände efter så att dörren var låst. M.J. frågade om han kunde få "lite mera". R.E. brusade upp och sade någonting om att "du får inte mer, du gör inte rätt för dig". Det gällde visst någon äldre affär. Det blev en allt häftigare diskussion. R.E. ville att de skulle gå sin väg. Under tiden hade de hunnit ut i köket. R.E. tog åt sin ficka. Då tog M.J. upp sin egen kniv och gjorde en armrörelse framåt och R.E. började blöda "på framsidan någonstans". R.E. försökte få fram sin egen kniv men fick dessförinnan två hugg till av M.J.. Då först fick R.E. fram sin kniv. Skjortan hängde lite löst utanpå byxorna och därför hade kniven inte varit synlig. M.J:s knivblad gick av. J.S. vet inte exakt när detta hände men R.E. backade och J.S. försökte gå emellan eftersom han tyckte att det var nog. Han tog tag i vänstra axeln på M.J., som snurrade runt. I samband därmed fick J.S. ett stick i låret av hans kniv. J.S. släppte taget i M.J. axel. M.J. gick då till nytt angrepp mot R.E.. Sedan backade han och tittade på kniven. Samtidigt rusade R.E. på honom. Han var vansinnig och vrålade. J.S. blev rädd och böRjade fäktas mot R.E. med en stol. R.E. tappade sin kniv och böjde sig ned efter den "och då flög stolen in i väggen. Den kanske träffade dörrkarmen mellan hallen och köket men det är också möjligt att J.S. träffade honom med stolen och att det var därför som han tappade sin kniv. R.E. fick i alla fall tag i sin kniv igen. J.S. backade och M.J. kom upp vid hans sida och stack R.E. i kroppen med en ny kniv, som han fått upp. R.E. vände sig mot ytterdörren och öppnade den. J.S. följde efter honom en bit under några sekunder, varför kan J.S. inte säga, men sedan lämnade han och M.J. lägenheten åt andra hållet. J.S. antog att de lämnade en döende människa och efter hemkomsten funderade han på att ringa efter en ambulans. De sprang sin väg för att "kolla" efter bekanta. Medan de sprang från huset stannade J.S. och förband såret som han fått på låret. Han hade ett bandage om vänster hand och virade det om benet. Möjligt är att han i stället rev ett stycke ur sin skjorta. Sedan träffade de en bekant till M.J. på en gård. De var då allmänt stressade och flåsade. Det blev något snack om vad som hänt och att det varit ett slagsmål, där knivar varit inblandade. Kamraten körde dem hem till Höstvädersgatan. J.S. har inget minne av att M.J. kastade ut en kniv från bilen men han erinrar sig nu att M.J. under det att de sprang sin väg passade på att torka av kniven på en gräsmatta "strax efter stupet". J.S. har hört att M.J. berättat något för J.. Det gällde R.E:s död men det var aldrig på tal att M.J. skulle ha fått någonting med sig från R.E:s lägenhet. J.S. har en gång mött J. på Kungsportsavenyn men han har absolut inte hotat honom.

Bevisning.

Vittnesförhör har hållits med minderåriga A.O. och K.S. (den sistnämnda på J.S:s begäran), vidare med T.J. och A.J. samt med brottsplatsundersökaren B.I.. Rättsläkaren tf överläkaren Adam B har därjämte hörts såsom sakkunnig.

Såsom skriftlig bevisning har åberopats protokoll från kriminalteknisk undersökning jämte fotografier och skisser, protokoll från rättsmedicinsk undersökning jämte utlåtande och dödsorsaksintyg, rekonstruktionspromemoria jämte fotografier från rekonstruktionen och från vallning på platsen samt slutligen protokoll från rättsmedicinsk undersökning av J.S. jämte utlåtande. Åklagaren har slutligen företett två knivar identiskt lika med den avbrutna filékniven samt med R.E:s kniv (men alltså inte samma knivar, som förekommit på brottsplatsen). I detta sammanhang har uppgivits att ett byggföretag i Göteborg utdelat filékniven som reklam till kunder men att kniven inte kunnat köpas i handeln. Ett antal sådana knivar har däremot stulits från företaget.

Vittnena har uppgivit i huvudsak:

