NJA 2022 s. 179

Fråga om när en tvist mellan ett aktiebolag och dess verkställande direktör är en arbetstvist.

Stockholms tingsrätt

G.P. grundade och drev Retail Finance Europe AB. Aktierna ägdes av G.P:s helägda bolag G-rex AB. G.P. var styrelseledamot och verkställande direktör i Retail Finance.

Den 13 februari 2015 skrev G.P. på ett avtal om att avträda som verkställande direktör för bolaget.

Retail Finance Europe AB förde talan vid Stockholms tingsrätt mot G.P. så som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Maria Lindhe, tf. rådmannen Linus Örnulf och tingsfiskalen Kajsa Hallner) anförde följande i dom den 23 november 2018.

YRKANDEN M.M.

Retail Finance har yrkat att tingsrätten ska förplikta G.P. att till bolaget betala 5 056 473 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen – – –

Retail Finance har vidare yrkat att tingsrätten ska förplikta G.P. att solidariskt med G-rex till bolaget betala 5 000 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen – – –

G.P. har bestritt yrkandena. Han har vitsordat 260 014 kr som skäligt i och för sig – – –

GRUNDER

Retail Finance

Förstahandsgrund: Brottslig gärning

I första hand har G.P. gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman. G.P. har missbrukat sin förtroendeställning som VD i Retail Finance genom att utan godkännande från Retail Finances styrelse ha belastat Retail Finance med privata kostnader vilket han inte varit berättigad till. Han är därför skadeståndsskyldig mot Retail Finance med ett sammanlagt belopp om 5 056 473 kr.

Detsamma gäller de 5 000 000 kr av Retail Finances medel som G.P. använt för att finansiera sitt eget förvärv av Axbyte via sitt helägda bolag G-rex. G-rex är solidariskt skadeståndsskyldigt som principal för G.P. G.P. har varit ensam företrädare för G-rex som köpte aktierna i Axbyte för 5 000 000 kr.

– – –

Andrahandsgrund: Oaktsamhet

I andra hand har G.P. agerat oaktsamt vid utförandet av sitt uppdrag som VD och syssloman för Retail Finance. Som VD har han en förtroendeställning och ansvarar för den löpande förvaltningen. VD intar ställning som syssloman och har att iaktta allmänna skyldigheter om lojalitet och omsorg samt tillse att bolagets bokföring fullgörs enligt lag. Dessa skyldigheter har G.P. åsidosatt. – – –

Tredjehandsgrund: Avtalsbrott

I tredje hand har G.P:s agerande utgjort brott mot hans anställningsavtal.

G.P:s anställningsavtal gav honom inte rätt att handla för egen räkning. Detta är ett strikt kontraktuellt ansvar. – – –

G.P.

Förstahandsgrund: Brottslig gärning

G.P. har inte gjort sig skyldig till brott. Retail Finance har inte lidit skada.

Det föreligger inte adekvat kausalitet mellan påstådda brott och skada.

Samtliga vidtagna åtgärder mellan Retail Finance och andra bolag eller G.P. står i överensstämmelse med aktieägaravtalet och VD-instruktionen och är redovisade i styrelseprotokoll eller i bokslutsrapporter i överensstämmelse med ingångna avtal. Någon otillåten förmögenhetsöverföring till G.P. eller hans bolag har inte förekommit.

Andrahandsgrund: Oaktsamhet

VD:s ansvar är exklusivt reglerat i 29 kap.aktiebolagslagen. I och med det kan Retail Finance bara framställa krav på G.P. för räkenskapsåret 2014. Dessförinnan har G.P. beviljats ansvarsfrihet. – – –

G.P. har inte handlat oaktsamt i sitt uppdrag. Han har återkommande redovisat sitt uppdrag och kan styrka en kraftig tillväxt i bolagets verksamhet och omsättning samt värdeökning av aktier.

Tredjehandsgrund: Avtalsbrott

G.P. har inte handlat för egen räkning och han har inte brutit mot anställningsavtalet. De anspråk som Retail Finance gör gällande kan inte anses emanera från anställningsavtalet.