A.O., 13 år: En kväll förra sommaren hade hon varit och badat i Delsjön tillsammans med några kamrater. De tog 5:ans spårvagn till Brunnsparken och bytte till 3:an där. A. satt längst bak i "soffan" medan K.S. satt på sätet framför. De lade märke till ett par killar, som steg på efter Brunnsparken och satte sig i närheten. Flickorna lyssnade på vad killarna talade om inbördes. De sade något om att de hade bråkat eller skulle bråka med någon. De tjafsade också lite om knivar. A. såg en kniv och skaftet på en annan kniv. Den ene killen sade: "Jag tar den kniven" men den andre svarade: "Nej, det är bäst att jag tar den kniven". De tog var sin kniv och stoppade dem på sig. Bägge knivarna hade bruna skaft. Den ena var stor, ungefär 2 dm. Kniven böjde sig lite. A. vet inte vem som fick den stora kniven till slut. Killarna steg av vid Chapmans torg tillsammans med A. och en flicka till. Killarna frågade flickorna om de skulle följa med. "Vi är inga mördare, om ni tror det", sade de. Den som var skinhead hade vit skjorta och vita byxor. Den andre hade vinröda byxor och skjorta. Båda hade svarta kängor. A. känner igen M.J. i dag. Det är han med vinröda byxor, som höll i den stora kniven. (TR:ns anm: M.J. är enligt egen uppgift i dag klädd på samma sätt som d 10 juli.) Den som höll i skaftet med brunt trä var skinheaden. Han gick lite konstigt med ett hoppande steg och svängde på axlarna. Han med vitt hår hade liten mun. (TR:ns anm: M.J. har rakt ljusblont hår medan J.S. tidigare hade snaggat hår men idag är normalklippt med håret i en något mörkare nyans.) A. kan inte komma ihåg att någon av killarna hade ett bandage. A. tror att hon kom hem omkring klockan 19 och att hon gick ut vid 21-tiden för att hyra en videofilm. Hon kan inte veta så noga om tiderna. Då såg hon en polisbil på gatan. Nästa dag såg hon i tidningen att larmet gått vid Klippan.

K.S., 13 år: Hon var i sällskap med A. men satt på sätet framför. Hon steg av senare än A. vid Mariaplan. Hon minns inga detaljer från hemresan men tycker att hon i dag igenkänner M.J..

T.J.: Han har känt M.J. i ungefär tio år. De har varit kompisar. Han har träffat J.S. någon gång. J. stod på gatan och vaxade sin bil då de två andra kom ångande. De var upphetsade. Det blev något tjat om att de varit i knivslagsmål. Någon av dem sade: "Han var alldeles blodig. Jag högg en gång". Hugget hade utdelats medan den andre höll i mannen. J. försökte tysta ned dem, eftersom de stod på gatan. Men båda fortsatte att prata. Det bara flöt ur munnen på dem". J. fick inte klart för sig vad slagsmålet berott på och först långt senare fick han höra att händelsen utspelats på hotell Klippan. Han trodde inte på deras berättelse. Han körde dem på deras begäran till Vårväderstorget. Det tog väl en kvart. M.J. satt bredvid honom i framsätet medan J.S. satt i baksätet. Han såg inte till någon kniv och han märkte inte att det kastades ut någon kniv från bilen. Det som han sagt enligt förundersökningsprotokollet stämmer i och för sig men han berättade ingenting själv utan svarade bara ja och nej på frågor. En del saker är dessutom sådant som han hört andra berätta om långt efter händelsen, till exempel att en kniv skulle ha gått av och att det skulle ha rört sig om heroin och ett rån.

A.J.: Han kom till Sverige 1978 och var bekant med R.E. sedan ungefär en månad tillbaka. De hade träffats "i speciella sammanhang" (TR:ns anm: varmed torde ha avsetts någon form av narkotikahantering) och han har varit i R.E:s lägenhet. Han var också bekant med M.J. sedan en fängelsevistelse kring årsskiftet 1990/91, då de blivit kompisar. M.J. bodde i J:s lägenhet i Bergsjön en eller två veckor i början av juli och då träffades de ofta, fastän J. vid den tiden mest bodde hos en tjej. Natten mellan d 10 och 11 juli tillbringade han hos sin tjej. Två eller tre dagar senare kom M.J. hem till J. i sällskap med J.S.. Det var första gången J. träffade honom. J.S. stannade en eller en och en halv timme. Sedan gick han. Då M.J. blivit ensam med J. berättade han att han och J.S dödat R.E.. Det kom som en chock för J., som visserligen hört om saken på "5:an" och läst om vad som hänt i tidningen men han hade inte vetat vem som dödat R.E.. M.J. berättade att de gått till R.E. för att få pengar av honom eller för att låna av honom men R.E. gjorde motstånd och det blev slagsmål. På slutet hade J.S. utdelat "hugg på hugg". M.J. hade för sin del fått tag 1 800 kr och narkotika samt dessutom en ring, som han nu bar på fingret. "Det var en rund guldring utan någonting på". I övrigt nämnde M.J. inga detaljer. Det verkade som om M.J. inte mådde bra. Det var någonting med hans utseende och han var inte så livlig som han brukar vara. Detta var enda gången som M.J. berättat om vad som hänt. Senare, någon gång i slutet av aug, gick J. till puben Murveln i "5:an". Han gick ut på toaletten. Plötsligt märkte han att J.S. stod intill honom. J.S. frågade: Har M.J berättat något om R.E.? Jag litar inte på den jäveln". Sedan erbjöd han J. narkotika eller pengar som någon sorts muta men J. ville ingenting ha. J.S. kom då med hotelser och sade någonting om att J. inte skulle "prata om det" med tillägget: "Jag litar inte på M.". Samtidigt drog han menande med fingret över strupen. J. erinrar sig nu att han antagligen träffat J.S. vid två andra tillfällen före sammanträffandet på toaletten. Ena gången frågade J. om "M.".