– – –

DOMSKÄL

– – –

Sammanfattning

Tingsrätten konstaterar att G.P. har missbrukat sin förtroendeställning som VD för Retail Finance och ekonomiskt skadat Retail Finance såvitt gäller delar av samtliga i målet aktuella delposter. G.P. har medvetet eller i vart fall med likgiltighetsuppsåt tagit upp kostnader på Retail Finance som inte medfört motsvarande nytta för bolaget. Handlandet är att bedöma som trolöshet mot huvud-man, vilket är brottsligt enligt 10 kap. 5 § BrB. G.P. har härigenom ådragit sig skadeståndsansvar enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Det föreligger adekvat kausalitet mellan de handlingar som G.P. har vidtagit och den skada Retail Finance har lidit. Det föreligger ingen anledning att jämka skadeståndsbeloppet.

– – – Sammanlagt ska G.P. till Retail Finance förpliktas att betala 4 727 636 kr. På beloppet ska ränta utgå.

Även avseende beloppet om 5 000 000 kr har tingsrätten konstaterat att G.P. gjort sig skyldig till handlande i enlighet med detta. Eftersom tingsrätten i lagakraftvunnen tredskodom i mål T 9807-15 förpliktat G-rex att till Retail Finance betala detta belopp, ska G.P. förpliktas att solidariskt med G-rex betala 5 000 000 kr till Retail Finance. På beloppet ska ränta utgå.

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktade G.P. att till Retail Finance Europe AB betala dels 4 727 636 kr jämte ränta (punkten 2), dels solidariskt med G-rex AB 5 000 000 kr jämte ränta.

Svea hovrätt

G.P. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla Retail Finance Europe AB:s talan vid tingsrätten.

Även Retail överklagade och yrkade att hovrätten skulle förplikta G.P. att till bolaget betala ytterligare 146 729 kr avseende privata renoveringskostnader.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson, Ingeborg Simonsson, Kerstin Norman och Hanna Carysdotter, referent) fann i dom den 18 december 2020 på anförda skäl att tingsrättens dom i huvudsaken skulle ändras endast på så sätt att det kapitalbelopp som G.P. enligt punkten 2 i tingsrättens domslut skulle förpliktas att utge till Retail skulle bestämmas till 4 874 365 kr.

Högsta Domstolen

G.P. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens dom och överlämna målet till Arbetsdomstolen. I andra hand yr-kade han att HD skulle ogilla Retail Finance Europe AB:s talan.

Retail motsatte sig yrkandena.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om tvisten var att bedöma som en arbetstvist enligt 1 kap. 1 § lagen (1974:371) om rät-tegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Målet föredrogs.

Föredraganden, justitiesekreteraren Hanna Hallonsten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–4 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–4 i HD:s skäl.

Rättsliga utgångspunkter

5. Enligt 2 kap. 3 § arbetstvistlagen är Arbetsdomstolen överrätt vid överklaganden i arbetstvister som tagits upp och avgjorts av tingsrätt som första instans. Med arbetstvist avses enligt 1 kap. 1 § första stycket tvister om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

6. I förarbetena anges att varje tvist som har sin grund i ett pågående eller avslutat anställningsförhållande ska handläggas enligt lagen. Detta förutsät-ter dock att tvisten avser förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna deras egenskap. Mellanhavanden som de har helt vid sidan av an-ställningsförhållandet omfattas inte. (Se prop. 1974:77 s. 138 f.)

7. En domstol har att självmant pröva frågan om arbetstvistlagen ska tillämpas. Domstolen har då att utgå från de omständigheter som käranden åberopar till grund för sin talan. När ett anställningsförhållande ingår som ett nödvändigt moment i den grund som käranden åberopar till stöd för sin talan ska tvisten handläggas enligt denna lag. ( Jfr prop. 1974:77 s. 140 f.)

8. Även när anställningsförhållandet inte ingår som ett moment i grunden för käromålet kan det vara fråga om en arbetstvist. En förutsättning är då att tvisten på annat sätt har en klar och för dess bedömning relevant anknytning till ett anställningsförhållande. ( Jfr NJA 2008 s. 429.)

Bedömningen i detta fall

9. En utgångspunkt vid bedömning av frågan om tvisten ska handläggas enligt arbetstvistlagen är hur bolaget har utformat sin talan. Av avgörande be-tydelse för bifall på första- eller andrahandsgrunden är G.P:s uppdrag och förtroendeställning som verkställande direktör för bolaget. Det är visserligen inte en nödvändig förutsättning för talan i den delen att ett anställningsförhållande förelegat. Parterna synes dock överens om att G.P. har varit anställd som verkställande direktör under den tid som de påstått skadeståndsgrundande handlingarna har ägt rum. Omständigheterna i målet ger inte heller stöd för någon annan bedömning. Under sådana förhållanden måste G.P:s agerande i egenskap av verkställande direktör anses ha en relevant anknytning till anställningsförhållandet.

10. Därtill kommer att anställningsförhållandet får anses ingå som ett nödvändigt moment i den tredjehandsgrund som bolaget åberopat till stöd för sin talan. Även av detta skäl ska målet i dess helhet handläggas enligt arbetstvistlagen ( jfr NJA 2014 s. 838 p. 6).

11. Tvisten är alltså att betrakta som en arbetstvist i den mening som avses i 1 kap. 1 § arbetstvistlagen. Talan mot tingsrättens dom skulle rätteligen ha fullföljts till Arbetsdomstolen. Hovrättens dom ska därför undanröjas och målet överlämnas till Arbetsdomstolen i enlighet med 2 kap. 7 § första stycket.

12. – – –

HD:S AVGÖRANDE

HD meddelar prövningstillstånd i de delar som målet förklarats vilande, undanröjer hovrättens dom och överlämnar målet till Arbetsdomstolen.

HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Stefan Johansson, referent, Cecilia Renfors och Johan Danelius) meddelade den 15 mars 2022 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. G.P. grundade Retail, vars affärsidé var att erbjuda bolag inom bl.a. detaljhandeln att leasa butiksinredning. ICA-handlarnas förbund förvärvade majoriteten av aktierna i Retail. G.P. var anställd som verkställande direktör i bolaget. Han var också styrelseleda-mot och indirekt ägare av knappt hälften av aktierna. G.P:s anställning reglerades av ett anställningsavtal som bl.a. innehöll bestämmelser om bonus, tjänstebil samt traktamenten och utgifter i samband med tjänsteresor.

2. Sedan G.P. avträtt som verkställande direktör väckte Retail en skadeståndstalan mot honom. Som första grund för sin talan anförde bolaget att G.P. hade gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § BrB. Enligt bolaget hade han uppsåtligen missbrukat sin förtroendeställning som verkställande direktör genom att han utan godkännande från bolagets styrelse bl.a. tagit ut extra bonus samt låtit bolaget bekosta en leasingbil, renoveringar av hans privatbostäder och andra privata utgifter. I andra hand gjorde bolaget gällande att G.P. hade agerat oaktsamt vid utförandet av uppdraget som verkställande direktör och syssloman för bolaget. Som tredje och sista grund för sin talan anförde bolaget att G.P. genom sitt agerande hade brutit mot sitt anställningsavtal.

3. Tingsrätten ansåg att G.P. hade gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman och därför skulle ersätta Retail för skada enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Även hovrätten har bifallit bolagets talan på förstahandsgrunden.

Prövningstillståndet och frågan i HD

4. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om tvisten är att bedöma som en arbetstvist enligt 1 kap. 1 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

När arbetstvistlagen ska tillämpas

5. Arbetstvistlagen ska tillämpas på rättegången i tvister om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister). Det finns emellertid vissa särskilt angivna undantag då lagen inte ska tillämpas. Ett av dem avser mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet. (Se 1 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket 3 arbetstvistlagen.)

6. Om en kärande vid tingsrätten har åberopat flera grunder till stöd för sin talan och en av grunderna, men inte de övriga, omfattas av arbets­tvistlagens tillämpningsområde ska hela målet följa reglerna i arbetstvistlagen ( jfr ”Optimums tre grunder” NJA 2014 s. 838 p. 5 och 6).

Vad som avses med begreppet arbetstvist

Allmänt

7. Med arbetstvist avses varje tvist som har sin grund i ett pågående eller avslutat anställningsförhållande. Tvisten ska avse förhål-landet mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna deras egenskap. En domstol ska, med beaktande av de omständigheter som käranden åberopar till grund för sin talan, självmant pröva frågan om tvisten grundar sig på ett anställningsförhållande. (Se prop. 1974:77 s. 138 ff.)

8. När ett anställningsförhållande ingår som ett nödvändigt moment i den grund som käranden åberopar till stöd för sin talan är tvisten alltid en arbetstvist. Även en tvist som på ett annat sätt har en klar och för dess bedömning rättsligt relevant anknytning till ett anställningsförhållande faller emellertid under arbetstvistlagens tillämpningsområde. Saknas det en sådan anknytning till ett anställningsförhållande är det inte en arbetstvist. ( Jfr ”SVEFO:s konsult” NJA 2008 s. 429 och AD 2012 nr 85.)