B.I.: Det är han som gjort brottsplatsundersökningen. Han kom till brottsplatsen omkring klockan 22. Dörren till lägenheten stod då öppen. Blodspår iakttogs i köket, hallen och korridoren. Barfotaspår fanns från lägenheten sett till höger i korridoren. Det fanns också skomönster i hallen och till höger i korridoren någon meter. Spåren fotograferades. I. har ett minne av att dessa spåravtryck satt ganska tätt som om de satts med samma fot. Blodspåren på ytterdörrens insida tydde på att offret inte stått upprätt utan på knä, när blodfläckarna avsattes. Möjligen kan offret ha hängt mot dörren. Några polismän hade kommit till brottsplatsen före I.. Han undersökte deras skor för att förvissa sig om att inte de avsatt skoavtrycken i lägenheten och korridoren.

Protokollet från den rättsmedicinska undersökningen företagen av tf överläkaren Adam B upptar sammanlagt 57 punkter, vari redovisas gjorda iakttagelser och fynd i samband därmed. I utlåtande dagtecknat d 17 juli 1991 uttalas sammanfattningsvis

att den döda kroppen efter R.E. företett ytliga hudskador orsakade av trubbigt våld i ansiktet, på högra armen och på högra benet;

att skadorna varit färska;

att skadorna varit okarakteristiska. Enbart av skadornas utseende kan ej avgöras hur de uppkommit;

att han vidare företett tre stickskador på vänstra armen samt på vänstra låret. Vidare iakttogs en ytlig skärskada på vänstra lillfingret;

att han vidare företett ett sticksår på ryggen till vänster. Stickkanalen fortsatte genom underhudsfettvävnaden, muskulaturen, vänstra skulderbladet och slutade på sjätte, vänstra revbenet;

att han vidare företett ett sticksår på bröstet till vänster. I bröstkorgsväggen iakttogs två stickkanaler, som trängde in i vänstra lungsäcken och vänstra lungan;

att han vidare företett ett sticksår på bröstet i mitten. Stickkanalen förlöpte genom hjärtsäckens yttre blad, in i hjärtat. I stickkanalen påträffades en avbruten knivklinga;

att han avlidit av stickskadan i hjärtat.

B. har vid huvudförhandlingen närmare kommenterat utlåtandet samt har därvid bland annat uppgivit följande: Sårskadorna kan inte hänföras till en eller två knivar. Följaktligen kan inte heller utsägas om den avbrutna knivklingan förorsakat flera skador än de stickkanaler, där knivbladet påträffades. Sticket i hjärtat har varit direkt dödande. En sådan skada förorsakar hjärtförlamning och döden inträder åtminstone inom två, tre eller fyra minuter beroende på den skadade individen. Offret märker dock inte alltid genast vad det är som hänt beroende på att han hamnar i ett chocktillstånd. Döden kan också inträda efter en sådan skada, som R.E. uppvisade i vänstra lungsäcken och vänstra lungan men förloppet är i så fall inte lika snabbt som vid en hjärtförlamning. Här rör det sig dock om en spekulation.

Bedömning.

M.J. har erkänt att han utdelat flera knivhugg mot R.E., dock inte det som förorsakat stickkanalen, vari ett avbrutet knivblad påträffats. Detta hugg har enligt M.J. berättelse utdelats av J.S.. Denne har emellertid å sin sida bestämt förnekat att han utdelat något knivhugg alls, eftersom han inte hade någon kniv med sig medan M.J. som medfört båda knivarna, först utdelat ett stick i bröstet på R.E. och därefter, när knivbladet gått av, tagit fram den andra kniven och med denna utdelat ytterligare hugg. M.J. påstående att han och kamraten medfört var sin kniv, förefaller i och för sig betydligt troligare än J.S:s uppgift, och påståendet vinner dessutom ett visst stöd i A.O:s berättelse. Att tillmäta hennes iakttagelser någon avgörande betydelse är dock uteslutet. Övriga vittnesutsagor ger ingen ledning alls på denna punkt. Också teknisk bevisning såsom säkrade fingeravtryck och liknande saknas. Avgörandet får därför huvudsakligen grundas på de tilltalades egna uppgifter. Vid bedömningen av vad M.J. uppgivit måste emellertid beaktas att han antagligen var knarkpåverkad och han har haft att redogöra för ett dramatiskt och för honom själv ödesdigert händelseförlopp, då han enligt egen uppgift befunnit sig i ett chocktillstånd. För J.S. har omständigheterna varit likartade. Hans påstående att han inte haft någon kniv med sig och inte utdelat något hugg utan bara möjligen kastat en stol mot R.E. är emellertid inte så osannolika att de kan lämnas helt utan avseende. Dessutom förefaller M.J. påstående att J.S. utdelat första hugget (och detta träffat hjärtat) mindre troligt ur den synpunkten att detta hugg enligt obducenten förorsakat döden. Slutsatsen härav blir att det inte med visshet kan avgöras vem som utdelat knivhugget i hjärtat medan det är klarlagt att M.J. tillfogat R.E. övriga sticksår.

De tilltalade har lämnat knapphändiga uppgifter om vad som föranlett bråket. R.E. har inte rimligen haft någon anledning att angripa besökarna men det är möjligt att han varit först med att ta fram sin kniv. Ingenting tyder dock på att detta skett i någon annan avsikt än att i så fall skydda honom själv. Någon rätt till nödvärn för angriparna har följaktligen inte förelegat. Det bör dessutom anmärkas att varken M.J. eller J.S. berättat om att de själva på något sätt blivit skadade av R.E..

R.E. har avlidit av knivsticket i hjärtat. Såsom nyss framhållits har inte kunnat fastställas vem som utdelat detta hugg. Det är däremot styrkt att M.J. tillfogat honom övriga sticksår i kroppen; ett av dem har efterlämnat två stickkanaler, som trängt in i vänstra lungsäcken och vänstra lungan. Det är sannolikt men inte alldeles säkert att även denna skada skulle ha förorsakat offrets död.

Det är inte visat att J.S. avsiktligt tillfogat R.E. skador med den påträffade trasiga stolen. Sammanfattningsvis leder bedömningen, sådan den här redovisats, till att M.J. skall dömas för grov misshandel medan åtalet mot J.S. i denna del skall ogillas.

Påföljden.

J.S. skall dömas för olovligt brukande, stöld i två fall, varav ett i förening med tillgrepp av fortskaffningsmedel samt grov stöld i samband med inbrott i ett servicehem. Gärningarna bär drag av hänsynslöshet. J.S. har uppträtt pockande mot den minderårige P.N.. Tillgreppet från en gäst på restaurang Murveln hade karaktär av fickstöld. Inbrottet på servicehemmet skedde nattetid och riktade sig mot en åldring, som låg och sov. Här anförda omständigheter kräver särskilt beaktande vid påföljdsbestämningen.

M.J. har gjort sig skyldig till grov misshandel utövad på ett hänsynslöst och livsfarligt sätt.

De tilltalade kommer emellertid från en socialt utsatt miljö. De är narkotikamissbrukare och de har båda tidigare dömts för delvis mycket allvarlig brottslighet såsom rån. M.J. förekommer under sex och J.S. under fem avsnitt i kriminalregistret och de har i flertalet fall dömts till fängelse.

M.J. har sålunda dömts d 23 jan 1991 för bland annat narkotikabrott till fängelse två månader med viss avräkning men med förverkande av en tidigare villkorligt medgiven frihet. Han frigavs omigen villkorligt d 4 maj 1991, då med en återstående strafftid av tre månader 23 dagar, varå prövotiden skulle utgå d 4 maj 1992. Han har däremot dömts d 29 aug 1991 för bland annat nytt narkotikabrott till fängelse tre månader med viss avräkning. Samtidigt förklarades den senast villkorligt medgivna friheten helt förverkad. Verkställigheten av detta straff påbörjades d 31 aug 1991. Han frigavs villkorligt denna gång d 5 dec 1991 med en återstående strafftid av tre månader 12 dagar, varå prövotiden utgår d 5 dec 1992.

J.S. har dömts d 23 aug 1990 för tillgrepp av fortskaffningsmedel och våld mot tjänsteman till fängelse ett år fyra månader innefattande även brotten i en tidigare dom på skyddstillsyn och med viss avräkning. Efter straffverkställighet frigavs han villkorligt d 2 juli 1991 med en återstående strafftid av elva månader, varå prövotiden utgår d 2 juli 1992. Han har därefter dömts d 19 april 1991 för bland annat tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse åtta månader, Verkställigheten av detta straff påbörjades d 15 dec 1991.

Gärningsmännens tidigare brottslighet utgör en ytterligare belastning. Vid tidpunkten för brotten var de likväl bara tjugoett år gamla. M.J. hade sålunda fyllt tjugoett år på dagen en månad innan han förgrep sig på R.E.. Vid en samlad bedömning av å ena sidan gärningarnas straffvärde och å andra sidan gärningsmännens ålder, som bör föranleda åtminstone någon strafflindring, bestämmer TR:n särskild påföljd för M.J. till fängelse tre år och för J.S. till fängelse ett år. De senast villkorligt medgivna friheterna skall samtidigt förklaras förverkade. - - -

Skadeståndsyrkandena.

Dödsboet efter R.E. har yrkat skadestånd av M.J. och J.S. solidariskt med 1 300 kr för vissa resor i samband med dödsfallet samt med 8 700 kr i begravningskostnader eller alltså med sammanlagt 10 000 kr.

M.J. och J.S. har vitsordat beloppets skälighet men har i enlighet med sin inställning till åtalet i denna del bestritt skadeståndsskyldighet.

M.J. är vid TR:ns tidigare angivna bedömning av ansvarsfrågan skyldig att utge den vitsordade ersättningen till dödsboet medan skadeståndsyrkandet mot J.S. skall ogillas.

Domslut. TR:n dömde M.J. enligt 3 kap 6 § BrB för grov misshandel till fängelse tre år och förklarade honom villkorligt medgiven frihet förverkad till en tid av 3 månader 12 dagar.

M.J. förpliktades vidare att utge skadestånd till dödsboet efter R.E. med 10 000 kr.