Tvister mellan ett aktiebolag och dess verkställande direktör

9. Förhållandet mellan ett aktiebolag och dess verkställande direktör kan rättsligt sett vara ett anställningsförhållande. Även i en tvist mellan ett aktiebolag och dess verkställande direktör ska domstolen således, med beaktande av de omständigheter som käranden åberopar till grund för sin talan, pröva om tvisten grundar sig på ett anställningsförhållande och därför är att anse som en arbetstvist. ( Jfr Tore Sigeman, Förhållningsregler och sanktionsregler. Anteckningar om arbetstagares skadeståndsansvar, i Festskrift till Anna Christensen, 2000, s. 459 ff., på s. 479 ff.)

10. Vid denna bedömning har det betydelse att den verkställande direktörens uppgifter och skadeståndsansvar i förhållande till bolaget i vissa avseenden regleras direkt i aktiebolagslagen (2005:551). Den verkställande direktören är i förhållande till bolaget skyl-dig att iaktta den omsorg och lojalitet som krävs av en syssloman eller uppdragstagare i allmänhet.

11. Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar samt vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring ska fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt. Den verkställande direktören får också utan styrelsens godkännande i vissa fall vidta brådskande åtgärder. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. (Se 8 kap. 29 § aktiebolagslagen.)

12. Om den verkställande direktören vid fullgörandet av sitt uppdrag, uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, ska han eller hon ersätta skadan, se 29 kap. 1 §. Vid bedömningen av om uppsåt eller oaktsamhet föreligger blir i första hand bestämmelserna i de i paragrafen angivna lagarna samt reglerna i bolagsordningen av betydelse. Även andra lagar eller rättsliga föreskrifter, genom vilka den verkställande direktören har ålagts plikter mot bolaget, kan emellertid behöva beaktas. (Se Sten Andersson m.fl., Aktiebolagsla-gen. En kommentar. Del III 23–32 kap., supplement 15, juni 2020, s. 29:3 f. och Rolf Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 uppl. 2017, s. 86 ff.)

13. Om bolagets talan mot den verkställande direktören helt och hållet grundar sig på hans eller hennes förtroendeställning och ansvar som syssloman, t.ex. att den verkställande direktören, på ett sätt som har skadat bolaget, har misskött bokföringen eller överskridit sin kompetens och ingått en spekulativ affärsuppgörelse, är det inte fråga om en arbetstvist. Det har då ingen självständig betydelse att det finns ett anställningsavtal. För att arbetstvistlagen ska vara tillämplig måste det krävas att grunden för bolagets talan i vart fall innefattar en klar och för dess bedömning rättsligt relevant anknytning till den verkställande direktörens anställnings-förhållande.

Bedömningen i detta fall

14. Retail har som tredje grund för sin talan gjort gällande att G.P:s agerande har utgjort brott mot hans anställningsavtal. Detta innebär att anställningsförhållandet ingår som ett nödvändigt moment i denna bolagets grund för sin talan. Redan av den anledningen ska målet i dess helhet handläggas enligt arbetstvistlagen ( jfr p. 6).

15. Vidare kan det konstateras att det för vissa av de belopp som bolaget har yrkat skadestånd för, oavsett vilken av de grunder bolaget har åberopat till stöd sin för talan, har funnits en rättsligt relevant anknytning till G.P:s anställningsförhållande. Detta gäller det skadestånd som bolaget har yrkat för bonusutbetalningar samt kostnader för leasingbil och andra privata utgifter (se p. 1 och 2).

16. Hela målet ska följa reglerna i arbetstvistlagen. Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska besvaras i enlighet med detta. Arbetsdomstolen är alltså överrätt.

17. Prövningstillstånd ska meddelas i de delar som målet har förklarats vilande, hovrättens dom undanröjas och målet med stöd av 2 kap. 7 § första stycket arbetstvistlagen överlämnas till Arbetsdomstolen.

18. - - -

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att tvisten är en arbetstvist enligt 1 kap. 1 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

HD meddelar prövningstillstånd i de delar där målet har förklarats vilande, undanröjer hovrättens dom och överlämnar målet till Arbetsdomstolen.

Justitierådet Gudmund Toijer tillade för egen del:

De särskilda reglerna för arbetstvister syftar till att Arbetsdomstolen som första instans eller som fullföljdsinstans ska pröva tvister som huvudsak-ligen rör arbetsrättsliga frågor och där domstolens sammansättning och sakkunskap fyller en viktig funktion ( jfr AD 2014 nr 15). Att dra gränsen kring arbetstvistlagens tillämpningsområde med ledning av ett så övergripande syfte kan dock i det enskilda fallet ofta vara svårt.