TR:n dömde J.S. enligt 8 kap 4 § 2 st, 8 kap 1 §, 8 kap 7 § 1 st och 10 kap 7 § 1 st BrB för grov stöld, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande till fängelse ett år. Vidare förklarades J.S. villkorligt medgiven frihet förverkad till en tid av 11 månader.

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige i ansvarsfrågan mot båda de tilltalade och i skadeståndsfrågan för dödsboets efter R.E. räkning mot J.S., och yrkade beträffande åtalet för dråp att HovR:n skulle döma M.J. och J.S. för dråp eller i andra hand döma J.S. för medhjälp till M.J. handlande. Om M.J. ej ansågs ha gjort sig skyldig till dråp, gjorde åklagaren beträffande samma åtal gällande att M.J. i vart fall - liksom J.S. - genom sitt förfaringssätt hade straffbart medverkat till den dödliga utgången. I händelse av bifall till något eller några av dessa yrkanden yrkade åklagaren straffskärpning i motsvarande del.

Dödsboet efter R.E. yrkade att HovR:n skulle bifalla dess skadeståndstalan mot J.S. på så sätt att denne förpliktades att solidariskt med M.J. utge yrkat belopp.

M.J. och J.S. bestred ändring.

M.J. och J.S. avgav nöjdförklaring såvitt angår den av TR:n ådömda påföljden, M.J. d 6 mars 1992 och J.S. d 9 mars 1992.

HovR:n (hovrättsråden Lindquist och Kragh Munck, tf hovrättsassessorn Eriksson, referent, samt nämndemännen Andersson och Holmdahl) anförde i dom d 28 april 1992:

HovR:ns domskäl. Ansvarsfrågan.

M.J. och J.S. har hörts på nytt i HovR:n. Åklagaren har i HovR:n åberopat vittnena A.O:s, T.J:s och A.J:s utsagor vid TR:n så som de antecknats i TR:ns dom samt fonogramutskrift av det vid TR:n hållna sakkunnigförhöret med t f överläkaren Adam B. Vidare har i HovR:n framlagts samma skriftliga bevisning som vid TR:n. Åklagaren har därtill upplyst att han från Statens kriminaltekniska laboratorium har fått muntligt besked om att det i skåran på den avbrutna kniven, dvs den kniv varmed R.E. tilldelats det dödande hjärtsticket, har hittats fiskrester.

M.J. och J.S. har i HovR:n i allt väsentligt berättat i överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom. De har dock gjort följande tillägg och förtydliganden.

M.J.: När han tidigare på dagen d 10 juli 1991 besökte R.E. och handlade heroin av denne förekom ingen kontrovers eller dylikt; han fick till och med priset nedprutat. Han handlade då för ca 700- 800 kr. När han och J.S. uppsökte R.E. på kvällen samma dag hade han 2 000 kr i kontanter med sig. R.E. hade lovat att han skulle få köpa ytterligare heroin. Sedan han och J.S. blivit insläppta i R.E:s lägenhet och han framfört sitt ärende började emellertid R.E. att "dribbla"; helt plötsligt hade R.E. inget heroin att sälja. Han talade till skillnad från tidigare mycket dålig svenska och engelska. R.E. blev arg, drog sin kniv och sade: "get out, get out!" I detta skede av händelseförloppet stod M.J. och J.S. i köket vända mot hallen och entrédörren till lägenheten medan R.E. stod vid tröskeln mellan köket och hallen, vänd mot dem. Efter att J.S. med sin kniv utdelat det första knivhugget, varvid kniven gick av, och M.J. med sin kniv huggit R.E. två gånger till vänster i bröstet, stängde J.S. dörren mellan köket och hallen. R.E. öppnade emellertid dörren nästan direkt och närmade sig honom och J.S. och gjorde svepande rörelser med kniven i midjehöjd. J.S. tog då tag i en köksstol för att freda sig. R.E. fick en "smäll" av stolen. Det är möjligt att J.S. kastade stolen på R.E. och att den gick sönder när den träffade en dörrkarm och en dörr. Han vet ej om stolen vid något tillfälle träffade R.E.. Det är också möjligt att J.S. använde stolspinnarna till att slå med och tog dem med sig ut i korridoren. M.J. höll aldrig i stolspinnarna. Hugget i skulderbladet utdelade M.J. när R.E. stod böjd. Det var i slutet av händelseförloppet som M.J. av misstag högg J.S. i ena låret. Det är emellertid felaktigt att J.S. tog tag i hans axel. M.J. "vevade på" med kniven av bara chocken; han ville endast komma ut ur lägenheten. Han var nära att bli träffad av R.E:s kniv; kniven träffade hans jacka lite grann och det blev små märken. Hela händelseförloppet inne i R.E:s lägenhet gick snabbt och varade ca tre och en halv till fyra minuter, därav en inledande ordväxling som pågick under ca en minut. M.J:s ovillighet under förundersökningen att berätta vad som hänt i R.E:s lägenhet berodde på att han inte ville "gola". När han läste vad J.S. berättat blev han emellertid arg och bestämde sig för att berätta om händelsen. Han hade då inte särskilt noggrant gått igenom innehållet i den rättsmedicinska undersökningen och visste därför inte att R.E. hade avlidit av ett knivstick i hjärtat.

J.S.: M.J. berättade att han skulle besöka en man för att köpa narkotika och frågade om J.S. ville följa med. J.S. visste inte vilket slag av narkotika det rörde sig om men trodde det gällde hasch. Han hade endast någon hundralapp i kontanter och han visste inte hur mycket pengar M.J. medförde. J.S. var intresserad av att handla hasch om priset blev det rätta. Han hade ingen kniv på sig. När R.E. vägrade sälja till M.J. på grund av att denne var skyldig honom pengar för tidigare inköp, lovade M.J. R.E. att denne skulle få sina pengar; M.J. var envis och tjatade på R.E., varvid det uppstod ett gräl. När M.J. hade tilldelat R.E. ett eller två knivhugg och måttade ännu ett hugg, tog J.S. tag i M.J:s vänstra axel för att hejda honom. Han skrek också till M.J.: "det räcker, för helvete", eller något liknande. M.J. tappade då balansen och träffade J.S. i ena låret med sin kniv. M.J. fortsatte därefter att hugga R.E. med kniven tills kniven gick av. Det var först då som R.E. fick fram sin egen kniv trots att denne hade gjort försök därtill tidigare under handgemänget. J.S. och M.J. backade in i köket inför åsynen av den stora och "skräckinjagande" kniv som R.E. hade. J.S. tog därvid tag i en köksstol för att skydda sig och M.J.. Han fäktade med stolen mot R.E. då denne måttade knivhugg mot honom. Han höll i mittenpinnarna av stolens ryggstöd och riktade stolsbenen mot R.E.. Han lyckades med stolen slå mot den arm där R.E. höll kniven, med resultat att denne tappade kniven på golvet. I övrigt kan han inte minnas att han med stolen slog R.E. men det är möjligt att han gjorde det. Stolen "for in i väggen" vid entrédörren. Han kan inte förklara hur stolen kom att hamna där på annat sätt än att han kastade iväg den. Det är möjligt att han efter att stolen gick sönder fortfarande höll i stolspinnarna. Det kan ha varit så att stolen gick sönder medan han höll i den. Han kan inte förklara hur flera stolspinnar och överdelen av stolens ryggstöd kom att hamna ett tiotal meter ute i korridoren. Sedan R.E. böjt sig ned för att ta upp den tappade kniven, angrep M.J. ånyo R.E. med en ny kniv och utdelade ytterligare minst två hugg mot R.E.. J.S. såg inte när M.J. tog upp sin andra kniv eftersom denne då befann sig snett bakom honom. J.S. blev stående kvar inne i lägenheten under några sekunder efter det att R.E. lämnat den; han var chockad. M.J. sprang efter R.E. en liten bit till höger ut i korridoren, inifrån lägenheten sett, men kom tillbaka efter några sekunder, varpå de båda tog till flykten åt vänster i korridoren och vidare ut genom en nödutgång. - Han har aldrig tidigare sett den kniv som M.J. använde först och som senare gick av. Efteråt har han spekulerat i om M.J. tillgrep någonting ur R.E:s kläder ute i korridoren medan J.S. fortfarande var kvar i lägenheten. Med tanke på den stora mängden blod i lägenheten uppfattade J.S. knivstickningen som "rena slakten".

Utredningen visar till en början följande: R.E. fick vid tillfället sex knivstick. Ett av dem träffade i hjärtat och orsakade hans död. Denna skada åstadkoms med en kniv, vars blad gick av och blev kvar i såret. Ett stick träffade i bröstet samt ena lungsäcken och lungan. En sådan skada är livshotande och leder till den skadades död om vederbörande inte får läkarvård inom rimlig tid. Ett stick träffade i vänstra delen av ryggen och trängde genom vänster skulderblad. Två stick träffade vänster arm medan ett stick träffade vänster lår. R.E. fick också en ytlig skärskada på vänster lillfinger.

M.J. har medgett att han tillfogat R.E. alla andra stickskador än det dödande. Medgivandet vinner stöd av övrig utredning i målet, och det är därmed styrkt att M.J. i vart fall har åstadkommit dessa skador på R.E..

De båda tilltalade har även i HovR:n beskyllt varandra för att vara den som har tillfogat R.E. det dödande sticket i hjärtat. Det har inte heller i HovR:n kunnat fastställas vem av dem som gjorde det dödande sticket.

J.S. har medgett att han, sedan M.J. börjat sin knivhuggning mot R.E., fäktade mot R.E. med en köksstol och gav honom åtminstone ett slag på armen så att han tappade sin kniv. Det finns anledning utgå från att J.S:s beskrivning av sitt eget beteende i sammanhanget är den mest gynnsamma för honom själv.