Det är också tydligt att arbetsrättsliga frågor kan uppkomma i olika sorters tvister. Många gånger är de arbetsrättsliga momenten dessutom nära för-bundna med frågor som brukar räknas till andra rättsområden. Det innebär att Arbetsdomstolen kan komma att bedöma mål med inslag som inte är hänförliga till arbetsrätten. På motsvarande sätt kan allmän domstol, och i sista instans HD, göra arbetsrättsliga ställningstaganden inom ramen för ett allmänt tvistemål. Rättspraxis visar flera exempel på detta (se från senare år t.ex. NJA 2008 s. 990 och NJA 2015 s. 899 samt AD 2014 nr 39, AD 2017 nr 17 och AD 2020 nr 12). Någon strikt uppdelning mellan arbetsrättsliga och andra rättsliga frågor kan därför inte upprätthållas vid en bedömning av arbetstvistlagens omfattning.

De processuella situationerna kan skilja sig åt i så måtto att käranden i vissa mål åberopar flera olika grunder, varav någon otvivelaktigt rör en ar-betstvist. Som framgår av skälen för det här beslutet (p. 6) för det med sig att hela målet ska följa reglerna i arbetstvistlagen. Situationen kan emellertid också vara sådan att varje grund för käromålet i sig innehåller såväl arbetsrättsliga som andra moment.

I stor utsträckning har saken fått lösas genom att bedömningen utgår från de omständigheter som käranden åberopar till grund för sin talan. Om ett anställningsförhållande kan anses ingå som ett nödvändigt moment i en grund för käromålet, är det fråga om en arbetstvist. Avgörande blir alltså nor-malt vad käranden påstår om sin rätt, något som ligger väl i linje med hur forumfrågor avgörs inom flera andra rättsområden ( jfr t.ex. ”Concorp I” NJA 2012 s. 183).

Det måste därmed i princip vara möjligt för käranden att avstå från att åberopa anställningsförhållandet (eller i vart fall utforma sin talan så att an-ställningsförhållandet inte anses utgöra ett nödvändigt moment). I stället kan käranden åberopa andra omständigheter som grund för sin talan med åter-verkningar för rättegångsformen. Det får ligga på käranden att bedöma om en sålunda upplagd talan är hållbar, utan att anställningsförhållandet förs in i målet av käranden, och vad konsekvenserna i rättskraftshänseende kan bli vid en felbedömning.

När ett aktiebolag väcker talan om skadestånd mot en (tidigare) anställd verkställande direktör kan bolaget sålunda välja att hävda en rätt enligt asso-ciationsrättsliga och sysslomannarättsliga regler och göra gällande t.ex. att den verkställande direktören har vållat skada när han eller hon agerat som organ för bolaget. Bolaget kan avstå från att anföra omständigheter som grund för ett påstående exempelvis om att den verkställande direktören har satt lojalitetsplikten enligt anställningsavtalet åt sidan eller brutit mot särskilda föreskrifter i avtalet. Det skulle innebära att arbetstvistlagen inte blir tillämplig men får också materiella verkningar. Prövningen får ske inom den ram som käromålet utgör och omfattar inte frågan om den verkställande direktören har brutit mot sina skyldigheter i anställningsförhållandet och på den grunden kan hållas ansvarig.

Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, inte minst utformningen av anställningsavtalet, kan det vara svårt att dra en tydlig gräns mellan vad som följer av aktiebolagslagen och av anställningsförhållandet och att skilja förpliktelserna från varandra. Rent rättsligt måste det dock vara möjligt att göra en separat bedömning enligt aktiebolagslagen om käranden inte har lagt anställningsförhållandet till grund för sin talan.

Rättsfallet ”SVEFO:s konsult” NJA 2008 s. 429 kan ses som en gräns för arbetstvistlagens tillämpningsområde. Av rättsfallet följer att en arbetstvist kan vara för handen, även om anställningsförhållandet inte ingår som ett nödvändigt moment i käromålet. En sådan ordning är väl förenlig med arbets-tvistlagens grundläggande syfte, alltså att arbetsrättsliga frågor ska avgöras med den särskilda sakkunskap som finns i Arbetsdomstolen. Det måste dock förutsättas att anknytningen till anställningsförhållandet är inte bara rättsligt relevant utan också klar. I annat fall riskerar bedömningen av tillämp-lig processordning att bli komplicerad och utgången i behörighetsfrågan svår att förutse.