Av de till talades berättelser framgår att händelseförloppet inleddes med ett ordbyte mellan R.E. och M.J. om narkotika. Om fortsättningen av det inledande skedet har de tilltalade lämnat delvis olika uppgifter. M.J. har sagt att R.E. tog fram sin kniv och sa till dem att lämna lägenheten. Han har i HovR:n tillagt att R.E. kanske trodde att han skulle bli rånad. J.S. har vid TR:n sagt att R.E., när diskussionen blev häftig, ville att J.S. och M.J. skulle gå och samtidigt tog sig åt fickan. I HovR:n har J.S. sagt att R.E. fick fram sin kniv först sedan han fått flera knivhugg av M.J.. Båda de tilltalades versioner av händelseförloppet talar mot att de skulle ha befunnit sig i någon nödvärnssituation. Mot att en sådan situation skulle ha förelegat talar i viss mån också den omständigheten att de båda tilltalade inte fick någon skada av R.E.. Nödvärnsinvändningarna förtjänar därför inte avseende.

Av utredningen framgår att det var en ren tillfällighet att inte något av de kraftiga knivhugg som M.J. gav R.E. i bröstet och ryggen blev direkt dödande. De skador som M.J. tillfogade R.E. och det sätt på vilket M.J. knivhögg R.E. visar enligt HovR:ns mening att M.J. hade uppsåt att döda R.E.. M.J. har därigenom gjort sig skyldig till försök till dråp. J.S. har genom att attackera R.E. med en stol medan M.J. knivhögg R.E. gjort sig skyldig till medhjälp till försök till dråp.

I enlighet med TR:ns dom har J.S. dessutom gjort sig skyldig till grov stöld, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande.

Påföljdsfrågan.

Till följd av bedömningen i ansvarsfrågorna bör straffen skärpas för båda de tilltalade.

Laga grund saknas för att förverka den M.J. i anledning av TR:ns dom d 29 aug 1991, DB 683, villkorligt medgivna friheten.

Skadeståndsfrågan.

Eftersom det inte är klarlagt att J.S. vållat R.E:s död kan dödsboets talan inte bifallas.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom i ansvarsdelen på så sätt att HovR:n dömer M.J. enligt 3 kap 2 § och 23 kap 1 § BrB för försök till dråp och bestämmer påföljden med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 och 3 § 2 st BrB till fängelse fyra år. - - -

HovR:n undanröjer TR:ns förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

HovR:n ändrar TR:ns dom i ansvarsdelen såvitt den är under prövning på så sätt att HovR:n dömer J.S. enligt 3 kap 2 §, 23 kap 1 § och 4 §, 8 kap 4 § 2 st, 8 kap 1 §, 8 kap 7 § 1 st och 10 kap 7 § 1 st BrB för medhjälp till försök till dråp, grov stöld, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande och bestämmer påföljden med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 och 3 § 2 st BrB till fängelse tre år.

Såväl riksåklagaren, i ansvarsfrågan mot båda de tilltalade och i skadeståndsfrågan för dödsboets efter R.E:s räkning mot J.S., som M.J. och J.S. sökte revision.

Riksåklagaren justerade på så sätt gärningsbeskrivningen beträffande åtalet för dråp att han påstod, att J.S. eller M.J. utdelat knivhugget i hjärtat.

Riksåklagaren yrkade i första hand att M.J. och J.S. skulle dömas för dråp och i andra hand för medhjälp till dråp samt att fängelsestraffen under alla förhållanden skulle skärpas.

Dödsboet efter R.E. yrkade att J.S. skulle förpliktas att solidariskt med M.J. utge skadestånd till dödsboet med 10 000 kr.

M.J. (offentlig försvarare advokaten O.S.) yrkade i första hand att TR:ns dom skulle fastställas och i andra hand att fängelsestraffet skulle nedsättas till tre år.

J.S. (offentlig försvarare advokaten C.Ö.) yrkade att TR:ns dom skulle fastställas.

Part bestred motparts yrkande.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Sten Falkner).

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Magnusson, Sterzel, referent, och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:

Domskäl. Det står klart att antingen M.J. eller J.S. tillfogade R.E. både det knivhugg i hjärtat som orsakade döden och de övriga skador som han hade åsamkats enligt obduktionsprotokollet. M.J. har erkänt alla knivhugg utom det i hjärtat. Det utdelades enligt hans berättelse av J.S.. Denne har å sin sida uppgett att samtliga knivhugg utdelades av M.J.. Det har inte kunnat fastställas vem av dem som gav R.E. det dödande hugget.

Om vad som inträffade föreligger de till talades berättelser samt viss teknisk och medicinsk bevisning. Därutöver finns endast några vittnesmål av indirekt värde om hur de tilltalade förhöll sig före och efter besöket hos R.E.. Det framgår att de både kom till och gick från lägenheten tillsammans och i sämja samt att de våldshändelser som utspelades där hade ett till några minuter komprimerat förlopp. Det kan emellertid inte anses styrkt att våldet mot R.E. hade föregåtts av samråd.

De tilltalades berättelser om vad som hände i lägenheten skiljer sig inte bara i fråga om en så viktig händelse som utdelandet av det dödande knivhugget utan också på en del mindre väsentliga punkter, t ex om vad som hände före våldsamheterna. Båda de tilltalade har ändrat sig i olika detaljer när de berättat inför domstolarna.

Någon trovärdig förklaring har inte getts till hur och varför våldshandlingarna började. Av utredningen framgår, som både HovR:n och TR:n har konstaterat, att det inte finns fog för de tilltalades påstående att de handlade i nödvärn. Tvärtom talar den omständigheten att R.E. var ensam mot två personer - båda 21 år gamla och med goda kroppskrafter - mot att han skulle ha startat händelseförloppet genom att hota dem med kniv. Att han därvid skulle ha stängt dem inne i köket genom att ställa sig framför utgången till hallen är också ett klart osannolikt inslag i de tilltalades berättelser. Var och när R.E. fick fram sin kniv kan inte fastställas, men det syns i hög grad sannolikt att det skedde i hallen, där fodralet påträffades, och i självförsvar. Ingen av de tilltalade tillfogades någon skada av R.E.. Däremot träffades J.S. i ena benet av M.J:s kniv.

Samtliga fem knivhugg som M.J. har erkänt träffade R.E. i den vänstra kroppshalvan, däribland ett i lungan, vilket i sig var livshotande, och ett ovanför skulderbladet. Det senare utdelades enligt hans egen berättelse medan R.E. stod på knä i hallen. Även om han inte är skyldig också till det dödande hugget - vilket i så fall måste ha utdelats av J.S. i mycket nära anslutning till de andra - visar M.J:s handlande att han hade uppsåt att döda R.E..

Genom att våldet utövades i en sammanhängande följd saknar det avgörande betydelse för bedömningen av M.J. gärning, att dödens inträde inte kan härledas från ett av de knivhugg som han har erkänt. Det berodde närmast på tillfälligheter vilket knivhugg som kom att bli den direkta dödsorsaken. M.J. skall därför fällas till ansvar för dråp.

Mot J.S:s bestridande kan det inte anses styrkt att han övade våld mot R.E. annat än med en köksstol. Exakt vad han gjorde med denna kan inte fastställas med full säkerhet. Hans egna uppgifter går ut på att han bara skyddade sig med stolen, varvid han på något stadium slog kniven ur handen på R.E., samt att han därefter kastade stolen utåt hallen. Berättelsen är inte trovärdig. Förutom att den strider mot den sannolika bilden av hur R.E. agerade är den svår att förena med den tekniska och medicinska bevisningen.

Med bortseende från J.S:s egna uppgifter får det anses tillförlitligen utrett, att han deltog i våldet mot R.E. på ett mera aggressivt sätt än han har medgett och på ett stadium av händelseförloppet då han inte kan ha undgått att uppfatta att M.J. avsåg att döda R.E. och att denne var svårt skadad. Av detta följer att han då själv måste ha varit inställd på att händelserna skulle få en dödlig utgång. Oaktat han inte visats ha tillfogat R.E. någon livshotande skada, har han på ett så verksamt sätt bidragit till R.E:s död, att han skall dömas som medgärningsman för dråp.

Vid bestämmandet av påföljder är de tilltalades ungdom och olika delaktighet i våldet att beakta. Hänsyn måste också tas till gärningens mycket allvarliga natur och, såvitt gäller J.S., till den övriga brottslighet för vilken han är dömd.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom i ansvarsdelen på så sätt att HD, med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 och 3 § 2 st BrB, dömer M.J. jämlikt 3 kap 2 § BrB för dråp till fängelse sju år samt J.S. jämlikt 3 kap 2 §, 8 kap 1 §, 4 § och 7 § 1 st samt 10 kap 7 § 1 st BrB för dråp, stöld, grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande till fängelse sex år.

Med ändring av HovR:ns dom i skadeståndsdelen förpliktar HD J.S. att solidariskt med M.J. utge skadestånd till dödsboet efter R.E. med 10 000 kr.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1992-07-20
Målnummer
B1965-92
Lagrum
3 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
24 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1968 s. 500
NJA 1975 s. 230
NJA 1975 s. 230
NJA 1977 s. 630
NJA 1980 s. 514
NJA 1980 s. 606
NJA 1985 s. 496
NJA 1986 s. 802
NJA 1990 s. 210
NJA 1990 s. 776
Litteratur
Sökord
Dråp
Gärningsman
Nödvärn
Uppsåt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (7)

NJA 2006 s. 535: Två personer, som åtalats för grovt rån tillsammans och i samråd med andra personer, har ansetts inte kunna fällas till ansvar som gärningsmän när det inte varit utrett att de deltagit vid själva...
RH 1993:120: Frågor om nödvärnsrätt och nödvärnsexcess samt straffmätning i mål angående dråp m.m.
RH 2004:76: Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i...
RH 2005:56: En yngling har filmat en kamrat som krossade fönsterrutor. Förfarandet har ansetts utgöra medhjälp till skadegörelse.
RH 2008:54: En man förs bort i en bil, misshandlas och krävs på pengar. I målet mot två av männen i bilen och två män som åtalats för anstiftan till utpressning uppstår bl.a. dels frågan om målsäganden utsatts...
RH 2012:45: En person som har anordnat och drivit en fildelningstjänst, en så kallad Direct Connect-hubb, har dömts för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.
RH 2013:27: Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation